Bet. 2001/02:NU16

Näringsutskottets betänkande

2001/02:NU16

Ändringar i konkurrenslagen för effektivarekartellbekämpning, m.m.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker det program för eftergift och

nedsättning av konkurrensskadeavgift som regeringen

framlägger i proposition 2001/02:167 om ändringar i

konkurrenslagen för effektivare kartellbekämpning,

m.m. Utskottet anser att karteller är till stor

skada för samhällsekonomin och för konsumenterna och

att karteller som rör prisbildning, anbudsgivning

eller marknadsuppdelning är särskilt allvarliga.

Därför är en mer effektiv kartellbekämpning mycket

angelägen. I två reservationer (c; fp) avvisas

regeringens förslag.

När det gäller frågan om kriminalisering av

kartellsamarbete anser utskottet, i likhet med vad

som anförs i några motioner, att kriminalisering kan

vara ett verksamt instrument vid bekämpningen av

kartellsamarbete. Att förlita sig till enbart en

administrativ sanktionsavgift, som regeringen

föreslår, kan leda till att företagen kalkylerar med

risk för upptäckt och eventuell

konkurrensskadeavgift och ställer det mot den vinst

som kartellsamarbetet väntas ge. Olagligt

kartellsamarbete bör enligt utskottets mening

jämställas med annan ekonomisk brottslighet.

Utskottet föreslår att riksdagen genom ett

tillkännagivande skall anmoda regeringen att utreda

frågan om kriminalisering av kartellsamarbete.

Utredningen bör också noga följa utvecklingen av

programmet för eftergift och nedsättning av

konkurrensskadeavgift och ta med erfarenheterna av

detta i utredningsarbetet. Efter genomförd utredning

skall regeringen återkomma till riksdagen i frågan.

I en reservation (s, v) avstyrks de aktuella

motionsyrkandena, men reservanterna förordar att

regeringen mycket noga skall följa effekterna av det

föreslagna programmet och ha en beredskap att vidta

de ytterligare åtgärder som kan erfordras. Det kan

gälla införande av kriminalisering, men också

förändringar i det nu aktuella programmet.

Utskottet tillstyrker också de övriga lagförslag

som framläggs i propositionen och som rör ökat

sekretesskydd för Konkurrensverkets utredande

verksamhet, ökade möjligheter till internationellt

samarbete för Konkurrensverket och ökade möjligheter

för enskilda att få ersättning för

rättegångskostnader i ärenden där Konkurrensverket

är part. När det gäller ikraftträdandet föreslår

emellertid utskottet att lagändringarna skall träda

i kraft den 1 augusti 2002 i stället för den 1 juli

2002 som regeringen har föreslagit. Skälet till

senareläggningen är att tiden mellan det att de

aktuella författningarna blir allmänt tillgängliga

och ikraftträdandet annars skulle bli alltför kort.

I betänkandet behandlas även motionsyrkanden

rörande konkurrenspolitikens inriktning. Utskottet

avstyrker dem och redovisar sin syn i frågan. I en

reservation (m, kd, c, fp) redovisas dessa partiers

gemensamma syn på konkurrenspolitikens inriktning.

Utskottet avstyrker vidare ett flertal

motionsyrkanden som tar upp olika aspekter på

konkurrens på lika villkor mellan offentlig och

privat sektor. Sammantaget anser utskottet att

regeringens arbete på området styrs av en klar vilja

att uppnå och upprätthålla konkurrensneutralitet

mellan offentlig och privat verksamhet. Arbetet har

också hög prioritet. I en reservation (m, kd, c, fp)

efterfrågas kraftfulla åtgärder från regeringens

sida för att driva på avregleringsarbetet i syfte

att skapa utrymme för privata initiativ i kommuner

och landsting. Slutligen avstyrker utskottet

motionsyrkanden rörande EU:s konkurrensregler samt

konkurrensförhållanden inom vissa branscher -

försäkringsbranschen, inrikesflyget och lanthandeln.

Yrkandena följs upp i reservationer när det gäller

EU:s konkurrensregler (m, kd, c, fp) respektive

inrikesflyget (c, fp).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Konkurrenspolitikens inriktning

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Fi299

yrkande 3, 2001/02:N60 yrkandena 4-6, det

sistnämnda i denna del, 2001/02:N61 yrkande 1,

2001/02:N64 yrkandena 3 och 4, det förstnämnda i

denna del, 2001/02: N267 yrkande 21, 2001/02:N315

yrkande 7 och 2001/02:N370 yrkandena 1 och 4.

Reservation 1 (m, kd, c, fp)

2. Eftergift och nedsättning av

konkurrensskadeavgift

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i konkurrenslagen (1993:20) såvitt avser

28 och 28 a-c §§. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2001/02:167 punkt 1 i denna del och

avslår motionerna 2001/02: N59 yrkande 2,

2001/02:N60 yrkandena 1 och 3, 2001/02:N61

yrkande 2 och 2001/02:N63 yrkande 1.

Reservation 2 (c)

Reservation 3 (fp)

3. Kriminalisering av kartellsamarbete

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört. Därmed bifaller

riksdagen delvis motionerna 2001/02:N60 yrkande

2, 2001/02:N62, 2001/02:N63 yrkande 2 och

2001/02:N64 yrkandena 1 och 2.

Reservation 4 (s, v)

4. Sekretesskydd för Konkurrensverkets

utredande verksamhet

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i sekretesslagen (1980:100) såvitt avser

9 kap. 27 §. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2001/02:167 punkt 2 i denna del.

5. Internationellt samarbete

a) Riksdagen antar regeringens förslag till lag

om ändring i konkurrenslagen (1993:20) såvitt

avser 56 a och 56 b §§. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2001/02:167 punkt 1 i denna del.

b) Riksdagen antar regeringens förslag till lag

om ändring i sekretesslagen (1980:100) såvitt

avser 4 kap. 5 §. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2001/02:167 punkt 2 i denna del.

6. Rättegångskostnader

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i konkurrenslagen (1993:20) såvitt avser

64 §. Därmed bifaller riksdagen proposition

2001/02:167 punkt 1 i denna del och avslår motion

2001/02:N59 yrkande 1.

7. Lagförslagen i övrigt och

ikraftträdande

a) Riksdagen antar regeringens förslag till lag

om ändring i konkurrenslagen (1993:20) i den mån

det inte omfattas av utskottets förslag till

riksdagsbeslut i det föregående, dock med den

ändringen att tidpunkten för ikraftträdandet

bestäms till den 1 augusti 2002. Därmed bifaller

riksdagen delvis proposition 2001/02:167 punkt 1

i denna del.

b) Riksdagen antar regeringens förslag till lag

om ändring i sekretesslagen (1980:100) i den mån

det inte omfattas av utskottets förslag till

riksdagsbeslut i det föregående, dock med den

ändringen att tidpunkten för ikraftträdandet

bestäms till den 1 augusti 2002. Därmed bifaller

riksdagen delvis proposition 2001/02:167 punkt 2

i denna del.

8. Konkurrens på lika villkor mellan

offentlig och privat sektor

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:N2 yrkande

4, 2001/02:N59 yrkande 3, 2001/02:N60 yrkande 6 i

denna del, 2001/02:N61 yrkandena 3-6, 2001/02:N64

yrkande 3 i denna del, 2001/02:N208 yrkandena 3

och 5, 2001/02:N217, 2001/02:N221, 2001/02:N226,

2001/02:N246 yrkandena 4-6, 2001/02:N261 yrkande

4, 2001/02:N267 yrkande 18, 2001/02:N286 yrkande

6, 2001/02:N312 yrkandena 1-4, 7, 9 och 11,

2001/02:N315 yrkandena 4 och 5, 2001/02:N316

yrkande 2, 2001/02:N319 yrkande 5, 2001/02:N323

yrkande 5, 2001/02:N368 yrkande 4, 2001/02:N370

yrkande 2, 2001/02:N373 yrkandena 7 och 8 och

2001/02:N374 yrkande 8.

Reservation 5 (m, kd, c, fp)

9. EU:s konkurrensregler

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:N61 yrkande

7 och 2001/02:N209.

Reservation 6 (m, kd, c, fp)

10. Försäkringsbranschen

Riksdagen avslår motion 2001/02:N310.

11. Inrikesflyget

Riksdagen avslår motion 2001/02:N27 yrkande 36.

Reservation 7 (c, fp)

12. Lanthandeln

Riksdagen avslår motion 2001/02:N219.

Stockholm den 28 maj 2002

På näringsutskottets vägnar

Per Westerberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per

Westerberg (m), Barbro Andersson Öhrn (s), Reynoldh

Furustrand (s), Lennart Beijer (v), Göran Hägglund

(kd), Karin Falkmer (m), Nils-Göran Holmqvist (s),

Ola Karlsson (m), Marie Granlund (s), Karl Gustav

Abramsson (s), Inger Strömbom (kd), Ola Sundell (m),

Ingegerd Saarinen (mp), Åke Sandström (c), Eva

Flyborg (fp), Anne Ludvigsson (s) och Lennart Värmby

(v).

2001/02

NU16

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas

dels proposition 2001/02:167 om ändringar i

konkurrenslagen för effektivare kartellbekämpning,

m.m.,

dels 6 motioner som väckts med anledning av

propositionen,

dels 1 motion som väckts med anledning av

skrivelse 2000/01:120 med 2001 års redogörelse för

företag med statligt ägande,

dels 1 motion som väckts med anledning av

proposition 2001/02:4 om en politik för tillväxt och

livskraft i hela landet,

dels 21 motioner från allmänna motionstiden.

Bakgrund

Konkurrenslagen (1993:20) trädde i kraft den 1 juli

1993 (prop. 1992/93:56, bet. 1992/93:NU17).

Konkurrenslagen (KL) är baserad på den s.k. förbuds-

principen, vilken utgår från att vissa

konkurrensbegränsningar i sig är skadliga och därför

skall vara förbjudna. Efter mönster från EG-rätten

innehåller KL två principiella förbud, nämligen mot

konkurrensbegränsande samarbete mellan företag (6 §)

och mot missbruk från ett eller flera företags sida

av en dominerande ställning (19 §). Dessa

bestämmelser motsvaras av EG-fördragets artiklar

81.1 (regler beträffande avtal m.m. som har till

syfte eller effekt att hindra, begränsa eller

snedvrida konkurrensen) och 82 (regler beträffande

ett eller flera företags missbruk av dominerande

ställning), vilka ingår i de grundläggande

konkurrensreglerna för den gemensamma marknaden.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås införande av ett program

med regler om eftergift och nedsättning av

konkurrensskadeavgift. Programmets syfte är att

främja avslöjande och bekämpning av olagliga

karteller. Konkurrensskadeavgift skall enligt

förslaget få efterges för ett företag som har

överträtt förbudet mot konkurrensbegränsande

samarbete mellan företag om företaget anmäler

överträdelsen till Konkurrensverket, innan verket

har fått tillräckligt underlag för att ingripa mot

överträdelsen och något annat företag som deltagit i

överträdelsen inte har gjort anmälan tidigare. Det

berörda företaget skall också lämna Konkurrensverket

all information om överträdelsen som företaget har

tillgång till. Förutsättningar för eftergift skall

vidare vara att företaget samarbetar fullt ut med

Konkurrensverket under utredningen av överträdelsen

och och att det har upphört eller snarast efter sin

anmälan upphör att medverka i överträdelsen.

Konkurrensskadeavgift skall dock inte få efterges om

företaget har haft den ledande rollen i

överträdelsen och det med hänsyn till

omständigheterna därför är uppenbart oskäligt med

eftergift.

Regeringen föreslår vidare att

konkurrensskadeavgiften skall få sättas ned om ett

företag i väsentlig mån har underlättat utredningen

inte bara - som enligt gällande rätt - av den egna

överträdelsen utan även av andras medverkan. Har

detta skett i högst väsentlig mån får avgiften

efterges helt. Syftet är att alla kartellmedlemmar

skall ha ett incitament att medverka i

Konkurrensverkets utredning. Regeringen föreslår

också en bestämmelse om sekretesskydd för anmälan

eller annan utsaga från enskild hos

Konkurrensverket.

Vidare föreslås att Konkurrensverket ges möjlighet

att bistå andra länders konkurrensmyndigheter med

att inhämta information och genomföra undersökningar

i Sverige. Sekretess föreslås också gälla om det kan

antas att den rättsliga hjälpen begärts under

förutsättning att uppgiften inte röjs. Regeringen

föreslår slutligen att det i konkurrenslagen införs

en möjlighet för enskilda parter som vinner att få

ersättning för rättegångskostnader i sådana

konkurrensärenden där ärendelagen tillämpas och där

Konkurrensverket är motpart.

Utskottets överväganden

Konkurrenspolitikens inriktning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om

konkurrenspolitikens inriktning. Utskottet

redogör för sin syn på konkurrenspolitikens

inriktning, vilken överensstämmer med den som

riksdagen beslutade om hösten 2000. Jämför

reservation 1 (m, kd, c, fp).

