Bet. 2001/02:SFU15

Socialförsäkringsutskottets betänkande

2001/02:SFU15

Integrationspolitik för 2000-talet

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens

skrivelse 2001/02:129 Integrationspolitik för 2000-

talet jämte motioner väcka med anledning av

skrivelsen samt ett flertal motioner från den

allmänna motionstiden år 2000 och 2001.

Regeringen redovisar utvecklingen på en rad olika

områden i förhållande till riksdagens beslut hösten

1997 om mål och inriktning för

integrationspolitiken. Integrationspolitikens mål

innebär lika rättigheter, skyldigheter och

möjligheter för alla oavsett etnisk och kulturell

bakgrund. Den generella politiken skall utformas

efter samhällets etniska och kulturella mångfald,

och särlösningar för invandrare skall i huvudsak

bara avse den första tiden i Sverige. Inriktningen

på integrationspolitiken skall vara att ge stöd till

individers egen försörjning och delaktighet i

samhället, värna grundläggande demokratiska värden

och verka för kvinnors och mäns lika rättigheter och

möjligheter samt förebygga och motverka etnisk

diskriminering, främlingsfientlighet och rasism.

Regeringen redovisar den framtida inriktningen på

integrationspolitiken. Den nuvarande inriktningen

skall fortsätta, men genomförandet skall förbättras

och utvecklas inom olika samhällsområden. Målen

skall tydliggöras, och den gemensamma värdegrunden

skall ges ökad uppmärksamhet liksom uppväxtvillkoren

för barn och ungdomar med utländsk bakgrund.

I betänkandet behandlas bl.a.

integrationspolitikens mål, introduktionen för

nyanlända flyktingar och invandrare, arbete och

försörjning, svenska för invandrare (sfi) och

utbildning, inflytande och delaktighet,

storstadsregionerna samt diskrimineringsfrågor.

Utbildningsutskottet har yttrat sig över

följdmotioner i de delar som rör

utbildningsutskottets beredningsområde.

Socialförsäkringsutskottet avstyrker motionerna och

föreslår att riksdagen lägger skrivelsen till

handlingarna.

Till betänkandet har fogats 49 reservationer och 4

särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Integrationspolitikens mål

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf28

yrkande 1, 2001/02:Sf31 yrkande 29, 2001/02:Sf334

yrkande 1, 2001/02:Sf400 yrkandena 1 och 2,

2000/01:Sf611 yrkande 3 och 2000/01:Sf617

yrkandena 1 och 8.

Reservation 1 (m)

Reservation 2 (c)

Reservation 3 (fp)

Reservation 4 (mp)

2. Bosättning i kommun

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf30

yrkande 4, 2001/02:Sf31 yrkande 5, 2001/02:Sf32

yrkande 5 och 2001/02:Sf255 yrkande 4.

Reservation 5 (v)

Reservation 6 (kd)

Reservation 7 (c)

Reservation 8 (mp)

3. Introduktion från första dagen

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf30

yrkande 3 och 2001/02:Sf31 yrkande 2.

Reservation 9 (v, mp)

4. Introduktion i övrigt

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf31

yrkandena 1, 4 och 10 samt 2001/02:Sf255 yrkande

3.

Reservation 10 (c)

Reservation 11 (mp)

5. Arbete före uppehållstillstånd

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf27 yrkande 1.

Reservation 12 (m, kd, c)

6. Reformerad flyktingmottagning

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf33 yrkande 1.

Reservation 13 (fp)

7. Mottagande av ensamkommande barn

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf31 yrkande 9.

Reservation 14 (kd, c, mp)

8. Hemutrustningslån

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf343 och

2001/02:Sf363.

9. Svenska för invandrare (sfi)

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf27

yrkande 2, 2001/02:Sf28 yrkande 3 och

2001/02:Sf30 yrkande 2.

Reservation 15 (m)

Reservation 16 (c)

10. Svenska för invandrare och

arbetspraktik

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf27

yrkande 3, 2001/02:Sf31 yrkande 6 och

2000/01:Sf645 yrkande 28.

Reservation 17 (kd, c, mp)

11. Registrering av arbetssökande

Riksdagen avslår motion 2000/01:Sf645 yrkande

27.

Reservation 18 (kd)

12. Validering

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf27

yrkande 4, 2001/02:Sf28 yrkande 4, 2001/02:Sf32

yrkande 2, 2000/01:Sf619 yrkande 1 och

2000/01:Sf629.

Reservation 19 (m, kd, c)

13. Utbildning och språk

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf31

yrkandena 13, 14 och 28, 2001/02:Sf32 yrkande 4

och 2001/02:Sf33 yrkande 2.

Reservation 20 (kd)

Reservation 21 (fp)

Reservation 22 (mp)

14. Gömda barns skolgång

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf31 yrkande

16.

Reservation 23 (mp)

15. Utvecklingen i storstadsregionerna

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf27

yrkande 5, 2001/02:Sf30 yrkandena 1 och 7,

2001/02:Sf399 yrkande 31, 2001/02:A226 yrkande 1,

2001/02:Ju237 yrkande 18, 2000/01:Sf611 yrkandena

6, 7 och 12, 2000/01:Sf613, 2000/01:Sf637 och

2000/01:Bo223 yrkande 10.

Reservation 24 (v)

Reservation 25 (kd)

Reservation 26 (c)

16. Inflytande och delaktighet i

samhället

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf31

yrkandena 19 och 20, 2000/01:Sf611 yrkande 5 och

2000/01:Sf624.

Reservation 27 (kd, mp)

Reservation 28 (c)

17. Valdeltagande och rösträtt

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf31

yrkande 18 och 2001/02:Sf32 yrkande 6.

Reservation 29 (v, mp)

Reservation 30 (kd)

18. Arbete och försörjning

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf28

yrkandena 2 och 5, 2001/02:Sf31 yrkandena 11, 12

och 21, 2001/02:Sf33 yrkandena 3 och 4,

2001/02:Sf334 yrkande 6, 2000/01:Sf617 yrkande 3

och 2000/01:Sf645 yrkande 29.

Reservation 31 (m)

Reservation 32 (kd)

Reservation 33 (fp)

Reservation 34 (mp)

19. Etnisk diskriminering

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf30

yrkande 5, 2001/02:Sf32 yrkandena 1, 3 och 8,

2001/02:Sf400 yrkandena 8 och 12, 2001/02:U347

yrkande 7, 2001/02:A317 yrkandena 32 och 33 samt

2000/01:Sf611 yrkande 2.

Reservation 35 (v)

Reservation 36 (kd)

Reservation 37 (c)

Reservation 38 (fp)

20. Folkhälsa

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf31 yrkandena

7 och 22-27.

Reservation 39 (mp)

21. Tolkfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf31

yrkande 8, 2001/02:Sf32 yrkande 7, 2001/02:Sf280,

2001/02:Sf284, 2001/02:Sf287 och 2000/01:Sf622.

Reservation 40 (kd, mp)

22. Döva asylsökande och invandrare

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf260,

2001/02:Sf264, 2001/02:Sf269, 2001/02:Sf288,

2001/02:Sf315 och 2001/02:So631 yrkande 2.

Reservation 41 (kd, mp)

23. Begreppet invandrare

Riksdagen avslår motion 2000/01:Sf611 yrkandena

8 och 9.

Reservation 42 (c)

24. Kvinnor och flickor med utländsk

bakgrund

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf30

yrkande 6, 2001/02:Sf32 yrkande 9, 2001/02:Sf33

yrkande 5, 2001/02:Sf400 yrkande 9, 2000/01:A812

yrkande 14, 2000/01:Sf609 och 2000/01:Sf621.

Reservation 43 (kd, c, mp)

Reservation 44 (fp)

25. Ungdomar med utländsk bakgrund

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf611

yrkande 4 och 2000/01:

So451 yrkande 3.

Reservation 45 (c)

26. Svenskt medborgarskap

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf29,

2001/02:Sf31 yrkande 17, 2001/02:Sf228,

2001/02:Sf251, 2001/02:Sf311 och 2001/02:Sf394

yrkande 7.

Reservation 46 (m)

Reservation 47 (mp)

27. Återvandring

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf31 yrkande 3.

Reservation 48 (mp)

28. Forskning och integrationsfrågor

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf31 yrkande

15.

Reservation 49 (mp)

29. Skrivelsen

Riksdagen lägger skrivelse 2001/02:129 till

handlingarna.

Stockholm den 16 maj 2002

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Berit Andnor

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Berit

Andnor (s), Bo Könberg (fp), Margit Gennser (m),

Maud Björnemalm (s), Anita Jönsson (s), Ulla

Hoffmann (v), Rose-Marie Frebran (kd), Mariann

Ytterberg (s), Göran Lindblad (m), Lennart Klockare

(s), Cecilia Magnusson (m), Kerstin-Maria Stalin

(mp), Birgitta Carlsson (c), Mona Berglund Nilsson

(s), Margareta Cederfelt (m), Magda Ayoub (kd) och

Kalle Larsson (v).

Ärendet och dess beredning

Socialförsäkringsutskottet behandlar i detta

betänkande regeringens skrivelse 2001/02:129

Integrationspolitik för 2000-talet jämte sju

följdmotioner. I betänkandet behandlas även ett 50-

tal motionsyrkanden från den allmänna motionstiden

2000 och 2001. De behandlade förslagen återges i

bilaga 1.

Motionsyrkandena Sf30 yrkandena 8 och 9 som rör

kommunala bostadsförmedlingar och

anvisningslagstiftningen har överlämnats till

bostadsutskottet.

Utbildningsutskottet har yttrat sig över

skrivelsen och dess följdmotioner i de delar som

berör utbildningsutskottets beredningsområde

(yttrande 2001/02:UbU2y). Utbildningsutskottets

yttrande återges i bilaga 2.

Arbetsmarknadsutskottet har beretts tillfälle att

yttra sig över följdmotioner men beslutade att inte

avge något yttrande med motiveringen att de nyligen

behandlat motsvarande frågor i betänkandena

2001/02:AU3 och 2001/02:AU5.

Integrationsverket har besökt utskottet och

informerat om verkets arbete.

Migrationsverket har på utskottets anmodan avgivit

ett yttrande över motionerna som rör döva

asylsökande och invandrare.

Utskottet har under beredningen av ärendet fått

muntlig information från SKTF och Tolkservicerådet

om tolkfrågor. Utskottet har även fått muntlig

information av Sveriges Dövas Riksförbund om döva

asylsökande och invandrare.

2001/02

SfU15

Utskottets överväganden

Integrationspolitikens mål

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om

integrationspolitikens mål.

Jämför reservationerna 1 (m), 2 (c), 3 (fp)

och 4 (mp).

Integrationspolitikens mål

Riksdagen beslutade hösten 1997 om mål och inriktning för en

framtida integrationspolitik (prop. 1997/98:16

Sverige, framtiden och mångfalden - från

invandrarpolitik till integrationspolitik, bet.

1997/98:SfU6, rskr. 1997/98:68). Beslutet innebär

att samhällets etniska och kulturella mångfald bör

tas som utgångspunkt för den generella politikens

utformning och genomförande på alla samhällsområden

och nivåer. Säråtgärder som riktar sig till

invandrare som grupp bör begränsas till insatser och

åtgärder som kan behövas under den första tiden i

Sverige. De mål som fastställdes för

integrationspolitiken var att alla som bor i

Sverige, oavsett etnisk och kulturell bakgrund,

skall ha lika rättigheter och möjligheter, en

samhällsgemenskap med samhällets mångfald som grund

och en samhällsutveckling som kännetecknas av

ömsesidig respekt och tolerans och som alla oavsett

bakgrund skall vara delaktiga i och medansvariga

för. Det integrationspolitiska arbetet skall

inriktas på att ge stöd till individers försörjning

och delaktighet i samhället, värna grundläggande

demokratiska värden och verka för kvinnors och mäns

lika rättigheter och möjligheter samt förebygga och

motverka diskriminering, främlingsfientlighet och

rasism.

När riksdagen antog målen för den nya

integrationspolitiken underströks det av både

regeringen och riksdagen att målen om allas lika

möjligheter och rättigheter också innebär

skyldigheter. Riksdagen ansåg senare att detta borde

tydliggöras genom en komplettering av målen, vilket

gavs regeringen till känna i samband med

behandlingen av budgetpropositionen 2001.

Skrivelsen

Regeringen vill med skrivelsen ge riksdagen en

beskrivning av integrationspolitikens resultat i

förhållande till de integrationspolitiska målen och

ge regeringens bedömning av den fortsatta

inriktningen på integrationspolitiken.

Integrationspolitiska mål och synsätt skall

införlivas i alla samhällsområden. Invandrares behov

skall, precis som andras behov, beaktas inom ramen

för den generella politiken. Integrationspolitiken

skall inriktas på förhållanden i hela samhället och

inte - som tidigare - vara inriktad på invandrare.

Introduktionen av nyanlända flyktingar skall däremot

fortsätta att vara en säråtgärd. Introduktionen

måste på ett bättre sätt utgå från den enskilda

invandrarens bakgrund och förutsättningar.

Invandrare skall inte behandlas som en homogen grupp

utan åtgärder skall utformas flexibelt utifrån

individuella behov. Den första tiden i Sverige är av

stor betydelse för den kommande

integrationsprocessen. Regeringen bedömde i den

integrationspolitiska propositionen att de

integrationspolitiska målen inte kan införlivas i

den generella politiken utan aktivt

förändringsarbete.

Regeringen anser att den nuvarande inriktningen på

integrationspolitiken skall fortsätta, men

genomförandet skall förbättras och utvecklas inom

olika områden. Målen skall tydliggöras och de frågor

som är förenade med den gemensamma värdegrunden

skall ges ökad uppmärksamhet liksom uppväxtvillkoren

för barn och ungdomar med utländsk bakgrund.

En fråga som uppstår är vilka etniskt och

kulturellt betingade beteenden som kan tolereras.

Universiella överenskommelser stater emellan om

mänskliga rättigheter är ett rättesnöre som gäller

för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund.

Beteenden som bryter mot sådana överenskommelser kan

därför inte tolereras.

I de integrationspolitiska målen används både

begreppen tolerans och respekt. Begreppet tolerans

kan tolkas som att olikheter skall tolereras, inte

respekteras. Tolerans kan även uppfattas som att

samhället skall ha överseende när det gäller vissa

beteenden, med hänvisning till den kulturella

bakgrunden, trots att beteendet kanske bryter mot

lagstiftning och mänskliga rättigheter. Begreppet

respekt är tydligare och innebär att olikheter skall

och kan respekteras om de inte strider mot svensk

lag eller kränker mänskliga rättigheter.

Regeringen avser att senare föreslå riksdagen att

ändra målen för integrationspolitiken så att

begreppet tolerans tas bort till förmån för

begreppet respekt.

Integrationsverkets framtida inriktning på

verksamheten skall präglas av insatser som

uppmärksammar den gemensamma värdegrunden om allas

lika rättigheter och de krav värdegrunden ställer på

dem som är invandrare och infödda. Det krävs en

ständig och öppen dialog om att alla skall ha samma

rättigheter, skyldigheter och möjligheter och om

ömsesidig om integration. Alla har ett ansvar för

att skapa ett samhälle med den etniska mångfalden

som grund. Regeringen kan senare komma att överväga

ytterligare åtgärder för att öka

integrationspolitikens genomslag inom olika områden.

När integrationspolitiken infördes skedde detta

mot bakgrund av en insikt om att den tidigare

politiken, invandrarpolitiken, hade kommit att

befästa invandrarskapet och ett annorlundaskap samt

förstärkt känslan av vi-och-dom. När det gäller den

framtida inriktningen skriver regeringen att

skillnaden är att det skall vara behovet i sig och

inte invandrarskapet som motiverar olika åtgärder.

Integrationspolitiken skall verka för att den

generella politiken utformas med utgångspunkt i

mångfalden och därmed bidrar till att bryta upp

gränsen mellan de infödda och de som invandrat.

En genomgång av hur de integrationspolitiska målen

slagit igenom inom olika samhällsområden ger en

splittrad bild. En positiv utveckling är en ökad

medvetenhet hos individer, myndigheter och

organisationer m.m. om etnisk mångfald jämfört med

för fyra år sedan. Den etniska mångfalden har

påverkat samhällsutvecklingen på många olika sätt,

och det finns en större öppenhet i samhället för

intryck från en alltmer internationaliserad värld.

Arbetslösheten bland invandrare har minskat

påtagligt under slutet av 1990-talet. Fler nyanlända

invandrare kan försörja sig själva, och kommunernas

utbetalningar av socialbidrag har minskat.

I skrivelsen anför regeringen att skillnaderna

fortfarande är stora, insatserna tycks inte ha varit

tillräckligt effektiva och de avsedda resultaten har

inte uppnåtts. Skillnaderna är fortfarande

oacceptabelt stora mellan invandrare och infödda på

arbetsmarknaden och i arbetslivet, men skillnaderna

är tydliga även på andra områden.

I det fortsatta arbetet skall uppväxtvillkoren för

barn och ungdomar med utländsk bakgrund särskilt

uppmärksammas. Även skillnaderna mellan kvinnor och

män och jämställdhetspolitikens mål skall

uppmärksammas. Skillnaderna i förutsättningar och

villkor skall tas på största allvar och beaktas i

fortsättningen.

När det gäller metoder för genomförandet av

integrationspolitiken är uppföljning inom olika

områden en av de viktigaste uppgifterna. Riksdag och

regering skall informeras om utvecklingen och om

hinder för integrationspolitikens genomslag så att

beslut om förändringar kan fattas. En av verkets

viktigaste uppgifter är att verka för att alla

berörda myndigheter inom sina verksamhetsområden

arbetar med de integrationspolitiska målen.

Integrationsverket har fått i uppdrag av regeringen

att analysera myndigheternas genomförande av

integrationspolitiken.

Motioner

I motion Sf334 yrkande 1 av Margit Gennser m.fl. (m)

anförs att integrationspolitiken utgår från

regleringar och särlagstiftning. Det bästa sättet

att skapa förutsättningar för snabb integration i

det svenska samhället är att skapa en öppen och

rörlig arbetsmarknad samt en bättre avvägning mellan

skatter och transfereringssystem. Arbetsrätten skall

avregleras och anpassas efter en internationell

arbetsmarknad. Utgångspunkter skall vara människors

lika intresse av att arbeta och vara

självförsörjande och inte att särbehandla inflyttade

människor. Motionärerna menar att

integrationspolitiken i huvudsak är ett

arbetsmarknadspolitiskt problem.

I motion Sf28 yrkande 1 av Margit Gennser m.fl. (m)

anförs att omsvängningen i regeringens

integrationspolitik är positiv, från bidragsberoende

till egenförsörjning, men det sker med särlösningar

och särskilda bidrag. Motionärerna anför att

egenförsörjning uppnås snabbare genom en förbättrad

introduktion och matchning av arbetssökande och

arbetsgivare. Även en radikal omläggning av den

generella ekonomiska politiken i form av

avregleringar och sänkta skatter behövs.

I motion Sf400 yrkande 1 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) anförs att många människor har svårigheter att

ta sig in på arbetsmarknaden på grund av bristande

språkkunskaper och avsaknad av kontakter i

samhället. Utanförskap kan även bero på

långtidsarbetslöshet eller långvariga

sjukskrivningar. Detta medför att en del invandrare

fastnar i bidragsberoende och utanförskap.

I yrkande 2 anförs att integrationspolitikens

viktigaste uppgift är att angripa de strukturer som

försvårar för människor att bryta sig ur isolering

och utanförskap. Det är av tradition samhället, med

myndigheter, organisationer och folkrörelser, som

skall lösa individens problem. Den enskilda

individen förväntas inte vilja eller kunna ta itu

med sina svårigheter. Integrationspolitiken skall ge

människor makt över sitt liv och sin vardag.

I motion 2000/01:Sf617 yrkande 1 av Ana Maria Narti

m.fl. (fp) anförs att minoritetsgrupper och

individer själva måste få praktiska möjligheter att

agera, ta initiativ, förverkliga planer och

tillfredsställa sin egna behov. Integrationen blir

ett faktum först när de människor som förväntas

integrera sig i samhället får tala och agera för sig

själva. Motionärerna efterlyser en ny

integrationspolitik baserad på de nya invånarnas

initiativ och ansvarstagande.

I yrkande 8 anför motionärerna att det behövs en

decentralisering av integrationspolitiken både i ord

och handling. Minoritetsgrupper och individer skall

själva komma med initiativ och ekonomiska resurser

skall ställas till deras förfogande så att de på så

sätt får praktiska möjligheter att själva lösa sina

problem.

Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) anför i motion Sf31

yrkande 29 att mångfald och integration, skall

betonas i regleringsbreven, s.k. mainstreaming.

I motion 2000/01:Sf611 yrkande 3 av Lennart Daléus

m.fl. (c) anförs att efterlevnad av den svenska

lagstiftningen skall gälla oavsett kulturella

traditioner. I Sverige råder demokratiskt stiftade

lagar och, samhället får aldrig acceptera att

lagarna överskrids av olika kulturella traditioner.

Utskottets ställningstagande

Beslutet om integrationspolitiken 1997 innebär och

markerar en viktig skillnad från den tidigare

invandrarpolitiken som befäste invandrarskap och

särlösningar. Integrationspolitiken omfattar däremot

hela befolkningen. Integrationsprocesserna är

ömsesidiga i den meningen att alla är delaktiga och

medansvariga i dem, alla har en skyldighet att

bidra. Det integrationspolitiska arbetet skall

särskilt inriktas på att ge stöd till individers

egen försörjning och delaktighet i samhället.

Det är den enskildes behov som skall motivera

eventuella åtgärder. Invandrare skall inte ses som

en homogen kategori i samhället. På den individuella

nivån bör integration betraktas som ett livsprojekt,

vars innehåll och mål endast kan bestämmas av

individen själv. På den samhälleliga nivån kan dock

staten sätta upp mål för vad som bör uppnås inom

olika områden med hjälp av arbetsmarknadspolitik,

utbildningspolitik osv. och stödja den individuella

integrationsprocessen genom att föra en politik som

ger individen förutsättningar att förverkliga sina

mål i livet.

Det har gått drygt fyra år sedan riksdagen godkände

målen för den nya integrationspolitiken. Utskottet

anser att det är värdefullt att regeringen till

riksdagen genom skrivelsen redovisar utvecklingen

och genomslaget under perioden samt inriktningen på

det fortsatta arbetet på området.

Utskottet vill framhålla att integrationsfrågorna

är mycket viktiga, inte bara för de enskilda utan

även för samhället som helhet. Detta har blivit

särskilt påtagligt under senare tid mot bakgrund av

utvecklingen i vår omvärld och då inte minst

situationen i Europa med främlingsfientliga

strömningar.

Regeringen skriver att integrationspolitikens

genomförande bl.a. bygger på att myndigheternas

verksamhet utformas med utgångspunkt i den etniska

mångfalden så att alla behandlas på ett likvärdigt

sätt oavsett härkomst och bakgrund. Myndigheterna är

skyldiga att beakta integrationsperspektivet, och

flera myndigheter har fått särskilda

integrationspolitiska uppdrag.

Utskottet anser i likhet med regeringen att

styrningen av myndigheter är en metod för att

genomföra integrationspolitiken med avseende på

deras ansvar för de integrationspolitiska målen. De

myndigheter som har direkt betydelse för

integrationsarbetet får i regleringsbreven i uppdrag

att redovisa hur integrationsarbetet beaktats.

Med anledning av motion Sf611 yrkande 3 vill

utskottet understryka att olagliga handlingar som

bryter mot samhällets grundläggande värderingar

aldrig kan accepteras oavsett kulturella skillnader.

En uppslutning kring grundläggande värderingar är

nödvändig i det mångkulturella samhället. Utskottet

anser också, när det gäller den generella

integrationspolitiken, att avgörande för ett

framgångsrikt integrationsarbete är att betona

vikten av en gemensam grundsyn för ett levande

mångkulturellt samhälle, såsom alla människors lika

värde, respekt för individen och ett gemensamt

rättssystem.

På utskottets förslag har nyligen skyldigheter

uttryckligen lagts till de integrationspolitiska

målen rättigheter och möjligheter.

Utskottet finner det angeläget att det finns en

öppen dialog i samhället om de integrationspolitiska

målen om lika rättigheter, skyldigheter och

möjligheter och om ömsesidig integration samt om

allas ansvar för att skapa ett samhälle mot bakgrund

av den etniska mångfalden och för att utforma

respekt för den gemensamma värdegrunden. Utskottet

noterar att regeringen bl.a. avser att föreslå att

målen för integrationspolitiken ändras så att

begreppet tolerans tas bort till förmån för

begreppet respekt.

Även om det finns tendenser till en positiv

utveckling kan utskottet konstatera att utvecklingen

inom integrationsområdet fortfarande inte är

tillfredsställande i förhållande till de mål som

ställts upp. Den etniska och sociala segregationen

är fortfarande stor. Insatser för att vända

utvecklingen sker visserligen inom en mängd olika

samhällsområden, men det behövs ytterligare insatser

för att den etniska och kulturella mångfalden i

samhället skall tillvaratas.

Den tid som gått sedan riksdagen godkände målen

för den nya integrationspolitiken är alltför kort

för att man skall ha hunnit åtgärda problemen med

segregation och utanförskap i samhället. Att

politiken ännu inte har fått genomslag på alla

områden visar inte minst de åtgärder som vidtagits

eller pågår inom en rad områden på både kommunal och

statlig nivå. Ett flertal utredningar pågår och

många förslag har lagts och är under beredning.

Enligt utskottets mening är det nu mycket viktigt

att noggrant följa utvecklingen och resultaten av

det långsiktiga integrationsarbetet.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet

motionerna Sf334 yrkande 1, Sf28 yrkande 1, Sf400

yrkandena 1 och 2, 2000/01:Sf617 yrkandena 1 och 8,

samt Sf31 yrkande 29. Motion 2000/01:Sf611 yrkande 3

får anses tillgodosedd med vad utskottet anfört och

avstyrks.

Bosättning i kommun

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om bosättning i

kommun.

Jämför reservationerna 5 (v), 6 (kd), 7 (c)

och 8 (mp.

Gällande ordning

Staten lämnar ersättning till kommunerna för

kostnader i samband med mottagande och introduktion

av flyktingar och deras anhöriga enligt förordningen

(1990:927) om statlig ersättning för

flyktingmottagande m.m. Huvuddelen av den statliga

ersättningen är en schablonersättning som lämnas med

ett fast belopp per mottagen person. Denna

ersättning är flerårig och börjar betalas ut månaden

efter det att flyktingen har tagits emot i en

kommun. Ersättningen avser att täcka kostnader för

försörjningsstöd, svenskundervisning och andra

introduktionsinsatser. Kommunen kan också få

ersättning för vissa andra kostnader för äldre,

varaktigt sjuka och för personer med

funktionshinder.

En kommun som träffar en överenskommelse med

Integrationsverket om att ta emot nyanlända får även

en grundersättning, som är oberoende av antalet

mottagna nyanlända.

Skrivelsen

Integrationsverket skall vid bosättningen anvisa

flyktingen till kommuner med överenskommelse om

flyktingmottagande. Koncentrationen av invandrare

till vissa kommuner skall motverkas. Personer som

inte har några önskemål om bosättningsort erbjuds

inte bostad i en kommun där det finns en stor

koncentration av invandrare.

De som kan ordna eget boende under den tid

asylansökan prövas, vilket merparten gör, får också

information om vad val av bostadsort betyder för

möjligheterna för försörjning, utbildning och

förvärvande av svenskkunskaper.

Nyanlända personer bosätter sig till stor del i

storstadsregionerna och de större städerna. Under

perioden 1996-2001 togs 72 000 personer emot i 278

kommuner. Över 70 % av dem som togs emot under

perioden bosatte sig i Stockholm, Göteborg eller

Malmö, förortskommuner till dessa eller i någon

större stad, totalt 65 kommuner. Lägsta antalet,

tillsammans knappt 3 %, togs emot i gles- och

landsbygdskommuner, totalt 48 kommuner.

Motioner

I motion Sf30 yrkande 4 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

anförs att en asylsökande person som bor på

förläggning får hjälp av Integrationsverket med

kommunplacering. Bor personen däremot i eget boende

åligger det kommunen där flyktingen befinner sig när

han eller hon erhåller uppehållstillstånd att finna

en bostad. I dag skall en person som har eget boende

vara beredd att lämna det och acceptera plats på

förläggning för att Integrationsverket skall åta sig

att finna en kommunplacering. Motionärerna anser att

ansvaret för kommunplacering bör ligga hos

Integrationsverket även för de flyktingar som har

eget boende.

I motion Sf31 yrkande 5 av Kerstin-Maria Stalin

m.fl. (mp) anförs att nyanlända personer skall ha

rätt att välja bostadsort men även ha möjlighet att

flytta till en annan kommun. Samhället skall endast

rekommendera orter. Motionärerna anför att det

därför är viktigt att fler hyresbostäder byggs och

frigörs i kommuner som har få flyktingar.

I motion Sf32 yrkande 5 av Magda Ayoub m.fl. (kd)

anförs att nyanlända skall få välja bostadsort och

att samhället skall erbjuda information om

förhållanden i olika kommuner och bostadsområden.

Systemet med förhandlingar och avtal med kommunerna

bör avskaffas. Stödet till den nyanlända personen

bör i stället bestå av en utvecklingspeng. På så

sätt får individen och den lokala nivån ett större

ansvar.

I motion Sf255 yrkande 4 av Agne Hansson m.fl. (c)

anförs att utgångspunkten skall vara den enskilda

individens behov och önskningar om hur han eller hon

vill inrätta sitt eget liv. Generella och påtvingade

särlösningar för människor med utländsk bakgrund

skall undvikas. Besluten skall fattas så nära den

enskilda individen som möjligt. Då känner sig

människor delaktiga och har möjlighet att påverka

beslut. Flyktingmottagandet bör decentraliseras så

att alla kommuner som kan erbjuda god kvalitet på

mottagandet får möjlighet att göra det. En jämnare

fördelning av mottagandet över landet bidrar till en

positiv syn på flyktingpolitiken och underlättar för

de mottagande kommunerna. Behovet av ökad

decentralisering bör ges regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande

Utredningen om översyn av mottagande av och

introduktion för flyktingar och andra invandrare

(dir. 2001:87) skall beakta frågor rörande boendet

för asylsökande och bosättning för nyanlända

flyktingar. Utredaren skall analysera i vilken mån

koncentrationen av asylsökande och nyanlända

flyktingar till vissa kommuner och bostadsområden

påverkar integrationsprocessen.

Utredaren skall överväga om det finns behov av

åtgärder för att få personer att välja ett boende

som innebär så goda förutsättningar som möjligt,

dels under tiden asylansökan prövas, dels för en

individuellt anpassad introduktion och dels en

långsiktigt hållbar integration.

Även vilken betydelse informationsinsatserna från

Migrationsverket och Integrationsverket om bl.a.

tillgång på bostäder, arbete och utbildning på olika

orter haft för flyktingars bosättning skall

analyseras. Om utredaren finner att det finns behov

av att i ökad utsträckning söka påverka boendet, bör

olika alternativ övervägas.

Motionerna Sf30 yrkande 4, Sf31 yrkande 5, Sf32

yrkande 5 och Sf255 yrkande 4 avstyrks med

hänvisning till den pågående utredningen.

Introduktion för nyanlända

invandrare

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om

- introduktion från första dagen

- introduktion i övrigt

- arbete före uppehållstillstånd

- reformerad flyktingmottagning

- mottagande av ensamkommande barn

- hemutrustningslån

Jämför reservationerna 9 (v, mp), 10 (c), 11

(mp), 12 (m, kd, c), 13 (fp) och 14 (kd, c,

mp).

Gällande ordning

Inom det samordnade flyktingmottagandet skall

samhällets insatser under den första tiden syfta

till att ge de nyanlända förutsättningar att

snabbast möjligt få en bostad, en reguljär

sysselsättning med normal försörjning, goda

svenskkunskaper samt förutsättningar för att bli

delaktiga i samhällslivet.

Det krävs helhetssyn och samordning mellan olika

myndigheter som är delaktiga i introduktionen, och

kommunerna skall ha ett samordnande ansvar för

introduktionsinsatser för nyanlända.

Under den första tiden i en kommun får de nyanlända

flyktingarna m.fl. sin försörjning tillgodosedd

genom introduktionsersättning eller försörjningsstöd

enligt socialtjänstlagen (2001:453).

Introduktionsersättning lämnas i enlighet med de

normer som varje kommun fastställt. Möjligheten för

kommunerna att bevilja introduktionsersättning

infördes den 1 januari 1993 genom lagen (1992:1068)

om introduktionsersättning för flyktingar och vissa

andra utlänningar. Det är kommunerna som svarar för

insatserna. En förutsättning för att kommunen skall

få ersättning är att den, tillsammans med den

berörda personen, upprättar en individuell

introduktionsplan. Målet med introduktionsplanen är

att genom en individuellt anpassad introduktion ge

individen goda förutsättningar att bli

självförsörjande och delaktig i samhället. Samråd

skall alltid ske med andra myndigheter som deltar i

arbetet med introduktionen. Behovet av stöd bör

kunna tillgodoses genom den generella politiken.

Skrivelsen

60 kommuner har valt att använda sig av

introduktionsersättning. Kommunerna bestämmer själva

introduktionsersättningens storlek, utformning och

regler. Antalet kommuner som utbetalar

introduktionsersättning har sedan år 1998 ökat från

56 till 64 år 2000, vilket motsvarar cirka hälften

av de kommuner som har överenskommelse om

flyktingmottagande. Framför allt de större

kommunerna har valt att införa

introduktionsersättning. Av dem som tagits emot

under år 2001 bor två tredjedelar i kommuner som

utbetalar introduktionsersättning. Av totalt

utbetalt försörjningsstöd eller

introduktionsersättning till flyktingar under första

halvåret 2001 svarar introduktionsersättningen för

något mer än hälften.

