Bet. 2001/02:SKU3

Skatteutskottets betänkande

2001/02:SKU3

En begränsningsregel för fastighetsskatten, m.m.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en

begränsningsregel för fastighetsskatten och

avstyrker de motioner som väckts i ärendet.

Reservationer har avgivits av m, kd och fp och ett

särskilt yttrande av c.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs

under Utskottets överväganden föreslår utskottet att

riksdagen fattar följande beslut.

1. En regel om att begränsa

fastighetsskatten genom skattereduktion,

m.m.

Riksdagen antar de i proposition 2001/02:3

framlagda förslagen till

1. lag om skattereduktion för fastighetsskatt med

den ändringen att orden ”9 och 10 §§” byts ut mot

orden ”10 och 11 §§” i 9 § och att ikraftträdan-

debestämmelsen får följande lydelse: ”Denna lag

träder i kraft den 15 december 2001 och tillämpas

första gången vid 2002 års taxering”.

2. lag om ändring i skattebetalningslagen

(1997:483) med den ändringen att

ikraftträdandebestämmelsen får följande lydelse:

”Denna lag träder i kraft den 15 december 2001”.

Därmed bifaller riksdagen propositionen 2001/02:3

i denna del och avslår motionerna 2001/02:Sk5,

2001/02:Sk6 yrkande 1, 2001/02:Sk7 yrkande 1 och

2001/02:Sk8 yrkande 1.

Reservation 1 (m) - delvis

Reservation 2 (kd) - delvis

Reservation 3 (fp) - delvis

2. Övriga frågor

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk6

yrkandena 2–5, 2001/02:Sk7 yrkande 2 och

2001/02:Sk8 yrkande 2.

Reservation 1 (m) - delvis

Reservation 2 (kd) - delvis

Reservation 3 (fp) - delvis

Stockholm den 13 november 2001

På skatteutskottets vägnar

Arne Kjörnsberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Arne

Kjörnsberg (s), Carl Fredrik Graf (m), Anita

Johansson (s), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Per

Rosengren (v), Kenneth Lantz (kd), Carl Erik Hedlund

(m), Per Erik Granström (s), Marietta de Pourbaix-

Lundin (m), Lena Sandlin-Hedman (s), Marie Engström

(v), Sven Brus (kd), Gudrun Lindvall (mp), Rolf

Kenneryd (c), Lennart Kollmats (fp), Stig Rindborg

(m) och Lennart Axelsson (s).

2001/02

SkU3

(prop. 2001/02:3)

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I budgetpropositionen för år 2001 (prop. 2000/01:1)

redovisades att det i Regeringskansliet hade

påbörjats ett arbete i syfte att tillskapa regler

för att begränsa uttaget av fastighetsskatt.

Reglerna skall ta sikte på hushåll med låga

inkomster som är bosatta i fastigheter med höga

taxeringsvärden. Reglerna skulle ges retroaktiv

tillämpning fr.o.m. den 1 januari 2001. Inriktningen

på arbetet var att hushåll med normala inkomst- och

förmögenhetsförhållanden inte skulle behöva betala

mer än 6 % av den sammanlagda hushållsinkomsten i

fastighetsskatt. Vidare angavs att bestämmelsen

skulle utformas som en skattereduktionsregel.

Resultatet av detta arbete presenterades i en

promemoria från Finansdepartementet den 9 mars 2001.

Förslaget bygger delvis på ett förslag om en

generellt utformad begränsningsregel som

Fastighetsbeskattningskommittén lade fram i sitt

delbetänkande Begränsad fastighetsskatt, SOU

1999:59. Promemorian har remissbehandlats. Förslagen

i promemorian överensstämmer i stort med det förslag

som regeringen beslutade att remittera till Lagrådet

den 20 juni 2001.

Regeringen har nu återkommit till dessa frågor i

den proposition som utskottet behandlar i det

följande. I förhållande till de remitterade

förslagen har vissa ändringar gjorts som betingas av

att regeringen i budgetpropositionen för 2002 (prop.

2001/02:1) föreslagit att fastighetsskatten för

småhus sänks från 1,2 % till 1,0 % med retroaktiv

verkan fr.o.m. den 1 januari 2001.

I detta ärende har regeringen även föreslagit

vissa korrigeringar i bestämmelserna om

skattebefrielse i lagen (1994:1776) om skatt på

energi. Förslaget har i denna del överlämnats till

finansutskottet för att samordnas med de ändringar i

samma lagrum som föreslås i budgetpropositionen för

2002. Finansutskottet har i betänkande 2001/02:FiU1

tillstyrkt att justeringarna i energiskattelagen

genomförs.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut och de

motioner som har väckts i ärendet framgår av bilaga

1 till betänkandet. De lagändringar som regeringen

föreslår redovisas i bilaga 2.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en begränsningsregel för

fastighetsskatten. Regeln tar sikte på

fastighetsägare och tomträttsinnehavare som bor i

småhus – småhusenheter och småhus med tillhörande

tomtmark på lantbruksenheter. Begränsningen sker

genom skattereduktion. Regeln innebär att

fastighetsskatten efter skattereduktionen – under

vissa förutsättningar – inte skall överstiga 5 % av

den skattskyldiges inkomst. Vid inkomstberäkningen

beaktas också den skattskyldiges förmögenhet på

visst sätt. I förmögenheten räknas inte den aktuella

fastighetens taxeringsvärde in. Reglerna gäller

endast den skattskyldiges permanenta bostad och de

gäller småhus som inte upplåtits med hyres- eller

bostadsrätt. Fritidsfastigheter omfattas inte.

