Bet. 2001/02:SKU21

Skatteutskottets betänkande

2001/02:SKU21

Allmänna motioner om avdrag för s.k. sponsring

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet sju

motionsyrkanden som gäller företagens

avdragsmöjligheter i samband med sponsring av

kultur. Utskottet föreslår ett tillkännagivande som

innebär att regeringen bör göra en prövning av

reglerna kring den skattemässiga behandlingen av

utgifter i samband med sponsring och därefter

återkomma till riksdagen i frågan.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad utskottet anför om att regeringen bör göra en

prövning av reglerna kring den skattemässiga

behandlingen av utgifter i samband med sponsring och

återkomma till riksdagen i frågan. Därmed bifaller

riksdagen delvis motionerna 2001/02:Sk241 yrkande 1,

2001/02:Sk309 i denna del, 2001/02:Kr339 yrkande 12,

2001/02: Kr416 yrkande 2, 2001/02:Kr419 yrkande 3

och 2001/02:Kr422 yrkande 68 och avslår motion

2001/02:Sk374.

Stockholm den 21 mars 2002

På skatteutskottets vägnar

Arne Kjörnsberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Arne

Kjörnsberg (s), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Per

Rosengren (v), Kenneth Lantz (kd), Carl Erik Hedlund

(m), Per Erik Granström (s), Marietta de Pourbaix-

Lundin (m), Ulla Wester (s), Marie Engström (v),

Sven Brus (kd), Catharina Hagen (m), Gudrun Lindvall

(mp), Rolf Kenneryd (c), Per-Olof Svensson (s),

Lennart Axelsson (s) och Anna Kinberg (m).

2001/02

SkU21

Redogörelse för ärendet

De motionsyrkanden som utskottet behandlar i

betänkandet har väckts under den allmänna

motionstiden 2001. Motionärernas förslag till

riksdagsbeslut redovisas i bilaga till betänkandet.

Utskottets överväganden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anför om en prövning av

reglerna kring den skattemässiga behandlingen

av utgifter i samband med sponsring och att

regeringen bör återkomma till riksdagen i

frågan.

Gällande bestämmelser

Sponsring används i dagligt tal för att beteckna

ekonomiska bidrag från företag till idrott, kultur

eller annan allmännyttig verksamhet. När ett företag

har haft utgifter för sponsring måste avdragsrätten

bedömas utifrån de bestämmelser som gäller för

driftskostnader i allmänhet. Huvudregeln, som finns

i 16 kap. 1 § inkomstskattelagen (IL), säger att

utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster

skall dras av som kostnad. Samma kapitel innehåller

ett antal bestämmelser som preciserar omfattningen

av avdragsrätten för vissa typer av utgifter. Som

exempel kan nämnas utgifter för representation,

utgifter för forskning och utveckling, bidrag eller

avgifter till vissa stiftelser och organisationer,

utgifter för resor med egen bil och ökade

levnadskostnader i samband med tjänsteresor. För

sponsorbidrag finns inga regler utöver huvudregeln.

En principiellt viktig inskränkning i

avdragsrätten för utgifter är förbudet i 9 kap. 2 §

IL att dra av sina levnadskostnader och liknande.

Denna regel gäller generellt och inte bara för

näringsverksamhet. Av lagtexten framgår uttryckligen

att gåvor räknas som sådana utgifter som inte får

dras av vid inkomsttaxeringen.

Regeringsrätten har i domar den 10 april 2000

bedömt avdragsyrkanden för sponsorbidrag (mål nr

2677–2684-1998 och 2982-1996). Rättsfallen illu-

strerar hur regelsystemet tillämpas för att avgränsa

den del av ett sponsorbidrag som inte kan dras av

vid taxeringen som omkostnader i sponsorns verk-

samhet. Det ena fallet gällde sponsring av Kungliga

Teatern AB (Operan). Regeringsrätten ansåg att de

yrkade avdragen inte kunde underkännas på den

grunden att sponsorersättningen inte utgjorde en

omkostnad för intäkternas förvärvande och

bibehållande. Förbudet mot avdrag för gåva ansågs

inte uppställa något hinder mot avdragsrätt då den

som erhållit sponsorersättning utfört

motprestationer och värdet av dessa svarade mot

ersättningen. En motprestation kan bestå inte bara

av direkta tjänster utan också av tjänster som mer

indirekt kommer sponsorn till godo. Sponsorbidraget

berördes därför inte av förbudet mot avdrag för

gåvor till den del det kunde hänföras till lokal-,

representations-, personal- eller reklamkostnader. I

Regeringsrättens domar slås vidare fast att det kan

t.ex. finnas så stark anknytning mellan sponsorns

och mottagarens verksamheter att en av sponsringen

möjliggjord ökning av den av mottagaren bedrivna

verksamheten bör utesluta en tillämpning av

avdragsförbudet för gåvor. Enbart den omständigheten

att sponsringen är ägnad att förbättra sponsorns

goodwill och därigenom kan vara kommersiellt

motiverad innebär enligt Regeringsrätten inte i sig

att sponsringen förlorar sin karaktär av gåva.