De flesta kommunerna har valt en ersättningsnivå

som i varierande grad överstiger kommunens norm för

försörjningsstöd. Uppföljning visar att denna modell

ökar motivationen hos deltagarna. Ersättningsformen

stimulerar till ett ekonomiskt ansvarstagande som

mer överensstämmer med en lön. Modellen ger även

möjligheten att utbetalning sker vid någon annan

enhet i kommunerna än socialtjänsten. Drygt en

tredjedel av kommunerna har utgått från normen för

försörjningsstöd enligt socialtjänstlagen och gör

månadsvisa behovsprövningar som påminner om den

prövning som görs vid ansökan om försörjningsstöd

enligt socialtjänstlagen. En del av dessa kommuner

upplever inte någon större skillnad mellan

introduktionsersättning och försörjningsstöd.

En nationell uppföljning startade under våren

1999. Integrationsverket har till uppgift att följa

upp introduktionen och återföra resultatet av

uppföljningen till kommuner och andra aktörer.

Uppföljningen skall visa hur introduktionen har

underlättat etableringen och göra jämförelser mellan

olika kommuner. På så sätt kan en kommun få en

bättre uppfattning om resultatet i den egna kommunen

och få en uppfattning om hur introduktionen kan

förbättras.

Ett trendbrott har skett beträffande

försörjningskostnaderna. I Integrationsverkets

rapport Trenden vänder (2001:04) har verket

undersökt kommunernas kostnader för försörjningsstöd

för dem som mottagits år 1997. Studien visar att

försörjningskostnaderna per flykting under

mottagningsåret och de tre följande åren är den

lägsta genomsnittliga kostnaden som uppmätts under

1990-talet. Den kraftiga förbättringen, jämfört med

kostnader för de nyanlända som togs emot i

kommunerna åren 1995 och 1996, visar på en total

minskning med 24 000 kr per person (från ca 140 000

till 116 000 kr). Minskningen beror på betydligt

färre äldre nyanlända och på en förbättrad

egenförsörjning. Förbättringen av egenförsörjning

sker i första hand i de kommuner som inte tillhör

storstadsregionerna. Speciellt gynnsam är

utvecklingen i industrikommuner samt i mindre och

medelstora kommuner.

En överenskommelse har träffats mellan

Arbetsmarknadsstyrelsen, Integrationsverket,

Migrationsverket, Skolverket och Svenska

Kommunförbundet om samverkan för ökad sysselsättning

bland invandrare och för förbättrad introduktion.

Överenskommelsen skall utgöra en plattform för ett

förändringsarbete och syftar till att stärka

samarbetet mellan berörda myndigheter. Strategin är

att asylsökande, flyktingar och andra nyanlända

invandrare skall kunna tillvarata och utveckla sina

resurser bättre genom att myndigheterna genom ett

samordnat arbete blir effektivare.

I budgetpropositionen för år 2000 (prop.

1999/2000:1) avsatte regeringen 100 miljoner kronor

per år för perioden 2001-2003 för att öka

sysselsättningen bland invandrare. Medlen skall

bl.a. användas till att utveckla introduktionen.

Regeringen beslutade om en översyn av mottagande

av och introduktion för flyktingar den 1 november

2001. Utredningen skall vara klar den 31 mars 2003.

Utredningen skall se över vilka hinder som finns för

att flyktingar m.fl. skall få en individuellt

anpassad introduktion, bli självförsörjande och

delaktiga i samhällslivet. Arbetet med att utveckla

introduktionen för flyktingar och andra invandrare i

samarbete mellan olika myndigheter är viktigt för

att underlätta integrationsprocessen. Regeringen

bedömer att detta arbete kan behöva kompletteras med

strukturella åtgärder i form av t.ex. författnings-

och regeländringar.

Regeringen beslutade i februari 2002 att ge

Migrationsverket och Socialstyrelsen i uppdrag att

gemensamt och i samråd med Integrationsverket,

Barnombudsmannen, Svenska Kommunförbundet och

Landstingsförbundet förbättra mottagandet av de

ensamkommande barnen. I uppdraget ingår bl.a. att

kartlägga och analysera bakgrunden till att barn

kommer ensamma till Sverige och förbättra samverkan

mellan myndigheter så att barnets bästa främjas och

att utreda eventuella oklarheter i lagstiftningen

och vid behov föreslå författningsändringar.

Uppdraget skall vara slutfört senast den 31 maj

2002.

Motioner

Det finns två motioner som behandlar inledningen av

introduktionen. I den första motionen Sf30 yrkande 3

av Ulla Hoffmann m.fl. (v) anförs att

integrationspolitiken även skall innefatta tiden på

mottagningsenheterna och att regeringen bör inleda

ett arbete som syftar till att integrationen börjar

den dagen en person söker asyl. I den andra motionen

Sf31 yrkande 2 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)

anförs att integration skall ske redan från den

första dagen även om en person senare blir avvisad.

I motion Sf31 yrkande 1 av Kerstin-Maria Stalin

m.fl. (mp) anförs att individuella

introduktionsprogram skall upprättas omgående av

kommunen. Människor med flyktingerfarenhet och egen

erfarenhet från introduktionsprogrammen bör utforma

den övergripande planeringen.

Introduktionsprogrammet kan även utformas som en

demokratiskolning för nyanlända och bofasta.

Istället för enbart information och

envägskommunikation bör det vara en dialog där det

gäller att förändra attityder.

I yrkande 4 påtalas behovet av en översyn av

introduktionsersättningens storlek eftersom den

länge legat på samma nivå.

I yrkande 10 begärs ett tillkännagivande om

tilläggsdirektiv till utredningen om översyn av

mottagandet och introduktion. Kvinnors situation bör

särskilt uppmärksammas då kvinnor och män har olika

möjligheter och förutsättningar.

I motion Sf33 yrkande 1 av Ana Maria Narti och Elver

Jonsson (fp) anförs att nuvarande regelverk

försvårar flyktingars start i Sverige. Långa

väntetider och ovisshet bidrar till svårigheter.

Handläggningstiderna bör kortas och det bör

lagstiftas därom. Motionärerna vill reformera

flyktingmottagandet och anser att handläggningen

inte bör överstiga tre månader.

I motion Sf31 yrkande 9 av Kerstin-Maria Stalin

m.fl. (mp) anförs att regeringen snarast bör

återkomma till riksdagen vad gäller

ansvarsfördelningen för ensamkommande barn

beträffande asylfrågan, boende och hälsa.

Det finns två motionsyrkanden som berör

hemutrustningslån. Siw Wittgren-Ahl (s) anför i

motion Sf343 att många flyktingar inte har kommit ut

på arbetsmarknaden efter två år och söker därför

anstånd med betalningen. Räntan fortsätter att löpa

under anståndstiden vilket medför att skulden ökar.

Permanent skuldsättning och socialbidragsberoende

kan hindra dessa grupper från att bli

självförsörjande. Det finns anledning att följa hur

skuldbördan hos flyktingarna påverkar deras

möjlighet till integration i samhället.

I motion Sf363 av Ann-Marie Fagerström m.fl. (s)

anförs att villkoren för återbetalning ibland medför

att låntagarna hamnar i en ekonomisk fälla. Lånen

till hemutrustning bör vara räntefria. Motionärerna

menar att regeringen bör följa utvecklingen

beträffande hemutrustningslån, göra en översyn av

villkoren och vidta åtgärder om det anses

nödvändigt.

I motion Sf255 yrkande 3 av Agne Hansson m.fl. (c)

anförs att kommunernas samarbete med berörda

myndigheter är bristfällig på grund av byråkrati och

trubbiga verktyg. Genom ökat samarbete vid

mottagandet av asylsökande skapas en helhetsbild i

ärendet och individen får ökat inflytande över sin

situation. Detta bör ges regeringen till känna.

I motion Sf27 yrkande 1 av Birgitta Carlsson m.fl.

(c) anförs att tillfälligt arbetstillstånd i

avvaktan på uppehållstillstånd skall införas för att

nyanlända flyktingar så snart som möjligt skall få

en bra introduktion så att han eller hon lättare kan

integreras i samhället. Motionärerna anser att ett

arbete är bästa vägen till integration.

Utskottets ställningstagande

Utskottet gör i likhet med regeringen bedömningen

att introduktionen för nyanlända invandrare ännu

inte är anpassad till individens bakgrund och

förutsättningar. Uppföljningen visar att det finns

tydliga utvecklingstendenser i positiv riktning men

att det fortfarande finns brister i verksamheten.

Under 2001 har ett arbete med en förbättrad

introduktion påbörjats. En översyn pågår också för

att ta reda på om det finns behov av ytterligare

åtgärder för att utveckla en bättre och mer

individanpassad introduktion.

Utskottet anser liksom regeringen att det är

viktigt för det fortsatta livet i Sverige att den

nyanlände får en stabil grund under

introduktionsperioden. En bostad, en reguljär

sysselsättning med normal försörjning och goda

svenskkunskaper är förutsättningar för att bli

delaktig i samhällslivet. Vad gäller introduktion,

för flyktingar anser utskottet att det behövs

förbättringar av introduktionen, men regeringens

utredning om översyn av introduktionen och

eventuella behov av strukturella åtgärder för att

effektivisera introduktionen bör avvaktas. Med

anledning av det anförda avstyrks motionerna Sf30

yrkande 3, Sf31 yrkandena 1 och 2 samt Sf255 yrkande

3.

Utskottet framhåller att det är angeläget att både

mottagandet av och introduktionen för ensamkommande

barn och ungdomar genomförs på ett bra sätt och med

barnens bästa som utgångspunkt. Utskottet har senast

i betänkande 2001/02:SfU8 Migration och asylpolitik

behandlat frågor rörande de ensamkommande utländska

barnen, och därvid understrukit vikten av att

mottagandet av ensamkommande barn snarast

förbättras. Med hänsyn till Migrationsverkets och

Socialstyrelsens uppdrag är något uttalande från

riksdagens sida inte påkallat. Motion Sf31 yrkande 9

bör därför avslås.

När det gäller motion Sf31 yrkande 10 kan utskottet

konstatera att regeringen i skrivelsen anger att det

fortsatta integrationspolitiska arbetet bl.a. skall

verka för kvinnors och mäns lika rättigheter och att

de jämställdhetspolitiska målen skall särskilt

beaktas i integrationsprocessen.

Utskottet vill även påpeka att det i

kommittéförordningen anges att om förslagen i ett

betänkande har betydelse för jämställdheten mellan

kvinnor och män eller för möjligheterna att nå de

integrationspolitiska målen skall konsekvenserna i

det avseendet anges i betänkandet.

Motion Sf31 yrkande 10 avstyrks med hänvisning

till det anförda.

Beträffande introduktionsersättningens storlek ingår

den aspekten i den pågående utredningen om

mottagande av och introduktion för flyktingar m.fl.

Utredaren skall undersöka hur kommunerna hittills

använt introduktionsersättning och om ersättningens

utformning haft någon betydelse för

introduktionsresultaten samt föreslå hur en

obligatorisk introduktionsersättning kan utformas.

Motion Sf31 yrkande 4 avstyrks med hänvisning till

den pågående utredningen.

Vad gäller eventuella problem med hemutrustningslån

enligt motionerna Sf343 och Sf363 vill utskottet

hänvisa till att det i den pågående översynen av

mottagande av och introduktion för flyktingar även

ingår att analysera om hemutrustningslånets

utformning och syfte har någon betydelse för

bosättningen och introduktionen. Utskottet anser att

denna analys bör avvaktas. Med hänvisning härtill

avstyrker utskottet motionerna Sf343 och Sf363.

Långa handläggningstider i utlänningsärenden har

länge varit ett problem. Utskottet har vid flera

tillfällen nödgats att konstatera detta. På förslag

av utskottet i betänkande 2001/02:SfU2 tillkännagav

riksdagen för regeringen att den snarast bör

återkomma till riksdagen med ett förslag till en ny

instans- och processordning i utlänningsärenden.

Utskottet har erfarit att regeringen avser att

återkomma med en proposition under hösten 2002.

Utskottet vill även påpeka att i 2002 års

ekonomiska vårproposition föreslås förstärkningar på

tilläggsbudgeten för innevarande år dels till

Migrationsverket med 60 miljoner kronor, dels till

Utlänningsnämnden med 20 miljoner kronor. Eftersom

mängden asylsökande överstiger tidigare bedömningar

utökas anslagen för att inte handläggningstider och

väntetider skall öka.

Motion Sf33 yrkande 1 avstyrks därmed.

Utskottet behandlade i betänkande 2001/02:SfU8 ett

yrkande om tillfälliga arbetstillstånd i avvaktan på

uppehållstillstånd och anförde att om

Migrationsverket bedömer att ett beslut i ett

asylärende inte kan fattas inom fyra månader kan den

asylsökande arbeta utan krav på arbetstillstånd. Mot

bakgrund av det anförda avstyrks motion Sf27 yrkande

1.

Svenska för invandrare (sfi)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner

- svenska för invandrare (sfi)

- svenska för invandrare och arbetspraktik

- registrering av arbetssökande

Jämför reservationerna 15 (m), 16 (c), 17

(kd, c, mp) och 18 (kd).

Skrivelsen

Svenska för invandrare skall ge vuxna invandrare

grundläggande kunskaper i svenska språket och om det

svenska samhället. Språkutbildningen och

samhällsinformationen inom sfi utgör därmed ett

centralt inslag i introduktionen. Undervisningen

skall kunna påbörjas så snart som möjligt, dock

senast inom tre månader från det att den nyanlända

invandraren är folkbokförd i en kommun. Riktvärdet

för undervisningens omfattning i tid är 525 timmar.

Regeringen har i propositionen om vuxnas lärande

och utvecklingen av vuxenutbildningen (2000/01:72)

framhållit att situationen inom sfi är bekymmersam.

Bara var tredje deltagare når målen för sfi inom fem

terminer. Efter fyra år har knappt hälften av

deltagarna nått målen för sfi.

Av Integrationsverkets rapport Kommunernas

introduktionsverksamhet för nyanlända invandrare

(2000:5) framgår att i 97 % av de 113 kommuner som

deltog i undersökningen är väntetiden för att

påbörja sfi högst tre månader. De flesta kommunerna

delar in deltagarna efter förkunskaper i svenska

språket eller utbildningsbakgrund, men endast ca en

femtedel efter utbildningsnivåer. Indelning efter

yrkesbakgrund sker mer sällan. Praktik i kombination

med sfi förekommer mer sällan eller aldrig i mer än

hälften av kommunerna. Samtidigt uppger 35 % av

kommunerna att de varvar sfi med praktik varje dag.

Riksdagens revisorer har i rapporten Språk och

arbete (RR:2000/01:3) granskat sfi-undervisningen.

Revisorerna påpekar bland annat att en stor andel

lärare saknar utbildning i svenska som andraspråk

och att endast hälften av de studerande klarar sfi-

betygsnivån. Revisorerna kritiserar Skolverket för

att en mer genomgripande analys och utvärdering av

studieresultaten inom sfi inte gjorts trots att de

länge varit bristfälliga. Skolverket borde i större

omfattning ha bedrivit aktiv tillsyn mot bakgrund av

de dåliga resultaten. Enligt revisorerna bör

Skolverket tydligare prioritera uppgiften att främja

utvecklingen av kvaliteten på svenskundervisningen

för invandrare.

Skollagen har nyligen ändrats så att kommunernas

ansvar för svenskundervisningen utvidgats till att

gälla alla invånare med behov av utbildningen.

Ändringen medför möjlighet till en större

differentiering av utbildningen med hänsyn till

deltagarnas förutsättningar och behov.

Regeringen har givit Skolverket i uppdrag att

genomföra en satsning på kompetensutveckling för

lärare i sfi och anvisat särskilda medel för

ändamålet. Regeringen understryker att skolformens

identitet behöver stärkas och att sfi skall

förverkliga utbildnings-, sysselsättnings- och

integrationspolitiska mål i det svenska samhället.

Skolverket fick under 2001 i uppdrag att utarbeta

förslag till nya kursplaner för sfi. De nya

kursplanerna skall präglas av att deltagarnas

bakgrund, förutsättningar och behov av att lära sig

tala och skriva svenska varierar starkt och att de

därmed kan ha olika studiemål. Förslaget till nya

kursplaner har nyligen redovisats.

Skolverket har också i uppdrag att i samråd med

Högskoleverket och Svenska Kommunförbundet undersöka

hur sfi för högutbildade invandrare kan anordnas i

högskolemiljö. Uppdraget skall redovisas senast den

31 december 2002.

Motioner

I motion Sf27 yrkande 2 av Birgitta Carlsson m.fl.

(c) anförs att sfi-undervisningen måste bli mer

fordrande vad gäller resultat. Undervisningen måste

bättre anpassas efter elevernas situation, bakgrund,

förkunskaper och intresse. Även kvalitet, pedagogik

och metodik bör förbättras. Motionärerna anser att

möjligheter till arbete och ökat deltagande i

samhället uppnås genom kvalitet i undervisning i

svenska för invandrare. Genom goda svenska

språkkunskaper uppnås kunskap om historia, kultur,

lagar och regler i Sverige. God svenska är en

förutsättning för att kunna etablera sig i

samhället.

I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att

svenskundervisning för invandrare bör kombineras med

arbetspraktik. Motionärerna menar att erfarenheter

visar att de personer som snabbt får tillgång till

arbetsmarknaden tillgodogör sig svenskundervisningen

på ett bättre sätt. Tillgång till arbetsmarknaden

skapar känsla av samhörighet och delaktighet.

I motion Sf28 yrkande 3 av Margit Gennser m.fl. (m)

anförs att kraven på sfi skall skärpas och

utbildningen individualiseras. Motionärerna menar

att detta kan uppnås genom en s.k. sfi-check - den

som invandrat får en check att köpa

svenskundervisning för. En sfi-check ger inflytande

för den det berör, och när pengarna följer individen

kommer konkurrensen mellan utbildningsanordnarna att

höja kvaliteten. Sfi skall utvärderas varje år och

resultaten skall offentliggöras.

I motion Sf31 yrkande 6 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)

anförs att svenskundervisning för invandrare skall

börja ännu tidigare än inom tre månader som framgår

av skollagen. Motionärerna anser att kommunerna bör

samarbeta mer med de lokala arbetsförmedlingarna i

syfte att finna praktikplatser. Man lär sig språket

lättare i en relation, t.ex. på en arbetsplats, än i

ett klassrum.

I motion 2000/01:Sf645 yrkande 28 av Magda Ayoub m.fl. (kd)

anför motionärerna att det är viktigt att sfi-

kurserna är individualiserade och anpassade efter

utbildningsnivå, språkgrupper, förutsättningar och

ambitionsnivå. I flera kommuner har försök gjorts

där nyanlända har påbörjat språkundervisning som

kopplats till en praktisk utbildning med inriktning

på yrkestermer. Metoden har varit framgångsrik och

bör praktiseras enligt motionärerna.

Yrkande 27 avser invandrares möjligheter att

tillgodogöra sig det svenska språket i arbetslivet.

Utan tillräckliga sfi-poäng får en arbetssökande

inte registrera sig på arbetsförmedlingen.

Motionärerna anser att utbildaren skall ha möjlighet

att skriva ett intyg om elevens språkkunskaper eller

att arbetsförmedlingen skall anordna ett språktest

för att kunna erbjuda en lämplig praktikplats. För

många arbetskraftinvandrade har vägen till språket

gått via arbetsplatsen.

I motion Sf30 yrkande 2 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

anförs att lagstiftningen bör förtydligas så att en

asylsökande ges möjlighet att fortsätta

svenskundervisningen till den dag han eller hon får

ett slutgiltigt besked i ärendet så att han eller

hon inte skall behöva avbryta undervisningen vid det

första avslagsbeskedet.

Utskottets ställningstagande

Allvarlig kritik har tidigare riktats mot sfi, och

utskottet noterar att regeringen i skrivelsen

redovisar åtgärder som vidtagits för att förbättra

svenskundervisningen för invandrare.

Utskottet vill påpeka att Skolverkets förslag till

nya kursplaner innebär att sfi får en ny struktur

med olika studievägar och olika kurser. Studietakt,

arbetsformer och innehåll anpassas till individens

behov, och den studerande kan byta studieväg.

Kurserna kan integreras med annan verksamhet, t.ex.

praktik, yrkesutbildning eller andra studier.

Utgångar, där den studerande får både betyg och

intyg, finns efter varje kurs. Utskottet vill också

påpeka att kommunernas ansvar för

svenskundervisningen nyligen har vidgats och öppnat

möjligheter till en större differentiering av

utbildningen med hänsyn till deltagarnas

förutsättningar och behov.

Utbildningsutskottet har i yttrande avstyrkt

ifrågavarande följdmotioner och därvid anfört bl.a.

följande.

Utbildningsutskottet har nyligen behandlat

motioner om svenskundervisning för invandrare (bet.

2001/02:UbU10 Skolan m.m.) och föreslagit att

yrkandena skulle avslås med hänvisning till det

arbete som pågår inom Regeringskansliet vad gäller

nya kursplaner för svenskundervisning för

invandrare.

Vad gäller möjligheterna att använda språket t.ex.

på en arbetsplats hänvisar utbildningsutskottet till

de regler om praktik som finns i 9 § förordningen om

svenska för invandrare. Förordningen reglerar

tillräckligt kommunernas skyldighet att i samarbete

med arbetsförmedlingen verka för

arbetsplatsorientering eller förvärvsarbete som ger

deltagarna möjlighet att träna sig i att tala

svenska.

Utbildningsutskottet har understrukit vikten av

att deltagarna i sfi får delta i en meningsfull och

språkutvecklande praktik. Praktik kan, förutom att

ge ökade språkkunskaper, också ge inblick i

arbetslivet och möjlighet till ett arbete.

Utbildningsutskottet anser inte att en sfi-check

skall införas eller att sfi obligatoriskt skall

konkurrensutsättas genom upphandling.

Socialförsäkringsutskottet noterar att även

arbetsmarknadsutskottet (i bet. 2001/02:AU5

Arbetsmarknadspolitiska frågor) har avstyrkt

motionsyrkanden om praktik i samband med

svenskundervisning med hänvisning till att det redan

i dag är möjligt att kombinera svenskundervisning

och arbetspraktik. Arbetsmarknadsutskottet hänvisar

även till ett pågående arbete inom Regeringskansliet

vad avser möjlighet att anordna sfi inom ramen för

arbetsmarknadsutbildningen.

När det gäller sfi och krav för att anses stå till

arbetsmarknadens förfogande framhöll

arbetsmarknadsutskottet i betänkande 2001/02:AU5 att

vissa arbetsförmedlingar ställer krav på godkänd sfi

för att stå till arbetsmarknadens förfogande.

Arbetsmarknadsutskottet ansåg att man inte bör

ställa upp generella regler utan se till bakgrund

och förutsättningar i det enskilda fallet att komma

ut på arbetsmarknaden.

Socialförsäkringsutskottet finner ingen anledning

att ha någon annan uppfattning än den ovan

redovisade. Motionerna Sf27 yrkandena 2 och 3, Sf28

yrkande 3, Sf31 yrkande 6 avstyrks. Även motion

2000/01:Sf645 yrkandena 27 och 28 avstyrks.

Vad gäller svenskundervisning under asylprövningen

har utskottet i betänkande 2001/02:SfU8 påpekat att

Migrationsverket enligt lagen om mottagande av

asylsökande skall ge den asylsökande tillfälle att

delta i svenskundervisning och att detta inte är

begränsat till tiden för handläggning i första

instans. Motion Sf30 yrkande 2 får därmed anses vara

tillgodosedd.

Validering

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om validering.

Jämför reservation 19 (m, kd, c).

Skrivelsen

Utländsk arbetslivserfarenhet och utbildning skall

tas till vara; det är av vikt för både individen och

samhället. Det är angeläget att den kompetens en

enskild person besitter kan dokumenteras både när

det gäller kunskaper validerade mot specifika

kompetenskrav i arbetslivet eller när det gäller det

formella utbildningssystemet.

Regeringen tillsatte i november 1999 en utredning

om validering av vuxnas kunskap och kompetens (dir.

1999:86), vars huvudsakliga uppdrag var att utveckla

metoder och modeller för validering av utländsk

yrkeskompetens på gymnasial nivå. Utredningen

avlämnade sitt betänkande i oktober 2001. Regeringen

behandlar nu frågorna kring validering och har för

avsikt att presentera en proposition under riksmötet

2002/03.

Motioner

I motion Sf28 yrkande 4 av Margit Gennser m.fl. (m)

framhåller motionärerna att personer med framför

allt utomnordisk utbildning och yrkeserfarenhet har

problem med att få sin utbildning och sina

erfarenheter validerade. Invandrade personer möts

ofta av okunskap och oförståelse för vilken kunskap

de har inom sitt yrkesområde. Det gäller både

högutbildade akademiker och de med gedigna

yrkeskunskaper. Dessa personer förlorar sitt

yrkeskunnande genom att hamna utanför yrkeslivet då

de i stället för att arbeta blir placerade i

långdragna grundläggande kurser i svenska.

I motion Sf32 yrkande 2 av Magda Ayoub m.fl. (kd)

anförs att det måste skapas möjligheter för personer

med utbildning från andra länder att få sin

utbildning värderad för att så snart som möjlig

kunna börja arbeta eller komplettera sin utbildning

i Sverige. Arbetssökande med yrkeskunskaper utan

formell utbildning har ett sämre utgångsläge på

arbetsmarknaden, vilket måste förändras. Regeringen

bör snarast återkomma med förslag på hur denna fråga

skall lösas.

I motion Sf27 yrkande 4 av Birgitta Carlsson m.fl.

(c) anförs att en bidragande orsak till att

människor med utländsk bakgrund har svårt att ta sig

in på arbetsmarknaden är att vissa arbetsgivare

finner det svårt att översätta invandrares

kunskaper. Yrkeserfarenhet skall kunna översättas så

att eventuella kompletteringar kan göras. Genom att

förändra och sprida kunskap om valideringssystemet

kan insatser göras på ett tidigt stadium.

I motion 2000/01:Sf619 yrkande 1 av Maud Ekendahl

och Hans Hjortzberg-Nordlund (m) framförs behovet av

ett program och förslag för att tillvarata

migranters utbildning och yrkeskunskaper på ett

effektivare sätt än i dag. Många av de flyktingar

som kommit till Sverige är mycket välutbildade, och

många har en bakgrund som småföretagare. Invandrare

riskerar att få arbeten inom andra yrken än vad de

är utbildade för. De som vill starta företag möter

många hinder. Motionärerna anför att dessa hinder

måste undanröjas.

I motion 2000/01:Sf629 av Marie Granlund och Leif

Jakobsson (s) anförs att akademiker med utländsk

bakgrund skall tillvaratas på ett bättre sätt på

arbetsmarknaden, bl.a. på grund av att det råder

brist på arbetskraft inom vissa områden men även av

humanitära skäl. Långa väntetider kan medföra att

kunskap och erfarenhet blir inaktuella. En tidig

kartläggning av personens utbildningsbakgrund och

yrkeserfarenhet skall resultera i en handlingsplan.

Motionärerna anför att det behövs åtgärder som

validering av examina, särskilt studiestöd för

kompletteringskurser, differentierad

flyktingintroduktion samt arbetspraktik för att

underlätta invandrade akademikers inträde på

arbetsmarknaden.

Utskottets ställningstagande

Utbildningsutskottet framför i sitt yttrande över

följdmotionerna att ett väl fungerande system för

validering av utbildning och andra kunskaper är

viktigt dels för individen, dels för samhället.

Validering av en nyanländ invandrares kunskaper,

framför allt om den genomförs omgående, kan bidra

till att den enskilde får ett arbete kort efter

ankomsten till Sverige. Validering kan också på så

sätt leda till att samhället bättre kan ta till vara

kunskaperna hos den som kommer till Sverige.

Vad gäller validering av högskolestudier vill

utbildningsutskottet peka på den

valideringsverksamhet som utförs av framför allt

Högskoleverket. Verket bedömer utländsk högre

utbildning för yrkesverksamhet i Sverige samt

forskarutbildning som leder till doktorsexamen.

Validering är avsedd att vara en vägledning för

arbetsgivare och för svenska universitet och

högskolor. Valideringsverksamhet bedrivs också av

Sjöbefälsskolan, Sjöfartsverket, Socialstyrelsen,

Jordbruksverket och Luftfartsverket. Validering av

utländsk gymnasieutbildning görs av Verket för

högskoleservice i samband med antagning till

högskoleutbildning.

Vad avser validering av yrkeskunskaper hänvisar

utbildningsutskottet till att regeringen har för

avsikt att presentera en proposition under riksmötet

2002/03.

Utbildningsutskottet avstyrker ifrågavarande

följdmotioner.

Med hänvisning till vad utbildningsutskottet anfört

anser socialförsäkringsutskottet att

motionsyrkandena Sf28 yrkande 4, Sf32 yrkande 2 och

Sf27 yrkande 4 bör avslås. Även motionerna

2000/01:Sf619 yrkande 1 och 2000/01:Sf629 bör

avslås.

Utbildning och språk

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om

- utbildning och språk

- gömda barns skolgång

Jämför reservationerna 20 (kd), 21 (fp), 22

(mp) och 23 (mp).

Skrivelsen

Andelen elever med utländsk bakgrund har ökat under

de senare åren. Många av dem som kommit hit i

skolåldern har bristfällig skolgång eller saknar

skolgång och elever som har invandrat efter de

första åren i grundskolan har sämre skolresultat än

andra. Även elever med utländsk bakgrund, där också

elever som är födda i Sverige ingår, uppvisar

generellt sämre resultat i skolan. Ett flertal

orsaker har lyfts fram som förklaring. På senare tid

har det hävdats att social bakgrund och situation är

en starkare bidragande orsak till problem i skolan

än utländsk bakgrund.

Inom storstadssatsningen satsas medel för att

genom förbättrade språkkunskaper nå målen i

grundskolan. Bland annat anordnas språk- och

studieverkstäder där eleverna får hjälp med

läxläsning och att på sitt eget modersmål förstå

innebörden i svenska ord. Antalet barn som inte

klarar godkänt minskar i flera av dessa skolor.

Förskolesatsningen innebär att alla barn i åldern

3-5 år, i de bostadsområden som ingår i avtalet,

erbjuds förskoleverksamhet. I samtliga dessa

förskolor görs personalförstärkningar samtidigt som

den språkliga kompetensen hos personalen höjs genom

utbildning och metodutveckling. I skrivelsen betonas

förskolans arbete med att utveckla både det svenska

språket och modersmålet hos barnen.

Språkutvecklingen är mycket aktiv åren närmast före

skolstarten.

Modersmålet är viktigt för att barn och ungdomar

skall kunna utveckla sin kulturella identitet och få

en lyckad skolgång. När det gäller

modersmålsundervisning är elever enligt grundskole-,

gymnasie- och särskoleförordningen berättigade att

få undervisning i sitt modersmål. Villkoret är att

språket är ett dagligt umgängesspråk mellan eleven

och minst en förälder eller vårdnadshavare.

Det finns en rad problem kring både

modersmålsundervisning och studiehandledning på

modersmål, bl.a. är det bara ungefär hälften av dem

som är berättigade till modersmålsundervisning som

deltar, och modersmålsstöd i förskolan bedrivs i

begränsad omfattning. Med anledning av detta fick

Skolverket i juni 2001 ett uppdrag att bl.a.

kartlägga organisationen och omfattningen av

modersmålsundervisningen samt studiehandledningen i

grundskolan och gymnasieskolan. I uppdraget ingår

även modersmålsstöd i förskolan. Skolverket skall

lämna konkreta förslag på stimulansåtgärder samt

eventuella förordningsändringar senast den 15 maj

2002.

Inom ramen för den särskilda lärarutbildningen

(SÄL) kommer behovet av lärarutbildning för

modersmålslärare att beaktas. Lärarhögskolan i

Stockholm har på regeringens uppdrag anordnat en

fortbildningskurs för svenskfinska modersmålslärare

under år 2001.

Det märks inga större skillnader mellan infödda

svenskar och de som invandrat vid jämförelse av

utbildningsnivån. Stora skillnader finns däremot

beroende på vilket land invandraren kommer ifrån.

Skillnaderna i utbildningsnivå beror också på

gruppernas olika ålderssammansättning. De utrikes

födda kvinnorna har en något lägre andel med högre

utbildning.

Motioner

I motion Sf32 yrkande 4 av Magda Ayoub m.fl. (kd)

anförs att hemspråksundervisning är positivt både

för den enskilde individen och en tillgång för

samhället vad avser både språkkunskaper och

kulturell kompetens på en mängd olika områden.

Rätten till hemspråksundervisning skall stärkas

ytterligare.

I motion Sf31 yrkande 14 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)

anförs att hemspråkslärarnas status måste höjas till

samma nivå som andra språklärares.

I yrkande 13 anförs att förskolan skall förmedla

kunskap om olika kulturer, språk och kunskaper.

I yrkande 16 framförs att det bör vara möjligt att

erbjuda barn som gömmer sig för att undgå utvisning

någon form av skolundervisning. Barn kan leva gömda

under lång tid, och möjligheten till skolgång skulle

förbättra deras psykiska hälsa och fortsatta

utveckling, oavsett om de får stanna i Sverige eller

inte.

I yrkande 28 anförs att många ungdomar med

invandrarbakgrund inte tillåts delta i skolans

sexualundervisning för sina föräldrar. Denna kunskap

måste nå dessa ungdomar på annat sätt. Motionärerna

menar att en möjlighet är att Integrationsverket

tillsammans med ungdomsmottagningarna och skolorna

startar ett samarbete för att nå ungdomarna. En

dialog bör även föras med invandrarföreningarna.

Ana Maria Narti och Elver Jonsson (fp) anför i

motion Sf33 yrkande 2 att skolan riskerar att bli en

segregerad del av det svenska samhället där eleverna

med utländsk bakgrund missgynnas. Motionärerna menar

att Sverige behöver en ny skolpolitik och skola som

kan ge kunskaper till varje elev utifrån individens

behov och förutsättningar. Med särskild satsning på

läsning och skrivning redan från förskolan kan barn

med utländsk bakgrund nå lika goda resultat i

svenska som barn med helsvensk bakgrund. Skolan kan

bli ett verktyg för att motverka segregation.

Bostadssegregationens effekter kan brytas om elever

från olika områden integreras i en skola genom att

elever får större möjligheter att gå på en skola i

ett annat område än där de bor. Grund- och

gymnasieskolor i utsatta bostadsområden bör

profileras och genomgå en kvalitetssäkring. Varje

skola skall forma sin speciella inriktning utifrån

lokala förutsättningar och lärarnas intressen och

kompetens.

