Bet. 2001/02:SKU14

Skatteutskottets betänkande

2001/02:SKU14

Allmänna motioner om inkomstskatt m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet motioner från den

allmänna motionstiden 2001 som rör

inkomstbeskattningen. I motionerna framställs bl.a.

yrkanden till stöd för den allmänna inriktning av

skattepolitiken som Moderata samlingspartiet,

Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet

presenterat i anslutning till sina budgetförslag för

2002. Vidare tas i motionerna upp en rad konkreta

beskattningsfrågor. Dessa gäller t.ex. införandet av

ett kompetenskonto, beskattningen av fria

hemtjänster, beskattningen av bilförmån, avdraget

för resor till och från arbetet, avdrag vid dubbel

bosättning, skattereduktionen för

fackföreningsavgift, avdrag vid arbete i bostaden,

gåvor till ideella organisationer etc. Andra

yrkanden gäller en ökad skattefrihet för plockning

av bär, svamp och kottar, en avgiftsbefrielse för

ersättning till ungdomsledare, ett grundavdrag för

barns ränteinkomster etc. I en rad motioner tas

också skattefrågorna i Öresundsregionen upp liksom

motsvarande problem vid gränsen mot Norge. Även

hobbybeskattningen av biodling och innehav av

travhäst behandlas.

Utskottet avstyrker samtliga motioner.

I betänkandet finns 28 reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Allmänna riktlinjer

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K321

yrkande 2, 2001/02:Sk228, 2001/02:Sk235 yrkandena

1-8, 2001/02:Sk238, 2001/02:Sk246, 2001/02:Sk255,

2001/02:Sk288 yrkandena 4 och 6, 2001/02:Sk391,

2001/02:Sk450 yrkandena 1 och 2, 2001/02:Sk460,

2001/02:Sk491 yrkandena 1 och 6, 2001/02:Sf397

yrkande 1, 2001/02:So3 yrkande 25, 2001/02:So304

yrkande 7, 2001/02:So637 yrkande 10,

2001/02:Kr339 yrkandena 15-17, 2001/02:Ub533

yrkande 3, 2001/02:MJ519 yrkande 16,

2001/02:MJ521 yrkande 11, 2001/02:N224 yrkande 2,

2001/02:N261 yrkande 2, 2001/02:N370 yrkandena 6

och 10, 2001/02:N372 yrkande 9, 2001/02:A212

yrkande 7, 2001/02:A248 yrkande 4 och

2001/02:A318 yrkande 6.

Reservation 1 (m)

Reservation 2 (v)

Reservation 3 (kd)

Reservation 4 (c)

Reservation 5 (fp)

2. Barnomsorgskostnader

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk433

yrkande 4, 2001/02:Sf390 yrkande 3, 2001/02:Sf392

yrkande 33, 2001/02:Sf401 yrkande 3, 2001/02:A228

yrkande 9 och 2001/02:A318 yrkande 8.

Reservation 6 (m, kd, c, fp)

3. Hushållstjänster

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk225,

2001/02:Sk227, 2001/02:Sk263, 2001/02:Sk316

yrkandena 1-3, 2001/02:Sk338, 2001/02:Sk382,

2001/02:Sk412, 2001/02:Sk432, 2001/02:Sk433

yrkande 11, 2001/02:Sf392 yrkande 17,

2001/02:Sf397 yrkande 10, 2001/02:

N224 yrkande 7, 2001/02:N370 yrkande 11,

2001/02:N373 yrkande 3, 2001/02:A211 yrkande 11,

2001/02:A228 yrkande 6 och 2001/02:A229 yrkande

21.

Reservation 7 (m, kd, c, fp)

4. Hemtjänster

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk249

yrkandena 1 och 2 samt 2001/02:Sk268.

Reservation 8 (kd)

5. Pensions- och kompetenssparande

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk274,

2001/02:Sk463, 2001/02:

Ub260 yrkande 11 och 2001/02:A246 yrkande 5.

6. Förmånstagare till pensionsförsäkring

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sk428.

7. Idrottskonto

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk301,

2001/02:Sk381 och 2001/02:Kr279 yrkande 20.

Reservation 9 (c)

8. Etableringskonto

Riksdagen avslår motion 2001/02:N365 yrkande 6.

9. Bilförmån

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk334,

2001/02:Sk388 yrkandena 1 och 3 samt

2001/02:Sk390.

Reservation 10 (m, kd, fp)

10. Resor till och från arbetet

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk288

yrkande 9, 2001/02:Sk289 yrkandena 2 och 3,

2001/02:Sk376, 2001/02:Sk450 yrkande 4, 2001/02:

MJ423 yrkande 2, 2001/02:N262 yrkande 8 och

2001/02:A229 yrkande 15.

Reservation 11 (m, c)

Reservation 12 (kd, fp)

11. Intervjuresor

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sk275.

Reservation 13 (m, fp)

12. Dubbel bosättning

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk461,

2001/02:Sk465 och 2001/02:Sk486.

13. Arbete i bostaden

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk341 och

2001/02:Sk375.

Reservation 14 (m, kd)

14. Glesbygdsavdrag

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sk377.

15. Fackföreningsavgift

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sk232.

Reservation 15 (m, kd, c, fp)

16. Förebyggande hälsovård

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sk319 yrkande

1.

Reservation 16 (kd)

17. Privata larm- och trygghetsanordningar

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk283 och

2001/02:Ju238 yrkande 1.

18. Gåvor till idella organisationer

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk307

yrkandena 1 och 2, 2001/02:Sk331, 2001/02:Sk384,

2001/02:Sk387, 2001/02:Sk392, 2001/02:Sk425,

2001/02:Sk436 yrkandena 1-3, 2001/02:U316

yrkandena 1-4, 2001/02:U328 yrkande 18 och

2001/02:N314 yrkande 8.

Reservation 17 (m)

Reservation 18 (kd)

Reservation 19 (c)

Reservation 20 (fp)

19. Valkampanjer

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk243 och

2001/02:Sk324.

20. Öresundsregionen

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk219,

2001/02:Sk327, 2001/02:Sk343, 2001/02:Sk366,

2001/02:Sk367 och 2001/02:N218 yrkande 2.

21. Gränsregionen mot Norge

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sk423.

22. Sveriges och Finlands beskattning av

utomlands bosatta

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sk456.

23. Bär, svamp och kottar

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk213,

2001/02:Sk354 och 2001/02:Sk479 yrkande 2.

Reservation 21 (m, kd)

24. Ersättning för ideell skada

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk325 och

2001/02:Sk439.

Reservation 22 (v)

Reservation 23 (kd)

25. Ersättning till ledare i ideell

verksamhet

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sk208.

26. Uthyrning av privatbostad

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk364,

2001/02:Sk365, 2001/02:Ub430 yrkande 7,

2001/02:N313 yrkande 3, 2001/02:Bo225 yrkande 1

och 2001/02:Bo318 yrkande 3.

Reservation 24 (m, kd)

27. Barns ränteinkomster

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sk442.

28. Persondatorer

Riksdagen avslår motion 2001/02:T466 yrkande 4.

Reservation 25 (kd)

29. Bredband

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sk489 yrkande

38.

Reservation 26 (m)

Reservation 27 (c)

30. Biodling

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ290 yrkande

2.

31. Trav- och galoppsport

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sk332.

32. Fiskevårdsavgift

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ420 yrkande

3.

Reservation 28 (m)

Utskottet föreslår att ärendet avgörs efter endast

en bordläggning.

Stockholm den 5 mars 2002

På skatteutskottets vägnar

Arne Kjörnsberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Arne

Kjörnsberg (s), Carl Fredrik Graf (m), Per Rosengren

(v), Kenneth Lantz (kd), Per Erik Granström (s),

Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Ulla Wester (s),

Lena Sandlin-Hedman (s), Marie Engström (v), Sven

Brus (kd), Catharina Hagen (m), Gudrun Lindvall

(mp), Rolf Kenneryd (c), Lennart Kollmats (fp), Per-

Olof Svensson (s), Lennart Axelsson (s) och Anna

Kinberg (m).

2001/02

SkU14

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Riksdagen har under höstens behandling av

statsbudgeten för år 2002 ställt sig bakom de

förslag om förändringar på skatteområdet som

regeringen lagt fram i budgetpropositionen. Härvid

avstyrktes de förslag på skatteområdet som Moderata

samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet

och Folkpartiet liberalerna lagt fram i sina

respektive budgetalternativ för år 2002.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet står bakom

regeringens budgetförslag (prop. 2001/02:1 Förslag

till statsbudget, finansplan m.m., bet.

2001/02:FiU1).

I detta betänkande behandlar utskottet de

motionsyrkanden angående inkomstbeskattningen som

återstår efter höstens budgetbehandling.

Utskottets överväganden

Allmänna riktlinjer

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslagen om att

skattepolitiken skall ges en inriktning som

överensstämmer med de förslag som lagts fram

av Moderaterna, Kristdemokraterna,

Centerpartiet och Folkpartiet. Vidare avslås

ett förslag om en översyn av

inkomstskattesystemet som lagts fram av

Vänsterpartiet.

Jfr reservationerna 1 (m), 2 (v), 3 (kd), 4

(c) och 5 (fp).

Motionerna

Flera motionsyrkanden ansluter till den inriktning

av skattepolitiken som Moderata samlingspartiet

redovisat i sitt budgetförslag för år 2002 och som

sammanfattningsvis innebär följande.

Skattepolitiken skall syfta till att stärka de

enskilda medborgarnas oberoende och skapa

förutsättningar för högre tillväxt och fler jobb. En

inkomstskattereform bör genomföras och bestå av fyra

delar med höjda grundavdrag på 50 000 kr för alla,

grundavdrag för barn, förvärvsavdrag och en

successiv avveckling av den statliga inkomstskatten.

Skatten på hushållstjänster sänks och en avdragsrätt

införs för styrkta barnomsorgs-kostnader.

Möjligheten att spara på egen hand säkerställs genom

att avdraget för eget pensionssparande höjs.

Fastighetstaxeringsvärdena fryses på 1997 års nivå,

och fastighetsskatten sänks successivt. Endast halva

markvärdet ingår i underlaget för fastighetsskatten.

Avdragen för resor med bil höjs och bensin- och

dieselskatten sänks. Beskattningen av ägande och

kapital minskas genom att förmögenhetsskatten

avskaffas och genom att skatten på aktieutdelningar

tas bort. De nuvarande 3:12-reglerna slopas, och

förenklingar genomförs för företagen.

Royaltyinkomster från uppfinningar och patent

beskattas i inkomstslaget kapital, och lättnader

införs vid beskattningen av personal-optioner.

Skatterna på handelsgödsel avskaffas, och

dieselskatten för jord- och skogsbruk m.m. sänks.

Även reklamskatten slopas. Alkoholskatterna sänks

till dansk nivå.

I flera motioner framhålls betydelsen i olika

hänseenden av att skattepolitiken ges den angivna

inriktningen. I motion Sk288 yrkandena 4 och 6 av Bo

Lundgren m.fl. (m) anförs att de höga skatterna

hämmar utvecklingen, och i motion So3 yrkande 25 av

Bo Lundgren m.fl. (m) tas pensionärernas behov av

skattesänkningar upp. Betydelsen av skattesänkningar

i storstadsregionerna behandlas i motion N224

yrkande 2 av Bo Lundgren m.fl. (m), och i motion

Sk491 yrkandena 1 och 6 av Carl Fredrik Graf m.fl.

(m) begärs ett tillkännagivande om att den slopade

statliga inkomstskatten skulle leda till att Sverige

får behålla fler av de mest kompetenta unga

personerna. I motion Ub533 yrkande 3 av Per-Richard

Molén m.fl. (m) framhålls företagarnas behov av ett

totalt sänkt skattetryck, och i motionerna A318

yrkande 6 av Mikael Odenberg m.fl. (m) och Sk228 av

Margareta Cederfelt (m) tas enskildas behov av lägre

skatter och minskade marginaleffekter upp. I motion

Sk235 yrkandena 1-8 av Sten Tolgfors (m) anförs att

kostnaden för tilläggsförsäkring för sjukvård m.m.

bör göras avdragsgill. I motion Sk238 av Marietta de

Pourbaix-Lundin (m) anförs att en sänkning av

skatterna skulle minska skatteflykten till utlandet

och motverka svartarbete. I motion Sk255 av Stefan

Hagfeldt (m) framhålls att lägre skatter skulle

minska bidragsberoendet, och i motion Sk391 av

Cristina Husmark Pehrsson (m) anförs att den som

behöver bidrag inte skall behöva betala skatt.

Landsbygdens behov av sänkta skatter tas upp i

motion Sk450 yrkandena 1 och 2 av Anders Sjölund (m)

och idrottens behov i motion Kr339 yrkandena 15-17

av Kent Olsson m.fl. (m). Att en rejäl

skattesänkning skulle innebära ökade möjligheter att

själv bestämma sin arbetstid framhålls i motion A248

yrkande 4 av Sten Tolgfors (m). I motion N261

yrkande 2 av Per Westerberg m.fl. (m) framhålls

rese- och turistindustrins behov. I motion Sk246 av

Ola Karlsson och Inga Berggren (m) föreslås

slutligen en genomgripande omläggning till en platt

skatt över en tioårsperiod.

I flera motionsyrkanden framhålls fördelarna med

den inriktning av skattepolitiken som

Kristdemokraterna redovisat i anslutning till sitt

budgetförslag för år 2002. Denna innebär i huvudsak

följande.

Grunden för ett gott samhälle är en

marknadsekonomi baserad på etiska principer och

styrd av ekologiska och sociala hänsyn. En rad

inkomst-skattesänkningar och andra skattesänkningar

som riktar sig främst till förvärvsarbetande bör

genomföras. Därmed kan skattemoralen bibehållas och

benägenheten till svartarbete minska. Grundavdraget

höjs, och en skattere-duktion för låg- och

medelinkomsttagare införs liksom ett generellt

förvärvs-avdrag. Värnskatten avskaffas, och gränsen

för avdrag under tjänst sänks. En skattereduktion

införs för hushållen vid köp av tjänster, och

styrkta barnom-sorgskostnader blir avdragsgilla upp

till 50 000 kr per år. En särskild skattereduktion

för barnfamiljer införs också. De sänkta

inkomstskatterna innebär en grön skatteväxling

eftersom skattesystemet blir mer miljörelaterat.

Fastigheterna taxeringsvärden fryses och systemet

med statlig fastighetsskatt ersätts sedan med en låg

kommunal avgift för täckande av kostnader för

gatuunderhåll, brandförsvar och annan kommunal

service kopplad till fastigheten. Företagens villkor

förbättras. Förmögenhetsskatten avvecklas på sikt,

och skatten på aktieutdelningar avvecklas. Ett

riskkapitalavdrag införs, och arbetsgivaravgifterna

sänks. Arvs- och gåvoskatten vid generationsskiften

avvecklas när företag fortsätter som fåmansbolag,

och beskattning sker först när kapital frigörs.

Dieselskatten sänks, och kväveskatten på

handelsgödsel återförs till näringen. De mindre

jordbrukens elkonsumtion beskattas som inom

industrin. Inom EU är en övergång till

majoritetsbeslut när det gäller minimiavgifter på

miljöområdet en viktig förändring som bidrar till

att förbättra svenska företags konkurrenssituation.

Stöd för denna inriktning av skattepolitiken

framförs i motion MJ519 yrkande 16 av Alf Svensson

m.fl. (kd). Motionärerna anför att skatte- och

avgiftssystemen bör göras mer miljörelaterade genom

att beskattningen av arbete sänks och beskattningen

av miljöpåverkan höjs relativt sett. Ett arbete för

att åstadkomma en skatteväxling måste också drivas

internationellt, i synnerhet inom EU, för att slå

vakt om konkurrensneutraliteten mellan företag och

länder. I motion N370 yrkande 6 av Alf Svensson

m.fl. (kd) anförs att skattepolitiken måste ges en

långsiktig inriktning som genererar högre tillväxt

och att beskattningen av arbete måste sänkas så att

fler kan klara sig på sin lön. I motion N370 yrkande

10 av Alf Svensson m.fl. (kd) anförs att den svarta

sektorns utbredning är ett problem och att det är

viktigt att skattesystemet ges en utformning som

inte utmanar moralen. Inriktningen bör vara

enkelhet, låga skattesatser, effektivitet,

generalitet och breda skattebaser samt mer resurser

för bekämpning av ekonomisk brottslighet och en

effektivare skatteindrivning. I motion N372 yrkande

9 av Harald Bergström m.fl. (kd) anförs att det

skulle betyda oerhört mycket för lands- och

glesbygdsboende att kunna kvitta förluster, på

exempelvis 50 000 kr, i en förvärvskälla mot inkomst

av tjänst.

Även Centerpartiets yrkanden tar sikte på den

inriktning av skattepolitiken som redovisats under

höstens budgetbehandling. Denna innebär i korthet

följande.

Skattepolitiken skall syfta till att låta

människor växa som individer och göra det möjligt

för var och en att förverkliga sina drömmar. Den

måste därför utformas så att den ger goda

förutsättningar för fler företag att startas och

växa, större ekonomiskt utrymme för landets familjer

och vara inriktad på förbättringar för dem som bäst

behöver ökat ekonomiskt utrymme. För att öka

människors ekonomiska självbestämmande genomförs en

inkomstskattereform med en kraftig skattereduktion

för alla och en förvärvsrabatt som riktar sig till

låg- och medelinkomsttagare. En avdragsrätt för

barnomsorgskostnader införs, och reseavdraget höjs

och inkluderar barnomsorg. En extra barnrabatt

införs också. Priset sänks på de tjänster som

hushållen köper. Beskattningen av boende sänks genom

att fastighetstaxeringsvärdena fryses samtidigt som

skattesatsen sänks. Härefter sker en övergång till

en schablonintäktsbeskattning. Taxeringen av

fastigheter för fastboende skiljs från den för

fritidsboende. Sambeskattningen av förmögenhet

slopas, och endast halva taxeringsvärdet ingår i

underlaget för förmögenhetsbeskatt-ningen.

Arbetsgivaravgifterna sänks ytterligare, och

sänkningen finansieras delvis genom höjda skatter på

utsläpp av kväveoxid och koldioxid i industrin,

genom skatt på förbränning av osorterat avfall och

höjd skatt på deponi. Jordbrukets skatter sänks. Med

denna inriktning belönas investeringar i arbete och

miljö samtidigt som utnyttjandet av ändliga

naturresurser och skadliga utsläpp motverkas.

I motion A212 yrkande 7 av Agne Hansson m.fl. (c)

anförs att många löneförmåner är speciellt utformade

för män. En följd av detta har blivit att

skattesystemet kommit att inrikta sig på dessa

förmåner och att företagen inte längre har intresse

av att tillhandahålla förmåner som är riktade till

kvinnor. Regeringen bör ta initiativ till att

utforma ett skattesystem som gör det möjligt för

kvinnor att ta del av löneförmåner. I motion So304

yrkande 7 av Agne Hansson m.fl. (c) anförs att

barnfamiljerna behöver generella ekonomiska

förstärkningar. För att öka barnfamiljernas

konsumtionsutrymme utan att öka statens utgifter bör

barnbidraget kompletteras med en barnrabatt på

skatten som är lika för alla barn. Rabatten bör

inledningsvis bestämmas till 100 kr per barn och

månad från den 1 januari 2003 och utgå till alla

barn upp till 18 år. Reformen kan utvecklas genom

tillskott av ytterligare medel och genom

omfördelning av kostnaden för barnbidragen.

Flera motioner tar upp fördelarna med den

inriktning av skattepolitiken som Folkpartiet

liberalerna redovisat i anslutning till höstens

budget-behandling. Denna innebär sammanfattningsvis

följande.

De grundläggande principerna om att de allra

flesta bara skall betala kommunalskatt bör

återupprättas och skatteförändringarna koncentreras

på de för tillväxt och jobb mest skadliga inslagen,

nämligen marginalskatterna. Genom avskaffad

värnskatt, höjd brytpunkt för statlig skatt och

borttagande av den s.k. LO-puckeln uppnås den

grundläggande principen att de flesta bara skall

betala 30 % i skatt och att de med höga inkomster

bara skall betala 50 % på de högre inkomstdelarna.

Den s.k. LO-puckeln tas successivt bort, och det

andra skiktet i den statliga inkomstskatteskalan tas

också bort. Ett förvärvsavdrag införs och en

skattereduktion för alla på 3 000 kr. Utökningar av

barnstödet sker i form av en skattereduktion, och en

avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader införs.

Pensionssparandet utvidgas och kan tas ut för att

finansiera kompetensutveckling. Den särskilda

löneskatten på avsättning till vinstandelsstiftelser

slopas, och arbetsgivaravgiften sänks för hela den

privata tjänstesektorn. Den långsiktiga inriktningen

är att arbetsgivar-avgifternas skattedel helt skall

tas bort. En skattereduktion införs för

hushållstjänster. Skatten på aktieutdelningar slopas

i etapper. Fastighets-taxeringsvärdena fryses i

avvaktan på en reform. Fåmansbolagsreglerna

reformeras så att ett belopp motsvarande en

medelinkomst beskattas som arbetsinkomst, resterande

som kapital. Det är vidare viktigt att reglerna

snarast ändras så att generationsskiften i svenska

familjeföretag underlättas.

I motion Sf397 yrkande 1 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) anförs att alla höjningar av det generella

barnstödet bör ske i form av en skattereduktion. I

de fall där familjen inte betalar någon skatt får

det ersättas av ett kontantbidrag. Efter införandet

av skattekontot är detta enkelt och obyråkratiskt

att genomföra. I motion So637 yrkande 10 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) anförs att det är viktigt att

avskaffa fattigdomsfällor i skatte- och

bidragssystemen och att lägre inkomstskatter ger en

ökad makt över den egna inkomsten. Detta är möjligt

om staten och kommunerna koncentrerar sig på det

viktigaste i välfärden. I motion MJ521 yrkande 11 av

Lars Leijonborg m.fl. (fp) anförs att en effektiv

skatteväxling måste genomföras på EU-nivå och att en

målsättning bör vara ett beslut om miniminivåer för

olika miljöskatter. I motion K321 yrkande 2 av

Helena Bargholtz (fp) anförs att en viktig åtgärd

för att skapa fler företag och därmed fler jobb i

Sverige är att sänka skatterna.

Slutligen begärs i en motion från Vänsterpartiet

en översyn av inkomstskattesystemet. I motion Sk460

av Gudrun Schyman m.fl. (v) anförs att en översyn av

inkomstskattesystemet bör genomföras i syfte att

förbättra fördelningsprofilen och ta bort vissa

marginaleffekter. Grundavdragets avtrappning och

nedtrappning (LO-puckeln) bör ifrågasättas, liksom

den särskilda skattereduktionen på 1 320 kr. Ett

alternativ är enligt motionärerna att i stället

införa ett relativt högt grundavdrag som inte avser

den statliga taxeringen och som avtrappas vid

inkomster över den övre brytpunkten. Eftersom den

återstående avdragsrätten för 25 % av den allmänna

pensionsavgiften bidrar till en felaktig

fördelningsprofil bör den slopas. Det bör också

utredas om det finns andra sätt att förbättra

inkomstskattesystemet när det gäller

fördelningsprofil och marginaleffekter.

Utskottets ställningstagande

I flera motioner framställs yrkanden om en sänkt

eller omlagd fastighets- och

förmögenhetsbeskattning, förändringar i företags-

och kapitalbeskattningen och om förändrade

punktskatter m.m. Utskottet behandlar dessa områden

i särskilda betänkanden under våren och går därför

inte närmare in på dessa yrkanden här.

Inkomstbeskattningen har i dag en utformning som

stämmer förhållandevis väl överens med den

skatteskala som beslutades under skattereformen och

som därefter kompletterades med ett sista steg som

en fördelningspolitisk korrigering. Flertalet

skattskyldiga betalar endast kommunal inkomstskatt

och för grupper med högre inkomster tillkommer en

statlig inkomstskatt på 20 % respektive 25 %. De som

endast betalar kommunal inkomstskatt motsvarar mer

än 80 % av de skattskyldiga.

Det finns enligt utskottets mening anledning att

erinra om att skatteskalan under de år som följde på

krisåren i början av 1990-talet avvek väsentligt

från vad som gäller i dag. De kraftansträngningar

som krävdes för att sanera de stora budgetunderskott

som krisen genererade hade bl.a. lett till ett

gradvis sänkt grundavdrag och till att löntagarna i

stigande grad belastades med egenavgifter.

Egenavgifterna innebär en särskilt tung belastning

för låg- och medelinkomsttagarna eftersom de är

avdragsgilla.

Sedan krisen avvärjts har ett stort arbete lagts

ner på att återställa skatteskalan. En

skattereduktion för låg- och medelinkomsttagare

infördes inkomståret 1999, och inkomståret 2000

påbörjades en genomgripande reformering av

inkomstbeskattningen som syftar till att eliminera

effekterna av egenavgiften. Kostnaden för denna

reform uppgår till närmare 50 miljarder kronor. Tre

steg har redan tagits inkomståren 2000, 2001 och

2002, och detta är bakgrunden till att de

kombinerade skatte- och avgiftsnivåerna i skatte-

skalan nu kan sägas åter närma sig det mål som

uppställdes under skattereformen. I reformen ingår

också justeringar av skiktgränserna så att andelen

skattskyldiga som betalar statlig inkomstskatt

begränsas. Reformen gynnar särskilt låg- och

medelinkomsttagarna eftersom egenavgiften drabbar

dem särskilt hårt.

Som nämnts innebar krisåren också att

grundavdraget gradvis urholkades. I budgeten för

inkomståret 2001 presenterade regeringen en strategi

för en grön skatteväxling som innebär att höjda

skatter på energi och miljöutsläpp finansierar en

sänkning av skatten på främst arbete. Den gröna

skatteväxlingen gjorde det möjligt att påbörja en

återställning av grundavdraget. Detta höjdes

inkomståret 2001 med 1 200 kr, och höjningen avsåg

även det särskilda grundavdrag som utgår till

pensionärer. Det höjda grundavdraget

kostnadsberäknades till 2,8 miljarder kronor. Inför

inkomståret 2002 har ytterligare en grön

skatteväxling genomförts och finansierat en höjning

av grundavdraget och pensionärernas särskilda

grundavdrag med 1 000 kr. Vidare har den särskilda

skattereduktionen för låg- och medelinkomsttagare

utvidgats så att den även gäller för pensionärer.

Inkomståret 2003, då pensionärerna övergår till att

följa samma skatteregler som övriga skattskyldiga,

kommer skattereduktionen för låg- och

medelinkomsttagare att vara inbakad i grundavdraget.

Enligt planerna skall ett fjärde och avslutande

steg i reformeringen tas när utrymme för en sådan

åtgärd bedöms föreligga. När reformen genomförts

fullt ut har enligt utskottets mening skatteskalan

en utformning som i allt väsentligt motsvarar den

skatteskala som beslutades under skattereformen. En

fördelningspolitisk korrigering finns dock genom att

den särskilda skattereduktionen för låg- och

medelinkomsttagare infogats i grundavdraget.

När det gäller de olika förslagen om förändringar

i inkomstskatteskalan har dessa en varierande

inriktning. Kraftiga allmänna sänkningar av inkomst-

skatten föreslås från flera håll, och det uttalade

målet är att detta skall finansieras genom en

minskning av statens och kommunernas ansvar på olika

områden. Var och en skall få behålla mer av sin lön

och skall på detta sätt kunna klara sig själv.

Enligt utskottets mening innebär detta synsätt ett

delvis underkännande av den gemensamma sektorn och

betydelsen av de kollektiva lösningar som i dag

framstår som självklara för de allra flesta.

Tillgång till sjukvård, skolor, polis, högre

utbildning m.m. tas i dag för given eftersom

finansiering sker via skattsedeln. Dagens

skattefinansiering innebär en dubbel omfördelning.

Skatteskalan är anpassad till individens förmåga att

bidra till de gemensamma kostnaderna, och de

skattefinansierade tjänsterna och förmånerna

fördelas i princip efter behov. En kraftig

neddragning av den skattefinansierade gemensamma

sektorn skulle därför innebära en kraftig försämring

för många grupper, och utskottet är inte övertygat

om att de alternativ som skall träda i stället

verkligen skulle vara tillgängliga för alla.

Utskottet är inte berett att tillstyrka förslagen om

kraftiga sänkningar av inkomstskatten.

