Bet. 2001/02:NU3

Näringsutskottets betänkande

2001/02:NU3

Utgiftsområde 21 Energi

Sammanfattning

I likhet med regeringen menar utskottet att

Barsebäck 2 skall stängas av men först när

riksdagens villkor är uppfyllda. Enligt utskottet

får inte - enligt de villkor som riksdagen satte upp

år 1997 - en stängning medföra negativa effekter i

fråga om elpriset, tillgången på el för industrin,

effektbalansen eller miljön och klimatet. Utskottet

delar regeringens bedömning att dessa villkor ännu

inte är tillgodosedda men att detta blir fallet

senast före utgången av år 2003.

I en reservation (m, kd, fp) sägs att riksdagens

beslut om att stänga den första reaktorn i

Barsebäcksverket togs utan att de ekonomiska

effekterna var kända och i total avsaknad av både

miljökonsekvens- och samhällsekonomiska analyser.

Detta har inneburit att svensk elförsörjning, miljö,

ekonomi och svenskt industriklimat försämrats.

Därför menar reservanterna att beslutet om den

förtida avvecklingen av kärnkraften måste upphävas.

Företrädarna för Vänsterpartiet, Centerpartiet och

Miljöpartiet hävdar i sina respektive reservationer

att Barsebäck 2 kan stängas under år 2002, men anger

olika tidpunkter under detta år när stängningen

skall ske. Den gemensamma linjen i reservationerna

är att ett beslut nu om en stängning klargör att

statsmakterna visar allvar med energiomställningen,

och att det skapar incitament för marknadens aktörer

att arbeta med energieffektivisering.

I ett särskilt yttrande (v) uttalas att

Vänsterpartiet i den sista röstningsomgången i

kammaren - om den egna reservationen dessförinnan

avvisats - har för avsikt att stödja regeringen när

det gäller frågan om avveckling av Barsebäck 2. Med

hänvisning till rådande majoritetsförhållande skulle

annars det alternativ som förespråkas av

företrädarna för Moderata samlingspartiet,

Kristdemokraterna och Folkpartiet kunna bli

riksdagens beslut, påpekas det i yttrandet.

Utskottet håller fast vid tidigare uttalanden om

energipolitikens inriktning, som går ut på att skapa

förutsättningar för effektiva energimarknader, god

försörjningstrygghet och långtgående hänsyn till

miljö, hälsa och klimat. Företrädarna för Moderata

samlingspartiet och Folkpartiet efterlyser en ny

inriktning av energipolitiken byggd på en fri,

konkurrensutsatt marknad där varje energislag

används där det är mest effektivt. I en annan

reservation (kd) sägs att Sveriges energiförsörjning

skall tryggas genom en långsiktig och medveten

energipolitik med fasta spelregler där inhemska

förnybara energikällor och bränslen utgör en växande

bas. Miljöpartiets företrädare i utskottet uttalar i

en reservation att energisystemet måste genomgå en

total omställning till en elproduktion med förnybara

energislag och en slutgiltig avveckling av

kärnkraften till år 2010.

I fråga om regeringens resultatredovisning till

riksdagen konstaterar utskottet att en betydande

förbättring har skett jämfört med föregående år. I

betänkandet uttrycker utskottet sin positiva syn på

att regeringen redovisar resultatindikatorer i

budgetpropositionen som ett instrument för

uppföljningen. I en reservation (m, kd, fp) påtalas

att resultatredovisningen med all önskvärd tydlighet

visar att det energipolitiska omställningsprogrammet

inte leder till de uppsatta målen.

Utskottet tillstyrker de av regeringen föreslagna

anslagen - totalt ca 2,1 miljarder kronor - för

budgetåret 2002 inom utgiftsområde 21 Energi. Likaså

tillstyrks regeringens förslag om investerings- och

finansieringsplan m.m. för Affärsverket svenska

kraftnät samt i övrigt här aktuella förslag till

riksdagsbeslut som regeringen framlägger under detta

utgiftsområde. Företrädarna i utskottet för Moderata

samlingspartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet

deltar inte i beslutet om anslag. De erinrar i

särskilda yttranden om de budgetförslag som

framlagts av respektive parti. I förhållande till

regeringens förslag för utgiftsområdet ville

Moderata samlingspartiet minska utgiftsramen med 637

miljoner kronor, Kristdemokraterna med 107miljoner

kronor och Folkpartiet med 1, 4 miljarder kronor.

Centerpartiet ville höja utgiftsramen med 100

miljoner kronor.

Utskottet avstyrker motionsyrkanden om

ägardirektiv till Vattenfall AB om brunkolsbrytning

och skydd mot rivning av byn Horno i östra Tyskland.

På denna punkt anför utskottet principiella,

affärsmässiga och etiska synpunkter som stöd för sin

slutsats att det inte finns skäl att uttala att

Vattenfall skall upphöra med denna verksamhet. I en

reservation (kd, c, fp, mp) framhålls att

brunkolsbrytning innebär både en storskalig

landskaps- och miljöförstöring och ett hot mot den

västslaviska folkgruppen sorbernas kultur.

Reservanterna hänvisar till att byn Horno nu skall

rivas för att lämna plats åt brunkolsbrytningen. Det

hävdas att Vattenfall i denna fråga inte har tagit

mänskliga och miljömässiga hänsyn, och ett krav i

reservationen är att riksdagen skall uttala att

regeringen skall fatta beslut om ägardirektiv som

förhindrar rivning av den nämnda byn.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Bedömning av regeringens

resultatredovisning

Riksdagen godkänner vad utskottet anfört.

Reservation 1 (m, kd, fp)

2. Riktlinjer för energipolitiken

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:N213

yrkandena 1-5 och 11-13, 2001/02:N225,

2001/02:N253, 2001/02:N267 yrkande 27,

2001/02:N366 yrkandena 2-11, 2001/02:N367 yrkande

1 och 2001/02:N371 yrkandena 1 och 2.

Reservation 2 (m, fp)

Reservation 3 (kd)

Reservation 4 (mp)

3. Förnyad prövning av stängningen av

Barsebäck 2

Riksdagen lägger regeringens skrivelse

2001/02:22 till handlingarna. Därmed avslår

riksdagen motionerna 2001/02:N34, 2001/02:N35

yrkandena 1, 3, 5 och 7, 2001/02:N36,

2001/02:N37, 2001/02:N38, 2001/02: N39,

2001/02:N40 yrkandena 1-5 och 7, 2001/02:N41

yrkandena 1-3 och 5 och 2001/02:N371 yrkande 3.

Reservation 5 (m, kd, fp)

Reservation 6 (v)

Reservation 7 (c)

Reservation 8 (mp)

4. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21

Energi

a) Riksdagen godkänner att tidigare föreskriven

fördelning av de ekonomiska resurserna för stöd

till vindkraftverk och småskaliga vattenkraftverk

under anslaget 35:3 Bidrag till investeringar i

elproduktion från förnybara energikällor upphör

att gälla. Därmed bifaller riksdagen proposition

2001/02:1 utgiftsområde 21 punkt 2.

b) Riksdagen godkänner att investeringsbidraget

för vindkraftverk och småskaliga vattenkraftverk

skall uppgå till 10 % av investeringskostnaden.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:1

utgiftsområde 21 punkt 3.

c) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2002, i fråga om ramanslaget 35:5

Energiforskning, besluta om åtgärder som,

inklusive tidigare åtaganden, innebär utgifter på

högst 827 000 000 kr under åren 2003-2006. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2001/02:1

utgiftsområde 21 punkt 4.

d) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2002, i fråga om ramanslaget 35:6

Energiteknikstöd, besluta om åtgärder som,

inklusive tidigare åtaganden, innebär utgifter på

högst 385 000 000 kr under åren 2003-2006.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:1

utgiftsområde 21 punkt 5.

e) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2002, i fråga om ramanslaget 35:7 Introduktion av

ny energiteknik, besluta om åtgärder som,

inklusive tidigare åtaganden, innebär utgifter på

högst 530 000 000 kr under åren 2003-2006. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2001/02:1

utgiftsområde 21 punkt 6.

f) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2002, i fråga om ramanslaget 35:8 Energipolitiskt

motiverade internationella klimatinsatser,

besluta om åtgärder som, inklusive tidigare

åtaganden, innebär utgifter på högst 60 000 000

kr under åren 2003-2005. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2001/02:1 utgiftsområde 21

punkt 7.

g) Riksdagen anvisar för budgetåret 2002 anslagen

inom utgiftsområde 21 Energi enligt regeringens

förslag i bilaga 3. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2001/02:1 utgiftsområde 21 punkt 10.

h) Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Fi294

yrkande 20 i denna del, 2001/02:MJ339 yrkande 12,

2001/02:MJ521 yrkande 20, 2001/02:N304,

2001/02:N350 yrkandena 3-9, 2001/02:N367 yrkande

5 och 2001/02: N371 yrkande 22.

5. Affärsverket svenska kraftnät

Riksdagen godkänner investeringsplanen för

Affärsverkskoncernen svenska kraftnät för

perioden 2002-2004 och bemyndigar regeringen de

finansiella befogenheter avseende Affärsverket

svenska kraftnät för år 2002 som föreslås i

propositionen. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2001/02:1 utgiftsområde 21 punkterna

8 och 9.

6. Vattenfall AB och brunkolsbrytning i

Tyskland

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:N273,

2001/02:N332 och 2001/02: N367 yrkande 3.

Reservation 9 (kd, c, fp, mp)

7. Ändringar av övergångsbestämmelser i

ellagen

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1999: 770) om ändring i ellagen

(1997:857). Därmed bifaller riksdagen proposition

2001/02:1 utgiftsområde 21 punkt 1.

Stockholm den 20 november 2001

På näringsutskottets vägnar

Barbro Andersson Öhrn

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Barbro

Andersson Öhrn (s), Reynoldh Furustrand (s), Sylvia

Lindgren (s), Lennart Beijer (v), Göran Hägglund

(kd)*, Karin Falkmer (m)*, Nils-Göran Holmqvist (s),

Ola Karlsson (m)*, Marie Granlund (s), Karl Gustav

Abramsson (s), Inger Strömbom (kd)*, Ola Sundell

(m)*, Ingegerd Saarinen (mp), Åke Sandström (c), Eva

Flyborg (fp)*, Stefan Hagfeldt (m)* och Lennart

Värmby (v).

* Har avstått från att delta i beslutet under punkt

4.

2001/02

NU3

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas

dels proposition 2001/02:1 (budgetpropositionen)

såvitt gäller utgiftsområde 21 Energi,

dels skrivelse 2001/02:22 om en förnyad prövning

av stängningen av Barsebäck 2,

dels 8 motioner väckta med anledning av

skrivelsen,

dels 14 motioner från allmänna motionstiden.

Förslagen i budgetpropositionen och i motionerna

återges i bilaga 1. Ett lagförslag som framläggs i

propositionen framgår av bilaga 2. Regeringens

förslag till anslag redovisas i bilaga 3.

Upplysningar om bl.a. brunkolsbrytning i Tyskland

har inför utskottet lämnats av företrädare för

Vattenfall AB.

Bakgrund

Utgiftsområde 21 Energi omfattar politikområde 35

Energipolitik, som i sin tur omsluter frågor

avseende tillförsel, distribution och användning av

energi. Myndigheter som ingår i politikområdet är

Statens energimyndighet och Affärsverket svenska

kraftnät.

I budgetpropositionen föreslår regeringen att

riksdagen dels godkänner den föreslagna fördelningen

av anslag inom utgiftsområdet, dels bemyndigar

regeringen att fatta beslut om utgifter under

perioden 2003-2006 under fyra anslag, dels godkänner

ändringar i planeringsramen och bidragsnivån för

vindkraftverk och småskaliga vattenkraftverk, dels

godkänner investeringsplanen för

Affärsverkskoncernen svenska kraftnät samt slutligen

antar ett lagförslag avseende ellagen.

I september 2000 redovisade regeringen sin

bedömning att riksdagens villkor för stängning av

den andra kärnkraftsreaktorn i Barsebäck före den 1

juli 2001 inte var uppfyllda. Samtidigt

förutskickade regeringen att ytterligare en prövning

av om villkoren är uppfyllda skulle göras hösten

2001 i anslutning till budgetpropositionen för år

2002. Av den nu aktuella skrivelsen från regeringen

framgår att villkoren fortfarande inte bedöms vara

uppfyllda. Enligt regeringen bör därför ytterligare

en prövning genomföras år 2003. Vid denna prövning

avser regeringen att redovisa sin bedömning av om

tillräckliga förändringar skett. Regeringens avsikt

är också att ta initiativ till att bredda

överläggningarna om den fortsatta omställningen av

energisystemet i syfte att säkra en fortsatt bred

politisk majoritet för en stabil och långsiktig

energipolitik. Detta arbete skall samordnas med den

pågående översynen av energiskatterna, anförs det

från regeringen.

Finansutskottet har nyligen tillstyrkt

regeringens förslag om ramar för de olika

utgiftsområdena (prop. 2001/02:1, bet.

2001/02:FiU1). För utgiftsområde 21

Energi innebär det en utgiftsram för år

2002 på ca 2 130 miljoner kronor. I

Moderata samlingspartiets partimotion

2001/02:Fi291 föreslogs en minskad

utgiftsram med 637 miljoner kronor i

förhållande till regeringens förslag,

medan Kristdemokraterna i partimotion

2001/02:Fi292 förordade en minskad ram

med 107 miljoner kronor. I Centerpartiets

partimotion 2001/02:Fi293 föreslogs en

ökad utgiftsram med 100 miljoner kronor.

I Folkpartiet liberalernas partimotion

2001/02:Fi211 förespråkades en minskad

utgiftsram med 1 398 miljoner kronor i

förhållande till regeringens förslag.

Dessa förslag följdes upp vid

finansutskottets behandling av ärendet i

reservationer av företrädare för

respektive parti. Företrädarna för

Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna

anslöt sig i finansutskottets behandling

till regeringens förslag till utgiftsram

för detta utgiftsområde vad avser

budgetåret 2002.

Utskottets överväganden

Bedömning av regeringens

resultatredovisning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör godkänna vad utskottet anfört

om regeringens resultatredovisning. Utskottet

konstaterar att denna redovisning har

förbättrats och ställer sig positivt till att

regeringen använder sig av

resultatindikatorer. Vidare understryker

utskottet behovet av ökad konkretion och

specifika, uppföljningsbara mål för det

långsiktiga energipolitiska

omställningsprogrammet. Jämför reservation 1

(m, kd, fp).

Propositionen

Riksdagen beslutade i juni 1997 (prop. 1996/97:84,

bet. 1996/97:NU12) att den svenska energipolitiken

skall ha följande övergripande mål:

q att på kort och lång sikt trygga tillgången på el

och annan energi på med omvärlden

konkurrenskraftiga villkor för att främja en god

ekonomisk och social utveckling i Sverige,

q

· att skapa villkor för en effektiv

energianvändning och en

kostnadseffektiv svensk

energiförsörjning med låg negativ

påverkan på hälsa, miljö och klimat

samt underlätta omställningen till

ett ekologiskt uthålligt samhälle,

·

· att bidra till ett breddat energi-,

miljö- och klimatsamarbete i

Östersjöregionen.

·

Politikområdet Energipolitik omfattar tre

verksamhetsområden: Elmarknadspolitik, Övrig

energimarknadspolitik och Politik för ett uthålligt

energisystem. Elmarknadspolitiken syftar till att

skapa goda ramvillkor för en effektiv och väl

fungerande elmarknad. Insatserna inom

verksamhetsområdet Övrig energimarknadspolitik

fokuserar i första hand på liknande frågor inom

övrig ledningsbunden energi, dvs. på naturgas och

fjärrvärme, liksom inom bränslemarknaderna. Politik

för ett uthålligt energisystem utgörs i huvudsak av

det energipolitiska program som riksdagen godkände

för omställning och utveckling av energisystemet i

juni 1997.

Det är främst Statens energimyndighet

(Energimyndigheten) och Affärsverket svenska

kraftnät (Svenska kraftnät) som har ansvaret för att

genomföra åtgärderna inom energipolitiken.

Mål för Elmarknadspolitiken

Målet för elmarknadspolitiken är en effektiv

elmarknad som genererar en säker tillgång på el till

internationellt konkurrenskraftiga priser. I

budgetpropositionen redovisar regeringen med hjälp

av fem resultatindikatorer utvecklingen på

elmarknaden. Dessa indikatorer är prisutvecklingen

på den nordiska elbörsen, elpriser till

slutanvändare, nättariffer, antalet ärenden vid

tillsynsmyndigheten samt effekt- och elbalanser.

Regeringen finner det angeläget att närmare

analysera konkurrenssituationen och prissättningen

på elmarknaden. En särskild utredare (generaltull-

direktör Kjell Jansson) har tillkallats för att

överväga åtgärder för att säkerställa en väl

fungerande konkurrens och stärka

informationsinsatserna till konsumenter. Uppdraget

skall redovisas den 1 december 2001.

Regeringen vill ge hög prioritet åt att i

framtiden fortsätta att utveckla verktygen för att

utöva tillsyn av och förbättra lagstiftningen för

nätverksamheten. Energimyndigheten bör, anför

regeringen, verka för att nätföretagens prestationer

i samband med leverantörsbyten och

mätvärdesrapportering förbättras. Regeringen anser

att Energimyndigheten behöver utveckla sina

resultat- och effektivitetsmått när det gäller

tillsyn av nätverksamhet och utveckling av

energimarknaderna för att möjliggöra bättre

jämförelser mellan åren.

Regeringen betonar behovet av att utveckla

marknadsbaserade instrument för att hantera

effektknapphet, bl.a. genom att stimulera till

ekonomiskt motiverade effektreducerande åtgärder på

användningssidan. En god försörjningstrygghet kan,

framhåller regeringen, långsiktigt endast

upprätthållas genom ökad flexibilitet hos

användarna. En förutsättning för sådan flexibilitet

är att marknadsmässiga lösningar utvecklas som kan

bidra till att garantera tillgången på effekt vid

belastningstoppar. Men påtagliga effekter av detta

pågående arbete kan inte förväntas förrän på några

års sikt, sägs det från regeringens sida.

Mål för Övrig energimarknadspolitik

Målet för naturgasmarknaden är att vidareutveckla

gasmarknadsreformen så att en effektiv

naturgasmarknad med reell konkurrens kan utvecklas.

Även för värmemarknaden är målet att stimulera en

ökad konkurrens och effektivitet.

Som resultatindikatorer på detta område använder

regeringen pris- och konkurrensutvecklingen på

naturgas- och värmemarknaderna.

En stegvis öppning av naturgasmarknaden har

inletts under år 2000 med ikraftträdandet av den nya

naturgaslagen. Regeringen gör bedömningen att

genomförandet av gasmarknadsreformen har fungerat

tillfredsställande samtidigt som ett behov av att

utveckla tillsynsverksamheten föreligger. Inom

Energimyndigheten planeras ett arbete för att ta

fram metoder och rutiner för tillsyn av marknaden.

På regeringens uppdrag har Energimyndigheten utrett

frågor om uppföljningen av fjärrvärmesektorn i

Sverige. Slutsatsen från regeringens sida är att

ytterligare insatser kan komma att krävas för att

utveckla marknaden. Regeringen avser därför att

under hösten 2001 återkomma till riksdagen med sina

ställningstaganden i denna fråga.

Mål för Politik för ett uthålligt energisystem

Det energipolitiska programmet från år 1997

innehåller ett program för ett ekologiskt och

ekonomiskt energisystem. Målet är att energin skall

användas så effektivt som möjligt med hänsyn tagen

till alla resurstillgångar. Stränga krav skall

ställas på säkerhet och omsorg om hälsa och miljö

vid användning och utveckling av all energiteknik.

De energipolitiska åtgärderna på kort sikt är den

del av programmet som avser att kompensera

bortfallet av elproduktion från den andra

kärnkraftsreaktorn i Barsebäck. Ett villkor för

stängningen av denna reaktor är att bortfallet av

elproduktion kan kompenseras genom tillförsel av ny

elproduktion och minskad användning av el. Syftet är

att minska användningen av el för uppvärmning,

utnyttja det befintliga elsystemet effektivare och

öka tillförseln av el och värme från förnybara

energikällor på ett kostnadseffektivt sätt under

femårsperioden 1998-2002.

Som resultatindikatorer för de kortsiktiga

åtgärderna används det beräknade effekttillskottet,

den årliga reduktionen/produktionen, kostnaden i kr

per kW (effekt) och i kr per kWh (energimängd) samt

miljöindikatorer (utsläpp av svavel, kväveoxider

m.m.).

Reduktionsmålet säger att åtgärderna skall leda

till en minskad årlig elanvändning på 1,5 TWh under

perioden 1998-2002. Fram till och med anslagsåret

2001 har 932 miljoner kronor av anslagsmedel satsats

för konvertering till fjärrvärme, konvertering till

individuell bränsleeldning, effektminskande åtgärder

och solvärme. Den faktiska utgiften för dessa

ändamål fram till den 30 september 2001 uppgår till

488 miljoner kronor. För att åstadkomma en

effektivare energianvändning har till och med år

2001 anslagits 339 miljoner kronor, varav 253

miljoner kronor har förbrukats. Regeringen beräknar

att den årliga reduktionen under den angivna

perioden uppgår till ca 0,5 TWh, alltså 1 TWh från

det uppsatta målet. Med anledning av den bristande

måluppfyllelsen erinrar regeringen om att nya regler

för elminskande åtgärder har trätt i kraft den 1

juni 2001. Regeringen bedömer att dessa åtgärder

ökar möjligheten att nå målet. Det finns, enligt

regeringens uppfattning, ett behov av att utveckla

de åtgärder som genomförs för att främja fjärrvärme

och individuell uppvärmning så att de blir bättre

anpassade till hur marknaden fungerar. När det

gäller bidraget från åtgärderna för effektivare

energianvändning till måluppfyllelsen redovisar

regeringen inga kvantitativa uppgifter om

resultaten, utan här lämnas enbart kvalitativa

uppgifter. Regeringen bedömer att åtgärderna för

effektivare energianvändning har varit

verkningsfulla. Den uppföljning som skett visar att

vissa av åtgärderna har påverkat marknaden, t.ex.

genom att mer energieffektiva produkter har fått en

större spridning samt att mer effektiva produkter

tagits fram. Regeringen anser att det kommer att

finnas behov av vissa statliga insatser för att

främja en effektivare energianvändning även efter år

2002, då de energipolitiska åtgärderna på kort sikt

upphör. Regeringen har därför tillsatt en

arbetsgrupp med uppgift att föreslå åtgärder för att

främja en mer rationell användning av energi och som

skall redovisa sina förslag under hösten 2001.

Det uppsatta produktionsmålet för de

kortsiktiga åtgärderna är att åstadkomma en ökad

tillförsel av elektricitet från förnybara

energikällor med totalt 1,5 TWh per år under

perioden 1998-2002. Under programtiden fram till

och med år 2001 har 731 miljoner anslagits för

detta ändamål, och den faktiska utgiften fram

till den 30 september 2001 uppgår till 478

miljoner kronor. Resurserna har använts till

investeringar i biobränslebaserad kraftvärme,

vindkraft, småskalig vattenkraft och skydd för

småskalig elproduktion. Regeringen beräknar att

insatserna lett till en årlig produktion på 1,44

TWh, alltså mycket nära det uppsatta målet.

