Bet. 2001/02:SKU16

Skatteutskottets betänkande

2001/02:SKU16

Allmänna motioner om fastighets- ochförmögenhetsbeskattning

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet motionsyrkanden

från den allmänna motionstiden 2001 om fastighets-

och förmögenhetsbeskattningen samt skatt på arv och

gåva. Motionerna tar bl.a. upp frågor som rör

avveckling av fastighetsskatten,

fastighetstaxeringsförfarandet, taxeringsvärden i

attraktiva områden, gränsdragningen mellan äkta och

oäkta bostadsföretag, skatt för fastigheter belägna

i utlandet, tomträttsinnehavare skattskyldighet,

energibesparande åtgärder, kapitalvinstbeskattning

vid försäljning av fastigheter, återläggning av

vissa avdrag vid försäljning av näringsfastighet,

förmögenhetsskatt på boende samt sambeskattning av

förmögenhet. När det gäller arvs- och

gåvobeskattningen tar motionärerna upp frågan om

alternativ tidpunkt för värdering av aktier som

sjunkit i värde efter tiden för dödsfallet samt

frågan om höjda taxeringsvärden och dess effekter på

arvsskatteuttaget.

Utskottet avstyrker motionsyrkandena. I flera fall

hänvisar utskottet till de åtgärder som riksdagen

redan fattat beslut om för att begränsa effekterna

på fastighets- och förmögenhetsskatteuttaget av de

på många håll höjda taxeringsvärdena samt till att

resultatet av regeringens överväganden med anledning

av Fastighetsbeskattningskommitténs förslag bör

avvaktas. Härtill kommer att fastighetsbeskattningen

skall utredas på nytt. Utskottet hänvisar också till

att regeringen avser att tillsätta en utredning som

skall göra en generell översyn av

förmögenhetsbeskattningen och till att även reglerna

om arvs- och gåvobeskattningen skall bli föremål för

en översyn. Direktiv skall meddelas under

innevarande vår.

I betänkandet finns 13 reservationer och ett

särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs

under Utskottets överväganden föreslår utskottet att

riksdagen fattar följande beslut.

1. Fastighetsbeskattningens inriktning

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk207,

2001/02:Sk220, 2001/02:

Sk288 yrkande 5 delvis, 2001/02:Sk315 yrkandena 1

och 2, 2001/02:

Sk349, 2001/02:Sk361, 2001/02:Sk368 yrkande 1,

2001/02:Sk370, 2001/02:Sk389 yrkandena 1 och 2,

2001/02:Sk446, 2001/02:Sk480 yrkandena 1, 2, 4

och 5, 2001/02:Sk487 yrkandena 2 och 3, 2001/02:

Sk488 yrkande 2, 2001/02:Sk489 yrkande 18,

2001/02:Sk490 yrkandena 2–4 och 6–8, 2001/02:N223

yrkande 2, 2001/02:N224 yrkande 3, 2001/02:N313

yrkande 4, 2001/02:N319 yrkande 4, 2001/02:Bo290

yrkande 4, 2001/02:Bo318 yrkande 5, 2001/02:Bo320

yrkande 22 och 2001/02:Bo325 yrkande 17.

Reservation 1 (m)

Reservation 2 (kd)

Reservation 3 (c)

Reservation 4 (fp)

2. Attraktiva områden

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk277,

2001/02:Sk480 yrkande 3, 2001/02:Sk489 yrkande

17, 2001/02:Sk490 yrkande 5 och 2001/02:

MJ220 yrkande 9.

Reservation 5 (c)

3. Äkta och oäkta bostadsföretag

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk236,

2001/02:Sk282, 2001/02:

Bo245 yrkande 3, 2001/02:Bo247 yrkandena 2, 8 och

9 samt 2001/02:

Bo321 yrkande 3.

Reservation 6 (m, kd, c, fp)

4. Fastigheter i utlandet

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk251,

2001/02:Sk295 och 2001/02:Sk333 yrkande 1.

Reservation 7 (m, kd)

5. Tomträtt

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk278 och

2001/02:Sk333 yrkande 2.

Reservation 8 (m, kd)

6. Energisparåtgärder

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk273,

2001/02:Sk357, 2001/02:

Sk488 yrkande 6, 2001/02:Sk492 och 2001/02:N371

yrkande 13.

Reservation 9 (kd, fp)

7. Vindkraftverk och s.k. skräddarsydda

byggnader

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk457,

2001/02:N318 yrkande 2 och 2001/02:Bo319 yrkande

3.

8. Kapitalvinstbeskattning vid avyttring av

fastighet

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk302 och

2001/02:Sk472.

Reservation 10 (c)

9. Arvs- och gåvoskatt

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Fi285

yrkande 17, 2001/02:

Sk264, 2001/02:Sk298, 2001/02:Sk328,

2001/02:Sk470, 2001/02:Sk481 och 2001/02:L214

yrkande 5.

Reservation 11 (m)

10. Förmögenhetsskatt

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk288

yrkande 5 delvis, 2001/02:Sk315 yrkande 3,

2001/02:Sk368 yrkande 2, 2001/02:Sk389 yrkande 3

delvis, 2001/02:Sk393, 2001/02:Sk458,

2001/02:Sk480 yrkande 6, 2001/02:Sk487 yrkande 5

och 2001/02:Sk491 yrkande 3.

Reservation 12 (m, kd, c, fp)

11. Sambeskattning av förmögenhet

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk211,

2001/02:Sk245, 2001/02:

Sk306, 2001/02:Sk311, 2001/02:Sk360,

2001/02:Sk389 yrkande 3 delvis, 2001/02:Sk480

yrkande 7, 2001/02:L322 yrkande 2 och

2001/02:A228 yrkande 3.

Reservation 13 (m, kd, c, fp)

Utskottet föreslår att ärendet avgörs efter endast

en bordläggning.

Stockholm den 5 mars 2002

På skatteutskottets vägnar

Arne Kjörnsberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Arne

Kjörnsberg (s), Carl Fredrik Graf (m), Lisbeth

Staaf-Igelström (s), Per Rosengren (v), Kenneth

Lantz (kd), Per Erik Granström (s), Marietta de

Pourbaix-Lundin (m), Ulla Wester (s), Lena Sandlin-

Hedman (s), Marie Engström (v), Sven Brus (kd),

Catharina Hagen (m), Gudrun Lindvall (mp), Rolf

Kenneryd (c), Lennart Kollmats (fp), Per-Olof

Svensson (s) och Anna Kinberg (m).

2001/02

SkU16

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Riksdagen behandlade i höstas ett stort antal

motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2001

samtidigt med regeringens förslag om utgiftsramar

och beräkning av statsinkomsterna för 2002. Bland

dessa yrkanden fanns förslag om ändringar i

fastighets- och förmögenhetsbeskattningen som lagts

fram av Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna,

Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna i deras

respektive budgetalternativ. Riksdagen tog ställning

till yrkandena den 21 november 2001 (bet.

2000/01:FiU1, yttr. 2001/02:SkU1y).

I det följande behandlar skatteutskottet de

allmänna motionsyrkanden som gäller

fastighetsbeskattning, förmögenhetsbeskattning samt

skatt på arv och gåva som återstår efter höstens

budgetbehandling. Motionsyrkandena återges i

förteckningen över behandlade förslag, bilaga.

Utskottets överväganden

Fastighetsbeskattningens inriktning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om att

fastighetsskatten på sikt skall ersättas med

andra beskattnings- eller avgiftsformer eller

helt eller delvis avskaffas, om att

underlaget för beskattningen skall reduceras

på olika sätt, om ändringar i regelsystemet

för fastighetstaxeringen, om att

fastighetsskatten på hyreshus skall fasas ut

och att bostäder som ägs av de boende skall

schablonbeskattas. Riksdagen avslår även

yrkanden om att införa särskilda

fastighetstaxeringsnämnder.

Jfr reservationerna 1 (m), 2 (kd), 3 (c) och

4 (fp).

Bakgrund

Fastighetsbeskattningskommittén (dir. 1998:20)

tillsattes våren 1998 med uppdrag att se över och

utvärdera reglerna om fastighetsskatt. Kommitténs

slutbetänkande, Likformig och neutral

fastighetsbeskattning (SOU 2000:34), avlämnades i

maj 2000. I betänkandet tar kommittén upp de

grundläggande principer som bör gälla för

beskattningen av privatbostäder och lägger bl.a.

fram förslag om att fastighetsskatten för

privatbostadsfastigheter skall ersättas med

schablonintäkt som tas upp till beskattning i

inkomstslaget kapital. En takregel skall dämpa

fastighetsskatteuttaget vid större

värdeförändringar. Som en konsekvens av kommitténs

ställningstagande i frågan om hur skattemässig

neutralitet bör skapas mellan olika boendeformer

föreslås en modell för avveckling av såväl

fastighetsskatten som räntebidragen för

hyresbostadsfastigheter. Hyresbostadsfastigheter bör

på sikt endast beskattas konventionellt. I

kommitténs uppdrag ingick också att behandla frågan

om fastighetsskattens roll i fråga om

miljöinvesteringar och kommittén föreslår att vissa

typer av miljöinvesteringar undantas från

beskattningsunderlaget under de första tio åren

efter det att investeringarna gjorts.

Den särskilda lagstiftningen som nyligen införts

för att begränsa uttaget av fastighetsskatt för

hushåll med låga eller normala inkomst- och

förmögenhetsförhållanden bygger delvis på

Fastighetsbeskattningskommitténs förslag om en

generellt utformad begränsningsregel för

fastighetsskatten. Den s.k. begränsningsregeln

innebär att fastighetsskatten för ett småhus som

utgör den skattskyldiges permanenta bostad begränsas

så att den under vissa förutsättningar inte

överstiger 5 % av inkomsten. Finns det fler i den

skattskyldiges hushåll begränsas skatten så att den

inte överstiger 5 % av hushållsmedlemmarnas

sammanlagda inkomster. Detsamma gäller om

fastigheten ägs gemensamt av hushållsmedlemmarna.

Vid beräkning av hushållsinkomsten beaktas också

hushållets sammanlagda förmögenhet på så sätt att

hushållsinkomsten ökas med 15 % av den

beskattningsbara förmögenheten. I förmögenheten

räknas inte den aktuella fastighetens taxeringsvärde

in annat än till den del taxeringsvärdet överstiger

3 miljoner kronor. Skattereduktionen skall aldrig

leda till att fastighetsskatten efter

skattereduktion blir lägre än den skatt som utgår på

ett taxeringsvärde om 280 000 kr. Den övre gränsen

är satt vid ett taxeringsvärde om 3 miljoner kronor,

vilket innebär att skattereduktion inte medges för

den del av taxeringsvärdet som överstiger detta

belopp. Vidare är regeln konstruerad så att

fastighetsskatten aldrig kan reduceras om

hushållsinkomsten uppgår till 600 000 kr eller mer.

Reglerna tillämpas retroaktivt från den 1 januari

2001 (bet. 2001/02:SkU3, rskr. 59).

Fastighetstaxeringsutredningen (dir. 1997:36) har

genomfört en särskild översyn av förfarandet och de

materiella reglerna för fastighetstaxeringen.

Huvuduppgiften har varit att undersöka om de

nuvarande reglerna på ett tillfredsställande sätt

leder till att taxeringsvärdena för enskilda

fastigheter återspeglar marknadsvärdet. Utredningen

har i betänkandet Fastighetstaxering – precision,

påverkansmöjligheter, individuella bedömningar (SOU

2000:10) redovisat en översyn av regelsystemet för

fastighetstaxering. Utredningen lägger fram en rad

förslag om förändringar av taxeringsreglerna, bl.a.

ändringar i fastighetstaxeringslagen inför 2003 års

taxering av småhus som riksdagen redan fattat beslut

om (prop. 2000/01:121, 2000/01:SkU25, rskr. 271).

Ändringarna avser värdenivån i områden med få

försäljningar, småhusets standard, värdefaktorn för

tomtmark, grupphusområden, justering för säregna

förhållanden m.m.

Även riksdagens nyligen fattade beslut om att

slopa omräkningsförfarandet vid fastighetstaxeringen

bygger på fastighetstaxeringsutredningens förslag

(2001/02:SkU11, rskr. 121). Beslutet innebär att

omräkningsförfarandet vid fastighetstaxeringen

successivt skall tas bort och ersättas av ett system

med förenklade fastighetstaxeringar. Förenklade

fastighetstaxeringar skall äga rum för

småhusenheter, hyreshusenheter och lantbruksenheter

under perioden mitt emellan de allmänna

fastighetstaxeringarna. Detta innebär att antingen

en förenklad eller en allmän fastighetstaxering

kommer att äga rum vart tredje år för respektive typ

av taxeringenhet. Förberedelsearbetet inför den

förenklade fastighetstaxeringen skall vara mindre

ingående än vid den allmänna fastighetstaxeringen

och normalt skall fastighetsdeklaration inte behöva

lämnas. Tidsplanen för den allmänna

fastighetstaxeringen ändras. De allmänna fastig-

hetstaxeringarna skall i fortsättningen ske vart

sjätte år räknat fr.o.m. år 2003 för småhusenheter,

fr.o.m. 2005 för lantbruksenheter och fr.o.m. år

2007 för hyreshus-, industri-, elproduktions- och

specialenheter. De nya reglerna trädde i kraft den 1

januari 2002 och tillämpas första gången vid

fastighetstaxeringen år 2003. Omräkningen av

respektive kategori av fastigheter skall dock göras

fram till dess att fastigheterna blir föremål för en

allmän eller en förenklad fastighetstaxering. Detta

innebär att småhus, hyreshus och lantbruk kommer att

vara föremål för omräkning år 2002. För år 2003 görs

en omräkning för hyreshus och lantbruk och för år

2004 en omräkning för lantbruk.

Regeringskansliet avser att under innevarande år

lägga fram ett förslag om en särskild dämpningsregel

för att undvika att den treåriga omtaxeringsperioden

leder till kraftiga språngvisa

taxeringsvärdehöjningar. Med en sådan regel kommer

höjningarna endast stegvis att slå igenom på uttaget

av fastighetsskatt.

Riksdagen har också under hösten 2001 beslutat att

sänka fastighetsskatten för småhus från 1,2 % till

1,0 % och för hyreshus (bostadsdelen) från 0,7 %

till 0,5 %. I och med att reglerna skall tillämpas

retroaktivt fr.o.m. den 1 januari 2001 har

skattesatserna de facto sänkts från 1,5 % för småhus

och från 1,2 % för hyreshus. Bakgrunden är att den

justering av fastigheternas taxeringsvärden som

genomfördes vid årsskiftet 2000/01 – trots tidigare

vidtagna åtgärder – annars skulle leda till

betydande skattehöjningar i särskilt

storstadsområdena och i attraktiva kustområden

(prop. 2001/02:1, bet. 2001/02:FiU1, rskr. 34). I

ärendet har regeringen aviserat att fastighetsbe-

skattningen bör utredas på nytt. Ett sådant

utredningsuppdrag bör enligt regeringen dock ges en

annan inriktning än de många utredningar som tidi-

gare behandlat frågan. Den nya utredningen bör ges

möjlighet att pröva lösningar som kan innebära

avsteg från nu gällande principer för fastighetsbe-

skattningen under förutsättning att de

fördelningsmässiga konsekvenserna är acceptabla.

