Bet. 2001/02:NU4

Näringsutskottets betänkande

2001/02:NU4

En politik för tillväxt och livskraft i helalandet

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en ny

regional utvecklingspolitik såvitt gäller de delar

av propositionen (prop. 2001/02:4) som behandlas av

utskottet. Förslagen syftar till en ny politik för

hållbar regional utveckling i alla delar av landet.

I vissa avsnitt finns reservationer, som kommenteras

nedan.

Utskottet stöder enhälligt regeringens förslag att

det tidigare politikområdet regionalpolitik och

delområdet regional näringspolitik slås samman och

bildar ett nytt politikområde, som benämns regional

utvecklingspolitik.

Ett enigt utskott anser vidare att de senaste

årens utrednings- och utvecklingsarbete har utmynnat

i framåtsyftande lösningar i och med regeringens

förslag till nytt mål för regionalpolitiken, dvs.

väl fungerande och hållbara lokala

arbetsmarknadsregioner med en god servicenivå i alla

delar av landet. Utskottet betonar att tillväxten i

hela landet skall tillvaratas genom att de lokala

arbetsmarknadsregionerna blir ett nav i områden som

upplevs som ekonomiskt, socialt och miljömässigt

attraktiva. Med hänsyn till att industriella problem

och neddragningar inte är ovanliga i södra och

mellersta Sverige - och att sårbarheten även kan

vara större i dessa delar av Sverige än i

stödområdena - menar utskottet att den geografiska

preciseringen av målet till att gälla "alla delar av

landet" är följdriktig. Utskottet välkomnar att det

nya målet för den regionala utvecklingspolitiken

även inkluderar att servicenivån skall vara god i

alla delar av landet och att förändringar i

servicenivån bör kunna avläsas. Därvid blir det

nödvändigt att definiera vad som är en god service

och i vilken mån den kan variera.

Utskottet ställer sig också bakom regeringens

förslag till strategier inom den regionala

utvecklingspolitiken. När det gäller synen på de

framtida regionala tillväxtprogrammen konstaterar

utskottet att de kommer att utgöra en bas i det

långsiktiga arbetet för en hållbar regional

utveckling. Den nya planeringsprocessen för

programmen, vilken inbegriper ett statligt

helhetsperspektiv, ger enligt utskottets mening goda

förutsättningar för en hög kvalitet i programmen. I

en reservation (m, kd, c, fp) om inriktningen av den

regionala utvecklingspolitiken anförs att formerna

för tillväxtprogrammen är mindre viktiga, så länge

det ges ett ökat utrymme för underifrånperspektivet.

Det statliga inflytandet bör dock begränsas till de

legala och ekonomiska ramarna för den regionala

utvecklingspolitiken. Enligt reservanterna, som inte

ställer sig bakom regeringens förslag till

strategier, bör inriktningen av politiken i första

hand handla om att förbättra möjligheterna för

företagande och arbete.

Ett enhälligt utskott avstyrker motioner om

storstadsfrågor, regionala kreditgarantiföreningar

och regionalpolitiska bidrag samt skilda motioner om

åtgärder i län och regioner, bl.a. med argumentet

att utvecklingen ligger i linje med motionskraven.

Motionsyrkanden om strukturomvandling och

lokalisering av arbetstillfällen bemöts såväl av

utskottet som i en motivreservation (c) med

argumentet att de gällande principerna för

utlokalisering av statliga myndigheter även

fortsättningsvis bör äga giltighet. Enligt

reservanten kringgås emellertid reglerna och därför

bör regeringen överväga nya rutiner i samband med

lokalisering av statlig verksamhet.

Inom ramen för rörlighetsstimulanser tas även

vissa skattefrågor upp, främst frågan om reseavdrag.

Olika motionsförslag att höja reseavdraget avstyrks

av utskottet, som instämmer i skatteutskottets

uppfattning att det inte nu finns anledning att

genomföra ytterligare justeringar av reseavdraget. I

en reservation (m, kd, c, fp) hävdas att det är

nödvändigt att ytterligare höja reseavdraget, så att

människor även fortsättningsvis kan bo kvar eller

flytta till mindre orter där arbetsresorna ofta är

långa.

Ett enigt utskott anser att det är en viktig

uppgift inom närings- och regionalpolitiken att

särskilt stödja kvinnors företagande. Synen på

instrumenten inom ramen för en sådan politik

varierar dock. En utskottsmajoritet anför att s.k.

mainstreaming, dvs. beaktande av

jämställdhetsaspekter i alla sammanhang, bör prägla

politiken för att främja tillkomsten av nya företag

och tillväxt av befintliga företag. I en

motivreservation (m, kd, fp) hävdas att viktiga

åtgärder för att främja kvinnors företagande är att

stärka etableringsfriheten i den offentliga sektorn,

att uppmuntra avknoppningar av offentlig verksamhet

och att se till att upphandling av kommunal

verksamhet sker i konkurrens. I en annan reservation

(c) begärs att regeringen tar initiativ till att

modellen med kvinnliga affärsrådgivare och

resurscentrum permanentas och att de goda

erfarenheterna sprids till invandrarföretagare.

Utskottet uttalar sig positivt om olika åtgärder

för att uppnå kunskap och kompetens, bl.a.

collegeutbildning, distansutbildning och lärcentrum.

I en reservation (m, kd, c, fp) anförs att

distansundervisningen är en positiv utveckling, men

det betonas att utbildningsformen inte får försämra

kvaliteten i utbildningen.

I propositionen informeras om ett förslag till

utökad nedsättning av de sociala avgifterna inom

stödområde A; detta lagförslag behandlas av

skatteutskottet. Den utökade nedsättningen (10 % på

ett löneunderlag på högst 852 000 kr) är utformad

inom ramen för EG-kommissionens regler om försumbart

stöd. Innebörden är att totalbeloppet för försumbart

stöd till ett enskilt företag inte får överstiga 100

000 euro under en treårsperiod. Företag inom

sektorerna kol och stål, jordbruk och fiske samt

transportsektorn är uteslutna på grund av EG:s

statsstödsregler. Enligt utskottets uppfattning är

den nu presenterade lösningen bra med hänsyn till de

olika krav som finns. I en reservation (m, kd, c,

fp) hävdas att ytterligare ansträngningar bör göras

för att stödet skall kunna gälla alla branscher. Om

detta inte är möjligt är det enligt reservanterna

rimligt att stödet utökas så att tillgängligt

utrymme enligt EG-reglerna utnyttjas bättre.

När det gäller riskkapital, lån och garantier

anser utskottet att de nya kreditformerna bör få

utvecklas på marknadens villkor. Det är positivt,

framhåller utskottet, att regeringen avser att

tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att lägga fram

förslag till ett lånegarantisystem. Ett antal

motioner om alternativa åtgärder för

riskkapitalförsörjning avstyrks med hänvisning till

att uppslagen oftast innehåller en

skatteproblematik. Enligt utskottets uppfattning bör

utredningen om reglerna för beskattning av ägare i

fåmansbolag avvaktas. I en reservation (m, kd, fp)

framförs uppfattningen att hela

kapitalförsörjningssystemet bör genomlysas i en

parlamentarisk utredning. Enligt vad som sägs i en

annan reservation (c) bör det finnas öppenhet att

pröva flera olika modeller för kapitalförsörjning,

bl.a. entreprenörsfonder och den s.k. Kanadametoden.

Olika åtgärder för turistnäringen relateras i

propositionen. Enligt utskottets uppfattning kan de

nya insatserna i form av program för ökad

innovationskraft i turistnäringen, satsning på en

stärkt fjällturism samt turismforskning bana vägen

för en mer lönsam och mer professionell bransch.

Företrädarna för Moderata samlingspartiet,

Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet

anför i sin reservation att småföretagen inom

turistnäringen - liksom övriga småföretag - hämmas

av alltför många regler och betungande skatter,

främst skatterna på arbete.

Utskottet ser liksom tidigare positivt på sådan

verksamhet som bedrivs inom ramen för det som

benämns social ekonomi. Motionskrav om bl.a.

bygdepeng och länsbygderådens organisationsstruktur

avstyrks av utskottet. I en reservation (m, kd, c,

fp) uttalas att regelverket inom den sociala

ekonomin behöver förtydligas, förenklas och göras

mera känt. Enhälligt anser utskottet att kärnpunkten

är att det lokala utvecklingsarbetet bygger på

underifrånper- spektivet, vilket kan leda till

att lokal identitet skapas och att den lokala

demokratin förnyas.

Liksom tidigare avvisar utskottet motionskrav om

att återföra en del av vattenkraftsvinsterna till de

bygder där de genereras. Företrädarna för

Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet

reserverar sig till förmån för en utredning som

skulle ges i uppgift att studera frågan om vilken

metod som lämpligen bör användas vid återförande av

en del av vattenkraftsvinsterna. Syftet enligt

reservanterna är att skapa regionala fonder för att

stimulera sysselsättning och tillväxt i regionerna.

I en reservation (kd) förordas att en utredning

tillsätts för att studera möjligheterna till en

återföring av en del av vattenkraftsvinsterna.

Regeringens förslag om lokala utvecklingsprogram

för kommersiell service får stöd av utskottet, som

betonar att kvinnornas deltagande i detta arbete bör

tillgodoses redan från första början. Vidare

avstyrker utskottet ett antal motioner som rör

servicefrågor, bl.a. krav på lagstiftning om viss

servicenivå. Reservanterna (m, kd, c, fp) anser inte

att regeringens förslag om lokala utvecklingsprogram

för kommersiell service bör godkännas. Regeringen

bör genom riktlinjer till statliga myndigheter och

bolag ålägga dessa att tillhandahålla en

grundläggande samhällsservice, sägs det i

reservationen.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Fråga om avslag på propositionen

Riksdagen avslår motion 2001/02:N12.

2. Ett nytt politikområde

Riksdagen godkänner regeringens förslag om ett

nytt politikområde. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2001/02:4 punkt 1.1 och avslår motion

2001/02:N372 yrkande 5.

3. Inriktning av den regionala

utvecklingspolitiken

Riksdagen godkänner regeringens förslag om

målet för den regionala utvecklingspolitiken och

strategier för att nå den regionala

utvecklingspolitikens mål. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2001/02:4 punkterna 1.2 och

1.3 och avslår motionerna 2001/02:K16 yrkande 2,

2001/02: So637 yrkande 22, 2001/02:N13,

2001/02:N23 yrkandena 1, 2, 4, 5, 7, 8 och 12,

2001/02:N25 yrkandena 1, 2, 5-8, 10 och 15,

motion 2001/02: N27 yrkandena 1-3, 16, 32, 37-39

och 43, 2001/02:N31 yrkandena 1-3, 2001/02:N32,

2001/02:N236, 2001/02:N262 yrkandena 1-3 och 16,

2001/02:N263 yrkande 4, 2001/02:N364 yrkandena 4,

10 och 21 och 2001/02:N372 yrkande 1.

Reservation 1 (m, kd, c, fp)

4. Transportfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:N25 yrkande

9 och 2001/02:N364 yrkande 13.

Reservation 2 (m)

5. Strukturomvandling och lokalisering av

arbetstillfällen

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:N17 yrkande

5, 2001/02:N27 yrkande 42, 2001/02:N201,

2001/02:N240, 2001/02:N242, 2001/02:N254,

2001/02:N259, 2001/02:N262 yrkande 14,

2001/02:N263 yrkande 11, 2001/02:N276,

2001/02:N284, 2001/02:N291, 2001/02:N294 och

2001/02:N301.

Reservation 3 (c) - motiv.

6. Storstadsfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So501

yrkande 5, 2001/02:N21, 2001/02:N224 yrkande 1

och 2001/02:N245.

7. Stärkt lokal näringslivsutveckling

Riksdagen avslår motion 2001/02:N31 yrkande 9.

Reservation 4 (m, kd, fp)

8. Skattefrågor

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:N18 yrkande

2, 2001/02:N27 yrkandena 40 och 41, 2001/02:N28,

2001/02:N30 och 2001/02:N33.

Reservation 5 (m, kd, c, fp)

9. Lokala och regionala resurscentra för

kvinnor

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:N27

yrkandena 24 och 25 och 2001/02:A212 yrkande 10.

Reservation 6 (m, kd, fp) - motiv.

Reservation 7 (c)

10. Kunskap och kompetens

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:N23 yrkande

13, 2001/02:N25 yrkande 13 och 2001/02:N27

yrkandena 12 och 17-19.

Reservation 8 (m, kd, c, fp)

11. Regionalt nedsatta socialavgifter

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:N18 yrkande

1, 2001/02:N23 yrkande 14, 2001/02:N25 yrkande 3,

2001/02:N27 yrkandena 22 och 23, 2001/02:N31

yrkande 11 och 2001/02:N372 yrkande 8.

Reservation 9 (m, kd, c, fp)

12. Ett program för hållbar tillväxt inom

det nationella trä-klustret

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:N19 och

2001/02:N27 yrkandena 11, 20 och 21.

Reservation 10 (m, kd, c, fp)

13. Riskkapital, lån och garantier

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf400

yrkande 7, 2001/02:N20, 2001/02:N27 yrkandena 29

och 30, 2001/02:N31 yrkande 12, 2001/02: N247,

2001/02:N257, 2001/02:N263 yrkande 10,

2001/02:N265 yrkande 10, 2001/02:N293 och

2001/02:N355.

Reservation 11 (m, kd, fp)

Reservation 12 (c)

14. Regionala kreditgarantiföreningar

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:N314

yrkande 7, 2001/02:N364 yrkande 8 och

2001/02:N365 yrkande 9.

15. Regionalpolitiska bidrag

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:N23 yrkande

3 och 2001/02:N27 yrkande 27.

16. Åtgärder för turistnäringen

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Kr279

yrkande 13, 2001/02:N23 yrkande 16, 2001/02:N27

yrkande 8, 2001/02:N203, 2001/02:N265 yrkande 13,

2001/02:N280 och 2001/02:N374 yrkande 6.

Reservation 13 (m, kd, c, fp)

17. Lokala program för entreprenörskap och

lokalt utvecklings-arbete

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:N274,

2001/02:N14, 2001/02:N27 yrkande 35, 2001/02:N262

yrkande 13, 2001/02:N265 yrkandena 2, 3, 6, 7 och

15, 2001/02:N270, 2001/02:N287 och 2001/02:N316

yrkande 4.

Reservation 14 (m, kd, c, fp)

18. Utökad användning av bygdemedel och

återföring av del av vattenkraftsvinster

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:N227,

2001/02:N231, 2001/02: N235, 2001/02:N250,

2001/02:N363 och 2001/02:N364 yrkande 14.

Reservation 15 (v, c, mp)

Reservation 16 (kd)

19. Servicefrågor

Riksdagen godkänner regeringens förslag om

införande av lokala utvecklingsprogram för

kommersiell service. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2001/02:4 punkt 1.9 och avslår

motionerna 2001/02:Sk288 yrkande 17, 2001/02:N23

yrkande 17, 2001/02:N25 yrkande 12, 2001/02:N27

yrkande 7, 2001/02:N256, 2001/02:N262 yrkandena 9

och 10 och 2001/02:N265 yrkande 9.

Reservation 17 (m, kd, c, fp)

20. Åtgärder i län och regioner

Riksdagen avslår

a) motionerna 2001/02:N313 yrkande 1 och

2001/02:N319 yrkande 1

(Stockholms län),

b) motion 2001/02:N354 (östra Mellansverige),

c) motionerna 2001/02:Mj220 yrkande 4,

2001/02:N230 yrkandena 1-3, 2001/02:N232 och

2001/02:N353 (Sveriges skärgårdar),

d) motion 2001/02:N216 (Östergötlands län),

e) motion 2001/02:N309 (Kalmar län),

f) motion 2001/02:N24 (Gotlands län),

g) motionerna 2001/02:N218 yrkande 1 och

2001/02:N258 yrkandena 1-3 (Öresundsregionen),

h) motion 2001/02:N333 (Västra Götalands län),

i) motion 2001/02:N317 yrkandena 1-3 och 5-8

(Västsverige),

j) motionerna 2001/02:N15, 2001/02:N22 och

2001/02:N325 yrkandena 1, 2 och 4-6 (Värmlands

län och Dalsland),

k) motion 2001/02:N346 (Örebro län),

l) motion 2001/02:N29 (Västmanlands län),

m) motionerna 2001/02:N16, 2001/02:N17

yrkandena 1 och 3 och 2001/02:N26 (Dalarnas län).

Stockholm den 27 november 2001

På näringsutskottets vägnar

Per Westerberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per

Westerberg (m), Barbro Andersson Öhrn (s), Reynoldh

Furustrand (s), Sylvia Lindgren (s), Lennart Beijer

(v), Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m), Nils-

Göran Holmqvist (s), Ola Karlsson (m), Marie

Granlund (s), Karl Gustav Abramsson (s), Ola Sundell

(m), Ingegerd Saarinen (mp), Åke Sandström (c),

Lennart Värmby (v), Harald Bergström (kd) och Yvonne

Ångström (fp).

2001/02

NU4

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas

dels proposition 2001/02:4 om en politik för

tillväxt och livskraft i hela landet såvitt gäller

regeringens förslag om ett nytt politikområde, mål

och strategier för den regionala

utvecklingspolitiken samt införande av lokala

utvecklingsprogram för kommersiell service,

dels 22 motioner som har väckts med anledning av

proposition 2001/02:4,

dels 1 motion som har väckts med anledning av

proposition 2001/02:7 om regional samverkan och

statlig länsförvaltning,

dels 1 motion från den allmänna motionstiden

hösten 2000,

dels 57 motioner från den allmänna motionstiden

hösten 2001.

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats

av företrädare för Verket för näringslivsutveckling

(NUTEK), Företagarnas Riksorganisation,

Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Svenska

industritjänstemannaförbundet (SIF), Sveriges

Kreditgarantiförening för lokal utveckling och

Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Vidare har

skrivelser tillställts utskottet från den ekonomiska

föreningen Kreditgarantiföreningen norra Småland

samt från Företagarnas Riksorganisation, LRF, LRF:s

Kommungrupp i Bjurholm, Mälardalsrådet och

Regionfullmäktige i Skåne.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposition 2001/02:4 presenterar regeringen ett

nytt politikområde för hela landet. Politikområdet

regionalpolitik och delområdet regional

näringspolitik inom näringspolitiken föreslås bilda

det nya politikområdet regional utvecklingspolitik.

Målet för den nya politiken föreslås vara väl

fungerande och hållbara lokala

arbetsmarknadsregioner med en god servicenivå i alla

delar av landet. De viktigaste långsiktiga

strategierna och instrumenten för den nya politiken

skall vara ökad sektorssamordning och regionala

hänsynstaganden inom olika politikområden. Regionala

tillväxtprogram, baserade på nuvarande

tillväxtavtal, utgör grunden för arbetet. I

propositionen föreslås och presenteras ett antal

utvecklingsfrämjande åtgärder i syfte att uppnå

starkare regioner och kommuner, ökad kunskap och

kompetens, stärkt företagsamhet och ett utvecklat

entreprenörskap, lokal utveckling och attraktiva

livsmiljöer samt en god servicenivå.

Förslagen i propositionen ligger delvis inom andra

utskotts beredningsområden. Det gäller i första hand

förslagen om en organisation för fortsatt statligt

stöd till en omstrukturering av kommunala

bostadsföretag, om inrättande av statsbidrag till

kommuner och landsting med befolkningsminskning och

om införande av ett pendlingsbidrag för

veckopendling. Som redovisas närmare i det följande

kommer dessa förslag att behandlas av berört

fackutskott, dvs. bostadsutskottet, finansutskottet

respektive arbetsmarknadsutskottet. För att redovisa

en samlad bild över förslagen i propositionen kommer

emellertid även de förslag som behandlas av andra

utskott att presenteras översiktligt.

Vissa delar av propositionen behandlas av

näringsutskottet i utskottets budgetbetänkande på

det regionalpolitiska området, dvs. betänkande

2001/02:NU2. Skälet är att dessa förslag har

inverkan på bedömningen av anslagen. De

regeringsförslag som således tas upp i

budgetbetänkandet gäller förslagen om avskaffande av

stödformerna lån till privata regionala

investmentbolag respektive småföretagsstöd.

EU-frågor som tagits upp i budgetpropositionen

(prop. 2001/02:1 utg.omr. 19 Regional utjämning och

utveckling) och i den regionalpolitiska

propositionen samt i motioner behandlas i sin helhet

i betänkande 2001/02:NU2.

Utskottets överväganden

Inledning

Den aktiva lokaliseringspolitik som inleddes i

mitten av 1960-talet innebar att lokaliseringsstöd

infördes för investeringar i norra Sverige. I

samband med de två oljekriserna under 1970-talet och

påföljande strukturkriser lanserades statliga

åtgärdspaket som instrument för att behålla

sysselsättningen inom krisdrabbade branscher och

regioner. Under 1980-talet uppmärksammades bl.a.

utbildningens och forskningens betydelse för

regional utveckling. Vidare tillkom det s.k.

länsanslaget för regionalpolitiska insatser som

länsstyrelserna beslutar om som regionalpolitiskt

medel. 1990-talet har präglats av Sveriges inträde i

Europeiska unionen (EU), vilket har bidragit till

nya verktyg och arbetsformer i det regionalpolitiska

arbetet. Inom den nationella politiken tillkom bl.a.

regionala tillväxtavtal som ett instrument för en

politik som skulle omfatta alla regioner i Sverige.

Regionalpolitiken har under denna period varit

föremål för fortlöpande uppföljning och förändring.

Den proposition som nu föreläggs riksdagen bygger

bl.a. på den Regionalpolitiska utredningens

slutbetänkande (SOU 2000:87). Regeringen har

utformat förslagen i propositionen i samarbete med

Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Jämsides med den regionalpolitiska propositionen

behandlas i näringsutskottet regeringens

budgetförslag på utgiftsområde 19 Regional utjämning

och utveckling. Två förslag i den regionalpolitiska

propositionen, vilka båda rör avskaffande av

stödformer (lån till privata regionala

investmentbolag respektive småföretagsstöd),

behandlas som redan nämts i näringsutskottets

budgetbetänkande 2001/02:NU2.

Beträffande stödformen nedsättning av

socialavgifter föreslår regeringen i

budgetpropositionen ett upphävande av lagen

(1990:912) om nedsättning av socialavgifter.

Bakgrunden är att den europeiska kommissionen inte

har godkänt stödformen i den utformning åtgärden har

haft sedan slutet på 1990-talet. Regeringen har

samtidigt beräknat medel på statsbudgeten från år

2002 för nedsättning av socialavgifter i stödområde

under ett visst lönetak i enlighet med EU:s regler

för försumbart stöd. Regeringen förutskickar i den

regionalpolitiska propositionen att regeringen

återkommer till riksdagen med ett lagförslag på

detta område under hösten 2001. Sedermera har

regeringen till riksdagen överlämnat en proposition

om sänkt mervärdesskatt på böcker och tidskrifter,

m.m. (prop. 2001/02:45), där ett lagförslag läggs

fram om utvidgning av de särskilda avdragen enligt

socialavgiftslagen (2000:980). Denna proposition

behandlas inom riksdagens skatteutskott (bet.

2001/02:SkU12).

Upplysningsvis kan även nämnas att

Riksdagens revisorers förslag

angående sänkta socialavgifter

(förslag 2001/02:RR2) behandlas av

riksdagens finansutskott (bet.

2001/02:FiU1).

Fråga om avslag på propositionen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om avslag på

propositionen.

Motionen

I motion 2001/02:N12 (m) krävs att propositionen

skall avslås. Det anförs att regeringsförslagen är

en besvikelse för dem som bor i glesbygden. Enligt

motionären saknas förslag angående förenklingar i

regelverken och förändringar av skattesystemet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar inte motionärens uppfattning att

propositionen bör avslås. Däremot kommer utskottet i

det följande att framföra olika synpunkter i samband

med regeringens förslag. Motionen bör således avslås

av riksdagen.

Politik av särskild betydelse för

regional utveckling

Propositionen

Det är inte i första hand åtgärder inom ramen för

politikområdet regionalpolitik som är avgörande för

den regionala utvecklingen och möjligheterna att

uppfylla de regionalpolitiska målen.

Regionalpolitiska hänsynstaganden inom andra

politikområden är av större betydelse för

utvecklingen, konstaterar regeringen.

Inom utgiftsområde 19 Regional utjämning och

utveckling, vilket alltså behandlas i utskottets

betänkande 2001/02:NU2, finns de direkta finansiella

resurserna för genomförandet av regionalpolitiken,

bl.a. det s.k. länsanslaget, som länsstyrelserna och

de regionala självstyrelseorganen beslutar om.

Övriga områden av särskild betydelse för den

regionala utvecklingen är EG:s struktur- och

regionalpolitik, näringspolitiken,

arbetsmarknadspolitiken, utbildningspolitiken,

transportpolitiken, IT-politiken, landsbygds- och

storstadspolitiken, statsbidrags- och

utjämningssystemet till kommuner och landsting,

kulturpolitik, jämställdhetspolitik, miljöpolitik

m.m. Nedan följer en kort sammanfattning av

regeringens beskrivning av dessa områden i

propositionen.

Näringspolitik

Målet för näringspolitiken är att främja en hållbar

ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning genom

fler och växande företag. I dag tillhandahålls de

statliga insatserna för näringslivs- och

företagsutveckling i första hand av ALMI

Företagspartner AB, Verket för näringslivsutveckling

(NUTEK), Stiftelsen Industrifonden, Stiftelsen

Innovationscentrum, Svensk industridesign och

Svensk-Norsk Industrifond.

En viktig uppgift för staten är att svara för

information om lagar, regler och statens åtgärder.

Startlinjen och Miljöstyrning i företag inom NUTEK:s

ram samt en ny portal, kallad Företagarguiden,

vilken lanseras under hösten 2001, är exempel på

sådana informationsinsatser. Regelförenklingsarbete

och kapitalförsörjning är andra inslag i denna

politik. Entreprenörskap skall främjas genom såväl

grundskolans utbildning som olika program inom

universitet och högskolor.

Den regionala näringspolitiken syftar till att

utifrån de förutsättningar som finns i varje region

stärka näringslivets utveckling genom en effektivare

samordning av insatser inom olika politikområden.

Tillväxtavtalen är de viktigaste instrumenten för

att genomföra denna politik.

Arbetsmarknadspolitik

Målet för arbetsmarknadspolitiken är en väl

fungerande arbetsmarknad med full sysselsättning och

god ekonomisk tillväxt. Arbets- och kompetenslinjen

är grunden i arbetsmarknadspolitiken. De

konjunkturberoende programmen hjälper till att

matcha utbud och efterfrågan av arbetskraft. På

delar av arbetsmarknaden finns trygghetsavtal som

syftar till att underlätta arbetstagares omställning

vid omstrukturering av verksamheten.

Utbildningspolitik

Målet för utbildningspolitiken är att Sverige skall

vara en ledande kunskapsnation som präglas av

utbildning av hög kvalitet och livslångt lärande för

tillväxt och rättvisa. Genom samverkansavtal kan

mindre kommuner överenskomma och samverka om ett

stort antal gymnasieutbildningar. Det finns nu minst

en högskola i varje län. Under år 1997 infördes i

högskolelagen den s.k. tredje uppgiften för

högskolan, dvs. att samverka med det omgivande

samhället och informera om sin verksamhet.

Transportpolitik

I 1998 års transportpolitiska beslut (prop.

1997/98:56, bet. 1997/98:TU10) slogs fast ett antal

riktlinjer för transportpolitiken. Den övergripande

utgångspunkten är att transportpolitiken skall bidra

till en socialt, kulturellt, ekonomiskt och

ekologiskt hållbar utveckling. Beslutet utgör därmed

en viktig del av regeringens politik för ett

hållbart Sverige. Av de fem delmålen har målen Ett

tillgängligt transportsystem och En positiv regional

utveckling direkt betydelse för regionalpolitiken.

Vidare inrättades organet Rikstrafiken, som skall

samordna den interregionala persontrafiken med den

lokala och regionala trafiken samt för statens

räkning upphandla viss interregional trafik.

IT-politik

Informationstekniken (IT) är en viktig grundläggande

kommunikationsstruktur med betydelse inte minst för

glesbygden. Den 1 juli 2001 trädde nya regler i

kraft om stöd till kommuner för anläggande av

ortsammanbindande telenät m.m. Kommunerna måste även

själva svara för viss finansiering. Också för

anläggande av lokala telenät i glest bebyggda

områden, där utbyggnad inte sker på marknadsmässiga

villkor, finns statligt stöd sedan den 1 januari

2001.

Landsbygdspolitik samt politik för utveckling av

areella näringar

De areella näringarna bidrar till att upprätthålla

sysselsättning, bosättning och samhällsstruktur på

landsbygden, i glesbygderna och i skärgården. Målet

för landsbygdspolitiken är en ekologiskt, ekonomiskt

och socialt hållbar utveckling av landsbygden. Detta

mål inbegriper en hållbar livsmedelsproduktion med

ökad miljöanpassning, sysselsättning, regional

balans och uthållig tillväxt.

Storstadspolitik

Riksdagen beslutade i december 1998 (prop.

1997/98:165, bet. 1998/99:AU2) om två övergripande

mål för storstadspolitiken, nämligen tillväxtmålet

(förutsättningar för tillväxt och nya

arbetstillfällen) och integrationsmålet (brytande av

den sociala, etniska och diskriminerande

segregationen i storstadsregionerna). För de mest

utsatta storstadskommunerna upprättas lokala

utvecklingsavtal med en åtgärdsplan. Vidare

inrättades en Storstadsdelegation, bestående av ett

antal statssekreterare, med uppgift att utveckla den

nationella storstadspolitiken.

Kommunalekonomiska insatser

Målet för det statliga bidrags- och

utjämningssystemet är att kommuner och landsting

skall ha likvärdiga ekonomiska förutsättningar att

bedriva sina verksamheter. Statsbidrags- och

utjämningssystemet består av fyra delar:

inkomstutjämning, kostnadsutjämning, generella

statsbidrag och införanderegler. Den 1 juli 1998

inrättades efter riksdagsbeslut Delegationen för

stöd till vissa kommuner med bostadsåtaganden för

att tillfälligtvis stödja kommuner med övermäktiga

åtaganden för boende. Vid halvårsskiftet 2001 hade

den s.k. Bostadsdelegationen träffat avtal med 39

kommuner och bl.a. åtagit sig att lämna bidrag till

kommunerna med sammanlagt 1 771 miljoner kronor.

Vidare har den s.k. Kommundelegationen tillsatts år

1999 för att bereda ansökningar om statliga medel

från de kommuner och landsting som hade en så pass

svår ekonomisk situation att de kunde behöva

ekonomiskt stöd för att genomföra rekonstruktiva

åtgärder.

Kulturpolitik

Enligt Kulturrådet finns det ett mycket stort behov

av kultur i glesbygd; kulturen spelar en betydande

roll för utvecklingen i dessa regioner. Projekt med

kulturanknytning som får stöd genom strukturfonderna

finns inom de flesta åtgärdsområden.

Jämställdhetspolitik

Målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och

män skall ha samma möjligheter, rättigheter och

skyldigheter inom livets alla områden. Inom närings-

och regionalpolitiken finns två insatser som är

speciellt riktade till kvinnor, dels resurscentrum

för kvinnor, dels kvinnliga affärsrådgivare. För

vissa regionalpolitiska stöd gäller ett

kvoteringsvillkor, nämligen att minst 40 % av det

antal arbetsplatser som tillkommer till följd av

stöden skall förbehållas det ena könet. Totalt sett

har detta mål uppnåtts under år 2000 även om de

regionala skillnaderna är stora.

Miljöpolitik

Riksdagen fastställde i april 1999 femton nya

nationella miljökvalitetsmål (bet. 1998/99:MJU6).

Målen tydliggör den ekologiska dimensionen av

hållbar utveckling och skall nås inom en generation.

I propositionen om svenska miljömål (prop.

2000/01:130) utvecklas delmål, åtgärder och

strategier för att uppnå miljökvalitetsmålen. Här

fastslås att en framgångsrik strategi för den

ekologiska dimensionen av hållbar utveckling måste

baseras på en ansvarsfull förvaltning av vår

naturmiljö och vårt gemensamma kulturarv.

Regeringen har gett Naturvårdsverket i uppdrag att

kartlägga och analysera hur bestämmelserna om

strandskydd har kommit att fungera i praktiken.

Såväl förutsättningarna för stärkt strandskydd i

områden med högt bebyggelsetryck som för lättnader

avseende strandskydd i glesbygdsområden ingår i

utredningsuppdraget, som skall redovisas till

regeringen senast den 1 februari 2002.

Kommunernas arbete för att uppnå ett hållbart

samhälle stöds av regeringen med hjälp av

statsbidraget till lokala investeringsprogram.

Totalt omfattar programmet 7,2 miljarder kronor

under perioden 1998-2003. Enligt budgetpropositionen

(utg.omr. 20 Allmän miljö- och naturvård s. 43) bör

stödet till de lokala investeringsprogrammen fasas

ut och ersättas med ett stöd till

klimatinvesteringsprogram.

Utrikespolitiska insatser

Det gränsöverskridande interregionala samarbetet på

läns-, kommun- och landstingsnivå har utvecklats

snabbt under 1990-talet. Ett exempel är

Barentsregionen, som för närvarande består av tre

norska fylken, Norrbotten och Västerbotten, tre

finska landskapsförbund och fyra ryska regioner. Ett

betydande gränsöverskridande samarbete pågår också i

den s.k. sydvästskandinaviska regionen, vilken avser

det geografiska område som sträcker sig från Oslo

och Göteborg ned till Öresund.

Vidare kan nämnas Delegationen för utländska

investeringar i Sverige (ISA), vilken har till

uppgift att främja utländska investeringar i

Sverige. Arbetet omfattar bl.a. att knyta ihop

nationella, regionala och lokala aktörer. ISA:s

regionala arbete syftar till att - i samverkan med

regionerna - skapa bärkraftig ekonomisk tillväxt

genom utländska direktinvesteringar.

Vissa kompletterande uppgifter

Propositionen om infrastruktur för ett långsiktigt

hållbart transportsystem (prop. 2001/02:20), vilken

presenterades i riksdagen några dagar efter

propositionen om regional utvecklingspolitik,

behandlas i riksdagens trafikutskott. Enligt

ärendeplanen kommer trafikutskottets betänkande

(bet. 2001/02:TU2) att justeras av trafikutskottet i

dagarna.

När det gäller jämställdhetsområdet har nyligen

redovisats rapporten Om regionalpolitiken blev

jämställd - jämställdhetsperspektiv på

regionalpolitik (juli 2001), som utarbetats av en

expertgrupp på uppdrag av regeringen. Uppdraget

gällde att identifiera och dokumentera de viktigaste

bristerna i den regionalpolitiska utredningen från

ett genusperspektiv och att analysera de lokala

arbetsmarknaderna för kvinnor respektive män m.m.

Ett resultat var att kvinnors lokala arbetsmarknader

är mindre och därmed fler än mäns lokala

arbetsmarknader. Frågan ställs om detta är ett

medvetet val från kvinnornas sida. Vidare visas i

rapporten att kvinnor hittills i begränsad

utsträckning fått del av olika regionalpolitiska

satsningar. Det beror inte bara på att en del av de

företag kvinnor startar inte är berättigade till

stöd med gällande definitioner utan även på att

regionalpolitiska satsningar inte alltid är upplagda

så att fördelning på kön är möjlig. Förslag i

rapporten är bl.a. att satsningarna på regionala

utvecklingscentrum och affärsrådgivare för kvinnor

bör förlängas och att regionala utvecklingsresurser

bör kvoteras.

Budgetfrågor på det näringspolitiska området

behandlas i utskottets betänkande Utgiftsområde 24

Näringsliv (bet. 2001/02:NU1). Med hänsyn till

regeringens förslag att regional näringspolitik

kommer att hänföras till den regionala

utvecklingspolitiken behandlas den regionala

näringspolitiken i ett kommande avsnitt.

Ett nytt politikområde

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör godkänna regeringens förslag om

ett nytt politikområde, som benämns Regional

utvecklingspolitik.

Propositionen

Regeringen föreslår att regionalpolitiken omvandlas

till en ny politik för hållbar regional utveckling i

alla delar av landet. Politikområdet regionalpolitik

och delområdet regional näringspolitik inom

näringspolitiken slås samman och bildar ett nytt

politikområde: regional utvecklingspolitik.

Regeringens politik har - enligt vad som sägs i

propositionen - alltmer kommit att formas av

insikten om betydelsen för en hållbar tillväxt av

att alla landets regioner utvecklas väl och av att

andra politikområden utanför regionalpolitiken är

avgörande för den regionala utvecklingen. Den

regionala näringspolitiken, som infördes år 1998,

bygger på samverkan mellan företrädare för ett

flertal statliga sektorer och utgår från regionens

förutsättningar och prioriteringar. Det huvudsakliga

instrumentet för genomförandet av politiken är de

regionala tillväxtavtalen. Tillväxtavtalen har i

praktiken också kommit att bli ett viktigt

samordningsinstrument för regionalpolitiken.

Skälet till att regeringen föreslår att slå samman

regionalpolitiken med den regionala näringspolitiken

är främst att det finns starka kopplingar mellan

dessa, varför en samlad politik blir mer effektiv.

Syftet är att etablera och utveckla en sammanhållen

politik för alla delar av landet som kan anpassas

till regionala skillnader och förutsättningar.

För närvarande finns inom regionalpolitiken en

särskild gles- och landsbygdsdimension, som även

inbegriper landets skärgårdsområden. Som

funktionella regioner för en ny regional

utvecklingspolitik bör enligt regeringens bedömning

i första hand de 81 lokala arbetsmarknadsregioner

som NUTEK utpekat fungera. Inom dessa bör såväl

tätorter som gles- och landsbygd ses som

kompletterande områden. Med detta synsätt minskar

betydelsen av en särskild gles- och

landsbygdsdimension enligt vad som sägs i

propositionen.

Motionen

I Kristdemokraternas kommittémotion 2001/02:N372

framförs uppfattningen att begrepp som den stora och

lilla regionalpolitiken bör avskaffas. I stället bör

de regionalpolitiska frågorna integreras i skatte-,

närings-, arbetsmarknads-, miljö- och

jordbrukspolitik. Betoningen bör ligga på generella

åtgärder. Strukturfonderna bör dock enligt

motionärerna finnas kvar som ett eget politikområde

inom näringspolitiken.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill - i likhet med regeringen - betona

vikten av att alla regioner utvecklas positivt

utifrån sina egna förutsättningar. Målet är en

hållbar regional utveckling - ekonomiskt, socialt

och ekologiskt - i alla delar av landet. Detta sätt

att se regionalpolitiken gör det naturligt att

inkludera den regionala näringspolitiken, som inte

har några medel inom utgiftsområdet, i utgiftsområde

19 Regional utjämning och utveckling. De regionala

tillväxtprogrammen utgör därvid basen i det

långsiktiga arbetet för en regional utveckling.

Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag om

en omläggning av politikområdet Regionalpolitik till

att omfatta även Regional näringspolitik och

benämnas Regional utvecklingspolitik. Den "stora

regionalpolitiken" kommer att försvinna som begrepp.

Därmed avstyrker utskottet det motionsförslag som

innebär att politikområdet Regionalpolitik i stort

sett skulle försvinna.

Inriktning av den regionala

utvecklingspolitiken

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör godkänna regeringens förslag

till mål för den regionala

utvecklingspolitiken och till strategier för

att uppnå dessa mål. Det innebär att

riksdagen bör avslå ett antal motioner med en

annan syn på nödvändiga strategier. Jämför

reservation 1 (m, kd, c, fp).

Propositionen

Mål

Regeringen föreslår att målet för den regionala

utvecklingspolitiken skall vara väl fungerande och

hållbara lokala arbetsmarknadsregioner med en god

servicenivå i alla delar av landet.

Med väl fungerande lokala arbetsmarknadsregioner

avses att de är så attraktiva för människor och

företag att det är möjligt att ta till vara den

potential och livskraft som finns i alla regioner.

Med hållbar avses att politiken skall bidra till att

nuvarande och kommande generationer kan erbjudas

sunda ekonomiska, sociala och ekologiska

förhållanden. Politiken skall därmed bidra till att

öka den ekonomiska tillväxten i alla lokala

arbetsmarknadsregioner för att därigenom öka den

nationella tillväxten. Vidare skall politiken även

bidra till sociala aspekter som sysselsättning,

jämställdhet och välfärd. Med en god servicenivå i

alla delar av landet avses att politiken skall bidra

till att människor och företag har tillgång till

kommersiell och offentlig service i tillräcklig

omfattning. Med kommersiell service avses främst

tillgång till dagligvaror och drivmedel; med

offentlig service avses sådana funktioner som

tillhandahålls av statliga och kommunala aktörer.

Kollektivtrafikförsörjning räknas inte som en

serviceåtgärd i detta sammanhang.