Utskottets ställningstagande

Utskottet framhåller liksom regeringen att kunskaper

i svenska språket är av stor betydelse för

integrationen. Goda kunskaper både i svenska och i

modersmålet är viktiga för elevens möjligheter att

få bra skolgång och kunna utveckla sin kulturella

identitet.

Utskottet noterar att det pågår åtgärder för att

stärka det svenska språket och utbildningen ur ett

integrationsperspektiv.

Utbildningsutskottet har i yttrandet beträffande

modersmålets ställning angivit att det ligger ett

värde i att modersmålsundervisningen integreras med

den övriga verksamheten i skolan och ses som en del

av skolans språkprogram samt att det är viktigt att

modersmålslärarna är en del av skolornas lärarlag.

Utbildningsutskottet menar dock att det är viktigt

att invänta resultatet av Skolverkets utredning

innan eventuella förändringar vad gäller modersmål i

skolan kan bli aktuella.

Utbildningsutskottet skriver i sitt yttrande att

det är en mycket viktig uppgift för såväl förskola

som skola att stimulera och stödja språkinlärningen

hos barn och ungdomar med utländsk bakgrund.

Situationen för de ungdomar som nyligen kommit till

Sverige med svårigheter att lära sig svenska och att

klara skolan måste naturligtvis mötas med aktiva

åtgärder. Utbildningsutskottet framhåller

storstadssatsningen som ett bra exempel. Även

kommuner och stadsdelar bör kunna använda sig av de

metoder som används inom satsningen. Varje kommun

bör överväga lämpliga åtgärder för de elever som

behöver extra stöd i skolan. Satsningen på

personalförstärkningar i skola och fritidshem gör

det möjligt att öka insatserna.

Utbildningsutskottet understryker i sitt yttrande

betydelsen av en väl fungerande sexualundervisning i

skolan. När det gäller frågan om undervisningen för

ungdomar med invandrarbakgrund menar

utbildningsutskottet att det är viktigt att de

rättigheter som tillkommer elever i grund- och

gymnasieskolan självfallet gäller för alla. Det

framstår således självklart att samtliga elever

också bör delta i sexualundervisningen i skolan.

Utbildningsutskottet menar också att det är viktigt

att lärarna informerar de föräldrar som motsätter

sig att deras barn deltar i sexualundervisning om

syftet med undervisningen och så långt det är

möjligt samverkar med föräldrarna när det gäller

genomförandet av undervisningen. Utskottet anser att

det ankommer på kommunen och skolan att besluta om

hur undervisningen skall genomföras så att den når

alla.

När det gäller profilskolor behandlade

utbildningsutskottet frågan i betänkande

2001/02:UbU1, och utskottet framhöll att det

ankommer på kommunerna själva att besluta om t.ex.

eventuella profileringar av sina skolor. När det

gäller möjligheten att välja skola inom en kommun är

detta också en fråga för kommunen att besluta om.

Utbildningsutskottet avstyrker ifrågavarande

följdmotioner. Socialförsäkringsutskottet delar

utbildningsutskottets uppfattning och avstyrker

därmed motionerna Sf32 yrkande 4, Sf31 yrkandena 13,

14 och 28 samt Sf33 yrkande 2.

Socialförsäkringsutskottet har vid behandlingen av

proposition 2000/01:115 om asylsökande barns

skolgång m.m. (yttrande 2000/01:SfU8y) uttalat sig

om gömda barns möjligheter till bl.a. skolgång.

Enligt utskottet var det ett särskilt allvarligt

problem att barn antas hålla sig gömda med hänsyn

till riskerna för att barnen skadas i sin hälsa och

utveckling. Utskottet underströk betydelsen av väl

motiverade beslut för att skapa förståelse för att

ansökningar om uppehållstillstånd avslås, när

sökandena inte har tillräckliga skäl att stanna i

landet. Utskottet konstaterade att möjligheten till

utbildning är av stor betydelse även för barn som

inte har rätt att vistas i Sverige. Utskottet var

dock inte berett att förorda att även gruppen gömda

barn skall ges en uttrycklig rätt till utbildning

m.m. Socialförsäkringsutskottet vidhåller sin

tidigare intagna uppfattning.

Även utbildningsutskottet menar i sitt yttrande

att rätt till utbildning inte bör gälla barn som

hålls gömda inför verkställighet av ett beslut om

avvisning eller utvisning.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf31

yrkande 16.

Utvecklingen i storstadsregionerna

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om utvecklingen

i storstadsregionerna.

Jämför reservationerna 24 (v), 25 (kd) och 26

(c).

Skrivelsen

Regeringen skriver att i segregerade bostadsområden

i storstadsregionerna pågår inom storstadspolitiken

långsiktiga satsningar för att åstadkomma en mer

positiv utveckling. Satsningarna inriktas på

tillväxt, sysselsättning och språkutveckling.

Metoder och erfarenheter som vuxit fram inom

storstadsarbetet är viktiga att ta till vara.

Insatser och åtgärder sker för att öka möjligheterna

till inflytande och delaktighet i

samhällsutvecklingen för personer med utländsk

bakgrund.

Regeringen fastställde i den integrationspolitiska

propositionen att det är viktigt att satsa på

utsatta bostadsområden. En helhetssyn på

bostadsområdenas utveckling som tar fasta på de

boendes eget engagemang samt ökad sysselsättning

lyftes fram. Vidare konstaterade regeringen att

segregerat boende har uppstått trots en ambitiös

välfärdspolitik. En nationell samling, där särskilda

medel anslogs genom de s.k. Blommanpengarna för att

stoppa den negativa utvecklingen i utsatta

bostadsområden, hade inletts när propositionen lades

fram. Med propositionen följde utvärderingar av

denna satsning samt ytterligare medel för att

stimulera en positiv utveckling i utsatta områden,

bl.a. genom utvecklandet av nationella

utvecklingsområden.

Flera studier visar att segregation i första hand

är en klassfråga. Boendet är en del av den

materiella välfärden. Boendet är också en mätare på

den socioekonomiska statusen. Det märks bl.a. genom

att åtskilliga höginkomsttagare väljer att bo

segregerat. En annan sak är att många bor i s.k.

utsatta områden beroende på låg inkomst eftersom

tillgången till bostäder till rimligt pris är

begränsad. Andra väljer att bo där för att vara nära

anhöriga och landsmän. Därtill finns de som

diskrimineras på bostadsmarknaden, t.ex. på grund av

sitt ursprung, och inte har möjlighet att välja

boende på samma premisser som andra. Det är enligt

svensk lag inte tillåtet att diskriminera

bostadssökande i något avseende på grund av

ekonomisk, social eller etnisk bakgrund.

Många nyanlända bosätter sig i storstadsregionerna

och de större städerna. Merparten har ordnat boendet

på egen hand och vill bo kvar på samma ort när de

väl fått beslut om uppehållstillstånd. I

storstadsområdena råder bostadsbrist och konkurrens

med nyinflyttade som fått arbete i den aktuella

regionen. Det finns fler arbetstillfällena i

storstadsregionerna, och ofta finns släkt och vänner

där. I Integrationsverkets rapport Storstad eller

småstad - hur väljer man? (Integrationsverkets

rapportserie 2000:11) bekräftas att boendet har stor

betydelse för flyktingarnas introduktion.

Boendeformen är också förknippad med vissa problem

som kan påverka förutsättningarna för integrationen.

I de kommuner som inte kan anvisa en bostad blir

lösningen ofta andrahandskontrakt eller inneboende

hos släktingar och vänner. Därmed saknas en viktig

grundförutsättning för introduktionen, nämligen

ordnad bostad.

Integrationsverket har som en försöksverksamhet

ekonomiskt kompenserat kommuner utanför storstäderna

för att de skall ta emot personer som först bosatt

sig i storstäderna. Information ges om andra

kommuner med tillgång till bostäder och

försörjningsmöjligheter. I Stockholms kommun har ca

200 personer flyttat vidare till andra kommuner. Det

går inte att säkert säga något om effekterna, men

erfarenheterna hittills är positiva.

Riksdagen beslöt i december 1998 om mål för

storstadspolitiken. Ett viktigt mål, som i hög grad

berör också de integrationspolitiska målen, är att

bryta den sociala, etniska och diskriminerande

segregationen i storstadsregionerna och att verka

för jämlika och jämställda levnadsvillkor för

storstädernas invånare. De integrationspolitiska

aspekterna av storstadspolitiken redovisas i

skrivelsen. Storstadspolitikens utveckling kommer

att redovisas vid ett annat tillfälle.

För att uppnå långsiktiga och samordnade insatser

har staten tecknat lokala utvecklingsavtal med sju

kommuner i storstadsregionerna om vilka åtgärder som

skall vidtas. De sju kommunerna är Botkyrka,

Göteborg, Haninge, Huddinge, Malmö, Stockholm och

Södertälje. Sammanlagt omfattar de lokala

utvecklingsavtalen 24 stadsdelar. De lokala

utvecklingsavtalen löper i de flesta fall från 1999

till och med 2003, eller längre.

De lokala utvecklingsavtalen bygger på delad

finansiering mellan stat och kommun. Sammanlagt har

regeringen anvisat två miljarder kronor för perioden

1999-2003 och kommunerna förutsätts bidra med

motsvarande belopp. Åtgärderna inom de lokala

utvecklingsavtalen är i stor utsträckning riktade

mot målet att bryta segregationen i storstäderna.

Målet med storstadspolitiken är att öka

sysselsättningen och minska socialbidragsberoendet.

Merparten av de hittills fördelade medlen har också

använts för dessa målområden. Därtill disponerar

Arbetsmarknadsverket (AMV) medel i samverkan med

kommunerna inom ramen för de lokala

utvecklingsavtalen. Rapporter hittills visar på att

storstadspolitiken medverkat till att arbetslösheten

minskar snabbare i de områden där utvecklingsarbete

har bedrivits än i kommunen som helhet.

Regeringen betonar att det fortsatta arbetet är att

långsiktigt och systematiskt följa utvecklingen i

utsatta bostadsområden. För närvarande pågår ett

arbete med att löpande utvärdera insatserna inom de

lokala utvecklingsavtalen. Integrationsverket har

fått regeringens uppdrag att koordinera en nationell

utvärdering av insatserna. Uppdraget skall

slutredovisas senast i juni 2002. I detta uppdrag

ingår att samverka med Mångkulturellt Centrum (MKC)

kring ett visst lokalsamhälles långsiktiga

utveckling.

En avstämning och utvärdering kommer att redovisas

till riksdagen i särskild ordning vid ett senare

tillfälle.

Preliminära utvärderingar visar att insatser som

skett inom ramen för storstadssatsningen hittills

varit positiva. Avtalen har bland annat medfört ett

ökat samarbete mellan kommuner och myndigheter på

lokal nivå, främst arbetsförmedlingar,

försäkringskassor och polisen, vilket i

förlängningen kommer de boende till godo.

Preliminära uppföljningar visar att

sysselsättningen ökar och att behovet av

socialbidrag därmed minskar. Samtidigt innebär det

att alltfler söker sig till arbetsförmedlingen i

dessa områden, så att arbetslöshetstalen inte

sjunker i samma takt som sysselsättningen ökar.

Det är för tidigt att dra slutsatser om vad som

beror på den allmänna konjunkturutvecklingen och vad

som är resultat av storstadspolitiken. Av de

delrapporter som hittills redovisats kan vidare

noteras att deltidsförskolor engagerar både barn och

föräldrar till en positiv språkutveckling, och fler

människor deltar i aktiviteter.

Motioner

I motion Sf399 yrkande 31 av Magda Ayoub m.fl. (kd)

anförs att utlokalisering av myndigheter och

institutioner skall ske till invandrartäta områden.

I motion 2000/01:Sf611 yrkande 6 av Lennart Daléus

m.fl. (c) anförs att ett ökat lokalt inflytande med

aktiva medborgare som ansvarar för lokal omsorg

begränsar segregationens avigsidor. Människor som

går samman i lokala utvecklingsgrupper för att lösa

gemensamma problem stärker det demokratiska

inflytandet och det lokala självbestämmandet. De

lokala utvecklingsgruppernas arbetssätt passar bra i

de stora städernas förorter, och det lokala

utvecklingsarbetet bör stimuleras.

I yrkande 7 anförs att brukarinflytande är ett

sätt att öka medborgarnas inflytande och

medbestämmande i samhället. Föräldrar och elever

skall ha rätt att vara med och fatta besluten i

lokala styrelser, som t.ex. i skolan.

Medborgarinflytande har stor betydelse för

engagemanget i samhället i stort. Motionärerna anser

att brukarna skall ha direkt inflytande och ansvar

över verksamheten. Brukarinflytandet bör öka.

I yrkande 12 anförs att utvecklingszoner i

förorter är ett sätt att ta till vara den

tillväxtkraft som finns. För att stödja utvecklingen

i utsatta förorter vill Centerpartiet inrätta

ekonomiska utvecklingszoner, enligt liknande modell

som prövas i vissa glesbygdsområden i Sverige. Detta

möjliggör för människor att få tillträde till

arbetsmarknaden och stimulerar företagandet. Förslag

om en lagstiftning för ekonomiska frizoner bör

utredas. Ett liknande yrkande finns i motion

2000/01:Bo223 yrkande 10 av Lennart Daléus m.fl.

(c).

I motion Ju237 yrkande 18 av Agne Hansson m.fl. (c)

anför motionärerna att segregerade bostadsområden

och skolor medför att människor känner sig utanför

samhället. Politiken har hindrat människor från att

komma in på arbetsmarknaden och ta en aktiv del i

samhällsarbetet. För att komma till rätta med

problem som utanförskap och segregation skall

integrerade bostadsområden och skolor skapas. Ett

liknande yrkande finns i motion A226 yrkande 1 av

Agne Hansson m.fl. (c).

I motion 2000/01:Sf613 av Carina Moberg m.fl. (s)

anförs att ett nytt steg i storstadspolitiken bör

tas. Denna strategi bör bygga på den generella

välfärdens grund och beskriva hur de utsatta

bostadsområdena kan ges möjlighet till en

långsiktig, positiv utveckling och motverka ökade

samhällsklyftor och segregation i storstadsområdena.

I motion 2000/01:Sf637 av Nalin Pekgul m.fl. (s)

anförs att särskilt barnens situation i utsatta

bostadsområden i storstäderna skall uppmärksammas

och att olika insatser skall vidtas för att

förbättra barnens möjligheter.

I motion Sf27 yrkande 5 av Birgitta Carlsson m.fl.

(c) anför motionärerna att lokalhyreslagstiftningen

bör ses över så att mindre serviceföretag inte

drabbas av oskäliga hyreshöjningar som i sin tur

medför att tillgång till service går förlorad.

I motion Sf30 yrkande 7 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

föreslår motionärerna att det införs krav på

obligatoriska boendeplaneringsprogram. Särskild

hänsyn skall tas till den befintliga

sammansättningen av upplåtelseformer för att

motverka segregation såväl i miljonprogrammens

områden som i homogent segregerade områden. En av

boendeplaneringens mest centrala uppgifter bör vara

att öka den andel av upplåtelseformerna som är

underrepresenterad, för att undvika ett segregerat

boende.

I yrkande 1 anförs att en plan för integrering av

människor från etniskt segregerade områden skall

upprättas för att bryta ett homogent mönster t.ex. i

Danderyd.

Utskottets ställningstagande

En förutsättning för att nå de integrationspolitiska

målen är att bryta den sociala, etniska och

diskriminerande situationen i storstadsregionerna

och verka för jämlika och jämställda levnadsvillkor

för storstädernas invånare.

Utskottet kan konstatera att olika insatser för

att förbättra situationen har vidtagits och att det

finns tendenser till positiv utveckling. Utskottet

vill i likhet med regeringen betona värdet av att

långsiktigt och systematiskt följa utvecklingen i

utsatta bostadsområden. För närvarande pågår ett

omfattande arbete med att utvärdera insatserna inom

de lokala utvecklingsavtalen. Integrationsverket har

fått regeringens uppdrag att koordinera en nationell

utvärdering av insatserna som skall redovisas i juni

2002.

Riksdagen har nyligen fattat beslut om proposition

2001/02:80 Demokrati för det nya seklet (bet.

2001/02:KU14, rskr. 2001/02:190). Beslutet innebär

att regeringens förslag om ändringar i kommunallagen

(1991:900) stärker möjligheterna till

brukarinflytande. Mot bakgrund av det anförda

avstyrks motion 2000/01:Sf611 yrkandena 6 och 7.

Utskottet motsätter sig en ytterligare

differentiering av socialavgifter i vissa områden.

Utskottet anser att motionerna 2000/01:Sf611 yrkande

12 och 2000/01: Bo223 yrkande 10 bör avslås.

Mot bakgrund av den pågående utvärderingen av

utvecklingsavtalen avstyrks motionerna Sf399 yrkande

31, Sf613, Sf637, Ju237 yrkande 18 och A226 yrkande

1.

I betänkande 2001/02:BoU3 har bostadsutskottet

behandlat en proposition med förslag till ändringar

i bl.a. hyreslagen (12 kap. jordabalken). Med

anledning av motionsförslag om

lokalhyreslagstiftningen och effekten av oskäliga

hyreshöjningar för mindre serviceföretag framhåller

bostadsutskottet att lokalens marknadshyra, dvs. den

hyra som lokalen vid hyrestidens utgång kan antas

betinga på öppna marknaden, skall utgöra norm för

vad som skall anses som skälig hyra (12 kap. 57 a §

jordabalken). Bostadsutskottet anger att ingen av

remissinstanserna har ifrågasatt detta och att inte

heller regeringen har ansett att det finns anledning

att ändra denna ordning. Bostadsutskottet ansluter

sig till regeringens bedömningar och vill för sin

del inte ställa sig bakom särlösningar av det slag

som förespråkas i motionerna.

Socialförsäkringsutskottet anser inte heller att det

finns skäl att ändra på denna ordning och avstyrker

därmed motion Sf27 yrkande 5.

Enligt 1 § lagen (2000:1383) om kommunernas

bostadsförsörjningsansvar skall varje kommun

planerna bostadsförsörjningen i syfte att skapa

förutsättningar för alla i kommunen att leva i goda

bostäder och för att främja att ändamålsenliga

åtgärder för bostadsförsörjningen förbereds och

genomförs. Vid planeringen av bostadsförsörjningen

skall kommunen, om det behövs, samråda med andra

kommuner som berörs av planeringen. Riktlinjer för

bostadsförsörjningen skall antas av

kommunfullmäktige under varje mandatperiod.

Bostadsutskottet har i betänkande 2001/02:BoU1

behandlat liknande förslag och fann inga skäl att

ålägga kommunerna ytterligare obligatoriska

uppgifter. Socialförsäkringsutskottet har inte någon

annan uppfattning. Motion Sf30 yrkande 7 avstyrks.

Utskottet noterar att regeringen i skrivelsen även

framhåller att boendet är en mätare på den

socioekonomiska statusen. Det märks bl.a. genom att

åtskilliga höginkomsttagare väljer att bo

segregerat. Utskottet avstyrker motion Sf30 yrkande

1.

Inflytande och delaktighet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om

- inflytande och delaktighet i samhället

- valdeltagande och rösträtt

Jämför reservationerna 27 (kd, mp), 28 (c),

29 (v, mp) och 30 (kd).

Skrivelsen

De formella rättigheterna är av grundläggande

betydelse för människors delaktighet och inflytande

i Sverige. Utländska medborgare med

uppehållstillstånd i Sverige har också i stort sett

samma rättigheter som svenska medborgare. Men

inflytande och delaktighet handlar inte bara om att

rösta utan det kan också röra sig om arbete inom

politiska partier, kontakt med makthavare eller att

vara aktiv inom föreningar eller organisationer.

Organisationer som verkar för integration har en

stor roll för människors känsla av delaktighet. För

att kunna vara aktiv i samhällslivet och kunna ha

inflytande krävs inte bara formella rättigheter,

utan också reella möjligheter att utnyttja dem.

Riktad samhällsinformation och tolk är av stor vikt.

Den som upplever ett utanförskap i samhället

utnyttjar heller inte de formella rättigheterna som

samhället erbjuder för delaktighet och inflytande.

Insatser som främjar människors möjligheter att

påverka och vara delaktiga görs på flera områden det

gäller framför allt inom arbetsmarknads- och

utbildningsområdet, men också inom exempelvis

kulturpolitiken och i arbetet med att motverka

diskriminering och bekämpa främlingsfientlighet och

rasism.

Rösträtten vid riksdagsval är förbehållen svenska

medborgare. Däremot får utländska medborgare som

uppfyller vissa villkor vad gäller bosättningen i

landet rösta i kommunala val. Den som har rösträtt

är också valbar.

Valdeltagandet i 1998 års allmänna val till

riksdagen var 81,4 %. Valdeltagandet gick i stort

sett tillbaka i samtliga väljargrupper jämfört med

1994 års val. Bland vissa sociala grupper var

valdeltagandet emellertid markant lägre, och

tillbakagången var bl.a. särskilt stor bland

förstagångsväljare. Bland naturaliserade svenskar

var valdeltagandet 67 %. Deras valdeltagande

minskade mellan riksdagsvalen år 1994 och år 1998

med 10 procentenheter vilket är en kraftigare

tillbakagång än bland övriga svenskar. Av dem som

under åren 1991-1998 blivit svenska medborgare

deltog endast 58 %, att jämföra med 81 % av dem som

blivit svenska medborgare före år 1971. I valen till

kommun- och landstingsfullmäktige har valdeltagandet

bland utländska medborgare minskat kontinuerligt

sedan år 1976. I 1976 års val deltog 60 % att

jämföra med 40 % i valet år 1994 och 35 % i valet år

1998.

De utländska medborgarna följer samma

åldersmönster vad gäller röstning som den övriga

befolkningen, dvs. att de unga röstar i mindre

utsträckning än de äldre. Personer som har blivit

svenska medborgare röstar i större utsträckning i de

kommunala valen än de som inte har svenskt

medborgarskap. Det är en mycket angelägen uppgift

att öka människors delaktighet både generellt och i

den politiska processen.

Integrationsverket har i en rapport i november

2000 konstaterat att valdeltagandet för personer med

utländsk bakgrund varierar beroende på från vilken

del av världen man kommer. Vidare ökar

valdeltagandet med den tid personen bott i Sverige.

Ett annat resultat är att det inte finns några

tecken på att invandrares politiska utanförskap

förstärks av att bo i så kallade utsatta

bostadsområden.

Ett särskilt fokus för regeringens arbete är att

nå ut till de grupper som i dag är mindre delaktiga,

som unga, arbetslösa och personer med utländsk

bakgrund. I proposition 2001/02:80 Demokrati för det

nya seklet presenterar regeringen bl.a. några

förslag som särskilt kan främja deltagande av

personer med utländsk bakgrund. Ett sådant förslag

är medborgerlig förslagsrätt.

När det gäller information om de allmänna valen

har regeringen givit Valmyndigheten i uppdrag att

bl.a. rapportera om vilka informationsinsatser som

planeras inför valet hösten 2002 för att nå grupper

med ett lågt valdeltagande. Myndigheten skall

informera väljarna om de allmänna valen, beskriva

och förklara de administrativa rutinerna kring valen

och se till att de som är röstberättigade får denna

information på lämpligt språk.

Den integrationspolitiska maktutredningen

tillsattes av regeringen i september 2000.

Utredningen skall beskriva och analysera

fördelningen av makt och inflytande ur ett

integrationspolitiskt perspektiv liksom politiskt

deltagande. Senast den 31 december 2004 skall

uppdraget redovisas.

Motioner

I motion 2000/01:Sf611 yrkande 5 av Lennart Daléus

m.fl. (c) anförs att beslutsfattarna skall spegla

och representera hela landets befolkning. Många av

dem med utländsk bakgrund har inte samma möjligheter

och förutsättningar att medverka i samhällsarbetet

eftersom det tar tid att lära sig språket och att

finna de formella och informella vägarna i det

politiska arbetet. De politiska partierna har

tillsammans ett ansvar för att engagera inflyttade

svenskar i det demokratiska samhällsarbetet. Genom

att fler invandrare deltar i politiken uppkommer

ökad delaktighet och inflytande.

I motion Sf32 yrkande 6 av Magda Ayoub m.fl. (kd)

anförs att det krävs särskilda insatser för att öka

valdeltagandet bland invandrargrupper eftersom det

är val i år.

I motion Sf31 yrkande 18 av Kerstin-Maria Stalin

m.fl. (mp) anförs att folkbokförda personer bör få

rösträtt.

I yrkande 19 framförs att satsningar skall ske på

etniska organisationer men även på svenska

frivilligorganisationer. I yrkande 20 anförs att

projekten minst bör vara på 3-5 år för att ge

möjlighet till långsiktigt arbete.

I motion 2000/01:Sf624 av Carina Hägg (s) begärs ett

tillkännagivande om behovet av en utredning för att

belysa traditionella afrikanska religioner i vårt

samhälle.

Utskottets ställningstagande

Utskottet instämmer i att det är viktigt att

stimulera ett ökat deltagande i politiken och på

olika sätt stärka den lokala demokratin. Människors

förmåga och vilja att delta i och påverka

samhällsutvecklingen hänger nära samman med deras

möjligheter att ha makt över sin egen tillvaro. Det

är önskvärt att samhällsmedborgarna i ökad

utsträckning har möjlighet att påverka och vara

delaktiga i beslutsfattandet. Utskottet anser att de

långsiktiga mål för demokratipolitiken som riksdagen

nyligen godkänt (prop. 2001/02:80, bet.

2001/02:KU14, rskr. 2001/02:190), som innebär bl.a.

att andelen personer med utländsk bakgrund som

deltar i den politiska processen skall öka,

uppfyller det som anförs i motion 2000/01:Sf611

yrkande 5. Även den integrationspolitiska

maktutredningen som pågår för närvarande är av

betydelse. Motionen avstyrks.

I 2002 års ekonomiska vårproposition skriver

regeringen att man, för att öka det tidigare låga

valdeltagandet bland invandrargrupper, inför höstens

val kommer att göra en särskild satsning till

riksdagspartierna för en förbättrad valinformation

för invandrare. Inför 1998 års val anvisades 12,4

miljoner kronor som fördelades till

riksdagspartierna för information till invandrare.

Valdeltagandet sjönk ändå för kategorin

röstberättigade med utländskt medborgarskap.

Regeringen anser därför att 30 miljoner kronor bör

tillföras för ändamålet inför 2002 års val. Motion

Sf32 yrkande 6 avstyrks.

Konstitutionsutskottet har i betänkande 2001/02:KU14

Demokrati för det nya seklet behandlat

motionsyrkanden om utökad rösträtt för utländska

medborgare som är folkbokförda i landet.

Konstitutionsutskottet vidhåller att sambandet

mellan medborgarskap och rösträtt vid riksdagsval

inte bör brytas. Såvitt avser rösträtt vid övriga

val och vid folkomröstningar erinrar utskottet om

att förslaget från Kommittén om medborgarskapskrav

(SOU 2000:106) att samtliga utländska medborgare

skall ges rösträtt vid de kommunala valen och vid

kommunala folkomröstningar, om de är folkbokförda i

kommunen respektive landstinget och senast på

valdagen fyller 18 år, inte har resulterat i någon

proposition inför årets val utan bereds enligt

uppgift från Regeringskansliet vidare. Denna

beredning bör enligt konstitutionsutskottets mening

avvaktas.

Det finns ingen anledning för

socialförsäkringsutskottet att inta en annan

uppfattning i denna fråga. Motion Sf31 yrkande 18

avstyrks.

Utskottet vill påpeka att ett av

integrationspolitikens mål är lika rättigheter och

att det arbetet innefattar stödet till

organisationer med etnisk anknytning. Organisationer

som bildas av människor som har invandrat eller som

har en gemensam etnisk och kulturell bakgrund spelar

en roll i integrationsarbetet. En av

Integrationsverkets uppgifter är att ge ekonomiskt

stöd till organisationer och projekt som främjar

integration. Motion Sf31 yrkandena 19 och 20

avstyrks.

För att främja integrationsprocesserna i ett

mångkulturellt samhälle är det också viktigt att

tillgänglig kunskap finns om olika religioner och

att informationen hålls aktuell. Utskottet avstyrker

motion 2000/01:Sf624.

Arbete och försörjning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om arbete och

försörjning.

Jämför reservation 31 (m), 32 (kd), 33 (fp)

och 34 (mp).

Skrivelsen

Regeringen skriver att utvecklingen visar att

arbetslösheten bland invandrare har minskat och att

färre invandrare är beroende av socialbidrag. Trots

omfattande insatser för att öka invandrares

sysselsättning och för att ta till vara den etniska

mångfalden i arbetslivet finns skillnaderna kvar i

sysselsättning mellan utrikes födda och infödda

svenskar.

I vårpropositionen 2000 avsatte regeringen 100

miljoner kronor per år för perioden 2001-2003 för

att öka sysselsättningen bland invandrare. Merparten

av dessa medel skulle användas för att genomföra

kompletterande utbildning för arbetslösa personer

med utländsk högskoleexamen inom olika bristyrken,

och för arbetslösa invandrare.

En central överenskommelse träffades i april 2001

mellan AMS, Integrationsverket, Migrationsverket,

Skolverket och Svenska Kommunförbundet om samverkan

för ökad sysselsättning bland invandrare och för en

förbättrad introduktion. Regeringen avser att

återkomma med en proposition hösten 2002.

Sysselsättningsintensiteten bland invandrare har

ökat varje år sedan år 1997. För personer födda i

Europa utanför EU/ EES uppgick ökningen till 18 %

1997-2001 och för personer födda utanför Europa till

12 %. För personer med helt svensk bakgrund liksom

för personer födda i EU/ EES uppgick ökningen till 4

%.

Sysselsättningsintensiteten bland dem som

invandrat uppgick 2001 till

70 % för personer födda i EU/EES, 61 % för personer

födda i övriga Europa och 54 % för personer födda

utanför Europa. Sysselsättningsintensiteten för

personer med helt svensk bakgrund uppgick till 77 %.

Det råder stora skillnader mellan könen. För dem

födda utanför Europa är 60 % av männen och 48 % av

kvinnorna sysselsatta. För dem födda i länder i

Europa utanför EU/EES är 65 % av männen och 56 % av

kvinnorna sysselsatta.

Arbetslösheten har sedan 1996 sjunkit kraftigare

för invandrare än för personer födda i Sverige. Den

har gått ned med 15 procentenheter för personer

födda i Europa utanför EU/EES och med 14

procentenheter för personer födda utanför Europa.

Minskningen har varit 4 procentenheter för personer

med helt svensk bakgrund. För personer födda i

EU/EES var minskningen 5 procentenheter, men

arbetslösheten har därefter stigit något.

Den öppna arbetslösheten bland utrikes födda

uppgick till 5,3 % för personer födda inom EU/EES,

9,5 % för personer födda i övriga Europa och 14,2 %

för personer födda utanför Europa. Den öppna

arbetslösheten för personer med helt svensk bakgrund

uppgick till 3,2 %. För alla grupper utom personer

födda i Europa utanför EU eller EES-området är

arbetslösheten högre för män än för kvinnor.

Skillnaderna mellan könen ligger mellan 0,5 och 1,3

procentenheter.

Trots den positiva utvecklingen under de senaste

åren är situationen långt ifrån tillfredsställande.

Skillnaderna mellan invandrare och personer födda i

Sverige, såväl när det gäller sysselsättning och

arbetslöshet som i fråga om arbetskraftsdeltagande,

är fortfarande stora. Skillnaderna mellan olika

invandrargrupper blir än tydligare om man studerar

enskilda världsdelar och länder. Arbetslösheten var

exempelvis högre och sysselsättningen lägre för

invandrare från afrikanska och asiatiska länder än

för övriga invandrare. Invandrare är också i högre

grad egna företagare.

De med utländsk bakgrund arbetar oftare i mindre

kvalificerade och tyngre yrken, med lägre lön, sämre

arbetsmiljö och sämre karriärmöjligheter. Endast 39

% av de invandrade akademikerna har ett arbete som

motsvarar deras utbildningsnivå jämfört med 85 % av

dem som är födda i Sverige.

Forskning tyder på att den relativt underordnade

ställning som invandrare generellt har till stor del

går i arv till deras barn. Detta gäller även barn

som vuxit upp och utbildats i Sverige.

Regeringen skriver att bristande kunskaper i

svenska är en viktig orsak till att särskilt

nyanlända invandrare har svårigheter på

arbetsmarknaden. Det är dock ingen tillräcklig

förklaring till varför invandrare fortfarande efter

en lång tid i Sverige har högre arbetslöshet. De som

invandrat är både lågutbildade och högutbildade med

kvalificerad yrkeserfarenhet. Den genomsnittliga

utbildningsnivån bland invandrare är ungefär i nivå

med utbildningsnivån bland den övriga befolkningens.

Arbetsmarknadspolitiken skall vara generell men

skall även tillgodose behov som kan vara specifika

för invandrare. Även individuella handlingsplaner

för arbetssökande på arbetsförmedlingen skall

utvecklas till att bli ett mer effektivt instrument

i sökprocessen efter ett nytt jobb. AMS har fått i

uppdrag av regeringen att genomföra ett projekt där

bemanningsföretag utgör ett komplement till

ordinarie verksamhet. Syftet är att öka möjligheten

för invandrare som saknar kontakt med det svenska

arbetslivet att få reguljärt arbete. Uppdraget

kommer att redovisas under senvåren 2002.

I det arbetsmarknadspolitiska regelverket finns

ett antal särregleringar för att tillgodose de

särskilda behov som invandrare kan ha. Utbildning i

svenska språket, med undantag för sfi, får

exempelvis ges till invandrare i form av

arbetsmarknadsutbildning. Även för arbetspraktik och

stöd till näringsverksamhet (starta-eget-bidrag)

finns särskilda möjligheter för invandrare.

Regeringen uppdrog i februari 2002 åt

Statskontoret att genomföra en utvärdering av

insatserna för integration av invandrare på

arbetsmarknaden. Syftet är att kartlägga hur

program, insatser och aktörer inom det

arbetsmarknadsrelaterade integrationsområdet

kompletterar och överlappar varandra och försöka

bedöma mervärde samt lämna förslag till hur

uppföljning och utvärdering kan förbättras.