När det gäller frågan om en översyn av

inkomstskatteskalan i syfte att komma till rätta med

olika marginaleffekter och att ytterligare överväga

dess fördelningspolitiska utformning framgår det av

vad utskottet redan anfört att förändringar i

inkomstskatteskalan måste utgöra en integrerad del i

de överväganden som varje år görs i anslutning till

budgetberedningen. Större förändringar är kostsamma

och kan inte göras utan tillgång till en god och

samlad information om det ekonomiska utrymme som

står till förfogande. Härvid är det också naturligt

att en avvägning i vissa fall måste göras mellan å

ena sidan en generell men kostsam förändring som

inte ger upphov till några höjda marginaleffekter

och å andra sidan en mindre kostsam lösning som ger

upphov till en mindre men oönskad höjning av

marginaleffekten.

Som utskottet redan anfört ligger dagens

skatteskala förhållandevis nära den utformning som

beslutats under skattereformen. Detta innebär bl.a.

att grundavdraget trappas upp i skiktet

70 000-110 000 kr. Härigenom sänks marginaleffekten

kraftigt, och det skapas ett incitament till en

övergång från deltidsarbete till heltidsarbete. När

grundavdraget sedan gradvis återställs i de högre

inkomstskikten skapar detta en oönskad

marginaleffekt som det emellertid skulle vara

förhållandevis kostsamt att eliminera. På samma sätt

bidrar avtrappningen av skattereduktionen för låg-

och medelinkomsttagare till en mindre höjning av

marginaleffekten. Även denna effekt är kostsam att

eliminera.

Som framgått återstår det att genomföra ett sista

steg i den reformering av inkomstskatteskalan som

påbörjades inkomståret 2000, och tidpunkten för

genomförandet av en sådan förändring är beroende av

det utrymme som finns tillgängligt sedan behoven av

ökade resurser för vård, skola och omsorg

tillgodosetts. Enligt utskottets mening finns det

mot denna bakgrund inte någon anledning att nu

initiera en allmän översyn av inkomstskatteskalan,

utan överväganden om olika förbättringar bör på

sedvanligt sätt göras av regeringen i anslutning

till budgetberedningen. Utskottet avstyrker därmed

förslaget om en översyn av inkomstskatteskalan.

Utskottet har under höstens behandling av

förslaget till utgiftsramar och inkomstberäkning för

budgetåret 2002 avstyrkt de förslag till inriktning

av skattepolitiken som lagts fram av Moderata

samlingspartiet, Kristdemo-kraterna, Centerpartiet

och Folkpartiet liberalerna i det sammanhanget.

Utskottet har inte ändrat uppfattning i dessa frågor

och avstyrker därför även de nu aktuella

motionsyrkandena.

Barnomsorgskostnader

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslagen om en avdragsrätt

för styrkta barnomsorgskostnader.

Jfr reservation 6 (m, kd, c, fp).

Motionerna

Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna,

Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet har under

höstens budgetberedning presenterat förslag som

innebär att avdrag skall medges för styrkta

barnomsorgskostnader upp till 50 000 kr per barn och

år. Avdraget skall medges vid taxeringen till

kommunal inkomstskatt.

I flera motioner framställs yrkanden om en

avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader.

Yrkandena framställs i motionerna Sf390 yrkande 3 av

Margit Gennser m.fl. (m), Sf401 yrkande 3 av Margit

Gennser m.fl. (m), A228 yrkande 9 av Mikael Odenberg

m.fl. (m), A318 yrkande 8 av Mikael Odenberg m.fl.

(m), Sk433 yrkande 4 av Catharina Elmsäter-Svärd

m.fl. (m) och Sf392 yrkande 33 av Alf Svensson m.fl.

(kd).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har under höstens budgetbehandling

avstyrkt yrkanden om en avdragsrätt för

barnomsorgskostnader. Utskottet har inte ändrat

inställning i denna fråga och avstyrker därför även

de nu aktuella motionsyrkandena om en sådan

avdragsrätt.

Hushållstjänster

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslagen om en

skattereduktion för hushålls-tjänster.

Jfr reservation 7 (m, kd, c, fp).

Bakgrund

Frågor om särskilda skatteregler för tjänstesektorn

har behandlats i Tjänsteutredningens betänkande

Uppskattad sysselsättning (SOU 1994:43) och i

Tjänstebeskattningsutredningens betänkande Skatter,

tjänster och sysselsättning (SOU 1997:17).

En skattereduktion för byggnadsarbeten har

tillämpats under perioden den 15 februari 1993-den

31 december 1994 (prop. 1992/93:150, bet. 1992/93:

SkU36) och under perioden den 15 april 1996-den 31

mars 1999 (prop. 1995/96:229, bet. 1995/96:SkU32).

Syftet har varit att åstadkomma en stimulans av

verksamheten inom byggsektorn och på så sätt

motverka den då aktuella arbetslösheten.

Motionerna

I en fyrpartimotion Sk432 av Carl Fredrik Graf m.fl.

(m, kd, c, fp) anförs att det finns en stor

efterfrågan på hushållstjänster och att

inkomstskatter, sociala avgifter och mervärdesskatt

driver upp kostnaden till nivåer som nästan inga

hushåll med normala inkomster har råd med.

Motionärerna föreslår att riksdagen hos regeringen

begär ett förslag om en skattereduktion för

reparations- och ombyggnadsarbete samt

hushållstjänster som utförs på den egna tomten eller

i hemmet. Skattereduktionen skall uppgå till 50 % av

arbetskraftskostnaden inklusive moms och vara

begränsad till 25 000 kr per hushåll och år.

Reduktionen skall lämnas direkt vid betalning.

Yrkanden med en liknande inriktning framställs i

motionerna N224 yrkande 7 av Bo Lundgren m.fl. (m),

A228 yrkande 6 av Mikael Odenberg m.fl. (m), Sk225

av Margareta Cederfelt (m), Sk227 av Margareta

Cederfelt (m), Sk263 av Cecilia Magnusson och Anita

Sidén (m), Sk316 yrkandena 1-3 av Sten Tolgfors (m),

Sk338 av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sk382 av Kent

Olsson och Elizabeth Nyström (m), Sk412 av Anne-

Katrine Dunker och Berit Adolfsson (m), Sk433

yrkande 11 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m),

Sf392 yrkande 17 av Alf Svensson m.fl. (kd), N370

yrkande 11 av Alf Svensson m.fl. (kd), N373 yrkande

3 av Göran Hägglund m.fl. (kd), A211 yrkande 11 av

Maria Larsson m.fl. (kd), Sf397 yrkande 10 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) och A229 yrkande 21 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp).

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening skulle införandet av en

särskild stimulans för tjänstesektorn i de former

motionärerna föreslår innebära ett avsteg från de

principer om en likformig och neutral beskattning

som ligger till grund för skattereformen och som

enligt utskottets mening bör gälla. Det är också

kostsamt att genom stimulanser försöka skapa en

tjänsteproduktion som kan konkurrera med hushållens

egen tjänsteproduktion. Risken är att effekterna på

sysselsättningen blir mycket små eller inga alls,

samtidigt som kostnaderna blir stora. De

erfarenheter som man har gjort i Danmark talar för

en sådan utgång. En stimulans av denna typ skulle

också leda till gränsdragningsproblem och ge upphov

till svårkontrollerade gråzoner.

Med det anförda avstyrker utskottet de aktuella

motionerna.

Hemtjänster

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslagen om en lägre

värdering av hemtjänster som erbjuds av en

arbetsgivare.

Jfr reservation 8 (kd).

Gällande regler

Förmån av fri städning, fri barnomsorg etc. som

tillhandahålls av en arbetsgivare är skattepliktig

och skall tas upp till marknadsvärde, dvs. det pris

som den skattskyldige skulle ha fått betala på orten

om han själv skaffat sig motsvarande varor, tjänster

eller förmåner mot kontant betalning (11 kap. 1 §

och 61 kap. IL). Den mervärdesskatt som

arbetsgivaren erlägger vid inköp av tjänsterna får

inte lyftas av eftersom förvärvet inte görs för

verksamheten. Arbetsgivaren kan i stället yrka

avdrag vid inkomstbeskattningen för hela kostnaden

inklusive mervärdesskatt (jfr RSV:s skrivelse ang.

"Hemtjänster" dnr 10326-98/900).

Motionerna

I flera motioner framställs yrkanden som syftar till

en lägre värdering av förmånen fria hemtjänster. I

motion Sk249 yrkandena 1 och 2 av Nils Fredrik

Aurelius och Ola Karlsson (m) anförs att den

nuvarande beskattningen av dessa tjänster gör det

svårt att erbjuda hemtjänster på rimliga villkor och

att detta leder till att den svarta sektorn frodas.

Motionärerna föreslår att ett schablonvärde på

förslagsvis 100 kr i timmen skall gälla vid

beskattningen. Även i motion Sk268 av Marianne

Andersson m.fl. (c, m, kd, fp) föreslås att en

schablon som svarar mot hushållens betalningsvilja

skall användas.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening är det viktigt att

neutraliteten vid beskattningen av olika typer av

löneförmåner upprätthålls. Skattefrihet eller lägre

beskattning för vissa förmåner medför

gränsdragningsproblem och leder till konkurrens-

snedvridningar. Utskottet är inte berett att

tillstyrka att särregler införs för beskattningen av

förmånen fria hemtjänster och avstyrker därför

motionerna Sk249 yrkandena 1 och 2 samt Sk268.

Pensions- och kompetenssparande

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslagen om generell

avdragsrätt för egna utbildningskostnader,

flyttning av avdraget för pensionssparande

till inkomstslaget kapital och om

tillkännagivanden till regeringen om att ett

förslag om individuell kompetensutveckling

skall läggas snarast.

Gällande regler, m.m.

Pensionssparavdrag får enligt 59 kap. 2 § IL göras

för premier för pensionsförsäkring som den

skattskyldige äger och för inbetalningar på

pensionsspararens eget pensionssparkonto.

Pensionssparavdraget får inte överstiga summan av

0,5 prisbasbelopp och ett särskilt tillägg som är

beroende av om pensionsrätt föreligger eller ej. Om

pensionsrätt föreligger i anställningen uppgår

tillägget till 5 % av inkomsten mellan 10 och 20

prisbasbelopp. Om den skattskyldige inte har

pensionsrätt i sin anställning eller om inkomsten

utgör aktiv näringsinkomst uppgår tillägget till

35 % av inkomsten, dock högst 10 prisbasbelopp.

Småföretagsdelegationen har i rapporten Kompetens

i småföretag (SOU 1998:77) föreslagit ett system med

individuella kompetenskonton där företaget och de

anställda får göra avsättningar av medel för

kompetens-utveckling under skattemässigt gynnade

förutsättningar.

Riksdagen beslutade i samband med behandlingen av

budgetpropositionen för år 2000 att särskilda medel

skulle avsättas för att stimulera individuell

kompetensutveckling. Den ekonomiska ramen för detta

angavs till 1,35 miljarder kronor för år 2000 och

1,15 miljarder kronor årligen fr.o.m. år 2001.

Medlen skall användas för ett individuellt system

för kompetenssparande. Ett förslag till hur ett

sådant system skulle kunna utformas har lämnats i

betänkandet Individuellt kompetenssparande IKS - med

start år 2002 (SOU 2000:19) i december 2000.

Förslaget innebär att det inrättas ett avdragsgillt

individuellt kompetenssparande (IKS) med

skatteregler som i princip är desamma som för

pensionssparande (IPS) och pensionsförsäkring.

Avdraget för IKS maximeras till ett basbelopp och

det sammanlagda sparandet maximeras till 12

inkomstbasbelopp. Medlen skall kunna användas till

sådan kompetensutveckling som den enskilde själv

bestämmer. Uttag för heltidsstudier under ett år

skall berättiga till en kompetenspremie på 0,25

inkomstbasbelopp. Arbetsgivaren får en nedsättning

av arbetsgivaravgiften med 10 procentenheter på

insatta belopp.

Regeringen har aviserat att en proposition om

individuell kompetensutveckling kommer att lämnas

under våren.

Motionerna

I motion Sk274 av Ola Karlsson och Per-Samuel Nisser

(m) anförs att fortbildningskostnader är en

investering som bör ses som en kostnad för framtida

löneinkomster. Motionärerna föreslår att en

avdragsrätt införs för egna utbildningskostnader,

som kurslitteratur, kursavgifter m.m.

I motion A246 yrkande 5 av Maria Larsson m.fl.

(kd) anförs att ett individuellt utbildningskonto

skulle ge den enskilde möjlighet att ta ansvar för

sitt lärande. På ett sådant konto bör arbetsgivare

och arbetstagare få avsätta högst 5 % av

bruttoinkomsten. Arbetstagarens insättningar bör

kunna placeras fritt under det att arbetsgivarens

medel används enligt överenskommelse. Motionärerna

föreslår att riksdagen hos regeringen begär ett

förslag med denna utformning.

I motion Ub260 yrkande 11 av Ulf Nilsson m.fl.

(fp) anförs att människor måste få större frihet att

själva bestämma om och när de skall vidareutbilda

sig, och motionärerna begär ett tillkännagivande om

att regeringen snarast bör lägga fram ett förslag om

ett breddat pensions- och kompetenssparande.

I motion Sk463 av Claes Stockhaus (v) anförs att

avdragsrätten för premie för pensionsförsäkring

gynnar höginkomsttagarna och att en enkel åtgärd för

att komma till rätta med denna orättvisa är att

flytta avdraget till inkomst av kapital, där

skattesatsen är 30 %. Även pensionen bör då

beskattas efter 30 %. Motionären hemställer att

riksdagen hos regeringen begär ett förslag med denna

innebörd.

Utskottets ställningstagande

Som framgår av vad utskottet anfört under rubriken

Gällande regler m.m. är det förslag till utformning

av ett system för individuell kompetensutveckling

som lagts fram av Utredningen om individuellt

kompetenssparande nu föremål för överväganden inom

Regeringskansliet. Enligt utskottets mening bör

resultatet av dessa överväganden avvaktas, och

utskottet avstyrker därför de nu aktuella

motionsyrkandena om att ett förslag med denna

inriktning skall läggas fram snarast och om en

generell avdragsrätt för egna utbildningskostnader.

När det gäller förslaget om att ersätta den

nuvarande pensionsförsäkringen med en ny typ som

beskattas i inkomstslaget kapital anser utskottet

att möjligheten för den enskilde att själv skapa ett

pensionsskydd bör finnas kvar i sin nuvarande form.

För den som inte har något pensionsskydd och för den

som vill förstärka sitt skydd är möjligheten att

skjuta upp beskattningen av en del av inkomsten

viktig. Utskottet avstyrker även detta förslag.

Förmånstagare till

pensionsförsäkring

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslaget om en ändring av

kretsen av möjliga förmånstagare till en

pensionsförsäkring.

Gällande regler

Av 58 kap. 13 § IL framgår att efterlevandeförmåner

enligt en pensionsförsäkring endast får betalas ut

till den försäkrades make och sambo, den försäkrades

barn och den försäkrades makes och sambos barn.

Avlider den försäkrade innan pensionen hunnit

slutbetalas och finns det inte någon förmånstagare

tillfaller överskottet försäkringskollektivet.

Förmånstagarkretsen till pensionssparkonton (IPS)

är densamma, 58 kap. 27 § IL. Om innehavaren avlider

och det inte finns någon förmånstagare ärvs

behållningen på kontot enligt vanliga regler, dvs.

även barnbarn ärver.

Förslaget om individuellt kompetenssparande (IKS)

har samma utformning som IPS i dessa delar (SOU

2000:119).

Motionen

I motion Sk428 av Tuve Skånberg (kd) anförs att den

nuvarande begränsningen av förmånstagarkretsen till

pensionsförsäkring innebär att medel som utfaller

vid dödsfall kan tillfalla en sambos barn trots att

det finns barnbarn eller syskonbarn till den

avlidne. Det är enligt motionären principiellt fel

att staten sätter gränser för vem i familjen som

skall kunna ärva. Om gränser ändå måste sättas skall

de inte missgynna dem som är släkt med varandra.

Utskottets ställningstagande

En utgångspunkt vid bestämning av förmånskretsen

till pensionsförsäkringar bör enligt utskottets

mening i första hand vara att pensionen skall

tillfalla den försäkrade och i andra hand den krets

av personer som för sin försörjning är beroende av

den försäkrade. Det är härvid rimligt att barnbarn

inte tas med i kretsen. En följd är att

pensionsförmånerna någon gång kan tillfalla

kollektivet och att pensionsförmånerna i övriga fall

kan göras förmånligare. Utskottet är mot denna

bakgrund inte berett att tillstyrka den av

motionärerna föreslagna utvidgningen av den

personkrets som kan vara förmånstagare till

pensionsförsäkring. Utskottet avstyrker motion

Sk428.

Idrottskonto

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslagen om ett

idrottskonto för elitidrottare.

Jfr reservation 9 (c).

Motionerna

I flera motioner föreslås att det införs ett

särskilt idrottskonto för elitidrottare.

Motionärerna anför att elitidrottare kan ha höga

inkomster under några aktiva år och att dagens höga

marginalskatter ofta tvingar dem att flytta

utomlands. En lösning på problemet skulle vara att

låta elitidrottare fördela inkomsten över en längre

tidsperiod genom insättning på ett idrottskonto.

Motionärerna föreslår att frågan om införande av ett

sådant konto utreds. Yrkanden med denna inriktning

framställs i motionerna Sk381 av Kent Olsson och

Ingvar Eriksson (m), Sk301 av Birgitta Sellén och

Kenneth Johansson (c) samt Kr279 yrkande 20 av Agne

Hansson m.fl. (c).

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening är det viktigt att

skattereglerna så långt möjligt har en generell

utformning och att undantag för olika grupper

undviks. I allmänhet leder undantag från de

generella reglerna till gränsdragningsproblem och

till att frågan om en utvidgning av undantaget

omedelbart blir aktuell. Att införa särskilda regler

för elitidrottare framstår enligt utskottets mening

som mindre lämpligt, och utskottet har också vid

tidigare tillfällen avstyrkt liknande yrkanden med

hänvisning till skattereformens principer om en

likformig och enhetlig beskattning. Utskottet är

inte heller nu berett att tillstyrka förslagen om

särskilda skatteregler för elitidrottare och

avstyrker därför motionsyrkandena Sk301, Sk381 och

Kr279 yrkande 20.

Etableringskonto

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslaget om ett

skattebefriat sparande för investering i ett

eget företag.

Bakgrund

Småföretagsdelegationen har i rapporten

Kapitalförsörjning till småföretag (SOU 1998:93)

föreslagit att staten skall skattegynna sparande för

start av småföretag genom att tillåta privatpersoner

att göra avdrag under inkomst av kapital för

avsättningar till ett småföretagarkonto.

Avsättningarna skall användas som insats vid start

av ett småföretag. Skatteförmånen återtas när

företaget säljs. Detta sker genom att

anskaffningsvärdet sätts till 0 kr vid beräkning av

kapitalvinsten.

Motionen

I motion N365 yrkande 6 av Ingegerd Saarinen m.fl.

(mp) anförs att anställda bör få möjlighet att spara

skattefritt på ett etableringskonto till start av

ett företag. För den som ångrar sig bör sparandet

beskattas på sedvanligt vis. Motionärerna föreslår

att effekterna på nyföretagandet av ett sådant

etableringskonto utreds.

Utskottets ställningstagande

Riksdagen har på senare år beslutat om en rad

ändringar i syfte att förbättra villkoren för

nyföretagande och entreprenörskap. Möjligheten att

kvitta underskott i näringsverksamhet mot inkomst av

tjänst återinfördes 1996, och flertalet stoppregler

för fåmansägda företag slopades 1999. De mindre

företagens svårigheter att dra till sig riskkapital

har också motiverat förbättringar av villkoren för

ägarfinansiering. En lättnad i beskattningen av

utdelningar och reavinster på aktier i onoterade

bolag infördes hösten 1996 och har utvidgats genom

olika beslut under åren 1997 och 1998. Även

villkoren för finansiering med egna vinstmedel har

förbättrats. Enskilda näringsidkare fick vid 1999

års taxering utvidgade möjligheter till reservering

genom avsättning till periodiseringsfond, och denna

möjlighet har ytterligare förbättrats vid 2000 års

taxering som ett resultat av en mer ingående

undersökning av hur företagen använder

periodiseringsfonderna (prop. 1999/2000:1 Förslag

till statsbudget, finansplan m.m.). Utskottet har

våren 2001 behandlat yrkanden om ytterligare

lättnader och har därvid anfört att det - innan

ytterligare åtgärder vidtas i fråga om

reserveringsmöjligheterna - är angeläget att få

kunskap om hur de redan beslutade förbättringarna

påverkar företagens beteende och att det är önskvärt

att den undersökning kring företagens investeringar

som inletts inom Finansdepartementet fortsätter så

att det blir möjligt att följa upp beslutet.

Utskottet har erfarit att det inom

Finansdepartementet nu pågår överväganden om

ytterligare förbättringar för småföretagen. Vidare

genomför Näringsdepartementet en kartläggning av

problem vid övergång från att vara anställd till att

vara företagare. Kartläggningen berör reglerna om

arbetslöshets- och sjukförsäkringar men gäller också

andra typer av hinder, som osäkerhet beträffande

affärsidén eller brist på kapital.

Enligt utskottets mening bör resultatet av det

arbete som pågår inom Regeringskansliet avvaktas

innan ställning tas till ytterligare åtgärder.

Utskottet avstyrker motion N365 yrkande 6.

Bilförmån

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslagen om att

anskaffningspriset skall användas vid

värdering av bilförmån.

Jfr reservation 10 (m, kd, fp).

Bakgrund

Värdet av förmån av fri bil exklusive drivmedel

beräknas med hjälp av det nybilspris som

Riksskatteverket fastställt för bilmodellen,

anskaffningskostnaden för eventuell extrautrustning,

aktuellt prisbasbelopp och statslåneräntan. Under

inkomståret 2002 uppgår t.ex. förmånsvärdet för en

bil med ett nybilspris på 200 000 kr till 36 700 kr.

Detta förmånsvärde kan delas upp i en fast del på

11 370 kr (30 % av prisbasbeloppet), en ränte- och

prisberoende del på 7 410 kr (75 % av

statslåneräntan gånger nybilspriset) och en

prisberoende del på 18 000 kr (9 % av nybilspriset).

Särskilda regler gäller för dyrare bilar, och för

äldre bilar finns en spärregel som gör att

nybilspriset inklusive extrautrustning inte får

understiga en viss nivå.

Värdet av en bilförmån kan justeras uppåt eller

nedåt enligt olika regler. Dessa gäller t.ex. om

bilen använts under del av år, som arbetsredskap, i

taxinäring, i betydande omfattning i tjänsten, under

semester etc.

Värdet av förmån av fritt eller delvis fritt

drivmedel beräknas till marknadsvärdet multiplicerat

med 1,2 av den mängd drivmedel som kan antas ha

förbrukats för förmånsbilens totala körsträcka under

den tid den skatt-skyldige varit skattskyldig för

bilförmånen.

Motionerna

I motion Sk390 av Inga Berggren och Maud Ekendahl

(m) anförs att bilens anskaffningspris och inte

nybilspriset bör ligga till grund för bilförmånens

värde. En företagare som av ekonomiska skäl köper en

begagnad bil bör få ett lägre förmånsvärde än den

som köper en ny bil.

I motion Sk334 av Ragnwi Marcelind (kd) anförs att

det är en stor orättvisa att förmånsbeskattningen

grundar sig på nybilspriset oavsett om det är en ny

eller begagnad bil och oavsett marknadsvärde.

Förfaringssättet bör enligt motionären utredas och

justeras så att det blir anskaffningsvärdet som styr

beskattningen i stället för nybilspriset.

I motion Sk388 yrkandena 1 och 3 av Lennart

Kollmats och Karin Pilsäter (fp) anförs att reglerna

egentligen borde ändras så att den som har en

förmånsbil beskattas efter dess faktiska värde och

att förmånsvärdet åtminstone borde kunna grundas på

bilens faktiska inköpspris. De framhåller att

listpriserna ger liten eller ingen drivkraft att

införskaffa bilen till ett lägre pris och att detta

försvagar konkurrensen inom bilbranschen.

Privatimport skulle många gånger kunna vara ett

kostnadseffektivt sätt att köpa en bil, men med

nuvarande regler gäller detta inte förmånsbilar.

Utskottets ställningstagande

Den nuvarande förhållandevis starka

schabloniseringen vid värdering av bilförmån tillkom

1987 och var en följd av att de tidigare reglerna

föranlett problem. Reglerna gav upphov till ett inte

obetydligt antal tvister, och de kunde av

kontrollskäl inte heller tillämpas på avsett sätt.

Resultatet blev till sist att det hörde till

undantagen att någon skattskyldig påfördes

arbetsgivarens kostnad som bilförmån, att flertalet

skattskyldiga redovisade sin privata körsträcka

enligt schablon och att de som använde körjournal

nästan undantagslöst hävdade att de körde kortare än

RSV:s schabloner förutsatte (jfr Ds 1996:34).

Enligt utskottets mening skulle en övergång till

anskaffningsvärdet som grund för värdering av

bilförmån kraftigt urholka de förenklingsvinster som

de nuvarande reglerna medför för både

skattemyndigheterna och de skattskyldiga. Utskottet

avstyrker motionerna Sk334, Sk388 yrkandena 1 och 3

samt Sk390.

Resor till och från arbetet, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslagen om en höjning av

reseavdragen, m.m. och om att resor till och

från dagis skall beaktas när tidsvinsten

beräknas.

Jfr reservationerna 11 (m, c) och 12 (kd,

fp).

Gällande regler

Avdrag för kostnader för resor till och från

arbetsplatsen med egen bil medges med 16 kr per körd

mil. Används en förmånsbil medges avdrag för

kostnaden för dieselolja med 6 kr per körd mil och

för kostnaden för annat drivmedel (t.ex. bensin) med

9 kr per körd mil.

Avdrag medges endast för resa mellan bostad och

arbetsplats. Eventuell omväg eller tidsförlust när

barn hämtas eller lämnas på vägen beaktas inte, utan

ses som en ej avdragsgill levnadskostnad.

Avdrag för kostnad för körning med egen bil i

tjänsten medges med 16 kr för varje körd mil.

Motionerna

I ett flertal motioner framställs yrkanden om en

höjning av reseavdragen till 20 kr per mil.

Motionsyrkanden med denna inriktning framställs i

motionerna Sk288 yrkande 9 av Bo Lundgren m.fl. (m),

Sk289 yrkandena 2 och 3 av Ingvar Eriksson och

Anders G Högmark (m), Sk450 yrkande 4 av Anders

Sjölund (m), MJ423 yrkande 2 av Lars Gustafsson

m.fl. (kd) och Sk376 av Peter Pedersen (v).

I två motioner begärs dessutom att resor till och

från dagis skall beaktas när rätten till avdrag för

resor till och från arbetet bestäms. Yrkandena

framställs i motionerna A229 yrkande 15 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) och N262 yrkande 8 av Yvonne

Ångström m.fl. (fp).

Utskottets ställningstagande

När riksdagen under hösten 1997 behandlade frågan om

en uppjustering av det avdragsgilla beloppet för

resor med egen bil hade detta legat på 13 kr sedan

1993. Ökade rörliga kostnader, bl.a. för bensin, gav

då anledning till en höjning av avdraget. Eftersom

den nya nivån borde bestå under flera år bestämdes

uppjusteringen till 2 kr. Med hänsyn till

statsfinanserna och för att ge åtgärden en

tillfredsställande fördelningsprofil höjdes

samtidigt gränsen för avdragsgilla kostnader för

resor till och från arbetet från 6 000 kr till 7 000

kr. Konstruktionen innebar att åtgärden fick en

inriktning mot dem med förhållandevis långa avstånd

mellan bostaden och arbetsplatsen (prop. 1997/98: 1,

bet. 1997/98:FiU1).

Hösten 2000 beslutade riksdagen om en ytterligare

höjning av det avdragsgilla beloppet för resor med

bil mellan bostad och arbete, m.m. Beloppet höjdes

från 15 kr till 16 kr per mil för att på det sättet

stimulera rörligheten på arbetsmarknaden (prop.

2000/01:1, bet. 2000/01:FiU1).

Utskottet har under höstens beredning av budgeten

för innevarande år avstyrkt yrkanden från

Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och

Folkpartiet liberalerna med den inriktning som

framgår av de nu aktuella motionerna. Utskottet har

inte ändrat uppfattning när det gäller reseavdraget

och är därför inte berett att tillstyrka de nu

aktuella förslagen om en ytterligare höjning av

detta.