Reglerna är tillämpliga under förutsättning att den

skattskyldiges fastighet har ett taxeringsvärde som

uppgår till minst 280 000 kr. Uppgår den

skattskyldiges inkomster till 600 000 kr eller mer

är reglerna heller inte tillämpliga.

Skattereduktionen kan uppgå till högst 27 200 kr.

Endast fastigheter i Sverige omfattas.

Finns det flera personer i den skattskyldiges

hushåll beräknas inkomsterna gemensamt för den

skattskyldige och andra i samma hushåll. Detsamma

gäller om hushållsmedlemmarna – t.ex. två makar –

äger fastigheten tillsammans. De personer som

sambeskattas vid förmögenhetsbeskattningen anses

ingå i samma hushåll. Särskilda regler finns vid

dödsfall för efterlevande make, sambo, eller

underåriga barn som övertar fastigheten.

Reglerna föreslås träda i kraft den 1 december

2001 och tillämpas första gången vid 2002 års

taxering. Detta innebär alltså att reglerna skall

tillämpas retroaktivt från den 1 januari 2001.

Utskottets överväganden

En regel om att begränsa

fastighetsskatten genom

skattereduktion

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen antar

regeringens förslag till lag om

skattereduktion för fastighetsskatt och

följdändringen i skattebetalningslagen samt

avslår de motioner som väckts i ärendet. När

det gäller motionsyrkandena om frysta

taxeringsvärden, sänkt eller successivt

slopad fastighetsskatt, reducerat underlag

för fastighetsskatten, m.m. hänvisar

utskottet bl.a. till att finansutskottet

nyligen avstyrkt motsvarande yrkanden vid

behandlingen av budgetpropositionen för 2002.

Propositionen

Regeringen föreslår att en skattereduktionsregel

införs som innebär att fastighetsskatten för ett

småhus som utgör den skattskyldiges permanenta

bostad begränsas så att den under vissa

förutsättningar inte överstiger 5 % av inkomsterna.

Utgångspunkten för förslaget är att lindra de

problem som fastighetsskatten kan medföra för vissa

hushåll. Det framhålls särskilt att det finns ett

antal hushåll vilkas inkomster är låga men som

åläggs höga fastighetsskatter. Vidare anges att

detta framför allt gäller fastigheter som ägts under

lång tid och som ligger i attraktiva områden där

marknadsvärdena och därmed taxeringsvärdena stigit

kraftigt. Det kan röra sig om personer som bosatt

sig i attraktiva fritidsområden med höga

taxeringsvärden och där de lokala

inkomstmöjligheterna ofta är begränsade. Syftet med

begränsningsregeln är att åstadkomma en lindring för

hushåll av detta slag.

Den föreslagna regeln är konstruerad så

skattereduktion endast medges om taxeringsvärdet

överstiger 280 000 kr. (Vid denna nivå på

taxeringsvärdet kommer fastighetsskatten att utgöra

5 % av inkomsten för en person som enbart uppbär

folkpension och pensionstillskott). Skatten skall

dock aldrig kunna bli lägre än 2 800 kr när regeln

tillämpas. Den övre gränsen är satt vid ett

taxeringsvärde på 3 miljoner kronor, vilket innebär

att skattereduktion inte medges för den del av

taxeringsvärdet som överstiger detta belopp. Vid en

skattesats på 1,0 % kan skattereduktionen maximalt

uppgå till 27 200 kr [0,01 x 3 000 000 – 280 000)].

En annan konsekvens av regelns konstruktion är att

fastighetsskatten över huvud taget inte kan

reduceras om hushållsinkomsten uppgår till 600 000

kr eller mer.

Hushållsinkomsten föreslås, i de fall

fastighetsägaren inte kan sambeskattas med någon

annan person, utgöras av summan av fastighetsägarens

beskattningsbara förvärvsinkomst och inkomsten av

kapital. Regeringen anser att övervägande skäl talar

för att förhindra en situation där hushåll genom hög

skuldsättning kommer i fråga för begränsningsregeln

och föreslår att underskott i inkomstslaget kapital

inte skall beaktas. Inte heller bör kapitalöverskott

hos en hushållsmedlem kunna kvittas mot underskott

hos andra hushållsmedlemmar. Starka rättviseskäl

talar enligt regeringens mening för att även för-

mögenheter skall beaktas vid beräkning av

hushållsinkomsten. Hushållsinkomsten föreslås ökas

med 15 % av den skattskyldiges beskattningsbara

förmögenhet efter det att taxeringsvärdet på

permanenta bostaden dragits av. Är taxeringsvärdet

högre än tre miljoner kronor får den del av

taxeringsvärdet som överstiger detta belopp inte

dras av. Med beskattningsbar förmögenhet avses den

del av förmögenheten som överstiger fribeloppen, som

år 2001 är 1 miljon kronor för ensamstående och 1,5

miljoner kronor för sambeskattade par. I

budgetpropositionen för 2002 föreslås att

fribeloppen höjs till 1,5 miljoner kronor respektive

2 miljoner kronor.