Uppdraget omfattar också att redovisa och analysera

brister när det gäller ansvarsfördelning, samordning

och inriktning på arbetsmarknadsområdet. Uppdraget

skall redovisas senast den 31 december 2002.

Inom EU-samarbetet skall varje medlemsstat inkomma

med årliga handlingsplaner för sysselsättning till

Europeiska kommissionen. Den sjunde av

sysselsättningsriktlinjerna är den som är av störst

intresse i ett integrationspolitiskt perspektiv. Den

tar sikte på att motverka diskriminering och främja

social integrering genom möjlighet till

sysselsättning. Sverige har för år 2002, i en s.k.

länderspecifik rekommendation, bl.a. förordats att

särskilt uppmärksamma långtidsarbetslösheten och

speciellt etniska minoriteters och invandrade

arbetstagares behov.

Motioner

I motion Sf28 yrkande 2 av Margit Gennser m.fl. (m)

anförs att regeringens integrationspolitik har låg

måluppfyllelse. Arbetslösheten är högre för dem med

utländsk bakgrund. För dem med arbete är

anställningsvillkor och lön i förhållande till

utbildningsbakgrund och arbetslivsefarenhet sämre än

för infödda svenskar. Den underordnade ställningen

går i arv till barnen. Bidragsberoendet är

fortfarande högre bland utrikes födda personer.

I yrkande 5 anförs att förutsättningarna för

företagande skall förbättras genom skattesänkningar

på företagande och en avreglering på

arbetsmarknaden. Förutsättningarna för

egenförsörjning förbättras för såväl infödda som

invandrade svenskar. Motionärerna menar att det

behövs en radikal förändring av politiken för arbete

och företagande för att det skall löna sig att

arbeta och få möjlighet att leva på sin lön.

I motion Sf31 yrkande 11 av Kerstin-Maria Stalin

m.fl. (mp) påtalas behovet av språkkunniga

studievägledare och arbetsförmedlare med kunskap om

andra kulturer. De skall medverka till att

tillvarata invandrade personers utbildningar och

eventuella kompletteringar av utbildningar.

I yrkande 12 framhålls att starta ett eget företag

inte skall vara enda möjligheten att inträda på

arbetsmarknaden utan beslutet skall baseras på ett

eget val.

I yrkande 21 anförs att kvinnliga kulturarbetare

skall få ett särskilt ekonomiskt och praktiskt stöd.

I motion Sf33 yrkande 3 av Ana Maria Narti och Elver

Jonsson (fp) anförs att arbetsmarknadspolitiken

behöver reformeras. Arbetslösa skall genom en

"omställningspeng" få möjlighet att välja mellan

flera arbetsförmedlingar, bemanningsföretag och

utbildningsföretag. För personer som utförsäkrats

från arbetsförmedlingen skall jobbgaranti införas.

Resurser skall inriktas på att ge fler med

invandrarbakgrund möjlighet att arbeta inom områden

som de har utbildning för.

I yrkande 4 anförs att AMS bör ersättas av ny

myndighet vars roll blir myndighetsutövning och

tillsyn. Servicefunktioner som arbetsförmedling och

yrkesutbildning kan privatiseras och övertas av

andra aktörer, som privata arbetsförmedlingar,

arbetsförmedlingar för olika verksamhetsområden,

privata utbildningsföretag och nya

bemanningsföretag. Någon form av statlig förmedling

bör dock finnas i glest befolkade eller

arbetsmarknadssvaga områden i Sverige.

I motion 2000/01:Sf617 yrkande 3 av Ana Maria Narti

m.fl. (fp) anförs att ersättningar till

långtidsarbetslösa och socialbidragstagare är låga.

Få människor orkar etablera nya verksamheter med den

stress som växer av en svag ekonomi. Många

myndigheter saknar fortfarande anvisningar för en

övergång från bidrag till betalda uppdrag. Särskilda

kompetenskonton på vilka socialbidragstagare skall

kunna samla inkomsterna från olika betalda uppdrag

kan vara en möjlig väg ut ur bidragsberoendet.

Kompetenskontona skall användas för uppbyggnad av

ett nytt yrkesliv.

I motion Sf334 yrkande 6 av Margit Gennser m.fl. (m)

anförs att nätverk av s.k. inkubatorer har provats

utomlands med goda resultat. Det är nätverk av

institutioner som tar tillvara och utvecklar

kompetensen hos såväl infödda som invandrade

innovatörer för att t.ex. utveckla högteknologiska

exportprodukter.

I motion 2000/01:Sf645 yrkande 29 av Magda Ayoub

m.fl. (kd) anförs att det skall vara lättare att

starta eget företag. Det skall finnas ekonomiska

incitament att lämna ett bidragsberoende.

Motionärerna menar att ett förslag är att ge

människor anpassade lärlings- och praktikplatser.

Utskottets ställningstagande

Frågan om invandrares integration i arbetslivet är

central. Alla bör ha möjligheter till

egenförsörjning. Den utbildning och kompetens som

personer med utländsk bakgrund har måste tas till

vara, vilket är en förutsättning för att säkra en

långsiktigt hållbar tillväxt och välfärd. För

individen innebär ett arbete försörjning, ett

socialt nätverk och möjlighet att utveckla kunskaper

i svenska och om samhället. Såväl generella som mer

riktade åtgärder har vidtagits för att öka

invandrares sysselsättning på arbetsmarknaden.

Enligt utskottet är det av stor vikt att

arbetskraftens samlade kompetens tas till vara

oavsett sådana faktorer som kön, ålder, etniskt

ursprung, funktionshinder och sexuell läggning. Att

varje individ ges lika möjligheter i arbetslivet är

en rättvisefråga.

Det finns en tendens till att tala om människor

med utländsk bakgrund som en enda homogen grupp i

förhållande till infödda svenskar. Förhållanden på

arbetsmarknaden visar att människor med utländsk

bakgrund inte är någon homogen grupp. Det råder

stora skillnader i situationen på arbetsmarknaden

för människor med olika etnisk härkomst. Personer

från afrikanska och asiatiska länder har exempelvis

generellt sett högre genomsnittlig arbetslöshet och

lägre sysselsättningstal än övriga födda utanför

Sverige.

Beträffande kritiken i motion Sf28 yrkande 2 av den

låga måluppfyllelsen i integrationspolitiken ur ett

arbetsmarknadsperspektiv vill utskottet anföra

följande.

I arbetsmarknadsutskottets budgetbetänkande hösten

2001 (bet. 2001/02:AU1) konstateras att

arbetsmarknadspolitiken de senaste fem åren lagts om

mot en tydligare tillväxtfrämjande inriktning och

att insatserna för dem som har svårast att få ett

arbete har stärkts. De arbetsmarknadspolitiska

insatserna måste inriktas på kärnuppgifterna,

exempelvis matchning.

Vidare har regeringen vidtagit ett flertal

åtgärder för att t.ex. motverka problemen på

arbetsmarknaden för dem med invandrarbakgrund. Under

2002 får AMS använda 70 miljoner för kompletterande

utbildning för personer med utländsk

högskoleutbildning inom olika bristyrken. En

särskild satsning med 30 miljoner kronor under

2002-2004 sker för att anordna kompletterande

utbildning vid universitet och högskolor för

utrikesfödda med utländsk examen. Integrationsverket

förfogar över 30 miljoner kronor år 2001 och 2002

för att förbättra introduktionen av nyanlända och

främja etnisk och kulturell mångfald inom såväl

privat som offentlig verksamhet. Utskottet vill även

peka på att det inom ramen för storstadspolitiken

satsas ytterligare 600 miljoner kronor under

perioden 2002-2004. Fokus skall ligga på tillväxt,

sysselsättning och språkutbildning.

Regeringen överlämnade till Europeiska

kommissionen den 2 maj 2002 en handlingsplan för

sysselsättning och särskilda insatser för att den

arbetskraft som inte deltar fullt ut på

arbetsmarknaden skall få möjlighet att göra det. Det

gäller särskilt invandrare, arbetshandikappade och

äldre personer.

Utskotten kan konstatera att det sker en positiv

utveckling på arbetsmarknaden men att det

fortfarande behövs ytterligare åtgärder för att

uppnå de integrationspolitiska målen. Motion Sf28

yrkande 2 avstyrks.

I dag startas vart femte företag av en person med

utländsk bakgrund. Uppskattningsvis finns det ca 70

000 företag som drivs av en person med utländsk

bakgrund, vilket motsvarar ungefär vart åttonde

företag. Detta utgör en viktig del av den svenska

ekonomin. Det finns också ett stort intresse av att

starta eget bland många med utländsk bakgrund och

intresset skall tillvaratas och vägledning och

information till dem som vill starta eget skall

förbättras.

Utskottet vill erinra om att det har vidtagits en

rad åtgärder för att öka företagandet. Förutom de

mer generella insatserna har särskilda åtgärder

satts in för att stimulera invandrares företagande,

bl.a. har särskilda medel avsatts för ändamålet.

Invandrare tillhör också de grupper som kan få en

förlängd anvisningstid vid stöd till start av

näringsverksamhet. Utskottet avstyrker med

hänvisning till vad som anförts motion Sf28 yrkande

5.

Utskottet förutsätter att valet att starta eget

baseras på individens intresse och motion Sf31

yrkande 12 bör avslås.

Med hänvisning till det ovan anförda avstyrks även

motion Sf645 yrkande 29.

Vad gäller motion Sf31 yrkande 11 om

studievägledning och arbetsförmedling har liknande

förslag behandlats i betänkande 2001/02:AU5 under

avsnittet Invandrare. Arbetsmarknadsutskottet

betonar att decentralisering och lokal anpassning av

verksamheten är ledstjärnor i den praktiska

utformningen av arbetsmarknadspolitiken. AMV har

även fått ökade resurser för att genom

personalförstärkningar stärka ställningen på

arbetsmarknaden för personer med utländsk bakgrund.

Socialförsäkringsutskottet vill påpeka att AMS har

utarbetat en handlingsplan för myndighetens arbete

med mångfaldsfrågor och att det på flertalet

länsarbetsnämnder finns s.k. mångfaldsspecialister.

AMS skall även vidta åtgärder för att motverka

diskriminering i arbetsförmedlingarnas verksamhet.

Uppdraget är en del i uppföljningen av skrivelsen En

nationell handlingsplan mot rasism,

främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering

(skr. 2000/01:59). I nyss nämnda skrivelse framhålls

att Integrationsverket och DO våren 2000 fick i

uppdrag att utbilda nyckelpersoner, företrädare för

myndigheter och branschorganisationer, om

diskriminering och gällande regler.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf31

yrkande 11.

Vad avser stöd för kvinnliga kulturarbetare kan

utskottet erinra om att Statens kulturråd årligen

har ca 1,3 miljarder kronor att fördela i olika

former av kulturstöd. Yrkesverksamma konstnärer med

utländsk bakgrund får statligt kulturstöd på samma

grunder som gäller för konstnärer med svensk

bakgrund.

Med hänvisning till det ovan anförda får motion

Sf31 yrkande 21 anses vara tillgodosedd.

Arbetsmarknadsutskottet har nyligen behandlat och

avstyrkt liknande motionsförslag som i motion Sf33

yrkandena 3 och 4 i betänkande 2001/02:AU1, under

avsnittet Arbetsmarknadsverkets organisation m.m.

Arbetsmarknadsutskottet påminde om att en av

arbetsmarknadspolitikens viktigaste uppgifter är att

stödja dem som har svårast att få arbete och

avstyrkte förslagen med angivande av att en så

drastisk förändring kan vara svårförenlig med

arbetsmarknadspolitikens fördelningspolitiska mål.

Arbetsmarknadsutskottet ansåg det heller inte

realistiskt att tro att offentlig

arbetsförmedlingsverksamhet kan bedrivas på ett

effektivt sätt enbart i glest befolkade eller

arbetsmarknadssvaga regioner. Därmed inte sagt att

specialistförmedlingar eller privata

arbetsförmedlingar skulle sakna betydelse för

utvecklingen på arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadsutskottet skriver i betänkande

2001/02:AU5 under avsnittet

Arbetsförmedlingsverksamhet m.m. att

bemanningsföretag redan i dag används inom

förmedlingsverksamheten och kan ha en kompletterande

funktion inom verksamheten. Arbetsmarknadsutskottet

erinrade i det sammanhanget om den arbetsgrupp som

tillsatts inom Regeringskansliet för att se över

olika frågor som rör bemanningsföretagens

verksamhet. Den arbetsmarknadspolitiska verksamheten

måste utformas så att man beaktar lokala

förutsättningar.

Som tidigare nämnts konstaterades det i betänkande

2001/02:AU1 att arbetsmarknadspolitiken de senaste

fem åren lagts om mot en tydligare tillväxtfrämjande

inriktning, samtidigt har insatserna för dem som har

svårast att få ett arbete stärkts. De

arbetsmarknadspolitiska insatserna måste inriktas på

kärnuppgifterna, exempelvis matchning.

Med hänvisning till det anförda avstyrker

socialförsäkringsutskottet motion Sf33 yrkandena 3

och 4.

Utskottet kan inte ställa sig bakom förslaget om

kompetenskonton för socialbidragstagare.

Socialtjänstlagens grundläggande syfte är att

garantera att medborgarna får sina behov av bistånd

tillgodosedda. Utgångspunkten är därvid att alla

personer skall ha rätt till insats efter behov.

Ingen grupps behov skall vara starkare än andras.

Den enskildes eget ansvar är att efter sin egen

förmåga bidra till sin försörjning.

Försörjningsstödets syfte är att vara en yttersta

garanti för livsföring i olika avseenden. Långvarig

arbetslöshet skall, förutom genom den generella

politiken, främst avhjälpas via

arbetsmarknadspolitiska insatser.

Motion 2000/01:Sf617 yrkande 3 avstyrks.

Näringsutskottet behandlade i betänkande 2000/01:NU7

motioner beträffande förslag om en utveckling av

inkubatorer. Näringsutskottet hänvisade till att

översynen av lagstiftningen om värdepappersfonder

syftar till att generellt förbättra de

institutionella förutsättningarna för etablering och

uppbyggnad av fonder, vilket bör underlätta privata

satsningar inom detta område. Det fanns då ett antal

privata företag som bedrev verksamhet som liknar den

som beskrivs i motionerna.

Socialförsäkringsutskottet intar inte någon annan

uppfattning. Med anledning av det anförda avstyrks

motion Sf334 yrkande 6.

Etnisk diskriminering

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om etnisk

diskriminering.

Jämför reservation 35 (v), 36 (kd), 37 (c)

och 38 (fp).

Skrivelsen

Lagen (1999:130) om åtgärder mot etnisk

diskriminering i arbetslivet trädde i kraft den 1

maj 1999 i syfte att få till stånd en effektivare

lagstiftning på området. Lagens tillämpningsområde

när det gäller arbetslivet är vidare än den tidigare

lagen och ställer bl.a. krav på arbetsgivarna att

aktivt främja etnisk mångfald i arbetslivet.

Samtidigt fick Ombudsmannen mot etnisk

diskriminering (DO) en kraftig förstärkning av sina

resurser. DO fick genom den nya lagstiftningen en

helt ny uppgift att utöva tillsyn över

arbetsgivarnas arbete med att aktivt främja etnisk

mångfald i arbetslivet. Myndigheten tar även

initiativ till åtgärder mot etnisk diskriminering i

form av bl.a. överläggningar, information och

opinionsbildning.

Uppbyggnad av lokal verksamhet mot diskriminering

sker bl.a. genom s.k. lokala

antidiskrimineringsbyråer som har etablerats på

olika orter i landet och bygger på frivilliga

krafter. Integrationsverket och DO har en aktiv roll

när det gäller att ge stöd och råd till byråerna och

stimulera uppbyggnaden av ett nätverk mellan de

olika antidiskrimineringsbyråerna.

Regeringen anvisade 4 miljoner kronor i

statsbudgeten för år 2002 för att stimulera och

utveckla lokala initiativ, och i februari beslutades

om riktlinjer för försöksverksamheten med lokal och

regional antidiskrimineringsverksamhet.

Integrationsverket fördelar stödet och skall senast

den 1 april 2004 redovisa en utvärdering av

insatserna. DO, HomO, JämO och HO har fått i uppgift

att bistå verksamheterna med informations- och

utbildningsinsatser samt rådgivning.

Regeringen ser mycket positivt på denna form av

verksamheter. De kan spela en viktig roll i

lokalsamhället när det gäller att uppmärksamma och

synliggöra olika former av diskriminering samt

sprida kunskap om t.ex. gällande lagstiftning. Mot

denna bakgrund finns det anledning att stimulera

ytterligare och utveckla lokala initiativ med denna

inriktning.

Uppdelningen av den svenska lagstiftningen mot

diskriminering i olika lagar ger anledning att se

över möjligheterna till en generell lagstiftning mot

diskriminering som omfattar alla eller ett flertal

diskrimineringsgrunder och samhällsområden.

Riksdagen har även vid ett flertal tillfällen

uttalat att en sådan samordning bör övervägas.

Regeringen tillsatte i juni 1999 en utredning,

vilken bl.a. fick i uppdrag att ta ställning till om

lagstiftningen om olaga diskriminering har en

lämplig omfattning och utformning för att kunna

utgöra ett effektivt medel mot diskriminering. Genom

tilläggsdirektiv begränsades utredningens uppdrag så

att den endast övergripande skulle redovisa sina

resultat och ställningstaganden samt lämna förslag

på inriktningen på det fortsatta arbetet med de

aktuella frågorna. Avsikten var att utredningen

skulle lämna ett användbart underlag för arbetet med

en bredare översyn av diskrimineringsfrågorna.

Den 31 januari 2002 beslutade regeringen att

tillsätta en parlamentarisk kommitté med uppdrag att

överväga en gemensam lagstiftning mot diskriminering

som omfattar alla eller flertalet

diskrimineringsgrunder och samhällsområden. Vidare

skall kommittén överväga om regler om positiv

särbehandling på grund av etnisk tillhörighet bör

införas i arbetslivet samt överväga om det är

möjligt att utmönstra termen ras ur de författningar

där det förekommer.

Europeiska unionens ministerråd antog under år

2000 två direktiv som syftar till att främja

likabehandling och motverka diskriminering.

Direktivet om likabehandling oavsett ras eller

etniskt ursprung och direktivet om likabehandling i

arbetslivet utgör en del av ett anti-

diskrimineringspaket som består av direktiven och

dessutom ett handlingsprogram mot diskriminering.

Direktiven skall vara genomförda under 2003.

Regeringen beslutade i december 2000 att en särskild

utredare skulle lämna förslag till hur direktiven

skall genomföras i Sverige.

Den 2 maj 2002 överlämnade utredaren betänkandet

Ett utvidgat skydd mot diskriminering (SOU 2002:43).

Skyddet mot diskriminering på grund av etnisk

tillhörighet, religion, funktionshinder och sexuell

läggning skall utökas. Trakasserier och annan

diskriminering skall vara förbjudna bl.a. i

arbetslivet, hos den fackliga organisationen, hos

arbetsförmedlingen, när någon vill starta ett eget

företag, inom skola och annan utbildning, hälso- och

sjukvården, sociala förmåner och handel med varor,

tjänster och bostäder. Den som diskriminerar någon

annan på dessa områden skall kunna dömas att betala

skadestånd. Diskriminerande avtal skall kunna

förklaras ogiltiga. Förslaget innebär att

lagstiftningen mot diskriminering utökas väsentligt.

Regeringen gav i oktober 1999 ett uppdrag till

samtliga myndigheter som lyder direkt under

regeringen att upprätta handlingsplaner för att

främja etnisk mångfald bland sina anställda. År 2001

hade drygt 70 % av myndigheterna redovisat att de

vidtagit någon typ av åtgärd för att främja etnisk

mångfald bland personalen. År 2000 hade drygt

hälften av myndigheterna vidtagit åtgärder jämfört

med knappt 10 % året innan.

Regeringen har för avsikt att följa upp

myndigheternas arbete för att stimulera den etniska

mångfalden och för att öka medvetenheten hos

myndigheterna om de kvaliteter som bl.a. etnisk

mångfald kan tillföra verksamheten. Myndigheterna

skall även uppmärksammas på skyldigheterna enligt

lagen (1999:130) om åtgärder mot etnisk

diskriminering i arbetslivet.

Regeringen har uppdragit åt Integrationsverket att

etablera samråd och dialog med aktörer som är

verksamma mot rasism, främlingsfientlighet och

etnisk diskriminering. I en rapport i augusti 2001

redovisar verket förslag, synpunkter och idéer från

ett trettiotal olika frivilligorganisationer.

Regeringen uppdrog vidare åt Integrationsverket

att bygga upp en nationell kunskapsbank om arbetet

mot rasism, främlingsfientlighet och etnisk

diskriminering. Integrationsverket har öppnat en

webbsida med information bl.a. om olika metoder för

och erfarenheter av sådant arbete.

Regeringen har beslutat att en särskild

arbetsgrupp skall tillsättas för att utarbeta ett

förslag till hur det framtida antirasistiska arbetet

skall utformas och bedrivas. Arbetet skall avse

åtgärder mot rasism, främlingsfientlighet och

homofobi samt andra former av antidemokratiska

yttringar som t.ex. nazism, antisemitism, islamofobi

eller antiziganism. Arbetsgruppen skall avrapportera

sitt uppdrag senast den 31 maj 2002.

DO etablerade i början av år 2001 ett samarbete

med AMS. Det har resulterat i bl.a. att AMS har

beslutat om en kvalitetssäkrad handlingsplan för

myndighetens arbete med mångfaldsfrågor och

särskilda mångfaldsspecialister som genomgått

särskild utbildning.

Regeringen uppdrog i januari 2002 åt AMS att vidta

åtgärder för att motverka diskriminering i

arbetsförmedlingarnas verksamhet. AMS skall bl.a.

analysera och bedöma riskerna för diskriminering

inom olika delar av arbetsförmedlingens verksamhet

och skall bl.a. försäkra sig om att arbetsförmedlare

har kunskaper om diskriminering samt om gällande

regler på området.

Motioner

I motion Sf400 yrkande 8 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) anförs att lagstiftningen mot etnisk

diskriminering i arbetslivet är ett steg på vägen

mot en effektivare och mer rättssäker lagstiftning.

Tillämpningen av lagen har inte åstadkommit några

större förändringar i arbetslivets strukturer.

Antalet anmälningar och klagomål har dock ökat. DO

är en liten myndighet och kan trots förstärkningar

inte hantera antalet anmälningar. Motionärerna

föreslår att problemet skall lösas med ett nätverk

av organisationer som skall försvara de invandrades

och de arbetslösas rättigheter.

I motion 2000/01:Sf611 yrkande 2 av Lennart Daléus

m.fl. (c) anförs att människor skall bli medvetna om

att det förekommer etnisk diskriminering, på samma

sätt som jämställdhetsarbetet tydliggör

diskriminering på grund av kön. Förändringar krävs

inom alla områden på olika samhällsnivåer. Ökad

kunskap och medvetenhet bland majoritetsbefolkningen

medför naturlig mångfald och framhäver fördelarna

med mångkulturellt arbete. Minoritetsgrupper behöver

ökad kunskap om varandra för att minska risken för

motsättningar. Integration består av en process där

alla invånarna tar till sig, förändras och

tillsammans skapar något nytt.

I motion Sf32 yrkande 1 av Magda Ayoub m.fl. (kd)

anförs att en utvärdering bör göras av DO:s och

Arbetsmarknadsverkets samarbete för att undersöka

uppgifter om att det förekommer etnisk

diskriminering bland arbetsförmedlare.

I yrkande 3 anförs att arbetet för myndigheterna

att upprätta handlingsplaner för att främja etnisk

mångfald skall påskyndas. Alla myndigheter har inte

fastställt någon plan med åtgärder och således inte

genomfört uppdraget från regeringen.

I yrkande 8 begärs ett tillkännagivande om att

avveckla Integrationsverket och att ge DO ett

särskilt ansvar som motor i opinionsbildningen mot

diskriminering, främlingsfientlighet och rasism.

I motion A317 yrkande 32 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

anförs att statens roll i det antirasistiska arbetet

skall ändras. En ansvarsfördelning och uppdelning

bör ske mellan staten och partier, organisationer

och enskildas uppgifter i arbetet mot rasism. Staten

skall genom sina myndigheter direkt motarbeta

diskriminering, och partier, organisationer m.m.

skall leda det opinionsbildande arbetet.

I yrkande 33 anförs att ett antirasistiskt center

bör bildas. Frivilligorganisationerna utformar

verksamheten och Integrationsverket ger ekonomiskt

stöd. Motionärerna föreslår att det antirasistiska

centrets uppgifter skall vara att sprida kunskap,

förebygga och direkt motarbeta rasism och

främlingsfientlighet.

I motion Sf30 yrkande 5 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

anförs att t.ex. små invandrarföreningar i mindre

orter eller föreningar för homosexuella

kulturarbetare har svårare att hitta medfinansiärer.

ESF-rådet skall tilldelas särskilda medel för att

stödja små och resurssvaga projekt som har svårt att

få medfinansiering.

I motion Sf400 yrkande 12 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) anförs att invandrargrupper kan bli delaktiga i

samhället genom stöd från EU:s sociala fonder. Dessa

program kan skapa nya möjligheter för s.k. utsatta

grupper genom att invandrarorganisationer kan komma

med egna initiativ, och ekonomiska resurser skall

ställas till deras förfogande så att de själva kan

finna lösningar på sina problem. Ett liknande

förslag finns i motion U347 yrkande 7 av Ana Maria

Narti m.fl. (fp).

Utskottets ställningstagande

Regeringen uppdrog åt AMS i januari 2002 som ett

komplement till pågående arbete mot etnisk

diskriminering att vidta åtgärder för att motverka

diskriminering i arbetsförmedlingarnas verksamhet.

AMS skall bl.a. analysera och bedöma riskerna för

diskriminering inom arbetsförmedlingens verksamhet.

AMS skall försäkra sig om att arbetsförmedlare och

annan personal inom AMV har kunskaper om mekanismer

bakom diskriminering från arbetsgivare som

efterfrågar AMS tjänster och om gällande regler på

området och frågor om mångfald i arbetslivet. AMS

skall senast den 1 november 2002 redovisa vilka

åtgärder som vidtagits till följd av uppdraget och

vad som för övrigt görs för att motverka

diskriminering samt presentera en plan för det

fortsatta arbetet. Utskottet anser att nämnda

redovisning bör avvaktas och avstyrker därmed motion

Sf32 yrkande 1.

Det finns all anledning för de statliga

arbetsgivarna att tillvarata mångfald och undvika

alla former av diskriminering i sina organisationer.

Som framgår av skrivelsen pågår arbetet med att

samtliga myndigheter under regeringen skall utarbeta

handlingsplaner för att främja mångfalden bland de

anställda. Utskottet förutsätter att samtliga

myndigheter upprättar handlingsplaner för att

påskynda arbetet med etnisk mångfald. Motion Sf32

yrkande 3 avstyrks.

Integrationsverket är central förvaltningsmyndighet

för integrationsfrågor. Verket har ett övergripande

ansvar för att integrationspolitiska mål och synsätt

får genomslag inom olika samhällsområden och för att

aktivt stimulera integrationsprocesserna i

samhället. Det kan i dagsläget vara svårt att mäta

effekterna av verkets arbete men regeringens

skrivelse redovisar en del av utvecklingen sedan

verket startade 1998. Integrationsverkets första

årsrapport, Rapport Integration 2001, publicerades i

februari 2002 och redovisade en del av utvecklingen

på verkets område.

Utskottet har nyligen föreslagit att Riksdagens

revisorer inom ramen för sitt granskningsarbete

granskar Integrationsverkets verksamhet för att se i

vilken omfattning myndigheten fyller det syfte som

avsetts.

Utskottet avstyrker motionerna Sf400 yrkande 8 och

Sf32 yrkandena 1 och 8.

Utskottet kan konstatera att ett antal lokala

diskrimineringsbyråer som bygger på frivilliga

krafter har etablerats på olika orter i landet och

att DO bl.a. svarar för utbildning av nyckelpersoner

i antidiskrimineringsarbetet. Utskottet noterar att

DO har haft och kommer att ha en central roll i

arbetet med handlingsplanen mot rasism m.m. För

arbetet med handlingsplanen utökades DO:s anslag

budgetåret 2001 med 4 miljoner kronor. För 2002

tillfördes försöksverksamheten med regionala och

lokala diskrimineringsombudsmän 4 miljoner kronor.

Utskottet ser positivt på den rollfördelning som

tydliggjorts mellan myndigheter och

frivilligorganisationer när det gäller det

antirasistiska arbetet. Frivilligorganisationerna

kan söka ekonomiskt stöd från Integrationsverket och

är ett led i en målsättning som innebär att

frivilligorganisationerna skall sköta det konkreta

arbetet mot rasism och främlingsfientlighet. Med

anledning av det anförda avstyrks motion A317

yrkande 32.

En utgångspunkt för regeringens arbete är att

samhällsproblem som rasism, främlingsfientlighet,

homofobi och diskriminering skall angripas på

bredast möjliga vis, och särskilt viktigt är arbetet

på den lokala nivån.

För närvarande pågår ett arbete med en särskild

arbetsgrupp som regeringen tillsatt för att utarbeta

ett förslag till hur det framtida arbetet mot rasism

skall utformas och bedrivas. Arbetet skall avse

åtgärder mot rasism, främlingsfientlighet och

homofobi samt andra former av antidemokratiska

yttringar som t.ex. nazism, antisemitism, islamofobi

eller antiziganism. Arbetsgruppen skall avrapportera

sitt uppdrag senast den 31 maj 2002.

Utskottet anser att arbetsgruppens redovisning bör

inväntas och avstyrker motion A317 yrkande 33.

Vad gäller EFS-medel för små projekt som har svårt

att finna nationell medfinansiering anser utskottet

att Rådet för Europeiska socialfonden, ESF-rådet,

har en viktig roll när det gäller att bistå

frivilligorganisationer som ansöker om bidrag enligt

programmet.

I betänkande 2000/01:SfU11 En nationell

handlingsplan mot rasism, främlingsfientlighet,

homofobi och diskriminering anförde utskottet att

drygt 86 miljoner euro från Europeiska socialfonden,

jämte nationell medfinansiering till motsvarande

belopp under perioden 2001-2006 kommer att satsas på

projekt med syfte att motverka diskriminering i

arbetslivet inom ramen för Equal. Verksamheten skall

bedrivas i form av utvecklingsprojekt som omfattar

ett flertal aktörer, såsom myndigheter,

arbetsmarknadens organisationer, företag och

frivilligorganisationer.

Utskottet kan erinra om att t.ex. Växtkraft mål 3

har till uppgift att stärka individens ställning på

arbetsmarknaden genom kompetensutveckling för att

bidra till tillväxt och ökad sysselsättning. Det

finns fyra insatsområden, av vilka insatsområde

fyra, Lokal utveckling, inte kräver någon

medfinansiering. Syftet är att stödja

kompetensutveckling inom mindre lokala

organisationer och att stärka de lokala aktörerna så

att de kan åta sig vidgade uppgifter inom

sysselsättningsområdet. Lokala aktörer är t.ex.

föreningar, kooperativ, stiftelser och lokala

utvecklingsgrupper med små ekonomiska

förutsättningar.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna

Sf30 yrkande 5, Sf400 yrkande 12, U347 yrkande 7 och

2000/01:Sf611 yrkande 2.

Folkhälsa

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

folkhälsa.

Jämför reservation 39 (mp).

Skrivelsen

I skrivelsen redovisas att insatser skall inriktas

på att förebygga ojämlikheter i folkhälsan.

Integrationsperspektivet kommer att få en mer

framträdande plats i folkhälsoarbetet och för de

insatser som skall förbättra hälsan hos invandrare.

Det handlar om förverkligande av målen lika

rättigheter, skyldigheter och möjligheter för alla

oavsett etnisk och kulturell bakgrund och om att ge

förutsättningar till individers delaktighet i

samhället. Detta förutsätter en god hälsa. I den

integrationspolitiska propositionen finns inget

separat avsnitt om folkhälsa men regeringen bedömer

att området bör lyftas fram.

Flera studier visar att de som har invandrat har

sämre hälsa än genomsnittsbefolkningen i Sverige.

Det kan bero på att de befinner sig i utsatta

situationer, avseende sociala och materiella

villkor, som en följd av att de har invandrat. Det

kan t.ex. handla om diskriminering, bristande

kunskaper i svenska och anledningen till

migrationen.

Studier visar att det förekommer hälsoskillnader

mellan kvinnor och män med utländsk bakgrund. Enligt

Socialstyrelsens rapport Olika villkor - olika hälsa

(1998) har kvinnor från en och en halv till tre

gånger större risk än män att drabbas av ohälsa.

Regeringen bereder för närvarande förslagen från

Nationella folkhälsokommittén om mål för folkhälsan

(SOU 2000:91) och avser att under hösten 2002 lägga

fram en proposition. Ojämlikheter i hälsa på grund

av etnisk tillhörighet uppmärksammas som en viktig

del i arbetet.

I propositionen om narkotika, Nationell

narkotikahandlingsplan (2001/02:91), föreslås bl.a.

ett ökat fokus på sambanden mellan narkotikamissbruk

och bakgrundsförklaringar såsom socioekonomisk

bakgrund, etnisk tillhörighet, ålder och kön.

Åtgärder för att förbättra folkhälsan sker även

inom storstadspolitiken. I storstadspropositionen

(prop. 1997/98:165) anges folkhälsomål och

folkhälsoläge i form av ohälsotal. I de lokala

utvecklingsavtalen finns olika målformuleringar och

åtgärder med inriktning på bättre folkhälsa.

Statens folkhälsoinstitut (FHI) arbetar med att ta

fram en rapport om olika invandrargruppers hälsa i

Sverige. Rapporten skall vara klar under våren 2002

och bygger på tidigare studier av hälsa och ohälsa

hos ett antal invandrargrupper.

Institutet för psykosocial medicin, IPM, har som

verksamhetsmål att öka kunskapen om den psykosociala

hälsan hos flyktingar och övriga invandrare.

De bägge myndigheterna FHI och IPM skall också

beakta etnisk och kulturell mångfald i sitt arbete.