Motionerna

I motion 2001/02:N61 (m) begärs ett tillkännagivande

av riksdagen om faktorerna bakom den höga svenska

prisnivån. Den genomsnittliga prisnivån i Sverige

ligger, enligt Konkurrensverket, 21 % över den

genomsnittliga prisnivån i EU. Jämfört med OECD har

den svenska prisnivån under 1990-talet legat 30 %

högre, och verket bedömer att hälften av denna

skillnad kan förklaras av bristande konkurrens.

Faktorerna bakom att vissa länder har högre

prisnivåer än andra är flera, säger motionärerna och

pekar på inkomstnivå, skatter, kostnader för

arbetskraft, konsumtionsutveckling och låg

befolkningstäthet. Förändringar i växelkursen har

också betydelse för prisbildningen, vilket i sin tur

avspeglar en rad faktorer såsom förväntningar om

framtida inflation, tillväxt, budgetunderskott,

handelsbalans, etc., anförs det.

Kunskap har blivit ett allt viktigare

konkurrensmedel och i motion 2001/02: N315 (m)

föreslås att riksdagen genom ett tillkännagivande

skall uppmärksamma regeringen på detta. Sverige

måste utveckla ett utbildningssystem av högsta klass

och vara en attraktiv partner inom utbildning och

forskning, anför motionärerna. De anser att det

behövs förändringar som kan bidra till att göra

Sverige till en nation som andra länder vill knyta

ytterligare band med, i form av ökat studentutbyte,

utbyte av forskarstuderande samt internationellt

forskningssamarbete. Bioteknik, medicin och

informationsteknik tillhör de forskningsområden som

bör prioriteras, men även humaniora och

samhällsvetenskap behövs, sägs det.

Riksdagen bör göra tillkännagivanden om en

effektivare konkurrenspolitik och om mer resurser

till Konkurrensverket, föreslås det i motion

2001/02:N64 (kd). En viktig orsak till att Sverige

placerar sig dåligt i den s.k. välfärdsligan är det

höga prisläget, till följd av bristande konkurrens

och delvis omfattande regleringar, anför

motionärerna. De framhåller att marknadsekonomin

förutsätter en effektiv konkurrenspolitik som

förhindrar marknadsdelning, prissamverkan och som

utövar fusionskontroll. Konkurrenspolitiken dämpar

prisstegringstakten, och den svenska

konkurrenspolitiken bör i allt väsentligt

harmoniseras med utvecklingen inom EU, anser

motionärerna. De menar att det finns många

indikationer på att en stor del av det potentiella

nyföretagandet hindras av ett alltför omfattande

regelverk. En ökad avreglering bör ske för att ge

utrymme för konkurrens, samtidigt som

konkurrenslagen bör skärpas och övervakningen bli

effektivare, anför motionärerna. De anser att såväl

privata som offentliga monopol och oligopol

nästintill alltid skall motverkas. Den förordade

avregleringen bör gå hand i hand med ökat personligt

ansvar och ett etiskt riktigt handlande, sägs det.

Konkurrensverket bör få ökade resurser och en mer

framträdande roll än för närvarande, anför

motionärerna vidare. De menar att nya

regeringsförslag bör granskas inte bara utifrån ett

småföretagsperspektiv utan också utifrån ett

konkurrensperspektiv. Vidare anser motionärerna att

Nämnden för offentlig upphandling (NOU), i samband

med en resursförstärkning, bör förändras till en

självständig del av Konkurrensverket.

Ett likartat yrkande om en effektivare

konkurrenspolitik som det i nyssnämnda motion

2001/02:N64 (kd) framförs i partimotion 2001/02:N370

(kd). Motiveringen är också likartad. I motionen

föreslås vidare ett tillkännagivande om statens roll

i näringspolitiken. Statens roll i samhällsekonomin

skall vara att sätta ramar och övervaka spelreglerna

på marknaden, ansvara för samhällsplanering och

infrastruktur samt att skapa förutsättningar för

långsiktig tillväxt, anför motionärerna. De anser

att när staten agerar såväl domare som spelare på

marknaden är risken stor att konkurrensen snedvrids

och att investeringar inte görs på ett optimalt sätt

i de företag som har de bästa förutsättningarna.

Konkurrenshämmande regleringar i den privata

sektorn bör identifieras och avvecklas, anförs det i

motion 2001/02:Fi299 (kd). En rättvis och sund

konkurrens kan försvåras eller förhindras av många

faktorer, säger motionärerna. Företag kan t.ex. av

olika skäl i sina egna köp handla med beprövade

handelspartner och bortse från att utnyttja en

konkurrenssituation. De kan vidare bryta mot

konkurrenslagstiftning genom att t.ex. bilda

karteller som gör upp om prissättningen. För

företagens, kundernas och samhällets bästa är den

fria konkurrensen en viktig del av marknadsekonomin,

anför motionärerna. De framhåller att konkurrens är

ett effektivt medel för bättre och billigare

produkter och effektivare resursanvändning.

I motion 2001/02:N60 (fp) begärs tillkännagivanden

av riksdagen i tre avseenden, nämligen om den fria

konkurrensen, om mer resurser till Konkurrensverket

och konkurrensforskning och om andra åtgärder för

att skapa en bättre konkurrens. Fri konkurrens på

lika villkor - inom de ramar som sätts upp av etiska

principer och lagstiftning - är det bästa verktyget

för att tillgodose konsumenternas efterfrågan och

för att hushålla med begränsade resurser, säger

motionärerna. Företagens tävlan om att vara "bäst

och billigast" upprätthåller en ständig press på

priser och kostnader, och konkurrens är den kanske

viktigaste drivkraften till teknisk och ekonomisk

utveckling. Väl fungerande konkurrens stimulerar en

kontinuerlig förnyelse av produktionsapparaten och

leder därmed till en effektiv användning av

samhällets resurser. Den medför inte bara mångfald

och större valfrihet i utbudet av varor och tjänster

utan också en mångfald i företagandet. Det avgörande

för en fungerande konkurrens är fritt tillträde till

marknaderna - "free entry", anför motionärerna

vidare. De menar att många offentliga regleringar

som införts för att upprätthålla konkurrens inte

skulle behövas om fritt tillträde till marknaden

rådde. Folkpartiet anser att konkurrensen i Sverige

måste stärkas, säger motionärerna. De anser att det

är viktigt att Konkurrensverket får fortsätta med

sitt lyckosamma arbete genom bl.a. de s.k.

gryningsräderna mot bolag i olika branscher där

kartellsamarbete bedrivs. Därför avsatte Folkpartiet

i sitt budgetalternativ hösten 2001 10 miljoner

kronor mer till Konkurrensverket och 6 miljoner

kronor mer till konkurrensforskning än vad

regeringen gjorde, konstaterar motionärerna.

Också i motion 2001/02:N267 (fp) begärs ett

tillkännagivande om bättre konkurrens. Det räcker

inte enbart med ett bra företagsklimat för att skapa

fler jobb och fler företag, utan det krävs också

rent spel på marknaden, anför motionärerna. För att

detta skall uppnås måste åtgärder vidtas, speciellt

åtgärder som syftar till att öka konkurrensen.

Folkpartiet vill bl.a. införa en form av

"konkurrenspoliser" som skall se till att fri

konkurrens kan upprätthållas inom näringslivet,

erinrar motionärerna om.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen godkände hösten 2000 den inriktning av

konkurrenspolitiken som regeringen hade föreslagit i

proposition 1999/2000:140 om konkurrenspolitik för

förnyelse och mångfald (bet. 2000/01:NU4). I en

reservation (m, kd, c, fp) redovisades dessa

partiers syn på konkurrenspolitikens inriktning.

Utskottets ställningstagande

Utskottet redovisade, som nämnts, sin syn på

konkurrenspolitikens inriktning senast hösten 2000.

De bedömningar som då gjordes äger fortfarande

giltighet. Utskottet anser sålunda att en effektiv

konkurrens är en viktig förutsättning för en väl

fungerande samhällsekonomi. Konkurrens bidrar till

ett nödvändigt omvandlingstryck och till ett

innovativt företagsklimat som stärker tillväxten och

Sveriges internationella konkurrenskraft. För

konsumenterna betyder detta tillgång till ett brett

utbud av ständigt förbättrade varor och tjänster med

god kvalitet till rimliga priser. Andelen av den

samlade ekonomin där konkurrens råder bör öka,

eftersom en väl fungerande konkurrens stimulerar

nytänkande och bidrar till att utveckla nya

produkter och tjänster till nytta för konsumenterna.

Detta ökar i sin tur produktiviteten och dämpar

prisutvecklingen. Konkurrenspolitiken har därmed en

viktig uppgift att fylla inom ramen för

näringspolitiken och i ett samhällsekonomiskt

perspektiv.

I den proposition som var aktuell hösten 2000 och

som riksdagen ställde sig bakom anfördes att

konkurrenspolitiken aktivt skall främja existensen

av väl fungerande marknader och vara grundad på ett

konsumentperspektiv. Marknaderna skall präglas av

öppenhet för nya produkter, nya företag och nya

idéer. Som allmän inriktning skall gälla följande:

- Den svenska marknaden är en del av EU:s inre

marknad; hinder för tillträdet skall avlägsnas och

EU:s regler för konkurrensen skall kunna tillämpas

också i Sverige.

- Karteller och andra konkurrensbegränsningar som

allvarligt skadar konsumentintresset kan inte

accepteras; de medel som staten har att upptäcka och

ingripa när företag sätter konkurrensen ur spel

måste bli effektivare.

- Konsumenternas intresse av effektivt fungerande

konkurrens måste väga tungt när offentliga regler

som påverkar marknadernas funktionssätt utformas.

- Andelen av den samlade ekonomin där konkurrens

råder skall öka. På nya marknader skall strukturer

och regler stödja uppkomsten av en balanserad och

väl fungerande konkurrens.

- När offentliga aktörer agerar på

konkurrensmarknader får det inte ske på ett sådant

sätt att det privata företagandet hämmas.

Myndighetsuppgifter skall hållas isär från

kommersiell verksamhet.

- Statligt stöd får inte snedvrida konkurrensen;

en policy för det svenska statsstödet skall

understödja Sveriges arbete i EU mot subventioner

som skadar svensk industri.

- Sverige skall aktivt stödja utvecklingen av

sunda konkurrensförhållanden i den globala ekonomin

och i samarbete med andra länder ingripa mot

internationella konkurrensbegränsningar.

Utskottet finner det viktigt att konkurrensen

utvecklas till att gälla i flera delar av den

svenska ekonomin och att den blir mer effektiv på

befintliga konkurrensmarknader. Ett uttryck för

behovet av en förstärkt konkurrens utgör en nyligen

offentliggjord EU-rapport, enligt vilken Sverige har

de högsta livsmedelspriserna inom EU. I det

sammanhanget kan nämnas att Konkurrensverket i

februari 2002 fick i uppdrag av regeringen att

kartlägga och analysera strukturella problem inom

dagligvaruhandeln. Utredningen skall redovisa hur de

olika aktörerna i handelsledet är organiserade med

avseende på ägarstruktur, företagsform och

förekommande former av samarbeten. Huvudsyftet med

studien är att underlätta för nya företag att

etablera sig inom branschen. Konkurrensverket skall

lämna en lägesrapport senast den 17 juni 2002, och

slutrapporten skall redovisas senast den 15 december

2002.

Det är vidare, enligt utskottets mening,

väsentligt att konkurrensen är verksam även inom den

globala ekonomin. För ett litet land som Sverige med

ett stort utlandsberoende är det av yttersta vikt

att sunda konkurrensförhållanden råder på den

globala nivån och att internationella

konkurrensbegränsningar motverkas.

I vissa av de här aktuella motionerna efterfrågas

en effektivisering av konkurrenspolitiken och en

förstärkning av Konkurrensverket. Utskottet vill

därvid framhålla att regeringens arbete präglas av

en vilja att på olika sätt stärka och vässa de

verktyg som de konkurrensvårdande myndigheterna har

tillgång till. Den nu aktuella propositionen är ett

exempel på detta. Det bör också nämnas att

Konkurrensverkets anslag nivåhöjdes med 5 miljoner

kronor fr.o.m. år 2001. Vidare vill utskottet erinra

om vad som sägs i propositionen om att i det fall

att det visar sig att Konkurrensverket skulle komma

att behöva ytterligare resurser till följd av det

förslag som framläggs i propositionen - och som

utskottet behandlar i följande avsnitt - kommer

regeringen då att ta ställning till eventuella

åtgärder.

Utskottet vill avslutningsvis framhålla att

konsumentperspektivet måste stå i fokus i

konkurrenspolitiken. Konkurrens är inget

självändamål. Åtgärder för att stärka konkurrensens

effektivitet har till syfte bl.a. att ge konsumenten

en starkare ställning på marknaden. I det

sammanhanget vill utskottet understyrka vikten av

samordning i insatserna från de ansvariga

myndigheterna för konkurrens- och konsumentpolitik.

Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här

aktuella motioner i berörda delar.

Eftergift och nedsättning av

konkurrensskadeavgift

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens förslag till

ändringar i konkurrenslagen som innebär att

ett program för eftergift och nedsättning av

konkurrensskadeavgift införs. Utskottet anser

att karteller är till stor skada för

samhällsekonomin och för konsumenterna och

att karteller som rör prisbildning,

anbudsgivning eller marknadsuppdelning är

särskilt allvarliga. Därför är en mer

effektiv kartellbekämpning mycket angelägen.

Jämför reservationerna 2 (c) och 3 (fp).

Propositionen

Nuvarande reglering i konkurrenslagen

Enligt 26 § konkurrenslagen får Stockholms

tingsrätt, på talan av Konkurrensverket, besluta att

ett företag skall betala konkurrensskadeavgift om

företaget eller någon som handlar på företagets

vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har överträtt

förbudet i 6 § mot konkurrensbegränsande samarbete

mellan företag eller förbudet i 19 § mot missbruk av

dominerande ställning. Det kan också vara fråga om

ett åsidosättande av villkor som har meddelats med

stöd av 10 § andra stycket i samband med beslut om

individuellt undantag. Konkurrensskadeavgiften skall

fastställas till lägst 5 000 kr och högst 5

miljoner kronor eller till ett högre belopp, vilket

dock inte får överstiga 10 % av företagets

omsättning (27 § första stycket).

Nya regler om eftergift och nedsättning av

konkurrensskadeavgift

Det är mycket betydelsefullt för samhället att

konkurrenslagens förbudsregler effektivt får

genomslagskraft på marknaden, sägs det i

propositionen. Konkurrenslagens bestämmelse mot

konkurrensbegränsande samarbete mellan företag är

ett av de två grundläggande förbuden i det

konkurrensrättsliga systemet. På detta område

innebär övervakningen samtidigt särskilda problem.

Kartellsamarbete är något som till sin natur

tenderar att bedrivas dolt för att det skall ha

framgång. I fråga om ett sådant samarbete skiljer

sig situationen mot det andra grundläggande förbudet

i konkurrenslagen - missbruk av en dominerande

ställning. Ett sådant missbruk sker normalt på ett

sätt som kan iakttas, dvs. förfarandet vidtas öppet;

missbruket utgör ju ofta angrepp riktade mot

konkurrenter, leverantörer, kunder eller andra.

Detta kan i allmänhet inte döljas, till skillnad mot

vad som är fallet med en samverkan mellan

konkurrenter. Det är enligt regeringens uppfattning

mycket angeläget att framför allt allvarliga

karteller avslöjas och att de bringas att upphöra.

För den uppgiften bör Konkurrensverket förfoga över

ändamålsenliga verktyg. Vad som nu är aktuellt är

ytterligare ett instrument vid sidan av förbudet mot

konkurrensbegränsande samarbete mellan företag och

som är utformat för att om möjligt bringa fördolda

kartellsamarbeten att upphöra.

Regeringen bedömer att ett program för eftergift

och nedsättning av konkurrensskadeavgift (s.k.

leniencyprogram) är ägnat att främja avslöjandet och

bekämpandet av karteller. De i sig mycket

välgrundade invändningar som i andra sammanhang

anförts mot införandet på straffrättens område av

ett s.k. kronvittnessystem har enligt regeringens

mening inte samma styrka när det gäller det

konkurrensrättsliga området. Inom konkurrensrätten

gäller den föreslagna lindringen en lindring av en

sanktionsavgift som riktar sig mot företag och där

avgiften i allmänhet drabbar ägarnas i företaget

placerade, avskilda förmögenhetsmassa. Det skiljer

sig från straffrättens påföljder som är riktade mot

fysiska personer och som har en moralbildande

funktion. Samtidigt gäller att det från

samhällsekonomiska och konsumentpolitiska

utgångspunkter är angeläget att motverka framför

allt de allvarliga konkurrensbegränsande

kartellerna. Mot denna bakgrund finner regeringen, i

likhet med Kartellbekämpningsutredningen, att de

främst straffrättsligt grundade invändningarna mot

ett kronvittnessystem saknar tillräcklig tyngd i

detta speciella sammanhang. Införandet av ett system

för eftergift och nedsättning av

konkurrensskadeavgift kan på intet sätt vara att se

som ett accepterande av ett kronvittnessystem

beträffande andra sanktionsavgifter eller områden,

anser regeringen. Ett sådant system bör i stället

ses som en undantagslösning utanför det

straffrättsliga området, med relevans enbart för

konkurrensrätten.

EG-kommissionen antog i februari 2002 ett

meddelande (EGT C 45, 19.2.2002, s. 3) om immunitet

mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden.

Enligt meddelandet finns det två fall när

kommissionen kan ge fullständig befrielse från

böter. Det första fallet avser den kartellmedlem som

är först med att anmäla en kartell och företer bevis

som enligt kommissionen ger underlag för en

undersökning, om kommissionen inte hade tillräckligt

material för att inleda en undersökning. Det andra

fallet avser den kartellmedlem som först företer

bevis som gör att kommissionen kan fastslå en

överträdelse, när kommissionen redan har

tillräckligt med information för att kunna göra en

undersökning men inte att fastställa en

överträdelse. Den sistnämnda typen av befrielse från

böter beviljas endast då ingen annan kartellmedlem

kvalificerat sig för befrielse i det första fallet.

För att befrias från böter måste företaget dessutom

samarbeta fullt ut med kommissionen, lämna över allt

bevismaterial det har tillgång till samt omedelbart

upphöra med överträdelsen. Företaget får inte heller

ha vidtagit åtgärder för att tvinga andra företag

att delta i kartellen. Kommissionen skall bevilja

villkorlig immunitet om ett företag vid en

preliminär bedömning anses uppfylla villkoren. Om

ett företag har beviljats villkorlig immunitet, kan

andra inblandade företag under vissa förhållanden få

sina böter nedsatta. För att kvalificera sig för

sådan nedsättning måste ett företag förse

kommissionen med sådana bevis om den misstänkta

överträdelsen som har ett betydande mervärde jämfört

med de bevis som kommissionen redan har. Nedsättning

beviljas i en fallande skala från 50 % enligt

principen att det företag som är först får störst

nedsättning. Dessutom måste företaget upphöra med

sin inblandning i den misstänkta verksamheten. Även

i fråga om nedsättning skall kommissionen fatta

preliminära beslut. Av meddelandet framgår vidare

att sekretess normalt skall anses gälla för i

ärendet ingivna handlingar. Regeringen anser det

starkt önskvärt att det också nationellt vid

tillämpning av artiklarna 81 och 82 finns ett system

som liksom EG-rätten möjliggör eftergift och

nedsättning.

Regeringen finner samlat att övervägande skäl

talar för att det skall införas lagregler som

ger den rättsliga grunden för ett system för

eftergift och nedsättning av

konkurrensskadeavgift i de här aktuella

situationerna.

Utformningen av de nya reglerna

Regeringen föreslår att konkurrensskadeavgift skall

kunna efterges när det gäller ett företag som har

överträtt förbudet mot konkurrensbegränsande

samarbete mellan företag, om följande villkor är

uppfyllda:

- Företaget skall anmäla överträdelsen till

Konkurrensverket innan verket har fått tillräckligt

underlag för att ingripa mot överträdelsen och något

annat företag som deltagit i överträdelsen inte har

gjort anmälan tidigare.

- Företaget skall lämna Konkurrensverket all

information om överträdelsen som företaget har

tillgång till.

- Företaget skall samarbeta fullt ut med

Konkurrensverket under utredningen av överträdelsen.

- Företaget skall ha upphört eller snarast efter

sin anmälan upphöra att medverka i överträdelsen.

Konkurrensskadeavgift skall dock inte få efterges om

företaget har haft den ledande rollen i

överträdelsen och det med hänsyn till

omständigheterna därför är uppenbart oskäligt med

eftergift. Konkurrensskadeavgiften skall få sättas

ned om företaget i väsentlig mån har underlättat

utredningen av den egna eller andras medverkan i

överträdelsen. Har så skett i högst väsentlig mån

får beslutas att avgiften skall efterges.

Enligt regeringens uppfattning bör ett svenskt

program utformas med inriktning på allvarliga

karteller. I första hand avses sådana särskilt

skadliga horisontella karteller som rör priser,

marknadsdelningar eller produktionsbegränsningar

o.d. Programmet bör dock tillämpas på allt som

innebär en överträdelse av förbudet i 6 §

konkurrenslagen mot konkurrensbegränsande samarbete

mellan företag. Systemet bör utformas så att det ges

en möjlighet till eftergift och nedsättning av

konkurrensskadeavgift. Det blir en uppgift för i

första hand Konkurrensverket att avgöra när

möjligheten skall utnyttjas. Konkurrensverket

förutsätts vidare utfärda allmänna råd om sin

tolkning av systemets lagregler och om hur verket

kommer att hantera förekommande situa-tioner.

Eftergiften, nedsättningen och de allmänna råden

bildar sammantaget ett svenskt program.

Det grundläggande syftet med eftergift av

konkurrensskadeavgift är att en medlem i en kartell

skall lockas att avslöja denna genom att avslöjandet

för med sig den fördelen att medlemmen slipper den

sanktion som deltagandet i kartellen annars skulle

ha medfört. Att program för befrielse från

sanktioner kan motverka att karteller bildas är en

följd av den upptäcktsrisk som programmet medför. En

avgörande förutsättning för att sanktionsbefrielsen

skall fungera som incitament till avslöjande är

förutsebarhet. Den som överväger att anmäla en

kartell behöver veta hur stor fördelen blir, och den

berörda måste kunna lita på att fördelen verkligen

erhålls under givna villkor. Regeringen finner,

liksom Kartellbekämpningsutredningen, att

förutsebarheten bäst främjas genom att anmälaren

befrias helt från sanktionen.

Enligt det föreslagna programmet skall bara den

som kommer först få full befrielse från sanktioner.

Konkurrensverket bör kunna finna former för

kontakter med anonyma, presumtiva anmälare som gör

det möjligt att ge villkorade besked.

Konkurrensverket får avstå från att föra talan mot

ett företag om konkurrensskadeavgift, även då verket

visserligen hade vetskap om kartellen när företaget

anmälde den men vid den tidpunkten inte hade

tillräckligt underlag för att ingripa mot kartellen.

Regeringen anser att ett svenskt program inte bör

innehålla ett generellt förbud mot att befria en

ledande medlem av en kartell från

konkurrensskadeavgift. Om det på grund av ett

företags ledande ställning i en kartell med hänsyn

till omständigheterna skulle framstå som uppenbart

oskäligt att befria företaget från

konkurrensskadeavgift, bör det dock inte få ske.

För att kvalificera sig för befrielse från påföljd

måste ett företag fullfölja sitt avslöjande genom

att lämna Konkurrensverket all information om

kartellen som företaget har tillgång till. Vidare

måste företaget också i övrigt medverka lojalt under

den fortsatta utredningen. Regeringen anser att i

det svenska programmet bör kravet på medverkan

formuleras med villkoret att företaget samarbetar

fullt ut med Konkurrensverket. Det måste, med stöd

av detta villkor, kunna krävas att företaget inte

lämnar felaktiga eller missvisande uppgifter till

Konkurrensverket. Även i övrigt bör utgångspunkten

vara att företaget skall uppträda öppet mot verket

och upplysa verket om alla sakförhållanden som

företaget känner till och som verket frågar om eller

som företaget även utan en sådan förfrågan har

anledning anta har utredningsmässig betydelse.

Regeringen anser vidare att det i ett svenskt system

bör krävas för eftergift av konkurrensskadeavgift

att företaget medverkar under hela utredningen hos

Konkurrensverket, dvs. fram till dess att verket har

avslutat utredningen och tagit ställning till frågan

om huruvida talan om konkurrensskadeavgift skall

väckas eller annat ingripande med stöd av

konkurrenslagen ske. Ett villkor som föreskrivs

såväl i de nordamerikanska programmen som i EU:s

program är att ett företag som avslöjar en kartell

skall vidta effektiva åtgärder för att avsluta sin

medverkan i den olagliga verksamheten. Regeringen

anser att ett villkor av den arten behövs även i ett

svenskt system. Hur avvecklingen av företagets

medverkan i kartellen skall gå till löses lämpligen

från fall till fall genom en överenskommelse mellan

Konkurrensverket och företaget i fråga.

När det gäller nedsättning av

konkurrensskadeavgift anser regeringen att det bör

införas regler om att denna avgift får fastställas

till ett lägre belopp än annars, om ett företag i

väsentlig mån har underlättat utredningen eller om

det föreligger andra särskilda skäl. Om företaget i

högst väsentlig mån underlättat utredningen, skall

det få beslutas att avgiften skall efterges på den

grunden.