Utredningsdirektiv kommer att meddelas under våren

2002.

Motioner

I ett flertal motioner framställs yrkanden om en

successiv avveckling av fastighetsskatten genom

sänkningar av skattesatsen, frysta taxeringsvärden,

en avveckling av markvärdet som grund för

beskattningen, etc. I motionerna Sk288 (yrkande 5

delvis), N224 (yrkande 3) och Bo318 (yrkande 5) av

Bo Lundgren m.fl. (m) begärs beslut om en successiv

avveckling av fastighetsskatten genom fortsatta

sänkningar av skattesatsen. Vidare anförs att endast

halva markvärdet bör ligga till grund för

fastighetsskatteuttaget på bostäder.

Tillkännagivanden om att fastighetsskatten bör

avvecklas framställs också i motionerna Sk207 av

Rolf Gunnarsson (m), Sk315 av Sten Tolgfors (m),

Sk361 av Stefan Hagfeldt (m), Sk368 (yrkande 1) av

Henrik Westman (m), Sk389 (yrkandena 1 och 2) av

Inga Berggren och Ingvar Eriksson (m), Sk446 av Roy

Hansson (m) och N223 av Gunnar Axén m.fl. (m). I

motion N319 av Margareta Cederfelt m.fl. (m) anförs

att fastighetsskatten är mångdubbelt högre i

storstadsregionerna än i övriga landet, och

motionärerna yrkar att riksdagen begär ett förslag

hos regeringen som innebär att skattepolitikens

negativa inverkan på bostadsbyggandet i

tillväxtregionerna undanröjs (yrkande 4). I

motionerna Sk220 av Margareta Cederfelt (m) och

N313 (yrkande 4) av Marietta de Pourbaix-Lundin

m.fl. (m) anförs att de höjda taxeringsvärdena

inneburit kraftigt ökat uttag av fastighetsskatt för

många boende i storstadsregionerna, t.ex. Stockholm.

Skatten bör slopas för att bl.a. stimulera

tillväxten i dessa regioner och öka rörligheten på

bostadsmarknaden.

Gudrun Schyman m.fl. (v) begär i motion Bo290

(yrkande 4) ett tillkännagivande om att

fastighetsskatten på hyreshys skall fasas ut helt

och hållet och att fastighetsskatten på egnahem och

bostadsrätter skall ersättas med en scha-

blonintäktsbeskattning. I motion Sk370 av Lena

Olsson och Siv Holma (v) begärs att frågan om att

införa en lokal fastighetsskatt eller avgift skall

utredas.

I motion Sk488 av Kenneth Lantz m.fl. (kd)

hemställs att riksdagen begär en utredning med

direktiv att avskaffa den statliga fastighetsskatten

och utreda möjligheterna att införa en kommunal

fastighetsavgift på en betydligt lägre nivå än det

nuvarande fastighetsskatteuttaget och utan

kopplingar till taxeringsvärdet (yrkande 2). Även i

motion Bo320 av Ulla-Britt Högström m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om att fastighetsskatten

successivt bör växlas till en kommunal

fastighetsavgift som skall tas ut i relation till

kommunal service kopplad till fastigheten och inte

på basis av marknads-värdet (yrkande 22).

I motion Sk489 (yrkande 18) av Agne Hansson m.fl.

(c) begärs att fastighetsskatten på

privatbostadsfastigheter skall omvandlas till en

schablonintäkt som beskattas i inkomstslaget

kapital. I motion Bo325 (yrkande 17) av Agne Hansson

m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om sänkta

skatter på boende så att boendekostnaderna kan

minska och att det skapas neutralitet mellan olika

boendeformer. I motion Sk490 av Rolf Kenneryd m.fl.

(c) föreslås flera ändringar i

fastighetstaxeringsförfarandet (yrkandena 2, 4 och

6–8). För att uppnå ett minsta antal referensförvärv

inom varje värdeområde och för att undvika orimliga

s.k. trappstegseffekter förordar motionärerna att

antalet värdeområden minskas från nuvarande 7 300

till ca 2 000 geografiskt sammanhängande

värdeområden. I syfte att motverka att

genomsnittliga marknadsvärden som läggs till grund

för taxeringsvärdena inte skall bli för höga

föreslås att marknadsvärdet skall beräknas med hjälp

av ett medianvärde där köpeskillingar i den undre

och övre kvartilen räknas bort. Taxeringsvärdet för

de enskilda referensförvärven bör bestämmas utifrån

de aktuella köpeskillingarna, anser motionärerna,

och föreslår att taxeringsvärdet sätts till 75 % av

köpeskillingen. Därutöver föreslår motionärerna att

allmänna fastighetstaxeringar skall ske vart sjätte

år och att en enklare kontrollvärdering skall ske

däremellan. För att undvika att tillfälliga och

kraftiga prisförändringar på bostadsmarknaden skall

slå igenom på taxeringsvärdena bör basen för de

förenklade taxeringar som görs vart tredje år vara

ett medianvärde av de förvärv som skett under den

föregående treårsperioden. I motionen yrkas också

att lokala taxeringsnämnder bör införas för att

garantera lokal kännedom när skattemyndigheten skall

pröva inkomna besvär i samband med den allmänna

fastighetstaxeringen (yrkande 3). Även i motion

Sk349 av Åsa Torstensson (c) begärs att särskilda

fastighetsnämndemän skall tillsättas med uppgift att

pröva besvär över skattemyndigheternas förslag till

fastighetstaxering. I motion Sk480 av Vivian Gerdin

(c) begärs ett tillkännagivande om

fastighetsskattens negativa konsekvenser för äldre

personer som under lång tid betalat av sina

bostadslån (yrkande 1). Motionären begär också en

översyn av fastighetsskattens konstruktion och

kopplingen mellan taxeringsvärdet och marknadsvärdet

(yrkande 2). För att successivt minska fastig-

hetsskatteuttaget bör skatten göras kvittningsbar

mot inkomstskatten (yrkande 4). Utländska medborgare

som saknar förvärvsinkomst i Sverige bör dock även

fortsättningsvis betala fastighetsskatt för här i

landet belägen fastighet (yrkande 5).

I motion Sk487 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)

hemställs om en reformering av fastighetstaxeringen

och fastighetsbeskattningen (yrkandena 2 och 3).

Motionärerna förordar att ett rullande genomsnitt på

5–7 år används vid taxeringen för att undvika snabba

prisfluktuationer på bostadsmarknaden, dvs. så länge

fastighetstaxeringen finns kvar. Nuvarande regler

för fastighetstaxeringen som leder till att mycket

stora värdeområden används bör förändras. Bostads-

rätter bör stegvis överföras till beskattning efter

marknadsvärde. För att skapa likformighet mellan

boendeformer föreslår motionärerna att

fastighetsskatten i sin nuvarande form skall

avskaffas och ersättas av en schablonintäkt på en

nivå som motsvarar annan kapitalbeskattning. Vidare

anförs att specialregler behövs för särskilt

attraktiva områden. Skattesatserna bör sänkas

successivt i den takt som samhällsekonomin och andra

överväganden kan tillåta.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att

taxeringsvärdena bör utgöra grund för

fastighetsbeskattningen och att det är angeläget att

dessa successivt anpassas till de ändringar som sker

i prisbildningen på fastighetsmarknaden. Av den ovan

lämnade redogörelsen framgår att ett flertal

åtgärder vidtagits för att begränsa effekterna på

fastighets- och förmögenhetsskatteuttaget av de

kraftigt höjda taxeringsvärdena i storstadsområdena

och i andra attraktiva områden. Skattesatserna har

sänkts i olika omgångar och nyligen till 1,0 % på

småhus och till 0,5 % för hyreshus (bostadsdelen)

med retroaktiv verkan fr.o.m. den 1 januari 2001,

samtidigt som fribeloppen i förmögenhetsbeskatt-

ningen har höjts. Det skall även nämnas att

inkomstskatten har sänkts för låg- och

medelinkomsttagare. Vidare har en särskild

lagstiftning införts (den s.k. begränsningsregeln

för fastighetsskatten) som innebär att

fastighetsskatten för ett småhus som utgör den

skattskyldiges permanenta bostad begränsas så att

den under vissa förutsättningar inte överstiger 5 %

av hushållsinkomsten. Även denna lagstiftning har

getts retroaktiv verkan fr.o.m. den 1 januari 2001.

Riksdagen har också beslutat om ändringar i

regelsystemet för fastighetstaxering. Ett system med

förenklade fastighetstaxeringar mitt emellan de

allmänna fastighetstaxeringarna kommer att ersätta

det nuvarande omräkningsförfarandet. Genom denna

förändring kan taxeringsvärdena fastställas med

större precision än tidigare. Eftersom även en

treårig omtaxeringsperiod kan ge upphov till

kraftiga språngvisa taxeringsvärdehöjningar finns

det skäl att komplettera metoden med regler som

innebär att höjda taxeringsvärden endast stegvis

tillåts slå igenom på uttaget av fastighetsskatt.

Regeringen kommer att under innevarande år lägga

fram ett sådant förslag. Det skall också tilläggas

att riksdagen har beslutat om vissa ändringar i

bestämmelserna om fastighetstaxering inför 2003 års

taxering av småhus. När det gäller värdenivån i

områden med få försäljningar har en bestämmelse

införts som innebär att ledning skall få hämtas från

försäljningar av fastigheter inom andra värdeområden

där förutsättningarna för prisbildningen kan antas

vara likartade. En jämförelse mellan samtliga

värdeområden inom ett län samt över länsgränserna

bör regelmässigt ske för att undvika omotiverade

värdenivåskillnader.

Utskottet är mot denna bakgrund inte berett att

tillstyrka tillkännagivanden eller beslut om att

fastighetsskatten på längre sikt skall ersättas med

andra beskattnings- eller avgiftsformer eller helt

eller delvis avskaffas. Utskottet vill heller inte

tillstyrka yrkandena om att vissa kategorier av

fastigheter skall få en ändrad behandling eller

yrkandena som avser ändringar i regelsystemet för

fastighetstaxering. Det skall också tilläggas att

regeringen ännu inte tagit ställning till alla de

förslag som Fastighetsbeskattningskommittén lagt

fram, och det finns därför skäl att avvakta

resultatet av den pågående beredningen av dessa

förslag. Härtill kommer att regeringen aviserat att

fastighetsbeskattningen skall utredas på nytt och nu

på ett mer förutsättningslöst sätt än tidigare.

Utskottet avstyrker med det anförda de aktuella

motionsyrkandena.

Förslag om att inrätta lokala nämnder för

fastighetstaxeringen i syfte att tillföra

lokalkännedom i beslutsprocessen har lagts fram i

några motioner. Frågan om att inrätta särskilda

fastighetstaxeringsnämnder har behandlats av

Fastighetstaxeringsutredningen som anfört

administrativa skäl och kostnadsskäl mot ett sådant

förslag. Utredningen har dock samtidigt betonat

vikten av att de politiskt valda ledamöterna i

skattenämnderna när fastighetstaxerings-ärenden

avgörs så långt det är möjligt har lokalkännedom.

Utskottet delar denna bedömning och utgår från att

regeringen följer frågan. Därmed avstyrks även

motionsyrkandena med denna inriktning.

Attraktiva områden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om sänkt

fastighetsskatt och särskilda taxeringsregler

för permanentboende i s.k. attraktiva områden

samt yrkandet om ändrade regler för tomtmark

där byggförbud råder.

Jfr reservation 5 (c).

Bakgrund

Bestämmelser om skattereduktion för fastighetsskatt,

den s.k. begränsningsregeln, har nyligen införts och

innebär att fastighetsskatten för ett småhus som

utgör den skattskyldiges permanenta bostad begränsas

så att den under vissa förutsättningar inte

överstiger 5 % av inkomsten. Reglerna tillämpas

retroaktivt från den 1 januari 2001 (bet.

2001/02:SkU3, rskr. 59).

Värdefaktorn speciell belägenhet har numera

beteckningen närhet till strand, och

klassindelningen har lagreglerats genom riksdagens

beslut under våren 2001 (bet. 2000/01:SkU25, rskr.

271).

Motioner

I motionerna Sk489 (yrkande 17) av Agne Hansson

m.fl. (c) och Sk490 (yrkande 5) av Rolf Kenneryd

m.fl. (c) begärs beslut om att taxeringen av

fastigheter för fastboende och fritidsboende skall

delas upp vid nästa allmänna fastighetstaxering så

att högt upptrissade förvärv av fritidsfastigheter

inte slår igenom på de fastboende. Också i motion

Sk277 av Åsa Torstensson (c ) begärs ett

tillkännagivande om att permanentboende bör skiljas

från fritidsboende vid fastighetstaxeringen i

attraktiva kustområden (yrkande 1) och att

belägenhetsfaktorn bör tas bort för permanentboende

(yrkande 2). Ett motsvarande yrkande om skild

taxering i områden med en stor andel fritidsbostäder

framställs i motion MJ220 av Åke Sandström m.fl.

(c) (yrkande 9).

I motion Sk480 av Viviann Gerdin (c) anförs att

taxeringsvärdena på tomtmark belagd med byggförbud

och belägen i s.k. attraktiva områden är orimligt

höga och att reglerna bör ändras så att markägaren

befrias från de höga taxeringsvärdena (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Förslagen i motionerna om att vid

fastighetstaxeringen skilja mellan fastigheter för

fastboende och fritidsboende är enligt utskottets

mening inte förenliga med principen om att

taxeringsvärdet skall återspegla den enskilda

fastighetens marknadsvärde. Redan av det skälet kan

en sådan åtgärd inte förordas. För att begränsa

uttaget av fastighetsskatt har i stället andra

åtgärder vidtagits. Skattesatsen för småhus har

sänkts och en särskild skattereduktionsregel har

nyligen införts. Skattereduktionsregeln syftar till

att begränsa uttaget av fastighetsskatt för hushåll

med låga eller normala inkomst- och förmögenhets-

förhållanden som är bosatta i småhus med höga

taxeringsvärden. Framför allt gäller det ägare till

fastigheter som innehafts under en lång tid och som

ligger i attraktiva områden där marknadsvärdena

stigit kraftigt men också personer som nyligen

bosatt sig permanent i attraktiva fritidsområden där

taxeringsvärdena är höga och de lokala

inkomstmöjligheterna ofta är begränsade. Mot denna

bakgrund avstyrker utskottet motionsyrkandena om

delad taxering.

För att komma till rätta med tröskeleffekter vid

tomtmarkens klassindelning i strand och strandnära

beslöt riksdagen under våren 2001 om en ny indelning

som skall omfatta minst tre och högst sju klasser

varav en klass utgör strand, en eller flera klasser

strandnära och en inte strand eller strandnära.

Något skäl för riksdagen att ändra dessa regler

föreligger enligt utskottets mening inte.

Motionsyrkandet om att slopa belägenhetsfaktorn för

permanentboende avstyrks därför. Även yrkandet som

rör taxeringsvärden på tomtmark med byggförbud

avstyrks.

