Bet. 2001/02:SFU13

Socialförsäkringsutskottets betänkande

2001/02:SFU13

Riksdagens revisorers förslag omuppehållstillstånd för asylsökande

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande Riksdagens

revisorers förslag 2001/02:RR16 angående

uppehållstillstånd för asylsökande jämte en motion

väckt med anledning av förslaget.

Riksdagens revisorer har granskat tidsåtgången i

asylprocessen och därmed sammanhängande frågor.

Granskningen har omfattat den administrativa

hanteringen av ärenden om uppehållstillstånd för

asylsökande och syftat till att beskriva och

förklara asylprocessen, att mäta tidsåtgången i

denna process samt att söka förstå orsakerna till

fördröjningar av handläggningen och finna möjliga

åtgärder som kan förbättra situationen. Resultatet

av granskningen presenteras i rapporten

Uppehållstillstånd för asylsökande – tidsåtgång,

kostnader, reformarbete. Revisorerna lämnar förslag

rörande tidsåtgång, resursfrågor, anslagsstruktur

och en årlig rapport om asylfrågorna.

Utskottet föreslår att riksdagen gör ett

tillkännagivande till regeringen om ett förbättrat

underlag för bedömning av behovet av och

utnyttjandet av resurser för asylprocessen.

Utskottet tillstyrker därmed delvis Riksdagens

revisorers förslag. Motionen får anses i viss mån

tillgodosedd och avstyrks.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Riksdagens revisorers förslag

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört om ett förbättrat

underlag för bedömning av behovet av och

utnyttjandet av resurser för asylprocessen. Därmed

bifaller riksdagen delvis Riksdagens revisorers

förslag och avslår motion 2001/02:Sf23.

Stockholm den 18 april 2002

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Berit Andnor

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Berit

Andnor (s), Maud Björnemalm (s), Rose-Marie Frebran

(kd), Gustaf von Essen (m), Göran Lindblad (m),

Lennart Klockare (s), Ronny Olander (s), Sven-Erik

Sjöstrand (v), Kerstin-Maria Stalin (mp), Birgitta

Carlsson (c), Mona Berglund Nilsson (s), Margareta

Cederfelt (m), Göte Wahlström (s), Björn Leivik (m),

Kalle Larsson (v) och Désirée Pethrus Engström (kd).

2001/02

SfU13

Utskottets överväganden

Riksdagens revisorers förslag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör göra ett tillkännagivande till

regeringen om ett förbättrat underlag för

bedömning av behovet av och utnyttjandet av

resurser för asylprocessen. Därmed bifalles

delvis revisorernas förslag. Motionen är i

viss mån tillgodosedd och bör avslås.

Revisorerna

Den granskning som ligger till grund för

revisorernas förslag har redovisats i rapporten

Uppehållstillstånd för asylsökande – tidsåtgång,

kostnader, reformarbete (rapport 2001/02:6).

Rapporten, som publicerats i oktober 2001,

innehåller bl.a. en systematisk beskrivning av

asylprocessen, en statistisk analys av tidsåtgången

i asylprocessen och ett antal fallstudier. Rapporten

har remissbehandlats. Syftet med granskningen har

varit att beskriva och förklara asylprocessen, att

mäta tidsåtgången i denna process samt att försöka

förstå orsakerna till fördröjningar av

handläggningen och finna möjliga åtgärder som kan

förbättra situationen.

Revisorerna har i granskningen funnit att

tidsåtgången i asylprocessen fortfarande är långt

från målet på sex månaders handläggningstid i både

första och andra instans. Faktorer som har påverkat

utvecklingen är enligt revisorerna bl.a. att antalet

asylsökande ökat kraftigt liksom svårighetsgraden i

ärendena, att resurstillskotten har varit mindre än

ökningen av antalet asylsökande och att förändringar

i det internationella regelverket har komplicerat

handläggningen. Emellertid har omorganisationer och

utvecklingsarbete inom Migrationsverket enligt

revisorerna verkat för ökad effektivitet i

handläggningen. Den ökade produktiviteten har dock

inte varit tillräcklig för att uppväga både de ökade

svårigheterna och en förkortning av

handläggningstiderna.