Förfarandet

Regeringen föreslår att i första hand

Konkurrensverket skall besluta om huruvida

bestämmelserna om eftergift och nedsättning är

tillämpliga. Konkurrensverket skall på ansökan av

ett företag förklara om företaget uppfyller

förutsättningarna för eftergift med avseende på om

anmälan har skett innan verket har fått tillräckligt

underlag för att ingripa och om något annat företag

som deltagit i överträdelsen inte har gjort anmälan

tidigare. Det bör ankomma på verket att utfärda

allmänna råd som närmare beskriver bl.a. hur verket

kommer att tillämpa dessa bestämmelser.

Beträffande frågan om Konkurrensverkets beslut i

samband med ansökan anför regeringen att det enda

Konkurrensverket torde kunna göra är att konstatera

att företaget anmäler överträdelsen före alla andra

företag som deltagit i överträdelsen och innan

verket har fått tillräckligt underlag för att

ingripa mot överträdelsen samt att verket kommer att

avstå från att föra talan framdeles om

förutsättningarna i övrigt enligt verket är

uppfyllda. Detta bör verket också med bindande

verkan kunna förklara och en bestämmelse om detta

föreslås i konkurrenslagen. Förloppet torde i

praktiken innebära en ordning med två stadier. I det

första bevaras anmälarens anonymitet och verket ger

besked om huruvida eftergift kan komma i fråga. I

nästa stadium träder företaget fram öppet för att få

ett beslut. Konkurrensverket skall utfärda

riktlinjer för sin tolkning av lagbestämmelserna, i

vilka skall anges förutsättningarna för eftergift

och nedsättning. Riktlinjerna skall vara så tydliga

som möjligt och göras tillgängliga för allmänheten.

Riktlinjerna är enligt regeringens synsätt en viktig

del av det samlade programmet som i övrigt omfattar

eftergift och nedsättning. De anses ha karaktären av

allmänna råd, dvs. sådana generella rekommendationer

om tillämpningen av en författning som anger hur

någon kan eller bör handla i ett visst hänseende.

Vissa lagtekniska frågor

Regeringen föreslår, som tidigare redovisats, en

ändring av konkurrenslagen, så att den medger att

konkurrensskadeavgift kan sättas ned på den grunden

att ett företag i väsentlig mån har underlättat

utredningen av den egna eller andras medverkan i

överträdelser av förbuden mot konkurrensbegränsande

samarbete mellan företag eller missbruk av

dominerande ställning eller åsidosatt ett villkor

som uppställts i samband med beslut om individuellt

undantag från konkurrenslagens regler. Har

utredningen underlättats i högst väsentlig mån får

avgiften på den grunden efterges.

Konkurrensverket förfogar över

konkurrensskadeavgiften på ett sådant sätt att det i

och för sig vore möjligt för verket att handha ett

program för eftergift eller nedsättning av

konkurrensskadeavgift inom ramen för den nuvarande

ordningen, konstaterar regeringen. Emellertid måste

beaktas att 28 § konkurrenslagen nyligen har ändrats

i syfte att klargöra att uppgifter som ett företag

lämnar om andra företags överträdelser av

förbudsreglerna i konkurrenslagen inte med stöd av

lagrummet får tillmätas rättslig betydelse när

konkurrensskadeavgiften fastställs. Därmed torde det

inte vara möjligt för Konkurrensverket att på eget

initiativ införa ett program enligt vilket eftergift

och nedsättning av konkurrensskadeavgift grundas

också på uppgifter om andras överträdelser.

Regeringen anser därför att ett system med eftergift

och nedsättning av konkurrensskadeavgift behöver

införas genom lag. Därmed ges också tydligare

utgångspunkter för en domstolsprövning. I

konkurrenslagen bör alltså införas bestämmelser som

anger förutsättningarna för en sådan eftergift och

nedsättning.

Motionerna

I motion 2001/02:N61 (m) föreslås ett

tillkännagivande om vikten av kartellbekämpning.

Kartellbildning är en del av problemet med den

otillräckliga svenska konkurrenssituationen, varför

motionärerna välkomnar arbetet med att motarbeta

karteller.

Lagförslagen i propositionen bör avslås - med

undantag för förslaget om rättegångskostnader,

anförs det i motion 2001/02:N59 (m). Regeringen

tycks vara desperat, inkonsekvent och ideologiskt

rigid, säger motionären. Hon hänvisar till att

regeringen å ena sidan föreslår en ny rättsprincip

som innebär att den "ångerfulle

konkurrensbegränsaren inom näringslivet" kan bli

kronvittne och därmed få "strafflindring" om han

anger andra företag, men att regeringen å andra

sidan inte lämnar några förslag när det gäller

konkurrens på lika villkor mellan offentlig och

privat sektor. Motionären säger sig vara en varm

förespråkare av sund konkurrens och hon inser också

skillnaden mellan kriminalisering och

avgiftsbeläggning och att benämningen kronvittne

inte är helt korrekt, men hon anser ändå att det

skulle vara att föra in ett främmande inslag i

svensk rättsbildning om ekonomiska fördelar skall

ges till den kartelldeltagare som avslöjar en

konkurrensbegränsande kartell.

Även i motion 2001/02:N63 (c) föreslås att

regeringens förslag om eftergift av

konkurrensskadeavgift skall avslås.

Kartellbildningar eller otillbörligt utnyttjande av

marknadsdominans är skadliga för samhället och leder

till överpriser, anför motionärerna. De konstaterar

att ett antal misstänkta svenska karteller har

avslöjats under 1990-talet, bl.a. inom asfalts-,

ventilations-, rör- och bensinbranscherna. Det är

viktigt att konkurrenslagstiftningen är långsiktig,

förutsebar och balanserad, säger motionärerna. De

anser att konkurrensbegränsande samarbete och

missbruk av dominerande marknadsställning skall vara

förbjudet och att konkurrenslagen skall avskräcka

från kartellbildning, vara effektiv i att avslöja

karteller och vid dom leda till kännbara straff.

Regeringens förslag om eftergift av

konkurrensskadeavgift för kartellmedlem som lämnar

information till Konkurrensverket strider dock mot

svensk rättsordning, menar motionärerna. Enligt dem

är principen om att den som begår ett brott även

skall straffas för detta viktig; en inställning som

har manifesterats i tidigare riksdagsbeslut som

tagit avstånd från att införa ett s.k.

kronvittnessystem. Att regeringen nu föreslår att

detta skall införas inom konkurrenslagstiftningen är

ytterst anmärkningsvärt och skulle innebära att

rättvisan blir förhandlingsbar, anser motionärerna.

Företag som tjänat pengar på olagligt samarbete

skulle sålunda kunna gå helt skadefria, medan övriga

kartellmedlemmar skulle dömas till kännbara böter.

Det finns ingen egentlig erfarenhet av nuvarande

konkurrenskadeavgifts effektivitet som sanktion, och

behovet av de förslagna reglerna kan därmed inte

påvisas, anför motionärerna. De hänvisar till att

det för närvarande är möjligt att få en nedsättning

av konkurrensskadeavgiften för det företag som

samarbetar väl med Konkurrensverket i utredning av

karteller och menar att detta är ett bra incitament

som bör behållas även framgent.

Regeringens förslag om att ett s.k.

leniencyprogram skall införas i

konkurrenslagstiftningen avvisas också i motion

2001/02:N60 (fp). I motionen föreslås vidare ett

tillkännagivande om kraftigt höjda

konkurrensskadeavgifter. I propositionen presenterar

regeringen åtgärder på ett angeläget område,

nämligen förslag för en effektivare bekämpning av

karteller, konstateras det. Under senare år har

prissamarbete avslöjats inom flera branscher, t.ex.

bensin-, flyg- och byggmarknaderna, säger

motionärerna. De anser att de av regeringen

föreslagna åtgärderna är otillräckliga och delvis

felaktiga. Systemet med nedsättning av

konkurrensskadeavgift har redan använts av

Konkurrensverket i några fall, så det är endast ett

lagstadgande av praxis som nu föreslås, påstår

motionärerna. De anser att karteller ur

marknadsekonomisk synpunkt är felaktiga och måste

bekämpas, men de har svårt att acceptera ett system

som de menar har inslag av angiveri. I motionen sägs

att Folkpartiet i sitt rättspolitiska program i och

för sig har föreslagit att s.k. kronvittnen skall få

användas i begränsad utsträckning, dock inom strikt

angivna ramar och där de misstänkta biträds av

försvarare och bara avseende grova brott som leder

till långa fängelsestraff, t.ex. sexualbrott eller

mord. Varje sådan uppgörelse skall underställas

domstol. Detta är, enligt motionärerna, något helt

annat än det system som regeringen nu föreslår när

det gäller kartellbildning, då det sistnämnda inte

är kriminellt i svensk rätt. Motionärerna anser att

nuvarande system med konkurrensskadeavgift skall

vara kvar, men att beloppen för avgiften bör höjas

kraftigt. Regeringen bör återkomma till riksdagen

med förslag härom.

Vissa kompletterande uppgifter

När det gäller åtgärder mot kartellbildning kan

nämnas att regeringen i februari 2002 beslöt att

tillsätta en kommission med uppgift att föreslå

åtgärder som syftar till att främja konkurrensen och

motverka konkurrensbegränsande beteende, användning

av svart arbetskraft och kartellbildning inom bygg-

och anläggningssektorerna. Resultatet av

kommissionens arbete skall redovisas senast den 15

oktober 2002.

Utskottets ställningstagande

En effektiv konkurrensövervakning är som tidigare

nämnts viktig ur samhällsekonomisk och

konsumentpolitisk synpunkt. Ett av de två

principiella förbuden i konkurrenslagen är förbudet

mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag,

dvs. mot kartellbildning. Karteller är till stor

skada för samhällsekonomin och för konsumenterna.

Särskilt allvarliga är karteller som rör

prisbildning, anbudsgivning eller

marknadsuppdelning. Under senare tid har avslöjanden

och misstankar om olagligt samarbete mellan företag

varit aktuella inom olika branscher, t.ex.

bensinbranschen, flygbranschen och byggsektorn. Att

olagliga karteller fortsätter är ett uttryck för de

stora vinster som företagen gör på konsumenternas,

konkurrenternas och skattebetalarnas bekostnad.

Karteller är emellertid svåra att avslöja. Det

ligger ju i kartellens natur att den sker i det

fördolda. Så länge de berörda parterna vinner på

samarbetet har de gemensamt intresse av att ingen

skall få kännedom om kartellens existens.

Regeringens förslag om ett program med regler om

eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift

syftar till att främja avslöjandet och bekämpandet

av skadliga karteller. Utskottet anser att en mer

effektiv kartellbekämpning är mycket angelägen och

tillstyrker således regeringens förslag.

Regeringens förslag om utformningen av programmet

och förfarandet stöder utskottet också. Sådana delar

som att företaget skall tvingas lämna all

tillgänglig och relevant information, att företaget

skall samarbeta med Konkurrensverket fullt ut, att

företaget skall upphöra med kartellsamarbetet, etc.,

anser utskottet självklara. Ett viktigt inslag i

programmet är de allmänna råd eller riktlinjer som

Konkurrensverket skall utfärda. I dessa riktlinjer

skall anges förutsättningarna för eftergift och

nedsättning av konkurrensskadeavgift. Förutsebarhet

är väsentlig för ett företag som överväger att

avslöja ett olovligt kartellsamarbete.

I de tre motioner där det yrkas avslag på

regeringens förslag sägs att det föreslagna

programmet innebär ett brott mot svensk

rättsordning. Utskottet delar här regeringens

bedömning att de invändningar som i andra sammanhang

anförts mot införande på straffrättens område av ett

s.k. kronvittnessystem inte har samma styrka när det

gäller det konkurrensrättsliga området. Införandet

av ett system för eftergift och nedsättning av

konkurrensskadeavgift kan, enligt utskottets mening,

inte ses som ett accepterande av ett sådant system

beträffande andra sanktionsavgifter eller områden.

I motion 2001/02:N60 (fp) sägs att förslaget om

nedsättning av konkurrensskadeavgift endast innebär

lagstadgande av praxis. För närvarande finns

möjlighet att fastställa konkurrensskadeavgiften

till ett lägre belopp om företaget i väsentlig mån

underlättat utredningen av den egna överträdelsen.

De möjligheter till eftergift och nedsättning som nu

föreslås i propositionen har dock en större räckvidd

och gäller anmälan om kartellsamarbete och

underlättande av utredningen av även andras

medverkan i överträdelsen. Förslaget syftar inte

bara till att ytterligare underlätta utredningen av

kartellsamarbeten utan också till att ge deltagare i

en kartell incitament att avslöja kartellen samt att

motverka att karteller bildas. I den nämnda motionen

föreslås också kraftigt höjda

konkurrensskadeavgifter, dock utan precisering. Som

tidigare nämnts kan emellertid

konkurrensskadeavgiften enligt gällande regler

fastställas till ett belopp på upp till 5 miljoner

kronor eller till ett högre belopp, vilket dock inte

får överstiga 10 % av företagets omsättning. Något

behov av att ytterligare höja dessa belopp kan

utskottet inte se.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet det av

regeringen föreslagna programmet med regler om

eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift.