Motioner

Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) anser i motion Sk241

yrkande 1 att gällande rätt är oklar och föråldrad

och att Regeringsrättens dom om sponsring av Operan

har haft en negativ inverkan på en fortsatt

utveckling av samarbetet mellan kulturinstitutioner

och näringslivet. Det är viktigt att gränsen för

sponsringskostnader är exakt i förhållande till

gåva, eftersom skattelagstiftningen innehåller

förbud för avdrag för gåva. Dock bör all sponsring

betraktas som avdragsgill marknadsföring. Lagtexten

måste enligt motionen vara tydlig så att det framgår

att sponsringskostnaden är en avdragsgill kostnad

under förutsättning att sponsorn erhåller en

motprestation direkt eller indirekt.

I motion Sk309 i denna del av Henrik S Järrel (m)

anförs att det från företagshåll ofta uttrycks

önskemål om att sponsra kultur, precis som många

företag finansierar idrott i olika former, men att

detta hindras av skattereglerna. Enligt motionen

måste reglerna harmonisera med motsvarande regler

vad gäller t.ex. idrott.

I motion Sk374 av Tasso Stafilidis m.fl. (v)

anförs att de föreningar och institutioner som

mottar belopp genom sponsring borde slippa att

betala skatt för det och att företagen inte borde

kunna dra av beloppet i deklarationen. Reglerna för

sponsring av kultur bör enligt motionen också göras

tydligare för att

kulturinstitutionerna/kulturgrupperna inte skall

befinna sig i underläge jämfört med företagen.

Enligt motion Kr339 yrkande 12 av Kent Olsson

m.fl. (m) är det företagsledningen som bäst kan

bedöma värdet för företaget av en sponsring. Regel-

verket bör enligt motionen göras tydligare så att

företag inte avstår från sponsring på grund av

osäkerhet om huruvida skattemyndigheten kommer att

godkänna avdragen eller inte.

För att kultursponsringen skall kunna bli mer

omfattande måste enligt motion Kr416 yrkande 2 av

Inger Davidson m.fl. (kd) skattereglerna göras

tydligare och mer förutsägbara. Regeringsrättens dom

om Operan har skärpt tolkningen av lagen, vilket

försvårar sponsring av kultur. Lagstiftningen måste

också garantera att företagens avdrag för sponsring

av kultur behandlas på ett likvärdigt sätt i hela

landet.

Skattereglerna bör enligt motion Kr419 yrkande 3

av Ana Maria Narti m.fl. (fp) ändras för att

underlätta sponsring av kultur. Att det är lättare

att sponsra sport beror enligt motionärerna på

regeln att indirekta motprestationer (som rätten att

utnyttja namn eller image) bara är avdragsgilla om

det finns en direkt koppling mellan sponsorns

verksamhet och den som blir sponsrad. I

kultursammanhang fungerar inte direkta

motprestationer (som reklamskyltar) lika väl som i

idrottssammanhang.

Eftersom kultursponsring i stor utsträckning är av

imageskapande karaktär kommer kulturen enligt motion

Kr422 yrkande 68 av Matz Hammarström m.fl. (mp) inte

att få del av näringslivets marknadsföringspengar i

samma utsträckning som t.ex. idrotten. Reklamskyltar

och liknande är något som fungerar på idrottsarenor

men knappast i konsertsalar, på teatrar, på museer

och andra liknande institutioner. Den

oförutsägbarhet som finns i dag måste enligt

motionen undanröjas genom en lagändring.

Utskottets ställningstagande

Av den dom i Regeringsrätten som flera motionärer

hänvisar till framgår att det sponsringsavtal med

Operan som var aktuellt i målet omfattade utgifter

som ansågs vara avdragsgilla som lokal-,

representations-, personal- och reklamkostnader, men

också belopp som utgjorde ett mer allmänt stöd av

Operans verksamhet. Dessa senare utgifter ansågs

vara gåva med hänsyn till att det saknades en

anknytning mellan företagets och Operans

verksamheter. Regeringsrätten uppskattade den

avdragsgilla delen till omkring hälften av det

totala beloppet eftersom det inte var möjligt att

med någon större grad av precision fastställa hur

sponsorersättningen fördelade sig på avdragsgilla

respektive icke avdragsgilla utgifter.