Enligt regeringen är det de produktionsmål som

har ställts upp för vindkraften och den

biobränsleeldade kraftvärmen som gör att målet

kunnat uppnås, medan måluppfyllelsen inte är lika

god för den småskaliga vattenkraften.

Ett långsiktigt uthålligt energisystem är den del

i programmet som innebär en långsiktig satsning på

forskning, utveckling och demonstration av ny

energiteknik under sjuårsperioden 1998-2004. Målet

är att under de närmaste 10-15 åren kraftigt öka el-

och värmeproduktionen från förnybara energikällor

och utveckla kommersiellt lönsam teknik för

energieffektivisering och bidra till att utveckla

ett ekonomiskt och ekologiskt uthålligt

energisystem.

Målet för energiforskningen är att bygga upp

vetenskaplig och teknisk kunskap och kompetens på

energiområdet inom universiteten, högskolorna och

näringslivet i enlighet med 1997 års energipolitiska

beslut. Energiforskningen skall också bidra till ett

breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete i

Östersjöregionen. Insatserna kring forskning,

utveckling och demonstration inom energiområdet

skall bidra till ökad användning av renare och

effektivare energiteknik. Verksamheten skall bidra

till att stabila förutsättningar skapas för ett

konkurrenskraftigt näringsliv och till en förnyelse

och utveckling av den svenska industrin.

Verksamheten skall bygga upp vetenskaplig och

teknisk kunskap och kompetens på energiområdet inom

universiteten, högskolorna och näringslivet.

Forskningens inomvetenskapliga kvalitet skall vara

hög och insatserna skall vara relevanta.

De statliga insatserna för att främja ny

energiteknik skall bidra till uppbyggnad av kunskap

inför framtida kommersiella tillämpningar,

effektivisering av den teknik som i dag är

kommersiell samt utveckling av ny konkurrenskraftig

teknik med högre verkningsgrad och låg

miljöpåverkan. Områden som särskilt prioriteras är

bl.a. kraftvärme baserad på biobränslen,

biobränslebaserad kraftproduktion,

biobränsleförsörjning inklusive hantering och

nyttiggörande av askor samt nya processer för

etanolproduktion baserad på cellulosahaltiga

råvaror. Vidare skall alternativa drivmedel, ny

teknik för storskaligt utnyttjande av vindkraft och

havsbaserad vindkraft, solceller samt forsknings-

och utvecklingsarbete för energieffektivisering i

bebyggelse, industri- och transportsektorn

prioriteras.

För energiforskningen har anslagits ca 1,5

miljarder kronor fram till och med år 2001, varav 1

156 miljoner kronor hade förbrukats fram till den 30

september 2001. Det statliga stödet till ny

energiteknik uppgår under programtiden fram till och

med budgetåret 2001 till 480 miljoner kronor, där

förbrukningen fram till 30 september 2001 uppgick

till 461 miljoner kronor, medan stödet till

introduktion av ny energiteknik under den nämnda

perioden belöper sig till 850 miljoner kronor med

ett utfall per den 30 september 2001 på 243 miljoner

kronor.

Regeringen redovisar resultaten inom fem

temaområden som i sin tur uppdelas i sexton

utvecklingsområden. Resurserna används i första hand

för att finansiera verksamhet vid universitet och

högskolor. De fem temaområdena fördelas över

forskningsprogram, utvecklingsprogram och

kompetenscenter. Energimyndigheten finansierade år

2000 16 forskningsprogram, 23 utvecklingsprogram och

5 kompetenscenter. I utvecklingsprogrammen medverkar

näringslivet i finansieringen av

utvecklingsprogrammen med ca 60 % av kostnaderna.

Överhuvudtaget lägger regeringen stor vikt vid

näringslivets deltagande i programmen i

resultatredovisningen. Bland annat sägs att

näringslivet är representerat i 46 % av

styrgrupperna för forskningsprogram och

kompetenscenter, och i 62 % av styrgrupperna inom

utvecklingsprogram.

Med stöd av genomförda oberoende utvärderingar av

stödet till forskning, utveckling och demonstration

med avseende på kvalitet och relevans gör regeringen

bedömningen att forskningens inomvetenskapliga

kvalitet och insatsernas relevans är

tillfredsställande. Mot bakgrund av den samlade

redovisningen bedömer regeringen att verksamheten

har goda förutsättningar att uppnå de formulerade

målen.

Revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att

årsredovisningen för Energimyndigheten år 2000 i

allt väsentligt är rättvisande. Det är en tydlig

förbättring av myndighetens prestationer jämfört med

året innan. Av revisionsberättelsen för år 1999

framgick att bristande styrning, analys och

kvalitetssäkring sammantaget hade medfört väsentliga

fel i årsredovisningen för detta år. Vissa problem

kvarstår dock vid myndigheten, som fick betyget ej

tillfredsställande i den ekonomiadministrativa

värderingen (EA-värderingen) som

Ekonomistyrningsverket presenterade i maj 2001.

Regeringskansliet (Näringsdepartementet) för

fortlöpande en dialog med myndigheten om det

ekonomiadministrativa läget. Myndigheten har under

hösten 2001 förstärkt sin ekonomifunktion och

arbetar med att kvalitetssäkra verksamheten.

Vidare bedömer RRV att årsredovisning och

koncernredovisning för Svenska kraftnät för år 2000

i allt väsentligt är rättvisande. Affärsverkets

årsredovisning och koncernredovisning fick samma

omdöme för år 1999.

Vissa kompletterande uppgifter

I sin bedömning av regeringens resultatredovisning i

föregående års budgetproposition uttryckte utskottet

(bet. 2000/01:NU3 s. 20) sin tillfredsställelse med

den omfattande uppföljnings- och

utvärderingsverksamhet som bedrivs på energiområdet.

Ett betydande sakligt underlag för de

energipolitiska avgörandena börjar att växa fram,

konstaterade utskottet, och i betänkandet åberopades

en utvärdering av effekterna av de kortsiktiga

åtgärderna inom omställningsprogrammet som skäl för

ett politiskt ställningstagande om huruvida

villkoren för stängning av den andra reaktorn i

Barsebäcksverket var uppfyllda.

Utskottet framhöll i betänkandet vikten av

pedagogisk och överblickbar information till

riksdagen. Det betonades från utskottets sida att i

takt med ökande informationsmängder från den löpande

uppföljningen av programmet stiger också kraven på

informationen till riksdagen. Utskottet påpekade att

det övergripande målet för politikområdet

Energipolitik hade en identisk formulering som målet

för den underordnade delen Politik för ett uthålligt

energisystem (som i årets budgetproposition benämns

Ett långsiktigt uthålligt energisystem). Enligt

utskottets uppfattning bör, sades det, en mer strikt

hierarkisk ordning föreligga mellan målen. Med detta

menades att de underordnade målen bör ha en mer

konkret och uppföljningsbar utformning i förhållande

till målet för hela politikområdet.

Utskottet anförde också att det finns ett behov av

att inordna resultatredovisningen inom både områdena

Energimarknadspolitik och Politik för ett uthålligt

energisystem i en mer pedagogisk och distinkt

verksamhetsindelad struktur. Utskottet ansåg att

regeringens sätt att redovisa resultaten för

programmet Politik för ett uthålligt energisystem

dels under rubrikerna Åtgärder på kort och lång

sikt, dels på anslagsnivå ledde till upprepningar

och i stället borde kunna utföras på ett mer

sammanhållet sätt. Här anförde utskottet att en

mindre splittrad struktur och en lägre

detaljeringsgrad i resultatredovisningen är mer

anpassad för riksdagens informationsbehov. En

tydligare verksamhetsindelning leder också till,

påtalade utskottet, att regeringen kan redovisa sin

egen bedömning av resultatredovisningen på ett

bättre och ett för riksdagen mer anpassat sätt.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill först konstatera att en betydande

förbättring har skett i regeringens

resultatredovisning till riksdagen i enlighet med de

synpunkter som utskottet framförde i samband med

beredningen av föregående års budgetproposition.

Resultatinformationen koncentreras nu till tre

verksamhetsområden - Elmarknadspolitiken, Övrig

energimarknadspolitik och Politik för ett uthålligt

energisystem - och under varje anslag är

informationen strikt reducerad till syftet med

anslaget och det anslagsmässiga utfallet.

Ett bra verktyg i resultatuppföljningen - som

också har ingått i det budgetmässiga

utvecklingsarbetet inom omställningsprogrammet - är

nyckeltal vad beträffar t.ex. kostnaderna att

åstadkomma ny elproduktion och minskad elanvändning.

I budgetpropositionen återfinns den typen av

nyckeltal i form av resultatindikatorer som inom det

kortsiktiga programmet är uttryckta i t.ex.

åstadkommen effekt och energimängd per insatt krona.

Allmänt sett vill utskottet framhålla vikten av att

resultatindikatorerna kommer till operativ

användning i resultatredovisningen och de slutsatser

som dras av analyserna. Utskottet anser att arbetet

med att utveckla resultatindikatorer bör fortsätta

och utvecklas inom ramen för ett eventuellt fortsatt

energipolitiskt omställningsprogram. Även andra

resultatindikatorer, och mer preciserade sådana,

måste utarbetas i det fortsatta omställningsarbetet.

Med det sagda vill utskottet ge uttryck för sin

positiva syn på att regeringen redovisar

resultatindikatorer som ett instrument för

uppföljningen i budgetpropositionen.

Vad gäller utskottets närmare bedömning om de mål

som satts upp för de tre verksamhetsområdena och de

resultatindikatorer som används för att informera om

måluppfyllelsen vill utskottet anföra följande.

Inom elmarknadspolitiken pågår utredningsarbeten

som gör det svårt för utskottet att bedöma

måluppfyllelsen. Här är både konkurrenssituationen

och prissättningen på elmarknaden för närvarande

föremål för analyser. Vidare skall Energimyndigheten

utveckla resultat- och effektivitetsmått när det

gäller tillsyn av nätverksamhet och utveckling av

energimarknaderna. Även behovet av att utveckla

marknadsbaserade instrument för att hantera

effektknapphet betonas från regeringens sida. I

samtliga fall handlar det om åtgärder för att

utveckla en effektiv elmarknad, ett nyckelord i

målformuleringen på området, vilket indikerar att

detta mål ännu inte har nåtts. Här vill utskottet

betona vikten av att de fem resultatindikatorer som

regeringen använder sig av vidareutvecklas, och även

övervägs om de på bästa sätt förmår fånga in

måluppfyllelsen i en effektiv elmarknad. Det kan

också finnas behov av att konkretisera och

ytterligare operationalisera målet för

elmarknadspolitiken i syfte att göra detta lättare

att följa upp i form av t.ex. närmare bestämningar

av innebörden av en säker tillgång på el och

internationellt konkurrenskraftiga priser. I samband

med behandlingen av den proposition om elmarknaden

som regeringen idag har avlämnat till riksdagen kan

det finnas anledning för utskottet att återkomma

till dessa frågor.

De resultatindikatorer som används inom Övrig

energimarknadspolitik är pris- och

konkurrensutvecklingen på naturgas- och

värmemarknaden. Med hjälp av dessa indikatorer skall

måluppfyllelsen i form av ökad konkurrens och

effektivitet på naturgas- och värmemarknaderna

bedömas. I nuläget måste dessa indikatorer bedömas

vara grova. Även här vill utskottet poängtera

behovet av ytterligare konkretion och

operationalisering för att enklare kunna avgöra

måluppfyllelsen.

När det gäller de energipolitiska åtgärderna på

kort sikt inom området Politik för ett uthålligt

energisystem bedömer utskottet att de

resultatindikatorer som används för att mäta

effekterna är relevanta. I fråga om att åstadkomma

en minskad elanvändning, där målet är satt till 1,5

TWh, uppgår reduktionen hittills till ca 0,5 TWh.

Beträffande bidraget från åtgärderna för effektivare

energianvändning noterar utskottet att insatserna är

svårbedömda, då enbart kvalitativa uppgifter lämnas

i propositionen. Regeringen bedömer att det kommer

att finnas behov av vissa statliga insatser för att

främja en effektivare energianvändning även efter år

2002, då de energipolitiska åtgärderna på kort sikt

upphör. Utskottet förutsätter att den arbetsgrupp

som har tillsatts med uppgift att föreslå åtgärder

för att främja en mer rationell användning av energi

också utarbetar lämpliga resultatindikatorer så att

måluppfyllelsen på ett bättre sätt än för närvarande

kan avläsas.

Ett långsiktigt uthålligt energisystem är den del

av programmet som är inriktad på forskning och

introduktion av ny energiteknik under sjuårsperioden

1998-2004. I propositionen finns inga närmare,

specificerade mål angivna för vare sig

energiforskningen, energiteknikstödet eller

introduktion av ny energiteknik. Resultatet för de

tre områdena redovisas i form av anslagsutfall och

indikatorer för verksamhetens kvalitet och relevans.

Utskottet kan konstatera att ett stort antal

forsknings- och teknikutvecklingsprojekt är i gång,

och att även nivån på näringslivets deltagande kan

anses vara tillfredsställande. Det handlar om ett

långsiktigt arbete, vars resultat inte kan avläsas i

närtid. Samtidigt gäller att programmet nu pågått i

snart fyra år, och sannolikt börjar det snart bli

möjligt att se på utfallen av projekten. Cirka 1,8

miljarder kronor har betalats ut till

energiforskning och insatser för energiteknik sedan

år 1998, och en större fokusering på resultaten

måste nu påbörjas. Även här är det önskvärt -

särskilt med hänsyn till en eventuell fortsättning

av programmen - att en ökad konkretion ges för

målsättningen för det långsiktiga programmet, och

att specifika, uppföljningsbara mål sätts upp för

energiforskningen, energiteknikstödet och

introduktion av ny energiteknik. En god grund för en

sådan förhöjd ambitionsnivå finns, enligt utskottets

mening, i det omfattande metodarbete som pågått

under de senaste åren och som bl.a. har redovisats i

rapporten Plan för uppföljning och utvärdering av

1997 års energipolitiska program (Ds 2000:14). En

sådan precisering är också viktig inför de

ställningstaganden som planeras till våren 2002 om

ett eventuellt fortsatt energipolitiskt

omställningsprogram.

Utskottet vill till sist - i likhet med föregående

år - påtala betydelsen av att regeringen noggrant

följer upp revisionens synpunkter på

Energimyndighetens årsredovisning. Energimyndigheten

tillhandahåller regering och riksdag det väsentliga

underlaget för att kunna bedöma utfallet av det

energipolitiska programmet. Revisionens betyg i

Ekonomistyrningsverkets s.k. EA-värdering av

myndigheten är inte tillfredsställande, och

utskottet noterar att Näringsdepartementet

fortlöpande för en dialog med myndigheten om hur en

förbättring skall åstadkommas.

Riktlinjer för energipolitiken

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden med krav

på en förändrad energipolitik. Utskottet

håller fast vid tidigare uttalanden om

energipolitikens inriktning. Jämför

reservation 2 (m, fp), reservation 3 (kd) och

reservation 4 (mp).

Propositionen

Energipolitiken är inriktad på att skapa

förutsättningar för effektiva energimarknader, god

försörjningstrygghet och långtgående hänsyn till

miljö, hälsa och klimat. Detta görs huvudsakligen

genom insatser inom de tre verksamhetsområdena

elmarknadspolitik, övrig energimarknadspolitik och

politik för ett uthålligt energisystem.

Enligt riktlinjerna för energipolitiken skall

kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck stängas av. Den 30

november 1999 stängdes den första reaktorn i

Barsebäck. Den andra reaktorn skulle enligt 1997 års

energipolitiska beslut ställas av före den 1 juli

2001. Ett villkor för stängningen är emellertid att

bortfallet av elproduktion kan kompenseras genom

tillförsel av ny elproduktion och minskad användning

av el. I föregående års skrivelse (2000/01:15)

redovisade regeringen bedömningen att riksdagens

villkor för en stängning av den andra reaktorn i

Barsebäck före den 1 juli 2001 inte var uppfyllda.

Enligt villkoren får stängningen inte medföra

påtagligt negativa effekter i fråga om elpriset,

tillgången på el för industrin, effektbalansen eller

miljön och klimatet. Regeringen bedömde dock att en

stängning kan genomföras efter det att erforderliga

åtgärder fått genomslag senast före utgången av år

2003. Riksdagen instämde - på näringsutskottets

förslag (bet. 2000/01:NU3 s. 29) - i regeringens

ställningstagande.

Regeringen har under hösten 2001 i en skrivelse

redovisat en förnyad prövning om förutsättningarna

för att stänga reaktorn. Utskottet behandlar

skrivelsen och de motioner som väckts med anledning

av denna skrivelse senare i betänkandet.

Motionerna

Statens roll bör inskränkas till att fastställa de

spelregler som skall gälla på marknaden i allmänhet

och i synnerhet spelreglerna vad gäller miljö,

säkerhet och beredskap, heter det i motion

2001/02:N213 (m). Energipolitikens mål skall vara

att främja en säker och konkurrenskraftig el- och

energiförsörjning. Som ett komplement till detta mål

skall energiproduktionen klara högt uppställda

miljö- och säkerhetskrav, anför motionärerna. I

motionen uttalas att miljökraven måste vara baserade

på den generella miljöpolitiken och inte vara

uttryck för särregler för energisektorn.

Huvudprincipen skall vara att det är marknaden som -

på grundval av de spelregler som staten anger

avseende säkerhetsaspekter och miljö - skall styra

över energiproduktionens sammansättning. Vidare

riktar motionärerna kritik mot avvecklingen av

kärnkraften. I motionen yrkas att riksdagsbeslutet

om en förtida avveckling av kärnkraften skall rivas

upp. Att i förtid avveckla säkra och miljövänliga

kärnkraftsreaktorer är att ta steg mot en ekologiskt

ohållbar utveckling, sägs det. I stället bör

kraftföretagen fortsätta att driva kärnkraftverken

så länge de klarar de högt ställda säkerhetskraven.

Enligt motionärerna leder den förtida avvecklingen

av kärnkraften till allvarliga negativa konsekvenser

för samhällsekonomin, miljön och jobben. I motionen

pläderas också för att Vattenfall AB skall

börsintroduceras och privatiseras. Motionärerna

anser att Vattenfall bör bli ett strikt

affärsdrivande energiföretag som på likvärdiga

villkor med andra företag offensivt deltar i den

alltmer internationellt integrerade energimarknaden.

I motion 2001/02:N225 (m) sägs att det finns

mycket starka skäl för att genomföra en bred

miljökonsekvensanalys av kommande effekter för

miljön av en kärnkraftsavveckling i Sverige.

Motionärerna anser att Sverige inte klarar

uppställda mål för minskade koldioxidutsläpp vid en

avveckling av kärnkraften. Det föreligger, hävdas

det, en klar opinion hos svenska folket mot en

förtida avveckling av kärnkraften. Mot denna

bakgrund menar motionärerna att det är rimligt att

en ny folkomröstning får avgöra om befintliga

svenska kärnkraftverk skall drivas så länge de är

miljömässigt säkra och det är ekonomiskt motiverat.

Sveriges energiförsörjning skall tryggas genom en

långsiktig och medveten energipolitik med fasta

spelregler där inhemska förnybara energikällor och

bränslen utgör en växande bas, är temat i motion

2001/02:N371 (kd). Den svenska kärnkraften skall,

fortsätter motionärerna, fasas ut ur energisystemet

i takt med att den kan ersättas med förnybar energi.

I motionen uttalas att stängningen av den första

reaktorn i Barsebäck har lett till ökade

koldioxidutsläpp. Detta visar, anser motionärerna,

att regeringen saknar en samlad klimatpolitisk

linje. Beslutet om en avveckling av

Barsebäcksreaktorerna innebär att regeringen och de

partier som står bakom energiuppgörelsen på ett

mycket medvetet sätt bidrar till en negativ

utveckling av växthuseffekten, anförs det. Detta går

stick i stäv med det s.k. Kyotoprotokollet som

Sverige har godtagit, heter det. Motionärernas

budskap är att effekterna av stängningen borde ha

belysts i en miljökonsekvensbeskrivning innan

beslutet togs.

I motion 2002/02:N253 (c) erinras om att frågan om

terrordåd mot kärnkraftverk och riskerna med

klyvbart material på villovägar diskuterades redan

på 1980-talet. Motionären konstaterar att denna

debatt nu aktualiseras på nytt efter

terrorkatastrofen i Förenta staterna. Slutsatsen i

motionen är att arbetet med att avveckla våra

svenska kärnkraftverk måste intensifieras och

kraftinsatser måste vidtas för att alternativa

energikällor på allvar skall komma in på den svenska

marknaden.

I motionerna 2001/02:N267 (fp) och 2001/02:N367

(fp) anförs att en rationell energipolitik bäst

främjas genom fri handel och produktion av energi.

Staten skall uppställa krav beträffande hälsa,

säkerhet och miljö och kontrollera att kraven

uppfylls samt främja forskning och utveckling. Något

förbud skall inte riktas mot någon specifik teknik

för energiproduktion om den uppfyller miljö- och

säkerhetskrav. I stället är det statens fundamentala

uppgift, enligt motionärerna, att kontrollera att

kraven uppfylls samt att främja forskning och

utveckling. Den politiska styrningen av

energiproduktionen måste förändras. Valet av

energiproduktion skall inte träffas genom politiska

beslut, lyder budskapet. I stället är det

konsumentstyrning och marknadsekonomi som skall råda

inom de ramar miljökraven sätter. Alla typer av

produktionsanläggningar för energi kan därmed

tillåtas, förutsatt att de uppfyller generella krav

på hälsa, miljö och säkerhet. Därför, anförs det,

bör kärnkraften utnyttjas under hela sin tekniska

och ekonomiska livslängd.

Den svenska energipolitikens mål bör vara att inom

ramen för en ekologisk bärkraftig utveckling på kort

och lång sikt skapa förutsättningar för att förse

landet med förnybar energi på ett sätt som medför

att bl.a. näringslivet ges konkurrenskraftiga

villkor och hushållen rimliga totalkostnader, heter

det i motion 2001/02:N366 (mp). Kärnkraften skall,

fortsätter motionärerna, avvecklas med en

kombination av lagreglering (avvecklingslag) och

ekonomiska styrmedel (skatt på kärnkraftsel).

Kärnkraften skall, sägs det, avvecklas i enlighet

med folkomröstningsbeslutet, dvs. senast år 2010.

För den fortsatta avvecklingen skall ekonomiska

styrmedel användas. Innebörden i detta är, enligt

vad som uttalas i motionen, att reaktorägarna skall

betala sina fulla risk- och miljökostnader. Detta

skall ske genom förändringar i atomansvarighetslagen

och en successiv stegring av ansvarighetsgränsen så

att riskkostnaderna överförs på reaktorägarna.

Vissa kompletterande uppgifter

I lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (den s.k.

kärntekniklagen) anges att den som har tillstånd

till kärnteknisk verksamhet skall svara för att de

åtgärder vidtas som behövs för att på ett säkert

sätt hantera och slutförvara uppkommet kärnavfall

och använt kärnbränsle och att avveckla samt riva

anläggningar. Finansieringen av avveckling, rivning

och omhändertagande av använt kärnbränsle och

kärnavfall regleras i lagen (1992:1537) om

finansiering av framtida utgifter för använt

kärnbränsle m.m. Kärnavfallsfonden är den myndighet

- och fond - som förvaltar avgiften för och

fonderingen av de pengar som skall bekosta

avfallshanteringen. Vid årsskiftet 2000/01 fanns

24,3 miljarder kronor i fonden. För närvarande är

avgiften till fonden i ett grovt genomsnitt ca 1 öre

per kilowattimme el från kärnkraftverken. Totalt

betalar kraftföretagen in 500-650 miljoner kronor

per år till Kärnavfallsfonden, beroende på hur

mycket elektricitet från kärnkraften som produceras.