Inledningsvis påpekar revisorerna att regeringen

bör försöka lösa frågan om handläggningstiderna i

asylprocessen på ett mera aktivt sätt än hittills.

Bland annat anser revisorerna att systemet med ny

ansökan i utlänningsärenden, där antalet möjliga nya

ansökningar inte är begränsat, i sig medför en

tendens till utdragna förlopp. Revisorerna utgår

från att denna fråga uppmärksammas av regeringen i

det nu pågående beredningsarbetet rörande ny

instans- och processordning i utlänningsärenden. När

det gäller tidsåtgången vid verkställandet av

avvisningsbeslut anser revisorerna att snabbare

verkställighet i vissa fall är en förutsättning för

att asylprocessen skall kunna avslutas inom rimlig

tid. Revisorerna anser att det finns möjligheter att

förenkla och förbättra nuvarande

handläggningsrutiner. Därutöver menar revisorerna

att lagstiftningen kan behöva ses över, bl.a. när

det gäller reglerna för asylsökande som inte kan

återvända hem på grund av att hemlandet inte tar

emot sina egna medborgare.

Revisorerna anför att inom det migrationspolitiska

området är kortsiktigheten i resurstilldelningen det

största problemet. Begränsningar i

anslagstilldelningen till asylprövning får

kostnadsdrivande effekter på flera andra anslag

under flera år framåt. Revisorerna anser att

anslagskonstruktion, anslagstilldelning och

statsmakternas kontroll bör stödja ett långsiktigt

och effektivt resursutnyttjande i

statsförvaltningen. Revisorerna är kritiska till att

begreppen förvaltningsanslag och sakanslag används

på ett missvisande sätt och anser att begreppet

förvaltningsanslag bör renodlas till att avse

administrativa uppgifter. Asylprövning kan inte

sägas utgöra ”administration” och borde därför

enligt revisorerna inte finansieras över

förvaltningsanslaget. Revisorerna rekommenderar i

stället att ett nytt sakanslag för asylprövning

införs för Migrationsverket. Detta sakanslag skall

användas uteslutande för de s.k. asylenheterna och

medelstilldelningen utökas så att en nödvändig

förstärkning av asylenheternas verksamhet kan äga

rum. Förslaget, som syftar till att nedbringa

handläggningstiderna för asylärenden och därmed den

tid de asylsökande tillbringar i

mottagningssystemet, skulle möjliggöra så god

kontroll att en tillräcklig ökning av anslaget kan

bli möjlig. Minskar antalet ej avgjorda asylärenden

kan anslaget åter minskas. Revisorerna anser att

verksamhetens omfattning genom särredovisning kan

styras i bägge riktningarna. Ett nytt sakanslag till

asylprövning kan även enligt revisorerna öka

riksdagens möjligheter att följa utgiftsutvecklingen

inom migrationsområdet. Revisorerna anför att en

formell invändning mot förslaget är att den innebär

en återgång till ett äldre system med ett större

inslag av öronmärkta anslag. Revisorerna anser dock

att en sådan återgång i detta fall är befogad.

Revisorerna anser att en samlad årlig rapport om

asylfrågorna från Migrationsverket är av mycket stor

betydelse, både för asylfrågornas behandling i

Regeringskansliet och för riksdagens möjligheter att

följa och bedöma dessa frågor. Regeringens

rapportering till riksdagen är enligt revisorerna

beroende av det underlag som tillhandahålls av

Migrationsverket, varför verket har ett mycket stort

ansvar för att genomföra, förklara och presentera

kvalificerade analyser på sitt verksamhetsområde.