Äkta och oäkta bostadsföretag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om ändrade

regler för oäkta bostadsföretag och om en

möjlighet till uppskov med beskattningen av

kapitalvinst vid avyttring av andel i ett

oäkta bostadsföretag eller lägenhet i ett

andelshus. Riksdagen avslår även

motionsyrkanden om att slopa den s.k.

dubbelbeskattningen av äkta bostadsföretag.

Jfr reservation 6 (m, kd, c, fp).

Gällande bestämmelser

För att bostadsföretag skall anses som äkta krävs

att verksamheten till klart övervägande del består i

att åt sina medlemmar eller delägare tillhandahålla

bostäder i byggnader som ägs av föreningen eller

bolaget (2 kap. 17 § IL). RSV rekommenderar att

företagets fastighet skall inrymma minst tre lägen-

heter och att minst 60 % av taxeringsvärdet skall

belöpa på de till medlemmar eller delägare med

bostads- eller hyresrätt upplåtna

bostadslägenheterna (RSV S 1999:43).

Bestämmelser om uppskovsavdrag gäller endast för

privatbostadsfastighet eller privatbostadsrätt. Den

som säljer en andel i ett oäkta bostadsföretag

medges inte uppskovsavdrag eftersom bostaden inte

ses som en privatbostad utan som en nyttjanderätt

som tillkommer innehavaren i egenskap av medlem.

Under innehavstiden beskattas medlemmen i ett oäkta

bostadsföretag i inkomstslaget kapital för

skillnaden mellan hyresvärdet för disponerad lägen-

het och erlagd avgift.

Ett äkta bostadsföretag beskattas inte för sina

verkliga intäkter i form av hyror och avgifter från

bostadsrättsinnehavarna. I stället sker en

schablonbeskattning av föreningen genom att

föreningen som inkomst tar upp ett belopp som

motsvarar 3 % av fastighetens taxeringsvärde. Avdrag

medges för ränteutgifter och tomträttsavgäld. Ett

oäkta bostadsrättsföretag beskattas däremot enligt

s.k. konventionell metod, vilket innebär att

beskattningen grundas på föreningens faktiska

intäkter i form av avgifter, hyror etc. samt de

faktiska utgifterna. Avdrag görs för

driftskostnader, värdeminskning m.m. enligt vanliga

regler. Därtill kommer fastighetsskatt.

Fastighetsskatten är dock inte avdragsgill för äkta

bostadsföretag.

Fastighetsbeskattningskommittén har föreslagit att

frågan om gränsdragningen mellan vad som kan anses

som ett äkta respektive ett oäkta bostadsföretag

skall utredas vidare vid den fortsatta beredningen

av frågan om beskattning av bostadsrätter (SOU

2000:34, s. 396).

Motioner

I tre motioner begärs tillkännagivanden om ändring

av skattereglerna för s.k. oäkta bostadsföretag.

I motion Bo247 av Knut Billing m.fl. (m) anförs att

nuvarande regler om gränsdragningen mellan äkta och

oäkta bostadsföretag måste ändras så att en

bostadsrättsförening inte riskerar att kastas mellan

olika system för beskattningen enbart på grund av

att taxeringsvärdena ändras från år till år (yrkande

8). Vidare begärs att regeringen återkommer med

förslag som gör det möjligt för boende i ett oäkta

bostadsföretag att få uppskov med skatten på den

kapitalvinst som uppkommer vid försäljningen av

bostaden (yrkande 9). I motion Bo245 av Anna

Lilliehöök (m) framställs yrkande om att ändra

reglerna för oäkta bostadsföretag, så att det i

stället är ytan som används som grund för

gränsdragningen. Möjligheten att beskatta lokaldelen

som hyreshus och bostadsdelen som bostadsrätt bör

övervägas, anser motionären (yrkande 3). I motion

Sk282 av Rigmor Stenmark (c) begärs en översyn av

skattereglerna för s.k. oäkta bostadsföretag

(yrkande 1) samt bostadsrättsmäklares informations-

ansvar vid försäljning av en bostadsrätt i en oäkta

bostadsrättsförening (yrkande 2).

I tre motioner begärs ändrade regler för

andelsrätter och s.k. äkta bostadsföreningar.

I motion Bo321 av Anna Kinberg (m) begärs ett

tillkännagivande om att jämställa skattereglerna för

andelsrätter med de regler som gäller för bostads-

rätter, så att boende i lägenheter med andelsrätt

får samma möjlighet som boende i bostadsrätt att få

uppskov med beskattningen av vinsten vid en för-

säljning (yrkande 3). I motion Bo247 av Knut Billing

m.fl. (m) yrkas att systemet med schablonintäkt på

flerbostadshus skall avskaffas (yrkande 2).

I motion Sk236 av Ulla-Britt Hagström (kd) anförs

att en bostadsrätts-förening utöver att betala

fastighetsskatt på föreningens fastighet också måste

ta upp 3 % av fastighetens taxeringsvärde som

inkomst efter gjorda avdrag för räntor. Denna

dubbelbeskattning bör enligt motionären tas bort.

Utskottets ställningstagande

Fastighetsbeskattningskommittén anser att det finns

anledning att uppmärksamma att dagens regler när det

gäller beskattning av äkta respektive oäkta

bostadsföretag och dess medlemmar kan ge upphov till

bl.a. gränsdragningsproblem och besvärande

tröskeleffekter. Kommittén har därför föreslagit att

dessa frågor utreds vidare i den fortsatta

beredningen av frågan om beskattningen av

bostadsrätter (SOU 2000:34). De förändringar som

föreslås när det gäller värdering och taxering av

äkta privatbostadsföretag kräver en anpassning av de

regler som gäller för t.ex. oäkta bostadsföretag och

dess medlemmar. Beträffande andra mindre vanliga

boendeformer som t.ex. boende i andelshus anser

kommittén att som allmän utgångspunkt bör gälla att

skattemässig neutralitet skall eftersträvas mellan

alla typer av boendeformer så långt det är möjligt.

När det gäller fastigheter som ägs av äkta

bostadsföretag har kommittén föreslagit att

fastighetsskatten för föreningsfastigheterna slopas

och ersätts av en schablonintäkt som tas upp till

beskattning i inkomstslaget kapital.

Schablonintäkten bör fastställas på samma sätt som

för egnahem och omfattas av en takregel i syfte att

öka förutsebarheten av det framtida skatteuttaget.

Enligt utskottets mening bör resultatet av

regeringens överväganden avvaktas innan ställning

tas till de aktuella frågorna. Utskottet avstyrker

motionerna.

Fastigheter i utlandet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om att

avskaffa fastighets-skatten på fastigheter

belägna i utlandet.

Jfr reservation 7 (m, kd).

Gällande bestämmelser

Fastigheter, bostadsrätter och liknande objekt som

är privatbostad i utlandet är skattepliktiga till

statlig fastighetsskatt. Bostäder på vad som

utlandet motsvarar jordbruksfastigheter är däremot

inte skattepliktiga.

Fastighetsskatten för privatbostad i utlandet

beräknas på 75 % av marknadsvärdet exklusive

eventuellt markvärde. RSV anger att man som

schablonregel kan använda en indexuppräknad

anskaffningskostnad exklusive eventuell kostnad för

mark. I anskaffningskostnaden räknas även in

kostnader för mer omfattande ny-, till- eller

ombyggnad. Går det inte att bestämma hur stor del av

anskaffningskostnaden som avser enbart byggnaden får

50 % av hela den indexuppräknade

anskaffningskostnaden tas upp.

Nedsättning av fastighetsskatten medges inte för

fastigheter i utlandet, varför fastighetsskatt på

privatbostad i utlandet alltid tas ut efter hel

skattesats.

För en privatbostad som inte är uthyrd betalas

endast fastighetsskatt. Hyrs bostaden ut skall

därutöver inkomsten efter vissa schablonavdrag

beskattas som inkomst av kapital.

Motioner

I tre motioner begärs tillkännagivande om att den

som äger en fastighet i utlandet inte skall behöva

betala fastighetsskatt i Sverige. Det är enligt

motionärerna fel att Sverige tar ut fastighetsskatt

på fastigheter som redan är ålagda beskattning i det

land där fastigheten är belägen. Motionärerna pekar

också på att reglerna är krångliga att tillämpa och

att de inte ger något nettotillskott till

statskassan eftersom de administrativa kostnaderna

är högre än skatteintäkterna. Yrkanden med en sådan

inriktning framställs i motionerna Sk251 av Henrik

Westman (m), Sk295 av Kenneth Lantz (kd) och Sk333

(yrkande 1) av Ragnwi Marcelind (kd).

Utskottets ställningstagande

Utskottet behandlade motionsyrkanden med samma

innehåll som de nu aktuella senast förra året (bet.

2000/01:SkU18) och uttalade då att principen om en

likformig kapitalinkomstbeskattning innebär att

privatbostäder i utlandet som ägs av personer

bosatta i Sverige bör omfattas av samma regler som

svenska privatbostäder. Utskottet vidhåller denna

inställning.

Fastigheter beskattas i allmänhet i det land där

fastigheten är belägen. Eftersom lagen om statlig

fastighetsskatt som regel inte omfattas av dubbel-

beskattningsavtalen kan fastigheten bli

dubbelbeskattad. För att undvika att så sker finns

interna svenska bestämmelser om avräkning av

utländsk skatt som medger att den utländska skatten

på fastigheten räknas av från den svenska skatten på

fastigheten. Vidare skall nämnas att om ett

dubbelbeskattningsavtal innehåller bestämmelse om

att inkomst av en privatbostad i utlandet är

undantagen från beskattning i Sverige skall heller

inte statlig fastighetsskatt tas ut i Sverige på en

sådan privatbostad.

Utskottet finner mot bakgrund av det anförda inte

någon anledning till ändringar i gällande regler om

beskattning här i landet av en i utlandet belägen

privatbostad. Motionerna avstyrks.

Tomträtt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslaget om att

tomträttsinnehavare inte skall betala

fastighetsskatt för en fastighet som innehas

med tomträtt.

Jfr reservation 8 (m, kd).

Gällande bestämmelser

Vid fastighetsbeskattningen likställs

tomträttsinnehav med vanligt ägande. En konsekvens

är att det är tomträttsinnehavaren och inte ägaren

som betalar fastighetsskatt för en fastighet som

innehas med tomträtt. Härvid medges

tomträttsinnehavaren avdrag för sin tomträttsavgäld

under inkomst av kapital.

Motioner

I motion Sk278 av Carl-Erik Skårman (m) anförs att

de bristfälliga motiven för fastighetsskatten

framstår i särskilt skarp dager vad gäller

fastighetsskatten på tomträtter. En

tomträttsinnehavare äger de hus på fastigheten som

han köpt eller byggt. Han har däremot endast

nyttjanderätt till marken, och det framstår därför

som stötande att låta tomträttsinnehavaren och inte

ägaren betala fastighetsskatt för marken. Motionären

begär en ändring av reglerna så att

fastighetsskatten betalas av fastighetsägaren och

inte av den som innehar en fastighet med tomträtt.

I motion Sk333 av Ragnwi Marcelind (kd) begärs en

översyn av reglerna om beskattning av bostadshus på

tomträtt (yrkande 2). Motionären anser det orimligt

att fastighetsskatten fastställs utan hänsyn till om

fastigheten är uppförd på mark som innehas med

tomträtt.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare vid upprepade tillfällen

funnit att vad som anförts i motionerna inte ger

anledning att förorda någon ändring när det gäller

tomträttsinnehavares skyldighet att betala

fastighetsskatt för tomträttsmarken och att en

omläggning av skattskyldigheten sannolikt skulle

föranleda krav från markägaren på en kompensation

inom ramen för tomträttsavgälden. Utskottet finner

ingen anledning att ändra ståndpunkt i denna fråga

och avstyrker motionerna.

Energisparåtgärder

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om att

energibesparande åtgärder inte skall påverka

taxeringsvärdet.

Jfr reservation 9 (kd, fp).

Bakgrund

Vissa miljövänliga fastighetsinstallationer leder

till högre taxeringvärde och därmed högre

fastighetsskatt. Fastighetsbeskattningskommittén har

föreslagit att en ökning av en fastighets

taxeringsvärde som beror på vissa specifika

miljöinvesteringar (jordvärmepump, isolerglas och

treglasfönster) inte skall få påverka underlaget för

fastighetsskatten under de tio första åren efter

det att investeringarna gjordes. Beträffande andra

typer av miljöinvesteringar kan det, med hänvisning

till svårigheterna att avgränsa vad som kan anses

utgöra en miljöinvestering, vara lämpligt att

använda riktade bidrag som stimulansåtgärd (SOU

2000:34 s. 269).

Motioner

I motion Sk273 av Ola Karlsson och Per-Samuel Nisser

(m) anförs att den som investerar i åtgärder som

sparar energi straffbeskattas vid fastighetsbeskatt-

ningen. Enligt motionärerna bör sådana åtgärder inte

inräknas i underlaget för fastighetsskatt. I motion

Sk357 av Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl (m)

framställs ett liknande yrkande.

I motion Sk488 (yrkande 6) av Kenneth Lantz m.fl.

(kd) anförs att investeringar i miljöförbättrande

åtgärder leder till ett höjt marknadsvärde och där-

med höjd fastighetsskatt. Avskaffas kopplingen

mellan marknadsvärdet och taxeringsvärdet kan

miljöinvesteringar stimuleras i stället för att

bestraffas genom högre skatt. I N371 (yrkande 13) av

Inger Strömbom m.fl. (kd) anförs att reglerna för

den statliga fastighetsskatten måste ses över så att

investeringar i energibesparande åtgärder inte leder

till ökade boende-kostnader.

I motion Sk492 av Yvonne Ångström och Karin

Pilsäter (fp) begärs tillkännagivanden om

nödvändigheten att minska energiåtgången i våra

bostäder (yrkande 1) och om behovet att utreda

möjligheten att låta fastighetsägare som vidtar

energibesparande åtgärder slippa höjda

taxeringsvärden (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Att just miljöinvesteringar, som inneburit ett högre

marknadsvärde för den aktuella fastigheten, inte

skulle beaktas vid fastställandet av fastighetens

taxeringsvärde skulle i och för sig strida mot den i

det föregående redovisade principen att

taxeringsvärdet skall återspegla marknadsvärdet.

Andra åtgärder måste därför vidtas om motionärernas

önskemål skall tillgodoses. Motionsyrkanden om

särskilda regler för miljöinvesteringar i syfte att

undvika den extra beskattning som annars uppkommer

när investeringen leder till ett höjt taxeringsvärde

behandlades av riksdagen förra året och avslogs med

hänvisning till att frågan är föremål för

överväganden inom Regeringskansliet. Dessa

överväganden pågår fortfarande och utskottet

vidhåller att resultatet av regeringens beredning

bör avvaktas och avstyrker därmed motionerna.

Vindkraftverk och s.k. skräddarsydda

byggnader

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om ändrade

skatteregler för bl.a. vindkraftverk.

