Bet. 2001/02:SOU1

Socialutskottets betänkande

2001/02:SOU1

Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och socialomsorg

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens förslag

beträffande anslagen under utgiftsområde 9

Hälsovård, sjukvård och social omsorg för budgetåret

2002 samt totalt drygt 300 motionsyrkanden från den

allmänna motionstiden 2000 och 2001.

Riksdagen har den 21 november 2001 fastställt

utgiftsramen för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård

och social omsorg för budgetåret 2002 till

31 128 910 000 kr (bet. 2001/02:FiU1, rskr.

2001/02:34 och 35).

I ett antal motioner har framställts yrkanden om

ändringar, huvudsakligen ökningar av enskilda

anslag.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

medelsanvisningar.

Utskottet avstyrker emellertid regeringens förslag

att 100 miljoner kronor av de anslagna medlen under

13:3 Bidrag till hälso- och sjukvård skall förses

med ett särskilt anslagsvillkor av innebörd att de

skall användas för finansiell samordning. Utskottet

tillstyrker därmed en motion (s, v, mp) i

motsvarande del samt föreslår ett tillkännagivande.

Utskottet föreslår även ett tillkännagivande såvitt

gäller fördelningen av statsbidrag till

frivilligorganisationer inom det sociala området

(anslagen 14:7 Folkhälsopolitiska åtgärder och 18:1

Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m.).

Utskottet delar uppfattningen i två motioner, (s)

och (m), att det vore önskvärt med en utbyggd

möjlighet till fördelning av de aktuella bidragen.

Användningsområdet för två anslagsposter bör vidgas

och ses som en helhet fr.o.m. den 1 januari 2002.

Motionerna tillstyrks delvis.

Övriga motioner angående anslagen avstyrks. M-,

kd-, c- och fp-ledamöterna deltar inte i beslutet,

utan har i särskilda yttranden redovisat sina

alternativa budgetförslag m.m.

Vidare tillstyrker utskottet begärda bemyndiganden

samt regeringens lagförslag.

Utskottet behandlar under rubriken Övriga frågor ca

200 motionsyrkanden.

Med anledning av ett antal motionsyrkanden (s, m, v,

kd, fp) rörande bilstöd till handikappade föreslår

utskottet ett tillkännagivande. Regeringen bör

snarast vidta åtgärder för att effektivisera och

förbättra tillämpningen av bilstödet. Utskottet

förväntar sig att regeringen under 2002 återkommer

till riksdagen med en redovisning av vilka åtgärder

som vidtas.

I betänkandet finns 54 reservationer samt

ytterligare ett särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Anslag inom utgiftsområde 9 Hälsovård,

sjukvård och social omsorg

a) Riksdagen anvisar för år 2002 anslag under

utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social

omsorg enligt utskottets förslag i bilaga 4.

Riksdagen bifaller därmed proposition 2001/02:1,

utgiftsområde 9 punkt 9 och avslår

motionsyrkandena som förtecknats i bilaga 5.

b) Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört om särskilt

anslagsvillkor för anslaget 13:3 Bidrag till

hälso- och sjukvård. Riksdagen bifaller därmed

motion 2001/02:Sf375 i denna del.

c) Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört om fördelningen av

statsbidrag till frivilligorganisationer inom det

sociala området. Riksdagen bifaller därmed delvis

motionerna 2001/02:So247 och 2001/02:So428.

2. Bemyndigande angående ramanslag 13:6

Socialstyrelsen samt ramanslag 6:8

Funktionen Hälso- och sjukvård m.m.

Riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2002, i fråga om ramanslaget 13:6 Socialstyrelsen

och ramanslaget, rätteligen, 6:8 Funktionen

hälso- och sjukvård m.m., ingå ekonomiska

förpliktelser som tillsammans inklusive tidigare

åtaganden innebär utgifter på högst 12 000 000 kr

efter år 2002.

3. Bemyndigande angående ramanslag 14:4

Statens folkhälsoinstitut

Riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2002, i fråga om ramanslaget 14:4 Statens

folkhälsoinstitut, ingå ekonomiska förpliktelser

som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter

på högst 74 000 000 kr efter år 2002.

4. Bemyndigande angående ramanslag 16:3

Statsbidrag till särskilt utbildningsstöd

Riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2002, i fråga om ramanslaget 16:3 Statsbidrag

till särskilt utbildningsstöd, ingå ekonomiska

förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden

innebär utgifter på högst 81 000 000 kr efter år

2002.

5. Bemyndigande angående ramanslag 17:1

Stimulansbidrag och åtgärder inom

äldrepolitiken

Riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2002, i fråga om ramanslaget 17:1 Stimulansbidrag

och åtgärder inom äldrepolitiken, ingå ekonomiska

förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden

innebär utgifter på högst 40 000 000 kr efter år

2002.

6. Bemyndigande angående ramanslag 18:2

Statens institutionsstyrelse

Riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2002, i fråga om ramanslaget 18:2 Statens

institutionsstyrelse, ingå ekonomiska

förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden

innebär utgifter på högst 18 000 000 kr efter år

2002.

7. Bemyndigande angående ramanslag 26:2

Forskningsrådet för arbetsliv och

socialvetenskap: Forskning

Riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2002, i fråga om ramanslaget 26:2 Forskningsrådet

för arbetsliv och socialvetenskap: Forskning,

ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive

tidigare åtaganden innebär utgifter på högst

550 000 000 kr efter år 2002.

8. Propositionens lagförslag

Riksdagen antar regeringens förslag till

a) lag om fortsatt giltighet av lagen (1991:1136)

om försöksverksamhet med kommunal primärvård,

b) lag om ändring i lagen (1999:332) om

ersättning till steriliserade i vissa fall.

9. Översyn av tandvårdsförsäkringen

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So220,

2001/02:So226 yrkandena 1-3, 2001/02:So379

yrkandena 2-4, 2001/02:So437, 2001/02:So440,

2001/02:So481, 2001/02:So493, 2001/02:So535,

2001/02:So561, 2001/02:So566 yrkande 24,

2001/02:So573, 2001/02:So589, 2001/02: So600

yrkandena 1 och 2, 2001/02:So607 och

2001/02:So628 yrkande 15.

Reservation 1 (m)

Reservation 2 (kd)

Reservation 3 (c)

Reservation 4 (fp)

10. Tandvård för vissa grupper

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So226

yrkandena 4 och 5, 2001/02:So495 yrkande 9,

2001/02:So551 och 2001/02:So566 yrkande 25.

Reservation 5 (kd)

Reservation 6 (c)

Reservation 7 (mp)

11. Tandvård som led i en

sjukdomsbehandling

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So344

yrkandena 1 och 2 och 2001/02:So583 yrkande 5.

Reservation 8 (v)

12. Biverkningsregister

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So526,

2001/02:So583 yrkande 4 och 2001/02:So636 yrkande

4.

Reservation 9 (v)

Reservation 10 (c)

Reservation 11 (mp)

13. Förbud mot amalgam

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So225

yrkande 1, 2001/02:So226 yrkande 8, 2001/02:So344

yrkandena 4 och 5, 2001/02:So483, 2001/02:So516,

2001/02:So583 yrkandena 6 och 7 och 2001/02:So636

yrkandena 1-3.

Reservation 12 (v)

Reservation 13 (kd)

Reservation 14 (c)

Reservation 15 (mp)

14. Amalgamavskiljare

Riksdagen avslår motion 2001/02:So344 yrkande

3.

15. Amalgams effekter på hälsan

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So225

yrkandena 2 och 3, 2001/02:So562, 2001/02:So583

yrkandena 1 och 2, 2001/02:So612 yrkande 10 och

2001/02:So636 yrkande 8.

Reservation 16 (kd)

Reservation 17 (mp)

16. Tandläkarnas verksamhet

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So226

yrkandena 6 och 7 och 2001/02:So379 yrkande 1.

Reservation 18 (m)

Reservation 19 (c)

17. Subventionerade preventivmedel

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K284

yrkande 10, 2001/02:So210 yrkande 2,

2001/02:So455 och 2001/02:So495 yrkande 21.

18. Nyandlighet

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So514,

2001/02:So587 och 2001/02:So634 yrkandena 17 och

18.

Reservation 20 (fp)

19. Tatuering och piercing

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So475 och

2001/02:So515.

Reservation 21 (v)

20. Högkostnadsskydd

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So388,

2001/02:So489 och 2001/02:So566 yrkande 26.

Reservation 22 (kd, c)

21. Hiv- och aidsprevention

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:U269

yrkande 2, 2001/02:So256 yrkandena 2-4,

2001/02:So260, 2001/02:So372 yrkandena 1, 4 och 7

samt 2001/02:So586.

Reservation 23 (m)

Reservation 24 (kd)

Reservation 25 (c)

22. Klass- och könsmässiga

hälsoskillnader

Riksdagen avslår motion 2001/02:So498

yrkandena 2 och 3.

Reservation 26 (v)

23. Homo-, bi- och transfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L367

yrkande 18, 2001/02:L371 yrkandena 38, 39 och

43-45 samt 2001/02:Ub347 yrkande 4.

Reservation 27 (v)

Reservation 28 (fp)

Reservation 29 (mp)

24. Ungdomar och sexualitet

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K284

yrkandena 11 och 13, 2001/02:So304 yrkande 4,

2001/02:So305 yrkandena 2, 6 och 7, 2001/02:So569

och 2001/02:A226 yrkande 3.

Reservation 30 (kd)

Reservation 31 (c)

25. Statsbidrag till förebyggande arbete

mot alkohol- och narkotikamissbruk

Riksdagen avslår motion 2001/02:So584.

26. Reglerna för statsbidrag till

drogförebyggande verksamhet bland ungdomar

Riksdagen avslår motion 2001/02:So252.

27. Spelberoende

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So269,

2001/02:So273 yrkande 1, 2001/02:So324,

2001/02:So373 yrkandena 1 och 2, 2001/02:So497

yrkande 11, 2001/02:So627 yrkandena 2 och 3 samt

2001/02:Kr428 yrkande 7.

Reservation 32 (v)

Reservation 33 (kd)

Reservation 34 (c)

Reservation 35 (fp)

Reservation 36 (mp)

28. Fastställelse av könstillhörighet

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Ju724

yrkande 12, 2000/01:L441 yrkande 1 och

2001/02:L371 yrkandena 14 och 27.

Reservation 37 (v, mp)

29. Giftiga ormar

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So208,

2001/02:So312, 2001/02:So415, 2001/02:So539 och

2001/02:So590.

30. Kvinnlig könsstympning

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K284

yrkande 12, 2001/02:U204 yrkandena 4-11,

2001/02:U349 yrkandena 9 och 10, 2001/02:Sf394

yrkande 17, 2001/02:So450 yrkandena 1 och 2,

2001/02:So499 yrkande 1, 2001/02:So543 yrkande 1,

2001/02:So591 och 2001/02:So592.

31. Förlängd preskriptionstid

Riksdagen avslår motion 2001/02:So543 yrkande

2.

32. Omskärelse av pojkar

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So237,

2001/02:So278 och 2001/02:So451.

33. Regler för stöd till

handikapporganisationer m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So240

yrkande 15 och 2001/02:So618 yrkande 16.

34. Stöd till prostatacancerföreningen

Riksdagen avslår motion 2001/02:So216 yrkande

2.

35. Regler för bilstöd till handikappade

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört om regler för bilstöd

till handikappade. Riksdagen bifaller därmed

delvis motionerna 2000/01:So201, 2000/01:So246,

2001/02:So321, 2001/02:So419, 2001/02:So453,

2001/02:So552, 2001/02:So618 yrkande 14, och

2001/02:So619 yrkande 8.

36. Översyn av lagen (1993:389) om

assistansersättning

Riksdagen avslår motion 2001/02:So500 yrkande

3.

Reservation 38 (v)

37. Assistans i föräldraskapet

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So359 och

2001/02:So611 yrkande 6.

Reservation 39 (m)

38. Barns omvårdnadsbehov

Riksdagen avslår motion 2001/02:So619 yrkande

12.

Reservation 40 (kd)

39. Egen arbetsgivare

Riksdagen avslår motion 2001/02:So288.

40. Psykiskt funktionshindrade

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So240

yrkandena 9 och 10, 2001/02:So337, 2001/02:So566

yrkande 21 och 2001/02:So619 yrkande 13.

Reservation 41 (m)

Reservation 42 (kd)

Reservation 43 (c)

41. Kostnadsansvaret för LSS

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So240

yrkande 16, 2001/02:So326 och 2001/02:So446.

Reservation 44 (c)

42. Framtida personalförsörjning

Riksdagen avslår motion 2001/02:So240 yrkande

11.

43. Jämställdhetsaspekter hos

Handikappombudsmannen

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf402 yrkande

6.

44. Stöd till våldsutsatta kvinnor

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ju323

yrkandena 5 och 7, 2001/02:Ju324 yrkande 1,

2001/02:Ju396 yrkande 6, 2001/02:Ju448 yrkandena

3 och 5 samt 2001/02:So429.

Reservation 45 (v)

Reservation 46 (kd)

45. Regionala kvinnocentrum

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju323 yrkande

9.

46. Prostitution

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju323 yrkande

3.

Reservation 47 (v)

47. Kostnadsansvaret för ungdomsvården

Riksdagen avslår motion 2001/02:So211.

48. Insatser för hemlösa

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So357

yrkandena 1 och 2, 2001/02:So375 yrkandena 1-3, 5

och 6, 2001/02:So435, 2001/02:So501 yrkande 3,

2001/02:Bo243 yrkandena 5 och 8 samt

2001/02:Bo246 yrkandena 1, 2 och 11.

Reservation 48 (v)

Reservation 49 (kd)

49. Kommittén för hemlösa

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo243 yrkande

9.

Reservation 50 (kd)

50. Svenska socialarbetare i Köpenhamn

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So231,

2001/02:So309, 2001/02:So313, 2001/02:So458 och

2001/02:So512.

Reservation 51 (m)

Reservation 52 (kd)

51. Apoteksmonopolet

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So3

yrkande 17, 2001/02:So218, 2001/02:So261 yrkande

10, 2001/02:So395 yrkande 2, 2001/02:So492,

2001/02:So530, 2001/02:So566 yrkande 23,

2001/02:So620 yrkande 8 och 2001/02:So628 yrkande

16.

Reservation 53 (m, kd, c, fp)

52. Läkemedelsförsörjningen vid

sjukvårdsinrättningar

Riksdagen avslår motion 2001/02:So261 yrkande

9.

Reservation 54 (m)

53. Upphandling av läkemedel m.m.

Riksdagen avslår motion 2001/02:So638.

Stockholm den 27 november 2001

På socialutskottets vägnar

Chris Heister

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Chris

Heister (m)[1], Susanne Eberstein (s), Margareta

Israelsson (s), Rinaldo Karlsson (s), Chatrine

Pålsson (kd)1, Leif Carlson (m)1, Conny Öhman (s),

Lars U Granberg (s), Elisebeht Markström (s), Rolf

Olsson (v), Lars Gustafsson (kd)1, Cristina Husmark

Pehrsson (m)1, Kenneth Johansson (c)1 Kerstin

Heinemann (fp)1, Lars Elinderson (m)1, Lena Olsson

(v) och Helena Hillar Rosenqvist (mp).

**FOOTNOTES**

[1]: dock ej i beslutet under punkt 1

2001/02

SoU1

Utskottets överväganden

Politikområde Hälso- och sjukvårdspolitik

Sjukvårdsförmåner m.m. (13:1)

I budgetpropositionen föreslås att 2 179 000 000 kr

anvisas under anslag 13:1 Sjukvårdsförmåner m.m.

Anslaget finansierar t.o.m. 2001 vuxentandvård

(tandvårdsstödet), ersättning till

sjukvårdshuvudmännen för tandvård för vissa

patientgrupper samt ersättning för sjukvårdsförmåner

i internationella förhållanden till bl.a.

sjukvårdshuvudmännen. Fr.o.m. 2002 ingår inte

ersättningen till sjukvårdshuvudmännen för tandvård

för vissa patientgrupper i anslaget.

Utgifterna för tandvårdsersättning ökade under

2000 jämfört med 1999. Under 1999 var dock

utgifterna lägre än beräknat. Detta berodde på att

många hade valt att tidigarelägga behandlingar under

1998 eftersom det nya tandvårdsstödet som skulle

införas den 1 januari 1999 innebar lägre

ersättningsnivåer för vissa typer av behandlingar.

När det gäller 2000 finns det anledning att tro att

utgifterna under året kan ha påverkats av

förväntningar om framtida förbättringar av

tandvårdsstödet, särskilt vad gäller behandlingar

med protetik. Detta ledde antagligen till att en del

behandlingar sköts upp under 2000. Sådana effekter

är troliga också för 2001. På grund av att

tillgängliga medel 2001 reduceras av det negativa

överföringsbeloppet från 2000 kommer troligen större

delen av den tillgängliga anslagskrediten att behöva

tas i anspråk under 2001.

Enligt förslag i budgetpropositionen för 2001

tillfördes tandvården detta år 100 miljoner kronor.

Dessa medel har huvudsakligen använts till

förbättringar i stödet för helproteser. För 2002

föreslås 300 miljoner kronor tillföras

tandvårdsstödet och för 2003 ytterligare 300

miljoner kronor. Avsikten är att dessa

resurstillskott skall användas till att i första

hand förbättra skyddet mot höga behandlingskostnader

för de äldre. Regeringen avser att återkomma under

hösten 2001 med förslag till hur detta skall ske.

Vid beräkningen av anslaget för 2002 har

regeringen antagit att en viss volymökning kan

förväntas i fråga om utförd tandvård som ersätts av

försäkringen oberoende av de planerade

förändringarna i tandvårdsstödet.

För 2002 skall sammanlagt 13 miljoner kronor

avsättas för ekonomiskt stöd till olika

kompetenscentrum på tandvårdsområdet. Dessa medel

skall disponeras av Socialstyrelsen. I enlighet med

vad som tidigare aviserats i budgetpropositionen för

2001 skall 5 miljoner kronor användas för

verksamheten vid Socialstyrelsens kunskapscentrum

för dentala material. Regeringen angav i

budgetpropositionerna för 2000 och 2001 även till

vilka övriga kompetenscentrum ekonomiskt stöd skulle

utbetalas. Regeringen bedömer att Socialstyrelsen

har tillgång till den sakkunskap som krävs för att

bedöma hur de för detta ändamål tillgängliga medlen

skall fördelas. Fr.o.m. 2002 bör i stället

Socialstyrelsen avgöra vilka kompetenscentrum som

skall få del av de medel som avsatts för

kompetenscentrum på tandvårdsområdet.

Under hösten 2000 tillsattes en utredning med

uppdrag att göra en samlad utvärdering av

tandvårdsreformen m.m. Utredningen har under våren

2001, i ett delbetänkande (SOU 2001:36), lagt fram

förslag till bättre tandvårdsförsäkring för äldre.

Den kommer att fortsätta sitt arbete med att

utvärdera tandvårdsstödet till våren 2002.

En viktig faktor för tillgången till tandvård är

personaltillgången. I glesbygd märks på vissa håll

svårigheter att rekrytera tandläkare, och även

beträffande annan tandvårdspersonal förekommer

sådana problem. Brist på personal kan i

förlängningen utgöra ett hot mot tandhälsan om

människors möjligheter att få regelbunden tandvård

försämras. En annan följd av brist på

tandvårdspersonal kan bli ytterligare höjningar av

tandvårdspriserna. I ett läge där regeringen

planerar reformer som kommer att medföra ökad

efterfrågan är det också av detta skäl viktigt att

det finns tillräckliga resurser i form av personal.

Regeringen har därför gett tandvårdsutredningen i

uppdrag att belysa den framtida tillgången och

efterfrågan på tandvårdspersonal och lägga fram

förslag och rekommendationer som bidrar till att

trygga tillgången på kompetent tandvårdspersonal.

Socialstyrelsen har sedan 1996 ansvarat för det

nationella biverkningsregistret för dentala

material, vilket inrättades detta år. Driften av

biverkningsregistret lades dock ut på medicinsk-

odontologiska fakulteten vid Umeå universitet. Med

anledning av överförandet av tillsynen över

medicintekniska produkter från Socialstyrelsen till

Läkemedelsverket överförs ansvaret för rapportering

av biverkningar av dentalmaterial till

Läkemedelsverket. Denna rapportering skall ingå i

den normala vigilansrapporteringen för

medicintekniska produkter i enlighet med LVFS

2001:8.

Av direktiven (dir. 2000:65) till utredningen om en

samlad utvärdering av tandvårdsreformen framgår

bl.a. följande:

En särskild utredare tillkallas med uppdrag att

göra en samlad utvärdering av det reformerade

tandvårdsstödet och vid behov föreslå

förändringar som leder till att systemet blir

effektivare och möjligheterna att uppnå reformens

syften förbättras. Utredaren skall särskilt

utreda förutsättningarna för att förbättra stödet

vid höga behandlingskostnader för i första hand

de äldre. Utredaren skall vidare analysera

utvecklingen av priserna för tandvård och om

utredaren finner att prisutvecklingen är

oacceptabel skall han eller hon föreslå åtgärder

för att komma till rätta med prisutvecklingen.

Utredaren skall vidare göra en bedömning av den

framtida kostnadsutvecklingen för

tandvårdsersättningen och hur den står i relation

till de tilldelade medlen för tandvården.

Utredaren skall vidare belysa den framtida

tillgången och efterfrågan på tandvårdspersonal

med olika typer av kompetens. Mot denna bakgrund

skall utredaren lämna förslag och

rekommendationer som bidrar till att trygga

tillgången på kompetent tandvårdspersonal samt

främjar effektivitet och samarbete inom

tandvården. Tandvårdens kompetens- och

resursbehov skall härvid även belysas utifrån ett

integrationsperspektiv.

Av 6 § Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna

råd om användning och egentillverkning av

medicintekniska produkter (SOSFS 2001:12) framgår

bl.a. att en händelse med medicintekniska produkter,

med undantag för egentillverkade produkter, som

orsakat att en patient, en användare eller någon

annan fått sin hälsa allvarligt försämrad skall

anmälas så snart som möjligt till den berörda

tillverkaren eller dennes representant och till

Läkemedelsverket.

Socialministern har i ett frågesvar den 9 november

2001 anfört följande:

Regeringen har bl.a. i propositionen om

reformerat tandvårdsstöd (prop. 1997/98:112)

uttalat att användningen av amalgam i tandvården

skall avvecklas. I regeringens proposition om en

kemikaliestrategi för giftfri miljö (prop.

2000/01:65) framgår att användning av kvicksilver

skall fasas ut senast år 2003. Amalgam omfattas

av EU-direktivet om medicintekniska produkter

(93/42/EEG). Regeringen har konstaterat att det

är svårt att förbjuda amalgam av folkhälsoskäl

med stöd av innehållet i direktivet. I

budgetpropositionen för 2001 gjorde regeringen

bedömningen att man borde undersöka möjligheterna

att förbjuda amalgam av miljöskäl. Regeringen

konstaterade också att s.k. tredjelandsavtal om

medicintekniska produkter som EU ingått med andra

länder kan ha betydelse för möjligheterna att

förbjuda amalgam.

För närvarande bedriver kommissionen ett arbete

med en riskvärdering av användning av kvicksilver

för olika ändamål. Detta arbete beräknas vara

klart i slutet av år 2001. Därefter kan frågan om

en begränsning av användning och utsläppande på

marknaden av produkter som innehåller kvicksilver

tas upp i en arbetsgrupp med representanter för

medlemsländerna. Detta arbete kan enligt uppgift

från kommissionen påbörjas 2002. Sverige kommer i

detta sammanhang att aktivt verka för att

möjlighet ges att förbjuda användningen av

kvicksilver i amalgam.

Jag vill också erinra om att

tandvårdsersättning sedan den 1 januari 1999 inte

längre betalas ut för amalgamfyllningar.

Regeringen har i proposition 1999/2000:115 Vissa

kommunalekonomiska frågor behandlat frågan om

konkurrensneutralitet avseende tandvården.

Regeringen förordar en lösning som innebär att

folktandvården undantas från kommunkontosystemet,

men på frivillig väg. Landstingen skall därvid

frivilligt undandra den erhållna momsersättningen

från tandvården. Redan i dag tillämpas lösningen av

drygt hälften av landstingen. Regeringen kommer att

följa utvecklingen inom tandvårdsområdet för att

bedöma om konkurrens-neutralitet uppnås eller inte.

I det fall den frivilliga lösningen inte leder till

önskade effekter inom rimlig tid bör andra lösningar

övervägas. Finansutskottet har behandlat

propositionen i betänkande 2000/01:FiU9 Vissa

kommunalekonomiska frågor. Några motioner väcktes

inte i denna del. Riksdagen behandlade utskottets

betänkande i november (rskr. 2000/01:26).

I motion So567 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen för år 2002 till anslag 13:1

Sjukvårdsförmåner m.m. anvisar 100 miljoner kronor

utöver vad regeringen föreslagit (yrkande 1).

Motionärerna anser att regeringens satsningar på en

förbättrad tandvård är otillräckliga och vill från

år 2002 förstärka tandvården med 100 miljoner kronor

utöver den av regeringen föreslagna nivån. Vidare

begärs i motion So266 av Berit Adolfsson och Anita

Sidén (m) ett tillkännagivande om vad i motionen

anförs om ett åldersrelaterat högkostnadsskydd.

Motionärerna anför att tandvårdsförsäkringen borde

ändras så att även personer mellan 30 och 65 år kan

få ett högkostnadsskydd.

I motionerna Fi294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

yrkande 15 delvis och So601 delvis av Kerstin

Heinemann m.fl. (fp) yrkas att riksdagen för år 2002

till anslag 13:1 Sjukvårdsförmåner m.m. anvisar 300

miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit.

I motion So583 av Marianne Andersson och Rigmor

Stenmark (c) begärs en omfördelning av 1 miljon

kronor från Socialstyrelsens kompetenscentrum till

Metallbiologiskt Centrum (yrkande 3).

I motion So379 av Chris Heister m.fl. (m) begärs

tillkännagivande om landstingens särskilda

skyldigheter eller ansvar enligt tandvårdslagen och

om ett statligt ansvar för all offentligt

finansierad tandvård (yrkande 2). Motionärerna anför

att tandvårdslagen inte bör innehålla några

skrivningar om landstingens särskilda skyldigheter

eller ansvar på tandvårdsområdet. Staten bör överta

finansieringsansvaret för all offentligt finansierad

vård, utom i vissa avgränsade fall där gränslinjen

mellan sjukvård och tandvård inte är helt klar och

där verksamheten bör regleras av hälso- och

sjukvårdslagen. Vidare anförs att tandvård som ett

led i en sjukdomsbehandling liksom sjukvården i

övrigt skall vara en angelägenhet för

sjukvårdshuvudmännen (yrkande 3). Motionärerna yrkar

även att regeringen lägger fram förslag om ett

förbättrat högkostnadsskydd (yrkande 4).

Motionärerna anför att personer med normal

tandstatus själva bör få stå för tandvårdskostnader

upp till 3 000 kr. Självrisken på 3 000 kr skall

kombineras med en subventionsgrad på 60 % för högre

men fortfarande normala tandvårdskostnader. Riktigt

höga tandvårdskostnader, över 15 000 kr per år,

skall täckas med en subventionsgrad på 80 %.

I motion So344 av Carlinge Wisberg m.fl. (v) begärs

ett tillkännagivande om enhetliga riktlinjer för

tandvård som ett led i en sjukdomsbehandling

(yrkande 2). Motionärerna anför att det är av vikt

att en redan utsatt grupp inte kommer i kläm på

grund av osäkerhet om tandvårdsreformens intentioner

och tillämpning. I motion So583 av Marianne

Andersson och Rigmor Stenmark (c) anförs att den

utvärdering av tandvårdsreformen som nu görs bör

omfatta även frågan om tandvård som led i en

sjukdomsbehandling (yrkande 5).

I motion So344 av Carlinge Wisberg m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs

om besvärsrätt (yrkande 1). Motionärerna anför att

den förhandsprövning som gäller vid

försäkringskassorna även skall gälla vid

tandsaneringar.

I motion So566 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs

att regeringen lägger fram förslag till en

förbättrad tandvårdsförsäkring som ingår i den

allmänna sjukvården (yrkande 24). Vidare begärs i

yrkande 25 ett tillkännagivande om vad i motionen

anförs om sambandet mellan tandhälsa och andra

sjukdomar. Motionärerna anför att forskare har

kunnat klarlägga ett antal samband mellan dålig

munhälsa och olika sjukdomar.

I ytterligare några motioner anförs att

tandvårdsförsäkringen på sikt bör ingå i eller

subventioneras som den allmänna sjukförsäkringen.

Yrkanden rörande detta framställs i motionerna So220

(m) av Margareta Cederfelt (m), So226 av Kenneth

Johansson m.fl. (c) yrkande 1, So628 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 15, So600 av Kerstin-

Maria Stalin m.fl. (mp) yrkandena 1 och 2, So437 av

Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s), So481 av Per-Olof

Svensson m.fl. (s), So493 av Göte Wahlström och

Christina Nenes (s), So535 av Carin Lundberg och

Lars Lilja (s), So561 av Ann-Marie Fagerström m.fl.

(s), So573 av Lena Sandlin-Hedman m.fl. (s), So589

av Karin Jeppsson m.fl. (s) och So607 Ann-Kristine

Johansson m.fl. (s). Vidare begärs i motion So226 av

Kenneth Johansson m.fl. (c) ett tillkännagivande om

att högkostnadsskyddet bör förstärkas så att det ger

ett stöd till personer som är i behov av omfattande

tandvård oavsett ålder (yrkande 3). I motion So440

av Kerstin Kristiansson Karlstedt och Agneta

Lundberg (s) begärs ett tillkännagivande om

förebyggande tandvård. Motionärerna anför att en

ekonomisk satsning och en tydlig viljeinriktning mot

förebyggande tandvård på sikt ger en bättre

tandhälsa och med det också billigare reparativ

vård. Vidare anförs i motion So226 av Kenneth

Johansson m.fl. (c) att riksdagen bör begära att

regeringen lägger fram förslag om att behandling av

inflammationer, infektioner samt provtagning inom

tandvården skall kosta lika mycket som liknande

behandling inom sjukvården (yrkande 2).

I motion So526 av Ingrid Burman m.fl. (v) begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om ett

obligatoriskt register för dentalmaterial.

Motionärerna anför att ansvaret för medicintekniska

produkter har flyttats från Socialstyrelsen till

Läkemedelsverket och att det finns en viss oklarhet

om det frivilliga biverkningsregistret, som nu

ligger i Umeå, kommer att återfinnas på

Läkemedelsverket. Enligt motionärerna bör registret

vara obligatoriskt. Även i motion So583 av Marianne

Andersson och Rigmor Stenmark (c) begärs ett

tillkännagivande om biverkningsrapportering av äldre

dentala material (yrkande 4). Motionärerna anför att

biverkningar från sådana material som patienten

burit i munnen under en längre tid och där man inte

känner till tillverkaren bör anmälas till

Läkemedelsverket. I motion So636 av Kerstin-Maria

Stalin (mp) begärs en översyn av möjligheterna att

inrätta en databas för hälsoeffekter av olika

dentalmaterial (yrkande 4). Motionärerna anför att

möjligheten att ge Metallbiologiskt Centrum resurser

för att bygga upp en databas med vetenskapliga

publikationer om hälsoeffekter av olika

dentalmaterial bör ses över.

Flera motioner behandlar frågan om

kvicksilverhaltiga tandfyllningsmaterial. Således

begärs i motion So344 av Carlinge Wisberg m.fl. (v)

ett tillkännagivande om förbud mot

kvicksilverhaltiga tandfyllningsmaterial (yrkande

4). Det nu existerande EU-direktivet om

medicintekniska produkter skapar i nuläget hinder

för en sådan avveckling. Regeringen har aviserat att

man undersöker möjligheten att förbjuda amalgam av

miljöskäl och riksdagens miljö- och jordbruksutskott

har uttalat att man förutsätter att det arbetet

skall vara slutfört 2003. Motionärerna delar den

uppfattningen. Även i motionerna So225 av Ulla-Britt

Hagström (kd) yrkande 1, So226 av Kenneth Johansson

m.fl. (c) yrkande 8, So583 av Marianne Andersson och

Rigmor Stenmark (c) yrkande 7 och So636 av Kerstin-

Maria Stalin m.fl. (mp) yrkandena 1 och 2 behandlas

frågan om förbud mot dentalt kvicksilver. Vidare

anförs i motion So225 att den utredning om amalgam

som pågår starkare bör betona de skador som amalgam

kan orsaka människan (yrkande 3).

I motion So612 av Lars Gustafsson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs

om amalgam (yrkande 10). Motionärerna anför att

problemen med amalgam bör kartläggas ytterligare. I

motion So562 av Ann-Marie Fagerström och Håkan

Juholt (s) anförs att kunskapen om amalgamsanering

inom hälso- och sjukvården samt tandvården måste

förbättras. Vidare anförs i motion So583 av Marianne

Andersson och Rigmor Stenmark (c) att regeringen i

samarbete med Landstingsförbundet bör arbeta för

etablerandet av kompetenta sanerings- och

behandlingsmöjligheter för amalgamskadade i varje

län (yrkande 1). I yrkande 2 framförs att

Metallbiologiskt Centrum bör ges i uppdrag att

sammanställa och värdera kunskapsläget, både

nationellt och internationellt, beträffande

biologiska effekter och biverkningar av

dentalmaterial innehållande metaller samt att med

denna grund föreslå prospektiva studier av möjliga

effekter på hälsan.

I motion So636 av Kerstin- Maria Stalin m.fl. (mp)

begärs ett tillkännagivande om utredning angående

vårdmöjligheter för amalgamskadade (yrkande 8).

Motionärerna anför att frågor om i vilken

utsträckning som vård av amalgamskadade verkställs,

vilka eventuella hinder som försvårar tillgången

till behandling och hur dessa hinder i så fall skall

överbryggas bör utredas i särskild ordning.

I motion So344 av Carlinge Wisberg m.fl. (v)

begärs i yrkande 3 en översyn av amalgamavskiljare

vid tandläkarmottagningar. Enligt motionärerna har

en studie visat att amalgamavskiljare vid

tandläkarmottagningar ofta fungerar

otillfredsställande.

Frågan om förbud mot användning av amalgam när det

gäller tandfyllningar på barn och ungdomar behandlas

särskilt av flera motionärer. Sådana yrkanden

framförs i motionerna So344 av Carlinge Wisberg

m.fl. (v) (yrkande 5), So483 av Chatrine Pålsson

(kd), So583 av Marianne Andersson och Rigmor

Stenmark (c) yrkande 6, So636 av Kerstin-Maria

Stalin m.fl. (mp) yrkande 3 och So516 av Siw Persson

(-). I motion So225 av Ulla-Britt Hagström (kd)

begärs en uppföljning av hälsan hos barn med

amalgamfyllningar (yrkande 2).

I ett par motioner framförs yrkanden om barn- och

ungdomstandvård. I motion So226 av Kenneth Johansson

m.fl. (c) begärs således i yrkande 4 ett

tillkännagivande om ökat förebyggande arbete för

barn till föräldrar med utländsk bakgrund. Vidare

begärs i yrkande 5 att regeringen lägger fram

förslag till riktade insatser till ungdomar.

Motionärerna anför att det finns anledning att prova

nya modeller för tandvårdssubventionen till ungdomar

och föreslår ett ökat grundbelopp. I motion So495 av

Matz Hammarström m.fl. (mp) begärs ett

tillkännagivande om att regeringen i första hand bör

utreda bakgrundsfaktorer till de regionala

skillnaderna i barns tandhälsa och i andra hand ge

ett tilläggsdirektiv till den pågående utredningen

om tandvården (yrkande 9). I motion So551 av Inger

Lundberg m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om

stöd till ungdomar med stora tandskador (yrkande 1).

Vidare begärs ett tillkännagivande om vad i motionen

anförs om stöd till ungdomar som på grund av

bulimi/anorexi drabbas av mycket höga

tandvårdskostnader (yrkande 2). Motionärerna anför

att det borde finnas utrymme för att komplettera den

lista över sjukdomar som ger rätt till förhöjd

ersättning med bulimi/anorexi särskilt i de fall

sjukdomen lett till mycket omfattande tandskador hos

unga personer.

I motion So379 av Chris Heister m.fl. (m) begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om

förbättrade möjligheter att driva och etablera

verksamhet som privatpraktiker inom tandvården

(yrkande 1). Motionärerna anför att ett stort

problem för privattandläkarna är de skillnader

beträffande mervärdesskatt som gäller i förhållande

till folktandvården. Vidare påtalar motionärerna att

riksdagen våren 2001 beslöt att regeringen snarast

borde återkomma med förslag innebärande att

åldersspärren för erhållande av bl.a.

tandvårdsersättning borde avskaffas, men att

regeringen ännu inte aviserat något sådant förslag.

I motion So226 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs

om mångfald (yrkande 6). Motionärerna anför att det

är av största vikt att rätta till den obalans i

konkurrens som råder mellan offentlig och privat

tandvård på grund av mervärdesskattereglerna. En

första åtgärd är att ställa krav på särredovisning

på folktandvårdens verksamhet. Vidare begärs att

regeringen skall lägga fram förslag till ett

åtgärdsprogram för att långsiktigt säkra

personalförsörjningen inom tandvården (yrkande 7).

Bidrag för läkemedelsförmånen (13:2)

I budgetpropositionen föreslås att 17 624 000 000 kr

anvisas under anslag 13:2 Bidrag för

läkemedelsförmånen.

Från detta anslag utbetalas det särskilda

statsbidraget till landstingen för deras kostnader

för läkemedelsförmånen. Medlen syftar till att

ändamålsenliga och säkra läkemedel skall kunna

förskrivas till en rimlig kostnad för den enskilde.

Från anslaget utbetalas under 2002 ersättning till

landstingen för kostnaderna för läkemedelsförmånen

dels under månaderna november och december 2001,

dels under månaderna januari t.o.m. oktober 2002.

Det ackumulerade underskottet på anslaget uppgick

vid början av 2001 till drygt 1 600 miljoner kronor.

Landstingen övertog i formell mening

kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen (dvs.

läkemedel i öppenvård) den 1 januari 1998. Samtidigt

infördes emellertid ett särskilt statsbidrag till

landstingen för kostnaderna för läkemedelsförmånen.

Statens ekonomiska ersättning till landstingen för

deras kostnader för läkemedelsförmånen har

fastställts genom en årlig överenskommelse mellan

staten och Landstingsförbundet. Den överenskomna

ersättningen för ett visst år utbetalas från detta

anslag till landstingen med ett fast månatligt

belopp. Det månatliga beloppet motsvarar en

tolftedel av den överenskomna ersättningen och

utbetalas två månader i efterhand. Statsbidraget har

i princip täckt landstingens kostnader för förmånen.

Landstingen har emellertid årligen riskerat att få

stå för en liten del av de totala kostnaderna

eftersom ett system för vinst- eller förlustdelning

mellan parterna har tillämpats.

Under hösten 2000 träffade parterna en

överenskommelse avseende 2000 och 2001.

Överenskommelsen innebär bl.a. att staten ersatt

landstingen för deras faktiska kostnader för

läkemedelsförmånen under 2000. För 2001 ersätts

landstingen enligt överenskommelsen med ett belopp

som motsvarar en uppräkning av kostnaden för 2000

med 5,44 % (den faktiska kostnadsökningen 2000 -

6,44 % - minskat med 1 procentenhet).

Överenskommelsen för 2001 innebär också att en

vinst- eller förlustdelning tillämpas i det fall

utfallet avviker från den överenskomna ersättningen.

En eventuell förlustdelning kommer att belasta detta

anslag för 2002.

Kostnaderna för läkemedelsförmånen ökade stadigt

under hela 1990-talet. Bland orsakerna till denna

kraftiga ökning kan nämnas den demografiska

utvecklingen som innebär att läkemedelsbehoven ökar

i takt med att antalet äldre i befolkningen ökar,

strukturförändringarna inom vården som lett till att

en allt större andel av läkemedlen skrivs ut i

öppenvård samt introduktionen av nya och dyrare

läkemedel.

Mellan 1999 och 2000 ökade kostnaderna för

läkemedelsförmånen med 6,44 % till drygt 15,6

miljarder kronor. Under de första sju månaderna 2001

har kostnaderna för läkemedelsförmånen ökat med 8,5

% jämfört med motsvarande månader 2000.

Regeringen träffade i anslutning till den

ekonomiska vårpropositionen i april 2001 en

överenskommelse med Landstingsförbundet om en ny

modell för statens ersättning till landstingen för

läkemedelsförmånens kostnader 2002-2004.

Överenskommelsen innebär i korthet att ersättningen

för läkemedelsförmånens kostnader under de tre

kommande åren läggs fast. Ersättningen uppgår till

17 800 miljoner kronor för 2002, till 18 700

miljoner kronor för 2003 och till 19 600 miljoner

kronor för 2004. Överenskommelsen anger också att en

ny modell för fördelningen av ersättningen mellan de

olika landstingen skall införas med början 2002.

Dessutom lägger överenskommelsen fast hur stor

landstingens egen ekonomiska risk för den samlade

aktuella perioden skall vara och att en eventuell

reglering av det faktiska utfallet för perioden

skall ske i början av 2005. Slutligen lägger

överenskommelsen fast ett antal åtgärder som

respektive part skall vidta under den aktuella

perioden och att en överenskommelse om ersättningen

för tiden fr.o.m. 2005 skall träffas senast under

våren 2004. Regeringens bedömning är att dessa

åtgärder sammantaget leder till bättre

förutsättningar för landstingen att hantera de

förstärkta incitament och ökade ekonomiska risker

som överenskommelsen innebär. Vidare förväntas

åtgärderna bidra till en mer kontrollerad utveckling

av kostnaderna för läkemedelsförmånen.

I syfte att nå en mer rationell

läkemedelsanvändning anser regeringen att det är av

största vikt att förändringar genomförs i vissa av

regelsystemen inom läkemedelsområdet. Regeringen har

därför för avsikt att under hösten 2001 lägga fram

en proposition till riksdagen om ett nytt system för

beslut om subvention av läkemedel. Propositionen

beräknas också komma att innehålla förslag som rör

prissättningssystemet för läkemedel inom

läkemedelsförmånen.

Regeringen har i oktober 2001 överlämnat en

lagrådsremiss om den nya läkemedelsförmånen till

Lagrådet.

I motion So567 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen för år 2002 till anslaget 13:2 Bidrag för

läkemedelsförmånen anvisar 14 924 000 000 kr

(yrkande 2). Motionärerna anför att deras förslag på

läkemedelsområdet sammantaget medför en kraftig

successiv minskning av kostnaderna under de närmaste

åren, samtidigt som skyddet för de mest utsatta

förbättras. Sammantaget bedömer motionärerna att

läkemedelskostnaderna minskar med omkring 2,7

miljoner kronor år 2002.