De ekonomiska och sociala effekterna bör kunna

avläsas i hur väl lokala arbetsmarknadsregioner har

utvecklats i termer av främst ekonomisk tillväxt och

ökad sysselsättning. Vidare skall avläsning kunna

ske mot de nationella jämställdhetsmålen och mot de

nationella kvalitetsmålen. Effekterna av politiken

vad beträffar servicenivån bör kunna bedömas genom

förändringar i servicetillgängligheten.

Strategier

Målet för den regionala utvecklingspolitiken skall

enligt regeringens förslag nås genom flera offensiva

strategier, i kombination med riktade åtgärder med

syfte att stärka hållbar utveckling och livskraft i

alla delar av landet. Strategierna är följande:

· En utvecklad styrning av statlig verksamhet.

·

· Tydligare regionalt utvecklingsansvar för vissa

politikområden - en utvecklad helhetssyn.

·

· Tydlig ansvarsfördelning mellan stat och

kommuner.

·

· Lärande och program som instrument för

utveckling.

·

· Regionala jämförelser som drivkraft för

förändring.

·

· Samverkan med EG:s struktur- och regionalpolitik.

·

Riktade åtgärder (redovisas i senare avsnitt).

En utvecklad styrning av statlig verksamhet

Enligt regeringens bedömning skall statliga

myndigheter inom sina verksamhetsområden verka för

att de regionalpolitiska målen uppnås. För att i

ökad utsträckning uppnå målet för den regionala

utvecklingspolitiken avser regeringen att utveckla

styrningen av de myndigheter vars verksamheter

bidrar till att uppnå målet. Riksdagens principer

för lokalisering av statliga verksamheter bör,

enligt vad som sägs i propositionen, uppmärksammas

och beaktas.

Enligt såväl verksförordningen (1995:1322) som

förordningen (1998: 1634) om regionalt

utvecklingsarbete ställs krav av regionalpolitiskt

slag på myndigheterna. De statliga bolagen omfattas

däremot inte av någon sådan reglering; speciella

samhällsintressen som skall tillgodoses framgår av

deras bolagsordningar.

Vidare redovisar regeringen de principer för

lokalisering av statliga verksamheter som riksdagen

vid olika tillfällen tagit upp. Regeringen avser att

även fortsättningsvis uppmärksamma och beakta dessa

principer.

Tydligare regionalt utvecklingsansvar för vissa

politikområden - en utvecklad helhetssyn

Genomförandet av politiken för regional utveckling

bör enligt regeringen primärt ske genom insatser

inom de politikområden vars investeringar och

insatser har stor strukturell betydelse för den

regionala utvecklingen. Härmed avses främst regional

utvecklingspolitik, näringspolitik,

arbetsmarknadspolitik, utbildningspolitik,

transportpolitik, de delar av forskningspolitiken

som berör utveckling av innovationssystem,

landsbygdspolitik och areella näringar samt

kulturpolitik.

Statens roll skall mer inriktas på att stödja och

samordna lokala initiativ och lokalt

utvecklingsarbete. Regeringen anser vidare att en

sektorsövergripande helhetssyn, syftande till väl

fungerande hållbara arbetsmarknadsregioner i alla

delar av landet, skall utvecklas. Såväl instrument

som arbetsformer bör utvecklas på detta område.

Vidare omnämns regeringens förslag om regional

samverkan och statlig länsförvaltning (prop.

2001/02:7), där det föreslås att kommunala

samverkansorgan fr.o.m. år 2003 skall kunna bildas i

samtliga län. Dessa skall bl.a. ansvara för att

utarbeta program för länets utveckling.

Tydlig ansvarsfördelning mellan stat och kommuner

Enligt regeringens bedömning förutsätter ett

effektivt arbete för regional utveckling en nära

samverkan mellan staten och den kommunala nivån. Det

är viktigt med en tydligare roll- och

ansvarsfördelning på regional nivå mellan stat och

kommun. Principiella utgångspunkter för statlig

finansiering av utvecklingsinsatser bör läggas fast.

Partnerskap som arbetsform skapar goda

förutsättningar för utvecklingsarbete.

Erfarenheterna hittills är positiva och arbetsformen

bör vidareutvecklas som ett instrument för samverkan

och samråd. Det är emellertid enligt regeringens

uppfattning av stor vikt att partnerskapens

sammansättning breddas och tar vara på kompetens

också hos kvinnor och personer med

invandrarbakgrund.

Lärande och program som instrument för utveckling

Uppföljning och utvärdering bidrar till att utveckla

lärandet och till att höja kvaliteten i arbetet. Den

regionala utvecklingspolitiken bör präglas av ett

lärande arbetssätt. Kunskaper och erfarenheter bör

på ett mer metodiskt sätt användas till att förnya

och vidareutveckla politiken.

Regionala jämförelser som drivkraft för förändring

Jämförelser mellan regioner, nationellt och

internationellt, kan bidra till att förstärka det

egna utvecklingsarbetet och bli ett kraftfullt

verktyg för förändring.

Samverkan med EG:s struktur- och regionalpolitik

Regeringen avser att noga följa upp resultaten av de

nyligen avslutade strukturfondsprogrammen för

perioden 1995-1999 liksom utvecklingen av de

nuvarande programmen för perioden 2000-2006. I

samband med halvtidsutvärderingen år 2003 kan

justeringar av medelsfördelningen mellan olika

åtgärder komma att göras, i syfte att eftersträva

ökad samverkan med den nationella politiken för

regional utveckling. Den nationella politiken för

hållbar regional utveckling bör så effektivt som

möjligt samverka med EG:s struktur- och

regionalpolitik.

Regionala tillväxtavtal/tillväxtprogram

I budgetpropositionen (utg.omr. 24 s. 45) redovisar

regeringen insatser inom regional näringspolitik med

resultatbedömning samt analys och slutsatser. Enligt

regeringens bedömning är processen med

tillväxtavtalen mycket positiv och arbetsformen

skall vidareutvecklas. Som en positiv faktor nämns

att tillväxtavtalsarbetet har stärkt företagens

engagemang i regional utveckling. Vidare har

regeringen understrukit vikten av att lyfta fram

miljö- och jämställdhetsfrågor inom tillväxtavtalen.

I februari 2000 utsåg regeringen Blekinge, Jämtland

och Västra Götaland som pilotlän för jämställda

tillväxtavtal. För att utveckla arbetet med

ekologisk hållbarhet och lyfta fram miljö som en

drivkraft för utveckling och tillväxt har regeringen

utsett Dalarna, Västerbotten och Skåne till

pilotlän.

I propositionen om regional utvecklingspolitik

(avsnitt 8) redovisar regeringen sin bedömning av

det kommande arbetet på detta område. Beteckningen

ändras från regionala tillväxtavtal till regionala

tillväxtprogram, dels därför att det inte är fråga

om juridiskt bindande avtal, dels därför att

programarbetsformen bör lyftas fram. Nuvarande

tillväxtavtals giltighetstid bör förlängas t.o.m. år

2003 och nästa programperiod inledas år 2004.

Processen bör tidsmässigt samordnas med den

långsiktiga planeringsprocessen för

infrastrukturinvesteringar. Regeringen anser att

medlen inom anslaget (33:1) Allmänna

regionalpolitiska åtgärder inom utgiftsområde 19 i

så stor utsträckning som möjligt bör koordineras

inom programmen. Programmens huvudsakliga inriktning

bör även fortsättningsvis vara att skapa hållbara

utvecklingsförutsättningar utifrån ett lokalt och

regionalt perspektiv. Näringslivets behov bör vara

vägledande. Tillväxtprogrammen skall godkännas av

regeringen.

Motionerna

Inriktningen av regionalpolitiken

Utgångspunkterna för Moderata samlingspartiets syn

på regionalpolitiken redovisas i kommittémotion

2001/02:N25. Politiken måste skapa förutsättningar

för olika regioners och människors möjligheter till

utveckling. Förutom vikten av ett allmänt förbättrat

klimat för arbete och företagande är det för

landsbygden av särskild betydelse att

förutsättningarna för de traditionella

landsbygdsnäringarna förbättras. Utgångspunkten är

enligt motionärerna att företagsamhet bör

prioriteras framför sektorstöd och att långsiktig

tillväxt betonas mer än temporära

sysselsättningsökningar. Entreprenörskap är grunden

för välstånd. Även kulturen kan bidra till tillväxt

och ett gott liv i hela landet, men detta kräver ett

antal förändringar bl.a. på skatteområdet och

regelförenklingsområdet. Förslagen i propositionen

medför dock inte ett bättre klimat för arbete,

företagande och tillväxt, och utvecklingen hämmas av

de höga skatterna. Därför anser motionärerna att

bl.a. inkomstskatterna måste sänkas samt att

fastighets- och förmögenhetsskatten successivt skall

tas bort. Även bensinskatterna bör sänkas med hänsyn

till alla som behöver använda bil, men i synnerhet

med hänsyn till dem som bor på landsbygden och

saknar andra alternativ.

Vidare bör arbetsmarknadspolitiken och dess

organisation reformeras enligt motionärerna. Sverige

måste få en arbetsmarknad som är tillgänglig för

alla. Arbetslinjen bör gälla fullt ut. Flera av de

traditionella arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör

slopas till förmån för mer individuellt inriktade

insatser. AMS bör ersättas av en ny bantad statlig

myndighet som har till uppgift att svara för

nödvändig myndighetsutövning, viss administration av

stöd m.m. Arbetslöshetsförsäkringen bör bli en

allmän försäkring, obligatorisk för alla som

uppfyller arbetsvillkoren, och ha karaktär av

omställningsförsäkring.

En god infrastruktur är en förutsättning för

utveckling. Enligt motionärerna görs dock skilda

analyser i den föreliggande regionalpolitiska

propositionen och den nyligen framlagda

infrastrukturpropositionen. Enligt motionärerna är

kommunikationerna och särskilt de enskilda vägarna

av stor betydelse för landsbygden. Statsbidragen

till de enskilda vägarna har under en rad av år

skurits ned och Vägverket har gjort bedömningen att

det eftersatta underhållet inte kan åtgärdas under

de närmaste två åren. Under alla förhållanden är den

ekonomiska ramen otillräcklig.

Moderata samlingspartiet anser också att en ökad

möjlighet till bebyggelse i strandnära områden

skulle skapa bättre förutsättningar att hålla

landskapet levande. Tvärtemot förhållandet i dag bör

utgångspunkten vara att det finns en generell rätt

att bebygga sin mark nära stränder. Kommunen skall

dock genom antagande av detaljplan kunna begränsa

denna rätt om det kan motiveras av miljöskäl eller

för att garantera allmänheten tillgång till bad- och

friluftsliv.

Enligt motionärerna saknas utvärdering av

tillväxtavtalen och omställningsprogrammen. I

motionen förordas att regionalpolitiken utvärderas

kontinuerligt som grund för utformningen av den

framtida politiken.

Kristdemokraterna redovisar i kommittémotion

2001/02:N31 grunduppfattningen att Sverige skall

byggas underifrån och inte genom centralstyrning.

Tillväxtavtalen kan bli ett verktyg i denna process,

men det förutsätter att framtida tillväxtavtal blir

en kommunal angelägenhet. Staten bör främst

koncentrera sig på åtgärder inom den s.k. stora

regionalpolitiken och att genom generella åtgärder

ge förutsättningar för tillväxt och utveckling.

Varje nivå skall enbart lösa uppgifter som inte kan

skötas av en lägre nivå enligt

subsidiaritetsprincipen. Kommunala och regionala

rättigheter skall respekteras av staten.

Vidare anser motionärerna att alla människor

oavsett bostadsort skall kunna få del av samhällets

grundläggande sociala rättigheter och ges rimliga

förutsättningar att försörja sig. Regionalpolitikens

främsta uppgift är att bidra till utvecklingen av

livskraftiga regioner i hela landet. Avgörande för

välfärd och tillväxt är ett näringslivsklimat som

underlättar företagandet. I Kristdemokraternas

kommittémotion 2001/02:N372 redovisas en likartad

uppfattning angående inriktningen av

regionalpolitiken.

Vidare tar motionärerna i motion 2001/02:N31 (kd)

upp ett antal infrastrukturfrågor. Det är helt

oacceptabelt att norrländska vägar stängs av för

trafik under tjällossningen med åtföljande

miljardförluster, anförs det. En del av

energiskatten på drivmedel bör enligt motionärerna

omvandlas till väghållningsavgift för att förbättra

underhållet av vägnätet. Den framtida situationen

för de enskilda vägarna är osäker; hur vägarna än

klassificeras behövs ökade anslag. För många

glesbygdsbor är bilen den enda transportmöjligheten.

Därför bör den skattemässiga avdragsrätten ökas för

resor till och från arbetet. Kristdemokraterna anser

också att en särskild kommunikationsminister bör

utses.

Centerpartiet framför i partimotion 2001/02:N27

att det är hög tid att skapa likvärdiga

förutsättningar för att tillväxt och utveckling

skall komma hela landet till del för att bryta den

sociala och regionala klyvning som har uppstått i

landet. Enligt motionärerna bör regionerna själva få

beslutanderätt över resurserna för det regionala

utvecklingsarbetet; bland annat bör regionerna ges

större frihet att välja hur de regionala

tillväxtprogrammen skall utformas och hur resultatet

skall mätas. Särskilt otillfredsställande är det att

den folkvalda politiska nivån underordnas

tjänstemannaorganisationen, så som är fallet när

NUTEK utfärdar bindande föreskrifter för

redovisningen av de regionala utvecklingsprogrammen.

Anvisningarna bör ersättas av icke-bindande allmänna

råd. Motionärerna begär vidare ett tillkännagivande

att det kommunala självstyret är en viktig

förutsättning för att utveckla den kommunala

verksamheten utifrån lokala förutsättningar.

Enligt Centerpartiet bör inkomstskattesystemet

reformeras så att det alltid lönar sig att arbeta. I

detta syfte bör införas skattesänkningar för låga

och normala inkomster samt en skatterabatt för att

ta bort marginaleffekter i lägre inkomstskikt.

Jämställdhetsarbetet är viktigt också inom

regionalpolitiken; enligt motionärerna har inte

minst offentliga aktörer, t.ex. inom de regionala

tillväxtprogrammen, ett ansvar för att

jämställdhetsarbetet utvärderas kontinuerligt.

Inom arbetsmarknadspolitiken bör en

decentralisering ske, bl.a. genom att

länsarbetsnämndernas ansvar stärks och resurser

omfördelas från den centrala nivån till länsnivån.

Arbetsmarknadsresurserna bör vidare fördelas till

den lokala nivån efter kriterier som utgår från

antalet arbetslösa, arbetslöshetstidens längd m.m.

För den arbetslöse bör en individuell handlingsplan

utformas. Försöken med samordning av resurser från

socialförsäkring, socialtjänsten, hälso- och

sjukvården m.m. bör permanentas och införas i hela

landet. Besluten om resursanvändning bör fattas

lokalt.

Beträffande utformningen av strandskyddet anser

Centerpartiet att vissa lättnader skulle kunna ge

attraktiva boendemiljöer i landet, t.ex. i glesa

regioner. Centerpartiet anser samtidigt att

kommunerna skall ta ansvar för utformningen av

strandskyddet i den egna kommunen.

Folkpartiet framför i partimotion 2001/02:So637

och i kommittémotionerna 2001/02:N23 och

2001/02:N262 att en liberal regionalpolitik bör

sträva efter att skapa möjligheter för människor att

bo på landsbygden och få arbete där. För att detta

skall vara möjligt måste det dock finnas

förutsättningar för att nya arbetstillfällen skall

komma till stånd genom företagsetableringar.

Regionalpolitiken bör enligt motionärerna genomsyras

av ett underifrånper-spektiv, som tar sin

utgångspunkt i den enskilde individen. Mobilisering

av lokala resurser kan aldrig kommenderas fram genom

politiska beslut. I stället bör regionalpolitiken på

olika sätt underlätta och stimulera utveckling,

bl.a. genom att främja små- och nyföretagande.

Tyngdpunkten ligger i decentralisering,

nyetableringar, småföretagens villkor, tillgången

till riskkapital och lokal samverkan.

Folkpartiet instämmer med regeringen att

ansvarsfördelningen mellan stat och kommuner måste

tydliggöras, men då måste också statsmakten bejaka

och stödja det kommunala självstyret. Enligt

motionärerna är kommunen den beslutsfattare som bör

fatta beslut på den lokala nivån, t.ex. när det

gäller strandskydd. Medborgarnas inflytande på den

regionala nivån bör stärkas genom nya direktvalda

regionfullmäktige. Vidare är enligt Folkpartiet

tillgång till kultur och bra fritidsaktiviteter en

mycket viktig förutsättning för att skapa en anda av

kreativitet på landsbygden. Kultur är väsentlig för

att attrahera och behålla nya landsbygdsinvånare.

Regionalpolitiska medel bör kunna användas för

kulturinsatser på landsbygden, menar motionärerna.

Vikten av bra kommunikationer understryks.

Folkpartiet anser att väganslaget måste höjas och

att målet bör vara att samtliga allmänna vägar i

hela landet skall kunna hållas öppna under hela

året. Vidare bör enligt motionärerna de mindre

flygplatserna finnas kvar. Goda IT-kommunikationer

kan vara ett bra verktyg för att få till stånd fler

arbetstillfällen på landsbygden.

I Miljöpartiets kommittémotion 2001/02:N364 begärs

en starkare styrning och tydligare direktiv från

statens sida för att statliga verk och bolag inte

skall överge mindre orter och glesbygd vid

neddragningar. Vidare anser Miljöpartiet att det är

önskvärt med decentralisering genom att ge

regionernas invånare ökad makt över de

regionalpolitiska medlen.

I motion 2001/02:N32 (s) begärs ett

tillkännagivande om flygtrafikens betydelse i

Norrlands inland. I de områden där behovet av väl

fungerande flygtransporter är som störst är

underlaget för att bedriva flygtrafik som går med

vinst som minst, anför motionären.

Enligt vad som sägs i motion 2001/02:N13 (m) har

regeringsförslaget en felaktig inriktning eftersom

regioners utveckling inte kan stödjas med bidrag och

stödåtgärder. För att främja tillväxt och välstånd

behövs enligt motionären åtgärder inom olika

områden, t.ex. skatteområdet och offentliga sektorn.

Regionala tillväxtavtal/tillväxtprogram

Kristdemokraterna är i motion 2001/02:N31 tveksamma

till den nuvarande formen av tillväxtavtal. Enligt

motionärerna är det bekymmersamt att företagarna

inte uppskattar arbetsformen och att det s.k.

tillväxtkapitalet redan är uppbundet och inte

tillgängligt för nya projekt i någon större

omfattning. Vidare torde de kommunansvariga stå

företagsamheten närmare än tjänstemän på

länsstyrelserna, menar motionärerna. Kommunerna

måste därför involveras mera i både framtagande och

genomförande av nästa generations tillväxtprogram

och också få ersättning av staten för de kostnader

som uppstår i kommunerna.

I Centerpartiets motion 2001/02:N263 understryks

vikten av att myndigheterna anpassar sitt arbetssätt

efter övriga aktörer inom arbetet med

tillväxtavtalen. För att stödja arbetet med

tillväxtavtalen bör regeringen ge ett sådant uppdrag

till samtliga myndigheter, anser Centerpartiet.

Folkpartiet anför i kommittémotion 2001/02:N262

att arbetet med tillväxtavtal är positivt men inte

den enda lösningen. Avtalen bör utvärderas och

statens roll i avtalen måste förtydligas. I

Folkpartiets kommittémotion 2001/02:N23 lägger

motionärerna till att tillväxtprogrammen inte får

blir ytterligare ett diskussionsforum; vad som krävs

är konkreta åtgärder på olika områden.

Miljöpartiet framhåller i kommittémotion

2001/02:N364 att kommunerna genom rådgivning och

information bör stimuleras att vara mera aktiva vid

skrivningarna av tillväxtavtalen och söka lösningar

bl.a. från den informella ekonomin och i det lokala

föreningslivet.

Regeringen bör fatta beslut om inlämnade

tillväxtavtal är budskapet i motion 2001/02:K16 (m).

I motion 2001/02:N236 (kd) framförs att

organisationen för att genomföra tillväxtavtalen bör

ändras. Bland annat bör utökade möjligheter till

dispens från regelverket kunna ges och nya

möjligheter att omfördela resurser införas. Vidare

anser motionärerna att näringslivets delaktighet

måste öka.

Vissa kompletterande uppgifter

Inriktningen av regionalpolitiken

Målen för den nuvarande regionalpolitiken

Målen för den nuvarande regionalpolitiken är att de

skall skapa förutsättningar för hållbar ekonomisk

tillväxt, rättvisa och valfrihet så att likvärdiga

levnadsvillkor skapas för medborgarna i hela riket.

Målet för den s.k. lilla regionalpolitiken (större

delen av utgiftsområde 19) är att verksamheten

främst skall underlätta för näringslivet i

regionalpolitiskt prioriterade områden att utvecklas

så att det bidrar till att uppfylla målen för

regionalpolitiken.

Av näringsutskottets betänkande 2000/01:NU2 framgår

att dessa mål är mycket allmänt hållna och att det

är svårt att bedöma om de uppfyllts. I utskottets

betänkande 1999/2000:NU2 uttrycktes tveksamheten

till målen på följande sätt (s. 11):

Mot bakgrund av de i propositionen angivna målen är

det emellertid svårt att utvärdera den förda

regionalpolitiken. Hur verksamheten inom

utgiftsområde 19 har underlättat för näringslivet i

regionalpolitiskt prioriterade områden att utvecklas

så att det bidrar till att skapa förutsättningar för

uthållig ekonomisk tillväxt i stödföretagen, till

rättvisa och valfrihet är inte möjligt att utläsa ur

föreliggande budgetproposition. De mått som

huvudsakligen används i regeringens

resultatredovisning, nämligen beräknad

sysselsättningsökning och genomsnittlig subvention

per arbetstillfälle, kan inte anses vara tillfyllest

med nuvarande målbeskrivning.

Regionala utvecklingstendenser

Befolknings- och sysselsättningsförändringarna i

landet redovisas av Institutet för tillväxtpolitiska

studier (ITPS) och ingår även i NUTEK:s analyser av

industriell omstrukturering. Statistiska uppgifter

för kommunerna har aggregerats till lokala

arbetsmarknadsregioner, s.k. LA-regioner. Även EU:s

målområden och nationella stödområden finns

särredovisade (2001 års rapport om den regionala

utvecklingen i Sverige, ITPS A2001:003). ITPS och

NUTEK räknar med 81 LA-regioner i enlighet med en

indelning som baseras på pendling, avstånd m.m.

Statistiska centralbyrån (SCB) har en något annan

indelning, som är rent statistiskt framräknad och

utgår från den årliga statistiken över pendling

mellan olika kommuner. När det gäller

befolkningsutveckling och industristruktur nedan

refereras främst material från ITPS och NUTEK.

Under perioden 1991-2000 är det främst i de tre

storstäderna som befolkningen har ökat. De LA-

regioner som hade störst befolkningsminskning under

denna period är Filipstad, Strömsund, Hagfors och

Kramfors. Enligt den prognos som finns för den

totala befolkningsutvecklingen fram till år 2030

förväntas befolkningen öka måttligt, främst till

följd av ett invandringsöverskott på ca 15 000

personer per år. Geografiskt sett beräknas

befolkningsökningen fortsätta i de tre storstäderna

samt i ytterligare några LA-regioner. Samtidigt

väntas ca 70 % av LA-regionerna få en minskad

befolkning. Gemensamt för alla regioner är att

befolkningen kommer att åldras.

Sysselsättningsgraden (20-64 år) i september 2001

uppgick totalt sett till 78,2 %, vilket kan jämföras

med 74,7 % för år 1996 (SCB:s

arbetskraftsundersökningar). För åldern 25-54 år är

motsvarande tal 84,7 % och 81,8 %. Dessa

totalsiffror gömmer relativt stora könsskillnader,

vilka har ökat sedan år 1996. I september 2001 var

87,0 % av männen och 82,4 % av kvinnorna (25-54 år)

sysselsatta.

Vidare kan nämnas att NUTEK har gjort

sårbarhetsanalyser för industrikommunerna och LA-

regionerna och tagit fram ett sårbarhetsindex för

områdena. Arbetet baseras på att regioner med en

större industriell sysselsättning inom arbetsställen

med många personer kan förväntas vara mer sårbara än

regioner med en större andel sysselsatta på små

arbetsställen. Likaså förväntas sårbarheten vara

större om en stor andel av de industrisysselsatta

har låg utbildning jämfört med situationen att

utbildningsnivån ligger högre. Indexet baseras på

rankning av fyra tal, nämligen andel högutbildade

respektive lågutbildade av de industrisysselsatta

för kommuner/LA-regioner och på andelen av de

industrisysselsatta som fanns på arbetsställen

större än 49 sysselsatta respektive större än 249

sysselsatta. De fyra rankade talen adderas utan

någon särskild vägning. Resultatet av dessa

analyser, såväl när det gäller preliminära uppgifter

från år 1999 som uppgifter från år 1997, är att

flera regioner i södra Sverige, Bergslagen och

Dalsland upp mot Norge är de mest sårbara regionerna

i Sverige. Bengtsfors/Dals-Ed framstår enligt dessa

mätmetoder som den mest sårbara LA-regionen vid båda

tillfällena. Övriga LA-regioner som redovisas bland

de tio mest sårbara regionerna såväl enligt det

tidigare som enligt det senare (preliminära)

underlagsmaterialet är Filipstad/Hällefors,

Markaryd/Ljungby, Västervik och

Katrineholm/Flen/Vingåker.

Regional samverkan och statlig länsförvaltning

I ett föregående avsnitt har nämnts att

propositionen om regional samverkan och statlig

länsförvaltning (prop. 2001/02:7) har överlämnats

till riksdagen under hösten 2001. Enligt regeringens

förslag skall det bli möjligt att inrätta ett nytt

kommunalt samverkansorgan, som skall få ansvar för

utveckling och förankring av tillväxtprogram under

kommande programperiod. På det viset kommer

kommunerna att i högre grad bli delaktiga i

framtagandet av tillväxtprogrammen. Av propositionen

(s. 52) framgår att regeringen anser att staten bör

finansiera vissa administrationskostnader för det

kommunala samverkansorganet, vilka hör samman med

t.ex. programarbete, sekretariat för arbetet med att

utforma tillväxtprogram och beredning av

strukturfondsansökningar. Samverkansorganet skall

enligt regeringen få en ersättning för kostnader som

motsvaras av kostnadsminskningar hos länsstyrelsen.

Regeringen återkommer till resursfrågan i

budgetpropositionen för år 2003. Vidare sägs i

propositionen att regeringen avser att ta initiativ

till en allmän översyn av uppgiftsfördelningen

mellan staten, kommunerna och landstingen.

Propositionen jämte motioner behandlas av riksdagens

konstitutionsutskott.

Övriga frågor

Frågor om skattesystemet (skattepolitikens

inriktning, inkomstskatt för fysiska personer,

företagsskatt, skatt på egendom m.m.) behandlas av

skatteutskottet i dess yttrande till finansutskottet

med anledning av skattefrågorna i

budgetpropositionen för år 2002; dessa frågor

redovisas således i betänkande 2001/02:FiU1.

Skatteutskottet har i sitt yttrande (2001/02:SkU1y)

avstyrkt samtliga behandlade motioner och tillstyrkt

regeringens beräkning av statsbudgetens inkomster.

Riksdagens beslut (den 21 november 2001) med

anledning av finansutskottets betänkande innebär

bl.a. att beslut fattats om beskattning av

inkomster, kapitalvinster, förmögenhet och

fastigheter. Vidare har beslutats att fordonsskatten

för jordbrukstraktorer slopas och att en

skattestrategi för alternativa drivmedel skall

presenteras.

Vidare redovisas i budgetpropositionen (utg.omr.

19) att i vissa glesbygdskommuner i Värmlands,

Dalarnas, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län tas fordonsskatten

för personbilar ut endast till den del som

överstiger 384 kr per år. Den 1 januari 2001 fanns

det, enligt bilregistret, 177 685 skattepliktiga

personbilar hemmahörande i dessa kommuner.

Arbetsmarknadspolitiken har förnyats. I den nya

förordningen (2000:628) om den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten som trädde i

kraft den 1 augusti 2000 slås det fast (4 §) att den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten skall utformas

så att den stärker möjligheterna för den enskilde

att få eller behålla ett reguljärt arbete som så

nära som möjligt ansluter till hans eller hennes

förutsättningar och önskemål, att den inte skall

snedvrida konkurrensförutsättningarna för annan

verksamhet och att den skall utformas så att risken

för att reguljära arbetstillfällen trängs undan blir

så liten som möjligt. Verksamheten skall anpassas

till skilda förutsättningar och behov i olika delar

av landet samt vara förenlig med målen om ekologisk

hållbarhet.

Frågor om decentralisering av

arbetsmarknadspolitiken har tagits upp av

arbetsmarknadsutskottet och redovisas bl.a. i

betänkande 2000/01:AU1. I detta betänkande refereras

rapporten Erfarenheter av nittiotalets

arbetsmarknadspolitik från Institutet för

arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU, stencil

2000:2). Ett decentraliserat beslutsfattande har

både för- och nackdelar, konstateras det i

rapporten. Å ena sidan kan man på lokal nivå ha

bättre information som leder till att de lokala

aktörerna fattar mer välgrundade beslut än vad

centrala aktörer skulle göra. Å andra sidan kommer

man enligt rapporten att på den lokala nivån bortse

från att besluten kan ha konsekvenser också utanför

den egna regionen.

I IFAU-rapporten, där resultaten från ett antal

studier kring decentralisering av

arbetsmarknadspolitik sammanfattas, anser forskarna

att det är för tidigt att säga om för- eller

nackdelarna med decentraliseringen överväger. De

pekar dock på en studie som tyder på att

sannolikheten för arbetslösa att få ett fast arbete

är större i kommuner där den lokala samverkan har

utökats.

En av de risker med decentraliseringen som tas upp

av IFAU-rapporten är att kommunernas naturliga

intresse för att vidmakthålla befolkningsnivån kan

komma i konflikt med den nationella målsättningen om

en väl fungerande arbetsmarknad med betydande

rörlighet i större arbetsmarknadsregioner. Vidare

finns enligt rapporten risker för att kommunerna,

med sin omfattande verksamhet, försöker använda

arbetsmarknadspolitiska medel för att främja den

egna verksamheten. Som exempel på att problem inte

bara existerar i teorin utan också i praktiken nämns

en studie av arbetsförmedlingsnämnderna där

resultaten tyder på att lokala aktörer ofta har

svårt att veta sin roll i arbetsmarknadspolitiken

och att styrningen av nämnderna och utbildningen av

nämndledamöterna har varit bristfällig. Ökad

decentralisering innebär att det blir svårare för

staten att styra, kontrollera, följa upp och

utvärdera arbetsmarknadspolitiken, konstateras det i

IFAU-rapporten.

Regeringen redovisar i infrastrukturpropositionen

(prop. 2001/02:20) förslag till inriktning av den

fortsatta planeringen av transportinfrastrukturen.

Förslagen omfattar mål, ekonomiska ramar,

planeringskriterier och ansvarsfördelning i den

kommande planeringsprocessen. Det övergripande

transportpolitiska målet från år 1998, nämligen att

transportpolitiken skall säkerställa en

samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar

transportförsörjning för medborgarna och

näringslivet i hela landet, ligger fast. Det

övergripande målet kompletteras med ett nytt sjätte

delmål om ett jämställt transportsystem samt en

justering av delmålet om hög transportkvalitet så

att det omfattar såväl medborgarna som näringslivet.

Etappmål bör utformas för samtliga delmål för att

underlätta en väl avvägd balans mellan de olika

delmålen inom transportpolitiken.

När det gäller enskilda vägar har betänkandet

Enskild eller allmän väg? (SOU 2001:67) överlämnats

till regeringen i juli 2001. Bland annat tas i

betänkandet upp regler för vad som är enskild

respektive allmän väg, förslag till förändringar av

regler och bidrag, färjeverksamhet m.m. Ett

genomförande av utredningens förslag skulle leda

till att 16 000 km av det allmänna vägnätet övergår

till enskild väghållning och att ca 5 000 km enskild

väg kan komma att bli allmän väg. Förslagen innebär

enligt utredaren att anspråken på anslag minskar med

160 miljoner kronor per år vid nuvarande bidrags-

och kostnadsnivå.

Betänkandet är för närvarande föremål för ett

brett remissförfarande. Bland annat ges ett flertal

kommuner i de delar av landet som har problem med

tjälsäkring möjlighet att lämna synpunkter på

förslagen och materialet i betänkandet. Regeringen

har i infrastrukturpropositionen redovisat att den

avser att ta ställning till utredningens förslag när

det remissbehandlats.

I ett svar på en interpellation (2001/02:23) om de

enskilda vägarna av Jan-Evert Rådhström (m) i

oktober 2001 framhöll näringsminister Björn

Rosengren att han delar interpellantens syn på de

enskilda vägarnas roll i det svenska

transportsystemet. De enskilda vägarna svarar för en

betydande andel av det svenska vägnätet, i mil

räknat, men andelen av trafikarbetet är betydligt

blygsammare - endast 4 %. Den planeringsram på 364

miljarder kronor som regeringen föreslår i

infrastrukturpropositionen omfattar inte statsbidrag

till enskilda vägar, anförde näringsministern. Även

tidigare har statsbidragen legat utanför motsvarande

planeringsramar.

Beträffande reglerna för strandskydd kan nämnas

att miljöminister Kjell Larsson hösten 2000 besvarat

Kenneth Johanssons (c) fråga (2000/01:121) om lokalt

anpassat strandskydd. Enligt frågeställaren är det

uppenbara behov av ett starkt strandskydd som kan

finnas t.ex. i Stockholms skärgård eller på

västkusten inte lika uppenbart i andra mer

glesbefolkade delar av landet. I vissa fall kan

t.o.m. strandskyddet vara ett hinder för en önskvärd

utveckling av landsbygden. Miljöministern svarade

att enligt nuvarande regler skall tillämpningen vara

restriktiv när det gäller undantag till det

generella förbudet mot att bygga intill 100 meter

från strandlinjen. Som tidigare nämnts har

regeringen gett Naturvårdsverket i uppdrag att

kartlägga och analysera hur bestämmelserna om

strandskydd har kommit att fungera i praktiken.

Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den

1 februari 2002. Först efter Naturvårdsverkets

kartläggning och analys av tillämpningen av

strandskyddsbestämmelserna sade sig miljöministern

vara beredd att ta ställning till om och i så fall

vilka åtgärder som kan behöva vidtas när det gäller

bestämmelserna om strandskydd.

Angående utvärdering av olika insatser kan

konstateras att en oberoende utvärdering av

Omställningsgruppens arbete enligt uppgift kommer

att påbörjas under hösten 2001 med syfte att följa

upp och analysera metoder och arbetsformer.

Genomförandet av tillväxtavtalen har pågått i drygt

ett år. En första uppföljningsrapport, Rapport om

tillväxtavtalen - första året (Ds 2001:15), har

redovisats. Rapporten bygger dels på regionala och

nationella myndigheters redovisningar av arbetet med

tillväxtavtalen, dels på en enkät till personer som

ingår i de regionala partnerskapen. Arbetet med

tillväxtavtalen skall enligt regeringen följas upp

årligen. Vid programperiodens slut skall en

utvärdering genomföras.

Regionala tillväxtavtal/tillväxtprogram

Regeringen tog år 1998 initiativ till en regional

näringspolitik med de regionala tillväxtavtalen som

det huvudsakliga instrumentet för dess genomförande

(prop. 1997/98:62, bet. 1997/98:AU11). Målet för den

regionala näringspolitiken är att utifrån de

regionala förutsättningarna stimulera en hållbar

ekonomisk tillväxt som kan bidra till fler och

växande företag och därmed ökad sysselsättning för

både kvinnor och män. Avsikten är att bättre kunna

ta till vara den tillväxtpotential som finns runt om

i landet genom att anpassa verksamheter inom

politikområden till lokala och regionala

förutsättningar. Några nya statliga pengar har inte

satsats på tillväxtavtalen. Syftet är i stället att

använda nuvarande statliga anslag på ett mer

kreativt och effektivt sätt. De första

tillväxtavtalen avser åren 2000-2002. Avtalen är

inte juridiskt bindande. Inom Regeringskansliet

arbetar Tvärdelegationen, Tvärsekretariatet och en

interdepartemental arbetsgrupp med tillväxtavtalen.

Tvärdelegationen, vilken huvudsakligen består av

statssekreterare och leds av Näringsdepartementet,

har det övergripande ansvaret för arbetet.

I budgetpropositionen för år 2001 (prop. 2000/01:1

utg.omr. 24 Näringsliv) togs tillväxtavtalen upp.

Där redovisas bl.a. (s. 22) att regeringen bedömer

att det finns goda skäl att fortsätta

vidareutveckling av de regionala tillväxtavtalen och

att nödvändiga förändringar skall vara genomförda i

god tid innan nästa programperiod inleds år 2003.

Vidare sägs att regeringen anser det särskilt

angeläget att se över och förtydliga villkoren för

den statliga delen av avtalens finansiering.

Målformuleringar samt metoder och

rapporteringssystem för en tydligare och mer

sammanhållen uppföljning av statliga insatser som

syftar till att främja tillväxt och sysselsättning

bör utvecklas. Resultatredovisningar och

beslutsunderlag för regering och riksdag blir

därigenom bättre.

I en första utvärderingsrapport av

jämställdhetsavtalen, Tillväxt i hela Sverige (Ds

2000:7), konstateras att arbetssättet resulterat i

ett ökat samförstånd mellan olika parter och en ökad

insikt om egenansvaret för regionens utveckling. Det

framhålls vidare att jämställdhetsperspektivet på

det hela taget saknas i tillväxtavtalen och att

avtalen måste förbättras på detta område.

Näringsdepartementet presenterade i februari 2001

en rapport om tillväxtavtalen med titeln Första året

(Ds 2001:15). Inledningsvis säger statsrådet Ulrica

Messing att förhoppningen är att rapporten skall

stimulera till debatt och diskussion kring frågor

som är centrala för den regionala utvecklingen.

Rapporten kommer också att utgöra ett underlag för

utformningen av den fortsatta politiken inom

området, inte minst avseende hur processen med

tillväxtavtal skall se ut efter det att den första

omgången av tillväxtavtalen är till ända, sägs det.

Utskottets grupp för uppföljnings- och

utvärderingsfrågor, NUR, har låtit riksdagens

utredningstjänst göra en förstudie om regionala

tillväxtavtal (PM 2001-01-17). Förstudien

redovisades i januari 2001 för utskottet.

I samband med behandlingen av motioner från den

allmänna motionstiden under riksmötet 2000/01

anförde utskottet (bet. 2000/01:NU7 s. 79) att de

regionala tillväxtavtalen utgör ett positivt inslag

i näringspolitiken. Arbetet med den regionala

näringspolitiken och tillväxtavtalen handlar om att

ge alla delar av landet möjligheter att utvecklas

utifrån sina egna förutsättningar och på egna

villkor, redovisas det. Utgångspunkten är att

besluten skall fattas av dem som berörs, att

ansvaret skall tas lokalt och regionalt och att så

många människor som möjligt skall engageras.

Utskottet hade särskilt noterat det starka

engagemang som näringslivet på många håll visat för

arbetet med tillväxtavtalen. Tillväxtavtalen

präglades således enligt utskottets uppfattning av

det underifrånperspektiv och den anpassning till

regionala och lokala förhållanden som enligt

utskottets uppfattning efterfrågades i de då

aktuella motionerna.

Nästa programperiod för tillväxtavtalen inleds år

2003. Utskottet erinrade i betänkandet om att

statsrådet Ulrica Messing i en interpellationsdebatt

(2000/01:8) uppgett att regeringen ser det som

väsentligt att villkoren för den statliga delen av

avtalens finansiering dessförinnan ses över och att

tillväxtavtalen skall vidareutvecklas i olika

avseenden. I detta sammanhang berörs också frågan om

kvinnors deltagande i arbetet med tillväxtavtalen.

Utskottet redovisade sin uppfattning att det är helt

oacceptabelt att jämställdhetsperspektiv nästan helt

saknas och utgick från att regeringen till nästa

programperiod kommer att tillse att

jämställdhetsfrågan lyfts fram på ett mer påtagligt

sätt.

Vidare underströks i det nämnda betänkandet vikten

av att miljöfrågorna lyfts fram som en drivkraft för

utveckling och tillväxt i det fortsatta arbetet med

de regionala tillväxtavtalen. Likaså bör kultur ses

som ett viktigt område i tillväxtavtalen.