Motion 2001/02:N61 (m), i vilken arbetet med att

motarbeta karteller välkomnas, får anses

tillgodosedd och avstyrks därmed i berörd del. De

övriga tre här aktuella motionerna avstyrks av

utskottet i motsvarande delar.

Kriminalisering av kartellsamarbete

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, genom ett tillkännagivande,

anmoda regeringen att utreda frågan om

kriminalisering av kartellsamarbete.

Utredningen bör också noga följa utvecklingen

av programmet för eftergift och nedsättning

av konkurrensskadeavgift och ta med

erfarenheterna av detta i utredningsarbetet.

Efter genomförd utredning skall regeringen

återkomma till riksdagen i frågan. Jämför

reservation 4 (s, v).

Propositionen

Regeringen gör i propositionen bedömningen att

regler om straffansvar för överträdelse av

konkurrensreglerna för närvarande inte bör införas.

Kartellbekämpningsutredningen har avstått från att

föreslå en kriminalisering i fråga om förbuden i 6

och 19 §§ konkurrenslagen, varmed underlag saknas

för lagstiftning i denna fråga, konstaterar

regeringen. Regeringen anser att det är angeläget

att man också i Sverige prövar effekterna över tid

av ett sådant program för eftergift och nedsättning

av konkurrensskadeavgift som föreslås i

propositionen. Samtidigt torde programmet i princip

inte låta sig förenas med en kriminalisering annat

än om ett s.k. kronvittnessystem, som statsmakterna

tidigare har avvisat av principiella skäl, samtidigt

införs, sägs det. Mot denna bakgrund finner

regeringen inte grund för att nu gå vidare

utredningsvägen i fråga om en kriminalisering.

Självfallet måste erfarenheterna framdeles följas

och värderas noga, och skulle anledning uppstå i

framtiden, kan frågan om kriminalisering prövas i

särskild ordning, sägs det i propositionen.

Motionerna

En utredning om kriminalisering av kartellsamarbete

bör tillsättas, anförs det i motion 2001/02:N62 (v).

Kartellbekämpningsutredningen avfärdade i sitt

betänkande Kartellbekämpning (SOU 2001:74)

möjligheten till en kriminalisering av enskilda som

tagit initiativ till och drivit karteller.

Vänsterpartiet anser inte detta tillfyllest.

Argumentationen, både i betänkandet och i

propositionen, ger intrycket av att kartellbildning

inte är en tillräckligt grov ekonomisk brottslighet

för att särskilda åtgärder skall vidtas, säger

motionärerna. De anser att kartellsamarbete är en

grov överträdelse av lagen och att en

kriminalisering skulle ha en god preventiv effekt.

Riksåklagarens synpunkt att det förutsätts - för att

ett val av straffrättsliga regler i det här

sammanhanget skall bli meningsfullt - att de nya

brotten kan hänföras till s.k. prioriterad

brottslighet bör utredas, anser motionärerna. I en

sådan utredning bör också undersökas vilka resurser

som Konkurrensverket behöver för att kunna vara

behjälpligt i de aktuella brottsutredningarna.

Dessutom bör utredningen föreslå en gränsdragning

för s.k. hard-core cartels, vilka främst skall

omfattas av kriminaliseringen. Kriminalisering bör

gälla karteller som genom pris-, anbuds- och

marknadskarteller skapar så stora ekonomiska skador

att de kan jämställas med grova förmögenhetsbrott,

anför motionärerna. Kartellbekämpningsutredningen

pekade på ett antal andra gränsdragningsproblem,

såsom avtalsproblem, muntliga överenskommelser om

att avstå från att konkurrera, gränsdragningsproblem

mellan Konkurrensverket och Marknadsdomstolen, m.m.,

som enligt motionärerna också behöver utredas

ytterligare.

Kristdemokraterna stöder den av regeringen

framlagda propositionen, men menar att ytterligare

ett steg bör tas genom en kriminalisering av

karteller, sägs det i motion 2001/02:N64 (kd).

Riksdagen bör således begära att regeringen lägger

fram förslag om kriminalisering av kartellsamarbete

och samtidigt göra ett tillkännagivande om mer

resurser till rättsväsendet. Om de personer som är

ansvariga för att ett företag samverkar i en kartell

inte skall kunna åtalas och dömas till böter eller

fängelse sänds fel signaler till företag och aktörer

som väljer att riskera upptäckt och enbart belastas

med konkurrensskadeavgift, anför motionärerna. De

anser att regeringens argumentation för att inte

kriminalisera karteller är svag och att den stöder

sig på tidigare ställningstaganden i en proposition

i ett annat ärende (prop. 1994/95:23 om ett

effektivare brottmålsförfarande). Ett villkor som

nämns för att kriminalisering skall anses rimlig är

att rättsväsendet skall ha resurser att klara av den

ytterligare belastning som kriminalisering innebär,

och det konstateras att detta villkor inte är

uppfyllt och att straffrättsliga utredningar kan

antas bli omfattande och komplicerade, säger

motionärerna. De menar att det bör ankomma på

regeringen att tillförsäkra rättsmyndigheter sådana

resurser att brott kan utredas och lagföras. I

propositionen nämns också insiderlagstiftningen från

mitten av 1980-talet som innefattar straff i stället

för sanktionsavgift, vilket enligt motionärerna kan

ses som ett argument för att en kriminalisering av

karteller är en framkomlig väg. I motionen erinras

om att Kristdemokraterna hösten 2001 föreslog ökade

resurser till rättsväsendet för åren 2002-2004,

jämfört med vad regeringen förordade.

Även i motion 2001/02:N63 (c) begärs att

regeringen skall tillsätta en utredning om

kriminalisering av överträdelse av

konkurrensreglerna och återkomma med förslag härom.

Karteller innebär att företag gör vinster på

konsumenternas bekostnad, anför motionärerna. De

anser att överträdelser bör ha kännbara straff på

grund av brottens allvarliga konsekvenser.

Konkurrensskadeavgift är en kraftfull sanktion, men

om det endast finns en administrativ sanktionsavgift

kan det leda till att företagen kan kalkylera risken

för upptäckt och eventuell ekonomisk sanktion och

jämföra med den förväntade vinsten, säger

motionärerna. De menar att straffsanktioner mot en

fysisk person som deltagit i kartellverksamheten

skulle verka ytterligare avskräckande. Genom att öka

det personliga ansvaret jämställs överträdelser med

annan ekonomisk brottslighet, anför motionärerna.

Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen

med förslag om kriminalisering av kartellbildningar,

anförs det i motion 2001/02:N60 (fp). Motionärerna

anser att regeringen redan nu borde ha föreslagit en

kriminalisering av kartellbildningar. Detta är något

som Konkurrensverket föreslagit och som jämställer

kartellsamarbete med annan ekonomisk brottslighet,

säger motionärerna. De anser att det är en viktig

signal att brott som drabbar konsumentkollektivet

kriminaliseras, likaväl som att skattebrott som

drabbar skattekollektivet redan för närvarande är

kriminaliserade. Bestämmelser om kriminalisering av

kartellbildningar finns redan i andra länder, t.ex.

i Kanada kan den som är inblandad i ett olagligt

kartellsamarbete bestraffas med fängelse i upp till

fem år eller böter på upp till 65 miljoner kronor

och i Förenta staterna gäller fängelse i tre år och

böter på upp till 100 miljoner kronor, säger

motionärerna.

Utskottets ställningstagande

Kartellbildning är enligt utskottets mening mycket

skadlig för samhällsekonomin. Det finns ett starkt

konsumentintresse av att karteller bekämpas

effektivt. I slutändan är det alltid konsumenterna

som får svara för kostnaderna för en ineffektiv

konkurrens i form av högre priser eller sämre utbud.

Karteller innebär också en orättmätig

förmögenhetsöverföring från konsumentkollektivet

till de företag som bryter mot konkurrenslagen.

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i de

här aktuella motionerna, att kriminalisering kan

vara ett verksamt instrument vid bekämpningen av

kartellsamarbete. Att förlita sig till enbart en

administrativ sanktionsavgift, som regeringen

föreslår, kan leda till att företagen kalkylerar med

risk för upptäckt och eventuell

konkurrensskadeavgift och ställer det mot den vinst

som kartellsamarbetet väntas ge. Olagligt

kartellsamarbete bör enligt utskottets mening

jämställas med annan ekonomisk brottslighet.

Det faktum att den ansvariga myndigheten,

Konkurrensverket, har föreslagit att allvarliga

överträdelser av konkurrenslagen skall

kriminaliseras ger ytterligare stöd för utskottets

uppfattning. Det är också värt att notera att

kriminalisering för närvarande finns i andra länder

- i såväl Förenta staterna som Kanada kan olagligt

kartellsamarbete leda till både fängelse och

betydande bötesbelopp. Regeringens bedömning i

propositionen att det för närvarande inte finns

grund för att gå vidare i frågan om kriminalisering

kan utskottet således inte dela.

Utskottet anser sammanfattningsvis att riksdagen

genom ett tillkännagivande skall anmoda regeringen

att utreda frågan om kriminalisering av

kartellsamarbete. Utredningen bör också noga följa

utvecklingen av programmet för eftergift och

nedsättning av konkurrensskadeavgift och ta med

erfarenheterna av detta i utredningsarbetet. Efter

genomförd utredning skall regeringen återkomma till

riksdagen i frågan. Med det sagda blir de aktuella

motionerna väsentligen tillgodosedda.

Sekretesskydd för Konkurrensverkets

utredande verksamhet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens förslag om att

det i sekretesslagen skall införas en

bestämmelse om sekretess hos Konkurrensverket

för en anmälan eller annan utsaga från en

enskild.

Propositionen

Regeringen föreslår att det skall införas en

bestämmelse om sekretess hos Konkurrensverket för en

anmälan eller annan utsaga från en enskild.

Sekretess skall gälla om det kan antas att den

enskilde lider avsevärd skada eller betydande men om

uppgiften röjs. Denna sekretess skall gälla i

ärenden som rör utredning av överträdelser av

förbuden mot konkurrensbegränsande samarbete mellan

företag och missbruk av dominerande ställning eller

av artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget, som

innehåller motsvarande förbud.

Sammantaget finner regeringen att starka skäl

talar för att skyddet för enskilda bör stärkas när

det gäller utsaga från enskild i Konkurrensverkets

verksamhet. Mot denna bakgrund och då ett företags

intresse av insyn i ärendet får sin reglering genom

existerande regler om partsinsyn finner regeringen

att ett sekretesskydd för uppgiftslämnare i

konkurrensärenden bör införas.

Inga motioner har väckts beträffande detta förslag.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna

del.

Internationellt samarbete

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens förslag om att

Konkurrensverket skall ges möjlighet att

bistå andra länders konkurrensmyndigheter med

att inhämta information och genomföra

undersökningar i Sverige. Sekretess skall

gälla om det kan antas att den rättsliga

hjälpen begärts under förutsättning att

uppgiften inte röjs.

Propositionen

Utbyte av information med konkurrensmyndigheter

inom EU

Med hänsyn till pågående förhandlingar inom EU gör

regeringen bedömningen att några svenska åtgärder

för närvarande inte bör vidtas när det gäller utbyte

av information inom ramen för EU-samarbetet.

Utbyte av information mellan kommissionen och

Konkurrensverket styrs av EG-rätten, konstateras det

i propositionen. Kommissionens förslag till ny

tillämpningsförordning för artiklarna 81 och 82

innehåller bestämmelser om informationsutbyte mellan

kommissionen och nationella konkurrensmyndigheter

och mellan nationella konkurrensmyndigheter

inbördes. Förslaget behandlas för närvarande i en

rådsarbetsgrupp. Resultatet av förhandlingarna går

inte att förutse. Regeringen anser, i likhet med vad

som framförts av Kommerskollegium, att Sverige bör

avvakta i denna fråga.

Utbyte av information med konkurrensmyndigheter

utanför EU

En förutsättning för ett effektivt

informationsutbyte med ett land utanför EU-

samarbetet är att det finns ett avtal om utbyte med

landet i fråga, sägs det i propositionen.

Regeringens bedömning är att Sverige bör verka för

att sådana avtal ingås när ett utbyte förbättrar

möjligheterna till en effektiv övervakning av

konkurrenslagstiftningen.