När det gäller förslagen om en möjlighet att räkna

in den extra tiden för att lämna barn på dagis finns

det enligt utskottets mening skäl att hålla

gränsdragningen kring dagens avdragsrätt för resor

till och från arbetet så enkel och lättillämpad som

möjligt. Att låta skattemyndigheterna beakta resan

för inlämning och hämtning av barn på dagis skulle

komplicera de bedömningar som måste göras i dessa

fall. Härtill kommer att fördelningspolitiska

invändningar kan riktas mot åtgärder som innebär att

endast vissa barnfamiljer erbjuds en avdragsrätt för

en del av sina levnadskostnader. Om syftet är att

förbättra barnfamiljernas ekonomiska situation bör

andra lösningar användas, t.ex. förbättringar av de

olika stöd som i dag går direkt till barnfamiljerna.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Sk288 yrkande 9, Sk289 yrkandena 2 och 3, Sk376,

Sk450 yrkande 4, MJ423 yrkande 2, N262 yrkande 8 och

A229 yrkande 15.

Intervjuresor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslaget om ett

tillkännagivande till regeringen om behovet

av ändrade regler för intervjuresor.

Jfr reservation 13 (m, fp).

Bakgrund

Möjligheten av få avdrag för kostnaden för den

första resan när en anställning tillträds och den

sista resan när den lämnas infördes den 1 april 1994

(prop. 1994/95:90). Skillnaden i avdragsrätt i

förhållande till vanliga arbetsresor hade av många

uppfattats som orättvis. På samma sätt som för

övriga arbetsresor gäller emellertid att

inställelseresorna omfattas av gränsbeloppet 7 000

kr för avdrag under tjänst. Avdragen för kostnad för

inställelseresor får därför många gånger inte någon

effekt.

I betänkandet Förmåner och ökade levnadskostnader

(SOU 1999:94) föreslås att gränsbeloppet på 7 000 kr

inte skall gälla för inställelseresor vid kortvariga

uppdrag. Remissbehandlingen av betänkandet Förmåner

och ökade levnadskostnader (SOU 1999:4) avslutades

sommaren 2001.

Motionen

I motion Sk275 av Karin Pilsäter (fp) begärs ett

tillkännagivande om att reglerna bör ändras så att

reseersättningar inte beskattas då det är uppenbart

att resan inte företagits för förvärv av inkomster.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har erfarit (jfr svar på fråga 2000/01:233

om reseskatt) att regeringen har för avsikt att

under det närmaste året redovisa de förslag som

bedöms vara nödvändiga för denna typ av resor.

Utskottet anser att resultatet av regeringens

övervägande bör avvaktas och avstyrker därför motion

Sk275.

Dubbel bosättning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslagen om ett

tillkännagivande till regeringen om att

tidsgränsen för avdrag vid dubbel bosättning

skall tas bort.

Bakgrund

I 12 kap. 19-21 §§ IL anges att ökade

levnadskostnader skall dras av om den skattskyldige

på grund av sitt arbete flyttat till en ny

bostadsort, om en bostad för den skattskyldige,

dennes make, sambo eller familj behållits på den

tidigare bostadsorten och sådan dubbel bosättning är

skälig på grund av makens eller sambons

förvärvsverksamhet, svårigheter att skaffa en fast

bostad på arbetsorten, eller någon annan särskild

omständighet. Kostnaderna får dras av under längst

tre år för gifta och sambor och längst ett år för

övriga skattskyldiga. Avdrag medges dock för längre

tid om anställningens natur eller andra särskilda

skäl talar för det.

Motionerna

I motion Sk465 av Rune Berglund och Berit Andnor (s)

anförs att den starka minskningen av befolkningen i

norra Sveriges inland medför att antalet

arbetstillfällen på mindre orter minskar och att

avstånden till en fungerande arbetsmarknad kan vara

mycket stora. Många måste därför veckopendla för att

klara sin försörjning och får problem när

treårsgränsen för avdrag för dubbel bosättning nås.

Nuvarande skatteregler är enligt motionärernas

mening inte anpassade efter den verklighet som råder

på dagens arbetsmarknad, och de begär ett

tillkännagivande om att tidsgränsen för avdrag vid

dubbel bosättning bör tas bort. I motion Sk486 av

Raimo Pärssinen och Sinikka Bohlin (s) anförs att

frågorna om arbetspendling och dubbel bosättning bör

prövas i det kommande budgetarbetet.

I motion Sk461 av Per Rosengren m.fl. (v) begärs

ett tillkännagivande om att en avdragsrätt för

dubbel bosättning vid permanent arbete bör införas

fr.o.m. inkomståret 2003.

Utskottets ställningstagande

Den fråga som motionärerna tar upp har behandlats

utförligt av Utredningen om avdrag för ökade

levnadskostnader i betänkandet Förmåner och ökade

levnadskostnader (SOU 1999:94). Utredningen

konstaterar att beslutet att slopa tvåårsgränsen för

avdrag för ökade levnadskostnader vid tillfälligt

arbete (jfr prop. 1998/99:83, bet. 1998/99:SkU17)

visserligen väcker frågan om en motsvarande åtgärd

när det gäller avdraget för ökade levnadskostnader

vid dubbel bosättning men att frånvaron av en

naturlig tidsbegränsning gör att en dubbel

bosättning som pågår under längre tid snarast måste

betraktas som en följd av ett inom familjen mer

eller mindre frivilligt träffat val. Utredningen är

av den bestämda uppfattningen att ett sådant val av

skilda bosättningsorter inom familjen inte skall

stödjas med skattelättnader och förordar därför att

tidsbegränsningen av avdraget vid dubbel bosättning

skall finnas kvar.

Utskottet har vid sin behandling av liknande

motionsyrkanden våren 2000 instämt i utredningens

principiella resonemang men i likhet med de

dåvarande motionärerna ansett att en utvidgning av

avdragsrätten för ökade levnadskostnader i dessa

fall skulle kunna ge positiva effekter. Rörligheten

på arbetsmarknaden skulle öka, och möjligheterna att

bo och arbeta i glesbygd skulle förbättras. Enligt

vad utskottet då uttalade finns det skäl att

genomföra en kompletterande utredning som belyser

dessa effekter. Även den statsfinansiella kostnaden

för en sådan reform borde belysas. Riksdagen biföll

utskottets förslag om ett tillkännagivande till

regeringen med detta innehåll (bet.

1999/2000:SkU13).

Remissbehandlingen av betänkandet Förmåner och

ökade levnadskost-nader (SOU 1999:4) avslutades

sommaren 2001. Enligt uppgift kommer beredningen av

frågan om effekterna av en utvidgning av avdrags-

rätten för ökade levnadskostnader att påbörjas under

våren 2002.

Enligt utskottets mening finns det skäl att

avvakta resultatet av regeringens överväganden i

denna fråga. Utskottet avstyrker motionsyrkandena

Sk461, Sk465 och Sk486.

Arbete i bostaden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslagen om

tillkännagivanden till regeringen om behovet

en utvidgning av rätten till avdrag för

arbetsrum i bostaden.

Jfr reservation 14 (m, kd).

Bakgrund

Praxis är mycket restriktiv när det gäller avdrag

för anställds kostnad för arbetsrum i den egna

bostaden. Avdrag medges inte om arbetsrummet även

kan används som bostadsrum.

Näringsidkare medges ett schablonavdrag för arbete

i hemmet om arbete i bostaden utförts minst 800

timmar under beskattningsåret. Om arbetet utförts i

bostad på egen fastighet uppgår avdraget till 2 000

kr och annars till 4 000 kr. Distansutredningen

föreslog i SOU 1998:115 att motsvarande schablon-

avdrag skulle medges vid distansarbete i hemmet.

Motionerna

I motion Sk375 av Marietta de Pourbaix-Lundin och

Tomas Högström (m) anförs att ett effektivt sätt att

stimulera människor att ta arbete på annan ort är

att stimulera till distansarbete genom att vidga

rätten till avdrag för sådana kostnader och

arrangemang i bostaden som är relaterade till

arbetet. De begär ett tillkännagivande om att rätten

till skatteavdrag för arbetsrum i bostaden bör

utvidgas. I motion Sk341 av Inger Strömbom (kd)

föreslås att riksdagen hos regeringen begär ett

förslag om ändrade skatteregler kring distansarbete

så att den nya informationsteknikens möjligheter att

skapa nya arbetsvillkor och nya arbetstillfällen

inte hindras.

Utskottets ställningstagande

Distansutredningen har i sitt betänkande SOU

1998:115 lagt fram ett förslag om en möjlighet till

schablonavdrag för kostnad för arbetsrum i hemmet

vid distansarbete. Utredningens förslag är nu

föremål för överväganden inom Regeringskansliet.

Enligt utskottets mening bör resultatet av

regeringens överväganden nu avvaktas. Utskottet

avstyrker motionerna Sk341 och Sk375.

Glesbygdsavdrag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avstyrker förslaget om en utredning

av möjligheten att införa ett

glesbygdsavdrag.

Bakgrund

Den regionalpolitiska utredningen har diskuterat

frågan om ett landsbygds/glesbygdsavdrag i sitt

slutbetänkande (SOU 2000:87), men har inte kommit

fram till någon gemensam ståndpunkt.

Motionen

I motion Sk377 av Erling Wälivaara (kd) anförs att

om hela landet skall kunna leva måste reella

förutsättningar ges för befolkningen att bo kvar i

glesbygden. Glesbygdens speciella levnadsvillkor med

höga skatter motiverar enligt motionärens mening en

utredning vars syfte skall vara att utröna om det är

möjligt att på något sätt kompensera och möjliggöra

boende i glesbygden. Införandet av ett särskilt

glesbygdsavdrag kan enligt vad som anförs vara en

väg att gå.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening bör skattereglerna så långt

möjligt utformas generellt för hela landet och i

första hand andra medel än skattereglerna användas

för att åstadkomma en regional utjämning. Utskottet

avstyrker motion Sk377.

Fackföreningsavgift

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslaget om att

skattereduktionen för fackföreningsavgift

skall upphöra.

Jfr reservation 15 (m, kd, c, fp).

Bakgrund

Riksdagen har under hösten fattat beslut om en

skattereduktion på 25 % för medlemsavgiften till en

arbetstagarorganisation och om en skattereduktion på

40 % för avgiften till en arbetslöshetskassa.

Samtidigt avskaffades den nuvarande avdragsrätten

för dessa avgifter. De nya bestämmelserna har trätt

i kraft den 1 januari 2002 (prop. 2001/02:35, bet.

2001/02:SkU6).

Motionen

I motion Sk232 av Margareta Cederfelt och Cristina

Husmark Pehrsson (m) anförs att en skattereduktion

för fackföreningsavgifter är diskutabel. Fack-

föreningarna blir på detta sätt mer beroende av

politikerna, och en integritetskränkande

dataregistrering av medlemskapet krävs om inte

kontrollen skall bli resurskrävande. Motionärerna

begär ett tillkännagivande om att skattereduktionen

för fackföreningsavgift omedelbart skall upphöra.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening syftar skattereduktionen

för fackföreningsavgifter till att likställa

villkoren för medlemskap i en

arbetsgivarorganisation med de villkor som gäller

för medlemskap i en arbetstagarorganisation.

Organisationer och förbund på arbetsgivarsidan har

efter hand fört över den över-vägande delen av sin

verksamhet till särskilt bildade servicebolag och på

det sättet gjort det möjligt för medlemsföretagen

att dra av serviceavgifterna som driftkostnader i

den bedrivna rörelsen.

Mervärdesskattebestämmelsernas utformning har också

medfört att arbetsgivarsidan i realiteten haft

fördelar jämfört med arbetstagarsidan. Med en

skattereduktion på 25 % för de medlemsavgifter som

enskilda medlemmar betalar till sina arbetstagar-

organisationer uppnås en faktisk skattemässig

behandling som motsvarar den som gäller för

avgifterna på arbetsgivarsidan. Rättviseskäl talar

således för att skattereduktionen för

fackföreningsavgifter bibehålls. Utskottet är därför

inte berett att tillstyrka det begärda

tillkännagivandet till regeringen. Utskottet

avstyrker motion Sk232.

Förebyggande hälsovård

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslaget om en avdragsrätt

för styrkta kostnader för gym och andra

förebyggande hälsovårdskostnader.

Jfr reservation 16 (kd).

Gällande regler

Personalvårdsförmåner i form av motion och annan

friskvård är skattefria. Någon avdragsrätt för egna

utgifter för kostnader för motion etc. finns inte.

Sådana kostnader räknas till ej avdragsgilla

levnadskostnader.

Motionen

I motion Sk319 yrkande 1 av Kenneth Lantz och Sven

Brus (kd) anförs att människor måste bli bättre på

att ta hand om sig själva så att de skador som i

allt större utsträckning uppstår bland människor i

arbetslivet undviks. De anför att det bästa sättet

att bli av med arbetsskador är att förebygga dem

genom motion och föreslår att effekterna av en

avdragsrätt för styrkta kostnader för gym och andra

förebyggande hälsovårdskostnader utreds.

Utskottets ställningstagande

En allmän avdragsrätt för styrkta kostnader för gym,

m.m. skulle innebära en oönskad snedvridning av

konkurrensen på detta område, ge upphov till en

mängd gränsdragningsproblem och dessutom medföra ett

kraftigt inkomstbortfall. Som utskottet i olika

sammanhang framhållit är det önskvärt att

skattesystemet så långt möjligt hålls fritt från

inslag som inte hänger samman med dess grundläggande

funktion att utgöra en säker bas för finansiering av

den gemensamma sektorn. Utskottet avstyrker motions-

yrkandet.

Privata larm- och

trygghetsanordningar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslaget om en avdragsrätt

för privata larm- och trygghetsanordningar.

Motionerna

I motion Sk283 av Maud Ekendahl och Jeppe Johnsson

(m) anförs att det måste anses rimligt att styrkta

kostnader för larm och bevakning blir avdragsgilla i

deklarationen. I motion Ju238 yrkande 1 av Henrik

Westman (m) föreslås att kostnader för ordning och

säkerhet skall vara avdragsgilla.

Utskottets ställningstagande

Utskottet är inte berett att tillstyrka en allmän

avdragsrätt för privata larm- och

trygghetsanordningar, m.m. Utskottet avstyrker

motionerna Sk283 och Ju238 yrkande 1.

Gåvor till ideella organisationer

m.fl.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslagen om en avdragsrätt

för gåvor till olika former av ideell

verksamhet.

Jfr reservationerna 17 (m), 18 (kd), 19 (c)

och 20 (fp).

Motionerna

I flera motioner framställs yrkanden om en

avdragsrätt för gåvor till olika former av ideellt

och humanitärt arbete. Motionärerna föreslår att

avdragsrätten skall gälla ideella

hjälporganisationer, informationsverksamhet inför en

folkomröstning, ideella organisationers sociala

arbete, internationellt biståndsarbete, ideella

föreningar och kyrkor, etc. Sådana yrkanden

framställs i motionerna Sk331 av Anna Lilliehöök

(m), Sk384 av Margit Gennser (m), Sk392 av Cristina

Husmark Pehrsson och Margareta Cederfelt (m), Sk436

yrkandena 1-3 av Sten Tolgfors (m), U316 yrkandena

1-4 av Sten Tolgfors (m), Sk307 yrkande 1 och 2 av

Mikael Oscarsson (kd), Sk425 av Tuve Skånberg och

Harald Bergström (kd), N314 yrkande 8 av Agne

Hansson m.fl. (c), U328 yrkande 18 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) och Sk387 av Karl-Göran

Biörsmark m.fl. (fp).

Utskottets ställningstagande

Det är enligt utskottets mening viktigt att det

finns en demokratisk process bakom det stöd som

samhället ger till frivilligarbete i kyrkliga

organisationer, idrottsorganisationer, humanitära

organisationer, internationellt biståndsarbete, m.m.

En avdragsätt för gåvor till den här typen av

verksamhet skulle minska utrymmet för det

samhälleliga stödet och öka dessa viktiga verksam-

heters beroende av enskilda personers förmögenheter,

förmåga och vilja att bidra. Utskottet är inte

berett att medverka till en sådan omläggning.

Det är vidare önskvärt att skattesystemet så långt

möjligt hålls fritt från inslag som inte hänger

samman med dess grundläggande funktion att utgöra en

säker bas för finansieringen av den gemensamma

sektorn. Att belasta skattemyndigheterna med en

kontroll av den här typen av stöd är enligt

utskottets mening inte lämpligt. En ytterligare

nackdel med att lämna stödet som ett skatteavdrag är

att det inte på vanligt sätt blir föremål för en

årlig och samlad prövning i samband med

budgetberedningen.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Sk307 yrkandena 1 och 2, Sk331, Sk384, Sk387, Sk392,

Sk425, Sk436 yrkandena 1-3, U316 yrkandena 1-4, U328

yrkande 18 och N314 yrkande 8.

Valkampanjer

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslagen om

tillkännagivanden till regeringen om behovet

av ändrade skatteregler i samband med

valkampanjer.

Bakgrund

I ett avgörande från Regeringsrätten (RÅ 1986 ref.

30) har en riksdags-ledamot medgivits avdrag för

resekostnader i det politiska arbetet och under

valrörelsen. Regeringsrätten ansåg att det ingår i

en riksdagsledamots arbetsuppgifter att hålla

kontakt med väljarna i den egna valkretsen och att

delta i det partipolitiska arbetet. Riksskatteverket

har i ett brevsvar den 23 juni 1998 anfört att

avdrag för kostnader, under valrörelse bör kunna

medges den som är riksdagsman men inte den som, utan

att vara riksdagsman, deltar i en valrörelse för att

bli invald i riksdagen (RSV dnr 5632-98/200).

Motionerna

I motion Sk243 av Elizabeth Nyström och Lars

Björkman (m) anförs att det är viktigt att alla

kandidater som ställer upp i ett val har samma

möjligheter till skatteavdrag för sina kostnader,

och motionärerna begär ett tillkänna-givande om att

problemet med riksdagsmännens avdragsrätt måste

lösas snarast och före 2002 års val.

I motion Sk324 av Caroline Hagström (kd) begärs

ett tillkännagivande om att ett skyndsamt beslut bör

fattas så att diskrimineringen av dem som inte kan

dra av sina personvalskampanjskostnader upphör.

Utskottets ställningstagande

Avdragsrätten för riksdagsmännens kampanjkostnader

är en direkt följd av att riksdagsmännen erhåller en

skattepliktig ersättning under sitt uppdrag och att

uppdraget anses omfatta verksamhet under

valkampanjer. I enlighet med de principer som gäller

vid inkomstbeskattningen uppkommer i denna situation

en avdragsrätt för de kostnader som är förenade med

uppdraget. Beroende på hur uppdraget utformats torde

motsvarande gälla för ledamöter i andra valda

församlingar som uppbär en skattepliktig ersättning

under sitt uppdrag. Även kandidater som inte har en

plats i den församling som valet gäller torde kunna

ha rätt till avdrag för sina kampanjkostnader om de

uppbär en skattepliktig ersättning för sitt

deltagande i en valkampanj.

Frågan om avdrag för kampanjkostnader har

behandlats av utskottet i betänkande 1998/99:SkU10.

Utskottet hade förståelse för den kritik som

riktades mot reglerna och ställde sig inte heller

avvisande till en närmare prövning av dessa.

Utskottet utgick från att frågan skulle kunna

behandlas i anslutning till regeringens överväganden

med anledning av den översyn som Rådet för

utvärdering av 1998 års val då arbetade med.

Rådet för utvärdering av 1998 års val har

behandlat frågan i betänkandet Personval 1998. Rådet

konstaterar att vissa förtroendevalda, som t.ex.

riksdagsledamöter, redan i dag kan sägas ha en

gynnad ställning i olika avseenden. De uppbär viss

kostnadsersättning och har rätt till fria resor inom

ramen för sitt uppdrag. De har också viss hjälp med

kansligöromål och kan rent allmänt sett sägas ha ett

försteg då det gäller att nå ut med sitt och sitt

partis budskap. Att en ledamot ges resurser att både

under mandatperioden och i själva valrörelsen

exponera sig och sitt budskap på ett sätt som andra

kandidater kanske inte har möjlighet till måste

enligt Rådets mening accepteras. När det gäller den

skattemässiga behandlingen konstaterar Rådet att en

mer enhetlig ordning torde kräva relativt djupgående

ingrepp i den skatterättsliga regleringen och

medföra komplicerade avvägningsfrågor. Rådet anser

dock att det är en angelägen uppgift att finna en

ordning som leder till en likartad bedömning i

skatterättsligt hänseende och föreslår att frågan

övervägs i särskild ordning.

Enligt utskottets mening är den skattemässiga

skillnaden en direkt följd av att bara vissa

kandidater uppbär en skattepliktig ersättning under

sitt kampanjarbete. De överväganden som redovisats

av Rådet för utvärdering av 1998 års val visar att

möjligheterna att lösa problemet genom en förändring

av skattereglerna är begränsade. Ett avdragsförbud

skulle leda till svåra gränsdragningsproblem

eftersom normalt arbete måste kunna fortgå också

under en valkampanj, och en allmän avdragsrätt för

kampanjkostnader skulle innebära att

skattemyndigheterna får ansvar för något som i

praktiken utgör ett stöd till deltagarna i ett val.

En sådan allmän avdragsrätt skulle enligt utskottets

mening leda till kontrollproblem och

skattemotiverade kandidaturer.

Utskottet utgår från att de nu aktuella

frågeställningarna redan har uppmärksammats av

regeringen och ser därför inte någon anledning att

tillstyrka förslagen om tillkännagivanden till

regeringen i denna fråga. Utskottet avstyrker

motionerna Sk243 och Sk324.

Öresundsregionen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslagen om

tillkännagivanden till regeringen om behovet

av att avveckla olika hinder och skapa

möjligheter för en ökad integration i

Öresundsregionen.

Bakgrund

Den svenska och den danska regeringen har i

rapporten "Öresund - en region blir till" i maj 1999

redovisat en första kartläggning av hinder och

möjligheter vad gäller integrationen i

Öresundsregionen. En dansk-svensk styrgrupp för

Öresundsintegrationen har tillsatts på

statssekreterarnivå. I styrgruppen ingår från svensk

sida representanter från Finans-, Närings- och

Socialde-partementen samt från dansk sida

motsvarande ministerier.

Utskottet har den 19 februari 2002 arrangerat en

offentlig utfrågning om integrationen i

Öresundsregionen där den allmänna utvecklingen av

integrationen i regionen belysts och information

lämnats om aktuella skattefrågor.

Motionerna

I flera motioner framställs yrkanden som rör

Öresundsregionen. I motion Sk343 av Inger Strömbom

(kd) begärs ett tillkännagivande om att den dansk-

svenska styrgruppen bör få i uppdrag att utarbeta

nya gränsgångarregler som gör att arbete åter kan

beskattats i hemvistlandet. I motion Sk219 av Sofia

Jonsson (c) anförs att de skilda systemen i Sverige

och Danmark gör det besvärligt att samarbeta över

gränsen. Tjänstebilar dubbelbeskattas, subventionen

av pendlarkortet räknas som tjänsteförmån och en

enda dags arbete i Sverige kan utlösa svenska

avgifter på hela årsinkomsten för den som arbetar i

Danmark. Motionärerna begär ett tillkännagivande om

att snabba och konkreta åtgärder bör vidtas. I

motion N218 yrkande 2 av Ulf Nilsson (fp) begärs nya

gränsgångarregler i Öresund och att avdrag medges

för bro- och färjeavgifterna. I motion Sk327 av Leif

Jakobsson och Marie Granlund (s) anförs att

integrationen i Öresundsregionen försvåras kraftigt

av de barriärer som skatte- och

socialavgiftssystemen sätter upp, och motionärerna

föreslår att Öresundspendlare förses med en särskild

skattsedel som är kopplad till ett gemensamt konto

för Sverige och Danmark. Länderna kan sedan avtala

om antingen en schabloniserad fördelning mellan

staterna eller kommunerna eller via

uppföljningssystem se till att medlen kommer till en

part som står för utgifterna. I motion Sk366 av

Anders Karlsson och Bengt Silfverstrand (s) anförs

att det är angeläget att ompröva beslutet att slopa

gränsgångarreglerna. I motion Sk367 av Tasso

Stafilidis m.fl. (v) anförs att skattelagstiftningen

bör vara utformad på ett sådant sätt att

integrationen i Öresundregionen främjas.

Utskottets ställningstagande

Den svenska och den danska regeringen har i

rapporten "Öresund - en region blir till" i maj 1999

redovisat en första kartläggning av hinder och

möjligheter vad gäller integrationen i

Öresundsregionen. I rapporten redovisar regeringarna

bl.a. sina överväganden när det gäller

gränsgångarnas skatte- och avgiftssituation.

Huvudprincipen om beskattning i arbetslandet är

enligt vad som anförs i rapporten fast förankrad i

den internationella skatterätten, och den står också

i överensstämmelse med de principer som gäller i

EG:s regler om social trygghet. En tillämpning av

huvudprincipen gör att det blir enklare att

preliminärbeskatta inkomsten och beräkna sociala

förmåner och avgifter. Sambandet med arbetsgivarens

avdragsrätt för lönekostnader blir också säkrare. En

samordning mellan skatter och avgifter gör också att

man kan undvika en snedvridande beskattning av

gränspendlarna. Eftersom skatterna har en i

förhållande till avgifterna större tyngd i Danmark

än i Sverige kan en snedvridande effekt uppstå om

svenska skatter kombineras med danska avgifter eller

vice versa.

Av rapporten framgår också att det inom Europa

finns många exempel på att principen om beskattning

i hemvistlandet tillämpas i olika gränsregioner.

Sådana avtal finns mellan Frankrike och flera andra

länder, mellan Spanien och Portugal och mellan

Italien och Österrike. Även Sverige har sådana avtal

med Norge och Finland. Regeringarna konstaterar i

rapporten att dessa ordningar bibehålls även om de

avviker från huvudprincipen men att de också skapar

en obalans mellan skatt och utbyte av de sociala

trygghetssystemen.

Även frågan om de kommunalekonomiska effekterna av

en beskattning i arbetslandet tas upp i rapporten.

Regeringarna konstaterar att den nu rådande

ordningen kan påverka skatteunderlaget och därmed

förutsättningarna för en allsidig kommunal service.

Detta skulle enligt vad som anförs i rapporten kunna

vara fallet om pendlingen utvecklas så att

skatteunderlaget i delar av regionen urholkas och

leder till kommunalekonomiska problem som inte

balanseras av positiva effekter i andra led, t.ex.

via ökad handel och annan ekonomisk aktivitet som

hänger samman med boendet.

I rapporten konstaterar regeringarna att den fasta

förbindelsen kan väntas öka antalet pendlare

betydligt. Det är därför enligt vad som anförs

viktigt att vara uppmärksam på om pendlarströmmar

och bosättningsmönster utvecklas på ett sätt som ger

oönskade sociala och kommunalekonomiska effekter.

Samtidigt bör man enligt vad som anförs ta hänsyn

till båda ländernas önskemål om att ha regler för

behandlingen av gränsgångare vid andra landgränser

som är så enhetliga, tydliga och lättillämpliga som

möjligt.

I rapportens skatteavsnitt anförs slutligen att

regeringarna i Danmark och Sverige kommer att, i

samarbete och dialog med organisationer, företag och

myndigheter på båda sidor av Öresund, aktivt följa

integrationsutvecklingen för att bedöma vilka

skillnader i skattesystemen som kan verka hämmande

eller snedvridande för gränsöverskridande

arbetskraft eller yrkesmässig verksamhet. I samband

härmed skall en bedömning göras dels av om det, med

avseende på att underlätta integrationen, finns

behov av och möjlighet till ändringar av

skattesystemen utan att helheten i de nationella

beskattningsreglerna går förlorad, dels av effekten

av fördelningen av skatter och utgifter mellan

länderna vid existerande och framtida pendling,

häribland en bedömning av om det finns behov av och

möjlighet till ett interregionalt utjämningssystem

för inkomstskatter och sociala avgifter samt andra

skatter och avgifter som kan vara av betydelse för

integrationen i regionen. Frågan följs av

regeringarna i en dansk-svensk styrgrupp för

Öresundsintegrationen på statssekreterarnivå. I

styrgruppen ingår från svensk sida representanter

från Finans-, Närings- och Socialdepartementen samt

från dansk sida motsvarande ministerier.