I en reservation (m, kd, fp) i det nämnda

betänkandet redovisades (s. 111) en avvaktande

hållning till de regionala tillväxtavtalen. För att

tillväxt skall komma till stånd är, enligt

reservanterna, det absolut viktigaste att det skapas

generellt goda villkor för företagandet och att det

råder konkurrens på lika villkor. Det finns en

inbyggd risk i arbetet med tillväxtavtalen att

särintressen - såsom särskilda företag, branscher

eller regioner - kan komma att gynnas på bekostnad

av andra. I så fall hämmas tillväxten i stället för

att främjas, menar reservanterna. De konstaterar

också att inga nya medel ställs till förfogande för

tillväxtavtalen och att grupper som det borde ha

varit angeläget att engagera i arbetet med

tillväxtavtalen har varit representerade i alltför

liten utsträckning. Det gäller t.ex. företagare,

kvinnor och invandrare. Att jämställdhetsperspektiv

nästan helt saknas är helt oacceptabelt.

När det gäller arbetet inom pilotlänen för

jämställdhet respektive ekologisk hållbar utveckling

kan utvecklingen sammanfattas på följande sätt.

Efter en översyn av hur jämställdhetsperspektiven

genomsyrar tillväxtavtalsarbetet har de tre länen

prövat olika ansatser. Förutom kunskaps- och

informationsspridning har bl.a. sammansättningen i

partnerskapets arbetsgrupper påverkats och

jämställdhetscertifiering av företag prövats. Under

våren 2002 kommer de tre länen att anordna en

konferens i Göteborg för att sprida erfarenheter av

pilotlänsprojektet. En slutredovisning av

pilotlänsarbetet på jämställdhetsområdet beräknas

ske innan utgången av år 2002.

Pilotlänen för ekologisk hållbar utveckling har

arbetat med det långsiktiga målet att skapa ett

större lokalt och regionalt engagemang för en

hållbar tillväxt och med det kortsiktiga målet att

bättre integrera miljöfrågorna i nästa generations

tillväxtprogram. Arbetet kommer bl.a. att

presenteras i en metodhandbok.

Utskottets ställningstagande

Utskottet välkomnar att de senaste årens omfattande

omprövning av regionalpolitiken, såväl vad gäller

mål och medel som helheten, nu har lett fram till

ett sammanhållet regeringsförslag. På det stora hela

har synen på regionalpolitiken bestått under en lång

tid även om de olika stödformerna har varierat.

Under senare år har samhället genomgått stora

förändringar framför allt när det gäller den snabba

internationaliseringen av ekonomin, EU-medlemskapet,

avregleringen av olika marknader, IT-utvecklingen

och behovet av att sanera statsfinanserna. Den

regionala obalansen när det gäller

befolkningsutvecklingen beräknas - som redovisats

ovan - öka under kommande år.

Föregående år ansåg utskottet det berättigat att

fråga sig vad som är en effektiv regionalpolitik med

en ekologiskt hållbar utveckling. Enligt utskottets

uppfattning har det omfattande utrednings- och

utvecklingsarbete som pågått utmynnat i

framåtsyftande lösningar i och med regeringens

förslag till nytt mål för regionalpolitiken, dvs.

väl fungerande och hållbara lokala

arbetsmarknadsregioner med en god servicenivå i alla

delar av landet.

Målet innebär att möjligheterna till tillväxt i

hela landet skall tillvaratas genom att de lokala

arbetsmarknadsregionerna (LA-regioner) blir ett nav

i områden som upplevs som ekonomiskt, socialt och

miljömässigt attraktiva. LA-regionerna är ett

funktionellt begrepp eftersom det återspeglar det

område inom vilket människor bor och arbetar. Övrig

statistik som finns på kommunnivå eller lägre (och

således kan aggregeras till LA-regioner) är bl.a.

statistik över bostäder och byggande, inkomster,

näringsverksamhet, lantbruk, naturresurshushållning,

offentlig ekonomi, socialtjänst och utbildning.

Uppföljning med hjälp av jämförelser och

nyckeltalsmätning underlättas därmed. Inte minst mot

bakgrund av den osäkerhet i konjunkturutvecklingen

som råder anser utskottet att det är viktigt med ett

relevant underlag för att kunna nå fram till målet

om väl fungerande och hållbara lokala

arbetsmarknadsregioner.

Som berörts tidigare kommer de flesta LA-regioner

att få se sin befolkning minska, samtidigt som

andelen äldre ökar. Kostnaderna för framför allt

äldreomsorgen kan förväntas stiga. Dessa

prognosfakta talar enligt utskottets mening för att

målet bör omfatta tillväxt i alla regioner.

Samtidigt är det nödvändigt även fortsättningsvis

att särskilt stimulera tillväxten i vissa

regionalpolitiskt prioriterade områden, t.ex.

områden med permanenta lägesnackdelar.

En LA-region av Stockholms storlek kan i stort

sett klara strukturomvandlingsprocessen själv, medan

en liten LA-region i högre utsträckning är beroende

av regionförstoring och en ökad rörlighet mellan

regionerna. Den lokala dynamiken hänger också samman

med att regionerna ömsesidigt kan stödja varandra

när det gäller tillgång till specialiserade

arbetsmarknader, utbildning, transporter,

pendlingsmöjligheter osv.

Industriella problem och neddragningar är inte

ovanliga i södra och mellersta Sverige. Dessa

regionala problem har blivit omfattande vid sidan av

de "traditionella" regionalpolitiska problemen i

glesbygderna i Norrland och skärgårdarna. Den ovan

redovisade analysen angående sårbarhet vid

industriell omstrukturering har visat på detta

delvis nya mönster för den regionala utvecklingen.

Trots att modellen med sårbarhetsanalys inte är

färdigutvecklad i alla delar anser utskottet att den

bekräftar synsättet att permanenta lägesnackdelar

inte är den enda dimensionen i den regionalpolitiska

problembilden. Sårbarheten kan - som redovisats -

med dessa mätmetoder vara större i södra och

mellersta Sverige. Emellertid förmodar utskottet att

modellen blir mer tydlig och upplysande om den

kompletteras med tjänstesektorn och den offentliga

sektorn. Inte minst med hänsyn till kvinnornas

arbetsmarknad är begränsningen till

industrisysselsättningen en faktor som minskar

relevansen av modellen. Vidare kan frågan ställas om

betydelsen av ett mer varierat näringsliv och en mer

varierad industrisysselsättning för sårbarheten. Med

hänsyn till den här förda diskussionen är målet för

den regionala utvecklingspolitiken vad gäller den

geografiska utbredningen till "alla delar av landet"

följdriktigt.

Utskottet välkomnar att det nya målet för den

regionala utvecklingspolitiken även inkluderar att

servicenivån skall vara god i alla delar av landet.

Såväl offentlig som kommersiell service skall

inräknas, och förändringar bör kunna avläsas med

hjälp av servicedatabasen. I det följande tas också

upp regeringens förslag om införande av lokala

utvecklingsprogram för kommersiell service.

När det gäller målet om en god servicenivå i alla

delar av landet vill utskottet erinra om tidigare

föreslag om att förutsättningarna för att skapa

likvärdig grundservice i hela landet bör utredas

närmare. Med den nya målformuleringen blir det

enligt utskottets mening nödvändigt att definiera

vad som är en god service och i vilken mån den kan

variera.

De framtida regionala tillväxtprogrammen kommer

att utgöra en bas i det långsiktiga arbetet för en

hållbar regional utveckling. En nära samverkan med

annan planering förutsätts, t.ex. den långsiktiga

planeringsprocessen för infrastrukturinvesteringar

och strukturfondsprogram. Om ett kommunalt

samverkansorgan har bildats bör detta fatta beslut

om förslag till regionalt tillväxtprogram. Utifrån

ett statligt helhetsperspektiv skall länsstyrelsen

och Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS)

yttra sig till regeringen om programmet. Därefter

kommer nationella intressen att kunna läggas på

programmen, innan dessa fastställs av regeringen.

Utskottet anser att den nya planeringsprocessen ger

goda förutsättningar för en hög kvalitet i

programmen och vill samtidigt uttala att möjligheter

till regelförenklingar måste uppmärksammas.

I februari 2000 överlämnades de framtagna

tillväxtavtalen till företrädare för regeringen.

Detta var således det formella överlämnandet av de

avsiktsförklaringar som partnerskapen i de olika

länen gjort i samband med att de arbetat fram och

undertecknat sina tillväxtavtal. De nu gällande

tillväxtavtalen är däremot inte något juridiskt

bindande dokument; därför är det inte aktuellt med

något beslut från regeringen, vilket föreslås i

motion 2001/02:K16 (m).

Enligt utskottets uppfattning kommer en samordning

av programperioden för tillväxtprogrammen med den

långsiktiga planeringsprocessen för

infrastrukturinvesteringar att ge bättre

förutsättningar för en helhetssyn i planeringen.

Hittillsvarande arbete med tillväxtavtalen har gett

många positiva effekter, inte minst när det gäller

intresset av att mobilisera krafter för den egna

regionens utveckling. Även fortsättningsvis anser

utskottet att näringslivets behov och deltagande bör

vara en grundläggande faktor i utvecklingsprocessen.

Utskottet instämmer vidare med regeringen i att

målen om ekologisk hållbarhet och jämställdhet

bättre bör komma till uttryck i det fortsatta

arbetet. Genom pilotlänsarbetet kan nya erfarenheter

spridas och utnyttjas.

Det går inte att bortse från att åtgärder inom

övriga utgiftsområden är av avgörande betydelse när

det gäller att främja utvecklingen i regionerna.

Särskilt vill utskottet peka på regeringens förslag

om en ny organisation för att stödja kommunala

bostadsföretag i svårigheter, ett nytt statsbidrag

till kommuner och landsting med befolkningsminskning

samt ett pendlingsbidrag för veckopendling. Dessa

förslag kommer att beskrivas något i det följande.

Några frågor som vanligen behandlas inom andra

utgiftsområden kommer att behandlas i följande

separata avsnitt, t.ex. i samband med vissa

transportfrågor och vissa utbildningsfrågor. Andra

särskilda frågor som tagits upp i motionerna

angående skattesystemet i sin helhet,

arbetsmarknadsfrågor, infrastrukturen och de

enskilda vägarnas betydelse samt

strandskyddsreglerna tas upp här.

Beträffande frågorna om skattesystemet kan

konstateras att motsvarande frågor nyligen har

behandlats av skatteutskottet i dess yttrande till

finansutskottet (yttr. 2001/02:SkU1y).

Skatteutskottet har i sitt yttrande avstyrkt

samtliga behandlade motioner och tillstyrkt

regeringens beräkning av statsbudgetens inkomster.

Näringsutskottet har inte anledning att inta någon

annan ståndpunkt än skatteutskottet i dessa frågor.

Stadgandet i förordningen om att den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten skall anpassas

till skilda förutsättningar och behov i olika delar

av landet liksom en diskussion av för- och nackdelar

av decentralisering av arbetsmarknadspolitiken har

redovisats i det föregående. En effektivisering av

arbetsmarknadspolitiken har ägt rum, bl.a. därigenom

att målsättningen har blivit tydligare om att

insatserna skall leda till arbete, dvs. att

arbetslinjen skall hävdas (prop. 1999/2000:98, bet.

1999/2000:AU7). Vidare skall ett

regelförenklingsarbete genomföras. Ytterligare

åtgärder i linje med motionsönskemålen på detta

område är inte aktuella enligt utskottets

uppfattning.

Utskottet har inte någon annan syn än motionärerna

och näringsminister Björn Rosengren när det gäller

vikten av de enskilda vägarna inom det svenska

transportsystemet. Betänkandet Enskild eller allmän

väg? (SOU 2001:67) är som redovisats för närvarande

på remiss hos ett stort antal organ. Utskottet ser

positivt på att ett flertal kommuner i de delar av

landet som har problem med tjälsäkring får möjlighet

att lämna synpunkter på förslagen. Denna hantering

medför att beslutsunderlaget blir mer komplett.

Med hänvisning till att trafikutskottet inom kort

skall behandla infrastrukturfrågorna avstår

näringsutskottet från att i vidare mån kommentera de

förslag som lämnats i motionerna rörande dessa

frågor.

Även de i motionerna ifrågasatta

strandskyddsbestämmelserna är under utredning. Som

tidigare tagits upp skall Naturvårdsverket senast

den 1 februari 2002 till regeringen redovisa en

kartläggning och analys av bl.a. vissa lättnader i

det nuvarande strandskyddet i glesbygdsområden.

Syftet med denna del av uppdraget är att främja den

regionala utvecklingen, vilket utskottet anser vara

en viktig utgångspunkt.

Mot bakgrund av motionsönskemål om uppföljning och

utvärdering av de regionalpolitiska insatserna vill

utskottet uttala sin allmänna åsikt att uppföljning

av olika åtgärder och program regelmässigt bör

planeras in. Sådan planering har också skett när det

gäller t.ex. Omställningsgruppens arbete och

tillväxtavtalen. Även när det gäller

jämställdhetsarbetet inom den regionala

utvecklingspolitiken ser utskottet fram emot en

redovisning, bl.a. av resultaten från pilotlänen för

jämställda tillväxtavtal.

Av de strategier som regeringen föreslagit och som

beskrivits tidigare framgår att regeringen betonar

vikten av en utvecklad styrning av statlig

verksamhet och tydligare ansvarsfördelning mellan

stat och kommuner. När det gäller motionskraven på

decentralisering av beslutsnivån för de regionala

uppgifterna kan utvecklingen mot kommunala

samverkansorgan i viss mån sägas ligga i linje med

motionsönskemålen.

Med hänvisning till vad som anförts anser

utskottet att riksdagen bör godkänna regeringens

förslag om mål och strategier inom den regionala

utvecklingspolitiken och avslå här behandlade

motionsyrkanden.

Starkare regioner och kommuner

Inledning

I detta avsnitt tas upp förslag och bedömningar som

syftar till att skapa starkare lokala

arbetsmarknadsregioner och kommuner, åtgärder som

bidrar till att stärka de långsiktiga

förutsättningarna för utveckling samt kommunalt och

mellankommunalt utvecklingsarbete. Som nämnts

tidigare refereras samtliga förslag från

propositionen om regional utvecklingspolitik; även

de förslag som inte behandlas av utskottet.

Transportfrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

Rikstrafikens uppgifter och om samordning av

transporter av gods och resenärer. Jämför

reservation 2 (m).

Propositionen

Utveckling av godstransportsystemet

Enligt regeringens bedömning är en utveckling av

godstransportsystemet ytterst angelägen. Regeringen

avser att återkomma till riksdagen med förslag när

Godstransportdelegationens betänkande har

färdigberetts inom Rege-ringskansliet.

Godstransportdelegationen har i sitt arbete med en

samlad godstransportstrategi, som överlämnades till

regeringen i juli 2001, behandlat en rad frågor med

anknytning till regional utveckling. Bland annat har

Vänersjöfartens särskilda situation behandlats.

Delegationen anser att de insatser i

godstransportsystemet som är nödvändiga för att

bidra till de transportpolitiska målsättningarna om

positiv regional utveckling bör hanteras av staten

på ett tydligt sätt.

Rikstrafiken skall beakta behovet av funktionella

arbetsmarknadsregioner

Den 1 juli 1999 började den nya myndigheten

Rikstrafiken sin verksamhet. I Rikstrafikens

instruktion anges att myndigheten skall verka för

utveckling och samordning av den interregionala

kollektivtrafiken. Rikstrafiken svarar för statens

upphandling av transportpolitiskt motiverad

interregional kollektiv persontrafik som inte

upprätthålls i trafikhuvudmännens regi och där det

saknas förutsättningar för kommersiell drift.

Regeringen gör bedömningen att det kan vara

värdefullt att Rikstrafiken även väger in behovet av

funktionella arbetsmarknadsregioner vid sin

bedömning av vilken interregional trafik som staten

bör upphandla och avser därför att komplettera

myndighetens styrdokument på detta sätt.

Gotlandstrafiken

I betänkandet Garanterad transportstandard för

Gotland (SOU 2001:66), vilket överlämnats till

regeringen, föreslås att riksdagen lägger fast en

rimlig transportstandard för Gotlandstrafiken. Denna

standard skall garanteras av staten och ta hänsyn

till såväl gods som passagerare. Utredningen bereds

för närvarande i Regeringskansliet, och regeringen

avser att återkomma till riksdagen när ärendet har

färdigberetts.

Kollektivtrafik

Enligt regeringens bedömning är en väl fungerande

kollektivtrafik en viktig förutsättning för

funktionella arbetsmarknadsregioner. Regeringen

anser att kollektivtrafiken bör utvecklas till ett

mer attraktivt och effektivt transportsystem som kan

vara ett konkurrenskraftigt alternativ till

privatbilismen. Därför beslutade regeringen i maj

2001 att tillsätta en utredning om

kollektivtrafikens utveckling (dir. 2001:1).

Kommittén har bl.a. möjlighet att analysera

samordnade transportlösningar. Tyngdpunkten i

kommitténs arbete skall ligga på den lokala och

regionala kollektivtrafikens område. Ett

delbetänkande skall redovisas senast i slutet av år

2001.

Motionerna

Moderata samlingspartiet begär i motion 2001/02:N25

ett tillkännagivande om att det inte bör vara en

uppgift för Rikstrafiken att göra regionalpolitiska

bedömningar.

Miljöpartiet hävdar i kommittémotion 2001/02:N364

att det behövs en översyn av vilka lagar och regler

som lägger hinder i vägen för samordning av

transporter av gods och resenärer. Vidare krävs

medel till ett särskilt kommunikationsprogram för

gles- och landsbygden samt skärgårdar, vilket

innefattar transporter av både människor och gods.

Vissa kompletterande uppgifter

Godstransportdelegationen avlämnade nyligen sitt

slutbetänkande Godstransporter för tillväxt. En

hållbar strategi (SOU 2001:61). Betänkandet är

föremål för remissbehandling under hösten 2001.

Angående godstransporternas roll för regional

tillväxt anför delegationen bl.a. följande:

- Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt

godsförsörjningen i glesbygd.

-

- Möjligheterna att bidra till regionförstoring

genom en effektiv distributionstrafik kräver

fungerande infrastruktur såväl i glesbygd som i

storstadsområden.

-

Trafikutskottet behandlar ett stort antal

transportfrågor i samband med behandlingen av

propositionen om infrastruktur för ett långsiktigt

hållbart transportsystem (prop. 2001/02:20) jämte

motioner. Enligt ärendeplanen justeras

trafikutskottets betänkande den 27 november 2001.

Utskottets ställningstagande

När det gäller det här aktuella yrkandet i motion

2001/02:N364 (mp) anser utskottet att frågan om en

översyn av lagar och regler på trafikområdet bör

behandlas inom ramen för trafikutskottet. Därmed

avstyrker utskottet detta motionsyrkande.

Utskottet instämmer i regeringens uppfattning när

det gäller behovet av en utredning som utifrån ett

konsument- och helhetsperspektiv skall analysera

kollektivtrafiken. Även jämställdhetsperspektivet är

viktigt. Bland annat kan kommittén analysera om

samordnade transportlösningar möjliggör en utökad

kollektivtrafik (prop. 2001/02:4 s. 128).

Utskottet har noterat i propositionen att

Rikstrafiken i realiteten verkar med den

målsättningen att den vid sin bedömning av vilken

interregional trafik som staten bör upphandla även

väger in behovet av funktionella

arbetsmarknadsregioner. Detta leder enligt

utskottets uppfattning till fördelar genom att de

regionala och interregionala kollektivtrafiksystemen

alltmer integreras, vilket i sin tur skapar

förbättrade pendlingsmöjligheter. Utskottet delar

därför inte synen i motion 2001/02:N25 (m) och

avstyrker därmed denna motion i aktuell del.

Det kommunala utjämningssystemet

Propositionen

Det kommunala utjämningssystemet har en avgörande

betydelse för att ge den kommunala självstyrelsen en

reell innebörd också i kommuner och landsting med

svag ekonomi. Genom den omfördelning av resurser som

sker i utjämningssystemet får alla kommuner och

landsting ekonomiska förutsättningar att

tillhandahålla en likvärdig vård, omsorg och

utbildning. Alla medborgare i vårt land skall bl.a.

genom det kommunala utjämningssystemet garanteras en

hög kvalitet i de grundläggande välfärdstjänsterna.

Riksdagen föreslås godkänna vad regeringen anfört i

denna fråga.

Regeringens förslag behandlas av riksdagens

finansutskott i betänkande 2001/02:FiU3, vilket

justeras i slutet av november 2001.

Åtgärder för att stärka kommuner och landsting

med befolk-ningsminskning

Propositionen

Regeringen föreslår att kommuner med kraftig

befolkningsminskning skall få ett särskilt

statsbidrag för åren 2003 och 2004 med 200 miljoner

kronor per år. Enligt förslaget skall bidraget

fördelas efter två olika grunder. En del av

bidraget, totalt 150 miljoner kronor per år,

fördelas till kommuner efter generella principer där

ersättning lämnas med ett enhetligt belopp per

invånare för varje procents befolkningsminskning

utöver fem procent under den senaste tioårsperioden

(1990-2000). Detta bidrag lämnas utöver den

kompensation för befolkningsminskning som finns i

det kommunala utjämningssystemet. Den andra delen av

bidraget på 50 miljoner kronor per år lämnas efter

ansökan och syftar till att främja samverkan mellan

kommuner och mellan landsting.

Regeringens förslag behandlas av riksdagens

finansutskott i betänkande 2001/02:FiU3, vilket

justeras i slutet av november 2001.

Fortsatta insatser för att stödja

omstruktureringen av kommu-nala bostadsföretag

Propositionen

På flertalet av de orter som drabbas av

befolkningsminskning finns det kommunala

bostadsföretag. Effekterna för dessa företag är att

andelen tomma lägenheter ökar. Enligt vad som anförs

i propositionen bör kostnaden för att lyfta bort de

övertaliga bostäderna betraktas som en

regionalpolitiskt betingad kostnad och i ökad

utsträckning bäras av staten. Regeringen avser att

återkomma angående medel i statsbudgeten för ett

program som sträcker sig fram t.o.m. år 2010.

Regeringen föreslår att det under år 2002 inrättas

en organisation med uppgift att ge fortsatt statligt

stöd till en omstrukturering av kommunala

bostadsföretag. Denna organisation skall kunna ge

medel för avveckling eller utveckling av tomma

lägenheter, till riskkapital samt för behov av

nedskrivning av fastighetsvärden. Regeringen avser

att återkomma angående storleken på dessa insatser.

Regeringens förslag behandlas av riksdagens

bostadsutskott i betänkande 2001/02:BoU1, vilket

justeras i november 2001.

Strukturomvandling och lokalisering av

arbetstillfällen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå samtliga motionsyrkanden.

Nu gällande principer för utlokalisering av

statliga myndigheter bör även

fortsättningsvis äga giltighet och de bör

följas, anser utskottet. Jämför reservation 3

(c).

Propositionen

Omställningsgruppen inrättades inom

Näringsdepartementet som en följd av

strukturomvandling på flera orter i samband med

neddragning inom Försvarsmakten.

Enligt regeringens bedömning bör erfarenheterna

från Omställningsgruppens arbete med strategiska

utvecklingsinsatser tillvaratas i ett vidare

sammanhang. Syftet bör vara att förbättra statens

möjligheter att bistå kommuner som önskar hjälp med

att mobilisera sina utvecklingsresurser. En

oberoende utvärdering av Omställningsgruppens arbete

kommer att påbörjas under hösten 2001 med syfte att

följa upp och analysera metoder och arbetsformer.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen med

förslag under år 2002.

Motionerna

Centerpartiet uttalar i motion 2001/02:N263 att

staten genom aktiva insatser kan förstärka regioners

starka sidor genom att strategiskt utlokalisera

verksamhet till regionerna inom det

verksamhetsområde där regionen har sin styrka.

Riksdagen bör ta initiativ till en fortsatt

utlokalisering. I motion 2001/02:N27 ( c) preciseras

kraven på utlokalisering. Enligt motionärerna bör

det redan i utredningsdirektiven till en ny

myndighet eller motsvarande tydligt framgå att

myndigheten inte skall lokaliseras till Stockholm.

Helt eller delvis bör ett antal befintliga

myndigheter kunna utlokaliseras till andra delar av

landet. Målsättningen bör vara att motsvarande 50

000 statliga årsarbetstillfällen bör kunna

utlokaliseras under den kommande femårsperioden.

I Folkpartiets kommittémotion 2001/02:N262

understryks att så långt det är möjligt bör

huvudregeln för lokalisering av statliga myndigheter

- särskilt nya myndigheter - vara lokalisering

utanför storstadsregionerna.

I motion 2001/02:N240 (s) tar motionärerna upp

behovet av en mer aktiv lokaliseringspolitik i syfte

att stärka hela landet och behovet av en samlad

strategi vid regionindelningen av statlig

verksamhet. De senaste årens regionalisering av

statlig verksamhet har skett utan ordentlig

samordning, vilket försvårar myndigheternas arbete

och gör samverkan mellan olika myndigheter tungrodd.

I motion 2001/02:N291 (c, s) hävdas att

målsättningen bör vara att 100 000 statliga jobb

lokaliseras till regioner med sviktande

befolkningsunderlag inom en tioårsperiod.

I motion 2001/02:N294 (s) föreslås att regeringen

får i uppdrag att utreda vilka statliga verksamheter

som kan omlokaliseras från de snabbt växande

storstadsområdena.

Enligt motionären bakom motion 2001/02:N201 (m)

bör statlig verksamhet flyttas ut från Stockholm,

som är en överhettad region, till andra orter med

bra kommunikationer, t.ex. Gävle.

I motionerna 2001/02:N276 (m) och 2001/02:N259

(kd) föreslås att en särskild parlamentarisk

arbetsgrupp tillsätts med uppdrag att undersöka i

vilken utsträckning regeringen har uppfyllt sina

åtaganden när det gäller att skapa ersättningsjobb

på de orter som drabbades av regementsnedläggningar

år 2000. Gruppen bör - enligt krav i den sistnämnda

motionen - komma med förslag till åtgärder i de fall

regeringens utfästelser inte har infriats.

I motion 2001/02:N242 (kd) framförs att regeringen

snarast bör genomföra en samlad utvärdering av vilka

myndigheter och verk som kan omlokaliseras från

Stockholms innerstad till Stockholms yttre

stadsdelar och förortskommuner.

I motion 2001/02:N284 (kd) understryks vikten av

konsekvensanalyser inför ny- och omlokalisering av

statliga verk.

I motion 2001/02:N301 (c) föreslås att

statsmakterna vid ny- eller omorganisation av

myndigheter bör utlokalisera verksamhet till Kalmar

län, t.ex. Turistdelegationen till Borgholm och

Arkivet för ljud och bild till Hultsfred.

I motion 2001/02:N17 (c) begärs att

Familjemedicinska institutet skall lokaliseras till

Falun. Institutet har hela landets primärvård som

arbetsområde och huvuddelen av

informationsspridningen skall ske genom att utnyttja

IT-teknik. Familjemedicinska institutet är därför,

enligt motionärerna, relativt oberoende av

lokaliseringsort.

Enligt vad som sägs i motion 2001/02:N254 (fp) bör

de samhälleliga konsekvenserna av koncentrationen av

statliga verk och styrelser till Stockholmsområdet

utredas. Motionärerna erinrar om att principerna är

att lokalisering eller avknoppning av myndigheter

till Stockholmsområdet bör undvikas om det inte

finns särskilda skäl. Motionärerna anser att

lokalisering av nya myndigheter till Stockholms

grannkommuner är ett sätt att kringgå principerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Utskottet har tidigare behandlat frågan om

utvecklingsprogram för kommuner med särskilda

omställningsproblem främst på grund av neddragningar

inom Försvarsmakten och vid detta tillfälle även

tagit upp frågan om utlokalisering av statliga

arbetstillfällen i ett brett perspektiv (skr.

1999/2000:33, bet. 1999/2000: NU10).

Utskottets ställningstagande till behovet av

åtgärder i allmänhet med anledning av

försvarsnedläggningarna innebar att utskottet

ställde sig positivt till regeringens satsning på

utvecklingsprogram för de aktuella kommunerna.

Omställningsgruppens arbete har nämnts i det

föregående.

Ett enhälligt utskott konstaterade i betänkandet

att det förelåg principer för såväl lokaliseringen

som beslutshanteringen i sådana ärenden. Dessa

principer har riksdagen som sin mening givit

regeringen till känna hösten 1996. Principerna

innebär att riksdagen kan förvänta sig att

regeringen underställer lokaliseringsärenden som är

av större vikt eller på annat sätt av principiellt

intresse för riksdagens ställningstagande.

Bakgrunden är att riksdagen år 1990 lade fast

vissa principer för lokalisering av statlig

verksamhet. I arbetsmarknadsutskottets betänkande

(bet. 1989/90:AU13) uttalades bl.a. att

omlokalisering men kanske framför allt

decentralisering är viktiga inslag i strävandena att

åstadkomma en balanserad regional utveckling. Enligt

arbetsmarknadsutskottet bör en fortlöpande prövning

ske av förutsättningarna för en decentralisering av

verksamheter. En utgångspunkt är att myndigheterna

även efter en omlokalisering eller decentralisering

skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter effektivt.

Vidare uttalades att även andra orter än

stödjepunkterna, särskilt i sydöstra Sverige och

Sjuhäradsbygden, kan komma i fråga för lokalisering.

I arbetsmarknadsutskottets betänkande 1996/97:AU2

från hösten 1996, preciserades principerna något.

Bland annat uttalade arbetsmarknadsutskottet att

alternativ lokalisering kan vara orter eller

regioner där statlig verksamhet läggs ned eller som

i övrigt är mindre väl försörjda med sådan

verksamhet. I vart fall bör en annan

lokaliseringsort än Stockholm övervägas. En

utgångspunkt skall dock vara att myndigheterna även

efter en sådan lokalisering skall kunna utföra sina

arbetsuppgifter effektivt.

Hösten 1998 övertog näringsutskottet

beredningsansvaret i riksdagen för de

regionalpolitiska frågorna inklusive

utlokaliseringsfrågor. De fastlagda principerna har

inte ändrats efter näringsutskottets övertagande av

ansvaret för de regionalpolitiska frågorna.

När det gäller den i motioner upptagna frågan om

ersättningsjobb på de orter som drabbades av

regementsnedläggningar har näringsminister Björn

Rosengren i oktober 2001 svarat på ett antal frågor

i riksdagen av denna innebörd (frågorna

2001/02:11-16 av Margareta Viklund (kd( samt

2001/02:26 och 27 av Kerstin Kristiansson Karlstedt

(s().

Näringsministern anförde att frågorna om antalet

utlovade statliga arbetstillfällen till Boden (75),

Falun (135), Gotland (90), Hässleholm (215), Kiruna

(100) och Sollefteå (300) skulle besvaras i ett

sammanhang. De prioriterade försvarskommunerna

bedriver, tillsammans med Omställningsgruppen, ett

intensivt arbete med att utforma program för en

långsiktigt stark utveckling, enligt

näringsministern. Som en del av programmen ingår

bl.a. att etablera ett antal statliga

arbetstillfällen.

Sådana etableringar sades var en grannlaga uppgift

eftersom ersättningsjobben bör passa in i

kommunernas kommande utveckling och

näringslivsstruktur, samtidigt som de etablerade

statliga verksamheterna, i sin nya omgivning, måste

kunna bedriva sitt arbete utifrån de verksamhetsmål

som regeringen ställt upp. Lokaliseringar av

statliga arbetstillfällen får därför inte forceras

fram, anförde näringsministern, utan bör göras efter

ett noggrant analysarbete och omfattande kontakter.

För närvarande har beslut fattats om etablering i

Boden av ca 100 arbetstillfällen, i Falun av ca 80

arbetstillfällen, i fråga om Gotland av ca 150

arbetstillfällen, i Hässleholm av drygt 200

arbetstillfällen, i Kiruna av ca 80 arbetstillfällen

och i Sollefteå av ca 155 arbetstillfällen. Vidare

påpekade näringsministern att beträffande Härnösand,

som har utlovats 15 statliga arbetstillfällen, har

beslut om ca 45 arbetstillfällen fattats. Till

Karlsborg, som inte har någon utfästelse om statliga

arbetstillfällen, har hittills fattats beslut om

lokalisering av ca 60 statliga arbetstillfällen.

Emellertid måste ytterligare ca 400 statliga

sysselsättningstillfällen lokaliseras till

försvarsorterna innan regeringens löfte i skrivelse

1999/2000:33 är infriat, anfördes det. Enligt

näringsministern bereds för närvarande inom

Regeringskansliet beslut om flera nya statliga jobb

till de prioriterade försvarskommunerna. Regeringen

avser att återkomma med en närmare redovisning av

resultaten av Omställningsgruppens arbete.

I svaren (på frågorna 2001/02:26 och 27) nämnde

näringsministern att regeringen för närvarande

överväger om, och i så fall hur, vissa

omställningskommuner kan komma att behöva fortsatt

stöd i sin utvecklingsprocess även efter årsskiftet

2001/02 trots att Omställningsgruppen kommer att

avsluta sitt arbete vid årsskiftet.

Ytterligare arbetstillfällen tillkommer i samband

med Carephone AB:s etablering i Kiruna och Kalix

enligt ett pressmeddelande från Näringsdepartementet

den 24 oktober 2001. Sammanlagt avser regeringen att

avsätta 23 miljoner kronor i

sysselsättningsbidrag för att etablera 70 jobb i

Kiruna och 50 i Kalix med larm- och

trygghetstelefoni samt sjukvårdsrådgivning.

Enligt information som inhämtats från

Omställningsgruppen kommer - när gruppens arbete är

avslutat - ett sammanfattande "bokslut" att

redovisas för var och en av de kommuner som

omfattats av omställningsprogrammet. Enligt

planeringen kommer sammanfattningarna bl.a. att

innehålla uppgifter om det nyföretagande och de nya

statliga arbetstillfällen m.m. som gruppen

initierat.

Utskottets ställningstagande

Som redovisas ovan är utgångspunkten att riksdagen

kan förvänta sig att regeringen underställer ärenden

om lokalisering av statlig verksamhet som är av

större vikt eller på annat sätt av principiellt

intresse för riksdagens bedömning och beslut.

Självklart föreligger alltid möjligheten för utskott

och riksdag att göra bedömningen att det inte finns

skäl att ta ställning i ett lokaliseringsärende.

Enligt utskottets uppfattning utgår de redovisade

principerna för utlokalisering av statliga

myndigheter från kriterier som är väl ägnade att ge

vägledning vid lokalisering av nya myndigheter eller

enheter. Även lokalisering av andra organ än

myndigheter har kommit in i bilden i samband med

utvecklingsprogram för kommuner med anledning av

strukturomvandling inom Försvarsmakten. Liksom

tidigare är utgångspunkten att myndigheterna också

efter en omlokalisering skall kunna utföra sina

arbetsuppgifter effektivt.

Sammanfattningsvis anser utskottet att de gällande

principerna för utlokalisering av statliga

myndigheter även fortsättningsvis bör äga giltighet

och att de bör följas i överensstämmelse med de

grunder som arbetsmarknadsutskottet förordat och

riksdagen uttalat.

Med hänvisning till vad som anförts anser inte

utskottet att det finns behov av något uttalande

från riksdagens sida med anledning av de nu aktuella

motionsyrkandena. De avstyrks således.

Storstadsfrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå *s*a*m*t*l*i*g*a*

*m*o*t*i*o*n*s*y*r*k*a*n*d*e*n*,* *v*i*l*k*a*

*i* *s*t*o*r* *u*t*s*t*r*ä*c*k*n*i*n*g*

*l*i*g*g*e*r* *i* *l*i*n*j*e* *m*e*d* *d*e*n*

*f*ö*r*o*r*d*a*d*e* *p*o*l*i*t*i*k*e*n*.*

*

*P*r*o*p*o*s*i*t*i*o*n*e*n*

*

*D*e* *a*v* *r*i*k*s*d*a*g*e*n* *(*b*e*t*.*

*1*9*9*8*/*9*9*:*A*U*2*)* *b*e*s*l*u*t*a*d*e*

*ö*v*e*r*g*r*i*p*a*n*d*e* *m*å*l*e*n* *f*ö*r*

*s*t*o*r*s*t*a*d*s*p*o*l*i*t*i*k*e*n* *ä*r* * d

*

* a*t*t* *g*e*

*s*t*o*r*s*t*a*d*s*r*e*g*i*o*n*e*r*n*a* *g*o*d*a*

*f*ö*r*u*t*s*ä*t*t*n*i*n*g*a*r* *f*ö*r långsiktig

hållbar tillväxt och därmed kunna bidra till att

nya arbetstillfällen skapas såväl inom regionerna

som i övriga delar av landet (tillväxtmålet) och

·

· att bryta den sociala, etniska och

diskriminerande segregationen i

storstadsregionerna och att verka för jämlika och

jämställda levnadsvillkor för storstädernas

invånare (integrationsmålet).

·

Storstadspolitikens tillväxtmål tar sikte på att ge

goda förutsättningar i samtliga kommuner i

storstadsregionerna. För arbetet med att bryta

segregationen föreslogs att lokala utvecklingsavtal

skulle tecknas mellan staten och vissa

storstadskommuner. Vidare inrättades en

storstadsdelegation, bestående av ett antal

statssekreterare med uppgift att utveckla den

nationella storstadspolitiken. Vid

riksdagsbehandlingen betonades att den principiella

utgångspunkten för storstadspolitiken skall vara

densamma som för regionalpolitiken, dvs. att utjämna

de strukturella orättvisor som finns mellan olika

områden.

Motionerna

Moderata samlingspartiet anför i motion 2001/02:N224

att utgångspunkten för storstadspolitiken bör vara

storstädernas möjligheter. Storstäderna skall därför

inte behandlas som problemområden och inte heller

ställas emot glesbygden. Storstäderna både kan och

bör fortsätta att gå i täten för förnyelsen av

Sverige. En viktig faktor bakom Stockholms tillväxt

är de s.k. klustren, exempelvis inom IT, finansiell

verksamhet, medier och kultur.

I Centerpartiets motion 2001/02:So501 begärs ett

tillkännagivande att samordning och samarbete mellan

myndigheter, enskilda och organisationer måste

stärkas och utvecklas för att stadsmiljön skall vara

trygg. Ett brett samarbetsorgan, s.k. trygghetsråd,

har visat sig ge goda resultat.

Enligt uppfattningen i motion 2001/02:N21 (s)

behövs en väl utvecklad "urbanpolitik" med hänsyn

till att hela landet är beroende av starka urbana

regioner med långsiktigt hållbar utvecklingskraft.

Urbanpolitiken bör enligt motionärerna vara en

central, integrerad del av den nationella politiken

för regional utveckling och syfta till att

underlätta och utveckla städernas roll som motorer

för tillväxt.

I motion 2001/02:N245 (s) begärs att regeringen

skall utforma en långsiktig strategi för nästa steg

i storstadspolitiken i syfte att motverka ökade

samhällsklyftor och segregation. Denna strategi bör

enligt motionärernas mening bygga på den generella

välfärdens grund.

Vissa kompletterande uppgifter

Som planerat pågår nu - efter tre års arbete med

storstadspolitiken i den form den beslutats av

riksdagen - ett omfattande uppföljnings- och

utvärderingsarbete. Syftet är att under år 2002

sammanställa materialet för att därefter lämna en

redovisning till riksdagen. Sammanlagt beräknas att

över två miljarder kronor anslås till arbetet under

perioden 1999-2003 från utgiftsområde 8 Invandrare

och flyktingar och från utgiftsområde 16 Utbildning

och universitetsforskning.

Därutöver kan nämnas att regeringen har tillsatt

den s.k. Stockholmsberedningen för att lämna förslag

på insatser som förbättrar transportsystemet i

Stockholmsregionen men också transportmöjligheterna

mellan Stockholm och övriga Mälardalen, övriga

landet samt internationellt. Enligt direktiven (dir.

2000:96) har utredningen i uppdrag att bl.a. föreslå

insatser för att uppnå en ökad satsning på

kollektivtrafiken och förbättringar av

transportsystemet som leder till att det skapas fler

platser som är attraktiva för etableringar av

bostäder och arbetsplatser. Ett delbetänkande har

avlämnats i juni 2001, Transportsystemet i

Stockholmsregionen (SOU 2001:51), med analys av de

mål som bör vara vägledande för olika konkreta

åtgärder. Uppdraget skall redovisas senast den 31

december 2003.

Utskottets ställningstagande

Likheten mellan den regionala utvecklingspolitiken

och storstadspolitiken är uppenbar. I båda fallen är

det fråga om att finna de bästa instrumenten för att

uppnå en hållbar tillväxt och goda sociala

förhållanden. I den allmänna debatten framförs

ibland synpunkten att det skulle finnas en

motsättning mellan tillväxt i storstäder och

tillväxt i övriga regioner. En sådan tanke är

främmande för utskottets sätt att se. Utskottet är

tvärtom av den bestämda uppfattningen att tillväxt

och goda levnadsvillkor med trygghet, jämlikhet och

jämställdhet inte ingår i ett s.k. nollsummespel,

där en uppgång för en region motsvaras av en nedgång

för en annan region. En tillväxtregion som Stockholm

kan förväntas "spilla över" utvecklingsmöjligheter

till närliggande regioner. Vidare kan ett kluster

som innehåller framgångsrika företag i en

storstadsregion medföra utveckling även för övriga

företag inom klustret i andra regioner.

Såväl de regionala

tillväxtavtalen/tillväxtprogrammen som

storstadspolitiken står inför en omfattande

utvärderingsprocess. Enligt utskottets mening är det

viktigt att erfarenheterna från de båda områdena

analyseras också ur den synvinkeln att

tillväxtprogrammen kan hämta inspiration från de

lokala utvecklingsavtalen och vice versa. Ett

kontinuerligt erfarenhetsutbyte mellan

Storstadsdelegationen och Tvärdelegationen är också

väsentligt, vilket arbetsmarknadsutskottet tidigare

har betonat.

Ett sådant gemensamt erfarenhetsutbyte kan också

motivera att ett närmande mellan de båda områdena

prövas. Särskilt med hänsyn till den nya

målformuleringen för den regionala

utvecklingspolitiken, om väl fungerande och hållbara

arbetsmarknadsregioner med en god servicenivå i alla

delar av landet, kan reflexionen göras att

tillgänglighet till arbetsplatser och service är

viktig även inom utsatta storstadsmiljöer.

Ytterligare en faktor som talar för att ett närmande

mellan de båda områdena prövas är att det finns

glesbygdsområden också helt nära de stora städerna,

vilket medför att storstadsproblem och

glesbygdsproblem kan föreligga samtidigt.

I stor utsträckning ligger här behandlade

motionsyrkanden i linje med den politik som

utskottet förordar. Med hänvisning till vad som

anförts avstyrks motionerna i aktuella delar.

Näringslivsutveckling

Särskilda delegationer för starkare regioner

Propositionen

I vissa delar av landet finns det ytterligare behov

av särskilda stimulansåtgärder. Regeringen anser

därför att särskilda delegationer med tidsbegränsade

mandat bör inrättas. De skall - i dialog med

regionala och lokala aktörer - medverka till att

långsiktigt stärka utvecklingen inom de mest utsatta

lokala arbetsmarknadsregionerna i norra Sveriges

inland respektive delar av Bergs-lagen, Dalsland och

Värmland. Regeringen avser att närmare utforma

delegationernas uppgifter efter samråd med berörda

myndigheter och organisationer.

Stärkt lokal näringslivsutveckling

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om att ett

program för stärkt lokal näringslivsutveckling inte

behövs. Jämför reservation 4 (m, kd, fp).

Propositionen

Enligt regeringen bör under perioden 2002-2004 ett

program med syfte att långsiktigt stärka lokal

näringslivsutveckling inrättas. Fokus bör ligga på

en eller flera lokala arbetsmarknadsregioner.

Programmet skall främja samverkan mellan kommuner,

kommungrupperingar och den regionala nivån.

Regeringen avser att ge NUTEK i uppdrag att, i

samråd med Svenska Kommunförbundet och

Landstingsförbundet, utforma och genomföra

programmet under perioden 2002-2004. För

genomförandet avsätts högst 25 miljoner kronor.

Motionen

Kristdemokraterna ställer sig i motion 2001/02:N31

avvisande till regeringens bedömning om medel till

stärkt lokal näringslivsutveckling. Om

Kristdemokraternas förslag i övrigt genomförs behövs

inte någon sådan åtgärd enligt motionärerna.

Utskottets ställningstagande

Det av regeringen förordade programmet finansieras

via anslagen (33:1) Allmänna regionalpolitiska

åtgärder och (33:7) Särskilda regionala

utvecklingsprogram inom utgiftsområde 19, vilket

behandlas i utskottets betänkande 2001/02:NU2.

Enligt utskottets uppfattning är ett program för

stärkt lokal näringslivsutveckling ett

ändamålsenligt instrument för att främja

förutsättningarna för de lokala

arbetsmarknadsregionerna genom metod- och

processtöd. Regeringens avsikt är att de lokala

arbetsmarknadsregionerna bättre skall kunna

attrahera kompetent arbetskraft och därmed stärka

näringslivsstrukturen.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrks

motion 2001/02:N31 (kd) i aktuell del.

Rörlighetsstimulanser

Utökat pendlingsbidrag

Propositionen

Regeringen föreslår att ett pendlingsbidrag för

veckopendling skall inrättas på försök. Bidraget

skall gälla från den 1 januari 2002.

Regeringsförslaget behandlas av riksdagens

arbetsmarknadsutskott i betänkande 2001/02:AU1,

vilket justeras av utskottet i slutet av november

2001.

Utredning

Propositionen

Regeringen har för avsikt att tillsätta en utredning

med uppdrag att göra en översyn av de

rörlighetsstimulerande medlen inom

arbetsmarknadspolitiken, med särskild tyngdpunkt på

flyttningsbidragen. Olika möjligheter att främja

tillgången till nyckelpersoner i mindre lokala

arbetsmarknadsregioner bör övervägas. Även frågan om

att stödja medföljande bör uppmärksammas. Frågan om

ett eventuellt bidrag till betalning av

studieskulder bör enligt regeringens mening ses i

ett vidare perspektiv.

Skattefrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett antal motioner med krav på

ändringar i skattereglerna. Bland annat hänvisar

utskottet till skatteutskottets inställning i de

aktuella frågorna. Jämför reservation 5 (m, kd, c,

fp).

Motionerna

Centerpartiet anför i motion 2001/02:N27 att arbetet

med att förstora arbetsmarknaderna förutsätter

fungerande kommunikationer och bättre

förutsättningar för pendling. Riksdagen bör därför

enligt Centerpartiet besluta att höja reseavdraget

till 20 kr per mil. Vidare bör även resor i samband

med barnomsorg omfattas och gränsen för avdragsgill

resekostnad på 7 000 kr delas upp på årets tolv

månader för att öka möjligheten för säsongsarbetare

att kunna ta del av reseavdraget.

I motionerna 2001/02:N30 (s) och 2001/02:N33 (s)

begärs ett tillkännagivande om de skattemässiga

reseavdragen. Enligt motionärerna förutsätter

kommunikationer i glesbygden till stor del

användande av egen bil. Därför är det viktigt att

systemet med reseavdrag vidareutvecklas till förmån

för dem som bor i glesbygd.

I motion 2001/02:N18 (c) föreslås

försöksverksamhet med utökat resebidrag i

Västernorrlands län.

En annan fråga med anknytning till skattskyldigheten

tas upp i motion 2001/02:N28 (s), nämligen frågan om

avdrag för dubbel bosättning för två makar som av

arbetsmarknadsskäl bor på olika orter. Enligt

motionärerna kan en liten arbetsmarknad på

landsbygden inte alltid erbjuda båda makarna jobb.

Samtidigt förutsätter skattemyndigheterna att makar

söker jobb där de kan bo tillsammans. Detta innebär

i praktiken att båda makarna måste söka jobb på en

stor arbetsmarknad.

Vissa kompletterande uppgifter

Inledningsvis skall påpekas att även Moderata

samlingspartiet och Kristdemokraterna anser att

reseavdragen för arbetspendling med bil bör höjas,

dock utan samband med yrkande som behandlas av

utskottet. Oppositionspartiernas förslag på

skatteområdet, t.ex. när det gäller differentierad

drivmedelsskatt m.m., behandlas av skatteutskottet.

Skatteutskottet har tagit upp olika

reseavdragsfrågor i sitt yttrande till

finansutskottet med anledning av budgetpropositionen

för år 2002 och motioner från allmänna motionstiden

år 2001. Bland annat yttrar sig skatteutskottet över

frågan om höjning av reseavdraget till 20 kr per

mil. Enligt skatteutskottets mening finns det inte

nu någon anledning att genomföra ytterligare

justeringar av reseavdraget. Beträffande inräknande

av resor till dagis har skatteutskottet anfört

följande (yttr. 2001/02:SkU1y):

När det gäller förslagen om en möjlighet att räkna

in den extra tiden för att lämna barn på dagis finns

det enligt utskottets mening skäl att hålla

gränsdragningen kring dagens avdragsrätt för resor

till och från arbetet så enkel och lättillämpad som

möjligt. Att låta skattemyndigheterna beakta resan

för inlämning och hämtning av barn på dagis när

tidsvinsten beräknas skulle komplicera de

bedömningar som måste göras i dessa fall. Härtill

kommer att fördelningspolitiska invändningar kan

riktas mot åtgärder som innebär att endast vissa

barnfamiljer erbjuds en avdragsrätt för en del av

sina levnadskostnader. Om syftet är att förbättra

barnfamiljernas ekonomiska situation bör andra

lösningar användas, t.ex. förbättringar av de olika

stöd som i dag går direkt till barnfamiljerna.

När det gäller den begärda försöksverksamheten i

Västernorrland bör det observeras att Lagrådet

(1998-09-10) har varnat för risken att lika fall

skulle behandlas olika (i samband med lagförslag om

nedsatt fastighetsskatt).

I fråga om avdrag för dubbel bosättning kan det

erinras om att den tidigare tvåårsgränsen som gällde

vid tillfälligt arbete på annan plats än hemorten

slopades från och med 1999 års taxering. Vid dubbel

bosättning gäller nu att gifta och sammanboende par

medges avdrag under längst tre år och ensamstående

skattskyldiga avdrag under längst ett år. Avdrag

under längre tid kan medges om det finns särskilda

skäl. Våren 2000 gjorde riksdagen ett

tillkännagivande till regeringen i samband med en

likartad fråga. Tillkännagivandet innebär att

regeringen bör genomföra en kompletterande utredning

till utredningsbetänkandet Förmåner och ökade

levnadskostnader (SOU 1999:94) för att belysa

effekterna av avdragsreglerna för rörligheten på

arbetsmarknaden och för de enskilda som bor och

arbetar i glesbygd (bet. 1999/2000:SkU13 s.18). I en

reservation (s, mp) framfördes att den fortsatta

beredningen av utredningens förslag bör avvaktas.

Enligt uppgift kommer Finansdepartementets arbete

med denna fråga att påbörjas under år 2002.

Det kan vidare nämnas att skatteutskottet under våren 2002

kommer att behandla motion 2001/02:Sk461 (v), där

motionärerna begär att regeringen återkommer med

förslag om avdragsrätt för dubbel bosättning vid

permanent arbete på olika platser från och med

inkomståret 2003.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser positivt på att regeringen kommer att

tillsätta en utredning för att se över de

rörlighetsstimulerande medlen inom

arbetsmarknadspolitiken och att tyngdpunkten skall

ligga på flyttningsbidragen. Frågor angående

nyckelpersoner, medföljande och eventuella lättnader

i fråga om återbetalning av studieskulder kan därmed

få ytterligare belysning.

I samband med förslaget om avdrag vid dubbel

bosättning har riksdagen på skatteutskottets förslag

gjort ett tillkännagivande till regeringen, vilket

leder till att denna fråga särskilt kommer att

utredas under år 2002. Utskottet ser positivt på att

ytterligare beslutsunderlag kommer att erhållas i en

fråga som kan få ökad betydelse inom ramen för den

regionala utvecklingspolitiken.

Reseavdraget fastställdes så sent som år 1998 till

15 kr per mil och avsikten var då att skapa en viss

marginal för att beloppet skulle kunna kvarstå

oförändrat under ett antal år. Härefter har

avdragsbeloppet höjts med en krona till 16 kr per

mil under innevarande år. Syftet med denna höjning

har varit att stimulera rörligheten på

arbetsmarknaden. Som framgår av det föregående finns

det enligt skatteutskottets mening inte nu någon

anledning att genomföra ytterligare justeringar av

detta belopp. Utskottet instämmer i skatteutskottets

uppfattning. Den begärda uppdelningen av

reseavdraget i tolv delar förefaller stå i strid med

strävandena efter att förenkla skattelagstiftningen

och avvisas därmed.

Även när det gäller förslaget om att inkludera

resor för att lämna barn på dagis anser utskottet

att skatteutskottets motivering för att avvisa ett

sådant förslag är hållbart.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet

här behandlade motioner i aktuella delar.

Lokala och regionala resurscentrum för kvinnor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå aktuella motionsyrkanden

med hänvisning till att den förda politiken,

dvs. att jämställdhetsaspekter bör prägla

närings- och regionalpolitiken, ligger i

linje med den grundsyn som redovisas i

motionerna. Jämför reservation 6 (m, kd, fp)

och reservation 7 (c).

Propositionen

Regionala och lokala resurscentrum för kvinnor finns

på cirka 120 platser i Sverige. De har till syfte

att bl.a. stimulera kvinnors företagande. Varje

centrum har utformats från lokala behov och ser

därför olika ut i olika delar av landet. För

perioden 2002-2004 avser regeringen att avsätta 10

miljoner kronor per år för att täcka en del av

kostnaderna för basfinansieringen vid regionala och

lokala resurscentrum för kvinnor. Dessutom bör vissa

särskilda medel avsättas till projekt som drivs vid

dessa centrum.

Enligt NUTEK tilldelades regionala och lokala

resurscentrum under år 2000 uppskattningsvis cirka

50 miljoner kronor som bidrag från olika

finansiärer, varav NUTEK bidrog med ca 19 miljoner

kronor.

Motionerna

Centerpartiet anför i motionerna 2001/02:N27 och

2001/02:A212 att modellen med kvinnliga

affärsrådgivare, resurscentrum för kvinnor och

kvinnolån har slagit väl ut och inte bör upphöra

efter år 2004 utan i stället permanentas. Dessa

åtgärder som varit lyckosamma när det gäller

kvinnornas företagande bör prövas också när det

gäller att stötta invandrare som vill starta

företag.

Vissa kompletterande uppgifter

Den av regeringen förordade avsättningen av medel

till regionala och lokala resurscentrum för kvinnor

finansieras via anslaget (33:1) Allmänna

regionalpolitiska åtgärder inom utgiftsområde 19,

vilket behandlas i utskottets betänkande

2001/02:NU2.

Beträffande kvinnliga affärsrådgivare sägs det i

regleringsbrevet för anslaget (38:2)

Näringslivsutveckling för år 2001 att NUTEK:s

verksamhet på området skall innefatta stöd till

kvinnliga affärsrådgivare och annan

rådgivningsverksamhet, spridning av

forskningsinsatser och annan kunskap kring kvinnors

företagande samt internationellt arbete.

Resultat av verksamheten med kvinnliga

affärsrådgivare redovisas, som nämnts i ett

inledande avsnitt, i rapporten Om regionalpolitiken

blev jämställd - jämställdhetsperspektiv på

regionalpolitik. Enligt expertgruppen som författat

rapporten är det viktigt att ta vara på och även

sprida erfarenheterna från affärsrådgivning för

kvinnor. Mot bakgrund av de utvärderingar som finns

föreslås i rapporten utökade möjligheter till

affärsrådgivning för kvinnor i hela landet. Det

motiveras bl.a. av att andelen kvinnor bland

nyföretagarna fortfarande är låg.

I regleringsbrevet för år 2001 för anslaget (33:1)

Allmänna regionalpolitiska åtgärder under

utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling

anges att NUTEK skall avsätta lägst 26 miljoner

kronor för bidrag till projekt vid regionala och

lokala resurscentrum för kvinnor i främst nationella

stödområden och EG:s strukturfondsområden. Bidrag

skall ges till tillväxtorienterade projekt med

inriktning på näringslivsutveckling och

sysselsättning samt projekt med syfte att utveckla

och implementera kunskap om kvinnors företagande.

Medlen får användas till att dels starta nya

projekt, dels vidareutveckla tidigare projekt för

att tillvarata erfarenheter, kontaktnät och

kunskaper som vunnits i dessa. Medel för

projektverksamheten beräknas uppgå till 26 miljoner

kronor även under år 2002. Sammanlagt kommer således

finansieringen under år 2002 att uppgå till 36

miljoner kronor.

För att främja kvinnors och invandrares

företagande har regeringen i budgetpropositionen för

år 2002 inom anslaget (38:2) Näringslivsutveckling

m.m. inom utgiftsområde 24 Näringsliv beräknat ökade

belopp med 9 miljoner kronor år 2002, 14 miljoner

kronor år 2003 och 19 miljoner kronor år 2004.

Kvinnors företagande har varit ett prioriterat

område inom ALMI. Finansiering, t.ex. företagarlån

för kvinnor, eller rådgivning i främst strategiska

frågor har kunnat erhållas från ALMI. Företagarlånet

för kvinnor infördes i augusti 1994. Som kommer att

redovisas i det följande avser regeringen - enligt

vad som sägs i propositionen - att införa ett

generellt mikrolån med samma villkor som gäller för

företagarlån för kvinnor. Bland annat skall en

uppföljning av lånet ske årligen. Det anges att det

är angeläget att de tidigare prioriterade grupperna

kvinnor, ungdomar och invandrare ges fortsatt

prioritet. Kunskap och erfarenhet av dessa gruppers

behov skall beaktas vid all kredithantering enligt

regeringen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser liksom tidigare att det är en viktig

uppgift inom närings- och regionalpolitiken att

särskilt stödja kvinnors företagande. Det finns en

stor utvecklingspotential bland kvinnliga

företagare, och det är också angeläget att fler

kvinnor blir företagare. Generellt sett gäller att

s.k. mainstreaming, dvs. beaktande av

jämställdhetsaspekter i alla sammanhang, bör prägla

närings- och regionalpolitiken för att främja

tillkomst av nya företag och tillväxt av befintliga

företag.

När det gäller ovan nämnda motionskrav har

utskottet ingen annan åsikt än motionärerna i frågan

om att åtgärder som varit lyckosamma när det gäller

kvinnornas företagande också kan prövas när det

gäller att stötta invandrare som vill starta

företag. Som framgår ligger den förda politiken i

linje med den grundsyn som framförs i motionerna

2001/02:N27 (c) och 2001/02:A212 (c). De bör därför

inte föranleda något uttalande från riksdagens sida.

Övriga utvecklingsfrågor

Propositionen

Regional utveckling genom integration och mångfald

Integrationsverkets försöksverksamhet med att

stimulera kommuner utanför storstäderna att i

organiserad form ta emot flyktingar som

ursprungligen tagits emot i storstäderna kommer att

fortsätta även år 2002. Verksamheten är enligt

regeringens uppfattning intressant för regional

utveckling.

De regionala kulturinstitutionerna bidrar till ökad

regional attraktionskraft

Regeringen gör bedömningen att regionala

kulturinstitutioner möjliggör en mångsidig

kulturverksamhet av hög kvalitet i landets alla

regioner. Härigenom ökar regionernas

attraktionskraft.

Som stöd för etableringen av en filmvårdscentral i

Grängesberg bör ytterligare 5 miljoner kronor

avsättas engångsvis för år 2001.

Frågan om filmvårdscentral behandlas av riksdagens

kulturutskott inom ramen för utgiftsområde 17 (bet.

2001/02:KrU1).

Kunskap och kompetens

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå aktuella motioner inom

området kunskap och kompetens, främst med

hänvisning till den utveckling som är på

gång. Jämför reservation 8 (m, kd, c, fp).

Inledning

I detta avsnitt behandlas åtgärder som syftar till

att skapa goda utbildningsmöjligheter i alla delar

av landet. Enligt vad som nämns i propositionen

avser regeringen att följa utvecklingen när det

gäller uppgiften att högskolan skall samverka med

det omgivande samhället och informera om sin

verksamhet.

Propositionen

Utveckling av distansutbildning

Regeringen redovisar sin bedömning att

distansutbildningen bör utvecklas så att den blir

lättillgänglig i hela landet. En flexibelt ordnad

distansutbildning bör främja förutsättningarna för

regional utveckling. För år 2002 föreslår regeringen

att ersättningen för distansutbildningar inom

nätuniversitetet skall vara 90 000 kr per

helårsstudent och helårsprestation. Dessa platser

föreslås således i budgetpropositionen för år 2002

erhålla en särskild ersättning som är högre än t.ex.

ersättningen för de humanistiska,

samhällsvetenskapliga, naturvetenskapliga och

tekniska utbildningsområdena. Under år 2002 avser

regeringen att ta initiativ till ett

utvecklingsarbete för att bl.a. undersöka hur

resurserna för distansutbildning skall beräknas

kommande år.

Samverkan mellan universitet/högskolor och

kommuner

För att stimulera samarbete mellan

universitet/högskolor och kommuner och för att öka

rekryteringen till högskolan samt skapa hållbar

tillväxt i regionerna bör 50 miljoner kronor

avsättas under perioden 2002-2004. Lärosäten och

kommuner kommer under tre år att gemensamt kunna

söka medel för utvecklingsprojekt med dessa syften.

Utveckling av nya högskoleutbildningar

Ett särskilt uppdrag bör ges till Örebro

universitet, Högskolan i Gävle och Mitthögskolan för

att i samarbete med den kommunala vuxenutbildningen

under perioden 2002-2004 utveckla s.k.

collegeutbildning. Dessutom bör ett särskilt uppdrag

ges till Örebro universitet, Luleå tekniska

universitet och Blekinge tekniska högskola för att

under perioden 2002-2004 utveckla kortare

yrkesutbildningar som förordas i regeringens

proposition om den öppna högskolan (prop.

2001/02:15).

Kommunernas ansvar för utbildning

Enligt regeringens bedömning är de principer som

ligger till grund för ansvarsfördelningen mellan

stat och kommun på utbildningens område viktiga att

slå vakt om. Inom ramen för denna ansvarsfördelning

bör en fortsatt utveckling ske. Staten och

kommunerna bör i framtiden ta ett gemensamt ansvar

för utvecklingen av lärandets infrastruktur.

Kommunerna kommer i framtiden att behöva lägga

större vikt vid det regionala

utvecklingsperspektivet vid utvecklingen av

gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen.

Regeringen har uppdragit till Gymnasiekommittén

2000 (dir. 2000:35) att bl.a. utreda och redovisa

hur de interkommunala ersättningarna påverkar

förutsättningarna för samverkan mellan kommuner

kring gymnasieutbildningar samt i övrigt överväga

hur incitamenten till samverkan mellan kommuner kan

stärkas. Kommittén skall redovisa sitt arbete senast

den 30 april 2002.

Vuxnas lärande skall främjas genom

utvecklingsbidrag till kommuner

Ett särskilt bidrag, sammanlagt 20 miljoner kronor,

bör under år 2003 enligt regeringens bedömning ges

till kommuner för uppbyggnaden av lokala lärcentrum.

Lärcentrum är en mötesplats eller studiemiljö som

har en viss infrastruktur för ändamålet.

Målgrupperna för lärcentrumens verksamhet är

ortsbundna och yrkesverksamma personer.

Undervisningen kan ske på plats i lärcentrumet, men

ett lärcentrum kan också vara en plats där den som

studerar på distans får tillgång till den tekniska

utrustning och den studiemiljö som eventuellt behövs

för distansstudierna. Många kommuner har redan i dag

väl fungerande lärcentrum. I andra kommuner har man

inte kommit lika långt och utbyggnaden av ett

lärcentrum kan förknippas med kostnader som en

enskild kommun kan ha svårt att finansiera.

Regionala kompetensråd

Regeringen anser att de regionala kompetensrådens

arbetsformer bör utvecklas. Detta kan ske genom ett

närmare samarbete mellan de regionala kompetensråden

och partnerskapen inom

tillväxtavtalen/tillväxtprogrammen. Merparten av de

regionala kompetensråden bildades under år 1998 och

de finns nu representerade i hela landet. I den

senaste kartläggningen av de regionala

kompetensråden, som gjordes av

Arbetsmarknadsstyrelsen och lämnades till regeringen

i augusti 2001, framkom att rådens roll och arbete

varierar. Flertalet av råden efterfrågar ett

förtydligande av uppdraget samt ett nationellt

forum, dit frågor av mer nationell karaktär kan

kanaliseras och diskuteras.

Motionerna

Moderata samlingspartiet framhåller i motion

2001/02:N25 att det är viktigt att likvärdiga

villkor för utbildning råder i hela landet och att

kvaliteten är hög. Det anförs att ett

decentraliserat ansvar kombinerat med nationell

skolpeng gör det möjligt att behålla även små skolor

på landsbygden. Motionärerna ser positivt på de

utökade möjligheterna till distansutbildning och på

försöken till alternativa lärarutbildningar. Däremot

är de tveksamma till regeringens bedömningar

angående projektbidrag till samverkan och

lärcentrum. Om det finns intresse och kompetens tar

kommunerna själva initiativ till sådana projekt,

sägs det i motionen.

Centerpartiets syn på utbildningsfrågorna

redovisas i motion 2001/02:N27. Enligt motionärerna

är det viktigt att fler ungdomar ges möjligheten att

gå vidare till högre utbildning på hemorten.

Därigenom kan behovet av välutbildad arbetskraft i

framtiden tillgodoses även på de lokala

arbetsmarknaderna, menar motionärerna. Det gäller

också att stimulera ungdomar som kommer från

studieovana hem. Regeringen bör inom ramen för de

medel som avsatts för att stimulera samarbete mellan

universitet/högskolor och kommuner initiera en

försöksverksamhet som syftar till att öka

nyfikenheten för den högre utbildningen redan på

gymnasiet. Vidare anser motionärerna att forskningen

om regional utveckling har blivit eftersatt. För att

säkerställa kompetensen inom detta forskningsområde

bör staten skjuta till mer ekonomiska resurser.

Vidare tar Centerpartiet upp fiskerinäringen,

vilken sägs vara i stort behov av

utbildningsmöjligheter. För att kunna erbjuda en

adekvat yrkesutbildning på alla nivåer inklusive

högskolenivå bör en samlad utbildningsresurs skapas.

Enligt vad Folkpartiet anför i motion 2001/02:N23

är det av särskilt stor vikt för landsbygden att

universitet och högskolor tar sitt ansvar för

distansundervisningen. Folkpartiet vill ha en rörlig

studentpeng både för högskola och folkhögskola,

vilket gör att resurserna tilldelas de institutioner

där studenterna vill läsa. Även när det gäller

gymnasieskolan är utvecklingen av

distansundervisning viktig för landsbygdens

ungdomar. Regeringens bedömningar på

utbildningsområdet accepteras i stort sett av

Folkpartiet med undantag av bedömningen i fråga om

collegeutbildningar vid vissa universitet och

högskolor. En sådan ordning anser motionärerna vara

en utbyggnad av komvux.

Vissa kompletterande uppgifter

Motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2001

angående bl.a. studentpeng och skolpeng kommer att

behandlas av utbildningsutskottet i dess

budgetbetänkande över utgiftsområde 16 Utbildning

och universitetsforskning (bet. 2001/02:UbU1),

vilket justeras i utbildningsutskottet den 22

november 2001. Debatt i riksdagens kammare planeras

till den 7 december 2001.

Ett av regeringens mål inom utbildningspolitiken

är att 50 % av en årskull skall ha börjat studera på

högskolan vid 25 års ålder. I propositionen om den

öppna högskolan (prop. 2001/02:15) tas upp vissa av

de frågor som berörs i motionerna. Enligt

regeringens bedömning bör universitet och högskolor

i samarbete med kommunal vuxenutbildning kunna

erbjuda högskoleintroducerande utbildning, en s.k.

collegeutbildning. Avsikten är att bredda

rekryteringen till högskolan genom att uppmuntra

till högre studier bland grupper som annars inte

skulle fortsätta sina studier, stärka deltagarnas

formella kompetens samt ge dem tillfälle att pröva

på studier i högskolemiljö. Regeringen avser att

låta Högskoleverket göra en årlig uppföljning. Efter

tre års collegeverksamhet bör en utvärdering göras.

Vidare anser regeringen att universitet och

högskolor bör upprätta lokala handlingsplaner för

hur arbetet med breddad rekrytering skall bedrivas.

Handlingsplanerna bör innehålla mätbara mål, som kan

följas upp med enhetliga och över tiden hållbara

nyckeltal.

Universitetens och högskolornas IT-stödda

distansutbildningar bör enligt regeringen samordnas

i ett svenskt nätuniversitet med start under år

2002. I den nyssnämnda propositionen föreslås att

Distansutbildningsmyndigheten avvecklas i samband

med att en ny myndighet inrättas för att stödja

Sveriges nätuniversitet. Den nya myndigheten bör

också ha en informerande roll vad avser IT-stödd

distansutbildning. Myndigheten skall utveckla och

handha den nätburna informationscentralen för

Sveriges nätuniversitet, registrera de IT-stödda

distansutbildningarna, fördela särskilda

utvecklingsresurser till lärosätena och stödja deras

samordning. Utbildningsutskottets betänkande med

anledning av propositionen (bet. 2001/02:UbU4)

justeras den 20 november och debatteras i riksdagens

kammare den 7 december 2001.

Propositionen om vuxnas lärande och utvecklingen

av vuxenutbildningen (prop. 2000/01:72) godkändes i

riksdagen våren 2001 (bet. 2000/01:UbU15). En

strategi som utgår från individens önskemål, behov

och förutsättningar skall utvecklas. Fokus skiftas

från undervisning i skollika former till ett mer

flexibelt stöd för individens lärande. Bland annat

får Statens skolor för vuxna ett utvidgat uppdrag,

nämligen att stödja kommunernas användning av

distansmetoder i undervisningen.

Frågor om yrkesutbildning inom fiskerisektorn har

tidigare behandlats av miljö- och jordbruksutskottet

(bet. 1999/2000:MJU8) respektive av

utbildningsutskottet (bet. 2000/01:UbU14). Miljö-

och jordbruksutskottet redovisade utförligt i sitt

betänkande vilken utbildning som finns för

fiskerisektorn.

Sedan år 2000 har en projektgrupp, där bl.a.

Fiskeriverket ingår, arbetat med att definiera

lämpliga former för ett utbildningscentrum för

fiskerinäringen. Även kommuner och andra statliga

myndigheter är numera involverade i projektet. För

en framtida finansiering av ett utbildningscentrum

kan stora delar av projektet ges EU-finansiering.

Den av regeringen förordade uppbyggnaden av

lärcentrum finansieras via anslaget (33:7) Särskilda

regionala utvecklingsprogram inom utgiftsområde 19,

vilket behandlas i utskottets betänkande

2001/02:NU2.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets uppfattning motsvaras

motionskraven om ökade möjligheter för ungdomar från

studieovana hem att komma in i högskolestudier av

regeringens förslag i proposition 2001/02:15 om den

öppna högskolan. Utskottet vill bl.a. peka på den

utveckling som är på gång i fråga om den s.k.

collegeutbildningen. De grupper som annars inte

skulle fortsätta sina studier får genom

collegeutbildningen en chans att pröva på en för dem

ovan miljö. Särskilt noterar utskottet att

collegeutbildningen kommer att följas upp årligen

och utvärderas efter tre år, vilket medför att den

successivt kan anpassas för att åstadkomma en

breddad rekrytering till högskolan. Utskottet har

uppmärksammat att en rekryteringsdelegation skall

inrättas med uppgift att stimulera till en breddad

rekrytering till högskolan, t.ex. genom att stödja

införandet av collegeutbildningar eller genom att

öka kontakterna mellan gymnasieskolor och

universitet/högskolor.

Även förändringarna när det gäller

distansutbildning och lärcentrum är ägnade åt att

bredda utbildningsmöjligheterna, vilket utskottet

ser positivt på. Utskottet utgår från att

uppföljningen av dessa förändringar kommer att

belysa bl.a. resultaten med avseende på den

regionala utvecklingen.

När det gäller motionskrav om hög kvalitet på och

likvärdiga villkor för skolutbildningen kan

utskottet konstatera att kommunerna har fått

förstärkt möjlighet att erbjuda lärarna riktad

kompetensutveckling; dessa satsningar kommer att

fortsätta även under år 2002. Vidare har en ny

lärarutbildning startat i hösten 2001, och ett stort

antal obehöriga lärare kommer att ges möjlighet att

genomgå en kompletterande utbildning som ger

behörighet.

Utskottet noterar att yrkesutbildning inom

fiskerisektorn är under utveckling genom det

pågående projektet för att skapa ett

utbildningscentrum för fiskerinäringen.

Utan att gå in på samtliga de spörsmål som tas upp

i motionerna kan utskottet sammanfattningsvis

konstatera att det pågår en utveckling mot en

breddad utbildning, vilket också får betydelse från

regionalpolitisk synpunkt. I övrigt vill utskottet

hänvisa till utbildningsutskottets behandling av

utbildningsfrågorna.

Därmed avstyrker utskottet motionerna 2001/02:N23

(fp), 2001/02:N25 (m) och 2001/02:N27 (c) i aktuella

delar.

Stärkt företagsamhet och ett

utvecklat entreprenörskap

Inledning

I detta avsnitt redovisas förslag och bedömningar

som syftar till att stärka entreprenörskapet, öka

nyföretagandet och gynna utvecklingen av

livskraftiga företag i hela landet. Vidare tas

insatser upp som syftar till att främja utvecklingen

i regioner som inte fungerar så väl från

tillväxtsynpunkt.

Regeringens bedömningar och förslag om stärkt

företagsamhet och ett utvecklat entreprenörskap har

följande utgångspunkter:

· Åtgärderna skall vara marknadskompletterande.

·

· Snedvridning av konkurrensen skall undvikas.

·

· Insatser till företag i tidiga skeden, till

grupper med högre trösklar till företagande och i

regioner där marknaden inte fungerar

tillfredsställanden bör prioriteras.

·

· Enkelhet och effektivitet bör eftersträvas.

·

· Åtgärderna bör påverkas av regionala

förutsättningar och prioriteringar.

·

· Åtgärderna bör präglas av att företag ingår i

kluster.

·

· Åtgärderna skall utgå från de nationella

jämställdhetsmålen.

·

· Åtgärderna skall löpande följas upp, utvärderas

och omprövas.

·

Regionalt nedsatta socialavgifter

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner som går längre

än regeringens bedömning av möjligheterna att

tillämpa nedsatta socialavgifter. Enligt

utskottet innebär regeringens uppfattning i

frågan en bra lösning med hänsyn till bl.a.

EG:s statsstödsregler och andra krav.

Lagförslaget om utvidgade regionala avdrag

från socialavgifter behandlas i

skatteutskottet. Jämför reservation 9 (m, kd,

c, fp).

Propositionen

Sverige tvingades vid årsskiftet 1999/2000 upphöra

med stödformen regionalt nedsatta socialavgifter, i

avvaktan på EG-kommissionens slutliga

ställningstagande i fråga om stödets förenlighet med

EG:s statsstödsregler. I december 2000 beslöt

emellertid kommissionen att inte godkänna

stödformen.

Regeringens bedömning är att den lämpligaste

lösningen för en regional avgiftslättnad är att

införa ett utvidgat avdrag med 10 % vid beräkningen

av socialavgifterna för arbete inom stödområde A.

Avgiftslättnaden syftar till att stimulera

småföretagandet samt att bidra till en god service i

de delar av landet som har de största geografiska

lägesnackdelarna. Åtgärden bör ha sin utgångspunkt i

den generella nedsättning med 5 % i alla delar av

landet som nu gäller enligt socialavgiftslagen

(2000:980). Det föreslagna avdraget bör i likhet med

den generella nedsättningen beräknas på ett

löneunderlag på högst 852 000 kr. Det utvidgade

avdraget kan således uppgå till högst 85 200 kr per

år. Sammantaget med den redan befintliga generella

nedsättningen uppgår nedsättningen till högst 127

800 kr per år. I likhet med den generella

nedsättningen bör enskilda näringsidkare omfattas av

stimulansåtgärden.

Avdraget utformas i enlighet med EG-kommissionens

förordning om stöd av mindre betydelse, s.k.

försumbart stöd. Regeringen bedömer att ca 21 000

företag kommer att omfattas av det utvidgade

avdraget.

Fler näringsgrenar än tidigare kommer att få del

av avdraget, och det blir mer småföretagsinriktat.

Företag inom sektorerna kol och stål, jordbruk och

fiske samt transportsektorn är emellertid uteslutna

på grund av EG:s statsstödsregler.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1

januari 2002. Regeringen avser att återkomma till

riksdagen med ett lagförslag under hösten 2001.

Motionerna

Moderata samlingspartiet anför i motion 2001/02:N25

att den aviserade ändringen angående nedsättning av

socialavgifter från 5 till 15 % av avgiftsunderlaget

för företag i stödområde A är framåtsyftande. Dock

ingår inte branscher som jordbruk, fiske och

transportsektorn. Enligt motionärerna är det inte

sannolikt att EU skulle protestera mot att dessa

branscher inkluderades, eftersom det är fråga om

försumbart stöd.

I Kristdemokraternas kommittémotion 2001/02:N372

begärs ett tillkännagivande om att regeringen fört

en ryckig politik när det gäller regional

nedsättning av socialavgifter. Detta upprepas i

motion 2001/02:N31 (kd), där motionärerna även anser

att det nu aviserade förslaget går dem till mötes

och är ett första steg på vägen mot en

avgiftsnedsättning i hela riket.

Centerpartiet hävdar i motion 2001/02:N27 att det

är nödvändigt att sänka arbetsgivaravgifterna

generellt med 10 % upp till en viss lönesumma från

och med den 1 januari 2002. Centerpartiet ställer

sig dock bakom regeringen om en ytterligare

nedsättning av de sociala avgifterna i stödområde A

utöver den generella nedsättningen. Även beträffande

transporter, jordbruk och fiske borde möjligheten

till nedsättning prövas med stöd av vissa undantag i

artikel 87.3 i EG-fördraget.

Folkpartiet välkomnar i kommittémotion 2001/02:N23

den aviserade nedsättningen av socialavgifter och

accepterar den procentuella nivån. Däremot hävdar

motionärerna att regeringen borde ha räknat med ett

annat takbelopp med hänsyn till att EU-gränsen för

stöd uppgår till 100 000 euro per företag på tre år.

I motion 2001/02:N18 (c) begärs ett

tillkännagivande om att jord- och skogsbrukare i

stödområde A bör få nedsättning av de sociala

avgifterna. I annat fall finns det stor risk för att

industriföretagen inte får den råvara de behöver.

Regeringen hänvisar till EG:s statsstödsregler

enligt vad som sägs i motionen, men enligt

motionären finns det möjligheter att tolka EG:s

statsstödsregler på ett sådant sätt att även

jordbruk kan ges ekonomisk stimulans.

Vissa kompletterande uppgifter

Mot bakgrund av att EG-kommissionen inte godkände

stödformen föreslår regeringen i budgetpropositionen

att lagen (1990:912) om nedsättning av

socialavgifter skall upphöra att gälla. Detta

förslag behandlas i utskottets budgetbetänkande i

fråga om utgiftsområde 19 (bet. 2001/02:NU2).

Vidare kan nämnas att Riksdagens revisorer på

förslag av riksdagens socialförsäkringsutskott har

granskat den nedsättning om 5 % av socialavgifterna

som infördes den 1 januari 1997. Avsikten med

nedsättningen är att stimulera nyanställningar och

uppmuntra egenföretagande. Den analys som

revisorerna genomfört pekar på att nedsättningen

inte är någon kostnadseffektiv åtgärd för att främja

sysselsättningen. Revisorernas förslag angående

sänkta socialavgifter (2001/02:RR2) behandlas av

riksdagens finansutskott.

Bestämmelserna om försumbart stöd regleras i

kommissionens förordning nr 69/2001 av den 12

januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och

88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse.

Artikel 1 i förordningen fastställer

tillämpningsområdet för bestämmelserna om försumbart

stöd. Av artikeln framgår att försumbart stöd kan

lämnas till företag inom alla sektorer med undantag

för transporter, jordbruk och fiske (de senare i den

utsträckning det är fråga om produktion, bearbetning

eller marknadsföring av sådana produkter som

förtecknas i bilaga 1 till EG-fördraget). Även

företag inom sektorn kol och stål är uteslutna på

grund av EG:s statsstödsregler.

När det gäller skogsjordbruk har besked erhållits

från kommissionen (Generaldirektoratet för jordbruk)

att det är tillåtet att bevilja nedsättning till

skogsbruk inom ramen för försumbart stöd.

I detta sammanhang bör det noteras att

Lantbrukarnas Riskförbund har varnat för

gränsdragningsproblematiken i företag som omfattar

både jord- och skogsbruk.

Företagsverksamhet med renar och renprodukter kan

inte "automatiskt" erhålla nedsatta socialavgifter.

Bakgrunden är att renar och renprodukter omfattas av

bestämmelserna i artikel 5 i rådets förordning (EEG)

nr 827/68 av den 28 juni 1968 om den gemensamma

organisationen av marknaden för vissa produkter som

förtecknas i bilaga 1 till fördraget. I artikel 5 i

förordningen anges att artiklarna 87, 88 och 89 i

fördraget skall tillämpas på produktion av och

handel med de i bilagan uppräknade produkterna.