För att täcka oplanerade händelser, som medför

kostnader som inte täcks av Kärnavfallsfonden, skall

kraftföretagen även ställa säkerheter till staten.

Säkerhetsbeloppen granskas och fastställs årligen på

samma sätt som avgifterna. Det ankommer på

Riksgäldskontoret att pröva kraftföretagens

säkerheter, som därefter skall godkännas av

regeringen. Regeringen planerar enligt uppgift en

översyn av systemet för finansiering av framtida

utgifter för slutförvaring av använt kärnbränsle.

Riksdagens beslut i mars 2001 (prop. 2000/01:43,

bet. 2000/01:LU7) om ändringar i

atomansvarighetslagen trädde i kraft den 1 april

2001. Denna lag (1968:45) bygger på två

internationella konventioner. Den ena konventionen

är 1960 års Pariskonvention om skadeståndsansvar på

atomenergins område, som föreskriver att innehavaren

av en atomanläggning är ansvarig för atomskador

oberoende av vållande, dvs. innehavarens ansvar är

strikt. Den andra konventionen är en år 1963 antagen

tilläggskonvention till Pariskonventionen, som

innehåller regler om kompletterande statsansvar för

atomskador. Innebörden i riksdagens ändring är bl.a.

att ansvarsbeloppet för innehavare av s.k.

normalriskanläggningar höjdes från 175 miljoner till

300 miljoner s.k. särskilda dragningsrätter, vilket

motsvarar ca 3,3 miljarder kronor. I den proposition

som låg till grund för beslutet anförde regeringen

att målsättningen är att ett obegränsat ansvar för

anläggningsinnehavarna skall införas snarast

möjligt. Ett så långtgående ansvar strider dock mot

den nuvarande lydelsen av Pariskonventionen om

skadeståndsansvar på atomenergins område.

Konventionen är för närvarande föremål för en

omfattande översyn. De huvudfrågor som behandlas

under den pågående revideringen gäller bl.a.

konventionens geografiska tillämpningsområde,

ansvarsbelopp, obegränsat ansvar och definitionen av

begreppet "atomskada". Såvitt gäller frågan om

obegränsat ansvar råder för närvarande enighet om

att det i konventionen skall införas en regel som

möjliggör för konventionsstaterna att ålägga

anläggningsinnehavare ett obegränsat ansvar.

Revideringsarbetet beräknas vara slutfört under år

2001.

Atomansvarighetslagen ligger under lagutskottets

beredningsområde. I betänkandet om ändringar i

atomansvarighetslagen reserverade sig företrädarna

för Moderata samlingspartiet, som bl.a. anförde att

frågan om ett höjt skadeståndsansvar måste kopplas

samman med frågan om borttagande av skatten på

produktion av elektricitet från kärnkraft. Även

ledamöterna från Kristdemokraterna i utskottet

reserverade sig med hänvisning till att de

föreslagna lagändringarna på ett olyckligt sätt

föregriper den pågående översynen av

Pariskonventionen och att konsekvenserna av ett

utökat skadeståndsansvar inte går att överblicka

bl.a. vad gäller tillgänglig försäkringskapacitet

och effekter på konkurrensen på den internationella

energimarknaden. I ett särskilt yttrande (fp)

uttalades att Folkpartiet med kraft motsätter sig

tanken på ett obegränsat ansvar. Det är, sades det,

i själva verket en genuint offentlig uppgift att

svara för det yttersta skyddet i samhället mot

naturkatastrofer eller vid stora olyckor. Det kan,

fortsatte Folkpartiets representant, vara motiverat

att diskutera gränsdragningar mellan det offentliga

och det privata ansvaret i olika avseenden, men då

bör det inte enbart avse atomansvarighet utan även

andra typer av stora olyckor eller naturkatastrofer

såsom dammolyckor, stora översvämningar m.m. Vidare

hänvisades även här till vikten av att beakta frågor

om försäkringskapacitet, återförsäkringsmöjligheter

och internationell konkurrenskraft för verksamhet i

Sverige

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid tidigare tillfällen avvisat

invändningar mot energipolitiken - om detaljreglerad

och styrd energimarknad - liknande dem som uttalas

av företrädare för Moderata samlingspartiet i

motionerna 2001/02:N213 och 2001/02:N225. Även i

motionerna 2001/02:MJ521, 2001/02:N267 och

2001/02:N367 från företrädare för Folkpartiet sägs

att energipolitiken främjas genom en fri

energiproduktion och att den politiska styrningen av

energiproduktionen måste förändras.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att

avregleringen av el- och naturgasmarknaderna,

införandet av ett marknadsbaserat system för att

främja den småskaliga elproduktionen och uppdraget

till Svenska kraftnät att utveckla

marknadsmekanismer i syfte att säkerställa

effektbalansen i de södra delarna av landet är

exempel på att energiproduktionen sker på en

energimarknad i dess rätta bemärkelse. Samma synsätt

finns inom omställningsprogrammet. Stöd ges till

utvecklandet av ny energiteknik och långsiktig

energiforskning där staten i ett inledningsskede

måste stå som ekonomisk garant för att vissa

initialt kommersiellt olönsamma verksamheter kan

komma till stånd. Men meningen är att resultaten på

sikt skall vara sådana att tekniktillämpningarna

klarar kommersiella krav på marknaden. Här handlar

det om ett statligt riskkapital som står till

förfogande för en teknikutveckling som måste

betecknas som mycket stor. Staten är pådrivande i

denna omvandlingsprocess, och då bör också staten

vara beredd att tillhandahålla ett stöd som kan

utnyttjas i ett inledningsskede. Här finns även ett

omfattande samarbete med industrin inom ramen för

omställningsprogrammet.

När det gäller kärnkraften så skall den avvecklas

med hänsyn tagen till de villkor som riksdagen satt

upp. Enligt utskottets uppfattning är det av största

vikt att kärnkraftsavvecklingen kan genomföras utan

att den leder till oacceptabla effekter för miljön.

Inte heller får energipolitiken leda till sämre

konkurrensförutsättningar för den svenska industrin,

särskilt den elintensiva industrin. Till frågan om

stängning av Barsebäck 2 återkommer utskottet i det

följande avsnittet i betänkandet.

I likhet med tidigare år ifrågasätter Moderata

samlingspartiet Vattenfalls strategiska roll i

omställningsarbetet. I motion 2001/02:N213 (m)

anförs att Vattenfall bör privatiseras och

börsintroduceras. Utskottets uppfattning i denna

fråga har kommit till uttryck ett flertal gånger

tidigare. Vattenfall är en viktig nationell resurs

på energiområdet - inte minst i arbetet med

omställningen av energisystemet - och har en

ekonomisk styrka som är av stort värde för bl.a. den

svenska industrin som får tillgång till elektricitet

till rimliga priser. Dessa skäl talar enligt

utskottets uppfattning för att Vattenfall skall

förbli i statlig ägo och vara ett verktyg i

energiomställningen.

De riktlinjer för energipolitiken som förordas i

motion 2001/02:N371 (kd) överensstämmer i betydande

utsträckning, enligt utskottets uppfattning, med den

inriktning som ligger i 1997 års energipolitiska

beslut. När det gäller frågan om olikheter mellan

länder i uttag av miljöskatter kan utskottet

konstatera att frågan fortfarande är under

övervägande i EU-arbetet, liksom i

Regeringskansliet.

I motion 2001/02:N253 (c) uttalas att efter

terrorkatastrofen i Förenta staterna måste arbetet

med att avveckla våra svenska kärnkraftverk

intensifieras. Utskottet anser att risken för

terrordåd mot kärnkraftverk är ett hot som måste tas

på största allvar. Samtidigt är detta en realitet

som Sverige delar med en stor del av Europas länder.

Statens kärnkraftinspektion (SKI) har fortlöpande

kontakter med kärnkraftsindustrin när det gäller

beskaffenheten i det fysiska skyddet av

anläggningarna. Enligt uppgift har SKI också

kontakter med Luftfartsverket och

Luftfartsinspektionen vad avser allmänna åtgärder

mot flygburen terrorverksamhet och med

Säkerhetspolisen (SÄPO) i frågor som hänför sig till

hotbilden mot svenska kärntekniska anläggningar. SKI

är också involverat i ett intensifierat

internationellt samarbete med anledning av

händelserna i New York och Washington den 11

september 2001. Dock kan inte, enligt utskottets

mening, dessa risker motivera en snabbavveckling av

kärnkraften.

När det gäller vad som sägs i motion 2001/02:N366

(mp) om kärnkraftsavvecklingen står utskottet fast

vid det utskottet uttalade senast i det

energipolitiska betänkandet hösten 2000 (bet.

2000/01:NU3). Där sades att samtidigt som det är av

vikt att avvecklingen av kärnkraften inleds är det

betydelsefullt att omställningen och utvecklingen av

energisystemet sker under tillräckligt lång tid så

att inte problem uppstår för sysselsättning,

välfärd, konkurrenskraft och miljö. Därför gäller

inte längre, enligt beslut av riksdagen, år 2010 som

s.k. slutår för kärnkraftsavvecklingen. Vidare ansåg

utskottet att den marknadsekonomiska lösning, som

motionärerna argumenterar för, i syfte att fördyra

produktionen av elektricitet från kärnkraftverken,

med stor sannolikhet skulle medföra svåra

kostnadsproblem för den svenska industrin och

nästintill utslagning av den elintensiva industrin.

Ett sådant ingrepp i prisbildningen på marknaden är

inte att tillämpa marknadsekonomiska principer, utan

det är snarare uttryck för en chockterapi som leder

till en rad oönskade och okontrollerbara effekter,

anförde utskottet. Utskottet har inte ändrat

uppfattning i dessa delar. När det gäller

reaktorägarnas ekonomiska ansvar vill utskottet

hänvisa dels till de medel som finns i

Kärnavfallsfonden och som tidigare beskrivits i

betänkandet, dels till riksdagens beslut våren 2001

om ett utökat skadeansvar för innehavare av

atomanläggningar.

Med det sagda avstyrker utskottet samtliga i detta

avsnitt behandlade motioner i berörda delar.

Förnyad prövning av stängningen av

Barsebäck 2

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör lägga regeringens skrivelse

till handlingarna och avslå motionsyrkanden

om och när Barsebäck 2 skall stängas. I

likhet med regeringen menar utskottet att

Barsebäck 2 skall stängas men först när

riksdagens villkor är uppfyllda. Jämför

reservation 5 (m, kd, fp), reservation 6 (v),

reservation 7 (c) och reservation 8 (mp) samt

särskilt yttrande 1 (v).

Skrivelsen

Enligt de energipolitiska riktlinjer som beslutades

av riksdagen år 1997 (prop. 1996/97:84, bet.

1996/97:NU12) skulle den andra reaktorn i

Barsebäcksverket stängas av före den 1 juli 2001.

Ett villkor för stängningen är att bortfallet av

elproduktion kan kompenseras genom tillförsel av ny

elproduktion och minskad användning av el. Av

riksdagens beslut framgår även att riksdagen skall

ges möjlighet att bedöma om villkoren för stängning

är uppfyllda. Regeringen redovisade i föregående års

skrivelse (skr. 2000/01:15) sin bedömning att

villkoren för stängning av reaktorn före den 1 juli

2001 inte var uppfyllda. Regeringen meddelade sin

avsikt att återkomma till riksdagen med en förnyad

prövning av villkorsuppfyllelsen hösten 2001. Under

våren 2001 har regeringen inhämtat underlag inför

prövningen från Statens energimyndighet och från

Svenska kraftnät. Rapporterna har remissbehandlats.

I den nu aktuella skrivelsen som regeringen

avlämnade till riksdagen i oktober 2001 framgår att

resultatet av den förnyade prövning som regeringen

gjort under år 2001 visar att förutsättningarna inte

har förändrats sedan prövningen under år 2000.

Enligt regeringen bör Barsebäcksverkets andra

reaktor stängas så snart de villkor riksdagen lagt

fast är uppfyllda. Regeringens bedömning är att

villkoren för stängningen bör stå fast. Därigenom

kan, menar regeringen, stängningen av Barsebäck 2

inte ske förrän nödvändiga åtgärder fått genomslag.

Enligt regeringen bör en ytterligare prövning

genomföras år 2003.

De viktigaste kriterierna för att villkoren skall

kunna sägas vara uppfyllda är enligt regeringen att

kraftbortfallet kan kompenseras så att stängningen

inte medför påtagligt negativa effekter för

elpriset, tillgången på el för industrin,

effektbalansen eller för miljön och klimatet.

Regeringen gör bedömningen att riksdagens villkor

för en stängning inte är uppfyllda vad avser

kraftbortfallet, effektbalansen samt miljö och

klimat. Regeringen vill dock som tidigare framhålla

att det är en samlad analys av dessa faktorer som

ligger till grund för bedömningen av om villkoren är

uppfyllda. Härvid bör elmarknadens övergripande

utveckling och nya typer av marknadslösningar

särskilt beaktas. En kompensation av kraftbortfallet

fullt ut av inhemsk tillförsel och effektivare

användning anser regeringen vara nödvändig endast om

det skulle krävas för att övriga kriterier skulle

bli uppfyllda. Regeringen bedömer dock att det finns

möjlighet att nå målet på lite längre sikt när de

åtgärder fått genomslag som regeringen redovisade i

föregående års skrivelse. Om dessa åtgärder inte får

tillräcklig effekt avser regeringen att intensifiera

arbetet.

Regeringen erinrar om att 1997 års energipolitiska

program grundar sig på en överenskommelse mellan

Socialdemokraterna, Centerpartiet och

Vänsterpartiet. Denna överenskommelse har varit

basen för utvecklingen av programmet under

programperioden. Med hänsyn till att den kortsiktiga

delen av detta program upphör år 2002 avser

regeringen att ta initiativ till att bredda

överläggningarna om den fortsatta omställningen av

energisystemet. Regeringens ambition är att säkra en

fortsatt bred politisk majoritet för en stabil och

långsiktig energipolitik. Detta arbete skall

samordnas med den pågående översynen av

energiskatterna. Regeringen vill också betona

nödvändigheten av en aktiv dialog med företrädare

för industrin. Omställningen av energisystemet skall

ske på ett sådant sätt att den elintensiva

industrins konkurrensläge inte äventyras. Enighet

och långsiktighet i energipolitiken är, skriver

regeringen, av stort värde för industrins utveckling

i vårt land och på sikt för hela Östersjöregionen. I

övrigt anser regeringen att den fortsatta

omställningen av energisystemet i huvudsak bör ske i

enlighet med vad som redovisades i regeringens

skrivelse från september 2000.

Motionerna

I motion 2001/02:N36 (m) sägs att villkoren inte

kommer att vara uppfyllda år 2003. Trenden är, sägs

det, att elförbrukningen ökar, och för ett normalår

år 2010 kommer det att finnas ett avsevärt

importbehov även om Barsebäck 2 är i drift. Sverige

blir i takt med ökande elförbrukning alltmer

beroende av elimport. Motionärerna menar att risken

är stor att Sverige i framtiden inte kommer att

kunna importera tillräckligt mycket elektricitet för

att undvika en bristsituation. Vidare, anförs det,

kommer utsläppen av koldioxid i de länder från vilka

Sverige importerar elektricitet årligen att öka med

mellan 2 och 6 miljoner ton beroende på om Barsebäck

2 drivs vidare eller ej. I motionen sägs - med

hänvisning till uppgifter från Energimyndigheten -

att en stängning av Barsebäck 2 leder till att 4 TWh

måste ersättas av annan produktion. Med dessa

utgångspunkter, skriver motionärerna, vore det

mycket märkligt om Sverige medvetet skulle fortsätta

att driva en energipolitik som förvärrar

problematiken kring hotande elbrist, risken för akut

effektbrist samt utsläppen av växthusgaser. Det

energipolitiska omställningsprogrammet, fortsätter

motionärerna, tillkom år 1997 i syfte att möjliggöra

en stängning av Barsebäck 1 och 2, vilket hittills

har kostat skattebetalarna mer än 9 miljarder

kronor. Motionärerna konstaterar att villkoren för

att stänga Barsebäck 2 trots detta inte är

uppfyllda. I motionen uppges att själva stängningen

av Barsebäck 1 kostade ca 8,3 miljarder kronor och

att stänga Barsebäck 2 kommer att kräva att

ytterligare miljarder skattekronor betalas ut till

ingen nytta. Riksdagen bör därför, kräver

motionärerna, riva upp beslutet om en förtida

avveckling av kärnkraften.

I motion 2001/02:N39 (m) uttalas att det enligt

1997 års beslut om stängning av Barsebäcks andra

kärnkraftsreaktor uppsattes krav som skulle

uppfyllas för att detta skall få ske. Redan

stängningen av Barsebäcks första reaktor har medfört

negativa konsekvenser vad gäller samtliga dessa

krav, sägs det i motionen. En förtida stängning av

Barsebäck 2 kommer naturligtvis att ytterligare

förvärra situationen. Motionärerna anser därför att

1997 års energiuppgörelse bör rivas upp, att

Barsebäck 1 åter bör startas, och att Barsebäck 2

inte bör stängas i förtid.

Det är bra att regeringen nu konstaterar att

förutsättningar för fortsatt avveckling inte finns,

heter det i motion 2001/02:N40 (m). Det hade

naturligtvis varit långt bättre att detta

konstaterats långt tidigare så att kapitalförstöring

och onödiga elimportkostnader inte uppkommit, samt

att osäkerhet om försörjningen av elektricitet inte

hade behövt råda, fortsätter motionären. I motionen

sägs att det är helt meningslöst att genomföra en

förnyad prövning år 2003, eftersom det redan nu kan

konstateras att uppställda krav inte kommer att vara

uppfyllda, och att en avstängning skulle innebära

uppenbara risker för vår energiförsörjning.

Motionären menar att den enda realistiska åtgärden

är att återstarta Barsebäck 1 i syfte att öka

elproduktionen i södra Sverige. I motionen uttalas

vikten av att nu besluta om att genomföra analyser

av vilken hälsopåverkan en fortsatt avstängning av

Barsebäck 1 medför, och att denna studie bör

föreligga före nästa beslutstillfälle vad gäller

frågan om fortsatt produktion i Barsebäcksverket.

I motion 2001/02:N34 (v) erinras om att den

grundliga utvärdering som gjordes år 2000 visade att

villkoren för att stänga Barsebäck 2 den 1 juli 2001

inte var uppfyllda. I motionen påpekas att

regeringen också vid årets analys funnit att skälen

för att skjuta på stängningen av Barsebäck 2

överväger. I motionen hänvisas till att regeringen

framför allt pekar på risken för effektbrist

vintertid. Men, skriver motionärerna, arbetet med

att åstadkomma en fungerande effekthandel har

påbörjats och är av avgörande betydelse för att

elmarknaden skall fungera. Med en fungerande marknad

är det Vänsterpartiets bedömning att Barsebäck 2 kan

stängas, anförs det. Motionärerna vill också

uppmärksamma en ny aspekt på säkerheten vid

kärnkraftverken som har tillkommit sedan förra årets

riksdagsbehandling av Barsebäck 2: risken för

terroristangrepp på denna typ av anläggningar måste

anses ha ökat efter terrorattackerna i Förenta

staterna den 11 september 2001. Redan tidigare har

Barsebäcks läge nära Malmö och Köpenhamn varit skäl

för att just dessa reaktorer skall stängas först. En

stängning av Barsebäck 2 den 1 juli 2002 ger en klar

signal till medborgare och näringsliv om att

energiomställningen skall fortsätta, menar

motionärerna. Det betyder att effektivisering, ökad

satsning på kraftvärme och förnyelsebar energi

samtidigt får en starkare ställning och att arbetet

kan bedrivas mer målmedvetet, sägs det.

I motionerna 2001/02:N35 (kd) och 2001/02:N371

(kd) påtalas att Kristdemokraterna är starkt

kritiska mot hur regeringen handlagt frågan om

kärnkraftens avveckling. Motionärerna anser att

beslutet om nedläggningen av Barsebäck 1 togs utan

att de ekonomiska effekterna var tillräckligt kända

samt att avsaknaden av miljökonsekvensanalyser och

samhällsekonomiska analyser var total. Motionärerna

konstaterar att regeringen fortfarande inte har

kunnat redovisa dessa analyser. Kristdemokraterna

är, sägs det i den förstnämnda motionen, starkt

kritiska mot regeringens handläggning av frågan om

kärnkraftsavvecklingen. Sverige hade kunnat skonat

miljön från drygt 3 miljoner ton koldioxid varje år

om Barsebäck 1 fått fortsätta att producera

elektricitet, heter det. En grundlig

miljökonsekvensanalys måste genomföras omedelbart,

är budskapet. Motionärerna menar att de ökade

utsläppen som blev följden av stängningen av

Barsebäck 1 inte kan ignoreras. Med ledning av en

sådan studie kan slutsatser dras om vilka

utsläppsmängder och miljökonsekvenser som kan bli

resultatet av stängningen av Barsebäck 2. Även de

ekonomiska konsekvenserna för skattebetalarna,

näringslivet och det övriga samhället måste bilda

underlag för ett politiskt beslut om stängning av

Barsebäck 2, skriver motionärerna.

I motion 2001/02:N37 (c) välkomnas att regeringen

även framdeles har för avsikt att fortsätta den

omställning av energisystemet som påbörjats och som

motionärerna till stora delar finner varit lyckosam.

Det är glädjande, sägs det, att regeringen avser

försöka samla en bred majoritet i detta arbete. Det

påtalas dock att den tidigare överenskommelsen från

år 1997 måste vara uppfylld innan ett fortsatt,

trovärdigt omställningsarbete kan fortsätta. Denna

överenskommelse innefattar en stängning av den andra

reaktorn i Barsebäck. Centerpartiet har, anförs det,

för avsikt att medverka till att denna

överenskommelse uppfylls innan nya överenskommelser

ingås. Det är således av vikt att den andra reaktorn

i Barsebäck stängs innan en ny överenskommelse

träder i kraft, framhåller motionärerna.

Centerpartiet anser, uttalas det, att det är

nödvändigt att riksdagen i år beslutar att stänga

den andra reaktorn i Barsebäck under år 2002. Genom

ett sådant beslut i riksdagen skapas incitament för

marknadens aktörer att arbeta mer aktivt med

energieffektiviseringar och investeringar i ny

energiproduktion, lyder slutsatsen i motionen.

I motion 2001/02:N38 (fp) sägs att Folkpartiet

kraftfullt motsätter sig att den andra reaktorn i

Barsebäck skall stängas. I motionen hänvisas till de

beräkningar som partiet har redovisat om de positiva

konsekvenserna för statens finanser som skulle följa

av att beslutet om stängningen av Barsebäck 1 rivs

upp och att denna reaktor på nytt tas i bruk, så

snart detta är tekniskt och säkerhetsmässigt

möjligt. I motionen riktas kritik mot att regeringen

inte har redovisat någon bedömning av kostnaderna

för stängningen av den andra reaktorn i

Barsebäcksverket. Det är, sägs det, en stor

kapitalförstöring att stänga av väl fungerande

kärnkraft, så länge den är säker och ekonomiskt

försvarbar. Konsekvensen blir att Sverige tvingas

att importera fossilbaserad el från Danmark och

Tyskland. Motionärerna pekar på att stängningen av

enbart en reaktor i Barsebäck leder till att

utsläppen av koldioxid ökar med 24 miljoner ton per

år. Regeringen bör därför, anför motionärerna,

snarast tillsätta en miljökonsekvensutredning som

bl.a. redovisar utfallet av ett ökat beroende av el

från t.ex. danska kol- och oljebaserade

elproduktionsenheter.