I styrgruppen pågår för närvarande diskussioner

mellan Sverige och Danmark om hur reglerna i det

nordiska dubbelbeskattningsavtalet beträffande

beskattningen av tjänsteinkomster för

Öresundspendlare skall vara utformade och i

diskussionerna har de svenska kommunernas synpunkter

på den nuvarande principen om beskattning i

arbetslandet berörts. Det finns en ambition att

komma fram till en snabb lösning, och inriktningen

är nu att söka nå en överenskommelse före sommaren

2002. I styrgruppen har man också formulerat tre

politiska kriterier som en skatteordning i

Öresundsregionen skall uppfylla, nämligen låga

trösklar för integrationen, kostnadstäckning och att

systemet skall vara enkelt för den enskilde och för

företagen.

När det gäller frågan om att sänka kostnaden för

arbetspendling över bron genom att göra broavgiften

avdragsgill kan utskottet konstatera att en sådan

avdragsrätt redan föreligger. En skattskyldig som

vid sina resor mellan bostaden och arbetsplatsen har

haft kostnad för väg-, bro- eller färjeavgift medges

avdrag för den faktiska kostnaden. En annan sak är

att personer som är bosatta i Danmark och arbetar i

Sverige vid den svenska beskattningen erlägger en

bruttoskatt på 25 % (Särskild inkomstskatt för

utomlands bosatta, SINK) och att avdrag för

kostnader över huvud taget inte medges vid denna

beskattning. För dem som beskattas i Danmark gäller

danska skatteregler, och dessa medger enligt uppgift

inte att avdrag görs för denna typ av kostnader.

Beskattningen av förmån av tjänstebil har i

tillämpningen kunnat ge upphov till problem i de

fall då förmånen skall fördelas mellan länderna.

Problemet har numera lösts efter en överläggning

mellan Riksskatteverket och dess danska

motsvarighet, och Rikskatteverket kommer i dagarna

ut med en information om denna fråga.

Även frågan om svensk avgiftsbeläggning av hela

den danska årsin-komsten när arbete utförts någon

kortare tid i Sverige har numera fått en lösning.

Riksförsäkringsverket och Den Sociale

Sikringsstyrelse har den 4 december 2001 träffat en

överenskommelse som innebär att arbetsgivaren och

den anställde gemensamt kan ansöka om att den

anställde skall omfattas av lagstiftningen i

arbetsgivarens land. Ett sådant tillstånd skall ges

om den anställde arbetar en väsentlig del (minst

hälften av arbetstiden under en sammanhängande tid

av tre månader) på huvudarbetsgivarens arbetsplats.

Av det anförda framgår enligt utskottets mening

att de frågor som motionärerna tar upp följs av den

svenska och den danska regeringen och att ambitionen

är att avveckla olika hinder och skapa möjligheter

för en ökad integration i Öresundsregionen.

Utskottet avstyrker motionerna Sk219, Sk343, Sk327,

Sk366, Sk367 och N218 yrkande 2.

Gränsregionen mot Norge

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslagen om

tillkännagivanden till regeringen om behovet

av att avveckla olika hinder och skapa

möjligheter för en ökad integration i

gränsregionen mot Norge.

Bakgrund

På initiativ av handelsminister Leif Pagrotsky och

Norges förre utrikesminister Knut Vollebaek har en

norsk-svensk arbetsgrupp kartlagt hinder för en

fördjupad integration mellan Norge och Sverige.

Arbetet har resulterat i en handlingsplan som

fortgående följs upp.

Motionen

Förhållandena vid den svensk-norska gränsen tas upp

i motion Sk423 av Åsa Torstensson och Marianne

Andersson (c). De anför att de svensk-norska

gränsgångarreglerna bara gäller kommuner med

nationsgräns och att det finns en större naturlig

gränsregion som påverkas av att gränsgångarreglernas

räckvidd är begränsad. Detta får effekt på

skattesidan och för de kommuner som levererar

kommunal service. Motionärerna begär ett

tillkännagivande om att regeringen skyndsamt bör ta

de gränsregionala hindren på allvar.

Utskottets ställningstagande

I maj år 2000 presenterades Handlingsplan för en

fördjupad integration mellan Norge och Sverige som

har utarbetats av en tjänstemannagrupp i ländernas

respektive utrikesdepartement. Planen innehåller en

inventering av olika gränshinder som förekommer för

enskilda, företag eller organisationer. Några

exempel på frågor som berörs är följande. Det är

svårare för samboende eller ensamstående i Sverige

att få köra sin svenskregistrerade bil i Norge vid

tillfälligt arbete där än vad det är för gifta

personer. Det norska skattesystemet innebär att en

norsk gränsgångare som arbetar på svenska sidan

gränsen måste betala förskottsskatt kvartalsvis till

norska staten. Nya norska regler innebär bl.a.

begränsningar i möjligheterna att få avdrag för

betald fastighetsskatt, utgiftsräntor och

skuldbelopp för en fastighet i Sverige. Norrmän som

förvarar fritidsbåtar i Sverige mer än 6 månader

måste förtulla dessa. I handlinsplanen läggs i många

fall fram förslag till åtgärder. När det gäller

skatter, socialförsäkring och arbetsmarknad

konstateras att skillnaderna ofta kan vara av en

sådan art att en harmonisering eller ändring av

regelsystemen inte är realistisk och att det då är

viktigt att det är lätt att hitta korrekt

information.

Många av de hinder som redovisats i den nämnda

handlingsplanen har åtgärdats, och det framgår av

uppgifter som lämnats under den offentliga

utfrågning som utskottet arrangerat om integrationen

i Öresundsregionen att det förbereds en gemensam

informationsfunktion för den norsk-svenska

gränsregionen dit människor kan vända sig och få

hjälp.

När det gäller de svensk-norska

gränsgångarreglerna tillämpas dessa i de kommuner

som har gräns mot den svensk-norska landgränsen.

Frågan om reglernas tillämpningsområde har enligt

vad utskottet erfarit aktualiserats i

Regeringskansliet efter en framställning från en av

de svenska gränskommunerna. Framställningen gäller

en utökning av det område i Norge som omfattas av

gränsgångarreglerna och motiveras med att invånarna

i den aktuella svenska gränskommunen numera pendlar

till kommuner i Norge som ligger utanför den norska

gränsregionen.

Av det anförda framgår att den svenska regeringen

bedriver ett aktivt och långsiktigt arbete som

syftar till att främja integration och ökad

rörlighet över den svensk-norska gränsen och att

frågan om utformningen av de svensk-norska

gränsgångarreglerna redan är aktuell i

Regeringskansliet. Enligt utskottets mening finns

det mot denna bakgrund inte någon anledning till ett

tillkännagivande till regeringen om vikten av att de

gränsregionala hindren avlägsnas. Utskottet

avstyrker motion Sk423.

Sveriges och Finlands beskattning av

utomlands bosatta

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslagen om en

harmonisering av den svenska och den finska

beskattningen av utomlands bosatta.

Motionen

I motion Sk456 av Kristina Zakrisson och Monica

Öhman (s) anförs att det finns en skillnad mellan

Sverige och Finland när det gäller beskattningen av

utomlands bosatta. I Sverige tillämpas en skattesats

på 25 % under det att Finland tillämpar en

skattesats på 35 %. Motionärerna begär ett

tillkänna-givande om att Sverige bör arbeta för en

harmonisering av regelverken mellan grannländerna.

Utskottets ställningstagande

Den svenska beskattningen av arbete som utförs av

den som är utomlands bosatt utgör en schabloniserad

motsvarighet till den inkomstbeskattning som gäller

för dem som är bosatta i Sverige. Eftersom

grundavdrag m.m. inte medges och det normalt sett

rör sig om korta anställningar ligger skattesatsen

något under en motsvarande kommunal

skattebelastning. Beskattningen bygger inte på någon

jämförelse med motsvarande beskattning i andra

länder utan avsikten är främst att söka upprätthålla

en neutralitet vid beskattningen av arbete inom

Sverige. Med hänsyn till strävan inom EG att

upprätthålla en fri rörlighet för personer på

arbetsmarknaden torde det inte heller vara möjligt

att ta ut en skatt av utomlands bosatta som är högre

än den som gäller för dem som är bosatta i Sverige.

Utskottet ser inte något direkt behov av att söka

anpassa den svenska skatten på arbete som utförs av

utomlands bosatta till den beskattning som gäller

när ett motsvarande arbete utförs i Finland.

Utskottet avstyrker motion Sk456.

Bär, svamp och kottar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslagen om en utvidgning

av skattefriheten för inkomst av bär, svamp

och kottar.

Jfr reservation 21 (m, kd).

Bakgrund

Intäkt av försäljning av vilt växande bär, svampar

samt kottar som den skattskyldige själv plockar är

skattefri till den del intäkten under beskatt-

ningsåret inte överstiger 5 000 kr. Detta gäller

inte om plockningsverk-samheten i sig utgör

näringsverksamhet eller ersättningen utgör lön eller

liknande förmån i inkomstslaget tjänst (8 kap. 28 §

IL). Bestämmelsen är uttömmande och skattefriheten

omfattar därmed endast försäljning av just bär,

svampar och kottar, se RÅ 1992 not. 513.

När utomlands bosatta personer kommer hit för att

ta tillfällig anställning är normalt lagen

(1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands

bosatta (SINK) tillämplig. Lagen innebär att en

skatt på 25 % av bruttointäkterna tas ut och skatten

betalas genom att arbetsgivaren gör ett avdrag på

lönen. SINK-lagen gäller framför allt för löner och

andra ersättningar som betalas vid anställningar.

Bärplockare som kommer från viseringspliktiga länder

skall i ansökan bl.a. ange namnet på arbetsgivaren i

Sverige. Dessa bärplockare är således anställda och

har en arbetsgivare som skall se till att skatt

enligt SINK betalas in.

För bärplockare som kommer från viseringsfria

länder finns det inga uppgifter om en eventuell

arbetsgivare. Dessa plockar och säljer normalt till

olika uppköpare på egen hand. Eftersom de inte anses

ha någon anställning här kan de inte heller

beskattas enligt SINK. Då deras verksamhet normalt

inte utgör näringsverksamhet från ett fast

driftställe i Sverige blir det inte heller aktuellt

att beskatta dem enligt inkomstskattelagens

bestämmelser. Dessa bärplockare skall i stället

betala en eventuell inkomstskatt i hemlandet på sina

i Sverige förvärvade intäkter.

Motionerna

I motion Sk213 av Anders G Högmark och Leif Carlson

(m) föreslås att skatten på bärplockning tas bort

helt och hållet. Motionärerna anför att bärbranschen

är utsatt för en hårdnande konkurrens från Ryssland

och Finland och att dagens skatteregler leder till

orättvisor. Turister som plockar bär betalar inte

någon skatt i Sverige, utlänningar med visum för att

plocka bär betalar 25 % skatt och svenskar

skattebefrias upp till 5 000 kr. En generell

skattebefrielse för bärplockarna skulle enligt

motionärerna också innebära en harmonisering med de

finska skattereglerna.

I motion Sk354 av Erling Wälivaara och Gunilla

Tjernberg (kd) förelås att gränsen för skattefrihet

höjs. Motionärerna anför att gränsen fastställts för

20 år sedan och att den numera alltför låga gränsen

gör att bärplockningen i dag är en inkörsport till

svart arbete för många ungdomar, eftersom det är så

lockande att uppge falskt namn när bären säljs. Även

dessa motionärer framhåller att turister kan plocka

och sälja bär utan beskattning och att utlänningar

som plockar med arbetstillstånd måste betala skatt

från första kronan. Ett möjligt alternativ skulle

vara att införa en schablonbeskattning.

I motion Sk479 yrkande 2 av Jan Erik Ågren m.fl.

(kd, s, m, v, c, fp, mp) föreslås att gränsen för

skattefrihet höjs från 5 000 kr till 10 000 kr.

Motionärerna anför att den begränsade skattefriheten

för bärplockning varit gynnsam för glesbygden men

att kravet på arbetstillstånd för viseringspliktiga

bärplockare nu har lett till att denna grupp måste

betala skatt och avgifter från första kronan.

Konsekvensen är att bärindustrin inte kan komma upp

i de volymer som krävs för att få ett kontrakt och

att marknadsandelar tappas till östländerna. En

åtgärd som skulle förbättra situationen är en

höjning av skattefrihetsgränsen till 10 000 kr.

Utskottets ställningstagande

Skattefriheten upp till 5 000 kr för vissa intäkter

av bärplockning är ett undantag från den allmänna

principen om en neutral beskattning av

arbetsinkomster och motiveras av speciella praktiska

skäl i samband med denna verksamhet och även av

önskemålet att stimulera ett tillvaratagande av

naturtillgångar.

Enligt utskottets mening finns det anledning att

vara restriktiv med undantag från beskattningen av

arbetsinkomster. Det finns hela tiden en risk att

sådana undantag leder till konkurrenssnedvridningar

på arbetsmarknaden och på den marknad där företagen

avsätter sina produkter. Skatteregler som avser att

gynna en viss bransch kan också komma att

ifrågasättas i olika internationella sammanhang.

Utskottet är mot denna bakgrund inte berett att

tillstyrka en utvidgning av den nuvarande

skattefriheten.

När det gäller beskattningen av utländska

bärplockare framgår det av vad utskottet anfört

bakgrundsvis att dessa beskattas i enlighet med de

generella skatteregler som gäller när utomlands

bosatta utför arbete i Sverige. Den omständigheten

att vissa personer beskattas i Sverige och andra i

sitt hemland är ett uttryck för en allmän princip.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna

Sk213, Sk354 och Sk479 yrkande 2.

Ersättning för ideell skada

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslagen om en

skattebefrielse för ideella skadestånd som

utgår i anslutning till ett

anställningsförhållande.

Jfr reservation 22 (v) och 23(kd).

Bakgrund

Enligt 38 § lagen (1982:80) om anställningsskydd

(LAS) har arbetstagare rätt till skadestånd om

arbetsgivaren brutit mot lagen, såsom då

arbetsgivare utan giltig grund sagt upp eller

avskedat arbetstagaren. Regeringsrätten har

konstaterat att allmänt skadestånd som utgått på

grund av felaktig uppsägning enligt denna paragraf

utgör skattepliktig inkomst av tjänst (RÅ80 1:10,

RÅ87 ref. 10).

Jämställdhetslagen (1991:433) innehåller förbud

för arbetsgivare att utsätta arbetstagaren för

trakasserier på grund av att denne har avvisat

sexuella närmanden. Arbetsgivaren skall betala

allmänt skadestånd till arbetstagaren för den

kränkning som trakasserierna innebär. Kammarrätten i

Göteborg har i en dom den 14 september 1999 funnit

att en utgiven kompensation för själsligt lidande

utgjorde skattepliktig inkomst av tjänst.

Motionerna

I motion Sk325 av Kjell Eldensjö och Ingemar

Vänerlöv (kd) anförs att det är stötande att ideell

skadeersättning kan bli skattepliktig därför att

skymfen, trakasseriet eller vad annat som inträffat

skett på speciell plats eller i ett speciellt

sammanhang. Principen om skattefrihet för ersättning

för ideell skada bör alltid gälla.

I motion Sk439 av Ingrid Burman m.fl. (v) anförs

att skatteplikten för ideella skadestånd kan få

stötande resultat som är svåra att förstå för den

enskilde. Det är orimligt att skadestånd som

utgivits vid t.ex. våldtäkt av en anställd skall

anses utgöra skattepliktig inkomst. Samma synsätt

måste gälla för andra ideella skadestånd i

arbetsrätten, uppsägningar i strid med

anställningskyddslagen eller föreningsrättskränkande

åtgärder. Motionärerna anser att det är angeläget

med en översyn av den skatterättsliga behandlingen

av ideella skadestånd i arbetslivet.

Utskottets ställningstagande

Ideella skadestånd som saknar samband med

skattepliktig verksamhet är normalt skattefria. Det

är först när skadeståndet har samband med ett

anställningsförhållande som det anses utgöra

skattepliktig intäkt av tjänst.

Enligt flera bestämmelser inom arbetsrättens

område skall en arbetsgivare betala skadestånd till

en arbetstagare om arbetsgivaren har åsidosatt vissa

av sina lagliga skyldigheter. Skadeståndet kan avse

ersättning för ekonomisk skada och ersättning för

den kränkning som lagbrottet innebär. Båda dessa

slag av skadestånd till arbetstagaren utgör normalt

skattepliktig intäkt av tjänst för denne.

När det gäller sexuella trakasserier finns i

jämställdhetslagen (1991:433) en

skadeståndssanktionerad skyldighet för en

arbetsgivare att vidta utredningsåtgärder och andra

åtgärder vid ett påstående om att sådana

trakasserier förekommer på arbetsplatsen. Om

arbetsgivaren inte fullgör dessa skyldigheter skall

arbetsgivaren betala skadestånd till arbetstagaren

för den kränkning som underlåtenheten innebär.

Utskottet har förståelse för att beskattningen av

ideella skadestånd i vissa fall kan framstå som

oväntad och kanske även stötande. Bakom den praxis

som utvecklats ligger emellertid inte någon synpunkt

om att det är fråga om en inkomst i vanlig mening.

Det är i stället kontrollskäl som utgör grunden för

denna beskattning. En skattefrihet för ideella

skadestånd som utbetalas från en arbetsgivare till

en anställd skulle mycket lätt kunna missbrukas och

möjligheten att hålla nere ett sådant missbruk genom

kontroller är små. Enligt utskottets mening talar

starka kontrollskäl för en beskattning av ideella

skadestånd i dessa fall. Den praxis som utvecklats

utgör enligt utskottets mening inte heller något

egentligt hinder för att ersätta en ideell skada på

ett adekvat sätt så länge det är känt att

skadeståndet kommer att beskattas redan när det

bestäms.

Nuvarande praxis i fråga om beskattning av

skadestånd som har sin grund i

anställningsförhållanden är känd, fungerar väl och

är möjlig att förena med de syften som ligger bakom

de olika bestämmelserna om ersättning för ideell

skada. Utskottet är inte berett att tillstyrka

förslagen om ändrade regler på detta område och

avstyrker därför motionerna Sk325 och Sk439.

Ersättning till ledare i ideell

verksamhet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslagen om en utvidgning

av möjligheten att avlöna ledare upp till ett

halvt basbelopp utan att betala

arbetsgivaravgift/särskild löneskatt.

Bakgrund

För idrottsföreningar gäller särskilda regler vid

utbetalning av ersättning till idrottsutövare.

Understiger föreningens ersättning till en utövare

ett halvt prisbasbelopp per år utgår inte

arbetsgivaravgift/särskild löneskatt, 2 kap. 19 §

socialavgiftslagen (2000:980).

Motionen

I motion Sk208 av Kerstin Heinemann och Elver

Jonsson (fp) anförs att även andra ideella kultur-

och ungdomsorganisationer än idrottsrörelsen bör få

möjlighet att avlöna ledare med upp till ett halvt

basbelopp utan att betala arbetsgivaravgifter eller

avgifter/särskild löneskatt.

Utskottets ställningstagande

Socialförsäkringsutskottet har i betänkande

2000/01:SfU5 Ny socialavgiftslag godtagit att de

särskilda reglerna för idrottsföreningar överförs

till den nya socialavgiftslagen och har härvid

avslagit yrkanden om en utvidgning av gränsbeloppets

tillämpningsområde. Härvid anförde utskottet att

undantaget från skyldigheten att betala

arbetsgivaravgifter i första hand har uppkommit för

att förenkla möjligheten till avdrag i

avgiftssammanhang för idrottsutövares

kostnadsersättningar och att utskottet inte kan

ställa sig bakom ett förslag om en utvidgning av

undantaget.

Enligt utskottets mening har det aktuella

gränsbeloppet tillkommit för att förenkla

möjligheten till avdrag för idrottsutövares

kostnadsersättningar. Utskottet är inte berett att

tillstyrka en utvidgning av tillämpningsområdet och

avstyrker därför motion Sk208.

Uthyrning av privatbostad

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslagen om en

skattebefrielse för uthyrning av egen bostad.

Jfr reservation 24 (m, kd).

Bakgrund

När en privatbostadsfastighet eller en privatbostad

upplåts skall ersättningen tas upp i inkomstslaget

kapital. Detsamma gäller när en bostad som innehas

med hyresrätt upplåts. Utgifterna för upplåtelsen

får inte dras av. I stället skall avdrag göras med

4 000 kr per år för varje privatbostadsfastighet,

privatbostad eller hyreslägenhet. Vid upplåtelse av

en privatbostadsfastighet skall vidare ett belopp

som motsvarar 20 % av intäkten av upplåtelsen dras

av. Upplåts en hyresrätt skall i stället den del av

upplåtarens hyra som avser den upplåtna delen dras

av. För bostadsrätt gäller att den del av

innehavarens avgift eller hyra som avser den

upplåtna delen skall dras av. Avdrags-möjligheterna

är mer begränsade om upplåtelsen gäller någon form

av närstående (42 kap. 30-32 §§ IL, prop.

1989/90:110 s. 512, bet. 1989/90:SkU30).

Motionerna

I flera motioner anförs att det är svårt för många

ungdomar och studerande att skaffa sig en egen

bostad och att det kan vara helt omöjligt i vissa

tillväxtområden. För att underlätta för ungdomarna

föreslås att det införs en möjlighet för

privatpersoner att hyra ut en del av sin bostad utan

att betala skatt för hyresinkomsten. Sådana yrkanden

framställs i motionerna Bo318 yrkande 3 av Bo

Lundgren m.fl. (m), Bo225 yrkande 1 av Knut Billing

m.fl. (m), Sk365 av Karin Enström (m), N313 yrkande

3 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m), Sk364 av

Stefan Attefall (kd) och Ub430 yrkande 7 av Désirée

Pethrus Engström m.fl. (kd).

Utskottets ställningstagande

Regeringen har i 2000 års ekonomiska vårproposition

anslagit 400 miljoner kronor för ett tillfälligt

investeringsbidrag för byggande av studentbostäder

under åren 2001 och 2002. Per den sista juni 2001

hade bidrag beviljats till 7 600 studentlägenheter.

Regeringen räknade tidigare med att investerings-

bidraget skulle medverka till uppkomsten av minst 10

000 nya studentbostäder. De senaste siffrorna under

hösten 2001 pekar på att ca 12 500 nya

studentbostäder kommer att tillkomma med hjälp av

det särskilda investeringsbidraget.

De gällande reglerna om uthyrning av

privatbostadsfastigheter och privatbostäder infördes

i samband med skattereformen 1990. Tidigare kunde

olika regler gälla och resultatet kunde bli allt

från hel skattefrihet till full beskattning. Dessa

förhållanden hade utsatts för kritik från flera

olika utredningar. Skattereformen innebar en

övergång till nuvarande enkla och likformiga regler

för beskattningen på detta område. Reglerna får

anses täcka såväl kostnader som normalt förorsakas

av uthyrningen som eventuella utgifter för

reparation och underhåll som uppkommit under

uthyrningstiden.

Enligt utskottets mening skulle en skattebefrielse

för uthyrning av del av bostad medföra

gränsdragnings- och kontrollproblem och dessutom

innebära ett inkomstbortfall. Utskottet är inte

berett att tillstyrka de nu aktuella förslagen och

avstyrker därför motionerna Sk365, Sk364, Ub430

yrkande 7, N313 yrkande 3, Bo225 yrkande 1 och Bo318

yrkande 3.

Barns ränteinkomster

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslaget om ett särskilt

grundavdrag för barns ränteinkomster.

Bakgrund

Ränteinkomster skall tas upp i inkomstslaget kapital

(42 kap. 1 § IL). Banker m.fl. behöver emellertid

inte lämna kontrolluppgift beträffande bl.a. räntor

som understiger 100 kr per person och år (8 kap. 8 §

LSK ). Sådana småräntor är skattefria om de

sammanlagt inte uppgår till 500 kr.

Motionen

I motion Sk442 av Birgitta Carlsson och Birgitta

Sellén (c) anförs att barn i dag får betala skatt på

ränta som överstiger 100 kr och att detta minskar

intresset att spara pengar då man får betala 30 % i

skatt på all ränta. För att stimulera barn och

ungdomar att ha ett sparkapital vid oförutsedda

utgifter bör ett grundavdrag på 2 000 kr införas för

barns ränteinkomster.

Utskottets ställningstagande

Före 1990 års skattereform var det vanligt att

föräldrar förde över kapital till sina barn av

skatteskäl. Barnen hade en lägre skattesats och var

dessutom berättigade till ett grundavdrag som kunde

kvittas mot ränteinkomsten.

Skattereformen syftade bl.a. till att eliminera

den här formen av vardaglig skatteplanering genom

att göra beskattningen mer likformig. Kapital-

inkomsterna sammanfördes i ett inkomstslag och fick

en proportionell skattesats, och möjligheten att få

grundavdrag från inkomst av kapital slopades. Ett då

gällande särskilt sparavdrag slopades också.

Resultatet blev en så långt möjligt likformig

beskattning av kapitalinkomster.

Enligt utskottets mening är det ett viktigt

resultat av skattereformen att ränteinkomster numera

har en likformig beskattning. Utskottet är inte

berett att ändra på detta förhållande och avstyrker

därför motion Sk442.

Persondatorer

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslaget om en avdragsrätt

för inköp av datorer och programvara.

Jfr reservation 25 (kd).

Bakgrund

Förmånen av att använda en datorutrustning som

arbetsgivaren tillhandahåller för privat bruk skall

inte tas upp som intäkt om förmånen väsentligen

riktar sig till hela den stadigvarande personalen på

arbetsplatsen, 11 kap. 7 § IL (prop. 1996/97:173,

bet. 1997/98: SkU4).

Motionen

I motion T466 yrkande 4 av Johnny Gylling m.fl. (kd)

anförs att personer som inte har råd med dator och

Internet bör få en möjlighet att göra ett

skatteavdrag. I USA finns t.ex. möjlighet att få

avdrag för kostnad för dator, programvara,

utbildning m.m. Man bör överväga att införa en

liknande avdragsrätt i Sverige.

Utskottets ställningstagande

En allmän avdragsrätt för inköp av datorer och

programvara skulle enligt utskottets mening innebära

en oönskad snedvridning av konkurrensen på detta

område, ge upphov till en mängd

gränsdragningsproblem och dessutom medföra ett

mycket kraftigt inkomstbortfall. Som utskottet i

olika sammanhang framhållit är det önskvärt att

skattesystemet så lång möjligt hålls fritt från

inslag som inte hänger samman med dess grundläggande

funktion att utgöra en säker bas för finansiering av

den gemensamma sektorn. Utskottet avstyrker motion

T466 yrkande 4.

Bredband

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslaget om att

skattereduktionen för installation av

bredband skall avskaffas.

Jfr reservation 26 (m) och 27 (c).

Bakgrund

Den som installerar bredband och tar installationen

i bruk mellan den 1 januari 2001 och den 31 december

2002 kan få en skattereduktion. Skattereduktionen

uppgår till 50 % av de utgifter som överstiger 8 000

kr per hus eller, i fråga om hyreshus, 8 000 kr per

ansluten bostad eller lokal. Skattereduktionen utgår

med högst 5 000 kr per hus, bostad eller lokal. Om

ansökan kommer in senast den 1 mars 2002 avräknas

skattereduktionen på skattebesked för 2002. Kommer

ansökan in senast den 1 mars 2003 avräknas

reduktionen på skattebeskedet för 2003 (prop.

2000/01:24 och bet. 2000/01:SkU8).

Motionen

I motion Sk489 yrkande 38 av Agne Hansson m.fl. (c)

föreslås att staten tar ansvar för utbyggnaden av

bredband fram till varje enskild abonnent i hela

landet. Som ett led i en sådan strategi bör

riksdagen fatta beslut om att skattelättnaden för

bredband slopas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet är inte berett att tillstyrka att staten

tar över ansvaret för utbyggnaden av bredband och

anser därför att skattereduktionen för installation

av bredband skall finnas kvar. Utskottet avstyrker

motion Sk489 yrkande 38.

Biodling

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslaget om att viss

biodling skall befrias från

skatteredovisningsskyldighet.

Bakgrund

Vid 1991 års skattereform infördes särskilda

skatteregler för hobby-verksamhet. Inkomst av

hobbyverksamhet beskattas under inkomst av tjänst.