Genom anslutningsakten för Sverige m.fl. länder

gjordes följande tillägg till artikel 5 i ovan

nämnda förordning:

Med kommissionens tillstånd kan stöd till produktion

och omsättning av renar och renprodukter lämnas av

Norge, Sverige och Finland under förutsättning att

det inte medför någon ökning av de traditionella

produktionsnivåerna.

Om Sverige anser att rennäringen skall omfattas av

nedsatta socialavgifter så gäller följande. Oaktat

att det här är fråga om försumbart stöd måste

förslaget anmälas till kommissionen i särskild

ordning. Av anmälan skall framgå varför stödet inte

kommer att påverka produktionsnivåerna. Kommissionen

kommer därefter att pröva frågan innan ett

eventuellt godkännande lämnas. Uppföljningsrapporter

om produktionsnivåerna skall redovisas till

kommissionen.

Regeringens lagförslag om särskilt avdrag i

stödområde A vid beräkning av arbetsgivaravgifter

har sedermera lämnats till riksdagen inom ramen för

proposition 2001/02:45 om sänkt mervärdesskatt på

böcker och tidskrifter, m.m. Enligt vad som sägs i

denna proposition bör en regional stimulans för

småföretagandet i stödområde A införas. Stimulansen

lämnas genom utvidgade särskilda avdrag vid

beräkningen av arbetsgivaravgifter och egenavgifter

för arbete vid ett fast driftställe i stödområdet.

Det utvidgade avdraget vid beräkning av

arbetsgivaravgifter uppgår - utöver det generella

avdraget på 5 % enligt socialavgiftslagen - till

10 % av avgiftsunderlaget, dock högst 7 100 kr

per månad. En motsvarande utvidgning av avdraget

införs också för den som betalar egenavgifter. De

nya reglerna föreslås träda i kraft den 1

januari 2002. Enligt regeringen finns det anledning

att utvärdera effekterna av stödet. Vidare är det

viktigt att de stödgivande myndigheterna

kontrollerar att det högsta beloppet för försumbart

stöd för ett visst företag inte överskrids; det

innebär att summan av alla försumbara stöd till ett

enskilt företag, t.ex. landsbygdsstöd och det

utvidgade regionala avdraget från sociala avgifter,

inte får överstiga 100 000 euro under en

treårsperiod.

Proposition 2001/02:45 behandlas av

skatteutskottet under hösten 2001 i betänkande

2001/02:SkU12.

Regeringens förslag om en regional stimulans för

småföretagandet i stödområde A beaktas i samband med

den inkomstberäkning för budgetåret 2002 som

regeringen redovisar i budgetpropositionen och

behandlas av denna anledning i finansutskottets

nyligen justerade betänkande 2001/02:FiU1 (s. 202).

I sitt yttrande över regeringens förslag om en

regional stimulans för småföretagandet i stödområde

A anför finansutskottet bl.a. följande:

Regeringen har i proposition 2001/02:45 föreslagit

en regional stimulans för småföretagandet i

stödområde A. Propositionen är för närvarande under

beredning i skatteutskottet. Stimulansen lämnas som

framgått tidigare genom ett utvidgat särskilt avdrag

vid beräkningen av arbetsgivaravgifter och

egenavgifter för arbete vid ett fast driftställe i

stödområdet. Det utvidgade avdraget uppgår - utöver

det generella avdraget på 5 % - till 10 % av

avgiftsunderlaget, dock högst 7 100 kr per månad.

Enligt utskottets mening är det värdefullt att även

stärka den ideella verksamheten genom att avdraget

även omfattar de ideella föreningarna och

stiftelserna i stödområde A. Inkomstbortfallet till

följd av en sådan utvidgning torde uppgå till mindre

än 5 miljoner kronor och ligger inom

osäkerhetsmarginalen för beräkningarna av

arbetsgivaravgifterna. Någon justering av beloppet i

inkomstberäkningen är därför enligt utskottet inte

motiverad. Det får ankomma på skatteutskottet att

vid beredningen av ärendet utforma lagtexten.

Enligt planeringen skall skatteutskottets betänkande

2001/02:SkU12 debatteras och beslutas i kammaren

samma dag som föreliggande betänkande, dvs. den 12

december 2001. Skatteutskottet har vid sitt

sammanträde tisdagen den 13 november 2001 beslutat

inhämta Lagrådets yttrande över det förslag om

ändring i regeringens förslag till lag om utvidgning

av de särskilda avdragen i lagen om socialavgifter

(2000:980) som lagts fram av skatteutskottets kansli

med anledning av finansutskottets ovan redovisade

betänkande.

Utskottets ställningstagande

Under lång tid har frågan om nedsättning av sociala

avgifter diskuterats utan att en tillfredsställande

lösning, som godkänts av kommissionen, har kunnat

nås. Den regionalpolitiska utredningen (SOU 2000:87)

ansåg för sin del att detaljerade system för att

kompensera olika slags kostnadsnackdelar bör

undvikas och att generella lösningar bör

eftersträvas. I linje därmed föreslog utredningen en

generell nedsättning av sociala avgifter med 15

procentenheter för företag med maximalt 50 anställda

inom stödområde A. Med hänvisning till kommissionens

ovan redovisade inställning anser utskottet att

regeringens bedömning (i förening med lagförslaget i

proposition 2001/02:45, vilket behandlas av

skatteutskottet) angående nedsättning av

socialavgifter inom ramen för försumbart stöd är ett

steg framåt och en balanserad lösning.

Inställningen i flera motioner kan sammanfattas

med att motionärerna inte har mycket att invända mot

de av regeringen aviserade förändringarna mer än att

de borde ha varit mer långtgående. Exempelvis borde

även de undantagna sektorerna ingå i det nya

systemet och takbeloppet borde utgå från EU-gränsen

100 000 euro per företag på tre år. Vidare borde - i

ett nästa steg - hela landet inkluderas.

Utskottet vill i denna sak genmäla att eftersom

den aktuella förordningen (69/2001) har utformats

med stöd av de principer som följer av EG-fördraget

(artikel 87) finns det i praktiken ingen legal grund

för att bevilja nedsättning av socialavgifterna i

form av försumbart stöd för transporter, jordbruk

och fiske m.m. Som ovan nämnts kan dock nedsättning

erhållas för företag inom skogsbrukssektorn.

Huruvida framställning till kommissionen skall göras

i syfte att inkludera företag inom rennäringen kan

naturligtvis övervägas. Enligt utskottets

uppfattning är den lösning som nu presenterats bra

med hänsyn till de olika krav som finns.

Därmed avstyrks motionerna 2001/02:N18 (c),

2001/02:N23 (fp), 2001/02: N25 (m), 2001/02:N27 (c),

2001/02:N31 (kd) och 2001/02:N372 (kd) i aktuella

delar.

Företagsamhet och regional utvecklingspolitik

Propositionen

Information och rådgivning

Regeringen anser att staten aktivt bör främja att

företagarnas och företagens behov av korrekt och

lättillgänglig information och rådgivning

tillgodoses. Staten bör tillhandahålla samlad

information om de lagar och regler som omgärdar

företagande. Statens ansvar för affärsrådgivning bör

inriktas mot områden där det finns påvisbara brister

i utbudet, bl.a. mot kvinnor. Regeringen har i

budgetpropositionen för år 2002 inom utgiftsområde

24 Näringsliv beräknat ökade belopp med 9 miljoner

kronor år 2002, 14 miljoner kronor år 2003 och 19

miljoner kronor år 2004 för att främja kvinnors och

invandrares företagande.

Kooperativt företagande

Regeringen bedömer att uppdraget till lokala

kooperativa utvecklingscentrum inte enbart bör

omfatta tillhandahållandet av gratis information och

rådgivning för att starta kooperativa företag utan

även främjandet av sådan företagsutveckling lokalt

och regionalt.

Nationellt program för utveckling av

innovationssystem och kluster

Åtgärderna för företagsutveckling bör i ökad

utsträckning präglas av att företag betraktas som

delar av system - innovationssystem och kluster.

Enligt regeringens bedömning bör ett nationellt

program för utveckling av innovationssystem och

kluster inrättas, omfattande totalt 70 miljoner

kronor under perioden 2002-2004. De program som här

är aktuella skall ses som komplement till vissa av

de insatser för att främja innovationssystem som

redovisas i den nyligen avlämnade propositionen om

FoU och samverkan i innovationssystemet (prop.

2001/02:2). I denna redovisas principer för

utvecklingen av den behovsmotiverade forskningen,

särskilt vad gäller industriforskningsinstitutens

roll i innovationssystemet.

Det av regeringen förordade programmet finansieras

via anslagen (33:1) Allmänna regionalpolitiska

åtgärder och (33:7) Särskilda regionala

utvecklingsprogram inom utgiftsområde 19, vilket

behandlas i utskottets betänkande 2001/02:NU2.

Utredning om utbyggnad av bil- och

komponenttestklustret i övre Norrlands inland

Regeringen anser att en utredare bör tillkallas med

uppdrag att föreslå åtgärder för att stödja

verksamheten med fortsatta och utbyggda bil- och

komponenttester i övre Norrlands inland. Utredarens

arbete skall ske i samråd med Näringsdepartementet,

NUTEK, Verket för innovationssystem (VINNOVA),

berörda kommuner, länsstyrelser, den nybildade

ideella föreningen Swedish Provingground Association

(SPA) m.fl. Programmet skall vara nära kopplat till

aktuellt regionalt tillväxtavtal/tillväxtprogram och

även till det nationella programmet för

innovationssystem och kluster.

Ett program för hållbar tillväxt inom ett kluster

omfattande de mineralutvinnande branscherna

Regeringen anser att ett program för utveckling av

industrimineral-, ballast- och stenindustrierna inom

stödområdena, t.ex. Bergslagen och Norrlands inland,

bör bedrivas under perioden 2002-2004 och omfatta

totalt 15 miljoner kronor. Programmet bör inriktas

mot tillämpad forskning och kompetensutveckling och

samverka med liknande utvecklingsprogram för

gruvnäringen, t.ex. Georangeprogrammet i Malå.

Syftet med programmen skall vara att skapa en

hållbar tillväxt i ett kluster för de

mineralutvinnande branscherna. Programmet skall

administreras inom ramen för FoU-verksamheten inom

Sveriges geologiska undersökning och vara nära

kopplat till utvecklingen av nuvarande regionala

tillväxtavtal, de föreslagna regionala

tillväxtprogrammen och det nationella programmet för

innovationssystem och kluster. En första utvärdering

av insatserna förutses äga rum år 2005.

Det av regeringen förordade programmet finansieras

via anslaget (33:7) Särskilda regionala

utvecklingsprogram inom utgiftsområde 19, vilket

behandlas i utskottets betänkande 2001/02:NU2.

Ett program för hållbar tillväxt inom det

nationella träklustret

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner på området,

bl.a. med hänvisning till de ansträngningar

som pågår för att utveckla träklustret.

Jämför reservation 10 (m, kd, c, fp).

Propositionen

Enligt regeringens bedömning bör ett program för att

främja en hållbar tillväxt inom det nationella

träklustret bedrivas under perioden 2002-2004 och

totalt omfatta 20 miljoner kronor. Syftet är att

främja utvecklingen av det större nationella

skogsklustret. Programmet bör inriktas mot projekt

som främjar samverkan mellan träindustriföretag i

regionala leverantörsgrupper och stimulerar till en

optimal användning av skogsråvaran och en mer

varierad lokal vidareförädling av denna. Regeringen

avser att ge berörda myndigheter i uppdrag att

utforma programmet samt ansvara för genomförandet.

Motionerna

Centerpartiet framhåller i motion 2001/02:N27 att

förutsättningarna för effektiva klusterbildningar

mellan högskolan och det omkringliggande

näringslivet ökar genom att högskolans forskning

kommer de lokala företagen till del. Vidare anser

motionärerna att inte bara högskolan och

näringslivet utan också de offentliga

institutionerna i regionen bör ingå i samarbetet.

Detta kräver att arbetssätt och organisationsformer

i många fall behöver ändras. Regeringen bör ta

initiativ till att utveckla ett samlat program för

utveckling av trä med ökade resurser för bl.a.

forskning och design.

I motion 2001/02:N19 (s) tar motionärerna upp

Trätek, Institutet för träteknisk forskning, som de

anser ha en unik kompetens. Trätek fungerar som en

bro mellan akademisk forskning och praktisk

tillämpning i industrin. Enligt motionärerna är det

viktigt att Trätek i Skellefteå är med i det

kommande arbetet inom ett nationellt träkluster.

Vissa kompletterande uppgifter

Det av regeringen förordade programmet finansieras

via anslaget (33:1) Allmänna regionalpolitiska

åtgärder inom utgiftsområde 19, vilket behandlas i

utskottets betänkande 2001/02:NU2.

Utskottet har nyligen i sitt betänkande

2001/02:NU5 om omstrukturering av

industriforskningsinstituten (prop. 2001/02:2)

kommenterat skogsindustrin. Utskottet konstaterar i

det nämnda betänkandet att skogsindustrin tillhör de

områden som bör prioriteras av VINNOVA och vid

omstruktureringen av industriforskningsinstituten.

Dessutom erinras om vad utskottet tidigare

framhållit om vikten av en hög kunskapsnivå inom

skogsindustrin. Utskottet har då betonat att

skogsindustrin har mycket stor betydelse för den

ekonomiska utvecklingen i Sverige och svarar för en

betydande del av det svenska exportnettot. I de

delar av landet där skogsindustrin är etablerad

spelar den en väsentlig roll för sysselsättningen på

de berörda orterna. Utskottet står också fast vid

att det borde vara möjligt för den svenska

skogsindustrin att förskjuta inriktningen av

exporten från rena råvaror mot mer förädlade

produkter.

Det kan nämnas att cirka 90 personer arbetar vid

Trätek vid enheter i Stockholm, Skellefteå och

Växjö. Av dessa är 20 disputerade forskare, och 12

anställda bedriver doktorandstudier. Verksamheten

sträcker sig från avverkning i skogen och produktion

i sågverk och träindustri till de färdiga

träprodukterna och deras användning. Arbetet bedrivs

i projektform inom åtta FoU-program, där vissa

projekt är finansierade av hela branschen via

Träforsk, medan andra är finansierade av enskilda

företag. Enligt Trätek omspänner verksamheten

grundläggande kunskapsuppbyggnad, företrädesvis i

samverkan med universitet och högskola, tillämpad

forskning, utveckling och utredning samt

information, konsultinsatser och

resultattillämpning.

För närvarande pågår diskussioner mellan VINNOVA

och Trätek angående den fortsatta finansieringen.

Diskussionerna rör bl.a. vilka strukturåtgärder

Trätek planerar att genomföra för att leva upp till

kravet att öka samverkan med andra institut och med

universitet/högskolor.

Även frågor om Trätek har tagits upp i utskottets

nyssnämnda betänkande om omstrukturering av

industriforskningsinstituten.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets uppfattning är utvecklingen av

innovationssystem och kluster en förutsättning för

att attrahera och behålla kompetens i Sverige. Den

nya satsningen på kluster innebär en kraftsamling på

särskilda strategiska områden för att förstärka en

utveckling som har påbörjats. Utskottet har för sin

del en likartad uppfattning som motionärerna

redovisar beträffande nyttan i att även högskolan

och offentliga organ engagerar sig i klusterarbete

tillsammans med de lokala företagen. Samverkan

mellan aktörer och verksamheter på såväl lokal och

regional som nationell nivå är snarast en

förutsättning för att nå framgång.

Utskottet vill vidare erinra om att regeringen

under perioden 1994-2000 har bedrivit ett program

med syfte att göra kompetenshöjande insatser i

företag i främst norra Sverige, Bergslagen och

sydöstra Sverige. Erfarenheterna från detta program

bör kunna utnyttjas även inom de nu planerade

programmen.

När det gäller programmet för hållbar tillväxt

inom det nationella träklustret anser utskottet att

det är angeläget att stimulera till en snabb

utveckling inom skogs- och träbranschen med hänsyn

till den ökande konkurrensen från nya

trävaruleverantörer i bl.a. östra Europa och även

från nya material. Det gäller dels att använda

skogsråvaran på bästa sätt, dels att uppnå en ökad

vidareförädling inom det småskaliga näringslivet.

Utskottet upprepar därför sin tidigare uttryckta

uppfattning; för att skogsindustrin även framgent

skall kunna bidra till att upprätthålla välståndet

är det viktigt att konkurrenskraften inom denna

sektor kan utvecklas. För att det skall vara möjligt

för den svenska skogsindustrin att förskjuta

inriktningen av exporten från rena råvaror mot mer

förädlade produkter krävs en hög kunskapsnivå inom

industrin.

Med hänsyn till de ansträngningar som nu görs för

att utveckla träklustret och kompetensen inom denna

sektor anser utskottet att berörda motionsyrkanden

bör avslås av riksdagen.

Kapitalförsörjning, allmänt

Propositionen

Även fortsättningsvis bör staten ha en betydelsefull

funktion i att stödja företagens kapitalförsörjning

i sådana fall då marknaden inte fungerar

tillfredsställande. Det finns stora geografiska

skillnader i marknadens utbud av kapital. NUTEK/ALMI

har i uppdrag att göra en samlad redovisning av

erfarenheter och möjligheter för särskilda grupper

av småföretagare att utnyttja de finansiella

lånesystem som finns i dag. Kvinnors, ungdomars och

invandrares möjligheter att få lån till företagande,

särskilt inom tjänstesektorn, skall speciellt

belysas. Det påpekas att staten kan påverka

småföretagens kapitalförsörjning genom främst

skatteregler, riskkapital, lånekapital och bidrag.

Riskkapital, lån och garantier

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden med bl.a.

förslag om nya modeller för

kapitalförsörjning vilka bygger på ändrade

skatteregler. Utskottet anser att en

utredning på området bör avvaktas. Jämför

reservation 11 (m, kd, fp) och reservation 12

(c).

Propositionen

Regeringen föreslår i propositionen att stödformen

lån till privata regionala investmentbolag, vilken

inte har utnyttjats under de senaste fem åren,

avskaffas. Detta förslag behandlas av

näringsutskottet i budgetbetänkande 2001/02: NU2.

Regeringen gör bedömningen att statens insatser

avseende riskkapital, d.v.s. ägarkapital, i huvudsak

bör inriktas mot att skapa institutionella

förutsättningar för den privata marknaden. Statliga

aktörer inom riskkapitalmarknaden bör ha en uttalat

marknadskompletterande roll. Nätverk mellan

investerare, konsulter och entreprenörer bör

främjas. I takt med att den privata

riskkapitalmarknaden utvecklas och förändras bör

enligt vad som sägs i propositionen utvärdering och

omprövning ske av de statliga insatserna. Områden

där marknaden för närvarande bör kompletteras berör

tidiga skeden i företagsutveckling, branscher som

har hög utvecklingspotential men inte attraherar

riskkapitalmarknaden och de regioner där marknaden

ännu är svagt utvecklad. Dessutom utnyttjar kvinnor

och invandrare riskkapital förhållandevis mindre än

andra grupper av företagare; staten kan medverka

till att öka förståelsen för deras behov.

Tidigare har svårigheter att få små krediter

främst bedömts vara ett problem för kvinnor,

invandrare och ungdomar. Emellertid tycks det nu stå

klart att efterfrågan på små krediter är hög i hela

gruppen av nyföretagare och småföretagare.

Regeringen avser därför att införa ett generellt

mikrolån med samma villkor som gäller för

företagarlån till kvinnor. Det är dock enligt

regeringen angeläget att de tidigare prioriterade

grupperna, kvinnor, ungdomar och invandrare ges

fortsatt prioritet.

Statliga lånegarantier är ett alternativ till

direkta statliga lån och har ibland hävdats vara ett

mer effektivt sätt att förbättra kredittillförseln

till småföretag. Garantier används dock av olika

skäl i mycket ringa omfattning varför regeringen

anser att det kan finnas skäl att se över detta

verktyg. Regeringen bedömer att ett utvecklat

lånegarantisystem skulle kunna ersätta vissa av

statens kapitalförsörjningsinsatser. Regeringen har

därför nyligen givit NUTEK i uppdrag att, i

samarbete med ALMI, redovisa en modell för hur ett

lånegarantisystem kan utformas. Uppdraget skall

redovisas senast den 31 december 2001. Regeringens

ambition är att ett utvecklat lånegarantisystem

skall finnas den 1 januari 2003.

Motionerna

Vänsterpartiet tar i kommittémotion 2001/02:N247 upp

frågor om brist på institutioner för lokalt och

regionalt sparande. För att landsortens befolkning

skall få möjlighet till ett sparande som

upprätthåller aktiviteten i den ekonomi där

människorna har sina fasta värden placerade behövs,

enligt motionärerna, en sparform som kanaliserar

kapital till de onoterade företagen i den egna

regionen. En utredning bör tillsättas med uppdrag

att se över hela riskkapitalsituationen. Vidare bör

en statlig utvecklingsfond för nyföretagande,

samverkan och kompetenshöjning initieras.

Kristdemokraterna hävdar i kommittémotion

2001/02:N265 att landsbygdsföretagen kommer att

drabbas av allvarliga problem om inte tillgången på

riskvilligt kapital förbättras. Enligt motionärerna

bör frågorna om riskkapitalförsörjning i landsbygden

utredas på ett allsidigt sätt i syfte att uppnå en

lösning. Även i Kristdemokraternas motion

2001/02:N31 påtalas att riskkapitalförsörjningen är

ett stort problem i glesbygden där låga

fastighetsvärden betyder brist på realsäkerheter.

Hela kreditmarknadssituationen behöver genomlysas i

en parlamentarisk utredning, anser motionärerna.

Vidare vill de främja lokala initiativ att bilda

kreditgarantiföreningar.

I Centerpartiets motion 2001/02:N263 diskuteras

olika vägar att bredda tillgången på riskkapital

utanför bankerna. Bland annat nämns att

beskattningen av ägarkapital kan förändras, att

delar av vattenkraftsvinsterna kan avsättas i fonder

för riskkapitalförsörjning och att en del av

premiepensionsavsättningarna kan ske i regionala

riskkapitalfonder. Dessa möjligheter nämns även i

Centerpartiets motion 2001/02:N27. Även en modell

från Kanada nämns som en möjlighet, innebärande att

staten ställer medel till förfogande i form av ett

räntefritt lån till icke vinstdrivande regionala

bolag. Dessa ger lån till eller investerar i

ägarkapital i regionala företag utifrån en

utvecklingsstrategi för området. Bidrag får dock

inte ges till företagen. Enligt Centerpartiet bör

möjligheterna att införa olika modeller för

breddning av riskkapitalmarknader prövas. I motionen

påpekas att införande av långsiktiga statliga

lånegarantier för småföretag även förbättrar

möjligheterna för de mindre företagen att teckna

traditionella banklån. Regeringen bör återkomma till

riksdagen med förslag om införande av statliga

lånegarantier, anser motionärerna.

Folkpartiet vill prioritera mikrokrediter i

stället för starta-eget-bidrag, sägs det i

partimotionen 2001/02:Sf400. Motiveringen är att

mikrokrediter är enkla, lättbegripliga och lätt

kontrollerbara former av lån och garantier och att

de bidrar till att skapa nya arbetstillfällen.

Mikrokrediterna bör enligt motionärerna "öronmärkas"

till arbetslösa grupper och personer som förberett

sitt inträde på arbetsmarknaden, bl.a. personer med

invandrarbakgrund.

I motionerna 2001/02:N293 (s) och 2001/02:N20 (s)

begärs inrättande av försöksverksamhet med lokal

råd- och långivning för att lösa kreditproblemen för

näringslivet i glesbygden. Även i sistnämnda motion

refereras till ett kanadensiskt system för lokal

kreditgivning till företag. Från detta system får

inte bidrag ges utan endast lån och ägarkapital.

Modellen har gett bestående resultat, säger

motionärerna. Norrland är ett lämpligt område att

pröva systemet i, anförs det.

Enligt motionärerna bakom motion 2001/02:N355 (c,

kd, v) behövs en sparform som kanaliserar kapital

till de onoterade företagen i den egna regionen.

Också i denna motion beskrivs det kanadensiska

systemet för lokal kreditgivning till företag.

Enligt motionärerna kan detta system utgöra en grund

för en ny svensk modell, vilken skall baseras på

kollegial råd- och långivning. Riksdagen bör uppdra

åt regeringen att starta en försöksverksamhet,

förslagsvis i Västernorrlands län.

I motion 2001/02:N257 (kd) anförs att staten bör

ta initiativ till att tillgodose behovet av

riskkapital för utveckling av landsbygdsföretag.

Enligt motionären kan problemet mötas genom att

såväl bygden som staten och kreditinstituten

gemensamt bygger upp ett kapital, som skall användas

för lokal tillväxt.

Vissa kompletterande uppgifter

I betänkande 2000/01:NU7 (s. 38) redovisade

utskottet våren 2001 följande ställningstagande i

fråga om kapitalförsörjning. De aktuella

motionerna avstyrktes med hänvisning till

pågående utrednings- och beredningsarbete.

Frågan om kapitalförsörjning för småföretag intar

en central ställning inom näringspolitiken.

Enligt utskottets bedömning kan det för

närvarande inte sägas föreligga någon generell

brist på kapital för start eller tillväxt av

företag. Däremot kan problem uppstå för olika

grupper och i vissa delar av landet.

Som redovisats pågår olika aktiviteter med

relevans för frågan om kapitalförsörjning. NUTEK

har sålunda getts i uppdrag att, tillsammans med

ALMI, belysa och analysera olika gruppers -

kvinnors, ungdomars och invandrares - möjligheter

att få lån till företagande. Om det bedöms

erforderligt skall förslag till åtgärder lämnas.

Uppdraget skall redovisas hösten 2001. Även

frågan om samverkan med stiftelserna

Industrifonden och Innovationscentrum omfattas av

regeringsuppdrag till NUTEK och ALMI. Institutet

för tillväxtpolitiska studier har ett uppdrag att

studera hur andra länder stöder

kapitalförsörjningen i småföretag.

När det gäller frågan om inrättande av fonder,

riskkapitalbolag och kreditgarantiföreningar vill

utskottet hänvisa till den utredning som regeringen

tillsatt med uppdrag att göra en översyn av

lagstiftningen om värdepappersfonder och andra

företag som erbjuder möjlighet till kollektiva

investeringar.

I en reservation (m, kd, c, fp) anfördes att

önskemålet om att komma till rätta med problemen för

nya och befintliga småföretag - inte minst

högteknologiska - att få tillgång till riskkapital

ligger bakom de aktuella motionerna. Enligt

reservanterna borde riksdagen anmoda regeringen att

tillse att de olika frågor som togs upp i motionerna

blev föremål för utredning och beredning. Riksdagen

följde utskottets förslag och avslog motionerna.

Det ovan nämnda uppdraget till NUTEK att i

samarbete med ALMI analysera olika gruppers

möjligheter att få lån har i oktober 2001 redovisats

till regeringen i rapporten Erfarenheter och

möjligheter för särskilda grupper av företagare att

utnyttja de finansiella lånesystemen. Bland annat

sammanfattas tidigare studier på området. Vidare

redovisas följande resultat av analysen.

· Bland de grupper som studerats är det företagare

med invandrarbakgrund som möter de största

svårigheterna att få företagsfinansiering. Unga

företagare har mindre problem än kvinnor och

företagare med invandrarbakgrund.

·

· Många av orsakerna till finansieringsproblemen är

generella för såväl små företag som för nya

företag men drabbar samtidigt vissa grupper av

företagare särskilt hårt därför att de befinner

sig i ett visst strukturellt sammanhang, t.ex.

inom en bransch som har svårt att attrahera

externt ägarkapital. Små företag utan

tillväxtambitioner efterfrågar exempelvis mindre

kapital, vilket gör att de inte är lika

intressanta för finansiärerna eftersom

hanteringskostnaden blir relativt stor.

·

· Mindre vanligt men förekommande är att företagare

med invandrarbakgrund och kvinnor upplever direkt

diskriminering.

·

· Finansiärer är ofta skeptiska till kooperativt

företagande eftersom de anser att ägarbilden är

otydlig.

·

Utredningen föreslår två nya låneformer inom ramen

för ALMI:s verksamhet:

1) mikrolån, där småföretagaren kan låna högst ca 60

000 kr utan annan kompletterande finansiering,

2) småföretagarlån, som är flexibelt när det gäller

räntor och amorteringstider.

Dessa båda låneformer skall enligt utredningens

förslag ersätta kvinnolån, ungdomslån och

nyföretagarlån. Finansieringsproblemet för de

särskilda grupperna av småföretagare beror till en

del på negativa attityder från finansiärerna. Därför

föreslår utredningen att insatser görs för att

medverka till förändrade attityder, i första hand

med bankerna som målgrupp.

Den nämnda utredningen bereds för närvarande inom

Regeringskansliet. Angående förslaget om mikrolån

kan noteras att en motsvarande bedömning ingår i den

regionalpolitiska propositionen.

NUTEK och dåvarande Industriförbundet presenterade

år 1998 ett förslag om riskkapital i rapporten

Entreprenörsfonder - riskkapital till växande

småföretag. Främsta syftet med de åtgärder som

föreslås är att åstadkomma en förskjutning av

kapitalet mot tidigare faser av ett företags

utveckling. Förslaget innebär summariskt att privata

entreprenörsfonder tar hand om allmänhetens sparande

i onoterade aktier i tidsbegränsade och slutna

fonder, som skiftas ut efter exempelvis tio år. För

att stimulera riskkapitalbildningen i dessa former

krävs olika ändringar i skattelagstiftningen.

Som framgått ovan pågår för närvarande en översyn

av lagstiftningen om värdepappersfonder och andra

företag för kollektiva investeringar (dir.

1999:108). I direktiven hänvisas till nyssnämnda

rapport om entreprenörsfonder och uttalas att

utredaren mot denna bakgrund skall analysera om det

finns behov av att skapa ytterligare förutsättningar

för etablering av slutna fondföretag och i

förekommande fall ge förslag till lagstiftning.

Utredarens uppdrag skall - efter beslut om förlängd

tid - vara slutfört den 30 juni 2002.

I detta sammanhang kan nämnas att den europeiska

kommissionen har tagit ett initiativ för att

utveckla ett system för resultatmätning

(benchmarking) i samband med nätverk av s.k.

affärsänglar med investeringsverksamhet. I en

promemoria från Generaldirektoratet för näringsliv

(Enterprise Directorate-General) inför ett möte i

Bryssel i oktober 2001 diskuterades vikten av

affärsängelfinansiering, nuvarande verksamheter inom

området och möjligheterna till resultatmätning.

Enligt promemorian bedöms affärsänglar ha en

väsentlig effekt för nyföretagande både när det

gäller finansiering och företagsledningserfarenhet.

Den senaste utvecklingen innebär att affärsänglarna

bildar nätverk, vilket underlättar processen till en

matchning mellan entreprenör och affärsängel. Inom

EU är de flesta sådana nätverk regionala, även om

det också finns några nationella nätverk. År 1999

startades European Business Angel Network (EBAN) för

att öka medvetenheten om detta instrument och främja

en utveckling mot fler affärsänglar med

investeringsverksamhet. År 2001 beräknas att det

finns ca 130 nätverk av affärsänglar i

medlemsstaterna. Administrativa system, skattesystem

och lagstiftning, som påverkar ett nätverks

prestanda, liksom nätverkets storlek och verksamhet

enligt olika mått kan enligt promemorian ingå i ett

system av resultatmätning i samband affärsänglars

nätverk.

Swedban heter det nystartade nationella

paraplynätverket för svenska affärsänglar och deras

nätverk. Den viktigaste uppgiften för Swedban är att

stötta och hålla ihop lokala och regionala nätverk

till viss samsyn och vissa gemensamma tjänster,

bl.a. i samband med matchning mellan investerare och

entreprenörer. Styrelsen är utsedd och ett första

möte hölls i slutet av oktober 2001. Enligt

pressmeddelande från NUTEK, som också stöder

bildandet ekonomiskt, är det ett första mål att få

med 200-300 affärsänglar. Totalt sett beräknas att

det finns 3 000-6 000 affärsänglar i Sverige. Enligt

NUTEK bör staten har en tydlig roll och bidra med

vissa resurser i ett inledningsskede.

Skatteutskottet har tidigare behandlat

motionsförslag om skattefördelar i samband med

riskkapitalförsörjning (bet. 2000/01:SkU19 s. 20).

Enligt skatteutskottet är en väl fungerande

riskkapitalförsörjning av stor betydelse för att

främja nyföretagande och tillväxt i små och

medelstora företag. Olika alternativa åtgärder för

att förbättra kapitalförsörjningen för småföretagen

prövas därför fortlöpande. En nyligen vidtagen

åtgärd är att förluster på marknadsnoterade

delägarrätter med verkan fr.o.m. den 1 januari 2000

kan kvittas mot vinster på onoterade aktier. Försla-

get genomfördes i syfte att ytterligare förbättra

villkoren för extern kapitalförsörjning av onoterade

bolag, framhöll skatteutskottet.

Vidare kan nämnas att en särskild utredare

tillkallats för att se över reglerna för beskattning

av ägare i fåmansföretag m.m. (dir. 1999:72).

Utredningen gäller bl.a. beskattning av utdelning

från och reavinst vid försäljning av aktier i

fåmansföretag samt de särskilda regler i arvs- och

gåvoskattelagstiftningen som gäller vid arv och gåva

av företag. Utredningsuppdraget skall - efter beslut

om förlängning - vara avslutat senast i slutet av

maj 2002.

Med anledning av motionsönskemålen om en sparform

som kanaliserar kapital till de onoterade företagen

i den egna regionen kan även Dalafonden och liknande

motsvarigheter nämnas. Dalafonden, som är under

bildande sedan något år tillbaka, syftar till att

skapa en ny form för lokal kapitalbildning. Enligt

uppgift är målet att låta privatpersoner, företag

och ideella organisationer från trakten bidra med

totalt 25 miljoner kronor i riskkapital, vilket

skulle kunna generera drygt samma belopp från banker

och andra typer av lokalt och regionalt kapital.

Riskkapital skall investeras i småföretag enligt i

förväg bestämda kriterier. Det finns också planer på

att anknyta fonden till pensionssparandet (PPM-

fonderna).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill betona att frågan om

kapitalförsörjning är av central betydelse inom

näringspolitiken liksom inom den regionala

utvecklingspolitiken.

Nya resultat har presenterats, bl.a. om att

småföretagares svårigheter att skaffa krediter inte

huvudsakligen är ett problem för företagare som är

kvinnor, invandrare eller ungdomar utan snarare ett

problem för hela gruppen nyföretagare och

småföretagare. Utifrån den insikten anser utskottet

att det av regeringen aviserade införandet av

generella mikrolån är en ändamålsenlig lösning, som

kan bidra till att småföretag lättare kan etableras

och växa. Samtidigt skall de tidigare prioriterade

grupperna kvinnor, ungdomar och invandrare ges

fortsatt förtur. Det är därför viktigt att lånen

följs upp genom statistik över låntagarna, så att

hanteringen av olika gruppers låneansökningar och

lån kan utvärderas.

Utskottet vill för sin del också betona vikten av

att kunskaperna hos finansiärerna om kvinnor, unga

och personer med invandrarbakgrund som driver

företag förbättras. Detta bör också utmynna i

förändrade attityder gentemot de grupper som

tidigare haft svårigheter att få krediter.

I de flesta här behandlade motionerna pekas på

värdet av en regional sparform som också fungerar

som kreditinstitut för företagen i regionen. Som

framgår ovan finns det verksamhet av detta slag, som

dock ännu får sägas vara på försöksstadiet. I det

följande presenteras också en för svenska

förhållanden ny företeelse, nämligen

kreditgarantiföreningar. Utskottet anser att dessa

nya kreditformer bör få utvecklas på marknadens

villkor. De statliga insatserna på området bör bli

marknadskompletterande i fråga om verksamheter som

annars inte skulle komma till stånd trots stor

samhällsnytta.

När det gäller den i motionerna nämnda

Kanadamodellen m.fl. uppslag bör det tydliggöras att

modellerna oftast innehåller en skatteproblematik,

som dock inte har tagits upp i motionerna. I frågan

om ändrade skatteregler som instrument för

kapitalförsörjning avser regeringen att återkomma

till riksdagen när utredningen om reglerna för

beskattning av ägare i fåmansföretag m.m. har lämnat

sitt slutbetänkande. Utskottet anser att

redovisningen av denna utredning bör avvaktas.

Utskottet vill vidare instämma i regeringens

uppfattning om att ett utvecklat lånegarantisystem

skulle kunna ersätta vissa av statens

kapitalförsörjningsinsatser (prop. 2001/02:4 s.

176). Det är positivt att regeringen avser att

tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att lägga fram

förslag till ett lånegarantisystem.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker

utskottet här behandlade motionsyrkanden.

Regionala kreditgarantiföreningar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå de aktuella

motionsyrkandena, bl.a. med hänvisning till

ett EG-direktiv.

Propositionen

Regionala kreditgarantiföreningar är en för svenska

förhållanden ny form av organisation för

finansiering. I framför allt södra Europa har

kreditgarantiföreningar funnits sedan länge. En

kreditgarantiförening, byggd på privat finansiering,

ställer garantier för lån och andra krediter som

småföretagare har behov av för sin rörelse. Den

verkar på det lokala planet.

Kreditgarantiföreningar hanteras i svensk rätt som

kreditmarknadsbolag. Sådana bolag måste ha tillstånd

av Finansinspektionen. Vidare finns ett krav på ett

minsta eget kapital på 5 miljoner euro. Det finns

undantag, med krav på ett minsta eget kapital på 1

miljon euro, för mindre kreditmarknadsföretag med en

omsättning som inte överstiger 100 miljoner kronor.

Regeringen anser att det är viktigt att främja

framväxten av lokala initiativ inom detta område.

Ett särskilt bidrag bör lämnas om totalt 3 miljoner

kronor under perioden 2002-2004 för att informera om

hur man startar lokala och regionala

kreditgarantiföreningar.

Motionerna

Centerpartiet förordar i motion 2001/02:N314 att

reglerna för kreditgarantiföreningar ses över med

avseende på bestämmelserna om eget kapital.

Möjligheten att sänka dagens gräns på 1 miljon euro

till 0,5 miljoner euro bör utredas. Huruvida

gränsbeloppet kan anges i kronor i stället för euro

bör också ses över.

Enligt yrkanden i Miljöpartiets kommittémotion

2001/02:N364 och i motion 2001/02:N365 (mp) kan både

nyföretagande och befintligt företagande stödjas

genom att bildandet av kreditgarantiföreningar

underlättas. Exempel på fungerande

kreditgarantiföreningar finns redan i Frankrike och

Italien, påpekas det.

Vissa kompletterande uppgifter

De av regeringen förordade informationsåtgärderna

föreslås bli finansierade via anslaget (33:1)

Allmänna regionalpolitiska åtgärder inom

utgiftsområde 19, vilket behandlas i utskottets

betänkande 2001/02:NU2.

Kreditgarantiföreningar finns i åtta länder runt

om i Europa och är således inte någon ny företeelse.

Däremot är denna form av verksamhet ny i Sverige.

Våren 1999 togs de första initiativen till att bilda

kreditgarantiföreningar i Sverige, bl.a. i norra

Småland. Eftersom det visade sig ganska svårt att

attrahera tillräckligt med ägarkapital (erforderligt

eget kapital uppgår till ca 10 miljoner svenska

kronor) bildades en nationell ekonomisk förening,

för närvarande bestående av tre medlemmar. Dessa

utgörs av kreditgarantiföreningarna i norra Småland

och i Örnsköldsvik samt den franska banken Crédit

Coopératif.

Den nationella ekonomiska föreningen kommer enligt

uppgift att inge en ansökan om tillstånd till

Finansinspektionen under november 2001. Avsikten är

enligt information från Kreditgarantiföreningen

Norra Småland ek. för. att den nationella föreningen

skall stå för garantierna hos de verksamhetsdrivande

medlemsföreningarna och också svara för

informationsinsatserna utåt om organisationsformen.

I den mån de lokala föreningarna växer och uppnår

det nödvändiga kapitalet själva, kan det vara en

tänkbar utveckling att de avknoppas från den

nationella föreningen. Lånegarantierna är enligt

föreningen intressanta för såväl nya som etablerade

företag. I många bygder är fastigheter inte

tillräckliga säkerheter för lån, vilket innebär

problem för företagarna i dessa bygder.

Finansinspektionens behandling av ansökan kommer

sannolikt att avslutas under år 2002 enligt uppgift

från inspektionen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser med intresse på en framväxt av

regionala kreditgarantiföreningar. Med hänsyn till

att det finns fungerande kreditgarantiföreningar i

andra europeiska länder förefaller denna

finansieringsform vara en framkomlig väg vid sidan

av andra möjligheter.