Gällande bestämmelser

Vindkraftverk taxeras som elproduktionsenhet. Vid

2000 års allmänna fastighetstaxering rekommenderade

RSV att vindkraftverk värderas till 6 400 kr per

installerade kW. (Motsvarande siffra för

kondenskraftverk är 3 200 kr.) Fastighetsskatten för

elproduktionsenheter uppgår till 0,5 %.

Motioner

I motion Sk457 av Per Rosengren m.fl. (v) begärs en

utredning av frågan om taxering av industribyggnader

och s.k. skräddarsydda byggnader samt det

skatterättsliga värdeminskningsbegreppet när det

gäller avskrivning av byggnadsinventarier.

I motion N318 av Birgitta Sellén och Sven

Bergström (c) begärs en översyn av reglerna som rör

beskattning av vindkraftverk (yrkande 2). Motionä-

rerna ifrågasätter nuvarande ordning som innebär att

vindkraftverken belastas med fastighetsskatt.

I motion Bo319 (yrkande 3) av Birgitta Carlsson

(c) anförs att vindkraftverk skattemässigt bör

betraktas som en inventarie och därmed inte belastas

med fastighetsskatt.

Utskottets ställningstagande

Vid fastighetstaxeringen räknas vissa maskiner

(t.ex. hissar) som en del av byggnaden. Andra

maskiner (t.ex. svarvar) anses i stället utgöra

industritillbehör. Eftersom industritillbehör inte

anses utgöra en del av byggnaden påverkar de inte

heller taxeringsvärdet.

Om en byggnad skräddarsytts för en viss maskinell

utrustning blir maskinen många gånger att betrakta

som ett byggnadstillbehör och påverkar därmed

taxeringsvärdet. RSV har i sina rekommendationer för

2000 års allmänna fastighetstaxering (RSV S 1999:24)

redovisat sin syn på gränsdragningen och konstaterar

härvid att maskiner med en skräddarsydd byggnad

utgör byggnadstillbehör. Till sådana byggnader

räknas sinterverk, koksverk, masugnar, såghus,

torkar, vatten- och värmekraftverk etc.

Fastighetstaxeringsutredningen har behandlat

frågan om taxering av skräddarsydda byggnader (SOU

2000:10 s. 385). Utredningen konstaterar att

maskinell utrustning i varierande grad ingår i en

industrienhets taxeringsvärde och att detta skapar

orättvisor vid taxeringen. Utredningen anför att ett

särskilt delvärde för byggnadstillbehör skulle ge

upphov till värderingstekniska problem och dessutom

vara kostsamt att införa. Sammanfattningsvis anförs

att det, beträffande industrienheterna, över huvud

taget är svårt att utforma regler som innebär att

taxeringsvärdena blir så likformiga och rättvisa att

de utgör ett lämpligt skatteunderlag.

Frågan bereds i Regeringskansliet och utskottet

anser att resultatet av regeringens överväganden

skall avvaktas. Utskottet avstyrker därmed

motionsyrkandena.

Kapitalvinstbeskattning vid

avyttring av fastighet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslagen om ändringar i

beskattningen av kapitalvinster vid fysiska

personers avyttring av fastigheter som

innehafts under en lång tid. Riksdagen avslår

även yrkandet om att slopa återläggningen av

skogsavdrag och substansminsknings-avdrag vid

avyttring av näringsfastighet.

Jfr reservation 10 (c).

Bakgrund

Gällande bestämmelser

När reavinstbeskattningsreglerna för fastigheter ändrades vid

1990 års skattereform infördes en möjlighet att

fortsätta att tillämpa äldre regler fram t.o.m.

utgången av år 1999. Avsikten var att övergången

till en nominell beräkningsmetod inte skulle få

tröskeleffekter för skattskyldiga som genom index-

uppräkning m.m. kunde påräkna en låg reavinstskatt

vid tillämpning av de äldre reglerna.

Övergångsreglerna innehöll inte någon möjlighet till

fortsatt indexuppräkning och har numera upphört att

gälla.

Reglerna om beskattning av kapitalvinst vid

avyttring av fastigheter innehåller en bestämmelse

som tar sikte på fastighetsförvärv före år 1952 (det

s.k. stickåret). För sådana fastigheter beräknas

vinsten som om fastigheten hade köpts före den 1

januari 1952. Anskaffningsvärdet bestäms till 150 %

av taxeringsvärdet för 1952 om den skattskyldige

inte kan visa att den verkliga anskaffningskostnaden

är högre. Syftet med regeln är att förenkla

vinstberäkningen eftersom det efter hand blir allt

svårare att känna till och hålla reda på relevanta

uppgifter. Detta gäller särskilt om fastigheten är

ärvd eller om man fått den i gåva. Fram till 1999

års utgång kunde den skattskyldige alternativt

använda en regel som gjorde det möjligt att bestämma

ingångsvärdet till 133 % av 1970 års taxeringsvärde.

Den som innehar en näringsfastighet har möjlighet

att göra olika avdrag under innehavet.

Anskaffningskostnaden och kostnader för ny-, till-

eller ombyggnad dras av genom värdeminskningsavdrag.

För reparations- och underhållskostnader medges

direktavdrag. Dessutom erhålls skogsavdrag och

avdrag för substansminskning för vissa fastigheter.

När en fysisk person eller ett dödsbo säljer en

näringsfastighet innebär skattereglerna att

försäljningen redovisas i det lägre beskattade

inkomstslaget kapital och att kapitalvinsten

beräknas enligt de regler som gäller där.

Utgångspunkten är att vinstberäkningen skall göras

på sedvanligt sätt med ett omkostnadsavdrag som

motsvarar anskaffningskostnaden, ombyggnadskostnader

etc. Har fastigheten redan dragits av i

näringsverksamheten löses detta genom att de gjorda

avdragen återförs till beskattning i

näringsverksamheten. På så sätt undviks att

avdragsrätten under näringsverksamhet leder till en

avvikelse från den vinstberäkningsmodell som gäller

i det lägre beskattade inkomstslaget. När de

nuvarande reglerna infördes anfördes bl.a. att det

inte var acceptabelt att ha regler som innebär att

avdrag först kan göras mot en högre skattesats och

sedan återläggas i ett inkomstslag med en lägre

skattesats (jfr prop. 1989/90:110 s. 420).

Tidigare behandling

I 1999 års vårproposition aviserade regeringen ett förslag om

att flytta det s.k. stickåret från 1952 till ett

senare år. Inom Finansdepartementet upprättades en

promemoria med förslag om en ny regel som tog sikte

på förvärv före år 1975, och anskaffningsvärdet

skulle i dessa fall utgöra 133 % av 1975 års

taxeringsvärde om inte det verkliga

anskaffningsvärdet var högre. Hösten 1999 anförde

regeringen att förslaget om ett nytt stickår fått

ett blandat mottagande av remissinstanserna och

gjorde bedömningen att förslaget inte borde

genomföras. Skattebortfallet skulle bli alltför

stort (prop. 1999/2000:1). Skatteutskottet anförde i

sitt yttrande till finansutskottet över

skattefrågorna i budgetpropositionen för år 2000 att

de äldre indexanknutna reglerna för rea-

vinstbeskattning av fastigheter bör få löpa ut med

utgången av år 1999 eftersom en fortsatt parallell

tillämpning av nya och äldre regler efter den långa

övergångsperiod som beslutades vid 1990 års

skattereform annars kan resultera i en permanentning

av en situation med två parallella regelkomplex.

Utskottet delade också regeringens bedömning när det

gällde nytt stickår (1999/2000:SkU1y, bet.

1999/2000:FiU1).

I betänkande 1999/2000:SkU17 vidhöll utskottet

denna inställning och var inte berett att tillstyrka

en återgång till äldre regler i denna del. Utskottet

var heller inte berett att överväga några

förändringar när det gällde reglerna om återläggning

av gjorda avdrag i näringsverksamhet vid avyttring

av en näringsfastighet. När det gällde

motionsyrkanden om en översyn av problematiken kring

generationsskiften i jordbruksföretag hänvisade

utskottet till att den tillsatta utredningen med

uppgift att se över reglerna för beskattning av

ägare i fåmansföretag m.m. bl.a. har i uppgift att

överväga olika ändringar som kan underlätta

generationsskiften i företag (dir. 1999:72).

Den skattepliktiga delen av vinsten vid

försäljning av privatbostadsfastigheter och

privatbostadsrätter höjdes den 1 januari 2001 från

hälften till två tredjedelar av kapitalvinsten. Det

innebär att skatten, som en andel av vinsten, höjdes

från 15 % till 20 %. Den avdragsgilla andelen av en

kapitalförlust är fortfarande 50 % (prop. 2000/01:1,

bet. FiU1, yttr. SkU1y).

Motioner

I motion Sk302 av Marianne Andersson och Birgitta

Carlsson (c) begärs ett tillkännagivande om att

innehavare av småhus som ägts sedan 1968 och dess-

förinnan bör få använda 1981 års taxeringsvärde som

ingångsvärde vid beräkning av reavinst i samband med

försäljning av fastigheten. Vidare anser

motionärerna att kapitalvinsten bör beskattas med 15

%.

I motion Sk472 av Eskil Erlandsson m.fl. (c)

begärs en översyn av reglerna om beskattning av

kapitalvinst vid avyttring av fastighet som under

lång tid ägts av en fysisk person. Enligt

motionärerna är det nödvändigt att långvariga

fastighetsinnehav får rimliga regler både vad gäller

beskattningens höjd och beträffande vilka uppgifter

som behövs för vinstberäkningen. Det bör övervägas

att som ett alternativ till huvudregeln få beräkna

den skattepliktiga kapitalvinsten till viss procent

av köpeskillingen vid avyttringen, t.ex. 25 % för

privatbostadsfastigheter och 40 % för

näringsfastigheter (yrkande 1). I motionen begärs

också att riksdagen omedelbart beslutar att slopa

återläggningen av skogsavdrag och

substansminskningsavdrag vid avyttring av en

näringsfastighet (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Utskottet anförde hösten 1999 i sitt yttrande till

finansutskottet över skattefrågorna i

budgetpropositionen att de äldre indexanknutna

reglerna för reavinstbeskattning av fastigheter bör

få löpa ut vid utgången av år 1999, eftersom en

fortsatt parallell tillämpning av nya och äldre

regler efter den långa övergångsperiod som

beslutades vid 1990 års skattereform annars skulle

kunna resultera i en permanentning av en situation

med två parallella regelkomplex. Vid samma tillfälle

instämde utskottet i regeringens bedömning att det

s.k. stickåret, som tar sikte på fastighetsförvärv

före 1952, av statsfinansiella skäl inte skulle

flyttas fram till ett senare år. Detta blev också

riksdagens beslut. Därefter har riksdagen beslutat

att den skattepliktiga delen av vinsten vid

försäljning av en privatbostadsfastighet fr.o.m den

1 januari 2001 skall vara två tredjedelar av

kapitalvinsten. Den avdragsgilla andelen av

kapitalförlust är dock fortfarande 50 %.

Utskottet anser inte att det föreligger skäl att

nu ändra på denna utformning av beskattningen. De

förslag som framförs i motionerna om ändringar i

beskattningen av kapitalvinster vid fysiska

personers avyttring av fastigheter bör därför

avslås.

Enligt utskottet innebär reglerna om återläggning

av gjorda avdrag vid försäljning av näringsfastighet

endast att en korrigering görs för att undvika att

de kostnader som ligger till grund för

omkostnadsavdraget i inkomstslaget kapital dras av

två gånger. Att reglerna utformats på ett sådant

sätt att korrigeringen görs genom beskattning i

näringsverksamheten har sin grund i att det är i

detta inkomstslag som omkostnaden dragits av och att

skattesatsen i inkomstslaget kapital är lägre än

skattesatsen i inkomstslaget näringsverksamhet i

dessa fall. Utskottet anser inte att det finns skäl

att överväga en förändring av de aktuella reglerna.

Med det anförda avstyrker utskottet även yrkandet om

att slopa återläggningen av vissa avdrag vid

avyttring av näringsfastighet.

Arvs- och gåvoskatt

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till att regeringen avser att

inom kort tillsätta en utredning som skall

göra en översyn av arvs- och gåvoskattelagen

föreslår utskottet att riksdagen avslår

motionsyrkandena om en översyn av reglerna om

arvsskatt när det gäller ärvda fastigheter

och aktier. Utskottet föreslår också att

riksdagen avslår motionsförslag som går ut på

att arvs- och gåvoskatten på sikt skall

avskaffas.

Jfr reservation 11 (m).

Gällande bestämmelser

Arvsskatt tas ut på de tillgångar som arvingar,

testamentstagare eller förmånstagare får från en

avliden och beräknas schematiskt på mottagarnas

arvslotter. Det finns tre olika arvsklasser med var

sin progressiv skatteskala, beroende på mottagarnas

släktskap med den avlidne. Skatten beräknas genom

att ett grundavdrag först får göras från den

skattskyldiges arvslott. Därefter beräknas skatten

på lotterna.

Till klass 1 hör efterlevande make/maka,

registrerad partner eller sambo, barn, barnbarn och

andra avkomlingar, make/maka, registrerad partner

eller sambo till barn, efterlevande make/maka eller

sambo till avlidet barn. Grundavdraget för

efterlevande make/maka, registrerad partner eller

sambo är 280 000 kr. För annan mottagare i klass 1

är avdraget 70 000 kr.

Arvsskatten i klass 1 är 10 % inom skiktet upp

till 300 000 kr. Inom skiktet 300 000–600 000 kr är

skatten 30 000 kr + 20 % och inom skiktet 600 000 kr

och däröver 90 000 kr + 30 %.

Enligt 21 och 43 §§ lagen (1941:416) om arvs- och

gåvoskatt (AGL) skall värdering av egendom vid arvs-

och gåvobeskattning ske med hänsyn till

förhållandena vid tiden för skattskyldighetens

inträde, dvs. vid arvsbeskattningen dödsfallet och

vid gåvobeskattningen som huvudregel gåvans

fullbordande.

Enligt 27 § AGL finns en dispensmöjlighet vid

värdenedgång som skett efter dödsfallet. Beträffande

fast egendom, börsnoterad aktie, obligation eller

därmed jämförlig värdehandling kan värdenedgång som

skett efter skattskyldighetens inträde beaktas.

Regeringen får på ansökan medge att skatt får tas ut

på ett lägre värde. Värdenedgången måste dock vara

minst en fjärdedel av egendomens värde och skatten

beräknas till minst 3 000 kr. Vidare fordras att

utgivandet av skatt beräknad enligt huvudregeln

skulle vara oskäligt betungande. Ansökan skall för

att kunna tas upp till prövning ges in till

regeringen innan beslut om skattens fastställande

meddelats. Vidare kan regeringen enligt 58 a § AGL

när synnerliga skäl föreligger besluta om befrielse

från eller nedsättning av skatt.

Motioner

I ett flertal motioner begärs en översyn av reglerna

om arvs- och gåvoskatt. Motionärerna anser att

värdenedgången på börsen under senare tid och de på

många håll höjda taxeringsvärdena på fastigheter gör

det nödvändigt att överväga ändringar i arvs- och

gåvoskattelagen. I vissa motioner begärs också

tillkännagivanden om att arvsskatten och gåvoskatten

på sikt skall avskaffas.