Avdrag får göras för utgifter som erlagts under

beskattningsåret eller under något av de fem år som

föregår beskattningsåret. Avdrag för utgift som

erlagts före beskattningsåret medges endast i den

mån utgiften överstiger eventuella inkomster under

det året. Vid biodling utan anknytning till jordbruk

går gränsen mellan hobby och näringsverksamhet

normalt vid 15 bikupor.

Motionen

I motion MJ290 yrkande 2 av Gunnel Wallin och Eskil

Erlandsson (c) begärs ett tillkännagivande om att

upp till 12-15 bisamhällen bör betraktas som

hobbyodling och befrias från

skatteredovisningsskyldighet.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening finns det anledning att

undvika att ha regler som gör det möjligt att

varaktigt bedriva en vinstgivande verksamhet utan

att den underkastas samma skatteregler som andra

liknande verksamheter. Skattefriheten för inkomst av

hobbyverksamhet avskaffades därför under 1991 års

skattereform, och särskilda regler för beskattningen

av sådan verksamhet infördes.

När det gäller biodling innebär det anförda att

eventuella överskott av hobbybiodling beskattas och

att en odlare som vill dra av utgifter från år då

någon inkomst inte deklarerats måste kunna redovisa

sina inkomster under ett sådant år. De krav som

ställs gäller en redovisning av de inkomster som

förekommit och ett underlag som styrker utgifterna.

Enligt utskottets bedömning bör en sådan redovisning

inte medföra alltför mycket besvär.

Utskottet är inte berett att ompröva sitt

ställningstagande när det gäller beskattningen av

hobbyverksamhet och vidhåller att dessa skatteregler

även bör gälla för hobbybiodlare.

Trav- och galoppsport

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslaget om att trav- och

galoppsport generellt skall betraktas som en

näringsverksamhet.

Bakgrund

Nuvarande skatteregler medger att travsport

beskattas enligt reglerna för näringsverksamhet. För

att travsport och annan hästsport skattemässigt

skall betraktas som näringsverksamhet krävs att

kriterierna för näringsverksamhet är uppfyllda, dvs.

varaktighet, självständighet och vinstsyfte. I många

fall krävs det en helhetsbedömning, där bl.a. frågan

om verksamhetens omfattning ingår, för att avgöra om

den skattemässigt skall anses utgöra närings-

verksamhet eller om den är av hobbykaraktär och

därför skall beskattas i inkomstslaget tjänst.

Även i de fall då verksamheten är av hobbykaraktär

kan kostnader dras av mot inkomsten av verksamheten.

Om hobbyverksamheten ger underskott får emellertid

inte avdrag göras mot andra inkomster i

inkomstslaget tjänst. Underskott får dock sparas upp

till fem år efter beskattningsåret och dras av mot

eventuellt kommande överskott i hobbyverksamheten.

För räntekostnader hänförliga till hobbyverksamheten

gäller att dessa endast dras av i inkomstslaget

kapital.

Ridhästuppfödning har inte ansetts utgöra

näringsverksamhet när deltagandet i

hästkapplöpningar varit av mindre omfattning och då

inte heller handel med hästar sker. Nettovinst av

tävlingsverksamhet med en enda travhäst har inte

ansetts utgöra näringsverksamhet, även när

verksamheten varit lönsam. Travsportverksamhet som

drivits med två hästar samtidigt har däremot i

allmänhet ansetts utgöra näringsverksamhet. Antalet

hästar är dock inte ensamt avgörande för frågan om

verksamheten kan anses utgöra näringsverksamhet

eller inte. Den naturliga anknytningen som råder

mellan jordbruksverksamhet och verksamhet som ger

avkastning genom bl.a. utnyttjandet av fastighetens

inventarier, alster och naturtillgångar m.m., medför

att hästsportverksamhet ofta utgör en verksamhet

tillsammans med jordbruket.

Motionen

I motion Sk332 av Bertil Persson (m) begärs ett

tillkännagivande om att trav- och galoppsport är en

näring som sysselsätter tiotusentals människor och

att den bör betraktas som en näringsverksamhet även

skattemässigt.

Utskottets ställningstagande

Som framgår av vad utskottet redovisat bakgrundsvis

bedrivs trav- och hästsport ibland under sådana

former att verksamheten skall beskattas som

näringsverksamhet och i andra fall i en form som gör

att verksamheten blir att betrakta som en

hobbyverksamhet.

Enligt utskottets mening finns det inte skäl att

generellt betrakta hästinnehav som näringsverksamhet

i beskattningssammanhang. Utskottet avslår motion

Sk332.

Fiskevårdsavgift

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslaget om ett

tillkännagivande till regeringen om att en

fiskevårdsavgift inte bör införas.

Jfr reservation 28 (m).

Bakgrund

Miljö- och jordbruksutskottet behandlade i sitt

betänkande (bet. 1999/2000:MJU8) bl.a. det fria

handredskapsfisket. På förslag av utskottet

beslutade riksdagen att det fria handredskapsfisket

bör bli föremål för en kartläggning och översyn

(rskr. 1999/2000:161). Utredningen (dir. 2000:100)

av det fria handredskapsfisket (landshövding Anita

Bråkenhielm) har i november 2001 presenterat

betänkandet Utvärdering av det fria

handredskapsfisket (SOU 2001:82). Utredningen

konstaterar att det står klart att fiskevårdens

finansiering behöver förstärkas och lägger bl.a.

fram förslag om införande av en fiskevårdsavgift.

Motionen

I motion MJ420 yrkande 3 av Göte Jonsson m.fl. (m)

begärs ett tillkännagivande om att en allmän

fiskevårdsavgift inte bör införas.

Utskottets ställningstagande

Det förslag om införande av en allmän

fiskevårdsavgift som lagts fram av Utredningen av

det fria handredskapsfisket är föremål för

remissbehandling och överväganden inom

Regeringskansliet. Enligt utskottets mening bör

resultatet av regeringens överväganden nu avvaktas.

Utskottet avstyrker motion MJ420 yrkande 3.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i

avsnittet.

1. Allmänna riktlinjer (punkt 1) - m

av Carl Fredrik Graf (m), Marietta de Pourbaix-

Lundin (m), Catharina Hagen (m) och Anna Kinberg

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om allmänna

riktlinjer. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2001/02:Sk228, 2001/02:Sk238, 2001/02:Sk255,

2001/02:Sk288 yrkandena 4 och 6, 2001/02:Sk391,

2001/02:Sk450 yrkande 1, 2001/02:Sk491 yrkandena 1

och 6, 2001/02:So3 yrkande 25, 2001/02:Kr339

yrkandena 15-17, 2001/02:Ub533 yrkande 3,

2001/02:N224 yrkande 2, 2001/02:N261 yrkande 2,

2001/02:A248 yrkande 4 och 2001/02:A318 yrkande 6,

bifaller delvis motionerna 2001/02:Sk235 yrkandena

1-8, 2001/02:Sk246 och 2001/02:

Sk450 yrkande 2 och avslår motionerna 2001/02:K321

yrkande 2, 2001/02:Sk460, 2001/02:Sf397 yrkande 1,

2001/02:So304 yrkande 7, 2001/02:So637 yrkande 10,

2001/02:MJ519 yrkande 16, 2001/02:MJ521 yrkande 11,

2001/02:N370 yrkandena 6 och 10, 2001/02:N372

yrkande 9 och 2001/02:A212 yrkande 7.

Ställningstagande

Skattepolitiken skall syfta till att stärka de

enskilda medborgarnas oberoende och skapa

förutsättningar för högre tillväxt och fler jobb.

Det är viktigt att successivt sänka inkomstskatten.

På så sätt ökar friheten och därmed vars och ens

möjlighet och förmåga att ta ansvar för den egna

livssituationen. I synnerhet gäller det dem som i

dag har låga inkomster.

Människor skall ges möjlighet att klara sina egna

grundläggande behov innan de börjar betala skatt.

Därför vill vi att de första 50 000 kr som alla

tjänar skall vara befriade från inkomstskatt,

oavsett om de kommer från förvärvsinkomst eller från

pension. Ingen skall behöva betala skatt innan

bostad och mat är betalda.

Beskattningen får inte hindra arbete. Vi vill

lindra marginaleffekterna genom ett förvärvsavdrag

på alla pensionsgrundande inkomster. En betydande

del av det man tjänar skall alltid vara skattefritt.

På några års sikt vill vi att förvärvsavdraget skall

vara 15 % av inkomsten. På längre sikt vill vi öka

avdraget ytterligare.

Det är orimligt att skattesystemet inte tar hänsyn

till försörjningsbördan. Framför allt är det

barnfamiljer som har svårast att få ekonomin att gå

ihop. Utöver dagens barnbidrag vill vi därför införa

ett extra grundavdrag på 15 000 kr per år och barn

upp till 16 år, vilket motsvarar knappt 400 kr i

sänkt skatt per barn och månad för föräldrar i

vanliga inkomstgrupper. Barnavdraget genomförs

fr.o.m. 2002 och gäller utöver dagens barnbidrag.

Såväl förvärvsavdrag som grundavdrag görs på den

till kommunen beskattningsbara inkomsten.

Statlig inkomstskatt betalas av närmare 40 % av

alla heltidsarbetande. Det är således inte någon

exklusiv elit utan helt vanliga människor som

betalar denna skatt. Den statliga inkomstskatten

fungerar som en straffbeskattning av kunskap och är

därmed en av anledningarna till att färre tar

akademisk examen i Sverige än i andra jämförbara

länder. Den statliga inkomstskatten missgynnar dem

som har ojämna inkomster under livet. Det gäller

t.ex. ungdomar som jobbar mycket i perioder för att

sedan resa eller studera, men även företagare,

idrottsmän, artister, m.fl. Skattebelastningen

skiljer sig radikalt mellan samma livsinkomst som

fördelas jämnt under livet respektive den som

varierar över åren. Att utländska experter har fått

ett undantag som sänker deras skatt avsevärt visar

tydligt att inkomstskatten har en negativ inverkan

på Sveriges konkurrenskraft. Vi anser att det är

orättvist att en svensk medborgare skall betala upp

till dryga 25 procentenheter mer i skatt än sin

utländska kollega som utför samma jobb. Den statliga

inkomstskatten har också skapat ett behov av sär-

regler för egenföretagare och för beskattning av

personaloptioner. Dessa leder till onödig byråkrati

och till orättvisor. Vi vill successivt avskaffa den

statliga inkomstskatten.

Fastighetsskatten är orättfärdig och skall

successivt sänkas för att till sist tas bort helt.

Fastighetsskatten är i dag en skatt på en fiktiv

avkastning på husets taxeringsvärde utan någon

koppling till en verklig inkomst. Skatten drabbar

alla boendeformer i Sverige. Bostadsrättsföreningar

betalar skatt på värdet av fastigheten. För

hyresrätter gäller i regel att cirka en månadshyra

per år utgörs av fastighetsskatt. Fastighetsskatten

för småhus varierar starkt och skattens storlek

beror i hög grad på var fastigheten är belägen. För

att minska de problem som uppkommer i skärgården och

andra särskilt utsatta områden föreslår vi att

endast halva markvärdet skall ingå i underlaget för

fastighetsskatten så länge den finns kvar.

Förmögenhetsskatten har slopats i de flesta

länder. I Sverige tas förmögenhetsskatt ut även vid

förhållandevis låga förmögenheter. Skattesatsen är

internationellt sett hög. Det gör att Sverige kommit

i en särdeles ogynnsam position vad gäller

konkurrens om kapital. Skatten ökar

avkastningskravet på investeringar som görs här. Som

förmögenhet räknas också taxeringsvärdet på småhus

och fritidshus. Efter årets höjningar av

taxeringsvärdena kommer alltfler att tvingas betala

förmögenhetsskatt på sitt boende. Även denna skatt

tas således också ut på fiktiva värden när det är

fastigheter som är underlag. På grund av kapitalets

lättrörlighet har också regeringen befriat vissa

typer av förmögenheter från förmögenhetsskatt. Detta

är ytterligare en av de orättvisor som ett högt

skattetryck medför och visar hur omöjlig förmö-

genhetsskatten är. Vi vill avskaffa

förmögenhetsskatten för alla, inte bara för dem som

har möjlighet att flytta sitt kapital till andra

länder. Till att börja med vill vi slopa

sambeskattningen och höja fribeloppet till 2 000 000

kr/person.

I dag drabbas svenska sparare av reavinstskatt när

de gör omplaceringar i sitt sparande mellan olika

värdepapper och mellan olika fonder. Detta gör att

man drar sig för att förändra sammansättningen på

sitt sparande. Så kallade inlåsningseffekter

uppstår. För att komma förbi detta problem och

uppmuntra till en mer aktiv kapitalförvaltning bör

reavinstbeskattningen få uppskjutas till dess att

kapitalet helt realiseras.

Transporter är nödvändiga i synnerhet i glesbygd.

Drivmedelspriserna når rekordhöjder. Den största

delen av priset är skatt. Bensin- och dieselskatten

bör sänkas för att underlätta för alla dem som i sin

vardag är beroende av bilen. Vi vill sänka bensin-

och dieselskatten med 70 öre/l inklusive moms för

att underlätta för alla som i sin vardag är beroende

av bilen. På längre sikt skall inte bensin och

diesel kosta mer i Sverige än det gör genomsnittligt

i Europa. Det avdrag som i dag får göras för resor

med bil till arbetet täcker inte kostnaderna och bör

höjas till 20 kr per mil.

Skattepolitiken skall bidra till att såväl företag

och kapital som ägare till dessa stannar kvar här.

Sverige skall helst vara så attraktivt att

företagande och kapital söker sig hit. Beskattningen

av ägande och kapital minskas genom att

förmögenhetsskatten avskaffas och genom att

dubbelbeskattningen på utdelningar tas bort. Vi vill

också stoppa skattediskrimineringen av fåmansföretag

och slopar därför de nuvarande 3:12-reglerna och

genomför en rad förenklingar. Dieselskatten för

jord- och skogsbruk m.m. sänks.

Vår principiella inställning är att

energibeskattningen skall vara energineutral medan

miljöskatterna skall motsvara den miljöbelastning

som energianvändningen medför. Energiskatterna är

till sin natur fiskala och skall tas ut enbart i

konsumentledet. Miljöskatterna skall däremot verka

så att produktionsprocesser blir mindre

miljöstörande. De skall därför tas ut i produktions-

ledet.

De höga alkoholskatterna ökar risken för smuggling

och slår ut svenska jobb och bör sänkas.

Vi genomför ytterligare en rad åtgärder. Bland

annat skall förtidspensionärer med

arbetsskadelivränta får behålla sitt särskilda

grundavdrag ograverat, royaltyinkomster från

uppfinningar och patent beskattas i inkomstslaget

kapital och lättnader införs vid beskattningen av

personaloptioner. Reklamskatten slopas.

I de nu aktuella motionerna framställs yrkanden om

betydelsen av att skattepolitiken ges den inriktning

som Moderata samlingspartiet förespråkar. Vi

tillstyrker dessa yrkanden.

2. Allmänna riktlinjer (punkt 1) - v

av Per Rosengren (v) och Marie Engström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om allmänna

riktlinjer. Därmed bifaller riksdagen motion

2001/02:Sk460 och avslår motionerna 2001/02:K321

yrkande 2, 2001/02:Sk228, 2001/02:Sk235 yrkandena

1-8, 2001/02:Sk238, 2001/02:

Sk246, 2001/02:Sk255, 2001/02:Sk288 yrkandena 4 och

6, 2001/02:Sk391, 2001/02:Sk450 yrkandena 1 och 2,

2001/02:Sk491 yrkandena 1 och 6, 2001/02:Sf397

yrkande 1, 2001/02:So3 yrkande 25, 2001/02:So304

yrkande 7, 2001/02:So637 yrkande 10, 2001/02:Kr339

yrkandena 15-17, 2001/02:

Ub533 yrkande 3, 2001/02:MJ519 yrkande 16,

2001/02:MJ521 yrkande 11, 2001/02:N224 yrkande 2,

2001/02:N261 yrkande 2, 2001/02:N370 yrkandena 6 och

10, 2001/02:N372 yrkande 9, 2001/02:A212 yrkande 7,

2001/02:A248 yrkande 4 och 2001/02:A318 yrkande 6.

Ställningstagande

Inkomstskattesystemet har under 1900-talet genomgått

stora förändringar. Successivt har inkomstskatterna

höjts samtidigt som en övergång skett mot ökad

indirekt beskattning. Framför allt har

kommunalskatten ökat, vilket bl.a. drivit upp

marginalskatterna.

Alltför höga marginaleffekter kan få till följd

att skattemoralen försämras och att en ökande svart

sektor drivs fram. Inriktningen på skattereformen

som genomfördes på 1980-talet var därför bl.a. att

sänka marginalskatterna, som då kunde uppgå till 87

%. Reformen kom dock att urholkas relativt snabbt.

Den ökade internationaliseringen har bidragit till

att olika länders skattenivåer jämförs i högre

utsträckning än tidigare. Det är också ett uttryck

för de delvis nya förutsättningar som alltmer

lättrörliga skattebaser innebär. Olikheter i

skatteuttag avspeglar ofta olika ambitionsnivåer i

välfärdsåtaganden mellan länder. Det kan också vara

ett uttryck för det faktum att en förmån i ett land

rent tekniskt hanteras som en skattereduktion medan

den i ett annat land kan vara en skattepliktig

ersättning. Det senare är vanligt bl.a. i Sverige.

Vi menar att Sveriges modell för att organisera

och finansiera den generella välfärden är unik. Vi

vill bygga vidare på den modellen. Målsättningen är

att hitta varaktig finansiering för en tryggad och

på sikt utbyggd välfärd. För att ge legitimitet åt

detta krävs acceptans hos breda grupper. Våra

utgångspunkter för en översyn av

inkomstskattesystemet är ett exempel på det.

Dagens inkomstskattesystem utgår till stora delar

från skattereformen i början på 1990-talet. Under

hand har dock förändringar och tillägg gjorts. Det

handlar t.ex. om de allmänna egenavgifterna. Dessa

infördes under mitten av 1990-talet och är

avdragsgilla. Efterhand har löntagarna kompenserats

för dessa avgifter genom en skattereduktion. Från

och med år 2002 utgår kompensation för 75 % av den

allmänna pensionsavgiften. Vid beräkning av underlag

för statlig och kommunal inkomstskatt minskas, från

år inkomståret 2002, avdraget för den allmänna

pensionsavgiften till 25 %.

Från och med inkomstår 1999 infördes också en

tillfällig skattereduktion på maximalt 1 320 kr per

år vid en inkomst på 135 000 kr. Därefter trappas

skattereduktionen ned för att bli 0 kr vid lägsta

skiktgränsen.

Dagens inkomstskattesystem ger upphov till

oönskade marginaleffekter som både är

fördelningspolitiskt tvivelaktiga och som i vissa

fall motverkar arbetslinjen. Vi föreslår en

utredning där inkomstskattesystemet ses över. Vi

anser det nödvändigt att ta fram en modell för

beräkning av inkomstskatt som har en klar

fördelningspolitisk profil och där vissa

marginaleffekter så långt det är möjligt tas bort.

Grundavdragets upptrappning och nedtrappning ger

en kraftig sänkning av marginalskatten i skiktet

70 000-110 000 kr, men skapar också en höjning av

marginalskatten i skiktet 115 000-213 000 kr (den

s.k. LO-puckeln). Utformningen bör ifrågasättas i en

sådan översyn, dels för att den i dag inte gynnar de

inkomstgrupper som avsågs från början, dels för att

den i kombination med andra regler kraftigt kan

bidra till marginaleffekterna. Av samma skäl bör den

särskilda skattereduktionen ifrågasättas. Ett

alternativ är att i stället införa ett relativt högt

generellt grundavdrag som inte medges vid den

statliga inkomsttaxeringen och som avtrappas vid

inkomster över den övre brytpunkten. Nivån på

grundavdraget bör bestämmas utifrån förväntat

skatteuttag. Eftersom rätten till avdrag för 25 % av

den allmänna pensionsavgiften bidrar till en

felaktig fördelningsprofil bör den tas bort i en

sådan omläggning.

En inkomstbeskattning som går i linje med

ovanstående resonemang skulle kunna skapa ett system

som både är enklare och som upplevs som mer rättvist

än dagens. En översyn bör även utreda om det finns

ytterligare förändringar som kan förbättra

inkomstskattesystemet vad gäller fördelningsprofil

och marginaleffekter. Vad som ovan anförts om en

översyn av inkomstskattesystemet bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

Vänsterpartiet anser att ovanstående modell med

fördel också kan användas som ett alternativ

vid utformning av kompensation för allmänna

pensionsavgifter avseende resterande 25 %.

3. Allmänna riktlinjer (punkt 1) - kd

av Kenneth Lantz (kd) och Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om allmänna

riktlinjer. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2001/02:MJ519 yrkande 16, 2001/02:N370 yrkandena 6

och 10, 2001/02:N372 yrkande 9 och avslår motionerna

2001/02:K321 yrkande 2, 2001/02:Sk228, 2001/02:Sk235

yrkandena 1-8, 2001/02:Sk238, 2001/02:

Sk246, 2001/02:Sk255, 2001/02:Sk288 yrkandena 4 och

6, 2001/02:Sk391, 2001/02:Sk450 yrkandena 1 och 2,

2001/02:Sk460, 2001/02:Sk491 yrkandena 1 och 6,

2001/02:Sf397 yrkande 1, 2001/02:So3 yrkande 25,

2001/02:So304 yrkande 7, 2001/02:So637 yrkande 10,

2001/02:Kr339 yrkandena 15-17, 2001/02:Ub533 yrkande

3, 2001/02:MJ521 yrkande 11, 2001/02:N224 yrkande 2,

2001/02:N261 yrkande 2, 2001/02:A212 yrkande 7,

2001/02:A248 yrkande 4 och 2001/02:A318 yrkande 6.

Ställningstagande

Syftet med skatter är att solidariskt finansiera vår

gemensamma välfärd samt att styra den ekonomiska

utvecklingen i en socialt och ekologiskt hållbar

riktning. Kristdemokratisk ekonomisk politik tar

utifrån förvaltarskapstanken sin utgångspunkt i en

social och ekologisk marknadsekonomi.

Förvaltarskapstanken betonar människans personliga

och gemensamma ansvar för sig själv, sina

medmänniskor, efterkommande generationer samt för

den fysiska livsmiljön.

Ett viktigt mål för en kristdemokratisk politik är

att så många som möjligt skall kunna leva på sin

egen lön. Dagens inkomstskatter drabbar låg- och

medelinkomsttagare mest. Därför måste

inkomstskattens nivåer huvud-sakligen fastställas

med utgångspunkt från låg- och medelinkomsttagarens

perspektiv.

För det första föreslås ett kraftigt höjt

grundavdrag vid beräkningen av den kommunala

inkomstskatten. Grundavdraget höjs till 24 000 kr.

Effekten blir en skattesänkning med ca 330 kr per

månad, eller 3 940 kr per år. Grund-avdragshöjningen

omfattar även skattepliktiga transfereringar och

gäller för pensionärer i de fall där deras särskilda

grundavdrag understiger grund-avdraget. Förslaget

ger förutsättningar för en bättre fungerande

lönebildning och innebär exempelvis en viktig

förbättring för sommar- eller extraarbetande

ungdomar. Med vårt föreslagna grundavdrag kan man

tjäna 24 000 kr per år innan man behöver betala

kommunalskatt.

För det andra föreslår vi en högre skattereduktion

för låg- och medelinkomsttagare på 380 kr per månad

för pensionsgrundande inkomster upp till 276 000.

Reduktionen trappas därefter av och upphör vid 360

000 kr.

För det tredje inför vi ett generellt statligt

förvärvsavdrag beräknat mot kommunalskatten på

inkomster av anställning och näringsverksamhet

motsvarande 6 % år 2003 och 7 % år 2004. Förutom att

ge hushållen ett ökat ekonomiskt utrymme minskas

därigenom marginaleffekterna. Regeringens modell med

en skattereduktion för dem som betalar

pensionsavgift är enligt vår mening felaktig.

Pensionsavgiften på 7 % utgör en del av det nya

pensionssystemet och ger något tillbaka för varje

person som betalar den. Just pensionsavgiften är

därmed en av de avgifter där det finns en tydlig

koppling mellan det man som enskild individ betalar

in och det man senare får ut. Vi anser att

inkomstskattesänkningar bör vara mer generella och

snarare rikta in sig på att "kompensera" alla

inkomsttagare för det orimligt höga totala

skattetryck som Sverige har.

För det fjärde vill vi avskaffa regeringens

värnskatt fr.o.m. 2003. Det är en viktig princip för

Kristdemokraterna att ingen skall behöva betala mer

än hälften av en inkomstökning i skatt. Viktiga

motiv för att inte ha extra hög statlig skatt på

högre inkomster är också att utbildning med

medföljande studieskulder måste löna sig. Om svenska

studenter utbildar sig i Sverige, bör inte

skattesystemet leda till att de sedan flyttar

utomlands. Det är en framtidsinvestering att ha ett

skattesystem som gör att utbildning lönar sig.

Vi inför också en skattereduktion på 50 kr per

månad och barn upp till 15 år fr.o.m. 2003.

Skattereduktionen höjs ytterligare 2004 till 100 kr.

Gränsen för reseavdraget för resor till och från

jobbet sänks från 7 000 till 5 000 kr. Avdragsrätten

skall även gälla för den del av resan som görs till

barnomsorg. Det innebär att resekostnader på

ytterligare 2 000 kr blir avdragsgilla jämfört med i

dag. Förslaget skall ses som ett stöd för personer i

glesbygd och andra som inte har möjlighet att

utnyttja kollektiva alternativ till bilen.

Fastighetsskatten drabbar alla boende oavsett

inkomst och betalningsförmåga, tvärtemot den

skatteprincip som borde gälla i Sverige: skatt efter

bärkraft. Detta gäller både småhusägare,

bostadsrättsägare och hyresgäster. Den omräkning av

taxeringsvärdena som skett i år slår mycket hårt mot

en del bostadsområden. De nya taxeringsvärdena får

dessutom till följd att arvsskatten och

förmögenhetsskatten ökar dramatiskt för många.

Fastighetsskatten hotar i vissa fall äganderätten

för personer med låga inkomster som inte har råd att

betala skatten. Kristdemokraterna anser att systemet

med statlig fastighetsskatt på sikt bör avvecklas. I

stället bör kommunerna ges möjlighet att ta ut en

låg avgift för täckande av kostnader för

gatuunderhåll, brandförsvar och annan kommunal

service kopplad till fastigheten.

Förmögenhetsbeskattningen som tidigare kunnat

motiveras av fördelningspolitiska skäl får i dag

helt andra effekter än de tänkta. Detta har

tydliggjorts bl.a. genom att regeringen befriat

huvudägarna i aktiebolag från förmögenhetsskatt

medan t.ex. normalinkomsttagare som råkar ha sitt

egnahem beläget i ett attraktivt område till följd

av de kraftigt höjda taxeringsvärdena tvingas betala

förmögenhetsskatt. Vi vill börja med att helt

avveckla effekten av sambeskattningen av förmögenhet

genom en höjning av fribeloppet för sambeskattade

par till 3 000 000 kr. Därefter vill vi avveckla

förmögenhetsskatten med 0,5 % per år.

Grundbulten i kristdemokratisk ekonomisk politik

är att ge stabila och goda villkor för fler och

växande företag och att därigenom öka

sysselsättningen, minska arbetslösheten och trygga

välfärden. Det är av största vikt att Sverige får

ett mer småföretagarvänligt klimat än hittills, inte

minst för att en så stor del av vår befolkning har

sin huvudsakliga inkomst från små och medelstora

företag. Förändringar behöver göras för att inte

kapital och kompetens - två mycket viktiga faktorer

för ett gott företagsklimat - skall flytta

utomlands. Här spelar beskattning av inkomst och

kapital en viktig roll. Skattesystemet måste

utformas så att avkastningen på riskvilligt kapital

i företag inte beskattas hårdare än annan

kapitalavkastning. Kristdemokraterna menar därför

att dubbelbeskattningen på avkastning på aktier

skall avvecklas helt, precis som skett i nästan

samtliga övriga OECD-länder. Sverige kan inte

långsiktigt ha en väsentligt högre beskattning än

den omvärld vi konkurrerar med. Avvecklingen bör ske

stegvis med en halvering av fysiska personers

utdelningsskatt 2003 och en helt slopad

dubbelbeskattning 2004.