Målet i Regeringsrätten visar att ett avtal om

sponsring in i minsta detalj kan reglera frågor som

i skattehänseende måste bedömas med ledning av flera

paragrafer i inkomstskattelagen. En särreglering för

sponsring skulle för det första behöva utformas så

att andra regler i inkomstskattelagen, t.ex.

avdragsbegränsningarna för representation, inte

åsidosätts genom att kostnaderna dras av som

sponsorbidrag och så att det inte heller sker en

uppluckring av förbudet mot att dra av gåvor. Om en

sådan lagstiftning skulle ge företag ett vidare

avdragsutrymme för gåvor än privatpersoner måste,

för det andra, ytterligare särregler övervägas för

att personer som äger företag inte via företaget kan

dra av gåvor som de inte kan få avdrag för vid sin

egen taxering. Riksdagen har vid ett flertal

tillfällen avslagit yrkanden om att införa en

särskild avdragsrätt för sponsring, senast våren

2001 (bet. 2000/01:SkU27).

Sponsring av idrott och kultur ingår allt oftare i

företagens marknadsföring. Inte minst i

internationella sammanhang anses kultursponsring

vara ett effektivt stöd i företags marknadsföring

mot olika målgrupper. Det är därvid svårt att visa

på den direkta kopplingen mellan företaget och den

sponsrade institutionen, men detta faktum motsäger

inte att företagets sponsring tillkommit för att öka

dess intäkter. Med hänsyn till den kritik av

skatteregler och praxis som förs fram i de nu

aktuella motionerna finns det enligt utskottets

mening anledning för regeringen att pröva om

inkomstskattelagens regler har en alltigenom

ändamålsenlig utformning när det gäller avdrag för

utgifter i samband med sponsring. Det har bl.a.

framhållits att sponsring som är ägnad att förbättra

ett företags image i en kundgrupp inte beaktas

tillräckligt i gällande rätt. Regeringen bör även

pröva om reglerna behöver göras tydligare för att

det skall vara lättare att i förväg bedöma den

skattemässiga behandlingen av en sponsring. En

utgångspunkt för prövningen bör vara att reglerna

skall vara neutrala med avseende på vilket ändamål

som sponsringen avser, och undersökningen bör belysa

om även en indirekt koppling mellan sponsorns och

sponsormottagarens verksamheter skulle kunna

godkännas. Det bör också vara en utgångspunkt att

principen om avdragsförbud för gåvor skall ligga

fast. Regeringen bör så snart det kan ske återkomma

till riksdagen och redovisa resultatet av sitt

arbete samt lämna eventuellt förslag till lagänd-

ringar.

Utskottet förordar att riksdagen beslutar att

tillkännage för regeringen vad utskottet här anfört.

Detta innebär att motionerna Sk241 yrkande 1, Sk309

i denna del, Kr339 yrkande 12, Kr416 yrkande 2,

Kr419 yrkande 3 och Kr422 yrkande 68 delvis

tillstyrks. Motion Sk374 avstyrks.

Särskilt yttrande

av Gudrun Lindvall (mp).

Från Miljöpartiets sida har vi framhållit att

skattereglerna missgynnar kultursponsring i

förhållande till annan typ av sponsring och att de

problem som uppkommer på grund av detta måste rättas

till. Jag tycker att det är tillfredsställande att

skatteutskottet har tagit fasta på kritiken och nu i

fullständig enighet föreslår ett tillkännagivande

till regeringen som förhoppningsvis skall lösa det

här problemet. Utskottet har inte tagit ställning

för någon specifik lösning, men jag vill framhålla

att en ändrad lagtext i enlighet med vad som

diskuteras i Miljöpartiets motion Kr422 enligt min

mening borde kunna vara en sådan lösning. Jag

förutsätter därför att det förslaget prövas i det

arbete som regeringen nu får riksdagens uppdrag att

utföra.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna

motionstiden

2001/02:Sk241 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om sponsring av konst

och kultur.

2001/02:Sk309 av Henrik S Järrel (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om tydliga harmoniserade

avdragsregler för kultursponsring, såvitt avser

avdragsrätt vid sponsring (delyrkande 2).

2001/02:Sk374 av Tasso Stafilidis m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ändring av reglerna om

sponsring av kultur.

2001/02:Kr339 av Kent Olsson m.fl. (m):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om avdragsrätt för

sponsring.

2001/02:Kr416 av Inger Davidson m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om nya regler för

kultursponsring.

2001/02:Kr419 av Ana Maria Narti m.fl. (fp):

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av skatteregler för att

underlätta sponsring av kultur.

2001/02:Kr422 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

68. Riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag till ny lagtext där begreppet sponsring

definieras i enlighet med vad som anförs i motionen.