Regeringen anser, i likhet med vad som framförts

av Konkurrensverket, att informationsutbyte mellan

länder är en viktig del av arbetet med att bekämpa

olagliga konkurrensbegränsningar när företagens

verksamhet sträcker sig utanför de nationella

gränserna. Sverige bör därför verka för att avtal om

informationsutbyte ingås när ett sådant utbyte

förbättrar möjligheterna till en effektiv

övervakning av konkurrenslagstiftningen. Om Sverige

ingår ett avtal med ett annat land om utbyte av

information i konkurrensärenden ger nuvarande

sekretesslagstiftning möjlighet att lämna ut även

sekretesskyddad information till

konkurrensmyndigheterna i det landet. En bestämmelse

om utlämnande av information kan tas in i en

författning om ikraftträdande av avtalet. Någon

ändring av sekretesslagen torde inte behövas. En

fråga som kan behöva regleras i ett avtal är om

sekretessbelagd information skall kunna utbytas

endast när de uppgifter som lämnas är underkastade

visst sekretesskydd hos den mottagande myndigheten.

En annan fråga som kan behöva regleras är under

vilka villkor den mottagande myndigheten skall få

lämna ut uppgifter, sägs det i propositionen.

Inhämtande av uppgifter åt utländska

konkurrensmyndigheter

Regeringen föreslår en ändring i konkurrenslagen

varigenom Konkurrensverket ges möjlighet att bistå

andra konkurrensmyndigheter med att inhämta

information och genomföra undersökningar.

Det finns ett intresse, grundat på principen om

ömsesidigt bistånd, av att Konkurrensverket

samarbetar med utländska myndigheter för att utreda

en överträdelse som delvis är lokaliserad i Sverige,

anför regeringen. Därutöver bör Konkurrensverket där

det är fråga om förfaranden som inte direkt berör

svenska förhållanden effektivt kunna medverka i ett

internationellt samarbete för att bekämpa karteller.

Konkurrensverket bör alltså ha en behörighet, vid

sidan av skyldigheten att bistå kommissionen i

samband med utredningar av överträdelser av EG:s

konkurrensregler, att inhämta information åt andra

konkurrensmyndigheter och att aktivt kunna delta i

utredningar som berör flera stater. En behörighet

för Konkurrensverket att inhämta upplysningar åt

utländska konkurrensmyndigheter bör begränsas till

länder med vilka Sverige har träffat

överenskommelser i frågan. Det bör krävas att det

finns anledning att anta att den andra statens

konkurrensregler har överträtts på ett sätt som

motsvarar en överträdelse av förbuden i 6 eller 19 §

konkurrenslagen eller av förbuden i artiklarna 81

eller 82 i EG-fördraget.

Inga motioner har väckts beträffande detta förslag.

Sekretess vid begäran om rättslig hjälp

Regeringen föreslår också att en särskild

bestämmelse om sekretess vid begäran från en

utländsk konkurrensmyndighet om rättslig hjälp skall

införas i sekretesslagen. Sekretess skall gälla om

det kan antas att den rättsliga hjälpen begärts

under förutsättning att uppgiften inte röjs.

Enligt regeringens uppfattning är behovet av

sekretess vid utredningar i ärenden hos

Konkurrensverket vid begäran om rättslig hjälp från

en utländsk konkurrensmyndighet lika starkt som vid

motsvarande svenska utredningar. En förutsättning

bör dock vara att sekretessen endast omfattar sådana

uppgifter som framkommer vid Konkurrensverkets

verksamhet som sker efter en begäran av en främmande

stat. Ärendet skall alltså ha initierats av en

utländsk myndighet. De uppgifter som bör omfattas av

sekretess är sådana som framkommer vid

handläggningen av en begäran om inhämtande av

information och genomförande av undersökningar.

Sekretess skall, som nämnts, gälla om det kan antas

att åtgärden begärts under förutsättning att

uppgiften inte röjs. Ett företags intresse av

partsinsyn kommer dock alltid att vägas mot

intresset av skydd för utredningen, enligt reglerna

i sekretesslagen.

Inga motioner har väckts beträffande detta förslag.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i de här

aktuella delarna.

Rättegångskostnader

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens förslag om

ändring i konkurrenslagen som ger möjlighet

för enskilda parter som vinner att få

ersättning för rättegångskostnader i sådana

konkurrensärenden där ärendelagen tillämpas

och där Konkurrensverket är motpart.

Propositionen

Gällande rättegångsbestämmelser i

konkurrenslagen

Av 64 § konkurrenslagen framgår vilken

rättegångsordning som skall tillämpas vid

handläggningen av mål och ärenden enligt lagen. Det

är i första hand rättegångsbalkens bestämmelser för

indispositiva tvistemål eller bestämmelserna i lagen

(1996:242) om domstolsärenden som skall tillämpas

när Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen

prövar frågor enligt konkurrenslagen. I mål som

överklagas från Stockholms tingsrätt gäller vid

Marknadsdomstolen den av dessa båda

rättegångsordningar som gällde i tingsrätten. När

rättegångsbalkens bestämmelser för indispositiva

tvistemål tillämpas innebär bestämmelserna att om

Konkurrensverket vinner målet behöver motparten

betala - förutom sina egna kostnader - endast vissa

kostnader som enligt rättens beslut har betalats av

allmänna medel. Förlorar Konkurrensverket målet kan

svaranden få ersättning av allmänna medel för

kostnader som skäligen varit motiverade för att han

skulle kunna ta till vara sin rätt. När ärendelagen

tillämpas kan ett företag för närvarande inte få

ersättning för rättegångskostnaderna om

Konkurrensverket är motpart.

Regeringens förslag till ändrade regler

Regeringen föreslår en ändring av konkurrenslagen

med innebörd att rättegångsbalkens bestämmelser om

rättegångskostnader i brottmål skall tillämpas i

ärenden enligt ärendelagen där Konkurrensverket är

part. Enskilda parter som vinner får härigenom en

möjlighet att få ersättning för rättegångskostnader

i samtliga ärenden där Konkurrensverket är part.

Regeringen anser att det skall finnas en möjlighet

för enskilda parter att få ersättning för

rättegångskostnader i samtliga konkurrensärenden där

Konkurrensverket är part. Huvudregeln blir att en

enskild part som vinner kan få ersättning av

allmänna medel för skäliga kostnader för ombud och

bevisning samt för sin inställelse inför rätten. Om

den enskilde förlorar, blir han i begränsad

utsträckning skyldig att betala ersättning för vissa

kostnader som har betalats av allmänna medel. En

sådan ersättningsskyldighet torde dock sällan

aktualiseras i konkurrensärenden. Ändringen av

bestämmelsen om ersättning för rättegångskostnader

skall vara tillämplig på kostnader som uppkommer

efter det att lagen har trätt i kraft. Äldre

bestämmelser skall dock gälla i fråga om kostnader i

ärenden som anhängiggjorts före ikraftträdandet. En

övergångsbestämmelse av den innebörden föreslås

därför införas.

Motionen

I motion 2001/02:N59 (m) yrkas bifall till

regeringens förslag avseende rättegångskostnader i

konkurrensmål. Denna ändring gör det möjligt för

enskilda parter som vinner att få ersättning för

rättegångskostnader i samtliga ärenden där

Konkurrensverket är part, konstaterar motionären.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna

del. Motion 2001/02:N59 (m), i vilken yrkas bifall

till regeringens förslag, blir tillgodosedd och

avstyrks därmed.

Lagförslagen i övrigt och

ikraftträdande

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens lagförslag i

övrigt. Dock bör riksdagen besluta att

lagändringarna skall träda i kraft den 1

augusti 2002 i stället för den 1 juli 2002,

som regeringen har föreslagit. Skälet till

senareläggningen är att tiden mellan det att

de aktuella författningarna blir allmänt

tillgängliga och ikraftträdandet annars

skulle bli alltför kort.

Propositionen

Regeringens lagförslag omfattar förutom de

preciserade förslag som har behandlats i det

föregående under respektive avsnitt också vissa

allmänna delar, t.ex. ingress.

Ändringarna i konkurrenslagen och sekretesslagen

föreslås träda i kraft den 1 juli 2002.

Vissa kompletterande uppgifter

Tidsplanen för detta betänkande innebär att

riksdagen debatterar ärendet och fattar beslut den

11 juni 2002. Regeringen skall därefter vid ett

regeringssammanträde fatta beslut om författningarna

och dessa skall tryckas. Sammantaget innebär detta

att författningarna kan komma från trycket och bli

allmänt tillgängliga omkring den 24 juni 2002, dvs.

en vecka innan lagändringarna skall träda i kraft.

Konstitutionsutskottet har emellertid tidigare

påpekat för regeringen att en lagändring bör ha

kommit till allmän kännedom genom publicering i

Svensk författningssamling (SFS) cirka fyra veckor

innan lagändringen skall träda i kraft.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i de delar som inte

har behandlats i det föregående. Dock bör riksdagen,

med hänvisning till vad som nyss redovisats, besluta

att lagändringarna skall träda i kraft den 1 augusti

2002 i stället för den 1 juli 2002, som regeringen

har föreslagit.

Konkurrens på lika villkor mellan

offentlig och privat sektor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner som tar upp

olika aspekter på konkurrens på lika villkor

mellan offentlig och privat sektor.

Sammantaget anser utskottet att regeringens

arbete på området styrs av en klar vilja att

uppnå och upprätthålla konkurrensneutralitet

mellan offentlig och privat verksamhet.

Arbetet har också hög prioritet. Jämför

reservation 5 (m, kd, c, fp).

Propositionen

Bakgrund

Under en följd av år har en rad problem

uppmärksammats som uppkommer då offentliga aktörer

bedriver konkurrensutsatt verksamhet, sägs det i

propositionen. Näringslivet har sagt sig uppleva

dels att denna verksamhet är för omfattande, dels

att konkurrensen inte sker på lika villkor. I de av

riksdagen hösten 2000 beslutade riktlinjerna för

konkurrenspolitiken (prop. 1999/2000: 140, bet.

2000/01:NU4) ingår bl.a. att när offentliga aktörer

agerar på konkurrensutsatta marknader får detta inte

ske på ett sådant sätt att framför allt ny- och

småföretagandet hämmas. Vidare angavs att

myndighetsuppgifter skall hållas åtskilda från

kommersiell verksamhet. I den då aktuella

propositionen anmälde regeringen att

Regeringskansliet bereder frågan om lagstiftning som

innebär att konkurrenssnedvridande effekter av

offentlig näringsverksamhet skall kunna bli föremål

för rättslig prövning.

Regeringen tillsatte år 1997 ett råd för

konkurrens på lika villkor mellan offentlig och

privat sektor (Konkurrensrådet). Rådet, som består

av representanter från såväl offentlig som privat

sektor, har haft två huvudsakliga uppgifter. Den

första har gällt att rådet skulle belysa enskilda

fall och försöka undanröja konkurrenskonflikter

genom dialog och kontakter mellan berörda parter.

Rådets andra uppgift har varit att försöka

åstadkomma en samsyn mellan företrädare för

offentlig och privat sektor om hur de långsiktiga

spelreglerna på området bäst skall formuleras.

Konkurrensrådets betänkande

Konkurrensrådet har redovisat sina samlade

erfarenheter och de resultat som uppnåtts i

betänkandet Konkurrens på lika villkor mellan

offentlig och privat sektor (SOU 2000:117). De

problem som rådet redovisar uppstår främst när

privata och offentliga aktörer möts på samma

marknad, dvs. när det allmänna bedriver

säljverksamhet som är konkurrensutsatt. Enligt rådet

har verksamheter där privata och offentliga aktörer

konkurrerar med varandra ökat påtagligt under senare

tid. Rådet anser att problemen kan lösas antingen

genom att den offentliga sektorn drar sig tillbaka

eller genom att konkurrensförutsättningarna görs så

lika som möjligt. I fråga om lagreglering anförs att

parterna i rådet i grunden har olika uppfattning om

behovet av lagändringar. Det bedöms därför inte vara

möjligt att finna lösningar som fullt ut tillgodoser

alla krav och önskemål som framförts.

Rådet enades dock om att i betänkandet presentera

ett sätt att åstadkomma mer konkurrensneutrala

villkor, nämligen att i konkurrenslagen införa en

bestämmelse som tar sikte på att korrigera

konkurrenssnedvridande beteenden från offentliga

aktörer. Rådets rekommendation är en

missbruksbestämmelse där de offentliga aktörerna i

händelse av lagöverträdelse inte drabbas av

ekonomiska sanktioner för redan inträffat agerande,

utan enbart vitesbelopp om den berörda aktören inte

rättar sig efter ett beslut. Rådet anser att

möjligheten för en enskild att föra en

skadeståndstalan i sådana sammanhang bör utredas.

Enligt rådet kan vidare många av de identifierade

konkurrensproblemen lösas på lokal nivå.

Rådet hade ursprungligen en begränsad

verksamhetstid på tre år, t.o.m. år 2000, men har

fått förlängning i två omgångar - först t.o.m. år

2001 och därefter till den 30 juni 2002.