Finns det fler personer i samma hushåll bör frågan

om skattereduktionens storlek inte bara bero på

fastighetsägarens inkomster utan på hushållets sam-

manlagda inkomster och förmögenheter. I sådant fall

föreslås skatten begränsas till att inte överstiga

5 % av hushållets sammanlagda inkomst och förmö-

genhet. Detsamma föreslås gälla om fastigheten ägs

gemensamt av hushållsmedlemmarna. I ett hushåll

skall enligt propositionen anses ingå de personer

som kan sambeskattas enligt förmögenhetsskattelagen.

Detta innebär att makar som lever tillsammans och

föräldrar med hemmavarande barn skall anses ingå i

samma hushåll liksom sambor som tidigare varit gifta

med varandra eller som har eller har haft barn

tillsammans.

För att underlätta för efterlevande make, sambo

och underåriga att bo kvar i fastigheten i händelse

av makens, sambons eller förälderns bortgång bör

skattereduktion även kunna medges under vissa

förutsättningar vid dödsfall även om den

skattskyldige inte ägt fastigheten under hela året.

Vidare föreslås att skattereduktion under vissa

förutsättningar skall kunna medges dödsboet under

dödsfallsåret och året därefter.

Enligt Finansdepartementets beräkningar kommer

lagförslaget att medföra att omkring 100 000

personer medges skattereduktion.

Motionerna

I motionerna Sk6 yrkande 1 av Bo Lundgren m.fl. (m),

Sk8 yrkande 1 av Kenneth Lantz m.fl. (kd), Sk7

yrkande 1 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) och Sk5 av

Lennart Kollmats och Karin Pilsäter (fp) yrkas

avslag på regeringens förslag om begränsningsregel

för fastighetsskatten. Motionärerna anser att för-

slaget ökar komplexiteten i skattesystemet och

skapar nya marginaleffekter för låg- och

medelinkomsttagare, dvs. de som skall omfattas av

systemet. Dessutom innebär begränsningsregeln en ny

form av sambeskattning, eftersom det inte bara är

fastighetsägarens inkomster som skall vara avgörande

för om rätt till skattereduktion skall föreligga

utan också övriga hushållmedlemmars inkomster och

förmögenheter. I några av motionerna riktas kritik

också mot att förslaget innebär att underskott i

kapital, t.ex. på grund av höga ränteutgifter, inte

påverkar bedömningen av om rätt till skattereduktion

skall föreligga. Andra kritiska synpunkter som förs

fram är att förslaget inte omfattar

fritidsfastigheter, vilket innebär att människors

valfrihet i boendet minskar, och att det

hushållsbegrepp som används i lagförslaget

missgynnar gifta och sambor med barn.

Sammanfattningsvis anser motionärerna att

begränsningsregeln är ett bevis för att

fastighetsbeskattningen är orimlig. Det är

naturligtvis fel på en skatt som fått sådana

orimliga konsekvenser att en särskild regel för att

lindra skatteuttaget för de allra värst drabbade

måste införas.

I motionerna från kd, c och fp hänvisas också till

att respektive parti i särskilda motioner, som

behandlats i samband med budgetpropositionen för år

2002, lagt fram förslag rörande

fastighetsbeskattningen som bl.a. innebär att

regeringens förslag till begränsningsregel inte

behövs.

I motion Sk6 (m) yrkas vidare att

fastighetsskatten successivt skall avskaffas och att

ett första steg är att fastighetsskatt, med verkan

fr.o.m. den 1 januari 2001, inte skall få tas ut på

ett underlag som överstiger 1997 års taxe-

ringsvärden. Motionärerna föreslår därutöver att

fastighetsskatten för småhus sänks till 0,9 % och

till 0,5 % för flerbostadshus år 2002 samt att

endast halva markvärdet skall ligga till grund för

fastighetsskatteuttaget på bostäder (yrkande 2–5).

Även i motion Sk8 (kd) yrkas att taxeringsvärdena

åter fryses och att skatten inte skall få tas ut på

ett underlag som överstiger 1997 års taxeringsvärden

(yrkande 2).

I motion Sk7 (c) föreslås ändringar i

fastighetstaxeringsförfarandet så att en omtaxering

för år 2001 kan göras där marknadsvärdet bestäms med

hänsyn till medianvärdet av referensförvärven inom

ett värdeområde (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Uttaget av fastighetsskatt har sedan år 1996

begränsats genom sänkta skattesatser och genom att

taxeringsvärdena för bl.a. småhus varit frysta under

åren 1997–2000, dvs. någon årlig omräkning av

taxeringsvärdena har inte genomförts. Frysningen

upphörde vid årsskiftet 2000/01. Eftersom priserna

på småhus ökat kraftigt på många håll påverkar detta

taxeringsvärdena. Om de höjda taxeringsvärdena

skulle tillåtas slå igenom fullt ut skulle detta

leda till kraftiga förändringar i fastighets- och

förmögenhetsskatteuttaget i stora delar av landet.