I motion Fi294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas

att riksdagen för år 2002 till anslaget 13:2 Bidrag

för läkemedelsförmånen anvisar 500 miljoner kronor

mindre än vad regeringen föreslagit (yrkande 15

delvis). Ett likalydande yrkande framförs i motion

So601 delvis av Kerstin Heinemann och Harald

Nordlund (fp). De åtgärder som föreslås för att

dämpa kostnadsökningen är bl.a. följande:

noggrannare uppföljning av läkemedelsförskrivningen,

krav på att rekommendationer från Statens beredning

för utvärdering av medicinsk metodik följs,

utvidgande av referensprissystemet och möjlighet för

läkare att förskriva vissa dyrbara läkemedel utan

subventionering. Även i motion So628 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) framförs ett yrkande om

läkemedel och de åtgärder som krävs för att minska

kostnaderna för läkemedel (yrkande 14).

I motion So261 av Chris Heister m.fl. (m) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförs om att

läkemedelsförmånen på längre sikt bör ingå i en

obligatorisk hälsoförsäkring (yrkande 1), om att i

avvaktan på införandet av en hälsoförsäkring

återföra kostnadsansvaret för läkemedel till staten

(yrkande 2), om avskaffat receptregister (yrkande

3), om finansiering av s.k. komfortläkemedel

(yrkande 4), om receptfria mediciner och

omfattningen av receptbeläggningen (yrkande 5), om

parallellimport och generiska preparat (yrkande 6),

om förbättrat förskrivningsstöd (yrkande 7), om en

frivillig offentlig läkemedelsförsäkring (yrkande 8)

och om förbättrad priskonkurrens på

läkemedelsområdet (yrkande 13). Vidare yrkas att

riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

som dels möjliggör viss läkemedelsförsäljning på

Internet (yrkande 11), dels möjliggör viss

läkemedelsförsäljning på postorder (yrkande 12).

Motionärerna anför att läkemedelsförmånen bör ingå i

den obligatoriska hälsoförsäkring som Moderaterna

sedan länge föreslagit. Härigenom kan avvägningar

göras mellan olika behandlingsalternativ, varav

läkemedel är ett. Kostnaderna för

läkemedelskonsumtionen jämnas ut mellan människor på

samma sätt som sjukvårdskostnaderna i det gemensamt

finansierade sjukvårdssystem som motionärerna

föreslår. I avvaktan på införandet av en

obligatorisk hälsoförsäkring föreslår de att

kostnadsansvaret för läkemedel återförs till staten

för att bl.a. möjliggöra en bättre avvägning mellan

de direkta läkemedelskostnaderna och läkemedlens

övriga effekter på samhällsekonomin. Detta möjliggör

en avveckling av det s.k. receptregistret, vilket

innebär stora fördelar ur integritetssynpunkt, anför

de.

Vidare anförs att det är självklart att de som

lider av sjukdom eller jämförbara besvär skall få

köpa sina mediciner inom ramen för

läkemedelsförsäkringen. Det är också rimligt att den

som, på egen bekostnad, vill använda mediciner som

saknar eller har obetydliga biverkningar för att

höja sin livs-kvalitet skall ha möjlighet att göra

det. En del mediciner, där biverkningar närmast

saknas, bör vara receptfria medan andra kan kräva en

medicinsk bedömning innan medlen används.

En utökning av antalet receptfria läkemedel vore

rimlig. Därmed minskar också kostnaden för

läkemedelssubventionen, särskilt om indikationerna

för att skriva ut receptfria läkemedel med

subvention hålls strikta. Vidare bör åtgärder vidtas

för att säkerställa att man i första hand använder

de billigaste produkterna med likvärdig effekt, dvs.

att man nyttjar parallellimport och generiska

preparat där sådana möjligheter finns. Ytterligare

besparingar kan åstadkommas genom att i ökad

utsträckning förskriva mindre förpackningar så att

svinnet reduceras.

Dagens högkostnadsskydd bör ersättas med en

frivillig men offentlig försäkring som administreras

av försäkringskassan. Den som ansluter sig betalar

en premie som ligger kraftigt under vad man gör i

dag. Den som inte ansluter sig till försäkringen

omfattas ändå av ett högkostnadsskydd som dock är

mindre förmånligt än det nuvarande.

Även i motion So3 av Bo Lundgren m. fl. (m)

framförs ett yrkande om införande av en frivillig

läkemedelsförsäkring (yrkande 18). Vidare begärs i

motion So620 av Chris Heister m.fl. (m) att

regeringen lägger fram förslag som möjliggör viss

läkemedelsförsäljning på Internet (yrkande 9).

Motionärerna anför att det särskilt måste övervägas

i vilken utsträckning man kan möjliggöra försäljning

av läkemedel per postorder, t.ex. efter beställning

på medicinsk webbplats.

I motion So566 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs ett

tillkännagivande om vad i motionen anförs om

telefonrådgivning och opartisk information om

läkemedel (yrkande 22). Motionärerna anför att fler

medborgare själva kan skaffa sig information om

läkemedel genom fortsatt utbyggnad av

telefonrådgivning samt opartisk information. Enligt

motionärerna måste den i dag omfattande kommersiella

dominansen av läkemedel på Internet kompletteras och

stöd ges till projektet Info Medicas fortsatta

utveckling. Landstingsförbundet måste aktivt verka

för att tillgodose patientens rätt till opartisk

information om läkemedel, anförs det.

I motion So448 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförs om behovet

av effektiviseringar och kostnadsreduceringar i

läkemedelsförmånen för att förhindra ytterligare

försämringar i förmånen (yrkande 5). Motionärerna

föreslår en rad åtgärder, bl.a. bättre

ordinationsrutiner, noggrannare kontroll av hur

läkemedel förskrivs och utvecklade arbetsformer för

läkemedelskommittéerna. Vidare måste slentrianmässig

förskrivning av högprissatta läkemedel undvikas och

sjukvårdshuvudmännen bör få möjlighet att förhandla

om läkemedelspriserna. Fler läkemedel bör kunna

säljas utan recept. Reglerna för förskrivning av

läkemedel utan subvention bör förtydligas och

läkemedel bör förskrivas i mindre förpackningar.

Bidrag till hälso- och sjukvård (13:3)

I budgetpropositionen föreslås att 310 224 000 kr

anvisas under anslag 13:3 Bidrag till hälso- och

sjukvård.

Från anslaget utbetalas statsbidrag till

landstingen i enlighet med de årliga

överenskommelser som träffas mellan regeringen och

Landstingsförbundet om vissa ersättningar till

hälso- och sjukvården (den s.k.

Dagmaröverenskommelsen).

Vid beräkningen av anslaget för 2002 har hänsyn

tagits till att anslagsramen jämfört med 2001 - som

en effekt av förslag i 2001 års ekonomiska

vårproposition - minskats med 450 miljoner kronor

främst för att förstärka det generella statsbidraget

till landstingen.

Vidare minskas anslaget fr.o.m. 2002 som en delvis

finansiering av insatserna enligt propositionen om

avgifter inom äldre- och handikappomsorg (prop.

2000/01:149). För 2002 minskas anslaget med 125

miljoner kronor och för 2003 och framåt med 250

miljoner kronor. Därutöver minskas anslaget för 2002

med ytterligare 125 miljoner kronor som en delvis

finansiering av insatserna i den kommande nationella

handlingsplanen mot narkotika.

Ett syfte med den nationella handlingsplanen för

utveckling av hälso- och sjukvården är att förstärka

primärvården så att den kan utvecklas till en väl

fungerande bas i hälso- och sjukvården. För att

bidra till detta är inriktningen att ett

familjemedicinskt institut skall tillskapas med

uppgift att stärka kunskapsutvecklingen inom

området. Regeringen anser att sammanlagt 60 miljoner

kronor skall avsättas för detta ändamål.

Inriktningen är att verksamheten skall komma i gång

fr.o.m. 2002 och anslaget har därför tillförts 20

miljoner kronor för vardera av åren 2002-2004.

Vidare ökas anslaget med 25 miljoner kronor för

2002, 40 miljoner för 2003 och 59 miljoner kronor

per år fr.o.m. 2004 för finansiering av förslagen i

den proposition om vissa förändringar av

förmånssystemet för läkemedel som avses att lämnas

under hösten 2001. Propositionen kommer bl.a. att

innehålla förslag om att en ny myndighet,

Läkemedelsförmånsnämnden, skall inrättas med ansvar

för beslut om subvention av och pris för läkemedel

inom läkemedelsförmånen. Myndigheten föreslås börja

sitt arbete den 1 juli 2002.

Av anslaget skall 100 miljoner kronor användas för

finansiell samordning under 2002 (se anslag 19:1

Sjukpenning och rehabilitering, m.m.).

Dessutom avser regeringen att årligen fram t.o.m.

2004 stödja dels Vidarkliniken med 3 miljoner

kronor, dels Konsumentinstitutet Läkemedel och Hälsa

(Kilen) med 3,2 miljoner kronor.

Regeringen avlämnade i november 2001 en proposition

till riksdagen om bildande av ett familjemedicinskt

institut (prop. 2001/02:38).

I motion Sf375 av Jan Bergqvist m.fl. (s, v, mp)

delvis begärs att medlen för finansiell samordning

återförs till respektive utgiftsområde och anslag

enligt vad som anförs i motionen. Motionärerna anför

att det i budgetpropositionen föreslås såvitt gäller

anslaget 13:3 att 100 miljoner kronor skall användas

för finansiell samordning. Enligt motionärerna är

landstingen under hårt tryck. Vidare anförs det att

behovet av sjukvård ökar samt att metoderna

utvecklas så att alltmer kan åtgärdas och behandlas.

I motion So567 av Chris Heister m.fl.(m) yrkas att

riksdagen till anslaget 13:3 Bidrag till hälso- och

sjukvård anvisar 705 miljoner kronor utöver vad

regeringen föreslår eller således 1 015 224 000 kr

(yrkande 3). Motionärerna anför att regeringen inom

anslagsområdet vill finansiera ett familjemedicinskt

institut och förändringar av läkemedelsförmånen.

Enligt motionärerna skulle ett institut för medicin

och hälsa på ett bättre sätt bistå primärvården.

Vidare anförs att den läkemedelsförmånsnämnd som

regeringen avser att inrätta är överflödig.

Läkemedelssubventionens beräkning bör frikopplas

från preparatens verkliga handelspris. Prisnivån bör

avgöras av marknaden och inte av en särskild

instans. Beslut om subventionering skall kunna

fattas vid förskrivningstillfället, anförs det.

I motion So566 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas

att riksdagen till anslag 13:3 Bidrag till hälso-

och sjukvård anvisar 10 miljoner kronor mindre än

vad regeringen föreslagit (yrkande 28 delvis). I

motionen anförs att anslaget hade ett överskott

föregående år om 19,7 miljoner kronor.

Statens beredning för utvärdering av

medicinsk metodik (13:4)

I budgetpropositionen föreslås att 36 653 000 kr

anvisas under anslag 13:4 Statens beredning för

utvärdering av medicinsk metodik.

Statens beredning för utvärdering av medicinsk

metodik (SBU) skall bidra till god kvalitet och

effektiv resursanvändning inom hälso- och sjukvården

genom att utvärdera och sprida kunskap om medicinsk

metodik. Syftet är att förse beslutsfattare inom

hälso- och sjukvården med kunskapsunderlag för att

på så sätt bidra till att förbättra vårdens kvalitet

och kostnadseffektivitet.

Under verksamhetsåret 2000 har SBU publicerat

utvärderingar av omkring 80 olika metoder för

diagnostik, behandling och rehabilitering.

SBU:s verksamhet under 2000 har också inneburit

avsevärt mer omfattande aktiviteter än tidigare för

spridning och praktiskt genomslag av resultaten av

utvärderingarna. Ett flertal oberoende utvärderingar

har visat att alltfler inom hälso- och sjukvården

känner till SBU och SBU:s rapporter och anser att

dessa håller hög kvalitet och trovärdighet. Mellan

70 och 75 % av dem som känner till SBU anser att de

har haft praktisk nytta av SBU:s resultat i sitt

arbete.

I motion So567 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen till anslaget 13:4 Statens beredning för

utvärdering av medicinsk metodik anvisar 10 miljoner

kronor utöver vad regeringen föreslår (yrkande 4).

Motionärerna anför SBU:s verksamhet har stor

betydelse för sjukvårdens utveckling samt att SBU:s

rapporter är av god kvalitet och att spridningen av

dem ökat.

Socialstyrelsen (13:6)

I budgetpropositionen föreslås att 460 736 000 kr

anvisas under anslag 13:6 Socialstyrelsen.

Regeringen föreslår vidare att riksdagen

bemyndigar regeringen att, i fråga om ramslaget 13:6

Socialstyrelsen samt (rätteligen) ramslaget 6:8

Funktionen hälso- och sjukvård m.m., under 2002 ingå

ekonomiska förpliktelser som tillsammans inklusive

tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 12 000

000 kr efter 2002.

Socialstyrelsen är nationell expert- och

tillsynsmyndighet för hälso- och sjukvård,

socialtjänst, tandvård, stöd och service till

funktionshindrade, hälsoskydd och smittskydd. Det

övergripande ändamålet med anslaget är att

säkerställa och främja god hälsa, social välfärd,

omsorg och vård av hög kvalitet på lika villkor för

hela befolkningen. Socialstyrelsen har vidare ett

övergripande ansvar för beredskapsfunktionen inom

sitt bevakningsområde, vilket finns närmare

redogjort för under utgiftsområde 6 Totalförsvar,

politikområde Försvarspolitik.

Utgifterna under anslaget uppgick under 2000 till

drygt 417 miljoner kronor. Det ackumulerade

anslagssparandet vid utgången av 2000 uppgick till

knappt 11 miljoner kronor. Avvikelserna mellan

anslag 2001 och prognos 2001 beror på att

Socialstyrelsen för 2001 tillförts 43 miljoner

kronor för informationsförsörjning,

verksamhetsuppföljning m.m. på grund av den

nationella handlingsplanen för hälso- och

sjukvården. Dessa medel är emellertid avsedda att

användas för att täcka kostnaderna för denna

verksamhet under hela perioden 2001-2004. För 2002,

2003 och 2004 tillförs anslaget 3 miljoner kronor

vardera året för detta ändamål.

I motion So567 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen till anslaget 13:6 Socialstyrelsen anvisar

349 007 000 kr (yrkande 5). Motionärerna anför att

tillsyn och kvalitetskontroll på sjukvårdens område

är av central betydelse för att garantera

patienternas säkerhet och välfärd. En särskild

medicinalstyrelse bör därför inrättas och

budgetmedel överföras från Socialstyrelsen till

detta ändamål.

I motion So566 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas

att riksdagen till anslaget 13:6 Socialstyrelsen

anvisar 23 miljoner kronor mindre än vad regeringen

föreslagit (yrkande 28 delvis). Motionärerna

föreslår besparingar på ett antal myndigheters

administration, bl.a. Socialstyrelsens.

Förvaltningsanslagen bör minskas med 5 %.

I motion So448 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

yrkas att riksdagen till anslaget 13:6

Socialstyrelsen anvisar 50 miljoner kronor mindre än

vad regeringen föreslagit (yrkande 6 delvis).

Motionärerna föreslår besparingar på några

myndigheters administration, bl.a. Socialstyrelsens.

Medicinalstyrelsen (13:7, förslag

till nytt anslag)

I motion So567 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen till anslaget Medicinalstyrelsen anvisar

111 729 000 kr (yrkande 6). Motionärerna anför att

ett inrättande av en särskild medicinalstyrelse

innebär en ytterligare förstärkning av den oberoende

tillsynen på området. Medicinalstyrelsen skall

utnyttja resurser som finns i nuvarande

Socialstyrelsen, som redan har en organisation

uppbyggd för tillsynen. Budgetmedel skall därför

överföras från Socialstyrelsen till ett nytt anslag.

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat förslag

om inrättande av en statlig medicinalstyrelse, se

betänkandena 1993/94:SoU20, 1994/95:SoU15,

1997/98:SoU12, 1998/99:SoU1, 1999/2000:SoU1 och

2000/01:SoU1. Utskottet har vid samtliga tillfällen

avslagit motioner om inrättande av en

medicinalstyrelse.

Stimulansbidrag för psykiatrin (13:8,

förslag till nytt anslag)

I motion So567 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen för år 2002 till anslaget Stimulansbidrag

till psykiatrin anvisar 200 000 000 kr (yrkande 7).

Ett liknande yrkande framförs i motion So611 yrkande

10 av Chris Heister m.fl. (m). Motionärerna föreslår

- i avvaktan på mera permanenta lösningar - ett

särskilt stimulansbidrag till kommunerna för att

dessa mer aktivt skall kunna arbeta med psykiskt

funktionshindrade.

Regeringen anför i budgetpropositionen (s. 30) att

den nationella handlingsplanen för utveckling av

hälso- och sjukvården och resurstillskottet till

vården om sammanlagt 9 miljarder kronor kommer att

bidra till att vårdens kvalitet förbättras, bl.a.

för personer med psykiska problem.

Utskottet behandlade i betänkande 2000/01:SoU1 ett

motionsyrkande med förslag om inrättande av ett

stimulansbidrag för psykiatrin. Utskottet

konstaterade att vården och omsorgen de närmaste

åren skulle komma att tillföras ytterligare

ekonomiska resurser och att psykiatrin särskilt

skulle prioriteras. Motionsyrkandet avslogs.

Forskning kring palliativ vård

(13:9, förslag till nytt anslag)

I motion So566 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 27

delvis yrkas att riksdagen för år 2002 till anslaget

Forskning kring palliativ vård anvisar 25 000 000

kr. Motionärerna anför att kommittén om vård i

livets slutskede kunde konstatera att vården i

livets slutskede har stora brister. Likaså är

forskning och utbildning i palliativ medicin också

svagt utvecklade områden, anförs det. I motionen

begärs också ett tillkännagivande om vad i motionen

anförs om god vård i livets slutskede (yrkande 12).

Motionärerna anför att en värdig vård i livets

slutskede omfattar flera aspekter på det lidande och

den smärta som döendet kan föra med sig och att det

förutom rent fysiska behov även finns psykiska,

sociala och existentiella behov. I yrkande 13 begärs

ett tillkännagivande om hospis och palliativ vård.

Motionärerna anför att hospisvården och palliativa

team måste etableras, vidareutvecklas och vara

tillgängliga i hela landet.

I motion So363 av Mikael Oscarsson och Kjell

Eldensjö (kd) begärs ett tillkännagivande om att

hospisverksamhet bör byggas ut inom samtliga

landsting (yrkande 1). Vidare anförs i yrkande 2 att

utökade resurser till forskning om hospis- och

anestesivård samt palliativ vård behöver frigöras.

Kommittén om vård i livets slutskede överlämnade i

januari 2001 slutbetänkandet Döden angår oss alla -

värdig vård vid livets slut (SOU 2001:6).

Betänkandet bereds för närvarande i

Regeringskansliet.

Hälsonät (13:10, förslag till nytt

anslag)

I motion So448 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas

att riksdagen till anslaget Hälsonät anvisar

25 000 000 kr (yrkandena 3 och 6 delvis).

Motionärerna vill satsa på ett hälsonät som knyter

samman alla vårdcentraler, äldreboenden, stora och

små sjukhus samt gör det möjligt för alla som

arbetar inom hälso- och sjukvården att kommunicera

med varandra för konsultation och utbildning. Även i

motion So303 av Agne Hansson m. fl. (c) framförs ett

yrkande om hälsonät (yrkande 29).

I budgetpropositionen anförs (s. 21) att regeringen

i propositionen Ett informationssamhälle för alla

(prop. 1999/2000:86) gjorde bedömningen att en

utökad satsning bör göras på att med hjälp av IT-

stöd utveckla och förnya hälso- och sjukvården.

Vidare konstaterade regeringen att det är angeläget

att förutsättningarna för en nationellt breddad

användning av telemedicin klargörs. Regeringen

beslutade i november 2000 att tillsätta en

arbetsgrupp med uppgift att koordinera gemensamma

nationella insatser inom området telemedicin.

Gruppens arbete skall vara avslutat senast den 31

januari 2002.

Från Landstingsförbundet har inhämtats att det vid

årsskiftet 2000/01 inrättades en fristående och

självständig organisation, Carelink, med syfte att

öka samverkan och initiera och stödja

utvecklingsinsatser på IT-området inom vård och

omsorg. Carelinks verksamhet bedrivs i form av en

intresseförening samt ett helägt serviceaktiebolag -

Carelink AB. Carelink Intresseförening bildades av

Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet,

Privatvårdens Arbetsgivarförbund och Apoteket AB

Utskottet behandlade i betänkande 2000/2001:SoU1

motionsyrkanden om att inrätta ett nationellt

hälsonät. Utskottet konstaterade att ett aktivt

arbete pågick på olika nivåer med dessa frågor och

att skäl saknades att initiera ett nytt anslag.

Motionsyrkandena avslogs.

Övrig medelsanvisning

Regeringens förslag till medelsanvisning till

anslaget 13:5 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd

har inte mött någon erinran i form av motioner.

Övriga frågor inom politikområdet

Subventionerade preventivmedel

I motion K284 av Agne Hansson m.fl. (c) begärs ett

tillkännagivande om vad i motionen anförs om att

regeringen tillsammans med Landstingsförbundet bör

undersöka möjligheterna att införa subventionerade

preventivmedel för både flickor och pojkar i

samtliga landsting och regioner (yrkande 10).

Motionärerna anför att även kondomer bör vara

föremål för en subvention exempelvis genom

försäljning eller utdelning via kommunernas

ungdomsmottagningar. Även i motionerna So210 yrkande

2 av Magnus Jacobsson och Amanda Agestav (kd), So455

av Tasso Stafilidis och Charlotta L Bjälkebring (v)

och So495 av Matz Hammarström m.fl. (mp) yrkande 21

framförs yrkanden om subventionerade preventivmedel.

Regeringen gav den 16 december 1999 Socialstyrelsen

i uppdrag att göra en analys av nuvarande

förhållanden och ur olika aspekter belysa

konsekvenserna av en ordning som fullt ut utjämnar

de skillnader som finns i dagens system.

Socialstyrelsen avlämnade i maj 2001 en skrivelse

med redovisning av uppdraget. Skrivelsen bereds för

närvarande i Socialdepartementet.

Frågor om nyandlighet

I motion So634 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs tillkännagivanden dels om forskning om barns

situation i slutna samfund (yrkande 17), dels om

förmedling av kunskap till de personalkategorier som

möter barn som växer upp i slutna samfund (yrkande

18). Motionärerna påtalar att i betänkandet I God

Tro - samhället och nyandligheten (SOU 1998:113)

föreslogs såväl kort- som långsiktiga

forskningsinsatser om barns situation i slutna

samfund samt att råd och anvisningar skulle

utarbetas till olika personalkategorier inom skola,

barnomsorg, socialtjänst och sjukvård.

I motion So587 av Carina Hägg (s) begärs

tillkännagivande om behovet av att uppmärksamma

villkoren för barn i slutna samfund (yrkande 1).

Vidare begärs ett tillkännagivande om behovet av

utbildning beträffande religiösa samfund och

minoriteter för berörda personalgrupper (yrkande 2).

Även i motion So514 av Mona Berglund Nilsson och

Märta Johansson (s) begärs tillkännagivanden om

behovet av att personal som arbetar med människor i

kris ges utbildning i psykologi, juridik, sociologi

och teologi samt att berörd personal ges erforderlig

kunskap och information om nyandliga rörelser och

sekter (yrkandena 1 och 2).

Regeringen anförde i förra årets budgetsproposition

(proposition 2000/01:1) att en samlad kartläggning

och beskrivning av frågor kring nyandliga rörelser

och samhället, såväl nationellt som internationellt

har åstadkommits genom betänkandet I God Tro -

samhället och nyandligheten (SOU 1998:113). I

betänkandet har ett antal bedömningar gjorts, och på

några punkter har konkreta förslag på åtgärder lagts

fram bl.a. rörande inrättandet av ett s.k.

kunskapscentrum. Efter en sammantagen bedömning av

betänkandet samt remissutfallet fann regeringen att

ett behov av kunskap om nyandliga rörelser finns hos

myndigheter och institutioner men att arbete med

forskning och kompetenshöjning inom det aktuella

området kan ske inom ramen för existerande

verksamheter. Behov av att inrätta ett särskilt

kunskapscentrum förelåg, enligt regeringen, därför

inte.

Utskottet anförde i betänkande 2000/01:SoU1 att

det inte fann skäl att ifrågasätta regeringens

bedömning att det finns tillräcklig kompetens hos

myndigheter och institutioner om slutna samfund, att

forskning och kompetenshöjning inom det aktuella

området kan ske inom ramen för existerande

verksamheter och att något behov av ett särskilt

kunskapscentrum inte föreligger. De ifrågavarande

motionerna avstyrktes.

Tatuering och piercing

I motion So475 av Rolf Olsson m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande om reglering och tillsyn av

verksamheter och utövare av tatuering och piercing.

Motionärerna anför att det bör fastställas krav på

tillstånd liksom krav på kompetens hos utövaren samt

regler för hur den lokal som används skall vara

beskaffad. Det bör även lagstiftas så att det ej

blir tillåtet att utföra piercing eller tatuering på

minderåriga utan att godkännande lämnats av

vårdnadshavaren. Socialstyrelsen bör utöva tillsyn

över verksamheten, anförs det.

Även i motion So515 av Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s)

framförs liknande yrkanden om tatuering och

piercing.

Utskottet har tidigare behandlat motioner med

yrkanden om åldersgräns för tatuering och piercing

på minderåriga m.m. I betänkande 1997/98:SoU22

återges delar av Socialstyrelsens allmänna råd

1995:3 Yrkesmässig hygienisk behandling (s. 17).

Utskottet behandlade senast en motion på området i

betänkande 2000/01:SoU10. Utskottet vidhöll sin

uppfattning att verksamhet med piercing och

tatuering visserligen kan skapa problem men att

Socialstyrelsen och Läkemedelsverket får förutsättas

följa utvecklingen och vid behov initiera

erforderliga åtgärder. Ifrågavarande motion

avstyrktes.

Från Socialstyrelsen har inhämtats att det på

styrelsens uppdrag pågår en kartläggning av de

infektionsrisker som piercing kan medföra.

Kartläggningen beräknas vara avslutad i februari

2002.

Högkostnadsskydd

I motion So566 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs ett

tillkännagivande om att systemet med

högkostnadsskydd bör utredas (yrkande 26).

Motionärerna anför att ett framtida mål bör vara att

konstruera ett system som inkluderar alla egna

avgifter i vården och även olika hjälpmedel. I

motion So489 av Chatrine Pålsson (kd) och Birgitta

Carlsson (c) begärs ett tillkännagivande om en

utredning i syfte att se över konsekvenserna av

införandet av ett samlat högkostnadsskydd.

Motionärerna anför att alltfler olika behandlingar

och läkemedel införs som medicinskt motiverade

behandlingsmetoder utan att ingå i

högkostnadsskyddet. Vidare påtalas att hjälpmedel

och tandvård inte alltid ingår i högkostnadsskyddet.

En genomgripande översyn av systemet är därför

nödvändig. Även i motion So388 av Helena Hillar

Rosenqvist m.fl. (mp) begärs en utredning om att

utreda möjligheterna att införa ett utgiftstak som

täcker de befintliga högkostnadsskydden m.m.

Regeringen anför i den lagrådsremiss om den nya

läkemedelsförmånen som i oktober 2001 överlämnades

till Lagrådet att läkemedelsförmånen även

fortsättningsvis bör var statligt reglerad och skild

från det särskilda högkostnadsskyddet för

vårdavgifter. Enligt uppgift från

Socialdepartementet avser regeringen att överlämna

en proposition till riksdagen i december 2001.

Regeringen har i oktober 2001 tillkallat en särskild

utredare med uppdrag att bl.a. analysera vissa

frågor på hjälpmedelsområdet och lämna förslag till

åtgärder (dir. 2001:81). Uppdraget skall redovisas

senast den 10 januari 2003.

Politikområde Folkhälsa

Insatser mot aids (14:1)

I budgetpropositionen föreslås att 58 122 000 kr

anvisas under anslag 14:1 Insatser mot aids.

Anslaget disponeras av Statens folkhälsoinstitut

(FHI). Medlen skall användas för insatser mot

hiv/aids. Institutet skall samverka med

Smittskyddsinstitutet, Socialstyrelsen,

smittskyddsläkarna och Landstingsförbundet i arbetet

med den nationella handlingsplanen för hivprevention

och stimulera till regionala och lokala aktiviteter.

De största stöden lämnas till Noaks Ark-Röda korset,

RFSL och RFSU. Ekonomiskt stöd lämnas också direkt

till de hivsmittades frivilligorganisationer på

riksnivå. Från anslaget 99:2 Särskilda insatser i

vissa kommuner och landsting under utgiftsområde 25

har särskilda medel beviljats för hivpreventiv

arbete i storstadsregionerna.

I propositionen Statens folkhälsoinstitut - roll

och uppgifter (prop. 2000/01:99) anges att

aidsanslagets organisatoriska tillhörighet kan

behöva ses över med anledning av FHI:s nya roll. Re-

geringen avser att återkomma i denna fråga.

Regeringens bedömning är att Sverige, tack vare de

förebyggande insatser som gjorts med de medel som

tillförts anslaget, har lyckats hålla hiv/aids-

epidemin på en mycket låg nivå med internationella

mått mätt. Det framtida arbetet skall särskilt

inriktas på ett ökat samarbete mellan de statliga

aktörerna på området, smittskyddsläkarna,

landstingen och kommunerna. Statens

folkhälsoinstitut skall även fortsättningsvis

samarbeta med intresseorganisationerna i det

preventiva arbetet.

I budgetpropositionen anförs vidare när det gäller

förebyggande insatser mot hiv/aids och andra

sexuellt överförbara infektioner att regeringen har

dels genom ekonomiskt stöd, dels genom

handlingsplaner och regeringsuppdrag till Statens

folkhälsoinstitut bidragit till att få till stånd

ett brett förankrat och väl samordnat preventivt

arbete kring hiv/aids. Statens folkhälsoinstitut har

under året genomfört ett flertal konferenser och

informationskampanjer. FHI har även tagit fram och

presenterat en nationell handlingsplan för hiv/STI-

prevention. I regleringsbrevet för 2001 har FHI fått

ett uppdrag att vidareutveckla arbetet med hand-

lingsplanen i samverkan med berörda myndigheter och

organisationer.

I motion So567 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen till anslaget 14:1 Insatser mot hiv/aids

anvisar 76 miljoner kronor utöver vad regeringen

föreslagit (yrkande 8). Motionärerna anser att

satsningarna på arbetet mot hiv/aids måste öka i

stället för att stagnera eller urholkas och vill

därför satsa ytterligare 76 miljoner kronor årligen

för att bl.a. kunna säkerställa ett fortsatt kraft-

fullt hivpreventivt arbete. I motion So372 av Chris

Heister m.fl. (m) (yrkande 6) framställs ett yrkande

med liknande innehåll.

I motion So372 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas

tillkännagivande för regeringen om huvuduppgifterna

i arbetet med hiv/aids (yrkande 1). Enligt mo-

tionärerna är de fyra huvuduppgifterna i detta

arbete att stoppa smittspridningen, att ge hjälp och

stöd åt de hivsmittade och deras anhöriga, att för-

bättra vården av de hivinfekterade och aidssjuka

samt att tillse att forskningen ges bästa tänkbara

villkor. Vidare begärs tillkännagivande om behovet

av förstärkta informations- och upplysningsinsatser

(yrkande 4). För att motverka de effekter på

riskbeteendet som följer på människors avtagande in-

tresse för hiv/aids-frågan vill motionärerna

förstärka insatserna. Information som påverkar

attityder och beteende är avgörande för att hindra

smittspridningen. Därför bör information om hiv/aids

enligt motionärerna ingå i all upplysningsverksamhet

om sexuellt överförbara sjukdomar. Ny och bättre

information till skolungdomar, utlandsresenärer,

invandrare och homo- och bisexuella kvinnor och män

krävs vidare. Avslutningsvis begärs tillkännagivande

om förslag till ändring som i avgiftshänseende

likställer offentlig och privat vård (yrkande 7).

Motionärerna pekar på att privat vård och behandling

inte är kostnadsfri när det gäller samhällsfarliga

sjukdomar. Regeringen bör snarast återkomma med

förslag i denna fråga med utgångspunkt från Smitt-

skyddsutredningens förslag. Att patienten har frihet

att välja vårdgivare är särskilt viktigt när det

gäller en sexuellt överförd sjukdom, anförs det.

I motion So256 av Sten Tolgfors (m) yrkas

tillkännagivande om de ideella organisationernas

centrala roll i arbetet med hivprevention (yrkande

2). Bidragen för hivprevention bör fördelas

nationellt genom ett ansökningsförfarande, så att de

ideella organisationerna kan anlägga ett nationellt

perspektiv på sina insatser och själva styra

resurserna dit de bäst behövs. Dessutom yrkas

tillkännagivande om sambandet mellan spridningen av

övriga könssjukdomar och hivsmitta (yrkande 3).

Motionären pekar på att det de senaste åren har

skett en kraftig ökning av könssjukdomar bland

homosexuella män. En trolig förklaring från

läkarhåll är att det blivit allt vanligare med

oskyddat sex varför läkare varnar för en ny

hivepidemi i Sverige. Avslutningsvis begärs

tillkännagivande om behovet av ökade infor-

mationsinsatser, särskilt med inriktning på ungdomar

(yrkande 4). Motionären anför att läkare har

uttryckt oro över den ökade förekomsten av oskyddat

sex och varnat för att information om riskerna inte

verkar nå ut till allmänheten och framför allt inte

till landets unga befolkning.

I motion U269 av Ragnwi Marcelind (kd) begärs

tillkännagivande om att intensifiera det

förebyggande arbetet i Sverige med allmänna

rikskampanjer och upplysningar för att få folk i

gemen att förstå allvaret med hiv/aids och de

konsekvenser hivsmitta har (yrkande 2). Motionären

anför att det är dags att lyfta fram frågan om

hiv/aids för att förebygga att även Sverige får en

epidemi. Människor måste ta sitt eget ansvar för att

begränsa hivspridningen genom ökad kondomanvändning.

I motion So260 av Gunnel Wallin och Margareta

Andersson (båda c) yrkas tillkännagivande om

långsiktighet och framförhållning i arbetet mot

hiv/aids (yrkande 1). Vidare begärs tillkännagivande

om att anslaget för hiv/aids samlas på ett

departement, Socialdepartementet, för att lättare få

en överblick över hur det effektivt skall kunna

användas (yrkande 2). Motionärerna begär vidare

tillkännagivanden om att ta vara på

frivilligorganisationernas insatser (yrkande 3), om

att erbjuda flyktingar och asylsökande provtagning

för att förebygga hiv/aids-spridning (yrkande 4) och

om särskilt stöd för smittade barn (yrkande 5).

I motion So586 av Carina Hägg m.fl. (s) begärs

tillkännagivande om vikten av att staten har kvar

det övergripande ansvaret för en framgångsrik

hivprevention. Motionärerna anför att ett av de

starkaste argumenten för att staten också i

framtiden skall ha det övergripande ansvaret för

detta område är att, för det fall ansvaret läggs ut

på kommuner och landsting, medel vars avsikt att

finansiera hivpreventiva åtgärder kan komma att

användas till andra angelägna ändamål om den

enskilda kommunen eller landstinget kanske endast

har en mycket liten grupp som befinner sig i

riskzonen.

Utskottet behandlade motioner om hiv/aidsprevention

även vid behandlingen av förra årets

budgetproposition, betänkande 2000/01:SoU1.

Utskottet vidhöll sin inställning i sitt yttrande

2000/01:SoU1y och anförde därutöver bl.a. att det

förslag till handlingsplan som Folkhälsoinstitutet

tagit fram för området kan komma att ytterligare

förstärka det förebyggande arbetet för att förhindra

spridning av hiv/aids. Utskottet noterade även att

Nationella folkhälsokommittén hade lyft fram det

hivpreventiva arbetet i sitt slutbetänkande (mål

11). Utskottet ville vidare understryka den stora

vikten av information om hiv/aids till allmänheten

och särskilda riskgrupper samt forskningen på

området. Utskottet avstyrkte motionerna. Riksdagen

följde utskottet (rskr. 2000/01:96 och 97).

Statens folkhälsoinstitut (14:4)

I budgetpropositionen föreslås att 122 403 000 kr

anvisas under anslag 14:4 Statens folkhälsoinstitut.

Regeringen föreslår vidare att riksdagen

bemyndigar regeringen att under 2002, i fråga om

ramanslaget 14:4 Statens folkhälsoinstitut, ingå

ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare

åtaganden innebär utgifter på högst 74 000 000 kr

efter 2002.

Statens folkhälsoinstitut fick den 1 juli 2001 en

ny roll och nya uppgifter. Institutet skall ansvara

för sektorsövergripande uppföljning och utvärdering

av insatser inom folkhälsoområdet, vara nationellt

kunskapscentrum för metoder och strategier på

området och ansvara för övergripande tillsyn inom

alkohol-, narkotika- och tobaksområdena.

Alkoholinspektionen avvecklades den 1 juli 2001 och

dess uppgifter enligt alkohollagen (1994:1738)

överfördes samtidigt till Statens folkhälsoinstitut.

Den 1 juli 2001 tog institutet också över

Socialstyrelsens uppgifter enligt tobakslagen

(1993:581). Institutet skall även kunna genomföra

nationellt samordnade insatser på folkhälsoområdet

efter beslut av regeringen.

Målet för institutets verksamhet är att folkhälsan

skall förbättras för de grupper i samhället som är

mest eftersatta ur hälsosynpunkt. Under år 2000 har

institutet arbetat i syfte att uppnå fem

verksamhetsmål. Sammanfattningsvis berör dessa

områdena psykisk hälsa och levnadsvanor, viktiga

arenor för hälsoarbetet, droger, sjukdomar och

skador, forskning och stöd till utveckling samt

därutöver Europasamarbete.

Regeringens bedömning är att institutet under året

gjort värdefulla insatser inom viktiga folk-

hälsoområden och i väsentlig utsträckning uppfyllt

sina verksamhetsmål. Institutet har även på ett

förtjänstfullt sätt bistått regeringen med

expertkunskap och stöd i arbetet med det svenska

ordförandeskapet i EU.

Folkhälsoinstitutet har, med anledning av ett

regeringsuppdrag, i april 2000 redovisat en

kartläggning av ungdomars sexvanor och attityder

till sex och om dessa har förändrats över tid.

Kartläggningen Ungdomar och sexualitet bygger på en

sammanställning av aktuell forskning, kompletterad

med nya studier.

Folkhälsoinstitutet har i juni 2001 till regeringen

lämnat ett förslag till handlingsplan för prevention

av oönskade graviditeter. Målet med handlingsplanen

är att genom kunskapshöjande och beteendepåverkande

insatser samt rådgivning och tillgång på

preventivmedel verka för att en så stor andel som

möjligt av alla graviditeter skall vara önskade.

Institutet föreslås få till uppgift att samordna och

följa upp det fortsatta arbetet med handlingsplanen.

I motion So567 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen till anslaget 14:4 Statens

folkhälsoinstitut anvisar 62 538 000 kr (yrkande 9).

Motionärerna anför att det statliga engagemanget

kraftigt bör minska till förmån för regionalt och

lokalt folkhälsoarbete. Anslaget till Statens

folkhälsoinstitut bör därför successivt sänkas;

under år 2002 med knappt 60 miljoner kronor.

Inriktningen bör vara att Statens folkhälsoinstitut

är helt avvecklat vid utgången av år 2004.

I motion So566 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att

riksdagen till anslaget 14:4 Statens

folkhälsoinstitut anvisar 10 miljoner kronor mindre

än regeringen föreslagit (yrkande 28 delvis).

Motionärerna föreslår besparingar och effektivise-

ringar av en rad myndigheters administration.

I motion So448 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas

att riksdagen till anslaget 14:4 Folkhälsoinstitutet

anvisar 6 miljoner kronor mindre än regeringen före-

slagit (yrkande 6 delvis). Motionärerna föreslår

besparingar inom administrationen vid vissa

myndigheter med sammanlagt 56 miljoner kronor

(anslagen 13:7 och 14:4).

I motion So299 av förste vice talman Anders Björck

och Nils Fredrik Aurelius (båda m) yrkas att

Folkhälsoinstitutet läggs ned. Motionärerna anför

att syftet med sunda människor synes vara att de

skall bidra till välfärdsstaten, snarare än att de

skall ha individuell glädje av att må bra. Statens

folkhälsoinstitut bör avskaffas och eventuella

kvarstående väsentliga arbetsuppgifter fördelas på

andra existerande myndigheter.

I motion So282 av Bertil Persson (m) begärs

tillkännagivande om infogande av Folkhälsoinstitutet

i Socialstyrelsen. Enligt motionären har Statens

folkhälsoinstitut under hela sin existens brottats

med svåra identitetsproblem och svårigheter att

finna specifika arbetsuppgifter. Det är därför nu

hög tid att infoga verksamheten i Socialstyrelsen

och därmed få ett samlat grepp på de viktiga

folkhälsofrågorna.

I motion So498 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs

tillkännagivande om att Statens folkhälsoinstitut

bör ges i uppdrag att fördjupat analysera de klass-

mässiga hälsoskillnaderna (yrkande 2). Motionärerna

anför att de könsmässiga, ekonomiska och sociala

förhållandena skall vägas in i det offensiva arbetet

med folkhälsan. I detta arbete bör Statens

folkhälsoinstitut tillsammans med kommuner och

landsting ha en ledande roll. Vidare begärs ett

tillkännagivande om att Statens folkhälsoinstitut

bör ges i uppdrag att fördjupat analysera de

könsmässiga hälsoskillnaderna (yrkande 3).

Motionärerna anför att särskilt kvinnors situation

bör beaktas ur ett folkhälsoperspektiv. Vidare bör

Statens folkhälsoinstitut tillsammans med kommuner

och landsting ha en ledande och samordnande roll i

arbetet med att bryta den könsrelaterade ohälsan i

befolkningen. En studie av den ojämlika hälsan

kräver enligt motionärerna en särskild metodik och

teoretisk ansats.

I motion L371 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, c,

fp, mp) begärs tillkännagivande om att Statens

folkhälsoinstituts s.k. homosexuppdrag bör utvidgas

till att även omfatta bisexuella och transpersoner,

ett HBT-uppdrag (yrkande 38). Vidare yrkar

motionärerna tillkännagivande om att HBT-uppdraget

vid Statens folkhälsoinstitut skall vara

övergripande med nationellt ansvar för forskning,

utvärdering och kunskapsspridning (yrkande 39).

Dessutom begär motionärerna tillkännagivanden om att

tillsätta en utredning som ur ett brett perspektiv

analyserar HBT-personers situation i glesbygden

(yrkande 43), om en förutsättningslös utredning som

belyser homosexuellas, bisexuellas och

transpersoners situation i syfte att förbättra dessa

gruppers situation i samhället (yrkande 44) och om

att genomföra en nationell undersökning av homo-

sexuellas, bisexuellas och transpersoners hälsa och

livsvillkor (yrkande 45).

I motion Ub347 av Ingrid Burman m.fl. (v) begärs

tillkännagivande om att en utredning tillsätts med

syfte att utveckla nationella sexualpolitiska mål,

för att skapa en sexualitet på lika villkor mellan

kvinnor och män, och mellan bi-, hetero- och

homosexuella (yrkande 4). Motionärerna anför att den

sammantagna analysen visar att sexualiteten i dag är

en bärande del av den rådande könsmaktsordningen där

kvinnor systematiskt underordnas män. Ett jäm-

ställdhetsarbete kan aldrig bli framgångsrikt om

inte också sexualpolitiken involveras.

I motion L367 av Ana Maria Narti m.fl. (fp) begärs

tillkännagivande om en utredning om situationen för

transpersoner (yrkande 18). Utredningen bör enligt

motionärerna ha ett helhetsperspektiv och omfatta

såväl lagstiftnings- som behandlingsfrågor.

I betänkande 2000/01:SoU13 behandlades senast

motionsyrkanden rörande homo-, bi- och transfrågor

m.m. I betänkandet, till vilket hänvisas, ges en

redovisning av olika insatser på området (s. 29 f.).

I motion K284 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkas

tillkännagivande om att Folkhälsoinstitutet bör få

ett förstärkt uppdrag att undersöka möjligheten att

tillsammans med kommunernas ungdomsmottagningar

förbättra sexualundervisningen i skolan (yrkande

11). Vidare begärs ett tillkännagivande om behovet

av ytterligare studier kring området ungdom och

sexualitet (yrkande 13). Motionärerna syftar på

ungdom och sexualitet i det nya mångkulturellt präg-

lade Sverige.

I motion So304 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkas

tillkännagivande om ungdomsmottagningarnas sex- och

samlevnadsrådgivning (yrkande 4). Motionärerna anför

att ungdomsmottagningarna behöver ge riktad

information, ha särskilda mottagningstider samt

samtalsgrupper i samverkan med högstadieskolor och

gymnasieskolor.

I motion A226 av Agne Hansson m.fl. (c) begärs

tillkännagivande om att personalen på

ungdomsmottagningar skall ha såväl tvärvetenskaplig

som mångkulturell kompetens (yrkande 3).

I motion So305 av Magda Ayoub (kd) yrkas

tillkännagivande om vikten av att

ungdomsmottagningar arbetar aktivt för att nå ut

till pojkar (yrkande 2). Motionären anför att

insatser för att minska antalet tonårsaborter inte

kan riktas enbart mot flickorna, då tonårspojkarna

utgör hälften av problematiken. Vidare begär

motionären tillkännagivande om forskning gällande

samlevnad och sexualitet i ett mångkulturellt

sammanhang (yrkande 6). Motionären anför att ett

mångkulturellt samhälle ställer nya krav på synen på

samlevnad och sexualitet. Regeringen bör ta

initiativ till en vid och öppen dialog kring frågor

om kultur, religion, etnicitet, samlevnad och

sexualitet. Slutligen begär motionären tillkänna-

givande om forskning gällande pornografins inverkan

på ungdomar (yrkande 7).

I motion So569 av Carina Ohlsson m.fl. (s) begärs

tillkännagivande om en upplysningskampanj mot porr.

Motionärerna anför att ett sätt att motverka

utbredningen av porr är att i en upplysningskampanj

informera om skillnaden mellan porrfilm och erotisk

film och på ett realistiskt sätt beskriva vad som

händer mellan människor i sexuella relationer.

Smittskyddsinstitutet (14:5)

I budgetpropositionen föreslås att 161 034 000 kr

anvisas under anslag 14:5 Smittskyddsinstitutet.

Smittskyddsinstitutet (SMI) är central förvalt-

ningsmyndighet med uppgift att bevaka det epi-

demiologiska läget i fråga om smittsamma sjukdomar

bland människor och främja skyddet mot sådana

sjukdomar.

En översyn av verksamheten har under året påbörjats

vid SMI. En omorganisering av verksamheten har skett

fr.o.m. den 1 juli 2001 vilken bl.a. resulterat i

att en mer ändamålsenlig ledningsgrupp inrättas och

att vissa myndighetsövergripande funktioner förts

samman under året. De ekonomiadministrativa

rutinerna har setts över och under 2001 kommer ett

nytt ekonomiadministrativt system att införas. Andra

insatser för att förbättra de ekonomiadministrativa

rutinerna genomförs för närvarande inom ramen för

det verksamhetsutvecklingsprogram som påbörjats.

I det underlag för fördjupad prövning som re-

dovisades i februari 2001 lyfte SMI fram sex områden

som särskilt prioriterade: ökade insatser mot

antibiotikaresistens och annan antimikrobiell

resistens, epidemiologi och diagnostik av

Creutzfeldt-Jakobs sjukdom och andra zoonoser,

inrättandet av en biobank, vaccinationsuppföljning,

ökade insatser beträffande sexuellt överförbara

infektioner i Sverige och i närområdet samt ökat

stöd till Regeringskansliet avseende internationella

smittskyddsfrågor.

Regeringens bedömning är att SMI har kunnat

uppfylla uppställda mål för verksamheten relativt

väl trots störningar, främst i form av myndighetens

ekonomiska situation. Under året har SMI aktivt

medverkat till att skyddet mot smittsamma sjukdomar

har upprätthållits och förstärkts och i dessa frågor

samverkat med berörda myndigheter och organisa-

tioner. Samarbetet och kontakterna inom smitt-

skyddsområdet har utvecklats väl såväl nationellt

som internationellt. SMI har bl.a. ett väl funge-

rande kontaktnät med smittskyddsläkarna och de

mikrobiologiska laboratorierna.

I motion So566 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att

riksdagen till anslaget 14:5 Smittskyddsinstitutet

anvisar 8 miljoner kronor mindre än regeringen

föreslagit (yrkande 28 delvis). Motionärerna

föreslår besparingar och effektiviseringar av en rad

myndigheters administration. Smittskyddsinstitutets

anslag föreslås minskas med 8 miljoner kronor.

Folkhälsopolitiska åtgärder (14:7)

I budgetpropositionen föreslås att 86 554 000 kr

anvisas under anslag 14:7 Folkhälsopolitiska

åtgärder.

Bidrag från detta anslag lämnas till nykterhets-

organisationer och andra organisationer som arbetar

med att stödja och hjälpa missbrukare och som

arbetar med alkoholskadeförebyggande verksamhet och

fördelas av Socialstyrelsen. Även Centralförbundet

för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) erhåller

statsbidrag från detta anslag.

Från anslaget disponerar Statens folkhälsoinstitut

4 miljoner kronor årligen för insatser i syfte att

öka kunskapen om spelberoende och för att initiera

aktiviteter för att förebygga spelberoende.

Regeringen anför att frivilliga organisationer på

alkohol- och narkotikaområdet utför insatser av

betydande värde och omfattning. På exempelvis

alkohol- och narkotikaområdet når de frivilliga

organisationerna fler människor med sina insatser än

vad den kommunala socialtjänsten gör. Det uppsö-

kande, rådgivande och motivationsskapande arbetet är

omfattande, och en allt större del av opinions-

bildning, kunskapsspridning och förebyggande

insatser sker genom de frivilliga organisationerna.

Socialstyrelsen konstaterar i sin årliga summering

och bedömning av bidragsgivningen att statsbidraget

har använts enligt det syfte och de mål som staten

har för bidraget. Av redovisningen framgår också att

organisationerna inriktar sig på alltfler grupper,

exempelvis invandrare, kvinnor med missbruk etc.

Vidare kan man konstatera att samverkan mellan

organisationerna och kommunerna eller landstingen

omfattar alltfler verksamheter. Organisationernas

självförsörjningsgrad har också ökat något mellan

1999 och 2000.

Regeringen bedömer att statens övergripande syfte

med bidraget har nåtts och att det även

fortsättningsvis är angeläget att Socialstyrelsen

fördelar medel till organisationer som arbetar med

alkohol- och narkotikafrågor.

Regeringens bedömning är vidare att det är

angeläget att Statens folkhälsoinstitut även

fortsättningsvis arbetar för att öka kunskapen om

spelberoende och stöder verksamheter som kan

förebygga spelberoende.

Regeringen har vidare nyligen givit Statens

folkhälsoinstitut i uppdrag att utarbeta ett förslag

till handlingsprogram för att motverka spelberoende

samt för att minska de skadliga effekterna av

överdrivet spelande. Statens folkhälsoinstitut skall

lämna en redovisning av sitt arbete till regeringen

senast den 1 januari 2003.

I motion So567 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen till anslaget 14:7 Folkhälsopolitiska

åtgärder anvisar 43 554 000 kr (yrkande 10). För att

stimulera framväxten av ytterligare regionalt och

lokalt folkhälsoarbete som bättre än Statens

folkhälsoinstitut kan tillfredsställa de behov som

finns vill motionärerna under år 2002 anslå

sammanlagt 72,5 miljoner kronor under

anslagsområdena 14:7 Folkhälsopolitiska åtgärder och

14:10 Lokalt folkhälsoarbete.

I motion So566 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att

riksdagen till anslaget 14:7 Folkhälsopolitiska

åtgärder anvisar 30 miljoner kronor mindre än

regeringen föreslagit (yrkande 28 delvis).

Motionärerna anser att regeringens avsikt att

avsätta 30 miljoner kronor årligen för åren

2002-2004 för att förstärka arbetet med

tobaksprevention i huvudsak är vällovlig, men att

det preventiva arbetet skall utföras i skolorna som

ANT-undervisning, varför det delvis är en kommunal

angelägenhet.

I motion So584 av Nils-Erik Söderqvist m.fl. (s)

yrkas tillkännagivande om fördelningen av

statsbidragen till förebyggande arbete inom alkohol-

och narkotikaområdet. Motionärerna pekar på att

Socialstyrelsen sedan årsskiftet 1998/99 handlägger

bidragen till organisationer och föreningar för

arbete med förebyggande insatser mot alkohol- och

narkotikamissbruk. Detta system skapar enligt

motionärerna onödig och tung byråkrati såväl för

organisationerna som för Socialstyrelsen. Därför bör

de organisationer som arbetar med förebyggande

arbete mot alkohol och narkotika få förtroendet att

vara bidragsmyndigheter.

I motion So373 av Ingrid Burman m.fl. (v) begärs

tillkännagivande om en parlamentarisk kommission med

uppgift att belysa de negativa konsekvenserna av

spel om pengar (yrkande 1). Kommissionen skulle

utreda de ekonomiska och sociala konsekvenserna av

spel där även skillnaderna i kvinnligt och manligt

beteende belyses. Vidare begärs tillkännagivande om

att regeringen i sina direktiv till AB Svenska Spel

bör ta in kravet på att bolaget skall verka för att

allmänheten informeras om spelandets skadeverkningar

(yrkande 2). Regeringen bör ge Svenska Spel direktiv

liknande dem som Systembolaget har när det gäller

informationen om alkoholdrycker och deras skade-

verkningar.

I motion Kr428 av Dan Kihlström m.fl. (kd) yrkas

tillkännagivande om spelberoende (yrkande 7).

Motionärerna anför att det är viktigt att staten för

en politik som ökar medvetenheten om skadeverkningar

av spel.

I motion So497 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) yrkas

tillkännagivande om spelberoende (yrkande 11).

Motionärerna anför att spelberoende är ett häl-

soproblem vars omfattning är större än vad man

tidigare trott. För dem som blivit spelberoende

finns i dag knappt någon hjälp att få i form av

behandling och rehabilitering.

I motion So324 av Ragnwi Marcelind (kd) begärs

tillkännagivande om att utreda ungas ökande

spelberoende och komma med förslag till preventiva

åtgärder.

I motion So627 av Ester Lindstedt-Staaf (kd) yrkas

tillkännagivande om resurser till behandling av

spelmissbruk (yrkande 2). Motionären anför att för-

slagsvis 1 % av statens nettoinkomst av spel borde

gå till förebyggande av spelberoende, forskning och

behandling. Det betyder 5 miljoner kronor, eftersom

nettoinkomsten är ca 500 miljoner kronor. Vidare

yrkas tillkännagivande om helhetssyn beträffande

spelmissbruk (yrkande 3).

I motion So269 av Gunnel Wallin och Viviann Gerdin

(båda c) yrkas tillkännagivande om en

samhällsekonomisk konsekvensanalys av spel och

spelets negativa konsekvenser i Sverige (yrkande 1).

Vidare yrkas tillkännagivanden om utökad service på

hjälplinjen för spelberoende (yrkande 2), om en

kraftfull insats av förebyggande åtgärder (yrkande

3), om tillgång till effektiva behandlingsinsatser

(yrkande 4), om ökade forskningsinsatser inom

området spelberoende (yrkande 5) och om ökad

tillgång till behandlingsplatser för dem som

drabbats av spelberoende (yrkande 6).

I motion So273 av Barbro Feltzing (mp) begärs

tillkännagivande om behovet av en utredning om hur

man skall stävja problemet med det ökade spelbero-

endet i samhället samt hur ökade resurser skall ges

till forskning och stödjande behandling (yrkande 1).

Utskottet behandlade motioner om spelberoende även

vid behandlingen av förra årets budgetproposition,

betänkande 2000/01:SoU1. Utskottet konstaterade

bl.a. (s. 82 f.) att ett aktivt arbete pågick för

att bygga upp kunskap om spelberoende och

hjälpinsatser till dem som drabbats av beroendet.

Utskottet avstyrkte motionerna. Riksdagen följde

utskottet (rskr. 2000/01:96 och 97). I samma

betänkande avstyrkte utskottet även ett

motionsyrkande om fördelningen av bidrag till bl.a.

nykterhetsorganisationer, liknande det i motion

So584. Utskottet anförde att det förutsatte att

Socialstyrelsen fortsätter det nära samarbetet med

organisationerna samt utvecklar brukarrådets

forumroll och att regeringen noga följer

utvecklingen på området. Vidare pekade utskottet på

att det ankommer på regeringen att vidta de

ändringar i gällande riktlinjer som kan behövas.

Alkohol- och narkotikapolitiska

åtgärder (14:8)

I budgetpropositionen föreslås att 302 500 000 kr

anvisas under anslag 14:8 Alkohol- och

narkotikapolitiska åtgärder.

Internationaliseringen och det svenska EU-inträdet

har ändrat förutsättningarna för att bedriva en

traditionell svensk alkoholpolitik. De ökade

införselkvoterna av alkohol från den 1 juli 2000 har

bl.a. föranlett regeringen att ta fram en nationell

handlingsplan för att förebygga alkoholskador (prop.

2000/01:20, bet. 2000/01:SoU8, rskr. 2000/01:144).

Syftet med handlingsplanen är att lägga fast

grundvalarna för en alkoholpolitik som leder till

minskad alkoholkonsumtion och begränsar

alkoholskadorna. Handlingsplanens huvudinriktning är

att stimulera utvecklingen av målinriktade och

samordnade förebyggande insatser på kommunal nivå.

För att bl.a. förverkliga handlingsplanen har detta

anslag kraftigt utökats. I samband med propositionen

(prop. 2000/01:144) Skatten på vin föreslogs att

ytterligare 100 miljoner kronor under 2001 till 2003

skulle avsättas till arbete mot alkoholens

skadeverkningar. Resurserna avser främst insatser

för barn till missbrukare och barn i familjer där

våld och övergrepp mellan vuxna förekommer. Dessa

medel bör avsättas inom ramen för arbetet med att

förverkliga den befintliga nationella

handlingsplanen för att förebygga alkoholskador.

Regeringen anför att de förebyggande insatserna

blir av avgörande betydelse när det gäller att

motverka alkohol- och narkotikamissbrukets utbred-

ning. Information, opinionsbildning och andra

alkohol- och narkotikaförebyggande insatser, framför

allt på lokal och regional nivå, får därför en ökad

betydelse i ansträngningarna att påverka attityder

och beteenden. Att stimulera utvecklingen av mål-

inriktade och samordnade förebyggande insatser på

kommunal nivå blir särskilt viktigt i arbetet med

att förverkliga den nationella handlingsplanens

intentioner.

Regeringen anför vidare att en kommunal handbok i

alkohol- och drogförebyggande lokalt arbete har

tagits fram av Svenska Kommunförbundet med stöd av

medel från Socialdepartementet. Sammanlagt har drygt

40 miljoner kronor fördelats till olika alkohol- och

narkotikaförebyggande projekt under år 2000.

Länsstyrelserna har hittills för 2001 erhållit 25

miljoner kronor att fördela till kommunernas

alkoholförebyggande arbete samt föreslås tillföras

ytterligare 50 miljoner kronor i tilläggsbudgeten

för 2001.

I motion So567 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen till anslaget 14:8 Alkohol- och

narkotikapolitiska åtgärder anvisar 237 500 000 kr

(yrkande 11). Motionärerna anför att regeringen nu

avsätter medel för genomförande av den nationella

handlingsplanen för alkoholpolitiken. Motionärerna

anser dessutom att ytterligare medel måste

tillskjutas på alkoholområdet för att arbetet skall

få tillräckligt genomslag. Detta bör finansieras

genom att bidragen till nykterhetsrörelsen minskar.

I motion Fi294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas

att riksdagen till anslaget 14:8 Alkohol- och

narkotikapolitiska åtgärder anvisar 150 miljoner

kronor utöver vad regeringen föreslagit (yrkande 15

delvis). Motionärerna anför att en ökad satsning på

alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder skall

göras. I motion So601(delvis) av Kerstin Heinemann

och Harald Nordlund (båda fp) framställs ett

likalydande yrkande.

I motion So252 av Harald Nordlund (fp) begärs

tillkännagivande om förslag till översyn av reglerna

för statsbidrag för drogförebyggande verksamhet

bland ungdomar i syfte att stimulera samverkan

mellan kommuner och frivilligorganisationer.

Motionären anför att det måste anses ligga ett stort

värde i just samverkan. Statsbidragen bör därför

utformas så att samverkan mellan kommuner och

organisationer stimuleras.

Alkoholsortimentsnämnden (14:9)

I budgetpropositionen föreslås att 410 000 kr

anvisas under anslag 14:9 Alkoholsortimentsnämnden.

Alkoholsortimentsnämnden inrättades den 1 januari

1995 i enlighet med de krav som Europeiska

kommissionen uppställt inför Sveriges inträde i

Europeiska unionen för att Sverige skulle kunna

behålla detaljhandelsmonopolet på alkohol. Samtidigt

avskaffades övriga monopol inom alkoholområdet.

Detaljhandelsmonopolet skall fungera icke-

diskriminerande i enlighet med de principer som

fastlagts i avtalet mellan staten och Systembolaget

AB. För att säkerställa icke-diskrimineringen in-

rättades Alkoholsortimentsnämnden som en oberoende

nämnd med uppgift att pröva besvär över

Systembolagets beslut att avvisa eller avföra viss

alkoholhaltig dryck från sortimentet.

Nämnden består av en lagfaren domare som

ordförande samt fyra andra ledamöter. De utses av

regeringen för tre år. För beredning av ärenden hos

nämnden utses en sekreterare som skall vara

lagfaren.

Regeringen anför att det i ett inledningsskede har

varit svårbedömt hur många ärenden som nämnden

skulle komma att få behandla. Numera bedöms att

verksamheten och antalet ärenden har stabiliserats.

I motion So567 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen avslår förslaget att för budgetåret 2002

anvisa medel till anslag 14:9 Alkoholsortimentsnämn-

den (yrkande 12). Motionärerna anför att det med ett

avvecklat detaljhandelsmonopol för Systembolaget

också blir naturligt att lägga ned Alkoholsorti-

mentsnämnden.

Lokalt folkhälsoarbete (14:10,

förslag till nytt anslag)

I motion So567 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen för budgetåret 2002 till anslag Bidrag

till lokalt folkhälsoarbete anvisar 29 000 000 kr

(yrkande 13). För att stimulera framväxten av

ytterligare regionalt och lokalt folkhälsoarbete som

bättre än Statens folkhälsoinstitut kan

tillfredsställa de behov som finns vill motionärerna

under år 2002 anslå sammanlagt 72,5 miljoner kronor

under anslagsområdena 14:7 Folkhälsopolitiska

åtgärder och 14:11 Lokalt folkhälsoarbete.

Nationell kampanj mot alkohol och narkotika

(14:11, förslag till nytt anslag)

I motion So566 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att

riksdagen till ett nytt anslag, Nationell kampanj

mot alkohol och narkotika, anvisar 15 000 000 kr

(yrkande 28 delvis). Motionärerna anser att krafttag

måste sättas in mot den oroande ökningen av antalet

ungdomar som brukar narkotika och dricker alkohol. I

väntan på den kommande nationella handlingsplanen

mot narkotika vill motionärerna avsätta sammanlagt

45 miljoner kronor fördelat över tre år till en

nationell kampanj mot droger och alkohol riktad mot

skolungdomar.

Övrig medelsanvisning

Regeringens förslag till medelsansvisningar till

14:2 Bidrag till WHO, 14:3 Bidrag till Nordiska

hälsovårdshögskolan och 14:6 Institutet för

psykosocial medicin har inte mött någon erinran i

form av motioner.

Övriga frågor inom politikområdet

Lagen (1972:119) om fastställande av

könstillhörighet i vissa fall

I motion 2000/01:Ju724 av Tasso Stafilidis m.fl. (v,

s, c, fp, mp) begärs tillkännagivande om att gifta

transsexuella personer inte skall tvingas till

skilsmässa för att kunna få ändrad könstillhörighet

(yrkande 12). Motionärerna anför att lagen om

fastställande av könstillhörighet i vissa fall i

praktiken tvingar transsexuella till

familjesplittring för att kunna genomgå det efter-

längtade könsbytet, eftersom fastställelse enligt

lagen endast får meddelas för ogift svensk

medborgare. Att lagen på detta sätt tvingar

transsexuella till familjesplittring är enligt

motionärerna både onödigt och direkt inhumant. I

motionerna 2000/01:L441 av Tasso Stafilidis m.fl.

(v, s, c, fp, mp) (yrkande 1) och L371 av Tasso

Stafilidis m.fl. (v, s, c, fp, mp) (yrkande 27)

framställs yrkanden med liknande innehåll.

I motion L371 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, c,

fp, mp) begärs tillkännagivande om att tillsätta en

statlig utredning om könsbytesprocessen för att

revidera lagen om fastställande av könstillhörighet

i vissa fall (1972:119) (yrkande 14). Motionärerna

anför att transsexuella som önskar genomgå könsbyte

ofta ställs inför svåra dilemman i samband med

könsbytet, varför en översyn av gällande

lagstiftning vid könsbyte skulle vara av godo.

I betänkande 1999/2000:SoU7 behandlades senast

motionsyrkanden som rörde frågan om ändringar i

lagen om könstillhörighet i vissa fall (s. 24 f.).

Utskottet ansåg inte att riksdagen då borde initiera

någon ändring av gällande lagstiftning om

fastställelse av könstillhörighet i vissa fall. De

aktuella motionerna avstyrktes. Riksdagen följde

utskottet (prot.nr. 1999/2000:84).

Giftiga ormar

I motion So208 av Cecilia Magnusson och Anita Sidén

(båda m) yrkas tillkännagivande om strängare regler

för innehav av giftormar. Motionärerna anför att

antalet giftormar ökar och att alltfler föder upp

giftormar. Handhavandet är många gånger

bristfälligt, och omkringboende är ofta omedvetna om

den fara de kan utsättas för. Motionärerna anser att

det behövs strängare regler för innehav och att

Danmark kan ses som förebild. Där krävs myndighets

tillstånd för innehav.

I motion So312 av Caroline Hagström (kd) begärs

tillkännagivande om en utredning angående tillstånd

för innehav av reptiler m.m. Motionären påpekar att

det i Sverige, även om vissa kommuner i sina lokala

ordningsstadgor infört tillståndskrav, för

närvarande inte krävs tillstånd för innehav av

reptiler m.m. Motionären anför att om man inför ett

förbud mot dessa djurarter eller vissa av dem skulle

det kunna leda till att förekomsten av dessa blir

ännu svårare att kontrollera. Därför är det

angeläget att regeringen tillsätter en utredning för

att se över vilken typ av tillstånd som bör krävas

för att få inneha denna typ av djur.

I motion So539 av Lars Wegendal m.fl. (s) begärs

tillkännagivande om obligatorisk tillståndsplikt och

tillsyn över giftormar. Motionärerna anför att det

är rimligt att den lokala miljö- och

hälsoskyddsmyndigheten har kontroll över vilka

giftormar som finns inom dess område och hur

djurhållaren sköter sina djur. Detta kan uppnås

genom tillståndsplikt och tillsyn.

I motion So415 av Alf Eriksson (s) begärs

tillkännagivande om förbud mot innehav av giftiga

ormar och giftiga andra främmande djurarter i

privathem. Motionären anför att det är berättigat

med ett förbud mot privat innehav, utan något

vetenskapligt syfte, av giftiga ormar och andra

giftiga främmande djurarter. I motion So590 av

Lisbeth Staaf Igelström och Marina Pettersson (båda

s) framställs ett yrkande med liknande innehåll.

Utskottet har tidigare behandlat ett motionsyrkande

rörande förbud mot att inneha giftormar i privathem

(bet. 2000/01:SoU1). Utskottet pekade på att

kommunerna i egenskap av tillsynsmyndigheter enligt

miljöbalken hade möjlighet att meddela förelägganden

och förbud. Vidare utgick utskottet från att

regeringen följde utvecklingen på området och

initierade de regeländringar som bedömdes

erforderliga. Utskottet avstyrkte motionsyrkandet.

Politikområde Barnpolitik

Anslagen

Anslagen 15:1 Barnombudsmannen och 15:2 Statens

nämnd för internationella adoptionsfrågor har inte

mött någon erinran i form av motioner.

Övriga frågor inom politikområdet

Kvinnlig könsstympning

Enligt budgetpropositionen (s. 75) har regeringen

för en treårsperiod, med början under 1999, avsatt

medel för arbete mot könsstympning av kvinnor och

flickor. Medlen disponeras av Socialstyrelsen för

att vidareutveckla och sprida metoder samt initiera

förebyggande projekt mot kvinnlig könsstympning.

Styrelsen skall redovisa sitt uppdrag under december

2001.

I motion U204 av Sten Tolgfors och Catharina

Elmsäter-Svärd (m) begärs ett tillkännagivande om

att det finns anledning att nu följa upp lagen om

förbud mot kvinnlig könsstympning och se vad som kan

göras för att göra den effektivare (yrkande 4).

Motionärerna begär vidare ett tillkännagivande om

vikten av tydlig och öppen dialog om synen på

könsstympning, baserad på ömsesidig respekt, med

människor som kommer till Sverige från de länder där

könsstympning förekommer (yrkande 5). I motionen

yrkas även ett tillkännagivande om att attityder

måste påverkas hos och den svenska lagen tydliggöras

för människor från länder där könsstympning

förekommer i syfte att motverka traditionen med

könsstympning (yrkande 6). Motionärerna begär också

tillkännagivanden om vikten av att de flickor och

kvinnor som könsstympats får den rehabilitering och

vård som de behöver (yrkande 7) samt om att

barnmorskor, dagispersonal, skolpersonal samt

skolhälsovårdens och socialtjänstens personal måste

vara väl utbildade i frågor om könsstympning för att

kunna hantera både företeelsen och berörda människor

på ett bra sätt (yrkande 9). Motionärerna anser

vidare att förekomsten av könsstympning av svenska

flickor måste klarläggas (yrkande 8). I motionen

begärs även att regeringen skall ges till känna att

när uppgifter kommer om att ett barn stympats - i

Sverige eller utomlands - måste detta ovillkorligen

leda till polisanmälan av den som utfört stympningen

och berörda föräldrar samt till sociala stödinsatser

för flickorna (yrkande 10). Slutligen begär

motionärerna ett tillkännagivande om att samtliga

svenska myndigheter och organisationer som kommer i

kontakt med flickor i riskgruppen måste sända

entydiga signaler och visa största receptivitet för

flickors och familjers varningssignaler (yrkande

11).

I motion So543 av Anders Sjölund (m) begärs ett

tillkännagivande om skärpt lagstiftning mot

könsstympning (yrkande 1). Motionären yrkar vidare

att riksdagen beslutar om förlängd preskriptionstid

till 15 år vid fall av brott mot lagen (1982:316)

med förbud mot könsstympning av kvinnor (yrkande 2).

I motion So450 av Tasso Stafilidis m.fl. (v) yrkas

tillkännagivanden om skärpning av tillämpningen av

lagen till skydd mot könsstympning av flickor

(yrkande 1) samt om upprättande av en handlingsplan

för att skydda de flickor som riskerar att utsättas

för könsstympning (yrkande 2).

I motion U349 av Margareta Viklund m.fl. (kd) yrkas

att regeringen skall ges till känna vad i motionen

anförs om information till och utbildning av

invandrarkvinnor i vårt land om Sveriges syn på

könsstympning (yrkande 9). Motionärerna begär vidare

ett tillkännagivande om utbildning av hälso- och

sjukvårdspersonal om kvinnlig könsstympning (yrkande

10).

I motion So592 av Fanny Rizell (kd) begärs ett

tillkännagivande om vikten av riktad utbildning och

information i arbetet mot kvinnlig könsstympning.

I motion K284 av Agne Hansson m.fl. (c) begärs ett

tillkännagivande om att Folkhälsoinstitutet bör

undersöka möjligheterna att tillsammans med de

kommunala ungdomsmottagningarna förbättra stödet

till ungdomar från andra kulturer som riskerar

könsstympning (yrkande 12).

I motion Sf394 av Lotta Nilsson-Hedström m.fl. (mp)

begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs

om könsstympning (yrkande 17). Enligt motionärerna

bör regeringen snarast ta itu med problemet så att

flickor i Sverige inte skall behöva riskera att bli

könsstympade.

I motion So591 av Agneta Brendt m.fl. (s) begärs ett

tillkännagivande om behovet av en utvärdering och

uppföljning av lagstiftningen beträffande

könsstympning av kvinnor.

I motion So499 av Alf Eriksson (s) begärs ett

tillkännagivande om riktade informationskampanjer

till de invandrargrupper där könsstympning

förekommer (yrkande 1).

Utskottet har behandlat motioner om kvinnlig

könsstympning bl.a. i betänkandena 1999/2000:SoU12

och 1998/99:SoU12. I det sistnämnda betänkandet

behandlades bl.a. motionsyrkanden om förebyggande

insatser. Utskottet anförde (s. 9) att det är

synnerligen angeläget med information och utbildning

om kvinnlig könsstympning till vuxna och barn inom

de grupper där traditionen lever kvar. Det handlar

om att förändra inställningen till sedvänjan för att

förhindra att föräldrar låter könsstympa sina barn.

Utskottet ansåg det också mycket viktigt att öka

kunskaperna hos berörda personalgrupper, dels om hur

de bör agera i situationer där de möter barn som

riskerar att bli könsstympade, dels om hur redan

drabbade flickor och kvinnor bör behandlas och

bemötas. Utskottet hänvisade också till

Socialstyrelsens uppdrag kring könsstympning. Vidare

avstyrkte utskottet ett yrkande om förlängd

preskriptionstid med motiveringen att nu gällande

preskriptionstider (tio år för normalbrottet och

femton år för grovt brott) får anses tillräckligt

långa (s. 7). Riksdagen följde utskottet (rskr.

1998/99:200).

Omskärelse av pojkar

I motionerna So237 av Cecilia Magnusson och Anita

Sidén (m) samt So451 av Tasso Stafilidis m.fl. (v)

begärs tillkännagivanden om förbud mot icke-

medicinsk omskärelse av pojkar under 18 år.

I motion So278 av Marietta de Pourbaix-Lundin och

Inger René (m) yrkas att riksdagen begär att

regeringen lägger fram förslag till sådana

lagändringar att en åldersgräns på 15 år för manlig

omskärelse som ej är medicinskt motiverad införs.

I betänkande 2000/01:SoU17 behandlade utskottet

regeringens proposition 2000/01:81 Omskärelse av

pojkar samt motionsyrkanden om omskärelse. Utskottet

ställde sig i huvudsak bakom regeringens förslag

till lag om omskärelse av pojkar, i vilken regleras

sådan omskärelse som inte är medicinskt betingad.

Lagen trädde i kraft den 1 oktober 2001. Omskärelse

får göras dels av legitimerad läkare, dels, såvitt

gäller pojkar upp till två månaders ålder, av en

person som fått särskilt tillstånd att utföra

omskärelse. Utskottet föreslog, med ändring av

regeringens förslag i denna del, att omskärelse inte

skall få utföras utan smärtlindring samt att

smärtlindringen skall ombesörjas av legitimerad

läkare eller legitimerad sjuksköterska. Utskottet

föreslog vidare ett tillkännagivande om att

regeringen bör följa lagens tillämpning under fyra

år från ikraftträdandet samt snarast därefter

återkomma till riksdagen med en bred redovisning av

erfarenheterna av lagregleringen. Utskottet

avstyrkte en motion om att införa en 16-årsgräns för

icke medicinskt motiverade omskärelser. Riksdagen

följde utskottet (rskr. 2000/01:258).

Socialstyrelsen har nyligen givit ut

Föreskrifter och allmänna råd (SOSFS

2001:14) om omskärelse av pojkar.

Politikområde Handikappolitik

Personligt ombud (16:1)

I budgetpropositionen föreslås att 90 000 000 kr

anvisas under anslag 16:1 Personligt ombud.

Bidraget är avsett för att utveckla verksamhet med

personliga ombud för personer med psykiska

funktionshinder. De personliga ombuden skall bl.a.

företräda den enskilde i olika situationer, ge råd

och stöd samt stärka den enskildes egen

initiativförmåga. Verksamheten skall grundas på ett

kommunalt ansvar och huvudmannaskap men olika

verksamhetsformer kan prövas beträffande det

praktiska utförandet.

Socialstyrelsen har sedan bidraget tillkom år 2000

tillsammans med länsstyrelserna på regeringens

uppdrag arbetat för att verksamheten blir rikstäck-

ande. I många län och kommuner fanns behov både av

mer information och mer tid för förberedelser.

Socialstyrelsen har definierat vilka arbetsuppgifter

som bör innefattas i stödet och utformat kriterier

för vilka personer som bör omfattas av insatsen. I

uppdraget till Socialstyrelsen ingår också att

utvärdera utvecklingen av verksamheten samt vilka

effekter den får såväl för psykiskt

funktionshindrade som på utnyttjandet och

utformningen av andra näraliggande insatser och

verksamhetsområden.

I motion So330 av Margareta Cederfelt (m) yrkas

tillkännagivande om personliga ombud för psykiskt

funktionshindrade personer. Motionären anför att den

försöksverksamhet med personligt ombud för psykiskt

funktionshindrade som bedrivits i Stockholm visar på

många goda erfarenheter. Försöken som är

efterföljare till en reform som genomfördes under

den borgerliga regeringen bör utvecklas även på en

nationell nivå.

Vissa statsbidrag inom

handikappområdet (16:2)

I budgetpropositionen föreslås att 275 000 000 kr

anvisas under anslag 16:2 Vissa statsbidrag inom

handikappområdet.

Från anslaget lämnas statsbidrag till landstingen

för vissa handikappinsatser som avser:

1. statsbidrag till råd och stöd (200 miljoner

kronor) samt

2.

3. statsbidrag till tolktjänst (75 miljoner kronor)

4.

Medlen fördelas av Socialstyrelsen till landstingen.

Bidraget till rådgivning och annat stöd lämnas i

enlighet med finansieringsprincipen för de ökade

åtaganden landstingen fick genom införandet av lagen

(1993:387) om stöd och service till vissa

funktionshindrade (LSS). Syftet med bidraget till

tolktjänsten är att ge landstingen förutsättningar

att bygga ut tolktjänsten för döva och dövblinda

m.fl.

År 2001 tillfördes anslaget ett engångsbelopp för

att tillgodose länsstyrelsernas behov av utbildning

med anledning av ändringar i LSS.

Av statsliggaren för år 2001 framgår att

Socialstyrelsen fördelar bidraget till tolktjänst

till landstingen och de landstingsfria kommunerna på

grundval av antalet invånare i respektive

landstingsområde/landstingsfri kommun den 31 de-

cember året före bidragsåret. Bidraget till Örebro

läns landsting utgår dock med ett bidrag per

invånare som är 80 % högre än för riket i övrigt.

I motion So333 av Rose-Marie Frebran (kd) begärs

tillkännagivande om fördelningen av bidraget till

dövtolkning. Motionären pekar på att 20 % av alla

döva i landet bor i Örebro län, lika många som i

Stockholms län. Detta till trots erhåller Örebro län

4 miljoner kronor och Stockholms län 15 miljoner

kronor. Enligt motionären borde grunden för

fördelningen av statsbidraget givetvis vara antalet

tolkanvändare och inte antalet invånare i respektive

landsting. I motionerna So519 av Maud Björnemalm

m.fl. (s), So213 av Sofia Jonsson (c) och So631 av

Helena Hillar Rosenqvist m.fl. (mp) (yrkande 1)

framförs yrkanden med liknande innehåll.

Statsbidrag till särskilt

utbildningsstöd (16:3)

I budgetpropositionen föreslås att 159 733 000 kr

anvisas under anslag 16:3 Statsbidrag till särskilt

utbildningsstöd.

Vidare föreslås att riksdagen bemyndigar

regeringen att under 2002, i fråga om ramanslaget

16:3 Statsbidrag till särskilt utbildningsstöd, ingå

ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare

åtaganden innebär utgifter på högst 81 000 000 kr

efter 2002.

Bidrag till viss verksamhet för

personer med funktionshinder (16:4)

I budgetpropositionen föreslås att 80 394 000 kr

anvisas under anslag 16:4 Bidrag till viss

verksamhet för personer med funktionshinder.

Bidraget är avsett att öka organisationernas

möjligheter att själva bedriva vissa verksamheter av

betydelse för personer med funktionshinder. Bidrag

lämnas till ett tiotal olika verksamheter, bl.a.

till handikapporganisationer för att bedriva

riksomfattande rekreationsanläggningar för personer

med funktionshinder enligt bestämmelser i

förordningen (1994:950) om statsbidrag till

handikapporganisationernas rekreationsanläggningar.

Organisationerna har med dessa anläggningar, av

rikskaraktär, tagit på sig ett ansvar för att ge

personer med omfattande funktionshinder möjlighet

till rekreation i tillgänglig miljö och med särskild

personal och service.

I motion So567 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen till anslaget 16:4 Bidrag till viss

verksamhet för personer med funktionshinder anvisar

1 miljon kronor utöver vad regeringen föreslagit

(yrkande 14). Motionärerna anser att bidraget till

handikapporganisationernas rekreationsanläggningar

bör höjas med 1 miljon kronor. De anser att det är

centralt att funktionshindrade och deras anhöriga

ges goda möjligheter till rekreation vid

anläggningar som är särskilt anpassade för specifika

funktionshinder.

Bidrag till handikapporganisationer

(16:5)

I budgetpropositionen föreslås att 157 248 000 kr

anvisas under anslag 16:5 Bidrag till

handikapporganisationer.

Statsbidrag lämnas till handikapporganisationer.

Bidraget regleras fr.o.m. den 1 juli 2000 enligt

förordningen (2000:7) om statsbidrag till handi-

kapporganisationer. Enligt den nya förordningen

ansvarar Socialstyrelsen fr.o.m. den 1 juli 2000 för

såväl beslut om fördelning som administration av

bidraget till handikapporganisationerna.

Regeringen anför att den i januari 2000 beslutade

om en ny förordning om statsbidraget till

handikapporganisationerna. I den nya förordningen

definieras vad som avses med en

handikapporganisation samt hur anslaget skall

fördelas. Socialstyrelsen skall på regeringens

uppdrag kartlägga och analysera effekterna av

bestämmelserna i den nya förordningen. En

redovisning skall lämnas i samband med

årsredovisningen för år 2001.

Från och med andra halvåret 2000 förstärktes

anslaget med 19,5 miljoner kronor, varav 5,5 mil-

joner kronor var ett engångsbelopp för att

underlätta övergången till det nya bidragssystemet.

Enligt förordningen (3 §) skall en

handikapporganisation för att få statsbidrag bl.a.

ha en riksomfattande organisation med ett lokalt

eller regionalt förankrat föreningsliv i minst tio

län, ha bedrivit verksamhet i minst två år samt ha

minst 500 medlemmar. Under en etableringsperiod om

tre år kan stöd lämnas även till organisationer som

inte uppfyller dessa villkor om det finns särskilda

skäl. I annat fall får statsbidrag lämnas till

handikapporganisation som inte uppfyller dessa

villkor endast om det finns synnerliga skäl (4 §).

I motion So567 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen till anslaget 16:5 Bidrag till

handikapporganisationer anvisar 2 miljoner kronor

utöver vad regeringen föreslagit (yrkande 15).

Regeringen har föreslagit vissa resursförstärkningar

vad beträffar bidrag till handikapporganisationer.

Motionärerna anser dock att bidragsgivningen

missgynnar alla organisationer som företräder

personer med små och ovanliga handikapp eller som

väljer alternativa organisationsformer, t.ex. i

nätverk. Motionärerna anför att alla organisationer,

även de som representerar mycket små grupper av

handikappade, skall ha rimliga möjligheter att

arbeta som självständiga organisationer.

Motionärerna vill därför tillföra ytterligare medel

som skall riktas särskilt till mindre handi-

kapporganisationer som arbetar oberoende av de stora

samarbetsorganen inom handikapprörelsen. Även i

motion So611 av Chris Heister m.fl. (m) begärs stöd

till små organisationer (yrkande 13).

I motion So240 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas

tillkännagivande om en översyn av det statliga

stödets fördelning till handikapporganisationerna

(yrkande 15). Motionärerna anför att

handikapporganisationerna spelar en viktig roll när

det gäller information och utbildning samt för att

mobilisera människor med funktionshinder och deras

anhöriga. Det är vidare av yttersta vikt att

anslagens storlek täcker stora delar av

organisationernas kostnader och att det är rättvist

fördelat.

I motion So618 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

tillkännagivande om bidrag till

handikapporganisationer (yrkande 16). Motionärerna

pekar på att det nya systemet för bidrag till

handikapporganisationer för många handi-

kapporganisationer kommer att betyda minskat stöd,

vilket kan få konsekvenser för verksamheten. Det är

därför viktigt att det nya bidragssystemets kon-

sekvenser kartläggs i syfte att åtgärda de skevheter

som uppkommit.

I motion So216 av Harald Nordlund (fp) yrkas

tillkännagivande om att utreda möjligheten för

Prostatacancerföreningen att i likhet med

Bröstcancerför-eningen erhålla statsbidrag (yrkande

2). Motionären anför att informationen till personer

som drabbats av prostatacancer är viktig.

Prostatacancerför-eningen kan vara en värdefull

resurs och bör därför ges möjligheter att erhålla

statligt bidrag motsvarande det som ges till

Bröstcancerföreningen.

Utskottet hanterade en motion om utformningen av det

statliga stödet till handikapporganisationer även

vid behandlingen av förra årets budgetproposition,

betänkande 2000/01:SoU1. Utskottet anförde därvid

att en ny förordning som reglerar statsbidraget hade

trätt i kraft den 1 juli 2000. Vidare anförde

utskottet att regeringen, efter ett initiativ från

utskottet, hade uppdragit åt Socialstyrelsen att

följa upp och utvärdera effekterna av de nya

reglerna för statsbidraget. Socialstyrelsen skulle

därvid särskilt kartlägga och analysera hur

övergången påverkar de mindre organisationerna som

inte till fullo uppfyller de formella kriterierna

för att erhålla statsbidrag enligt det nya bidrags-

systemet. Det har inhämtats att Socialstyrelsen inom

kort avser att lägga fram resultatet av sitt arbete.

Bidrag till utrustning för

elektronisk kommunikation (16:6)

I budgetpropositionen föreslås att 21 777 000 kr

anvisas under anslag 16:6 Bidrag till utrustning för

elektronisk kommunikation.

Syftet med ersättningen till utrustning för elek-

tronisk kommunikation är att ge personer som är

döva, gravt hörselskadade, dövblinda, talskadade

eller språkstörda möjlighet att kommunicera via ett

kommunikationsnät.

De utgifter som belastar anslaget är ersättning

till landstingen för inköp av sådan kommunika-

tionsutrustning samt för utrustning som skall

användas av närstående.

Verksamheten regleras fr.o.m. den 1 oktober 2001 i

förordningen (2001:638) om statsbidrag till

utrustning för elektronisk kommunikation. Bidrag får

dock lämnas för tid fr.o.m. den 1 juli 2001.

Socialstyrelsen betalar ut statsbidraget i början av

varje kvartal med en fjärdedel av det beräknade

statsbidraget för det löpande kalenderåret till

landstingen eller kommunalförbund som förskriver

sådan utrustning.

I enlighet med regleringsbrevet för budgetåret

2001 för Socialstyrelsen har Socialstyrelsen

utvecklat nya regler för ersättning till landstingen

för utrustning för alternativ telefoni. Enligt

regleringsbrevet skall Socialstyrelsen vidare senast

den 31 december 2002 redovisa en uppföljning av

effekterna för brukarna av de nya reglerna.

I motion So567 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen avslår förslaget om medel till anslaget

16:6 Bidrag till utrustning för elektronisk

kommunikation (yrkande 16). Motionärerna anser att

en hjälpmedelsgaranti skall införas. Den konkreta

utformningen av en garanti måste bli föremål för

särskild utredning där noggranna analyser och

avvägningar görs. Enligt motionärerna finns det dock

redan nu anledning att pröva införandet av en

statlig hjälpmedelsgaranti omfattande de hjälpmedel

som i dagsläget finansieras med statliga anslag. De

särskilda anslagen för bidrag till utrustning för

elektronisk kommunikation och bilstöd bör därför

överföras till ett nytt anslag betecknat statlig

hjälpmedelsgaranti. Motionärerna bedömer att

garantin ryms inom nuvarande ramar.

Bilstöd till handikappade (16:7)

I budgetpropositionen föreslås att 164 000 000 kr

anvisas under anslag 16:7 Bilstöd till handikappade.

Syftet med anslaget är att lämna bidrag till funk-

tionshindrade personer och föräldrar med funk-

tionshindrade barn för anskaffning och anpassning av

motorfordon m.m.

Bestämmelser om bilstöd finns i lagen (1988:360)

om handläggning av ärende om bilstöd till

handikappade. Bilstöd måste användas inom sex må-

nader från det att den som beviljats bilstöd fått

besked om att bilstöd kan betalas ut. Genom en

förordningsändring under hösten 1998 begränsades

utbetalningarna för bilstöd så att de för respektive

budgetår ryms inom ramen för de medel som anslås. De

tre senaste åren har utbetalningarna av beviljade

bilstöd fått stoppas före årets slut och vissa

utbetalningar har förskjutits till året efter.

Vidare redovisas att Riksförsäkringsverkets

senaste prognos pekar på att anslagna medel för 2002

inte kommer att räcka till för att motsvara den vän-

tande efterfrågan. Regeringen kommer att noga följa

utvecklingen. Riksrevisionsverkets översyn av

bilstödet visar dessutom att det kan finnas behov av

regelförändringar i syfte att förbättra och

effektivisera stödet. Regeringen avser att återkomma

i frågan.

I motion So567 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen avslår förslaget om medel till anslaget

16:7 Bilstöd till handikappade (yrkande 17). Motio-

närerna anser, som ovan redovisats, att en

hjälpmedelsgaranti skall införas. De särskilda

anslagen för bidrag till utrustning för elektronisk

kommunikation och bilstöd bör därför överföras till

ett nytt anslag betecknat statlig hjälpme-

delsgaranti.

I motion So566 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att

anslaget för bilstöd skall höjas (yrkande 27).

Motionärerna anser att funktionshindrade skall kunna

delta i samhället på lika villkor och accepterar

därför inte nedskärningar på handikappområdet. Att

anslaget för bilstöd återigen har sänkts resulterar

i att personer med funktionshinder nekas bilstöd

långt före årets utgång. För att på ett bättre sätt

tillgodose behovet av bilstöd anser motionärerna att

anslaget för bilstöd bör ökas med 20 miljoner kronor

per år under 2002-2004. Motionärerna yrkar att

riksdagen till anslaget 16:7 Bilstöd till

handikappade anvisar 20 000 000 kr utöver vad

regeringen föreslagit (yrkande 28 delvis).

I motion So448 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas

att riksdagen till anslaget 16:7 Bilstöd till

handikappade anvisar 50 miljoner kronor utöver vad

regeringen föreslagit (yrkande 6 delvis).

Motionärerna yrkar vidare tillkännagivande om

bilstödet (yrkande 4). De anför därvid att bilstödet

behöver förbättras och hänvisar till sina förslag i

motion So240. I motion So240 av Kenneth Johansson

m.fl. (c) yrkas tillkännagivande om bilstöd (yrkande

14). Motionärerna pekar på att en hel del åtgärder

behöver vidtas för att bilstödet skall verka på ett

effektivt och ändamålsenligt sätt. Regeringen bör se

över åldersgränserna samt personkretsen som kan

erhålla bilstöd och snarast återkomma med förslag

till förändringar som inte sätter gränser vid ålder

utan som fokuserar på den enskildes behov av bil.

I motion Fi294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas

att riksdagen till anslaget 16:7 Bilstöd till

handikappade anvisar 25 miljoner kronor utöver vad

regeringen föreslagit (yrkande 15 delvis). I motion

So601 (delvis) av Kerstin Heinemann och Harald

Nordlund (båda fp) framställs ett likalydande

yrkande.

I motion So619 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd)

begärs tillkännagivande om att regeringen bör lägga

fram förslag till ändring av reglerna om bilstöd

(yrkande 8). Motionärerna anför att reglerna för

bilstöd kan få orimliga konsekvenser när det gäller

föräldrar. Reglerna om bilstöd för denna grupp bör

därför ses över.

I motion So618 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

tillkännagivande om förbättrat bilstöd (yrkande 14).

Motionärerna anför att det i regeringens kommande

förslag angående utformningen av bilstödet behövs

genomgripande förbättringar inte bara av

bidragsnivån utan också av stödets konstruktion och

tillämpning. Motionärerna anför dessutom, när det

gäller tolkningen av vad som skall kunna ingå i

anpassningsbidraget, att det är viktigt att reger-

ingen tar hänsyn till Regeringsrättens domar och ger

tydliga anvisningar till Riksförsäkringsverket.

I motion So201 av Rolf Gunnarsson (m) begärs

tillkännagivande om behovet av regelförändringar av

bilstödet. Motionären anser det felaktigt att en

förtidspensionär som fyllt 50 år utestängs från

bilstöd. Regeringen bör därför förelägga riksdagen

förslag till beslut om regeländringar i bilstödet.

I motion So246 av Karin Falkmer (m) begärs

tillkännagivande om en översyn av

bilstödsförordningen. Motionären anser att

bilstödsreglerna med ett anskaffningsbidrag som är

lika för alla skapar problem för den som är beroende

av inköp av ett större fordon. Reglerna för

bilstödet bör ändras så att vid behovsprövningen

hänsyn tas till merkostnader för inköp av större bil

av s.k. van-typ. Det finns dessutom skäl att se över

bidragsnivån anser motionären. Även i motion So321

av Lars Hjertén och Lars Elinderson (båda m) yrkas

tillkännagivande om handikappades rätt till bilstöd.

I motion So453 av Ulla Hoffmann (v) yrkas

tillkännagivande om en översyn av hur regeln om

bilstöd drabbar funktionshindrade föräldrar.

Motionären anför att nytt bilstöd bör kunna beviljas

inte endast efter sju år utan även i samband med

familjebildning och barnafödande.

I motion So419 av Sonja Fransson (s) yrkas

tillkännagivande om nödvändigheten av en förbättring

av bilstödet. Motionären anför att dagens

lagstiftning snarast behöver ses över och justeras

och hänvisar till att utredningar ligger och väntar

på beslut, bl.a. Bilstödsutredningen från år 1993.

I motion So552 av Göte Wahlström och Christina Nenes (båda s)

begärs tillkännagivande rörande översyn av bilstödet

för personer med funktionshinder. Motionärerna anser

att den nu gällande sjuårsgränsen genom sin kon-

struktion kan förhöja samhällets kostnader för

stödet och samtidigt ge den enskilde stora extra

utlägg. Motionärerna hänvisar till att större bilar

typ van är dyrare än andra bilar men å andra sidan

har de en längre livslängd än sju år.

Utskottet behandlade i betänkande 2000/2001:SoU1

motionsyrkanden rörande bilstöd. Utskottet, som

konstaterade att frågan om bilstödets utformning

bereddes i Regeringskansliet, anförde att det utgick

från att regeringen därvid särskilt övervägde de

nuvarande åldersgränsernas dåliga samklang med

aktuella frågeställningar inom andra områden med

relevans i sammanhanget. Utskottet pekade bl.a. på

en flexiblare pensionsålder liksom på ökade

möjligheter att övergå från pension till arbete.

Utskottet uttalade vidare att det förutsatte att

regeringen snarast återkommer med förslag angående

bilstödet. Motionsyrkandena avstyrktes.

Kostnader för statlig

assistansersättning (16:8)

I budgetpropositionen föreslås att 7 606 000 000 kr

anvisas under anslaget 16:8 Kostnader för statlig

assistansersättning.

Statlig assistansersättning lämnas till

funktionshindrade personer som har behov av

personlig assistans för sin dagliga livsföring under

i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka. Frågor om

assistansersättning regleras i lagen (1993:389) om

assistansersättning och i förordningen (1993:1091)

om assistansersättning. Rätten gäller för svårt

funktionshindrade personer som inte fyllt 65 år och

som bor i eget boende, servicehus eller hos familj

eller anhörig. Från och med den 1 januari 2001

gäller att personer som beviljats

assistansersättning före 65 års ålder får behålla

denna rätt även därefter.

Assistansersättning utgår under 2001 med 184 kr

per beviljad timme. Om det finns särskilda skäl kan

försäkringskassan efter ansökan medge att schablonen

får överskridas med de godkända faktiska kostnaderna

- dock högst 12 %. Kommunerna finansierar beviljad

assistansersättning för de 20 första timmarna per

vecka.

Såväl antalet personer som beviljats

assistansersättning som antalet assistanstimmar har

ökat kraftigt sedan reformen infördes år 1994,

anförs det.

I propositionen redovisas att

Riksförsäkringsverket (RFV) som ett led i

uppföljningen av reformen har haft i uppdrag att

analysera de bakomliggande orsakerna till de ökade

utgifterna för den statliga assistansersättningen.

RFV lämnade sin rapport i februari 2001. Syftet med

uppdraget har varit att förbättra underlaget för

regeringens prognoser på anslaget.

En arbetsgrupp har tillsatts inom

Regeringskansliet för att beskriva och analysera

rekryteringsbehov och de förhållanden som påverkar

möjligheterna att rekrytera assistenter.

Arbetsgruppen skall enligt regeringsbeslut

1. beskriva det nuvarande rekryteringsläget

regionalt och lokalt,

2.

1. analysera det framtida rekryteringsbehovet på tio

års sikt,

2.

3. analysera de villkor som påverkar möjligheten att

rekrytera personliga assistenter, t.ex.

arbetsmiljö, arbetsledning, driftsformer,

schablonersättningen och arbetstider,

4.

föreslå åtgärder för att motverka framtida

brist på personliga assistenter.

Arbetsgruppen skall redovisa sitt arbete till

Socialdepartementet senast den 30 november 2001.

I motion So567 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen till anslaget 16:8 Kostnader för statlig

assistansersättning för budgetåret 2002 anvisar

1 miljard kronor utöver vad regeringen föreslagit

eller således 8 606 000 000 kr (yrkande 18).

Motionärerna anser att ytterligare 1 miljard kronor

skall tillföras anslaget för att återföra det

ekonomiska ansvaret för assistansersättningens 20

första timmar till staten, återföra rätten till

personlig assistans även under skoltid och vid

vistelse på dagcenter och slopa schabloniseringen av

assistansersättningen. Slutligen bör rätten till

personlig assistans också omfatta funktionshindrade

i gruppboende, anför motionärerna.

I motion So611 av Chris Heister m.fl. (m) begärs

tillkännagivanden om återförandet av det ekonomiska

ansvaret för assistansreformen till staten (yrkande

7) och om en mer flexibel utformning av LSS/LASS

(yrkande 8). Motionärerna anser att en mer flexibel

utformning sannolikt skulle innebära att vissa

personer med stora assistansbehov själva skulle

välja en kollektiv boendeform, som i vissa

situationer innebär fördelar t.ex. ur

personalsynpunkt. Detta skulle vara ekonomiskt

fördelaktigt även om antalet personer som omfattas

av rätten till personlig assistans ökar, anför

motionärerna.

I motion So215 av Anders G Högmark och Elizabeth

Nyström (båda m) begärs tillkännagivande om att på

prov införa en icke schabloniserad

assistansersättning.

I motion So566 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs

tillkännagivanden om psykiskt funktionshindrades

situation (yrkande 18) och om dolda handikapp och

personlig assistans (yrkande 20). Motionärerna anför

att psykiskt funktionshindrade inte i avsedd

omfattning får hjälp genom LSS-insatser. Skälet

antas vara brister i lagstiftningen som leder till

svårigheter för handläggarna ute i kommunerna.

Motionärerna anser det viktigt att personalen inom

försäkringskassor och kommuner innehar rätt kunskap

och kompetens avseende dolda handikapp.

Kristdemokraterna ökar i sitt budgetalternativ

bidragen till kommunerna bl.a. för att avhjälpa

detta problem.

I motion Fi294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas

att riksdagen beslutar att för budgetåret 2002

anvisa 2 820 miljoner kronor mer än regeringen

föreslagit till anslaget 16:8 Kostnader för statlig

assistansersättning (yrkande 15, delvis).

Motionärerna vill återställa handikappreformen genom

att åter förstatliga kostnaderna för

assistansersättningen samtidigt som de begränsningar

i rätten till personlig assistans som regeringen

infört avskaffas. Motionärerna vill vidare överföra

de medel som är avsedda för särskilt

kostnadskrävande insatser enligt LSS från

utgiftsområde 25 till utgiftsområde 9.

Också i motion So601 av Kerstin Heinemann och

Harald Nordlund (båda fp) yrkas att ytterligare 2

820 miljoner kronor utöver vad regeringen

föreslagit anvisas till anslaget 16:8 Kostnader för

statlig assistansersättning (delvis).

I motion So618 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att

riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

dels om en utvidgning av personkretsen som har rätt

till assistanshjälp (yrkande 3), dels om att

återställa assistansreformen såsom den ursprungligen

var utformad (yrkande 6). Vidare begärs

tillkännagivande om att staten skall återta ansvaret

för de 20 första assistanstimmarna (yrkande 4).

I motion So240 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs

tillkännagivande om barns rätt till personlig

assistans i daglig verksamhet (yrkande 12). Denna

rätt bör garanteras, anför motionärerna.

I några motioner begärs utredningar av olika slag. I

motion So611 av Chris Heister m.fl. (m) begärs

tillkännagivande om införandet av föräldraskap som

ett femte kriterium i LSS (yrkande 6). Motionärerna

anser att de behov som föräldraskapet genererar

skall tillgodoräknas som grundläggande behov.

Eftersom detta är en komplicerad fråga anser de att

en noggrann beredning bör göras så att inte

tillägget påverkar annan för frågan relevant

lagstiftning. Samma tillkännagivande begärs också i

motion So359 av Anders G Högmark och Lars Björkman

(båda m).

I motion So337 av Anne-Katrine Dunker (m) begärs

tillkännagivande om en översyn av LSS. Motionären

anser att det behövs en översyn av LSS för att

möjliggöra att alla funktionshindrade ges samma

rättigheter.

I motion So500 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

regeringen gör en översyn av lagen om

assistansersättning enligt vad i motionen anförts om

makars ansvar, ersättningstider, personkrets m.m.

(yrkande 3). Motionärerna anser att det finns ett

stort behov av att förändra eller klargöra

lagstiftningen när det gäller makars ansvar.

Motionärerna anser också att dagens begränsningar

när det gäller rätt till assistansersättning under

sjukhusvistelse bör tas bort och att

assistansersättning bör utgå en månad efter den

assistansberättigades dödsfall.

I motion So566 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att

den särskilde utredaren inom handikappolitiken får

ett tilläggsdirektiv om att se över LSS tillämpning

för psykiskt funktionshindrade (yrkande 21).

Motionärerna anför att psykiskt funktionshindrade

inte i avsedd omfattning får hjälp genom LSS-

insatser. Skälet antas vara brister i

lagstiftningen.

Samma yrkande görs också i motion So619 av Ester

Lindstedt-Staaf m.fl. (kd) yrkande 13. Motionärerna

begär vidare tillkännagivande om ett förtydligande

av LSS vad gäller bedömningen av barns

omvårdnadsbehov (yrkande 12). Motionärerna anser att

Riksförsäkringsverket ställer strängare krav på

omvårdnadsbehovet då det gäller personlig assistans

till barn än vad som är fallet med vuxna. Därför är

det nödvändigt med en lagändring som förtydligar att

samma bedömning av omvårdnadsbehovet skall göras vid

ansökan om LSS oavsett om det gäller ett barn eller

en vuxen person, anför motionärerna.

I motion So288 av Kenneth Lantz (kd) begärs

tillkännagivande om att tillsätta en utredning med

uppdrag att se över möjligheterna till nationella

tillämpningsformer. Motionären anser att den som

beviljats personlig assistans också skall ha rätt

att erhålla ersättningen för att själv sköta ett

anställningsförfarande.

I motion So240 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs

tillkännagivande om en sammanhållen politik för

människor med psykiska och dolda funktionshinder

(yrkande 9). Vidare bör riksdagen hos regeringen

begära en utredning om psykiskt funktionshindrades

rätt till personlig assistans (yrkande 10).

Motionärerna anför att människor med psykiska eller

dolda funktionshinder ofta möts med fördomar och har

andra svårigheter som inte syns, men barriärerna kan

vara lika stora som vid ett fysiskt funktionshinder.

Motionärerna anser att det behövs en bred och

grundlig diskussion om den svenska psykiatrin.

Individen måste sättas i centrum för vården. Ansvar,

lagstiftning och ekonomi för psykiatrin måste ses

över. Vidare bör förutsättningarna för att utvidga

assistansreformen till att gälla personer med

psykiska funktionshinder utredas. Motionärerna yrkar

vidare att riksdagen begär att regeringen lägger

fram förslag till åtgärder för att säkra framtida

personalförsörjning vad gäller personliga

assistenter (yrkande 11). Slutligen begärs

tillkännagivande om ett tilläggsdirektiv till

regeringens utredning Nationell utjämning av

verksamhetskostnader enligt lagen om stöd och

service till vissa funktionshindrade med förslag att

staten tar över verksamheten (yrkande 16).

Motionärerna anser att verksamheter som är så

reglerade som LSS inte bör finansieras med kommunala

skattepengar och generella statsbidrag, eftersom det

i praktiken inte finns någon möjlighet att pröva

dessa utgifter mot andra kommunala utgifter i den

årliga budgetprocessen. Verksamheten blir mer stabil

om staten tar över ansvaret och det behövs inte

något särskilt utjämningssystem för att överföra

pengar till de kommuner som har störst kostnader för

LSS-insatser, anförs det.

I motion So326 av Ragnwi Marcelind och Maria Larsson

(båda kd) begärs tillkännagivanden om att staten

övertar kostnadsansvaret för LSS (yrkande 1) och om

att utreda hur de mindre kommunernas bristande

resurser påverkar besluten att bevilja LSS-stöd till

människor med funktionshinder (yrkande 2).

Motionärerna anser att staten omgående bör se över

konsekvenserna av skatteväxlingen som gjorts för

LSS. Det är allvarligt om den ekonomiska

resursbristen i många kommuner gör att människor som

omfattas av LSS inte får sin rätt till stöd och

service tillgodosett, anförs det.

I motion So446 av Urban Ahlin och Monica Green (båda s) begärs

tillkännagivande om ett nationellt utjämningssystem

för kostnadsskillnader mellan kommuner avseende

verksamhet enligt lagen om stöd och service till

vissa funktionshindrade (LSS). Motionärerna anför

att den raka skatteväxling som skedde mellan

landsting och kommuner vid införandet av LSS ledde

till stora orättvisor för de kommuner som av

historiska skäl har en större andel

funktionshindrade i kommunen. Regeringen bör

skyndsamt återkomma till riksdagen med ett förslag

om en nationell utjämning av dessa

kostnadsskillnader.

Utskottet behandlade med anledning av

motionsyrkanden frågor om förstatligande av de 20

första timmarna, rätt till personlig assistans i

skola och daglig verksamhet och utvidgning av

personkretsen i betänkande 2000/01:SoU1 (s. 49-51

och 73-75), vartill hänvisas. I betänkandet

hänvisades också till betänkande 1999/2000:SoU1 där

dessa frågor tidigare behandlats och även frågor om

barns omvårdnadsbehov och schablonisering av

assistansersättningen (s. 37-42 och 57-59).

Utskottet har behandlat frågan om assistans till

funktionshindrade föräldrar i betänkande

2000/01:SoU12 (s. 10, 11 och 13), vartill hänvisas.

Här behandlades även frågor kring kommunernas

kostnader för assistansen (s. 33-36).

Handikappombudsmannen (16:10)

I budgetpropositionen föreslås att 15 945 000 kr

anvisas under anslaget 16:10 Handikappombudsmannen.

Handikappombudsmannen (HO) skall bidra till att

uppnå målet för handikappolitiken genom att bevaka

frågor som angår funktionshindrade personers

rättigheter och intressen samt verka för att

personer med funktionshinder uppnår full delaktighet

i samhällslivet och jämlikhet i levnadsvillkoren.

Målen för HO:s verksamhet omfattar således

handikappolitik inom alla politikområden och

samhällssektorer.

I propositionen redovisas att regeringen avser att

i en särskild proposition föreslå en lag om

likabehandling av studenter i högskolan. Den skall

ha till ändamål att främja lika rättigheter för

studenter och för sökande till högskolan och att

motverka diskriminering på grund av

könstillhörighet, etnisk tillhörighet, sexuell

läggning och funktionshinder. Under förutsättning

att riksdagen godkänner propositionen kommer

ombudsmännen att förstärkas med sammanlagt 2

miljoner kronor, varav HO:s anslag tillförs 500 000

kr från anslaget 25:73 Särskilda utgifter inom

universitet och högskolor m.m. inom utgiftsområde 16

Utbildning och universitetsforskning.

I motion So567 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen avslår förslaget att för budgetåret 2002

anvisa medel till anslag 16:10 Handikappombudsmannen

(yrkande 19). Motionärerna anför att de vid

riksdagens behandling av diskrimineringslagarna

framförde förslaget att slå ihop fler olika

ombudsmannaverksamheter till en enda myndighet.

Motionärerna står fast vid detta förslag. Den

sammanslagna myndigheten bör tilldelas anslag under

utgiftsområde 14.

I motion Sf402 av Matz Hammarström m.fl. (mp) begärs

tillkännagivande om behovet av tydligare

jämställdhetsaspekter hos Handikappombudsmannen

(yrkande 6). Motionärerna anser att

Handikappombudsmannen bör få i uppdrag i sitt

regleringsbrev att tydligare anlägga ett

jämställdhetsperspektiv på handikappområdet och

återkomma med en övergripande rapport.

Bostadsstöd till funktionshindrade

(16:11, förslag till nytt anslag)

I motion So567 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförts i

motionen till utgiftsområde 9 anslag 16:11

Bostadsstöd till funktionshindrade för budgetåret

2002 100 000 000 kr (yrkande 20). För att undvika

ett ökat socialbidragsberoende och för att

underlätta för kommunerna ekonomiskt anser

motionärerna att ett särskilt bostadsstöd för

funktionshindrade bör inrättas.

Också i motion So611 av Chris Heister m.fl. (m)

yrkas att riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till särskilt bostadsstöd till

funktionshindrade (yrkande 9).

Utskottet har behandlat likalydande yrkanden vid

budgetbehandlingen under flera år, senast i

betänkande 2000/01:SoU1. Utskottet har inte funnit

skäl att föreslå ett nytt anslag.

Hjälpmedelsgaranti (16:12, förslag

till nytt anslag)

I motion So567 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen anvisar, enligt vad i motionen anförts,

till utgiftsområde 9 anslag 16:12 Hjälpmedelsgaranti

185 777 000 kr för budgetåret 2002 (yrkande 21). Som

tidigare redovisats vill motionärerna slå samman

resurserna under anslaget 16:6 Bidrag till

utrustning för elektronisk kommunikation och 16:7

Bilstöd till handikappade till ett nytt stöd - en

hjälpmedelsgaranti. Motionärerna anser att kostnaden

för hjälpmedelsgarantin kommer att rymmas inom

nuvarande ramar.

Utskottet behandlade en likalydande motion i samband

med behandlingen av budgeten för år 2001 i

betänkande 2001/02:SoU1. Utskottet anförde då att

det inte kunde biträda förslaget och avstyrkte

motionen.

Tillgänglighetsreform (16:13 -

förslag till nytt anslag)

I motion Fi294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas

att riksdagen för år 2002 anvisar 1 000 000 000 kr

till ett nytt anslag Tillgänglighetsreform (yrkande

15, delvis). Motionärerna vill genomföra en särskild

tillgänglighetsreform för handikappade.

Också i motion So601 av Kerstin Heinemann och

Harald Nordlund (båda fp) yrkas att 1 000 000 000 kr

anvisas till ett nytt anslag Tillgänglighetsreform

(delvis). Motiveringen återfinns i motion So618.

I motion So618 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas

att regeringen lägger fram en plan för att under de

närmaste fem åren satsa sammanlagt 5 miljarder

kronor på ett statligt stimulansbidrag till

landsting, kommuner, fastighetsägare,

kollektivtrafikbolag m.fl. för att anpassa samhället

så att det blir tillgängligt också för

funktionshindrade (yrkande 1). Motionärerna anser

att det är dags för en ny stor handikappreform - en

tillgänglighetsreform. De föreslår en

engångssatsning på 5 miljarder kronor under de

närmaste åren. Ansvaret för att öka tillgängligheten

skall i första hand ligga lokalt på kommuner och

andra lokala aktörer som t.ex. privata

fastighetsägare, anför de. Ansvars- och

finansieringsprincipen ligger fast, men mot bakgrund

av bl.a. den ekonomiska situationen i landets

kommuner behövs åtminstone initialt en statlig

medverkan i finansieringen för att utvecklingen

skall ta fart. Statens stöd skall bestå i

stimulansbidrag till bl.a. kommuner, fastighetsägare

och kollektivtrafikföretag i kombination med

riktlinjer från statsmakten.

Utskottet behandlade ett likartat yrkande i samband

med föregående års budgetbehandling, betänkande

2000/01:SoU1. Utskottet underströk att ansvars- och

finansieringsprincipen ligger fast och att varje

sektor i samhället skall utforma och bedriva sin

verksamhet så att den blir tillgänglig för alla

medborgare, inklusive personer med funktionshinder.

Kostnaderna för de nödvändiga anpassningsåtgärderna

skall finansieras inom ramen för den ordinarie

verksamheten.

I budgetpropositionen redovisas att en ändring i

plan- och bygglagen (1987:10, PBL) infördes den 1

juli 2001. Ändringen innebär att enkelt åtgärdade

hinder mot tillgänglighet och användbarhet för

personer med nedsatt rörelse- och

orienteringsförmåga skall vara avhjälpta före

utgången av 2010 i befintliga lokaler dit

allmänheten har tillträde och på allmänna platser. I

PBL finns också krav på tillgänglighet i samband med

nybyggnad och ändring av allmänna platser. Boverket

har fått i uppdrag att förtydliga kraven genom

tillämpningsföreskrifter.

Kollektivtrafiken skall vara tillgänglig för

funktionshindrade senast år 2010. För att påskynda

utvecklingen har riksdagen beslutat om ett

statsbidrag till åtgärder för att göra

kollektivtrafiken mer tillgänglig för

funktionshindrade. Ett villkor för bidrag är att

planerna för färdtjänst och kollektivtrafik

samordnas.

Vidare redovisas att regeringen tidigare via

myndigheternas instruktioner givit de

sektorsansvariga trafikverken och Rikstrafiken i

uppdrag att verka för en anpassning av

transportsystemet. En omfattande utvärdering av

handikappolitiken inom transportområdet kommer att

avrapporteras vid årsskiftet. Regeringen avser

därefter att bereda frågan vidare under år 2002 i

syfte att påskynda utvecklingen.

I proposition 2001/02:20 Infrastruktur för ett

långsiktigt hållbart transportsystem föreslås att de

av riksdagen tidigare anvisade medlen för perioden

1998-2002 till statsbidraget till åtgärder för en

mer tillgänglig kollektivtrafik för

funktionshindrade resenärer skall få disponeras

t.o.m. år 2004. Ramen om 1,5 miljarder kronor är

oförändrad. Vidare anförs att kraven på anpassning

av transportsystemets tillgänglighet för

funktionshindrade resenärer bör skärpas i

förordningar och föreskrifter. Detta bör tydligt

avspeglas i skärpta villkor för att få statsbidrag

under åren 2003 och 2004. Hänsyn bör tas till

mottagarnas behov av framförhållning och stabila

villkor. Skärpningen av villkoren bör således

aviseras i god tid, anförs det.

Övrig medelsanvisning

Regeringens förslag till medelsanvisning

till 16:9 Statens institut för särskilt

utbildningsstöd har inte mött någon

erinran i form av motioner.

Politikområde Äldrepolitik

Stimulansbidrag och åtgärder inom

äldrepolitiken (17:1)

I budgetpropositionen föreslås att 25 446 000 kr

anvisas under anslaget 17:1 Stimulansbidrag och

åtgärder inom äldrepolitiken.

Vidare föreslås att riksdagen bemyndigar

regeringen att under år 2002, i fråga om ramanslaget

17:1 Stimulansbidrag och åtgärder inom

äldrepolitiken, ingå ekonomiska förpliktelser som

inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på

högst 40 000 000 kr efter år 2002.

Under åren 1999-2001 har stimulansbidrag lämnats

för ett tiotal prioriterade områden för att stödja

genomförandet av den nationella handlingsplanen för

äldrepolitiken. Regeringen anför att den avser att

under våren 2002 lämna en skrivelse till riksdagen

där bl.a. resultaten av dessa satsningar redovisas.

Inom ramen för anslaget avser regeringen att ge

fortsatt stöd till uppbyggnad och utveckling av

regionala FoU-center inom äldreområdet under

perioden 2002-2004 med sammanlagt 60 miljoner

kronor. Regeringen avser också att ge fortsatt stöd

till nationella anhörigorganisationer m.m. samt till

pensionärsorganisationer. Regeringen gör bedömningen

att uppbyggnaden av longitudinella områdesdatabaser

inom äldreområdet kommer att behöva fortsatt stöd

med 10 miljoner kronor per år efter år 2002, anförs

det.

I propositionen redovisas att de statliga insatser

som genomförts för utveckling av anhörigstödet i

landets kommuner har resulterat i en såväl

kvantitativ som kvalitativ utveckling av

anhörigstödet. I stort sett i samtliga kommuner

pågår arbete med att bygga upp ett sådant stöd. Det

kartläggnings- och inventeringsarbete som har

bedrivits i de flesta kommuner har medfört att det i

dag finns bättre kunskap om antalet anhörigvårdare

och deras behov av stöd. De anhörigas situation har

fått ökad uppmärksamhet och alltfler anhöriga får

hjälp. Socialstyrelsen rapporterar att en tydlig

utveckling sker mot en mångfald av insatser, liksom

stödinsatser som är mer lättillgängliga samt mot mer

individuella stödformer.

Regeringen anser, anförs det, att det är av stor

vikt att de satsningar som genomförts och det

utvecklingsarbete som påbörjats inom ramen för den

nationella handlingsplanen för äldrepolitiken

fortgår efter perioden för handlingsplanens

genomförande. För att skapa bättre förutsättningar

för en fast etablering av satsningarna på FoU-

verksamheter och arbete med anhörigstöd i kommunerna

beslutade regeringen inom ramen för den nationella

handlingsplanen för utveckling av hälso- och

sjukvård att dessa satsningar skall fortsätta under

perioden 2002-2004.

I motion So566 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att

riksdagen för regeringen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

stödet till anhöriga (yrkande 14) och att riksdagen

beslutar att förlänga stimulansbidraget till

anhörigvården inom äldreomsorgen 2002 och 2003 med

50 miljoner kronor vardera året (yrkande 15). Vidare

yrkas att riksdagen i förhållande till regeringens

förslag bör anvisa ytterligare 50 miljoner kronor

under anslag 17:1 Stimulansbidrag och åtgärder inom

äldrepolitiken (yrkande 28, delvis). Motionärerna

anser det viktigt att anhörigas insatser inom vården

uppvärderas. Stimulansbidraget till anhörigvården

inom äldreomsorgen bör därför förlängas.

I motion So609 av Rosita Runegrund m.fl. (kd)

begärs tillkännagivanden om organisationsbidrag till

Anhörigrådet (yrkande 7) och om nytt statsbidrag

till anhörigorganisationer (yrkande 8). Motionärerna

anser det märkligt att Anhörigrådet står utanför

rätten till organisationsbidrag och att det i årets

budget inte heller finns några utfästelser om att

bevilja anhörigorganisationerna ekonomiskt stöd.

I motion Fi294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas

att ytterligare 250 miljoner kronor anvisas under

anslag 17:1 Stimulansbidrag och åtgärder inom

äldrepolitiken för år 2002 (yrkande 15, delvis).

I motion So630 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

begärs tillkännagivande till regeringen om vad i

motionen anförts om fortsatta statliga

stimulansbidrag till äldreomsorgen (yrkande 15). I

regeringens nationella handlingsplan för

äldreomsorgen avsattes speciella stimulansbidrag för

att genomföra prioriterade insatser inom

äldreomsorgen under åren 1999-2001. Enligt

motionärernas mening finns det anledning att

fortsätta med stimulansbidragen ytterligare två år.

Också i motion So601 av Kerstin Heinemann och

Harald Nordlund (båda fp) yrkas att ytterligare 250

miljoner kronor anvisas under anslag 17:1

Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken

(delvis).

I motion Sf256 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs tillkännagivande om stöd till

anhörigorganisationer (yrkande 4). Motionärerna

anför att Anhörigrådet och Demensförbundet måste ges

rimliga ekonomiska förutsättningar att arbeta.

I motion 2000/01:So217 av Marietta de Pourbaix-

Lundin (m) begärs tillkännagivande om behovet av en

uppföljning av Anhörig 300-medlen (yrkande 2).

Motionären konstaterar att anslaget till

anhörigsatsningen skall inordnas i det generella

bidraget till kommunerna. Motionären anser att

staten bör följa upp hur medlen används och att

enhetliga regler för utbetalning av anhörigbidrag

bör övervägas.

Hemservicecheck (17:2, förslag till nytt

anslag)

I motion So448 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas

att riksdagen beslutar uppta ett nytt anslag för

hemservicecheckar (yrkande 1) och att riksdagen

anvisar 125 000 000 kr under ett nytt anslag

(yrkande 6, delvis). Pensionärshushållens behov av

vardaglig service skulle kunna tillgodoses genom att

staten stimulerar den privata tjänstesektorn genom

införande av hemservice-checkar för alla

pensionärshushåll, anför motionärerna. Checkarna

skall gälla för alla normalt förekommande tjänster i

hemmet. Det som förekommer inom den behovsprövade

hemtjänsten skall inte ingå i systemet. För år 2002

föreslår motionärerna att 125 miljoner kronor

anvisas för andra halvåret.

Också i motion So239 av Kenneth Johansson m.fl.

(c) yrkas att regeringen lägger fram förslag om ett

system med hemservicecheckar (yrkande 3).

Utskottet har behandlat likalydande yrkanden vid ett

flertal tillfällen. Vid behandlingen av budgeten för

år 2001 i betänkande 2000/01:SoU1 anförde utskottet

följande:

Utskottet vidhåller att den nationella

handlingsplanen för äldre med sina mål

och resursförstärkningar bl.a. avseende

uppsökande verksamhet inom hemtjänsten

och den förändring av kommunernas ekonomi

som skett bör kunna leda till bättre

hemtjänstinsatser och till ett utvecklat

kvalitetsarbete inom kommunerna.

Utskottet avstyrker motionsyrkandena.

Politikområde Socialtjänstpolitik

Bidrag till utveckling av socialt

arbete m.m. (18:1)

I budgetpropositionen föreslås att 80 378 000 kr

anvisas under anslag 18:1 Bidrag till utveckling av

socialt arbete m.m.

Anslaget omfattar medel bl.a. till utveckling av

ungdoms- och missbrukarvården och till

kunskapsutveckling inom socialtjänsten, bidrag till

organisationer som arbetar för utsatta barn och

deras familjer samt till organisationer som arbetar

för att motverka våld mot kvinnor och barn samt

insatser för att förverkliga FN:s konvention om

barnets rättigheter i Sverige.

Under ett antal år har länsstyrelserna fördelat

medel till kommunerna för att utveckla ungdoms- och

missbrukarvården i syfte att åstadkomma balans

mellan öppenvård och institutionsvård i kommunerna.

Enligt Socialstyrelsen har medlen bidragit till

positiv utveckling och samverkan inom området. För

att bättre kunna tillgodose kommunernas efterfrågan

på ungdomsvård vid Statens institutionsstyrelse

föreslår regeringen en omdisponering av 20 miljoner

kronor av de särskilda medel som fördelas av

länsstyrelserna för utveckling av ungdoms- och

missbrukarvården.

Regeringen anger att Socialstyrelsen följer upp

stödet till organisationer inom det sociala området

och årligen lämnar en samlad redovisning till

regeringen om statsbidragets användning i

förhållande till bidragets syfte och de mål som

angivits i myndighetens regleringsbrev.

Socialstyrelsen konstaterar att statsbidraget i

huvudsak har använts enligt intentionerna att

förstärka och komplettera de samhälleliga

insatserna.

År 2001 tillfördes anslaget ca 1,5 miljoner kronor

för insatser i syfte att motverka våld mot kvinnor.

Av dessa medel skall årligen 1,2 miljoner kronor

avse verksamheten som bedrivs vid Rikskvinnocentrum.

Regeringen erinrar (s. 114) om att regeringen

år 2000 inrättade Nationella rådet för kvinnofrid

för att ytterligare uppmärksamma frågor som rör våld

mot kvinnor. Rådet är ett rådgivande organ för

frågor som rör våld mot kvinnor samt ett forum där

regeringen kan utbyta erfarenheter och idéer med

företrädare för organisationer och forskare som är

engagerade i frågor som rör våld mot kvinnor. Rådet

skall även uppmärksamma problemområden som behöver

åtgärdas.

Vidare påpekar regeringen (s. 113) att

Socialstyrelsen, med anledning av kvinno-

fridsreformen 1997, på regeringens uppdrag leder ett

utvecklingsarbete i frågor om våld mot kvinnor. Inom

ramen för uppdraget har Socialstyrelsen utarbetat

utbildningsmaterial för socialtjänsten respektive

hälso- och sjukvården. I syfte att få till stånd en

fastare samverkan på myndighetsnivå i frågor som rör

kvinnovåld har Socialstyrelsen tagit initiativ till

nationell myndighetssamverkan för kvinnofrid.

Initiativet avser att skapa bättre möjligheter att

följa, integrera, styra och leda de samlade

myndighetsinsatserna som vidtas utifrån givna

regeringsuppdrag och regeringens proposition

Kvinnofrid (prop. 1997/98:55). Som ett led i

myndighetssamverkan har initiativ tagits till ett

gemensamt informations- och resurscenter på

Internet, en s.k. portal. Socialstyrelsen har också

tagit initiativ till två metodutvecklingsprojekt

inom socialtjänsten. Det ena rör familjerättens

arbete och det andra socialtjänstens roll och

organisation. Flera länsstyrelser deltar i

länsövergripande samverkansgrupper med polis,

landsting, kommuner och frivilligorganisationer för

att utveckla det förebyggande arbetet. I

Socialstyrelsens uppdrag ingår också att samla

kunskap om prostitutionens omfattning och

utveckling, att sammanställa kunskap om de sociala

insatserna som bedrivs på lokal nivå samt att ge

stöd till utveckling och förbättring av insatserna,

anförs det.

Regeringen framhåller att kvinnojourer samt andra

organisationer som arbetar för att motverka våld mot

kvinnor får ett årligt stöd för sin verksamhet.

Merparten går till kvinnojourernas två

riksorganisationer och en mindre del till mansjourer

och andra mansorganisationer som arbetar för att

motverka våld mot kvinnor.

Enligt regeringen har flera kommuner god beredskap

att i ett akut skede möta kvinnor som har utsatts

för våld eller hot i hemmet och deras behov.

Kommunerna har också blivit bättre på att samarbeta

över myndighetsgränserna. Den långsiktiga bered-

skapen vad gäller t.ex. skyddat boende är dock sämre

tillgodosedd. Länsstyrelserna bedömer att det finns

behov av utbildningsinsatser för dem som arbetar

inom socialtjänsten och som kommer i kontakt med

våldsutsatta kvinnor.

Regeringen anför att insatser som syftar till

skydd och hjälp till kvinnor som blivit utsatta för

våld behöver utvecklas kontinuerligt.

Socialstyrelsens utbildningsmaterial för personal i

socialtjänsten och hälso- och sjukvården bör enligt

regeringen kunna bidra till att öka kompetensen och

utveckla metoder för bemötande av och hjälp till

utsatta kvinnor.

När det gäller prostitution anförs att

könshandelns komplexa och många gånger dolda

karaktär gör att studier och kartläggningar av den

inte är lätta att genomföra. Regeringen anser det

därför vara av stor vikt att det finns bra

instrument för ändamålet. I syfte att utveckla ett

bra och tillförlitligt instrument för uppföljning av

prostitutionens utveckling och omfattning har

Socialstyrelsen gjort en enkätundersökning, som be-

handlar situationen såväl före som efter det att

förbudet mot köp av sexuella tjänster trädde i kraft

1999. I det fortsatta utvecklingsarbetet är det

enligt regeringen angeläget att utveckla metoder för

att nå den dolda prostitutionen, som beräknas stå

för två tredjedelar av all prostitution i landet.

Inom Socialstyrelsen pågår ett arbete med detta

syfte.

I motion Fi294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas

att riksdagen för budgetåret 2002 anvisar 20

miljoner kronor mer än regeringen föreslagit till

anslaget 18:1 Bidrag till utveckling av socialt

arbete m.m. (yrkande 15 delvis).

Samma yrkande återfinns i motion So601 (delvis) av

Kerstin Heinemann och Harald Nordlund (fp).

I motion So428 av Carina Ohlsson och Monica Green

(s) begärs ett tillkännagivande om fördelning av

statliga anslag till organisationer på det sociala

området. Motionärerna anför att en uppdelning

hittills har gjorts i fördelningen av

Socialstyrelsens årliga bidrag mellan

nykterhetsrörelsen och andra organisationer som

arbetar med missbruksfrågor visavi övriga

organisationer vars verksamheter rör utsatta barn

och deras familjer samt våldsutsatta kvinnor. Under

2001 fördelades 40,7 miljoner kronor till

nykterhetsorganisa-tionerna medan de organisationer

som arbetar med utsatta kvinnor och barn erhöll 14,2

miljoner kronor. Enligt motionärerna har

verksamheterna i de båda kategorierna organisationer

mer gemensamt än vad som skiljer dem åt, och det

finns inte längre någon anledning att särskilja dem

i anslagssammanhang. Motionärerna föreslår därför

att regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att i

arbetet med fördelning av bidrag inför

verksamhetsåret 2002 betrakta de båda

anslagsposterna 14:7.1 och 18:1.3 som en gemensam

pott så att fördelning därur kan göras både till

nykterhetsrörelsen och till organisationer för

våldsutsatta kvinnor och utsatta barn och deras

familjer. Inför verksamhetsåret 2003 föreslår

motionärerna att Socialstyrelsen får regeringens

uppdrag att omarbeta regelverket mot ett enda anslag

för de olika organisationerna att söka ifrån.

I motion So247 av Cristina Husmark Pehrsson och Maud Ekendahl

(m) begärs ett tillkännagivande om mer flexibla

regler när det gäller fördelning av anslagen för att

därigenom bättre kunna stödja organisationerna för

utsatta barn och kvinnoorganisationerna samt deras

arbete mot våld. Motionärerna hänvisar bl.a. till

Socialstyrelsens årliga rapport till regeringen om

statsbidrag till frivilligorganisationer inom det

sociala området.

I motion Ju323 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs

ett tillkännagivande om kommunernas ansvar för att

tillgodose hjälp till våldsutsatta kvinnor genom

ökad finansiering till samt stöttning av uppbyggnad

av lokala kvinnojourer (yrkande 4). Motionärerna

anser att kommunerna måste se till att samtliga

våldsutsatta kvinnor som söker hjälp får kompetent

stöd. De finansiella konsekvenserna av ett ökat

ekonomiskt stöd till kvinnojourerna bör kartläggas,

anförs det. I motionen begärs vidare ett

tillkännagivande om kommunernas ansvar gällande de

lokala jourernas basfinansiering (yrkande 6). De

lokala kvinnojourernas existens bygger på

kommunernas godtycke, trots att det för denna typ av

verksamhet är av central betydelse att säkerställa

långsiktighet. Vidare begärs ett tillkännagivande om

tryggad långsiktig basfinansiering av

Rikskvinnocentrums verksamhet (yrkande 8). Enligt

motionärerna har Rikskvinnocentrums finansiella

situation varit ett dilemma ända sedan bildandet.

För att säkra Rikskvinnocentrums expertkompetens bör

regeringen trygga en långsiktig basfinansiering.

I motion So480 av Christina Nenes och Marina

Pettersson (s) begärs ett tillkännagivande om en

trygg finansiering av och ett större samhälleligt

ansvar för kvinnojourerna.

I motion Ju396 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m)

begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs

om att de kunskaper och erfarenheter om våld mot

kvinnor som Rikskvinnocentrum erhållit bör spridas

till sjukvården (yrkande 6).

I motion Ju323 (v) yrkas att riksdagen skall begära

att regeringen tillsätter en utredning om ett

nationellt resurscentrum mot prostitution (yrkande

3). Cen- trumet skall stötta kvinnor som söker

vägar ut ur prostitution samt bör informera

institutioner och yrkesgrupper som möter

prostituerade i sin verksamhet. Enligt motionärerna

bör utredningen även beakta vilka riktade anslag som

krävs till kommunerna för stöd till prostituerade.

Motionärerna begär också ett tillkännagivande om att

regeringen bör skärpa kraven på kommunernas arbete

med konkreta handlingsplaner för hjälp och stöd till

de kvinnor som utsätts för våld (yrkande 5). Enligt

motionärerna bör kvinnojourerna med sin sakkompetens

ingå i detta arbete. I motionen yrkas även ett

tillkännagivande om kvinnojourernas arbete med

kvinnor med annan etnisk bakgrund samt vikten av att

dessa grupper speciellt beaktas (yrkande 7).

Motionärerna betonar vikten av att fokusera på

grupper med annan etnisk bakgrund när det gäller

sexualiserat våld och att uppmärksamma dessa grupper

i socialtjänstens och samverkansgruppernas arbete.

Slutligen yrkas ett tillkännagivande om upprättande

av regionala kvinnocentrum (yrkande 9). För att

tillgodose våldsutsatta kvinnors möjlighet till

specialistvård i hela landet bör en utredning

tillsättas rörande upprättande av och finansiella

förutsättningar för regionala kvinnocentrum med

Rikskvinnocentrum i Uppsala som modell och

samarbetspartner.

I motion Ju324 av Margareta Viklund och Ulla-Britt

Hagström (kd) begärs ett tillkännagivande om att

tillsätta en utredning med uppdrag att upprätta en

handlingsplan med konkreta åtgärder för att minska

kvinnomisshandeln och då ta till vara

kvinnojourernas samlade erfarenheter (yrkande 1).

I motion Ju448 av Viviann Gerdin (c) begärs

tillkännagivanden dels om att ta till vara

Rikskvinnocentrums samlade kunskaper för att ge

misshandlade och våldtagna kvinnor bättre bemötande

(yrkande 3), dels om att bättre ta till vara

kvinnojourernas erfarenheter och kunskaper i

samarbete med myndigheterna (yrkande 5).

I motion So429 av Carina Ohlsson och Kjell Nordström

(s) begärs ett tillkännagivande om vikten av jämnare

och bättre arbetsvillkor för kvinnojourer.

Socialstyrelsen har i årets rapport till regeringen

om statsbidrag till frivillig-organisationer inom

det sociala området föreslagit att gränserna mellan

bidragets huvudområden (alkohol och narkotika,

utsatta barn och våld mot kvinnor) slopas för att få

en större flexibilitet och möjlighet till satsningar

där behoven är störst och insatserna mest

verkningsfulla. Enligt Socialstyrelsen finns det för

närvarande exempelvis skäl att låta medel från

alkohol- och narkotikaområdet överföras till området

utsatta barn eftersom det förstnämnda området enligt

redovisningar i rapporten är överkompenserat och

området utsatta barn underkompenserat.

Socialstyrelsen konstaterar att det samlat sker en

något tydligare utveckling av organisationerna inom

områdena utsatta barn samt våld mot kvinnor. När det

gäller området alkohol och narkotika är bilden mer

splittrad. Inom alkoholområdet medger dock bidragets

storlek att en organisation som utvecklar nya

verksamheter kan få betydande anslagsökningar,

vilket enligt styrelsen i praktiken är omöjligt vad

gäller området utsatta barn och för organisationer

som motverkar våld mot kvinnor. Enligt

Socialstyrelsen talar detta förhållande för ett mer

flexibelt anslag, som ger möjligheter att stödja

verksamhetsområden i utveckling oavsett vilket

huvudområde verksamheterna tillhör.

I betänkande 2000/01:SoU8 Nationell handlingsplan

för att förebygga alkoholskador föreslog utskottet,

med anledning av en motion, ett tillkännagivande

till regeringen om att det vid utformandet av

direktiven rörande fördelning av medel till

kommunerna för att genomföra handlingsplanen bör

skapas möjligheter att i större utsträckning

medelsfördela till frivilligorganisationer vars

verksamhet rör t.ex. kvinnor och barn. Utskottet

ansåg att det bör undvikas att aktuella medel i

alltför stor utsträckning fördelas till etablerade

frivilligorganisationer som arbetar med

missbruksfrågor (s. 44). Riksdagen följde utskottet

(rskr. 2000/01:144).

Utskottet behandlade motionsyrkanden om stöd till

kvinnojourer och Rikskvinnocentrum även vid

behandlingen av förra årets budgetproposition,

betänkande 2000/01:SoU1. Utskottet betonade (s. 76)

att kvinnojourerna utför ett mycket viktigt arbete

för att stödja kvinnor som hotas och misshandlas.

Utskottet konstaterade med tillfredsställelse att

anslaget föreslogs tillföras ytterligare 1,5

miljoner kronor för insatser i syfte att motverka

våld mot kvinnor, bl.a. genom den kunskapsutveckling

som bedrivs inom Rikskvinnocen- trum. Motionerna

avstyrktes. Riksdagen följde utskottet (rskr.

2000/01:96).

Senast i betänkande 2000/01:SoU18 behandlade

utskottet motionsyrkanden om våld mot kvinnor (s. 69

f.). Utskottet avstyrkte motionerna med hänvisning

till det omfattande arbete som pågår på området.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 2000/01:259).

Statens institutionsstyrelse (18:2)

I budgetpropositionen föreslås att 671 765 000 kr

anvisas under anslaget 18:2 Statens

institutionsstyrelse. Vidare yrkas att riksdagen

bemyndigar regeringen att under år 2002, i fråga om

ramanslaget 18:2 Statens institutionsstyrelse, ingå

ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare

åtaganden innebär utgifter på högst 18 000 000 kr

efter 2002.

Statens institutionsstyrelse (SiS) är

förvaltningsmyndighet för de hem som avses i 12 §

lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård

av unga (särskilda ungdomshem) och lagen (1998:603)

om sluten ungdomsvård samt 22 och 23 §§ lagen

(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM-

hem). Verksamheten är indelad i verksamhetsgrenarna

missbrukarvård vid LVM-hem, ungdomsvård och sluten

ungdomsvård. Ungdomsvården och missbrukarvården

finansieras till omkring 60 % respektive två tredje-

delar med avgifter medan sluten ungdomsvård

finansieras helt via myndighetens anslag.

I budgetpropositionen (s. 121) anförs att tio

vårdplatser inrättades den 1 januari 1999 när den

straffrättsliga påföljden sluten ungdomsvård trädde

i kraft. Påföljden har emellertid fått betydligt

större tillämpning än vad som förutsågs då. Under

2000 utnyttjade SiS i genomsnitt 50 årsplatser för

ungdomar intagna för verkställighet enligt LSU.

Under 2001 kommer SiS att behöva disponera knappt 70

årsplatser. Utvecklingen har inneburit att platser

vid de särskilda ungdomshemmen avsedda för vård med

stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser

om vård av unga har fått tas i anspråk, varvid det

uppstått brist på sådana platser. Under hela det

gångna året har det förekommit köer till vård för de

ungdomar kommunerna önskar placera.

Enligt regeringen pågår utbyggnaden av platser i

ungdomsvården och SiS kommer att ha ca 60 nya

platser i slutet av 2001. Den fortsatta utvecklingen

av påföljden sluten ungdomsvård är svår att bedöma

men mot bakgrund av den successiva ökning av

efterfrågan som skett sedan januari 1999 samt det

faktum att den genomsnittliga strafftiden har ökat

bedöms SiS fr.o.m. 2002 behöva 75 årsplatser i

sluten ungdomsvård. Kostnaderna för LSU-vården har

blivit dyrare än beräknat bl. a. på grund av att

vården förutsätter hög personaltäthet och lokaler

som uppfyller höga krav på säkerhet.

Efterfrågan på LVU-vård visar heller ingen tendens

att minska. För att komma till rätta med köerna till

de särskilda ungdomshemmen och motsvara en förväntad

ökning av efterfrågan bedömer SiS att man behöver

fler platser för vård enligt LVU. Enligt

budgetpropositionen kommer regeringen att noga följa

utvecklingen av den slutna ungdomsvården och vården

vid de särskilda ungdomshemmen. Regeringen har

lämnat uppdrag till Brottsförebyggande rådet,

Socialstyrelsen och SiS att gemensamt utvärdera den

påföljdsreform för unga lagöverträdare som trädde i

kraft den 1 januari 1999. Uppdraget innefattar att

följa upp och utvärdera påföljden överlämnande till

vård inom socialtjänsten såvitt avser dess

användning och innehåll samt att följa upp och

utvärdera påföljden sluten ungdomsvård såväl inom

ramen för det straffrättsliga systemet som

verkställigheten.

I samband med 2001 års ekonomiska vårproposition

tillfördes anslaget 20 miljoner kronor fr.o.m. 2002

och 30 miljoner kronor per år fr.o.m. 2003 och

framåt. Regeringen föreslår nu att anslaget utökas

med ytterligare 30 miljoner kronor fr.o.m. 2002.

I motion So567 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen anvisar 567 765 000 kr till

anslaget 18:2 Statens institutionsstyrelse för år

2002 (yrkande 22). Enligt motionärerna fungerar

verksamheten vid SiS inte tillfredsställande.

Särskilt kösituationen är allvarlig. Den nya

påföljden sluten ungdomsvård tränger ut andra

nödvändiga placeringar. Motionärerna anser att den

slutna ungdomsvården bör överföras till

kriminalvården. Överföringen innebär att anslaget

till SiS kan minskas med 104 miljoner kronor för år

2002.

I motion So434 av Raimo Pärssinen och Per-Olof

Svensson (s) yrkas ett tillkännagivande om behovet

av antal platser hos SiS. Motionärerna anför att SiS

placeringsresurser inte har ökat i önskvärd

omfattning.

I motion So211 av Harald Nordlund (fp) yrkas att

riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till översyn av kostnadsansvaret för ungdoms-vården,

i syfte att skapa ekonomiska incitament för tidiga

insatser. Motionären anför att det finns risk för

att kostnaderna i högre grad än vårdbehovet blir

avgörande för när insatser sätts in. Placering till

sluten ungdomsvård som följer av dom medför inga

kostnader för kommunerna medan en placering på samma

institution enligt LVU innebär kostnader på flera

tusen kronor per dygn för kommunerna.

Ett motionsyrkande om att överföra den slutna

ungdomsvården till kriminalvården och därigenom

minska anslaget till SiS avstyrkte utskottet i det

av riksdagen godkända betänkandet 2000/01:SoU1.

Utvecklingsmedel till åtgärder för

hemlösa (18:3)

I budgetpropositionen föreslås att 10 000 000 kr

anvisas under anslaget 18:3 Utvecklingsmedel till

åtgärder för hemlösa.

Regeringen tillkallade i december 1998 en parla-

mentarisk kommitté med uppgift att föreslå och

initiera åtgärder som syftar till att skapa en

bättre situation för hemlösa och förhindra att

hemlöshet uppstår (dir. 1998:108). Samtidigt

avsattes 30 miljoner kronor under sammanlagt tre år

för att pröva olika metoder för att långsiktigt

komma till rätta med hemlösheten. Kommittén, som

avslutar sitt arbete vid 2001 års utgång, har haft i

uppdrag att bereda och till regeringen lämna förslag

till stöd till projekt som finansierats av

utvecklingsmedel till hemlösa.

Regeringen bedömer att stimulansmedlen har

bidragit till att lyfta fram problem som är

förknippade med hemlöshet. Flera initiativ till

utvecklingsprojekt har tagits, som sammantaget har

givit värdefull kunskap om metoder som kan vara

verksamma för att långsiktigt komma till rätta med

hemlöshet. Regeringen har därför avsatt

30 000 000 kr i vårbudgeten 2001 för fortsatta

utvecklingsinsatser i sammanlagt tre år.

I motion So567 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen beslutar att anslaget 18:3

Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa skall

disponeras av Socialstyrelsen (yrkande 23).

I motion Bo246 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs

ett tillkännagivande om särskilda initiativ för att

förbättra situationen för dem som blivit hemlösa

till följd av avvecklingar inom vård och omsorg

(yrkande 3). Enligt motionärerna kan konstateras att

de som skrivits ut från psykiatrisk sluten vård är

kraftigt överrepresenterade bland dem som vräkts

under de senaste fem åren.

I motion Bo246 (v) begärs vidare ett

tillkännagivande om att Socialstyrelsen och Boverket

tillsammans skall kartlägga hemlösheten minst vart

tredje år (yrkande 1). Motionärerna anser det

rimligt att uppföljning och kartläggning av

problemet ingår som en självklar del i

Socialstyrelsens verksamhet. I motionen begärs även

ett tillkännagivande om att ge Kommittén för hemlösa

i uppdrag att ta fram särskilda åtgärder för hemlösa

kvinnor (yrkande 2). Uppdraget skall ske utifrån

hemlösa kvinnors specifika förutsättningar och

problem, anförs det. Motionärerna begär slutligen

ett tillkännagivande om att regeringen bör utreda

och lägga fram förslag till ändringar i

socialtjänstlagen (yrkande 11). Motionärerna anför

att socialtjänstlagen inte garanterar rätten till

eget boende utan endast tak över huvudet.

I motion Bo243 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om att socialtjänstlagen

skall ge stöd för boende som en social rättighet

(yrkande 5). Motionärerna påpekar att det i Sverige,

frånsett rätten till specialanpassad bostad för

äldre och funktionshindrade, inte finns någon

reglerad rätt till bostad ens för de mest utsatta

individer som aldrig kommer att få bostad på den

vanliga marknaden. I motionen begärs vidare ett

tillkännagivande om en rikstäckande kampanj med en

nollvision för hemlösheten (yrkande 8). Slutligen

begärs ett tillkännagivande om att Kommittén för

hemlösa får ett förlängt förordnande (yrkande 9).

Motionärerna anser att kommittén bör fortsätta sitt

arbete även efter 2001 och att uppdraget bör breddas

till att även handla om missbrukarvård i samarbete

med myndigheter och organisationer.

I motion So357 av Margareta Viklund m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om att en handlingsplan

med åtgärdsprogram bör utformas i samverkan mellan

staten, landstingen och kommunerna för att komma

tillrätta med de hemlösas situation. I

handlingsplanen bör de olika huvudmännens

ansvarsområden tydligt klargöras (yrkande 1).

Motionärerna begär vidare ett tillkännagivande om

att den erfarenhet som finns av goda behandlings-

och vårdresultat måste tas till vara i ett aktivt

arbete för de hemlösa (yrkande 2).

I motion So375 av Dan Kihlström och Ulla-Britt

Hagström (kd) begärs tillkännagivanden om en

nationell kampanj om utrotning av hemlösheten

(yrkande 1) samt om att den planerade folk- och

bostadsräkningen skall ta fram ett tydligt underlag

om hemlösa för att skapa möjligheter för en

nollvision (yrkande 3). Motionärerna begär vidare

ett tillkännagivande om att frivillig-

organisationerna och deras arbete bland hemlösa

uppvärderas (yrkande 2). Vidare yrkas

tillkännagivanden om att ta vara på och sprida de

goda exemplen (yrkande 5) samt om forskningen om

hemlösa (yrkande 6).

I motion So501 av Agne Hansson m.fl. (c) begärs ett

tillkännagivande om vad i motionen anförs om de

hemlösas bostadsbehov (yrkande 3). Motionärerna

anför att rätten till en bra bostad till rimlig

kostnad är en social rättighet och en del av

välfärden som skall omfatta alla människor. Det

behövs fler natthärbärgen och fler alternativ till

dessa, med personal som stöd till de hemlösa, anförs

det vidare.

I motion So435 av Per-Olof Svensson och Raimo

Pärssinen (s) begärs ett tillkännagivande om rätten

till bostad.

Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden om

att här ifrågavarande anslag skall disponeras av

Socialstyrelsen, senast i samband med förra årets

budgetbehandling. Utskottet vidhöll i betänkande

2000/01:SoU1 (s. 77) att en lösning på

hemlöshetsproblemen förutsätter ett brett spektrum

av initiativ och en bred förankring. Enligt

utskottet bör medlen därför disponeras av regeringen

och de initiativ som tas ske inom ramen för en

bredare politisk samverkan. Motionen avstyrktes.

Senast i det av riksdagen godkända betänkandet

2000/01:SoU18 (s. 91) avstyrkte utskottet

motionsyrkanden om insatser för hemlösa och om

ändringar i socialtjänstlagen rörande rätten till

bostad. Utskottet vidhöll sin tidigare uppfattning

att det är angeläget med konkreta och omedelbara

insatser för att bistå de hemlösa och att slutmålet

måste vara att människor skall kunna få egna

bostäder. Utskottet konstaterade samtidigt att ett

omfattande arbete pågår på många håll och avstyrkte

motionerna.

Statsbidrag till kvinnojourer (18:4,

förslag till nytt anslag)

I motion So566 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att

riksdagen för budgetåret 2002 anvisar 10 000 000 kr

till ett nytt anslag 18:4 Statsbidrag till

kvinnojourer (yrkande 28 delvis). Enligt

motionärernas mening får landets kvinnojourer för

små anslag för att kunna bedriva sin värdefulla

verksamhet effektivt.

I motion A211 av Maria Larsson m.fl. (kd) begärs ett

tillkännagivande om ökat stöd till nya kvinnojourer

(yrkande 32). Motionärerna anför att

Kristdemokraterna vill anslå ytterligare 10 miljoner

kronor till start av fler lokala kvinnojourer

eftersom många kommuner i dag saknar en kvinnojour.

Övriga frågor inom politikområdet

I fem motioner begärs tillkännagivanden om svenska

socialarbetare i Köpenhamn.

I motionerna So231 av Anna Åkerhielm och Ewa

Thalén Finné (m), So458 av Tasso Stafilidis m.fl.

(v) och So313 av Caroline Hagström m.fl. (kd) anförs

att verksamheten bör återupptas och finansieras av

staten.

I motion So309 av Ulf Nilsson (fp) anförs att

staten bör ta ett övergripande ansvar, att ett

system för samarbete mellan olika kommuner bör

utvecklas samt att regeringen bör utreda

möjligheterna att hjälpa svenskar som hamnat i

sociala svårigheter i Köpenhamn.

I motion So512 av Morgan Johansson m.fl. (s)

anförs att det är av nationellt intresse att

verksamheten kan återupptas.

Sedan 1971 har Sverige haft svenska socialarbetare på plats i

Köpenhamn för att bistå svenskar som av skilda skäl

hamnat i svårigheter i samband med besök där. Fram

till år 1996 finansierades verksamheten via

Socialstyrelsens anslag. Därefter åtog sig Malmö

kommun att med utvecklingsmedel från Socialstyrelsen

och i projektform utveckla verksamheten. Vid

årsskiftet 2000/01 upphörde det ekonomiska stödet

från Socialstyrelsen. Under innevarande år har Malmö

kommun bekostat verksamheten, som dock lades ned den

1 september 2001.

I ett interpellationssvar den 28 november 2000

anförde socialministern bl.a. att det aldrig varit

fråga om att Socialstyrelsen skulle ge ekonomiskt

stöd till en permanent verksamhet. Utgångspunkten

för överenskommelsen mellan Malmö kommun och

Socialstyrelsen var att socialtjänsten är ett

kommunalt ansvar, inte ett statligt. Socialministern

anförde att den statliga finansieringen av två

socialarbetare i Köpenhamn har varit ett unikt

avsteg från vad som normalt gäller.

I betänkandet Konsulärt bistånd till svenskar

utomlands (SOU 2001:70) konstateras det att

utlandsmyndigheterna inte kan ersätta den hjälp och

det stöd som människor i akuta psykiska

sjukdomstillstånd eller med gravt alkohol- eller

drogmissbruk har rätt till i sina hemkommuner.

Kommittén föreslår bl.a. att de utlandsmyndigheter

som har många konsulära biståndsärenden med social

och psykiatrisk problematik tillförs resurser i form

av särskilt utbildad personal eller externt

expertstöd och att man vid rekryteringen av personal

vid dessa myndigheter särskilt beaktar behovet av

kompetens på detta område.

Betänkandet är för närvarande under

remissbehandling.

Politikområde Forskningspolitik under

utgiftsområde 16 Utbildning och

universitetsforskning

Forskningsrådet för arbetsliv och

socialvetenskap: Forskning (26:2)

I budgetpropositionen föreslås att 268 171 000 kr

anvisas under anslaget 26:2 Forskningsrådet för

arbetsliv och socialvetenskap: Forskning. Vidare

yrkas att riksdagen bemyndigar regeringen att under

2002, i fråga om ramanslaget 26:2 Forskningsrådet

för arbetsliv och socialvetenskap: Forskning, ingå

ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare

åtaganden innebär utgifter på högst 550 000 000 kr

efter 2002.

Ändamålet med anslaget är att främja och stödja

grundforskning och behovsstyrd forskning inom

arbetslivsområdet, socialvetenskap och folk-

hälsovetenskap samt att bedriva forsknings-

information. En mycket angelägen uppgift för rådet

är att ta initiativ till tvärvetenskapliga

satsningar som berör både arbetsliv och sociala

förhållanden.

I motion So566 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att

riksdagen för budgetåret 2002 anvisar 14 miljoner

kronor mindre än regeringen föreslagit till anslaget

26:2 Forskningsrådet för arbetsliv och

socialvetenskap: Forskning (yrkande 28 delvis).

Motionärerna anför att de vill göra besparingar på

ett antal myndigheters administration med 5 %.

I motion So448 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas

att riksdagen för budgetåret 2002 anvisar 50

miljoner kronor mindre än regeringen föreslagit till

anslaget 26:2 Forskningsrådet för arbetsliv och

socialvetenskap: Forskning (yrkande 6 delvis).

Utskottet behandlade ett likalydande yrkande som nu

ifrågavarande motion So566 yrkande 28 i betänkande

2000/01:SoU1. Utskottet anförde att det såg mycket

positivt på de förstärkningar av

forskningsverksamheten inom äldrepolitik och

handikappolitik som riksdagen beslutat om under

senare år. Utskottet fann den föreslagna

medelsanvisningen väl avvägd och avstyrkte

motionsyrkandet i aktuell del (s. 77).

Övrig medelsanvisning

Regeringens förslag till medelsanvisning till anslag

26:1 Forskningsrådet för arbetsliv och

socialvetenskap: Förvaltning har inte mött någon

erinran i form av motioner.

Förslag till regeländringar

Regeringen föreslår att pågående försök med kommunal

primärvård förlängs till utgången av 2003.

Regeringen anför att försöksverksamheten bör

förlängas i avvaktan på att Samverkansutredningens

betänkande Samverkan - om gemensamma nämnder på

vård- och omsorgsområdet (SOU 2000:114) behandlats i

Regeringskansliet.

Regeringen föreslår vidare att tiden för att

ansöka om ersättning enligt lagen (1999:332) om

ersättning till steriliserade i vissa fall förlängs

till den 31 december 2002. Enligt regeringen kan det

finnas ett inte obetydligt antal

ersättningsberättigade som av olika skäl ännu inte

ansökt om ersättning. Tiden för ansökan om

ersättning bör därför förlängas ytterligare en tid.

Utskottets ställningstaganden

Inledning

Utskottet behandlar först frågan om anslag inom

utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social

omsorg. Utskottet behandlar sedan de bemyndiganden

som begärs i propositionen och de lagförslag som

läggs fram. Slutligen behandlas ett antal särskilda

frågor som aktualiserats i olika motioner under

allmänna motionstiden åren 2000 och 2001.

Anslag inom utgiftsområde 9 Hälsovård,

sjukvård och social omsorg

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör för år 2002 anvisa anslag under

utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och

social omsorg enligt utskottets förslag i

bilaga 4. Riksdagen bifaller därmed

proposition 2001/02:1, utgiftsområde 9 punkt

9 och avslår motionsyrkandena som förtecknats

i bilaga 5. Riksdagen bör som sin mening

tillkännage för regeringen vad utskottet

anfört om särskilt anslagsvillkor för

anslaget 13:3 Bidrag till hälso- och

sjukvård. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:Sf375 i denna del. Vidare bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna vad utskottet anfört om fördelningen av

statsbidrag till frivilligorganisationerna

inom det sociala området. Riksdagen bifaller

därmed delvis motionerna 2001/02:So247 och

2001/02:So428.

Hälso- och sjukvårdspolitik

Regeringen föreslår att 2 179 000 000 kr anvisas

under anslag 13:1 Sjukvårdsförmåner m.m. avseende

tandvårdsstödet och ersättning till

sjukvårdshuvudmännen. Två partier föreslår att

ytterligare medel skall tillföras

tandvårdsförsäkringen. Moderaterna föreslår i motion

So567 yrkande 1 att anslaget höjs med 100 miljoner

kronor. Vidare begär Moderaterna i motion So266 ett

tillkännagivande om att tandvårdsförsäkringen borde

ändras så att även personer mellan 30 och 65 år kan

få ett högkostnadsskydd. Folkpartiet förordar i

motionerna Fi294 yrkande 15 (delvis) och So601

(delvis) en höjning av anslaget med 300 miljoner

kronor. Vidare begärs i motion So583 (c) yrkande 3

en omfördelning av en miljon kronor från

Socialstyrelsens kompetenscen- trum till

Metallbiologiskt Centrum. Utskottet tillstyrker

regeringens förslag till medelsanvisning till

anslaget 13:1 och avstyrker motionerna Fi294 (fp)

yrkande 15 (delvis), So266 (m), So567 (m) yrkande 1,

So583 (c) yrkande 3 och So601 (fp) (delvis).

Utskottet behandlar under avsnittet Övriga frågor

ytterligare motionsyrkanden rörande tandvård.

Regeringen föreslår att 17 624 000 000 kr anvisas

under anslag 13:2 Bidrag för läkemedelsförmånen.

Moderaterna anser i motion So567 yrkande 2 att

riksdagen bör anslå 2,7 miljarder kronor mindre än

vad regeringen föreslagit. Folkpartiet föreslår i

motionerna Fi294 yrkande 15 delvis och So601 delvis

att riksdagen anvisar 500 000 000 kr mindre än vad

regeringen föreslagit. Vidare begär Moderaterna i

motionerna So261 yrkandena 1-8 och 11-13, So3

yrkande 18 och So620 yrkande 9 tillkännagivanden om

att läkemedelsförmånen på sikt bör ingå i en

obligatorisk hälsoförsäkring, att återföra

kostnadsansvaret för läkemedel till staten,

avskaffat receptregister, finansiering av s.k.

komfortläkemedel, receptfria mediciner och

receptbeläggning, parallellimport och generiska

preparat, förbättrat förskrivningsstöd, frivillig

offentlig läkemedelsförsäkring, förbättrad

priskonkurrens på läkemedelsområdet och

läkemedelsförsäljning på postorder och på Internet.

Kristdemokraterna begär i motion So566 yrkande 22

ett tillkännagivande om telefonrådgivning och

opartisk information om läkemedel. Centerpartiet

föreslår ett tillkännagivande om behovet av

effektiviseringar och kostnadsreduceringar i

läkemedelsförmånen (motion So448 yrkande 5).

Folkpartiet begär i motion So628 yrkande 14 ett

tillkännagivande om åtgärder för att minska

kostnaderna för läkemedel.

Enligt uppgift från Socialdepartementet har

regeringen för avsikt att i december 2001 presentera

en proposition om den nya läkemedelsförmånen. Enligt

utskottets mening bör riksdagen avvakta regeringens

kommande förslag på området. Utskottet ställer sig

bakom regeringens förslag till medelstilldelning.

Motionerna Fi294 (fp) yrkande 15 (delvis), So3 (m)

yrkande 18, So261 (m) yrkandena 1-8 och 11-13, So448

(c) yrkande 5, So566 (kd) yrkande 22, So567 (m)

yrkande 2, So601 (fp) (delvis), So620 (m) yrkande 9

och So628 (fp) yrkande 14 avstyrks.

Regeringen föreslår att 310 224 000 kr anvisas under

anslag 13:3 Bidrag till hälso- och sjukvård. I

propositionen anförs att 100 miljoner kronor av

anslaget skall användas för finansiell samordning. I

motion Sf375 (s, v, mp) delvis begärs att medlen för

finansiell samordning "återförs till respektive

utgiftsområde". Moderaterna begär i motion So567

yrkande 3 att riksdagen anvisar 705 000 000 kr

utöver vad regeringen föreslår. Kristdemokraterna

föreslår i motion So566 yrkande 28 delvis att

riksdagen anvisar 10 miljoner kronor mindre än vad

regeringen föreslagit.

Utskottet avstyrker förslaget i

budgetpropositionen att 100 miljoner kronor av de

anslagna medlen skall förses med ett särskilt

anslagsvillkor. Utskottet tillstyrker därmed motion

Sf375 (s, v, mp) i denna del. Vad utskottet nu

anfört bör ges regeringen till känna. I övrigt

tillstyrker utskottet regeringens förslag till

medelsfördelning. Motionerna So566 (kd) yrkande 28

(delvis) och So567 (m) yrkande 3 avstyrks.

Regeringen föreslår att 36 653 000 kr anvisas under

anslag 13:4 Statens beredning för utvärdering av

medicinsk metodik. Moderaterna föreslår i motion

So567 yrkande 4 att anslaget ökas med 10 miljoner

kronor jämfört med regeringens förslag. Utskottet

anser emellertid att den föreslagna

medelstilldelningen är väl avvägd och avstyrker

motionen.

Regeringen föreslår att 460 736 000 kr anvisas under

anslag 13:6 Socialstyrelsen. Moderaterna föreslår i

motion So567 yrkande 5 att anslaget minskas med

111 729 000 kr jämfört med regeringens förslag.

Enligt motionärerna bör budgetmedel överföras från

Socialstyrelsen till ett nytt anslag;

Medicinalstyrelsen. Kristdemokraterna föreslår i

motion So566 yrkande 28 (delvis) att anslaget

minskas med 23 miljoner kronor. Enligt motionärerna

bör besparingar göras i Socialstyrelsens

administration. I motion So448 yrkande 6 (delvis)

föreslår Centerpartiet att anslaget minskas med 50

miljoner kronor. Även dessa motionärer föreslår

besparingar i myndighetens administration. Av

budgetpropositionen framgår att ett

omställningsarbete genomförts inom Socialstyrelsen

för att bättre anpassa myndigheten till nu rådande

krav och förväntningar. Utskottet anser att den

föreslagna medelstilldelningen är väl avvägd.

Motionerna So448 (c) yrkande 6 (delvis), So566 (kd)

yrkande 28 (delvis) och So567 (m) yrkande 5

avstyrks. Utskottet återkommer till anslaget rörande

Medicinalstyrelsen omedelbart nedan.

Moderaterna har i motion So567 yrkande 6 föreslagit

ett nytt anslag 13:7 Medicinalstyrelsen och anvisar

111 729 000 kr för detta ändamål. Motionärerna har

föreslagit en förstärkning av den oberoende

tillsynen på sjukvårdsområdet genom inrättande av en

särskild medicinalstyrelse. Motionsyrkanden om att

inrätta en statlig medicinalstyrelse har avslagits

av riksdagen vid upprepade tillfällen, senast i

förra årets budgetbetänkande 2000/01:SoU1. Utskottet

vidhåller denna inställning och avstyrker

motionsyrkandet.

Moderaterna har i motionerna So567 yrkande 7 och

So611 yrkande 10 föreslagit ett nytt anslag 13:8

Stimulansbidrag för psykiatrin och anvisar 200

miljoner kronor för ändamålet. Utskottet konstaterar

att vården och omsorgen kommer att tillföras

ekonomiska resurser de närmaste åren och att

psykiatrin är ett av de områden som särskilt kommer

att prioriteras. Utskottet anser inte att det finns

skäl att inrätta ett nytt anslag på det aktuella

området. Motionerna So567 (m) yrkande 7 och So611

(m) yrkande 10 avstyrks.

Kristdemokraterna har i motion So566 yrkande 28

(delvis) föreslagit ett nytt anslag 13:9 Forskning

kring palliativ vård. Enligt motionärerna har

Kommittén om vård i livets slutskede konstaterat att

vården i livets slutskede har stora brister.

Motionärerna begär vidare i yrkandena 12 och 13 i

samma motion tillkännagivanden om god vård i livets

slutskede samt om hospis och palliativ vård.

Kristdemokraterna begär vidare i motion So363

yrkandena 1 och 2 att hospisverksamheten bör byggas

ut i samtliga landsting samt att utökade resurser

till forskning om hospis- och anestesivård frigörs.

Utskottet vill erinra om att ett enigt utskott

ställt sig bakom riktlinjer för prioriteringar inom

hälso- och sjukvården (prop. 1996/97:60, bet.

1996/97:SoU14, rskr. 1996/97:186) samt att det av

dessa riktlinjer framgår att palliativ vård och vård

i livets slutskede tillhör prioriteringsgrupp 1.

Kommittén om vård i livets slutskede överlämnade

vidare i januari 2001 slutbetänkandet Döden angår

oss alla - värdig vård vid livets slut (SOU 2001:6).

I betänkandet, som nu bereds i Regeringskansliet,

berörs flera av de frågor som motionärerna tar upp.

Enligt utskottets mening bör riksdagen avvakta

regeringens kommande förslag på området. Skäl saknas

att initiera ett nytt anslag. Motionerna So363 (kd)

yrkandena 1 och 2 och So566 (kd) yrkandena 12, 13

och 28 (delvis) avstyrks.

Centerpartiet har i motionerna So448 yrkandena 3 och

6 (delvis) och So303 yrkande 29 föreslagit ett nytt

anslag 13:10 Hälsonät och anvisar 25 miljoner kronor

för detta ändamål. Utskottet vidhåller sin

inställning om det angelägna i att utnyttja

informationsteknikens möjligheter inom vården och

omsorgen. Som framgår av tidigare redovisning pågår

ett aktivt arbete på olika nivåer med dessa frågor.

Skäl saknas att initiera ett nytt anslag.

Motionsyrkandena avstyrks.

Utskottet har ingen erinran mot den föreslagna

medelsanvisningen till 13:5 Hälso- och sjukvårdens

ansvarsnämnd. Förslaget har inte föranlett motioner.

Folkhälsopolitik

Regeringen föreslår att 58 122 000 kr anvisas under

anslag 14:1 Insatser mot aids. Moderaterna föreslår

i motion So567 yrkande 8 att anslaget ökas med 76

miljoner kronor för att bl.a. kunna säkerställa ett

fortsatt kraftfullt hivpreventivt arbete. I motion

So372 yrkande 6 framställs ett liknande yrkande från

samma parti. Utskottet anser den av regeringen

föreslagna medelsanvisningen väl avvägd.

Motionsyrkandena avstyrks. Utskottet återkommer

nedan till hiv- och aidsprevention.

Regeringen föreslår att 122 403 000 kr anvisas under

anslag 14:4 Statens folkhälsoinstitut. Moderaterna

föreslår i motion So567 yrkande 9 att riksdagen bör

anslå knappt 60 miljoner kronor mindre än vad

regeringen föreslår. Enligt motionärerna bör det

statliga engagemanget kraftigt minska till förmån

för regionalt och lokalt folkhälsoarbete.

Kristdemokraterna föreslår i motion So566 yrkande 28

(delvis) att riksdagen anvisar 10 miljoner kronor

mindre än vad regeringen föreslår. Centerpartiet

föreslår i motion So448 yrkande 6 (delvis) att

riksdagen anvisar 6 miljoner kronor mindre än vad

regeringen föreslår. Enligt motionärerna bör

besparingar ske inom administrationen. I två m-

motioner, So299 och So282, anförs att Statens

folkhälsoinstitut bör läggas ned respektive bör

infogas i Socialstyrelsen. Utskottet som inte delar

synpunkterna anser att den föreslagna medelsanvis-

ningen är väl avvägd och avstyrker motionsyrkandena.

Utskottet behandlar nedan motionsyrkanden rörande

Statens folkhälsoinstituts uppgifter.

Regeringen föreslår att 161 034 000 kr anvisas under

anslag 14:5 Smittskyddsinstitutet. Kristdemokraterna

föreslår i motion So566 yrkande 28 (delvis) att

riksdagen bör anslå 8 miljoner kronor mindre än

regeringens förslag. Den medelsanvisning regeringen

föreslår tillstyrks av utskottet. Motionen avstyrks.

Regeringen föreslår att 86 554 000 kr anvisas under

anslag 14:7 Folkhälsopolitiska åtgärder. Moderaterna

föreslår i motion So567 yrkande 10 att riksdagen bör

anslå 43 miljoner kronor mindre än regeringens

förslag. Kristdemokraterna föreslår i motion So566

yrkande 28 (delvis) att riksdagen anvisar 30

miljoner kronor mindre än regeringen föreslår. Den

medelsanvisning regeringen föreslår tillstyrks av

utskottet. Utskottet återkommer nedan under anslaget

18:1 Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m.

med ett tillkännagivande av innebörd att

användningsområdet för anslagsposterna 14.7.1 och

18.1.3 bör vidgas och ses som en helhet fr.om. den 1

januari 2002. Motionerna avstyrks. Utskottet

behandlar nedan motionsyrkanden rörande spelberoende

samt fördelning av medel till bl.a.

nykterhetsorganisationerna.

Regeringen föreslår att 302 500 000 kr anvisas under anslag

14:8 Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder.

Moderaterna föreslår i motion So567 yrkande 11 att

riksdagen bör anslå 65 miljoner kronor mindre än

regeringens förslag. Motionärerna anför att

ytterligare medel måste tillskjutas på

alkoholområdet i dess helhet för att arbetet skall

få tillräckligt genomslag. Finansieringen bör ske

bl.a. genom att bidragen till nykterhetsrörelsen

minskar. Folkpartiet föreslår i motion Fi294 yrkande

15 (delvis) att riksdagen anslår 150 miljoner kronor

mer än vad regeringen föreslagit. Ett likalydande

yrkande föreslås i motion So601 (delvis) från samma

parti. Enligt utskottets mening har

internationaliseringen och det svenska EU-inträdet

ändrat förutsättningarna för svensk alkohol- och

narkotikapolitik. Utskottet delar regeringens

bedömning att det förebyggande arbetet blir av

avgörande betydelse för att motverka alkohol- och

narkotikamissbrukets utbredning. Den nationella

handlingsplanen för att förebygga alkoholskador

(prop. 2000/01:20, bet 2000/01:SoU8, rskr.

2000/01:144) och den aviserade nationella

handlingsplanen för att förebygga missbruk av

narkotika kommer enligt utskottets mening att stärka

detta arbete. Utskottet ställer sig bakom

regeringens förslag till medelsanvisning och

avstyrker motionerna So567 (m) yrkande 11, Fi294

(fp) yrkande 15 (delvis) och So601 (delvis) (fp).

Utskottet behandlar nedan ett motionsyrkande rörande

statsbidrag för drogförebyggande verksamhet.

Regeringen föreslår att 410 000 kr anvisas under

anslag 14:9 Alkoholsortimentsnämnden. Moderaterna

föreslår att riksdagen avslår regeringens förslag

att anvisa medel till anslaget (motion So567 yrkande

12). Motionärerna anser att Alkoholsortimentsnämnden

bör läggas ned. Nämndens huvudsakliga syfte är att

säkerställa att detaljhandelsmonopolet

(Systembolaget AB) fungerar icke-diskriminerande

gentemot leverantörer. Enligt utskottet bör nämnden

vara kvar i sin nuvarande form. Utskottet

tillstyrker medelstilldelningen. Motionen avstyrks.

Moderaterna har i motion So567 yrkande 13 föreslagit

ett nytt anslag 14:10 Lokalt folkhälsoarbete.

Motionärerna vill under år 2002 anvisa 29 miljoner

kronor för att stimulera framväxten av ytterligare

regionalt och lokalt folkhälsoarbete som bättre än

Statens folkhälsoinstitut kan tillfredsställa de

behov som finns. Utskottet konstaterar att

Nationella folkhälsokommitténs slutbetänkande Hälsa

på lika villkor - nationella mål för folkhälsan (SOU

2000:91) är föremål för beredning i

Regeringskansliet. En proposition förväntas i janu-

ari 2002. Utskottet anser att skäl saknas att anslå

medel till ett nytt anslag inom området. Motionen

avstyrks.

Kristdemokraterna har i motion So566 yrkande 28

(delvis) föreslagit ett nytt anslag 14:11 Nationell

kampanj mot alkohol och narkotika. Motionärerna

vill, i avvaktan på den kommande nationella

handlingsplanen mot narkotika, under en

treårsperiod årligen avsätta 15 miljoner kronor till

en nationell kampanj mot droger och alkohol riktad

mot skolungdomar. Utskottet anser att frågan om

skolungdomarnas drogvanor är av största vikt och

erinrar om att resurser för opinionsbildning och

information innefattande bl.a. denna grupp har

satsats i anledning av den nationella

handlingsplanen för att förebygga alkoholskador. Med

tanke på att regeringen också har aviserat att den

inom kort avser att till riksdagen avlämna en

proposition med förslag till Nationell handlingsplan

för att förebygga missbruk av narkotika anser ut-

skottet dock att skäl saknas att anslå medel till

ett nytt anslag. Motionen avstyrks.

Utskottet har ingen erinran mot de föreslagna

medelsanvisningarna till 14:2 Bidrag till WHO, 14:3

Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan och 14:6

Institutet för psykosocial medicin. Förslagen har

inte föranlett motioner.

Barnpolitik

Regeringens förslag till medelsanvisning till 15:1

Barnombudsmannen och 15:2 Statens nämnd för

internationella adoptionsfrågor har inte mött någon

erinran i form av motioner. Utskottet tillstyrker de

föreslagna medelsanvisningarna.

Handikappolitik

I budgetpropositionen föreslås att 90 000 000 kr

anvisas under anslag 16:1 Personligt ombud.

Utskottet har inget att erinra mot den föreslagna

medelsanvisningen. I motion So330 (m) begärs

tillkännagivande om att försöken med personliga

ombud bör utvecklas även på nationell nivå.

Socialstyrelsen har alltsedan bidraget tillkom år

2000 tillsammans med länsstyrelserna på regeringens

uppdrag arbetat för att verksamheten skall bli

rikstäckande. Utskottet konstaterar med

tillfredsställelse att detta arbete har varit

framgångsrikt och att personligt ombud nu har

införts i de flesta kommuner. Motionen får mot denna

bakgrund anses tillgodosedd.

I budgetpropositionen föreslås att 275 000 000 kr

anvisas under anslag 16:2 Vissa statsbidrag inom

handikappområdet. I motion So333 (kd) begärs till-

kännagivande om fördelningen av bidraget för

tolktjänst. Även i motionerna So519 (s), So213 (c)

och So631 (mp) yrkande 1 framförs yrkanden med

liknande innehåll. Utskottet finner den föreslagna

medelsanvisningen väl avvägd. Utskottet är inte

berett att göra något tillkännagivande med anledning

av motionerna. Dessa avstyrks.

I budgetpropositionen föreslås att 80 394 000 kr

anvisas under anslag 16:4 Bidrag till viss

verksamhet för personer med funktionshinder.

Moderaterna föreslår i motion So567 yrkande 14 att

anslaget tillförs ytterligare 1 miljon kronor till

bidrag till handikapporganisationernas

rekreationsanläggningar. Utskottet delar regeringens

uppfattning att handikapporganisationerna som får

del av anslaget genom sina verksamheter svarar för

insatser som är av stor betydelse för personer med

funktionshinder. Utskottet anser dock inte att

stödet nu skall utökas utöver vad regeringen

föreslår. Utskottet tillstyrker därmed den

föreslagna medelsanvisningen och avstyrker

motionsyrkandet.

Regeringen föreslår att 157 248 000 kr anvisas under

anslag 16:5 Bidrag till handikapporganisationer.

Moderaterna yrkar i motion So567 yrkande 15 att

anslaget tillförs ytterligare 2 miljoner kronor för

stöd åt små organisationer. Stöd till små

organisationer begärs också i motion So611 (m)

yrkande 13. Utskottet konstaterar att anslaget har

tillförts ytterligare 28 miljoner kronor per år från

budgetåret 2001 för att möta det ökade resursbehovet

hos handikapporganisationerna. Vidare skall

Socialstyrelsen på regeringens uppdrag kartlägga och

analysera effekterna av bestämmelserna i den nya

förordningen (2000:7). Uppdraget avses att redovisas

inom kort. Riksdagen bör inte ta något initiativ med

anledning av motionerna. Utskottet tillstyrker

därmed medelsanvisningen och avstyrker motionerna.

Utskottet återkommer till frågan om regler för stöd

till handikapporganisationer.

Utskottet anser att anslaget 16:6 Bidrag till

utrustning för elektronisk kommunikation bör

bibehållas och att uppföljningen av de regler som

utvecklats av Socialstyrelsen bör avvaktas.

Utskottet kan därför inte biträda Moderaternas

förslag att slå samman anslaget med anslaget för

bilstödet för att införa en statlig hjälpme-

delsgaranti. Motion So567 yrkande 16 avstyrks

därmed. Utskottet tillstyrker den föreslagna

medelsanvisningen om 21 777 000 kr.

I budgetpropositionen föreslås att 164 000 000 kr

anvisas under anslag 16:7 Bilstöd till handikappade.

Utskottet finner inledningvis skäl att peka på att

den ovan beskrivna förordningsändringen, varigenom

utbetalningarna för bilstöd begränsades så att de

för respektive budgetår ryms inom ramen för de medel

som anslås, trädde i kraft under hösten 1997.

Utskottet kan vidare inte, som just redovisats,

biträda Moderaternas förslag att slå samman anslaget

med anslaget för bidrag för utrustning för

elektronisk kommunikation för att införa en statlig

hjälpmedelsgaranti. Motion So567 yrkande 17 avstyrks

därmed. Utskottet har inget att erinra mot den i

propositionen föreslagna medelsanvisningen och

avstyrker därmed Kristdemokraternas förslag i motion

So566 yrkande 27 och yrkande 28 (delvis) om att

tillföra anslaget ytterligare 20 miljoner kronor. Av

samma skäl avstyrker utskottet Centerpartiets och

Folkpartiets förslag om att tillföra anslaget

ytterligare 50 miljoner kronor respektive 25

miljoner kronor. Motionerna So240 (c) yrkande 14,

So448 (c) yrkande 4 och yrkande 6 (delvis) samt

Fi294 (fp) yrkande 15 (delvis) och So601 (delvis)

(fp) avstyrks. Utskottet återkommer i frågan om

regler för bilstödet.

I budgetpropositionen föreslås att 7 606 000 000 kr

anvisas under anslag 16:8 Kostnader för statlig

assistansersättning. Två partier vill tillföra

ytterligare medel till anslaget. Moderaterna

föreslår i motion So567 yrkande 18 att ytterligare 1

miljard kronor tillförs anslaget och att det

ekonomiska ansvaret för de 20 första timmarna

återförs till staten, att rätten till personlig

assistans i skola och vid vistelse på dagcenter

återinförs och att schabloniseringen av

assistansersättningen upphör. Vidare vill de införa

en rätt till personlig assistans också för dem som

bor i gruppboende. Likartade krav finns också i

motionerna So215 (m) och So611 (m) yrkandena 7 och

8. Folkpartiet föreslår i motion Fi294 yrkande 15

(delvis) att anslaget tillförs ytterligare

2 820 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit

för att åter förstatliga assistansersättningen och

samtidigt avskaffa de begränsningar i rätten till

personlig assistans som regeringen infört.

Motionärerna vill vidare överföra de medel som är

avsedda för särskilt kostnadskrävande insatser

enligt LSS från utgiftsområde 25 till utgiftsområde

9. Likartade krav finns också i motionerna So601

(fp) (delvis) och So618 (fp) yrkandena 3, 4 och 6.

Också Centerpartiet anser enligt motion So240

yrkande 12 att barns rätt till personlig assistans i

daglig verksamhet bör garanteras. Partiet har dock

ingen finansiering av detta förslag.

Kristdemokraterna begär i motion So566 yrkandena 18

och 20 tillkännagivanden om psykiskt

funktionshindrades situation och om dolda handikapp

och personlig assistans. De föreslår i sitt

budgetalternativ förstärkta resurser till kommuner

för att bl.a. avhjälpa kunskaps- och

kompetensbrister hos handläggande personal vad

gäller dolda handikapp.

Utskottet vill understryka att syftet med

assistansreformen har uppnåtts. Reformen har

inneburit ökad valfrihet, större inflytande och

bättre livskvalitet för många svårt

funktionshindrade personer. Såväl antalet personer

som beviljats assistansersättning som antalet

assistanstimmar har ökat kraftigt sedan reformen

infördes 1994. Utskottet kan konstatera att

regeringen räknar med en fortsatt ökning också

framöver och att anslaget föreslås räknas upp med ca

1 miljard kronor för år 2002.

En arbetsgrupp har tillsatts inom

Regeringskansliet för att analysera

förutsättningarna för att underlätta rekryteringen

av personliga assistenter. Arbetsgruppen skall bl.a.

analysera hur arbetsmiljö, arbetsledning,

driftsformer, schablonersättning och arbetstider

påverkar rekryteringen. Arbetsgruppen kommer inom

kort att redovisa sina förslag. Utskottet har vidare

erfarit att Riksförsäkringsverket den 30 oktober

2001 inkommit med en skrivelse till

Socialdepartementet med förslag till

assistansersättningens timbelopp för 2002.

Skrivelsen berör också rekryteringsfrågorna. Ärendet

bereds för närvarande i Socialdepartementet.

Utskottet motsätter sig fortfarande ett

förstatligande av de 20 första timmarna.

Utskottet vidhåller sin uppfattning att

funktionshindrade barns och vuxnas behov av särskilt

stöd i t.ex. barnomsorg och daglig verksamhet i

princip bör tillgodoses inom ramen för den kommunala

verksamheten, t.ex. genom höjd personaltäthet,

specialpedagogiskt stöd eller elevassistent. Det bör

vara huvudmannens uppgift att se till att de

resurser som krävs med hänsyn till den

funktionshindrades behov tillförs verksamheten.

Utskottet vidhåller också att statlig

assistansersättning kan erhållas även vid dessa

verksamheter, om särskilda skäl föreligger, nämligen

om funktionshindret är sådant eller kombinationen av

funktionshinder sådan att den funktionshindrade

behöver tillgång till någon person med ingående

kunskap om den funktionshindrade och dennes

hälsotillstånd.

Enligt lagen om assistansersättning (1993:389) får

ersättning inte lämnas för tid då den

funktionshindrade bor i en gruppbostad (4 §). Av

förarbetena framgår att det i en gruppbostad skall

finnas erforderlig fast kollektiv bemanning som i

huvudsak skall täcka de boendes hela stödbehov.

Utskottet konstaterar vidare att i insatsen bostad

med särskild service för vuxna också skall ingå

omvårdnad enligt 9 b § lagen (1993:387) om stöd och

service till vissa funktionshindrade (LSS). I

insatserna bostad med särskild service för barn och

ungdom samt bostad med särskild service för vuxna

ingår också fritidsverksamhet och kulturella

aktiviteter enligt samma paragraf. Utskottet anser

det viktigt att de boende får det stöd och den

stimulans som de behöver för att leva ett värdigt

liv. Utskottet finner inte skäl att biträda

motionsförslag om att införa rätt till personlig

assistans i gruppboende.

Med anledning av motionen (kd) om bemötandet av

psykiskt funktionshindrade vill utskottet framhålla

att det ser mycket positivt på det

kompetensutvecklingsprogram för personalen vid

statliga och kommunala myndigheter som startats

genom den nationella handlingsplanen för

handikappolitiken. En ökad kompetens bör innebära

att handläggare i valet mellan beslut enligt LSS

respektive socialtjänstlagen kan komma att göra

bättre underbyggda beslut vid val av insats.

Utskottet konstaterar samtidigt att insatsen

personligt ombud är ytterligare ett sätt att stärka

psykiskt funktionshindrades egen initiativförmåga.

Detta gäller även utvecklingen av brukarstödet.

Utskottet anser att utvecklingen av dessa insatser

noga bör följas.

Med anledning av motionsförslaget (fp) om att

överföra de medel som är avsedda för särskilt

kostnadskrävande insatser enligt LSS från

utgiftsområde 25 till utgiftsområde 9 vill utskottet

peka på att en parlamentarisk kommitté tillkallats

för att utreda frågan om nationell utjämning av

verksamhetskostnader enligt LSS (dir. 2000:99 och

2001:72). Kommittén skall redovisa sitt uppdrag

senast den 1 november 2002. Kommittén skall dock

senast den 1 februari 2002 rapportera till

regeringen om dels den allmänna inriktningen på

utredningens arbete, dels förbättringar i det

nuvarande tillfälliga statsbidragssystemet. Med det

ovan anförda tillstyrker utskottet därmed

regeringens förslag till medelsanvisning och

avstyrker motionerna.

Utskottet behandlar under avsnittet Övriga frågor

ytterligare motionsyrkanden angående LSS/LASS.

I budgetpropositionen föreslås att 15 945 000 kr

anvisas under anslag 16:10 Handikappombudsmannen.

Moderaterna föreslår i motion So567 yrkande 19 att

medelsanvisningen avslås och att de olika

ombudsmannaverksamheterna slås samman till en

myndighet. Utskottet konstaterar att riksdagen med

anledning av betänkande 2000/01:KU3 beslutat

tillkännage för regeringen att en utredning bör

tillsättas med uppgift att undersöka om det finns

förutsättningar för att slå samman några eller

samtliga ombudsmannainstitutioner som är

underställda regeringen till en

ombudsmannaorganisation (rskr. 2000/01:34).

Utskottet har erfarit att direktiven är under

beredning i Näringsdepartementet. Utskottet

tillstyrker därmed den föreslagna medelsanvisningen

och avstyrker motionen.

Utskottet behandlar under avsnittet Övriga frågor

motionsyrkandet om jämställdhetsaspekter hos

Handikappombudsmannen.

Moderaterna föreslår i motionerna So567 yrkande 20

och So611 yrkande 9 att 100 miljoner kronor anvisas

till ett nytt anslag 16:11 Bostadsstöd till

funktionshindrade. Utskottet vidhåller sin tidigare

uppfattning och finner inte skäl att föreslå ett

nytt anslag. Motionerna avstyrks därmed.

Moderaterna föreslår i motion So567 yrkande 21 ett

nytt anslag 16:12 Hjälpmedelsgaranti. Partiet vill

slå ihop anslagen 16:6 Bidrag till utrustning för

elektronisk kommunikation och 16:7 Bilstöd till

handikappade till ett nytt stöd - en statlig

hjälpmedelsgaranti. Utskottet har redan tagit

ställning till medelsanvisningen under anslagen 16:6

och 16:7 och avvisar därmed förslaget. Utskottet

vill erinra om att regeringen nyligen tillsatt en

utredning om vissa hjälpmedel för personer med

funktionshinder samt om vissa insatser enligt lagen

(1993:387) om stöd och service till vissa

funktionshindrade (dir. 2001:81). Utredaren skall

bl.a. analysera hjälpmedelsförsörjningen inom

utbildningsområdet, de förändrade förutsättningarna

på hjälpmedelsområdet genom utvecklingen inom

informations- och kommunikationstekniken och digital

teknik, avgiftssystemet för hjälpmedel och därtill

hörande regler i hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763) samt gränsdragningen vad gäller ansvaret

mellan individuella hjälpmedel för personer med

personlig assistans och arbetshjälpmedel för

assistenterna. Utredaren skall redovisa sitt uppdrag

senast den 10 januari 2003.

Folkpartiet föreslår i motion Fi294 yrkande 15

(delvis) ett nytt anslag 16:13 Tillgänglighetsreform

och att 1 miljard kronor anvisas under anslaget för

år 2002. Likartade krav finns också i motionerna

So601 (delvis) och So618 yrkande 1. Utskottet

vidhåller sin bedömning att insatser behövs för att

förbättra tillgängligheten i vardagsmiljön och att

utvecklingen mot en bättre tillgänglighet för alla

måste påskyndas. Utskottet vill än en gång

understryka att ansvars- och finansieringsprincipen

ligger fast. Den innebär att varje sektor i

samhället skall utforma och bedriva sin verksamhet

så att den blir tillgänglig för alla medborgare,

inklusive personer med funktionshinder. Kostnaderna

för de nödvändiga anpassningsåtgärderna skall

finansieras inom ramen för den ordinarie

verksamheten. Utskottet konstaterar att plan- och

bygglagen (PBL) ändrades den 1 juli 2001. Ändringen

innebär att enkelt åtgärdade hinder mot

tillgänglighet och användbarhet för personer med

nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga skall vara

avhjälpta före utgången av 2010 i befintliga lokaler

dit allmänheten har tillträde och på allmänna

platser. I PBL finns också krav på tillgänglighet i

samband med nybyggnad och ändring av allmänna

platser. Vidare har riksdagen beslutat om ett

statsbidrag för åren 1998-2002 för att göra

kollektivtrafiken mer tillgänglig för

funktionshindrade. I proposition 2001/02:20

Infrastruktur för ett långsiktigt hållbart

transportsystem föreslås nu att bidraget skall få

utnyttjas även under åren 2003 och 2004. En

omfattande utvärdering av handikappolitiken inom

transportområdet kommer att avrapporteras vid

årsskiftet. Utskottet avstyrker motionen.

Utskottet tillstyrker de föreslagna medelsanvisningarna till

anslagen 16:3 Statsbidrag till särskilt

utbildningsstöd och 16:9 Statens institut för

särskilt utbildningsstöd, vilka inte mött någon

erinran i form av motioner.

Äldrepolitik

I budgetpropositionen föreslås att 25 446 000 kr

anvisas under anslag 17:1 Stimulansbidrag och

åtgärder inom äldrepolitiken. I motionerna So566

(kd) yrkandena 14, 15 och 28 (delvis), So601 (fp)

(delvis), So630 (fp) yrkande 15 och Fi294 (fp)

yrkande 15 (delvis) begärs ytterligare medel för år

2002 för en förlängd satsning inom området.

Utskottet anser för sin del att det är av stor vikt

att de satsningar som genomförts och det

utvecklingsarbete som påbörjats inom ramen för den

nationella handlingsplanen för äldrepolitiken

fortgår. Satsningarna har resulterat i en såväl

kvantitativ som kvalitativ utveckling av

anhörigstödet. Utskottet konstaterar därför med

tillfredsställelse att regeringen beslutat att

förbättra förutsättningarna för en fast etablering

av satsningarna på FoU-verksamheter inom

äldreområdet liksom arbetet med anhörigstöd i

kommunerna. Regeringen har inom ramen för den

nationella handlingsplanen för utveckling av hälso-

och sjukvård föreslagit att dessa satsningar skall

fortsätta under perioden 2002-2004. Utskottet delade

bedömningen att det även för tiden efter 2001 finns

behov av att aktivt arbeta för att stödja anhöriga

som vårdar långvarigt sjuka, äldre eller

funktionshindrade. Riksdagen följde utskottet (bet.

2000/01:SoU5, rskr. 53).

Utskottet konstaterar vidare att Socialstyrelsen,

som haft i uppdrag att fördela stimulansbidragen

till kommunerna under perioden 1999-2001, också har

i uppdrag att följa upp, utvärdera och sprida

kunskap om bidragens användning och effekter. Flera

delrapporter har avlämnats. Uppdraget skall

slutredovisas till regeringen den 30 juni 2002.

Regeringen aviserar i budgetpropositionen att den

avser att i en skrivelse till riksdagen under våren

2002 redovisa genomförandet av handlingsplanen för

äldrepolitiken. Motion 2000/01:So217 (m) yrkande 2

är därmed tillgodosedd.

I motionerna So609 (kd) yrkandena 7 och 8 och

Sf256 (fp) yrkande 4 begärs statsbidrag till

anhörigorganisationer. Utskottet konstaterar att

regeringen avser att ge fortsatt stöd till

nationella anhörigorganisationer m.m. inom ramen för

anslaget. Motionerna är därmed tillgodosedda.

Utskottet tillstyrker därmed den föreslagna

medelsanvisningen och avstyrker motionerna.

Centerpartiet föreslår i motionerna So239 yrkande 3

och So448 yrkandena 1 och 6 (delvis) att 125

miljoner kronor anvisas till ett nytt anslag 17:2

Hemservicecheck. Utskottet vidhåller sin tidigare

uppfattning och biträder därmed inte förslaget om

ett nytt anslag.

Socialtjänstpolitik

I budgetpropositionen föreslås att 80 378 000 kr

anvisas under anslag 18:1 Bidrag till utveckling av

socialt arbete m.m. Folkpartiet yrkar i motionerna

Fi294 yrkande 15 (delvis) och So601 (delvis) att

anslaget tillförs ytterligare 20 miljoner kronor.

Vänsterpartiet begär i motion Ju323 yrkandena 4 och

6 tillkännagivanden om kommunernas ansvar att stödja

kvinnojourerna och om de lokala jourernas

basfinansiering. I yrkande 8 i samma motion anförs

att regeringen bör trygga en långsiktig

basfinansiering av Rikskvinnocentrums verksamhet.

Även i s-motionen So480 begärs ett tillkännagivande

om en trygg finansiering av kvinnojourerna. I

motionerna So428 (s) och So247 (m) begärs

tillkännagivanden om mer flexibla regler när det

gäller fördelningen av medel till olika

organisationer på det sociala området.

Utskottet har inget att erinra mot den föreslagna

medelsanvisningen och avstyrker därmed motionerna

Fi294 (fp) yrkande 15 (delvis) och So601 (fp)

(delvis).

Utskottet vidhåller att det arbete som

kvinnojourerna utför är av stort värde och att

kvinnojourerna utgör ett mycket betydelsefullt

komplement till socialtjänstens verksamhet på

området. Innevarande år har anslaget tillförts

ytterligare medel för insatser i syfte att motverka

våld mot kvinnor. Bland annat skall 1,2 miljoner

kronor årligen tillfalla Rikskvinnocentrum.

Utskottet ser positivt på att det statliga stödet

till kvinnojoursorganisationerna ökat men vill

samtidigt återigen framhålla att denna omständighet

inte får leda till att kommunernas engagemang

minskar. Kommunerna bör enligt utskottet även

fortsättningsvis ha det primära ansvaret för att

stödja kvinnojourerna. Motionerna Ju323 (v)

yrkandena 4, 6 och 8 och So480 (s) får anses i

huvudsak tillgodosedda.

Enligt förordningen (1998:1814) om statsbidrag

till vissa organisationer inom det sociala området

får Socialstyrelsen under vissa förutsättningar

lämna statsbidrag till ideella organisationer som

bedriver frivilligt arbete inom områdena alkohol och

narkotika, utsatta barn och deras familjer eller

våld mot kvinnor. Statsbidragen fördelas från

anslagen 14.7 Folkhälsopolitiska åtgärder respektive

18:1 Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m.

Under år 2001 finns sammanlagt 54,9 miljoner kronor

att fördela, varav 40,7 miljoner kronor avser

området alkohol och droger, 9,4 miljoner kronor

området våld mot kvinnor och 4,8 miljoner kronor

avser området utsatta barn och deras familjer.

Socialstyrelsen har i maj 2001 i sin årliga

rapport till regeringen om statsbidrag till

frivilligorganisationer inom det sociala området

föreslagit att gränserna mellan bidragets

huvudområden tas bort för att uppnå större

flexibilitet och för att få möjlighet till

satsningar där behoven är störst och insatserna mest

verkningsfulla. Enligt Socialstyrelsen är exempelvis

området utsatta barn underdimensionerat i

förhållande till området alkohol och narkotika.

Styrelsen påpekar att organisationer inom området

alkohol och narkotika kan få stora bidragsökningar

för att utveckla nya verksamheter medan detta i

praktiken är omöjligt för organisationer inom de

andra områdena vars anslag är betydligt mindre.

Även i motionerna So247 och So428 framförs kritik

mot snedfördelningen av bidrag.

Utskottet delar uppfattningen i motionerna att det

vore önskvärt med en utbyggd möjlighet till

fördelning av bidrag till frivilligorganisationerna

inom det sociala området. Utskottet erinrar om

riksdagens tillkännagivande till regeringen med

anledning av den nationella handlingplanen för att

förebygga alkoholskador (bet. 2000/01:SoU8).

Tillkännagivandet går ut på att medel för att

genomföra handlingsplanen i högre grad bör fördelas

till organisationer vars verksamhet rör t.ex.

kvinnor och barn och i mindre utsträckning till

etablerade frivilligorganisationer som arbetar med

missbruksfrågor. Enligt statsliggaren för år 2001

utgår bidrag till sammanslutningar av f.d.

alkoholmissbrukare, vissa nykterhetsorganisationer

m.fl. från anslagspost 14:7.1 medan bidrag till

organisationer som arbetar för utsatta barn och

deras familjer samt organisationer som motverkar

våld mot kvinnor och barn m.m. fördelas från

anslagspost 18:1.3. Enligt utskottets mening bör

användningsområdet för de båda anslagsposterna

vidgas och ses som en helhet fr.o.m. den 1 januari

2002. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen, med

delvis bifall till motionerna So247 (m) och So428

(s), som sin mening ge regeringen till känna.

Utskottet återkommer till frågan om stöd till

våldsutsatta kvinnor.

Regeringen föreslår att 671 765 000 kr anvisas under

anslag 18:2 Statens institutionsstyrelse.

Moderaterna föreslår i motion So567 yrkande 22 att

den slutna ungdomsvården bör överföras till

kriminalvården och anslaget därvid minskas med 104

miljoner kronor. I motion So434 (s) begärs ett

tillkännagivande om att SiS placeringsresurser inte

har ökat i önskvärd omfattning. Utskottet vidhåller

sin inställning att den slutna ungdomsvården inte

bör föras över till kriminalvården. Utskottet

avstyrker därmed motion So567 (m) yrkande 22.

Utskottet anser den föreslagna medelsanvisningen väl

avvägd och avstyrker därmed också motion So434 (s).

Vidare föreslås i budgetpropositionen att 10 000 000

kr anvisas under anslag 18:3 Utvecklingsmedel till

åtgärder för hemlösa. Moderaterna föreslår i motion

So567 yrkande 23 att medlen under anslaget skall

disponeras av Socialstyrelsen. I Vänsterpartiets

motion Bo246 yrkande 3 begärs ett tillkännagivande

om särskilda initiativ för att förbättra situationen

för dem som blivit hemlösa till följd av

avvecklingar inom vård och omsorg. Utskottet har

inte ändrat sin uppfattning att en lösning på

hemlöshetsproblemen förutsätter ett brett spektrum

av initiativ och en bred förankring. Utskottet

vidhåller därför att medlen bör disponeras av

regeringen och att de initiativ som tas skall ske

inom ramen för en bredare politisk samverkan.

Utskottet avstyrker därmed motion So567 yrkande 23.

Utskottet anser den föreslagna medelstilldelningen

väl avvägd. Det som tas upp i motion Bo246 yrkande 3

ligger inom ramen för anslagets användning.

Utskottet återkommer nedan till frågan om insatser

för hemlösa.

Kristdemokraterna föreslår i motion So566 yrkande 28

(delvis) ett nytt anslag 18:4 Statsbidrag till

kvinnojourer och att 10 miljoner kronor anvisas

under anslaget för år 2002. I motion A211 (kd)

yrkande 32 begärs ett tillkännagivande om ökat stöd

till nya kvinnojourer samt hänvisas till den

förstnämnda motionen. Utskottet har tillstyrkt

medelsanvisningen under anslag 18:1 Bidrag till

utveckling av socialt arbete m.m., varifrån fördelas

bidrag till bl.a. organisationer som arbetar för att

motverka våld mot kvinnor. Utskottet finner vidare

inte skäl till ett särskilt anslag på området och

avstyrker därmed motionerna.

Forskningspolitik under utgiftsområde 16

Utbildning och universitetsforskning

Förslaget till medelsanvisning till 26:1

Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap:

Förvaltning är väl avvägt. Utskottet tillstyrker

medelsanvisningen.

Regeringen föreslår att 268 171 000 kr anvisas under

anslag 26:2 Forskningsrådet för arbetsliv och

socialvetenskap: Forskning. Kristdemokraterna

föreslår i motion So566 yrkande 28 (delvis) att

medelsanvisningen minskas med 14 miljoner kronor

medan Centerpartiet i motion So448 yrkande 6

(delvis) begär att anslaget minskas med 50 miljoner

kronor. Utskottet finner den föreslagna

medelsanvisningen väl avvägd och avstyrker därmed

motionerna i aktuella delar.

Bemyndiganden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla de av regeringen

begärda bemyndigandena.

Regeringen har begärt sex bemyndiganden av riksdagen

om rätt att ingå ekonomiska förpliktelser under år

2002 som innebär utgifter efter år 2002. Dessa

förslag till bemyndiganden har inte mött någon

erinran i form av motioner.

Utskottet tillstyrker att riksdagen bemyndigar

regeringen att under år 2002, i fråga om ramanslaget

13:6 Socialstyrelsen samt ramanslaget, rätteligen,

6:8 Funktionen hälso- och sjukvård m.m., ingå

ekonomiska förpliktelser som tillsammans inklusive

tidigare åtaganden innebär utgifter på högst

12 000 000 kr efter år 2002, i fråga om ramanslaget

14:4 Statens folkhälsoinstitut, ingå ekonomiska

förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden

innebär utgifter på högst 74 000 000 kr efter år

2002, i fråga om ramanslaget 16:3 Statsbidrag till

särskilt utbildningsstöd, ingå ekonomiska

förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden

innebär utgifter på högst 81 000 000 kr efter år

2002, i fråga om ramanslaget 17:1 Stimulansbidrag

och åtgärder inom äldrepolitiken ingå ekonomiska

förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden

innebär utgifter på högst 40 000 000 kr efter år

2002, i fråga om ramanslaget 18:2 Statens

institutionsstyrelse, ingå ekonomiska förpliktelser

som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på

högst 18 000 000 kr efter år 2002 och i fråga om

ramanslaget 26:2 Forskningsrådet för arbetsliv och

socialvetenskap: Forskning, ingå ekonomiska

förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden

innebär utgifter på högst 550 000 000 kr efter år

2002.

Lagförslag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens förslag till

lag om fortsatt giltighet av lagen

(1991:1136) om försöksverksamhet med kommunal

primärvård och förslag till lag om ändring i

lagen (1999:332) om ersättning till

steriliserade i vissa fall.

I budgetpropositionen föreslår regeringen att

riksdagen antar regeringens förslag till dels lag om

fortsatt giltighet av lagen (1991:1136) om

försöksverksamhet med kommunal primärvård, dels lag

om ändring i lagen om (1999:332) om ersättning till

steriliserade i vissa fall.

Utskottet tillstyrker lagförslagen.

Övriga frågor

Tandvård

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

tandvård. I motionerna framförs yrkanden om

att tandvårdsförsäkringen på sikt bör ingå i

eller subventioneras som den allmänna

sjukförsäkringen, att tandvården skall

förbättras för vissa grupper samt att

reglerna om tandvård som ett led i en

sjukdomsbehandling bör ses över. Utskottet

avstyrker motionsyrkanden med hänvisning till

den pågående utvärderingen av

tandvårdsreformen. Ett par motioner behandlar

anmälningar till biverkningsregister.

Utskottet finner emellertid inte anledning

till ändring av nuvarande system och

avstyrker motionerna. Frågor om amalgam

behandlas i flera motioner. Utskottet

konstaterar att det i Regeringskansliet och

på EU-nivå pågår ett aktivt arbete i frågan

samt att frågan om amalgam och dess effekter

på hälsan varit föremål för flera studier och

utredningar under senare år och avstyrker

motionerna. Några motioner avser tandläkarnas

verksamhet. Utskottet avstyrker motionerna

bl.a. med hänvisning till den pågående

utvärderingen av tandvårdsreformen.

I ett flertal motioner framställs yrkanden om att en

översyn av tandvårdsförsäkringen bör göras samt att

tandvårdsförsäkringen i olika avseenden bör ha en

annan utformning än i dag. I m-motionen So379

yrkandena 2-4 begärs bl.a. tillkännagivanden om ett

statligt ansvar för all offentligt finansierad

tandvård och om bättre högkostnadsskydd. I en kd-

motion, So566 yrkande 24, begärs att regeringen

lägger fram förslag till en förbättrad

tandvårdsförsäkring som ingår i den allmänna

sjukvården. Yrkanden om att tandvårdsförsäkringen på

sikt bör ingå i eller subventioneras som den

allmänna sjukförsäkringen framförs även i motionerna

So220 (m), So226 (c) yrkande 1, So437 (s), So481

(s), So493 (s), So535 (s), So561 (s), So573 (s),

So589 (s), So600 (mp) yrkandena 1 och 2, So607 (s)

och So628 (fp) yrkande 15. I motion So226 (c)

yrkande 2 begärs att regeringen lägger fram förslag

om att behandling av inflammationer, infektioner

samt provtagning inom tandvården skall kosta lika

mycket som liknande behandling inom sjukvården. I

yrkande 3 i samma motion begärs att tandvårdsstödet

bör förstärkas så att det ger ett stöd till personer

som är i behov av omfattande tandvård oavsett ålder.

I motion So440 (s) begärs ett tillkännagivande om

förebyggande tandvård.

Som tidigare redovisats tillsattes hösten 2000 en

utredning med uppdrag att göra en samlad utvärdering

av tandvårdsreformen m.m. (Utredningen

Tandvårdsöversyn 2000). Utredningen har under våren

2001, i ett delbetänkande (SOU 2001:36), lagt fram

förslag till bättre tandvårdsförsäkring för äldre.

Utredningen skall avsluta sitt arbete senast den 31

mars 2002. Enligt utredningsdirektiven skall

utredaren bl.a. göra en samlad utvärdering av det

reformerade tandvårdsstödet och vid behov föreslå

förändringar som leder till att systemet blir

effektivare. Utredningen skall vidare göra en

bedömning av den framtida kostnadsutvecklingen för

tandvårdsersättningen och hur den står i relation

till de tilldelade medlen för tandvården. Med

utgångspunkt i det breda mandat som utredaren fått

bedömer utskottet att de frågeställningar som

motionärerna tar upp kommer att beröras av

utredningen. Riksdagen bör därför inte ta något

initiativ med anledning av motionsyrkandena.

Motionerna So220 (m), So226 (c) yrkandena 1-3, So379

(m) yrkandena 2-4, So437 (s), So440 (s), So481 (s),

So493 (s), So535 (s), So561 (s), So566 (kd) yrkande

24, So573 (s), So589 (s), So600 (mp) yrkandena 1 och

2, So607 (s) och So628 (fp) yrkande 15 avstyrks.

I ett antal motioner framställs yrkanden om att

tandvården skall förbättras för vissa grupper. I

motion So226 (c) yrkandena 4 och 5 begärs

tillkännagivanden om ökat förebyggande arbete för

barn till föräldrar med utländsk härkomst samt

riktade insatser till ungdomar. I motion So495 (mp)

framställs ett yrkande om de regionala skillnaderna

i barns tandhälsa (yrkande 9). Vidare begärs i

motion So551 (s) tillkännagivanden om stöd till

ungdomar med stora tandskador och stöd till ungdomar

som på grund av bulimi/anorexi drabbas av höga

tandvårdskostnader. I motion So566 (kd) yrkande 25

begärs ett tillkännagivande om sambandet mellan

tandhälsa och andra sjukdomar.

Utskottet konstaterar att i direktiven till

Utredningen Tandvårdsöversyn 2000 anges att

utredningens förslag bör vara utformat på ett sådant

sätt att stödet kan utvidgas till att omfatta andra

grupper, vars tandvårdsbehov är stora, om

tandvårdsstödet i framtiden tillförs ytterligare

resurser. Det som tas upp i motionerna So226 (c)

yrkandena 4 och 5, So495 (mp) yrkande 9, So566 (kd)

yrkande 25 och So551 (s) faller inom ramen för

utredningsuppdraget. Riksdagen bör därför inte

heller i detta sammanhang ta något initiativ med

anledning av motionsyrkandena.

Några motioner behandlar frågan om tandvård som

ett led i en sjukdomsbehandling. Sådana yrkanden

framställs i motionerna So344 (v) yrkande 2 och

So583 (c) yrkande 5. I motion So344 (v) yrkande 1

anförs att den förhandsprövning som gäller vid

försäkringskassorna även skall gälla vid

tandsaneringar samt att det i det sammanhanget bör

finnas en besvärsrätt som ger ökad rättssäkerhet.

Utskottet kan konstatera att Utredningen

Tandvårdsöversyn 2000 har fått i uppdrag att se över

bestämmelserna om tandvård som ett led i en

sjukdomsbehandling. I det sammanhanget aktualiseras

även bestämmelserna om landstingens

förhandsprövning. Riksdagen bör inte föregripa

kommande förslag. Motionerna avstyrks.

I ett par motioner framställs yrkanden om

biverkningsregister. I motion So526 (v) anförs att

biverkningsregistret skall vara obligatoriskt.

Vidare anförs i c-motionen So583 yrkande 4 att även

biverkningar från sådana material som saknar känd

tillverkare bör anmälas till Läkemedelsverket. I

motion So636 (mp) yrkande 4 begärs en översyn av

möjligheterna att inrätta en databas för

hälsoeffekter av olika dentalmaterial.

Som ovan anförts framgår av 6 § Socialstyrelsens

föreskrifter och allmänna råd om användning av

medicintekniska produkter (SOSFS 2001:12) bl.a. att

en händelse med medicintekniska produkter, med

undantag för egentillverkade produkter, som orsakat

att en patient, en användare eller någon annan fått

sin hälsa allvarligt försämrad skall anmälas så

snart som möjligt till den berörda tillverkaren

eller dennes representant och till Läkemedelsverket.

Utskottet finner inte anledning till ändring av

nuvarande system. Motionerna So526 (v), So583 (c)

yrkande 4 och So636 (mp) yrkande 4 avstyrks.

Frågor om amalgam behandlas i ett flertal

motioner. Således begärs tillkännagivanden om förbud

mot amalgam i motionerna So225 (kd) yrkande 1, So226

(c) yrkande 8, So344 (v) yrkandena 4 och 5, So483

(kd), So516 (-), So583 (c) yrkandena 6 och 7 och

So636 (mp) yrkandena 1-3. Utskottet konstaterar med

tillfredsställelse att det i Regeringskansliet och

på EU-nivå pågår ett aktivt arbete i denna fråga i

den riktning som motionärerna betonar. Utskottet

utgår från att kraftfulla åtgärder med detta syfte

vidtas även utan något initiativ från riksdagen.

Motionerna får anses åtminstone delvis tillgodosedda

och avstyrks.

Såvitt gäller motion So344 (v) yrkande 3 med

begäran om att en översyn bör göras av

amalgamavskiljare vid tandläkarmottagningar

instämmer utskottet i att det är av stor vikt att

amalgamavskiljare fungerar tillfredsställande.

Frågan om en översyn av amalgamavskiljare kan

emellertid inte anses vara en fråga för riksdagen.

Motionsyrkandet avstyrks.

I motion So225 (kd) yrkande 2 begärs en

uppföljning av hälsan hos barn med

amalgamfyllningar. I yrkande 3 i samma motion

påtalas de skador som amalgam kan orsaka människan.

Vidare begärs i motion So562 (s) att kunskapen om

amalgamsanering inom hälso- och sjukvården samt

tandvården måste förbättras. I c-motionen So583

yrkandena 1 och 2 begärs tillkännagivanden om

kompetenta sanerings- och behandlingsmöjligheter för

amalgamskadade samt att uppdrag bör ges till

Metallbiologiskt Centrum om att sammanställa och

värdera kunskapsläget på området. I motion So612

(kd) yrkande 10 begärs ett tillkännagivande om att

problemen med amalgam bör kartläggas ytterligare.

Frågan om vårdmöjligheter för amalgamskadade

behandlas i motion So636 (mp) yrkande 8.

Frågor rörande amalgam och dess effekter på hälsan

har varit föremål för flera studier och utredningar

under senare år. Omfattande forskning inom området

har också bedrivits. Ett kunskapscentrum för dentala

material har vidare skapats inom Socialstyrelsen.

Som framgått ovan har utskottet tillstyrkt

regeringens förslag att sammanlagt 13 miljoner

kronor skall avsättas för ekonomiskt stöd till olika

kompetenscentrum på tandvårdsområdet. Utskottet

anser inte att det är påkallat med något initiativ

från riksdagens sida med anledning av motionerna

So225 (kd) yrkandena 2 och 3, So562 (s), So583 (c)

yrkandena 1 och 2, So612 (kd) yrkande 10 och So636

(mp) yrkande 8. Motionerna avstyrks.

I ett par motioner framförs yrkanden som avser

tandläkarnas verksamhet. I m-motionen So379 yrkande

1 begärs tillkännagivande om förbättrade möjligheter

att driva och etablera verksamhet som

privatpraktiker inom tandvården. Vidare påtalas i

motion So226 (c) yrkande 6 vikten av att komma till

rätta med den obalans i konkurrens som råder mellan

offentlig och privat tandvård på grund av

mervärdesskattereglerna. I yrkande 7 i samma motion

begärs att regeringen lägger fram förslag till ett

åtgärdsprogram för att långsiktigt säkra

personalförsörjningen inom tandvården.

Utskottet konstaterar att Utredningen

Tandvårdsöversyn 2000 enligt sina direktiv även

skall belysa den framtida tillgången och efterfrågan

på tandvårdspersonal med olika typer av kompetens.

Mot denna bakgrund skall utredaren lämna förslag och

rekommendationer som bidrar till att trygga

tillgången på kompetent personal samt främjar

effektivitet och samarbete inom tandvården.

Utskottet har vidare erfarit att regeringen avser

att inom kort tillsätta en utredning som skall

utreda konsekvenserna av ett avskaffande av de

åldersgränser som gäller för att erhålla

läkarvårdsersättning, tandvårdsersättning och

ersättning för sjukgymnastik. Något initiativ från

riksdagen bör därför inte tas.

Som tidigare anförts har regeringen i den av riksdagen

behandlade propositionen 1999/2000:115 Vissa

kommunalekonomiska frågor tagit upp frågan om

konkurrensneutralitet avseende tandvården.

Regeringen förordar en lösning som innebär att

folktandvården undantas från kommunkontosystemet,

men på frivillig väg. Utskottet har inhämtat att 16

landsting beslutat att undanta folktandvården från

kommunkontosystemet. Utskottet förutsätter att

regeringen noga följer hur denna fråga hanteras av

landstingen och överväger andra åtgärder om den

frivilliga lösningen inte leder till resultat.

Motionerna So226 (c) yrkandena 6 och 7 samt So379

(m) yrkande 1 avstyrks i den mån de inte är

tillgodosedda med det anförda.

Subventionerade preventivmedel

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

subvention av preventivmedel. Med hänvisning

till att frågan är föremål för beredning i

Regeringskansliet samt att det som tas upp i

motionerna till stor del hör hemma i de

enskilda landstingen och regionerna avstyrker

utskottet motionerna.

I ett antal motioner framställs yrkanden om

subvention av preventivmedel, i första hand till

ungdomar. Utskottet delar motionärernas uppfattning

om vikten av att ungdomar kan få tillgång till

preventivmedel på ett enkelt och billigt sätt.

Utskottet erinrar om det tillkännagivande om

kostnader för preventivmedel som utskottet gjorde i

betänkande 1997/98:SoU2. Utskottet uttalade därvid

att regeringen på lämpligt sätt borde överväga

författningsregleringen på området, konsekvenserna

av denna samt komma med förslag till riksdagen på

hur en utjämning av patienternas kostnader i detta

sammanhang bör ske. Riksdagen följde utskottet

(rskr. 1997/98:3). Vidare har Socialstyrelsen

överlämnat en skrivelse till regeringen där frågan

om prisskillnaden mellan olika preventivmedel

behandlas. Det framgår bl.a. av skrivelsen (s. 17)

att landstingen, med undantag av ett, subventionerar

preventivmedel till ungdom enligt olika principer.

Med preventivmedel avses i detta fall i första hand

p-piller. Skrivelsen, som torde vara ett lämpligt

underlag för bl.a. de ställningstaganden som

motionärerna efterfrågar, bereds i

Regeringskansliet. Enligt utskottets uppfattning bör

resultatet av detta arbete avvaktas. En stor del av

vad motionärerna tar upp är emellertid en fråga för

de enskilda landstingen och regionerna.

Sammanfattningsvis anser utskottet inte att

riksdagen bör ta något ytterligare initiativ i

frågan. Motionerna K284 (c) yrkande 10, So210 (kd)

yrkande 2, So455 (v) och So495 (mp) yrkande 21

avstyrks.

Frågor om nyandlighet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om barns

situation i slutna samfund m.m. Utskottet

anser att det inte finns skäl att ifrågasätta

regeringens bedömning att det finns

tillräcklig kompetens hos myndigheter och

institutioner om slutna samfund.

I motion So634 (fp) yrkandena 17 och 18 framställs

yrkanden om forskning om barns situation i slutna

samfund och om förmedling av kunskap till

personalkategorier som möter barn som växer upp i

slutna samfund. Liknande yrkanden framställs i

motionerna So587 (s) yrkandena 1 och 2 och So514 (s)

yrkande 2. I motion So514 (s) yrkande 1 framförs

vidare ett yrkande om behovet av att personal som

arbetar med människor i kris ges utbildning i

psykologi, juridik, sociologi och teologi. Utskottet

vidhåller att det inte finns skäl att ifrågasätta

regeringens bedömning att det finns tillräcklig

kompetens hos myndigheter och institutioner om

slutna samfund och att forskning och

kompetenshöjning inom det aktuella området kan ske

inom ramen för existerande verksamheter. Riksdagen

bör således inte ta något initiativ. Motionerna

avstyrks.

Tatuering och piercing

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

reglering och tillsyn av verksamheter och

utövare av tatuering och piercing. Utskottet

vidhåller sin uppfattning att Socialstyrelsen

och Läkemedelsverket får förutsättas noga

följa utvecklingen på området samt avstyrker

motionerna.

I motionerna So475 (v) och So515 (s) framställs

yrkanden om reglering och tillsyn av verksamheter

och utövare av tatuering och piercing. Utskottet

vidhåller sin inställning att verksamheten

visserligen kan medföra problem men att

Socialstyrelsen och Läkemedelsverket får förutsättas

noga följa utvecklingen på området och initiera

erforderliga åtgärder om det skulle behövas.

Motionerna avstyrks.

Högkostnadsskydd

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

högkostnadsskydd. I motionerna föreslås att

systemet med högkostnadsskydd bör utredas och

att ett framtida mål bör vara att konstruera

ett system som inkluderar alla egna avgifter

i vården och även olika hjälpmedel. Med

hänvisning till ett tidigare gjort

tillkännagivande och till att regeringen

aviserat en proposition om

läkemedelsförmånens utformning samt till att

regeringen nyligen tillsatt en utredning om

vissa hjälpmedel för personer med

funktionshinder avstyrker utskottet

motionerna.

I motion So566 (kd) yrkande 26 begärs att systemet

med högkostnadsskydd bör utredas och att ett

framtida mål bör vara att konstruera ett system som

inkluderar alla egna avgifter i vården och även

olika hjälpmedel. Ett liknande yrkande framförs i

motion So489 (kd, c). I motion So388 (mp) begärs

tillkännagivande om att utreda möjligheten att

införa ett utgiftstak som täcker de befintliga

högkostnadsskydden.

Enligt uppgift från Socialdepartementet avser

regeringen att överlämna en proposition om

läkemedelsförmånens utformning till riksdagen i

december 2001. Som ovan anförts har regeringen

vidare nyligen tillsatt en utredning om vissa

hjälpmedel för personer med funktionshinder samt om

vissa insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och

service till vissa funktionshindrade (dir. 2001:81).

Enligt direktiven skall utredningen bl.a. analysera

avgiftssystemet för hjälpmedel och därtill hörande

regler i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

Utskottet vill också erinra om det

tillkännagivande som gjordes i samband med

behandlingen av den nationella handlingsplanen för

handikappolitiken. Utskottet uttalade att det vore

värdefullt med en belysning av funktionshindrades

totala ekonomiska situation, bl.a. med hänsyn till

kostnader för läkarbesök och läkemedel, hjälpmedel,

hemtjänst, färdtjänst m.m. samt att kostnaderna för

ett mer vittomfattande högkostnadsskydd vidare borde

beräknas (1999/2000:SoU14, rskr. 1999/2000:240).

Utskottet har inhämtat att en arbetsgrupp har

tillsatts inom Socialdepartementet som i samarbete

med Statistiska centralbyrån skall ta fram olika

ekonomiska uppgifter. En rapport förväntas

överlämnas vid årsskiftet 2001/02.

Mot bakgrund av det anförda anser inte utskottet att riksdagen

bör ta något ytterligare initiativ i frågan.

Motionerna So388 (mp), So489 (kd, c) och So566 (kd)

yrkande 26 avstyrks.

Hiv- och aidsprevention

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden med krav

på åtgärder för hiv/aidsprevention. Utskottet

hänvisar bl.a. till regeringens kommande

förslag med anledning av Nationella

folkhälsokommitténs slutbetänkande, en

handlingsplan som tagits fram av Statens

folkhälsoinstitut, pågående forskning samt

insatser från ideella organisationer.

I ett antal motioner framställs yrkanden beträffande

arbetet mot hiv och aids. I motion So372 (m) yrkande

1 begärs tillkännagivande om huvuduppgifterna i

arbetet med hiv/aids och vidare i yrkande 4 om

behovet av förstärkta informations- och

upplysningsinsatser. Dessutom begärs i yrkande 7 ett

tillkännagivande om förslag som i patientavgiftshän-

seende likställer offentlig och privat vård. I

ytterligare en m-motion (So256 yrkandena 2-4) begärs

tillkännagivande om de ideella organisationernas

centrala roll i arbetet med hivprevention, sambandet

mellan spridningen av övriga könssjukdomar och hiv-

smitta samt om behovet av ökade infor-

mationsinsatser, särskilt med inriktning på

ungdomar. I motion U269 (kd) yrkande 2 begärs

tillkännagivande om att intensifiera det

förebyggande arbetet i Sverige med allmänna

rikskampanjer och upplysningar för att få folk i

gemen att förstå allvaret med hiv/aids och de

konsekvenser hivsmitta har. I motion So260 (c) yrkas

tillkännagivande om långsiktighet och

framförhållning i arbetet mot hiv/aids (yrkande 1).

Vidare begärs tillkännagivande om att anslaget för

hiv/aids bör samlas på ett departement för att

lättare få en överblick över hur det effektivt skall

kunna användas (yrkande 2). Motionärerna begär

dessutom tillkännagivanden om att ta vara på

frivilligorganisationernas insatser (yrkande 3), om

att erbjuda flyktingar och asylsökande provtagning

för att förebygga hiv/aids-spridning (yrkande 4) och

om särskilt stöd för smittade barn (yrkande 5). I

motion So586 (s) begärs tillkännagivande om vikten

av att staten har kvar det övergripande ansvaret för

en framgångsrik hivprevention.

Utskottet konstaterar, liksom vid fjolårets

behandling av budgetpropositionen, att det förslag

till handlingsplan som nuvarande Statens

folkhälsoinstitut tagit fram för området ytterligare

kan komma att förstärka det förebyggande arbetet för

att förhindra spridning av hiv/aids. Vidare noterar

utskottet att Nationella folkhälsokommittén i sitt

slutbetänkande, som för närvarande bereds i

Regeringskansliet, har lyft fram det hivpreventiva

arbetet (mål 11). Information om hiv/aids till såväl

allmänheten som särskilda riskgrupper är av stort

värde. Vidare vill utskottet betona vikten av

forskningen samt det arbete som utförs på området av

ideella organisationer. Att asylsökande bereds till-

fälle till provtagning samt att smittade barn

erbjuds adekvat stöd är givetvis också viktiga

frågor i sammanhanget. Ett likalydande

motionsyrkande som det i So372 yrkande 7 behandlades

senast i betänkande 2000/01:SoU10 (s. 91 f.).

Utskottet anförde, med hänvisning till att frågan

behandlats av Smittskyddskommittén i dess betänkande

Smittskydd, samhälle och individ, att regeringens

kommande förslag på området inte borde föregripas.

Motionsyrkandet avstyrktes. Utskottet anser inte att

något initiativ från riksdagens sida behövs.

Motionerna U269 (kd) yrkande 2, So256 (m) yrkandena

2-4, So260 (c), So372 (m) yrkandena 1, 4 och 7 och

So586 (s) avstyrks.

Uppgifter för Statens folkhälsoinstitut m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, främst i avvaktan på

regeringens kommande förslag med anledning av

Nationella folkhälsokommitténs

slutbetänkande, avslå motionsyrkanden

gällande behovet av undersökningar av de

klass- respektive könsmässiga

hälsoskillnaderna. Riksdagen bör vidare avslå

motionsyrkanden rörande Statens

folkhälsoinstituts s.k. homosexuppdrag och

rörande homo-, bi- och transpersoners

hälsosituation, främst med hänvisning till

utskottets tidigare inställning i saken.

Riksdagen bör i avvaktan på regeringens

kommande förslag med anledning av Nationella

folkhälsokommitténs slutbetänkande även avslå

motionsyrkanden rörande ungdomar och sex-

ualitet.

I motion So498 (v) yrkandena 2 och 3 begärs att

Statens folkhälsoinstitut ges i uppdrag att

fördjupat analysera de klassmässiga respektive

könsmässiga hälsoskillnaderna. Enligt den nya roll

som Statens folkhälsoinstitut har fått från den 1

juli 2001 (prop. 2000/01:99, bet. 2000/01:SoU16,

rskr. 2000/01:233) skall en av huvuduppgifterna vara

att ansvara för uppföljning och utvärdering av

folkhälsa och insatserna på folkhälsoområdet.

Uppföljningen och utvärderingen skall ske ur ett

målgruppsperspektiv och med fokus på könsskillnader

och socioekonomiska skillnader i hälsa. Då mot denna

bakgrund motionsyrkandena i någon mån får anses

tillgodsedda och då Nationella folkhälsokommitténs

slutbetänkande, Hälsa på lika villkor - nationella

mål för folkhälsan (SOU 2000:91), för närvarande

bereds i Regeringskansliet anser utskottet inte att

något initiativ är erforderligt.

Ett antal motioner behandlar homo-, bi- och

transfrågor. I motion L371 (v, s, c, fp, mp)

yrkandena 38, 39 och 43-45 begärs tillkännagivanden

om att Statens folkhälsoinstituts s.k. homo-

sexuppdrag bör utvidgas till att även omfatta

bisexuella och transpersoner, ett HBT-uppdrag, som

skall vara övergripande med nationellt ansvar för

forskning, utvärdering och kunskapsspridning. Vidare

bör en utredning tillsättas som ur ett brett

perspektiv analyserar HBT-personers situation i

glesbygden. Dessutom begärs dels en förutsätt-

ningslös utredning som belyser HBT-personernas

situation, dels en nationell undersökning av denna

grupps hälsa och livsvillkor. I motion Ub347 (v)

efterfrågas nationella sexualpolitiska mål för att

skapa en sexualitet på lika villkor mellan kvinnor

och män, samt mellan bi-, hetero- och homosexuella

(yrkande 4). I motion L367 (fp) begärs en utredning

om situationen för transpersoner (yrkande 18). Som

utskottet anfört har frågeställningar överens-

stämmande med eller likartade de i de nu aktuella

motionsyrkandena tidigare behandlats av utskottet,

senast våren 2001 i betänkandena 2000/01:SoU13

Folkhälsofrågor och 2000/01:SoU16 Statens

folkhälsoinstitut - roll och uppgifter. Utskottet

finner det viktigt att hälsosituationen för såväl

homo- och bisexuella som transpersoner noga följs.

Något initiativ till ändring av Statens folkhälsoin-

stituts uppdrag eller någon särskild utredning om nu

aktuella gruppers hälsosituation är dock inte

erforderlig enligt utskottets uppfattning. Mo-

tionerna L367 (fp) yrkande 18, L371 (v, s, c, fp,

mp) yrkandena 38, 39 och 43-45 och Ub347 (v) yrkande

4 avstyrks.

Ett antal motioner rör ungdomar och sexualitet. I

motion K284 (c) begärs tillkännagivande om att

Statens folkhälsoinstitut bör få ett förstärkt

uppdrag att undersöka möjligheten att förbättra

sexualundervisningen i skolan (yrkande 11). Vidare

begärs ett tillkännagivande om behovet av

ytterligare studier inom området ungdom och

sexualitet (yrkande 13). I motion So304 (c) yrkas

tillkännagivande om ungdomsmottagningarnas sex- och

samlevnadsrådgivning (yrkande 4). I motion A226 (c)

begärs tillkännagivande om att personalen på

ungdomsmottagningar skall ha såväl tvärvetenskaplig

som mångkulturell kompetens (yrkande 3). I motion

So305 (kd) yrkas tillkännagivande om vikten av att

ungdomsmottagningar arbetar aktivt för att nå ut

till pojkar (yrkande 2). Vidare begär motionären

tillkännagivande om forskning gällande samlevnad och

sexualitet i ett mångkulturellt sammanhang (yrkande

6). Dessutom begärs i motionen tillkännagivande om

forskning gällande pornografins inverkan på ungdomar

(yrkande 7). Slutligen begärs i motion So569 (s)

tillkännagivande om en upplysningskampanj mot porr.

Som utskottet nyss anfört har en ändring av

inriktningen på nuvarande Statens folkhälsoinstituts

arbete genomförts. Avsikten är att institutet skall

spela en avgörande roll i uppföljningen och

utvärderingen av de nationella folkhälsomål som

Nationella folkhälsokommittén föreslagit. Ett av

dessa mål rör en trygg och säker sexualitet (mål

11). Mot denna bakgrund torde Statens

folkhälsoinstitut alltjämt ha ett stort inflytande

över samhällets behandling av frågor om sex och

samlevnad. Riksdagen bör därför också här avvakta

regeringens kommande förslag med anledning av

Nationella folkhälsokommitténs slutbetänkande.

Motionerna K284 (c) yrkandena 11 och 13, So304 (c)

yrkande 4, So305 (kd) yrkandena 2, 6 och 7, So569

(s) och A226 (c) yrkande 3 avstyrks.

Fördelning av medel till förebyggande arbete

mot alkohol- och narkotikamissbruk

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande

gällande fördelningen av statsbidragen till

förebyggande arbete inom alkohol- och

narkotikaområdet främst med hänvisning till

att gällande system för fördelning varit i

kraft under förhållandevis kort tid.

Riksdagen bör vidare avslå ett motionsyrkande

om översyn av reglerna för statsbidrag för

drogförebyggande verksamhet bland ungdomar.

Utskottet anser att motionsyrkandet är delvis

tillgodosett då den samverkan mellan kommuner

och frivilligorganisationer som efterfrågas i

motionen redan är uttalad i de direktiv som

regeringen utfärdat.

I motion So584 (s) yrkas tillkännagivande om

fördelningen av statsbidragen till förebyggande

arbete inom alkohol- och narkotikaområdet.

Utskottet anser alltjämt skäl föreligga att påpeka

att de nya riktlinjerna för statsbidrag till

frivilligorganisationerna (SFS 1998:1814) har varit

i kraft under förhållandevis kort tid. Det är därför

ofrånkomligt att det nya systemet behöver viss tid

för att fås att fungera fullt tillfredsställande.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att det

är angeläget att Socialstyrelsen ständigt är lyhörd

för organisationernas synpunkter på hur systemet

fungerar och att systemet regelbundet följs upp och

utvärderas. Socialstyrelsen lämnar årligen en samlad

redovisning till regeringen om statsbidragets

användning m.m. Utskottet utgår vidare från att

Socialstyrelsen fortsätter det nära samarbetet med

organisationerna samt utvecklar brukarrådets

forumroll och att regeringen noga följer

utvecklingen på området. Det förtjänar ånyo att

påpekas att det ankommer på regeringen att vidta de

ändringar i gällande riktlinjer som kan behövas.

Motionen bör därför avstyrkas.

I motion So252 (fp) begärs tillkännagivande om

förslag till en översyn av reglerna för statsbidrag

för drogförebyggande verksamhet bland ungdomar i

syfte att stimulera samverkan mellan kommuner och

frivilligorganisationer. Som utskottet tidigare

uttalat spelar frivilligorganisationerna på det

drogförebyggande området en viktig roll. Av de

direktiv som utfärdats av regeringen vad beträffar

länsstyrelsernas fördelning under innevarande år av

medel som avsatts i enlighet med den nationella

handlingsplanen för att förebygga alkoholskador

framgår bl.a. (regeringsbeslut 5 april 2001) att

verksamheter som förutsätter bättre samverkan mellan

olika lokala aktörer bör kunna ges stöd. Som exempel

anförs därvid bl.a. att kommunens samverkan med

frivilligorganisationer behöver förstärkas.

Motionsyrkandet får därför anses åtminstone delvis

tillgodosett.

Spelberoende

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett antal motionsyrkanden

med begäran om insatser mot spelberoende,

främst med hänvisning till att regeringen

nyligen har givit Statens folkhälsoinstitut i

uppdrag att utarbeta ett förslag till

handlingsprogram för att motverka

spelberoende samt för att minska de skadliga

effekterna av överdrivet spelande.

Ett antal motioner rör frågeställningar gällande

spelberoende. I en v-motion, So373 yrkande 1, yrkas

att regeringen tillsätter en parlamentarisk

kommission med uppgift att belysa de negativa

konsekvenserna av spel om pengar. Vidare begärs att

regeringen i sina direktiv till AB Svenska Spel tar

in kravet om att bolaget skall verka för att

allmänheten informeras om spelandets skadeverkningar

(yrkande 2). I motionerna Kr428 (kd) och So497 (fp)

yrkas tillkännagivande om spelberoende (yrkandena 7

respektive 11). I motion So324 (kd) begärs

tillkännagivande om att utreda ungas spelberoende

och komma med förslag till preventiva åtgärder. I

motion So627 (kd) yrkas tillkännagivande om resurser

till behandling av spelmissbruk (yrkande 2). Vidare

yrkas tillkännagivande om helhetssyn beträffande

spelmissbruk (yrkande 3). I motion So269 (c) yrkas

tillkännagivande om en samhällsekonomisk konsekvens-

analys av spel (yrkande 1). Vidare yrkas

tillkännagivanden om utökad service på hjälplinjen

för spelberoende (yrkande 2), om en kraftfull insats

av förebyggande åtgärder (yrkande 3), om tillgång

till effektiva behandlingsinsatser (yrkande 4), om

ökade forskningsinsatser inom området spelberoende

(yrkande 5) och om ökad tillgång till

behandlingsplatser för dem som drabbats av

spelberoende (yrkande 6). Slutligen begärs i motion

So273 (mp) tillkännagivande om behovet av en

utredning om hur man skall stävja problemet med det

ökade spelberoendet i samhället (yrkande 1).

Utskottet konstaterar att ett aktivt arbete pågår

för att bygga upp kunskap om spelberoende och

hjälpinsatser till dem som drabbats av beroendet.

Utskottet konstaterar att regeringen i linje härmed

nyligen givit Statens folkhälsoinstitut i uppdrag

att utarbeta ett förslag till handlingsprogram för

att motverka spelberoende samt för att minska de

skadliga effekterna av överdrivet spelande.

Utskottet ser mycket positivt på den verksamhet

som bedrivs och anser inte att något initiativ med

anledning av motionerna behövs. Motionerna So269

(c), So273 (mp) yrkande 1, So324 (kd), So373 (v)

yrkandena 1 och 2, So497 (fp) yrkande 11, So627 (kd)

yrkandena 2 och 3 samt Kr428 (kd) yrkande 7 avstyrks

därför.

Lagen (1972:119) om fastställande av

könstillhörighet i vissa fall

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett antal motionsyrkanden

som aktualiserar de komplikationer som kan

uppstå när en gift person önskar ändra sin

könstillhörighet. Utskottet anser inte att

någon ändring av gällande lagstiftning bör

initieras.

I ett antal motioner framställs yrkanden som rör

lagen om könstillhörighet i vissa fall. I motion

2000/01:Ju724 (v, s, c, fp, mp) begärs till-

kännagivande om att gifta transsexuella personer

inte skall tvingas till skilsmässa för att kunna få

ändrad könstillhörighet (yrkande 12). Även i

motionerna 2000/01:L441 (v, s, c, fp, mp) (yrkande

1) och L371 (v, s, c, fp, mp) (yrkande 27)

framställs yrkanden med liknande innehåll. I motion

L371 begärs vidare tillkännagivande om att tillsätta

en statlig utredning om könsbytesprocessen för att

revidera lagen om fastställande av könstillhörighet

i vissa fall (1972:119) (yrkande 14).

Utskottet, som inte ändrat inställning i frågan,

anser alltjämt att riksdagen inte bör initiera någon

ändring av gällande lagstiftning på området.

Följaktligen anser utskottet inte heller att någon

utredning rörande könsbytesprocessen behöver

tillsättas. Motionsyrkandena avstyrks.

Giftiga ormar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett antal motionsyrkanden

som gäller tillståndsplikt och förbättrad

tillsyn över ormar och andra reptiler, i

huvudsak med anledning av att det rör sig om

kommunala angelägenheter.

I motionerna So208 (m), So312 (kd) och So539 (s)

begärs tillkännagivanden om tillståndsplikt och

förbättrad tillsyn över giftormar och andra

reptiler. I motionerna So415 (s) och So590 (s) yrkas

tillkännagivanden om förbud mot giftormar i

privathem. Som utskottet tidigare uttalat har en

kommun i egenskap av tillsynsmyndighet enligt

miljöbalken möjlighet att i enskilda fall meddela

förelägganden och förbud.

Vidare utgår utskottet alltjämt från att

regeringen följer utvecklingen på området och

initierar de regeländringar som bedöms erforderliga.

Riksdagen bör inte ta något initiativ i frågan.

Motionerna avstyrks.

Kvinnlig könsstympning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

kvinnlig könsstympning mot bakgrund av att

Socialstyrelsen inom kort kommer att

avrapportera sitt uppdrag på området.

I motionerna K284 (c) yrkande 12, U204 (m) yrkandena

4-11, U349 (kd) yrkandena 9 och 10, Sf394 (mp)

yrkande 17, So450 (v) yrkandena 1 och 2, So499 (s)

yrkande 1, So543 (m) yrkande 1, So591 (s) och So592

(kd) begärs tillkännagivanden till regeringen

rörande könsstympning. Motionerna handlar dels om

behovet av att på olika sätt förebygga ingreppet,

dels om vård och behandling av redan könsstympade

flickor och kvinnor.

Utskottet vidhåller att det är synnerligen

angeläget med information och utbildning om kvinnlig

könsstympning till vuxna och barn inom de grupper

där traditionen lever kvar. Inställningen till

sedvänjan måste förändras för att förhindra att

föräldrar låter könsstympa sina barn. Utskottet vill

vidare återigen framhålla vikten av att öka

kunskaperna hos berörda personalgrupper, dels om hur

de bör agera i situationer där de möter barn som

riskerar att bli könsstympade, dels om hur redan

drabbade flickor och kvinnor bör behandlas och

bemötas. Socialstyrelsen skall före årets slut

redovisa sitt uppdrag att vidareutveckla och sprida

metoder samt initiera förebyggande projekt mot

kvinnlig könsstympning. I uppdraget ingår att öka

medvetenheten hos berörda folkgrupper om

könsstympningens negativa konsekvenser samt att

motverka fördomar och utveckla bemötandet hos

personal som kommer i kontakt med redan könsstympade

flickor och kvinnor. Utskottet anser inte att något

tillkännagivande bör göras i avvaktan på

Socialstyrelsens rapport. Motionerna avstyrks i den

mån de inte är tillgodosedda med det anförda.

I motion So543 (m) yrkande 2 yrkas att riksdagen

skall besluta om förlängd preskriptionstid för brott

mot lagen med förbud mot könsstympning av kvinnor.

Utskottet vidhåller sin inställning i frågan och

avstyrker därför även denna motion.

Omskärelse av pojkar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om förbud

mot respektive åldersgräns för icke

medicinskt betingad omskärelse av pojkar.

Utskottet har inte ändrat inställning i

frågan sedan förslaget till lag om omskärelse

av pojkar behandlades våren 2001.

I motionerna So237 (m) och So451 (v) begärs

tillkännagivanden om förbud mot icke-medicinsk

omskärelse av pojkar under 18 år medan m-

motionärerna i motion So278 vill ha en åldersgräns

på 15 år för att ingreppet skall få utföras.

Utskottet har så sent som i maj innevarande år i

huvudsak ställt sig bakom regeringens förslag till

lag om omskärelse av pojkar, vilken nyligen trätt i

kraft. Icke medicinskt betingad omskärelse av pojkar

får enligt lagen utföras av legitimerad läkare

eller, såvitt avser pojkar upp till två månaders

ålder, av person med särskilt tillstånd från

Socialstyrelsen samt under förutsättning att

smärtlindring ges. Utskottet har inte ändrat

uppfattning i frågan och kan därför inte ställa sig

bakom kraven på åldersgräns för omskärelse.

Utskottet avstyrker motionerna.

Regler för stöd till handikapporganisationer

m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, i avvaktan på att

Socialstyrelsen inom kort redovisar en av

utskottet initierad undersökning om

effekterna av företagna ändringar i

förordningen om statsbidrag till

handikapporganisationer, avslå två

motionsyrkanden med krav på just en sådan

undersökning. Riksdagen bör vidare, med

hänvisning till att det inte är en fråga för

riksdagen, avslå en motion gällande stöd till

Prostatacancerföreningen.

Efter ett initiativ från utskottet i samband med

behandlingen av den nationella handlingsplanen för

handikappolitiken (prop. 1999/2000:79, bet.

1999/2000:SoU14, rskr. 1999/2000:240) har regeringen

uppdragit åt Socialstyrelsen att följa upp och

utvärdera effekterna av bestämmelserna i för-

ordningen (2000:7) om statsbidrag till

handikapporganisationer. Särskilt kommer därvid att

kartläggas och analyseras hur övergången påverkar de

mindre organisationerna som inte till fullo

uppfyller de formella kriterierna för att erhålla

statsbidrag enligt det nya bidragssystemet. En

redovisning av uppdraget skall lämnas senast i sam-

band med årsredovisningen för år 2001, dvs. inom en

mycket nära framtid. Utskottet anser därmed att

motionerna So240 (c) yrkande 15, i vilken begärs en

översyn av det statliga stödets fördelning till

handikapporganisationerna, samt So618 (fp) yrkande

16, där man anser att det nya bidragssystemets

konsekvenser bör kartläggas för att åtgärda

eventuella skevheter, är i huvudsak tillgodosedda.

Riksdagen bör inte ta något nytt initiativ.

I motion So216 (fp) yrkande 2 begärs

tillkännagivande om stöd till Pro-

statacancerföreningen.

Fördelningen av vissa bidrag regleras fr.o.m. den

1 juli 2000 enligt förordningen (2000:7) om

statsbidrag till handikapporganisationer. Enligt

förordningen ansvarar Socialstyrelsen för såväl

beslut om fördelning som administration av bidraget

till handikapporganisationerna. Det är således inte

en fråga för riksdagen. Motionen avstyrks.

Regler för bilstöd till handikappade

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör med delvis bifall till ett

antal motionsyrkanden rörande bilstöd till

handikappade ge regeringen till känna att

åtgärder snarast skall vidtas för att

effektivisera och förbättra tillämpningen av

bilstödet. Utskottet förväntar sig att

regeringen under 2002 återkommer till

riksdagen med en redovisning av vilka

åtgärder som vidtas.

Företrädare för Handikappförbundens samarbetsorgan

(HSO) har den 15 november 2001 uppvaktat utskottet

och därvid framfört synpunkter på reglerna för

bilstöd till handikappade.

Ett flertal motioner, nämligen So201 (m), So 246

(m), So321 (m), So419 (s), So453 (v), So552 (s),

So618 (fp) yrkande 14 och So619 (kd) yrkande 8 tar

upp olika aspekter på reglerna för bilstöd till

handikappade.

Utskottet erinrar om att regeringen i

budgetpropositionen föreslår att 164 000 000 kr

anvisas under anslaget Bilstöd till handikappade.

Utskottet har tillstyrkt den föreslagna

medelsanvisningen.

Syftet med anslaget är att lämna bidrag till

funktionshindrade personer och föräldrar med

funktionshindrade barn för anskaffning och

anpassning av motorfordon m.m. Bestämmelser om

bilstöd finns i lagen (1988:360) om handläggning av

ärenden om bilstöd till handikappade och i

förordningen (1988:890) om bilstöd till

handikappade. Bilstöd måste enligt 4 a §

förordningen användas inom sex månader från det att

den som beviljats bilstöd fått besked om att bilstöd

kan betalas ut. Genom en förordningsändring (1 §)

under hösten 1997 begränsades utbetalningarna för

bilstöd så att de för respektive budgetår ryms inom

ramen för de medel som anslås. De tre senaste åren

har utbetalningarna av beviljade bilstöd fått

stoppas före årets slut, och vissa utbetalningar har

förskjutits till året efter.

Vidare pekar Riksförsäkringsverkets senaste

prognos, enligt redovisningen i budgetpropositionen,

på att anslagna medel för 2002 inte kommer att räcka

till för att motsvara den väntade efterfrågan.

Regeringen uppger att den noga kommer att följa

utvecklingen. Riksrevisionsverkets översyn av

bilstödet visar dessutom att det kan finnas behov av

regelförändringar i syfte att förbättra och

effektivisera stödet. Regeringen redovisar

avslutningsvis att den avser att återkomma i frågan.

Utskottet konstaterar att ett flertal motioner tar

upp olika problem som är förenade med reglerna för

bilstöd till handikappade. Vad som anförs ger vid

handen att en förändring av gällande regelsystem

synes nödvändig. Omständigheter som bör beaktas vid

den översyn som bör föregå en ändring av

regelsystemet gäller bl.a. kriterierna för bilstöd,

förutsättningarna för anpassningsbidrag,

nödvändigheten av körkortskrav för personer

berättigade till statlig assistansersättning,

åldersgränserna samt nivån på grundbidrag och

anpassningsbidrag.

Utskottet anser att regeringen snarast skall vidta

åtgärder i syfte att effektivisera och förbättra

tillämpningen av bilstöd till handikappade.

Utskottet förväntar sig att regeringen under 2002

återkommer till riksdagen med en redovisning av

vilka åtgärder som vidtas.

Vad utskottet nu anfört samt med anledning av

motionerna So201 (m), So246 (m), So321 (m), So419

(s), So453 (v), So552 (s), So618 (fp) yrkande 14 och

So619 (kd) yrkande 8 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

LSS/LASS

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner med begäran om

utredningar, tillkännagivanden och ändringar

i LSS/LASS. Detta med hänvisning till bl.a.

tidigare tillkännagivanden av riksdagen,

pågående utvecklingsarbete, pågående arbete

inom utredningen Nationell utjämning av

verksamhetskostnader enligt lagen om stöd och

service till vissa funktionshindrade samt

pågående arbete inom en arbetsgrupp vid

Socialdepartementet.

I motion So500 (v) yrkande 3 begärs en översyn av

lagen om assistansersättning med avseende på makars

ansvar, ersättningsperioder, personkrets m.m.

Utskottet har behandlat dessa frågor tidigare. (Se

bl.a. betänkande 1998/99:SoU1.) Utskottet uttalade

då bl.a. att målet för verksamheten enligt LSS skall

vara att den enskilde får möjlighet att leva som

andra trots sitt funktionshinder (5 §). Vad gäller

makars gemensamma ansvar enligt äktenskapsbalken

hänvisades till två domar i Regeringsrätten (mål nr

11598-1995 och 11599-1995) varvid rätten haft att

bedöma frågan om äkta makars gemensamma ansvar

enligt äktenskapsbalken i förevarande sammanhang.

Vid bedömningen av tidsåtgången för det personliga

stödet bör det enligt domarna beaktas att makar har

ett gemensamt ansvar för hushållet. Mot bakgrund av

syftet med den personliga assistansen - att

funktionshindrade personer så långt möjligt skall

kunna leva som andra - fann Regeringsrätten att

assistansen skulle omfatta en del uppgifter som

avsåg makars gemensamma hushåll och skötseln av

barnen. Utskottet ansåg att regeringen bör följa

utvecklingen på området samt vid behov återkomma.

Vad utskottet anförde gav riksdagen som sin mening

regeringen till känna. Vidare konstaterar utskottet

att en arbetsgrupp tillsatts inom

Socialdepartementet med uppgift att analysera

förutsättningarna för att underlätta rekryteringen

av personliga assistenter. Arbetsgruppen skall bl.a.

analysera de villkor som påverkar möjligheten att

rekrytera personliga assistenter, t.ex. arbetsmiljö,

arbetsledning, driftsformer, schablonersättningen

och arbetstider, och föreslå åtgärder för att

motverka framtida brist på personliga assistenter.

Utskottet anser motionen delvis tillgodosedd och

avstyrker den.

I motionerna So359 (m) och So611 (m) yrkande 6

begärs tillkännagivande om att föräldraskap skall

införas som ytterligare kriterium för rätt till

personlig assistans. Utskottet behandlade senast i

betänkande 2000/01:SoU12 två likartade motioner. För

en utförligare bakgrund se sidorna 10, 11 och 13 i

betänkandet. Utskottet redovisade bl.a. vad som

anförts i frågan i proposition 1992/93:159 om stöd

och service till vissa funktionshindrade liksom

Socialstyrelsens Allmänna råd 1994:1 och

Riksförsäkringsverkets Allmänna råd 1998:6.

Utskottet konstaterade därvid att funktionshindrade

föräldrar självklart har möjlighet att erhålla

assistans så att de kan fungera i föräldrarollen.

Utskottet ansåg inte att det behövdes något

initiativ från riksdagens sida. Utskottet vidhåller

denna uppfattning. Motionerna avstyrks därmed.

I motion So619 (kd) yrkande 12 begärs

tillkännagivande om ett förtydligande av LSS vad

gäller bedömningen av barns omvårdnadsbehov.

Utskottet har flera gånger uttalat, senast i

betänkande 1999/2000:SoU1, att försäkringskassorna

vid bedömning av barns rätt till personlig assistans

skall ta hänsyn till vad som normalt kan anses falla

inom ramen för det föräldraansvar som enligt

föräldrabalken åvilar alla vårdnadshavare med hänsyn

till barnets ålder, utveckling och omständigheter i

övrigt. Det är således behovet av extra tillsyn och

omvårdnad med anledning av ett funktionshinder som

skall ligga till grund för bedömning och beslut om

personlig assistans. Utskottet vidhåller denna

uppfattning. Utskottet har också i betänkande

1998/99:SoU1 uttalat att regeringen noga bör följa

utvecklingen och återkomma till riksdagen om det

skulle visa sig att barns möjligheter att erhålla

personlig assistans skulle försämras till följd av

att rättstillämpningen visar sig bli mer restriktiv.

Riksdagen beslöt att ge regeringen detta till känna.

Utskottet anser att det inte nu behövs något

ytterligare initiativ från riksdagens sida. Motionen

avstyrks.

Med anledning av motion So288 (kd) vill utskottet

framhålla att den som beviljats personlig assistans

kan välja att själv vara arbetsgivare (under

förutsättning att den han eller hon anställer inte

lever i hushållsgemenskap med den

funktionshindrade). I september 2001 var 257

assistansberättigade personer själva arbetsgivare.

Sedan reformen infördes har ca 3 % av de

assistansberättigade valt att själva vara

arbetsgivare för assistenterna. Motionen avstyrkes.

I motionerna So240 (c) yrkandena 9 och 10, So337

(m), So566 (kd) yrkande 21 och So619 (kd) yrkande 13

tas frågan upp om psykiskt funktionshindrades

situation och deras rätt till personlig assistans.

Utskottet vill åter framhålla att det ser mycket

positivt på det kompetensutvecklingsprogram för

personalen vid statliga och kommunala myndigheter

som startats genom den nationella handlingsplanen

för handikappolitiken. En ökad kompetens bör

innebära att handläggare i valet mellan beslut

enligt LSS respektive socialtjänstlagen kan komma

att göra bättre underbyggda beslut vid val av

insats. Utskottet konstaterar också att insatsen

personligt ombud är ytterligare ett sätt att stärka

psykiskt funktionshindrades egen initiativförmåga.

Detta gäller även utvecklingen av brukarstödet.

Utskottet anser att resultatet av dessa insatser bör

avvaktas. Motionerna avstyrks därmed.

I motion So326 (kd) begärs tillkännagivande om att

staten bör ta över kostnadsansvaret för LSS. Enligt

motion So240 (c) bör tilläggsdirektiv ges till

utredningen Nationell utjämning av

verksamhetskostnaderna enligt lagen om stöd och

service till vissa funktionshindrade av innebörd att

staten tar över verksamheten (yrkande 16). I motion

So446 (s) begärs ett nationellt utjämningssystem för

kostnadsskillnader mellan kommuner avseende LSS.

Utskottet konstaterar att en parlamentarisk kommitté

tillkallats för att utreda hur utjämning skall ske

för kostnadsskillnader mellan kommuner avseende

verksamhet enligt lagen (1993:387) om stöd och

service till vissa funktionshindrade (LSS).

Kommittén skall som tidigare anförts redovisa sitt

uppdrag senast den 1 november 2002. Kommittén skall

dock senast den 1 februari 2002 rapportera till

regeringen om dels den allmänna inriktningen på

utredningens arbete, dels förbättringar i det

nuvarande tillfälliga statsbidragssystemet.

Utredningens förslag bör avvaktas. Motionerna

avstyrks.

I motion So240 (c) yrkande 11 begärs att

regeringen lägger fram förslag på åtgärder för att

säkra framtida personalförsörjning vad gäller

personliga assistenter. Utskottet vill än en gång

hänvisa till att regeringen har tillsatt en

arbetsgrupp för att beskriva och analysera

rekryteringsbehov och de förhållanden som påverkar

möjligheterna att rekrytera assistenter.

Arbetsgruppen skall redovisa sitt arbete senast den

30 november 2001. Utskottet anser motionen därmed

tillgodosedd.

Jämställdhetsaspekter hos Handikappombudsmannen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion med begäran om

tydligare jämställdhetsaspekter hos

Handikappombudsmannen. Utskottet hänvisar

till att denne har i uppdrag att bidra till

att uppnå målen för handikappolitiken, vilka

omfattar bl.a. jämlikhet i levnadsvillkoren

för flickor och pojkar.

I motion Sf402 (mp) yrkande 6 begärs

tillkännagivande om behovet av tydligare

jämställdhetsaspekter hos Handikappombudsmannen. Av

regleringsbrevet för Handikappombudsmannen (HO)

framgår att HO skall bidra till att uppnå målen för

handikappolitiken genom att bevaka frågor som angår

funktionshindrade personers rättigheter och

intressen samt verka för att personer med

funktionshinder uppnår full delaktighet i

samhällslivet och jämlikhet i levnadsvillkoren för

flickor och pojkar, kvinnor och män. Utskottet anser

inte att det behövs något initiativ med anledning av

motionen. Motionen avstyrks.

Stöd till våldsutsatta kvinnor m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden med krav

på uttalanden om kommunernas och

kvinnojourernas arbete såvitt gäller stöd

till våldsutsatta kvinnor mot bakgrund av de

omfattande insatser som redan pågår på

området. Riksdagen bör vidare avslå

motionsyrkanden om regionala kvinnocentrum

och om ett nationellt resurscen- trum mot

prostitution.

Ett antal motioner tar upp kommunernas och

kvinnojourernas arbete med att stödja och hjälpa

kvinnor som utsätts för våld samt vikten av att ta

till vara Rikskvinnocentrums och kvinnojourernas

erfarenheter och kunskaper inom sjukvården och hos

myndigheterna.

Utskottet kan ånyo konstatera att det pågår ett

omfattande arbete på olika nivåer när det gäller

våld mot kvinnor. Socialstyrelsen och andra

myndigheter arbetar fortfarande med de

regeringsuppdrag som gavs med anledning av

kvinnofridsreformen 1997. Socialstyrelsen har bl.a.

utarbetat utbildningsmaterial för socialtjänsten

respektive hälso- och sjukvården samt har tagit

initiativ till nationell myndighetssamverkan för

kvinnofrid. Förra året inrättade regeringen ett

nationellt råd för kvinnofrid för att ytterligare

uppmärksamma frågor som rör våld mot kvinnor. En

prioriterad fråga för rådet är kvinnojourernas

arbete. Den 1 juli 2001 trädde en ändring i 8 a §

socialtjänstlagen i kraft. Av paragrafen framgår att

socialtjänsten har ett ansvar för alla som utsatts

för brott. I proposition 2000/01:79 Stöd till

brottsoffer angav regeringen att en viktig uppgift

för socialtjänsten är att verka för att samarbete

med bl.a. ideella organisationer kommer till stånd.

Utskottet delar uppfattningen i motionerna om

vikten av att förebygga våld och hot mot kvinnor och

om att ge utsatta kvinnor adekvat vård och stöd.

Inte minst kvinnojourerna och Rikskvinnocentrum har

mycket värdefulla roller i detta arbete, och deras

kunskaper och erfarenheter bör självklart tas till

vara. Med hänsyn till de omfattande insatser som

pågår på området får motionerna Ju323 (v) yrkandena

5 och 7, Ju324 (kd) yrkande 1, Ju396 (m) yrkande 6,

Ju448 (c) yrkandena 3 och 5 samt So429 (s) anses i

huvudsak tillgodosedda.

Hur vården av kvinnor som utsatts för våld skall

organiseras är enligt utskottets mening i första

hand en fråga för sjukvårdshuvudmännen och inte för

riksdagen. Motion Ju323 (v) yrkande 9 om regionala

kvinnocentrum avstyrks därför.

Vänsterpartiet begär i motion Ju323 yrkande 3 att en utredning

tillsätts om ett nationellt resurscentrum mot

prostitution. Utskottet vidhåller sin tidigare

redovisade uppfattning att samhället på olika sätt

och i olika sammanhang bör motverka prostitutionens

skadeverkningar och konsekvenser. Utskottet

konstaterar att Socialstyrelsen har i uppdrag att

samla kunskap om prostitutionens omfattning och

utveckling, sammanställa kunskap om de sociala

insatserna på lokal nivå samt ge stöd till

utveckling och förbättring av dessa insatser.

Utskottet förutsätter att regeringen och ansvariga

myndigheter följer utvecklingen och vidtar de

åtgärder som kan behövas. Motionen får anses delvis

tillgodosedd med det anförda.

Kostnadsansvaret för ungdomsvården

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om en översyn

av kostnadsansvaret för ungdomsvården.

Utskottet anser att en uppföljning av

påföljdsreformen för unga lagöverträdare bör

avvaktas.

I motion So211 (fp) begärs en översyn av

kostnadsansvaret för ungdomsvården. Utskottet

konstaterar att regeringen har lämnat uppdrag till

Brottsförebyggande rådet, Socialstyrelsen och

Statens institutionsstyrelse att gemensamt följa upp

och utvärdera påföljdsreformen för unga

lagöverträdare som trädde i kraft den 1 januari

1999. I avvaktan på resultatet av uppföljningen bör

motionen avstyrkas.

Insatser för hemlösa

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, i avvaktan på slutbetänkandet

från Kommittén för hemlösa, avslå

motionsyrkanden om behovet av insatser för

hemlösa. Riksdagen bör också avslå ett

yrkande om förlängt förordnande för

kommittén.

Flera motioner tar upp behovet av insatser för

hemlösa. I motionerna Bo246 (v) yrkande 11, Bo243

(kd) yrkande 5, So501 (c) yrkande 3 och So435 (s)

berörs kommunernas ansvar och rätten till ett eget

boende enligt socialtjänstlagen. Vänsterpartiet

begär i motion Bo246 yrkande 1 att hemlösheten

regelbundet skall kartläggas och i yrkande 2

särskilda insatser för hemlösa kvinnor. I kd-

motionerna So357 yrkandena 1 och 2, So375 yrkandena

1-3, 5 och 6 samt Bo243 yrkande 8 begärs

tillkännagivanden om en rikskampanj för att utrota

hemlösheten, om handlingsplaner med åtgärdsprogram,

om spridning av goda exempel, om att uppvärdera

frivilligorganisationernas arbete samt om forskning.

Utskottet vill återigen framhålla att det är

angeläget med konkreta och omedelbara insatser för

att bistå de hemlösa och att slutmålet måste vara

att människor skall kunna få egna bostäder. Med

hjälp av stimulansmedlen under anslaget 18:3

Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa har det

tagits flera initiativ till utvecklingsprojekt som

sammantaget har givit värdefull kunskap om metoder

för att långsiktigt komma till rätta med

hemlösheten. Som nämnts tidigare föreslår regeringen

att 10 miljoner kronor per år anvisas till anslaget

under perioden 2001-2003. Kommittén för hemlösa

(dir. 1998:108) är i slutfasen av sitt arbete och

kommer att lämna sitt slutbetänkande i december

2001. Utskottet kan konstatera att de flesta frågor

som tas upp i motionerna omfattas av kommitténs

uppdrag. Enligt utskottets mening bör kommitténs

arbete inte föregripas. Motionerna avstyrks.

Utskottet kan inte ställa sig bakom kravet i kd-

motionen Bo243 yrkande 9 om att Kommittén för

hemlösa skall få förlängt förordnande efter 2001.

Motionen avstyrks.

Svenska socialarbetare i Köpenhamn

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden rörande

verksamheten med svenska socialarbetare i

Köpenhamn, i huvudsak med anledning av att

socialtjänsten inte är någon statlig

angelägenhet.

Flera motioner rör den numera nedlagda verksamheten

med svenska socialarbetare i Köpenhamn. Utskottet

betvivlar inte att verksamheten var till stor nytta

och stöd för svenskar från hela landet som av olika

anledningar hamnat i svårigheter vid vistelse i

Köpenhamn. Socialtjänsten är emellertid ett

kommunalt ansvar och inte någon statlig

angelägenhet. Huruvida vissa kommuner bör samarbeta

för att verksamheten skall kunna återupptas är

vidare enligt utskottets mening inte någon fråga för

riksdagen. Utskottet vill i sammanhanget också

erinra om det nyligen presenterade kommittéförslaget

om extra resurser i form av särskilt utbildad

personal till de utlandsmyndigheter som har många

konsulära biståndsärenden med social och psykiatrisk

problematik. Motionerna So231 (m), So309 (fp), So313

(kd), So458 (v) och So512 (s) avstyrks.

Övrig statlig verksamhet

Apoteket AB

Apoteksmonopolet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om att

konkurrensutsätta detaljhandeln med

läkemedel. Vidare bör riksdagen avslå ett

motionsyrkande med begäran om ändring av

Kungl. Maj:ts kungörelse (1970:738) om

läkemedelsförsörjningen vid

sjukvårdsinrättningarna samt ett

motionsyrkande om upphandling av läkemedel

m.m.

I budgetpropositionen anförs att Apoteket under 2000

omsatte 27,9 miljarder kronor, en ökning med 6,6 %

jämfört med föregående år. Försäljningen av

läkemedel mot recept ökade med 7,6 %.

Från 1980-talet fram t.o.m. 1996 har försäljningen

ökat konstant. Den minskade försäljningen 1997 var

en effekt av det nya systemet med läkemedelsförmånen

som trädde i kraft den 1 januari 1997. Ändringen i

läkemedelsförmånen ledde bl.a. till en hamstring av

läkemedel under senare delen av 1996, vilket

medförde en minskad försäljning under första

halvåret 1997. Under 1999 och 2000 har försäljningen

åter ökat.

Den största delen av kostnaderna för läkemedel på

recept inom ramen för läkemedelsförmånen betalas av

landstingen. För detta får de ett särskilt

statsbidrag. Ändringar i läkemedelsförmånen infördes

fr.o.m. den 1 juni 1999 efter beslut i riksdagen.

Vinstutdelningen till bolagets ägare var 100

miljoner kronor för verksamhetsåret 2000. Staten har

vid ordinarie bolagsstämma i Apoteket AB (publ) den

18 april 2001 uttalat att vinstutdelning till

bolagets ägare avseende verksamhetsåret 2001 bör,

under förutsättning att aktiebolagslagens

vinstutdelningsregler medger detta, uppgå till

omkring 100 miljoner kronor.

Regeringen avser att under 2002 se över

verksamhetsavtalet mellan staten och Apoteket AB med

anledning av de förändringar som inträder med

anledning av förslagen i den kommande propositionen

om vissa ändringar i läkemedelsförmånen och

landstingens ökande ansvar för kostnaderna för

läkemedel i öppen vård.

I motion So261 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen beslutar att avveckla apoteksmonopolet

(yrkande 10). Enligt motionärerna är det uppenbart

att konkurrens skulle leda till lägre kostnader.

Apoteksmonopolet bör därför avskaffas och ersättas

med en licensierad försäljning av läkemedel. Vidare

anförs att den svenska apotekstätheten är

oacceptabelt låg samt att internationella

erfarenheter visar att apotekstätheten ökar när

läkemedel säljs på en fri marknad. Även i motionerna

So3 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 17, So620 av

Chris Heister m.fl. (m) yrkande 8, So218 av

Margareta Cederfelt (m), So395 av Patrik Norinder

och Lars Elinderson (m) yrkande 2, So492 av Berit

Adolfsson och Anita Sidén (m), So566 av Alf Svensson

m.fl. (kd) yrkande 23, So530 av Mikael Oscarsson och

Annelie Enochson (kd) och So628 av Lars Leijonborg

m.fl. (fp) yrkande 16 begärs tillkännagivanden som

syftar till att upphäva apoteksmonopolet.

I motion So261 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas

att riksdagen upphäver 2 § Kungl. Maj:ts kungörelse

(1970:738) om läkemedelsförsörjningen vid

sjukvårdsinrättningarna (yrkande 9). Motionärerna

anför att bestämmelsen bör upphävas till förmån för

en lagtext som ger sjukvårdshuvudmännen möjlighet

att låta annan med farmaceutisk kompetens än de i

lagtexten nämnda aktörerna driva sjukhusapotek.

I motion So638 av Sven-Erik Österberg (s) begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om

behovet av att låta sjukvårdshuvudmännen upphandla

och distribuera läkemedel. Motionären anför att

nuvarande ordning med ensamrätt för Apoteksbolaget

att hantera läkemedlen måste förändras för att man

skall kunna minska läkemedelskostnaderna. Även

sjukvårdshuvudmännen bör få rätt att upphandla och

distribuera läkemedel till både sjukhus och kommunal

sjukvård.

Med anledning av proposition 1998/99:106 Vissa

ändringar i läkemedelsförmånen m.m. behandlade

socialutskottet bl.a. frågan om konkurrensutsättning

av läkemedelsdistributionen i betänkande

1998/99:SoU14 Vissa ändringar i läkemedelsförmånen

m.m. Utskottet gjorde bedömningen att det då inte

fanns skäl att förändra läkemedelsdistributionen

genom att konkurrensutsätta detaljhandeln. Utskottet

vidhöll i betänkandena 1999/2000:SoU1 och

2000/01:SoU1 denna inställning.

Utskottets ställningstagande

I ett flertal motioner framställs yrkanden om att

apoteksmonopolet bör avskaffas och att detaljhandeln

med läkemedel bör konkurrensutsättas. Utskottet har

vid upprepade tillfällen behandlat motioner med

samma krav. Utskottet vidhåller sin tidigare

inställning att det inte finns skäl att förändra

läkemedelsdistributionen genom att konkurrensutsätta

detaljhandeln med läkemedel. Motionerna So261 (m)

yrkande 10, So3 (m) yrkande 17, So620 (m) yrkande 8,

So218 (m), So395 (m) yrkande 2, So492 (m), So566

(kd) yrkande 23, So530 (kd) och So628 (fp) yrkande

16 avstyrks.

I motion So261 (m) yrkande 9 yrkas att 2 § Kungl.

Maj:ts kungörelse (1970:738) om

läkemedelsförsörjningen vid sjukvårdsinrättningarna

upphävs till förmån för en lagtext som ger

sjukvårdshuvudmännen möjlighet att låta annan med

farmaceutiskt kompetens än de i lagtexten nämnda

aktörerna driva sjukhusapotek. Utskottet anser

emellertid inte att det finns skäl att genomföra den

ändring som motionärerna föreslår. Motionsyrkandet

avstyrks.

I motion So638 (s) begärs ett tillkännagivande om

behovet av att låta sjukvårdshuvudmännen upphandla

och distribuera läkemedel. Av 2 § Kungl. Maj:ts

kungörelse (1970:738) om läkemedelsförsörjningen vid

sjukvårdsinrättningarna framgår att sjukhusapotek

får drivas av sjukvårdshuvudmännen själva. Vidare

framgår av 5 § lagen (1996:1152) om handel med

läkemedel m.m. att detaljhandel med läkemedel

avseende försäljning till bl.a. en sjukvårdshuvudman

får bedrivas av den som har tillstånd till

partihandel med läkemedel. Motionen får anses

tillgodosedd med det anförda och avstyrks.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i

avsnittet.

1. Översyn av tandvårdsförsäkringen (punkt 9)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina

Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 1. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So379 yrkandena 2-4 och avslår

motionerna 2001/02:So220, 2001/02:So226 yrkandena

1-3, 2001/02:So437, 2001/02:So440, 2001/02:So481,

2001/02:So493, 2001/02: So535, 2001/02:So561,

2001/02:So566 yrkande 24, 2001/02:So573, 2001/02:

So589, 2001/02:So600 yrkandena 1 och 2,

2001/02:So607 och 2001/02: So628 yrkande 15.

Ställningstagande

Vi förordar ett högkostnadsskydd som omfattar alla

oavsett ålder. Därför föreslår vi att kostnaderna

utöver en självrisk på 3 000 kr skall

subventioneras. Självrisken på 3 000 kr kombineras i

vårt förslag med en subventionsgrad på 60 % för

högre men fortfarande normala tandvårdskostnader.

Riktigt höga tandvårdskostnader, över 15 000 kr per

år, täcks med en subventionsgrad på 80 %. Det

innebär att de med störst behov av tandvård

garanteras rimliga kostnader för omfattande

behandlingar. Ett sådant system är enkelt,

överskådligt och rättvist.

Vidare anser vi att landstingens roll på

tandvårdsområdet måste renodlas. Den särställning

som landstinget har i förhållande till

privattandläkarna måste avvecklas och konkurrensen

ske på lika villkor. Med hänsyn till de nära

sambanden mellan olika sorters tandvård - gemensamma

kostnader och samordnad patientrekrytering - menar

vi att ansvaret för att finansiera tandvård åt de

särskilt utsatta grupper som har rätt till

uppsökande verksamhet bör tas över av staten. Det är

ett ansvar som i dagsläget ligger på landstinget. Vi

är övertygade om att ett statligt

finansieringsansvar skulle innebära en bättre

verksamhet samt en rättvisare konkurrens. Trots att

landstingen löpande erhåller statlig ersättning för

den uppsökande verksamheten når den uppsökande

verksamheten bara en mindre del av de människor den

riktar sig till. Landstingens särskilda ansvar på

tandvårdsområdet har enligt vår uppfattning sedan

länge i praktiken bara använts som ett svepskäl för

att subventionera den egna tandvården. Staten bör

således överta finansieringsansvaret för all

offentligt finansierad tandvård, utom i vissa

avgränsade fall där gränslinjen mellan sjuk- och

tandvård inte är helt klar och där verksamheten

skall regleras av hälso- och sjukvårdslagen.

Tandvårdslagen bör därför inte innehålla några

skrivningar om landstingens särskilda skyldigheter

eller ansvar på tandvårdsområdet. Tandvård som led i

en sjukdomsbehandling skall alltså liksom sjukvården

i övrigt vara en angelägenhet för

sjukvårdshuvudmännen. Avgiften för sådan behandling

bör vara densamma som för annan sjukvårdsbehandling.

Vad här anförs bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

2. Översyn av tandvårdsförsäkringen (punkt 9)

av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 2. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So566 yrkande 24 och avslår

motionerna 2001/02:So220, 2001/02:So226 yrkandena

1-3, 2001/02:So379 yrkandena 2-4, 2001/02:So437,

2001/02:So440, 2001/02: So481, 2001/02:So493,

2001/02:So535, 2001/02:So561, 2001/02:So573,

2001/02:So589, 2001/02:So600 yrkandena 1 och 2,

2001/02:So607 och 2001/02:So628 yrkande 15.

Ställningstagande

Patientavgifterna för tandvård har alltid varit

högre än inom den övriga vården. För enskilda som

har dåliga tänder har detta varit oerhört

betungande. Ofta är det dessutom flera i samma

familj som drabbas. Detta kan betyda att kostnaderna

blir svåra att klara. Människor kan av ekonomiska

skäl tvingas avstå från tandvårdsbehandling. Vi

anser därför att regeringen bör lägga fram förslag

till en förbättrad tandvårdsförsäkring som ingår i

den allmänna sjukförsäkringen. Vad här anförs bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

3. Översyn av tandvårdsförsäkringen (punkt 9)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 3. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So226 yrkandena 1-3 och avslår

motionerna 2001/02:So220, 2001/02:So379 yrkandena

2-4, 2001/02:So437, 2001/02:So440, 2001/02:So481,

2001/02:So493, 2001/02: So535, 2001/02:So561,

2001/02:So566 yrkande 24, 2001/02:So573, 2001/02:

So589, 2001/02:So600 yrkandena 1 och 2,

2001/02:So607 och 2001/02: So628 yrkande 15.

Ställningstagande

Jag anser att på sikt bör avgifterna för och

finansieringen av tandvård harmoniseras med hälso-

och sjukvårdens finansiering. Det finns i dagsläget

flera förslag till lösningar. En möjlighet är att

inkludera tandvården i hälso- och sjukvårdens

högkostnadsskydd. En annan möjlighet är att bygga

vidare på den nuvarande tandvårdsförsäkringen så att

högkostnadsskyddet i den förstärks. I nuläget bör

det nuvarande högkostnadsskyddet förstärkas för att

ge ett stöd till personer som är i behov av

omfattande tandvårdsbehov. Det är samtidigt

angeläget att belysa och analysera de ekonomiska,

organisatoriska och hälsorelaterade konsekvenserna

av att inkludera tandvården i hälso- och sjukvårdens

högkostnadsskydd.

Det nuvarande stödet till patienter med höga

kostnader för protetik och tandreglering är inte

tillräckligt. Vuxna bör få möjlighet till

regelbundna undersökningar, förebyggande åtgärder

och övrig hälsobevarande tandvård samt viss

infektions- och inflammationsbehandling till en

rimlig kostnad. Behandling av infektioner och

inflammationer bör ske på samma villkor som

behandling inom sjukvården, det vill säga med samma

avgift som sjukvården tillämpar. Vidare bör

provtagning inom tandvården kosta lika mycket som en

liknande provtagning inom sjukvården, dvs. rymmas

inom patientavgiften. Jag anser således att

regeringen som ett första steg bör återkomma med

förslag om att behandling av inflammationer,

infektioner samt provtagning skall kosta lika mycket

som en liknande behandling inom sjukvården.

Samhällets stöd till vuxentandvård skall syfta

främst till en bättre tandhälsa bland befolkningen,

så att vårdbehovet och därmed kostnaderna för

enskilda och samhället på sikt minskar. Stödet till

vårdtagare inom vården och omsorgen samt

förebyggande insatser för den övriga befolkningen

har förbättrats samtidigt som vissa mer omfattande

behandlingar har blivit dyrare. Patienter med höga

tandvårdskostnader måste få ett bättre skydd oavsett

ålder. Vad här anförs bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

4. Översyn av tandvårdsförsäkringen (punkt 9)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 4. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So628 yrkande 15 och avslår

motionerna 2001/02:So220, 2001/02:So226 yrkandena

1-3, 2001/02:So379 yrkandena 2-4, 2001/02:So437,

2001/02:So440, 2001/02: So481, 2001/02:So493,

2001/02:So535, 2001/02:So561, 2001/02:So566 yrkande

24, 2001/02:So573, 2001/02:So589, 2001/02:So600

yrkandena 1 och 2 och 2001/02:So607.

Ställningstagande

Enligt min uppfattning är den nuvarande

tandvårdspolitiken i många avseenden misslyckad. Ett

förbättrat högkostnadsskydd och en översyn av hela

tandvården behövs för att åstadkomma en rättvisare

tandvård. Jag anser att en plan behöver tas fram om

hur tandvården successivt skall inlemmas i

sjukförsäkringen och garantier lämnas för att ingen

skall behöva avstå från tandvård av ekonomiska skäl.

Vad här anförs bör ges regeringen till känna.

5. Tandvård för vissa grupper (punkt 10)

av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 5. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So566 yrkande 25 och avslår

motionerna 2001/02:So226 yrkandena 4 och 5,

2001/02:So495 yrkande 9 och 2001/02:So551.

Ställningstagande

Vi vill framhålla att forskare har kunnat klarlägga

ett antal samband mellan dålig munhälsa och olika

sjukdomar. Den som lider av tandlossning löper

större risk att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar

liksom av hjärnblödning och diabetes. Detta är ett

ytterligare bevis på att god munhälsa också kan

förebygga andra sjukdomar. Vad här anförs bör ges

regeringen till känna.

6. Tandvård för vissa grupper (punkt 10)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 6. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So226 yrkandena 4 och 5 och

avslår motionerna 2001/02:So495 yrkande 9,

2001/02:So551 och 2001/02:So566 yrkande 25.

Ställningstagande

Jag vill betona att insatser vad gäller förebyggande

tandvård bör utökas. Särskilda insatser bör göras

för att erbjuda barn med invandrarbakgrund och barn

i utsatta områden ofta återkommande tandvård.

Jag ser vidare med stor oro på utvecklingen mot

att många ungdomar som lämnat den fria barn- och

ungdomstandvården inte håller kontakt med

tandläkare. Riktade insatser krävs för att nå ökad

kunskap och ökat intresse hos ungdomar. I det

nuvarande tandvårdsstödet finns en speciell

ersättning för ungdomstandvård. I ett antal

landsting har man infört en gratis undersökning men

det finns även landsting som, trots den extra

ersättningen, tar en högre avgift för ungdomar än

för vuxna. Den nationella ersättningen kommer därmed

inte ungdomarna till del. Syftet med ersättningen -

att den skulle användas för uppsökande verksamhet -

har inte nåtts. Det finns anledning att prova nya

modeller för tandvårdssubventionen till ungdomar.

Jag anser att regeringen bör återkomma med förslag

om riktade insatser till ungdomar samt en ökning av

grundbeloppet. Vad här anförs bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

7. Tandvård för vissa grupper (punkt 10)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 7. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So495 yrkande 9 och avslår

motionerna 2001/02:So226 yrkandena 4 och 5,

2001/02:So551 och 2001/02:So566 yrkande 25.

Ställningstagande

Svenska barns tänder blir allt bättre. Tandhälsan

har förbättrats för både barn och ungdomar.

Emellertid finns det stora geografiska skillnader i

förekomsten av karies. Sämst tänder har i allmänhet

barn i storstäderna. Med anledning av detta bör en

utredning se över de bakgrundsfaktorer som kan

finnas till de regionala skillnaderna i barns

tandhälsa. I och med att barns tandhälsa inte

behandlas i den pågående tandvårdsutredningen anser

vi att detta bör genomföras snarast, också för att

få vetskap om det framtida tandvårdsbehovet. En

möjlig väg att genomföra detta är att ge ett

tilläggsdirektiv till den pågående utredningen om

bland annat bakgrundsfaktorer till regionala

skillnader i barns tandhälsa. Vad här anförs bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

8. Tandvård som led i en sjukdomsbehandling

(punkt 11)

av Rolf Olsson (v) och Lena Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 8. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So344 yrkande 1 och avslår

motionerna 2001/02:So344 yrkande 2 och 2001/02:So583

yrkande 5.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning är det anmärkningsvärt när en

läkare med specialistkompetens i samarbete med en

tandläkare gjort bedömningen att byte av

tandfyllningar behöver göras så skall detta

ytterligare förhandsprövas av landstinget. Vi anser

att man bör utgå från att den remitterande läkaren

och tandläkaren har tillräcklig kompetens. Vi

föreslår därför att den förhandsprövning som gäller

vid försäkringskassorna även skall gälla vid

tandsaneringar. Där finns en besvärsrätt som ger

ökad rättssäkerhet. Enligt vår uppfattning framgår

det inte klart av direktiven till utredningen

Tandvårdsöversyn 2000 att denna fråga kommer att

behandlas inom ramen för utredningsarbetet. Vad här

anförs bör ges regeringen till känna.

9. Biverkningsregister (punkt 12)

av Rolf Olsson (v) och Lena Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 9. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So526 och avslår motionerna

2001/02:So583 yrkande 4 och 2001/02:So636 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi vill betona att det ur folkhälsosynpunkt är viktigt att

amalgam och andra tandlagningsmaterial inte tappas

bort när det gäller miljö och kemikalier. Ansvaret

för medicintekniska produkter har flyttats från

Socialstyrelsen till Läkemedelsverket. Det finns en

viss oklarhet om det frivilliga

biverkningsregistret, som nu ligger i Umeå, kommer

att återfinnas på Läkemedelsverket.

Vi anser att det är mycket viktigt med ett

biverkningsregister för dentalmaterial. Förutom att

det är angeläget att uppmärksamma nya dentalmaterial

så behövs uppföljningar om amalgamanvändningen

utifrån de diskussioner som pågår om farlighet

kontra ofarlighet.

Vi anser att biverkningsregistret skall vara

obligatoriskt mot bakgrund av att det nuvarande

frivilliga registret inte fungerat fullt ut.

Problemen kan kopplas till frivilligheten. Vad här

anförs bör ges regeringen till känna.

10. Biverkningsregister (punkt 12)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 10. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So583 yrkande 4 och avslår

motionerna 2001/02:So526 och 2001/02:So636 yrkande

4.

Ställningstagande

Från och med detta år har Läkemedelsverket ansvaret

för medicintekniska produkter, dit dentalmaterialen

hänförs. Biverkningar av medicintekniska produkter

skall anmälas till tillverkaren och skall skickas

till Läkemedelsverket. Hur man skall göra med

biverkningar från sådana material som patienten

burit i munnen en längre tid och där man inte känner

till tillverkaren framgår inte. Jag menar att sådana

biverkningar borde anmälas direkt till

Läkemedelsverket. Vad här anförts bör ges regeringen

till känna.

11. Biverkningsregister (punkt 12)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 12

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 11. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So636 yrkande 4 och avslår

motionerna 2001/02:So526 och 2001/02:So583 yrkande

4.

Ställningstagande

Enligt min uppfattning har

biverkningsregistreringen för dentalmaterial

hittills inte fungerat. Nu flyttas ansvaret till

Läkemedelsverket, men biverkningar skall anmälas

till respektive tillverkare av dentalmaterial.

Läkemedelsverket får bara en kopia. Detta system

kommer inte att ge den information som behövs för

att följa utvecklingen av biverkningar. Varken

patienter eller läkare känner till vem som

tillverkat de olika materialen och när det gäller

material som patienten haft i munnen en tid kanske

inget företag finns att anmäla biverkningarna till.

Ingen instans har uppdraget att följa utvecklingen

av den vetenskapliga litteraturen om hälsoeffekter

av dentalmaterial. Möjligheten att ge

Metallbiologiskt Centrum resurser för att bygga upp

en databas med vetenskapliga publikationer om

hälsoeffekter av olika dentalmaterial bör ses över.

Vad här anförs bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

12. Förbud mot amalgam (punkt 13)

av Rolf Olsson (v) och Lena Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 12. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So344 yrkandena 4-5 och avslår

motionerna 2001/02:So225 yrkande 1, 2001/02:So226

yrkande 8, 2001/02:So483, 2001/02:So516,

2001/02:So583 yrkandena 6 och 7 och 2001/02:So636

yrkandena 1-3.

Ställningstagande

Vi anser att en målsättning måste vara att

kvicksilverhaltigt tandvårdsmaterial avvecklas. Det

nu existerande EU-direktivet om medicinsk-tekniska

produkter skapar i nuläget hinder för en sådan

avveckling. Regeringen har aviserat att man

undersöker möjligheten att förbjuda amalgam av

miljöskäl. Riksdagens miljö- och jordbruksutskott

har uttalat att man förutsätter att det arbetet

skall vara slutfört senast 2003. Vi delar denna

uppfattning. Vidare träffades i mars 1995 en

överenskommelse mellan Socialdepartementet och

Landstingsförbundet som innebär att amalgam i

princip inte skall användas som

tandfyllningsmaterial på barn och unga. Undantag får

ske när nyttan för den enskilda bedöms vara

motiverad för ett avsteg från den principen. Enligt

uppgift har emellertid i Västra Götalandsregionen

fler än 700 barn behandlats med amalgam trots att

det i princip är förbjudet. Det har oftast handlat

om utvecklingsstörda barn eller barn med mycket svår

tandläkarskräck. Vi anser att detta förfarande inte

är acceptabelt då det berör redan utsatta barn. Vi

anser att undantag inte skall få göras från förbudet

mot amalgam som tandfyllningsmaterial på barn och

unga. Vad här anförs bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

13. Förbud mot amalgam (punkt 13)

av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 13. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2001/02:So225 yrkande 1 och

2001/02:So483 och avslår motionerna 2001/02:So226

yrkande 8, 2001/02:So344 yrkandena 4 och 5,

2001/02:So516, 2001/02:So583 yrkandena 6 och 7 och

2001/02:So636 yrkandena 1-3.

Ställningstagande

Kvicksilver är ett av de giftigaste ämnen vi känner

till. Ett stort antal forskningsrapporter har visat

på kvicksilvrets skadeverkningar. Många människor

har egna erfarenheter av att ha blivit sjuka av sina

amalgamplomber. Det är dock fortfarande inte

förbjudet att laga tänder med amalgam. Gravida och

ammande kvinnor ges rådet att inte äta viss fisk som

innehåller kvicksilver, men de kan fortfarande få

sina tänder lagade med amalgam. Läckande kvicksilver

kan gå över i moderkaka och bröstmjölk till

fostret/barnet och påverka dess känsliga nervsystem.

Tandläkarna förordar inte amalgamalternativet till

kvinnor i fertil ålder. Det är ovanligt i dag att

gravida kvinnor ges amalgamfyllningar.

Vi anser vidare att riksdagen bör uppdra åt

regeringen att snarast vidta åtgärder så att

riksdagsbeslutet från 1994 om avveckling av amalgam

som tandfyllningsmaterial inom barn- och

ungdomstandvården efterlevs. Vad här anförs bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

14. Förbud mot amalgam (punkt 13)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 13

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 14. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So226 yrkande 8, bifaller

delvis motion 2001/02:So583 yrkandena 6 och 7 och

avslår motionerna 2001/02:So225 yrkande 1,

2001/02:So344 yrkandena 4 och 5, 2001/02:So483,

2001/02:So516 och 2001/02:So636 yrkandena 1-3.

Ställningstagande

Frågan om hur kvicksilver från amalgam påverkar en

människas totala hälsotillstånd har länge

diskuterats. Många människor uppger att de mår

dåligt av amalgamet. Jag anser att ett amalgamförbud

skall genomföras så snart som möjligt. Detta är

särskilt angeläget vad beträffar barn. Även arbetet

inom EU för att nå ett amalgamförbud måste

påskyndas. Likaså måste forskningen inom området

intensifieras. Vad här anförs bör ges regeringen

till känna.

15. Förbud mot amalgam (punkt 13)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 13

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 15. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So636 yrkandena 1-3 och avslår

motionerna 2001/02:So225 yrkande 1, 2001/02:So226

yrkande 8, 2001/02: So344 yrkandena 4 och 5,

2001/02:So483, 2001/02:So516 och 2001/02: So583

yrkandena 6 och 7.

Ställningstagande

Jag anser att amalgam bör avvecklas av både miljö-

och hälsoskäl. Sverige måste våga utmana EU-systemet

redan nu. Endast då kan vi få ett korrekt svar på om

det finns möjlighet att förbjuda amalgam eller inte.

Genom att anmäla ett nationellt förbud kan Sverige

också driva på om ett EU-förbud mot amalgam.

Enligt en nyligen avlämnad rapport sätts amalgam

in i tänderna på barn som kan vara svåra att

behandla, med argumentet att det går fortare och

håller längre. Fler än 700 barn i Västra

Götalandsregionen har fått sina tänder lagade med

amalgam. Det är orimligt att dessa barn skall

utsättas för risken med amalgamfyllningar. Att det

går fortare och håller längre borde inte vara ett

godtagbart argument för dessa barn när det inte

anses rimligt för andra barn. Risken för

biverkningar är naturligtvis lika stor. Jag vill

också påpeka att det finns andra alternativa

lagningsmaterial. Tillämpningen skiljer sig åt

mellan olika län och regioner, så att vissa har ett

generellt förbud som gäller alla barn. Jag anser att

Socialdepartementet omedelbart måste inleda en

diskussion med Landstingsförbundet i syfte att få

igenom ett generellt förbud mot att använda amalgam

även på barn som kan vara svårbehandlade. Vad här

anförs bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

16. Amalgams effekter på hälsan (punkt 15)

av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 16. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So225 yrkandena 2 och 3 och

2001/02:So612 yrkande 10 samt avslår motionerna

2001/02:So562, 2001/02:So583 yrkandena 1 och 2 och

2001/02:So636 yrkande 8.

Ställningstagande

Sedan 1995 är det inte längre tillåtet att laga

barns tänder med amalgam. Det finns dock undantag

för barn som är svåra att behandla. De alternativa

materialen som plast, guld, porslin med flera, kan

vålla problem av praktiska skäl, t.ex. om patienten

inte kan sitta still under behandlingen. Det kan

handla om barn med funktionshinder, tandläkarskräck

eller barn med upplevda trauman i annan kultur.

Undantaget har tillkommit på begäran av tandläkarna.

Nedsövning av patienten innebär också risker. Vi

anser därför att en uppföljning bör göras av hälsan

hos barn i relation till silveramalgamfyllningar.

Likaså vill vi betona att det arbete som pågår i

Regeringskansliet starkt bör baseras på hälsoskäl

och den oro som många människor känner. Vad här

anförs bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

17. Amalgams effekter på hälsan (punkt 15)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 15

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 17. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So636 yrkande 8 och avslår

motionerna 2001/02:So225 yrkandena 2 och 3,

2001/02:So562, 2001/02:So583 yrkandena 1 och 2 och

2001/02:So612 yrkande 10.

Ställningstagande

Enligt redan tagna beslut i riksdagen har patienter

med sjukdom orsakad av amalgam rätt till kostnadsfri

tandvård. Mycket tyder på att denna rättighet inte

omsatts i praktiska möjligheter för dessa patienter.

En av orsakerna kan vara att tandvård och

sjukdomsdiagnoser faller inom två olika grupper inom

sjukvården, tandläkare respektive läkare. Denna

svårighet kan vara svår att komma tillrätta med. Men

svårigheten får naturligtvis inte tas som skäl till

att en relativt stor grupp patienter inte får den

vård de behöver. Tusentals människor får i dag ingen

hjälp. Endast omkring 200 personer har fått hjälp

med fullständig amalgamsanering under 1999.

Jag anser att frågan om i vilken utsträckning vård

av amalgamskadade verkställs, vilka eventuella

hinder som föreligger som försvårar tillgången till

behandling och hur dessa i så fall skall överbryggas

bör utredas i särskild ordning och med skyndsamhet

med tanke på det lidande som orsakas i drabbade

patientgrupper. Vad här anförs bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

18. Tandläkarnas verksamhet (punkt 16)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina

Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 18. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So379 yrkande 1 och bifaller

delvis motion 2001/02:So226 yrkandena 6 och 7.

Ställningstagande

Vi kan konstatera att varken offentlig eller privat tandvård

expanderar för närvarande. Däremot har

folktandvården under 1990-talet minskat långsammare

än privattandvården. Folktandvårdens andel av

patienterna varierar kraftigt mellan olika delar av

landet. På många håll är man fortfarande helt

dominerande, och på de flesta håll driver man

mottagningar som är större än de privata

vårdgivarnas. Denna utveckling är något förvånande

men framstår ändå som naturlig mot bakgrund av att

folktandvården har lättare att - med hjälp av

skattemedel - upprätthålla verksamheten i tider av

dålig lönsamhet. I praktiken förekommer fortfarande

kraftiga subventioner till folktandvården.

Subventionerna snedvrider konkurrensen och håller

tillbaka privattandvårdens möjligheter att verka och

utvecklas. Ett stort problem för privattandläkarna

är de skillnader i mervärdesskattehänseende som

gäller i förhållande till folktandvården. De

nuvarande reglerna gynnar systematiskt offentlig

tandvård och snedvrider därigenom konkurrensen.

Behovet av förbättrad konkurrens och lägre priser

inom tandvården understryker betydelsen av att

möjligheterna att driva och etablera verksamhet som

privatpraktiker förbättras. Vi beklagar att dessa

problem ännu inte har fått en tillfredsställande

lösning.

Vidare vill vi erinra om att riksdagen våren 2001

beslöt att regeringen snarast borde återkomma med

förslag innebärande att åldersgränsen för erhållande

av bl.a. tandvårdsersättning avskaffas. Mot bakgrund

av riksdagens beslut är det anmärkningsvärt att

regeringen ännu inte aviserat ett sådant förslag.

Tvångspensioneringarna fortsätter. Vad här anförs

bör ges regeringen till känna.

19. Tandläkarnas verksamhet (punkt 16)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 16

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 19. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So226 yrkandena 6 och 7 och

bifaller delvis motion 2001/02:So379 yrkande 1.

Ställningstagande

Enligt min uppfattning innebär ökad mångfald bland vårdgivare

samt ökad konkurrens stora välfärdsvinster.

Alternativ till de offentliga vårdgivarna är viktiga

inte bara för att få resurserna att räcka längre

utan också för att säkra valfrihet åt patienterna.

Jag vill särskilt påtala att det är av största vikt

att rätta till den obalans i konkurrens som råder

mellan offentlig och privat tandvård på grund av

mervärdesskattereglerna. En första åtgärd är att

ställa krav om särredovisning för folktandvårdens

verksamhet.

Jag vill också peka på att personalförsörjningen

för framtidens tandvård måste säkras. Många

tandläkare flyttar från Sverige och startar

verksamhet i bl.a. Norge och England. Detta är

särskilt påtagligt för svensk landsbygd, där man

redan har stora svårigheter att rekrytera

tandläkare. För att stoppa denna ström av

utflyttande tandläkare, måste tandläkaryrket

uppvärderas. Vidare saknar Sverige i dag en

framtidsinriktad tandsköterskeutbildning. Detta bör

ses över så att framtidens tandvård tryggas. Jag

vill också erinra om det tillkännagivande som

riksdagen gjorde våren 2001 om att regeringen skall

redovisa förslag som innebär att åldersgränsen för

att erhålla tandvårdsersättning avskaffas. Jag anser

vidare att regeringen bör ges i uppdrag att

tillsammans med berörda parter presentera ett

åtgärdsprogram för att långsiktigt säkra

personalförsörjningen vad gäller tandläkare och

tandhygienister. Vad här anförs bör ges regeringen

till känna.

20. Nyandlighet (punkt 18)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 18

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 20. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So634 yrkandena 17 och 18,

bifaller delvis motionerna 2001/02:So514 yrkande 2

och 2001/02: So587 och avslår motion 2001/02:So514

yrkande 1.

Ställningstagande

Barn som växer upp i nyandliga rörelser har uppmärksammats i

den av regeringen 1996 tillsatta Utredningen om

samhällets stöd till människor som av särskilda skäl

befinner sig i psykiska kristillstånd. Utredningen

har presenterat sina förslag i betänkandet I God Tro

Samhället och nyandligheten (SOU 1998:113).

Utredningen konstaterade att det saknas kunskap

och forskning om barns situation i mer eller mindre

slutna rörelser. Mot den bakgrunden föreslår

utredningen såväl kort- som långsiktiga

forskningsinsatser om barns situation i slutna

samfund. Jag instämmer i den bedömningen.

Utredningen konstaterade vidare att bristen på

kunskap och erfarenhet av att möta barn från

nyandliga rörelser ställer många personalkategorier

inför svårbemästrade situationer. Utredningen

föreslog därför att råd och anvisningar skall

utarbetas till olika personalkategorier inom skola,

barnomsorg, socialtjänst och sjukvård. Av samma

anledning bör kursplaner för lärar-, förskollärar-

och socionomutbildningar innefatta frågor om

religiösa minoriteter, liksom fortbildningar om

kulturmöten som anordnas av kommunerna. Dessutom bör

socialtjänsten skaffa sig kunskaper om de rörelser

som t.ex. förespråkar barnaga och andra aktiviteter

som strider mot de lagar och regler som finns inom

socialtjänstens område. Jag anser att dessa förslag

bör genomföras. Vad här anförs bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

21. Tatuering och piercing (punkt 19)

av Rolf Olsson (v) och Lena Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 21. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2001/02:So475 och 2001/02:So515.

Ställningstagande

I Socialstyrelsens allmänna råd 1995:3 anges att

piercing och tatuering av minderåriga inte bör ske

utan föräldrars medgivande. Det finns dock ingen

lagstadgad skyldighet att inhämta samtycke. Den

tillsyn som finns föreskriven vad gäller tatuering

och piercingverksamhet är att Socialstyrelsen har

tillsynsansvaret vad gäller utrustning, bl.a.

smittrening och hygien, i samband med behandling.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden har tillsyn över

lokalerna och övriga hygienfrågor. Det finns i

övrigt inga lagstadgade regler om utbildning eller

krav på särskild kompetens. Vad gäller utrustning

finns det heller inga krav på vad som anses vara

"godkända" verktyg för piercing och tatuering.

Utifrån den ökning av piercing och tatuering som

kunnat iakttas, inte minst bland unga och i känsliga

kroppsdelar, och de skador som rapporterats får det

anses som motiverat med en skärpning och reglering

av utövandet när det gäller tatuering och piercing.

Vi föreslår därför att det fastställs krav på

tillstånd liksom krav på kompetens hos utövaren samt

regler för hur lokalen skall vara beskaffad. Det bör

även lagstiftas så att det ej blir tillåtet att

utföra piercing eller tatuering på minderåriga utan

att godkännande lämnats av vårdnadshavare. Slutligen

anser vi att Socialstyrelsen bör utöva tillsyn över

verksamheten. Vad här anförs bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

22. Högkostnadsskydd (punkt 20)

av Chatrine Pålsson (kd), Lars Gustafsson (kd)

och Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 22. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2001/02:So489 och 2001/02:So566

yrkande 26 och bifaller delvis motion 2001/02:So388.

Ställningstagande

Högkostnadsskydd är ofta föremål för diskussion och

förändring. Vi anser emellertid att ett helhetsgrepp

bör tas i frågan. Även det prioriteringsbeslut som

fattats av riksdagen bör vägas in i diskussionen

eftersom ett gemensamt högkostnadsskydd kan ge lägre

kostnader för huvudmännen. Vi vill bl.a. peka på att

all rehabilitering inte ingår i högkostnadsskyddet.

Inte heller ingår alla hjälpmedel. Tandvård är

ytterligare ett exempel på ett område som inte

omfattas av högkostnadsskyddet. När det gäller

frågan om fotsjukvård omfattas av högkostnadsskyddet

finns stora regionala skillnader.

Enligt vår uppfattning är det tydligt att reglerna

för högkostnadsskyddet behöver ses över. Utredningen

bör se över regionala skillnader, vilka grupper av

patienter som hamnar utanför skyddet, vilka nya

behandlingar och åtgärder som är kopplade till