Vi vill också införa ett riskkapitalavdrag för

personer som köper nyemitterade aktier i onoterade

bolag. Skattereduktion skall medges även för

indirekta riskkapitalinvesteringar via ett företag

eller en fond som gör de direkta investeringarna.

Jordbrukets dieselskatt sänks till 53 öre/liter

och kväveskatten på handelsgödsel återförs till

näringen. Även de mindre jordbrukens elkonsumtion

skall beskattas som inom industrin.

Kristdemokraterna vill ordna lika konkurrensvillkor

för alla jordbruk oavsett storlek.

De sänkta skatter som vi föreslår gör att

skattesystemets tyngdpunkt förskjuts mot en allt

större andel miljörelaterade skatter. Vi anser också

att det är viktigt att övergå till majoritetsbeslut

inom EU när det gäller minimiavgifter på

miljöområdet. Detta skulle vara ett avgörande steg

mot en miljövänligare utveckling i Europa. Eftersom

Sverige redan har världens högsta miljöskatter

skulle en europeisk miniminivå för koldioxid

samtidigt förbättra svenska företags

konkurrenssituation.

Vid sidan av skatteområdet har vi förslag om att

arbetsgivaravgifterna skall sänkas fr.o.m. år 2003

med 7 procentenheter på lönesummor upp till 900 000

kr per år. För egenföretagare utökas lönesumman till

250 000 kr per år. Från år 2004 föreslås att

arbetsgivaravgifterna sänks med 10 procentenheter

för samma lönesummor.

En generell möjlighet att kvitta förluster i en

förvärvskälla mot inkomst av tjänst skulle ha stor

betydelse för dem som bor i glesbygd och bör utredas

av regeringen.

I de nu aktuella motionerna framställs yrkanden om

vikten av att det höga skattetrycket sänks så att

sysselsättningen stärks och miljöskatterna får en

ökad relativ tyngd och om att det är viktigt för

konkurrensneutraliteten mellan företag i olika

länder att arbetet för skatteväxling drivs

internationellt. Även behovet av en långsiktig

inriktning som genererar högre tillväxt och vikten

av enkelhet, låga skattesatser och generalitet när

det gäller att motverka den svarta sektorn

framhålls. Vi tillstyrker de motionsyrkanden som

överensstämmer med den inriktning som

Kristdemokraterna förespråkar.

4. Allmänna riktlinjer (punkt 1) - c

av Rolf Kenneryd (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om allmänna

riktlinjer. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2001/02:So304 yrkande 7 och 2001/02:A212 yrkande 7

och avslår motionerna 2001/02:K321 yrkande 2,

2001/02:Sk228, 2001/02:Sk235 yrkandena 1-8,

2001/02:Sk238, 2001/02:Sk246, 2001/02:Sk255,

2001/02:Sk288 yrkandena 4 och 6, 2001/02:Sk391,

2001/02:Sk450 yrkandena 1 och 2, 2001/02:Sk460,

2001/02:Sk491 yrkandena 1 och 6, 2001/02:Sf397

yrkande 1, 2001/02:So3 yrkande 25, 2001/02:So637

yrkande 10, 2001/02:Kr339 yrkandena 15-17,

2001/02:Ub533 yrkande 3, 2001/02:MJ519 yrkande 16,

2001/02:MJ521 yrkande 11, 2001/02:N224 yrkande 2,

2001/02:N261 yrkande 2, 2001/02:N370 yrkandena 6 och

10, 2001/02:N372 yrkande 9, 2001/02:A248 yrkande 4

och 2001/02:A318 yrkande 6.

Ställningstagande

Centerpartiets politik syftar till att låta

människor växa som individer och göra det möjligt

för var och en att förverkliga sina drömmar.

Skattepolitiken utformas så att den ger goda

förutsättningar för fler företag att startas och

växa och större ekonomiskt utrymme för landets

familjer. Ett långsiktigt mål bör vara att

skattetrycket och utgifternas andel av BNP skall ned

till samma nivåer som jämförbara OECD-länder.

I Sverige beskattas låginkomsttagare mycket hårt.

Generellt kan sägas att Sverige i ett EU-perspektiv

har höga skattesatser på arbetsinkomster och ett

lågt grundavdrag. Snittet på grundavdrag i EU ligger

på ca 40 000 kr.

De samlade marginaleffekterna, den del av en ökad

inkomst som faller bort i form av inkomstskatt,

inkomstprövade bidrag och avgifter, är stora,

oavsett om det handlar om att gå från bidrag till

arbete eller om att arbeta mer. Det lönar sig ofta

inte att arbeta mer. För ensamföräldrar, samboende

med låga inkomster, underhållsskyldiga och

förtidspensionärer gör marginaleffekterna att man

bara får behålla 20-30 % av en inkomstökning.

Centerpartiet vill ersätta dagens lappande och

lagande och specialdestinerade sänkningar med en

inkomstskattereform som ger möjlighet för fler att

leva på sin lön och som stimulerar arbete framför

bidrag. Det förutsätter en tydlig premie för dem som

tar sig från bidragsberoende till eget arbete, och

det ger utrymme att minska bidragsberoendet för dem

som redan är förvärvsarbetande.

Den nuvarande konstruktionen av grundavdraget med

en grundnivå samt en upp- och nedtrappning i

inkomstskikten med låga och medelstora inkomster ger

upphov till negativa marginaleffekter.

Upptrappningen upp till årsinkomster på ungefär 110

000 kr skapar förvisso en positiv marginaleffekt,

men för t.ex. en deltidsarbetande undersköterska som

vill öka sin arbetstid är nedtrappningens negativa

marginaleffekter påtagliga. Centerpartiet höjer i

ett första steg grundavdraget till 20 000 kr och de

negativa marginaleffekter som följer av

nedtrappningen i den s.k. LO-puckeln avskaffas. En

höjning av grundavdraget är bättre än regeringens

skattereduktion för delar av den allmänna

pensionsavgiften dels för att grundavdraget ger en

större skatte-sänkning för människor med låga

inkomster, dels för att en grundavdrags-höjning

kommer alla till del, även pensionärer och

studenter.

Grundavdraget bör dock sedan helt ersättas med en

rak skatterabatt på 10 000 kr. Denna skatterabatt

skall komma alla till del, oavsett om inkomsten

kommer från lön, företagsinkomst, a-kassa,

sjukpenning eller pension. Effekten av en rak

skatterabatt på 10 000 kr är ungefär lika stor som

effekten av ett grundavdrag på 30 000 kr för den

person som bara betalar kommunalskatt. För den

enskilde individen är det positivt att ersätta

grundavdraget med en rak skatterabatt i och med att

skattesystemet blir mer överskådligt. Alla skall

enkelt kunna räkna ut sin skatt, vilket ger

individen ett bättre grepp över privatekonomin.

Vidare införs en förvärvsrabatt på 9 600 kr som

ges enbart på inkomster från förvärvsarbete eller

företagande. En förvärvsrabatt på arbetsinkomster

innebär en kraftig stimulans för den arbetslöse att

ta ett arbete och för den deltidsarbetande att öka

sin arbetstid. Förvärvsrabatten skall fasas in med

10 % av arbetsinkomsten upp till en årlig

arbetsinkomst på 96 000 kr, vilket ger en maximal

rabatt på skatten om 9 600 kr. Den maximala

förvärvsrabatten ligger sedan kvar upp till en årlig

arbetsinkomst på 180 000 kr och trappas därefter ned

med 5 % av överstigande förvärvsinkomst upp till 276

000 kr. Däröver blir förvärvsrabatten 4 800 kr. I

ett ytterligare steg höjs sedan förvärvsrabatten

till 10 800 kr.

Utöver den avdragsrätt för barnomsorgskostnader

som tas upp i reservation 6 är det nu tid att

komplettera det generella stödet till familjer med

en extra skattelättnad för barnfamiljer. Detta bör i

ett första steg innebära att en skatterabatt på 100

kr per barn och månad införs. På sikt bör denna

barnrabatt öka både genom nya resurser och genom

överföring av vissa resurser från barnbidrag till

skattelättnader. Genom konstruktionen minskar

rundgången av pengar i systemet, samtidigt som

incitamenten att öka den egna inkomsten för att

kunna utnyttja barnrabatten fullt ut för hushåll med

mycket små inkomster ökar.

Centerpartiet anser att reseavdraget bör höjas

från dagens 16 kr per mil till 20 kr per mil. En

höjd avdragsrätt gör att människor har en fortsatt

möjlighet att bo kvar eller flytta till mindre orter

där arbetsresorna ofta är långa. Ett höjt reseavdrag

ökar även den regionala rörligheten på

arbetsmarknaden och bidrar därmed till ett större

arbetskraftsutbud även i mindre orter. Avdragsrätten

bör inkludera resor till och från barnomsorg.

Boendeskatterna måste sänkas. Utgångspunkten för

Centerpartiets förslag till skattesänkningar inom

bostadsområdet är att människorna skall få lägre

boendekostnader och att det skapas neutralitet

mellan boendeformer. Taxeringsvärdena bör knytas

till aktuella marknadsvärden genom beräkning av

medianvärdet för omräkningstalen för åren 2001-2003.

Samtidigt bör fastighetsskatten omvandlas till en

schablonintäkt som beskattas som inkomst av kapital.

För 2003 skall denna beräknas som 3 % av

taxeringsvärdet, vilket motsvarar en

fastighetsbeskattning på 0,9 % av taxeringsvärdet.

2004 behålls taxeringsvärdena på samma nivå som 2003

och schablonintäkten beräknas som 2,5 % av

taxeringsvärdet, vilket motsvarar en

fastighetsbeskattning på 0,75 % av taxeringsvärdet.

Inom förmögenhetsbeskattningen anser vi att

sambeskattningen skall slopas och att endast halva

taxeringsvärdet för småhus skall tas med vid

beskattningen.

En inkomstskattereform, som ökar människors

incitament att ta arbete, bör därför förenas med en

lägre beskattning på företag som anställer

människor. Utanför skatteområdet lägger

Centerpartiet därför fram förslag om en sänkning av

arbetsgivaravgiften för alla företag som är

konstruerad så att den betyder mest för de mindre

företagen. Sänkningen av arbetsgivaravgifterna

finansieras delvis genom höjda skatter på utsläpp av

kväveoxid och koldioxid i industrin, genom skatt på

förbränning av osorterat avfall och höjd skatt på

deponi.

Den gröna sektorn ges likvärdiga konkurrensvillkor

genom att jordbrukets ryggsäck slopas.

Flertalet av våra yrkanden om skattepolitikens

inriktning har behandlats under beredningen av

höstens budgetärende. I detta sammanhang kvarstår

ett fåtal yrkanden som jag nu yrkar bifall till.

5. Allmänna riktlinjer (punkt 1) - fp

av Lennart Kollmats (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om allmänna

riktlinjer. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2001/02:Sf397 yrkande 1, 2001/02:So637 yrkande 10,

2001/02:MJ521 yrkande 11, bifaller delvis motion

2001/02:K321 yrkande 2 och avslår motionerna

2001/02:Sk228, 2001/02:Sk235 yrkandena 1-8,

2001/02:Sk238, 2001/02:Sk246, 2001/02:Sk255,

2001/02:Sk288 yrkandena 4 och 6, 2001/02:Sk391,

2001/02:Sk450 yrkandena 1 och 2, 2001/02:Sk460,

2001/02:Sk491 yrkandena 1 och 6, 2001/02:So3 yrkande

25, 2001/02:So304 yrkande 7, 2001/02:Kr339 yrkandena

15-17, 2001/02:Ub533 yrkande 3, 2001/02:MJ519

yrkande 16, 2001/02:N224 yrkande 2, 2001/02:N261

yrkande 2, 2001/02:N370 yrkandena 6 och 10,

2001/02:N372 yrkande 9, 2001/02:A212 yrkande 7,

2001/02:A248 yrkande 4 och 2001/02:A318 yrkande 6.

Ställningstagande

För oss liberaler är målet med politiken att öka

människors makt över sina liv. Vår vision för

Sverige är ett land som ger nya möjligheter - för

alla. Den ekonomiska politiken är ett medel att nå

denna vision. Långtidsarbetslösa skall få jobb och

en ny självkänsla. Idérika människor skall våga ta

språnget att förverkliga sina drömmar. Familjer

skall få större marginaler i sin vardagsekonomi så

att alternativ som hittills varit stängda, som

kanske att vara mera med barnen, skall öppnas.

Stressade, utbrända människor skall hitta tillbaka

till hälsa och framtidstro. Arbetande människor

skall kunna leva på sin lön och det skall löna sig

att studera och arbeta, som anställd eller

företagare.

Folkpartiets skattepolitik är främst inriktad på

att stimulera tillväxt och sysselsättning. En

långsiktig skattepolitik som stimulerar till arbete,

sparande, utbildning och risktagande lägger grunden

för en tillväxt som snabbt leder oss ur

konjunkturproblemen.

Vi föreslår att de grundläggande principerna för

1990 års skattereform, nämligen "hälften kvar", och

att de allra flesta bara skall betala kommunal-

skatt, återupprättas. Vi vill koncentrera

skatteförändringarna på de för tillväxt och jobb

mest skadliga inslagen, nämligen marginalskatterna.

Genom avskaffad värnskatt, höjd brytpunkt för

statlig skatt och borttagande av den s.k. LO-

puckeln, vill vi uppnå den grundläggande principen -

att de flesta bara skall betala 30 % i skatt och att

de med höga inkomster skall betala 50 % på de högre

inkomstdelarna. Marginaleffekterna minskas såväl

genom inkomstskattesänkningar som genom växling av

inkomstprövat bostadsbidrag mot generellt barnstöd.

Vi föreslår att gränsen för uttag av den statliga

inkomstskatten höjs till den nivå där egenavgifterna

upphör att stiga (312 300 kr) för att undvika att

personer som betalar både statlig skatt och

egenavgifter får marginaleffekter om ca 55 %. Den

s.k. LO-puckeln bör avskaffas. I inkomstlägen mellan

ca 150 000 och 200 000 kr finns en marginaleffekt

som uppkommer genom att grundavdraget avtrappas.

Denna avtrappning bör successivt tas bort, vilket

leder till en marginalskattesänkning för betydande

grupper. Den s.k. värnskatten avskaffas. Den är ett

brott mot skattereformen. Vår förändring sänker

marginalskatten med 5 procentenheter i de aktuella

inkomstskikten. Ett förvärvsavdrag om 5 % av

inkomsten införs, vilket sänker skatten och gör det

mera lönsamt att arbeta även vid lägre inkomster. En

skattereduktion, lika för alla, skall införas för

att garantera att alla får del av en skattesänkning.

Denna skattereduktion bör till en början vara 3 000

kr per person. Den tillfaller även pensionärer.

Arbetslöshetsförsäkringen fungerar bättre med en

högre egenavgift. Utrymme för denna skapas för den

enskilde genom att inkomstskatten sänks.

Försäkringsavgifterna till a-kassan blir

avdragsgilla eftersom avdragsrätten för

pensionsavgiften återställs.

För att betona att barnstödet skall innebära att

hänsyn i beskattningen tas till den extra

försörjningsbörda föräldrar har vill vi att

utökningen av barn-stödet sker i form av

skattereduktion. Detta föreslås i ett första steg

utgå med 1 450 kr per år och barn för att successivt

öka till 2 650 kr, kombinerat med att den del av

bostadsbidraget som i praktiken utgör ett rent

inkomstprövat barnbidrag trappas ned med först 60

och sedan 110 kr per barn och månad. Genom denna

förändring kommer bortåt 20 000 bidragsmottagare ut

ur fattigdomsfällan och slipper 20 % extra

marginaleffekt, detta i de inkomstlägen där maxtaxan

inte får någon större betydelse.

Det är en förlegad syn på förutsättningarna för

förvärvsarbete som ligger bakom det faktum att man i

resa till och från arbetet inte får räkna in tid och

resväg via barnens omsorg. Det kan mycket väl vara

så att det faktum att en förälder behöver hämta

eller lämna gör att resan tar avsevärt mycket längre

tid, vid beaktande av bussbyten eller väntetider på

tåg. Därför bör hämtning och lämning från och till

barnomsorg kunna räknas in då tidsvinst och

resesträcka beräknas för rätt till avdrag för resor

till och från arbetet.

Möjligheterna till kompetensutveckling bör

förbättras. Det kan ske genom att utrymmet för

pensionssparande utvidgas till 1,5 basbelopp och

genom att sparandet kan tas ut för att finansiera

kompetensutveckling. Kvarstående sparande kan tas ut

vid pensionering.

Vinstandelsstiftelser har funnits under en längre

tid och ger de anställda ett ekonomiskt utbyte av

ett företags framgång och vinster. Den särskilda

löneskatten på avsättning till vinstandelsstiftelser

bör slopas för att stimulera till en utvidgad

användning av sådana system.

Beskattningen av personaloptioner bör skyndsamt

ses över både för dem som är långsiktigt verksamma i

Sverige och dem som arbetar här tillfälligt. Inte

minst socialavgifterna skapar problem. Konkurrensen

från länder med förmånligare beskattningsregler

måste tas som utgångspunkt vid översynen.

Arbetsgivaravgiften är en tung del i kostnaden för

arbete. Utanför skatteområdet föreslår vi därför att

avgiften sänks med 2 procentenheter för hela den

privata tjänstesektorn under de närmsta åren. Den

långsiktiga inriktningen är att

arbetsgivaravgifternas skattedel helt tas bort.

Nivån på fastighetsbeskattningen är för hög och

beskattningsformen kan inte accepteras. En grundlig

reformering av fastighetsbeskattningen bör

genomföras och i avvaktan på resultatet bör

taxeringsvärdena fortsatt vara frysta.

Den lättnad i dubbelbeskattningen av

bolagsinkomster som införts i Sverige är begränsad

till onoterade företag. Folkpartiet har länge

argumenterat för att införa regler som avskaffar

dubbelbeskattningen i alla företag. Avskaffandet av

dubbelskatt på utdelningar bör ske i etapper genom

att den halveras, först för fysiska personer och två

år senare även för juridiska personer med sikte på

ett fullständigt avskaffande.

Fåmansbolagsreglerna (de s.k. 3:12-reglerna) måste

förenklas. Det är otillfredsställande att frågan

begravts i en utredning som knappast kan leda till

någon förändring förrän år 2003, möjligen ännu

senare. Vi föreslår att fåmansbolagsreglerna

reformeras så att ett belopp motsvarande en medel-

inkomst beskattas som arbetsinkomst, resterande som

kapital.

Många hävdar att beskattningen vid

generationsskifte särskilt åderlåter jord- eller

skogsbruk som redan kan ha små eller inga ekonomiska

marginaler. I stället för att kapital dras in till

staten behövs detta mycket väl på gårdarna för att

trygga ett långsiktigt familjejordbruk. Folkpartiet

betonar vikten av att den utredning som pågår

arbetar snabbt.

Alltfler europeiska stater går nu in för en

skatteväxling. För att skatte-växlingen skall bli

riktigt effektiv måste den genomföras på EU-nivå.

Målsättningen bör vara ett beslut om miniminivåer

för olika miljöskatter.

Jag tillstyrker de nu aktuella motionsyrkanden som

överensstämmer med den inriktning som Folkpartiet

liberalerna förespråkar.

6. Barnomsorgskostnader (punkt 2) - m, kd, c,

fp

av Carl Fredrik Graf (m), Kenneth Lantz (kd),

Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Sven Brus (kd),

Catharina Hagen (m), Rolf Kenneryd (c), Lennart

Kollmats (fp) och Anna Kinberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om

barnomsorgskostnader. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2001/02:Sk433 yrkande 4, 2001/02:Sf390

yrkande 3, 2001/02:Sf392 yrkande 33, 2001/02:Sf401

yrkande 3, 2001/02:A228 yrkande 9 och 2001/02:A318

yrkande 8.

Ställningstagande

Nuvarande system har såväl valfrihets- som

fördelningsbrister, varför vi vill ha en

familjepolitisk reform, där man skapar ekonomiska

och praktiska förutsättningar för val mellan olika

flexibla barnomsorgsformer.

Familjepolitiken skall enligt vår mening bygga på

principerna om valfrihet, flexibilitet och rättvisa.

Alla föräldrar måste ges bättre möjligheter att

förena familje- och yrkesliv på ett bra sätt. Det är

av avgörande betydelse för både kvinnor och män.

Detta kräver enligt vår mening att föräldrarnas

valfrihet ökar och att utrymme skapas för en

mångfald barnomsorgsformer. Genom våra förslag

lägger vi en grund för att familjerna skall få lika

möjligheter, men lösningarna behöver inte vara

likadana.

Vi har i annat sammanhang lagt fram förslag om

införande av ett barnomsorgskonto som omfattar alla

barn i förskoleåldern. Som ett första steg uppgår

detta till 40 000 kr per barn. Maximalt 20 000 kr

per barn skall få tas ut per år.

Vi anser vidare att styrkta barnomsorgskostnader

skall vara avdragsgilla i den kommunala

beskattningen. Rätten till avdrag skall gälla för

samtliga barnomsorgskostnader oavsett tillsynsform,

och avdrag skall få göras med maximalt 50 000 kr per

barn och år. Avdragsrätten skall kunna utnyttjas

under hela förskoleperioden. Detta sänker kostnaden

för barnomsorg med en tredjedel och gör det lättare

att vitt och hederligt komplettera med andra former

av barntillsyn.

7. Hushållstjänster (punkt 3) - m, kd, c, fp

av Carl Fredrik Graf (m), Kenneth Lantz (kd),

Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Sven Brus (kd),

Catharina Hagen (m), Rolf Kenneryd (c), Lennart

Kollmats (fp) och Anna Kinberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om en

skattereduktion för hushållstjänster. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2001/02:Sk225,

2001/02:Sk227, 2001/02:Sk316 yrkandena 1-3,

2001/02:Sk338, 2001/02:Sk382, 2001/02:Sk412,

2001/02:Sk432, 2001/02:

Sk433 yrkande 11, 2001/02:Sf392 yrkande 17,

2001/02:Sf397 yrkande 10, 2001/02:N224 yrkande 7,

2001/02:N370 yrkande 11, 2001/02:N373 yrkande 3,

2001/02:A211 yrkande 11, 2001/02:A228 yrkande 6 och

2001/02:A229 yrkande 21 och avslår motion

2001/02:Sk263.

Ställningstagande

Vi föreslår att en skattereduktion på 50 % införs

för privatpersoners betalning av arbetskostnaden

inklusive moms för hushållstjänster som utförs i det

egna hemmet, upp till 25 000 kr per år.

Det finns en stor efterfrågan på hushållstjänster.

Totalt är nästan vart fjärde hushåll i Sverige

intresserat av hjälp ibland eller regelbundet. Vi

vet dock att det är det höga skatteuttaget som

hindrar efterfrågan och utbud från att mötas på en

vit marknad. Inkomstskatter, sociala avgifter och

moms driver upp timpriset till nivåer som nästan

inga hushåll med normala inkomster är beredda att

betala. Så gott som alla hushållstjänster, som

städning, fönsterputsning eller barnpassning, som

utförs mot betalning sker därför svart. Riks-

skatteverkets undersökningar visar att skatt på

oredovisade inkomster uppskattas till ca 60

miljarder kronor per år. Hushållstjänsterna utgör

sannolikt en betydande del av dessa miljarder.

Vårt förslag förbättrar förutsättningarna för den

vita marknaden för hushållstjänster.

· Det gör svarta jobb vita. Det är djupt olyckligt

att orimliga skatteregler pressar människor till

svart arbete. För många unga riskerar den första

kontakten med arbetsmarknaden att bli svartjobb.

Genom vårt förslag till skattereduktion får de

som i dag arbetar svart möjlighet att inordna sig

i ett legalt system och som alla andra få del av

förmånerna i socialförsäkringssystemen:

sjukförsäkring, pension m.m.

·

1. Det ökar valfriheten för hushållen. Med ett ökat

utbud av servicetjänster ökar också valfriheten.

Människor får större möjlighet att välja mellan

att arbeta mycket och köpa tjänster till hemmet

eller att arbeta mindre och i stället göra

hemarbetet själva.

2.

· Det ökar jämställdheten. Jämställdheten har

visserligen gjort framsteg under de senaste

decennierna, men fortfarande är det kvinnorna som

har huvudansvaret för hemmet och barnen och som

utför merparten av det oavlönade hemarbetet.

Skattereglerna hindrar kvinnor såväl från att

bjuda ut sitt kunnande på en vit marknad som att

köpa sig servicetjänster.

·

· Det ökar antalet jobb. Det är svårt att med någon

större precision ange hur många nya

arbetstillfällen som kan tillkomma med vårt

förslag. Helt klart är det ett betydande antal

personer, av vilka flera har svårt att komma in

på arbetsmarknaden, som genom vårt förslag får

arbete.

·

· Det ökar effektiviteten i ekonomin. Individens

fria val mellan fritid, oavlönat hemarbete och

beskattat marknadsarbete snedvrids av de stora

skattekilarna på tjänsteproduktion. Genom att

minska skattekilarna minskar snedvridningarna.

Människor kommer då i större utsträckning att

kunna köpa hushållstjänster och använda den

frigjorda tiden till ökat förvärvsarbete eller

till att tillbringa den med barnen.

·

Det är de tjänster som utförs i det egna hemmet

eller på den egna tomten som skall berättiga till

skattelättnad. Det innebär att skatten sänks för ett

antal hushållstjänster där det är lätt att "göra det

själv" och där någon vit marknad knappast

förekommer, exempelvis städning, gräsklippning och

barntillsyn. Förslaget omfattar även sådana tjänster

som redan delvis utförs på en vit marknad som

målning, snickeriarbete och reparation av

hushållsapparater. Däremot utesluts offentligt

subventionerade tjänster, exempelvis offentlig

barnomsorg och andra tjänster som normalt inte

utförs i hemmet, exempelvis advokat- och

arkitekttjänster.

När en privatperson köper en tjänst som är

berättigad till skattereduktion från ett företag

skall företaget dra av kundens skattereduktion

direkt vid betalningen. På kvittot kommer då att stå

hur mycket kunden har betalat och hur mycket

tjänsten skulle ha kostat om kunden betalat full

skatt. Företaget drar sedan av kundens

skattereduktion i den egna månatliga skattedeklara-

tionen.

8. Hemtjänster (punkt 4) - kd

av Kenneth Lantz (kd) och Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om hemtjänster.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2001/02:Sk249

yrkandena 1 och 2 samt 2001/02:Sk268.

Ställningstagande

Hushållssysslor är en typ av tjänster som antingen

subventioneras av kommunerna, då den tillhandahålls

dem som har rätt till hjälpen enligt t.ex.

socialtjänstlagen, eller är helt svarta. Som exempel

kan nämnas att bara ingångslönen i ett av de större

seriösa hemtjänstföretagen är minst 76 kr per timme,

vartill kommer socialavgifter m.m. Detta indikerar

att de etablerade företag som betalar skatter och

avgifter och betalar avtalsenliga löner tvingas ta

ut ett pris som är högre än privatpersoners

betalningsvilja för att få hushållssysslor utförda.

Vissa arbetsgivare har velat erbjuda sina

anställda hushållstjänster. Arbetsgivarna motiverar

arrangemanget med att de anställda bättre kan

koncentrera sig på arbetet och lättare kan arbeta

över. Om ett företag ger sina anställda

hushållstjänster är det en förmån som skall

beskattas till marknads-värdet. Marknadsvärdet sätts

för närvarande till det pris som arbetsgivaren

betalat för att få hushållstjänsten utförd, dvs.

högre än vad privatpersoner normalt är beredda att

betala för att få tjänsten utförd.

Vi anser att det därför bör införas ett

schablonbelopp för värdering av förmån av

hushållstjänster som tar hänsyn till hushållens

betalningsvilja. Schablonbeloppet kan sedan knytas

till basbeloppet så att förmånen följer

prisutvecklingen. Ett schablonbelopp ökar

förutsebarheten. Om schablonbeloppet utgår från

hushållens värdering av värdet för tjänsten blir det

samtidigt förmånligt för anställda att ta emot

förmånen (i stället för högre lön som kan användas

till att köpa tjänsten svart).

Detta kommer att hämma den svarta sektorn i

branschen. Riksrevisionsverket fann att en

genomsnittlig svart lön var 112 kr per timme år 1997

(se Riksrevisionsverkets rapport Svart arbete -

Arbetstagare och företagare del 2 - Omfattning RRV

1998:28). LO har i boken "Arbetsmarknadens

frontlinje" uppgett att 56 kr var den genomsnittliga

svarta timlönen för städning år 1997. Det är viktigt

att den svarta ekonomin bekämpas. Genom ovanstående

förslag kan en viss del av den svarta sektorn inom

hemtjänstbranschen konkurreras ut av den del som

betalar skatter m.m. och följer

arbetsrättslagstiftningen.