Integrationsverket och Karolinska Institutet

bedriver tillsammans ett fyraårigt projekt

Hälsofrämjande introduktion som skall belysa hur

introduktionen för nyanlända invandrare bör vara för

att stärka hälsa och välbefinnande. Projektet

startade år 2001 och stöds av en internationell

expertgrupp.

Motionen

I motion Sf31 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) rör

yrkandena 7 och 22-27 hälsoaspekter m.m. för

flyktingar och invandrare. Motionärerna anför

följande.

Vissa äldre invandrare kommer inte att lära sig

svenska och en del yngre invandrare kommer att tappa

svenska språket när de blir äldre. Regeringen bör

återkomma med åtgärder för hur äldres behov skall

mötas i samhället då de inte kan tala eller helt

förstå svenska.

Det finns skillnader mellan mäns och kvinnors

hälsa, t.ex. löper kvinnor en och en halv till tre

gånger större risk än män att drabbas av ohälsa.

Motionärerna efterlyser åtgärder för att minska

kvinnors ohälsa.

I välfärdsbokslutet SOU 2001:55 påpekas att barn

och ungdomar med invandrarbakgrund har högre

frekvens olycksfallsdödlighet. I utredningen Det

gäller livet konstateras att ungdomar med

invandrarbakgrund har sämre hälsa. Motionärerna

efterlyser åtgärder för att förbättra

invandrarungdomars hälsa.

Många nyanlända har ett stort behov av tandhälsa

och de saknar de pengar som krävs för tandvård.

Tandhälsa riskerar att bli en etnisk klassfråga.

Motionärerna efterfrågar åtgärder för tandvård.

Kommuner bör anordna föräldrautbildningar

och/eller pappautbildningar för dem med utländsk

bakgrund. Kurserna bör ledas av dem med

invandrarbakgrund.

När flyktingar anländer och genomgår en

hälsoundersökning framkommer inte eventuella

hälsoproblem på grund av rädsla. En ny

läkarundersökning skall ske när personen erhållit

uppehållstillstånd för då vågar personen berätta om

eventuella hälsoproblem.

Det behöver byggas ett nätverk inom sjukvården för

specialkunskap om flyktingars eventuella särskilda

symptom. Särskilda utbildningsinsatser för

sjukvårdspersonal bör genomföras.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning att

integrationsperspektivet bör få en mer framträdande

plats i folkhälsoarbetet mot bakgrund av att flera

studier på området visar på en sämre hälsa för

invandrare och flyktingar än för infödda svenskar.

För att kunna uppnå integrationspolitikens mål,

lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för

alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund, krävs en

ökad medvetenhet om dessa frågeställningar.

Det fortsatta arbetet bör utgå från den

folkhälsoproposition som regeringen aviserat till

hösten 2002.

Utskottet behandlade i betänkande 1999/2000:SfU10

äldre invandrares behov och angav bl.a. att

situationen för olika grupper av äldre invandrare

skiljer sig markant åt, varför också behoven

varierar. Enligt utskottets mening medför Sveriges

alltmer mångkulturella karaktär att nya krav ställs

på äldreomsorgen. Denna måste utformas med hänsyn

till människors olika språk och ursprung. Utskottet

såg positivt på att åtgärder vidtas för att öka

antalet invandrare inom äldreomsorgen.

Socialutskottet har i betänkande 2001/02:SoU12

behandlat motioner om situationen för äldre

invandrare och flyktingar. Socialutskottet hänvisar

till att Äldreberedningen (dir. 1998:109) har i

uppgift att skapa förutsättningar för en långsiktig

utveckling av äldrepolitiken. Beredningen skall

beakta det ökande antalet äldre med utländsk

bakgrund och de konsekvenser detta kan medföra.

Beredningen skall redovisa resultatet senast den 1

maj 2003.

Socialförsäkringsutskottet förutsätter att de

äldre invandrarnas eventuella språksvårigheter

beaktas inom ramen för utredningen. Utskottet

noterar att det i SOU 2002:29 Riv ålderstrappan, ett

diskussionsbetänkande av Äldreberedningen, bl.a.

ingår frågor om etnicitet och åldrande.

Utskottet anser att motion Sf31 yrkande 7 är

tillgodosedd med det anförda, varför motionen bör

avslås.

Utskottet kan konstatera att regeringen i

budgetpropositionen för 2002 (prop. 2001/02:1)

utgiftsområde 9 skriver att målen för folkhälsan

skall ha tydliga köns- och klassperspektiv. Dessutom

skall Statens folkhälsoinstitut fr.o.m. 2001

utvärdera och arbeta med uppföljning för att ge bra

beslutsunderlag på området.

Vad det gäller ungdomars hälsa kan utskottet

påpeka att en barnsäkerhetsdelegation för närvarande

arbetar med frågor om säkerhet och förebyggande av

skador i barns och ungdomars miljö. Man skall bl.a.

kartlägga vilka skador och olycksfall som drabbar

barn och ungdomar och kartlägga vilka barn och

ungdomar som drabbas beroende på bl.a. ålder, kön

och bostadsform. Dessutom skall man överväga om det

behövs några förändringar av lagstiftningen för att

stärka barns och ungdomars skydd och säkerhet.

Delegationen skall redovisa sitt uppdrag i slutet av

2003.

När det gäller stöd i föräldraskapet har Statens

folkhälsoinstitut fått i uppdrag att samla in,

analysera och sprida kunskap om hur föräldrastöd av

olika slag kan utformas. Institutet har erhållit

särskilda medel för detta uppdrag. Bakgrunden till

utredningen är betänkandet Stöd i föräldraskapet

(SOU 1997:161) som pekade på behov av att

föräldrastödet stärks inom kommuner och landsting

och att frivilligorganisationer får stöd i sitt

arbete med att informera föräldrar. Arbetet skall

ske i samverkan med Barnombudsmannen,

Socialstyrelsen, Skolverket, Ungdomsstyrelsen,

Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet.

Arbetet skall bedrivas i projektform och redovisas i

slutet av 2004.

Socialutskottet behandlade i betänkande 2001/02:SoU1

bl.a. motioner om tandvård för vissa grupper och

avstyrkte dessa med hänvisning till den pågående

utvärderingen av tandvårdsreformen (dir. 2000:65).

Bland annat skall tandvårdens kompetens- och

resursbehov belysas utifrån ett

integrationsperspektiv. Arbetet skall slutföras

under våren 2002, och socialförsäkringsutskottet

bedömer att yrkandet i motionen faller inom ramen

för utredningsuppdraget.

För nyanlända finns som regel inte särskilda

introduktionsinsatser när det gäller hälsoarbetet.

Det är kommunerna som svarar för och samordnar

introduktionen. Utskottet framhåller att det inte

får förekomma att asylsökande bibringas

uppfattningen att eventuella hälsoproblem negativt

kan påverka beslut om uppehållstillstånd. Som

framgår av skrivelsen bedriver Integrationsverket

och Karolinska Institutet ett fyraårigt projekt

Hälsofrämjande introduktion, som kommer att belysa

hur introduktionen för nyanlända invandrare bör

organiseras och genomföras för att den skall bidra

till att stärka hälsa och välbefinnande.

Utskottet förutsätter att den fråga som tas upp i

motionens yrkande 27 om nätverk och utbildning inom

sjukvården kommer att behandlas utifrån ett

integrationsperspektiv i propositionen om folkhälsa.

Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motion Sf31 yrkandena 22-27.

Tolkfrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om

tolkverksamheten.

Jämför reservation 40 (kd, mp).

Skrivelsen

Många invandrare i Sverige har svårigheter att

förstå och bli förstådda i komplicerade sammanhang

som t.ex. i kontakterna med myndigheter och med

sjukvården. Myndigheterna skall i sådana sammanhang

använda tolk och det är en förutsättning för att de

skall kunna utföra sina uppdrag. Ansvaret för att

tolk anlitas ligger hos myndigheten, och klagomål

mot att tolk inte anlitats eller att tolken saknade

nödvändig kompetens skall framföras till

myndigheten. Det finns alltså ingen central

myndighet som ansvarar för tolkfrågor i allmänhet.

Utvecklingen de senaste åren har inneburit att många

tolkförmedlingar som tidigare drevs i kommunal regi

har ersatts av förmedlingar som drivs i andra

former. De kommunala tolkförmedlingarna dominerar

marknaden, men de privata tolkförmedlingarna står

för en växande del av det totala utbudet av

tolkservice. Det förekommer också uppgifter om att

förmedlingar anlitar okvalificerade tolkar för att

kunna lämna så låga anbud på sina tolktjänster som

möjligt.

Integrationsverket har i sin rapport Tillgång till

tolk - en samhällsservice (1999:2) redogjort för

olika problem när det gäller tillhandahållande av

tolkservice till myndigheter och till personer som

inte behärskar svenska språket. Verket pekar på

problem som bl.a. rör bristande tillgång på

kvalificerade tolkar samt tolkarnas ersättning och

arbetsvillkor. Regeringen har tillsatt en utredning

(dir. 2001:114) för att utreda behovet av tillsyn

och kvalitetskontroll över tolkförmedlingarnas

verksamhet och, om det finns behov, föreslå hur en

sådan tillsyn och kvalitetskontroll kan utformas.

Utredaren skall klarlägga om en branschorganisation

kan utgöra lämpligt kontrollorgan över

tolkförmedlingar eller om en myndighet bör få detta

uppdrag. Utredaren skall även överväga om

auktorisation av tolkförmedlare bör införas och i så

fall vilka krav som bör ställas för bemyndigande.

Utredningen skall redovisas den 31 oktober 2002.

Motioner

I motion Sf31 yrkande 8 av Kerstin-Maria Stalin

m.fl. (mp) anförs att tolkservicen är eftersatt och

att tillsyn och kvalitetskontroll saknas samt att

myndigheterna av ekonomiska skäl underlåter att

använda auktoriserade tolkar. Motionärerna vill även

betona skillnaden mellan tolkar och översättare.

Tolk och översättare skall finnas till hands för den

nyanlände för att förhindra missförstånd.

Användandet av barn som tolkar kan medföra risk för

familjekonflikter.

I motion Sf32 yrkande 7 av Magda Ayoub m.fl. (kd)

anförs att tillgången på auktoriserade tolkar och

översättare varierar beroende på var i Sverige man

bor. Myndigheterna baserar sina beslut på vad en

tolk eller översättare har låtit översätta åt den

asylsökande. En bristfällig eller dålig tolkning kan

vara ödesdiger för den asylsökande personen. Det är

av största vikt att tolkning och översättning är

korrekt och kvalitetsmärkt genom en auktorisation.

Rättssäkerheten hotas och känslig information kan

komma i orätta händer om icke auktoriserade tolkar

används, anför motionärerna.

Eva Arvidsson och Siw Wittgren-Ahl (s) anför i

motionerna Sf280 och 2000/01:Sf622 att behovet av

tolkservice vid myndighetsutövning är en

samhällsservice för att trygga medborgarnas rätt att

förstå och göra sig förstådda vid

myndighetskontakter. Myndigheter och organisationer

använder inte alltid auktoriserade tolkar. Risken

för fel vid översättning blir därmed ett hot mot

rättssäkerheten. Tolkanvändningen bekostas av

allmänna medel och det är angeläget att få insyn i

verksamheten för att garantera rättssäkerheten.

Motionärerna anser att det bör övervägas om

upphandling av tolktjänster vid myndighetsutövning

är förenligt med rättssäkerhet och om det är

lämpligt med privat tolkverksamhet. Barn användas i

vissa fall som tolkar åt sina föräldrar och får ett

för stort ansvar för familjens situation. Det behövs

fler auktoriserade tolkar. Motionärerna anser att

tolkverksamheten bör ses över.

I motion Sf284 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) anförs

att tolkservice är en viktig förutsättning för

integrationsmöjligheterna för de nyanlända och dem

med bristande språkkunskaper. I förvaltningslagen

fastställs samhällets ansvar för tolkservicen.

Upphandling utan kvalitetsgarantier är inte

förenligt med rättssäkerheten. Motionärerna föreslår

att, förutom förslagen i Integrationsverkets rapport

från 1999 Tillgång till tolk - en samhällsservice,

åtgärder vidtas för att förbättra tolkservicen.

Bland annat behövs en samordning av tolkförmedlingen

eftersom kommunen kan vara en för liten enhet för

att klara behoven. Tolkarnas arbetsvillkor bör ses

över och en tillsynsmyndighet bör inrättas, anför

motionärerna.

I motion Sf287 av Nalin Pekgul (s) anförs att

invandrare i dag har rätt till avgiftsfritt tolkstöd

när de anländer till Sverige men detta får inte bli

ett skäl till att inte lära sig svenska och på så

sätt fördjupa utanförskapet. Motionären anser att

rätten till avgiftsfri tolkhjälp bör begränsas till

två år, och därefter skall tolkservicen beläggas med

avgift. Regeringen bör överväga att införa avgift på

tolkservice efter två år.

Utskottets ställningstagande

Utskottet framhåller att det är ett samhällsintresse

att myndigheterna får tillgång till effektiv

tolkservice som innebär att tolkar med rätt

kvalifikationer får uppdraget. Tolkning är en viktig

samhällsservice som ger möjlighet för personer som

inte behärskar svenska att förstå vad som sägs och

att komma till tals i kontakterna med myndigheter.

Det är viktigt att myndigheterna använder tolk när

behov föreligger. Vid ärendets beredning har SKTF

och Tolkservicerådet informerat om situationen i

tolkverksamheten, synpunkter som i huvudsak

överensstämmer med uppgifterna i skrivelsen.

Utskottet anser att utredningens resultat, som

skall redovisas den 31 oktober 2002, bör inväntas

och avstyrker därmed motionerna Sf31 yrkande 8, Sf32

yrkande 7, Sf280, 2000/01:Sf622 och Sf284.

Vad gäller förslaget i motion Sf287 anser utskottet

inte att tolkservicen generellt sett kan

avgiftsbeläggas efter en viss tid. Bland annat kan

problem uppkomma för vissa äldre nyanländna

invandrare. Motion Sf287 bör därför avslås.

Döva asylsökande och invandrare

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om döva

asylsökande och invandrare.

Jämför reservation 41 (kd, mp).

Motioner

Det finns sex motioner som handlar om döva

asylsökande och invandrare: Sf260 av Ulla Wester

(s), Sf264 av Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub

(kd), Sf269 av Margareta Andersson och Lena Ek (c),

Sf288 av Nils-Göran Holmqvist m.fl. (s), Sf315 av

Sonja Fransson och Christina Nenes (s) och So631

yrkande 2 av Helena Hillar Rosenqvist m.fl. (mp). I

motionerna anförs i huvudsak följande.

Vissa döva asylsökande kommer från länder där döva

utsätts för diskriminering, där t.ex. döva barn

förväntas lära sig tala och avläsa munrörelser utan

någon tillgång till kommunikation på dövas villkor.

Detta minskar människors möjligheter att förstå och

göra sig förstådda i samhället, och därför behöver

döva särskilt upplysas om dövas rättigheter i

Sverige. Särskild hänsyn bör tas vid utplacering

till förläggning. Döva asylsökande placeras ofta på

olika förläggningar i Sverige och blir isolerade när

omgivningen inte kan teckenspråk, varken det som

invandraren använder eller det svenska

teckenspråket. Resurserna för döva asylsökande bör

samordnas till en förläggning.

Många döva asylsökande och invandrare kontaktar

Sveriges Dövas Riksförbund för att få information på

teckenspråk om rättigheter och samhällsinformation.

Kommunerna bör informera om förhållanden som

underlättar inte-grationen i samhället för döva

asylsökande. Undervisning i tfi, teckenspråk för

invandrare, bör ske först och därefter kan den döve

personen lära sig läsa och skriva på svenska.

Situationen för döva asylsökande barn skall särskilt

beaktas, och familjer med döva barn bör placeras i

närheten av en teckenspråkig förskola eller

dövskola. På dessa orter bör föräldrarna få

möjlighet till undervisning på teckenspråk för

invandrare.

Migrationsverkets yttrande

Migrationsverket har beretts tillfälle att yttra sig

över motionerna. Enligt Migrationsverkets yttrande

finns det i dag inga uppgifter om hur många döva

eller hörselskadade asylsökande som är inskrivna i

mottagningssystemet. Döva asylsökande har rätt till

teckenspråkstolk när tolk behövs och kan användas.

Är personen döv skall myndigheterna ordna tolk inom

ramen för sitt uppdrag och huvudmannaskap. Det

gäller landstinget om det gäller tand-, hälso- eller

sjukvård och kommunerna när det gäller barnens

undervisning.

Vad gäller döva vuxna och barn som söker asyl

används en teckenspråkstolk i de fall det går. När

den döve inte behärskar eller endast delvis kan

kommunicera på teckenspråk men kan läsa och skriva

sker asylutredningen med skriftlig kommunikation på

personens hemspråk. För personer som har utvecklat

en egen kommunikation med sin familj kan någon

familjemedlem göra sig till tolk för den sökande.

Verket skriver att de gör allt vad de kan för att

lösa den uppkomna situationen utifrån individens

perspektiv.

Asylsökande barn har från den 1 januari 2002 samma

rätt till undervisning och vid behov specialskolor

som barn som är bosatta i Sverige. Det är kommunerna

som är huvudmän för skolan och som tillsammans med

barnets föräldrar avgör vilken form av undervisning

som bäst tillgodoser barnets behov. Statlig

ersättning utgår till kommunerna i enlighet med

bestämmelserna i förordningen (1990:927) om statlig

ersättning för flyktingmottagande m.m.

Migrationsverket bidrar med det stöd åt föräldrar

till döva barn som behövs för att de skall kunna

delta i barnets utveckling i den mån det är möjligt.

Om barnet behöver undervisning i en specialskola som

finns på annan ort, försöker verket ordna boende åt

familjen i närheten av barnets skola.

Migrationsverket erinrar om att det är föräldrarna

som själva bestämmer om de vill acceptera verkets

erbjudande om en annan bostad eller ej.

Migrationsverket har begränsade möjligheter att

ordna tillrättalagd svenskundervisning för döva

asylsökande och då framför allt för analfabeter.

Asylsökande vuxna har ingen omedelbar rätt till

samma förmåner som personer bosatta i landet. Det är

individuella ställningstaganden som ligger till

grund för vilka möjligheter som kan erbjudas en

individ. När en döv person fått uppehållstillstånd

försöker Migrationsverket att i samtal med individen

och i samråd med Integrationsverket hitta en

bosättning. I de fall personen har eget boende, Ebo,

och inte vill flytta, detta oaktat framtida

möjligheter i förhållande till sitt eller sitt barns

handikapp, bosätts personen automatiskt på sin Ebo-

adress en månad efter beviljat uppehållstillstånd.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening tar motionerna upp mycket

viktiga frågor. De förhållanden som beskrivs har

utskottet fått bekräftade av Sveriges Dövas

Riksförbund som informerat utskottet om situationen

för döva asylsökande och invandrare. Utskottet

kommer därför att för kännedom översända motionerna

till utredningen om översyn av mottagande av och

introduktion för flyktingar och andra invandrare

(dir. 2001:87). Utskottet förutsätter att de frågor

som tas upp i motionerna kommer att övervägas av

utredningen.

Enligt utskottets mening bör utredningsarbetet

därför avvaktas. Utskottet förutsätter vidare att

Migrationsverket även fortsättningsvis uppmärksammar

problemen när det gäller döva asylsökande. Med

hänsyn till det anförda bör motionerna Sf260, Sf264,

Sf269, Sf288, Sf315 och So631 yrkande 2 avslås.

Begreppet invandrare

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

begreppet invandrare.

Jämför reservation 42 (c).

Skrivelsen

Mer än en miljon av Sveriges befolkning har

invandrat, vilket innebär att mer än var tionde

invånare är född utomlands. Därtill finns det 800

000 personer som är födda i Sverige men har en eller

två utrikes födda föräldrar.

Regeringen skriver att begreppet invandrare skall

användas nyanserat och på ett relevant sätt.

Regeringen angav i den integrationspolitiska

propositionen att ingen skall bli klassificerad som

invandrare när det saknar betydelse för sammanhanget

och att begreppet inte bör användas så att det

förstärker ett "vi-och-dom-tänkande". Enligt den

arbetsgrupp som har sett över användningen av

begreppet invandrare i lagar och förordningar och i

myndigheters verksamhet (Ds 1999:48 och Ds 2000:43)

bör begreppet invandrare användas endast när det

gäller människor som själva har flyttat till Sverige

och folkbokförts här. Personer med utländsk bakgrund

avser såväl utrikes födda personer som har invandrat

som personer födda i Sverige med minst en förälder

född utrikes. Invandrarbegreppet är inte tillämpligt

på asylsökande och andra som väntar på beslut om

uppehållstillstånd.

Motionen

I motion 2000/01:Sf611 yrkande 8 av Lennart Daléus

m.fl. (c) anförs att invandrarbegreppet inte är

enhetligt och att statistiken därför blir

missvisande. Motionärerna efterlyser en snävare

användning av begreppet invandrare och att det

endast bör användas när man beskriver invandring.

I yrkande 9 anförs att uppgift om bosättningslandet

och inte födelseland skall anges på

identitetshandlingar.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning att

begreppet invandrare skall användas nyanserat och på

ett relevant sätt. I skrivelsen avser begreppet

invandrare personer som själva har invandrat till

Sverige.

Utskottet anser även att begreppet främst bör

användas när detta förhållande har betydelse för det

man vill beskriva. Av samma skäl bör som huvudregel

inte heller födelseland anges på

identitetshandlingar.

När det gäller begreppet invandrare i statistiken

utformade Statistiska centralbyrån och

Invandrarverket riktlinjer (MIS 1996:5) för

redovisning i statistiken 1996. I riktlinjerna

rekommenderas en grundläggande indelning antingen

efter personers födelseland eller efter deras

medborgarskap. I det första fallet görs en indelning

efter utrikes födda eller födda i Sverige. I det

andra fallet sker en indelning i svenska eller

utländska medborgare. Kategorin utländska medborgare

delas även in i kategorierna födda utomlands och

födda i Sverige.

Det pågår ett arbete med att införa ett nationellt

ID-kort som styrker identitet och medborgarskap och

kan ersätta passet vid resa inom Schengenområdet.

I ett interpellationssvar (2001/02:290) från den 2

april 2002 anför justitieminister Bodström att

införandet av eventuella identitetskort med

nationalitetsangivelse så långt som möjligt skall

kunna erbjudas alla som stadigvarande bor i landet.

Hur detta skall lösas för de utländska medborgarna i

Sverige är komplicerat. Ett fungerande

identitetskort förutsätter godkännande från övriga

EU-länder. Nästa steg i processen är därför att för

övriga medlemsstater presentera ett förslag som

innefattar identitetskort både för svenska

medborgare och utländska medborgare som

stadigvarande bor i Sverige.

Underlag till en sådan presentation kommer att tas

fram inom kort. När övriga medlemsstaters

uppfattning har inhämtats kommer ställning tas till

den fortsatta beredningen.

Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motion 2000/01:Sf611 yrkandena 8 och 9.

Kvinnor och flickor med utländsk

bakgrund

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om kvinnor och

flickor med utländsk bakgrund.

Jämför reservation 43 (kd, c, mp) och 44

(fp).

Skrivelsen

Målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och

män skall ha samma möjligheter, rättigheter och

skyldigheter inom livets alla områden. Detta gäller

alla kvinnor och män, oberoende av bakgrund och

härkomst. Därmed är jämställdhet en del av

integrationspolitiken.

Regeringen avser att öka ansträngningarna för att

uppnå jämställdhetspolitikens mål om lika

rättigheter och möjligheter för kvinnor och män med

utländsk bakgrund. Målen måste införlivas bättre i

integrationsprocessen. Det handlar ytterst om

rättvisa och fördelning av ekonomisk och politisk

makt. Det är också en fråga om demokrati att värdera

kvinnor och män lika. Jämställdhet skall fr.o.m. år

2003 vara ett prioriterat område vid fördelningen av

stöd till organisationer bildade på etnisk grund.

Integrationsverket prioriterar projekt som syftar

till jämställdhet mellan könen. Integrationsverket

skall enligt regleringsbrevet för år 2002 särskilt

beakta jämställdheten mellan könen för att förbättra

livsvillkoren för utsatta flickor och kvinnor med

utländsk bakgrund. Integrationsverket har nu

beslutat att 2,7 miljoner kronor skall användas i

projektstöd och särskilt skall uppmärksammas hur

organisationer bildade på etnisk grund kan delta

aktivt i detta arbete.

Integrations- och jämställdhetspolitiken är viktig i

arbetet med att motverka förekomsten av patriarkala

värderingar. Insatserna berör områden som t.ex.

rättsväsende, socialpolitik, utbildningspolitik och

ungdomspolitik. Regeringens åtgärder är

huvudsakligen inriktade på förebyggande arbete och

förbättrat skydd för individen.

Integrationsverket har på regeringens uppdrag

utarbetat rapporten Låt oss tala om flickor...

(rapport 2000:6) om situationen för vissa särskilt

utsatta flickor. Verket föreslår i rapporten ett

antal åtgärder för att på kort och lång sikt

uppmärksamma och underlätta flickornas situation.

I Rapport om flickor med annan etnisk och

kulturell bakgrund (maj 2000) redovisade

Ungdomsstyrelsen de erfarenheter som finns av arbete

för att stärka ställningen för flickor med annan

etnisk och kulturell bakgrund. En slutsats är att

arbetet med att synliggöra flickor med utländsk

bakgrund bör ha sin utgångspunkt i ett generellt

jämställdhetsperspektiv, där fokus måste flyttas

från den enskilda individen till det omgivande

samhället.

Under åren 1998-2001 har ca 2,3 miljoner kronor

från anslaget Särskilda jämställdhetsåtgärder

satsats på olika projekt som riktar sig till kvinnor

och flickor med invandrarbakgrund.

I december 2001 avsatte regeringen 1,5 miljoner

kronor för år 2002 för att stödja projekt som

belyser problemställningar ur ett jämställdhets- och

inte- grationsperspektiv och stöder utsatta flickor

i patriarkala familjer.

Bland flera åtgärder som presenterades av

regeringen i februari 2002 kan nämnas att 2 miljoner

kronor har avsatts till skyddat boende för utsatta

flickor i patriarkala familjer. Regeringen avser att

i samarbete med länsstyrelserna i de tre

storstadslänen finna en skyndsam lösning på frågan

om behovet av jourbostäder särskilt avsedda för

utsatta flickor. Vidare aviseras lagändringar så att

den svenska lagens 18-årsgräns för äktenskap blir

tillämplig även för utländska medborgare. Regeringen

kommer också att tillsätta en expertgrupp med

uppdrag att ge förslag på åtgärder och arbetsmetoder

som kan skydda och stödja utsatta flickor.

Expertgruppen skall också ge förslag på åtgärder för

att nå män och pojkar med starkt patriarkala

värderingar.

Regeringen inrättade 2000 ett Nationellt råd för

kvinnofrid. Rådet utgör ett rådgivande organ för

frågor som rör våld mot kvinnor. Det är också ett

forum där regeringen kan utbyta erfarenheter och

idéer med företrädare för organisationer och

forskare som är engagerade i frågor som rör våld mot

kvinnor. Rådet skall uppmärksamma problemområden som

behöver åtgärdas. Bland de arbetsområden som rådet

särskilt beaktar finns våld mot invandrade kvinnor

och insatser för män som misshandlar kvinnor.

Motioner

I motion Sf32 yrkande 9 av Magda Ayoub m.fl. (kd)

anförs att man skall tillvarata kvinnojourernas

kunskap om utsatta flickor och stödja dem i den

fortsatta verksamheten.

I motion Sf33 yrkande 5 av Ana Maria Narti och Elver

Jonsson (fp) anförs att många invandrarkvinnor lever

ett segregerat liv och att en förutsättning för att

bli delaktig i samhället är språkkunskaper.

Motionärerna vill även belysa kulturkonflikter för

unga kvinnor i invandrarfamiljer. Liknade yrkanden

finns i motionerna Sf400 yrkande 9 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) och 2000/01:A812 yrkande 14 av

Lars Leijonborg m.fl. (fp).

I motion 2000/01:Sf609 av Kalle Larsson m.fl. (v)

anförs att kvinnor med utländsk bakgrund utsätts för

trefaldig diskriminering i form av kön, klass och

etnicitet. Detta leder till marginalisering och

osynliggörande. Regeringen bör tillsätta en

utredning för att belysa invandrade kvinnors

situation samt utvärdera könsperspektivets genomslag

i integrationspolitiken.

I motion 2000/01:Sf621 av Margareta Sandgren (s)

krävs särskilda insatser för kvinnor med utländsk

bakgrund, som har språksvårigheter, bristande

utbildning eller är arbetslösa, för att öka deras

delaktighet i samhället.

I motion Sf30 yrkande 6 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

anförs att bestämmelser skall införas som innebär

att de föräldrar som arrangerar barnäktenskap skall

ställas till svars på samma sätt som vid

könsstympning.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning att större

kraft måste läggas på arbetet med att utjämna

skillnader i villkor mellan män och kvinnor och att

jämställdhetsperspektivet måste införlivas i alla

led av integrationsarbetet. I skrivelsen redovisas

åtskilliga åtgärder i detta syfte. Bland annat har

inom Regeringskansliet en arbetsgrupp tillsatts för

att studera vilka konkreta insatser som kan göras

för att underlätta situationen för utsatta flickor.

Det krävs bättre kunskap hos myndigheterna och

samarbete mellan myndigheter om flickornas speciella

problem. Det utanförskap som drabbar vissa familjer

kan bidra till att permanenta patriarkala

värderingar rörande mäns och kvinnors roller i

familjen och samhället. Insatser för att stärka

flickors och unga kvinnors ställning bör riktas till

båda könen.

Vidare kommer regeringens forum Nationellt råd för

kvinnofrid att samråda med organisationer för

invandrarkvinnor. Rådet skall utbyta erfarenheter

med frivilligorganisationer och myndigheter, och i

arbetet ingår även att göra en översyn av

kvinnojourernas ekonomiska villkor.

Motion Sf32 yrkande 9 får därmed anses vara

tillgodosedd.

Utskottet vill påpeka att regeringen i oktober 2001

påbörjade en tvåårig satsning som syftar till att

utveckla ungdomars arbete med

generationsövergripande frågor i föreningslivet.

Bland annat skall projekt som syftar till dialog

över generationsgränserna om värdegrundsfrågor kunna

få stöd. 4 miljoner kronor skall avsättas ur

Allmänna arvsfonden och fördelas av

Ungdomsstyrelsen.

Mot bakgrund av det anförda avstyrks motionerna

Sf33 yrkande 5, Sf400 yrkande 9 och 2000/01:A812

yrkande 14.

När det gäller information och kunskap om invandrade

kvinnors situation vill utskottet betona att ett av

målen med integrationspolitiken är

jämställdhetsaspekter och att särskilda insatser i

det fortsatta integrationspolitiska arbetet skall

riktas mot invandrade kvinnor. Motion 2000/01:Sf609

avstyrks.

Även i storstadsarbetet pågår arbete med att stärka

ställningen för kvinnor med utländsk bakgrund.

Parallellt med språkförskolor anordnades t.ex.

studier i svenska för mammor med barn i åldern noll

till fem år. Mammorna får möjlighet till kontakt med

det svenska samhället via de vardagsanknutna

språkstudierna. Med anledning av det anförda får

motion 2000/01:Sf621 anses vara tillgodosedd.

Utskottet vill erinra om att riksdagen i februari

2002 (bet. 2001/02:LU13, rskr. 2001/02:148), med

anledning av motionsförslag, gav regeringen i

uppdrag att återkomma med lagförslag som skall

förhindra barnäktenskap och arrangerade äktenskap.

Socialförsäkringsutskottet anser att

lagstiftningsåtgärderna bör avvaktas. Motion Sf30

yrkande 6 avstyrks.

Ungdomar med utländsk bakgrund

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om ungdomar med

utländsk bakgrund.

Jämför reservation 45 (c).

Skrivelsen

I skrivelsen står att integrationspolitikens mål

skall tydliggöras och de frågor som är förenade med

den gemensamma värdegrunden skall ges ökad

uppmärksamhet i integrationsprocessen liksom

uppväxtvillkoren för barn och ungdomar med utländsk

bakgrund.

En fråga som behöver uppmärksammas är att barn och

ungdomar vars föräldrar har invandrat får sämre

möjligheter i samhället. Forskning tyder på att den

relativt underordnade ställning som invandrare

generellt har till stor del ärvs av deras barn.

Detta gäller även barn som vuxit upp och utbildats i

Sverige.

Förskolan och skolan skall förmedla grundläggande

värden: om människolivets okränkbarhet, om

individens frihet och integritet, om alla människors

lika värde, om jämställdhet mellan kvinnor och män

och om solidaritet med svaga och utsatta. Regeringen

har uppdragit åt Skolverket att ta fram och sprida

exempel på hur skolor och kommuner i samverkan med

olika organisationer och myndigheter arbetar med

jämställdhet och social och etnisk mångfald.

Uppdraget skall redovisas senast den 30 april 2003.

Särskilda resurspersoner skall utbildas i

jämställdhet och genuskunskap och arbeta med

jämställdhetsfrågorna i förskolan och skolan. Målet

är att det skall finnas minst en sådan utbildad

person i samtliga 289 kommuner år 2004.

I oktober 2001 initierade regeringen en tvåårig

satsning som syftar till att utveckla ungdomars

arbete med generationsövergripande frågor i

föreningslivet. Bland annat skall projekt som syftar

till dialog över generationsgränserna om

värdegrundsfrågor kunna få stöd. Totalt avser

regeringen att avsätta 4 miljoner kronor.

Projektmedlen fördelas av Ungdomsstyrelsen.

I Integrationsverkets uppgifter ingår att ur ett

integrationsperspektiv analysera tillståndet och

utvecklingen i samhället. Under år 2002 skall

uppväxtvillkoren för barn och ungdomar med

invandrarbakgrund särskilt belysas. Regeringen avser

att uppdra åt Integrationsverket att redovisa goda

exempel och metoder för att förebygga konflikter

mellan individen och familjen där orsakerna kan vara

patriarkala normer.

Motioner

I motion 2000/01:Sf611 yrkande 4 av Lennart Daléus

m.fl. (c) anförs att särskilda åtgärder behövs för

att undvika att invandrarungdomar får problem med

kulturkonflikter inom sin familj i samband

integrationsprocessen i det svenska samhället.