Antalet asylsökande per årgång bör redovisas, liksom

tidsåtgången i olika delar av asylprocessen per

årgång asylsökande med fördelning på kvartiler. En

analys av orsakerna till fördröjningar och en

redovisning av arbetet för effektivisering av

handläggningen är också angelägen. Arbetet med

kvalitetsutveckling av asylutredningarna bör också

enligt revisorerna beskrivas i detta sammanhang.

Revisorerna anser att regeringen bör begära en årlig

rapport från Migrationsverket med en samlad analys

fem år bakåt i tiden av frågor rörande asylprocessen

och att regeringen för riksdagen bör redovisa en

fördjupad analys av asylfrågorna i samband med sin

årliga resultatskrivelse till riksdagen för det

aktuella utgiftsområdet.

Motion

I motion Sf23 av Per Bill m.fl. (m) anförs att en

lång väntetid är till men för den enskilde och

försvårar inträdet i det svenska samhället. Målet om

sex månaders handläggningstid har inte uppnåtts.

Enligt motionärerna har de långa

handläggningstiderna orsakats av att antalet

asylsökande har ökat kraftigt samt att

resurstilldelningen till Migrationsverket har varit

otillräcklig och verksamheten därmed

underfinansierad. Även dagens regler för

anslagsanvändning är enligt motionärerna en

anledning till de långa handläggningstiderna.

Motionärerna anser att det krävs ökad flexibilitet

för Migrationsverket och en mindre byråkratisk syn

på anslagsanvändningen men att man inte nu bör låsa

sig för en specifik modell. Det krävs enligt

motionärerna mer resurser till Migrationsverket och

det bör finnas en hög beredskap att skjuta till mer

pengar vid behov.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser positivt på den genomgång som

Riksdagens revisorer gjort av hanteringen av

asylärendena i syfte att beskriva och förklara

asylprocessen, att mäta tidsåtgången i denna process

samt att söka förstå orsakerna till fördröjningar av

handläggningen och finna möjliga åtgärder som kan

förbättra situationen och förkorta

handläggningstiderna. Revisorerna lämnar förslag på

vissa områden, bl.a. gällande tidsåtgången,

resursfrågor, anslagsstruktur och en årlig rapport

om asylfrågorna.

Långa handläggningstider i utlänningsärenden har

länge varit ett problem, och utskottet har därför i

samband med budgetbehandlingen hösten 2000 (bet.

2000/01:SfU2) särskilt granskat utvecklingen av

handläggningstiderna inom såväl Migrationsverket som

Utlänningsnämnden. Vad gäller asylärenden kunde

utskottet konstatera att handläggningstiderna hos

båda myndigheterna i många fall låg över de mål som

angivits i regleringsbreven. Med utgångspunkt i

Migrationsverkets bedömning av bl.a. antalet

asylsökande nödgades utskottet konstatera att

handläggningstiderna för, i första hand, asylärenden

skulle komma att öka ytterligare, men även att andra

ärendegrupper kunde bli drabbade med längre

väntetider som följd. I betänkandet angavs

emellertid att Migrationsverket och

Utlänningsnämnden föreslogs få en förstärkning av

anslagen för att upprätthålla målen vad gäller

handläggningstiderna. Därtill angavs att det

förväntade antalet asylsökande dock var osäkert och

att olika händelser, i första hand i omvärlden men

även i Sverige t.ex. i form av praxisbeslut,

kraftigt kan påverka antalet ansökningar. Särskilt

vid ett ökat antal ansökningar måste frågan om

tilläggsbudget aktualiseras, vilket emellanåt också

sker. Även i den då aktuella budgetpropositionen

föreslogs ytterligare medel på tilläggsbudget i

syfte att bl.a. förkorta handläggningstiderna.