Miljöpartiet föreslår att riksdagen beslutar att

villkoren för stängningen av Barsebäck 2 upphävs,

lyder budskapet i motion 2001/02:N41 (mp). I

motionen sägs att det är ett föråldrat tänkande som

ligger bakom dessa villkor. Motionärerna menar att

de kriterier som regeringen hänvisar till i sitt

beslut att som planerat inte stänga av den andra

reaktorn i Barsebäck inte är beslutade av riksdagen,

utan de är regeringens egen operationalisering av de

av riksdagen beslutade villkoren för denna

stängning. När det gäller frågan om effektbalansen

är detta, enligt vad som sägs i motionen, ett

marknads- och kontraktsproblem, dvs. en fråga om

leveranssäkerhet. Har en elleverantör åtagit sig att

leverera el vid en viss tidpunkt är det dennes

skyldighet att vidta sådana åtgärder att leverans

kan garanteras vid den kontrakterade tidpunkten.

Motionärerna menar att det är fullt rimligt att

införa ett regelverk som tydliggör ett sådant ansvar

från den 1 juli 2002. Vad avser miljö- och

klimatproblemen så understryks i motionen

nödvändigheten av att effektivisera och minska

elförbrukningen, liksom vikten att ställa om till

förnybara och mer miljövänliga sätt att framställa

elektriciteten. Enligt motionärerna bör den

redovisning som regeringen skall förelägga riksdagen

år 2003 - för den händelse Barsebäck 2 inte redan då

är stängd - också innefatta analyser av

miljökonsekvenserna av såväl fortsatt drift som

effekter av uranbrytningen i berörda länder.

Uppfattningen är att en ytterligare tidsförskjutning

i avvecklingen av Barsebäck 2 skapar otydlighet om

statsmakternas verkliga avsikter, och detta kan leda

till en tveksamhet hos aktörerna på marknaden att ta

nödvändiga initiativ för fortsatt

energieffektivisering och introduktion av förnybara

energikällor. Motionärernas slutsats är att det

i dag inte finns några hinder för att verkställa den

redan beslutade stängningen av Barsebäck 2 före den

1 juli 2002.

Vissa kompletterande uppgifter

Enligt lagen (1997:1320) om kärnkraftens avveckling

(den s.k. avvecklingslagen), som trädde i kraft den

1 januari 1998, får regeringen besluta att rätten

att med stöd av tillstånd enligt kärntekniklagen

driva en kärnkraftsreaktor för att utvinna

kärnenergi skall upphöra att gälla vid en viss

tidpunkt. I lagen sägs (3 §) att regeringens

beslut skall fattas med utgångspunkt i att reaktorn

skall ställas av vid den tidpunkt som bäst gagnar

syftet med omställningen av energisystemet och dess

genomförande. På denna sistnämnda punkt anförs det i

lagen (1 §) att syftet med omställningen är att

åstadkomma en ekologisk och ekonomiskt hållbar

energiförsörjning byggd på förnybara energislag. Det

sägs också att omställningen skall genomföras på ett

sätt som gör det möjligt att tillförsäkra svensk

industri och samhället i övrigt el på

internationellt konkurrenskraftiga villkor. Av lagen

framgår vidare att hänsyn skall tas till reaktorns

geografiska läge vid avgörande av när en reaktor

skall tas ur drift. För varje reaktor skall i övrigt

beaktas andra särskilda förhållanden såsom ålder,

konstruktion och betydelse för energisystemet.

I samband med behandlingen av avvecklingslagen

framhöll utskottet (bet. 1997/98:NU5 s. 19) att ett

villkor för avställningen av den andra reaktorn vid

Barsebäcksverket är att bortfallet av elproduktion

kan kompenseras genom tillförsel av ny elproduktion

och minskad användning av el. Även i detta

betänkande underströk utskottet att riksdagen, innan

en stängning av den reaktorn kan genomföras, skall

ges möjlighet att pröva om förutsättningarna för en

stängning av reaktorn är uppfyllda. Utskottet

erinrade också om att ny elproduktionskapacitet och

minskad elanvändning vidare skall vara ett villkor

också för den fortsatta avställningen av

kärnkraftsreaktorer enligt de av riksdagen antagna

riktlinjerna för energipolitiken. Efter

avställningen av Barsebäcksverket skall, anförde

utskottet, en uppföljning ske av utvecklingen av

elpriser, investeringar, miljöpåverkan,

sysselsättnings- och fördelningseffekter samt

elmarknadens funktionssätt m.m. Resultatet av det

energipolitiska programmet skall utvärderas och

tillsammans med erfarenheterna från stängningen av

reaktorerna i Barsebäcksverket utgöra underlag för

kommande beslut om hur den fortsatta omställningen

skall genomföras. I reservationer (m, fp; kd)

yrkades avslag på regeringens förslag till lag om

kärnkraftens avveckling.

I beredningen av regeringens skrivelse om den

fortsatta omställningen av energisystemet hösten

2000 ställde sig utskottet (bet. 2000/01:NU3 s. 29)

bakom regeringens bedömning att de villkor som

riksdagen satt upp för stängning av den andra

reaktorn i Barsebäcksverket inte var uppfyllda.

Utskottet ansåg dock att det inom en rimlig tid

torde finnas goda möjligheter att nå de mål som är

uppsatta för att kompensera kraftbortfallet. I

likhet med regeringen bedömde utskottet att detta

blir fallet senast före utgången av år 2003. Vidare

underströk utskottet att det är riksdagen som även

fortsättningsvis prövar om nämnda villkor är

tillgodosedda inför ett beslut att stänga den andra

reaktorn i Barsebäcksverket. Riksdagen ställde sig

bakom utskottets uppfattning.

I en reservation (m, kd, fp) sades att

omställningsprogrammet har stora svagheter och i

praktiken har misslyckats. Denna omständighet leder

till, anförde reservanterna, att riksdagen måste ta

initiativ till att upphäva två viktiga

energipolitiska beslut, dels avvecklingslagen, dels

beslutet om avvecklingen av den första reaktorn i

Barsebäcksverket. I en annan reservation (v) gjordes

däremot bedömningen att villkoren för en stängning

av Barsebäcksverkets andra reaktor kommer att vara

uppfyllda till den 1 juli 2002 och att därför

reaktorn kan stängas av detta datum. Även i

reservationer från företrädarna för Centerpartiet

och Miljöpartiet framfördes denna uppfattning. I ett

särskilt yttrande från företrädarna för

Vänsterpartiet uttalades - med hänvisning till det

majoritetsförhållande som råder i riksdagen - att

Vänsterpartiet i den slutliga röstningsomgången i

kammaren kommer att stödja den socialdemokratiska

bedömningen av villkoren för avstängningen. Om inte

detta stöd hade givits skulle den nyssnämnda

reservationen (m, kd, fp) ha erhållit majoritet,

vilket inneburit att riksdagen bl.a. förordat ett

upphävande av avvecklingslagen, något som

Vänsterpartiet sade sig inte kunna acceptera.

I rapporterna Elmarknaden 2001 och Scenarier för

eltillförseln med och utan Barsebäck redovisar

Energimyndigheten bl.a. prognoser om elanvändning

och elproduktion i Sverige och internationellt. Den

sistnämnda rapporten utgör också tillsammans med en

rapport från Svenska kraftnät om effektbalansen på

den svenska elmarknaden vintrarna 2000/01 och

2001/02 (prognos) ett underlag i regeringens

skrivelse.

Energimyndigheten betonar i rapporterna att den

framtida energianvändningen i hög grad är beroende

av den allmänna ekonomiska utvecklingen. I Sverige

har elanvändningen sedan början av 1970-talet ökat

med i genomsnitt 3 % per år. Ökningen var kraftig

under 1970-talet, därefter har ökningstakten

dämpats. Elanvändningen beräknas öka med ca 10 TWh,

eller med ca 7 %, mellan åren 1997 och 2010. År 1997

var elanvändningen 143 TWh och år 2010 beräknas den

uppgå till ca 152 TWh. Elanvändningen år 2010 i

industrin beräknas uppgå till ca 58 TWh (prognosen

för år 2001 är 55,4 TWh) och inom bostadssektorn

till ca 75 TWh (prognosen för år 2001 är 73 TWh).

Mellan åren 1990 och 1999 har elanvändningen ökat

med 2,6 %. Energimyndigheten påpekar att om

elanvändningen under 1990-talet temperaturkorrigeras

(utjämning mellan kalla och milda år) blir ökningen

endast 1 % under detta decennium.

I Energimyndighetens scenarier över elproduktionen

sätts normalårsproduktionen från vattenkraften till

65 TWh. Normalårsproduktionen motsvarar ungefär 45 %

av dagens totala elproduktion i Sverige.

Vattenkraftsproduktionen kan variera kraftigt

eftersom tillrinningen varierar under året och

mellan åren. Vid s.k. torrår kan

vattenkraftsproduktionen vara 10-15 TWh lägre än

under ett normalår, och under ett s.k. våtår kan

situationen vara omvänd. Under hela 1990-talet har

tillrinningen - med undantag för år 1996 - varit

över den normala. Produktionsförmågan i de svenska

kärnkraftverken uppgår i dagsläget till drygt 68

TWh, under förutsättning att inget

produktionsbortfall uppkommer i form av oplanerade

avställningar. En stängning av Barsebäck 2 skulle

motsvara ett produktionsbortfall på drygt 4 TWh. Den

installerade effekten i vindkraftverken har ökat

kraftigt de senaste tio åren. Trots detta utgjorde

den år 2000 endast 0,8 % av den totala installerade

effekten för elproduktion i Sverige. Den årliga

produktionen från vindkraften uppgick år 2000 till

0,44 TWh.

I Energimyndighetens prognoser för elbalansen fram

till år 2010 beräknas den totala elproduktionen

(netto) uppgå till ca 150 TWh med respektive ca 148

TWh utan Barsebäck 2 i drift. Kärnkraftsproduktionen

skulle i detta scenario uppgå till ca 68 TWh med

respektive ca 64 TWh utan Barsebäck 2 i drift år

2010. Importbehovet år 2010 beräknas uppgå till ca 4

TWh utan Barsebäck 2 i drift och till ca 2,4 TWh med

Barsebäck 2 i drift. Om år 2005 skulle vara ett

torrår beräknar Energimyndigheten att

vattenkraftsproduktionen minskar med ca 8 TWh. Om

Barsebäck 2 stängs, ökar kraftbehovet år 2005 - vid

ett torrår - till ca 11 TWh. Enligt

Energimyndigheten kan ett sådant torrår leda till en

brist på elenergi i det nordiska kraftsystemet.

Energimyndighetens scenarier för eltillförseln

fram till år 2010 pekar alltså på att mellan 2 och

11 TWh elektricitet behöver nettoimporteras per år.

Då denna elektricitet inte produceras i Sverige

påverkas inte de svenska utsläppen av koldioxid.

Däremot kan utsläppen öka i det land där

elproduktionen sker. Utsläppens storlek varierar

enligt Energimyndigheten beroende på vilket land som

exporterar elen till Sverige. Sverige har

utlandsförbindelser för el till Danmark, Tyskland,

Finland, Norge och Polen. Vid ett antagande om att

den svenska importen i scenarierna för år 2005

utgörs av en genomsnittlig elproduktion för Norden,

Tyskland och Polen skulle utsläppen av koldioxid

under ett normalår bidra till ökade utsläpp i andra

länder motsvarande 2-3 miljoner ton. Under ett

torrår skulle importen i scenarierna för år 2005

enligt Energimyndighetens rapport framför allt komma

ifrån Tyskland och Danmark, vilket skulle medföra

ökade utsläpp på ungefär 4-6 miljoner ton koldioxid,

beroende på om Barsebäck 2 drivs vidare eller ej.

Energisektorns totala utsläpp av koldioxid i Sverige

uppgick år 1999 till 52,6 miljoner ton, av vilka

elproduktionen stod för 2,8 miljoner ton.

Utskottets ställningstagande

I likhet med regeringen menar utskottet att

Barsebäck 2 skall stängas men först när riksdagens

villkor är uppfyllda. Utskottet delar regeringens

bedömning att dessa villkor ännu inte är

tillgodosedda men att detta blir fallet senast före

utgången av år 2003. Utskottet vill åter erinra om

att det är riksdagen som skall pröva om nämnda

villkor är tillgodosedda inför ett beslut att stänga

den andra reaktorn i Barsebäcksverket.

Utskottet vill framhålla att målbilden i

energipolitiken är omfattande och uttryck för

ambitiösa åtaganden i förhållande till olika

samhällsintressen. Enligt utskottet får inte -

enligt de villkor som riksdagen satte upp år 1997 -

en stängning medföra negativa effekter i fråga om

elpriset, tillgången på el för industrin,

effektbalansen eller miljön och klimatet. Utskottet

vill understryka betydelsen av att regeringen

fortlöpande följer upp förutsättningarna för att

dessa villkor som riksdagen har ställt upp kan

uppfyllas. Den skrivelse som regeringen nu förelagt

riksdagen om Barsebäck 2 är ett uttryck för denna

kontinuerliga uppföljning. I skrivelsen gör

regeringen bedömningen att riksdagens villkor för en

stängning fortfarande inte är uppfyllda vad avser

kraftbortfallet, effektbalansen samt miljö och

klimat. Regeringen har också för avsikt - som ett

led i denna uppföljning - att intensifiera

omställningsarbetet om det visar sig att villkoren

riskerar att inte bli uppfyllda före utgången av år

2003. Det uttalas också från regeringens sida att

ambitionen är att säkra en fortsatt bred politisk

majoritet för en stabil och långsiktig energipolitik

och att söka en aktiv dialog med företrädare för

industrin. Utskottet ser naturligtvis positivt på

detta och instämmer med regeringen att enighet och

långsiktighet i energipolitiken är av stort värde

för industrins utveckling i vårt land.

Regeringen stöder sitt ställningstagande till

frågan om en stängning av Barsebäck 2 på en samlad

analys av de faktorer - effektbalansen,

kraftbortfall, miljö och klimat - som ingår i de

stipulerade villkoren för en avstängning. Häri ingår

bedömningar av en situation med såväl extrem

vinterkyla som torrår. Utskottet anser att den

försiktighetslinje som regeringen valt är klok, och

att det är helt i enlighet med riksdagens riktlinjer

att se till att villkoren med säkerhet är uppfyllda

innan ett så pass genomgripande beslut som att

stänga av en kärnkraftsreaktor fattas. Enligt

utskottets uppfattning vore det ansvarslöst att

fatta ett sådant beslut innan visshet finns om att

villkoren är uppfyllda och sålunda enbart baserat på

osäkra förhoppningar. En sådan energipolitik kan

inte föras i ett så energiberoende land som Sverige.

Detta är också bakgrunden till att utskottet inte

kan ställa sig bakom de motioner som väckts av

företrädare för Vänsterpartiet, Centerpartiet och

Miljöpartiet om avställningen av den andra reaktorn

i Barsebäcksverket. I dessa motioner förespråkas att

denna reaktor skall stängas under år 2002, men med

vissa nyansskillnader vad gäller den exakta

tidpunkten. Den gemensamma linjen i motionerna är

att en stängning skall visa att statsmakterna menar

allvar med energiomställningen och att en stängning

kommer att skapa incitament för marknadens aktörer

att arbeta med energieffektivisering. Enligt

utskottets uppfattning bygger en sådan politik mer

på tro och mindre på hänsynstagande till

tillgängligt faktaunderlag. Utskottet vill erinra om

att utvärderingarna har visat att arbetet med

energieffektivisering är mycket svårt och måste

bedrivas konsekvent och långsiktigt, ofta i nära

samarbete mellan staten och näringslivet. De

samhällsekonomiska kostnaderna av ett sådant beslut

som motionärerna förordar skulle riskera att bli

utomordentligt höga och skulle kunna äventyra den

medverkan från näringslivet som är nödvändig för att

omställningsarbetet skall lyckas.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker

näringsutskottet samtliga här aktuella

motionsyrkanden.

Anslag m.m. inom utgiftsområde 21

Energi

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör godkänna de av regeringen

föreslagna anslagen för budgetåret 2002 inom

utgiftsområde 21 Energi och avslå samtliga

motionsyrkanden.

Inledning

Regeringens förslag i budgetpropositionen till

anslag under utgiftsområde 21 redovisas i bilaga 3.

I budgetpropositionen sägs att utfallet för år

2000 påverkades av flera faktorer. Intresset har

varit stort för investeringsstöden för elproduktion

från förnybara energikällor sedan det

energipolitiska programmet påbörjades år 1998.

Utgifterna har samtidigt hållits nere, främst

beroende på de utgiftsbegränsningar som fanns under

utgiftsområdet åren 1999 och 2000. Det har också

tagit lång tid att initiera de energipolitiska

åtgärderna som sträcker sig fram t.o.m. år 2004. De

begränsade utgifterna beror även på att de

ursprungliga insatserna för elminskande åtgärder

tillfälligt avbröts i april 1999.

Prognosen för år 2001 i budgetpropositionen

avspeglar fortsatt höga utgifter för

investeringsstöden för elproduktion från förnybara

energikällor, liksom för skyddet för småskalig

elproduktion. Utgifterna för elminskande åtgärder är

dock fortfarande relativt små, vilket beror på att

reviderade förordningar för konvertering till

fjärrvärme eller enskild uppvärmning trädde i kraft

först den 1 juni 2001. I propositionen sägs att

intresset för de nya investeringsstöden för

konvertering är stort. När det gäller den mer

långsiktiga delen av det energipolitiska programmet

meddelas i propositionen att efterfrågan generellt

sett är hög. Regeringen förväntar sig dock att

utnyttjandet av anslaget för introduktion av ny

energiteknik kommer att ske fullt ut först under den

senare delen av programperioden. Vidare är det

regeringens bedömning att anslagna resurser för

vissa kostnader för att avveckla en reaktor i

Barsebäcksverket inte är tillräckliga för år 2001.

Totalt sett minskar de anslagna resurserna inom

energiområdet något mellan åren 2001 och 2002,

främst därför att de kortsiktiga åtgärderna

successivt trappas ner för att upphöra vid utgången

av år 2002. Vidare upphör 2001 års anslag (35:9)

Täckande av förluster i anledning av statliga

garantier inom energiområdet vid utgången av år

2001, vilket dock endast påverkar ramen för

utgiftsområdet i en mindre omfattning. Dessa

garantier för berörda bolag hanteras redan i

enlighet med den nya garantimodellen, som beskrivs i

2001 års reviderade finansplan under avsnitt 7.2

Statliga garantier (prop. 2001/02:1 volym 1, s.

171).

Av budgetpropositionen framgår att den tydligaste

minskningen av anslagna resurser uppstår mellan åren

2002 och 2003, då ramen för utgiftsområdet minskar

med drygt 800 miljoner kronor. Det beror främst på

att de energipolitiska åtgärderna på kort sikt

upphör vid utgången av år 2002. Regeringen avser med

anledning av detta att återkomma till riksdagen i en

energipolitisk proposition våren 2002. Även anslaget

för energiforskningen minskar något mellan åren 2002

och 2003 beroende på att anslagsnivån tillfälligtvis

minskades under år 1999 för att åter höjas åren 2001

och 2002. De beräknade anslagsnivåerna för

energiforskningen under åren 2003 och 2004 stämmer

enligt regeringens uppfattning överens med 1997 års

energipolitiska beslut.

I det följande redovisas regeringens förslag till

olika anslag inom utgiftsområdet och motsvarande

förslag i aktuella motioner. Därefter redovisas

utskottets ställningstagande samlat i ett avslutande

avsnitt.

Statens energimyndighet: Förvaltningskostnader

(35:1)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2002 är 127,7

miljoner kronor.

Anslaget är avsett för att finansiera

Energimyndighetens förvaltningskostnader. I dessa

kostnader ingår även nätmyndighetens verksamhet.

Uppbyggnadskostnaderna för utlokaliseringen av

myndigheten, vilken skedde under år 1998, har

successivt minskat sedan dess. Energimyndigheten

finansierar sina kostnader för uppföljning och

utvärdering av de energipolitiska programmen genom

de s.k. programanknutna kostnaderna som belastar

anslagen för de olika åtgärderna inom det

energipolitiska programmet. Prognosen för dessa

programanknutna kostnader uppgår till drygt 30

miljoner kronor för år 2001.

Regeringen bedömer att Energimyndigheten har

förvaltat sin verksamhet på ett kostnadseffektivt

sätt. Regeringen avser att återkomma till riksdagen

i fråga om myndighetens framtida uppgifter och

resurser i samband med att eventuella nya åtgärder

presenteras i en energipolitisk proposition våren

2002.

Motionerna

I motion 2001/02:N350 (m) hänvisas till att

motionärerna föreslår omfattande neddragningar av

anslagen kopplade till omställningsprogrammet. Som

en följd av dessa neddragningar kan

Energimyndighetens administrativa kostnader minskas,

sägs det. Förslaget i motionen är därför att

Energimyndighetens förvaltningsanslag minskas med 42

miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.

Resursförbrukningen inom utgiftsområdet är lägre

än förväntat, påtalas det i motion 2001/02:N371

(kd). Resursutnyttjandet inom teknikupphandling av

energieffektiv teknik har exempelvis varit lågt

medan intresset för vindkraften är mycket stort,

skriver motionärerna. I motionen konstateras det att

år 2002 är det sista året för de kortsiktiga

åtgärderna, och enligt motionärerna leder detta till

att regeringen nu anslår stora belopp för

avslutningen av programmet. I motionen uttalas att

Kristdemokraterna är tveksamma till att de anslagna

medlen kommer att efterfrågas och kunna förbrukas,

och därför kan en besparing på 6 miljoner kronor

genomföras på anslaget.

I motionerna 2001/02:Fi294 (fp), 2001/02:MJ521

(fp) och 2001/02:N367 (fp) föreslås en besparing på

anslaget med 50 miljoner kronor. Skälet för

besparingen - som också gäller övriga anslag inom

det energipolitiska omställningsprogrammet - är att

partiet anser att Barsebäck 1 på nytt skall tas i

drift. Staten kan då undgå kostnader för

avvecklingen samtidigt som större delen av

åtgärdsprogrammen inom energiområdet kan slopas. I

motionen erinras också om att partiet önskar att

medel - 50 miljoner kronor - avsätts för stöd till

energisäkerhet i Östeuropa.

Bidrag för att minska elanvändning (35:2)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2002 är 251

miljoner kronor.

Anslaget avser främst bidrag till investeringar i

konvertering av elvärme till fjärrvärme eller

enskild uppvärmning. Inom anslaget finns även ett

stöd till investering i solvärme samt ett stöd till

utbyggnad av fjärrvärmenätet.

Regeringen anför att det kraftiga anslagssparandet

har uppkommit genom att de ursprungliga åtgärderna

för att minska elanvändningen stoppades den 20 april

1999 för revidering av utformningen. Prognosen för

år 2001 är lägre än anslaget belopp för året då

reviderade förordningar för konvertering till

fjärrvärme eller enskild uppvärmning trädde i kraft

först den 1 juni 2001. Intresset för de nya

investeringsstöden rapporteras dock vara stort.