Enligt vår mening bör det införas ett

schablonbelopp för värdering av förmån av

hushållstjänster som tar hänsyn till hushållens

betalningsvilja för tjänsterna.

9. Idrottskonto (punkt 7) - c

av Rolf Kenneryd (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om idrottskonto.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2001/02:

Sk301, 2001/02:Sk381 och 2001/02:Kr279 yrkande 20.

Ställningstagande

Idrottsutövare kan under några aktiva år erhålla

höga, eller mycket höga, inkomster, ofta som en

följd av att man satsat intensivt på sin idrott.

Utbildning och "civil karriär" kommer ofta i andra

hand. Men de aktiva åren med höga inkomster kan å

andra sidan vara mycket begränsade till antalet.

De regler för inkomstutjämning genom exempelvis

olika former av pensionsarrangemang som för

närvarande finns är ofta klart otillräckliga.

Följden blir många gånger att idrottsutövare, efter

sin karriär, måste börja från början, inte minst med

utbildning. En annan följd är att framgångsrika

idrottsutövare av ekonomiska skäl väljer att bosätta

sig i något annat land. Sverige tappar därmed

goodwill och skatteinkomster. Problemet skulle till

väsentlig del kunna lösas med en möjlighet att

fördela inkomsten under en längre tidsperiod, t.ex.

genom att inrätta ett idrottskonto, som fungerar på

liknande sätt som ett skogskonto för skogsägare

eller ett upphovsmannakonto för författare.

Det innebär att uppskov med beskattning medges för

medel som avsätts till kontona ett visst år och att

beskattningen i stället sker det år medlen tas från

kontot. Med ett idrottskonto fonderas pengarna och

beskattas vid uttag. Motsvarande kan också gälla

andra med mycket osäkra eller mycket periodiska

inkomster såsom författare, konstnärer och musiker.

Frågan om införande av ett konto för utjämning i

vissa fall av inkomster över tiden bör med det

snaraste utredas.

10. Bilförmån (punkt 9) - m, kd, fp

av Carl Fredrik Graf (m), Kenneth Lantz (kd),

Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Sven Brus (kd),

Catharina Hagen (m), Lennart Kollmats (fp) och

Anna Kinberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om bilförmån.

Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna

2001/02:Sk334, 2001/02:Sk388 yrkandena 1 och 3 samt

2001/02:Sk390.

Ställningstagande

Beskattningen av värdet av förmån av fri bil avviker

från grundreglerna i inkomstskattesystemet. Förmånen

beskattas inte efter sitt faktiska värde utan efter

särskilt uppställda schablonregler. En tydlig rågång

mellan den som har bilen som förmån (alltså en form

av lön) och den som har bilen som arbetsredskap

finns inte heller. Detta gäller särskilt för

egenföretagare.

En grundläggande avvikelse är att bilens

kapitalvärde inte utgörs av bilens faktiska

inköpspris. Detta bestäms i stället med ledning av

särskilda listpriser som fastställs av

Riksskatteverket. Dessutom finns ett s.k.

lyxbilstillägg för vissa modeller.

Det finns exempel på att personer som skaffar sin

bil till ett lägre pris likafullt åsätts ett

förmånsvärde efter det gällande listpriset. En

egenföretagare kan således åsättas

förmånsbeskattning för en bil som i praktiken är ett

arbetsredskap och förmånen kan härvid baseras på ett

anskaffningsvärde som överstiger bilens faktiska

värde.

Resultatet är att förmånsbilsinnehavare har liten

eller ingen drivkraft att införskaffa bilen till ett

lägre inköpspris. Detta i sin tur bidrar till att

upprätthålla en svag konkurrenssituation i

bilförsäljningsbranschen i vårt land. Privatimport

har länge varit ett kostnadseffektivt alternativ för

den som vill köpa en bil, och möjligheten till

privatimport har länge bidragit till att öka

konkurrensen på området. Detta gäller emellertid

inte för förmånsbilar.

Vi anser att regeringen bör utreda

förutsättningarna för och konsekvenserna av en

omläggning som innebär att skatt skall kunna betalas

för en bilförmåns faktiska värde.

11. Resor till och från arbetet (punkt 10) - m,

c

av Carl Fredrik Graf (m), Marietta de Pourbaix-

Lundin (m), Catharina Hagen (m), Rolf Kenneryd

(c) och Anna Kinberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om resor till och

från arbetet. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2001/02:Sk288 yrkande 9, 2001/02:Sk289 yrkande 2,

2001/02:Sk376, 2001/02:Sk450 yrkande 4,

2001/02:MJ423 yrkande 2, 2001/02:N262 yrkande 8 och

2001/02:A229 yrkande 15 och avslår motion

2001/02:Sk289 yrkande 3.

Ställningstagande

Vi anser att reseavdraget skall höjas från dagens 16

kr per mil till 20 kr per mil. En höjd avdragsrätt

gör att människor har en fortsatt möjlighet att bo

kvar eller flytta till mindre orter, där

arbetsresorna ofta är långa. Ett höjt reseavdrag

ökar även den regionala rörligheten på

arbetsmarknaden och bidrar därmed till ett större

arbetskraftsutbud även i mindre orter.

Vid beräkning av avdrag för resor till och från

arbetet bör restiden även inkludera hämtning och

lämning av barn vid barnomsorg. För många

småbarnsföräldrar, i synnerhet kvinnor, är hämtning

och lämning på dagis eller hos dagmamma en del av

resan till och från arbetet. När restidsvinst och

behov av bil bedöms får detta stopp inte räknas in.

Det gör att många småbarnsföräldrar, de som kanske

är mest i behov av bilen till och från sitt arbete,

inte blir berättigade till reseavdrag. Enligt vår

mening är detta en otidsenlig syn på vad som är en

arbetsresa, och vi anser att reglerna bör ändras.

12. Resor till och från arbetet (punkt 10) -

kd, fp

av Kenneth Lantz (kd), Sven Brus (kd) och Lennart

Kollmats (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

10. Riksdagen begär hos regeringen ett förslag som

innebär att resa till och från dagis får räknas in i

resan till och från arbetet och berättigar till

avdrag. Därmed bifaller riksdagen motion

2001/02:A229 yrkande 15, bifaller delvis motion

2001/02:N262 yrkande 8 och avslår motionerna

2001/02:Sk288 yrkande 9, 2001/02:Sk289 yrkandena 2

och 3, 2001/02:Sk376, 2001/02:

Sk450 yrkande 4 och 2001/02:MJ423 yrkande 2.

Ställningstagande

För många småbarnsföräldrar, i synnerhet kvinnor, är

hämtning och lämning på dagis eller hos dagmamma en

del av resan till och från arbetet. När restidsvinst

och behov av bil bedöms får detta stopp inte räknas

in. Det gör att många småbarnsföräldrar, de som

kanske är mest i behov av bilen till och från sitt

arbete, inte blir berättigade till reseavdrag.

Enligt vår mening är detta en otidsenlig syn på

vad som är en arbetsresa och vi anser att reglerna

bör ändras.

13. Intervjuresor (punkt 11) - m, fp

av Carl Fredrik Graf (m), Marietta de Pourbaix-

Lundin (m), Catharina Hagen (m), Lennart Kollmats

(fp) och Anna Kinberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om intervjuresor.

Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Sk275.

Ställningstagande

Vi anser att det är orimligt att en person som bjuds

in för att medverka i en intervju, ett debattprogram

eller liknande kan beskattas fullt ut för den res-

ersättning som utgår. Det kan innebära att den som

redan tidigare har svårt att göra sin stämma hörd i

medievärlden i stället avstår från att delta i

exempelvis samhällsdebatter.

Det är bra att frågan har behandlats av

Utredningen om avdrag för ökade levnadskostnader och

att det nu pågår ett arbete inom Regeringskansliet

med ett förslag om ändrade regler. Arbetet har dock

pågått under mer än ett år utan något synbart

resultat, och vi påminner om att vi redan våren 2001

(bet. 2000/01:SkU14) föreslog ett tillkännagivande

till regeringen om att det var viktigt att detta

arbete påskyndades.

Vi vill åter understryka att det är viktigt att

ett förslag som löser detta problem läggs fram

skyndsamt.

14. Arbete i bostaden (punkt 13) - m, kd

av Carl Fredrik Graf (m), Kenneth Lantz (kd),

Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Sven Brus (kd),

Catharina Hagen (m) och Anna Kinberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om arbete i

bostaden. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2001/02:

Sk341 och 2001/02:Sk375.

Ställningstagande

Dagens samhällsutveckling på arbetsmarknaden präglas

bl.a. av att alltfler arbetstagare utför arbete i

hemmet, s.k. distansarbete. Fler och fler fasta

arbetsplatser på en gemensam arbetsplats ersätts av

rörliga arbetsplatser och av ett arbetssätt som

innebär att en ökande del av arbetet utförs i

arbetstagarens hem.

Denna samhällsutveckling motiverar en radikal

omprövning av den hittillsvarande mycket stränga

lagstiftning för avdrag för arbetsrum i hemmet som

har gällt i princip oförändrad i decennier. I våra

förvaltningsdomstolar har också utvecklats en

extremt fyrkantig och rigid rättspraxis på området.

Denna praxis har i vissa fall tagit sig närmast

parodiska uttryck. Begrepp som "från bostaden

avskilt utrymme" har föranlett företagare med

särskilt arbetsrum i sin lägenhet att undra om man

måste mura igen dörren och ordna entré till

arbetsrummet via repstege.

Lagen och rättstillämpningen måste enligt vår

mening anpassas till rådande aktuella förhållanden

på arbetsmarknaden. Skattelagstiftningen riskerar

annars att kraftigt motverka en dynamisk och i

övrigt önskvärd utveckling. Den nya

informationsteknikens möjligheter att skapa nya

arbetsvillkor och nya arbetstillfällen måste tas

till vara.

Regeringen bör återkomma med ett förslag som

innebär att det blir lättare att få avdrag för

arbetsrum i bostaden.

15. Fackföreningsavgift (punkt 15) - m, kd, c,

fp

av Carl Fredrik Graf (m), Kenneth Lantz (kd),

Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Sven Brus (kd),

Catharina Hagen (m), Rolf Kenneryd (c), Lennart

Kollmats (fp) och Anna Kinberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde

ha följande lydelse:

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om

fackföreningsavgift. Därmed bifaller riksdagen

motion 2001/02:

Sk232.

Ställningstagande

Vi anser att det är olämpligt ur många synpunkter

att införa en skatte-reduktion för

fackföreningsavgift. Härigenom kommer en viss sorts

föreningsmedlemskap att berättiga till en

skattelättnad. I andra sammanhang talas det ofta om

att skattelättnader kan ha konkurrenssnedvridande

effekter. Detta resonemang gäller också

fackföreningar.

En annan effekt är att fackföreningarna blir mer

beroende av det politiska etablissemanget. Det är

politikerna som i praktiken kan fatta beslut som

påverkar vilka avgifter fackföreningarna kan ta ut

från sina medlemmar. Ökar skattesubventionen kan

avgiften höjas, minskar skattesubventionen får

medlemsavgiften sänkas.

Ytterligare en fråga som tillkommer är hur

avdragen skall kontrolleras av skattemyndigheterna,

som redan i dag är tyngda av arbetsuppgifter. I

värsta fall kommer skattereduktionen att medföra

behov av dataregistrering av medlemskapet, vilket i

sin tur inkräktar på den personliga integriteten. I

annat fall får skattemyndigheterna avsätta extra

resurser för att granska avdrag för

fackföreningsavgift, vilket i sin tur minskar

resurserna för andra granskningar.

Skattereduktionen för fackföreningsavgift bör

omedelbart slopas.

16. Förebyggande hälsovård (punkt 16) - kd

av Kenneth Lantz (kd) och Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om förebyggande

hälsovård. Därmed bifaller riksdagen motion

2001/02:Sk319 yrkande 1.

Ställningstagande

Genom träning och motion kan kroppens prestanda

förbättras. Olika organsystem fungerar bättre och en

del sjukdomar kan t.o.m. förebyggas med motion.

Träning gör också att man fungerar bättre i sitt

vardagsliv, på arbetsplatsen och i hemmet.

Arbetsskador förebyggs dessutom av regelbundet

motionerande.

På senare år har antalet sjukskrivningar ökat på

ett oroväckande sätt. Rygg- och nackskador är en av

de vanligaste orsakerna till sjukskrivning. Även

fetma gör att människor mår dåligt. Vår tids dåliga

kosthållning i kombination med mycket stillasittande

gör att människor i allt större utsträckning mår

dåligt.

För att motverka de skador som i allt större

utsträckning uppstår i arbetslivet måste människor

bli bättre på att ta hand om sig själva. Det bästa

sättet att bli av med arbetsskador är att förebygga

dem genom motion.

Vi anser att regeringen bör utreda vilka effekter

det skulle få om styrkta kostnader för gym och andra

förebyggande hälsovårdskostnader blev avdrags-gilla

mot förvärvsinkomst.

17. Gåvor till idella organisationer (punkt 18)

- m

av Carl Fredrik Graf (m), Marietta de Pourbaix-

Lundin (m), Catharina Hagen (m) och Anna Kinberg

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om gåvor till

ideella organisationer. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2001/02:Sk331, 2001/02:Sk436 yrkandena

1-3 och 2001/02:U316 yrkandena 1-4 och bifaller

delvis 2001/02:Sk307 yrkandena 1 och 2,

2001/02:Sk384, 2001/02:Sk387, 2001/02:Sk392,

2001/02:Sk425, 2001/02:U328 yrkande 18 och

2001/02:N314 yrkande 8.

Ställningstagande

Ideella och frivilliga organisationer inom vård och

omsorg bidrar med ett nödvändigt alternativ och

komplement till de sociala myndigheterna. De sociala

instanserna har ibland svårt att nå dem som är i

störst behov av hjälp. Exempel på detta är

frivilligorganisationernas arbete för de hemlösa,

såsom Stockholms Stadsmission som har kontinuerlig

kontakt med många hemlösa och socialt utsatta som

socialtjänsten förgäves försöker nå kontakt med. De

som är verksamma inom Stadsmissionen möter dessa

människor med respekt för deras olikhet och försöker

hjälpa individen med små medel.

Organisationerna är mycket olika och arbetar efter

sina egna modeller. De arbetar ofta med mycket små

resurser där varje krona ger stor utdelning. Även om

volontärer arbetar frivilligt behövs också pengar

för att kunna betala lokaler för att mötas och

kanske telefon för att hålla kontakt. Ibland behövs

anställda för att skapa kontinuitet och organisation

i verksamheten. Arbetet i frivilligorganisationerna

ger utrymme för socialt engagemang, skapar mänsklig

kontakt och stärker det civila samhället.

Den frivilliga internationella

biståndsverksamheten betyder mycket. Först och

främst är den viktig för att den ofta kan bedrivas

närmare folket i mottagarlandet än statlig

biståndsverksamhet kan komma. I vissa fall är

frivilliga hjälparbetare den enda vägen att förmedla

utländskt bistånd. Dessa människor drivs av ett

starkt ideellt engagemang och åstadkommer ofta stora

resultat med förhållandevis små resurser. Den

frivilliga hjälpen är också viktig för att förankra

den internationella solidariteten hos det svenska

folket. Fadderbarnsverksamhet, Röda Korset, Amnesty,

Rädda Barnen och Diakonia är exempel på verksamheter

och organisationer som inte bara gör fantastiska

insatser i fjärran länder utan också för in tredje

världen i vår svenska vardagsverksamhet. Årligen

skänker svenska folket i storleksordningen en och en

halv miljard kronor till internationell

hjälpverksamhet.

Vi anser att det är viktigt att

frivilligorganisationerna får stöd och legitimitet

för sitt arbete. Möjligheten för personer och

företag att ge bidrag borde uppmuntras. Att ge ett

bidrag kan vara början till att bygga upp en positiv

cirkel med mer engagemang.

En möjlighet är att skapa en avdragsmöjlighet för

gåvor eller bidrag till frivilliga

hjälporganisationer. Modeller för hur ett sådant

avdrag kan utformas finns i många andra länder och

avdragsmöjligheten kan göras begränsad. En sådan

avdragsrätt kan skapa en långsiktig bas för

frivilligarbete. Den kan markera att ett starkt

civilt samhälle skapas med ideellt arbete och

engagemang. Det kan också markera utrymme för det

enskilda frivilligarbetet i förhållande till det

offentliga sociala systemet som har helt andra

förutsättningar. De kronor som staten eventuellt går

miste om kan tjänas flerdubbelt igen i den nytta som

skapas och det sociala kapital som byggs i det

ideella arbetet.

Vi anser att regeringen bör utreda

förutsättningarna för och konsekvenserna av en

avdragsätt för gåvor och bidrag till frivilliga

hjälporganisationer.

18. Gåvor till idella organisationer (punkt 18)

- kd

av Kenneth Lantz (kd) och Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om gåvor till

ideella organisationer. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2001/02:Sk307 yrkandena 1 och 2 samt

2001/02:Sk425 och bifaller delvis motionerna

2001/02:Sk331, 2001/02:Sk384, 2001/02:Sk387,

2001/02:Sk392, 2001/02:Sk436 yrkandena 1-3,

2001/02:U316 yrkandena 1-4, 2001/02:U328 yrkande 18

och 2001/02:N314 yrkande 8.

Ställningstagande

I Sverige får normalt varken privatpersoner eller

företag göra avdrag för gåvor och donationer till

ideella föreningar. Detta gäller oavsett om det är

fråga om allmännyttiga eller ej allmännyttiga

ideella föreningar.

På många håll i världen är det möjligt att göra

skatteavdrag för kostnaden för gåvor till ideella

organisationer. Övriga 14 EU-länder har olika typer

av system för avdragsmöjligheter. Vårt grannland

Norge är ett exempel där medborgarna har viss

möjlighet att göra avdrag för gåvor. Där ges

möjlighet till skatteavdrag för såväl enskilda

personer som näringsidkare när det är fråga om gåvor

till vetenskaplig forskning eller yrkesutbildning

som kan ha betydelse för givarens verksamhet. Vidare

gäller att enskilda personer medges en begränsad

avdragsrätt för gåvor till vissa

frivilligorganisationer som har säte i Norge och har

minst 3 000 medlemmar. Dessa frivilligorganisationer

skall inte ha näringsverksamhet som ändamål och

skall bedriva särskilt angivna verksamheter såsom

omsorgs- och hälsofrämjande arbete för barn och

ungdomar, religiös verksamhet, verksamhet till värn

för människors rättigheter, katastrofhjälp m.m.

I England och Wales finns 180 000 registrerade

välgörenhetsorganisationer. Dessa står under tillsyn

av en statlig myndighet (the Charity Commisson).

Enskilda kan sägas erhålla skattelättnader/avdrag

genom gåvor till brittiska

välgörenhetsorganisationer på olika sätt: genom

gåvohjälp (Gift Aid) avlöningsgåvosystem (Payroll

Giving Scheme) som drivs av arbetsgivaren eller

genom att man ger bort aktier eller värdepapper.

Förutom Norge och England finns det alltså en rad

andra länder som har liknande arrangemang för att ge

medborgarna möjlighet att göra skatteavdrag för

bidrag till olika typer av organisationer.

FRII, Frivilligbranschens insamlingsråd, har

uttalat att det borde göras möjligt för medborgare

att göra avdrag för gåvor till välgörande ändamål

till organisationer som har s.k. 90-konton. På detta

sätt skulle oseriösa insamlingar kunna konkurreras

ut, menar företrädare för FRII. I exempelvis Danmark

och USA har man ett system som tillåter att man gör

avdrag även för gåvor till olika typer av ideella

föreningar och kyrkor. Detta är ett stort stöd för

denna typ av organisationer, eftersom deras

verksamhet till stor del bygger just på frivilligt

givande från medlemmar.

Med tanke på de kraftiga nedskärningar som görs av

den offentliga sektorn bör nu tiden vara inne att

genom skatteavdrag för donationer till ideella

föreningar frigöra kapital och resurser som annars

aldrig kommit dessa till del. En gräns för praktisk

tillämplighet bör förslagsvis sättas vid donationer

under 10 000 kr.

Vi anser att regeringen bör återkomma med ett

förslag om skatteavdrag för donationer till ideella

föreningar i enlighet med vad vi anfört.

19. Gåvor till idella organisationer (punkt 18)

- c

av Rolf Kenneryd (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om gåvor till

ideella organisationer. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2001/02:N314 yrkande 8 och bifaller

delvis motionerna 2001/02:Sk307 yrkandena 1 och 2,

2001/02:Sk331, 2001/02:Sk384, 2001/02:

Sk387, 2001/02:Sk392, 2001/02:Sk425, 2001/02:Sk436

yrkandena 1-3, 2001/02:U316 yrkandena 1-4 och

2001/02:U328 yrkande 18.

Ställningstagande

Med social ekonomi avses organiserade verksamheter

som primärt har samhälleliga ändamål, bygger på

demokratiska värderingar och är organisatoriskt

fristående från den offentliga sektorn. Dessa

sociala och ekonomiska verksamheter bedrivs

huvudsakligen i föreningar, kooperativ, stiftelser

och liknande sammanslutningar. Verksamheter inom den

sociala ekonomin har allmännytta eller medlemsnytta,

inte vinstintresse, som främsta drivkraft.

För att förbättra de ekonomiska förutsättningarna

för ideella föreningar inom den sociala ekonomin bör

en utredning tillsättas för att se över möjligheten

att införa avdragsrätt för gåvor till ideella

föreningar inom den sociala ekonomin. Detta bör ges

regeringen till känna.

20. Gåvor till idella organisationer (punkt 18)

- fp

av Lennart Kollmats (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om gåvor till

ideella organisationer. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2001/02:Sk387 och 2001/02:U328 yrkande 18

och bifaller delvis motionerna 2001/02:Sk307

yrkandena 1 och 2, 2001/02:Sk331, 2001/02:

Sk384, 2001/02:Sk392, 2001/02:Sk425, 2001/02:Sk436

yrkandena 1-3, 2001/02:U316 yrkandena 1-4,

2001/02:N314 yrkande 8.

Ställningstagande

Den frivilliga internationella biståndsverksamheten

betyder mycket. Först och främst är den viktig för

att den ofta kan bedrivas närmare folket i

mottagarlandet än statlig biståndsverksamhet kan

komma. I vissa fall är frivilliga hjälparbetare den

enda vägen att förmedla utländskt bistånd. Dessa

människor drivs av ett starkt ideellt engagemang och

åstadkommer ofta stora resultat med förhållandevis

små resurser. Den frivilliga hjälpen är också viktig

för att förankra den internationella solidariteten

hos det svenska folket. Fadderbarnsverksamhet, Röda

korset, Amnesty, Rädda Barnen och Diakonia är

exempel på verksamheter och organisationer som inte

bara gör fantastiska insatser i fjärran länder utan

också för in tredje världen i vår svenska

vardagsverksamhet. Årligen skänker svenska folket i

storleksordningen en och en halv miljard kronor till

internationell hjälpverksamhet.

Det finns goda skäl att ytterligare stimulera ett

frivilligt resursflöde från Sverige till behövande

människor på andra kontinenter. En avdragsrätt för

denna typ av stöd finns i ett flertal andra länder,

såsom Danmark, Finland, Belgien, Holland, Frankrike,

Kanada och USA. Möjligheterna att införa en

avdragsrätt för gåvor till internationellt

biståndsarbete även i Sverige bör enligt min mening

utredas.

Argumenten för en avdragsrätt för gåvor till

biståndsverksamhet är flera:

· Den ger givaren möjlighet att styra bidrag till

ändamål som han/hon själv prioriterar och att

samtidigt få en fördel av detta.

·

· Den tydliggör för allmänheten det angelägna

arbete som biståndsorganisationerna utför.

·

· Den ökar incitamentet för ideellt engagemang hos

allmänheten och näringslivet.

·

· Den ökar intäkterna för landets erkända

biståndsorganisationer.

·

· Den bidrar till att försvåra för oseriösa

insamlingar eftersom dessa hamnar "utanför

listan".

·

Regeringen bör så snart som möjligt lägga fram ett

förslag om en avdragsrätt för gåvor till

internationell biståndsverksamhet, med en

beloppsbegränsning. Avdragsrätten bör kunna utformas

så att den gäller för gåvor till enskilda

organisationer som utövar just internationell

biståndsverksamhet, eller på något annat sätt verkar

för internationellt samförstånd, demokrati eller

respekt för de mänskliga rättigheterna.

21. Bär, svamp och kottar (punkt 23) - m, kd

av Carl Fredrik Graf (m), Kenneth Lantz (kd),

Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Sven Brus (kd),

Catharina Hagen (m) och Anna Kinberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde

ha följande lydelse:

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om bär, svamp och

kottar. Därmed bifaller riksdagen delvis motioner-na

2001/02:Sk213, 2001/02:Sk354 och 2001/02:Sk479

yrkande 2.

Ställningstagande

Sverige är det enda land i Europa som beskattar

plockning av vilda bär. 1981 införde riksdagen en

viss skattefrihet. Inkomster vid försäljning av vilt

växande bär, svampar och kottar som under ett

beskattningsår understiger 5 000 kr blev skattefria.

Detta har i praktiken inneburit skattefrihet

eftersom varje person i ett hushåll har kunnat

plocka bär för 5 000 kr. Samtidigt har

skattefriheten inneburit ett gynnsamt ekonomiskt

tillskott för framför allt glesbygdshushåll, som har

kunnat få ett ekonomiskt tillskott som ibland varit

avgörande för möjligheterna att fortsatt leva i

glesbygd.

För viseringspliktiga utländska plockare krävs

sedan år 1998 arbets-tillstånd. Från deras

ersättning dras 25 % i skatt - särskild inkomstskatt

för utomlands boende (SINK). Därtill kommer 33 % i

avgifter för den förmåns-grundande ersättningen.

Andra utomlands boende blir ofta inte beskattade

även om de sålt bär för mer än 5 000 kr.

Svensk skogsbärsindustri tappar successivt

marknadsandelar till framför allt östländerna. För

att lösa problemet med att svenskar inte plockar bär

i samma utsträckning som tidigare generationer

erbjuds utländska medborgare möjlighet att plocka

bär i svenska skogar. Beroende på om dessa kommer

från ett viseringspliktigt land eller inte kan det i

praktiken skilja 60 % i inkomst, där de som kommer

längst från Sverige och ofta har större behov får

den lägre behållningen. För att skogsbärsbranschen i

Sverige skall överleva och utvecklas i den hårdnande

konkurrensen krävs snabba åtgärder.

Svenskarna plockar till husbehov och för viss

försäljning men deltar inte i skogsbärsindustrin

fullt ut på grund av den relativt låga

skattefriheten. Den svenska skogsbärsindustrin har

därigenom svårigheter att få bärplockare, vilket

innebär att de inte kan garantera de volymer som

köpare kräver för att ge kontrakt. Med tanke på den

utveckling som skett under dessa 20 år vore en

översyn av gränsen för skattefrihet befogad. En

höjning med t.ex. 5 000 kr till sammanlagt 10 000 kr

skulle ge oss regler som är mer jämförbara med en av

våra främsta konkurrenter, nämligen EU-landet

Finland.

Det är också olyckligt med det varierande

skatteutfallet för olika kategorier bärplockare.

Långsiktigt är det de organiserade grupperna som ger

stabilitet för svensk bärindustri, samtidigt som

verksamheten måste ske under kontrollerade och

socialt acceptabla former både för bärplockare och

ortsbefolkning.

Vi anser att det mot denna bakgrund finns skäl att

nu genomföra en översyn av bärplockningens

konkurrensförutsättningar och skattereglernas

betydelse för dessa. Så länge bara några få procent

tas till vara av våra skogsbär finns det all

anledning att se över vad som kan göras för att öka

tillvaratagandet av dessa tillgångar. Inte minst för

människorna i glesbygd och i skogslänen är detta en

fråga av stor betydelse.

22. Ersättning för ideell skada (punkt 24) - v

av Per Rosengren (v) och Marie Engström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 24 borde

ha följande lydelse:

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om ersättning för

ideell skada. Därmed bifaller riksdagen motion

2001/02:Sk439 och bifaller delvis motion

2001/02:Sk325.