I motion Fi285 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

anförs att den kraftiga värdenedgången på börsen och

de höjda taxeringsvärdena på fastigheter visar på

nödvändigheten att överväga ändrade regler för

beräkning av arvsskatt. Motionärerna begär ett

tillkännagivande om att reglerna ändras så att

beräkningen av värdet av dödsboets tillgångar kan

ske vid den tidpunkt då arvingen faktiskt kan ta

arvet i besittning. Beträffande ärvda

bostadsfastigheter bör grundavdraget höjas, och den

efterlevande maken/makan bör kunna skjuta upp

betalningen av arvsskatten till dess att

bostadsfastigheten realiserats (yrkande 17).

I motion Sk470 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m)

anförs att arvsskatten är orättfärdig och

konfiskatorisk. Motionärerna begär ett

tillkännagivande om att arvsskatten och även

gåvoskatten på sikt bör avskaffas (yrkandena 1 och

2). I avvaktan på att arvsskatten helt avvecklas

anser motionärerna att en alternativ värdetidpunkt

bör införas så att arvingarna får möjlighet att

välja vid vilken tidpunkt värderingen av den

avlidnes tillgångar skall ske, t.ex. inom ett år

från dödsfallet, dock senast dagen för arvskiftet.

Även andra lösningar bör prövas. De på många håll

kraftigt höjda taxeringsvärdena visar också på

behovet av ändrade regler när det gäller arvsskatt

på fastigheter. Regeringen bör utreda dessa frågor

och skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag

(yrkande 3). Yrkanden om att avskaffa arvsskatten

framställs också i motion L214 av Anders Björck och

Elizabeth Nyström (m) (yrkande 5) och i motion Sk264

av Anita Sidén och Cecilia Magnusson (m) (yrkande

2). I sistnämnda motion begärs också

tillkännagivande om att ingångsvärdet vid

reavinstbeskattningen skall ändras (yrkande 1).

Enligt motionärerna drabbas många dödsbodelägare

orimligt hårt av att arvsskatten på aktier beräknas

på värdet vid dödsfallet när aktierna sjunkit i

värde efter denna tidpunkt. Ett annat problem är att

också ingångsvärdet ärvs. Motionärerna förordar att

så länge arvsskatten finns kvar så bör aktiernas

värde vid tiden för dödsfallet få användas som

ingångsvärde vid reavinstberäkningen i de fall

värdet på aktierna har sjunkit efter denna tidpunkt.

I motion Sk481 av Per Rosengren m.fl. (v) begärs

en skyndsam översyn av reglerna om arvsskatt när det

gäller ärvda fastigheter och aktier. När det gäller

fastigheter föreslås att två alternativ prövas. Det

ena är att införa en uppskovsregel för arvsskatten

och det andra att höja det skattefria grundavdraget

för efterlevande make/maka. För att undvika att

skatten på ärvda aktier blir större än det belopp

som arvingarna kan få ut vid en försäljning av

aktierna bör regeringen överväga en annan

värdetidpunkt än aktiekursen vid dödsfallet, t.ex.

att aktierna värderas efter den kurs som gäller när

aktierna blir tillgängliga för avyttring.

Motionärerna framhåller att det är angeläget att en

förändring av värdetidpunkten inte leder till

oönskad skatteplanering.

I motion Sk298 av Kenneth Lantz och Sven Brus (kd)

begärs en översyn av arvsskattelagens bestämmelser i

syfte att förhindra att efterlevande make/maka

tvingas sälja den bostadsfastighet som varit

makarnas gemensamma hem för att kunna betala

arvsskatten för den del av fastigheten han eller hon

fått i arv efter den ene makens bortgång. Även i

motion Sk328 av Mikael Oscarsson (kd) begärs en

översyn av arvsskattens effekter på ärvda tillgångar

i form av fastigheter och aktier. De alternativ som

bör övervägas för att mildra arvsskattens orimliga

effekter för efterlevande make eller sambo är

uppskov med arvsskatten, höjt fribelopp eller sänkt

arvsskatt.

Utskottets ställningstagande

Som tidigare anförts har ett flertal åtgärder

vidtagits för att begränsa de kraftiga förändringar

i fastighets- och förmögenhetsskatteuttaget som

annars skulle ha blivit följden av att frysningen av

taxeringsvärdena på fastigheter upphört den 1

januari 2001. Bland annat har skattesatserna på

småhus sänkts och fribeloppet vid

förmögenhetsbeskattningen höjts. Däremot har

arvsskatten inte ändrats. Sedan 1992 har skikten i

skatteskalan samt grund-avdragen och

arvsskattesatserna varit oförändrade. Eftersom fast

egendom enligt bestämmelserna i arvs- och

gåvoskattelagen skall tas upp till det

taxeringsvärde som gällde året före dödsfallet

innebär höjda taxeringsvärden också höjt uttag av

arvsskatt. Stigande priser och därmed höjda

taxerings-värden på småhus, framför allt i

storstadsområden och i attraktiva fritidsom-råden,

har lett till att uttaget av arvsskatt på en ärvd

fastighet blivit mycket betungande för många

dödsbodelägare, särskilt för efterlevande make/maka

som önskar bo kvar i den bostadsfastighet som varit

makarnas gemensamma hem. I likhet med vad som

framförs i motionerna anser utskottet att det är

angeläget att reglerna om arvsskatt när det gäller

ärvda fastigheter skyndsamt blir föremål för en

översyn. Denna inställning delas också av

finansministern som nyligen meddelat att regeringen

har för avsikt att tillsätta en utredning med

uppgift att göra en översyn av arvs- och

gåvobeskattningen. Direktiv kommer att meddelas

under våren. Något tillkännagivande till regeringen

behövs således inte. Utskottet utgår från att

utredningen beaktar de synpunkter och förslag som

förs fram i motionerna i denna del. Utskottet

ställer sig dock avvisande till de motionsförslag

som går ut på att avskaffa eller på sikt avveckla

arvs- och gåvoskatten.

Aktier på fondbörsens A-lista, aktier som noteras

på utländsk börs, andelar i värdepappersfonder och

andra värdepapper som omsätts marknadsmässigt skall

enligt gällande bestämmelser tas upp till 75 % av

värdet på dödsdagen. Värdenedgång som inträffat

efter dödsdagen beaktas inte annat än i undan-

tagsfall och då efter dispens från regeringen.

Värdeökning efter dödsdagen beaktas heller inte och

kommer således den skattskyldige helt till godo. I

motionerna framförs krav på att utreda frågan om att

införa en alternativ värdetidpunkt för aktier som

sjunkit i värde efter tiden för dödsfallet. Utskot-

tet vill erinra om att frågan om att införa en

alternativ värdetidpunkt varit föremål för utredning

i Arvs- och gåvoskattekommittén som också övervägde

möjligheten att införa en rätt till återvinning av

skatt i de fall aktier sjunkit i värde viss kortare

tid efter skattskyldighetens inträde. Arvs- och

gåvoskattekommittén ansåg att arvskiftet som

alternativ tidpunkt för värderingen förmodligen

snarare skulle krångla till lagstiftningen än

förenkla den eftersom arvskifte inte är

obligatoriskt vid arvsbeskattningen och heller inte

måste äga rum inom en viss angiven tidrymd. Någon

annan lämplig alternativ värdetidpunkt kunde

kommittén inte finna. Kommittén avstod också från

att lägga fram något förslag om återvinning av

skatt.

Utskottet anser att frågan om värdering av aktier

vid arvsbeskattningen nu bör ses över på nytt. Till

saken hör att det gått över ett decennium sedan

Arvs- och gåvoskattekommittén avlämnade sitt

betänkande. Enligt vad utskottet erfarit kommer

frågan att tas upp av den utredning som skall göra

en översyn av arvs- och gåvoskattelagen.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet

samtliga nu behandlade motionsyrkanden.

Förmögenhetsskatt

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen avslår

motionsyrkanden om slopad förmögenhetsskatt

samt yrkandet om ändrade regler avseende

förmögenhetsskatten på boende.

Jfr reservation 12 (m, kd, c, fp).

Gällande bestämmelser

För fysisk person, dödsbo och familjestiftelse är

skattesatsen 1,5 %. För annan juridisk person är

skattesatsen 1,5 promille.

Skatt påförs på den del av förmögenheten som

överstiger ett fribelopp. Från och med inkomståret

2001 (inkomsttaxering 2002) är fribeloppet 1 000 000

kr för ensamstående, dödsbo och familjestiftelse och

1 500 000 kr för sambeskattade par. För annan

juridisk person är fribeloppet 25 000 kr.

Arbetande kapital i företag är fritt från

förmögenhetsskatt, och befrielsen gäller i princip

också arbetande kapital som innehas via aktier.

Aktier på börsens A-lista betraktas dock i flertalet

fall som en kapitalplacering och värderas då till 80

% av marknadsvärdet.

Vid beräkningen av den skattepliktiga

förmögenheten skall fastighet i Sverige tas upp till

taxeringsvärdet. För tomträtt betalas s.k.

tomträttsavgäld, och endast den del av

taxeringsvärdet som avser byggnaden är en

skattepliktig tillgång. För boende i bostadsrätter

är den andel som ägs av den boende en skattepliktig

tillgång. Andelen tas upp till ett värde som

motsvarar bostadsrättsinnehavarens andel i

föreningens eller bolagets förmögenhet

Från och med 2003 års inkomsttaxering höjs gränsen

för uttag av förmögenhetsskatt från 1 000 000 kr

till 1 500 000 kr för ensamstående och från 1 500

000 kr till 2 000 000 kr för sambeskattade par.

Genom höjningen av fribeloppet beräknas antalet

skattskyldiga till förmögenhetsskatt minska med

drygt 42 % från 520 000 till 300 000 och antalet

småhusägare som betalar förmögenhetsskatt beräknas

minska från 280 000 till 160 000.

Bakgrunden till den beslutade höjningen av

fribeloppen är att ytterligare begränsa

förmögenhetsskatteeffekterna av höjda

taxeringsvärden.

Motioner

Yrkanden om att förmögenhetsskatten successivt skall

avskaffas framställs i motionerna Sk288 (yrkande 5

delvis) av Bo Lundgren m.fl. (m), Sk491 (yrkande 3)

av Carl-Fredrik Graf m.fl. (m), Sk315 (yrkande 3) av

Sten Tolgfors (m), Sk368 (yrkande 2) av Henrik

Westman (m), Sk389 (yrkande 3 delvis) av Inga

Berggren och Ingvar Eriksson (m) och Sk393 av Anna

Lilliehöök (m). Enligt motionärerna är

förmögenhetsskatten en extraskatt på kapital och

motverkar den nödvändiga kapitalbildningen. Ett

mångfasetterat näringsliv behöver riskkapital.

Vidare anförs att kombinationen fastighets-skatt och

förmögenhetsskatt gör att många småhusägare kan

tvingas lämna sina hem.

Också i motion Sk487 (yrkande 5) av Karin Pilsäter

m.fl. (fp) hemställs att förmögenhetsskatten

successivt avvecklas. Motionärerna framhåller att

kombinationen höjd fastighetsskatt och

förmögenhetsskatt blivit en tung börda får många

människor och tillägger att om fribeloppen på kort

sikt höjs och sambeskattningen slopas skulle i stort

sett ingen behöva betala förmögenhetsskatt för sitt

boende.

I två motioner framställs yrkanden om sänkt

respektive slopad förmögenhetsskatt på boende.

I motion Sk458 av Per Rosengren m.fl. (v) begärs

ett tillkännagivande om att småhus, som utgör den

skattskyldiges permanenta bostad, skall tas upp till

halva taxeringsvärdet vid beräkningen av den

skattepliktiga förmögenheten. I samband med en sådan

förändring bör det övervägas att införa en takregel

så att fastigheter med ett värde på t.ex. 3 miljoner

kronor och därutöver tas upp till det fulla värdet.

Även en reducering av fribeloppen bör övervägas,

anser motionärerna.

I motion Sk480 av Viviann Gerdin (c) begärs ett

tillkännagivande om att förmögenhetsskatten på

boende skall avskaffas (yrkande 6). Enligt motionä-

ren är det från rättvisesynpunkt orimligt att

förmögenhetsskatt tas ut på privatbostäder medan de

största aktieägarna inte betalar förmögenhetsskatt

för sitt aktieinnehav.

Utskottets ställningstagande

Motionsyrkanden om att slopa eller successivt

avveckla förmögenhetsskatten har avslagits av

riksdagen vid ett flertal tillfällen, senast vid

riksdagens behandling av utgiftsramar och beräkning

av statsinkomsterna för år 2002 (bet. 2001/02:FiU1).

Utskottet anser inte att det finns skäl att ändra

det tidigare ställningstagandet och avstyrker därmed

nu aktuella motionsyrkanden med denna inriktning.

Även yrkandet om att slopa förmögenhetsskatten på

boende avstyrks. Utskottet vill i detta sammanhang

också erinra om att antalet skattskyldiga till

förmögenhetsskatt beräknas minska med drygt 42 % och

antalet småhusägare som betalar förmögenhetsskatt

beräknas minska från 280 000 till 160 000, till

följd av riksdagens nyligen fattade beslut att höja

fribeloppen för uttag av förmögenhetsskatt.

Utskottet utgår från att frågor som rör

förmögenhetsskatten på privatbostadsfastigheter

kommer att tas upp av den utredning som på uppdrag

av regeringen skall göra en generell översyn av

förmögenhetsbeskattningen. Enligt utskottets mening

bör resultatet av denna utredning avvaktas innan

riksdagen överväger sådana förändringar som föreslås

i motion Sk458. Motionen avstyrks därför.

Sambeskattning av förmögenhet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om slopad

sambeskattning av förmögenhet.

Jfr reservation 13 (m, kd, c, fp).

Gällande bestämmelser

Makar och hemmavarande barn under 18 år som inte

själva skall lämna självdeklaration sambeskattas.

Förmögenhetsskatt betalas med 1,5 % av den del av

den gemensamma förmögenheten som överstiger 1,5

miljoner kronor. Med makar jämställs de som utan att

vara gifta bor tillsammans och har eller har haft

barn eller tidigare har varit gifta med varandra,

Fribeloppet för uttag av förmögenhetsskatt höjs

fr.o.m. 2003 års taxering till 2 miljoner kronor för

sambeskattade par. Fribeloppet för ensamstående höjs

från 1 miljon kronor till 1,5 miljoner kronor.

Motioner

I ett stort antal motioner begärs tillkännagivanden

m.m. om att sambeskattningen av förmögenhet skall

avskaffas. Motionärerna anför att gifta par och

sambor med barn bör betala samma förmögenhetsskatt

som sambor utan barn och framhåller att

sambeskattningen är den sista kvarlevan i

skattesystemet av en föråldrad kvinnosyn.