I motion 2000/01:So451 yrkande 3 av Sofia Jonsson

(c) anförs att Integrationsverket bör få i uppdrag

att stärka invandrarungdomars ställning i samhället.

Utskottets ställningstagande

Utskottet noterar att regeringen i skrivelsen

framhåller att uppväxtvillkoren för barn och

ungdomar med utländsk bakgrund skall ges ökad

uppmärksamhet i integrationsprocessen. Regeringen

har därför ålagt Integrationsverket att särskilt

följa upp och analysera uppväxtvillkoren för barn

och ungdomar med utländsk bakgrund. Resultatet skall

presenteras i Integrationsrapport 2002 den 15 mars

2003.

Utskottet vill även peka på att det är viktigt att

det fokuseras mer på ungdomars introduktion och

förutsättningar för integration än tidigare och

noterar att det i översynen av mottagandet av och

introduktionen för flyktingar och andra invandrare

(dir. 2001:87) bl.a. ingår att se över hur nyanlända

skall få bättre kunskap och förståelse för

grundläggande normer i samhället och det

demokratiska systemet.

I skrivelsen anges att det de senaste åren har

uppmärksammats att pojkar med utländsk bakgrund ofta

får svårigheter såväl med kulturell tillhörighet som

sin egen självbild och att regeringen har gett i

uppdrag till Integrationsverket att se över hur

ungdomar med annan etnisk och kulturell bakgrund och

deras ställning i samhället kan stärkas.

Utskottet anser med hänvisning till det ovan

framförda att motionerna Sf30 yrkande 6,

2000/01:Sf611 yrkande 4 och 2000/01:So451 yrkande 3

är tillgodosedda och bör avslås.

Svenskt medborgarskap

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om svenskt

medborgarskap.

Jämför reservationerna 46 (m) och 47 (mp).

Skrivelsen

Att få svenskt medborgarskap kan ses som ett viktigt

steg i integrationsprocessen. Att ha svenskt

medborgarskap är i hög grad en fråga om delaktighet

och inflytande. I allt högre grad känner dock

människor i dag nära anknytning till mer än ett

land.

Knappt en halv miljon, drygt 5 % av befolkningen,

var år 2000 inte svenska medborgare utan hade

medborgarskap i något annat land. Majoriteten av dem

med annat medborgarskap var födda utomlands, 83 %,

medan 17 % var födda i Sverige. Samtidigt finns det

många som inte är födda i Sverige, men som har

blivit svenska medborgare. Av samtliga som invandrat

till Sverige och som bodde här år 2000 var drygt 60

% naturaliserade. För att bli svensk medborgare

krävs i princip att man har fyllt arton år och har

varit bosatt i Sverige sedan fem år (två år för

nordiska medborgare). Den som är flykting eller

statslös skall ha bott fyra år i Sverige för att få

medborgarskap. Därutöver ställs krav på ett

hederligt levnadssätt. Enligt den nya lagen om

svenskt medborgarskap som trädde i kraft den 1 juli

2001 är det möjligt att ha dubbelt medborgarskap.

Medborgarskap kan ha betydelse för enskilda

människors integrationsprocess och känsla av

inflytande och delaktighet. Utöver en känslomässig

aspekt och formella rättigheter som rösträtt, medför

medborgarskap andra fördelar som att det underlättar

resandet och känsla av tillhörighet. Den nya lagen

är ur integrationshänseende viktig då den markerar

att en individ inte behöver välja en identitet och

ett hemland, utan kan vara tillhörig mer än ett land

samtidigt.

Motioner

I motion Sf29 av Jeppe Johnsson (m) anförs att fler

invandrare skulle känna sig motiverade att delta i

svenskundervisningen om ett språkkrav införs för

svenskt medborgarskap. Även kunskaper om det svenska

samhället bör krävas. Bättre svenskkunskaper skapar

också större delaktighet i samhället. Liknande

förslag framförs i motionerna Sf228 av Marietta de

Pourbaix-Lundin och Inger René (m) och Sf251 av

Jeppe Johnsson och Elizabeth Nyström (m).

I motion Sf31 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)

yrkande 17 anförs att för att förtydliga att de som

bor i Sverige ingår i det svenska samhället bör de

erhålla svenskt medborgarskap efter tre års

folkbokföring och inte som i dag efter fem år. Även

barn skall ha denna möjlighet.

I motion Sf394 yrkande 7 av Lotta N Hedström m.fl.

(mp) anförs att barn som ges permanent

uppehållstillstånd omgående skall kunna ansöka om

medborgarskap, ett visst antal år för s.k. hemvist

skall inte behövas,.

I motion Sf311 av Anita Sidén och Cecilia Magnusson

(m) anförs att synnerliga skäl skall krävas för att

Migrationsverket skall kunna frångå

Säkerhetspolisens rekommendation om avslag inför

beslut om permanent uppehållstillstånd eller

medborgarskap.

Utskottets ställningstagande

Utskottet behandlade i betänkande 2000/01:SfU8 Lag

om svenskt medborgarskap liknande förslag om

språkkrav och kunskaper om samhället. Utskottet

ansåg att det var mycket viktigt för den enskilde

invandraren att ha kunskaper i svenska språket och

att man på alla sätt bör underlätta för invandrarna

att få såndana kunskaper. Enligt utskottets mening

ökar goda kunskaper i svenska språket och om svenska

samhällsförhållanden förutsättningarna för arbete

och deltagande i samhällslivet. Utskottet menar att

det bör vara det allmännas uppgift att se till att

professionell undervisning erbjuds och att den är av

god kvalitet samt att undervisningen så långt som

möjligt anpassas till individuella förutsättningar

och behov. Utskottet anser också att det ytterst är

de enskilda individerna som måste ta ansvar för sin

språkinlärning. Samhället kan stimulera

språkinlärning men motivationen och kunskaperna kan

inte tvingas fram. Enligt utskottets uppfattning

skulle ett språkkrav för erhållande av svenskt

medborgarskap medföra svårigheter. Bland annat

uppkommer frågan om vilken kunskapsnivå som skall

uppnås och hur denna skall dokumenteras. Vidare

skulle kontrollen av att kunskapskravet uppnåtts

innebära en ökad administration, och det skulle vara

förenat med betydande svårigheter att få till stånd

ett rättvist och praktiskt system.

Utskottet vidhåller sin tidigare intagna

uppfattning. Med hänsyn till det anförda avstyrker

utskottet motionerna Sf228, Sf251 och Sf29.

Genom den nya lagen om svenskt medborgarskap har

möjligheterna för att barn skall bli svenska

medborgare förstärkts. Ett statslöst barn som fötts

i Sverige skall kunna få svenskt medborgarskap genom

anmälan om barnet har permanent uppehållstillstånd i

Sverige och hemvist här. Ett statslöst barn som

kommer till Sverige under sin uppväxt skall kunna få

svenskt medborgarskap genom anmälan om barnet har

permanent uppehållstillstånd i Sverige och hemvist

här sedan minst tre år. Barn med utländskt

medborgarskap skall kunna få svenskt medborgarskap

om barnet har permanent uppehållstillstånd i landet

och hemvist här sedan minst fem år.

Beträffande statslösa barn födda utomlands

uttalade utskottet i betänkande 2000/01:SfU8 att det

genom krav på viss hemvisttid i dessa fall erhålls

en verklig koppling mellan barnet och det svenska

samhället. Utskottet vidhåller sin tidigare intagna

ståndpunkt som i än högre grad gäller barn som inte

är statslösa utan har ett annat medborgarskap.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Sf32 yrkande 17 och Sf394 yrkande 7.

Ett av de villkor för naturalisation som uppställs i

11 § lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap är att

sökanden fört och kan förväntas komma att ha ett

hederligt levnadssätt. Som ett led i prövningen av

om detta villkor är uppfyllt begär Migrationsverket

i naturalisationsärenden där sökanden fyllt 15 år

ett s.k. kontrollbesked hos Rikspolisstyrelsen

(Säkerhetspolisen). Syftet med denna begäran är att

utröna om det finns några hinder av säkerhetsmässig

karaktär mot att bevilja sökanden svenskt

medborgarskap.

Genom den nya lagen om svenskt medborgarskap har

Migrationsverket övertagit funktionen som första

instans. Migrationsverkets beslut i dessa ärenden

kan överklagas hos regeringen. Regeringen har det

yttersta ansvaret för rikets säkerhet och för den

allmänna säkerheten. Såväl sökanden som

Rikspolisstyrelsen har rätt att överklaga

Migrationsverkets beslut, om beslutet går parten

emot. Därför gäller förvärv av svenskt medborgarskap

i ett säkerhetsärende från och med den dag då

beslutet har vunnit laga kraft. Definitionen av ett

säkerhetsärende anges i lagtexten. Med

säkerhetsärende avses ett ärende där

Rikspolisstyrelsen hos Migrationsverket har

föreslagit att ansökan avslås av skäl som rör rikets

säkerhet eller allmän säkerhet.

Utskottet anser att denna ordning tillgodoser

kraven i motion Sf311 såvitt avser

medborgarskapsärenden.

När det gäller frågan om uppehållstillstånd kan

nämnas att en särskild processordning i

säkerhetsärenden har föreslagits i utredningsförslag

om ny rättsordning i utlänningsärenden (SOU

1999:16). Regeringen avser att i höst lämna en

proposition om ny instans- och processordning.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf311.

Återvandring

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om

återvandring.

Jämför reservation 48 (mp).

Motionen

I motion Sf31 yrkande 3 av Kerstin-Maria Stalin

m.fl. (mp) anförs att stat och kommun i dag indirekt

utövar påtryckning på invandrare för att förmå dem

att återvända. Motionärna anser att det inte får

förekomma utan anser att återvändandeprogram skall

vara frivilliga och utan påtryckning.

Utskottets ställningstagande

I den svenska migrationspolitiken, som utgår från en

helhetssyn, ingår bl.a. en återvandringspolitik.

Staten ger bidrag till åtgärder för frivillig

återvandring av personer som efter att ha varit

bosatta i Sverige under längre eller kortare tid

väljer att återvandra till sitt ursprungliga hemland

eller till annat bosättningsland.

I samband med beslutet om en ny migrationspolitik

år 1996 lade riksdagen fast riktlinjerna för

återvandringspolitiken. I det sammanhanget uttalades

att ingen tvekan får råda om att den som fått

permanent uppehållstillstånd själv avgör om och när

han eller hon vill återvända till sitt

ursprungsland. Påtryckningar av stat eller kommun

för att få en person att återvända kan inte

accepteras.

Utskottet har tidigare behandlat frågan om

återvandring, se senast i betänkande 2001/02:SfU8

Migration och asylpolitik, och framhållit att ingen

tvekan får råda om att den som fått ett permanent

uppehållstillstånd själv avgör om och när han eller

hon vill återvända till sitt ursprungsland.

Utskottet har även uttalat att personer som ansetts

som skyddsbehövande, men som vill återvända till

ursprungslandet, i de statliga och kommunala

mottagningsprogrammen i princip från början bör få

stöd för att i möjligaste mån integrera sig i

Sverige. Det bör ske på ett sätt som samtidigt, för

den som så önskar, främjar möjligheten att återvända

till det tidigare hemlandet.

Utskottet vidhåller sin tidigare intagna

uppfattning och avstyrker motion Sf31 yrkande 3.

Forskning om integrationsfrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om

forskning om integrationsfrågor.

Jämför reservation 49 (mp)

Motionen

Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) anför i motion Sf31

yrkande 15 att det finns ett kontinuerligt behov av

kunskap om integrationsfrågor genom forskning,

djupstudier och statistik. Det finns också behov av

att ta del av den forskning och diskussion om ett

mångkulturellt samhälle som finns i många andra

länder.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill påpeka att en av Integrationsverkets

uppgifter är att ha ett samlat ansvar och samlad

kompetens, att följa och utvärdera

samhällsutvecklingen ur ett integrationspolitiskt

perspektiv samt att verka för att öka kunskaperna i

samhället inom integrationsområdet. Utskottet

noterar att Integrationsverket på uppdrag av

regeringen har byggt upp en nationell kunskapsbank

om arbetet mot rasism, främlingsfientlighet och

etnisk diskriminering - Sverige mot rasism

(www.sverigemotrasism.nu). Kunskapsbanken innehåller

information och erfarenheter av arbete mot rasism,

främlingsfientlighet och etnisk diskriminering,

kunskap om nationellt arbete inom olika

samhällssektorer och på olika nivåer samt även

motsvarande information som kan inhämtas om arbetet

i andra länder. I kunskapsbanken redovisas såväl

nationell som internationell forskning.

Utbildningsutskottet framhåller i sitt yttrande

den mängd forskning som pågår inom området

invandring och integration, bl.a. inom

verksamhetsområdet för Forskningsrådet för arbetsliv

och socialvetenskap (FAS). Andra finansiärer inom

området är Vetenskapsrådet och Riksbankens

Jubileumsfond. Inom området internationell migration

och etniska relationer pågår projekt vid en rad

högskolor, och möjligheten att bedriva

forskarutbildning inom området finns sedan 1999.

Vidare tas en mängd statistik som rör dess områden

fram.

Med hänvisning härtill anser utbildningsutskottet

att yrkandet bör avstyrkas.

Socialförsäkringsutskottet avstyrker med anledning

av det ovan anförda motion Sf31 yrkande 15.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Integrationspolitikens mål (punkt 1)

av Margit Gennser, Göran Lindblad, Cecilia

Magnusson och Margareta Cederfelt (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Sf28 yrkande 1 samt

2001/02:Sf334 yrkande 1 och avslår motionerna

2001/02:Sf31 yrkande 29, 2001/02:Sf400 yrkandena 1

och 2, 2000/01:Sf611 yrkande 3 och 2000/01: Sf617

yrkandena 1 och 8.

Ställningstagande

Omsvängningen i regeringens integrationspolitik är

positiv, från bidragsberoende till egenförsörjning.

Men det sker med regleringar, särlösningar och

särskilda bidrag. Vi anser att det bästa sättet att

skapa förutsättningar för egenförsörjning och snabb

integration i det svenska samhället sker bl.a. genom

matchning av arbetssökande och arbetsgivare. Detta

förutsätter en öppen och rörlig arbetsmarknad samt

en bättre avvägning mellan skatter och

transfereringssystem. Arbetsrätten skall avregleras

och anpassas efter en internationell arbetsmarknad.

Utgångspunkten skall vara människors lika intresse

av att arbeta och vara självförsörjande och inte att

särbehandla inflyttade människor. Även en radikal

omläggning av den generella ekonomiska politiken i

form av avregleringar och sänkta skatter behövs.

2. Integrationspolitikens mål (punkt 1)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 2. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Sf611 yrkande 3 och avslår

motionerna 2001/02:Sf28 yrkande 1, 2001/02:Sf31

yrkande 29, 2001/02:Sf334 yrkande 1, 2001/02:Sf400

yrkandena 1 och 2 samt 2000/01: Sf617 yrkandena 1

och 8.

Ställningstagande

Efterlevnad av den svenska lagstiftningen skall

gälla oavsett kulturella traditioner. I Sverige

råder demokratiskt stiftade lagar, och samhället får

aldrig acceptera att lagarna överskrids på grund av

olika kulturella traditioner.

3. Integrationspolitikens mål (punkt 1)

av Bo Könberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som mening vad

som anförs i reservation 3. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Sf400 yrkandena 1 och 2

samt 2000/01:Sf617 yrkandena 1 och 8 samt avslår

motionerna 2001/02:Sf28 yrkande 1, 2001/02:Sf31

yrkande 29, 2001/02:Sf334 yrkande 1 och

2000/01:Sf611 yrkande 3.

Ställningstagande

Integrationspolitikens viktigaste uppgift är att

angripa de strukturer som försvårar för människor

att bryta sig ur isolering och utanförskap samt ge

människor makt över sitt liv och sin vardag. Det är

av tradition samhället, med myndigheter,

organisationer och folkrörelser, som skall lösa

individens problem. Den enskilda individen förväntas

inte vilja eller kunna ta itu med sina svårigheter.

Många människor har svårigheter att ta sig in på

arbetsmarknaden på grund av bristande språkkunskaper

och avsaknad av kontakter i samhället.

Minoritetsgrupper och individer måste få praktiska

möjligheter att agera, ta initiativ, förverkliga

planer och tillfredsställa sin egna behov.

Integrationen blir ett faktum när människorna får

tala och agera för sig själva. En ny

integrationspolitik skall baseras på de nya

invånarnas initiativ och ansvarstagande.

4. Integrationspolitikens mål (punkt 1)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 4. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Sf31 yrkande 29 och avslår

motionerna 2001/02:Sf28 yrkande 1, 2001/02:Sf334

yrkande 1, 2001/02:Sf400 yrkandena 1 och 2,

2000/01:Sf611 yrkande 3 och 2000/01: Sf617 yrkandena

1 och 8.

Ställningstagande

Det är viktigt att mångfald och integration betonas

i regleringsbreven. Alla myndigheter skall präglas

av detta och inte bara de direkt berörda.

5. Bosättning i kommun (punkt 2)

av Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 5. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Sf30 yrkande 4 och avslår

motionerna 2001/02:Sf31 yrkande 5, 2001/02:Sf32

yrkande 5 och 2001/02:Sf255 yrkande 4.

Ställningstagande

En asylsökande person som bor på förläggning får

hjälp av Integrationsverket med kommunplacering. Bor

personen däremot i eget boende åligger det kommunen

där flyktingen befinner sig när han eller hon

erhåller uppehållstillstånd att finna en bostad. I

dag skall en person som har eget boende vara beredd

att lämna det och acceptera plats på förläggning för

att Integrationsverket skall åta sig att finna en

kommunplacering. Vi anser att ansvaret för

kommunplacering bör ligga hos Integrationsverket

även för de flyktingar som har eget boende.

6. Bosättning i kommun (punkt 2)

av Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 6. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Sf32 yrkande 5 och avslår

motionerna 2001/02:Sf30 yrkande 4, 2001/02:Sf31

yrkande 5 och 2001/02:Sf255 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi anser att nyanlända personer skall ha rätt att

välja bostadsort men även ha möjlighet att flytta

till en annan kommun. Samhället skall erbjuda

information om förhållanden i olika kommuner och

bostadsområden. Systemet med förhandlingar och avtal

med kommunerna bör avskaffas. Stödet till den

nyanlände personen bör i stället bestå av en

utvecklingspeng. På så sätt får individen och den

lokala nivån ett större ansvar.

7. Bosättning i kommun (punkt 2)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 7. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Sf255 yrkande 4 och avslår

motionerna 2001/02:Sf30 yrkande 4, 2001/02:Sf31

yrkande 5 och 2001/02:Sf32 yrkande 5.

Ställningstagande

Utgångspunkten för samhället skall vara den enskilda

individens behov och önskningar om hur han eller hon

vill inrätta sitt eget liv. Generella och påtvingade

särlösningar för människor med utländsk bakgrund

skall undvikas. Besluten skall fattas så nära den

enskilda individen som möjligt. Då känner sig

människor delaktiga och har möjlighet att påverka

beslut. Flyktingmottagandet bör decentraliseras så

att alla kommuner som kan erbjuda god kvalitet på

mottagandet får möjlighet att göra det. En jämnare

fördelning av mottagandet över landet bidrar till en

positiv syn på flyktingpolitiken och underlättar för

de mottagande kommunerna.

8. Bosättning i kommun (punkt 2)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 8. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Sf31 yrkande 5 och avslår

motionerna 2001/02:Sf30 yrkande 4, 2001/02:Sf32

yrkande 5 och 2001/02:Sf255 yrkande 4.

Ställningstagande

Nyanlända personer skall ha rätt att välja

bostadsort men även ha möjlighet att flytta till en

annan kommun. Samhället skall endast rekommendera

orter. Det är därför viktigt att fler hyresbostäder

byggs och frigörs i kommuner som har få flyktingar.

9. Introduktion från första dagen (punkt 3)

av Ulla Hoffmann (v), Kerstin-Maria Stalin (mp)

och Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 9. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Sf30 yrkande 3 och

2001/02:Sf31 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att integrationspolitiken skall innefatta

tiden på mottagningsenheterna även om en person

senare blir avvisad.

Regeringen bör inleda ett arbete som syftar till

att integrationen börjar den dagen en person söker

asyl.

10. Introduktion i övrigt (punkt 4)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 10. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Sf255 yrkande 3 samt avslår

motion 2001/02:Sf31 yrkandena 1, 4 och 10.

Ställningstagande

Kommunernas samarbete med berörda myndigheter är

bristfällig. Genom ökat samarbete vid mottagandet av

asylsökande skapas en helhetsbild i ärendet och

individen får ökat inflytande över sin situation.

11. Introduktion i övrigt (punkt 4)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 11. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Sf31 yrkandena 1, 4 och 10

samt avslår motion 2001/02:Sf255 yrkande 3.

Ställningstagande

Individuella introduktionsprogram skall omgående

upprättas av kommunen. Människor med

flyktingerfarenhet och egen erfarenhet från

introduktionsprogrammen bör utforma den övergripande

planeringen. Introduktionsprogrammet kan även

utformas som en demokratiskolning för nyanlända och

bofasta. Även en översyn av

introduktionsersättningens storlek bör göras

eftersom den länge varit på samma nivå. Dessutom bör

ett tilläggsdirektiv ges till utredningen om översyn

av mottagande av och introduktion för flyktingar och

andra invandrare om kvinnors situation, då kvinnor

och män har olika möjligheter och förutsättningar.

12. Arbete före uppehållstillstånd (punkt 5)

av Margit Gennser (m), Rose-Marie Frebran (kd),

Göran Lindblad (m), Cecilia Magnusson (m),

Birgitta Carlsson (c), Margareta Cederfelt (m)

och Magda Ayoub (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 12. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Sf27 yrkande 1.

Ställningstagande

Ett tillfälligt arbetstillstånd i avvaktan på

uppehållstillstånd bör införas så att nyanlända

flyktingar lättare kan integreras i samhället. Ett

arbete är bästa vägen till integration.

13. Reformerad flyktingmottagning (punkt 6)

av Bo Könberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 13. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Sf33 yrkande 1.

Ställningstagande

Nuvarande regelverk försvårar flyktingars start i

Sverige. Långa väntetider och ovisshet bidrar till

svårigheter. Handläggningstiderna bör kortas och det

bör lagstiftas därom. Flyktingmottagandet bör

reformeras, och handläggningen bör inte överstiga

tre månader.

14. Mottagande av ensamkommande barn (punkt 7)

av Rose-Marie Frebran (kd), Kerstin-Maria Stalin

(mp), Birgitta Carlsson (c) och Magda Ayoub (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 14. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Sf31 yrkande 9.

Ställningstagande

Vi anser att regeringen snarast bör återkomma till

riksdagen vad gäller ansvarsfördelningen för

ensamkommande barn beträffande asylfrågan, boendet

och hälsan.

15. Svenska för invandrare (sfi) (punkt 9)

av Margit Gennser, Göran Lindblad, Cecilia

Magnusson och Margareta Cederfelt (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 15. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Sf28 yrkande 3 och avslår

motionerna 2001/02:Sf27 yrkande 2 och 2001/02:Sf30

yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att kraven på sfi skall skärpas och

utbildningen individualiseras. Detta kan uppnås

genom en s.k. sfi-check, dvs. den som invandrat får

en check att köpa svenskundervisning för. En sfi-

check ger inflytande för den det berör, och när

pengarna följer individen kommer konkurrensen mellan

utbildningsanordnarna att höja kvaliteten. Sfi skall

utvärderas varje år och resultaten skall

offentliggöras.

16. Svenska för invandrare (sfi) (punkt 9)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 16. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Sf27 yrkande 2 och avslår

motionerna 2001/02:Sf28 yrkande 3 och 2001/02:Sf30

yrkande 2.

Ställningstagande

Sfi-undervisningen måste bli mer fordrande vad

gäller resultat. Undervisningen måste bättre

anpassas efter elevernas situation, bakgrund,

förkunskaper och intresse. Även kvalitet, pedagogik

och metodik bör förbättras. Möjligheter till arbete

och ökat deltagande i samhället uppnås genom

kvalitet i undervisning i svenska för invandrare.

Genom goda svenska språkkunskaper uppnås kunskap om

historia, kultur, lagar och regler i Sverige.

17. Svenska för invandrare och arbetspraktik

(punkt 10)

av Rose-Marie Frebran (kd), Kerstin-Maria Stalin

(mp), Birgitta Carlsson (c) och Magda Ayoub (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 17. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Sf27 yrkande 3,

2001/02:Sf31 yrkande 6 och 2000/01:Sf645 yrkande 28.

Ställningstagande

Vi anser att det är viktigt att svenskundervisning

för invandrare kombineras med arbetspraktik. Sfi-

kurserna skall vara individualiserade och anpassade

efter utbildningsnivå, språkgrupper, förutsättningar

och ambitionsnivå. I flera kommuner har försök

gjorts där nyanlända har påbörjat språkundervisning

som kopplats till en praktisk utbildning med

inriktning på yrkestermer. Erfarenheter visar att de

personer som snabbt får tillgång till

arbetsmarknaden tillgodogör sig svenskundervisningen

på ett bättre sätt. För många arbetskraftsinvandrade

har vägen till språket gått via arbetsplatsen.

18. Registrering av arbetssökande (punkt 11)

av Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub ( båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 18. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Sf645 yrkande 27.

Ställningstagande

Arbetssökande utan tillräckliga sfi-poäng får ofta

inte registrera sig som arbetssökande på

arbetsförmedlingen. Ibland måste kravet på kunskapen

i svenska modereras. Utbildare skall ha möjlighet

att skriva ett intyg om elevens språkkunskaper. Även

arbetsförmedlingen bör anordna ett språktest för att

kunna erbjuda en lämplig praktikplats.

19. Validering (punkt 12)

av Margit Gennser (m), Rose-Marie Frebran (kd),

Göran Lindblad (m), Cecilia Magnusson (m),

Birgitta Carlsson (c), Margareta Cederfelt (m)

och Magda Ayoub (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 19. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Sf27 yrkande 4,

2001/02:Sf28 yrkande 4, 2001/02:Sf32 yrkande 2 och

2000/01:Sf619 yrkande 1 samt avslår motion

2000/01:Sf629.

Ställningstagande

Personer med framför allt utomnordisk utbildning och

yrkeserfarenhet har problem med att få sin

utbildning och sina erfarenheter validerade.

Invandrade personer möts ofta av okunskap och

oförståelse för vilken kunskap de har inom sitt

yrkesområde. Det gäller både högutbildade akademiker

och de med gedigna yrkeskunskaper. Invandrare

riskerar att få arbeten inom andra yrken än vad de

är utbildade för. De skall därför ges möjligheter

att få sin utbildning värderad så snart som möjlig

för att kunna börja arbeta. Yrkeserfarenhet skall

kunna översättas så att eventuella kompletteringar

kan göras. Det behövs ett program, och förslag bör

snarast läggas för att tillvarata migranters

utbildning och yrkeskunskaper på ett effektivare

sätt än i dag.

20. Utbildning och språk (punkt 13)

av Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 20. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Sf32 yrkande 4 och avslår

motionerna 2001/02:Sf31 yrkandena 13, 14 och 28 samt

2001/02:Sf33 yrkande 2.

Ställningstagande

Modersmålsundervisning är positiv både för den

enskilda individen och en tillgång för samhället vad

avser både språkkunskaper och kulturell kompetens på

en mängd olika områden. Rätten till

modersmålsundervisning bör stärkas ytterligare.

21. Utbildning och språk (punkt 13)

av Bo Könberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 13

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 21. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Sf33 yrkande 2 och avslår

motionerna 2001/02:Sf31 yrkandena 13, 14 och 28 och

2001/02:Sf32 yrkande 4.

Ställningstagande

Skolan riskerar att bli en segregerad del av det

svenska samhället där eleverna med utländsk bakgrund

missgynnas. Sverige behöver en ny skolpolitik och

skola som kan ge kunskaper till varje elev utifrån

individens behov och förutsättningar. Med särskild

satsning på läsning och skrivning redan från

förskolan kan barn med utländsk bakgrund nå lika

goda resultat i svenska som barn med helsvensk

bakgrund. Skolan kan bli ett verktyg för att

motverka segregation. Bostadssegregationens effekter

kan brytas om elever från olika områden integreras i

en skola genom att elever får större möjligheter att

gå på en skola i ett annat område än där de bor.

Grund- och gymnasieskolor i utsatta bostadsområden

bör profileras och genomgå en kvalitetssäkring.

22. Utbildning och språk (punkt 13)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 13

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 22. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Sf31 yrkandena 13, 14 och

28 samt avslår motionerna 2001/02:Sf32 yrkande 4 och

2001/02:Sf33 yrkande 2.

Ställningstagande

Hemspråkslärarnas status måste höjas till samma nivå

som andra språklärares. Vidare bör förskolan ha en

roll som förmedlare av kunskap om olika kulturer,

språk och kunskaper. Därtill bör ungdomar med

invandrarbakgrund, som inte tillåts delta i skolans

sexualundervisning för sina föräldrar, få denna

kunskap på annat sätt. En möjlighet är att

Integrationsverket tillsammans med

ungdomsmottagningarna och skolorna startar ett

samarbete för att nå ungdomarna. En dialog bör även

föras med invandrarföreningarna.

23. Gömda barns skolgång (punkt 14)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 14

borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 23. Därmed bifaller riksdagen motion

2001/02:Sf31 yrkande 16.

Ställningstagande

Det bör vara möjligt att erbjuda barn som gömmer sig

för att undgå utvisning någon form av

skolundervisning. Barn kan leva gömda under lång tid

och möjligheten till skolgång skulle förbättra deras

psykiska hälsa och fortsatta utveckling, oavsett om

de får stanna i Sverige eller inte.

24. Utvecklingen i storstadsregionerna

(punkt 15)

av Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 24. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Sf30 yrkandena 1 och 7 samt

avslår motionerna 2001/02:Sf27 yrkande 5,

2001/02:Sf399 yrkande 31, 2001/02:A226 yrkande 1,

2001/02:Ju237 yrkande 18, 2000/01:Sf611 yrkandena 6,

7 och 12, 2000/01:Sf613, 2000/01:Sf637 och

2000/01:Bo223 yrkande 10.

Ställningstagande

Vi anser att det bör införas krav på obligatoriska

boendeplaneringsprogram. Särskild hänsyn skall tas

till den befintliga sammansättningen av

upplåtelseformer för att motverka segregation såväl

i miljonprogrammens områden som i homogent

segregerade områden. En av boendeplaneringens mest

centrala uppgifter, bör vara att öka den andel av

upplåtelseformerna som är underrepresenterad, för

att undvika ett segregerat boende. Förutom detta bör

en plan för integrering av människor från etniskt

segregerade områden upprättas för att bryta ett

homogent mönster, t.ex. i Danderyd.

25. Utvecklingen i storstadsregionerna

(punkt 15)

av Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 25. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Sf399 yrkande 31 och avslår

motionerna 2001/02:Sf27 yrkande 5, 2001/02:Sf30

yrkandena 1 och 7, 2001/02:A226 yrkande 1,

2001/02:Ju237 yrkande 18, 2000/01:Sf611 yrkandena 6,

7 och 12, 2000/01:Sf613, 2000/01:Sf637 och

2000/01:Bo223 yrkande 10.

Ställningstagande

Vi anser att utlokalisering av myndigheter och

institutioner bör ske till invandrartäta områden.

26. Utvecklingen i storstadsregionerna

(punkt 15)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 15

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 26. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Sf27 yrkande 5,

2001/02:Ju237 yrkande 18, 2001/02:A226 yrkande 1,

2000/01:Sf611 yrkandena 6, 7 och 12 samt

2000/01:Bo223 yrkande 10 och avslår motionerna

2001/02:Sf30 yrkandena 1 och 7, 2001/02:Sf399

yrkande 31, 2000/01:Sf613 och 2000/01:Sf637.

Ställningstagande

Segregerade bostadsområden och skolor medför att

människor känner sig utanför samhället. För att

komma till rätta med problem som utanförskap och

segregation skall integrerade bostadsområden och

skolor skapas. Även ökat lokalt inflytande med

aktiva medborgare som ansvarar för lokal omsorg

begränsar segregationens avigsidor. Människor som

går samman i lokala utvecklingsgrupper för att lösa

gemensamma problem stärker det demokratiska

inflytandet och det lokala självbestämmandet.

Därutöver är brukarinflytande ett sätt att öka

medborgarnas inflytande och medbestämmande i

samhället. Föräldrar och elever skall ha rätt att

vara med och fatta besluten i lokala styrelser, som

t.ex. i skolan. För att stödja utvecklingen i

utsatta förorter bör ekonomiska utvecklingszoner

inrättas, enligt liknande modell som prövas i vissa

glesbygdsområden i Sverige. Förslag om en

lagstiftning för ekonomiska frizoner bör utredas.

Slutligen bör lokalhyreslagstiftningen ses över så

att mindre serviceföretag inte drabbas av oskäliga

hyreshöjningar, vilka i sin tur medför att tillgång

till service går förlorad.

27. Inflytande och delaktighet i samhället

(punkt 16)

av Rose-Marie Frebran (kd), Kerstin-Maria Stalin

(mp) och Magda Ayoub (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 27. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Sf31 yrkandena 19 och 20

samt avslår motionerna 2000/01:Sf611 yrkande 5 och

2000/01:Sf624.

Ställningstagande

Satsningar skall ske på etniska organisationer men

även på svenska frivilligorganisationer. Det är även

viktigt att eventuella projekt ger möjlighet till

långsiktigt arbete.

28. Inflytande och delaktighet i samhället

(punkt 16)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 16

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 28. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Sf611 yrkande 5 och avslår

motionerna 2001/02:Sf31 yrkandena 19 samt 20 och

2000/01:Sf624.

Ställningstagande

Många av dem med utländsk bakgrund har inte samma

möjligheter och förutsättningar som andra att

medverka i samhällsarbetet eftersom det tar tid att

lära sig språket och att finna de formella och

informella vägarna i det politiska arbetet. De

politiska partierna har tillsammans ett ansvar för

att engagera inflyttade svenskar i det demokratiska

samhällsarbetet.