Motionerna

I motion 2001/02:N350 (m) anförs att

energieffektiviseringar fortlöpande kan genomföras

på elmarknaden utan statlig inblandning. Mot denna

bakgrund anser motionärerna att inga medel skall

föras upp på anslaget.

Som tidigare nämnts ställer sig Kristdemokraterna

tveksamma till att de anslagna medlen inom

omställningsprogrammet kommer att efterfrågas, och i

motion 2001/02:N371 (kd) föreslås en besparing på

detta anslag med 6 miljoner kronor.

I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion

2001/02:Fi294 och i motionerna 2001/02:MJ521 (fp)

och 2001/02:N367 (fp) yrkas - med hänvisning till

tidigare redovisade skäl - avslag på hela

anslagsbeloppet.

Bidrag till investeringar i elproduktion från

förnybara energikällor (35:3)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2002 är 168

miljoner kronor.

Anslaget avser bidrag till investeringar i

biobränslebaserad kraftvärme, vindkraftverk och

småskalig vattenkraft samt för utveckling och

provning av ett upphandlingsförfarande för ny teknik

för elproduktion med förnybara energislag.

I propositionen föreslår regeringen att den

ekonomiska planeringsram som regeringen föreslog i

samband med 1997 års energipolitiska beslut ändras

genom att den föreskrivna uppdelningen av de

ekonomiska resurserna mellan stöd till vindkraftverk

och småskaliga vattenkraftverk upphör att gälla.

Sammantaget med vissa andra åtgärder innebär det att

regeringen räknar med att disponera om 75 miljoner

kronor inom anslaget som kan gynna utbyggnaden av

främst vindkraft under år 2002. Från den 1 januari

2002 skall bidraget till investeringar i

vindkraftverk och småskaliga vattenkraftverk uppgå

till 10 % av investeringskostnaden. Vidare anser

regeringen att den nuvarande 15-procentiga

bidragsnivån kan sänkas utan att intresset för

investeringar i vindkraft och småskalig vattenkraft

minskar. Bidrag för vindkraft och småskalig

vattenkraft bör, anför regeringen, reduceras till 10

% av investeringskostnaden för de ansökningar som

beviljas efter den 1 januari 2002. Regeringens

uppfattning är att vindkraften är kraftigt

överkompenserad i förhållande till övriga kraftslag

under anslaget.

Motionerna

Moderata samlingspartiet anser att såväl särskilda

produktionsskatter som subventioner bör tas bort,

uttalas det i motion 2001/02:N350 (m). Mot denna

bakgrund anser motionärerna att inga medel skall

föras upp på anslaget.

I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion

2001/02:Fi294 och i motionerna 2001/02:MJ521 (fp)

och 2001/02:N367 (fp) yrkas - med hänvisning till

tidigare redovisade skäl - avslag på hela

anslagsbeloppet.

Åtgärder för effektivare energianvändning

(35:4)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2002 är 115

miljoner kronor.

Anslaget avser bidrag för informations- och

utbildningsinsatser för energianvändning och

energieffektivisering, liksom för teknikupphandling

för att utveckla och introducera energieffektiv

teknik på marknaden. Utfallet för år 2000

överensstämde i stort med anslagna resurser.

Prognosen för år 2001 är lägre än anvisat belopp

därför att intresset är lågt för de åtgärder som

ryms i förordningen (1999:344) om statligt bidrag

till teknikupphandling av energieffektiv teknik och

ny energiteknik.

Motionerna

Enligt förslag i motion 2000/01:N361 (m) skall inga

medel föras upp på anslaget.

I motion 2001/02:N371 (kd) föreslås att anslaget

minskas med 15 miljoner kronor. Motionärerna menar

att det är osannolikt att hela anslaget på 115

miljoner kan nyttjas på ett effektivt och

verkningsfullt sätt. Det uttalas också att

tilläggsisoleringens betydelse inte har fått

tillräcklig uppmärksamhet i det energipolitiska

programmet. I stället bör frågan om

stimulansåtgärder för tilläggsisolering på

motsvarande sätt som gäller för konvertering från

elvärme till annan uppvärmning prövas.

I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion

2001/02:Fi294 och i motionerna 2001/02:MJ521 (fp)

och 2001/02:N367 (fp) yrkas - med hänvisning till

tidigare redovisade skäl - avslag på hela

anslagsbeloppet.

Energiforskning (35:5)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2002 är 466,3

miljoner kronor.

Anslaget används för att finansiera forsknings- och

utvecklingsinsatser på energiområdet. Det omfattande

anslagssparandet beror, enligt regeringen, till stor

del på de utgiftsbegränsningar som fanns under

anslaget åren 1999 och 2000. En stor del av

anslagssparandet är samtidigt uppbundet av redan

fattade beslut. Prognosen för år 2001 är ett utslag

av att verksamheten successivt har ökat.

Regeringen föreslår även att bemyndigandet om

ekonomiska åtaganden under anslaget får uppgå till

827 miljoner kronor för åren 2003-2006.

Motionerna

I motion 2001/02:N350 (m) uttalas att

energiforskningen skall vara långsiktig och inte

vara direkt relaterad till regeringens kortsiktiga

energipolitik. Energiforskningen är viktig och bör

på sikt öka, sägs det. Motionärerna anser dock att

forskningsinsatserna avseende etanolproduktion från

skogsråvara bör lyftas ur

energiforskningsprogrammet. Motionärerna vill därför

att anslaget minskas med 30 miljoner kronor jämfört

med regeringens förslag.

I motion 2001/02:N304 (c) sägs det att ett utökat

samarbete med svensk fordonsindustri kring

utvecklingen av mer miljövänliga och energieffektiva

fordon inte får gå ut över statens anslag till

forskning och utveckling inom energiområdet. För att

motverka en sådan nedskärning vill motionärerna

tillföra, liksom tidigare år, 100 miljoner kronor

till anslaget.

Skogen är en viktig resurs i arbetet med att

ställa om Sverige till ett ekologiskt hållbart

samhälle, heter det i motion 2001/02:MJ339 (c).

Motionärerna vill understryka att det finns en stor

potential till energiutvinning ur den svenska

skogen. Det är, lyder budskapet, av yttersta vikt

att forskningen om energi- och

drivmedelsframställning ur skogsråvara fortsätter.

I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion

2001/02:Fi294 och i motionerna 2001/02:MJ521 (fp)

och 2001/02:N367 (fp) föreslås - med hänvisning till

tidigare redovisade skäl - en besparing på anslaget

med 150 miljoner kronor.

Vissa kompletterande uppgifter

Energimyndigheten finansierar ett forsknings- och

utvecklingsprogram för framställning av etanol ur

träråvaror. Etanolen används inom transportsektorn

för fordonsdrift. Programmet omfattar grundläggande

forskningsfrågor, teknikutveckling och arbeten i

pilotskala. Som ett resultat av en teknikupphandling

kommer ca 4 000 bränsleflexibla bilar att levereras

till den svenska marknaden med start hösten 2001.

Totalt satsas 30 miljoner kronor årligen på

Etanolprogrammet som pågår under åren 1998-2004. En

ansökningsomgång avslutades i september 2001.

Energimyndigheten undersöker också behovet av

ytterligare forskningsprogram inom området

produktion av alternativa drivmedel. Aktuella

områden är biogas, biologiskt baserade

drivmedelskomponenter för blandning i dieselolja och

bensin samt drivmedel framställda från förgasad

bioråvara.

Energiteknikstöd (35:6)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2002 är 130

miljoner kronor.

Anslaget används för att främja utvecklingen av ny

energiteknik genom stöd till forskning och

utveckling inom enskilda projekt eller program.

Regeringen föreslår att anslagsbeloppet uppgår till

130 miljoner kronor för åren 2002, 2003 respektive

2004.

Regeringen föreslår även att bemyndigandet om

ekonomiska åtaganden under anslaget får uppgå till

385 miljoner kronor för åren 2003-2006.

Motionerna

I motion 2001/02:N350 (m) understryks att utveckling

av ny energiteknik är angeläget. Dock finner

motionärerna det inte rimligt att anslaget skall

omfatta verksamheter kopplade till de regionala

tillväxtavtalen. I motionen yrkas därför att

anslaget minskas med 10 miljoner kronor jämfört med

regeringens förslag.

Som tidigare nämnts ställer sig Kristdemokraterna

tveksamma till att de anslagna medlen inom

omställningsprogrammet kommer att efterfrågas, och i

motion 2001/02:N371 (kd) föreslås en besparing på

detta anslag med 30 miljoner kronor.

I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion

2001/02:Fi294 och i motionerna 2001/02:MJ521 (fp)

och 2001/02:N367 (fp) yrkas - med hänvisning till

tidigare redovisade skäl - avslag på hela

anslagsbeloppet.

Introduktion av ny energiteknik (35:7)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2002 är 230

miljoner kronor.

Anslaget avser bidrag för att främja utvecklingen av

teknik som baserar sig på förnybara energislag och

effektiv energianvändning i industriella processer i

försöks- eller fullskaleanläggningar. Utfallet för

år 2000 var 183 miljoner kronor lägre än anslagna

resurser för budgetåret. Därtill finns ett stort

ackumulerat anslagssparande. Det hittills låga

utfallet beror till stor del på de långa tider som

krävs för att initiera projekt av den karaktär som

stöds inom ramen för anslaget.

Regeringen föreslår - förutom anslagsbeloppet -

också att bemyndigandet om ekonomiska åtaganden

under anslaget får uppgå till 530 miljoner kronor

för åren 2003-2006.

Motionerna

Även under detta anslag anförs i motion 2001/02:N350

(m) att det inte är rimligt att inom ramen för

energiteknikstödet innefatta verksamheter som är

kopplade till de regionala tillväxtavtalen. Mot

denna bakgrund yrkar motionärerna att anslaget

minskas med 20 miljoner kronor jämfört med

regeringens förslag.

Den tveksamhet som Kristdemokraterna redovisat om

huruvida de anslagna medlen inom

omställningsprogrammet kommer att efterfrågas

avspeglas också under detta anslag, och i motion

2001/02:N371 (kd) föreslås en besparing med 50

miljoner kronor.

I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion

2001/02:Fi294 och i motionerna 2001/02:MJ521 (fp)

och 2001/02:N367 (fp) föreslås - med hänvisning till

tidigare redovisade skäl - en besparing på anslaget

med 200 miljoner kronor.

Energipolitiskt motiverade klimatinsatser

(35:8)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2002 är 50

miljoner kronor.

Anslaget avser insatser för att förbereda,

genomföra, utvärdera och utveckla metoder för s.k.

genomförande och överlåtbara utsläppsrätter inom

klimatområdet.

Utfallet för år 2001 var 31 miljoner kronor lägre

än anslagna resurser för budgetåret. I propositionen

sägs att det begränsade utfallet, liksom det

betydande anslagssparandet, främst beror på att

förhandlingsprocessen för att formalisera regler,

riktlinjer, villkor och avtal för att beräkna och

kreditera utsläppsminskningar har försvårat och

fördröjt investeringsprojekten.

Klimatöverenskommelsen i Bonn sommaren 2001

undanröjde delvis osäkerheten om regelverket, men

utfallet kan, enligt regeringens bedömning, komma

att bli lägre än anslagsbeloppet för år 2001.

Regeringen föreslår - förutom anslagsbeloppet -

också att bemyndigandet om ekonomiska åtaganden

under anslaget får uppgå till 60 miljoner kronor för

åren 2003-2005.

Skydd för småskalig elproduktion (35:9)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2002 är 210

miljoner kronor.

Anslaget disponeras av Energimyndigheten och avser

stöd till småskalig elproduktion. Stödet utbetalas

med 9 öre per kWh el som produceras i

elproduktionsanläggningar med en effekt om högst 1

500 kW.

Prognosen för år 2001 bygger på att elproduktionen

från vindkraft beräknas öka genom att nya

anläggningar tas i drift. Regeringen vill betona att

de avsatta och beräknade resurserna för skyddet är

knappa. Prognoserna för både år 2001 och år 2002

överstiger de resurser som anslagits respektive

föreslås anslås. Regeringen avser att återkomma i

denna fråga i den energipolitiska proposition som

regeringen planerar till våren 2002. Regeringen

föreslår därför att anslagsbeloppet oförändrat

uppgår till 210 miljoner kronor för år 2002.

Ersättning för vissa kostnader vid avveckling

av en reaktor i Barsebäcksverket (35:10)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2002 är 384

miljoner kronor.

Anslaget infördes den 1 juli 2000. Det skall täcka

statens åtaganden om ersättning av vissa

merkostnader som uppstår till följd av att driften

av den första reaktorn i Barsebäcksverken har

upphört enligt det avtal som träffats mellan staten,

Sydkraft AB och Vattenfall AB. Ersättningen skall

täcka merkostnader för dels avställnings- och

servicedrift av den första reaktorn i

Barsebäcksverken, dels singeldrift av den andra

reaktorn i Barsebäcksverken. Ersättningen kan lämnas

längst t.o.m. år 2017.

Motionen

I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion

2001/02:Fi294 och i motionerna 2001/02:MJ521 (fp)

och 2001/02:N367 (fp) yrkas - med hänvisning till

tidigare redovisade skäl - avslag på hela

anslagsbeloppet.

Stöd till kärnsäkerhet i Östeuropa

Motionerna

I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion

2001/02:Fi294 och i motionerna 2001/02:MJ521 (fp)

och 2001/02:N367 (fp) föreslås att ett nytt statligt

anslag anvisas om 50 miljoner kronor för stöd till

kärnsäkerhet i Östeuropa.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ansluter sig till de av regeringen

framlagda förslagen till anslag i

budgetpropositionen.

När det gäller partiernas olika förslag till ram

på detta utgiftsområde och den fördelning de vill

göra av utgiftsramen på anslagen framgår att

Moderata samlingspartiet vill göra besparingar på

anslagen 35:1-7 med sammanlagt ca 637 miljoner

kronor. Kristdemokraterna föreslår besparingar på

107 miljoner kronor och fördelar dem över anslagen

35:1, 2, 4, 6 och 7. Centerpartiet pläderar för en

utökning av ramen för utgiftsområdet med 100

miljoner kronor, och denna förstärkning skall komma

anslaget 35:5 Energiforskning till godo. Folkpartiet

föreslår den största besparingen av samtliga partier

- en ramminskning på ca 1,4 miljarder kronor - och

fördelar anslagsminskningarna över anslagen 35:1-7

och 10. (Det sistnämnda anslaget avser ersättning

för den av riksdagen beslutade och numera genomförda

stängningen av Barsebäck 1, en ersättning som alltså

Folkpartiet - som enda oppositionsparti - inte är

berett att ställa upp på.) I Folkpartiets motion

föreslås vidare att ett nytt anslag (50 miljoner

kronor) inrättas för stöd till kärnsäkerhet i

Östeuropa.

Näringsutskottet har i ett yttrande - i form av

ett protokollsutdrag - till finansutskottet

tillstyrkt regeringens förslag till ram för

utgiftsområdet. Av protokollsutdraget framgår att

företrädarna för Moderata samlingspartiet,

Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet

tillstyrkte förslagen i respektive partimotion.

Finansutskottet har nyligen (bet. 2001/02:FiU1)

tillstyrkt regeringens förslag till anslagsramar för

samtliga politikområden i budgeten.

Av särskilda yttranden till detta betänkande

framgår att företrädarna för de nämnda partierna

vidhåller sina förslag till ramar för olika

utgiftsområden och att de därför inte deltar i

beslutet om anslagsfördelning för här aktuellt

utgiftsområde.

Utskottet övergår därmed till att kommentera en i

detta avsnitt berörd motion.

I motion 2001/02:MJ339 (c) påtalas vikten av

fortsatt forskning kring och praktisk tillämpning av

energi- och drivmedelsframställning ur skogsråvara.

Utskottet har ingen annan uppfattning, men betonar

samtidigt att tilldelningen av forskningsresurser

prövas av ansvariga myndigheter på grundval av

bedömning av bl.a. vetenskaplig relevans och teknisk

framkomlighet. I den kompletterande redovisningen

ovan framgår i korthet Energimyndighetens arbete med

dessa frågor.

Med det anförda tillstyrker utskottet de av

regeringen föreslagna anslagen för budgetåret 2002

inom utgiftsområde 21 (se bilaga 3). Likaså

tillstyrks de övriga här berörda förslagen till

riksdagsbeslut som lagts fram i budgetpropositionen.

Samtliga aktuella motionsyrkanden avstyrks därmed.

Affärsverket svenska kraftnät

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör godkänna regeringens framlagda

förslag till investeringsplan för perioden

2002-2004 och finansiella befogenheter för

Affärsverket svenska kraftnät för år 2002.

Propositionen

Investeringsplan

Svenska kraftnäts förslag till investerings- och

finansieringsplan för åren 2002-2004 för

affärsverkskoncernen innefattar planerade

investeringar inom affärsverkskoncernen till ett

belopp om ca 1 870 miljoner kronor, varav 620

miljoner kronor avser investeringar under år 2002.

Investeringarna i stamnätet skall genomföras dels i

befintliga anläggningar, s.k. reinvesteringar, om

690 miljoner kronor, dels som nyinvesteringar om 1

180 miljoner kronor. Av nyinvesteringarna skall 280

miljoner kronor användas till utrustning för

telekommunikation. Svenska kraftnät kommer i

huvudsak att kunna finansiera investeringarna med

egna medel under den kommande treårsperioden.

Avkastningskravet för affärsverkskoncernen är 7 % på

justerat eget kapital efter skatt. Justerat eget

kapital skall vara lägst 38 % av totalt kapital

(soliditeten).

Finansiella befogenheter

Regeringen föreslår att följande bemyndiganden

lämnas av riksdagen till regeringen:

1. att för år 2002 teckna borgen för lån och lämna

kreditgarantier till bolag, i vilka Svenska

kraftnät förvaltar statens aktier till ett

sammanlagt belopp om högst 1 500 000 000 kr,

2.

1. att dels förvärva aktier i aktiebolag som verkar

inom Svenska kraftnäts verksamhetsområde, dels

bilda aktiebolag som skall verka inom Svenska

kraftnäts verksamhetsområde till ett sammanlagt

belopp om högst 150 000 000 kr,

2.

q att för år 2002 låta Svenska kraftnät ta upp lån

i och utanför Riksgäldskontoret till ett

sammanlagt belopp om högst 1 500 000 000 kr,

q

· att för år 2002 dels låta Svenska

kraftnät placera likvida medel i och

utanför Riksgäldskontoret, dels

besluta om förvärv och avyttring av

aktier samt bildande av bolag, allt

inom en sammanlagd ram av högst

110 0000 000 kr,

·

· att för år 2002 ge Svenska kraftnät

rätten att lämna delägarlån och

teckna borgen för lån som upptagits

av bolag, i vilka affärsverket

förvaltar statens aktier till ett

sammanlagt belopp om högst 130 000

000 kr.

·

*Utskottets ställningstagande

*Utskottet tillstyrker regeringens framlagda förslag

rörande verksamheten vid Svenska kraftnät.

Vattenfall AB och brunkolsbrytning i

Tyskland

*Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om bl.a.

ägardirektiv till Vattenfall AB om

brunkolsbrytning i östra Tyskland. Enligt

utskottets uppfattning finns inte skäl för

riksdagen att göra något uttalande om att

Vattenfall skall upphöra med denna

verksamhet. Jämför reservation 9 (kd, c, fp,

mp).

Motionerna

I fempartimotionen 2001/02:N332 (mp, kd, c, fp, v)

erinras om att Vattenfall AB blivit ägare till en

brunkolsfyndighet i östra Tyskland. Med uppköp av de

tyska energiföretagen Laubag och VEAG har Vattenfall

inte bara blivit ägare av två tyska kol- och

elbolag, utan också ärvt problem som följer av

dagbrottsbrytning av brunkol, heter det. I motionen

sägs att denna brunkolsbrytning innebär både en

storskalig landskaps- och miljöförstöring och en

utplåning av den västslaviska folkgruppen sorbernas

kultur. Motionärerna menar att det finns flera

utarbetade alternativ för att förhindra ödeläggelsen

av den kulturminnesmärkta byn Horno och

tvångsförflyttningen av dess invånare. I motionen

hänvisas till att kolbolaget Laubag avslagit dessa

alternativ med argumentet att de är för dyra.

Motionärernas slutsats av detta är att profit går

före kulturskydd och skydd av mänskliga rättigheter.

När det gäller tvångsförflyttningen av den sorbiska

minoriteten i Horno har, anförs det, Vattenfall inte

tagit mänskliga och miljömässiga hänsyn. Mot denna

bakgrund yrkas det i motionen på att riksdagen skall

besluta att regeringen genom ägardirektiv skall

ålägga Vattenfall att leva upp till sina egna

miljöetiska krav och därmed skydda den

kulturminnesmärkta sorbiska byn Horno och förhindra

en tvångsförflyttning av dess invånare.

I motion 2001/02:N367 (fp) betraktas Vattenfall

AB:s roll med intresse. Motionärerna påpekar att

bolaget svarar för ungefär 50 % av elproduktionen i

Sverige och är framträdande i Sveriges långsiktiga

utvecklings- och investeringsplaner. Vattenfall

köpte, konstateras det, för knappt ett år sedan in

det tidigare östtyska bolaget VEAG med en kapacitet

att med brunkol som energikälla producera

elektricitet motsvarande 60 TWh. Budskapet i

motionen är att Vattenfall köper upp elproduktion

från kärnkraftverk och smutsig kolkraft i andra

länder för tiotals miljarder kronor. I Tyskland,

fortsätter motionärerna, har konsekvenserna till och

med blivit att gamla kulturvärden i byn Horno hotas

av Vattenfalls intressen i brunkolsbrytning.

Riksdagen bör därför, anförs det, ge regeringen i

uppdrag att ta upp en diskussion med Vattenfall om

hur detta projekt kan avbrytas.

Statliga Vattenfall har det trassligt med sitt

kraftäventyr i Tyskland, heter det i motion

2001/02:N273 (mp). Motionären erinrar om att en

lokal strid pågår om brunkolsbrytning i östra

Tyskland. I denna konflikt står arbetstillfällen mot

omflyttningar av folk, anförs det. Med anledning av

denna strid ställer motionären sig frågan om det

svenska, statliga Vattenfall AB skall vara med i en

tvångsförflyttning alternativt nedläggning av en

brunkolsgruva på främmande territorium. I motionen

meddelas att utnyttjandet av brunkol är en sådan

verksamhet som i många avseenden är oförenlig med en

ekologiskt och socialt hållbar framtidsstrategi. Det

sägs i motionen att en stor del av

brunkolsbrytningen i östra Tyskland pågår inom

sorbernas traditionella bosättningsområde, vilket

innebär att den sorbiska minoriteten akut är hotad

av brunkolsbrytningen. Detta strider mot

Europakonventionen för skydd av nationella

minoriteter som även Sverige har undertecknat,

framhåller motionären. Det aktuella dagbrottet står

i dag 1,5 km utanför den kulturminnesmärkta sorbiska

byn Horno. Motionären vill påminna om att den

sorbiska minoriteten i östra Tyskland åtnjuter ett

grundlagsstadgat skydd i delstaten Brandenburgs

författning. De utpekade omständigheterna leder

motionären till att i motionen yrka på att Sverige

genom statliga Vattenfall inte skall engagera sig i

brunkolsbrytningen i Tyskland.