Utskottet ansåg emellertid att det fanns anledning

att analysera huruvida de medel som anvisas för

migrationspolitiken används rationellt. Långa

handläggningstider blir särskilt kostsamma i

asylärenden, inte bara på grund av att de sökande

under tiden vistas i Migrationsverkets

mottagningssystem, utan också på grund av den

psykiska press som sökandena under tiden tvingas

leva under. Även personalen vid Migrationsverket

påverkas av detta och den stress som det för med

sig. Vad gäller de direkta utgifterna som lång

handläggningstid medför nämndes att för varje dag

som tiden för boende i anläggning eller s.k. eget

boende kan förkortas görs en besparing på medlen

inom anslaget 12:2 Mottagande av asylsökande med 200

kr, vilket var den beräknade dygnsmedelkostnaden år

2001 för personer i mottagningssystemet. Med

utgångspunkt från att i genomsnitt 6 000 asylsökande

väntar på beslut skulle detta medföra en besparing

på nämnda anslag, senast följande år, med 1,2

miljoner kronor för varje dags förkortning.

Migrationsverket hade uppgivit att om

anslagskonstruktionen så medgav skulle resurser,

främst i form av personal, från mottagningssystemet

kunna användas vid ökad inströmning av asylsökande

varvid kostnaderna för mottagandet då skulle kunna

minska, även om besparingen uppkommer med någon

tidsförskjutning.

Utskottet ansåg att det borde vidtas åtgärder för

att få till stånd ett bättre utnyttjande av de medel

som anvisas för migrationspolitiken. I en verksamhet

som kan fluktuera snabbt och där det är av stor vikt

med tidiga insatser måste den ansvariga myndigheten

kunna utnyttja de samlade resurserna på bästa

möjliga sätt. Utskottet ansåg att regeringen i

samband med den ekonomiska vårpropositionen 2001

borde redovisa ett sätt att möjliggöra ett

flexiblare utnyttjande av anslagen på

migrationsområdet, då i första hand anslagen 12:1

och 12:2. Detta gav riksdagen som sin mening

regeringen till känna.

I vårpropositionen 2001 (prop. 2000/01:100 s. 122)

redovisade regeringen att flexibilitet i första hand

finns inom anslagen genom möjligheten att utnyttja

anslagskredit respektive anslagssparande samt att

regeringen två gånger per år i tilläggsbudgeten kan

föreslå omprövningar. För det andra är det en viktig

princip att förvaltningsanslag och sakanslag skall

hållas åtskilda. Syftet med detta är att underlätta

styrningen av förvaltningen och att anslagets

ändamål skall vara tydliga för såväl riksdag som

regering. Regeringen angav vidare att

anslagsstrukturen inom migrationsområdet är

konstruerad så att myndigheternas

förvaltningsutgifter och övriga utgifter hålls isär.

Regeringen ansåg att det då inte fanns behov av att

lägga fram förslag till särskilda åtgärder med

anledning av utskottets nämnda initiativ.

I sitt yttrande till finansutskottet över

vårpropositionen (yttr. 2000/01: SfU5y) konstaterade

utskottet att, eftersom ett flexiblare utnyttjande

av medlen för området rymdes inom den föreslagna

utgiftsramen, de närmare villkoren för anslagen 12:1

och 12:2 skulle bli aktuella först i samband med

budgeten för 2002. Utskottet underströk dock att

prioriteringar inom andra områden också kan få

betydelse för detta utgiftsområde.

I samband med behandlingen av budgeten för 2002

angavs i betänkande 2001/02:SfU2 att

Migrationsverkets förvaltningsanslag skulle ökas med

ca 50 miljoner kronor från år 2002, något som

utskottet välkomnade. Utskottet uttalade att

Migrationsverket genom denna längre planeringsram

fick bättre förutsättningar att korta

handläggningstiderna och därigenom påverka även

kostnaderna i mottagandesystemet. Utskottet ansåg

emellertid, mot bakgrund av det markant ökade

antalet öppna ärenden och det ökade antalet

asylsökande, att ett eventuellt behov av ytterligare

medel genom tilläggsbudget borde övervägas redan

under våren för att på så sätt underlätta

Migrationsverkets planeringsmöjligheter. Utskottet

såg även positivt på ökningen av Utlänningsnämndens

anslag med 5 miljoner kronor och noterade att

nämnden under de senaste åren kunnat minska balansen

av äldre ärenden. Därutöver uppmärksammade utskottet

bl.a. tidsåtgången för verkställighetsärenden som

överlämnats till polisen. Utskottet ansåg det

emellertid svårt att dra några slutsatser av de

inhämtade uppgifterna om verkställighet.