29. Valdeltagande och rösträtt (punkt 17)

av Ulla Hoffmann (v), Kerstin-Maria Stalin (mp)

och Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 29. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Sf31 yrkande 18 och avslår

motion 2001/02:Sf32 yrkande 6.

Ställningstagande

Personer med utländskt medborgarskap som är

folkbokförda här i landet bör få rösträtt i såväl

riksdags- som kommunalval.

30. Valdeltagande och rösträtt (punkt 17)

av Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 30. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Sf32 yrkande 6 och avslår

motion 2001/02:Sf31 yrkande 18.

Ställningstagande

Särskilda insatser bör göras för att öka

valdeltagandet bland invandrargrupper.

31. Arbete och försörjning (punkt 18)

av Margit Gennser, Göran Lindblad, Cecilia

Magnusson och Margareta Cederfelt (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 31. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Sf28 yrkandena 2 och 5

samt 2001/02:Sf334 yrkande 6 och avslår motionerna

2001/02:Sf31 yrkandena 11, 12 och 21, 2001/02:Sf33

yrkandena 3 och 4, 2000/01:Sf617 yrkande 3 och

2000/01:Sf645 yrkande 29.

Ställningstagande

Arbetslösheten är högre för dem med utländsk

bakgrund. För dem med arbete är anställningsvillkor

och lön i förhållande till utbildningsbakgrund och

arbetslivsefarenhet sämre än för infödda svenskar.

Den underordnade ställningen går i arv till barnen.

Bidragsberoendet är fortfarande högre bland utrikes

födda personer. Förutsättningarna för företagande

bör förbättras genom skattesänkningar på företagande

och en avreglering på arbetsmarknaden.

Förutsättningarna för egenförsörjning förbättras för

såväl infödda som invandrade svenskar. Det behövs en

radikal förändring av politiken för arbete och

företagande för att det skall löna sig att arbeta

och få möjlighet att leva på sin lön. Därtill bör

s.k. inkubatorer, ett nätverk av institutioner som

tar till vara och utvecklar kompetensen hos såväl

infödda som invandrade innovatörer för att t.ex.

utveckla högteknologiska exportprodukter, införas.

32. Arbete och försörjning (punkt 18)

av Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 32. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Sf645 yrkande 29 och avslår

motionerna 2001/02:Sf28 yrkandena 2 och 5,

2001/02:Sf31 yrkandena 11, 12 och 21, 2001/02:Sf33

yrkandena 3 och 4, 2001/02:Sf334 yrkande 6 och

2000/01:Sf617 yrkande 3.

Ställningstagande

Det skall vara lättare att starta eget företag. Det

skall finnas ekonomiska incitament att lämna ett

bidragsberoende. Ett förslag är att ge människor

anpassade lärlings- och praktikplatser.

33. Arbete och försörjning (punkt 18)

av Bo Könberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 18

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 33. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Sf33 yrkandena 3 och 4 och

avslår motionerna 2001/02:Sf28 yrkandena 2 och 5,

2001/02:Sf31 yrkandena 11, 12 och 21, 2001/02:Sf334

yrkande 6, 2000/01:Sf617 yrkande 3 och 2000/01:Sf645

yrkande 29.

Ställningstagande

Arbetslösa skall genom en omställningspeng få

möjlighet att välja mellan flera arbetsförmedlingar,

bemanningsföretag och utbildningsföretag. För

personer som utförsäkrats från arbetsförmedlingen

skall jobbgaranti införas. Resurser skall inriktas

på att ge fler med invandrarbakgrund möjlighet att

arbeta inom områden de har utbildning för.

Därtill bör AMS ersättas av ny myndighet vars roll

blir myndighetsutövning och tillsyn.

Servicefunktioner som arbetsförmedling och

yrkesutbildning kan privatiseras och övertas av

andra aktörer som privata arbetsförmedlingar,

arbetsförmedlingar för olika verksamhetsområden,

privata utbildningsföretag och nya

bemanningsföretag. Någon form av statlig förmedling

bör dock finnas i glest befolkade eller

arbetsmarknadssvaga områden i Sverige.

34. Arbete och försörjning (punkt 18)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 18

borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 34. Därmed bifaller riksdagen motion

2001/02:Sf31 yrkandena 11, 12 och 21 samt avslår

motionerna 2001/02:Sf28 yrkandena 2 och 5,

2001/02:Sf33 yrkandena 3 och 4, 2001/02:Sf334

yrkande 6, 2000/01:Sf617 yrkande 3 och 2000/01:Sf645

yrkande 29.

Ställningstagande

Det behövs språkkunniga studievägledare och

arbetsförmedlare med kunskap om andra kulturer. De

skall medverka till att tillvarata invandrade

personers utbildningar och eventuella

kompletteringar av utbildningar.

Beslutet att starta ett eget företag skall inte

vara enda möjligheten att inträda på arbetsmarknaden

utan skall baseras på ett eget val. Dessutom bör

kvinnliga kulturarbetare få ett särskilt ekonomiskt

och praktiskt stöd.

35. Etnisk diskriminering (punkt 19)

av Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 35. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Sf30 yrkande 5 samt avslår

motionerna 2001/02:Sf32 yrkandena 1, 3 och 8,

2001/02:Sf400 yrkandena 8 och 12, 2001/02:U347

yrkande 7, 2001/02:A317 yrkandena 32 och 33 samt

2000/01:Sf611 yrkande 2.

Ställningstagande

Små invandrarföreningar i mindre orter och

föreningar för homosexuella kulturarbetare är

exempel på grupper som har svårare att hitta

medfinansiärer. ESF-rådet skall tilldelas särskilda

medel för att stödja små och resurssvaga projekt som

har svårt att få medfinansiering.

36. Etnisk diskriminering (punkt 19)

av Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 36. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Sf32 yrkandena 1, 3 och 8

samt avslår motionerna 2001/02:Sf30 yrkande 5,

2001/02:Sf400 yrkandena 8 och 12, 2001/02:U347

yrkande 7, 2001/02:A317 yrkandena 32 och 33 samt

2000/01:Sf611 yrkande 2.

Ställningstagande

En utvärdering bör göras av DO:s och

Arbetsmarknadsverkets samarbete för att undersöka

uppgifter om att det förekommer etnisk

diskriminering bland arbetsförmedlare.

Därutöver skall arbetet på myndigheterna med att

upprätta handlingsplaner för att främja etnisk

mångfald påskyndas.

Dessutom bör Integrationsverket avvecklas, och DO

bör ges ett särskilt ansvar som motor i

opinionsbildningen mot diskriminering,

främlingsfientlighet och rasism.

37. Etnisk diskriminering (punkt 19)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 19

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 37. Därmed bifaller

riksdagen motion 2000/01:Sf611 yrkande 2 och avslår

motionerna 2001/02:Sf30 yrkande 5, 2001/02:Sf32

yrkandena 1, 3 och 8, 2001/02:Sf400 yrkandena 8 och

12, 2001/02:U347 yrkande 7 och 2001/02:A317

yrkandena 32 och 33.

Ställningstagande

Människor skall bli medvetna om att det förekommer

diskriminering, på samma sätt som

jämställdhetsarbetet tydliggör diskriminering på

grund av kön. Förändringar krävs inom alla områden

på olika samhällsnivåer. Ökad kunskap och

medvetenhet bland majoritetsbefolkningen medför

naturlig mångfald och framhäver fördelarna med

mångkulturellt arbete. Även minoritetsgrupper

behöver ökad kunskap om varandra för att minska

risken för motsättningar.

38. Etnisk diskriminering (punkt 19)

av Bo Könberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 19

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 38. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Sf400 yrkandena 8 och

12 samt 2001/02:U347 yrkande 7 och avslår motionerna

2001/02:Sf30 yrkande 5, 2001/02:Sf32 yrkandena 1, 3

och 8, 2001/02:A317 yrkandena 32 och 33 samt

2000/01:Sf611 yrkande 2.

Ställningstagande

Lagstiftningen mot etnisk diskriminering i

arbetslivet är ett steg på vägen mot en effektivare

och mer rättssäker lagstiftning. Tillämpningen av

lagen har inte åstadkommit några större förändringar

i arbetslivets strukturer. Problemet skall lösas med

ett nätverk av organisationer som arbetar för att

försvara de invandrades och de arbetslösas

rättigheter.

Förutom detta kan invandrargrupper bli delaktiga i

samhället genom stöd från EU:s sociala fonder. Dessa

program kan skapa nya möjligheter för s.k. utsatta

grupper genom att invandrarorganisationer kan komma

med egna initiativ, och ekonomiska resurser skall

ställas till deras förfogande så att de själva kan

finna lösningar på sina problem.

39. Folkhälsa (punkt 20)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 20

borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 39. Därmed bifaller riksdagen motion

2001/02:Sf31 yrkandena 7 och 22-27.

Ställningstagande

Vissa äldre invandrare kommer inte att lära sig

svenska och en del yngre invandrare kommer att tappa

svenska språket när de blir äldre. Regeringen bör

återkomma med åtgärder för hur äldres behov skall

mötas i samhället då de inte kan tala eller helt

förstå svenska. Vidare efterlyses åtgärder för att

minska kvinnors ohälsa. Det finns skillnader mellan

mäns och kvinnors hälsa, t.ex. löper kvinnor en och

halv till tre gånger större risk än män att drabbas

av ohälsa. Även åtgärder för att förbättra

invandrarungdomars hälsa efterlyses då flera

utredningar visar på behovet av detta. Därutöver bör

åtgärder för tandvård förbättras då många nyanlända

har ett stort behov av tandvård och saknar de pengar

som krävs för denna. Dessutom bör kommuner anordna

föräldrautbildningar och/eller pappautbildningar för

dem med utländsk bakgrund. Kurserna bör ledas av

personer med invandrarbakgrund.

En ny läkarundersökning bör ske när en person

erhållit uppehållstillstånd för då vågar han eller

hon berätta om eventuella hälsoproblem. När

flyktingar anländer och genomgår en

hälsoundersökning framkommer inte eventuella

hälsoproblem på grund av rädsla. Därutöver behöver

ett nätverk byggas inom sjukvården för

specialkunskap om flyktingars eventuella särskilda

symtom. Särskilda utbildningsinsatser för

sjukvårdspersonal bör också genomföras.

40. Tolkfrågor (punkt 21)

av Rose-Marie Frebran (kd), Kerstin-Maria Stalin

(mp) och Magda Ayoub (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 40. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Sf31 yrkande 8 och

2001/02:Sf32 yrkande 7 och avslår motionerna

2001/02:Sf280, 2001/02:

Sf284, 2001/02:Sf287 och 2000/01:Sf622.

Ställningstagande

Rättssäkerheten hotas och känslig information kan

komma i orätta händer om icke auktoriserade tolkar

används. Myndigheterna baserar sina beslut på vad en

tolk eller översättare har låtit tolka/översätta åt

den asylsökande. Det är av största vikt att tolkning

och översättning är korrekt och kvalitetsmärkt genom

en auktorisation. Tolk och översättare skall finnas

till hands för den nyanlände för att förhindra

missförstånd. Användandet av barn som tolkar kan

medföra risk för familjekonflikter.

Tolkservicen är eftersatt och tillsyn och

kvalitetskontroll saknas. Åtgärder bör vidtas för

att förbättra tolkservicen. Bland annat behövs en

samordning av tolkförmedlingen eftersom en kommun

kan vara en för liten enhet för att klara behoven.

Även tolkarnas arbetsvillkor bör ses över, och en

tillsynsmyndighet bör inrättas. Vi konstaterar dock

att en utredning av tolkverksamheten pågår.

41. Döva asylsökande och invandrare (punkt 22)

av Rose-Marie Frebran (kd), Kerstin-Maria Stalin

(mp) och Magda Ayoub (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 41. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Sf260, 2001/02:Sf264,

2001/02:Sf269, 2001/02:Sf288, 2001/02:Sf315 och

2001/02: So631 yrkande 2.

Ställningstagande

Vissa döva asylsökande kommer från länder där t.ex.

döva barn förväntas lära sig tala och avläsa

munrörelser utan någon tillgång till kommunikation

på dövas villkor. Särskild hänsyn bör tas vid

utplacering till förläggning. Döva asylsökande

placeras ofta på olika förläggningar i Sverige och

blir isolerade när omgivningen inte kan teckenspråk,

varken det som invandraren använder eller det

svenska teckenspråket. Många döva asylsökande och

invandrare kontaktar Sveriges Dövas Riksförbund för

att få information på teckenspråk om dels

rättigheter, dels samhällsinformation. Kommunerna

bör informera om förhållanden som underlättar

integrationen i samhället för döva asylsökande.

Undervisning i tfi, teckenspråk för invandrare, bör

ske först och därefter kan den döve personen lära

sig läsa och skriva på svenska. Situationen för döva

asylsökande barn skall särskilt beaktas och familjer

med döva barn bör placeras i närheten av en

teckenspråkig förskola eller dövskola. På dessa

orter bör föräldrarna få möjlighet till undervisning

på teckenspråk för invandrare.

42. Begreppet invandrare (punkt 23)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 23

borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 42. Därmed bifaller riksdagen motion

2000/01:Sf611 yrkandena 8 och 9.

Ställningstagande

Invandrarbegreppet är inte enhetligt och därför blir

statistiken missvisande. En snävare användning av

begreppet invandrare bör eftersträvas, och begreppet

bör endast användas när man beskriver invandring.

Vidare skall uppgift om bosättningsland och inte

födelseland anges på identitetshandlingar.

43. Kvinnor och flickor med utländsk bakgrund

(punkt 24)

av Rose-Marie Frebran (kd), Kerstin-Maria Stalin

(mp), Birgitta Carlsson (c) och Magda Ayoub (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 24 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 43. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Sf30 yrkande 6,

2001/02:Sf32 yrkande 9, och 2000/01:Sf609 samt

avslår motionerna 2001/02:Sf33 yrkande 5,

2001/02:Sf400 yrkande 9, 2000/01:A812 yrkande 14 och

2000/01:Sf621.

Ställningstagande

Kvinnojourernas kunskap om utsatta flickor skall

bättre tillvaratas och deras fortsatta verksamhet

skall stödjas.

44. Kvinnor och flickor med utländsk bakgrund

(punkt 24)

av Bo Könberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 24

borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 44. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2001/02:Sf33 yrkande 5, 2001/02:Sf400 yrkande 9 och

2000/01:A812 yrkande 14 samt avslår motionerna

2001/02:Sf30 yrkande 6, 2001/02:Sf32 yrkande 9,

2000/01:Sf609 och 2000/01:Sf621.

Ställningstagande

Många invandrarkvinnor lever ett isolerat liv. För

att bli delaktiga i samhället behöver man kunskaper

i svenska språket. Därför måste möjligheterna för

invandrarkvinnor att lära sig svenska förbättras.

Det är även viktigt att uppmärksamma

kulturkonflikter för unga kvinnor i

invandrarfamiljer.

45. Ungdomar med utländsk bakgrund (punkt 25)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 25

borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 45. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2000/01:Sf611 yrkande 4 samt 2000/01:So451 yrkande

3.

Ställningstagande

Särskilda åtgärder skall satsas på att undvika

att invandrarungdomar får problem med

kulturkonflikter inom sin familj i samband

med integrationsprocessen i det svenska

samhället. Dessutom bör Integrationsverket

få i uppdrag att stärka invandrarungdomars

ställning i samhället.

46. Svenskt medborgarskap (punkt 26)

av Margit Gennser, Göran Lindblad, Cecilia

Magnusson och Margareta Cederfelt (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 46. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Sf29, 2001/02:Sf228

samt 2001/02:Sf251 och avslår motionerna

2001/02:Sf31 yrkande 17, 2001/02:Sf311 och

2001/02:Sf394 yrkande 7.

Ställningstagande

Fler invandrare skulle känna sig motiverade att

delta i svenskundervisningen om ett språkkrav införs

för svenskt medborgarskap. Även kunskaper om det

svenska samhället bör krävas. Bättre svenskkunskaper

skapar också större delaktighet i samhället.

47. Svenskt medborgarskap (punkt 26)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 26

borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 47. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2001/02:Sf31 yrkande 17 samt 2001/02:Sf394 yrkande 7

och avslår motionerna 2001/02:Sf29, 2001/02:Sf228,

2001/02:Sf251 och 2001/02:Sf311.

Ställningstagande

Barn som ges permanent uppehållstillstånd skall

omgående kunna ansöka om medborgarskap, dvs. hemvist

ett visst antal år skall inte behövas. Det bör även

förtydligas att de som bor i Sverige bör erhålla

svenskt medborgarskap efter tre års folkbokföring

och inte efter fem år. Även barn skall ha denna

möjlighet.

48. Återvandring (punkt 27)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 27

borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 48. Därmed bifaller riksdagen motion

2001/02:Sf31 yrkande 3.

Ställningstagande

Stat och kommun utövar i dag indirekt påtryckning på

invandrare för att förmå dem att återvända. Detta

inte får förekomma, utan återvändandeprogram skall

vara frivilliga och utan påtryckning.

49. Forskning och integrationsfrågor (punkt 28)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 28

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 49. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Sf31 yrkande 15.

Ställningstagande

Det finns ett kontinuerligt behov av kunskap om

integrationsfrågor genom forskning, djupstudier och

statistik. Det finns också behov av att ta del av

den forskning och diskussion om ett mångkulturellt

samhälle som finns i många andra länder.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Integrationspolitikens mål (punkt 1)

av Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd)

Vår utgångspunkt är att integrationspolitiken bör

ändras från omhändertagande till att ge människor

förutsättningar för att kunna ta ansvar för sitt

eget liv. Vi vill ge människor möjlighet till

egenmakt. Statens roll bör vara att underlätta och

skapa förutsättningar. Samhället bör erbjuda

medborgarna jämlika levnadsvillkor och lika stora

möjligheter att utvecklas och förverkliga projekt så

länge de inte strider mot andra människors

rättigheter eller strider mot våra gemensamma

rättsnormer. Integrationspolitiken skall präglas av

ett medborgarperspektiv.

2. Svenska för invandrare (sfi) (punkt 9)

av Ulla Hoffmann (v), Rose-Marie Frebran (kd),

Magda Ayoub (kd) och Kalle Larsson (v).

Vi anser att en asylsökande skall ha möjlighet att

fortsätta svenskundervisningen till den dag han

eller hon får ett slutgiltigt besked i ärendet. Det

förekommer i dag att Migrationsverket avbryter

undervisningen vid det första avslagsbeskedet.

Utskottet anger att svenskundervisning inte är

begränsat till tiden för handläggning i första

instans, och vi behöver därför inte reservera oss i

frågan.

3. Etnisk diskriminering (punkt 19)

av Ulla Hoffmann (v), Kerstin-Maria Stalin (mp)

och Kalle Larsson (v).

Statens roll i det antirasistiska arbetet bör ändras. En

ansvarsfördelning och uppdelning bör ske mellan

staten och partier, organisationer och enskildas

uppgifter i arbetet mot rasism. Staten skall genom

sina myndigheter direkt motarbeta diskriminering.

Partier och organisationer m.m. skall leda det

opinionsbildande arbetet. Ett antirasistiskt center

bör bildas. Frivilligorganisationerna bör utforma

verksamheten och Integrationsverket bör ge

ekonomiskt stöd. Det antirasistiska centrets

uppgifter skall vara att sprida kunskap, förebygga

och direkt motarbeta rasism och

främlingsfientlighet.

Vi noterar att ett arbete pågår i dessa frågor och

avstår därmed från att reservera oss.

4. Kvinnor och flickor med utländsk bakgrund

(punkt 24)

av Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v).

Kvinnor med utländsk bakgrund utsätts för trefaldig

diskriminering i form av kön, klass och etnicitet.

Detta leder till marginalisering och osynliggörande.

Det är viktigt att invandrade kvinnors situation

belyses och att könsperspektivet får genomslag i

integrationspolitiken.

Vad gäller arrangerade äktenskap och

äktenskapsålder anser Vänsterpartiet att de

föräldrar som gifter bort sina döttrar eller söner

innan de uppnått lagstadgad äktenskapsålder bör

kunna straffas. Det pågår en översyn av de lagregler

som styr valet av tillämplig lag vid

hindersprövning, med särskild uppmärksamhet på

lägsta äktenskapsålder. En grupp som inte omfattas

av den översynen är de barn som gifts bort och där

äktenskapet inte registreras. Den som viger har inte

alltid rätt att viga enligt svensk lagstiftning, men

har legitimitet i det religiösa samfundet, vilket

gör att äktenskapet är legitimerat av en högre makt

än svensk lagstiftning. Genom att justitieministern

i en interpellationsdebatt (2001/02:417) den 14 maj

2002 gjorts uppmärksam på frågan och lovat att

återkomma, avstår vi från att reservera oss.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

Regeringen har till riksdagen överlämnat skrivelse

2001/02:129 Integrationspolitik för 2000-talet.

Följdmotioner

2001/02:Sf27 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tillfälligt

arbetstillstånd i avvaktan på uppehållstillstånd.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förbättringar av

sfi-undervisningen (svenska för invandrare).

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att sfi bör

kombineras med arbetsplatspraktik.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om snabbare

validering av flyktingars kunskaper.

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om ett indirekt besittningsskydd i

hyreslagstiftningen.

2001/02:Sf28 av Margit Gennser m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om omsvängningen i

regeringens integrationspolitik.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om den låga

måluppfyllelsen i regeringens integrationspolitik.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

bättre introduktion för nyanlända flyktingar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

bättre fungerande arbetsmarknad.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

radikal förändring av politiken för arbete och

företagande.

2001/02:Sf29 av Jeppe Johnsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen

anförs om krav på svenkkunskaper och kunskaper om

det svenska samhället för att erhålla svenskt

medborgarskap.

2001/02:Sf30 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om upprättandet av en

plan för integrering av människor från etniskt

segregerade områden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att lagstiftningen

bör förtydligas så att den asylsökande ges

möjlighet att fortsätta svenskundervisningen till

den dag han eller hon får ett slutgiltigt besked.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

integrationspolitiken måste omfatta även tiden på

mottagningsenheterna och att regeringen därför bör

inleda ett arbete som syftar till att

integrationen börjar den dag en asylsökande söker

asyl.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ansvaret för

att hjälpa till med kommunplacering bör ligga hos

Integrationsverket även för de flyktingar som har

eget boende.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tilldelning av

medel till ESF-rådet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det bör

införas en bestämmelse som innebär att de

föräldrar som utsätter sina barn för barnäktenskap

skall kunna ställas till svars på samma sätt som

gjorts vad gäller könsstympning.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om boendeplaneringen.

2001/02:Sf31 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om individuella

introduktionsprogram.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om integration

från den första dagen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om

återvändandeprogram.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om

introduktionsersättningens storlek och

administration.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om valfrihet om

bostadsort.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om

svenskundervisning.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om de äldres

språksvårigheter.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om tolkservice.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om

ansvarsfördelningen vad gäller ensamkommande barn.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om

tilläggsdirektiv till utredningen Översyn av

mottagandet och introduktion om kvinnors och mäns

olika möjligheter och förutsättningar.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om

studievägledare och arbetsförmedlare.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om invandrare som

egenföretagare.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om förskolan.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om

modersmålsundervisning.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om forskning.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om gömda barns

skolgång.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om medborgarskap.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om rösträtt och

valbarhet.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om satsningar på

enbart etniska organisationer.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om långa

projektdirektiv.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om kvinnliga

kulturarbetare.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om kvinnors

ohälsa.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om tandhälsa.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om barns- och

ungdomars ohälsa.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om stöd i

föräldraskap.

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om

läkarundersökning i introduktionen.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om nätverk inom

sjukvården.

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om

sexualundervisning i skolan.

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om mainstreaming

i regleringsbreven.

2001/02:Sf32 av Magda Ayoub m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en utvärdering

bör göras av DO:s och Arbetsmarknadsverkets

samarbete.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

kunskapsvalidering.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att påskynda

arbetet för myndigheterna att upprätta

handlingsplaner för att främja etnisk mångfald.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

modersmålsundervisning.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att inrätta ett

system med utvecklingspeng som följer nyanlända.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att prioritera

frågan om att öka valdeltagandet bland

invandrargrupper.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av

auktoriserad tolkning och översättning.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avveckla

Integrationsverket och ge DO ett särskilt ansvar

som motor i opinionsbildningen mot diskriminering,

främlingsfientlighet och rasism.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att tillvarata

kvinnojourernas kunskap om utsatta flickor och

stödja dem i den fortsatta verksamheten.

2001/02:Sf33 av Ana Maria Narti och Elver Jonsson

(fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

reformerad flyktingmottagning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om skolans och

utbildningens betydelse i integrationsarbetet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om arbete och

företagande i integrationspolitiken.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att

reformera AMS.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

invandrarkvinnornas situation.

Motioner från allmänna motionstiden

2000

2000/01:Sf609 av Kalle Larsson m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning som får till uppgift att beskriva

invandrade kvinnors livssituation, inventera

kunskapsläget gällande de mekanismer som ligger

bakom diskriminering av invandrade kvinnor samt att

utvärdera könsperspektivets genomslag i

integrationspolitiken.

2000/01:Sf611 av Lennart Daléus m.fl. (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökade kunskaper

och medvetenhet i integrationsprocessen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om efterlevnad av den

svenska lagstiftningen oavsett kulturella

traditioner.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om särskilda åtgärder

för ungdomars integrationsprocess.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökad delaktighet

och inflytande.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stimulera

lokalt utvecklingsarbete.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om brukarinflytande.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en snävare

användning av begreppet invandrare.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om enhetliga

identitetshandlingar.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utredning om

lagstiftning för ekonomiska utvecklingszoner.

2000/01:Sf613 av Carina Moberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av ett nytt steg i

storstadspolitiken inom den generella

välfärdspolitikens ram för att motverka ökade

samhällsklyftor och segregation i storstadsområdena.

2000/01:Sf617 av Ana Maria Narti m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en ny

integrationspolitik byggd på de nya invånarnas

initiativ och ansvarstagande.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om socialbidrag,

övergångsregler från socialbidrag till aktivt

inkomstbringande liv, betalda uppdrag och

kompetenskonton för socialbidragens mottagare.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om decentraliserad

integrationspolitik.

2000/01:Sf619 av Maud Ekendahl och Hans Hjortzberg-

Nordlund (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om program och

förslag för att tillvarata migranters utbildning

och yrkeskunskaper på ett effektivare sätt än i

dag.

2000/01:Sf621 av Margareta Sandgren (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om särskilda insatser för

kvinnor med invandrarbakgrund.

2000/01:Sf622 av Siw Wittgren-Ahl och Eva Arvidsson

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om tolkservice vid

myndighetsutövning.

2000/01:Sf624 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av en utredning för

att belysa traditionella afrikanska religioner i

vårt samhälle.

2000/01:Sf629 av Marie Granlund och Leif Jakobsson

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vikten av att ta vara på

invandrade akademikers kompetens.

2000/01:Sf637 av Nalin Pekgul m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vikten av att särskilt

uppmärksamma barnens situation i storstäderna.

2000/01:Sf645 av Magda Ayoub m.fl. (kd):

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att möjliggöra för

invandrare att tillgodogöra sig det svenska

språket i arbetslivet.

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att sfi-kurser

individualiseras och kopplas till praktisk

utbildning.

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förenkling för den

som vill starta eget företag och att erbjuda

människor anpassade lärlings- och praktikplatser.

2000/01:So451 av Sofia Jonsson (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om uppdrag till

Integrationsverket.

2000/01:A812 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om invandrarkvinnors

situation.

2000/01:Bo223 av Lennart Daléus (c):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

arbetsgivaravgifterna i vissa förortsområden.

Motioner från den allmänna

motionstiden 2001

2001/02:Sf228 av Marietta de Pourbaix-Lundin och

Inger René (m):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till ändring i lagen om medborgarskap i enlighet med

vad som anförs i motionen.

2001/02:Sf251 av Jeppe Johnsson och Elizabeth

Nyström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om krav på vissa

svenskkunskaper för erhållande av svenskt

medborgarskap.

2001/02:Sf255 av Agne Hansson m.fl. (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökat samarbete

mellan kommuner och berörda myndigheter vid

mottagandet av asylsökande och flyktingar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökad

decentralisering av flyktingmottagandet.

2001/02:Sf260 av Ulla Wester (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att ge berörda myndigheter

i uppdrag att tillse att även döva asylsökande skall

få tillgång till kontakter, information och

utbildning vid flyktingmottagandet.

2001/02:Sf264 av Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub

(kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om mottagandet av döva

asylsökande och invandrare.

2001/02:Sf269 av Margareta Andersson och Lena Ek

(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att ge Migrationsverket och

Integrationsverket ett uppdrag att förbättra

mottagande och integration av döva flyktingar och

invandrare.

2001/02:Sf280 av Eva Arvidsson och Siw Wittgren-Ahl

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om bättre tolkverksamhet.

2001/02:Sf284 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om åtgärder för att förbättra

tolkservicen.

2001/02:Sf287 av Nalin Pekgul (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om införande av en mindre

avgift för tolkhjälp efter två års vistelse i

Sverige.

2001/02:Sf288 av Nils-Göran Holmqvist m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att uppdra åt

Migrationsverket och Integrationsverket att planera

för döva asylsökande och invandrare.

2001/02:Sf311 av Anita Sidén och Cecilia Magnusson

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om personkontroll inför beslut

om permanent uppehållstillstånd eller medborgarskap.

2001/02:Sf315 av Sonja Fransson och Christina Nenes

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i motionen om att uppdra åt

Migrationsverket och Integrationsverket att planera

för döva asylsökande/invandrare enligt förslagen i

motionen.

2001/02:Sf334 av Margit Gennser m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det som i dag

kallas integrationspolitik erkänns som ett i

huvudsak arbetsmarknadspolitiskt problem.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att s.k.

inkubatorer för tillvaratagande av spetskompetens

bland inflyttade människor införs.

2001/02:Sf343 av Siw Wittgren-Ahl (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om skuldbördans betydelse

för flyktingars integration.

2001/02:Sf363 av Ann-Marie Fagerström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att regeringen bör följa

utvecklingen beträffande hemutrustningslån och vidta

åtgärder om det anses nödvändigt.

2001/02:Sf394 av Lotta Nilsson Hedström m.fl. (mp):

7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring angående medborgarskap i

enlighet med vad som anförs i motionen,

2001/02:Sf399 av Magda Ayoub m.fl. (kd):

31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utplacering av

myndigheter och institutioner i invandrartäta

områden.

2001/02:Sf400 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om utanförskapets

orsaker.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att angripa de

strukturer i samhället som skapar utanförskap.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

diskrimineringsombudsmannens verksamhet.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att bryta

segregationen för invandrarkvinnor.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om

invandrargruppernas delaktighet.

2001/02:So631 av Helena Hillar Rosenqvist m.fl.

(mp):

2. Riksdagen begär att regeringen uppdrar åt

Migrationsverket och Integrationsverket att

planera för döva asylsökande/invandrare enligt

förslagen i motionen.

2001/02:A226 av Agne Hansson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökade insatser för

att minska segregeringen i samhället.

2001/02:A317 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behov av att ändra

statens roll vad gäller det antirasistiska

arbetet.

33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om antirasistiskt

center.

2001/02:Ju237 av Agne Hansson m.fl. (c):

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utanförskap och

segregation.

2001/02:U347 av Ana Maria Narti m.fl. (fp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

invandrarorganisationernas betydelse i arbetet för

ett tolerant samhälle.

Bilaga 2

Utbildningsutskottets yttrande 2001/02:UbU2y

Integrationspolitik inför 2000-talet

Till socialförsäkringsutskottet

Socialförsäkringsutskottet har den 9 april 2002

beslutat att bereda utbildningsutskottet tillfälle

att avge yttrande över skrivelse 2001/02:129

Integrationspolitik för 2000-talet jämte motioner i

de delar som berör utbildningsutskottets

beredningsområde.

Utbildningsutskottet behandlar i det följande

motionerna 2001/02:Sf27 yrkandena 2-4 (c),

2001/02:Sf28 yrkandena 2-4 (m), 2001/02:Sf31

yrkandena 6 och 7, 13-16, 24 och 28 (mp),

2001/02:Sf32 yrkandena 2 och 4 (kd) samt

2001/02:Sf33 yrkande 2 (fp).

Svenskundervisning för invandrare

Skrivelsen

I skrivelsen gör regeringen bedömningen att

introduktionen för nyanlända invandrare ännu inte är

anpassad till individens bakgrund och

förutsättningar. Man menar att även om det finns

tydliga utvecklingstendenser i positiv riktning

kvarstår fortfarande brister i verksamheten. Under

2001 har ett arbete med en förbättrad introduktion

påbörjats. Regeringen meddelar att man har för

avsikt att vidta ytterligare åtgärder för att

åstadkomma en effektivare och bättre individanpassad

introduktion för flyktingar och andra invandrare och

att en översyn har startats med detta syfte.

Regeringen redovisar också åtgärder som vidtagits

för att förbättra svenskundervisningen för

invandrare. Regeringen har i propositionen om vuxnas

lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen (prop.

2000/01:72) framhållit att situationen inom sfi är

bekymmersam, bl.a. för att bara var tredje deltagare

når målen för sfi inom fem terminer. Efter fyra år

har knappt hälften av deltagarna nått målen för sfi.

Skollagen har nyligen ändrats så att kommunernas

ansvar för svenskundervisning utvidgats till att

gälla alla invånare med behov av utbildning.

Ändringen öppnade också möjligheten för en större

differen-

tiering av utbildningen med hänsyn till deltagarnas

förutsättningar och behov. Regeringen informerar

också om att Skolverket under 2001 fick i uppdrag

att utarbeta förslag till nya kursplaner för sfi. De

nya kursplanerna skall präglas av att deltagarnas

bakgrund, förutsättningar och behov att lära sig

tala och skriva svenska varierar starkt och att de

därmed kan ha olika studiemål. Förslaget till nya

kursplaner har nyligen redovisats. Skolverket har

också i uppdrag att i samråd med Högskoleverket och

Svenska Kommunförbundet undersöka hur sfi för

högutbildade invandrare kan anordnas i

högskolemiljö. Uppdraget skall redovisas senast den

31 december 2002. Regeringen anser också att

skolformens identitet behöver stärkas och den

särskilda professionalitet som krävs av lärarna inom

sfi bör betonas samt den ämnesteoretiska kompetensen

hos lärarna understrykas. Förhållningssättet till

sfi och till dem som är verksamma inom denna måste,

enligt regeringens mening, präglas av den stora

betydelse verksamheten har för att förverkliga

utbildningspolitiska, sysselsättningspolitiska och

integrationspolitiska mål i det svenska samhället.