För att motverka sådana effekter har skatten på

småhus sänkts i olika omgångar och nyligen till

1,0 % med retroaktiv verkan fr.o.m. den 1 januari

2001, och fribeloppen i förmögenhetsbeskattningen

har höjts (bet. 2001/02:FiU1). Det skall även nämnas

att inkomstskatten har sänkts för låg- och

medelinkomsttagare. Vidare har en utgångspunkt för

beslutet att låta de omräknade taxeringsvärdena slå

igenom den 1 januari i år varit att en

begränsningsregel för fastighetsskatten införs med

verkan fr.o.m. detta datum. Riksdagen har i samband

med budgetbesluten för 2001 utgått från att en sådan

regel införs. Varken finansutskottet eller

skatteutskottet har gjort någon annan bedömning när

det gäller inkomstberäkningen för budgetåret 2002.

Senare i höst kommer riksdagen att ta ställning

till ett förslag från regeringen om att nuvarande

omräkningsförfarande skall ersättas med en förenklad

fastighetstaxering mitt emellan de allmänna

fastighetstaxeringarna. Därutöver kommer förslag om

att införa en särskild dämpningsregel för att

undvika att den treåriga omräkningsperioden leder

till kraftiga språngvisa höjningar av

taxeringsvärdet att presenteras nästa år.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att

det, trots den kraftiga nedsättningen av

fastighetsskattesatsen och övriga beslutade eller

planerade åtgärder, fortfarande finns behov av att

fullfölja planerna på att ytterligare begränsa

uttaget av fastighetsskatt för hushåll med låga

eller normala inkomst- och förmögenhetsförhållanden

som är bosatta i småhus med höga taxeringsvärden.

Framför allt gäller det ägare till fastigheter som

ägts under lång tid och som ligger i

storstadsområden eller andra attraktiva områden där

marknadsvärdena stigit kraftigt. Detta är också

syftet med den i propositionen nu föreslagna

begränsningsregeln.

Regeringens val av metod går ut på att

begränsningen skall åstadkommas genom en

skattereduktion som innebär att fastighetsskatten

för ett småhus som utgör den skattskyldiges

permanenta bostad begränsas så att den under vissa

förutsättningar inte överstiger 5 % av

hushållsinkomsten. Eftersom avsikten med

begränsningsregeln är att hushåll med låga eller

normala inkomster inte skall få en orimligt hög

fastighetsskatt i förhållande till sina inkomster

anser regeringen att det bör finnas såväl en nedre

som en övre gräns för taxeringsvärdet för att

fastighetsskatten skall kunna reduceras. Förslaget

har i denna del fått en utformning som enligt

utskottets mening är både rimlig och väl ägnad att

tillgodose syftet med begränsningsregeln. Det har

dessutom den fördelen att alltför besvärande

marginaleffekter kunnat undvikas.

I motionerna har kritik riktats bl.a. mot att

förslaget inte omfattar fritidsfastigheter, att

underskott i inkomstslaget kapital inte skall

beaktas vid inkomstberäkningen och att komplexiteten

i skattesystemet ökar. Vidare har motionärerna

påtalat att det hushållsbegrepp som används

missgynnar gifta och sambor med barn.

Med hänsyn till avsikten med begränsningsregeln

finner utskottet det inte påkallat att utvidga

regeln till att omfatta också fritidsfastigheter,

utan anser att endast fastighetsägarens permanenta

bostad skall omfattas, dvs. den fastighet (småhus)

där denne varit bosatt året före taxeringsåret.

Utskottet gör heller inte någon annan bedömning än

regeringen när det gäller vilka inkomster som skall

påverka bedömningen av om rätt till skattereduktion

skall föreligga. Begränsningsregeln ökar förvisso

komplexiteten i skattesystemet. Detta får dock vägas

mot det starka intresset av att lindra de problem

som fastighetsskatten kan medföra för vissa hushåll.

Vid en sådan avvägning får den ökade komplexiteten

godtas. Utskottet vill dessutom påpeka att både

Riksskatteverket och Lagrådet har godtagit

förslaget. Det skall också tilläggas att

propositionens förslag till begränsningsregel är

enklare till sin utformning än det förslag som

remissbehandlats, såtillvida att propositionens

hushållsbegrepp är detsamma som det som gäller i

förmögenhetsskattelagen. Detta innebär att

begränsningsregeln kan tillämpas utan särskild

ansökan.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens

förslag om en begränsningsregel för

fastighetsskatten och avstyrker motionsyrkandena om

avslag på propositionen.