När det gäller motionsönskemålen om en lägre gräns

än 1 miljon euro kan det nämnas att detta belopp är

fastställt i ett EG-direktiv (direktiv 2000/12/EG

baserat på det äldre direktivet 89/646/EEG) angående

rätten att starta och driva verksamhet i

kreditinstitut. EG-direktivet utgår från valutan

euro (ecu) och därmed finns det inte underlag att

tänka sig beloppet i någon annan valuta.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrks här

behandlade motionsyrkanden.

Regionalpolitiska bidrag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden med krav

på ändringar i fråga om stödformerna. Dock

anser även utskottet att utvärderingar av

befintliga stödformer bör genomföras.

Propositionen

Regeringens principiella inställning är att det i

ett längre perspektiv är angeläget att reducera

användningen av olika bidrag. Enligt regeringens

förslag skall småföretagsstödet avvecklas.

Övriga selektiva bidragsformer bör tills vidare

behållas och inriktningen och beslutsformerna ses

över, anser regeringen. Selektiva företagsstöd bör i

första hand användas i områden som har störst

geografiska lägesnackdelar. Eftersom det råder

oklarheter om sysselsättningsbidragets effekter,

avser regeringen att ge ITPS i uppdrag att, i samråd

med Institutet för arbetsmarknadspolitiska

utvärderingar, utvärdera stödformen.

Motionerna

I Centerpartiets motion 2001/02:N27 hävdas att

sysselsättningsbidraget inte kan anses vara mer

snedvridande ur konkurrenssynpunkt än flertalet

andra stöd. Alla stödformer bör dock kontinuerligt

ses över. Borttagande av stöd bör inte göras innan

alternativa former har utvecklats.

Enligt vad som sägs i Folkpartiets motion

2001/02:N23 bör syssel-sättningsbidraget avvecklas i

linje med inriktningen att de selektiva stöden bör

försvinna eller minska i omfattning.

Vissa kompletterande uppgifter

Regeringens förslag om att avskaffa stödformen

småföretagsstöd behandlas av näringsutskottet i

budgetbetänkandet 2001/02:NU2.

Riksrevisionsverket (RRV) har i en rapport,

Företagsstöd - kvalitet i beslutsprocessen (RRV

2001:22), som nyligen överlämnats till regeringen,

lämnat olika förslag till hur kvaliteten i

beslutsprocessen kring de regionalpolitiska

företagsstöden kan förbättras. Enligt RRV:s

uppfattning är riktlinjerna för stödgivningen så

allmänt hållna att flertalet ansökningar mer eller

mindre faller inom policyns ram. Vidare handläggs

stödärendena i tur och ordning, sekventiellt, vilket

medför att stödansökningarna inte kan ställas mot

varandra. Om det inkommer fler ansökningar än

förväntat, är det RRV:s iakttagelse att

länsstyrelserna inte förmår att prioritera, utan i

stället generellt sänker bidragsnivåerna så att fler

företag kan få stöd. RRV föreslår bl.a. att varje

länsstyrelse samlar riktlinjer och policyuttalanden

för företagsstöd i ett dokument.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tagit del av olika synpunkter på för-

och nackdelar med olika slags företagsstöd och

kommit till samma slutsats som regeringen, nämligen

att det på sikt är angeläget att minska användningen

av olika bidrag inom den regionala

utvecklingspolitiken. Statens insatser bör i stället

inriktas på att utveckla system för

kapitalförsörjning och att främja rådgivning och

nätverksbyggande. Det blir dock fråga om en

successiv förskjutning eftersom företag som uppbär

bidrag i enlighet med dagens regler måste ha rimliga

förutsättningar att förutse konsekvenserna av sina

investeringar, anställningar eller lokaliseringar. I

sammanhanget är det också intressant att jämföra med

den framtida utvecklingen när det gäller stöd från

EU:s strukturfonder.

Utskottet instämmer med motionärerna om att alla

nu befintliga stödformer kontinuerligt bör

ifrågasättas och med vissa intervaller utvärderas.

Med hänsyn till att det råder oklarhet om

sysselsättningsbidragets effektivitet ser utskottet

positivt på att regeringen avser att låta utvärdera

stödformen.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker

utskottet här behandlade motionsyrkanden.

Främjande av företagsamhet

Propositionen

Entreprenörsfrämjande åtgärder

Regeringen anser att ett sammanhållet nationellt

program för entreprenörskap under perioden 2002-2004

med insatser inom olika samhällsområden bör

genomföras. Syftet bör vara att skapa ett bättre

klimat för att starta företag, uppmuntra

entreprenörskap, bidra till positiva attityder till

entreprenörskap och företagande samt öka

nyföretagandet. Totalt beräknas 12 miljoner kronor

för programmet. NUTEK, som är regeringens centrala

myndighet för bl.a. småföretags- och

entreprenörskapsfrågor, bör ha ett övergripande

ansvar för utformning och löpande uppföljning av

programmet. Genomförandet bör dock så långt som

möjligt ske på regional och lokal nivå.

Det av regeringen förordade programmet finansieras

via anslaget (33:7) Särskilda regionala

utvecklingsprogram inom utgiftsområde 19, vilket

behandlas i utskottets betänkande 2001/02:NU2.

Främjande av informationsteknik i företag

Regeringen konstaterar att användningen av modern

informationsteknik är av särskilt stor betydelse för

näringslivets utveckling i de delar av landet som

har de allvarligaste geografiska lägesnackdelarna.

Ett särskilt program, som avses omfatta totalt 50

miljoner kronor, bör därför genomföras under

perioden 2002-2004 i syfte att öka användningen av

modern informationsteknik i företag lokaliserade

inom stödområde A. Avsikten är att NUTEK skall svara

för programmets genomförande.

Ett program av detta slag initierades våren 2001,

vilket syftar till att öka den strategiska IT-

kompetensen bland småföretag i hela landet. Detta

program omfattar högst 30 miljoner kronor under

perioden 2001-2002.

Det av regeringen nu förordade programmet

finansieras via anslag (33:7) Särskilda regionala

utvecklingsprogram inom utgiftsområde 19, vilket

behandlas i utskottets betänkande 2001/02:NU2.

Åtgärder för turistnäringen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett antal motionsyrkanden

om turismen, bl.a. med hänvisning till att de

ligger i linje med den utveckling som pågår

eller förutses. Jämför reservation 13 (m, kd,

c, fp).

Propositionen

Allmänt

I juni 2001 överlämnade Framtidsgruppen sin

slutrapport Framtidsprogrammet - strategier för

tillväxt i den svenska rese- och turistindustrin

till Näringsdepartementet och till rese- och

turistindustrins intressenter. Det övergripande

målet för Framtidsprogrammet är att skapa tillväxt i

den svenska rese- och turistindustrin. Tre

affärsområden och fem generella utvecklingsområden

har identifierats. Ett affärsområde är evenemang,

bl.a. inom kultur- och sportsektorn. Förslagen

kommer att beredas vidare inom Regeringskansliet.

Ökad innovationskraft i turistnäringen

Svensk turism omsätter årligen ca 125 miljarder

kronor, motsvarande en sysselsättning på ca 108 000

årsverken. Enligt regeringen kan turismen utvecklas,

bl.a. med inriktning på kulturminnen, evenemang,

nationalparker etc.

Regeringen anser därför att ett omfattande program

för att stimulera ökad innovationskraft inom

turistnäringen bör genomföras. För programmet bör

totalt 33 miljoner kronor avsättas under perioden

2002-2004.

Turistdelegationen bör enligt regeringen få i

uppdrag att, i nära samverkan med Sveriges Rese- och

Turistråd AB och berörda myndigheter och

organisationer, upprätta och genomföra ett sådant

program under en treårsperiod. Programmet skall vara

nära kopplat till nuvarande regionala tillväxtavtal

respektive de föreslagna regionala

tillväxtprogrammen och det nationella programmet för

innovationssystem och kluster. Programmet bör följas

upp, dels genom årliga rapporter, dels genom en

slutrapport efter programmets slutförande.

En stärkt fjällturism

Turistföretagen i Norrlands inland uppvisar i dag en

svag lönsamhet, och det finns brister inom

information och marknadsföring. Varumärket

Fjällvärlden bör enligt regeringen utvecklas och

marknadsföras för att stärka den långsiktiga

attraktionskraften och lönsamheten i fjällområdet.

För ändamålet bör totalt 20 miljoner kronor avsättas

för perioden 2002-2004.

Ett projekt bör genomföras under en treårsperiod

under ledning av Sveriges Rese- och Turistråd AB i

nära samverkan med bl.a. Turistdelegationen,

turistforskningsinstitutet ETOUR, berörda

branschorganisationer och rese- och turistföretagen

i området. Projektet bör genomföras med tonvikt på

att genomföra marknads- och utbudsanalys,

kompetensutveckling (export, värdskap, kvalitet),

produktutveckling m.m. för att även långsiktigt

utveckla och stärka varumärket Fjällvärlden.

Projektet bör följas upp och utvärderas, dels genom

årliga rapporter, dels genom en slutrapport efter

projektets slutförande.

Turistforskning

I Framtidsprogrammet pekas forskningen ut som ett

viktigt utvecklingsområde. Forskning om turism är

ett flervetenskapligt och relativt ungt

forskningsområde som omfattar ett stort antal

discipliner. Institutioner för turistvetenskap finns

vid flera högskolor.

Turistforskningsinstitutet ETOUR bildades av

Mitthögskolan, Turistdelegationen samt

turistindustrin för att bidra till kunskaps- och

kompetensutveckling inom turistnäringen. Regeringen

bedömer att ytterligare insatser bör göras för att

främja forskning om turism och avser därför att ge

Turistdelegationen i uppdrag att, i samråd med

forskare inom området, utarbeta ett program för

ändamålet. Totalt bör 7,5 miljoner kronor avsättas

för perioden 2002-2004.

Motionerna

Moderata samlingspartiet tar - utan att framföra

något yrkande - upp turismen i motion 2001/02:N25.

Turistnäringen är intressant, inte minst i ett

regionalpolitiskt perspektiv, sägs det i motionen,

eftersom hela landet har turistiska tillgångar.

Regelverket och skatten på arbete hämmar dock

branschen.

Kristdemokraterna framhåller i kommittémotion

2001/02:N374 betydelsen av den småskaliga

landsbygdsturismen och fjäll- och skärgårdsturismen.

Målsättningen måste vara att skapa förutsättningar

för en ekologiskt uthållig näring. Samarbete och en

målmedveten samordning mellan fler intressenter kan

ge goda resultat enligt motionärerna. I

kommittémotion 2001/02:N265 (kd) konstateras att det

finns en stor potential för vildmarks- och

fisketurism, inte minst i det svenska inlandet.

Centerpartiet anför i motion 2001/02:Kr279 att

Turistdelegationen tillsammans med

Landstingsförbundet och Kommunförbundet bör få i

uppdrag att utveckla kulturturismen. Enligt

motionärerna är medvetna satsningar på kulturturism

en drivkraft för den lokala ekonomiska utvecklingen

och sysselsättningen. Vidare begär Centerpartiet i

motion 2001/02:N27 att regeringen tar initiativ till

att utforma ett samlat program för att utveckla

landsbygdsturismen. Ett sådant arbete bör ske i

samråd med Hushållningssällskapet, turistbranschen,

Lantbrukarnas riksförbund och regionala företrädare.

Folkpartiet framhåller i motion 2001/02:N23 att

för att få regionalpolitiska effekter måste antalet

bilburna turister från Sverige och näraliggande

europeiska marknader ökas. Sveriges prisläge gör

dock att dessa föredrar billigt boende med

självhushåll, och detta ger därför inga större

sysselsättningseffekter. Denna motsättning kan

endast lösas upp genom en omläggning av politiken.

I motion 2001/02:N203 (m) begärs ett

tillkännagivande till regeringen angående

förutsättningar för en ökad turism. Trots att resor

och turism globalt sett har haft en stor tillväxt

under 1990-talet har turismen i Sverige inte ökat på

samma sätt. Näringen hämmas av olika skatter, anförs

det. Enligt motionären har Dalarna en stor potential

på turistområdet.

I motion 2001/02:N280 (kd, s, m, v, c) begärs att

riksdagen ger regeringen i uppdrag att i samarbete

med övriga Östersjöländer utarbeta och marknadsföra

"Baltic World Heritage Link" med världsarven runt

Östersjön som central grund.

Vissa kompletterande uppgifter

I detta sammanhang behandlas de motionsförslag på

turistområdet vilka anknyter till regeringens

bedömningar i propositionen eller i övrigt har en

regionalpolitisk utgångspunkt. De motionsförslag som

tar upp frågor inom ett brett spektrum av den

nationella turistpolitiken kommer däremot att

behandlas under våren 2002 och redovisas i

utskottets betänkande om vissa näringspolitiska

frågor.

De av regeringen förordade programmen och

åtgärderna, vilka beskrivits i det föregående,

finansieras via anslaget (33:7) Särskilda regionala

utvecklingsprogram inom utgiftsområde 19, vilket

behandlas i utskottets betänkande 2001/02:NU2.

I utskottets betänkande 2000/01:NU7 från

föregående år innebar utskottets

ställningstagande bl.a. vissa synpunkter på de

frågor som är av intresse i detta sammanhang (s.

66):

Turistnäringen är sysselsättningsintensiv och har

stor betydelse i många regioner, inte minst i

glesbygden. Näringen spelar en viktig roll i det

arbete med att stärka den regionala utvecklingen

som regeringen bedriver och som utskottet ställer

sig bakom. Turistnäringen är också en av de

branscher som växer snabbast i Sverige, och där

potentialen för fortsatt tillväxt är god.

Konkurrensen är emellertid mycket hård och

marknadsföringen av Sverige som turistland är,

enligt utskottets mening, viktig.

- - -

Allmänt sett behövs det ett sektorsövergripande

arbetssätt, där alla berörda instanser på lokal

och regional nivå samverkar för att skapa

förutsättningar för en lönsam turistnäring.

- - -

När det gäller landsbygds-, fjäll- och

skärgårdsturism är en väl fungerande

infrastruktur en av grundpelarna.

Utskottet vill framhålla att utveckling

av olika typer av turism alltid måste ske

under hänsynstagande till att natur- och

kulturmiljöer skall bevaras.

Som nämnts ovan har Framtidsgruppen i sitt arbete

satt fokus på tre affärsområden och fem generella

utvecklingsområden som särskilt strategiska för

utvecklingen av svensk turism. Inom dessa affärs-

och utvecklingsområden har 24 insatsområden

identifierats inom vilka ett antal olika konkreta

åtgärder bör genomföras. Enligt uppgift skall staten

och näringen gemensamt ta ansvar för att successivt

implementera Framtidsgruppens strategi och förslag

till åtgärder utifrån en uppgjord ansvars- och

rollfördelning. Denna process bedöms pågå under

minst en treårsperiod och skall kontinuerligt följas

upp och utvärderas.

Enligt Turistdelegationen är bl.a. följande

utvecklingsprojekt och utvecklingsperspektiv

aktuella inom ramen för delegationens och

Turistrådets verksamhet i detta sammanhang:

- Miljöarbete. Sedan hösten 1998 finns

strategirapporten Hållbar utveckling i svensk

turistnäring. Turistdelegationen inriktar sin

ambition på kompetensförsörjning, kvalitetssäkring

och internationell samverkan.

-

- Kultur. De insatser som görs inom kulturturism är

i hög grad relaterade till kulturmyndigheterna samt

till regionala och lokala initiativ, bl.a. genom

tillväxtavtalen. Några projekt har drivits inom

ramen för det uppdrag som delegationen fick inom

Arkitekturåret 2001. Turistrådets arbete

tillsammans med Sveriges Hotell- och

Restaurangföretagare och Svensk Handel om det

svenska värdskapet har en viktig kulturdimension.

-

- Mötesindustrin. Turistdelegationen har gjort en

grundläggande kartläggning av marknad, ekonomi och

affärsmetodik vad gäller professionella möten

(kongresser, konferenser, traditionella affärsmöten

m.m.). Turistrådet riktar mer av sitt arbete mot

detta område.

-

- Fisketurism. Turistdelegationen leder ett arbete i

samarbete med fiskeentreprenörerna,

fiskevattenägarna, Fiskeriverket, Turistrådet m.fl.

Ambitionen är att utveckla fisketurismen till en

mer professionell näring.

-

- Skogen och turismen. Turistdelegationen och

Skogsstyrelsen har tagit fram en gemensam skrift om

förutsättningar och villkor för turistisk

utveckling med skogen och skogslandskapet som

grund.

-

- Baltikum. Turistrådet och Turistdelegationen

bedriver ett annat projekt för att studera

marknadsförutsättningarna för ett ökat resande till

Sverige från Baltikum. Ett flertal regionala och

lokala turistorganisationer driver samarbetsprojekt

om turism över Östersjön. Det finns en rad

organisationer mellan länder, städer, regioner och

turistföretag som arbetar med sådan samordning. Det

turistiska perspektivet i miljöarbetet för

Östersjön (Baltic 21) drivs i ett samarbete under

svenskt ordförandeskap. Huvudman i Sverige är

Turistrådet.

-

Bland de 145 000 medlemmarna i Lantbrukarnas

riksförbund (LRF) bedriver omkring 1 500 någon form

av verksamhet som kan klassificeras som

upplevelseturism (enligt en medlemsenkät med 30 000

svar våren 2001). I en undersökning, som

Näringslivets utredningsinstitut gjorde hösten 2000

bland LRF:s medlemmar, svarade emellertid 20 % av

medlemmarna att de kan tänka sig att bedriva någon

form av turistisk verksamhet.

Det kan konstateras att det finns flera

definitioner av landsbygdsturism och att det inte är

helt klart vad som bör inräknas i begreppet. Inom

LRF (Upplev Landet) används följande definition:

Landsbygdsturism är upplevelser, varor och tjänster,

baserade på bygdens kulturella och naturliga

resurser, som ger lokalbefolkning inkomst. Därmed

inräknas gårdsagroturismen, hästturismen,

fisketurismen, jaktturismen etc.

Enligt LRF är landsbygdsturismen en affärsidé

under tillväxt, där det återstår mycket att göra,

bl.a. när det gäller att bygga upp kunskap och

kvalitetssäkring av branschens tjänster och

produkter. Ofta saknas en tydlig affärsplan från

lantbrukarnas sida. Företagaren ser inte de

möjligheter som finns att utveckla sina

kärnprodukter till nya, unika och efterfrågade

upplevelser på turistmarknaden. Det råder brist på

kunskap, mötesplatser och idéforum. Bland LRF:s

småföretagare är också bristen på egna resurser (tid

och pengar) ett hinder för innovationsförmågan.

Enligt uppgift eftersträvar LRF och ALMI samarbete

om ett projekt för att öka tillväxten i branschen.

Inom ramen för EU:s jordbrukspolitik tas

landsbygdsturismen upp i Miljö- och

landsbygdsprogram för Sverige år 2000-2006. Inom

området Främja anpassning och utveckling av

landsbygden finns insatsen Främjande av turism och

småföretagande, för vilken stödet från EU:s

jordbruksfond för perioden 2000-2006 budgeterats

till 4,15 miljoner euro. Denna medfinansiering från

gemenskapen motsvarar 25 % av de totalt budgeterade

offentliga utgifterna, vilka uppgår till 16,6

miljoner euro under perioden. Stöd för att främja

landsbygdsturismen kan även lämnas genom mål 1-

programmen i norra Sverige samt inom ramen för

gemenskapsinitiativet Leader+. Innehållet i

insatserna kan både ha koppling till jord- och

skogsbruk och vara utan direkt koppling till dessa

sektorer. Landsbygdsturismen kan exempelvis omfatta:

kultur-, upplevelse-, vildmarks- och ekoturism, bo

på lantgård, fritidsfiske, jakt, vandringsleder,

fältvandringar, fågelskådning, bergsklättring,

ridning och campingplatser. Enligt

Landsbygdsprogrammet är utvecklingen av nya

produkter för upplevelse och service av stor

betydelse och en förutsättning för strategisk

marknadsföring. De olika erbjudandena i en region

bör också marknadsföras tillsammans och mer ses som

komplement till varandra än som konkurrenter. Det

finns exempel på projekt som kopplar ihop

matupplevelser, småskalig livsmedelsförädling och

turism, nämns det i programmet. Som målgrupp för

programmet anges lantbruksföretag och

sammanslutningar av sådana samt andra företag,

föreningar och organisationer lokaliserade på

landsbygden med anknytning till de verksamheter som

beskrivs ovan.

Beträffande fisketurism kan noteras att regeringen

i december 2000 beslutat tillkalla en särskild

utredare (landshövding Anita Bråkenhielm) med

uppdrag att utreda konsekvenserna av det fria

handredskapsfisket. I uppdraget ingår att kartlägga

utnyttjandet av fiskeresurserna och att jämföra det

fria handredskapsfisket i berörda delar av landet

med fritidsfisket i andra delar av landet. I

direktiven (dir. 2000:100) sägs att när det fria

handredskapsfisket infördes förutsågs inte

fisketurismens utveckling som näringsgren.

Sportfisket har på senare år ökat kraftigt och är nu

av stor omfattning både bland lokalbefolkningen och

bland de turister som besöker de områden som

omfattas av det fria handredskapsfisket. Många

områden är mycket attraktiva för sportfiskare och

det finns därför en stor potential att utveckla

fisketurismen som näringsgren. En fortsatt positiv

utveckling av allmänhetens möjligheter till

rekreation i form av fisketurism och sportfiske är

också önskvärd enligt direktiven. Det fria

handredskapsfisket har inneburit att

fiskeintresserade i större utsträckning än tidigare

fått tillgång till ett rikt och varierat utbud av

fritidsfiskemöjligheter, konstateras det i

direktiven.

Betänkandet Utvärdering av det fria

handredskapsfisket (SOU 2001:82) presenterades

tidigare i november 2001. Utredningen konstaterar

att det står klart att fiskevårdens finansiering

behöver förstärkas. I sitt arbete har utredningen

kommit fram till förslag om införande av en

fiskevårdsavgift samt förslag till hur

fiskevårdsområden bör utformas och förvaltas. Den

modell som presenteras i utredningen innebär att

även det icke yrkesmässiga fisket ges ett tydligt

värde som resurs samt genererar medel till vård och

förvaltning.

Ur turismsynpunkt har fritidsfisket en särskilt

intressant egenskap, framgår det av utredningen.

Säsongen är förhållandevis lång jämfört med andra

rekreationsaktiviteter och bidrar därför till

säsongsutjämning av turisttillströmningen. En ny

företagstyp har börjat utvecklas inom svensk turism

under senare år, där målgruppen är de som vill ha

ett bra fiske med god service. Ett flertal

entreprenörer har intresserat sig för att driva

fisketurismverksamhet i bl.a. skärgårdsområdet.

Vissa är bosatta i skärgården och tar emot gäster på

eget vatten. Flertalet har dock ingen fast

anknytning till skärgården utan ordnar med

övernattningar på fastlandet. Fisket sker oftast

från mindre, öppna uthyrningsbåtar, men även

specialbyggda båtar förekommer.

När det gäller konsekvenserna för

regionalpolitiken säger utredningen att den

föreslagna modellen skapar en stabil plattform för

utveckling av fiskenäringen, till gagn för såväl den

bofasta befolkningen som för turisterna.

Utskottets ställningstagande

Såväl av propositionen som av motionerna och

information inom ramen för de kompletterande

uppgifterna framgår att turistbranschen har vissa

problem med alltför små och isolerade företag,

brister i professionalitet och marknadsföring, svag

lönsamhet och begränsade kunskaper. Olika förslag

och ansatser har redovisats i det föregående. Som

framgår finns ett antal olika utvecklingslinjer inom

ramen för Turistdelegationens och Turistrådets

verksamhet samt när det gäller landsbygdsturism m.m.

Till dessa ansträngningar fogas nu ytterligare

möjligheter i form av regeringens initiativ rörande

programmet för ökad innovationskraft i

turistnäringen, satsning på en stärkt fjällturism

samt turismforskning. Enligt utskottets uppfattning

kan dessa nya insatser bana vägen för en mer lönsam

och professionell bransch. Ekologisk hållbarhet är

en given förutsättning. Efter en lämplig tidsperiod

bör insatserna - i likhet med övriga områden -

utvärderas.

Eftersom turistnäringen är en utpräglad

småföretagsbransch är det inte förvånande att

turistföretagen har samma problem som småföretag

inom andra näringar, t.ex. när det gäller

tillämpningen av olika regelsystem. De olika

insatser som görs på regelförenklingsområdet -

vilket utskottet rapporterar om i sitt betänkande

2001/02:NU1 - är således av väsentlig betydelse

också för turistbranschen.

Utskottet vill särskilt peka på att potentialen

för långsiktig tillväxt i turistnäringen är god och

att turistföretagen finns över hela landet. Vidare

är branschen sysselsättningsintensiv. Dessa faktorer

medför särskilda möjligheter för den regionala

utvecklingspolitiken och turistnäringen att

ömsesidigt stödja varandra. Det kan konstateras att

besöksnäringen och upplevelseindustrin särskilt

betonas i vissa tillväxtavtal.

Vissa synpunkter i de här behandlade motionerna

ligger i linje med den utveckling som pågår eller

förutses. Utskottet vill vidare erinra om att den

nationella turistpolitiken kommer att behandlas av

utskottet under våren 2002. Med det anförda

avstyrker utskottet samtliga här aktuella motioner i

berörda delar.

Lokal utveckling och attraktivare

livsmiljöer

Inledning

I det följande behandlas ett antal åtgärder, vilka

syftar till att främja ett lokalt engagemang för

samhällsutvecklingsfrågor och till att skapa

attraktiva livsmiljöer. Begreppet social ekonomi

sätter fokus på insatser inom den regionala

utvecklingspolitiken som berör ideella

organisationer, kooperativ samt lokala

utvecklingsgrupper.

Lokala program för entreprenörskap och lokalt

utvecklingsarbete

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om bl.a.

organisationsfrågor och ekonomiska frågor.

Jämför reservation 14 (m, kd, c, fp).

Propositionen

Regeringen gör bedömningen att program för

entreprenörskap och lokal utveckling bör arbetas

fram inom ramen för breda partnerskap på lokal nivå.

Programmen bör bestå av två insatsområden:

Entreprenörsfrämjande åtgärder med tyngdpunkt mot

personer och företagare med utvecklingsidéer samt

Lokalt utvecklingsarbete med tyngdpunkt mot den

ideella sektorns möjligheter att bidra till den

lokala utvecklingen. Särskild vikt skall läggas vid

ungdomars och kvinnors deltagande. Regeringen avser

att för insatsområdet Lokalt utvecklingsarbete

avsätta 30 miljoner kronor för perioden 2002-2004.

Bland annat från strukturfondsarbetet har det

visat sig att partnerskapsarbete kan ge kreativa

lösningar på den lokala nivån enligt vad som anförs

i propositionen. Beslut om programmen fattas av

länsstyrelserna eller självstyrelseorganen som även

svarar för uppföljningen av respektive program.

Motionerna

I Kristdemokraternas kommittémotion 2001/02:N265

anförs att lokala förvaltningsmodeller kan vara ett

sätt att bevara och skapa nya arbetstillfällen,

vilket exemplifieras med Byskogsforum i Dalarna.

Enligt motionärerna har uteblivna

infrastruktursatsningar och brister inom

regionalpolitikens område permanentat landsbygdens

kris. Kristdemokraterna stöder Folkrörelserådets

arbete för landsbygden och anser att en

vidareutveckling av detta arbete måste prövas. Ett

exempel är förslag om en samordnande funktion med

placering vid länsbygderåden. En ny regionalpolitik

måste utformas som kan lägga en bättre grund för en

positiv utveckling i hela landet.

Centerpartiet anför i motion 2001/02:N27 att en

lokal utvecklingspeng, en s.k. bygdepeng, bör

införas för att stimulera det lokala

utvecklingsarbetet. Pengen skall även kunna användas

vid olika typer av EG-projekt och bör hanteras av

kommunernas landsbygdssamordnare.

I Folkpartiets kommittémotion 2001/02:N262

sammanfattas ett antal olika åtgärder för att skapa

fler jobb på landsbygden. Det handlar om förslag för

att förbättra för företagen och företagsamheten,

bl.a. förslag på skatteområdet, borttagande av

krångliga regler, avveckling av de direkta

företagsstöden och införande av bättre villkor för

jordbrukssektorn. I motionen anförs att på många

mindre orter har småföretagen en stor betydelse för

att skapa livskraft i bygden. Ofta utgör

"företagarandan" en del av den lokala kulturen.

I motion 2000/01:N274 (s), från allmänna

motionstiden hösten 2000, anförs att det är viktigt

att tillvarata den kunskap, kompetens och det

engagemang som de lokala utvecklingsgrupperna visar.

Småskaliga företag och kooperativ på landsbygden har

andra villkor än stora internationella företag och

därför behövs enligt motionärerna en översyn av

förutsättningarna för små företag på landsbygden. I

motion 2001/02:N14 (s) hävdas att resultaten av de

lokala utvecklingsgruppernas arbete skulle

förbättras ytterligare om de fick ekonomiskt bidrag,

t.ex. i form av en bygdepeng.

Budskapet i motion 2001/02:N270 (m) är att det

måste ges förutsättningar för en socialt hållbar

utveckling på landsbygden för att möjliggöra

permanent bosättning där. Bland annat är service,

kommunikationer, affär och skola viktiga.

I motion 2001/02:N316 (m) föreslås att

regionalpolitiken läggs om på ett sätt som ger

regionala och lokala myndigheter större ansvar att

utveckla sin region utan statlig detaljerad

styrning.

Förslaget i motion 2001/02:N287 (mp) gäller att få

till stånd en hållbar strategi för näringspolitisk

och regionalpolitisk utveckling. Eftersom de 15

nationella miljömålen inte ger tillräcklig ledning i

arbetet bör de kompletteras med fyra systemmål,

vilka redovisas i motionen. Med systemvillkoren som

utgångspunkt bör län och kommuner åläggas att

undersöka material- och energibalans i det egna

området. Stimulans bör ges till de kommuner som

upprättar en hållbar strategi. Exempel på

stimulansåtgärd är att bygga upp rikstäckande

kompetensnätverk kring hållbar lokal utveckling, där

lokala och regionala kompetenscentrum blir viktiga

knutpunkter. Genomförandestrategin bygger enligt

motionären på att staten lägger riktlinjer och

direktiv till länsstyrelserna och att visst stöd

erbjuds. En sådan utveckling bör initieras i full

skala med början i Sveriges glesbygdskommuner,

föreslås det i motionen.

Vissa kompletterande uppgifter

Som utskottet informerade om våren 2001 i betänkande

2000/01:NU7 (s. 50) pågår en rad olika aktiviteter

rörande social ekonomi inom Regeringskansliet, olika

myndigheter och EU-arbetet. Enligt

budgetpropositionen (utg.omr. 17) och enligt

inhämtad information är läget för närvarande

följande.

Sedan början av år 2001 ingår frågor om social

ekonomi inom Näringsdepartementets ansvarsområde.

Enligt uppgift finns i dag ungefär 4 000 lokala

utvecklingsgrupper, vilket kan jämföras med 1 500

grupper år 1992. Grupperna arbetar med allt från

nyföretagande, service och bostäder till främjande

av turism och kulturevenemang. År 1997 beräknades 70

000 personer vara aktiva i de 3 500 grupper som

fanns då.

Regeringen beslutade i september 2001 att det inom

Regeringskansliet skall tillsättas en arbetsgrupp

med uppgift att dels utgöra ett forum för samråd i

frågor rörande folkrörelser och social ekonomi, dels

följa upp vissa insatser på området. I arbetsgruppen

skall ingå företrädare för olika departement inom

Regeringskansliet. Gruppen skall bl.a. fungera som

referensgrupp inom Regeringskansliet. Vidare skall

frågor kring statistik, forskning och kontakter med

EU inom området ingå i gruppens arbetsuppgifter,

liksom också slutsatserna från den sjunde europeiska

konferensen om social ekonomi. Folkrörelseforum för

dialog mellan regeringen och föreningslivet skall

följas upp av gruppen. Arbetet skall vara avslutat

senast den 31 december 2002.

Statistiska centralbyrån (SCB) deltar i ett

internationellt projekt som syftar till att utveckla

en gemensam standard för statistik över den sektor

av samhället där folkrörelserna och föreningslivet

hör hemma. SCB genomför vidare under åren 2000 och

2001, inom ramen för Undersökningarna om

levnadsförhållanden och med finansiering från

Regeringskansliet, en särskild kartläggning av

svenskarnas engagemang i ideella och ekonomiska

föreningar. Kartläggningen väntas vara klar i april

2002.

I juni 2001 arrangerade regeringen i samverkan med

svenska och andra europeiska organisationer den

sjunde europeiska konferensen om social ekonomi.

Syftet med konferensen var att öka kunskapen om den

sociala ekonomins roll i det europeiska samhället,

att ge tillfälle till kontakt, erfarenhetsutbyte och

kunskapsinhämtning, att följa upp tidigare

konferenser samt att diskutera den sociala ekonomins

utveckling under de kommande åren. Konferensen

riktade sig till organisationer, föreningar,

kooperativ, ömsesidiga bolag och stiftelser såväl i

Sverige som i andra medlems- respektive

kandidatländer. Konferensen samlade nära 1 000

deltagare, varav ca 400 var från andra länder än

Sverige. Enligt ordförandeskapets sammanfattning

(daterad 9 juni 2001) av trojkans möte vid

konferensen delade ministrarna åsikten att den

sociala ekonomins roll i ett modernt samhälle kan

beskrivas enligt fem huvudteman: socialt ansvar,

medborgarinflytande, socialt kapital, att ta makten

över sin egen situation och den tredje sektorn.

Enligt ministrarna behövs bl.a. en fortsatt dialog

mellan EU:s institutioner och företrädare för den

sociala ekonomin, en utvidgad dialog inom EU-

länderna och bildande av en arbetsgrupp inom EU för

att utbyta praktiska erfarenheter på området.

Regeringen avser att under hösten år 2001 besluta

att en särskild utredare skall kartlägga hur

lagstiftningen inom olika områden påverkar ideella

föreningar. Avsikten är enligt regeringen att ge en

samlad bild och bedömning av de rättsliga villkoren

för sådana föreningar.

Det av regeringen förordade programmet Lokalt

utvecklingsarbete mot ideella sektorn, vilket

beskrivits i det föregående, finansieras via

anslaget (33:1) Allmänna regionalpolitiska åtgärder

inom utgiftsområde 19, vilket behandlas i utskottets

betänkande 2001/02:NU2.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser liksom tidigare positivt på sådan

verksamhet som bedrivs inom ramen för det som

benämns social ekonomi. Sådant lokalt

utvecklingsarbete som har samhällsnytta som främsta

drivkraft kan mobilisera medborgarnas engagemang och

arbetsinsatser inom sådana områden som har stor

betydelse för vardagen, t.ex. dagis, skola,

arbetskooperativ, folkbildning, idrott eller

miljöprojekt. Detta engagemang kan kanaliseras på

olika sätt, vilket också exemplifieras i motionerna.

Kärnpunkten är dock att det lokala

utvecklingsarbetet bygger på underifrånperspektivet,

vilket kan leda till att lokal identitet skapas och

att den lokala demokratin förnyas. Utskottet fäster

stor vikt vid att det av regeringen aviserade

programmet om lokalt utvecklingsarbete med

tyngdpunkt mot den ideella sektorn särskilt skall

uppmärksamma ungdomars och kvinnors deltagande.

I likhet med flera motionärer anser utskottet att

det är viktigt att tillvarata den kompetens och det

engagemang som medborgarna visar prov på inom de

lokala utvecklingsgrupperna. En förutsättning för

såväl den lokala demokratin som den sociala ekonomin

är att det finns möjligheter för människor att mötas

i lokala föreningar och grupper. Därför är det

positivt att regeringen avser att se över stödet när

det gäller olika gruppers utnyttjande av allmänna

samlingslokaler och genomföra en kartläggning av

lokalbeståndet.

Engagemanget för attraktivare livsmiljöer är också

viktigt. Det finns många projekt för att utveckla

småskaliga kretsloppssystem, och ett antal statliga

bidrag har beviljats inom ramen för de lokala

investeringsprogrammen. För att möjliggöra en samlad

redovisning kommer en kartläggning av dessa system

att utföras, säger regeringen i propositionen (s.

190). Enligt utskottets uppfattning är det

väsentligt att kunskaper om projektens inriktning

och effektivitet dokumenteras och sprids så snabbt

som möjligt.

Arbetet inom Folkrörelserådet, länsbygderåden och

de lokala utvecklingsgrupperna är exempel på arbete

som bedrivs med ett underifrånperspektiv.

Länsbygderåden är en del av Folkrörelserådet, vilket

är en ideell organisation. De flesta län har i dag

verksamma länsbygderåd, vilka har till uppgift att

vara en samlande kraft för alla utvecklingsgrupper i

länet. Med hänsyn till att strukturen med

länsbygderåden, med bidrag från Folkrörelserådet, är

en ganska ny konstruktion, förutsatte utskottet

våren 2000 (bet. 1999/2000:NU14 s. 29) att en

utvärdering skall göras efter en lämplig tidsperiod.

Som framgår av ett följande avsnitt kommer medel att

avsättas till Folkrörelserådet även under år 2002;

vidare framgår att regeringen därefter avser att

återkomma till riksdagen.

När det gäller motionsförslaget om skapande av en

samordnande funktion med placering vid

länsbygderåden är utskottet av en annan mening än

motionärerna med hänsyn till att länsbygderådens

organisationsstruktur är en intern angelägenhet för

Folkrörelserådet.

I flera motioner anförs att en lokal bygdepeng bör

införas i syfte att stimulera det lokala

utvecklingsarbetet. Som framgår av propositionen

avser regeringen att avsätta 30 miljoner kronor till

insatsområdet Lokalt utvecklingsarbete. Medlen skall

beslutas av länsstyrelserna eller

självstyrelseorganen i form av bidrag till ideella

organisationer som är verksamma på lokal nivå. Även

landsbygdsstödet kan användas för finansiering av

programmen.

Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen

avslå samtliga här behandlade motionsyrkanden.

Bidrag till Folkrörelserådet Hela Sverige ska

leva och Skärgård-arnas riksförbund

Propositionen

Regeringen anser att Folkrörelserådet Hela Sverige

ska leva skall få ett bidrag på 9,5 miljoner kronor

år 2002 i syfte att främja det lokala

utvecklingsarbetet. Skärgårdarnas riksförbund bör

årligen få ett bidrag på 0,5 miljoner kronor.

När det gäller Folkrörelserådet Hela Sverige skall

leva avser regeringen att återkomma till riksdagen

beträffande bidrag för tiden efter år 2002. Det

finns i dag ca 4 000 lokala utvecklingsgrupper runt

om i landet. Generellt sett har de visat sig vara av

stor betydelse i glesbygds-, landsbygds- och

skärgårdsområden.

Finansiering sker via anslaget (33:1) Allmänna

regionalpolitiska åtgärder inom utgiftsområde 19,

vilket behandlas i utskottets betänkande

2001/02:NU2.

Utökad användning av bygdemedel och återföring

av del av vattenkraftsvinster

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå samtliga motioner om

återföring av del av vattenkraftsvinsterna

till de producerande regionerna med hänsyn

till önskemål om en överblickbar

budgethantering. Jämför reservation 15 (v, c,

mp) och reservation 16 (kd).

Propositionen

Vid verksamhet som innebär drift av vattenkraftverk,

vattenreglering som avser års- eller

flerårsreglering, vattenöverledning för annat

ändamål än kraftändamål samt ytvattentäkt skall

tillståndsinnehavaren betala en särskild bygdeavgift

till länsstyrelsen. Bestämmelser om detta finns i

förordningen (1998:928) om bygde- och fiskeavgifter.

Bygdemedel skall (8 §) användas till "investeringar

för ändamål som främjar näringsliv eller service i

bygden eller annars är till nytta för denna". Bidrag

får dock inte lämnas om det medför att det blir

nödvändigt att även i fortsättningen bevilja medel

för ändamålet eller att stat eller kommun kan

förorsakas inte avsedda kostnader. Hänsyn skall

vidare tas till statligt bidrag som lämnas i annan

ordning. Det är länsstyrelsen som fastställer

bidragen (på förslag av kommunerna). Det finns

enligt regeringens bedömning skäl att se över

reglerna för användningen av bygdemedel i ett vidare

perspektiv, så att de kan komma berörd bygd till del

på ett flexiblare sätt än vad som är möjligt i dag.