Vissa kompletterande uppgifter

I ett svar på en fråga (2000/01:1408) av Inger

Strömbom (kd) i juni 2001 om Vattenfall och sorbiska

byar erinrade näringsminister Björn Rosengren om att

det är staten som bestämmer de övergripande målen

för företagets verksamhet. Statsrådet anförde att

Vattenfall har som huvuduppgift att på ett effektivt

sätt producera och leverera el till sina kunder.

Detta, fortsatte näringsministern, skall ske på ett

affärsmässigt sätt, vilket innebär att företaget

skall uppfylla marknadsmässiga avkastnings- och

utdelningskrav i sin affärsverksamhet. Han ville

samtidigt påminna om att ansvaret för den operativa

verksamheten i Vattenfall ligger hos styrelsen och

ledningen. Därmed ankommer det, fortsatte han, på

dessa två instanser att besluta i frågan rörande

verksamhet i den sorbiska byn Horno. Detta är,

menade Björn Rosengren, en beslutsordning som gäller

i såväl privata som helt eller delvis statligt ägda

företag. Här uttalade ministern att han inte kan

ingripa i denna beslutsordning. Härutöver ville han

i svaret understryka att energibolagens utvinning av

kol är reglerad av tysk lag. Näringsministern

meddelade att han varit i kontakt med Vattenfalls

ledning och förvissat sig om att bolagets ledning

och styrelse följer gällande lagstiftning på

relevanta områden och tar hänsyn till där uttryckt

kulturella hänsyn.

Vattenfall AB har under 1990-talet byggt upp en

betydande verksamhet i Tyskland. Under år 2001 har

Vattenfall förvärvat aktier i det tyska

energibolaget HEW (Hamburgische Electricitäts-Werke

AG) så att det svenska företagets andel i dagsläget

uppgår till drygt 70 %. HEW har i sin tur förvärvat

VEAG (Vereinigte Energiewerke AG) och Laubag

(Lausitzer Braunkohle AG). Med Vattenfall som

majoritetsägare bildar det tyska dotterbolaget HEW

tillsammans med VEAG och Laubag kraftkoncernen Neue

Kraft (den nya kraften) med en position som det

tredje största elbolaget på den tyska marknaden. Ett

arbete har nu påbörjats med att integrera koncernen

i ett gemensamt företag med affärsområden som

sträcker sig från gruvdrift och produktion över

nätverksamhet i östra Tyskland till handel med

privatkunder i Hamburg.

VEAG bildades vid den tyska återföreningen av

tillgångarna för elproduktion i det tidigare

Östtyskland. Bolagets produktionskapacitet omfattar

huvudsakligen brunkolseldade kondenskraftverk.

Laubag är det gruvbolag som tillhandahåller - från

för närvarande fem dagbrottgruvor i det forna

Östtyskland - större delen av det brunkol som VEAG

förbrukar. Utvinning och förbränning av brunkol sker

i en integrerad kedja där korta avstånd och låga

hanteringskostnader är en förutsättning för god

ekonomi. Årsproduktionen uppgår till ca 50 miljoner

ton brunkol, varav VEAG förbrukar 90 %. Förvärvet av

VEAG bygger på att Vattenfall förbinder sig att

producera 50 TWh elektricitet baserat på brunkol i

VEAG:s anläggningar. Förbindelsen gäller till år

2008.

Brunkolet i Tyskland produceras i dagbrott. Kolet

återfinns i främst tre regioner: i östra delen

(Lausitz), i centrala delen (Mittlerdeutsche revier)

och i sydvästra delen (Rheinische revier).

Vattenfall är engagerat i Lausitzområdet via Laubag.

Av tio brunkolsfält i Lausitzregionen i drift under

den forna öst-tyska perioden är fortfarande fyra i

bruk. Jänschwaldefältet i Lausitz är ett av dessa.

Brunkolsfältet Jänschwalde ligger vid tysk-polska

gränsen i delstaten Brandenburg och är det största

av VEAG:s anläggningar. Fältet täcker ett område

mellan staden Cottbus och floden Neisse. Brytningen

startade år 1974. Planeringen för gruvområdet

gjordes under 1960-talet. Byn Horno - nordost om

Cottbus - med ca 350 invånare ligger mitt i detta

fält. En omflyttning av Horno fanns med i de

ursprungliga planerna för brytningen. Enligt

planerna skall byn Horno rivas, och en ny by skall

uppföras i anslutning till staden Forst ca 14

kilometer från Horno. Omflyttningen är planerad till

åren 2002 och 2003. Rivning av husen i Horno kommer

att påbörjas år 2003.

Majoriteten av invånarna i Horno är sorber, en

västslavisk folkgrupp som åtnjuter minoritetsskydd

enligt tysk lag. Denna minoritet i Tyskland uppgår

till ca 60 000 personer. Sorberna är främst bosatta

i delstaterna Sachsen (ca 40 000) och

Brandenburg (ca 20 000) i östra Tyskland.

Brandenburgs sorbiska minoritet är huvudsakligen

bosatt i Lausitzområdet. I såväl Sachsens som

Brandenburgs författning återfinns paragrafer där

respektive delstat särskilt erkänner sorbernas

rättigheter (rätt till flagga, språk, kultur,

representation m.m.) samt bekänner sig till att

värna deras särart. Sorbernas intresseföreningar är

organiserade via paraplyorganisationen Domowina

(hemlandet).

Hornos invånare samt sorbernas paraplyorganisation

m.fl. intressenter har prövat frågan om

förflyttningen på flera nivåer inom det tyska

rättsväsendet. Även Europadomstolen för mänskliga

rättigheter har behandlat frågan. De sakärenden som

har varit föremål för överklaganden och besvär har

gällt brunkolsplanen, rambrytningsplan (se nedan),

samhälls- och folkrättsliga frågor för både Hornos

invånare och den sorbiska minoriteten samt

övergångsreglerna för den tyska återföreningen. I

samtliga fall har dessa processer förts mot

myndigheter som svarande, och ej mot företaget

Laubag.

Brandenburgs regering ansvarar för

tillståndsgivningen för brunkolsbrytning. Alla

företag som bryter brunkol måste upprätta en

huvudbrytningsplan. Denna skall godkännas av

Brandenburgs bergsmyndighet (Oberbergamt). I

anslutning till huvudbrytningsplanen kan denna

myndighet kräva att företaget tar fram en

rambrytningsplan vilken sträcker sig över en längre

period och som innehåller information om planerade

aktiviteter. Enligt federal tysk lagstiftning måste

en sådan rambrytningsplan begäras in om brytningen

kräver miljökonsekvensbeskrivning för att tillstånd

skall kunna utfärdas. Den lokala brunkolsplanen tas

fram av Brandenburgs brunkolsutskott och innehåller

krav på hur myndigheterna skall agera och vilka

hänsyn som skall tas. Planen skall även innehålla en

brytnings- och återställandestrategi. Framtagning av

brunkolsplanen skall enligt gällande lagstiftning

ske med allmänhetens delaktighet, bl.a. genom att

samrådsmöten anordnas.

Ett stort antal rättsprocesser i frågan har, som

nyss nämnts, förts under årens lopp. När det gäller

brunkolsplanen har motståndarna till Hornos

omflyttning fått rätt i att brunkolsplanens

godkännande fattats på grunder som inte varit

författningsenliga. I september 2001 var

brunkolsplanen för Jänschwaldefältet under

omarbetning.

I juni 2001 avvisade Överförvaltningsdomstolen i

Frankfurt/Oder överklagande av rambrytningsplanen

för Jänschwalde.

I de samhälls- och folkrättsliga frågorna har -

med hänvisning till sorbernas rättigheter enligt

Brandenburgs konstitution - både

Förvaltningsdomstolen i Cottbus och

Överförvaltningsdomstolen i Frankfurt/Oder slagit

fast att dessa rättigheter tillförsäkrar sorberna

rätten till språk och kultur samt rätt att bo i

området men att denna rätt inte omfattar rätten att

bo på en särskild plats.

EG-kommissionen har också avvisat besvär mot

övergångsreglerna för återföreningen angående

miljökonsekvensbeskrivning för brunkolsbrytning och

elproduktion i östra Tyskland med hänvisning till

att övergångsreglerna är förenliga med EG-rätten.

Både Laubag och Brandenburg har utrett

möjligheterna att låta brytningen gå förbi Horno i

syfte att undvika en omflyttning av byn. Båda parter

har kommit till slutsatsen att detta skulle leda

till att brytningen inte kan nå förväntad lönsamhet.

Dock avvisas detta argument av de överklagande som

hävdar att stora rationaliseringar inom Laubag

förestår de närmaste åren oavsett om Horno rivs

eller ej, vilket kommer att leda till att ett stort

antal sysselsättningstillfällen försvinner under

åren fram till år 2006. Från detta håll sägs vidare

att för Laubag skulle ett sådant steg - att gå runt

byn i brytningen - inte innebära några tekniska

problem, och det skulle heller inte betyda något för

sysselsättningen. För närvarande sysselsätter

brunkolsutvinningen och elproduktionen i Jänschwalde

omkring 4 000 personer.

Under den östtyska tiden mellan åren 1945 och 1989

omflyttades 71 byar, vilket berörde ca 22 000

personer. Under denna tid togs i princip inga hänsyn

till personliga preferenser eller materiell

kompensation. Ambitionerna var ej heller så höga när

det gällde att hålla samman bygemenskap och

kulturella enheter. De flesta av dessa personer

flyttades till stora hyreskomplex i utkanten av

städerna. Efter den tyska återföreningen har Laubag

arbetat med program för omflyttning som är mer i

linje med vad som kan anses vara socialt

acceptabelt. I omflyttningsprocessen deltar inte

bara Laubag och de som skall flytta utan även

delstatsregeringen och representanter för det

samhälle till vilket den nya bosättningen skall

anslutas. Inriktningen skall vara att adekvata,

familjevänliga ersättningsfastigheter utan

skuldsättning skall erbjudas invånarna och att

insatser skall göras för att samhällslivet och

företagandet skall bevaras och stödjas. Vidare skall

omflyttningsåtgärderna genomföras under en så kort

tid som möjligt. I programmet ingår vidare att

omflyttningen till det nya stället skall vara

gemensam, att det skall vara ett aktivt deltagande

av berörda människor i att forma det nya samhället

och att dessa skall delta i besluten före, under och

efter omflyttningen. Tysk lagstiftning lägger stort

ansvar på den exploaterande parten att komma till

frivilliga överenskommelser. I samband med

godkännande av kolbrytningen och därmed de markbehov

som måste tas i anspråk gör delstaten Brandenburg en

marknadsvärdering av mark och fastigheter. Vid

omflyttningen läggs stor vikt vid att frivilliga

uppgörelser kan nås med fastighetsägarna. Om en

frivillig överenskommelse inte kan erhållas och

exploatören kan visa att alla rimliga åtgärder har

vidtagits för att komma överens genomförs ett

expropriationsförfarande av delstaten, och

fastigheterna löses in till marknadsvärdet. Den

kompensationsmodell som Laubag använder ger, enligt

uppgift, en betydligt högre ersättning än

marknadsvärdet och avser att resultera i

ersättningsfastigheter utan ny skuldsättning.

Vattenfall AB uppger att fastighetsägarna i Horno

med något enstaka undantag redan har slutit

principavtal med Laubag om att byta sina fastigheter

mot mark och ekonomisk ersättning som är tillräcklig

för att de skall kunna uppföra nya byggnader. Den

slutliga värderingen av ersättningens storlek

återstår att göra. Från de överklagandes sida hävdas

dock att inga kontrakt i samband med

"tvångsförflyttningen" till staden Forst har

undertecknats.

Vattenfall har enligt uppgift förvissat sig om att

Laubag innehar de tillstånd som krävs samt att

företaget följer för frågan relevanta lagar och

beslut. Vattenfall gör också bedömningen att Laubag

arbetar efter riktlinjer som uppfyller alla rimliga

krav när det gäller frågorna om ersättning till

enskilda som drabbas av intrång. Det understryks

också att Laubag uppfyller de krav som ställs i

Vattenfalls miljöpolicy. I denna miljöpolicy sägs

bl.a. att företagets "agerande präglas av respekt

för kultur, seder och värderingar i de länder där vi

verkar i enlighet med vår etiska grundsyn".

*Utskottets ställningstagande

*Utskottet vill i sitt ställningstagande anföra tre

bevekelsegrunder: de principiella, de affärsmässiga

och de etiska aspekterna som följer av det

engagemang som Vattenfall AB i dagsläget har i

Tyskland.

Den principiella synpunkten berörs både i motion

2001/02:N332 (mp, kd, c, fp, v) och i motion

2001/02:N367 (fp). I den förstnämnda motionen sägs

att riksdagen skall besluta att regeringen genom

ägardirektiv skall ålägga Vattenfall att vidta

åtgärder så att byn Horno skyddas, och i den senare

motionen uttalas att riksdagen skall tillkännage att

regeringen bör ta upp en diskussion med Vattenfall

om agerandet i byn Horno. I båda fallen efterfrågas

sålunda ett aktivt handlande både från riksdag och

regering för att påverka Vattenfall att fatta beslut

i en enskild fråga i bolagets verksamhet. Med

anledning av denna begäran vill utskottet anföra

följande. Staten är ägare till Vattenfall AB och

bestämmer de övergripande målen för företagets

verksamhet och tillsätter en styrelse som skall

tillse att bolaget uppfyller dessa mål. Bolagets

verksamhet bestäms i bolagsordningen. Vattenfall är

ett företag som tillhör den grupp av statliga bolag

som verkar under marknadsmässiga villkor och krav.

Den statliga ägarpolitiken utgår således från

marknadsmässiga krav. Här måste ägaren utvärdera

lönsamheten hos företaget och avgöra om företaget

producerar en acceptabel avkastning.

Företagsledningarna agerar på konkurrensutsatta

marknader och måste ta fullt ansvar för den

operativa ledningen av verksamheten. Ledningens

skötsel av företaget får sedan prövas av

bolagsstämman. Detta gäller alltså även beträffande

Vattenfall. *Utskottets slutsats av detta

principiella resonemang är att det är upp till

Vattenfalls ledning och styrelse att besluta i

frågan om den operativa verksamheten i Tyskland.

Den affärsmässiga aspekten berörs i motion

2001/02:N273 (mp) i vilken yrkas att Sverige inte

skall engagera sig i brunkolsbrytning i Tyskland.

Något skäl för att uttala att Vattenfall skall

upphöra med denna verksamhet i Tyskland finns inte.

I samtliga de tre motioner som här är aktuella

finns synpunkter på de etiska aspekterna av

flyttningen av byn Horno som ligger i brunkolsfältet

Jänschwalde. Utskottet kan konstatera att

brunkolsbrytningen innebär en ofrånkomlig

omflyttning och rivning av fastigheter. Som tidigare

sagts har detta varit verklighet i framför allt

östra Tyskland under mycket lång tid. I Sverige har

likartade intressekonflikter uppstått vid t.ex.

utbyggnad av vattenkraft i Norrland. Ofrånkomligt är

att fler byar kommer att påverkas av den fortsatta

brytningsverksamheten. I Tyskland har en omfattande

lagstiftning byggts upp som en följd av

brytningsverksamheten. Vattenfall har att följa

landets lagar samt den miljöpolicy och den etiska

policy som företaget arbetar efter.

Med hänsyn till vad som anförts avstyrker

*utskottet samtliga här behandlade motionsyrkanden.

Ändringar av övergångsbestämmelser i

ellagen

*Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens förslag om

förlängning av övergångsbestämmelser i

ellagen för vissa elproducenter till utgången

av år 2002.

Propositionen

Genom ändringar i ellagen (1997:857), vilka trädde i

kraft den 1 november 1999, infördes nya regler om

mätning av överförd el. Huvudregeln är att mängden

överförd el och dess fördelning över tiden skall

mätas. Mätningen sker, vad gäller uttagen el, i

elanvändarens uttagspunkt och, vad gäller inmatad

el, i producentens inmatningspunkt.

Nätkoncessionsinnehavaren har ansvaret för

mätningen. För att kunna fullgöra denna skyldighet

måste nätkoncessionsinnehavaren installera en

mätutrustning i relevanta mätpunkter.

Samtidigt med denna huvudregel infördes en

undantagsregel, som i praktiken omfattar i stort

sett alla elanvändare. Undantagsregeln innebär att

mängden överförd el och dess fördelning över tiden

inte behöver mätas i uttagspunkterna hos dessa

elanvändare utan i stället får schablonberäknas på

visst sätt. Innebörden av huvudregeln är därför i

praktiken att mätning med mätutrustning skall ske

dels i inmatningspunkten hos samtliga producenter,

dels i uttagspunkten hos endast de allra största

elanvändarna, som utgör cirka en halv procent av

samtliga elanvändare. Innan dessa ändringar

genomfördes hade regelverket om mätning av överförd

el en annan utformning. Vad gällde uttagspunkten hos

de flesta elanvändare skedde mätningen på ett

betydligt enklare sätt än enligt den nuvarande

huvudregeln, vilket endast krävde en mycket enkel

elmätare. Vad beträffade inmatningspunkten hos

producenter saknades uttryckliga bestämmelser om

mätning. I inmatningspunkten hos alla större

producenter skedde dock mätningen i enlighet med den

nuvarande huvudregeln. Däremot var det vanligt att

mätningen i inmatningspunkter skedde på ett

förenklat sätt med en enkel mätare hos små

elproducenter.

Genom de nämnda ändringarna i ellagen kom ett

antal elanvändare och ett betydande antal små

producenter, vilkas uttag respektive inmatning

dittills mätts på ett förenklat sätt, att omfattas

av den nya huvudregeln. Av detta följde att berörda

nätkoncessionsinnehavare blev skyldiga att

installera en avancerad och dyrbar mätutrustning i

de berörda uttags- respektive inmatningspunkterna.

För att ge berörda nätkoncessionsinnehavare en

rimlig tid att genomföra dessa installationer

föreskrevs i övergångsbestämmelserna till ändringen

i ellagen att uttagen respektive inmatningen hos

dessa elkunder fick schablonberäknas enligt den nya

undantagsregeln till utgången av år 2001.

Vad gäller berörda elanvändare är denna

övergångstid väl avvägd. Dock är läget annorlunda

vad gäller små elproducenter. I en rapport i mars

2000 om uppföljning av reformen med

schablonberäkning påtalade Energimyndigheten att

kostnaden för mätutrustning, dess installation i

berörda inmatningspunkter samt drift och underhåll

inte står i rimlig proportion till den energimängd

som produceras i små produktionsanläggningar. I

rapporten föreslog därför Energimyndigheten att

sådana produktionsanläggningar skall undantas från

den nya huvudregeln om mätning. På grundval av

Energimyndighetens förslag och inkomna remissvar

avser regeringen att under hösten 2001 förelägga

riksdagen förslag till nya regler om mätning av

inmatad el från små produktionsanläggningar. Dessa

regler kommer inte att kunna träda i kraft före

utgången av år 2001. Därför bör respittiden för

nätkoncessionsinnehavare att installera

mätutrustning i dessa inmatningspunkter förlängas

med ett år.

*Utskottets ställningstagande

*Utskottet har inget att erinra mot regeringens

förslag som därmed tillstyrks.

Reservationer

*Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i *utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

· Bedömning av regeringens

resultatredovisning (punkt 1)

·

av Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m), Ola

Karlsson (m), Inger Strömbom (kd), Ola Sundell

(m), Eva Flyborg (fp) och Stefan Hagfeldt (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförts i reservation 1.

Ställningstagande

Vi anser att den del av *utskottets ställningstagande

som börjar med "När det" och slutar med

"energipolitiskt omställningsprogram" borde ha

följande lydelse:

Resultatredovisningen visar med all önskvärd

tydlighet att regeringens arbete med omställningen

av energisystemet inte leder till de uppsatta målen.

Den bristande måluppfyllelsen och den fortsatt

felaktiga inriktningen på politiken hotar att leda

till allvarliga konsekvenser för vårt land, både

miljömässiga och ekonomiska. Det är därför dags att

avveckla den gamla typen av energipolitik som bland

annat omställningsprogrammet ger uttryck för.

Energipolitiken behöver anpassas till den

avreglerade energimarknadens villkor. Vi motsätter

oss den bidragspolitik som avvecklingen fört med

sig. Staten skall inte, förutom att fastställa

villkoren eller spelreglerna för energimarknadens

aktörer, försöka styra vilken teknik eller

produktionsform som skall utvecklas. Detta bör

riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

2. Riktlinjer för energipolitiken (punkt 2)

av Karin Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola

Sundell (m), Eva Flyborg (fp) och Stefan Hagfeldt

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att *utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförts i reservation 2. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2001/02:N213

yrkandena 1-5 och 11-13, 2001/02:N225,

2001/02:N267 yrkande 27 och 2001/02:N367 yrkande

1, bifaller delvis motion 2001/02:N371 yrkandena

1 och 2 och avslår motionerna 2001/02:N253 och

2001/02:N366 yrkandena 2-11.

Ställningstagande

Vi anser att 1997 års energipolitiska beslut om en

förtida kärnkraftsavveckling skall upphävas. Enligt

vår mening leder den förtida avvecklingen av

kärnkraften till allvarliga negativa konsekvenser

för samhällsekonomin, sysselsättningen och miljön.

Avvecklingen riskerar att driva upp kostnadsläget

för den svenska industrin, vilket med särskild kraft

kommer att drabba den elintensiva industrin. Det

finns mycket starka skäl för att genomföra en bred

konsekvensbeskrivning av kommande effekter för

miljön av en kärnkraftsavveckling i Sverige. I denna

analys bör ingå att belysa bl.a. konsekvenserna av

ett ökat beroende av el från exempelvis danska kol-

och oljebaserade elproduktionsenheter.

En ny inriktning på energipolitiken måste nu komma

till stånd. Energipolitiken är ett instrument för

att nå övergripande mål som konkurrenskraft, god

miljö och välfärd. Varje energislag skall användas

där det är mest effektivt, och detta skall ske på en

fri, konkurrensutsatt energimarknad.

Enligt vår mening bör därför följande principer

vara vägledande för en förändrad energipolitik.

Statens roll bör inskränkas till att fastställa de

spelregler som skall gälla på marknaden i allmänhet

och i synnerhet vad gäller miljö, säkerhet och

beredskap. Staten skall inte styra över vilken

teknik eller produktionsform som skall utvecklas.

Därför måste spelreglerna vad gäller miljö- och

säkerhetsaspekter vara genomtänkta och så generella

som möjligt. I den utökade fria konkurrens mellan

energislagen som då kommer att gälla vinner de

energislag som klarar miljö- och säkerhetsaspekter

på ett kostnadseffektivt sätt. På så sätt kan

utvecklingen av ny energiteknik gynnas, samtidigt

som de övergripande målen för energipolitiken

uppnås.

När det gäller kärnkraftens roll i en ny

energipolitik skall principen vara att

kraftföretagen skall få fortsätta att driva

kärnkraftverken så länge de klarar de högt ställda

säkerhetskraven. En eventuell kärnkraftsavveckling

skall styras av när kraftföretagen bedömer att det

inte längre är lönsamt att göra de investeringar som

krävs för att få tillstånd till fortsatt drift.

Vattenfall är en viktig aktör i det svenska

energisystemet. Stora värden har byggts upp inom

bolaget som måste hanteras på ett effektivt sätt.