Utskottet vill samtidigt framhålla att

begränsningsregeln innebär en nyhet i

fastighetsskattesystemet, vars tillämpning och

effekter bör följas upp av regeringen. Utskottet

vill också erinra om att regeringen aviserat att

fastighetsbeskattningen skall utredas på nytt och nu

på ett mer förutsättningslöst sätt än tidigare.

Motionsyrkanden om en återgång till frysta

taxeringsvärden, ändrade fastighetsskattesatser,

reducerat beräkningsunderlag och successivt slopad

fastighetsskatt har nyligen avstyrkts av

skatteutskottet och finansutskottet vid behandlingen

av utgiftsramar och beräkningen av statsinkomsterna

(bet. 2001/02:FiU1, SkU1y). Utskottet vidhåller sin

uppfattning och vill dessutom framhålla att

ställningstaganden till genomgripande förändringar

av beskattningen av fastigheter bör anstå i avvaktan

på det nyssnämnda utredningsarbetet. Utskottet

avstyrker följaktligen motionerna Sk6 yrkandena 2–5

och Sk8 yrkande 2. En motion om att marknadsvärdena

skall beräknas enligt en medianvärdesmetod har också

nyligen avslagits av riksdagen (bet. 2000/01:SkU25).

Utskottet finner inte anledning att göra någon annan

bedömning med anledning av nu aktuellt yrkande i

motion Sk7. Även detta yrkande avstyrks.

Lagförslagen

I 9 § förslaget till lag om skattereduktion för

fastighetsskatt hänvisas till bestämmelserna i 9 och

10 §§ i stället för rätteligen till 10 och 11 §§.

Riksdagen bör därför besluta om en ändring av

regeringens lagförslag i enlighet härmed.

Vidare bör riksdagen besluta att flytta fram

ikraftträdandet till den 15 december 2001. Detta

innebär inte någon ändring av förslaget om att

reglerna skall tillämpas retroaktivt från den 1

januari 2001.

Förslaget om ändringar i lagen (1994:1776) om

skatt på energi har utgått ur detta ärende.

Förslaget har överlämnats till finansutskottet för

att samordnas med de ändringar i samma lagrum som

föreslås i budgetpropositionen för 2002.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. En regel om att begränsa fastighetsskatten

genom skattereduktion, m.m. (punkterna 1 och

2) – m

av Carl Fredrik Graf (m), Carl Erik Hedlund (m),

Marietta de Pourbaix-Lundin (m) och Stig Rindborg

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkterna 1

och 2 borde ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om

begränsningsregeln och antar de i proposition

2001/02:3 framlagda förslagen till

1. lag om skattereduktion för fastighetsskatt med

den ändringen att orden ”9 och 10 §§” byts ut mot

orden ”10 och 11 §§” i 9 § och att ikraftträdande-

bestämmelsen får följande lydelse: ”Denna lag träder

i kraft den 15 december 2001 och tillämpas första

gången vid 2002 års taxering”.

2. lag om ändring i skattebetalningslagen

(1997:483) med den ändringen att

ikraftträdandebestämmelsen får följande lydelse:

”Denna lag träder i kraft den 15 december 2001”.

Därmed bifaller riksdagen delvis proposition

2001/02:3 i denna del och motionerna 2001/02:Sk6

yrkande 1, 2001/02:Sk5, 2001/02:Sk7 yrkande 1 och

2001/02:Sk8 yrkande 1.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om

fastighetsbeskattningen. Därmed bifaller riksdagen

delvis motionerna 2001/02:Sk6 yrkandena 2–5 och

2001/02:Sk8 yrkande 2 samt avslår motion 2001/02:Sk7

yrkande 2.

Ställningstagande

Regeringens förslag om en begränsningsregel för

fastighetsskatten banar väg för nya krångliga och

svåra skatteregler. Regeln ökar komplexiteten i ett

redan komplicerat skattesystem och skapar nya

marginaleffekter för låg- och medelinkomsttagare,

dvs. för dem som skall omfattas av systemet. Nya

gränsdragningsproblem uppkommer, som knappast går

att lösa på ett konsekvent och rättvist sätt.

Begränsningsregeln innebär en ny form av

sambeskattning, eftersom det inte bara är

fastighetsägarens inkomster som skall vara avgörande

för om rätt till skattereduktion skall föreligga

utan också övriga hushållsmedlemmars inkomster och

förmögenheter. Förslaget missgynnar således gifta

och sambor med barn. Människors valfrihet i boendet

minskar också eftersom förslaget inte omfattar

fritidsfastigheter utan endast den permanenta

bostaden. Därtill kommer att regeln medför höga

administrativa kostnader och kan utgöra ett

incitament för att i ökad utsträckning lämna

oriktiga inkomst- och förmögenhetsuppgifter till

skattemyndigheterna.

Regeringen har dock ansett att behovet av en

begränsningsregel gör sig gällande med en sådan

styrka att nu redovisade invändningar inte medför

någon annan bedömning än att förslaget skall läggas

fram. Regeringen har därmed medgett att

fastighetsskatten nu fått så orimliga konsekvenser

att något måste göras. I stället för en ordentlig

reformering av systemet med sikte på att avskaffa

fastighetsskatten väljer regeringen att inom ramen

för ett orättfärdigt skattesystem införa en mycket

komplicerad lättnadsregel för de allra värst

drabbade. Vi anser att begränsningsregeln är ett

ytterligare bevis för att fastighetsskatten är

felaktig och att regeringens förslag inte gör

systemet bättre.