Motionerna

I ett antal motioner begärs att del av

vattenkraftsvinsterna skall kunna återföras till de

vattenkraftsproducerande regionerna, exempelvis med

1 öre per kWh. Dessa motioner är 2001/02:N250 (v),

2001/02:N227 (kd), 2001/02: N231 (c), 2001/02:N235

(c) och 2001/02:N364 (mp). Ett argument för en sådan

ordning är att det lokala näringslivet och invånarna

inte längre kan utnyttja dessa naturresurser. Ett

annat argument är att vattenkraftskommunerna har

blivit bidragsmottagare av regionalpolitiskt stöd

m.m., när det i själva verket är de

vattenkraftsproducerande kommunerna som bidrar till

välfärden i landet. I motion 2001/02:N363 (c, kd,

fp, mp) begärs en utredning om förutsättningarna för

återförande av vattenkraftsvinsterna enligt norsk

modell. Totalt erhåller de norska

vattenkraftskommunerna ca 3 miljarder norska kronor

per år, varav ca 1,7 miljarder norska kronor

avräknas i skatteutjämningssystemet, sägs det i

motionen.

Vissa kompletterande uppgifter

Den regionalpolitiska utredningen diskuterar i sitt

slutbetänkande (SOU 2000:87) frågan om huruvida det

är lämpligt att koppla vissa statliga skatteintäkter

till geografisk användning. Utredningen avvisar

detta av solidaritetsskäl (s. 312):

Tanken att de som råkar bo i närheten av en lönsam,

kapitalintensiv produktionsanläggning skulle få en

särskild och exklusiv rätt till avkastningen strider

helt mot den nationella solidaritetstanken. Det

gäller också om anläggningen utnyttjar en areell

råvaruresurs eller en lokal naturresurs.

Utredningen föreslår därför att den nationella

solidaritetsprincipen skall gälla för statens

budgethantering, vilket innebär att statliga

inkomster från ett geografiskt område inte skall

kopplas till statliga utgifter i samma område. Denna

princip skall gälla även inkomster från

produktionsanläggningar baserade på naturresurser.

Utskottets ställningstagande

Frågan om återföring av del av vattenkraftsvinsterna

eller i vissa fall del av intäkter från andra

naturresurser till de bygder där de genereras har

diskuterats under lång tid. Utskottet har i denna

fråga samma principiella uppfattning som tidigare.

Senast redovisades detta i betänkande 2000/01:NU2

(s. 24). Utskottet anser således att nu gällande

principer även fortsättningsvis skall gälla för

statens budgethantering. Detta innebär att statliga

inkomster från ett geografiskt område eller från en

produktionsanläggning baserade på naturresurser inte

skall kopplas till statliga utgifter i samma område.

Om sådana kopplingar skulle införas skulle

korrigeringar behöva göras till dessa kommuner via

andra statliga budgetposter, vilket sammantaget

leder till en svårgenomtränglig statlig

budgethantering.

Samtidigt är det otvivelaktigt så att det lokala

näringslivet och invånarna kan ha vissa nackdelar

från rekreationssynpunkt m.m. av exempelvis ett

vattenkraftverk med tillhörande uppdämda områden.

Kompensationstanken finns inbyggd i det ovan nämnda

regelverket om bygde- och fiskeavgifter. Med hänsyn

till att bestämmelserna är "stelbenta" har

regeringen ansett att det finns skäl att göra en

översyn av användningen av bygdemedel, så att de kan

komma berörd bygd till del på ett mer flexibelt sätt

än i dag. Utskottet delar den bedömningen. Samtliga

här berörda motioner avstyrks i aktuella delar med

det nu anförda.

Övriga frågor

Propositionen

Nationellt informationscentrum för samefrågor

Enligt regeringens bedömning bör 3 miljoner kronor

engångsvis avsättas för etablering av ett nationellt

informationscentrum för samefrågor. Centrumet bör

kunna åta sig uppdragsverksamhet i olika former och

bör kunna finansiera vissa projekt med hjälp av

medel från EG:s strukturfonder.

Förslagen på detta område skall behandlas av

riksdagens miljö- och jordbruksutskott.

Ärendeplaneringen är ännu inte fastställd, men

planeringen kan beräknas äga rum under våren 2002.

Kartläggning av projekt som syftar till att utveckla

småskaliga kretsloppssystem

Utvecklingen av kretsloppsanpassade samhällen kan

enligt regeringens bedömning bidra till attraktivare

livsmiljöer. En kartläggning av olika projekt som

syftar till att utveckla småskaliga kretsloppssystem

bör genomföras för att dels öka kunskaperna om

projektens inriktning och omfattning, dels erhålla

ett underlag för att sprida goda exempel inom

området.

Glesbygdsverkets framtida roll

Regeringen gör bedömningen att Glesbygdsverkets roll

inom den nya politiken för regional utveckling bör

utvecklas och tydliggöras.

Utskottets behandling av uppgifter för och anslag

till Glesbygdsverket liksom av Riksdagens revisorers

förslag angående Glesbygdsverkets roll i

regionalpolitiken (förslag 2001/02:RR4) redovisas i

utskottets budgetbetänkande 2001/02:NU2.

Lokalisering av en djurskyddsmyndighet

Regeringen avser att lägga fram en proposition om

inrättande av en särskild djurskyddsmyndighet och

har i budgetpropositionen avsatt pengar för

myndigheten fr.o.m. år 2002. Enligt regeringens

bedömning bör myndigheten lokaliseras till Skara.

Förslagen på detta område skall enligt riksdagens

ärendeplanering behandlas av miljö- och

jordbruksutskottet under våren 2002.

En god servicenivå

Inledning

I detta avsnitt behandlas åtgärder i samband med

tillgången till offentlig och kommersiell service i

alla delar av landet.

Servicefrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör godkänna regeringens förslag om

införande av lokala utvecklingsprogram för

kommersiell service och avslå motionsyrkanden

om bl.a. lagstiftning rörande grundläggande

samhällsservice. Jämför reservation 17 (m,

kd, c, fp).

Propositionen

Lokala utvecklingsprogram för kommersiell service

och insatser på kort sikt

Regeringen anser att en god servicenivå i alla delar av landet

är en viktig del av den regionala

utvecklingspolitikens mål. För att uppnå målet bör

de verktyg som i dag står till buds för att följa

och påverka tillgången till service skärpas och

kompletteras. Regeringen föreslår därför att lokala

utvecklingsprogram för kommersiell service skall

inrättas, inom vilka samordningsmöjligheter och

lokalt anpassade lösningar eftersträvas.

De lokala utvecklingsprogrammen skall utarbetas av

länsstyrelserna eller självstyrelseorganen och vara

kopplade till arbetet med regionala tillväxtavtal/

tillväxtprogram. Regeringen avser att reglera

kostnader för administrationen i särskild ordning.

Genom programmen bedömer regeringen att en

helhetssyn i arbetet med att utveckla

servicestrukturen främjas. Innehållet i de lokala

utvecklingsprogrammen bör förankras i breda

partnerskap med företrädare för kommuner, lokalt

näringsliv, serviceinrättningar samt lokala

utvecklingsgrupper.

Regeringen avser att ge Konsumentverket i uppdrag

att stödja den regionala nivån i arbetet med

utvecklingsprogrammen samt svara för uppföljning och

utvärdering. De lokala utvecklingsprogrammen skall

ligga till grund för hanteringen av stödet till

kommersiell service.

För att motverka ytterligare försämringar av

tillgången till service i särskilt utsatta områden

på kort sikt bör vid sidan av programmen 20 miljoner

kronor avsättas för år 2002.

Av regeringen föreslaget belopp (20 miljoner kronor)

för att motverka försämringar av tillgången till

service i särskilt utsatta områden på kort sikt

finansieras via anslagen (33:1) Allmänna

regionalpolitiska åtgärder och (33:7) Särskilda

regionala utvecklingsprogram inom utgiftsområde 19,

vilket behandlas i utskottets betänkande

2001/02:NU2.

Servicedatabasen permanentas

För politikens genomförande är det väsentligt att

kunna följa utvecklingen av tillgången till viktiga

serviceinrättningar samt följa upp och utvärdera

olika åtgärders betydelse för servicetillgången.

Servicedatabasen bör därför enligt regeringens

bedömning permanentas fr.o.m. den 1 januari 2003.

Regeringen gav år 1998 Konsumentverket i uppdrag

att, i samråd med Glesbygdsverket, utveckla och

upprätthålla den s.k. servicedatabasen, med

uppgifter om hushållens tillgång till olika former

av service. Uppdraget att utveckla och upprätthålla

databasen löper ut i och med utgången av år 2002.

Databasen är ett viktigt verktyg för att följa upp

och utvärdera vilka effekter olika åtgärder har på

servicetillgången. Enligt regeringen kommer

databasen även att ge underlag för länsstyrelsernas,

de regionala samverkansorganens och kommunernas

arbete med att utveckla breda samordnade

servicestrategier samt underlag till de lokala

utvecklingsprogrammen för kommersiell service. För

att säkerställa den fortsatta driften av

servicedatabasen avser regeringen att uppdra åt

Konsumentverket att ansvara för den permanenta

driften fr.o.m. den 1 januari 2003.

Nya lösningar inom det kommersiella serviceområdet

Enligt regeringen bör Konsumentverket ges i uppdrag

att utveckla och testa nya lösningar inom det

kommersiella serviceområdet under en treårsperiod

med början år 2002. Sammanlagt avser regeringen att

avsätta 15 miljoner kronor för ändamålet.

De av regeringen förordade åtgärderna finansieras

via anslaget (33:1) Allmänna regionalpolitiska

åtgärder inom utgiftsområde 19, vilket behandlas i

utskottets betänkande 2001/02:NU2.

Samordnade servicelösningar

Enligt regeringens uppfattning bör statliga aktörer

med särskild betydelse för service i ökad

utsträckning, i samband med att de förändrar sin

verksamhet, beakta möjligheter till samordning med

andra servicegivare. Kartläggningar har visat att

efterlevnaden brister när det gäller kravet på att

myndigheterna i sin planering skall beakta den

regionala utvecklingsstrategin och samråda med

länsstyrelsen om de avser att dra in service i

glesbygds- och landsbygdsområden. Regeringen avser

därför att utveckla uppföljningen av centrala

myndigheters agerande.

Motionerna

Moderata samlingspartiet begär i motion 2001/02:N25

ett tillkännagivande om att regeringsförslaget om

införande av lokala utvecklingsprogram för

kommersiell service inte innebär någon lösning på

rådande problem. Vidare anförs - liksom även i

partiets motion 2001/02:Sk288 - att grundläggande

service som t.ex. post och apotek bör kunna

utvecklas på landsbygden genom lokal samverkan samt

genom att nya privata och kooperativa aktörer får

möjlighet att utföra dessa uppgifter.

Samlokalisering av olika verksamheter praktiseras

redan med framgång på flera håll i landet.

Kristdemokraterna förordar i kommittémotion

2001/02:N265 förslaget från Folkrörelserådet om ett

grundservicepaket som innebär ett utökat ansvar för

posten och lanthandeln i glesbygdsområden m.m. Idén

om servicepunkter innebär en samordning av

gemensamma tillgångar för att med utgångspunkt i de

lokala förutsättningarna garantera en grundservice

inom rimligt avstånd. Lokala servicepunkter bör

upprättas i samarbete mellan lokalbefolkning,

bygderörelsen, näringslivet, kommunen och

länsstyrelsen. Även i motion 2001/02:N256 (kd)

framställs krav på grundservice inom rimligt

avstånd.

Centerpartiet framhåller i motion 2001/02:N27 att

tillgången till grundläggande service är en

förutsättning för tillväxt och livskraft. Inte minst

har de statliga myndigheterna, verken och bolagen

ett stort ansvar för detta. Utvecklingen är

oroväckande när posten, försäkringskassorna, Telia

AB, skatte- och kronofogdemyndigheter har begränsat

sin verksamhet. Regeringen bör därför utfärda

tydliga direktiv till sina myndigheter m.m. om

samverkan med lokala aktörer för att finna lösningar

på hur den grundläggande servicen kan garanteras och

utvecklas i alla delar av landet. Därmed läggs även

grunden för den kommersiella servicen.

Enligt Folkpartiets kommittémotioner 2001/02:N23

och 2001/02:N262 bör den grundläggande

samhällsservicen tryggas i lag. Det påpekas också

att även kommunernas ansvar för den offentliga

grundservicen måste lyftas fram. Folkpartiet ser

gärna att privata entreprenörer får sköta upphandlad

verksamhet. Beslut om lokal samverkan får aldrig

hindras av ett stelt regelverk utan måste

kännetecknas av flexibilitet och mångfald. En

förnyad offentlig sektor är av intresse för

landsbygden bl.a. därför att den är en viktig

arbetsgivare för inte minst kvinnor. Enligt

Folkpartiet är det positivt att regeringen i

propositionen har tagit upp problemet med en alltmer

urholkad kommersiell service på lands- och glesbygd.

Positivt är det vidare att regeringen anser att

statliga aktörer i större utsträckning skall

utarbeta samordnade servicelösningar.

Vissa kompletterande uppgifter

Post och kassaservice

Som svar på en fråga (2001/02:34) om postutdelning i glesbygden

framhöll statsrådet Mona Sahlin att statens ansvar

för den samhällsomfattande posttjänsten framgår av

postlagen. Genom tillståndsvillkor åligger det

Posten AB att tillhandahålla postservice i hela

landet fem dagar i veckan utom under omständigheter

eller geografiska förhållanden som enligt Post- och

telestyrelsens bedömning utgör skäl för undantag.

Indragningar av viss service skall godkännas av

Post- och telestyrelsen.

Regeringen har nyligen lagt fram en proposition om

grundläggande kassaservice (prop. 2001/02:34) med

förslag att kassaservicen skall regleras i en

särskild lag. Enligt detta förslag skall det finnas

en kassaservice i hela landet, som innebär att alla

har möjlighet att verkställa och ta emot betalningar

till enhetliga priser. Regeringen anser att det bör

slås fast att det är genom Posten AB som tjänsten

skall tillhandahållas.

Trafikutskottet kommer att behandla proposition

2001/02:34 i samband med budgetbetänkande

2001/02:TU1 över utgiftsområde 22 Kommunikationer.

Detta betänkande justeras i slutet av november 2001.

Servicedatabasen

Servicedatabasen är ett samlingsnamn för det geografiska och

webbaserade informationssystem som utvecklats genom

att kombinera den senaste tekniken inom

databasutveckling, Geografiskt informationssystem

(GIS) och Internet. Databasen skall fungera som ett

stöd för länsstyrelser, kommuner och andra instanser

som behöver uppgifter om servicen i landets olika

regioner.

Under sommaren 2001 har Konsumentverket och

Glesbygdsverket fortsatt att utveckla databasen.

Internetlösningen och webbplatsen sattes i drift

under hösten 2001. I dagsläget omfattar databasen

fem servicetyper: dagligvaror, post, bank,

systembolag och apotek. Databasen skall även

kompletteras med uppgifter om bensinförsäljning och

viss offentlig service (skolor, sjukhus,

vårdcentraler och ambulansstationer).

Stöd till lanthandel

För att stödja lanthandeln och främja servicen i gles- och

landsbygd har regeringen gett Konsumentverket i

uppdrag att under år 2001 förbereda ett program för

kompetenshöjning inom lanthandeln. Förberedelserna

kallas Projekt Lanthandel. Projektet kommer att

börja genomföras under år 2002, under samlingsnamnet

Affär på landet. Regeringen beslutade i mars 2001

att bevilja Konsumentverket 1,5 miljoner kronor för

finansiering av de förberedande åtgärderna för att

Projekt Lanthandel skall kunna erbjudas

länsstyrelser i hela landet.

Stöd till kommersiell service

För att stimulera utvecklingen i gles- och landsbygdsområden

kan företag beviljas stöd till kommersiell service

och landsbygdsstöd. Stödet till kommersiell service

lämnas för att befolkningen i serviceglesa områden

skall ha en tillfredsställande försörjning av

dagligvaror och drivmedel. Stödmottagare är kommuner

och näringsidkare med fasta försäljningsställen för

försäljning av dagligvaror och drivmedel. Stöd kan i

vissa fall även lämnas till fackhandelsservice och

varubussar. Stödet utgår i form av

hemsändningsbidrag, investeringsbidrag,

servicebidrag och landsbygdslån.

Ärenden om stöd till kommersiell service handläggs

av länsstyrelsen i det län där den aktuella

verksamheten är belägen eller av

självstyrelseorganet. I principiellt viktiga ärenden

skall länsstyrelserna samråda med Konsumentverket.

I budgetpropositionen (utg.omr. 19 s. 32) redovisas

omfattningen av stöd till kommersiell service. År

2000 beviljades stöd till kommersiell service med

sammanlagt ca 26 miljoner kronor. Västerbottens och

Västernorrlands län svarar för den största delen av

beviljat stöd. Därefter kommer Norrbottens och

Jämtlands län.

Riksdagens revisorer

I Riksdagens revisorers granskning av Glesbygdsverkets roll har

även tagits upp frågan om rollfördelningen vad

gäller stöd till kommersiell service. I rapporten

Glesbygdsverkets roll i regionalpolitiken (rapport

2000/01:12) redovisas att både Glesbygdsverket och

Konsumentverket har regeringens uppdrag att redovisa

utvecklingen av kommersiell service. I revisorernas

förslag till riksdagen (2001/02:RR4) framhålls att

ansvarsfördelningen sedermera har tydliggjorts

därigenom att regeringen i den regionalpolitiska

propositionen anger att den har för avsikt att ge

Konsumentverket i uppdrag att utveckla och testa nya

lösningar inom det kommersiella serviceområdet.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening är frågorna om en god

service för alla delar av landet av mycket stor

betydelse. Det är därför glädjande att regeringen

har tagit ett helhetsgrepp, som innefattar ett antal

olika instrument för att uppnå det nya målet om en

god servicenivå i hela landet. Som utskottet har

berört i det föregående är det inte bara landsbygden

och glesbygden i de traditionella stödregionerna som

är utsatta; även vissa områden i södra och mellersta

Sverige har svårigheter av regionalpolitiskt slag.

Motionskraven om grundservice inom rimliga avstånd

kan inte antas innebära någon stor skillnad i

förhållande till den nya målsättningen. Som

utskottet har redovisat i ett tidigare avsnitt

kommer effekterna av politiken vad beträffar

servicenivån att kunna bedömas genom uppföljning av

statistik i fråga om tillgänglighet av kommersiell

och offentlig service. Utskottet förutsätter att

definitioner och mätmetoder utvecklas när den

regionala utvecklingspolitiken träder i kraft.

Däremot anser inte utskottet att det är aktuellt att

i lag lägga fast en viss servicenivå i hela landet,

vilken skall gälla under alla betingelser.

Den av regeringen föreslagna modellen med lokala

utvecklingsprogram för kommersiell service får stöd

av utskottet. Med hänsyn till att programmen skall

utarbetas på länsnivå eller motsvarande och i

samarbete med berörda aktörer ges goda möjligheter

till helhetssyn, delaktighet och förankring i breda

partnerskap. Utskottet vill betona att kvinnornas

deltagande i detta arbete är en nyckelfråga, som

måste tillgodoses redan från första början.

När det gäller tillgänglighet av service som post

och apotek och möjligheterna till samverkan och

samlokalisering har utskottet ingen annan mening än

motionärerna; det är önskvärt att en sådan lokal

samverkan kommer till stånd. Med hänsyn till

myndigheters brister att i sin planering beakta den

regionala utvecklingsstrategin och samråda med

länsstyrelsen om de avser att dra in service i

glesbygds- och landsbygdsområden, anser utskottet

att den aviserade uppföljningen av myndigheternas

agerande är av stort värde för framtiden.

Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen

bifalla regeringens förslag om lokala

utvecklingsprogram för kommersiell service och avslå

samtliga här behandlade motionsyrkanden.

Åtgärder i län och regioner

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå samtliga aktuella

motionskrav, bl.a. med hänvisning till den

utveckling som är på gång.

Motionerna och vissa kompletterande uppgifter

De motioner som berör åtgärder i särskilda län och

regioner har förtecknats nedan tillika med vissa

kompletterande uppgifter och hänvisningar till

ytterligare information om de frågor som tas upp i

respektive motion.

-----------------------------------------------------------------

|LÄN/ |MOTION |ÖNSKADE ÅTGÄRDER |VISSA |

| | | |KOMPLETTERANDE |

|REGION | | |UPPGIFTER |

-----------------------------------------------------------------

|Stock- |2001/02:N313|Åtgärder för att |

Storstadsdelegationen |

|holms |(m) |främja fortsatt |samordnar och|

|län | |tillväxt i |utvecklar den|

| | |Stockholmsregionen |nationella |

| | |genom bl.a. |storstadspolitiken|

| | |skatteåtgärder. |med målen att verka

|

| | | |för långsiktig|

| | | |hållbar tillväxt|

| | | |och bryta|

| | | |segregation. Lokala

|

| | | |utvecklingsavtal är

|

| | | |de främ- sta medlen

|

| | | |för att uppnå|

| | | |målen. Riksdagen|

| | | |har avsatt drygt|

| | | |två miljarder kr|

| | | |under perioden|

| | | |1999-2003 för att|

| | | |utveckla |

| | | |

storstadsregionerna. |

-----------------------------------------------------------------

| |2001/02:N319|Tillkännagivande om |Se föregående |

| |(m) |Stockholmsregionens |motion. |

| | |förutsättningar som | |

| | |landets tillväxtmotor | |

| | |med valfrihet och | |

| | |entreprenörsinriktning.| |

-----------------------------------------------------------------

|Östra |2001/02:N354|Utveckling genom |

Stockholmsberedningen |

|Mellansverige|(s) |moderna planinstrument |har tillsatts för|

| | |och samordning av |att lämna förslag|

| | |statliga aktörer för |på insatser som|

| | |att få bort |förbättrar |

| | |flaskhalsar. Region- |transportsystemet i

|

| | |förstoring genom bl.a. |Stockholmsregionen|

| | |kommunikationer. |men också|

| | | |

transportmöjligheterna |

| | | |mellan Stockholm|

| | | |och övriga|

| | | |Mälardalen, övriga|

| | | |landet samt|

| | | |internationellt. |

| | | |Regeringen föreslår

|

| | | |en strategi för att

|

| | | |utveckla styrningen

|

| | | |av statlig|

| | | |verksamhet (se|

| | | |avsnittet |

| | | |Strategier). |

-----------------------------------------------------------------

|Sveriges|2001/02:MJ220|Bättre möjligheter |Liknande krav |

|skärgårdar|(c) |till |behandlades och|

| | |kombinationssysselsättning|avstyrktes av|

| | |ur trygghets- |arbets- |

| | | |marknadsutskottet |

| | |synpunkt. |(bet. 2000/01:AU5).

|

-----------------------------------------------------------------

----------------------------------------------------------------

| |2001/02:N230|Utveckling i |Regionen Mål 2 |

| |(kd) |skärgårdarna genom |Öarna får under|

| | |skatte-, trafik- och |perioden 2000-2006|

| | |fiskeåtgärder samt |ett tillskott av|

| | |genom samordning av |utvecklingsmedel |

| | |statliga aktörer. |genom EG:s|

| | | |strukturfonder om|

| | | |30 miljoner euro|

| | | |(ca 255 miljoner|

| | | |kronor). Projekten|

| | | |medfinansieras av|

| | | |såväl privata som|

| | | |svenska offentliga|

| | | |aktörer som|

| | | |förväntas bidra med

|

| | | |ca 1 miljard|

| | | |kronor. Pengarna|

| | | |skall användas för|

| | | |att öka regionens|

| | | |attraktions- och|

| | | |konkurrenskraft. |

| | | |Totalt berörs ca|

| | | |90 000 invånare av|

| | | |programmet. |

| | | |Programmet omfattar

|

| | | |insatser inom|

| | | |kultur och miljö,|

| | | |lokalt anpassade|

| | | |servicelösningar, |

| | | |lokal mobilisering,

|

| | | |kunskaps- och|

| | | |

kompetensutvecklande |

| | | |åtgärder, |

| | | |

näringslivsfrämjande |

| | | |åtgärder samt|

| | | |infrastrukturella |

| | | |åtgärder. |

----------------------------------------------------------------

| |2001/02:N232|Utveckling i |Se föregående |

| |(m) |skärgårdarna genom |motion. |

| | |skatte- och | |

| | |trafikåtgärder samt | |

| | |bättre utnyttjande av | |

| | |EU-medel. | |

----------------------------------------------------------------

| |2001/02:N353|Utveckling i |Se tidigare motion.

|

| |(c) |skärgårdarna genom | |

| | |programarbete, trafik- | |

| | |och IT-åtgärder, | |

| | |miljöforskning rörande | |

| | |fisk och | |

| | |internationellt sam- | |

| | |arbete för Östersjöns | |

| | |miljö. | |

----------------------------------------------------------------

|Östergöt-|2001/02:N216|Satsning på forskning|LA-regionen |

|lands |(c) |och företagande runt |Linköping har haft|

|län | |flygverksamheten i |3,4 %|

| | |Linköping. |sysselsättnings- |

| | | |ökning enligt|

| | | |prognos från ITPS|

| | | |för år 2000. |

----------------------------------------------------------------

|Kalmar |2001/02:N309|Utveckling av turism |Fisketurism har |

|län |(c) |och annan verksamhet |behandlats i det|

| | |genom statlig satsning |föregående; medel|

| | |på fisk i Emån. |till |

| | | |turismsatsningar |

| | | |inom den regionala|

| | | |utvecklings- |

| | | |politiken behandlas

|

| | | |i bet. 2001/02:NU2.

|

----------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------------

|Gotlands|2001/02:N24|Fasta spelregler för |Utredningen |

|län |(m) |kommunikationerna till |Garanterad |

| | |Gotland, |transportstandard |

| | |utlokalisering av |för Gotland (SOU|

| | |statliga myndigheter, |2001:66) bereds för

|

| | |mer statliga medel, |närvarande i|

| | |arbetsmarknads- |Regeringskan- |

| | |åtgärder. |sliet. Regeringen|

| | | |avser återkomma|

| | | |till riksdagen när|

| | | |ärendet |

| | | |färdigberetts |

| | | |(prop. 2001/02:4 s.

|

| | | |127). |

-----------------------------------------------------------------

|Öresundsregionen|2001/02:N218|Hinder på skatte-,|

Öresundsdelegationen, |

| |(fp) |trafik- och |där statsrådet Leif

|

| | |studieområdet måste |Pagrotsky är|

| | |rivas för att påskynda |ordförande, utgör|

| | |utvecklingen i |ett forum för|

| | |Öresundsregionen. |diskussion och|

| | | |erfarenhetsutbyte |

| | | |kring |

| | | |Öresundsfrågor på|

| | | |en övergripande|

| | | |politisk nivå.|

| | | |Öresundsinte- |

| | | |grationen är|

| | | |föremål för ett|

| | | |löpande samarbete|

| | | |även på det|

| | | |mellanstatliga |

| | | |planet. En fråga|

| | | |som för närvarande|

| | | |står i fokus gäller

|

| | | |skatteordningen i|

| | | |Öresundsregionen. |

| | | |Bland regionala|

| | | |gränsöverskridande|

| | | |samarbetsformer kan

|

| | | |nämnas |

| | | |Öresundskommittén |

| | | |vilken består av|

| | | |representanter för|

| | | |kommuner och|

| | | |regioner/amter, |

| | | |vilka verkar för|

| | | |att stärka och|

| | | |synliggöra |

| | | |regionen. |

-----------------------------------------------------------------

| |2001/02:N258|Ökad integration genom|Se föregående |

| |(kd) |bättre |motion. |

| | |samarbetskanaler | |

| | |mellan Danmark och | |

| | |Sverige, utredning om | |

| | |regional samverkan. | |

| | |Skåne-Köpenhamn | |

| | |försöksregion. | |

-----------------------------------------------------------------

|Västra |2001/02:N333|Tillgång till |Delar av Västra |

|Götalands|(kd) |målområdesverksamhet, |Götaland ingår i|

|län | |behov av ökade |EU:s mål 2-område.|

| | |resurser för | |

| | |högskoleutbildning, | |

| | |forskning och kultur. | |

-----------------------------------------------------------------

|Väst- |2001/02:N317|Utveckling genom bl.a.| |

|sverige |(s) |tillväxtavtal, bättre | |

| | |kapitalförsörjning, | |

| | |kommunal service och | |

| | |infra- struktur, | |

| | |satsning på forskning | |

| | |om form/design, | |

| | |skapande av | |

| | |arbetstillfällen. | |

-----------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------------

|Värmlands|2001/02:N15|Kortsiktiga regional- |Vänersjöfarten har|

|län och |(s) |politiska insatser för |behandlats av|

|Dalsland| |att bevara |

Godstransportsdelegationen. |

| | |Vänersjöfarten. |Vänersjöfarten tas|

| | | |upp i bet.|

| | | |2001/02:TU2. |

-----------------------------------------------------------------

| |2001/02:N22|Satsning på |Se föregående |

| |(fp) |vägprojekt, |motion. |

| | |Vänersjöfarten, | |

| | |högskoleutbudet och | |

| | |kvinnligt företagande. | |

-----------------------------------------------------------------

| |2001/02:N325|Möjlighet att bo, |Förslag ang. |

| |(fp) |trafik- och |arbetspendling i|

| | |skatteåtgärder, bättre |prop. 2001/02:4|

| | |pendlingsmöjligheter, |behandlas av|

| | |förenklingar i |

arbetsmarknadsutskottet. |

| | |regelsystem för | |

| | |gränsövergångar. | |

-----------------------------------------------------------------

|Örebro |2001/02:N346|Ett "Degerforspaket" |Förslag om statligt

|

|län |(v) |med bl.a. utbildnings- |stöd till|

| | |, trafik- och |omstrukturering av|

| | |bostadsåtgärder behövs |kommunala |

| | |på grund av kommunens |bostadsföretag |

| | |kostnader för tomma |behandlas av|

| | |lägenheter. |bostadsutskottet |

| | | |(2001/02:BoU1). |

-----------------------------------------------------------------

|Väst- |2001/02:N29|Kraftfulla regional- | |

|manlands|(s) |politiska åtgärder för | |

|län | |att stimulera | |

| | |företagsamheten i | |

| | |framtidsbranscher. | |

-----------------------------------------------------------------

|Dalarnas|2001/02:N16|Utveckling genom sär- |Dalarnas län |

|län |(s) |skilda delegationer, |omfattas både av|

| | |översyn av rörlighets- |mål 1 Södra|

| | |stimulans, nya kredit- |skogslänsregionen |

| | |institutioner m.m. |och mål 2 Norra. |

-----------------------------------------------------------------

| |2001/02:N17|Bättre infrastruktur, |Se föregående |

| |(c) |extra satsningar på |motion. |

| | |kluster, t.ex. | |

| | |turismen. | |

-----------------------------------------------------------------

| |2001/02:N26|Statligt stöd till |Rikstrafiken |

| |(kd) |Mora flygplats, vilken |handlar upp olönsam

|

| | |har ett strategiskt |men viktig|

| | |läge. |interregional |

| | | |flygtrafik. Ett|

| | | |särskilt |

| | | |statsbidrag finns|

| | | |för drift av|

| | | |olönsamma |

| | | |flygplatser. Mora|

| | | |flygplats får 3,3|

| | | |miljoner kr år|

| | | |2001. Vidare kan|

| | | |länen själva|

| | | |prioritera |

| | | |flygplats- |

| | | |investeringar inom|

| | | |sin länsram för|

| | | |trafikändamål. |

-----------------------------------------------------------------

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att enkom de åtgärder som vidtas inom

utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling inte

kan lösa de regionalpolitiska problemen. Insatser krävs

inom många olika politikområden, såsom exempelvis

arbetsmarknads-, närings-, utbildnings- och

kommunikationsområdena.

Som tidigare redovisats har ett omfattande

underlagsmaterial tagits fram i samband med propositionen

om en politik för tillväxt och livskraft i hela landet.

Ett genomförande av de förslag som har behandlats i det

föregående kommer att få återverkningar för bygder och

regioner i hela landet. Tillsammans med genomförande av

övriga regeringsförslag som rapporterats om tidigare,

t.ex. i fråga om infrastruktur respektive regional

samverkan, anser utskottet att möjligheterna för

utveckling i hela landet är goda. Därtill kommer

verksamheten i samband med EG:s strukturfondsprogram.

Mot denna bakgrund avstår utskottet från att i detta

sammanhang göra en detaljerad bedömning av de här aktuella

motionerna, vilka således avstyrks i berörda delar.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande reservationer. I

rubriken anges inom parentes vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Inriktning av den regionala utvecklingspolitiken

(punkt 3)

av Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke

Sandström (c), Harald Bergström (kd) och Yvonne

Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde ha

följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförts i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2001/02:4 punkt 1.2, bifaller delvis

motionerna 2001/02:So637 yrkande 22, 2001/02:N23 yrkandena

1, 2, 4, 5, 7, 8 och 12, 2001/02:N25 yrkandena 1, 2, 5-8,

10 och 15, 2001/02:N27 yrkandena 1-3, 16, 32, 37-39 och

43, 2001/02:N31 yrkandena 1-3, 2001/02:N262 yrkandena 1-3

och 16, 2001/02:N263 yrkande 4 och 2001/02:N372 yrkande 1

samt avslår proposition 2001/02:4 punkt 1.3 och motionerna

2001/02:K16 yrkande 2, 2001/02:N13, 2001/02:N32, 2001/02:

N236 samt 2001/02:N364 yrkandena 4, 10 och 21.

Ställningstagande

Vi anser att den del av utskottets ställningstagande som

börjar med "De framtida" och slutar med "behandlade

motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:

Den regionalpolitiska propositionen innehåller tyvärr

inte mycket av den omorientering som den regionalpolitiska

utredningen banade vägen för. I stället för att skapa

generellt bättre förutsättningar för ett mer

konkurrenskraftigt klimat för arbete och företagande

håller regeringen i stort sett fast vid en föråldrad

politik med bidrag, delegationer, utredningar och

förstärkt statlig styrning. För de företagsstöd som trots

allt behövs anser vi i likhet med den regionalpolitiska

utredningen att inriktningen i huvudsak bör ligga på

generella stöd.

Vi instämmer i att den regionala utvecklingspolitiken

bör bidra till utvecklingen av livskraftiga regioner i

hela landet men vill lägga tyngdpunkten på andra

strategier än regeringen. De av regeringen föreslagna

strategierna ställer vi oss således inte bakom. Enligt vår

syn handlar det i första hand om att förbättra

möjligheterna för företagande och arbete och att förstärka

glesbygdsregionernas konkurrenskraft och

utvecklingsmöjligheter.

Vad som krävs är en genuin förståelse för företagandets

villkor. I stället för inriktningen på olika och

komplicerade bidragsformer bör strävan vara att

näringslivet skall ges mer generella villkor och ett

bättre klimat för företagande och entreprenörskap. Då

elimineras riskerna för att företagsstöd och bidrag

snedvrider konkurrensen, vilket minskar effektiviteten i

samhällsekonomin.

Särskilt viktigt är det att skapa förutsättningar som

gör att små företag, ofta med kvinnor som drivande kraft,

stimuleras att växa liksom att nya företag startas. En

bredare öppning för konkurrens inom den offentliga sektorn

skulle i många fall gynna kvinnors företagande.

Statsmakterna bör stå för de legala och ekonomiska

ramarna för den regionala utvecklingspolitiken; i övrigt

bör inriktningen vara decentralisering i syfte att uppnå

en hållbar ekonomisk, social och ekologisk utveckling.

Kommunerna har en mycket viktig roll inom den regionala

utvecklingspolitiken när det gäller tillväxt,

sysselsättning och service. Vi förordar en politik som

mobiliserar och uppmuntrar människor att ta egna initiativ

och ta ansvar för både sig själva och sin bygd. Varje

region och varje bygd har sin styrka och sina möjligheter

som bäst kan tas till vara genom lokala initiativ.

Ett mer dynamiskt företagande och fler arbeten i privat

sektor kräver insatser i huvudsak på andra områden än det

regionalpolitiska området, nämligen i första hand i fråga

om skatterna, arbetsmarknaden, kunskapsutvecklingen och

transportsektorn. Även tillgång till kultur och bra

fritidsaktiviteter är en väsentlig förutsättning för att

skapa en anda av gemenskap och kreativitet på landsbygden,

vilket är väsentligt för att attrahera invånarna.

Med hänsyn till att statsbidragen till de enskilda

vägarna har skurits ned under flera år anser vi att den

ekonomiska ramen måste utökas för dessa vägar. Vidare ser

vi positivt på att uppdraget till Naturvårdsverket att

utreda vissa lättnader i strandskyddet syftar till att

främja regional utveckling.

När det gäller de regionala tillväxtprogrammen är

formerna enligt vår mening mindre viktiga, så länge det

ges ett ökat utrymme för underifrånperspektivet. Dock

anser vi att det är osannolikt att tillväxtprogrammen

kommer att ge positiva effekter om inte

planeringsprocessen är sådan att den attraherar även

företagen och kvinnorna. Vi tror att mångfald och

kreativitet utvecklas bättre inom ramen för lokala

initiativ; däremot bör det statliga inflytandet inskränkas

på det sätt som vi uttalat ovan. Vidare måste

möjligheterna till regelförenklingar uppmärksammas mer än

förut i samband med de regionala tillväxtprogrammen.

Det är ett oavvisligt krav att alla insatser inom den

regionala utvecklingspolitiken utvärderas i syfte att

successivt kunna effektivisera de instrument som kan

behövas inom den nationella politiken och inom de

prioriterade områdena. Vidare bör planerna på en bättre

samordning mellan EU:s regionalpolitik och den nationella

regionala utvecklingspolitiken analyseras ytterligare.

Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen

godkänna regeringens förslag om mål för den regionala

utvecklingspolitiken och delvis bifalla här behandlade

yrkanden i motionerna 2001/02:So637 (fp), 2001/02:N23

(fp), 2001/02:N25 (m), 2001/02:N27 (c), 2001/02:N31 (kd),

2001/02:N262 (fp), 2001/02:N263 (c) och 2001/02:N372 (kd).

Regeringens förslag om strategier för att nå den regionala

utvecklingspolitikens mål bör ej godkännas av riksdagen.

Även övriga motionsförslag bör avslås av riksdagen.

2. Transportfrågor (punkt 4)

av Per Westerberg, Karin Falkmer, Ola Karlsson och Ola

Sundell (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde ha

följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförts i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen

motion 2001/02:N25 yrkande 9 och avslår motion

2001/02:N364 yrkande 13.

Ställningstagande

Vi anser att den del av utskottets ställningstagande som

börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "aktuell

del" bort ha följande lydelse:

Vi anser att det är olämpligt att Rikstrafiken skall

göra regionalpolitiska bedömningar av ett slag som ökar

politiseringen av myndighetens verksamhet. Myndigheten bör

sköta sina uppgifter på ett objektivt sätt som inte lämnar

utrymme för exempelvis kommunala påtryckningar. Vi anser

att motion 2001/02:N25 (m) i denna del bör bifallas av

riksdagen.

3. Strukturomvandling och lokalisering av

arbetstillfällen (punkt 5, motiveringen)

av Åke Sandström (c).

Ställningstagande

Jag anser att den del av utskottets ställningstagande som

börjar med "Sammanfattningsvis anser" och slutar med

"avstyrks således" bort ha följande lydelse:

Sammanfattningsvis anser jag att de gällande principerna

för utlokalisering av statliga myndigheter även

fortsättningsvis bör äga giltighet. Emellertid kan

konstateras att reglerna i praktiken kringgås när nya

myndigheter och enheter lokaliseras till kranskommunerna

runt Stockholm. Därför bör regeringen överväga nya rutiner

i samband med lokalisering av statlig verksamhet. Till

exempel kan regeringen redan i direktiven till en

utredning som rör ny statlig verksamhet påminna om de

principer som finns för lokalisering, vilket föreslås i

motion 2001/02:N27 (c).

Med hänvisning till vad som anförts anser jag inte att

det finns behov av något uttalande från riksdagens sida

med anledning av de nu aktuella motionsyrkandena. De

avstyrks således.

4. Stärkt lokal näringslivsutveckling (punkt 7)

av Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Harald

Bergström (kd) och Yvonne Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde ha

följande lydelse:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförts i reservation 4. Därmed bifaller riksdagen

motion 2001/02:N31 yrkande 9.

Ställningstagande

Med hänvisning till vad som anförts om en mer generell

näringspolitik med bl.a. allmänna skattelättnader anser vi

att något särskilt program för stärkt lokal

näringslivsutveckling inte behövs. Den resursförbrukning

som denna åtgärd innebär skulle göra större nytta på annat

håll, t.ex. för att driva igenom det

regelförenklingsarbete som Småföretagsdelegationen

föreslog.

5. Skattefrågor (punkt 8)

av Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke

Sandström (c), Harald Bergström (kd) och Yvonne

Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde ha

följande lydelse:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförts i reservation 5. Därmed bifaller riksdagen

delvis motion 2001/02:N27 yrkandena 40 och 41 och avslår

motionerna 2001/02:N18 yrkande 2, 2001/02:N28, 2001/02:N30

och 2001/02:N33.