Motionärerna anser att skyldigheter och rättigheter

mot samhälle skall vara individuella. Reglerna

innebär också att en samlev-nadsform gynnas framför

en annan, vilket uppmuntrar till särboende och

motverkar att människor ingår äktenskap. Yrkanden

med denna inriktning framställs i motionerna Sk211

av Inger René och Karin Falkmer (m), Sk245 av Henrik

Westman (m), Sk311 av Lennart Fridén (m), Sk360 av

Ingvar Eriksson och Jan Backman (m), Sk389 (yrkande

3 delvis) av Inga Berggren och Ingvar Eriksson (m),

A228 (yrkande 3) av Mikael Odenberg m.fl. (m), Sk306

av Mikael Oscarsson (kd), L322 (yrkande 2) av Kjell

Eldensjö m.fl. (kd) och Sk480 (yrkande 7) av

Viviann Gerdin (c).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har behandlat frågan om sambeskattning av

förmögenhet vid ett flertal tidigare tillfällen och

senast i höstas i samband med yttrandet till

finansutskottet över skattefrågorna i

budgetpropositionen. Utskottet ansåg då att en

övergång till särbeskattning skulle medföra en

oönskad stimulans för skattemotiverade överföringar

inom familjen och att ett system med skilda

fribelopp för ensamstående respektive sambeskattade

par därför är att föredra.

Eftersom förmögenhetsbeskattningen skall bli

föremål för en generell översyn förutsätter

utskottet att även reglerna om sambeskattning kommer

att ses över. Riksdagen bör därför inte nu överväga

några ändringar i dessa regler. Motionsyrkandena

avstyrks följaktligen.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i

avsnittet.

1. Fastighetsbeskattningens inriktning (punkt

1) – m

av Carl Fredrik Graf (m), Marietta de Pourbaix-

Lundin (m), Catharina Hagen (m) och Anna Kinberg

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om

fastighetsbeskattningens inriktning. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Sk207, 2001/02:Sk315

yrkande 1 och 2, 2001/02: Sk361, 2001/02:Sk389

yrkande 1, 2001/02:Sk446, 2001/02:N313 yrkande 4,

2001/02:N224 yrkande 3 och 2001/02:Bo318 yrkande 5,

bifaller delvis motionerna 2001/02:Sk220,

2001/02:Sk288 yrkande 5 delvis, 2001/02:Sk389

yrkande 2, 2001/02:N319 yrkande 4 och 2001/02:N223

yrkande 2 samt avslår motionerna 2001/02:Sk349,

2001/02:Sk368 yrkande 1, 2001/02:Sk370,

2001/02:Sk480 yrkandena 1, 2, 4 och 5, 2001/02:Sk487

yrkandena 2 och 3, 2001/02:Sk488 yrkande 2,

2001/02:Sk489 yrkande 18, 2001/02:Sk490 yrkandena

2–4 och 6–8, 2001/02:Bo290 yrkande 4, 2001/02:Bo320

yrkande 22 och 2001/02:Bo325 yrkande 17.

Ställningstagande

Fastighetsskatten är orättfärdig eftersom den tas ut

utan hänsyn till bärkraft. Skatten har fått

allvarliga konsekvenser för många boende, inte minst

för dem som tvingats flytta från hus och hem.

Fastighetsskatten blir också en specialskatt på

tillväxtregionerna och andra attraktiva områden där

marknadsvärdena och därmed taxeringsvärdena stigit

kraftigt. Vi anser att det är helt nödvändigt att en

avveckling av fastighetsskatten nu inleds. Som ett

första steg mot ett avskaffande av fastighetsskatten

anser vi att taxeringsvärdena skall frysas på 1997

års nivå så att detta värde utgör ett tak för

underlaget för skatten. Skatten på småhus skall

sänkas till 0,9 % och sedan med 0,1 procentenhet per

år. Även andra åtgärder måste vidtas för att lindra

bördan av fastighetsskatten. En sådan åtgärd som bör

genomföras – för att minska de regionala

skillnaderna – är att ändra underlaget för

fastighets-skatten så att det utgörs av

byggnadsvärdet och halva markvärdet. Genom att på

detta sätt reducera markvärdet vid beräkningen av

skattens storlek löser man till betydande del också

de problem som i dag finns i attraktiva

fritidsområden.

Med våra förslag behövs inte den krångliga regel

för att begränsa uttaget av fastighetsskatt som

nyligen införts. Den s.k. begränsningsregeln är

enligt vår mening ett ytterligare bevis för att

fastighetsskatten är felaktig och att den inte gjort

systemet bättre. I stället ökar komplexiteten i ett

redan komplicerat skattesystem och nya

marginaleffekter uppkommer. Begränsningsregeln

innebär också att en ny form av sambeskattning

införts, eftersom det inte bara är fastighetsägarens

inkomster som skall vara avgörande för om rätt till

skattereduktion skall föreligga utan också övriga

hushållsmedlemmars inkomster och förmögenheter.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framfört.

2. Fastighetsbeskattningens inriktning (punkt

1) – kd

av Kenneth Lantz (kd) och Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om

fastighetsbeskattningens inriktning. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Sk488 yrkande 2 och

2001/02:Bo320 yrkande 22 samt avslår motionerna

2001/02:Sk207, 2001/02:Sk220, 2001/02:Sk288 yrkande

5 delvis, 2001/02:Sk315 yrkandena 1 och 2,

2001/02:Sk349, 2001/02:Sk361, 2001/02:Sk368 yrkande

1, 2001/02:Sk370, 2001/02:Sk389 yrkande 1 och 2

2001/02:Sk446, 2001/02:Sk480 yrkandena 1, 2, 4 och

5, 2001/02:Sk487 yrkandena 2 och 3, 2001/02:Sk489

yrkande 18, 2001/02:Sk490 yrkandena 2–4 och 6–8,

2001/02:N223 yrkande 2, 2001/02:N224 yrkande 3,

2001/02:N313 yrkande 4, 2001/02:N319 yrkande 4,

2001/02: Bo290 yrkande 4, 2001/02:Bo318 yrkande 5

och 2001/02:Bo325 yrkande 17.

Ställningstagande

I Sverige är beskattningen av boendet hårdare än i

något annat land. I övriga europeiska länder är

momsen lägre, reavinstskatt förekommer sällan och

fastighetsskatten är mycket begränsad.

Skatt efter bärkraft är den princip som bör gälla.

Fastighetsskatten drabbar alla boende oavsett

inkomst och betalningsförmåga. Den är en skatt på en

inkomst som inte finns och strider således mot den

nämnda principen. Skatten hotar i vissa fall

äganderätten liksom den enskildes trygghet vad

gäller besittningen av det egna hemmet.

Fastighetsskatten ökar den sociala segregeringen och

motverkar möjligheterna för ett permanent boende i

många områden som är attraktiva för de

fritidsboende.

Enligt vår mening krävs en grundlig reformering av

fastighets-skattesystemet med sikte på en utfasning

av den statliga fastighetsskatten. Som ett första

steg bör taxeringsvärdena åter frysas så att skatt

inte tas ut på ett underlag som överstiger 1997 års

taxeringsvärden. Genom en sådan åtgärd skulle de

vidhängande problemen som uppstår vid förmögenhets-

beskattningen och arvs- och gåvobeskattningen

försvinna. Vår alternativa långsiktiga lösning

bygger på att systemet med en statlig

fastighetsskatt avvecklas. I stället bör kommunerna

ges möjlighet att ta ut en avgift i relation till

kommunal service kopplad till fastigheten och inte

på basis av marknadsvärde. Statens inkomstbortfall

skulle delvis kompenseras genom en nivåjustering i

det generella statsbidraget till primärkommunerna i

enlighet med finansieringsprincipen. Genom en sådan

avgift som inte baseras på marknadsvärdet avvärjs

hoten om framtida chockhöjningar. Förutsebarheten

ökar och husägaren får en trygghet och kontroll över

sin ekonomi. Ett ytterligare motiv för en kommunal

fastighetsavgift är det incitament kommunerna skulle

få för utveckling av infrastrukturen och ett

offensivt bostadsbyggande. Regeringen bör snarast

tillsätta en utredning med uppgift att utreda

möjligheterna att införa en kommunal

fastighetsavgift i enlighet med det ovan anförda.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framfört.

3. Fastighetsbeskattningens inriktning (punkt

1) – c

av Rolf Kenneryd (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om

fastighetsbeskattningens inriktning. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Sk349, 2001/02:Sk489

yrkande 18 och 2001/02:Bo325 yrkande 17, bifaller

delvis motion 2001/02:Sk490 yrkandena 2–4 och 6–8

samt avslår motionerna 2001/02:Sk207, 2001/02:Sk220,

2001/02:Sk288 yrkande 5 delvis, 2001/02:Sk315

yrkande 1 och 2, 2001/02:Sk361, 2001/02:Sk368

yrkande 1, 2001/02:Sk370, 2001/02:Sk389 yrkande 1

och 2, 2001/02:Sk446, 2001/02:Sk480 yrkandena 1, 2,

4 och 5, 2001/02:Sk487 yrkandena 2 och 3,

2001/02:Sk488 yrkande 2, 2001/02:N223 yrkande 2,

2001/02:N224 yrkande 3, 2001/02:N313 yrkande 4,

2001/02:N319 yrkande 4, 2001/02:Bo290 yrkande 4,

2001/02:Bo318 yrkande 5 och 2001/02:Bo320 yrkande

22.

Ställningstagande

Utgångspunkten för Centerpartiets förslag till

skattesänkningar inom bostadsområdet är att

människor skall få lägre boendekostnader och att det

skapas neutralitet mellan olika boendeformer. Vi

anser att regeringen har gått en onödig omväg när

man försökt lösa problemet med höga taxeringsvärden

genom att sänka skattesatsen och införa särskilda

lättnadsregler för utsatta hushåll. Enligt vår

uppfattning måste taxeringsvärdena åter frysas på

1997 års nivå fram till nästa allmänna

fastighetstaxering. Denna återgång bör ske

retroaktivt fr.o.m. 2001. Därutöver anser vi att

fastighetstaxeringsförfarandet måste reformeras.

Nuvarande system ger nämligen inte rättvisa och

rimliga taxeringsvärden, vilket blivit än mer

uppenbart sedan frysningen av taxeringsvärdena

upphörde vid förra årsskiftet. Vårt förslag i denna

del innebär att antalet värdeområden minskas från

dagens 7 300 till ca 2 000 geografiskt

sammanhängande områden, att taxeringsvärdena knyts

till aktuella marknadsvärden och att marknadsvärdena

bestäms med hänsyn till medianvärdet av

referensförvärven inom ett värdeområde.

Köpeskillingar i den undre och övre kvartilen skall

räknas bort. Med denna metod kommer varken mycket

höga eller mycket låga köpeskillingar att påverka

omräkningen av taxeringsvärdet för övriga

fastigheter i värdeområdet. Taxeringsvärdet för de

enskilda referensförvärven bör bestämmas till 75 %

av köpeskillingarna.

Allmänna fastighetstaxeringar bör ske vart sjätte

år och enklare kontrollvärderingar där emellan. För

att undvika att tillfälliga och kraftiga

prisförändringar på bostadsmarknaden skall slå

igenom på taxeringsvärdena bör basen för de

förenklade taxeringarna vara ett medianvärde av de

förvärv som skett under den föregående

treårsperioden.

I övrigt anser jag att fastighetsskatten bör

omvandlas till en schablonintäkt som beskattas som

inkomst av kapital, vilket närmare har utvecklats i

Centerpartiets budgetalternativ för år 2002.

Med vårt förslag kommer uttaget av fastighetsskatt

att bli både lägre och rimligare än vad som nu är

fallet, och någon särskild begränsningsregel för

fastighetsskatten behövs inte.

Härutöver anser jag att lokala taxeringsnämnder

bör införas för att garantera lokalkännedom när

skattemyndigheten skall pröva inkomna besvär i

samband med den allmänna fastighetstaxeringen.

Jag föreslår att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad jag nu anfört.

4. Fastighetsbeskattningens inriktning (punkt

1) – fp

av Lennart Kollmats (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om

fastighetsbeskattningens inriktning. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Sk487 yrkandena 2 och 3

samt avslår motionerna 2001/02:Sk207, 2001/02:Sk220,

2001/02:Sk288 yrkande 5 delvis, 2001/02:

Sk315 yrkandena 1 och 2, 2001/02:Sk349,

2001/02:Sk361, 2001/02:Sk368 yrkande 1

2001/02:Sk370, 2001/02:Sk389 yrkandena 1 och 2,

2001/02:Sk446, 2001/02:Sk480 yrkandena 1, 2, 4 och

5, 2001/02:Sk488 yrkande 2, 2001/02:Sk489 yrkande

18, 2001/02:Sk490 yrkandena 2–4 och 6–8,

2001/02:N223 yrkande 2, 2001/02:N224 yrkande 3,

2001/02:N313 yrkande 4, 2001/02:N319 yrkande 4,

2001/02:Bo290 yrkande 4, 2001/02:Bo318 yrkande 5,

2001/02:Bo320 yrkande 22 och 2001/02:Bo325 yrkande

17.

Ställningstagande

Folkpartiet anser att det nuvarande systemet för

fastighetsskatt har fått orimliga konsekvenser för

enskilda fastighetsägare. Folkpartiet vill grundligt

reformera systemet med sikte på att

fastighetsskatten avskaffas. Som ett första steg

anser vi att taxeringsvärdena bör frysas vid den

nivå som gällde under år 2000, utom i de fall där de

nya taxeringsvärdena är lägre. Vi anser det rimligt

att taxeringsvärdena, som ligger till grund för

såväl beskattning som andra civilrättsliga beslut,

grundar sig på faktiska marknadsvärden. Taxerings-

värdena bör därför inte i längden vara frysta, utan

efter en reformering av taxeringsförfarandet bör

dessa återspegla marknadsvärdet så långt det är

möjligt. Stegvis bör bostadsrättsföreningar

överföras till taxering och med avdragsrätt som är

likformig med egna hem. Detta skall ske på ett sätt

som syftar till att ingen får höjd skatt. För att

undvika effekterna av snabba prisfluktuationer på

bostadsmarknaden förordar Folkpartiet att ett

rullande genomsnitt på 5–7 år används vid

taxeringen. Det är angeläget att förändra de delar i

fastighetstaxeringen som leder till att enskilda

fastighetsägare får orimliga taxeringsvärden eller

att mycket stora värdeområden används. Efter en

sådan reformering bör beskattningen återigen utgå

från nya taxerings-värden, och skattesatsen kan

därmed kraftigt sänkas.

På kortare sikt behövs det också specialregler för

särskilt attraktiva områden där enskilda människor

kan komma i kläm, dock utan att dessa leder till nya

marginaleffekter och en ny form av sambeskattning

som den nyligen införda begränsningsregeln

inneburit.

Efter en sådan omläggning som jag nu föreslagit

bör skattesatserna sänkas successivt i den takt som

samhällsekonomin och andra överväganden kan medge

och i former som så långt som möjligt likställer

olika boendeformer.

Jag föreslår att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad jag nu anfört.

5. Attraktiva områden (punkt 2) – c

av Rolf Kenneryd (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om att vid

taxeringen skilja på permanentboende och

fritidsboende. Därmed bifaller riksdagen delvis

motionerna 2001/02:Sk277, 2001/02:Sk489 yrkande 17,

2001/02:Sk490 yrkande 5 och 2001/02:MJ220 yrkande 9

och avslår motion 2001/02:Sk480 yrkande 3.