Förslaget bör därför enligt vår mening inte

genomföras utan i stället skall fastighetsskatten på

sikt tas bort.

Fastighetsskatten är orättfärdig eftersom den tas

ut utan hänsyn till bärkraft. Skatten har fått

allvarliga konsekvenser för många boende, inte minst

för dem som tvingas flytta från hus och hem.

Fastighetsskatten blir också en specialskatt på

tillväxtregionerna och andra attraktiva områden där

marknadsvärdena och därmed taxeringsvärdena stigit

kraftigt. Som ett första steg mot ett avskaffande av

fastighetsskatten anser vi att taxeringsvärdena

skall frysas på 1997 års nivå så att detta värde

utgör ett tak för underlaget för skatten. Skatten på

småhus skall sänkas till 0,9 % och sedan med 0,1

procentenhet per år. För att minska de regionala

skillnaderna anser vi att endast halva markvärdet

skall ingå i underlaget för fastighetsskatten.

En majoritet i finansutskottet har emellertid

nyligen föreslagit riksdagen att fastställa de

ekonomiska ramar för utgiftsområdena i statsbudgeten

och den beräkning av statens inkomster som

regeringen föreslagit i budgetpropositionen för år

2002. Eftersom detta ställningstagande inte lämnar

utrymme att genomföra våra ovan angivna åtgärder

redan nästkommande budgetår har vi inte möjlighet

att helt fullfölja våra yrkanden. Regeringen bör

dock återkomma till riksdagen med förslag till

lagstiftning i enlighet med det anförda. Med våra

förslag behövs inte någon krånglig regel för att

begränsa uttaget av fastighetsskatt. Detta bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

2. En regel om att begränsa

fastighetsskatten genom skattereduktion,

m.m. (punkterna 1 och 2) – kd

av Kenneth Lantz (kd) och Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkterna 1

och 2 borde ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om

begränsningsregeln och antar de i proposition

2001/02:3 framlagda förslagen till

1. lag om skattereduktion för fastighetsskatt med

den ändringen att orden ”9 och 10 §§” byts ut mot

orden ”10 och 11 §§” i 9 § och att ikraftträdande-

bestämmelsen får följande lydelse: ”Denna lag träder

i kraft den 15 december 2001 och tillämpas första

gången vid 2002 års taxering”.

2. lag om ändring i skattebetalningslagen

(1997:483) med den ändringen att

ikraftträdandebestämmelsen får följande lydelse:

”Denna lag träder i kraft den 15 december 2001”.

Därmed bifaller riksdagen delvis proposition

2001/02:3 i denna del och motionerna 2001/02:Sk8

yrkande 1, 2001/02:Sk5, 2001/02:Sk6 yrkande 1 och

2001/02: Sk7 yrkande 1.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om

fastighetsbeskattningen. Därmed bifaller riksdagen

delvis motionerna 2001/02:Sk8 yrkande 2 och

2001/02:Sk6 yrkande 3 samt avslår motionerna

2001/02:Sk6 yrkandena 2, 4 och 5 och 2001/02:Sk7

yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att uttaget av fastighetsskatt måste

begränsas men dock inte på det sätt som regeringen

föreslår i propositionen. Förslaget om en

begränsningsregel ökar komplexiteten i

skattesystemet och skapar nya marginaleffekter för

låg- och medelinkomsttagare, dvs. för dem som skall

omfattas av systemet. Vidare anser vi att det är

orimligt att så mycket som 5 % av den samlade

hushållsinkomsten löpande skall betalas i

fastighetsskatt för en tillgång som köpts för redan

beskattade pengar. Begränsningsregeln innebär

dessutom en ny form av sambeskattning, eftersom det

inte bara är fastighetsägarens inkomster som skall

vara avgörande för om rätt till skattereduktion

skall föreligga utan också övriga hushållsmedlemmars

inkomster och förmögenheter. Förslaget missgynnar

således gifta par och sambor med barn. Vi finner det

också anmärkningsvärt att underskott i inkomstslaget

kapital, t.ex. på grund av höga ränteutgifter, inte

skall påverka bedömningen av om rätt till skatte-

reduktion skall föreligga.

I stället för att lappa och laga i nuvarande

orättfärdiga fastighetsskattesystem, som drabbar

alla boende oavsett inkomst- och betalningsförmåga,

anser vi att systemet grundligt måste reformeras.

Som ett första steg bör taxeringsvärdena åter frysas

så att skatt inte tas ut på ett underlag som

överstiger 1997 års taxeringsvärden. En sådan åtgärd

skulle motverka de orimliga effekter som regeringens

politik för med sig för många fastighetsägare. På

sikt vill vi avskaffa systemet med statlig

fastighetsskatt och i stället ge kommunerna en

möjlighet att ta ut en fastighetsavgift (på en

betydlig lägre nivå än nuvarande skatt) för täckande

av kostnader för vägunderhåll och liknande.