Ställningstagande

Vi anser att den del av utskottets ställningstagande som

börjar med "Reseavdraget fastställdes" och slutar med

"aktuella delar" borde ha följande lydelse:

Transporter är nödvändiga, i synnerhet i glesbygd. Efter

det att reseavdraget höjdes har kostnaderna för framför

allt drivmedel ökat kraftigt. Därför är det nödvändigt att

ytterligare förbättra avdragsrätten för arbetsresor med

bil såsom föreslås i motion 2001/02:N27 (c). En förbättrad

avdragsrätt gör att människor även fortsättningsvis har

möjlighet att bo kvar eller flytta till mindre orter där

arbetsresorna ofta är långa. Ett högre reseavdrag ökar den

regionala rörligheten på arbetsmarknaden och bidrar därmed

till ett större arbetskraftsutbud även i mindre orter.

Vidare anser vi att avdragsrätten för resa till och från

förskolan i anslutning till arbetsresa skyndsamt bör

utredas. Även frågan om en uppdelning av reseavdraget i

tolv delar bör utredas. En sådan uppdelning har betydelse

för säsongsanställda, t.ex. inom turistnäringen. Vi anser

också att drivmedelsskatterna bör sänkas.

Med hänvisning till det anförda blir motion 2001/02:N27

(c) väsentligen tillgodosedd i aktuella delar. Övriga

motioner avstyrks i aktuella delar.

6. Lokala och regionala resurscentra för kvinnor

(punkt 9, motiveringen)

av Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Harald

Bergström (kd) och Yvonne Ångström (fp).

Ställningstagande

Vi anser liksom tidigare att det är en viktig uppgift inom

närings- och regionalpolitiken att särskilt stödja

kvinnors företagande. Det finns en stor

utvecklingspotential bland kvinnliga företagare och det är

också angeläget att fler kvinnor blir företagare. Att

identifiera vilka omständigheter som utgör hinder för

kvinnor att starta företag och vidta åtgärder för att

eliminera dessa är, enligt vår mening, en angelägen

uppgift.

Viktiga åtgärder för att främja kvinnors företagande är

att stärka etableringsfriheten i den offentliga sektorn,

att uppmuntra avknoppningar av offentlig verksamhet och

att se till att upphandling av kommunal verksamhet sker i

konkurrens.

Vidare vill vi framhålla betydelsen av att det viktiga

arbete som de regionala och lokala resurscentrumen

bedriver skall ges goda förutsättningar.

När det gäller ovan nämnda motionskrav har vi ingen

annan åsikt än motionärerna i frågan om att åtgärder som

varit lyckosamma när det gäller kvinnornas företagande

också kan prövas när det gäller att stötta invandrare som

vill starta företag. Som framgår ligger den förda

politiken i linje med den grundsyn som framförs i

motionerna 2001/02:N27 (c) och 2001/02:A212 (c). De bör

därför inte föranleda något uttalande från riksdagens

sida.

7. Lokala och regionala resurscentra för kvinnor

(punkt 9)

av Åke Sandström (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde ha

följande lydelse:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförts i reservation 7. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2001/02:A212 yrkande 10 och 2001/02:N27

yrkandena 24 och 25.

Ställningstagande

Jag anser liksom tidigare att det är en viktig uppgift

inom närings- och regionalpolitiken att särskilt stödja

kvinnors företagande. Det finns en stor

utvecklingspotential bland kvinnliga företagare och det är

också angeläget att fler kvinnor blir företagare. Det

finns enligt min mening mycket som kan göras för att få

ett mer jämställt företagande. Även om andelen lån hos

ALMI Företagspartner AB till 30 % har tecknats av kvinnor,

är det bara 9 % av det totala utestående lånebeloppet som

gäller kvinnliga företagare. ALMI bör därför göra en

närmare översyn av den ur jämställdhetsperspektiv sneda

utlåningen.

Jag anser att det är positivt men inte tillräckligt att

regeringen nu föreslår resurser till de lokala och

regionala resurscentrumen för perioden 2002-2004. Enligt

min uppfattning bör regeringen ta initiativ till att

modellen med kvinnliga affärsrådgivare och resurscentrum

permanentas. Utvärderingar av affärsrådgivarprojektet har

visat att affärsrådgivarnas kunskaper och arbete varit

mycket uppskattade och att resultaten alltigenom varit

positiva. Enligt utvärderingen behövs dock insatserna även

fortsättningsvis. Samtidigt bör erfarenheterna också

spridas till att stötta invandrare som önskar starta

företag.

Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen

bifalla motionerna 2001/02:A212 (c) och 2001/02:N27 (c) i

aktuella delar.

8. Kunskap och kompetens (punkt 10)

av Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke

Sandström (c), Harald Bergström (kd) och Yvonne

Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde ha

följande lydelse:

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförts i reservation 8. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2001/02:N23 yrkande 13, 2001/02:N25 yrkande 13

och 2001/02:N27 yrkandena 12 och 17-19.

Ställningstagande

När det gäller distansundervisning och utlokaliserad

utbildning finns det flera positiva drag i utvecklingen på

utbildningsområdet. Vi anser att distansundervisningen

inom universitet och högskolor är av mycket stor vikt

såväl för den enskildes möjligheter som ur ett regionalt

utvecklingsperspektiv. Det bör i detta sammanhang betonas

att en god distansundervisning kräver en stark

basorganisation hos den högskola som anordnar den. Vidare

fordras en vaksamhet att denna form av utbildning inte

medför att kvaliteten försämras.

Det är vidare viktigt att stimulera också de ungdomar

som kommer från hem utan studietradition att pröva på

högre utbildning. Regeringen har vissa förslag på detta

område, som kan prövas. Väsentligt är dock att medel

avsätts och att insatserna utvärderas så att målet om en

breddad utbildning av god kvalitet kan uppnås.

Glädjande nog öppnas fler och fler möjligheter till

distansundervisning - utöver för vuxna - även för

grundskole- och gymnasieelever. Utveckling av

distansmetodiken för dessa utbildningar kommer väsentligt

att förbättra möjligheterna för landsbygdens ungdomar att

utbilda sig utan att behöva företa tröttsamma bussresor

varje dag. Gymnasieskolan på mindre orter skulle kunna

fungera som en kompetenshöjande resurs, där eleverna kan

möta lärare och andra aktörer, t.ex. lokala företagare,

som också deltar i verksamheten för att vidareutbilda sig.

Eftersom distansmetodiken är relativt ny är det särskilt

viktigt att ordentliga utvärderingar och uppföljningar

säkerställer kvaliteten av undervisningen.

En utvecklad lärlingsutbildning på gymnasienivå kan

också bidra till att fler ungdomar ges möjlighet att

genomgå sin yrkesutbildning på hemorten.

Frågan om skolpeng som följer eleven, så att resurserna

tilldelas de institutioner där eleverna vill studera,

anser vi vara en viktig framtidsfråga. Eftersom skolpeng

m.m. behandlas av utbildningsutskottet kommer vi inte här

att ytterligare beröra dessa frågor.

När det gäller utbildning inom fiskerisektorn finns det

nu ett långtgående förslag till en nationell

utbildningsstruktur, vilket vi anser vara

tillfredsställande. Vi vill dock påpeka i sammanhanget att

för att kunna erhålla EU-medel på området krävs ca 50 %

svensk medfinansiering.

Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen

bifalla motionerna 2001/02:N23 (fp), 2001/02:N25 (m) och

2001/02:N27 (c) i aktuella delar.

9. Regionalt nedsatta socialavgifter (punkt 11)

av Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke

Sandström (c), Harald Bergström (kd) och Yvonne

Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde ha

följande lydelse:

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförts i reservation 9. Därmed bifaller riksdagen

delvis motionerna 2001/02:N18 yrkande 1, 2001/02:N23

yrkande 14, 2001/02:N25 yrkande 3, 2001/02:N27 yrkandena

22 och 23, 2001/02:N31 yrkande 11 och 2001/02:N372 yrkande

8.

Ställningstagande

Vi ser regeringens bedömning i fråga om nedsatta

socialavgifter i form av försumbart stöd som ett steg på

vägen. Denna stödform är effektiv av flera skäl. Den

generella utformningen innebär att företagen kan förutse

och kalkylera med avdragen. Den administrativa hanteringen

är förhållandevis enkel. Därtill är stödformen inte

snedvridande på företagets preferenser när det gäller

exempelvis investeringar. Vi anser därför - i den mån

statligt företagsstöd är aktuellt t.ex. på grund av

geografiska lägesnackdelar - att denna stödform är

lämplig. Emellertid bör den utökas i förhållande till det

regeringsförslag som nu behandlas av skatteutskottet.

I första hand bör det göras ytterligare ansträngningar

att utöka stödet till alla branscher. Om detta inte är

möjligt är det rimligt att stödet utökas så att

tillgängligt utrymme utnyttjas bättre. Som nämnts är det

av EU godkända beloppet 100 000 euro på tre år. Vidare bör

regeringen i detta fall göra en noggrann genomgång av

vilka delar inom sektorerna jordbruk, fiske och

transporter som försumbart stöd skulle kunna komma i fråga

för med hänsyn till kommissionens hållning och därefter

driva dessa frågor. Regeringen bör exempelvis göra en

framställning om att företag inom rennäringen skall

inkluderas bland de delsektorer som kan få försumbart

stöd. Ett krav är dock att de traditionella

produktionsnivåerna ej skall ökas på grund av stödet.

Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen ställa

sig bakom här behandlade motioner, dvs. motionerna

2001/02:N18 (c), 2001/02:N23 (fp), 2001/02:N25 (m),

2001/02:N27 (c), 2001/02:N31 (kd) och 2001/02:N372 (kd) i

aktuella delar.

10.Ett program för hållbar tillväxt inom det

nationella trä-klustret (punkt 12)

av Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke

Sandström (c), Harald Bergström (kd) och Yvonne

Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde ha

följande lydelse:

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförts i reservation 10. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:N27 yrkandena 11, 20 och 21 och

avslår motion 2001/02:N19.

Ställningstagande

Vi instämmer i den uppfattning som framförs i motion

2001/02:N27 (c) om att högskolor och universitet i större

utsträckning än i dag bör samverka med det omkringliggande

näringslivet och med kommunerna för att förstärka

näringslivets innovationskraft. Förutsättningarna för att

klustren skall nå framgång är att såväl forskningen som de

offentliga institutionerna i regionen är samstämmiga med

näringslivet i regionen. I vissa fall kräver detta att

arbetssätt och organisationsformer måste anpassas till

regionala/lokala förhållanden.

När det gäller skogen och skogsråvaran är det viktigt

att öka förädlingsgraden, inte minst hos de små företagen.

Vidare är det nödvändigt att programmet för hållbar

tillväxt inom det nationella träklustret även avsätter

resurser för forskning och design. Riksdagen bör således

bifalla motion 2001/02:N27 (c) i aktuella delar.

11.Riskkapital, lån och garantier (punkt 13)

av Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Harald

Bergström (kd) och Yvonne Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde ha

följande lydelse:

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförts i reservation 11. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Sf400 yrkande 7, 2001/02:N31

yrkande 12 och 2001/02:N265 yrkande 10 och avslår

motionerna 2001/02:N20, 2001/02:N27 yrkandena 29 och 30,

2001/02:N247, 2001/02:N257, 2001/02:N263 yrkande 10,

2001/02:N293 och 2001/02:N355.

Ställningstagande

Vi anser att den del av utskottets ställningstagande som

börjar med "I de" och slutar med "behandlade

motionsyrkanden" borde ha följande lydelse:

Enligt vår uppfattning är kapitalförsörjningen ett

särskilt stort problem i glesbygden, där låga

fastighetsvärden innebär en brist på realsäkerhet för

t.ex. en företagare som har behov av att låna pengar till

en investering. Även för privatpersoner i glesbygden

föreligger naturligtvis samma problem. Hela

kapitalförsörjningssystemet bör därför genomlysas i en

parlamentarisk utredning. Det är också viktigt att

inkludera de skattemässiga konsekvenserna av olika

kreditsystem. Bland annat bör ett system med

riskkapitalavdrag utredas.

Med bifall till motionsyrkandena från Kristdemokraterna

och Folkpartiet bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna vad som ovan anförts.

12.Riskkapital, lån och garantier (punkt 13)

av Åke Sandström (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 13 borde ha

följande lydelse:

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförts i reservation 12. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:N27 yrkandena 29 och 30 och

2001/02:N263 yrkande 10, bifaller delvis motion 2001/02:

Sf400 yrkande 7 och avslår motionerna 2001/02:N20,

2001/02:N31 yrkande 12, 2001/02:N247, 2001/02:N257,

2001/02:N265 yrkande 10, 2001/02:N293 och 2001/02:N355.

Ställningstagande

Jag anser att den del av utskottets ställningstagande som

börjar med "I de" och slutar med "behandlade

motionsyrkanden" borde ha följande lydelse:

Det är uppenbart att kapitalförsörjningen är ett

särskilt stort problem i glesbygden, där låga

fastighetsvärden innebär en brist på realsäkerhet för

t.ex. en företagare som har behov att låna till en

investering.

I motionerna 2001/02:N27 (c) och 2001/02:N263 (c)

presenteras olika förslag för att lösa

kapitalförsörjningsproblemen i glesbygden och på

landsbygden. Bland annat redovisas metoder som utnyttjar

skattefördelar för att bygga upp entreprenörsfonder.

Vidare kan metoden med återföring av en del av

vattenkraftvinsterna prövas. Denna fråga behandlas närmare

i ett senare avsnitt i betänkandet. Även

pensionsavsättningarna bör kunna användas inom ramen för

regionala pensionsfonder likaväl som de i dag kan placeras

i utländska fonder. Kanadametoden, vilken berörts i det

föregående, är ytterligare en möjlighet. Utan att binda

mig för vilken metod som bör användas i ett permanent

system anser jag att det bör finnas en öppenhet att pröva

flera olika möjligheter.

Detta bör riksdagen - med bifall till de nämnda

motionsyrkandena - som sin mening ge regeringen till

känna.

13.Åtgärder för turistnäringen (punkt 16)

av Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke

Sandström (c), Harald Bergström (kd) och Yvonne

Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde ha

följande lydelse:

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförts i reservation 13. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Kr279 yrkande 13, 2001/02:N23

yrkande 16, 2001/02:N27 yrkande 8, 2001/02:N265 yrkande 13

och 2001/02:N374 yrkande 6 och avslår motionerna

2001/02:N203 och 2001/02:N280.

Ställningstagande

Såväl av propositionen som av motionerna och information

inom ramen för de kompletterande uppgifterna framgår att

turistbranschen har vissa problem med alltför små och

isolerade företag, brister i professionalitet och

marknadsföring, svag lönsamhet och begränsade kunskaper.

Olika förslag och ansatser har redovisats i det

föregående. Som framgår finns ett antal olika

utvecklingslinjer inom ramen för Turistdelegationens och

Turistrådets verksamhet samt när det gäller

landsbygdsturism m.m. Till dessa ansträngningar fogas nu

ytterligare förslag från regeringen, vilket är bra men

inte tillräckligt.

För att turistnäringen skall kunna bli en ekologiskt

hållbar, långsiktig tillväxtbransch måste potentialen

kunna tas till vara på ett bättre sätt. Eftersom näringen

är personalintensiv och förekommer i hela landet är det

särskilt lämpligt att satsa på turistnäringen inom den

regionala utvecklingspolitiken. Liksom övriga småföretag

hämmas dock småföretagen inom turistnäringen av alltför

många regler och betungande skatter, främst skatterna på

arbete. Dessa svårigheter bör dock angripas generellt och

på det nationella planet.

Ett problem är att företagarna i branschen kan vara

relativt isolerade geografiskt och att de ofta saknar en

tydlig affärsplan. Vi anser i likhet med bl.a.

motionsyrkanden från Kristdemokraterna och Centerpartiet

att ett ökat samarbete mellan de olika intressenterna inom

branschen, LRF, regionala företrädare m.fl. är en väg att

gå för att åstadkomma kraftsamling. Det har konstaterats

att ett ökat samlat utbud av kvalitativa upplevelser ökar

attraktionskraften och därmed den totala efterfrågan inom

turistbranschen. Därför ser vi framför oss att en ökad

samverkan leder till fler projekt som kopplar ihop turism

med natur, kultur, matupplevelser osv. För att nå detta

mål behövs en långsiktig strategi och ett samlat program.

Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen

bifalla motionerna 2001/02:Kr279 (c), 2001/02:N23 (fp),

2001/02:N27 (c), 2001/02:N265 (kd) och 2001/02:N374 (kd) i

berörda delar. Övriga motioner bör avslås.

14.Lokala program för entreprenörskap och lokalt

utvecklings-arbete (punkt 17)

av Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke

Sandström (c), Harald Bergström (kd) och Yvonne

Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde ha

följande lydelse:

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförts i reservation 14. Därmed bifaller

riksdagen delvis motionerna 2001/02:N27 yrkande 35,

2001/02:N262 yrkande 13 och 2001/02:N265 yrkandena 2, 3,

6, 7 och 15 och avslår motionerna 2001/02:N14,

2001/02:N270, 2000/01:N274, 2001/02:N287 och 2001/02:N316

yrkande 4.

Ställningstagande

Ett lokalt utvecklingsarbete som har samhällsnytta som

främsta drivkraft kan mobilisera medborgarnas engagemang

och arbetsinsatser inom sådana områden som har stor

betydelse för vardagen, t.ex. dagis, skola,

arbetskooperativ, folkbildning, idrott eller miljöprojekt.

Detta engagemang kan kanaliseras på olika sätt, vilket

också exemplifieras i motionerna. En modell är

Byskogsforum i Dalarna, där lokala krafter arbetar för att

skapa utkomstmöjligheter i den yttersta glesbygden.

Regelverket inom detta område - som berör kooperativa

företag, ekonomiska föreningar, stiftelser, ömsesidiga

företag och liknande sammanslutningar - behöver dock

förtydligas, förenklas och göras mera känt.

Kärnpunkten är att det lokala utvecklingsarbetet bygger

på underifrånper-spektivet, vilket kan leda till att lokal

identitet skapas och att den lokala demokratin förnyas.

Folkrörelserådet och de många lokala utvecklingsgruppernas

arbete är bra exempel på en sådan utveckling. Vi fäster

stor vikt vid att det av regeringen aviserade programmet

om lokalt utvecklingsarbete med tyngdpunkt mot ideella

sektorn särskilt skall uppmärksamma ungdomars och kvinnors

deltagande.

För att stimulera det lokala utvecklingsarbetet bör en

s.k. bygdepeng övervägas. Sådana medel bör även kunna

användas som medfinansiering vid olika typer av EU-

projekt.

Även småföretag på landsbygden utgör en viktig del av

den lokala kulturen. En anda av företagsamhet kan spridas

och skapa livskraft i bygden. För att främja landsbygdens

små företag är regeringens förordande av lokala program

för entreprenörskap dock inte tillräckligt. Vad som behövs

är i första hand en reformering av skatter och regler,

vilka i dag är illa anpassade till landsbygdens

verksamhetsformer.

Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen i det

väsentliga ställa sig bakom motionerna 2001/02:N27 (c),

2001/02:N262 (fp) och 2001/02: N265 (kd) i berörda delar.

Övriga motioner bör avslås av riksdagen.

15.Utökad användning av bygdemedel och återföring av

del av vattenkraftvinster (punkt 18)

av Lennart Beijer (v), Ingegerd Saarinen (mp), Åke

Sandström (c) och Lennart Värmby (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde ha

följande lydelse:

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförts i reservation 15. Därmed bifaller

riksdagen delvis motionerna 2001/02:N227, 2001/02:N231,

2001/02:N235, 2001/02:N250, 2001/02:N363 och 2001/02: N364

yrkande 14.

Ställningstagande

Det är otvivelaktigt så att det lokala näringslivet och

invånarna kan ha vissa nackdelar från rekreationssynpunkt

m.m. av exempelvis ett vattenkraftverk med tillhörande

uppdämda områden. Kompensationstanken finns inbyggd i

regelverket om bygde- och fiskeavgifter. Med hänsyn till

att bestämmelserna är "stelbenta" har regeringen ansett

att det finns skäl att göra en översyn av användningen av

bygdemedel, så att de kan komma berörd bygd till del på

ett ner flexibelt sätt än i dag. Vi delar den bedömningen.

Med anledning av de motioner som tar upp frågan om

återförande av del av vinsterna från

vattenkraftsproduktionen till de producerande regionerna

vill vi framhålla att det är av stor vikt att denna fråga

noggrant studeras. Syftet med en återföring är att skapa

regionala fonder för att stimulera sysselsättning och

tillväxt i regionerna. De regionala fondernas inriktning

skall vara riskkapitalförsörjning. Vidare är återföringens

syfte dels att tillföra resurser till

infrastruktursatsningar och generella åtgärder för

företagsutveckling m.m., dels att kompensera för den skada

som utbyggnaden av vattenkraft fört med sig för turism och

fiske m.m. Enligt vår uppfattning har frågan om återföring

av del av vattenkraftsvinsterna inte utretts tillräckligt

av den regionalpolitiska utredningen. Bland annat borde

utredningen ha belyst de olika metoder som kan utnyttjas

för en vattenkraftsåterbäring samt konsekvenserna av

dessa. Med hänsyn till denna brist i

informationsunderlaget anser vi att en ny utredning bör

tillsättas för att studera frågan om vilken metod som

lämpligen bör användas för att återföra en del av

vattenkraftsvinsterna. Detta bör ges regeringen till

känna.

16.Utökad användning av bygdemedel och återföring av

del av vattenkraftvinster (punkt 18)

av Göran Hägglund och Harald Bergström (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde ha

följande lydelse:

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförts i reservation 16. Därmed bifaller

riksdagen delvis motion 2001/02:N227 och avslår motionerna

2001/02:N231, 2001/02:N235, 2001/02:N250, 2001/02: N363

och 2001/02:N364 yrkande 14.

Ställningstagande

Med anledning av de motioner som tar upp frågan om

återförande av del av vinsterna från

vattenkraftsproduktionen till de producerande regionerna

vill vi framhålla att det är av stor vikt att denna fråga

noggrant studeras. Syftet med en återföring är dels att

tillföra resurser till infrastruktursatsningar och

generella åtgärder för företagsutveckling m.m., dels att

kompensera för den skada som utbyggnaden av vattenkraft

fört med sig för turism och fiske m.m. Enligt vår

uppfattning har frågan om återföring av del av

vattenkraftsvinsterna inte utretts tillräckligt av den

regionalpolitiska utredningen.

Därför bör en ny utredning tillsättas för att belysa

frågan om det är möjligt att överföra en del av

vattenkraftsvinsterna till de län där vattenkraften

produceras. Därmed tillgodoses i väsentlig mån förslaget i

motion 2001/02:N227 (kd). Detta bör ges regeringen till

känna.

17.Servicefrågor (punkt 19)

av Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke

Sandström (c), Harald Bergström (kd) och Yvonne

Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde ha

följande lydelse:

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförts i reservation 17. Därmed bifaller

riksdagen delvis motionerna 2001/02:Sk288 yrkande 17,

2001/02:N23 yrkande 17, 2001/02:N25 yrkande 12,

2001/02:N27 yrkande 7, 2001/02:N256, 2001/02:N262

yrkandena 9 och 10 och 2001/02: N265 yrkande 9 och avslår

proposition 2001/02:4 punkt 1.9.

Ställningstagande

Enligt vår mening är frågorna om en god service för alla

delar av landet av mycket stor betydelse. I propositionen

redovisas ett föga konkret förslag samt en mängd olika

ansatser. Vi anser inte att dessa program och initiativ är

tillräckliga för att uppnå målet om en god servicenivå i

hela landet. Därför bör riksdagen avslå regeringens

förslag om lokala utvecklingsprogram för kommersiell

service.

Vi anser att målet om en god servicenivå väsentligen bör

förtydligas. Vidare bör regeringen genom riktlinjer till

statliga myndigheter och bolag ålägga dessa att

tillhandhålla en grundläggande samhällsservice. Utan att

binda oss för någon särskild form anser vi att idén med

lokala servicepunkter bör utredas. Som har tagits upp i

det föregående är det inte bara landsbygden och glesbygden

i de traditionella stödregionerna som är utsatta; även

vissa områden i södra och mellersta Sverige har

svårigheter av regionalpolitiskt slag.

När det gäller tillgänglighet av service som post,

apotek och annan grundläggande service vill vi framhålla

nödvändigheten av samverkan och samlokalisering, vilket

också fungerar på flera håll i landet. De statliga

myndigheterna bör emellertid bli bättre på att ta regional

hänsyn i enlighet med det regelverk som finns. Den av

regeringen aviserade uppföljningen av myndigheternas

agerande i samband med neddragningar av verksamheten i

glesbygds- och landsbygdsområden bör inledas snarast.

Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen inte

godkänna regeringens förslag om införande av lokala

utvecklingsprogram för kommersiell service. Riksdagen bör

i det väsentliga ställa sig bakom de här behandlade

motionskraven från Moderata samlingspartiet,

Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet.

BILAGA

Förteckning över behandlade förslag

Proposition 2001/02:4

1.1 Regeringen föreslår att riksdagen godkänner

regeringens förslag om ett nytt politikområde (avsnitt

7.1).

1.2 Regeringen föreslår att riksdagen godkänner

regeringens förslag om målet för den regionala

utvecklingspolitiken (avsnitt 7.2).

1.3 Regeringen föreslår att riksdagen godkänner

regeringens förslag om strategier för att nå den

regionala utvecklingspolitikens mål (avsnitt 7.3).

1.9 Regeringen föreslår att riksdagen godkänner

regeringens förslag om införande av lokala

utvecklingsprogram för kommersiell service (avsnitt

9.6.1).

Motioner med anledning av proposition

2001/02:4

2001/02:N12 av Lennart Fridén (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att avslå propositionen.

2001/02:N13 av Carl-Axel Johansson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om förutsättningar för tillväxt och

livskraft i hela landet och den framtida inriktningen.

2001/02:N14 av Ann-Kristine Johansson och Helena

Zakariasén (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om lokalt utvecklingsarbete.

2001/02:N15 av Jarl Lander m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kortsiktiga regionalpolitiska insatser

för att bevara Vänersjöfarten.

2001/02:N16 av Per Erik Granström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om åtgärder för att stärka regional

utveckling.

2001/02:N17 av Kenneth Johansson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en bättre infrastruktur i

Dalarnas län.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om extra satsning på strategiska

klusterbildningar i Dalarna.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att lokalisera

Familjemedicinska institutet till Falun.

2001/02:N18 av Birgitta Sellén (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförts om att jord- och skogsbrukare i

stödområde A bör få nedsättning av de sociala

avgifterna.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförts om att göra Västernorrlands län

till ett försökslän för utökade reseavdrag.

2001/02:N19 av Carin Lundberg och Rinaldo Karlsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om träindustrin som framtidsbransch med

Träteks, Institutet för träteknisk forskning, bistånd.

2001/02:N20 av Göran Norlander och Kerstin Kristiansson

Karlstedt (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om försöksverksamhet med regional

sparform.

2001/02:N21 av Tommy Waidelich m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av en utvecklad "urbanpolitik".

2001/02:N22 av Elver Jonsson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att snabbt lägga ett aktionsprogram som

ger nya jobb och som långsiktigt tryggar landskapets egna

förutsättningar för tillväxtkraft i avsikt att ge en

positiv utveckling som i vid mening säkrar tillväxt och

välfärd i hela Dalsland.

2001/02:N23 av Yvonne Ångström m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ökad egenmakt i

regionalpolitiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av en lokal

mobilisering inom regionalpolitiken.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en fortsatt avveckling av de

selektiva företagsstöden.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ansvarsfördelningen mellan

olika beslutsnivåer.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om de regionala

tillväxtprogrammen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vikten av bra kommunikationer.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om betydelsen av ett kraftfullt

IT-nät i hela landet.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om kulturens betydelse för

regionalpolitiken.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om utbildningspolitiken.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om sänkta socialavgifter.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om turism.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att den grundläggande

samhällsservicen skall tryggas i lag.

2001/02:N24 av Roy Hansson (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om kommunikationer till och från

Gotland och statens ansvar för dessa kommunikationer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om insatser för att stimulera

näringslivet och arbetsmarknaden på Gotland.

2001/02:N25 av Per Westerberg m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om utgångspunkterna för

regionalpolitiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om betydelsen av ett bättre

svenskt klimat för arbete, företagande och tillväxt.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om nedsättning av socialavgifter i

stödområde A.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vikten av rimliga skatter.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om reformering av

arbetsmarknadspolitiken och dess organisation.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vikten av god infrastruktur för

bättre förutsättningar i hela landet.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om satsningar på enskilda vägar.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om Rikstrafiken.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om strandnära bebyggelse.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om lokala utvecklingsprogram för

kommersiell service.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vikten av likvärdiga villkor

för utbildning i hela landet.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vikten av att regionalpolitiken

utvärderas.

2001/02:N26 av Ulf Björklund (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ekonomiskt stöd till Mora flygplats.

2001/02:N27 av Agne Hansson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ett ökat regionalt ansvar över

utvecklingsresurserna.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att de bindande föreskrifter

NUTEK utfärdar för redovisningen av de regionala

utvecklingsprogrammen bör ersättas med icke bindande

allmänna råd.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ett reformerat

inkomstskattesystem för ökad livskraft i hela landet.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att regeringen bör utfärda

direktiv till sina myndigheter, verk och bolag att

skyndsamt samverka med lokala aktörer för att finna

lösningar för hur den grundläggande servicen kan

garanteras och utvecklas i alla delar av landet.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att regeringen i samråd med de

regionala hushållningssällskapen, turistbranschens

aktörer och regionala företrädare utvecklar ett samlat

program för att utveckla landsbygdsturismen.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att regeringen bör ta initiativ

till att utveckla ett samlat program för utveckling av

trä.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en satsning på utbildning och

kompetenshöjning inom den svenska fiskerinäringen.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att regeringen bör ge

offentliga institutioner i uppdrag att genomföra

jämställdhetsrevisioner av sin verksamhet och dess

styrning.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att en viktig förutsättning för

att de lokala arbetsmarknaderna i framtiden skall kunna

möta näringslivets och den offentliga sektorns behov av

välutbildad arbetskraft är att fler ungdomar ges

möjligheten att gå vidare till den högre utbildningen.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att regeringen inom ramen för

de medel som avsatts till att stimulera samarbete mellan

universitet och högskolor och kommuner initierar en

försöksverksamhet som syftar till att öka nyfikenheten

för den högre utbildningen redan på högstadiet.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att staten har ett ansvar för

att säkerställa kompetensen inom vetenskapsområdet

regional utveckling, varför det är nödvändigt att skjuta

till ekonomiska resurser för denna forskning.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att förutsättningarna för

effektiva klusterbildningar i samverkan med det

omkringliggande näringslivet ökar genom att forskning

som riktar sig till det omkringliggande näringslivet

kommer dessa till del.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om utveckling av

klusterbildningar.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en sänkning av

arbetsgivaravgifterna.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att regeringen skyndsamt i EG-

kommissionen prövar möjligheten att införa en

nedsättning av de sociala avgifterna även för de

branscher som undantas i regeringens nuvarande förslag.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att tillföra resurser så att

modellen med kvinnliga affärsrådgivare, resurscentrum

för kvinnor och kvinnolån kan permanentas.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att den modell som visat sig

lyckosam med kvinnliga affärsrådgivare, resurscentrum

för kvinnor och särskilda kvinnolån bör tjäna som modell

för att stötta invandrare som önskar starta företag.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att förändringar i befintliga

stödformer inte bör ske innan alternativa former har

utvecklats.

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om införandet av långsiktiga

statliga lånegarantier för småföretag.

30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att utforma olika modeller för

breddning av riskkapitalmarknader för företagare.

32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att det kommunala självstyret

är en viktig förutsättning för att utveckla den

kommunala verksamheten utifrån lokala förutsättningar.

35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om inrättandet av en lokal

utvecklingspeng.

37. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att stärka länsarbetsnämndernas

ansvar och omfördela resurser från Arbetsmarknadsverket

centralt till länsarbetsnämnderna för att ge dessa

möjlighet att utföra sitt uppdrag på ett effektivare

sätt.

38. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om fördelning av

arbetsmarknadspolitiska resurser till lokal nivå.

39. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att beslut om hur de medel som

i dag fördelas genom stat, kommun, landsting och

regioner skall användas i större utsträckning bör fattas

lokalt.

40. Riksdagen beslutar att reseavdraget till och från

arbetet höjs till 20 kr per mil och även kommer att

omfatta resor till och från barnomsorg.

41. Riksdagen beslutar att den självkostnadspremie

motsvarande 7 000 kr som i dag finns i reseavdraget

fortsättningsvis delas upp på årets 12 månader för att

öka möjligheten för säsongsarbetare att kunna ta del av

reseavdraget.

42. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om utlokalisering av statliga

myndigheter, bolag och verk.

43. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att kommunerna bör ha ansvaret

för utformningen av strandskyddet.

2001/02:N28 av Carin Lundberg och Lars Lilja (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om mantalsskrivning av gifta i syfte att

öka rörligheten på arbetsmarknaden.

2001/02:N29 av Sven-Erik Österberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av en kraftfull regionalpolitik

för Västmanlands län.

2001/02:N30 av Lars U Granberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om reseavdrag.

2001/02:N31 av Harald Bergström m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om principer och mål för regional

politik (avsnitt 4).

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om tillväxtavtalen (avsnitt 8).

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om infrastrukturen (avsnitt 10).

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om stärkt lokal

näringslivsutveckling (avsnitt 14.4).

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om regionalt nedsatta

socialavgifter (avsnitt 14.6).

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om lån och garantier (avsnitt

14.7).

2001/02:N32 av Kristina Zakrisson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om flygtrafikens betydelse i Norrlands

inland.

2001/02:N33 av Lars Lilja och Carin Lundberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om reseavdrag.

Motion med anledning av proposition

2001/02:7

2001/02:K16 av Roy Hansson (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om godkännande av tillväxtavtalen.

Motion från allmänna motionstiden

2000/01

2000/01:N274 av Ann-Kristine Johansson och Helena

Zakariasén (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om lokal utveckling och tillväxt.

Motioner från allmänna motionstiden

2001/02

2001/02:Sk288 av Bo Lundgren m.fl. (m):

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att öka möjligheterna att

bevara och utveckla grundläggande samhällsservice på

landsbygden och i glesbygden genom lokal samverkan samt

genom att nya såväl privata som kooperativa aktörer får

möjlighet att utföra dessa uppgifter.

2001/02:Sf400 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om mikrolån.

2001/02:So501 av Agne Hansson m.fl. (c):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ökad samordning och ökat

samarbete mellan myndigheter, enskilda och olika

organisationer för trygghet i stadsmiljön.

2001/02:So637 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ökad frihet att bo var man vill

i Sverige genom en liberal regionalpolitik, som skapar

förutsättningar för tillväxt i hela landet.

2001/02:Kr279 av Agne Hansson m.fl. (c):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att Turistdelegationen

tillsammans med Landstingsförbundet och Kommunförbundet

bör få i uppdrag att utveckla kulturturism, att se hur

kulturen på ett mer aktivt sätt kan placeras i

turistsammanhang.

2001/02:MJ220 av Åke Sandström m.fl. (c):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att förändra dagens

trygghetssystem så att även olika former av

kombinationssysselsättning ingår i systemet.

2001/02:N201 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om utlokalisering av statlig verksamhet

från det överhettade Stockholm.

2001/02:N203 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om förutsättningar för en ökad turism.

2001/02:N216 av Lena Ek (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en strategisk satsning på forskning och

företagande runt flygverksamhet på Malmen i Linköping.

2001/02:N218 av Ulf Nilsson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om hinder mot utveckling i

Öresundsregionen.

2001/02:N224 av Bo Lundgren m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om inriktning och utformning av

storstadspolitiken.

2001/02:N227 av Erling Wälivaara (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att frågan om återbäring av en del av

vattenkraftsvinsterna till de län där vattenkraften

produceras utreds.

2001/02:N230 av Sven Brus och Rosita Runegrund (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om

en samlad politik för utveckling av de svenska

skärgårdsområdena.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om samordningsansvaret för statlig

verksamhet i skärgården.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om skärgårdsfiskarnas möjligheter

att hålla skarv- och sälbeståndet på en för näringen

acceptabel nivå.

2001/02:N231 av Birgitta Sellén och Erik Arthur Egervärn

(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att utreda förutsättningarna för en

återföring av pengar från vattenkraftsproduktionen till

kommuner och regioner där vattenkraften produceras.

2001/02:N232 av Lennart Fridén (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att en samlad strategi utarbetas för

näringslivs- och befolkningsutveckling i skärgården och

med sikte på ett bättre utnyttjande av EU:s strukturfonder

och övriga resurser.

2001/02:N235 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om återförande av pengar från

vattenkraftsproduktionen till kommuner och regioner där

den produceras.

2001/02:N236 av Maria Larsson och Ragnwi Marcelind (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ändrad organisation för

genomförande av Regionala tillväxtavtal (RTA).

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om utökade möjligheter till

dispens från regelverk.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att utöka näringslivets

deltagande i det regionala tillväxtavtal-arbetet.

2001/02:N240 av Inger Lundberg m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om lokalisering av statlig

verksamhet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av en mer samlad

strategi för regionindelning av statliga verk och bolag.

2001/02:N242 av Caroline Hagström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om utlokalisering av statliga verksamheter

till Stockholmsregionens ytterområden.

2001/02:N245 av Ingemar Josefsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av att ytterligare utveckla

storstadspolitiken för att motverka ökade samhällsklyftor

och segregation.

2001/02:N247 av Gunilla Wahlén m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en bred riskkapitalutredning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en utvecklingsfond.

2001/02:N250 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om hur

en del av vattenkraftsvinsterna skall kunna återföras till

de vattenkraftsproducerande regionerna enligt vad i

motionen anförs.

2001/02:N254 av Eva Flyborg och Yvonne Ångström (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om nyetablering, utlokalisering

eller avknoppning av statliga styrelser, myndigheter

eller verk.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att en utredning om de

samhälleliga konsekvenserna av koncentration av statliga

verk och styrelser till Stockholmsområdet bör

tillsättas.

2001/02:N256 av Erling Wälivaara (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om förutsättningarna för en levande

landsbygd.

2001/02:N257 av Erling Wälivaara (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om riskkapitalförsörjning för utveckling

av landsbygdsföretag.

2001/02:N258 av Margareta Viklund (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att aktivt arbeta för att finna

samarbetskanaler mellan Danmark och Sverige.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att tillsätta en utredning som

ser över den regionala samverkan i ett större europeiskt

perspektiv.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att Skåne-Köpenhamn-regionen

blir ett försöksområde för en utvidgning av regionerna.

2001/02:N259 av Margareta Viklund (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om tillsättande av en särskild

parlamentarisk arbetsgrupp med uppdraget att undersöka i

vilken utsträckning regeringen uppfyllt sina åtaganden

när det gäller att skapa ersättningsjobb på de orter som

drabbades i samband med regementsnedläggningarna år

2000.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att ge i uppdrag åt den

parlamentariska arbetsgruppen att komma med förslag till

åtgärder i de fall det finns skillnader mellan de löften

som regeringen har ställt och det faktiska utfallet när

det gäller att skapa ersättningsjobb.

2001/02:N262 av Yvonne Ångström m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om människans rätt att välja var

man vill bo.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om den djupa regionalpolitiken för

ökad egenmakt.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en politik som tar sin

utgångspunkt i en lokal mobilisering av resurser.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om upphandling av grundläggande

samhällsservice i regionalpolitiskt utsatta områden.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att den grundläggande

samhällsservicen bör tryggas i lag.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om åtgärder för fler jobb på

landsbygden.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om statliga myndigheters

lokalisering.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att reformera de

regionala tillväxtavtalen.

2001/02:N263 av Agne Hansson m.fl. (c):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att ge samtliga myndigheter och

verk i uppdrag att anpassa sitt arbetssätt och sin

verksamhet för att stödja processerna inom

tillväxtavtalen.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att bredda tillgången till

riskkapital utanför bankerna.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att utlokalisera en större del

av den statliga verksamheten till andra delar av landet.

2001/02:N265 av Ulf Björklund m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om möjligheter till lokal

förvaltning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om infrastrukturens betydelse för

en levande landsbygd.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av en

samordningsfunktion vid länsbygderåden.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en vidareutveckling av

Folkrörelserådets verksamhet.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om grundservicepaket och

servicepunkter.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om riskkapitalförsörjning för

utveckling av landsbygdsföretag.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om möjligheter till

vildmarksturism och fisketurism.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ett delat Sverige.

2001/02:N270 av Cristina Husmark Pehrsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om vikten av mångfald och alternativa

lösningar för att skapa förutsättningar för att leva och

bo på landet.

2001/02:N276 av Olle Lindström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att

regeringen bör tillsätta en parlamentarisk grupp med

uppdrag att snarast undersöka hur regeringen uppfyllt sitt

åtagande vad gäller ersättningsjobb på orter där

regementen lagts ned.

2001/02:N280 av Maria Larsson m.fl. (kd, s, m, v, c):