Ställningstagande

Ideella skadestånd är normalt skattefria, men efter

två regeringsrättsavgöranden anses ideella

skadestånd som har sin grund i ett anställnings-

förhållande utgöra skattepliktig intäkt av tjänst.

Denna skatteplikt för arbetsrättsliga, ideella

skadestånd kan ge resultat som måste anses stötande

och som är svåra att förstå för den enskilde.

En kvinna som tilldömts ett ideellt skadestånd på

grund av att arbetsgivaren inte vidtagit

tillräckliga åtgärder sedan hon utsatts för sexuella

trakasserier på sin arbetsplats skall erlägga

inkomstskatt för beloppet. Om hon tilldömts ett

motsvarande skadestånd på grund av sexuella

trakasserier utan anknytning till anställningen blir

skadeståndet skattefritt. Det är orimligt att

ideellt skadestånd som utgivits t.ex. på grund av

att en arbetsgivare utsatt en anställd för våldtäkt

skall ses som intäkt av tjänst.

Samma synsätt måste anläggas när det gäller andra

ideella skadestånd i arbetsrätten, t.ex. när det

gäller uppsägningar i strid mot anställningsskydds-

lagen eller föreningsrättskränkande åtgärder från

arbetsgivaren.

23. Ersättning för ideell skada (punkt 24) - kd

av Kenneth Lantz (kd) och Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 24 borde

ha följande lydelse:

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om ersättning för

ideell skada. Därmed bifaller riksdagen motion

2001/02:Sk325 och bifaller delvis motion

2001/02:Sk439.

Ställningstagande

Ersättning för ideell skada är för det mesta

skattefri. Det finns dock exempel på ideell skada

som enligt nuvarande skattelagstiftning inte är

skattefri. Det är synnerligen stötande att det finns

ideell skadeersättning som kan bli skattebelagd om

t.ex. skymfen, trakasseriet eller vad annat som

inträffat skett på speciell plats eller i speciellt

sammanhang. I ett uppmärksammat mål har Kammarrätten

i Göteborg fastslagit att skadestånd vid sexuella

trakasserier skall räknas som inkomst av tjänst och

beskattas.

Ideella skadestånd som saknar samband med

skattepliktig verksamhet är normalt skattefria. Det

är märkligt, för att inte säga i sig kränkande, att

den typ av skadestånd det här är fråga om beskattas

som om det vore en inkomst av tjänst.

Principen om skattefrihet för ersättning för

ideell skada bör enligt vår mening alltid gälla. Vi

anser att en översyn bör genomföras i syfte att

skattebefria all ersättning för ideell skada.

24. Uthyrning av privatbostad (punkt 26) - m,

kd

av Carl Fredrik Graf (m), Kenneth Lantz (kd),

Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Sven Brus (kd),

Catharina Hagen (m) och Anna Kinberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde

ha följande lydelse:

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om en

skattebefrielse för uthyrning av privatbostäder.

Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna

2001/02:Sk364, 2001/02:Sk365, 2001/02:Ub430 yrkande

7, 2001/02:N313 yrkande 3, 2001/02:Bo225 yrkande 1

och 2001/02:

Bo318 yrkande 3.

Ställningstagande

Situationen för våra studenter vad gäller bostäder

är kritisk. Bristen är så extrem att studenterna

numera börjar undvika de större universitetsstäderna

som Stockholm, Uppsala och Lund. Bostadsbristen har

blivit ett hot mot valfriheten och den öppna

högskolan.

Bostadssituationen för de studerande är sådan att

de inte kan vänta på att nya bostäder skall byggas.

De behöver bostäder nu. Det är därför av yttersta

vikt att man omedelbart får fram studentbostäder

till landets bostadslösa studerande. Ett sätt att

snabbt få fram många bostäder är att göra det mer

attraktivt att hyra ut ett eller flera rum i sin

privata bostad. Inte minst skulle många villaägare

kunna erbjuda uthyrningsrum.

Dagens skatteregler för uthyrning av

privatbostäder är dock ett hinder för detta. I

princip skall alla hyresintäkter beskattas, och

många drar sig därför för att ta det extra besvär

det innebär att hyra ut. Det är inte omöjligt att en

del sådan uthyrning sker men utan att den extra

inkomsten deklareras. Med en skattelagstiftning som

gör det mer intressant att hyra ut privatbostäder

skulle många också med begränsade ombyggnader kunna

få ytterligare en mindre lägenhet i sin villa.

Gränsen för skattebefrielse vid uthyrning av

privatbostäder bör därför höjas. Det skulle omgående

skapa tusentals hyresmöjligheter för studenter - och

för den delen andra människor som vill bo centralt,

t.ex. människor som flyttar till en storstad för att

arbeta eller invandrar hit från andra länder.

Regeringen bör snarast återkomma med ett förslag i

denna riktning.

25. Persondatorer (punkt 28) - kd

av Kenneth Lantz (kd) och Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 28 borde

ha följande lydelse:

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om persondatorer.

Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:T466

yrkande 4.

Ställningstagande

I ett samhälle där en snabb teknikutveckling sker

uppstår snart en s.k. digital klyfta. Den digitala

klyftan finns i Sverige mellan dem som har och

använder dator och dem som inte har eller använder

dator. Klass, kön, familjetyp och ålder har stor

betydelse för tillgången till dator. Nästan var

fjärde person anger ekonomiska skäl till varför man

inte har dator.

För att minska den digitala klyftan bör människor

som vill ha en dator men inte anser sig ha råd t.ex.

få göra ett skatteavdrag. I delstaten Minnesota, i

USA, finns det möjligheter för familjer med en

inkomst som inte överstiger en viss summa att hjälpa

sina barn med dator och programvara genom ett

speciellt skatteavdrag. Avdrag kan även göras för

viss utbildning, sommarläger och instruktionsböcker.

Även andra typer av skatteavdrag finns i USA för att

minska den digitala klyftan.

Detta bör regeringen överväga i sin

skatteavdragskonstruktion.

26. Bredband (punkt 29) - m

av Carl Fredrik Graf (m), Marietta de Pourbaix-

Lundin (m), Catharina Hagen (m) och Anna Kinberg

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 29

borde ha följande lydelse:

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om bredband.

Därmed bifaller riksdagen delvis motion

2001/02:Sk489 yrkande 38.

Ställningstagande

När det gäller IT-infrastrukturen anser vi att

statens främsta uppgift är att främja och stimulera

konkurrensen på marknaden. Spelreglerna måste vara

förutsägbara och tillämpas konsekvent.

En viktig förutsättning för att nya tjänster skall

kunna utvecklas och göras tillgängliga är

utbyggnaden av ett landsomfattande bredbandsnät till

företag, myndigheter och hushåll. Det är i första

hand marknaden som bör svara för denna utbyggnad.

Statens roll är att vara brukare av IT-infrastruktur

och tjänster samt att via ordinarie glesbygdsmedel

ge rimlig tillgång till bredband i glesbygd och till

speciella grupper. I det moderata budgetalternativet

är medel för detta anslagna under utgiftsområde 19.

27. Bredband (punkt 29) - c

av Rolf Kenneryd (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 29

borde ha följande lydelse:

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om bredband.

Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Sk489

yrkande 38.

Ställningstagande

Upprepade gånger har Centerpartiet framfört kritik

mot regeringens halvhjärtade ambitioner att bidra

till utbyggnad av bredband i Sverige. Centerpartiet

har i flera motioner presenterat förslag om ett

statligt ansvarstagande för infrastrukturen för att

skapa likvärdiga villkor i hela landet och för att

främja konkurrensen mellan operatörer.

En utbyggnad grundad på ett statligt

ansvarstagande för infrastrukturen i hela landet

fram till varje enskild abonnent gör särskilda

statliga stöd för utbyggnad onödiga. Regeringens

skattelättnad behövs därmed inte. Som ett led i en

övergång till en sådan strategi för utbyggnad av

bredband i hela landet bör regeringens skattelättnad

för utbyggnad av bredband slopas.

28. Fiskevårdsavgift (punkt 32) - m

av Carl Fredrik Graf (m), Marietta de Pourbaix-

Lundin (m), Catharina Hagen (m) och Anna Kinberg

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 32 borde

ha följande lydelse:

32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om

fiskevårdsavgift. Därmed bifaller riksdagen motion

2001/02:

MJ420 yrkande 3.

Ställningstagande

En allmän fiskevårdsavgift kommer att omfördela

pengar från vissa fiskevatten till andra fiskevatten

och på så sätt i praktiken fungera som en skatt.

Alla sjöar och vatten är med och bidrar till

avgiften och fonden, men bara de utvalda vattnen får

något tillbaka. Även om staten tillsätter

partssammansatta beslutsgrupper som skall fördela

medlen blir det olika intressen och åsikter som

bestämmer över hur medlen skall användas.

Att införa en allmän fiskevårdsavgift vore att ta

ett stort steg bakåt igen. I stället för att

utveckla ett direkt och rakt konsument-producent-

förhållande för nyttjandet av fiskeresursen inrättas

en institution som skall samla in pengar från alla

fiskekonsumenter och genom politiska beslut sedan

dela ut pengarna till "korrekta" eller politiskt

önskvärda projekt.

Det råder politisk enighet kring att betrakta

fiskevattnet som en ekonomisk resurs och fisket och

fisketurismen som en riktig och viktig näring. Då är

det både inkonsekvent och ologiskt att införa nya

avgifter och skatter på nyttjandet av resursen. För

att näringen skall utvecklas måste rollerna och

aktörerna få samma förutsättningar som i andra

näringar. Precis som i andra näringar skall priset

på fisket göras upp mellan konsumenter och

producenter genom försäljning av fiskekort eller

andra avtal. Köparen skall inte betala en del av

sitt pris till en fond som omfördelar pengar och

förskjuter konkurrens-förhållandet mellan olika

producenter. Vissa producenter av fiske skall inte

gynnas på andras bekostnad. Därför bör en allmän

fiskevårdsavgift inte införas.

BILAGA

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna

motionstiden

2001/02:K321 av Helena Bargholtz (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om skatt på arbete

och kapitalbildning.

2001/02:Sk208 av Kerstin Heinemann och Elver Jonsson

(fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en förändring av

skattereglerna så att alla ideella kultur- och

ungdomsorganisationer jämställs med idrottsrörelsen

i skattehänseende.

2001/02:Sk213 av Anders G Högmark och Leif Carlson

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att skattebefria

bärplockning.

2001/02:Sk219 av Sofia Jonsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om snabba och konkreta

åtgärder för att undanröja hinder för integration,

företagande och utveckling i Öresundsregionen.

2001/02:Sk225 av Margareta Cederfelt (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att utarbeta ett förslag

till hur hushållsnära tjänster kan göras lagliga.

2001/02:Sk227 av Margareta Cederfelt (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att återinföra och

vidareutveckla ROT-avdraget.

2001/02:Sk228 av Margareta Cederfelt (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om sänkta marginalskatter i

syfte att arbete skall löna sig och individens

beroende av bidrag för sin försörjning minskas.

2001/02:Sk232 av Margareta Cederfelt och Cristina

Husmark Pehrsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att skattereduktion för

fackföreningsavgift omgående skall upphöra.

2001/02:Sk235 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att människor

skall kunna lita på att hjälp verkligen finns att

få, när den behövs.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ingen skall

behöva betala för välfärden mer än en gång.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att staten inte

skall kunna tjäna på bristerna i välfärden genom

att kostnaden för dem som tvingas söka enskilda

välfärdslösningar avlastar de offentliga

finanserna.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att välfungerande,

enskilda välfärdsalternativ måste öppnas för alla

människor.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att kostnaden för

den som behöver tilläggsförsäkra sig, därför att

han eller hon behöver skydd som överstiger taken,

bör göras avdragsgill.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

skattereduktion för enskilda sjukvårdsförsäkringar

bör införas.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

valfrihetslösningar som öppnar för olika

producenter av välfärdstjänster bör införas.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

skattebefrielse för enskilda välfärdslösningar

skulle leda till en sund konkurrensutsättning av

hela välfärdsstaten samt bidra till att människors

väl börjar sättas före de offentliga systemens

välbefinnande.

2001/02:Sk238 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vikten av att kraftigt

sänka inkomstskatterna i Sverige.

2001/02:Sk243 av Elizabeth Nyström och Lars Björkman

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om avdrag för

personvalskostnader.

2001/02:Sk246 av Ola Karlsson och Inga Berggren (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om införandet av ett

skattesystem med platt skatt.

2001/02:Sk249 av Nils Fredrik Aurelius och Ola

Karlsson (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om nödvändigheten av

att skattekilarna inom den privata tjänstesektorn

elimineras.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om nödvändigheten av

att förmånsbeskattningen av familjetjänster

reduceras.

2001/02:Sk255 av Stefan Hagfeldt (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vikten av att bryta

bidragsberoendet.

2001/02:Sk263 av Cecilia Magnusson och Anita Sidén

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om skattelättnader för hemnära

tjänster som utförs av kooperativa företag.

2001/02:Sk268 av Marianne Andersson m.fl. (c, m, kd,

fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om införande av schablonbelopp

för förmån av hushållstjänster tillhanda-hållna av

arbetsgivaren.

2001/02:Sk274 av Ola Karlsson och Per-Samuel Nisser

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om att låta utreda ett

system med avdragsrätt för fortbildnings-kostnader.

2001/02:Sk275 av Karin Pilsäter (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om förändrade regler för

beskattning av resor som inte är företagna för

förvärvande av inkomst.

2001/02:Sk283 av Maud Ekendahl och Jeppe Johnsson

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i motionen om avdragsrätt i

deklarationen för privata larm och

trygghetsanordningar.

2001/02:Sk288 av Bo Lundgren m.fl. (m):

4. Riksdagen beslutar sänka inkomstskatterna i

enlighet med vad som i motionen anförs.

6. Riksdagen beslutar ta bort den statliga

inkomstskatten i enlighet med vad som i motionen

anförs.

9. Riksdagen beslutar att höja reseavdragen till

nivån 20 kr per mil.

2001/02:Sk289 av Ingvar Eriksson och Anders G

Högmark (m):

2. Riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i

motionen anförs om bilavdrag vid arbetsresor.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring om bilens betydelse i ett

fungerande samhälle i enlighet med vad som anförs

i motionen.

2001/02:Sk301 av Birgitta Sellén och Kenneth

Johansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att en utredning bör göras

för att se över möjligheten att inrätta speciella

konton för elitidrottare.

2001/02:Sk307 av Mikael Oscarsson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att gåvor till

s.k. 90-konton skall bli avdragsgilla.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att gåvor till

ideella organisationer skall göras avdragsgilla.

2001/02:Sk316 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att

bringa ned skattekilen på arbete för att

möjliggöra nya privata tjänstearbeten.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en skattereduktion

för hushållstjänster med 50 % av betald

arbetskostnad.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om privata tjänsters

betydelse för människors välfärd.

2001/02:Sk319 av Kenneth Lantz och Sven Brus (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utvärdering av ett

skatteavdrag för styrkta kostnader för

förebyggande hälsovård.

2001/02:Sk324 av Caroline Hagström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ändrade avdragsmöjligheter

för personvalskampanjkostnader.

2001/02:Sk325 av Kjell Eldensjö och Ingemar Vänerlöv

(kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att det bör göras en

översyn av lagstiftningen i syfte att skattebefria

all ersättning av ideell skada.

2001/02:Sk327 av Leif Jakobsson och Marie Granlund

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om behovet av insatser för

att underlätta arbetspendling över Öresund.

2001/02:Sk331 av Anna Lilliehöök (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att avdrag bör införas för

gåvor till ideella hjälporganisationer.

2001/02:Sk332 av Bertil Persson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att trav- och galoppsport

är en näring.

2001/02:Sk334 av Ragnwi Marcelind (kd):

Riksdagen ger regeringen tillkänna som sin mening

vad i motionen anförs om att åtgärda förmånsvärdet

på bilar till ett rättvist system byggt på bilens

inköpspris.

2001/02:Sk338 av Catharina Elmsäter-Svärd (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om vikten av att

skattereducera hushållsnära tjänster.

2001/02:Sk341 av Inger Strömbom (kd):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till ändring av skattereglerna kring distansarbete

så att den nya teknikens möjligheter att skapa nya

arbetsvillkor och nya arbetstillfällen inte hindras.

2001/02:Sk343 av Inger Strömbom (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

att åt den gemensamma styrgruppen för

Öresundsintegrationen bör uppdras att arbeta fram

förslag till nya gränsgångarregler.

2001/02:Sk354 av Erling Wälivaara och Gunilla

Tjernberg (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en utredning och en

förändring av regelverket för beskattning av

inkomster från hobbyplockning av svampar, kottar och

vildvuxna bär.

2001/02:Sk364 av Stefan Attefall (kd):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till ändring av skattereglerna gällande uthyrning av

privatbostäder i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2001/02:Sk365 av Karin Enström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om att möjliggöra för

människor att skattefritt hyra ut upp till 50 % av

sin stadigvarande bostad.

2001/02:Sk366 av Anders Karlsson och Bengt

Silfverstrand (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om integrationen i

Öresundsregionen.

2001/02:Sk367 av Tasso Stafilidis m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att främja integrationen i

Öresundsregionen gällande arbete och boende.

2001/02:Sk375 av Marietta de Pourbaix-Lundin och

Tomas Högström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om förslag till sådan ändring

i berörd lagstiftning att rätten till skatteavdrag

för arbetsrum i bostaden utvidgas.

2001/02:Sk376 av Peter Pedersen (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att höja reseavdraget

avseende arbetsresa med egen bil till 20 kr/mil.

2001/02:Sk377 av Erling Wälivaara (kd):

Riksdagen begär att regeringen låter utreda

glesbygdens villkor och införande av ett särskilt

glesbygdsavdrag.

2001/02:Sk381 av Kent Olsson och Ingvar Eriksson

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en utredning angående

idrottskonto för elitidrottare.

2001/02:Sk382 av Kent Olsson och Elizabeth Nyström

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av en

skattereducering på hushållsnära tjänster.

2001/02:Sk384 av Margit Gennser (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att styrkta gåvor/bidrag

upp till ett belopp på 25 000-50 000 kr för

information och upplysning inför en folkomröstning

skall vara avdragsgilla vid beskattningen av fysiska

personer.

2001/02:Sk387 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om förslag om avdragsrätt för

vissa gåvor till ideellt och humanitärt arbete.

2001/02:Sk388 av Lennart Kollmats och Karin Pilsäter

(fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett reformerat

beskattningssystem för förmånsbilar.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förmånsbeskattning

och privatimporterade bilar.

2001/02:Sk390 av Inga Berggren och Maud Ekendahl

(m):

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning om att bilens anskaffningspris skall ligga

till grund för bilförmånen.

2001/02:Sk391 av Cristina Husmark Pehrsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om skatternas och bidragens

betydelse för inlåsningseffekt och minskat

handlingsutrymme.

2001/02:Sk392 av Cristina Husmark Pehrsson och

Margareta Cederfelt (m):

Riksdagen begär hos regeringen en utredning om hur

regler för sponsring kan förändras så att det blir

möjligt för enskilda såväl som för företag att genom

avdragsrätt värna och stödja ideella organisationers

sociala arbete i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2001/02:Sk412 av Anne-Katrine Dunker och Berit

Adolfsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen sägs om förenklad hantering och

skattereduktion.

2001/02:Sk423 av Åsa Torstensson och Marianne

Andersson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om avskaffandet av

gränsregionala hinder.

2001/02:Sk425 av Tuve Skånberg och Harald Bergström

(kd):

Riksdagen begär att regeringen låter utreda frågan

om skatteavdrag för gåvor till ideella föreningar

och liknande ändamål.

2001/02:Sk428 av Tuve Skånberg (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om begränsningar för

förmånstagare till pensionsförsäkringar.

2001/02:Sk432 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m, kd, c,

fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om förslag till sänkt skatt på

hushållsnära tjänster.

2001/02:Sk433 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om barnomsorgskonto

och rätt till avdrag för styrkta

barnomsorgskostnader.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om sänkning av

skatten på hemnära tjänster.

2001/02:Sk436 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om de ideella

välfärdsinsatsernas vikt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om skatteavdrag

för gåvor till ideella organisationer för

nationell välfärdsverksamhet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att regeringen

bör låta utreda hur ett system för avdrag för

gåvor till ideella organisationers nationella

välfärdsinsatser bör se ut.

2001/02:Sk439 av Ingrid Burman m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen gör en översyn av den

skatterättsliga lagstiftningen vad avser

beskattningen av ideella skadestånd i arbetslivet

enligt vad i motionen anförs.

2001/02:Sk442 av Birgitta Carlsson och Birgitta

Sellén (c):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till höjning av grundavdrag på barns ränteinkomster.

2001/02:Sk450 av Anders Sjölund (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om otillbörlig

kommunal konkurrens.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av finansieringsansvaret för

skola och äldreomsorg.

4. Riksdagen beslutar om ändring av bilavdraget för

arbetspendling.

2001/02:Sk456 av Kristina Zakrisson och Monica Öhman

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om harmonisering av

skatteregler vid arbete inom Norden.

2001/02:Sk460 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en översyn av

inkomstskattesystemet.

2001/02:Sk461 av Per Rosengren m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om avdragsrätt för dubbel

bosättning vid permanent arbete fr.o.m. inkomståret

2003.

2001/02:Sk463 av Claes Stockhaus (v):

Riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag enligt vad i motionen anförs om nya

avdragsregler för pensionsförsäkringar.

2001/02:Sk465 av Rune Berglund och Berit Andnor (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att frågorna om

arbetspendling och dubbel bosättning bör prövas i

kommande budgetarbete.

2001/02:Sk479 av Jan Erik Ågren m.fl. (kd, s, m, v,

c, fp, mp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en översyn av

gränsen för skattefri plockning.

2001/02:Sk486 av Raimo Pärssinen och Sinikka Bohlin

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

att frågorna om arbetspendling och dubbel bosättning

bör prövas i kommande budgetarbete.

2001/02:Sk489 av Agne Hansson m.fl. (c):

38. Riksdagen beslutar att slopa skattelättnaden för

utbyggnad av bredband.

2001/02:Sk491 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att slopa den

statliga skatten för inkomst av tjänst.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om slopande av

värnskatten.

2001/02:Ju238 av Henrik Westman (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att kostnader för

ordning och säkerhet skall vara avdragsgilla.

2001/02:U316 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om det ideella

biståndets vikt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om avdrag för

gåvor till ideella organisationer för

internationella biståndsprojekt.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att regeringen

bör låta utreda hur ett system för avdrag för

gåvor till ideella biståndsorganisationer bör se

ut.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att en

lagreglering av hur stora kostnader en

insamlingsstiftelse får ha bör införas.

2001/02:U328 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att snarast

presentera ett förslag om avdragsrätt för gåvor

till internationell biståndsverksamhet.

2001/02:Sf390 av Margit Gennser m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en avdragsrätt

på 50 000 kr per år i den kommunala beskattningen

införs för styrkta barnomsorgskostnader.

2001/02:Sf392 av Alf Svensson m.fl. (kd):

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om hushållstjänster.

33. Riksdagen beslutar införa en avdragsrätt för

styrkta barnomsorgs-kostnader i enlighet med vad

som anförs i motionen.

2001/02:Sf397 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett utökat

barnstöd i form av sänkt skatt för barnfamiljer.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om skattereduktion

för hushållsnära tjänster.

2001/02:Sf401 av Margit Gennser m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en avdragsrätt

på 50 000 kr per år i den kommunala beskattningen

införs för styrkta barnomsorgskostnader under hela

förskoleperioden.

2001/02:So3 av Bo Lundgren m.fl. (m):

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om minskade

skattebelastning för pensionärer.

2001/02:So304 av Agne Hansson m.fl. (c):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en barnrabatt i

form av en förvärvsrabatt på 100 kr i månaden per

barn.

2001/02:So637 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökad makt över den

egna inkomsten genom lägre inkomstskatter.

2001/02:Kr279 av Agne Hansson m.fl. (c):

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om införandet av ett

idrottskonto för elitidrottsutövare.

2001/02:Kr339 av Kent Olsson m.fl. (m):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att höja

grundavdraget.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa ett

förvärvsavdrag.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att slopa såväl

den statliga inkomst- som förmögenhetsskatten.

2001/02:Ub260 av Ulf Nilsson m.fl. (fp):

11. Riksdagen begär att regeringen snarast skall

återkomma till riksdagen med ett förslag om

individuella kompetenskonton.

2001/02:Ub430 av Désirée Pethrus Engström m.fl.

(kd):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att återinföra

uthyrning av del av bostad skattefritt.

2001/02:Ub533 av Per-Richard Molén m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om de ekonomiska

förutsättningarna för arbete och företagande.

2001/02:T466 av Johnny Gylling m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

skatteavdragskonstruktion för bredband.

2001/02:MJ290 av Gunnel Wallin och Eskil Erlandsson

(c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att upp till 12-15

bisamhällen bör betraktas som hobbyodling och

befrias från skatteredovisningsskyldighet.

2001/02:MJ420 av Göte Jonsson m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en allmän

fiskevårdsavgift inte bör införas.

2001/02:MJ423 av Lars Gustafsson m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att höja

reseavdragen.

2001/02:MJ519 av Alf Svensson m.fl. (kd):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett mer

miljörelaterat skatte- och avgiftssystem kopplat

till generella skattesänkningar på arbete.

2001/02:MJ521 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en fortsatt grön

skatteväxling.

2001/02:N218 av Ulf Nilsson (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förändring av

skatteavtalet och om rätt till avdragsrätt för

broavgifter.

2001/02:N224 av Bo Lundgren m.fl. (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om de svenska

skatternas roll för ökad tillväxt.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av sänkta

skatter på hemnära tjänster.

2001/02:N261 av Per Westerberg m.fl. (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om sänkta skatter.

2001/02:N262 av Yvonne Ångström m.fl. (fp):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att reseavdraget

bör breddas.

2001/02:N313 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl.

(m):

3. Riksdagen beslutar att inkomst från uthyrning av

del i stadigvarande bostad skall vara skattefri i

enlighet med vad som anförs i motionen.

2001/02:N314 av Agne Hansson m.fl. (c):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att tillsätta en

utredning för att se över möjligheten att införa

avdragsrätt för gåvor till ideella föreningar inom

den sociala ekonomin.

2001/02:N365 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda

möjligheten för anställda att skattefritt spara

till start av företag.

2001/02:N370 av Alf Svensson m.fl. (kd):

6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om sänkta skatter och avgifter i enlighet

med vad som anförs i motionen.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

krafttag mot svartjobben.

11. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till åtgärder för att stimulera

tjänstesektorn i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2001/02:N372 av Harald Bergström m.fl. (kd):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utredning om

kvittning av förluster mot inkomst av tjänst.

2001/02:N373 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om sänkt skatt för

köp av hushållstjänster.

2001/02:A211 av Maria Larsson m.fl. (kd):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om beskattningen av

hushållstjänster för att öka kvinnors möjlighet

till karriär.

2001/02:A212 av Agne Hansson m.fl. (c):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att utforma

ett skattesystem som förbättrar kvinnors

möjligheter att ta del av löneförmåner.

2001/02:A228 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

6. Riksdagen beslutar införa en skattereduktion på

50 % för privatpersoners betalning av

arbetskraftskostnaden inom hushållsnära tjänster,

upp till 25 000 kr per år.

9. Riksdagen beslutar om rätt till avdrag för alla

former av barnomsorg, upp till 50 000 kr per barn

och år.

2001/02:A229 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

15. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om ändring i kommunalskattelagen som

innebär att resa till och från dagis får räknas in

i resan till och från arbetet och därmed berättiga

till avdrag.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om

skattereduktion för hushållsnära tjänster.

2001/02:A246 av Maria Larsson m.fl. (kd):

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till införande av utbildningskonto.

2001/02:A248 av Sten Tolgfors (m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om

inkomstbeskattningens betydelse för människors

möjlighet att styra sin arbetstid.

2001/02:A318 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att kunna leva på

sin lön.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

barnomsorgspeng/konto och styrkta

barnomsorgskostnader.

2001/02:Bo225 av Knut Billing m.fl. (m):

1. Riksdagen beslutar att inkomst från uthyrning av

del i stadigvarande bostad skall vara skattefri i

enlighet med vad som anförs i motionen.

2001/02:Bo318 av Bo Lundgren m.fl. (m):

3. Riksdagen beslutar att möjliggöra skattefri

uthyrning av del i stadigvarande bostad.