Departementspromemorian

Med utgångspunkt i Konkurrensrådets betänkande har

en departementspromemoria utarbetats, Konkurrens på

lika villkor mellan offentlig och privat sektor (Ds

2001:17). I promemorian har lämnats förslag om att

en konfliktlösningsregel skall införas i

konkurrenslagen. Enligt förslaget skall förbud i

enskilda fall kunna meddelas mot offentlig

konkurrenshämmande verksamhet som bedöms vara

skadlig från allmän synpunkt. Sådana förbud skall

meddelas av Marknadsdomstolen, på talan av

Konkurrensverket, och föreslås kunna förenas med

vite. Promemorian innehåller även förslag om att

Konkurrensrådet skall knytas till Konkurrensverket.

Vidare föreslås att Marknadsdomstolen skall

förstärkas med en expert som har särskilda insikter

i den berörda offentliga verksamheten. Såväl

betänkandet som departementspromemorian har

remissbehandlats.

Prövning av konkurrensproblem

Möjligheter till objektiv prövning av

konkurrensproblem mellan privat och offentlig sektor

stärker förtroendet mellan aktörerna och undanröjer

tolkningsdiskussioner om vilka grundläggande

principer för sund konkurrens som bör gälla, sägs

det i propositionen. Regeringen anser att formerna

för en rättslig prövning av sådana konkurrensfrågor

bör beredas vidare.

Erfarenheterna av den prövning av

konkurrensproblem mellan främst småföretag och

offentlig sektor som bedrivits i Konkurrensrådet är

goda, konstaterar regeringen. Prövningen har, genom

de riktlinjer rådet har enats om, givit offentlig

sektor vägledning om vilka allmänna principer som

bör gälla på området. Näringslivet menar att ett

prövningssystem som det som nu bedrivs är viktigt

och kan skapa förståelse och förtroende mellan

offentligt och privat företagande. En förutsättning

för detta är dock enligt näringslivet att det

ytterst går att pröva fall rättsligt. Företrädare

för kommuner, landsting och statlig sektor ser också

ett prövningsförfarande som en viktig del i arbetet

för en sund konkurrens mellan offentlig och privat

näringsverksamhet. Om en särskild rättslig reglering

skall aktualiseras i dessa frågor menar dock främst

den kommunala sektorn att det är viktigt att se

kopplingarna till det arbete med särskilda

konkurrensprogram som för närvarande bedrivs i

kommuner och landsting.

En lagreglering av konkurrensproblem mellan

offentlig och privat näringsverksamhet, som ytterst

innebär prövning i domstol bör, enligt regeringens

mening, grundas på bredast möjliga uppslutning från

berörda aktörer. Regeringen konstaterar att

promemorians förslag till särskild regel i

konkurrenslagen har givit upphov till ytterligare

diskussioner och synpunkter från olika

utgångspunkter om hur en eventuell lagreglering bör

utformas. Det är angeläget att dessa frågor

analyseras, och beredningen av lagförslaget kommer

därför att fortsätta, sägs det. Inriktningen i det

arbetet är att ett förslag till lagregel som har en

uppslutning både från offentlig och privat sektor

skall kunna presenteras före utgången av år 2002.

Motionerna

Olika frågor rörande konkurrens på lika villkor

mellan offentlig och privat sektor har tagits upp i

22 motioner. I motion 2001/02:N61 (m) föreslås att

riksdagen skall göra uttalanden i följande

avseenden: om offentliga sektorn som ett

konkurrensproblem; om att stat, kommuner och

myndigheter inte skall bedriva näringsverksamhet; om

starkare konkurrensverk och bättre konkurrenslagar;

om en ändring av kommunallagen. En stor del av

anmälningarna till Konkurrensverket riktar sig mot

kommuner, landsting och statliga organ, säger

motionärerna. En del handlar om hur kommuner och

landsting anses gynna sina egna förvaltningar och

bolag vid upphandlingar. En allt större del gäller

den offentliga sektorns expansion på den öppna

marknaden och hur skattesubventionerade, kommunala

bolag med dumpade priser konkurrerat ut privata

småföretagare. Offentligt ägda bolag leder även till

demokratiproblem, förtroendeklyftor, ohälsa hos

personalen, risktagande för skattebetalarna och

nedprioritering av vård, skola och omsorg, hävdar

motionärerna. De uppger att en rad myndigheter

dessutom bedriver konkurrensutsatt verksamhet,

vilket leder till att konkurrenssituationen på

marknaden påverkas. Konkurrens stimulerar

initiativkraft och företagsamhet och banar därigenom

väg för nya företag och ökad tillväxt, säger

motionärerna. Konkurrens ger också valfrihet för

kunder. En majoritet av det svenska folket vill ha

ökad konkurrens även på områden som traditionellt

drivits i offentlig regi, påstår motionärerna. De

anser att utvecklingen under senare år har gått i

rätt riktning, men att det fortfarande återstår

många konkurrensbegränsningar.

Konkurrensutsättningen av offentlig verksamhet

motverkas genom egenregiverksamhet och offentligt

ägda bolag, sägs det.

Kommuner skall i princip inte bedriva

näringsverksamhet, anser motionärerna vidare. De

verksamheter som för närvarande drivs i bolagsform

bör privatiseras där så är möjligt. Privatisering av

kommunal affärsverksamhet innebär stora

omvandlingsprocesser som måste skötas med stor

varsamhet, säger motionärerna. De konstaterar att

all verksamhet inte kan utföras i privat regi, men

anser att mycket av det som för närvarande görs i

stora offentliga enheter kan göras i små privata

företag. All kommunal verksamhet med undantag för

ren myndighetsutövning bör sålunda upphandlas i

konkurrens. Detta anses ge kommunerna möjlighet att

prioritera sin verksamhet och skapa utrymme för

valfrihet och mångfald. Kommuner och landsting skall

avveckla den näringsverksamhet de bedriver och

överlåta den till privat sektor - för att värna om

tillväxt, nya jobb och internationell

konkurrenskraft, sägs det.

En lagstadgad "utmaningsrätt" för företagare att

på lika villkor konkurrera med kommunala

förvaltningar bör snarast införas, föreslås det

också i motionen. Den skall innehålla en skyldighet

för kommuner att upphandla varje verksamhet, förutom

myndighetsutövning, i konkurrens när en företagare

så begär, vilket ger enskilda och företag en

möjlighet att utmana den offentliga sektorns

verksamheter. Förutom ökad effektivitet och

konkurrens öppnas därigenom stora möjligheter till

fri företagsamhet inom det som tidigare varit

offentliga monopol, anser motionärerna. De föreslår

att regeringen skall ges i uppdrag att återkomma med

förslag till lagutformning. Upphandling skall ske på

lika villkor, och olika former av skattesubventioner

skall inte få förekomma, säger motionärerna vidare.

De anser att det i lagen (1992:1558) om offentlig

upphandling (LOU) bör införas en regel som gör

offentlig näringsverksamhet olaglig om den inte

beslutats formellt av riksdag, kommunfullmäktige

eller landstingsfullmäktige. LOU bör vidare

kompletteras så att det införs lagkrav på att all

verksamhet där förutsättningar finns skall

upphandlas i konkurrens. Affärsmässighet måste

krävas vid avbrytande av upphandling och LOU bör

gälla även inköp från egenregiverksamhet, sägs det.

En lag om konkurrensneutralitet vid offentlig

prissättning skall införas, med krav på att

offentlig näringsverksamhet skall redovisas skild

från annan verksamhet, föreslår motionärerna också.

Det offentliga måste utsätta den egna verksamheten

för konkurrens, innan tjänster får erbjudas den

öppna marknaden. Konkurrenslagen bör utvidgas till

att gälla även när myndighetens beslut inte varit

ett led i en företagarroll, t.ex. stödgivning, samt

till att gälla vid interna köp, sägs det.

Regeringen bör, enligt motionärerna, ges i uppdrag att föreslå förändringar av

- Stärk medborgarnas möjligheter till laglighetsprövning av verksamhet som driv

- Gör det möjligt att överklaga verksamhet oavsett om verksamheten baseras på e

- Inför ett straffrättsligt sanktionssystem för de fall kommunen inte rättar et

Dessutom bör Konkurrensverket och Konkurrensrådet stärkas, sägs det i motionen.

Tillkännagivanden i följande sju avseenden begärs i motion 2001/02:N312 (m): om

Även i motion 2001/02:N315 (m), där yrkandena avser tillkännagivanden om att st

I partimotion 2001/02:N208 (m) begärs tillkännagivanden om konkurrensutsättning

Lagen om offentlig upphandling är otillräcklig, sägs det vidare i motionen. Kon

Många statliga myndigheter och bolag säljer varor och tjänster i konkurrens med

Ett tillkännagivande av riksdagen om en avveckling av sådan myndighetsverksamhe

I motion 2001/02:N261 (m) föreslås ett tillkännagivande av riksdagen om att kom

Regeringen bör skyndsamt framlägga förslag till beslut i enlighet med den remis

I motion 2001/02:N221 (m) begärs tillkännagivanden i två avseenden, nämligen om

Även i motion 2001/02:N226 (m) hänvisas till Statskontorets rapport, och motion

I motion 2001/02:N246 (m) begärs tillkännagivanden av riksdagen i tre avseenden

Den långsiktiga trenden pekar på att andelen företagare av befolkningen minskar

Möjligheterna för entreprenörer och egenföretagare att verka på nya samhällsomr

I motion 2001/02:N64 (kd) begärs ett tillkännagivande av riksdagen om en effekt

Likartade motiveringar som i motion 2001/02:N64 (kd) framförs också i motionern

Ett tillkännagivande om skadlig kommunal konkurrensverksamhet begärs i motion 2

I motion 2001/02:N323 (c) föreslås ett tillkännagivande av riksdagen om behovet

I de två motionerna 2001/02:N60 (fp) och 2001/02:N368 (fp) begärs tillkännagiva

- De selektiva företagsstöden bör avvecklas, då de skapar snedvridande konkurre

- Statliga och kommunala bolag måste säljas eller avvecklas. Speciellt de kommu

- De offentliga monopolen måste brytas. Få saker skulle betyda mer för kvinnors

Ett tillkännagivande om turistnäringens konkurrensförhållanden i relation till

I motion 2001/02:N217 (fp, m, kd, c) begärs ett tillkännagivande av riksdagen o

Vissa kompletterande uppgifter

Frågan om konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor har tid

Frågan om kopplingen mellan statligt ägda företag och konkurrenspolitiska frågo

I några av de här aktuella motionerna nämns Småföretagsdelegationen och de förs

Olika lagar reglerar de offentliga aktörernas agerande när det offentliga upptr

När det gäller LOU har regeringen nyligen avlämnat en proposition om ändringar

Frågor rörande kommunal näringsverksamhet och laglighetsprövning som regleras i

I den här aktuella propositionen uppges, som tidigare redovisats, att arbete me

Enligt uppgift från Näringsdepartementet bedrivs för närvarande ett arbete inom

Konkurrensverket har nyligen presenterat rapporten Vårda och skapa konkurrens (

På det statliga området:

- Renodla statens uppgifter. De uppgifter som inte tillhör kärnverksamheterna b

- Konkurrensutsätt myndigheters uppdragsverksamhet till externa kunder utanför

- Utvärdera den statliga inköpssamordningen med ramavtal.

- Ge Konkurrensverket och Statskontoret i uppdrag att gemensamt ta fram en lång

- Avveckla monopolen som gäller försäljning av läkemedel till konsument, det s.

- Effekterna är övervägande positiva av att monopolmarknader regelreformerats o

- Nyetablerade företags svårigheter att få tillgång till infrastruktur, de domi

På det kommunala området:

- Det ger stora fördelar om enskilda kommuner och landsting tar fram en samlad

- Initialt medför konkurrensutsättning oftast märkbara besparingar. Vid upprepa

- Upprepade byten av entreprenör kan äventyra kontinuiteten i omsorgen.

- Personalens syn på arbetet har i flera fall påverkats positivt av konkurrensu

- Verksamhet i kommunal regi kan drivas lika kostnadseffektivt som motsvarande

- Det finns klara tecken på marknadskoncentration där det endast finns ett fåta

- Konkurrenslösningar kräver särskilda kunskaper om upphandlingsregler, avtal,

- Det krävs tid för förberedelse mellan det att beslut fattas om upphandling oc

- Uppföljning av verksamheten efter att monopol avvecklats är nödvändig.