En majoritet i finansutskottet har emellertid

nyligen föreslagit riksdagen att fastställa de

ekonomiska ramar för utgiftsområdena i statsbudgeten

och den beräkning av statens inkomster som

regeringen föreslagit i budgetpropositionen för år

2002. Eftersom detta ställningstagande inte lämnar

utrymme att genomföra våra ovan angivna åtgärder

redan nästkommande budgetår har vi inte möjlighet

att helt fullfölja våra yrkanden. Regeringen bör

dock återkomma till riksdagen med förslag till

lagstiftning i enlighet med det anförda. Behovet av

en särskild begränsningsregel kommer då att

försvinna. Detta bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

3. En regel om att begränsa fastighetsskatten

genom skattereduktion, m.m. (punkterna 1 och

2) – fp

av Lennart Kollmats (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkterna 1

och 2 borde ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om

begränsningsregeln och antar de i proposition

2001/02:3 framlagda förslagen till

1. lag om skattereduktion för fastighetsskatt med

den ändringen att orden ”9 och 10 §§” byts ut mot

orden ”10 och 11 §§” i 9 § och att ikraftträdande-

bestämmelsen får följande lydelse: ”Denna lag träder

i kraft den 15 december 2001 och tillämpas första

gången vid 2002 års taxering”.

2. lag om ändring i skattebetalningslagen

(1997:483) med den ändringen att

ikraftträdandebestämmelsen får följande lydelse:

”Denna lag träder i kraft den 15 december 2001”.

Därmed bifaller riksdagen delvis proposition

2001/02:3 i denna del och motionerna 2001/02:Sk5,

2001/02:Sk6 yrkande 1, 2001/02:Sk7 yrkande 1 och

2001/02:Sk8 yrkande 1.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i reservationen anförs om

fastighetsbeskattningen. Därmed bifaller riksdagen

delvis motionerna 2001/02:Sk6 yrkande 3 och

2001/02:Sk8 yrkande 2 samt avslår motionerna

2001/02:Sk6 yrkandena 2, 4 och 5 och 2001/02:Sk7

yrkande 2.

Ställningstagande

Folkpartiet anser att det nuvarande systemet för

fastighetsskatt har fått orimliga konsekvenser för

enskilda fastighetsägare. De förslag som regeringen

lagt fram i budgetpropositionen och i den nu

aktuella propositionen är inte tillräckliga för att

råda bot på den orimliga fastighetsskattepolitiken.

Folkpartiet vill grundligt reformera systemet med

sikte på att fastighetsskatten avskaffas. Som ett

första steg mot en grundlig reformering av

fastighetsbeskattningen anser vi att

taxeringsvärdena bör frysas vid den nivå som gällde

under år 2000, utom i de fall där de nya

taxeringsvärdena är lägre, samt att skattesatsen

bestäms till 1,0 % för småhus. Efter en sådan

omläggning bör skattesatserna sänkas successivt i

den takt som samhällsekonomin och andra överväganden

kan medge. Olika boendeformer skall så långt som

möjligt likställas. Regeringens förslag om en

begränsningsregel, som närmast kan liknas vid en

brandkårsutryckning, visar med all tydlighet att den

förda politiken är felaktig. Förslaget ökar

komplexiteten i skattesystemet och försvårar för den

enskilde att på ett rimligt sätt kunna bedöma sin

skatt. Dessutom har förslaget den nackdelen att

marginaleffekterna ökar med 5 procentenheter.

Vi har yrkat avslag på regeringens förslag om en

begränsningsregel för fastighetsskatten. Med vårt

förslag till omläggning och successivt avskaffande

av fastighetsskatten behövs nämligen inte någon

begränsningsregel av det slag som regeringen

föreslår.

En majoritet i finansutskottet har emellertid

nyligen föreslagit riksdagen att fastställa de

ekonomiska ramar för utgiftsområdena i statsbudgeten

och den beräkning av statens inkomster som

regeringen föreslagit i budgetpropositionen för år

2002. Eftersom detta ställningstagande inte lämnar

utrymme för en lösning på fastighetsskatten som vi

nu förordar redan nästa budgetår har vi inte

möjlighet att helt fullfölja vårt yrkande.

Regeringen bör dock återkomma till riksdagen med

förslag till ett reformerat fastighetsskattesystem i

enlighet med vad vi ovan anfört. Behovet av

krångliga lättnadsregler – sådana som den nu

föreslagna – kommer då att försvinna. Detta bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttrande.

Fastighetsbeskattningen – c

av Rolf Kenneryd (c).