Ställningstagande

Jag anser att det är uppenbart att dagens

fastighetsbeskattning ger helt orimliga konsekvenser

för dem som är permanentboende i attraktiva

fritidsområden. De priser som de fritidsboende är

villiga att betala medför att taxeringsvärdena för

de bofastas fastigheter stiger och att den

fastighetsskatt som utgår ligger på nivåer som många

inte har någon som helst möjlighet att klara. Som

framhålls i flera av motionerna kan inte ett

skattesystem accepteras som leder till att människor

får flytta från sina hem till följd av en orimlig

skattebörda.

Eftersom fastighetsbeskattningen i dag ligger på

en för hög nivå finns det möjlighet att uppnå

lättnader genom en successiv sänkning av

skatteuttaget till en mer rimlig nivå. Utöver denna

generella förändring fordras ytterligare åtgärder.

Exempel på sådana åtgärder är att ta bort

klassindelningen närhet till strand för

permanentboende. Ett annat exempel är att man vid

taxeringen skiljer på permanentboende och

fritidsboende i de fall en stor andel av

fastigheterna inom ett värdeområde är

fritidsfastigheter. Genom att på detta sätt förändra

underlaget för beskattningen kommer de högt

uppressade priserna på fritidsfastigheter inte att

slå igenom för de fastboende, och det blir möjligt

för människor att bo kvar i sina hem.

Vad jag nu föreslår innebär att den s.k.

begränsningsregeln för fastighetsskatten inte

behövs. Denna regel har skapat nya marginaleffekter

för låg- och medelinkomsttagare, dvs. för dem som

skall omfattas av systemet, samt inneburit att

skattesystemet blivit väsentligt krångligare.

Dessutom utgör den en förlegad form av

sambeskattning.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad jag framfört.

6. Äkta och oäkta bostadsföretag (punkt 3) – m,

kd, c, fp

av Carl Fredrik Graf (m), Kenneth Lantz (kd),

Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Sven Brus (kd),

Catharina Hagen (m), Rolf Kenneryd (c), Lennart

Kollmats (fp) och Anna Kinberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Sk236, 2001/02:Sk282

yrkande 1, 2001/02:Bo245 yrkande 3, 2001/02:Bo247

yrkandena 8 och 9 och 2001/02:Bo321 yrkande 3 samt

bifaller delvis motionerna 2001/02:Sk282 yrkande 2

och 2001/02:Bo247 yrkande 2.

Ställningstagande

Enligt vår mening är det orimligt att ha ett system

där ett bostadsföretag riskerar att kastas ut och in

i olika regelsystem enbart på grund av ändrade

taxeringsvärden. Vi anser att dagens system för

gränsdragning mellan äkta och oäkta bostadsföretag,

dvs. taxeringsvärdemetoden, måste ändras. Vi

förordar att gränsdragningen även skall kunna göras

på ytbasis. Även andra lösningar bör prövas.

Regeringen bör skyndsamt återkomma till riksdagen

med förslag som undanröjer de nuvarande

gränsdragningsproblemen och som kan ge ökad

stabilitet och förutsebarhet för de boende. I

anslutning härtill bör regeringen även redovisa ett

förslag som innebär att den som bor i ett oäkta

bostadsföretag eller i andelshus, på samma sätt som

den som bor i ett äkta företag, kan medges uppskov

med beskattningen vid bostadsbyte.

När det gäller äkta bostadsföretag anser vi att

den dubbla beskattningen, som kombinationen av

fastighetsskatt och schablonbeskattning utgör, bör

upphöra.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

7. Fastigheter i utlandet (punkt 4) – m, kd

av Carl Fredrik Graf (m), Kenneth Lantz (kd),

Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Sven Brus (kd),

Catharina Hagen (m) och Anna Kinberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om fastigheter i

utlandet. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2001/02:Sk251, 2001/02:Sk295 och 2001/02:Sk333

yrkande 1.

Ställningstagande

Privatpersoner som äger fastigheter i utlandet

betalar svensk förmögenhetsskatt och fastighetsskatt

för fastigheten och får härvid avdrag för den

fastighetsskatt som erlagts i utlandet. År 1999

fanns det uppgifter om att ca 8 755 svenskar ägde

fastighet i utlandet. Intäkterna från dessa

fastigheter beräknas till 26 miljoner kronor.

Granskningen som sker helt manuellt är svår och

tidsödande. Möjligheten att kontrollera sådana

fastighetsinnehav är inte heller stora.

Med hänsyn till att beskattningen av dessa

fastigheter kanske inte ens ger någon

nettointäkt för statskassan och att det

överhuvudtaget torde vara svårt att

upprätthålla en rättvis och likformig

beskattning när kontrollmöjligheterna är så

förhållandevis outvecklade anser vi att det

enda rimliga är att beskattningen av dessa

fastighetsinnehav slopas. Vi anser också att

det är principiellt fel att Sverige tar ut

fastighetsskatt på fastigheter som redan är

ålagda beskattning i det land där

fastigheten är belägen. Regeringen bör

snarast återkomma med en utvärdering av

effekterna av ett borttagande av skatten på

en i utlandet belägen privatbostad. Detta

bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

8. Tomträtt (punkt 5) – m, kd

av Carl Fredrik Graf (m), Kenneth Lantz (kd),

Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Sven Brus (kd),

Catharina Hagen (m) och Anna Kinberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om skattskylighet

för fastigheter som innehas med tomträtt. Därmed

bifaller riksdagen delvis motionerna 2001/02:Sk278

och 2001/02:Sk333 yrkande 2.

Ställningstagande

I likhet med motionärerna anser vi att det är svårt

att hitta något motiv för att någon skall vara

skyldig att betala skatt för en fastighet som han

eller hon inte äger. En tomträttsinnehavare har ju

endast en nyttjanderätt – tomträtt – till marken.

Desto svårare att finna ett motiv blir det när det

dessutom rör sig om en skatt som baseras på ett

tänkt marknadsvärde för en tomt som den

skattskyldige inte kan sälja då den är upplåten med

tomträtt. Det är enligt vår mening en principiellt

oriktig ordning. Det enda rimliga är naturligtvis

att den som äger en fastighet också betalar den

skatt som belöper på fastigheten. Frågan om detta

förhållande kommer att påverka tomträttsavgälden är

något som inte i sig bör påverka de skatterättsliga

principer enligt vilka fastighetsskatten tas ut. Det

anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

9. Energisparåtgärder (punkt 6) – kd, fp

av Kenneth Lantz (kd), Sven Brus (kd) och Lennart

Kollmats (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om

energisparåtgärder. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2001/02: Sk488 yrkande 6, 2001/02:Sk492

och 2001/02:N371 yrkande 13 samt bifaller delvis

motionerna 2001/02:Sk273 och 2001/02:Sk357.

Ställningstagande

Förutom de principiella invändningar som enligt vår

mening kan resas mot fastighetsskatten som sådan

innehåller beskattningen enskilda moment som också

de kan starkt ifrågasättas. En sådan brist är de

orimliga effekter på fastighetsskatten som

energibesparande och andra

energihushållningsåtgärder kan ge upphov till.

Den som i dag investerar i anläggningar som sparar

energi eller som på annat sätt bidrar till att

hushålla med våra resurser får med automatik ett

höjt taxeringsvärde och därmed också höjd

fastighetsskatt. Den som genomför åtgärder som ur

ett långsiktigt hushållningsperspektiv är önskvärda

kommer därmed att straffas för detta. Det är

naturligtvis inte rimligt. Även skattesystemet måste

självfallet medverka till – och inte motverka – att

energibesparande eller i övrigt miljöförbättrande

åtgärder kommer till stånd. I enlighet med vad som

anförs i motionerna bör därför reglerna för

fastighetsbeskattningen ändras så att

miljöförbättrande åtgärder av olika slag inte

motverkas i skattehänseende. Fastighetsbeskattningen

måste i stället utformas så att sådana åtgärder

gynnas eller åtminstone så att skatteeffekten är

neutral.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi nu framfört.

10. Kapitalvinstbeskattning vid avyttring av

fastighet (punkt 8) – c

av Rolf Kenneryd (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om

kapitalvinstbeskattning vid avyttring av fastigheter

som ägts under en lång tid. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Sk472 yrkande 1 och avslår

motionerna 2001/02:302 och 2001/02:Sk472 yrkande 2.

Ställningstagande

Kapitalvinstbeskattningsreglerna vid avyttring av

fastighet som innehafts under en lång tid är mycket

komplicerade bl.a. på grund av de krav på utredning

om vad som hänt under innehavstiden. För att kunna

göra en korrekt kapitalvinstberäkning krävs i

förekommande fall uppgifter under en femtioårsperiod

om bl.a. förbättringsarbeten, värdeminskningsavdrag,

tillköp etc. Utredningsarbetet försvåras dessutom av

att fastighetstaxeringsreglerna ändrats, vilket

medför indentifikationsproblem vid fastställande av

ingångsvärden på grundval av visst års

taxeringsvärde. En annan svårighet är att

kommunindelningen i flera fall har ändrats.

Jag vill i detta sammanhang erinra om det löfte

som dåvarande finansministern gav 1967 och som gick

ut på att långa fastighetsinnehav – tio år eller mer

– inte skulle drabbas av en skatteskärpning.

Tekniken för att detta inte skulle ske var

införandet av indexuppräkningen av anskaffnings-

kostnaden och ett fast avdragsbelopp på 3 000 kr per

år. Detta löfte gällde fram till 1980, men har

därefter successivt urholkats bl.a. genom

förskjutningar av indexuppräkningen. Från och med år

2000 har indexupp-räkningen helt upphört. Den låga

skattesatsen kompenserar dessa fastig-hetsägare bara

i någon mån för inflationen.

Vad jag nu anfört visar på nödvändigheten av att

göra en översyn av reglerna om beskattning av

kapitalvinst vid avyttring av fastigheter som under

en lång tid ägts av en fysisk person. Långvariga

fastighetsinnehav måste få rimliga

beskattningsregler både vad gäller beskattningens

höjd och beträffande vilka uppgifter som skall

behöva lämnas för vinstberäkningen. Jag anser att

det bör övervägas att som ett alternativ till

huvudregeln få beräkna den skattepliktiga

kapitalvinsten till viss procent av köpeskillingen

vid avyttringen, t.ex. 25 % för

privatbostadsfastigheter och 40 % för

näringsfastigheter.

Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

11. Arvs- och gåvoskatt (punkt 9) – m

av Carl Fredrik Graf (m), Marietta de Pourbaix-

Lundin (m), Catharina Hagen (m) och Anna Kinberg

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om att avskaffa

arvs- och gåvoskatten. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2001/02:Sk264 yrkande 2, 2001/02:Sk470

och 2001/02:L214 yrkande 5, bifaller delvis

motionerna 2001/02:Sk298, 2001/02:Sk328,

2001/02:Sk481 och 2001/02:Fi285 yrkande 17 samt

avslår motion 2001/02:

Sk264 yrkande 1.

Ställningstagande

För den förutseende medborgaren finns det olika mer

eller mindre komplicerade sätt att planera

arvskiftet så att skatten minimeras. Men ett

skattesystem som ger de i skattelagarna bevandrade

eller de som kan köpa kunskap om skattesystemet en

sådan fördel i förhållande till vad vanliga

medborgare kan uppnå är enligt vår uppfattning inte

acceptabelt.

Arvsskattens negativa effekter har på senare tid

fått ökad aktualitet inte minst genom värdenedgången

på börsen och de på många håll höjda

taxeringsvärdena på fastigheter. Arvs- och

gåvoskatten försvårar också generationsskiften i

familjeföretag och kan innebära att ingen av

arvingarna kan driva företaget vidare. I kombination

med övriga kapitalinkomstskatter är arvs- och

gåvoskatten en viktig orsak till kapitalflykten från

Sverige.

I Sverige har vi på arv och gåva mycket låga

skattefria belopp samt höga skattesatser jämfört med

flertalet andra länder inom OECD och EU.

Det kapital som beskattas efter ett dödsfall har

tidigare beskattats både två och tre gånger. Det kan

ha varit fråga om inkomstskatt, avkastningsskatt,

förmögenhetsskatt och kapitalvinstskatt. Av den

offentliga sektorns totala skatteintäkter på drygt 1

100 miljarder kronor utgör arvs- och gåvoskatten 2,7

miljarder kronor. Ovanpå detta kommer att

skattemyndigheternas administration är i förhållande

till intäkterna krånglig och dyr.

Vi anser att arvsskatten är orättfärdig och

konfiskatorisk och att den därför på sikt måste

avskaffas. För att inte egendom skall ges bort före

ägarens frånfälle är även gåvor belagda med skatt.

Även denna skatt måste avskaffas.

I avvaktan på att arvsskatten helt avvecklas är

det nödvändigt att åtgärder vidtas för att undvika

de orimliga effekter som uppstår i situationer med

vikande ekonomi. Det bör övervägas att införa en

alternativ värdetidpunkt för tillgångar som sjunkit

i värde efter dödsfallet så att arvingarna får

möjlighet att välja vid vilken tidpunkt värderingen

skall ske. Även andra lösningar bör prövas. De på

många håll kraftigt höjda taxeringsvärden visar

också på behovet av snabbt ändrade regler när det

gäller arvsskatt på fastigheter.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att det är

nödvändigt att den aviserade utredningen inte endast

ser över arvs- och gåvobeskattningen vad gäller

fastigheter och värdering av aktier utan också ser

över en lösning som innebär att arvs- och

gåvoskatten helt slopas. Vi vill understryka vikten

av att utredningsarbetet bedrivs skyndsamt.

Vad som ovan anförts bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

12. Förmögenhetsskatt (punkt 10) – m, kd, c, fp

av Carl Fredrik Graf (m), Kenneth Lantz (kd),

Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Sven Brus (kd),

Catharina Hagen (m), Rolf Kenneryd (c), Lennart

Kollmats (fp) och Anna Kinberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om att successivt

slopa förmögenhetsskatten. Därmed bifaller riksdagen

delvis motionerna 2001/02:Sk288 yrkande 5 delvis,

2001/02:Sk315 yrkande 3, 2001/02:Sk368 yrkande 2,

2001/02:Sk389 yrkande 3 delvis, 2001/02:Sk393,

2001/02:Sk480 yrkande 6, 2001/02:Sk487 yrkande 5 och

2001/02:Sk491 yrkande 3 samt avslår motion

2001/02:Sk458.

Ställningstagande

Förmögenhetsskatten är en extraskatt på

kapitalavkastning och motverkar den nödvändiga

kapitalbildningen. Ett mångfasetterat näringsliv

under omstruktu-rering behöver riskkapital, och det

är viktigt att så stora delar av befolkningen som

möjligt deltar i kapitaluppbyggnaden.

Tillsammans med andra ägarskatter bidrar

förmögenhetsskatten till att Sverige ligger i topp

vad gäller skattebelastningen på ägande. I Tyskland,

Finland, Danmark och flertalet övriga länder inom

OECD har förmögen-hetsbeskattningen redan

avvecklats.