Utskottet har i betänkande 2001/02:SfU2 även

uttalat att handläggningen av asylärenden under en

lång följd av år har kritiserats ur

rättssäkerhetssynpunkt, inte bara för att

handläggningstiderna varit långa, utan även för att

insynen i processen från såväl parter som allmänhet

varit dålig. Utskottet ansåg det mycket angeläget

att förbättringar i asylprocessen snarast genomförs.

Utskottet föreslog ett tillkännagivande om att

regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med

ett förslag till en ny instans- och processordning i

utlänningsärenden, vilket också blev riksdagens

beslut. Utskottet har informerats om att regeringen

avser att förelägga riksdagen propositionen om en ny

instans- och processordning under hösten 2002.

Utskottet noterar att regeringen i tilläggsbudget

för 2002 för utgiftsområde 8 föreslår att bl.a.

anslagen 12:1 Migrationsverket, 12:2 Mottagande av

asylsökande respektive 12:5 Utlänningsnämnden ökas

med 60 miljoner, 560 miljoner respektive 20 miljoner

kronor. Regeringen anför att enligt aktuella

prognoser kommer antalet asylsökande att överstiga

tidigare gjorda bedömningar främst på grund av

Sveriges operativa inträde i Schengensamarbetet, men

också på grund av andra faktorer som ligger utanför

Schengensamarbetet (prop. 2001/02:100).

Utskottet vill framhålla att antalet asylsökande i

högsta grad beror på omvärldsfaktorer, dvs.

händelser i andra länder som medför att människor

behöver söka skydd i vårt land. Detta medför i sin

tur att antalet asylsökande snabbt kan förändras.

Förändringar i omvärlden kan också medföra

förändringar avseende från vilka länder de nya

asylsökandena kommer och de skäl för skydd som

åberopas. Omvärldsfaktorer kommer således i hög grad

att avgöra behovet av resurser för att ta emot de

asylsökande och behandla deras asylansökningar.

Utskottet vill härvid understryka att även vid en

kraftig ökning av antalet asylsökande är det viktigt

att de alla får ett bra och värdigt mottagande och

att deras ärenden behandlas med högt ställda krav på

rättssäkerhet.

Av det anförda framgår att det är viktigt men

också mycket svårt att göra prognoser över

utvecklingen av i första hand antalet asylsökande.

De analyser som behöver göras för att på bästa sätt

anpassa anvisade medel till den fortsatta

verksamheten måste så långt som möjligt även avse en

värdering av omvärldsfaktorer. Även om prognoserna

förbättras kommer Migrationsverket dock även

fortsättningsvis att löpande behöva redovisa den

aktuella arbetssituationen samt nya prognoser för

regeringen. Revisorernas förslag avser bl.a. att

Migrationsverket årligen skall redovisa detaljerade

uppgifter för de senaste fem åren. Sådana uppgifter

torde enligt utskottets mening vara av större

intresse när det gäller att följa upp och utvärdera

verksamheten än när det gäller att göra bedömningar

för framtiden.

Utskottet anser i likhet med revisorerna att det

är nödvändigt att anlägga ett flerårigt synsätt på

resursfördelningen till migrationspolitiken. Inte

minst i asylprövningen, där det måste ställas höga

krav på personalens kompetens, finns det gränser för

hur mycket verksamheten med kort varsel kan utökas.