Ägandet i form av en politiserad styrelse och en

politisk styrning av bolaget påverkar trovärdigheten

och effektiviteten. På den avreglerade marknaden har

en statlig aktör som Vattenfall en mindre finansiell

handlingsfrihet än medtävlarna. Omstruktureringen av

europeiska kraftbolag pågår nu för fullt, och en

framtida struktur beräknas vara tydlig om ett till

två år. För att inte gå miste om bolagets kompetens

och möjligheter att konkurrera på den

internationella marknaden är det därför av yttersta

vikt att Vattenfall börsintroduceras och

privatiseras. Enligt *utskottets mening skall

Vattenfall vara ett strikt affärsmässigt bolag som

deltar i konkurrensen på jämbördiga villkor med

andra kraftproducenter.

Vi anser att risken för terrordåd mot

kärnkraftverk är ett hot som måste tas på största

allvar. Samtidigt är detta en realitet som Sverige

delar med en stor del av Europas länder. Statens

kärnkraftinspektion (SKI) har fortlöpande kontakter

med kärnkraftsindustrin när det gäller

beskaffenheten i det fysiska skyddet av

anläggningarna. Enligt uppgift har SKI också

kontakter med Luftfartsverket och

Luftfartsinspektionen vad avser allmänna åtgärder

mot flygburen terrorverksamhet och med

Säkerhetspolisen (SÄPO) i frågor som hänför sig till

hotbilden mot svenska kärntekniska anläggningar. SKI

är också involverat i ett intensifierat

internationellt samarbete med anledning av

händelserna i New York och Washington den 11

september 2001. Dock kan inte, enligt vår mening,

dessa risker motivera en snabbavveckling av

kärnkraften.

Vi vill bestämt avvisa den syn som uttrycks i

motion 2001/02:N366 (mp) om hur ekonomiska styrmedel

skall användas inom energipolitiken. Att introducera

administrativa och ekonomiska styrmedel av sådan

omfattning och verkan för att åstadkomma en total

omställning av energisystemet till elproduktion med

förnybara energislag och en slutgiltig avveckling

till år 2010 är enligt vår uppfattning fullständigt

orealistiskt. En sådan energipolitik skulle få

förödande konsekvenser för svenskt näringsliv och

därmed för sysselsättning, välfärd och

konkurrenskraft. Det skulle leda till mycket stora

svårigheter - till följd av ett alltför högt

kostnadsläge - för den svenska industrin att klara

konkurrensen på den globala marknaden där

konsekvenserna för den elintensiva industrin skulle

innebära nästintill utslagning.

Med det anförda föreslår vi att riksdagen bifaller

här berörda yrkanden i motionerna 2001/02:N213 (m),

2001/02:N225 (m), 2001/02:N267 (fp) och 2001/02:N367

(fp). Det sagda ligger delvis i linje med vad som i

denna del anförs i motion 2001/02:N371 (kd). Övriga

behandlade motionsyrkanden anstyrks.

3. Riktlinjer för energipolitiken (punkt 2)

av Göran Hägglund och Inger Strömbom (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförts i reservation 3. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:N371 yrkandena

1 och 2, bifaller delvis motionerna 2001/02:N213

yrkandena 1-5 och 11-13, 2001/02:N225,

2001/02:N267 yrkande 27 och 2001/02:N367 yrkande

1 och avslår motionerna 2001/02:N253 och

2001/02:N366 yrkandena 2-11.

Ställningstagande

Vi anser att målet för energipolitiken bör vara att

åstadkomma ett ekologiskt uthålligt energisystem,

där den negativa påverkan på hälsa, klimat och miljö

är så liten som möjligt. Sveriges energiförsörjning

skall tryggas genom en långsiktig och medveten

energipolitik med fasta spelregler där inhemska

förnybara energikällor och bränslen utgör en växande

bas. Investeringar i biobränslebaserad kraftvärme,

vindkraftverk och småskalig vattenkraft måste

stödjas liksom den fortsatta utvecklingen av

solenergi och ny teknik. En fortlöpande

eleffektivisering, utveckling och ett successivt

införande av förnybar energiproduktion gör

elproduktion från kärnkraft överflödig och så

småningom också de energisystem som bygger på

fossila bränslen. Målet skall vara ett

omställningsarbete som syftar till att bygga ett

ekologiskt uthålligt energisystem utan drastiska

prisförändringar, risk för elbrist och därmed

ytterligare påfrestningar på välfärd och

sysselsättning. Industri och hushåll skall

garanteras säkra elleveranser till fortsatt

konkurrenskraftiga och rimliga priser.

Den avreglerade elmarknaden och stängningen av

Barsebäcks första reaktor har försatt Vattenfall AB

i en ny situation. Företaget har expanderat

kraftigt, främst i Norden, Polen och Tyskland.

Samtidigt har avyttringar skett av anläggningar både

utomlands och i Sverige. Målet är att bli ett

ledande europeiskt energiföretag. Kristdemokraterna

anser att Vattenfalls framtida kapitalbehov under

inga omständigheter kan eller skall täckas genom

ägartillskott. Vi anser att företaget bör

privatiseras, helt eller delvis.

Vi anser att risken för terrordåd mot

kärnkraftverk är ett hot som måste tas på största

allvar. Samtidigt är detta en realitet som Sverige

delar med en stor del av Europas länder. Statens

kärnkraftinspektion (SKI) har fortlöpande kontakter

med kärnkraftsindustrin när det gäller

beskaffenheten i det fysiska skyddet av

anläggningarna. Enligt uppgift har SKI också

kontakter med Luftfartsverket och

Luftfartsinspektionen vad avser allmänna åtgärder

mot flygburen terrorverksamhet och med

Säkerhetspolisen (SÄPO) i frågor som hänför sig till

hotbilden mot svenska kärntekniska anläggningar. SKI

är också involverat i ett intensifierat

internationellt samarbete med anledning av

händelserna i New York och Washington den 11

september 2001. Dock kan inte, enligt vår mening,

dessa risker motivera en snabbavveckling av

kärnkraften.

Vi vill bestämt avvisa den syn som uttrycks i

motion 2001/02:N366 (mp) om hur ekonomiska styrmedel

skall användas inom energipolitiken. Att introducera

administrativa och ekonomiska styrmedel av sådan

omfattning och verkan för att åstadkomma en total

omställning av energisystemet till elproduktion med

förnybara energislag och en slutgiltig avveckling

till år 2010 är enligt vår uppfattning fullständigt

orealistiskt. En sådan energipolitik skulle få

förödande konsekvenser för svenskt näringsliv och

därmed för sysselsättning, välfärd och

konkurrenskraft. Det skulle leda till mycket stora

svårigheter - till följd av ett alltför högt

kostnadsläge - för den svenska industrin att klara

konkurrensen på den globala marknaden där

konsekvenserna för den elintensiva industrin skulle

innebära nästintill utslagning.

Med det anförda föreslår vi att riksdagen bifaller

här aktuella yrkanden i motion 2001/02:N371 (kd).

Det sagda ligger delvis i linje med vad som i

aktuell del anförs i motionerna 2001/02:N213 (m),

2001/02:N225 (m), 2001/02:N267 (fp) och 2001/02:N367

(fp). Övriga behandlade motioner avstyrks i berörda

delar.

· Riktlinjer för energipolitiken

(punkt 2)

·

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförts i reservation 4. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:N366 yrkandena

2-11, bifaller delvis motion 2001/02:N253 och

avslår motionerna 2001/02:N213 yrkandena 1-5 och

11-13, 2001/02:N225, 2001/02:N267 yrkande 27,

2001/02:N367 yrkande 1 och motion 2001/02:N371

yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Jag menar att energisystemet måste genomgå en total

omställning till en elproduktion med förnybara

energislag och en slutgiltig avveckling av

kärnkraften till år 2010. Detta år bör återinföras

som slutår för kärnkraftsavvecklingen. Under de

närmaste fem åren bör minst tre kärnkraftsreaktorer

stängas, samtidigt som koldioxidutsläppen från

energisektorn minskar.

Jag anser att den svenska energipolitikens mål

skall vara att, inom ramen för en ekologiskt

bärkraftig utveckling på kort och lång sikt, skapa

förutsättningar för att förse landet med förnybar

energi på ett sätt som medför att näringslivet ges

konkurrenskraftiga villkor och hushållen får rimliga

totalkostnader. Varje energislag skall långsiktigt

bära sina egna samhällsekonomiska kostnader, även

risk- och miljökostnader. Genom att anpassa

energisystemet till vad som är långsiktigt

ekologiskt hållbart, skapas förutsättningar i

Sverige för såväl en robust ekonomisk utveckling som

en god social utveckling.

Enligt min uppfattning bör marknadsekonomiska

styrmedel utnyttjas för huvuddelen av

kärnkraftsavvecklingen. Principen skall vara att

alla energislag skall betala sina fulla kostnader.

Kärnkraften skall påföras kostnader för risker när

det gäller reaktorolyckor och den miljöpåverkan som

finns i olika delar av kärnbränslekedjan.

Kärnkraftsproducenterna skall betala sina egna

riskkostnader och ta ett fullt skadeståndsansvar i

händelse av en reaktorolycka. Vidare skall

produktionsskatten på elektricitet från kärnkraften

höjas så att kärnkraften betalar kostnaderna för

både de kort- och långsiktiga miljöeffekterna. Som

ett komplement till dessa verktyg skall en

avvecklingslag utnyttjas. Jag vill dock påpeka att

det energipolitiska målet inte innebär att

bortfallet av energi skall ersättas fullt ut när

kärnkraften avvecklas. Kompensation skall komma från

dels minskad elanvändning genom konvertering från

eluppvärmning och effektivisering, dels en utbyggnad

av ny elproduktion med förnybara energislag.

Jag anser att risken för terrordåd mot

kärnkraftverk är ett hot som måste tas på största

allvar och som förstärker argumenten för en

omedelbar avveckling av kärnkraften. Riskerna för

attacker mot kärnkraftsanläggningar i tättbefolkade

områden kan inte längre avfärdas som osannolika.

Tvärtom är detta en realitet som vi måste räkna med.

Detta innebär att kalkylen för reaktorolyckor måste

revideras och påverka det kostnadsansvar som måste

påläggas kärnkraftsproducenterna.

Med det anförda föreslår jag att riksdagen

bifaller motion 2001/02:N366 (mp) i berörd del. Det

sagda ligger i linje med vad som i denna del anförts

i motion 2001/02:N253 (c). Övriga här aktuella

motionsyrkanden avstyrks.

5. Förnyad prövning av stängningen av Barsebäck

2 (punkt 3)

av Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m), Ola

Karlsson (m), Inger Strömbom (kd), Ola Sundell

(m), Eva Flyborg (fp) och Stefan Hagfeldt (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförts i reservation 5. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2001/02:N35

yrkandena 1, 3, 5 och 7, 2001/02:N36,

2001/02:N38, 2001/02:N39, 2001/02:N40 yrkandena

1-5 och 7 och 2001/02:N371 yrkande 3, avslår

motionerna 2001/02:N34, 2001/02:N37 och

2001/02:N41 yrkandena 1-3 och 5 samt lägger

regeringens skrivelse 2001/02:22 till

handlingarna.

Ställningstagande

Vi anser att de ökade koldioxidutsläppen med

påföljande växthuseffekt är det enskilt största

hotet mot vår livsmiljö. Stängningen av Barsebäck 1

har inneburit att svensk elförsörjning, miljö,

ekonomi och svenskt industriklimat försämrats.

Riksdagens beslut om att stänga den första reaktorn

i Barsebäcksverket togs utan att de ekonomiska

effekterna var kända och i total avsaknad av både

miljökonsekvensanalys och samhällsekonomiska

analyser. Tyvärr tvingas vi konstatera att

regeringen inte heller nu har redovisat någon

bedömning av kostnaderna för stängningen av den

andra reaktorn i Barsebäcksverket. Det är en stor

kapitalförstöring att stänga av väl fungerande

kärnkraft, så länge den är säker och ekonomiskt

försvarbar. Konsekvensen blir att Sverige tvingas

att importera fossilbaserad el från Danmark och

Tyskland och att utsläppen av koldioxid ökar med 24

miljoner ton per år för varje reaktor i

Barsebäcksverket som stängs av. De ökade utsläppen

måste också ställas i relation till de

internationella åtaganden som Sverige har gjort, som

enskild nation och som medlem i EU. Enligt vår

uppfattning måste både en samhällsekonomisk analys

och en bred miljökonsekvensanalys nu omedelbart

genomföras om effekterna av stängningen av

Barsebäcksverket.

Trenden är att elförbrukningen ökar och för ett

normalår kommer det att finnas ett avsevärt

importbehov även om Barsebäck 2 är i drift. Sverige

blir i takt med ökande elförbrukning alltmer

beroende av elimport. Vi ser en stor risk för att

Sverige i framtiden inte kommer att kunna importera

tillräckligt mycket elektricitet för att undvika en

bristsituation. Med dessa utgångspunkter vore det

mycket märkligt om Sverige medvetet skulle fortsätta

att driva en energipolitik som förvärrar

problematiken kring hotande elbrist, risken för akut

effektbrist samt utsläppen av växthusgaser. I

stället menar vi att beslutet om den förtida

avvecklingen av kärnkraften måste upphävas.

Med det anförda föreslår vi att riksdagen bifaller

här aktuella yrkanden i motionerna 2001/02:N35 (kd),

2001/02:N36 (m), 2001/02:N38 (fp), 2001/02:N39 (m),

2001/02:N40 (m) och 2001/02:N371 (kd). Motsvarande

yrkanden i motionerna 2001/02:N34 (v), 2001/02:N37

(c) och 2001/02:N41 (mp) avstyrks.

6. Förnyad prövning av stängningen av Barsebäck

2 (punkt 3)

av Lennart Beijer och Lennart Värmby (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförts i reservation 6. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:N34, bifaller

delvis motionerna 2001/02:N37 och 2001/02:N41

yrkandena 1-3 och 5 och avslår motionerna

2001/02:N35 yrkandena 1, 3, 5 och 7, 2001/02:

N36, 2001/02:N38, 2001/02:N39, 2001/02:N40

yrkandena 1-5 och 7 och 2001/02:N371 yrkande 3

samt lägger regeringens skrivelse 2001/02:22 till

handlingarna.

Ställningstagande

Den grundliga utvärdering som gjordes år 2000 visade

att villkoren för att stänga Barsebäck 2 den 1 juli

2001 inte var uppfyllda. Regeringen har vid årets

analys funnit att skälen för att skjuta på

stängningen av Barsebäck 2 överväger; regeringen

pekar framför allt på risken för effektbrist

vintertid. Mot denna bakgrund vill vi erinra om att

arbetet med att åstadkomma en fungerande

effekthandel just har påbörjats och kommer att ha en

avgörande betydelse för att elmarknaden skall

fungera. Vår bedömning är att Barsebäck 2 kan

stängas om en sådan marknad kommer till stånd.

Vi vill också rikta uppmärksamhet mot en ny aspekt

på säkerheten vid kärnkraftverken som har tillkommit

sedan förra årets riksdagsbehandling av Barsebäck 2,

nämligen att risken för terroristangrepp på denna

typ av anläggningar måste anses ha ökat efter

terrorattackerna i Förenta staterna den 11 september

2001. Vi vill erinra om att Barsebäckverkets läge

nära storstäderna Malmö och Köpenhamn redan tidigare

har varit skäl för att just dessa reaktorer är de

första som skall stängas av.

Vår uppfattning är att en stängning av Barsebäck 2

per den 1 juli 2002 ger en klar signal till

medborgare och näringsliv om att energiomställningen

skall fortsätta. Det betyder att effektivisering,

ökad satsning på kraftvärme och förnyelsebar energi

samtidigt får en starkare ställning och att arbetet

kan bedrivas mer målmedvetet.

Med det anförda föreslår vi att riksdagen helt

bifaller motion 2001/02:N34 (v) samt delvis bifaller

motionerna 2001/02:N37 (c) och 2001/02:N41 (mp).

Övriga här behandlade motioner avstyrks i aktuella

delar.

7. Förnyad prövning av stängningen av Barsebäck

2 (punkt 3)

av Åke Sandström (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförts i reservation 7. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:N37, bifaller

delvis motionerna 2001/02:N34 och 2001/02:N41

yrkandena 1-3 och 5, avslår motionerna

2001/02:N35 yrkandena 1, 3, 5 och 7, 2001/02:N36,

2001/02:N38, 2001/02:N39, 2001/02:N40 yrkandena

1-5 och 7 och 2001/02:N371 yrkande 3 samt lägger

regeringens skrivelse 2001/02:22 till

handlingarna.

Ställningstagande

Jag välkomnar att regeringen även framdeles har för

avsikt att fortsätta den omställning av

energisystemet som påbörjats och som har varit

lyckosam. Dock vill jag erinra om att den

energipolitiska uppgörelsen år 1997 innefattade en

stängning av den andra reaktorn i Barsebäck. Enligt

min mening är det viktigt att den andra reaktorn i

Barsebäck stängs innan en ny överenskommelse träder

i kraft. Mot denna bakgrund är det nödvändigt att

riksdagen i år beslutar att stänga den andra

reaktorn i Barsebäck under år 2002. Min bedömning är

att det, genom ett sådant beslut i riksdagen, skapas

incitament för marknadens aktörer att arbeta mer

aktivt med energieffektiviseringar och investeringar

i ny energiproduktion.

Med det anförda föreslår jag att riksdagen

bifaller motion 2001/02:N37 (c) samt delvis

bifaller motionerna 2001/02:N34 (v) och

2001/02:N41 (mp). Övriga här behandlade

motioner avstyrks i aktuella delar.

8. Förnyad prövning av stängningen av Barsebäck

2 (punkt 3)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförts i reservation 8. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:N41 yrkandena

1-3 och 5, bifaller delvis motionerna 2001/02:N34

och 2001/02:N37, avslår motionerna 2001/02:N35

yrkandena 1, 3, 5 och 7, 2001/02:N36,

2001/02:N38, 2001/02:N39, 2001/02:N40 yrkandena

1-5 och 7 och 2001/02:N371 yrkande 3 samt lägger

regeringens skrivelse 2001/02:22 till

handlingarna.

Ställningstagande

Jag anser att villkoren för stängningen av Barsebäck

2 skall upphävas. Skälet är att det är ett föråldrat

tänkande som ligger bakom dessa villkor. De

kriterier som regeringen hänvisar till i sitt beslut

att inte stänga av den andra reaktorn i Barsebäck

den 1 juli 2002 är inte beslutade av riksdagen, utan

de är regeringens egen operationalisering av de av

riksdagen beslutade villkoren för denna stängning.

Jag vill anlägga följande två synpunkter.

För det första är effektbalansen ett marknads- och

kontraktsproblem, dvs. en fråga om leveranssäkerhet.

Har en elleverantör åtagit sig att leverera el vid

en viss tidpunkt är det dennes skyldighet att vidta

sådana åtgärder att leverans kan garanteras vid den

kontrakterade tidpunkten. Jag menar att det är fullt

rimligt att införa ett regelverk som tydliggör ett

sådant ansvar från den 1 juli 2002.

För det andra måste en rad kraftfulla åtgärder

vidtas för att motverka miljö- och klimatproblemen

vid en avstängning. Det är nödvändigt att

effektivisera och minska elförbrukningen, liksom att

ställa om till förnybara och mer miljövänliga sätt

att framställa elektricitet.

Jag anser också att den redovisning som regeringen

skall förelägga riksdagen år 2003 - för den händelse

Barsebäck 2 inte redan då är stängd - också skall

innefatta analyser av miljökonsekvenserna av såväl

fortsatt drift som effekter av uranbrytningen i

berörda länder. Min uppfattning är att en

ytterligare tidsförskjutning av avvecklingen av

Barsebäck 2 skapar otydlighet om statsmakternas

verkliga avsikter; detta kan leda till en tveksamhet

hos aktörerna på marknaden att ta nödvändiga

initiativ för fortsatt energieffektivisering och

introduktion av förnybara energikällor.

Enligt min mening måste också uppmärksamhet riktas

mot en ny aspekt på säkerheten vid kärnkraftverken

som har tillkommit sedan förra årets

riksdagsbehandling av Barsebäck 2, nämligen att

risken för terroristangrepp på denna typ av

anläggningar måste anses ha ökat efter

terrorattackerna i Förenta staterna den 11 september

2001. Jag vill erinra om att Barsebäckverkets läge

nära storstäderna Malmö och Köpenhamn redan tidigare

har varit skäl för att just dessa reaktorer är de

första som skall stängas av.

Mot denna bakgrund anser jag att det i dag inte

finns några hinder för att verkställa den redan

beslutade stängningen av Barsebäck 2 före den 1 juli

2002.

Med det anförda föreslår jag att riksdagen helt

bifaller motion 2001/02:N41 (mp) samt delvis

bifaller motionerna 2001/02:N34 (v) och 2001/02:N37

(c). Övriga här behandlade motioner avstyrks i

aktuella delar.

· Vattenfall AB och

brunkolsbrytning i Tyskland

(punkt 6)

·

av Göran Hägglund (kd), Inger Strömbom (kd),

Ingegerd Saarinen (mp), Åke Sandström (c) och Eva

Flyborg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförts i reservation 9. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:N332 och

bifaller delvis motionerna 2001/02:N273 och

2001/02:N367 yrkande 3.

Ställningstagande

Vi anser att brunkolsbrytning och användning av

brunkol är en verksamhet som är oförenlig med en

ekologiskt och socialt hållbar framtidsstrategi. En

stor del av brunkolsbrytningen i östra Tyskland

pågår inom de områden där den sorbiska minoriteten

bor. Brunkolsbrytning innebär både en storskalig

landskaps- och miljöförstöring och ett hot mot den

västslaviska folkgruppen sorbernas kultur. Den

sorbiska byn Horno ligger mitt i det stora

brunkolsfältet Jänschwalde, och den skall nu rivas

för att lämna plats åt den fortsatta expansionen av

brunkolsbrytningen. Vi menar att det finns flera

utarbetade alternativ för att förhindra ödeläggelsen

av byn och tvångsförflyttningen av dess invånare.

Trots att Vattenfall i sin miljöpolicy uttalar att

företagets "agerande präglas av respekt för kultur,

seder och värderingar i de länder där vi verkar i

enlighet med vår etiska grundsyn" är det uppenbart

att bolaget i denna fråga inte har tagit mänskliga

och miljömässiga hänsyn. Vår uppfattning är att

riksdagen skall besluta att regeringen genom

ägardirektiv skall ålägga Vattenfall att leva upp

till sina egna miljöetiska krav så att den

kulturminnesmärkta sorbiska byn Horno skyddas och en

tvångsförflyttning av dess invånare förhindras.

Vi menar också att frågan om de statliga

företagens etiska förhållningssätt måste resas. De

stora svenska privata företagen har för länge sedan

insett behovet av att utveckla etiska och sociala

principer för verksamheten och ställer också krav på

underleverantörerna. De har insett att det handlar

om företagets överlevnad och att det inte längre

räcker med att företaget har en miljö- och

jämställdhetspolicy. Om inte en etisk policy finns i

vart och ett av de statliga företagen bör regeringen

visa ansvar genom att snarast ge ägardirektiv och

kräva en sådan. Varje företags etiska policy bör

sedan redovisas i årsberättelsen. I regeringens

årliga redogörelse för statligt ägda företag bör

även anges om företaget har en etisk policy på samma

sätt som det i dag nämns om miljöarbetet, mångfald

och jämställdhet.