Regeringens förslag om att begränsa uttaget av

fastighetsskatt för vissa hushåll som drabbats

särskilt hårt av regeringens politik på

fastighetsskatteområdet bör enligt min mening inte

genomföras. En begränsningsregel av det slag som nu

föreslås skapar nya marginaleffekter för låg- och

medelinkomsttagare, dvs. för dem som skall omfattas

av systemet. Eftersom förslaget innefattar undantag

från vad som annars gäller i fråga om beskattning av

fastigheter och endast skall tillämpas på

fastighetsägare som uppfyller vissa villkor i fråga

om sina ekonomiska förhållanden blir skattesystemet

väsentligt krångligare och nya gränsdragningsproblem

uppkommer. Dessutom innebär förslaget en ny form av

sambeskattning, eftersom det inte bara är

fastighetsägarens inkomster som skall vara avgörande

för om rätt till skattereduktion skall föreligga

utan också övriga hushållsmedlemmars inkomster och

förmögenheter. Förslaget missgynnar således gifta

par och sambor med barn. Sambeskattning är också

omodernt och ojämställt.

Utgångspunkten för Centerpartiets förslag till

skattesänkningar inom bostadsområdet är att

människor skall få lägre boendekostnader och att det

skapas neutralitet mellan olika boendeformer. Vi

anser att regeringen går en onödig omväg när man

försöker lösa problemet med höga taxeringsvärden

genom att sänka skattesatsen och införa särskilda

lättnadsregler för utsatta hushåll. Enligt vår

uppfattning måste taxeringsvärdena åter frysas på

1997 års nivå fram till nästa allmänna

fastighetstaxering. Denna återgång bör ske

retroaktivt fr.o.m. 2001. Därutöver anser vi att

taxeringsförfarandet måste reformeras. Nuvarande

system ger nämligen inte rättvisa och rimliga taxe-

ringsvärden, vilket blivit än mer uppenbart sedan

frysningen av taxeringsvärdena upphörde vid

årsskiftet. Vårt förslag i denna del innebär att

taxeringsvärdena knyts till aktuella marknadsvärden

och att marknadsvärdena bestäms med hänsyn till

medianvärdet av referensförvärven inom ett värde-

område. Köpeskillingar i den undre och övre

kvartilen skall räknas bort. Med denna metod kommer

varken orimligt höga eller mycket låga

köpeskillingar att påverka omräkningen av

taxeringsvärdet för övriga fastigheter i värdeom-

rådet. Taxeringsvärdena blir därigenom mera rättvisa

och rimliga. I övrigt anser vi att fastighetsskatten

bör omvandlas till en schablonintäkt som beskattas

som inkomst av kapital, vilket vi närmare utvecklat

i vårt budgetalternativ för år 2002.

Med vårt förslag kommer uttaget av fastighetsskatt

att bli både lägre och rimligare än vad som nu är

fallet och någon begränsningsregel – sådan som den

nu föreslagna – behövs inte.

En majoritet i finansutskottet har emellertid

nyligen föreslagit riksdagen att fastställa de

ekonomiska ramar för utgiftsområdena i statsbudgeten

och den beräkning av statens inkomster som

regeringen föreslagit i budgetpropositionen för år

2002. Eftersom detta ställningstagande inte lämnar

utrymme för att genomföra våra ovan angivna åtgärder

avstår jag från att fullfölja våra yrkanden som

avser 2002. Vi återkommer i frågan.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Regeringen (Finansdepartementet) föreslår i

proposition 2001/02:3 att riksdagen antar de i

propositionen framlagda förslagen till

1. lag om skattereduktion för fastighetsskatt,

2. lag om ändring i skattebetalningslagen

(1997:483),

3. förslaget har överlämnats till finansutskottet

och behandlas i betänkande 2001/02:FiU1.

Följdmotioner

2001/02:Sk5 av Lennart Kollmats och Karin Pilsäter

(fp):

Riksdagen avslår proposition 2001/02:3 En

begränsningsregel för fastighetsskatten m.m.

2001/02:Sk6 av Bo Lundgren m.fl. (m):

1. Riksdagen avslår propositionen (2001/02:3) vad

gäller förslaget om en begränsningsregel för

fastighetsskatten.

2. Riksdagen beslutar att fastighetsskatten

successivt skall avskaffas.

3. Riksdagen beslutar att fastighetsskatten för

inkomståret 2001 skall beräknas på 1997 års

taxeringsvärden, i de fall dessa är lägre än nu

gällande.

4. Riksdagen beslutar att fastighetsskatten skall

utgå med 0,9 % för småhus och med 0,5 % för

flerbostadsfastigheter år 2002.

5. Riksdagen beslutar att endast halva markvärdet

skall ingå som beräkningsunderlag för

fastighetsskatten.

2001/02:Sk7 av Rolf Kenneryd m.fl. (c):

1. Riksdagen beslutar att avslå förslaget om en

begränsningsregel för fastighetsskatten.

2. Riksdagen beslutar att ändra

fastighetstaxeringslagen så att en omtaxering för

år 2001 kan göras där marknadsvärdet bestäms med

hänsyn till medianvärdet av referensförvärven inom

ett värdeområde.

2001/02:Sk8 av Kenneth Lantz m.fl. (kd):

1. Riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag

om att införa en begränsningsregel för

fastighetsskatten.

2. Riksdagen beslutar att återgå till och frysa

taxeringsvärdena av fastigheter till 2000 års

nivå.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Elanders Gotab, Stockholm 2001