När det gäller revisorernas förslag om ett nytt

sakanslag för just asylprövning är utskottet inte

övertygat om att det är rätt väg. En renodling av

Migrationsverkets förvaltningsanslag till att avse

administration borde medföra att all ärendeprövning

bryts ut till separata anslag. Hur detta skulle

medföra en ökad flexibilitet är svårt att se.

Möjligheterna för riksdag och regering att granska

effektiviteten i resursutnyttjandet skall inte

behöva vara sämre om ett anslag avser såväl

sedvanlig administration som ärendehandläggning.

Utskottet noterar att även motionärerna i motion

Sf23 anser att man inte nu bör låsa sig för en

specifik modell. Utskottet vill tillägga att det

inom statsförvaltningen också pågår ett

förändringsarbete när det gäller ekonomisk styrning.

Det s.k. VESTA-projektet, som syftar till att skapa

förutsättningar för en effektivare styrning av den

statliga verksamheten, har lämnat en rad förslag

rörande budgetering, redovisning och

anslagskonstruktion.

Utskottet delar revisorernas bedömning att såväl

regering som riksdag måste kunna kontrollera att

statsförvaltningen hanterar anslagna medel på ett

effektivt sätt. Utskottet anser emellertid att det

får ankomma på regeringen att i dialog med

Migrationsverket avgöra vilket underlag som

Migrationsverket bör ta fram. När det gäller det

underlag riksdagen behöver för att ta ställning till

kommande resursbehov men även för att följa upp och

utvärdera redan fattade beslut kan anföras följande.

Information om Migrationsverkets och

Utlänningsnämndens hantering av asylärenden lämnas i

dag i budgetpropositionen och den skrivelse om asyl-

och migrationspolitiken som regeringen årligen i

anslutning till budgetpropositionen lämnar till

riksdagen. Riksdagen kan även få information om mål-

och resultatuppfyllelsen genom bl.a.

Migrationsverkets och Utlänningsnämndens

årsredovisningar och budgetunderlag samt

Migrationsverkets kvartalsrapporter.

Riksdagen har beslutat att regeringen årligen

skall lämna en resultatskrivelse för varje

utgiftsområde till riksdagen i syfte att förbättra

riksdagens möjligheter att arbeta med uppföljning

och utvärdering i budgetsammanhang (bet.

2000/01:KU23, rskr. 2001/01:273–276). Skrivelserna

behöver inte innehålla en heltäckande redovisning av

utgiftsområdet utan det kan vara fråga om en

fördjupad redovisning och analys av vissa av

verksamheterna inom utgiftsområdet. I skrivelserna

bör resultaten för olika verksamheter under de

senaste åren redovisas och ställas i relation till

målen för verksamheterna och till förbrukade

resurser. Revisorerna anser att regeringen bör

redovisa en fördjupad analys av asylfrågorna i

samband med sin årliga resultatskrivelse till

riksdagen för det aktuella utgiftsområdet. Utskottet

anser att det vore mycket värdefullt med en sådan

redovisning men att det i första hand får ankomma på

regeringen att bedöma om en sådan fördjupad analys

bör ske årligen. Den information som behövs för att

ta ställning till budgeten måste regeringen

naturligtvis redovisa för riksdagen senast i samband

med budgetpropositionen. Skulle det därutöver blir

fråga om en årlig redovisning kan en sådan enligt

utskottet ske i form av en utvidgning och

fördjupning av den nuvarande migrationsskrivelsen

som lämnas i anslutning till budgetpropositionen.

När det gäller asylområdet är det enligt utskottets

mening viktigt att informationen återspeglar

helheten i asylprocessen, från ansökan till

verkställighet och återvändande, och därmed täcker

verksamheten vid Migrationsverket och

Utlänningsnämnden men så långt möjligt även övriga

berörda myndigheter som polisen och

utlandsmyndigheterna.