Motioner

Moderaterna menar i motion 2001/02:Sf28 yrkande 2

att de brister som finns i introduktionen förlänger

bidragsberoendet och försvårar möjligheten till egen

försörjning för nyanlända flyktingar. Moderaterna

framhåller svenskundervisning för invandrare som en

av bristerna i introduktionen. I yrkande 3 menar

Moderaterna vidare att kraven på svenska för

invandrare måste skärpas och utbildningen

individualiseras. Utbildningen i svenska skall

skapas kring den enskildes behov och

förutsättningar. För att åstadkomma detta bör de som

invandrat få en check som de kan köpa undervisning i

svenska för. En modell med sfi-check ger makten till

dem det berör. Checken skall individanpassas så att

var och en ges möjligheter till undervisning utifrån

sina individuella behov. När pengarna följer

individen kommer konkurrensen mellan

utbildningsanordnarna att höja kvaliteten. Sfi-

undervisningen skall också årligen utvärderas och

resultaten offentliggöras.

Även Centerpartiet menar i motion 2001/02:Sf27

yrkande 2 att sfi-undervisningen måste bli mer

fordrande vad gäller resultat. Undervisningen måste

bättre anpassas efter elevernas livssituation,

bakgrund, förkunskaper och intresse. Även kvalitet,

pedagogik och metodik i undervisningen måste

förbättras. Centerpartiet framhåller att möjligheter

till arbete och ökat deltagande i det svenska

samhällslivet nås genom kvalitetssäker undervisning

i svenska för invandrare. Genom god svenska når man

kunskap om Sveriges historia, kultur, lagar och

regler. Goda kunskaper i svenska är en förutsättning

för att kunna etablera sig i samhället. I yrkande 3

begär Centerpartiet ett tillkännagivande om att

svenskundervisning för invandrare bör kombineras med

arbetspraktik. Centerpartiet framför att erfarenhet

visar att de personer som snabbt får tillgång till

arbetsmarknaden tillgodogör sig svenskundervisningen

på ett bättre sätt. Tillgång till arbetsmarknaden

ger känslan av såväl samhörighet som delaktighet.

Miljöpartiet yrkar i motion 2001/02:Sf31 yrkande 6

att svenskundervisning för invandrare skall börja

ännu tidigare än inom de tre månader som framgår av

skollagen. Miljöpartiet anser också att kommunerna

bör samarbeta mer med de lokala arbetsförmedlingarna

i syfte att finna praktikplatser. Man lär sig

lättare språk i en relation, t.ex. på en

arbetsplats, än från katedern. I yrkande 7

framhåller Miljöpartiet att en del äldre invandrare

kanske aldrig kommer att lära sig svenska och att en

del yngre invandrare kommer att tappa svenska

språket när de blir äldre. Regeringen bör återkomma

med åtgärder för hur de äldres behov skall mötas ute

i samhället då de inte kan tala eller helt förstå

svenska.

Utskottets bedömning

Utskottet har nyligen behandlat liknande yrkanden

avseende svenskundervisning för invandrare (bet.

2001/02:UbU10 Skolan, m.m.). Utskottet föreslog att

yrkandena skulle avslås med hänvisning till det

arbete som för närvarande pågår inom

Regeringskansliet vad gäller nya kursplaner för

svenskundervisning för invandrare. Utskottet delar

motionärernas mening att möjligheterna att använda

språket, t.ex. på en arbetsplats, är viktiga för

studieresultatet. Utskottet menar dock att de regler

om praktik som finns i 9 § förordningen om svenska

för invandrare tillräckligt reglerar kommunernas

skyldighet att i samarbete med arbetsförmedlingen

verka för arbetsplatsorientering eller

förvärvsarbete som ger deltagaren möjlighet att

träna sig i att tala svenska. Utskottet avstyrkte

också införandet av att en sfi-check och att sfi

obligatoriskt skall konkurrensutsättas genom

upphandling. Riksdagen beslutade i enlighet med

utskottets förslag. Utskottet finner ingen anledning

att nu ändra uppfattning. Med hänvisning till

ovanstående anser utskottet att

socialförsäkringsutskottet bör avstyrka

motionsyrkandena.

Språk och utbildning

Skrivelsen

I skrivelsen gör regeringen bedömningen att

kunskaper i svenska språket är av stor betydelse för

integrationen. Regeringens arbete med att stärka

svenskundervisningen kommer att fortsätta.

Regeringen framhåller att också modersmålet är

viktigt för att barn och ungdomar skall kunna

utveckla sin kulturella identitet och få en lyckad

skolgång. Regeringen informerar om sin avsikt att

förstärka området, med utgångspunkt från Skolverkets

kommande redovisning av modersmålets ställning i

grundskolan och gymnasieskolan. En särskild satsning

görs också under en treårsperiod från 2002 för att

anordna kompletterande teoretisk och praktisk

utbildning vid universitet och högskolor för

invandrare med utländsk bakgrund.

Andelen barn och ungdomar med utländsk bakgrund i

Sverige har stadigt ökat under de senare åren. Många

av dem som kommit hit i skolåldern har haft

bristfällig eller ingen skolgång före ankomsten och

elever som har invandrat efter de första åren i

grundskolan har sämre skolresultat än andra. Också

elever med utländsk bakgrund, där också elever som

är födda i Sverige ingår, uppvisar generellt sämre

resultat i skolan än elever med svensk bakgrund,

även om det också går väldigt bra för vissa.

Regeringen framhåller att föräldrarnas skolbakgrund

är av stor betydelse för barns inställning till

skolan och deras skolresultat. På senare tid har

också hävdats att social bakgrund och situation är

en starkare bidragande orsak till problem i skolan

än utländsk bakgrund. En annan viktig faktor är

bristande språkkunskaper. Goda kunskaper både i

svenska och i modersmålet är viktiga för elevens

möjligheter att få en bra skolgång och kunna

utveckla sin kulturella identitet. Inom

storstadssatsningen satsas medel för språkutveckling

i skolan som syftar till att ge barnen bättre

förutsättningar för att nå målen i grundskolan genom

förbättrade språkkunskaper. Medlen syftar till att

ge barnen bättre förutsättningar att nå målen i

grundskolan genom förbättrade språkkunskaper. I

flera bostadsområden har särskilda verksamheter till

stöd för skolarbetet utvecklats, såsom språk- och

studieverkstäder i vilka eleverna kan få hjälp med

läxläsning och hjälp med att på sitt eget modersmål

förstå innebörden i svenska ord och uttryck och

därför få bättre förutsättningar att följa

undervisningen. Antalet barn som inte klarar godkänt

i basämnena minskar i flera av dessa skolor.

I skrivelsen betonas förskolans arbete med att

utveckla både det svenska språket och modersmålet

hos barnen. Språkutvecklingen är mycket aktiv åren

närmast innan skolstarten. Regeringen redogör också

i skrivelsen för förskolesatsningen inom ramen för

storstadspolitiken. Förskolesatsningen innebär att i

alla de bostadsområden som ingår i avtalet erbjuds

samtliga barn i åldern 3-5 år, som i dag står

utanför förskoleverksamheten, förskola på deltid.

Ansträngningar görs för att höja antalet barn i

förskoleverksamheten, vilket bl.a. sker genom olika

kanaler för kontakter med föräldrar med utländsk

bakgrund. I samtliga förskolor i områdena görs

personalförstärkningar samtidigt som den språkliga

kompetensen hos personalen höjs genom utbildning och

genom metodutveckling.

Regeringen pekar i skrivelsen på att det finns en

rad uppmärksammade problem kring både

modersmålsundervisning och studiehandledning på

modersmål, bl.a. är det bara ungefär hälften av de

elever som är berättigade till

modersmålsundervisning som deltar i sådan

undervisning. Ännu färre elever erhåller

studiehandledning på modersmålet och modersmålsstöd

i förskolan bedrivs i begränsad omfattning. Med

anledning av detta fick Skolverket i juni 2001 ett

regeringsuppdrag att bl.a. kartlägga organisationen

och omfattningen av modersmålsundervisningen samt

studiehandledningen i grundskolan och

gymnasieskolan. I uppdraget innefattas även

modersmålsstöd i förskolan. Verket skall belysa

attityder till modersmålet samt behovet av

studiehandledning på modersmålet och

modersmålsundervisning. Skolverket skall också lämna

konkreta förslag på stimulansåtgärder samt

eventuella förordningsändringar. Uppdraget skall

redovisas senast den 15 maj 2002.

Motionerna

Folkpartiet framhåller i motion 2001/02:Sf33 yrkande

2 att skolan riskerar att bli ännu en segregerande

del av det svenska samhället, där de redan

missgynnade eleverna med utländsk bakgrund

missgynnas på nytt. Sverige är sämre än genomsnittet

i OECD när det gäller att ge barn med utländsk

bakgrund en likvärdig utbildning. Dubbelt så många

elever med utländsk bakgrund misslyckas i de

nationella proven som elever utan utländsk bakgrund.

Folkpartiet menar att Sverige behöver en ny

skolpolitik och att det är hög tid att skapa en

skola som kan ge kunskaper till varje individ

utifrån hans eller hennes behov och förutsättningar.

Man anser också att genom att prioritera läsning och

skrivning redan från förskoleklassen kan barn med

utländsk bakgrund komma lika långt i svenska som de

med helsvensk bakgrund. Folkpartiet framhåller också

att skolan kan bli ett aktivt verktyg i kampen mot

segregation. En viktig förutsättning är att

bostadssegregationens effekter kan brytas och elever

från olika boendemiljöer integreras i en och samma

skola. Detta kan åstadkommas genom att elever får

större möjligheter att gå på en skola i ett annat

område än det där de bor. Det är orimligt att enbart

barn som råkar bo i närheten kan komma in på en

attraktiv skola. Folkpartiet menar dock att det inte

måste vara så att skolor i utsatta områden är mindre

attraktiva än andra. Grund- och gymnasieskolor i

utsatta bostadsområden bör profileras och genomgå en

särskild kvalitetssäkring. Varje skola skall ha stor

frihet att forma sin speciella inriktning utifrån

lokala förutsättningar och lärarnas intressen och

kompetens.

Miljöpartiet anser i motion 2001/02:Sf31 yrkande

13 att förskolan måste fylla sin viktiga roll att

förmedla kunskap om olika kulturer, språk och

traditioner till den generation som i framtiden

skall leva i det mångkulturella samhället. I yrkande

24 menar Miljöpartiet att det är viktigt att

flyktingbarn tidigt får tillgång till förskola och

att man därmed kan uttrycka sig och förmedla och

bearbeta sina upplevelser.

Kristdemokraterna understryker i motion

2001/02:Sf32 yrkande 4 att rätten till

hemspråksundervisning måste stärkas ytterligare.

Hemspråksundervisning är positiv för den enskilde

individen. Dessutom är det en tillgång för samhället

med olika invandrargruppers språkkunskaper och

kulturella kompetens. Sverige har nytta av två- och

flerspråkiga invånare på en mängd olika områden.

Miljöpartiet menar i 2001/02:Sf31 yrkande 14 att

hemspråkslärarnas status måste höjas till samma nivå

som andra språklärares. Alla elever skall ges

möjlighet att välja språk som talas i deras närhet.

Utskottets bedömning

Utskottet menar att det är en mycket viktig uppgift

för såväl förskola som skola att stimulera och

stödja språkinlärningen hos barn och ungdomar med

utländsk bakgrund. Situationen för de ungdomar som

nyligen kommit till Sverige med svårigheter att lära

sig svenska och att klara skolan måste naturligtvis

mötas med aktiva åtgärder. Utskottet vill framhålla

Storstadssatsningen som ett bra exempel. Även

kommuner och stadsdelar utanför satsningen bör kunna

använda sig av de metoder som används inom

satsningen. Varje kommun bör överväga lämpliga

åtgärder för de elever som behöver extra stöd i

skolan. Satsningen på personalförstärkningar i skola

och fritidshem gör det möjligt att öka insatserna

(jfr prop. 2001/02:1, utg. omr. 16, s. 142, bet.

2001/01:UbU1, rskr. 97). När det gäller

modersmålslärarnas ställning hänvisar utskottet till

sitt uttalande i betänkande om skolan (bet.

2001/02:UbU10) att det ligger ett värde i att

modersmålsundervisningen integreras med den övriga

verksamheten i skolan och ses som en del av skolans

språkprogram samt att det är viktigt att

modersmålslärarna är en del av skolornas lärarlag.

Utskottet menar dock att det är viktigt att invänta

resultatet av Skolverkets utredning innan eventuella

förändringar vad gäller modersmål i skolan kan bli

aktuella.

Utskottet behandlade frågan om profilskolor i

samband med behandlingen av budgetpropositionen för

2002 (bet. 2001/02:UbU1, s. 29). Utskottet framhöll

att det ankommer på kommunerna själva att besluta om

t.ex. eventuella profileringar av sina skolor.

Utskottet har samma uppfattning nu. När det gäller

möjligheten att välja skola inom en kommun är detta

också en fråga för kommunen att besluta om.

Utskottet vill vidare peka på OECD:s rapport från

hösten 1999 (Early Childhood Education and Care

Policy). OECD-experterna framhöll där mångfalden och

flexibiliteten i det svenska systemet där det finns

en mängd former och inriktningar som är anpassade

till barnens och familjernas behov, bl.a.

språkprogram för invandrarbarn. En tidig satsning på

språkinlärning får effekter då barnen börjar skolan

genom att de kan följa undervisningen redan från

skolstart. Utskottet menar dock att läs- och

skrivträning i förskolan skall ske på barnens

villkor, så att inte förskolan i praktiken kommer

att bli en del av skolan. Utskottet vill också

framhålla formuleringar i läroplanen för förskolan

(Lpfö 98). När det gäller förskolans värdegrund och

uppdrag skall förskolan lägga stor vikt vid att

stimulera varje barns språkutveckling och uppmuntra

och ta till vara barnets nyfikenhet och intresse för

den skriftspråkliga världen. Förskolan skall bidra

till att barn med annat modersmål än svenska får

möjlighet att både utveckla det svenska språket och

sitt modersmål. Förskolan skall sträva efter att

varje barn utvecklar sitt ord- och begreppsförråd

och sin förmåga att leka med ord, sitt intresse för

skriftspråk och för förståelsen av symboler samt

deras kommunikativa funktioner.

Slutligen vill utskottet framhålla att den nya

lärarutbildningen gör att förskollärare och

fritidspedagoger blir bättre rustade att möta de nya

krav som finns på förskolan. Sedan den nya

utbildningens start hösten 2001 utbildas också dessa

grupper inom lärarutbildningen. Utbildningen för

förskollärare och fritidspedagoger är också förlängd

till 140 poäng. Vidare ger den nya strukturen för

lärarutbildningen utrymme för lärosätena att erbjuda

inriktningar som handlar om läs- och skrivinlärning

(jfr prop. 1999/2000:135, bet. 2000/01:UbU3, rskr.

2000/01:5).

Med hänvisning till ovanstående anser utskottet

att socialförsäkringsutskottet bör avstyrka

motionsyrkandena.

Validering

Skrivelsen

Regeringen framhåller i skrivelsen att det är

angeläget att den kompetens en enskild person

besitter kan dokumenteras. Människor som har

studerat och arbetat utomlands bär med sig kunskaper

och arbetslivserfarenheter som måste tas till vara.

Detta är av vikt för individen såväl som för

samhället. Regeringen tillsatte i november 1999 en

särskild utredning om validering av vuxnas kunskap

och kompetens (dir. 1999:86), vars huvudsakliga

uppdrag var att bl.a. organisera och leda ett antal

pilotprojekt för att utveckla metoder och modeller

för validering av utländsk yrkeskompetens på i

första hand gymnasial nivå. Utredningen avlämnade

sitt slutbetänkande i oktober 2001. Regeringen

bereder för närvarande frågorna om validering och

har för avsikt att presentera en proposition under

riksmötet 2002/03.

Motionerna

Moderaterna framhåller i motion 2001/02:Sf28 yrkande

4 att personer med framför allt utomnordisk

utbildning och yrkeserfarenhet har svårt att få sin

utbildning och sina erfarenheter "översatta" till

svenska förhållanden. Det är inte sällan invandrade

personer möts av en okunskap och en oförståelse för

vilken kunskap de har inom sitt yrkesområde. Det

handlar om såväl högutbildade akademiker som många

andra med gedigna yrkeskunskaper. Dessa personer

förlorar i yrkeskunnande genom att hamna utanför

yrkeslivet då de, i stället för att arbeta, blir

placerade i långdragna grundläggande kurser i

svenska.

Kristdemokraterna menar i motion 2001/02:Sf32

yrkande 2 att det måste skapas möjligheter för

personer med utbildning från andra länder att få sin

utbildning värderad för att så snart som möjligt

kunna börja arbeta eller komplettera sin utbildning

i Sverige. Arbetssökande med reella kunskaper men

utan formell utbildning har ett sämre utgångsläge på

arbetsmarknaden vilket måste förändras. Regeringen

bör snarast återkomma med förslag på hur denna fråga

skall lösas.

Centerpartiet menar i motion 2001/02:Sf27 yrkande

4 att en bidragande orsak till att människor med

utländsk bakgrund har svårt att ta sig in på

arbetsmarknaden är att arbetsgivare kan tycka att

det är svårt att översätta dessa gruppers kunskaper,

både på gymnasial och eftergymnasial nivå. Det borde

vara naturligt att rena yrkeskompetenser översätts

så att eventuella kompletteringar kan göras. I de

fall där utbildningsnivån är låg är det viktigt att

insatser görs så snabbt som möjligt genom sfi-

utbildningar. Genom att förändra det svenska

valideringssystemet och se till att det finns

kunskap om detta på både central och regional nivå

kan insatser göras på ett tidigare stadium.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens och motionärernas

uppfattning att ett väl fungerande system för

validering av utbildning och andra kunskaper är

viktigt dels för individen, dels för samhället.

Validering av en nyanländ invandrares kunskaper,

framför allt om den genomförs omgående, kan bidra

till att den enskilde får ett arbete kort efter

ankomsten till Sverige. Validering kan också på så

sätt leda till att samhället bättre kan ta tillvara

kunskaperna hos den som kommer till Sverige.

Vad gäller validering av högskolestudier vill

utskottet peka på den valideringsverksamhet som

utförs av framför allt Högskoleverket. Verket

bedömer utländsk högre utbildning för

yrkesverksamhet i Sverige samt forskarutbildning som

leder till doktorsexamen. Valideringen är avsedd att

vara en vägledning för arbetsgivare och för svenska

universitet och högskolor. Valideringsverksamhet

bedrivs också av Sjöbefälsskolan, Sjöfartsverket,

Socialstyrelsen, Jordbruksverket och

Luftfartsverket. Validering av utländsk

gymnasieutbildning görs av Verket för

högskoleservice i samband med antagning till

högskoleutbildning.

Vad gäller validering av yrkeskunskaper noterar

utskottet att regeringen har för avsikt att

presentera en proposition under riksmötet 2002/03.

Med hänvisning till ovanstående anser utskottet att

socialförsäkringsutskottet bör avstyrka

motionsyrkandena.

Behovet av forskning

Motionen

Miljöpartiet anser i motion 2001/02:Sf31 yrkande 15

att det finns ett kontinuerligt behov av kunskap om

integrationsfrågor genom forskning, djupstudier och

statistik. Det finns också behov av att ta del av

den forskning och den diskussion om ett

mångkulturellt samhälle som finns i många andra

länder.

Utskottets bedömning

Utskottet vill framhålla den mängd forskning som

pågår inom området invandring och integration, bl.a.

inom verksamhetsområdet för Forskningsrådet för

arbetsliv och socialvetenskap (FAS). Andra

finansiärer inom området är Vetenskapsrådet och

Riksbankens Jubileumsfond. Inom området

internationell migration och etniska relationer

pågår projekt vid en rad högskolor och möjligheten

att bedriva forskarutbildning inom området finns

sedan 1999. Vidare tas en mängd statistik som rör

dessa områden fram. Det ingår också i

Integrationsverkets uppgifter att följa den aktuella

forskningen i frågor som rör verkets arbetsområde.

Utskottet vill också peka på den kunskapsbank som

håller på att byggas upp inom ramen för arbetet med

handlingsplanen mot rasism, främlingsfientlighet,

homofobi och etnisk diskriminering där en central

del är uppbyggnaden av en nationell kunskapsbank med

information om olika metoder för ett framgångsrikt

arbete där även internationella erfarenheter ingår

(jfr prop. 2001/02:1, utg. omr. 8, s. 22). I

kunskapsbanken kommer såväl nationell som

internationell forskning att redovisas. Med

hänvisning till ovanstående anser utskottet att

socialförsäkringsutskottet bör avstyrka

motionsyrkandet.

Gömda barns skolgång

Motionen

Miljöpartiet menar i motion 2001/02:Sf31 yrkande 16

att det bör vara möjligt att erbjuda barn som gömmer

sig för att undgå utvisning någon form av skolgång.

Barn kan leva gömda under lång tid i Sverige vilket

innebär en påfrestning för dem. Möjligheten till

skolgång skulle underlätta för deras psykiska hälsa

och fortsatta utveckling, oavsett om de får stanna i

Sverige eller inte.

Utskottets bedömning

Utskottet har nyligen behandlat frågan om skolgång

för gömda barn. I betänkandet Asylsökande barns

skolgång m.m. (2001/02:UbU3) avstyrktes ett yrkande

om en utredning om vilka möjligheter som kan finnas

att erbjuda gömda barn skolgång. Riksdagen fattade

beslut i enlighet med utskottets förslag (rskr.

2001/02:11). I betänkandet menar utskottet att rätt

till utbildning inte bör gälla barn som hålls gömda

inför verkställighet av ett beslut om avvisning

eller utvisning. Utskottet har ingen annan

uppfattning nu. Med hänvisning till ovanstående

anser utskottet att socialförsäkringsutskottet bör

avstyrka motionsyrkandet.

Sexualundervisning i skolan

Motionen

I motion 2001/02:Sf31 yrkande 28 fäster Miljöpartiet

uppmärksamheten på att många ungdomar med

invandrarbakgrund inte tillåts delta i skolans

sexualundervisning för sina föräldrar. Hur denna

kunskap skall komma dessa ungdomar till del måste

lösas. Miljöpartiet menar att en möjlighet är att

Integrationsverket tillsammans med

ungdomsmottagningarna och skolorna startar ett

samarbete för att nå ungdomarna. En dialog bör även

föras med invandrarföreningarna.

Utskottets bedömning

Utskottet vill inledningsvis understryka betydelsen

av en väl fungerande sexualundervisning i skolan.

Det är viktigt att unga människor diskuterar och

reflekterar över begrepp som identitet, sexualitet,

kärlek och jämställdhet. När det gäller frågan om

undervisningen just för ungdomar med

invandrarbakgrund menar utskottet att det är viktigt

att de rättigheter som tillkommer elever i grund-

och gymnasieskolan självfallet gäller för alla. Det

framstår således som självklart för utskottet att

samtliga elever också bör delta i

sexualundervisningen i skolan. Utskottet menar också

att det är viktigt att lärarna informerar de

föräldrar som motsätter sig att deras barn deltar i

sexualundervisning om syftet med undervisningen och

också så långt det är möjligt samverkar med

föräldrarna när det gäller genomförandet av

undervisningen. Utskottet anser att det ankommer på

kommunen och skolan att besluta om hur

undervisningen skall genomföras så att den når alla.

Med hänvisning till ovanstående anser utskottet att

socialförsäkringsutskottet bör avstyrka

motionsyrkandet.

Stockholm den 25 april 2002

På utbildningsutskottets vägnar

Jan Björkman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Jan

Björkman (s), Britt-Marie Danestig (v), Beatrice Ask

(m), Eva Johansson (s), Inger Lundberg (s), Yvonne

Andersson (kd), Majléne Westerlund Panke (s), Per

Bill (m), Torgny Danielsson (s), Erling Wälivaara

(kd), Catharina Elmsäter-Svärd (m), Gunnar Goude

(mp), Sofia Jonsson (c), Ulf Nilsson (fp), Agneta

Lundberg (s) och Anders Sjölund (m).

Avvikande meningar

1. Svenskundervisning för invandrare

av Beatrice Ask (m), Per Bill (m), Catharina

Elmsäter-Svärd (m) och Anders Sjölund (m).

Moderaterna menar att måluppfyllelsen i

integrationspolitiken, bl.a. vad gäller

introduktionen för nyanlända flyktingar är alltför

låg. Introduktionen är inte anpassad till individens

bakgrund och förutsättningar. Exempel på detta är

att en stor del av de flyktingmottagande kommunerna

inte erbjuder några möjligheter att välja inriktning

på introduktionsprogrammet och att deltagarna i

svenskundervisning för invandrare sällan delas in

efter yrkesbakgrund. En stor del av deltagarna

fullföljer inte heller undervisningen. Bristerna i

introduktionen förlänger bidragsberoendet och

försvårar möjligheten till egenförsörjning. Vi anser

att kraven på svenska för invandrare måste skärpas

och utbildningen individualiseras. Utbildningen

skall skapas kring den enskildes behov och

förutsättningar. För att åstadkomma detta bör de som

invandrat ges möjlighet att välja undervisning och

utbildningsanordnare genom ett s.k. checksystem. På

så vis undviks många av de problem som är

förknippade med dagens svenskundervisning. Checken

skall individanpassas efter behovsprövning så att

var och en ges möjligheter till undervisning utifrån

sina individuella behov. När pengarna följer

individen kommer konkurrensen mellan

utbildningsanordnarna att höja kvaliteten.

Resultaten av sfi-undervisningen skall utvärderas

årligen, och resultaten skall offentliggöras.

2. Svenskundervisning för invandrare

av Sofia Jonsson (c).

Centerpartiet anser att möjligheterna till arbete

och ökat deltagande i det svenska samhällslivet nås

genom kvalitetssäker undervisning i svenska för

invandrare. Genom god svenska når man kunskap om

Sveriges historia, kultur, lagar och regler. Jag

menar att goda kunskaper i svenska är en

förutsättning för att kunna etablera sig i

samhället. Svenskundervisningen för invandrare måste

bli mer fordrande när det gäller resultat och

undervisningen bättre anpassas efter elevernas

livssituation, bakgrund, förkunskaper samt intresse.

Även kvalitet, pedagogik och metodik måste

förbättras. Erfarenhet visar att de personer som

snabbt får tillgång till arbetsmarknaden tillgodogör

sig svenskundervisningen bättre och tillgången till

arbetsmarknaden ger känslan av såväl samhörighet som

delaktighet. Jag menar därför att

svenskundervisningen för invandrare bör kombineras

med praktik på arbetsplatser.

3. Svenskundervisning för invandrare

av Gunnar Goude (mp).

Miljöpartiet anser att svenskundervisning för

invandrare skall börja ännu tidigare än inom tre

månader från det att den nyanlände folkbokförts i en

kommun. Svenskundervisning kan gärna erbjudas i

samband med något annat integreringsprojekt eftersom

det är lättare att lära sig språk i en relation än

från katedern. Kommunerna bör också samarbeta mer

med de lokala arbetsförmedlingarna i syfte att finna

praktikplatser.

4. Språk och utbildning

av Ulf Nilsson (fp).

Folkpartiet menar att en bra utbildning kan ge

människor självförtroende och identitet. I dag

riskerar skolan att bli ännu en segregerande del av

det svenska samhället, där de redan missgynnade

eleverna med utländsk bakgrund missgynnas på nytt. I

en jämförelse med andra OECD-länder lyckas elever

som är första generationens invandrare betydligt

bättre i de flesta andra OECD-länder än i Sverige.

Dubbelt så många elever med utländsk bakgrund

misslyckas i de nationella proven, som elever utan

utländsk bakgrund. Det behövs en ny skolpolitik som

kan skapa en skola som kan ge kunskaper till varje

individ utifrån hans eller hennes behov och

förutsättningar. Genom att prioritera läsning och

skrivning redan från förskoleklassen kan barn med

utländsk bakgrund komma lika långt som de med

helsvensk bakgrund. Jag anser också att den

bostadssegregation som finns i Sverige befästs i

skolan. Skolan kan dock bli ett aktivt verktyg i

kampen mot segregation genom att elever får större

möjlighet att gå på en skola i ett annat område än

där de bor. Det måste inte heller vara så att skolor

i utsatta områden är mindre attraktiva än andra.

Grund- och gymnasieskolor i utsatta bostadsområden

bör profileras och genomgå en särskild

kvalitetssatsning. Varje skola skall ha stor frihet

att forma sin speciella inriktning utifrån lokala

förutsättningar och lärarnas intressen och

kompetens.

5. Validering

av Beatrice Ask (m), Per Bill (m), Catharina

Elmsäter-Svärd (m) och Anders Sjölund (m).

Moderaterna menar att det finns problem med att

personer med framför allt utomnordisk utbildning och

yrkeserfarenhet har svårt att få sin utbildning och

sina erfarenheter "översatta" till svenska

förhållanden. Det är inte sällan invandrade personer

möts av okunskap och oförståelse för vilken kunskap

de har inom sitt yrkesområde. Det handlar såväl om

högutbildade akademiker som om många andra med

gedigna yrkeskunskaper. Vad dessa personer behöver

är inte att bli placerade i långdragna grundläggande

kurser i svenska språket och under tiden förlora i

yrkeskunnande genom att hamna utanför yrkeslivet.

För att få en väl fungerande arbetsmarknad behövs

hjälp med "översättningen" av kompetensen. Det är

beklagligt att problemet har fått fortgå så länge

och vi förutsätter att regeringen presenterar en

proposition om validering under hösten 2002.

6. Validering

av Yvonne Andersson (kd) och Erling Wälivaara

(kd).

Kristdemokraterna menar att kunskapsvalidering är av

stor betydelse för möjligheterna till inträde på den

svenska arbetsmarknaden. Vi anser därför att det

måste skapas möjligheter för personer med utbildning

från andra länder att få sin utbildning värderad för

att så snart som möjligt kunna börja arbeta eller

komplettera sin utbildning i Sverige. I dag har

arbetssökande med reella kunskaper men utan formell

utbildning ett sämre utgångsläge på arbetsmarknaden,

vilket måste förändras. Vi uppmanar regeringen att

snarast komma med förslag på hur frågan skall lösas.

7. Validering

av Sofia Jonsson (c) och Ulf Nilsson (fp).

Centerpartiet menar att en bidragande orsak till att

människor med utländsk bakgrund har svårt att ta sig

in på arbetsmarknaden, är att arbetsgivare kan finna

det svårt att översätta dessa gruppers kunskaper,

både på gymnasial och eftergymnasial nivå, till

svenska förhållanden. Det borde vara naturligt att

ren yrkeskompetens valideras, precis som för

högskolestudier, så att eventuella kompletteringar

kan göras. I de fall där utbildningsnivån är låg är

det viktigt att insatser görs så snabbt som möjligt

genom sfi-utbildningar. På detta sätt blir det

möjligt för dessa grupper att snabbare komma in i

det aktiva yrkeslivet. Genom att förändra det

svenska valideringssystemet och se till att det

finns kunskap om detta på både central och regional

nivå kan insatser göras på ett tidigare stadium.

Särkilda yttranden

1. Svenskundervisning för invandrare

av Yvonne Andersson (kd) och Erling Wälivaara

(kd).

Kristdemokraterna stöder det förslag som Riksdagens

revisorer framfört om att sfi skall kunna samordnas

med arbetsmarknadspolitiska program. Vi anser att en

pedagogisk metod som innebär svenskundervisning

kombinerat med en praktikplats eller ett arbete inte

enbart skulle främja språkinlärningen utan även

underlätta det fortsatta steget ut på

arbetsmarknaden. Enligt vår mening bör

arbetspraktiken i första hand ske inom den bransch

eller det yrke där personen tidigare arbetat.

2. Svenskundervisning för invandrare

av Ulf Nilsson (fp).

Folkpartiet menar att till invandringspolitikens

stora misstag räknas den minskning av antalet timmar

i svenskundervisningen som genomförts under en rad

av år samt den ökade centraliseringen av

undervisningen. Större flexibilitet och mångfald är

absolut nödvändigt om undervisningen skall kunna nå

goda resultat bland varierande grupper studerande

med olikartade förutsättningar. Jag anser också att

för invandrare med tillfälliga arbeten eller praktik

på någon arbetsplats bör det finnas möjlighet till

deltidsstudier med anknytning till det egna arbetet.

Likaså bör studierna kunna ske i annan "naturlig"

miljö, särskilt för dem som inte är vana vid

teoretiska studier. För lågutbildade är de praktiska

yrkesstudierna avgörande. Genom ett system med

studiecheckar kan individen välja den

svenskutbildning som passar henne bäst. Konkurrensen

mellan studiearrangörerna kan ge upphov till

ständiga förbättringar, och elevernas initiativ och

ansvar skulle få direkt uttryck i deras val av

studieplats.

3. Språk och utbildning

av Britt-Marie Danestig (v).

Vänsterpartiet anser att elevernas möjlighet att

fritt välja skola förstärker segregationen, vilket

bekräftas bl.a. av den forskning som bedrivits av

Donald Broady, Mats B Andersson och Mikael Palme

inom det s.k. Välfärdsbokslutet. Även etableringen

av fristående skolor på etnisk eller religiös grund

har enligt vår mening en segregerande effekt. Enligt

Skolverket har också den sociala snedrekryteringen

till gymnasieskolans studieförberedande program ökat

under de senaste åren. Man bör också vara medveten

om att det som avgör elevernas val av skola inte

alltid är faktiska skillnader när det gäller

utbildningens innehåll eller kvalitet, utan faktorer

som status och livsstil. Alltför homogena grupper

skapar inte den dynamik som är en pedagogisk

tillgång och som bidrar till tolerans och förståelse

mellan elever med olika social och etnisk bakgrund.

Vi delar uppfattningen att barn till dem som

gömmer sig undan avvisning från Sverige skall har

rätt till skola och förskola. Glädjande nog fungerar

det så i praktiken redan i dag på många håll i

landet.