- Erfarenheterna av upphandlingsförfarande och entreprenadlösningar inom den ko

- Avvakta med att konkurrensutsätta komplexa sjukvårdstjänster tills nödvändig

- Det är en fördel om det råder bred politisk enighet om att konkurrensutsätta

Regeländringar:

- Öka satsningen på utbildning, information och tillsyn på området för offentli

- Ge tillsynsmyndigheten för den offentliga upphandlingen rätt att föra talan o

- Underlätta för anställda i kommuner och landsting att starta eget inom vård o

- Ge företag bättre möjligheter att få prövat i förvaltningsdomstol om ett komm

- Analysera effekterna på konkurrensen vid utformning av regler för etablering

- Ta med förutsättningarna för etablering av handel och annan näringsverksamhet

- Ge arbetet med att förenkla reglerna för de små företagen fortsatt hög priori

- Inför bestämmelser i samtliga regelverk som gäller stöd till företag att mynd

Inom Näringsdepartementet pågår för närvarande en genomgång av innehållet i Kon

Statsrådet Ulrica Messing besvarade nyligen en fråga (fr. 2001/02:1064) av Marg

I några motioner tas upp frågor som gäller avknoppad verksamhet, dvs. rätt att

Utskottets ställningstagande

En bärande princip inom näringspolitiken är att likvärdiga villkor skall gälla

Beträffande förhållandet mellan småföretag och den offentliga sektorn vill utsk

När det gäller införande av en konfliktlösningsregel i konkurrenslagen, som eft

Utskottet vill också uppmärksamma den av Konkurrensverket nyligen framlagda rap

Sammantaget anser utskottet att regeringens arbete på området styrs av en klar

EU:s konkurrensregler

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om EU:s konkurrensregler. Utskottet utgår från att

Motionerna

Sverige bör verka kraftfullt för en översyn av EU:s konkurrensregler så att int

I motion 2001/02:N61 (m) föreslås ett tillkännagivande av riksdagen om en revid

Vissa kompletterande uppgifter

Frågan om huruvida företag i små länder missgynnas av EU:s konkurrensregler har

Vid prövning enligt koncentrationsförordningen är en viktig utgångspunkt begrep

Definitionen av relevant marknad är central vid prövningen av ett koncentration

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att de frågor som tas upp i de här aktuella motionerna och som

Regeringen har, som nämnts, i sitt nyligen avlämnade remissvar över kommissione

Utskottet utgår från att regeringen fortsätter att bevaka den här aktuella fråg

Konkurrensförhållanden inom vissa branscher

Försäkringsbranschen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion rörande kartellbildningstendenser i försäkringsbr

Motionen

Ett tillkännagivande av riksdagen om den oroande kartellbildningstendens som fö

Vissa kompletterande uppgifter

Det bör noteras att nu gällande och i den här aktuella propositionen föreslagna

Inom Svenska Kommunförbundet bedrivs ett projekt avseende försäkringar för komm

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att en effektiv kartellbekämpning är en mycket viktig del i kon

Inrikesflyget

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om en översyn av marknaden för inrikesfl

Motionen

Regeringen bör ge Konkurrensverket i uppdrag att genomföra en översyn av markna

Vissa kompletterande uppgifter

Konkurrensverket följer inom ramen för sitt generella myndighetsuppdrag även ko

Luftfartsverket har på regeringens uppdrag kartlagt marknadssituationen för inr

Luftfartsverkets rapport bereds för närvarande inom Näringsdepartementet. Vissa

Det bör slutligen nämnas att de europeiska konkurrensmyndigheterna nyligen har

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar de synpunkter som förs fram i den här aktuella motionen 2001/02

Lanthandeln

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om att det skall tillsättas en utredning som ser

Motionen

Regeringen bör tillsätta en utredning som ser över möjligheterna att ge handeln

Vissa kompletterande uppgifter

Konkurrensverket fick, som tidigare redovisats, i februari 2002 i uppdrag av re

I sammanhanget kan nämnas att riksdagen hösten 2001 ställde sig bakom regeringe

Utskottets ställningstagande

I motion 2001/02:N219 (s) tas upp ett reellt problem för boende i glesbygd - mö

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett föl

1. Konkurrenspolitikens inriktning (punkt 1)

av Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförts i reser

Ställningstagande

Vår syn på inriktningen av konkurrenspolitiken överensstämmer med den som komme

Fri konkurrens på lika villkor inom de ramar som sätts upp av etiska principer

Statens roll i samhällsekonomin skall vara att sätta ramar och övervaka spelreg

En viktig orsak till att Sverige placerar sig dåligt i den s.k. välfärdsligan ä

För att göra konkurrensen mer effektiv krävs det konkreta åtgärder på olika omr

Det vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Där

2. Eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift (punkt 2)

av Åke Sandström (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde ha följande lydelse:

2. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (

Ställningstagande

Jag anser, i likhet med vad som anförs i motion 2001/02:N63 (c), att riksdagen

Det är viktigt att den nationella konkurrenslagstiftningen är långsiktig, effek

Den nu gällande konkurrenslagen infördes år 1993, och Konkurrensverket inrättad

Med hänvisning till det anförda avstyrker jag propositionen i berörd del och ti

3. Eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift (punkt 2)

av Eva Flyborg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde ha följande lydelse:

2. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (

Ställningstagande

Jag anser, i likhet med vad som anförs i motion 2001/02:N60 (fp), att riksdagen

Karteller är från marknadsekonomisk synpunkt felaktiga och måste bekämpas. Det

De av regeringen föreslagna åtgärderna är emellertid otillräckliga och delvis f

När det gäller systemet med konkurrensskadeavgift anser jag att detta skall var

Med hänvisning till det anförda avstyrker jag propositionen i berörd del och ti

4. Kriminalisering av kartellsamarbete (punkt 3)

av Barbro Andersson Öhrn (s), Reynoldh Furustrand (s), Lennart Beijer (v), Nils

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde ha följande lydelse:

3. Riksdagen avslår motionerna 2001/02:N60 yrkande 2, 2001/02:N62, 2001/02:N63

Ställningstagande

Karteller är till stor skada för samhällsekonomin och för konsumenterna. Vi ans

En fråga som har diskuterats i olika sammanhang är huruvida en kriminalisering

I de här aktuella motionerna förordas att en kriminalisering av kartellsamarbet

Vi anser alltså att det först bör ges utrymme för att pröva detta program, inna

Sammanfattningsvis anser vi att regeringen mycket noga skall följa effekterna a

Med det anförda avstyrker vi samtliga här aktuella motioner i berörda delar.

5. Konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor (punkt 8)

av Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde ha följande lydelse:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförts i reser

Ställningstagande

Vi anser i likhet med vad som anförs i de här aktuella motionerna att kraftfull

De stora offentliga monopol som för närvarande svarar för tjänsteproduktionen i

Vidare vill vi betona betydelsen av att konkurrensbegränsande förfaranden från

Regeringens hantering av frågan om införande av en konfliktlösningsregel i konk

Riksdagen bör anmoda regeringen att omedelbart vidta åtgärder för att reda upp

- inför särskilda bestämmelser i lag som gör det möjligt att ingripa mot andra

- avskilj organisatoriskt och redovisningsmässigt myndighetsuppgifter från konk

- ändra kommunallagen så att företag ges bättre möjligheter att få prövat i dom

- ge den myndighet som har tillsynen över den offentliga upphandlingen rätt att

- integrera tillsynen av den offentliga upphandlingen med övriga myndighetsuppg

- ersätt successivt nuvarande form av inköpssamordning/ramavtal och ej preciser

- klargör att kommunernas och landstingens inköp från egna företag omfattas av

- komplettera upphandlingsreglerna för att komma till rätta med avbrutna anbuds

- inför bestämmelser om att myndigheterna skall beakta effekterna på konkurrens

Det vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Med

6. EU:s konkurrensregler (punkt 9)

av Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde ha följande lydelse:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförts i reser

Ställningstagande

Vi anser, i likhet med vad som anförs i motion 2001/02:N61 (m), att det är uppe

Regeringen har, som nämnts, i sitt nyligen avlämnade remissvar över kommissione

Enligt vår mening är det inte acceptabelt med en politik som försvårar för små

7. Inrikesflyget (punkt 11)

av Åke Sandström (c) och Eva Flyborg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde ha följande lydelse:

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförts i rese

Ställningstagande

Vi anser, i likhet med vad som anförs i motion 2001/02:N27 (c), att regeringen

En förklaring till det höga prisläget är den bristande konkurrensen inom det sv

Riksdagen bör alltså genom ett tillkännagivande anmoda regeringen att ge Konkur

BILAGA 1

Förteckning över behandlade förslag

Proposition 2001/02:167

1. Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändr

2. Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändr

Motioner med anledning av proposition 2001/02:167

2001/02:N59 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

1. Riksdagen beslutar bifalla regeringens proposition 2001/02:167 vad avser 64

2. Riksdagen avslår övriga lagförslag i proposition 2001/02:167 i enlighet med

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o

2001/02:N60 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen avslår förslaget om att ett s.k. leniencyprogram införs i konkurre

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om en kriminalisering av

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o

2001/02:N61 av Per Westerberg m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o

2001/02:N62 av Lennart Beijer m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om a

2001/02:N63 av Åke Sandström m.fl. (c):

1. Riksdagen avslår regeringens förslag om eftergift av konkurrensskadeavgift.

2. Riksdagen begär hos regeringen en utredning om kriminalisering av överträdel

2001/02:N64 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om kriminalisering av kar

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o

Motion med anledning av proposition 2001/02:4

2001/02:N27 av Agne Hansson m.fl. (c):

36. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

Motion med anledning av skrivelse 2000/01:120

2001/02:N2 av Per Westerberg m.fl. (m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o

Motioner från allmänna motionstiden

2001/02:Fi299 av Per Landgren m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

att konkurrenshämmande

regleringar i den privata sektorn bör identifieras och avvecklas.

2001/02:N208 av Bo Lundgren m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

konkurrensutsättning oc

h försäljning av kommunala och landstingskommunala företag och verksamheter.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

en avveckling av sådan

myndighetsverksamhet som snedvrider konkurrensen.

2001/02:N209 av Inger Lundberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

att Sverige bör verka kraf

tfullt för en översyn av EU:s konkurrensregler så att inte näringslivet i mindre

länder missgynnas.

2001/02:N217 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp, m, kd, c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

behovet av att se över och

förändra reglerna i såväl konkurrenslagen som kommunallagen för att skapa

förutsättningar för konkurrens på

lika villkor mellan offentliga och privata aktörer.

2001/02:N219 av Alf Eriksson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en

utredning om likvärdiga

grossistpriser mellan stad och land.

2001/02:N221 av Ola Karlsson och Tomas Högström (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

motionen om problemen med stat

en som kommersiell aktör.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

motionen om åtgärder för att mins

ka problemen.

2001/02:N226 av Ingvar Eriksson och Göte Jonsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

konkurrenssnedvridande my

ndighetsverksamhet.

2001/02:N246 av Anne-Katrine Dunker och Ewa Thalén Finné (m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

att främja initiativ in

om den offentliga sektorn.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

regelförändringar som mo

tverkar illojal konkurrens.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

förenklad prövning av la

glighet.

2001/02:N261 av Per Westerberg m.fl. (m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

att kommunala bolag av

vecklar eller säljer den näringsverksamhet de bedriver inom turistnäringen.

2001/02:N267 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om en successiv avveckli

ng av de selektiva företagsstöden.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om bättre konkurrens.

2001/02:N286 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

turistnäringens konkurr

ensförhållanden i relation till offentlig näringsverksamhet.

2001/02:N310 av Kenth Högström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs

om den oroande kartellbi

ldningstendens som försäkringsbranschen för närvarande uppvisar och samhällets

motåtgärder.

2001/02:N312 av Per Westerberg m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

att stat, kommuner och

myndigheter inte skall bedriva näringsverksamhet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

konkurrenssnedvridning

till följd av olämplig verksamhet som bedrivs av myndigheter, kommunala och

statliga organ.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

finansiella risker för

skattebetalarna till följd av olämplig verksamhet som bedrivs av myndigheter,

kommunala och statliga o

rgan.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

faran för att vård, skol

a och omsorg nedprioriteras till följd av olämplig verksamhet som bedrivs av

myndigheter, kommunala oc

h statliga organ.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

personalens ohälsa till

följd av olämplig verksamhet som bedrivs av myndigheter, kommunala och statliga

organ.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

ändringar i konkurrensl

agen.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om en lag om konkurrensn

eutralitet.

2001/02:N315 av Per Westerberg m.fl. (m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

att stat, kommuner och

myndigheter bara skall inrikta sig på kärnverksamheten.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

bättre konkurrensverkty

g.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

kunskap som konkurrens

medel.

2001/02:N316 av Göran Lindblad (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

ökad offentlig upphandl

ing.

2001/02:N319 av Margareta Cederfelt m.fl. (m):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

behovet av ökade möjligh

eter för entreprenörer och egenföretagare att verka på nya samhällsområden.

2001/02:N323 av Viviann Gerdin och Birgitta Sellén (c):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

behovet av förändrade re

gler vid kommunernas upphandling och konkurrensen mellan kommunala och privata

företag.

2001/02:N368 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

bättre konkurrens.

2001/02:N370 av Alf Svensson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

statens roll i näringsp

olitiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

kommunernas roll i näri

ngspolitiken.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

en effektivare konkurr

enspolitik.

2001/02:N373 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

rättvis konkurrens mell

an offentlig och privat sektor.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

avveckling av snedvrid

ande företagsstöd.

2001/02:N374 av Inger Strömbom m.fl. (kd):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

skadlig kommunal konku

rrensverksamhet.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

1. Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)

2. Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

*

*