Vad utskottet anfört om ett förbättrat underlag

för bedömning av behovet av och utnyttjandet av

resurser för asylprocessen bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

I helhetssynen ingår således även verkställighet

av beslut om avvisning och utvisning. Revisorerna

påtalar att en snabbare verkställighet i vissa fall

är en förutsättning för att asylprocessen skall

kunna avslutas inom rimlig tid. Utskottet vill

understryka vikten av att finna en lösning när det

gäller utlänningar som inte kan återvända hem därför

att hemlandet inte tar emot sina egna medborgare.

Utskottet har tidigare behandlat motioner som tagit

upp detta (se senast bet. 1997/98:SfU9) och då bl.a.

erinrat om att det enligt Europakonventionen innebär

en kränkning av de mänskliga rättigheterna att vägra

en medborgare att komma till sitt land. Utskottet

ansåg att det därför fanns anledning för regeringen

och de tillämpande myndigheterna att särskilt

uppmärksamma den besvärliga situation som uppkommer

även för den som skall avlägsnas.

Som revisorerna anger finns ett samband mellan

frågan om s.k. nya ansökningar och möjligheten att

verkställa ett beslut om avvisning. Detta är också

en fråga som Kommittén om ny instans- och

processordning i utlänningsärenden (NIPU) har

behandlat i sitt slutbetänkande Ökad rättssäkerhet i

asylärenden (SOU 1999:16). Av betänkandet, som för

närvarande bereds inom Regeringskansliet, framgår

att det kan finnas praktiska hinder för

verkställighet, exempelvis när det land dit

avvisning eller utvisning skall ske vägrar att ta

emot utlänningen. Kommittén, som anför att denna

situation i dag inte är klart reglerad i lag,

föreslår vissa ändringar i utlänningslagen.

Regeringen har just beslutat att tillkalla en

särskild utredare med uppgift att redovisa hur

bestämmelserna om avvisning till annat land i 8 kap.

5 § andra stycket utlänningslagen har tillämpats och

vid behov lägga fram förslag så att lagen blir

tydligare (dir. 2002:43). En fördjupad granskning av

gällande rutiner skall också genomföras. Utredningen

skall redovisa sitt uppdrag senast den 20 december

2002.

Riksdagens revisorer har även upprättat en

informationsrapport, Avvisningar och utvisningar

(2001/02:2), i syfte att belysa hur myndigheterna

normalt genomför och verkställer avvisningar och

utvisningar samt hur kontrollen och uppföljningen av

denna myndighetsutövning genomförs. Revisorerna har

inte funnit stöd för att myndigheterna normalt

verkställer avvisnings- och utvisningsbeslut på ett

sätt som avviker från uppsatta regler och normer.

Revisorerna har inte heller funnit indikationer på

att kontrollen av verkställigheten är otillräcklig.

Utskottet anser sammanfattningsvis att

revisorernas granskningsrapport innebär ett

värdefullt underlag för det fortsatta arbetet. Som

framgått ovan instämmer utskottet i många avseenden

med de bedömningar revisorerna gjort. Vad utskottet

ovan anfört om ett förbättrat underlag för bedömning

av behovet av och utnyttjandet av resurser för

asylprocessen bör, som redan nämnts, riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna. Något

tillkännagivande i övrigt med anledning av

revisorernas förslag är inte påkallat. Därmed

bifalles delvis revisorernas förslag.

Med vad utskottet anfört är motion Sf23 i viss mån

tillgodosedd. Något tillkännagivande i enlighet med

motionen bör däremot inte göras, varför motionen

avstyrks.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Förslaget

I Riksdagens revisorers förslag 2001/02:RR16

Uppehållstillstånd för asylsökande föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad revisorerna anfört under avsnitt 4.1

Tidsåtgång och reformaktiviteter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad revisorerna anfört under avsnitt 4.2

Resursfrågor och anslagsstruktur.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad revisorerna anfört under avsnitt 4.3.5

En årlig rapport om asylfrågorna.

Följdmotion

2001/02:Sf23 av Per Bill m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kortare

handläggningstider i asylprocessen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökad flexibilitet i

anslagsanvändningen på asylområdet.