Vattenfall står nu inför utplåning av en liten,

kulturellt mycket värdefull sorbisk by. Om byn

utplånas bryter Vattenfall inte mot tysk lag.

Företaget har ingen etisk policy, men hade företaget

haft en sådan hade det varit tvunget att offentligt

redovisa en etisk värdering av beslutet i

förhållande till denna policy.

Med det anförda föreslår vi att riksdagen helt

bifaller motion 2001/02: N332 (mp, kd, c, fp, v).

Det sagda ligger också väl i linje med vad som sägs

i motionerna 2001/02:N273 (mp) och 2001/02:N367

(fp).

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Förnyad prövning av stängningen av Barsebäck

2 (punkt 3)

av Lennart Beijer och Lennart Värmby (båda v).

I den händelse att vårt förslag till

ställningstagande från utskottets sida när det

gäller regeringens skrivelse om en förnyad prövning

av stängningen av Barsebäck 2 (reservation 6)

avvisas i den förberedande voteringen i kammaren

vill vi deklarera vår avsikt att i den sista

röstningsomgången stödja det alternativ som

företräds av Socialdemokraterna. Med hänvisning till

det majoritetsförhållande som råder i riksdagen

skulle annars det alternativ som förespråkas av

företrädarna för Moderata samlingspartiet,

Kristdemokraterna och Folkpartiet kunna bli

riksdagens beslut. För oss och för Vänsterpartiet

skulle ett sådant voteringsutfall vara oacceptabelt,

och detta gör att vi i den slutliga

röstningsomgången kommer att stödja

Socialdemokraterna.

2. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi

(punkt 4)

av Karin Falkmer, Ola Karlsson, Ola Sundell och

Stefan Hagfeldt (alla m).

Den 9 november 2001 beslöt en majoritet i riksdagens

finansutskott bestående av företrädare för

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet

att förorda ekonomiska ramar för de olika

utgiftsområdena i den statliga budgeten och en

beräkning av statens inkomster avseende år 2002.

Samtidigt beslutades om preliminära utgiftstak för

åren 2003 och 2004.

Moderata samlingspartiet har i parti- och

kommittémotioner förordat en annan inriktning av den

ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Ett

övergripande mål för den ekonomiska politiken bör

vara en sänkt utgiftskvot. För detta krävs såväl en

moderniserad arbetsmarknad och avregleringar som

sänkta skatter och lägre offentliga utgifter. Våra

förslag syftar också till att skapa förutsättningar

för ett ekonomiskt, kulturellt och socialt växande

Sverige. Vi vill satsa på en utbildning som ger alla

större möjligheter till ett rikare liv. Genom en

större enskild sektor och ett starkare civilt

samhälle kan både företag och människor växa. Ännu

fler kan komma in på den ordinarie arbetsmarknaden.

Den sociala tryggheten ökar också i andra

bemärkelser genom att hushållen får en större

ekonomisk självständighet. Friheten att välja bidrar

till mångfald, en bättre kvalitet och en större

trygghet. De enskilda människorna får ett större

inflytande över sina liv.

Vi har föreslagit en långtgående växling från

subventioner och bidrag till omfattande

skattesänkningar för alla, främst låg- och

medelinkomsttagare. Samtidigt värnar vi de människor

som är i störst behov av gemensamma insatser och som

har små eller inga möjligheter att påverka sin egen

situation. Vi slår också fast att det allmänna skall

tillföras resurser för att på ett tillfredsställande

sätt kunna genomföra de uppgifter som måste vara

gemensamma. Avsevärda resurser tillförs t.ex. för

att bryta den ökade sjukfrånvaron och de ökande

förtidspensioneringarna.

Vårt budgetalternativ - med våra förslag till

utgiftstak, anslagsfördelning och skatteförändringar

- bör ses som en helhet där inte någon eller några

delar kan brytas ut och behandlas isolerat från de

andra. När en majoritet i finans*utskottet har ställt

sig bakom regeringens förslag till ramar för de

olika utgiftsområdena och därmed valt en annan

inriktning av politiken, deltar vi inte i det nu

aktuella beslutet om anslagsfördelning inom

utgiftsområde 21 Energi.

Våra principiella uppfattningar framgår av våra

reservationer i detta betänkande under momenten

Bedömning av regeringens resultatredovisning,

Riktlinjer för energipolitiken och Förnyad prövning

av stängningen av Barsebäck 2. Den anslagsfördelning

inom utgiftsområdet som vi förordar redovisas i

motion 2001/02:N350 (m) och i bilaga 3. Denna syn på

vilka anslag som bör anvisas för energipolitiska

ändamål bygger på de principiella utgångspunkter som

Moderata samlingspartiet anser bör gälla för

energipolitiken och som framgår av motion

2001/02:N213 (m).

Sammanlagt har vi föreslagit - med anförda

motiveringar under berörda anslag i detta betänkande

- en minskning av ramen för utgiftsområde 21 Energi

med ca 637 miljoner kronor.

3. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi

(punkt 4)

av Göran Hägglund och Inger Strömbom (båda kd).

Kristdemokraterna har i parti- och kommittémotioner

förordat en annan inriktning av den ekonomiska

politiken och budgetpolitiken än den regeringen och

dess stödpartier föreslår.

Kristdemokraternas budgetalternativ tar sikte på

att långsiktigt förbättra Sveriges

tillväxtförutsättningar genom strukturella reformer

och strategiska skattesänkningar på arbete och

sparande. Därigenom skapas förutsättningar för att

sysselsättningen skall kunna öka i en sådan

utsträckning att välfärden tryggas för alla. Det

handlar bl.a. om arbetsmarknaden, som måste göras

mer flexibel. Det handlar om skatterna på arbete och

företagande som måste sänkas och på sikt anpassas

till omvärldens betydligt lägre skattetryck. Det

handlar om det svenska konkurrenstrycket som måste

förbättras. Vidare måste den offentliga sektorn

förnyas för att bättre möta konsumenternas/brukarnas

behov och bättre tillvarata personalens kompetens

och idéer. Dessutom måste valfriheten inom

familjepolitiken öka, rättsväsendet återupprättas,

pensionärernas ekonomiska situation stärkas och

infrastrukturen förbättras. Målet med våra reformer

på dessa områden är att skapa förutsättningar för en

uthålligt hög tillväxt, där sysselsättningen kan öka

utan att inflationen tar fart, där den enskildes

valfrihet, personliga ansvar och välfärd kan öka

utan politisk detaljstyrning, där den offentliga

sektorn kan vitaliseras och möta ökande behov utan

att jagas av krympande skattebaser, och där statens

finanser inte kollapsar vid nästa lågkonjunktur.

Eftersom företrädarna för Socialdemokrater,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet den 9 november 2001

i finansutskottet ställt sig bakom ett förslag till

ramar för de olika utgiftsområdena och därmed banat

väg för en annan inriktning av politiken redovisar

vi i detta särskilda yttrande den del av vår politik

som rör utgiftsområde Energi.

Kristdemokraterna instämmer i princip i

huvuddragen i omställningsprogrammet, men vi är

starkt kritiska mot regeringens handläggning av

frågan om kärnkraftsavvecklingen. Vår uppfattning är

att den första kärnkraftsreaktorn i Barsebäcksverket

borde ha fasats ut först när motsvarande mängd el

tillförts eller sparats bort.

Vi anser att Sveriges energiförsörjning skall

tryggas genom en långsiktig och medveten

energipolitik med fasta spelregler där inhemska

förnybara energikällor och bränslen utgör en växande

bas. Vi menar också att de små elproducenterna måste

garanteras långsiktigt rimliga villkor samtidigt som

ny teknik, nya metoder och nya energikällor, såsom

exempelvis solvärme, utvecklas och prövas.

Våra principiella uppfattningar framgår i våra

reservationer i detta betänkande under momenten

Bedömning av regeringens resultatredovisning,

Riktlinjer för energipolitiken och Förnyad prövning

av stängningen av Barsebäck 2.

Den anslagsfördelning inom utgiftsområdet som vi

förordar redovisas i motion 2001/02:N371 (kd) och i

bilaga 3. Sammanlagt har vi föreslagit - med anförda

motiveringar under berörda anslag i detta betänkande

- en minskning av ramen för utgiftsområde 21 Energi

med 107 miljoner kronor år 2002.

Då riksdagens majoritet har en annan inriktning av

politiken deltar vi inte i det nu aktuella beslutet

om anslagsfördelning inom utgiftsområde 21 Energi.

1. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi

(punkt 4)

2.

av Åke Sandström (c).

Centerpartiet har i kommittémotion 2001/02:N304 (c)

i princip ställt sig positivt till

energiforskningsstödet och det föreslagna samarbetet

med fordonsindustrin. Jag vill dock erinra om vikten

av att ett utökat samarbete med svensk

fordonsindustri kring utveckling av mer miljövänliga

och energieffektiva fordon inte går ut över

forskning och utveckling inom energiområdet vid

universitet och högskolor.

5. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi

(punkt 4)

av Eva Flyborg (fp).

God tillgång på energi är en förutsättning för

välstånd. Det svenska energisystemet bör successivt

ställas om till att bli ekologiskt hållbart. Det

långsiktiga målet är att såväl fossilt bränsle som

kärnkraft skall fasas ut ur energisystemet och

ersättas av ekologiskt hållbara energikällor.

Omställningen av energisystemet måste ske med hänsyn

till Sveriges behov av tillväxt och ökad

sysselsättning. Folkpartiet anser därför att

kärnkraften skall utnyttjas under hela sin tekniska

och ekonomiska livslängd. Vi säger därför nej till

regeringens, och dess stödpartiers, förtida

stängning av kärnkraftverket i Barsebäck. Vi oroar

oss över effekterna av att koldioxidutsläppen ökar

som en följd av avställningen av Barsebäcksverket,

vilket i sin tur medfört en ökad import av el från

kolbaserad produktion i Danmark. Det är därför av

största vikt att en omfattande

miljökonsekvensbeskrivning av avvecklingen görs, för

att belysa konsekvenserna på såväl kort som lång

sikt.

Mina principiella uppfattningar framgår i mina

reservationer i detta betänkande under momenten

Bedömning av regeringens resultatredovisning,

Riktlinjer för energipolitiken och Förnyad prövning

av stängningen av Barsebäck 2.

Det är mot denna bakgrund som Folkpartiet i

motionerna 2001/02:Fi294 och 2001/02:N367 - med

anförda motiveringar under berörda anslag i detta

betänkande - har föreslagit en sammanlagd minskning

av ramen för utgiftsområde 21 Energi med ca 1 400

miljoner kronor år 2002.

Då riksdagens majoritet har en annan inriktning av

politiken deltar jag inte i det nu aktuella beslutet

om anslagsfördelningen inom utgiftsområde 21 Energi.

bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Proposition 2001/02:1 (utgiftsområde

21 Energi)

Regeringen föreslår

1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag

om ändring i lagen (1999:770) om ändring i ellagen

(1997:857),

2. att riksdagen godkänner en ändring av den

ekonomiska planeringsram som regeringen föreslog i

samband med 1997 års energipolitiska beslut (prop.

1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272)

som innebär att fördelningen mellan de ekonomiska

resurserna för vindkraftverk och miljövänliga,

småskaliga vattenkraftverk upphör att gälla

(avsnitt 8.1.3),

3. att riksdagen godkänner att investeringsbidraget

för vindkraftverk och miljövänliga, småskaliga

vattenkraftverk uppgår till 10 % av

investeringskostnaden för år 2002 (avsnitt 8.1.3),

4. att riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2002, i fråga om ramanslaget 35:5 Energiforskning,

besluta om åtgärder som, inklusive tidigare

åtaganden, innebär utgifter på högst 827 000 000

kronor under perioden 2003-2006 (avsnitt 8.1.5),

5. att riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2002, i fråga om ramanslaget 35:6

Energiteknikstöd, besluta om åtgärder som,

inklusive tidigare åtaganden, innebär utgifter på

högst 385 000 000 kronor under perioden 2003-2006

(avsnitt 8.1.6),

6. att riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2002, i fråga om ramanslaget 35:7 Introduktion av

ny energiteknik, besluta om åtgärder som,

inklusive tidigare åtaganden, innebär utgifter på

högst 530 000 000 kronor under perioden 2003-2006

(avsnitt 8.1.7),

7. att riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2002, i fråga om ramanslaget 35:8 Energipolitiskt

motiverade internationella klimatinsatser, besluta

om åtgärder som, inklusive tidigare åtaganden,

innebär utgifter på högst 60 000 000 kronor under

perioden 2003-2005 (avsnitt 8.1.8),

8. att riksdagen godkänner investeringsplanen för

Affärsverkskoncernen svenska kraftnät för perioden

2002-2004 (avsnitt 8.2.1),

9. att riksdagen godkänner vad regeringen har

föreslagit under avsnitt 8.2.2,

10. att riksdagen för budgetåret 2002 anvisar

anslagen under utgiftsområde 21 Energi enligt

uppställning i bilaga 3.

Skrivelse 2001/02:22

I skrivelse 2001/02:22 redovisar regeringen sin

bedömning av om villkoren för stängning av den andra

reaktorn i Barsebäck är uppfyllda.

Motioner med anledning av skrivelse

2001/02:22

2001/02:N34 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att den andra

kärnkraftsreaktorn i Barsebäck skall ställas av

senast den 1 juli 2002.

2001/02:N35 av Inger Strömbom m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om energipolitikens

inriktning och resultatet av det energipolitiska

programmet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en

miljökonsekvensanalys och en ekonomisk analys

måste göras innan beslut om stängning av Barsebäck

2 fattas.

5. Riksdagen tillkännager som sin mening vad i

motionen anförs om den förnybara

energiproduktionen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i

motionen anförs om den nationella politiken och

energifrågorna i EU.

2001/02:N36 av Per Westerberg m.fl. (m):

1. Riksdagen beslutar riva upp beslutet om en

förtida avveckling av kärnkraften.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

energipolitik som underlättar tillkomsten av ny

el- och energiproduktion.

2001/02:N37 av Åke Sandström m.fl. (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om stängning av Barsebäck 2

under år 2002.

2001/02:N38 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en

åtalsbestämd avvecklingspolitik ej kan accepteras.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om omfattningen och

inriktningen av omställningsåtgärder för att

möjliggöra en stängning av Barsebäck 2.

2001/02:N39 av Ewa Thalén Finné m.fl. (m):

Riksdagen beslutar att riva upp beslutet om en

förtida kärnkraftsavveckling i enlighet med vad som

i motionen anförs.

2001/02:N40 av Roy Hansson (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om elproduktion.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om effektbalansen och

förnyad prövning 2003.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om klimatpåverkan.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om elproduktionens

påverkan på hälsan.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om återstart av

Barsebäck 1.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om effektskatt på

kärnkraftsel.

2001/02:N41 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

1. Riksdagen beslutar att villkoret för stängningen

av Barsebäck 2 upphävs.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att full

leveranssäkerhet bör vara etablerad på elmarknaden

senast den 1 juli 2002.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att Barsebäck 2 skall stängas före den 1

juli 2002.

5. För den händelse att riksdagen ej beslutar i

enlighet med Miljöpartiets förslag under punkt 3,

att riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att regeringen skall redovisa resultatet av

vidtagna åtgärder och sin bedömning av om

tillräckliga förändringar skett.

Motioner från allmänna

motionstiden

2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

20. (delvis) Riksdagen anvisar för budgetåret 2002

anslagen under utgiftsområde 21 Energi enligt

uppställning i motionen.

2001/02:MJ339 av Eskil Erlandsson m.fl. (c):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av fortsatt

forskning kring, och praktisk tillämpning av,

energi- och drivmedelsframställning ur skogsråvara.

2001/02:MJ521 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

20. Riksdagen anvisar med ändringar i förhållande

till regeringens förslag anslagen inom

utgiftsområde 21 Energi enligt uppställning i

motionen.

2001/02:N213 av Bo Lundgren m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om statens roll i

energiförsörjningen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om långsiktighet i

energipolitiken.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om övergripande mål

med energipolitiken.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om marknadsstyrd

utveckling och avveckling.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om principer för

skatter, subventioner och stöd.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om privatisering av

Vattenfall AB.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en förtida

avveckling av kärnkraften.

13. Riksdagen beslutar att riva upp beslutet om en

förtida kärnkraftsavveckling.

2001/02:N225 av Ingvar Eriksson och Liselotte Wågö

(m):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till en bred miljökonsekvensanalys av vad

den aviserade kärnkraftsavvecklingen innebär för

miljön.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökade

koldioxidutsläpp vid en kärnkraftsavveckling i

Sverige.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om ny folkomröstning kring användandet av

de svenska kärnkraftsreaktorerna.

2001/02:N253 av Rigmor Stenmark (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att intensifiera

avvecklingen av kärnkraftverk.

2001/02:N267 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en stark och

uthållig energipolitik.

2001/02:N273 av Ewa Larsson (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att Sverige inte skall

engagera sig i brunkolsbrytningen i Tyskland.

2001/02:N304 av Åke Sandström m.fl. (c):

Riksdagen anvisar med ändringar i förhållande till

regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 21

Energi enligt uppställning i motionen.

2001/02:N332 av Ewa Larsson m.fl. (mp, v, kd, c,

fp):

Riksdagen beslutar att regeringen genom ägardirektiv

skall ålägga Vattenfall AB att leva upp till sina

egna miljöetiska krav och därmed skydda den

kulturminnesmärkta sorbiska byn Horno i östra

Tyskland och förhindra en tvångsförflyttning av dess

invånare.

2001/02:N350 av Per Westerberg m.fl. (m):

3. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i

motionen till utgiftsområde 21 anslag 35:1

Energimyndighetens förvaltningskostnader för år

2002 85 000 000 kr.

4. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i

motionen till utgiftsområde 21 anslag 35:2 Bidrag

för minskad elanvändning 0 kr för budgetåret 2002.

5. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i

motionen till utgiftsområde 21 anslaget 35:3

Bidrag till investeringar i elproduktion från

förnybara energikällor 0 kr för budgetåret 2002.

6. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i

motionen till utgiftsområde 21 anslaget 35:4

Effektivare elanvändning 0 kr för budgetåret 2002.

7. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i

motionen till utgiftsområde 21 anslag 35:5

Energiforskning för år 2002 436 343 000 kr.

8. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i

motionen till utgiftsområde 21 anslag 35:6

Energiteknikstöd för år 2002 120 000 000 kr.

9. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i

motionen till utgiftsområde 21 anslag 35:7

Introduktion av ny energiteknik för år 2002

210 000 000 kr.

2001/02:N366 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om energipolitikens

mål.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att fullt risk-

och miljökostnadsansvar införs i energisektorn.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att precisera och

skärpa kärntekniklagen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utgångspunkter för

kärnkraftsavvecklingen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ekonomiska

styrmedel för kärnkraftsavvecklingen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om lagstiftning om

kärnkraftens avveckling.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att krav på det

egna kapitalets storlek och/eller på motsvarande

ekonomiska garantier uttrycks i lag.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett ömsesidigt

nationellt skadeståndsansvar för

kärnkraftsindustrin i Sverige.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om bilaterala

riskdelningsavtal för att täcka

kärnkraftsindustrins skadeståndsansvar vid

atomolyckor.

11. Riksdagen begär att regeringen utreder en svensk

reaktorolyckas totala kostnader i enlighet med vad

som anförs i motionen.

2001/02:N367 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en fri

energiproduktion.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

ta upp en diskussion med Vattenfall AB om

agerandet i byn Horno.

5. Riksdagen beslutar om ändring i förhållande till

regeringens förslag gällande anslagen under

utgiftsområde 21 Energi enligt uppställning i

motionen.

2001/02:N371 av Inger Strömbom m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om riktlinjer för

energipolitiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om energipolitiska

insatser på klimatområdet, såväl nationella som

internationella.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det i

prövningen av villkoren inför stängningen av

Barsebäcks andra reaktor också skall ingå en

ekonomisk redovisning, en miljökonsekvensanalys

och en samhällsekonomisk analys.

22. Riksdagen beslutar att för budgetåret 2002

anvisa anslagen under utgiftsområde 21 Energi med

ändringar i förhållande till regeringens förslag

enligt uppställning i motionen.

bilaga 2

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen

(1999:770) om ändring i ellagen

(1997:857)

Härigenom föreskrivs att punkten 4 i ikraftträdande-

och övergångsbestämmelserna till lagen (1999:770) om

ändring i ellagen (1997:857) skall ha följande

lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

4. Inmatningen från 4. Förbrukningen hos

producenter samt elkunder som inte

förbrukningen hos omfattas av bestämmelsen

elkunder som inte i 3 kap. 10 § andra

omfattas av bestämmelsen stycket får till utgången

i 3 kap. 10 § andra av 2001 mätas och

stycket får till utgången beräknas enligt den

av år 2001 mätas och nämnda bestämmelsen.

beräknas enligt den Detsamma gäller

nämnda bestämmelsen. inmatningen från

producenter till utgången

av 2002.

-----------------------------------------------------

______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

Bilaga 3

Regeringens och oppositionspartiernas

förslag till anslag för år 2002 inom utgiftsområde 21

Energi

**Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till

anslagsfördelning. Företrädarna för (m), (kd) och (fp) har

avstått från att delta i beslutet om anslag (se särskilda yttranden

2, 3 och 5).

Belopp i 1000-tal kronor

---------------------------------------------

-----------------------------------------------

Anslag Anslags- Regeringen

typ förslag

(m) (kd) (c) (fp)

----------------------------------------------

----------------------------------------------

----------------------------------------------

----------------------------------------------

35:1 Statens

energimyndighet: (ram.) 127 712 - 42 - 6 000 - 50 000

Förvaltningskostnader 712

----------------------------------------------

----------------------------------------------

35:2 Bidrag för att minska (ram.) 251 000 - 251 - 6 000 - 251

elanvändning

000 000

---------------------------------------------

-----------------------------------------------

35:3 Bidrag till investeringar i

elproduktion från för-

nybara energikällor (ram.) 168 000 - 168 - 168

000 000

---------------------------------------------

-----------------------------------------------

35:4 Åtgärder för effektivare (ram.) 115 000 - 115 - 15 - 115

energianvändning 000 000 000

---------------------------------------------

-----------------------------------------------

35:5 Energiforskning (ram.) 466 343 - 30 + 100 - 150

000 000 000

---------------------------------------------

-----------------------------------------------

35:6 Energiteknikstöd (ram.) 130 000 - 10 - 30 - 130

000 000 000

---------------------------------------------

-----------------------------------------------

35:7 Introduktion av ny energiteknik (ram.) 230 000 - 20 - 50 - 200

000 000 000

---------------------------------------------

-----------------------------------------------

35:8 Energipolitiskt motiverade

internationella kli-

matinsatser (ram.) 50 000

---------------------------------------------

-----------------------------------------------

35:9 Skydd för småskalig elproduktion 210 000

(ram.)

---------------------------------------------

----------------------------------------------

35:10 Ersättning för vissa kostnader

vid avveckling av

en reaktor i Barsebäcksverket (ram.) 384 000 - 384

000

---------------------------------------------

-----------------------------------------------

35:11 Kärnsäkerhet i Östeuropa (nytt + 50 000

anslag) (ram.)

---------------------------------------------

-----------------------------------------------

-----------------------------------------------

---------------------------------------------

Summa 2 132 055 - 636 - 107 + 100 - 1 398

712 000 000 000

----------------------------------------------

----------------------------------------------