Av den offentliga sektorns totala skatteintäkter

på drygt 1 100 miljarder kronor utgör

förmögenhetsskatten 5 miljarder kronor.

Förmögenhetsskatten är godtycklig. Många av de

största ägarna betalar inte förmögenhetsskatt för

sitt aktieinnehav, medan andra inkomsttagare med

småhus nu kan tvingas lämna sina hem på grund av

kombinationen av fastighetsskatt och förmögen-

hetsskatt. Av den totala förmögenhetsbeskattningen i

Sverige består mer än hälften av

förmögenhetsbeskattning av egna hem, vilka redan

beskattats med bl.a. fastighetsskatt.

Vi anser att förmögenhetsskatten skall avvecklas

genom en successiv utfasning och med slopad

sambeskattning som ett första steg.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi ovan anfört.

13. Sambeskattning av förmögenhet (punkt 11) –

m, kd, c, fp

av Carl Fredrik Graf (m), Kenneth Lantz (kd),

Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Sven Brus (kd),

Catharina Hagen (m), Rolf Kenneryd (c), Lennart

Kollmats (fp) och Anna Kinberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om att avskaffa

sambeskattningen av förmögenhet. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Sk245, 2001/02:Sk306,

2001/02:Sk311, 2001/02:Sk360, 2001/02:Sk480 yrkande

7, 2001/02:L322 yrkande 2 och bifaller delvis

motionerna 2001/02:Sk211, 2001/02:Sk389 yrkande 3

delvis och 2001/02:A228 yrkande 3.

Ställningstagande

Den skattepliktiga förmögenheten beräknas bl.a.

gemensamt för makar som sammanbott större delen av

beskattningsåret. Med makar jämställs de som utan

att vara gifta bor tillsammans och har eller har

haft barn eller tidigare varit gifta med varandra.

Samboende utan barn sambeskattas inte.

I praktiken innebär detta att två personer eller

t.ex. ett samboende par utan barn kan förlora flera

tusen kronor per år om de gifter sig eller om de

skaffar barn. Den orättvisa som sambeskattningen

leder till beroende på valet av samlevnadsform är

oacceptabel.

Sambeskattningen innebär dessutom betydande

kontrollproblem för skattemyndigheterna.

Riksdagen beslutade under hösten om en ytterligare

höjning av fribeloppen men sambeskattningen kvarstår

och det gör också den olikhet i beskattningen som

gällde tidigare. Den har till och med förstärkts.

Ett sambopar kan ha en sammanlagd förmögenhet på 3

miljoner kronor utan att drabbas av

förmögenhetsskatt eftersom de beskattas var för sig.

Ett gift par däremot kan maximalt ha 2 miljoner

kronor i förmögenhet innan förmögenhetsskatten slår

till. Detta är naturligtvis en helt oacceptabel

diskriminering av gifta par.

Som vi tidigare framhållit måste utgångspunkten

vara att skyldigheter och rättigheter mot samhället

skall vara individuella, och vi anser därför att den

enda rimliga lösningen är att den föråldrade

sambeskattningen av makar och andra sambeskattade

par nu slopas så att parterna i en sådan relation

kan erkännas som självständiga individer även av

skattemyndigheterna. Regeringen bör återkomma till

riksdagen med ett förslag som innebär att

sambeskattningen av makar slopas.

Vad vi anfört om att sambeskattningen bör

avskaffas bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden.

Attraktiva områden (punkt 2) – m

av Carl Fredrik Graf (m), Marietta de Pourbaix-

Lundin (m), Catharina Hagen (m) och Anna Kinberg

(m).

I många attraktiva kustområden och

skärgårdskommuner leder de ökade taxeringsvärdena

till att många permanentboende tvingas sälja sina

hus till icke åretruntboende. Nya fastboende får

svårt att etablera sig där. Detta leder till

befolkningsminskning, lägre skatteuttag, försämrad

service i form av nedlagda skolor, vårdcentraler

m.m. Hela det utbud som finns av service i form av

affärer m.m. blir till slut hotat. För att rädda

landsbygden och bevara möjligheterna till

åretruntboende är det ytterst angeläget att

fastighetsskatten avskaffas. I avvaktan på att så

sker återgår vi till de taxeringsvärden som gällde

1997, sänker skattesatsen och minskar underlaget.

Underlaget skall utgöras av byggnadsvärdet och

endast halva markvärdet. Därigenom löser man till

betydande del de problem som finns i attraktiva

områden.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna

motionstiden

2001/02:Fi285 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen

anförs om förändringar i arvsskatten.

2001/02:Sk207 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om sänkta skatter i Sverige.

2001/02:Sk211 av Inger René och Karin Falkmer (m):

Riksdagen beslutar att slopa sambeskattning av

förmögenhet i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2001/02:Sk220 av Margareta Cederfelt (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att fastighetsskatten

omgående skall avskaffas.

2001/02:Sk236 av Ulla-Britt Hagström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att dubbelbeskattningen av

bostadsrätter upphör.

2001/02:Sk245 av Henrik Westman (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att avskaffa

sambeskattningen av förmögenheter.

2001/02:Sk251 av Henrik Westman (m):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

som innebär att svensk fastighetsskatt avskaffas på

fastigheter i utlandet.

2001/02:Sk264 av Anita Sidén och Cecilia Magnusson

(m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ingångsvärdet vid

reavinstbeskattningen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avskaffa

arvsskatten.

2001/02:Sk273 av Ola Karlsson och Per-Samuel Nisser

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i motionen om att undanta

energisparande åtgärder från fastighetsskatt.

2001/02:Sk277 av Åsa Torstensson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att skilja

permanentboende från fritidsboende.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om borttagandet av

belägenhetsfaktorn för permanentboende.

2001/02:Sk278 av Carl-Erik Skårman (m):

Riksdagen beslutar att till dess fastighetsskatten

har avskaffats skall fastighetsskatt betalas av

fastighetsägaren och endast för den fastighet eller

den del av fastighet han eller hon äger.

2001/02:Sk282 av Rigmor Stenmark (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en översyn av

skatteregler för s.k. oäkta bostadsrätt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

bostadsrättsmäklares informationsansvar.

2001/02:Sk288 av Bo Lundgren m.fl. (m):

5. Riksdagen beslutar att successivt ta bort

fastighets- och förmögenhets-skatterna i enlighet

med vad som i motionen anförs.

2001/02:Sk295 av Kenneth Lantz (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om fastighetsskatt på

utländska fastigheter.

2001/02:Sk298 av Kenneth Lantz och Sven Brus (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en översyn av effekterna på

arvsskatten av de nya taxeringsvärdena på

fastigheter.

2001/02:Sk302 av Marianne Andersson och Birgitta

Carlsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om reavinstbeskattning av

småhus som ägts sedan 1968 och dessförinnan.

2001/02:Sk306 av Mikael Oscarsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om förändring av reglerna för

förmögenhetsbeskattning så att de inte längre

diskriminerar gifta par.

2001/02:Sk311 av Lennart Fridén (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

att de skatteregler som prioriterar en

samlevnadsform framför en annan måste undanröjas.

2001/02:Sk315 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om

fastighetsskattens principiella problem.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om en avveckling

av fastighetsskatten.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om en avveckling

av förmögenhetsskatten.

2001/02:Sk328 av Mikael Oscarsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en översyn av arvsskattens

effekter.

2001/02:Sk333 av Ragnwi Marcelind (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att se över

boskatten på hus i utlandet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utvärdera

skattereglerna på hus med tomträtt.

2001/02:Sk349 av Åsa Torstensson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att tillsätta särskilt

utsedda fastighetsnämndemän.

2001/02:Sk357 av Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om beskattning av

miljöinvesteringar.

2001/02:Sk360 av Ingvar Eriksson och Jan Backman

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att gifta par och sambor

likställs i förmögenhetsskattehänseende.

2001/02:Sk361 av Stefan Hagfeldt (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att fastighetsskatten bör

avskaffas.

2001/02:Sk368 av Henrik Westman (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avskaffa

fastighetsskatten.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avskaffa

förmögenhetsskatten.

2001/02:Sk370 av Lena Olsson och Siv Holma (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att utreda möjligheterna

till en lokal fastighetsskatt eller avgift.

2001/02:Sk389 av Inga Berggren och Ingvar Eriksson

(m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

fastighetstaxeringens och fastighetsskattens

orimliga effekter.

2. Riksdagen beslutar sänka fastighetsskatten i

enlighet med vad som anförs i motionen.

3. Riksdagen beslutar ta bort förmögenhetsskatten i

enlighet med vad som anförs i motionen.

2001/02:Sk393 av Anna Lilliehöök (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att avskaffa

förmögenhetsskatten.

2001/02:Sk446 av Roy Hansson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om avskaffandet av

fastighetsskatten.

2001/02:Sk457 av Per Rosengren m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en snabbutredning när det

gäller taxering av industribyggnader och s.k.

skräddarsydda byggnader och avskrivning av

byggnadsinventarier.

2001/02:Sk458 av Per Rosengren m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om förändringar i

förmögenhetsskatten fr.o.m. inkomståret 2003.

2001/02:Sk470 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om arvsskatten.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om gåvoskatten.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

omedelbara förändringar i reglerna för arvsskatt.

2001/02:Sk472 av Eskil Erlandsson m.fl. (c):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram en

översyn av skattereglerna för beskattning av

reavinst vid avyttring av fastighet som ägs av

fysisk person.

2. Riksdagen beslutar att utan närmare utredning

omedelbart slopa återläggningen av skogsavdrag och

substansminskningsavdrag.

2001/02:Sk480 av Viviann Gerdin (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

fastighetsbeskattningen och dess negativa

konsekvenser för de gamla.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om det konstruerade

taxeringsvärdet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

taxeringsvärden på tomtmarker med byggförbud inom

attraktiva områden är orimligt höga.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att göra

fastighetsskatten kvittningsbar mot inkomstskatt.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

fastighetsägare som saknar inkomst i Sverige skall

betala fastighetsskatt.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

förmögenhetsbeskattningen på boendet upphör.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att sambeskattning

skall upphöra.

2001/02:Sk481 av Per Rosengren m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en översyn av

skattereglerna för ärvd fastighet och värderingsdag

för ärvda aktier.

2001/02:Sk487 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om reformering av

taxering och beskattning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vidare

fastighetsskattesänkningar.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om successivt

avskaffad förmögenhetsskatt.

2001/02:Sk488 av Kenneth Lantz m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en ny statlig

utredning med direktiv att avskaffa den statliga

fastighetsbeskattningen och att utreda

möjligheterna att införa en kommunal

fastighetsavgift på en betydligt lägre nivå än

nuvarande fastighetsskatteuttag och utan koppling

till taxeringsvärdet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stimulera

miljöförbättrande investeringar i fastigheter.

2001/02:Sk489 av Agne Hansson m.fl. (c):

17. Riksdagen beslutar att vid nästa allmänna

fastighetstaxering skilja på taxeringen av

fastigheter för fastboende och fritidsboende i

enlighet med vad i motionen anförs.

18. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om omvandling av fastighetsskatten till

beskattning av en schablonintäkt i enlighet med

vad i motionen anförs.

2001/02:Sk490 av Rolf Kenneryd m.fl. (c):

2. Riksdagen beslutar att minska antalet

värdeområden från dagens 7 300 till ca 2 000

geografiskt sammanhängande värdeområden.

3. Riksdagen beslutar att införa lokala

taxeringsnämnder.

4. Riksdagen beslutar att ändra

fastighetstaxeringslagen så att marknadsvärdet

bestäms med hänsyn till medianvärdet av

referensförvärven inom ett värdeområde.

5. Riksdagen beslutar att vid den allmänna

fastighetstaxeringen 2003 skilja på taxeringen av

fastigheter för fastboende och fritidsboende.

6. Riksdagen beslutar att taxeringsvärdet för de

fastigheter som ingår i referensförvärven sätts

till 75 % av köpeskillingen.

7. Riksdagen beslutar att göra allmän

fastighetstaxering vart sjätte år och en enklare

kontrollvärdering däremellan.

8. Riksdagen beslutar att basen för de taxeringar

som görs vart tredje år skall vara ett medianvärde

av de förvärv som skett under den föregående

treårsperioden.

2001/02:Sk491 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om slopande av

förmögenhetsskatten.

2001/02:Sk492 av Yvonne Ångström och Karin Pilsäter

(fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i motionen om nödvändigheten

av att minska energiåtgången för uppvärmning av

fastigheter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i motionen om vikten av att

energibesparande satsningar inte skall höja

fastigheters taxeringsvärde.

2001/02:L214 av förste vice talman Anders Björck och

Elizabeth Nyström (m):

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring för arvsskattens avskaffande.

2001/02:L322 av Kjell Eldensjö m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om avskaffande av

ekonomiska nackdelar för gifta i förhållande till

samboende.

2001/02:MJ220 av Åke Sandström m.fl. (c):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en skild taxering

av fastigheter för fastboende och fritidsboende.

2001/02:N223 av Gunnar Axén m.fl. (m):

2. Riksdagen beslutar att avskaffa

fastighetsskatten.

2001/02:N224 av Bo Lundgren m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om slopad

fastighetsskatt.

2001/02:N313 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl.

(m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att

avveckla fastighetsskatten.

2001/02:N318 av Birgitta Sellén och Sven Bergström

(c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att göra en

översyn ifall vindkraftverk kan anses som en bygg-

nad som skall fastighetsbeskattas.

2001/02:N319 av Margareta Cederfelt m.fl. (m):

4. Riksdagen beslutar att av regeringen begära

lagförslag om förändringar i skattelagstiftningen

så att bostadsbyggandet i tillväxtregionerna

stimuleras.

2001/02:N371 av Inger Strömbom m.fl. (kd):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om energisparåtgärder

och fastighetsskatt.

2001/02:A228 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

3. Riksdagen beslutar avskaffa sambeskattningen av

makars förmögenhet.

2001/02:Bo245 av Anna Lilliehöök (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att reglerna om

oäkta bostadsföretag ändras.

2001/02:Bo247 av Knut Billing m.fl. (m):

2. Riksdagen beslutar att avskaffa systemet med

schablonintäkt för flerbostadshus och därmed även

skatt på schablonintäkt för flerbostadshus.

8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av gränsdragningsreglerna

mellan äkta och oäkta bostadsföretag.

9. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av reglerna för

reavinstbeskattning och uppskovsreglerna vid

reavinst när det gäller oäkta bostadsföretag.

2001/02:Bo290 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i

motionen anförs om fastighetsbeskattningen.

2001/02:Bo318 av Bo Lundgren m.fl. (m):

5. Riksdagen tillkännager att fastighetsskatten

successivt skall avskaffas.

2001/02:Bo319 av Birgitta Carlsson (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att betrakta

vindkraftverk som inventarier och inte som i dag

belägga dem med fastighetsskatt.

2001/02:Bo320 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd):

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

fastighetsskatten på sikt bör avvecklas och

ersättas av en kommunal fastighetsavgift.

2001/02:Bo321 av Anna Kinberg (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att jämställa

skattereglerna för andelsrätter med dem för

bostadsrätter.

2001/02:Bo325 av Agne Hansson m.fl. (c):

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av sänkta

skatter på boende.