Bet. 2001/02:SFU14

Socialförsäkringsutskottets betänkande

2001/02:SFU14

Konvention om social trygghet mellan Sverige ochKanada

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition

2001/02:106 Konvention om social trygghet mellan

Sverige och Kanada. Konventionen föreslås ersätta

konventionen av den 10 april 1985 mellan Sverige och

Kanada om social trygghet (SFS 1985:949). I huvudsak

föranleds den nya konventionen av det reformerade

svenska pensionssystemet som i sin helhet kommer att

träda i kraft den 1 januari 2003.

Den anpassning som konventionen innebär medför i

princip inga nya åtaganden. Regeringen har uttalat

att det emellertid är svårt att uttala sig om

huruvida den nya regleringen kommer att medföra

några ändrade kostnader i förhållande till dagens

situation.

Konventionen föreslås införlivas i svensk rätt

genom en särskild lag. Lagen föreslås träda i kraft

den dag regeringen bestämmer.

Inga motioner har väckts med anledning av

propositionen.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner

konventionen och antar regeringens lagförslag.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Konventionen

Riksdagen godkänner konventionen av den 30 januari

2002 mellan

Sverige och Kanada om social trygghet samt antar

regeringens förslag till lag om konvention om social

trygghet mellan Sverige och Kanada.

Stockholm den 16 april 2002

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Berit Andnor

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Berit

Andnor (s), Bo Könberg (fp), Margit Gennser (m),

Maud Björnemalm (s), Anita Jönsson (s), Ulla

Hoffmann (v), Gustaf von Essen (m), Mariann

Ytterberg (s), Göran Lindblad (m), Lennart Klockare

(s), Kerstin-Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson

(c), Mona Berglund Nilsson (s), Margareta Cederfelt

(m), Magda Ayoub (kd) och Désirée Pethrus Engström

(kd).

2001/02

SfU14

Utskottets överväganden

Propositionen

Under åren 2000 och 2001 har en ny konvention mellan

Sverige och Kanada om social trygghet förhandlats

fram mellan representanter för Sveriges och Kanadas

regeringar. Konventionen undertecknades den 30

januari 2002.

För Sveriges del omfattar konventionen

lagstiftningarna om garantipensioner och

inkomstgrundande ålderspensioner,

efterlevandepensioner och efterlevandestöd till barn

samt sjukersättning och aktivitetsersättning. För

Kanadas del omfattar konventionen den kanadensiska

lagen om trygghet vid ålderdom och den kanadensiska

pensionsplanen.

Vid utsändning av arbetskraft har utsändningstiden

förlängts från 24 till 60 månader. Under denna tid

omfattas arbetstagaren inte av lagstiftningen i det

land han utsänts till. För person som sänds ut av en

statlig arbetsgivare i sin anställning gäller

utsändningsperioden utan begränsning.

Beträffande grundpension kan en förmånsgrundande

period enligt svensk lagstiftning läggas samman med

en bosättningsperiod i Kanada för att uppfylla det

kanadensiska kravet på 10 års bosättning.

Beräkningen av pensionens storlek påverkas

emellertid inte.

Regeln om minst tre års bosättningstid i Sverige

för samtliga svenska garantiförmåner har

undantagits från sammanläggning.

Förmåner från den kanadensiska lagen om trygghet

vid ålderdom och vissa förmåner inom den

kanadensiska pensionsplanen skall inte tas med i

beräkningen av svenska garantiförmåner.

Konventionen gör det möjligt att exportera

bosättningsbaserade förmåner som inte exporteras med

stöd av nationell lagstiftning. Således exporteras

kanadensisk grundpension till Sverige för personer

som har en sammanlagd bosättningstid i Kanada och

Sverige om minst 20 år. Svensk garantipension och

garantiersättning exporteras till Kanada under

förutsättning att personen har en sammanlagd

försäkringstid i Sverige och Kanada om 20 år, varav

minst tre års bosättning i Sverige.

Personer som är försäkrade i Kanada vid tidpunkten

för försäkringsfallet kan i vissa fall få svensk

inkomstrelaterad sjukersättning eller

aktivitetsersättning. Inkomst som tjänats in under

tid då kanadensisk lagstiftning varit tillämplig

läggs dock inte till grund för ersättningen.

Enligt regeringens uppfattning är konventionen av

sådan vikt att den redan på grund härav bör

underställas riksdagen för godkännande enligt 10

kap. 2 § regeringsformen. För frågan om i vilken

form konventionen skall inkorporeras i svensk rätt

är av intresse konventionens koppling till

socialavgiftslagen. Som Lagrådet påpekat i ett annat

lagstiftningsärende (prop. 2000/01:8) är

socialavgifterna enligt svensk rättsuppfattning att

likställa med skatter och när det gäller

föreskrifter om skatt till staten skall sådana

enligt 8 kap. 3 § regeringsformen bestämmas i lag.

Konventionen bör därför införlivas i svensk rätt

genom en särskild lag.

När den nya konventionen träder i kraft skall den

nuvarande konventionen upphöra att gälla. Den

tidigare konventionen skall emellertid fortsätta att

gälla med avseende på förmåner som en person har

rätt till genom tillämpning av den tidigare

konventionen för tid före den nya konventionens

ikraftträdande. Lagen om konvention om social

trygghet mellan Sverige och Kanada föreslås träda i

kraft den dag regeringen bestämmer.

Den anpassning som konventionen innebär medför i

princip inga nya åtaganden. Enligt regeringen är det

emellertid svårt att uttala sig om huruvida

konventionen kommer att medföra några ändrade

kostnader i förhållande till dagens situation.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2001/02:106 Konvention om social

trygghet mellan Sverige och Kanada har regeringen

(Socialdepartementet) föreslagit att riksdagen

1. godkänner konventionen av den 30 januari 2002

mellan Sverige och

Kanada om social trygghet,

2. antar regeringens förslag till lag om konvention

om social trygghet mellan Sverige och Kanada.

Lagförslaget återfinns som bilaga 2 till

betänkandet.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag