Bet. 2001/02:SOU10

Socialutskottets betänkande

2001/02:SOU10

De nya läkemedelsförmånerna

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition

2001/02:63 De nya läkemedelsförmånerna samt 58

motionsyrkanden som väckts med anledning av

propositionen. I betänkandet behandlas också 33

motionsyrkanden om olika läkemedelsfrågor från den

allmänna motionstiden 2001.

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag

till lag om läkemedelsförmåner m.m. Lagförslaget

innebär att en ny ordning införs för det offentliga

subventionssystemet rörande läkemedel samt att en ny

självständig nämndmyndighet –

Läkemedelsförmånsnämnden – inrättas med uppgift att

ansvara för beslut rörande subventionering och

prisreglering i fråga om läkemedel och andra varor

som ingår i läkemedelsförmånerna.

Läkemedel föreslås endast kunna ingå i

läkemedelsförmånen om de uppfyller vissa kriterier

som anges i lagen. Utskottet anser i likhet med

regeringen att en av förutsättningarna för att ett

förskrivet läkemedel skall omfattas av

läkemedelsförmånerna är att receptet är försett med

information som identifierar den arbetsplats som

receptutfärdaren tjänstgör vid (arbetsplatskod).

Utskottet tillstyrker vidare regeringens förslag

om att ett läkemedel som skall lämnas ut mot recept

skall bytas ut mot det billigaste utbytbara

läkemedel som finns tillgängligt på det enskilda

apoteket. Receptutfärdaren kan på receptet motsätta

sig utbyte, dock endast av medicinska skäl.

Läkemedlet får inte heller bytas ut om patienten

betalar mellanskillnaden i pris mellan det

förskrivna läkemedlet och ett billigare utbytbart

läkemedel.

Även i övrigt tillstyrker utskottet propositionens

lagförslag och avstyrker motionerna. Lagarna

föreslås träda i kraft den 1 oktober 2002.

I betänkandet finns 36 reservationer och 5

särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Ett förbättrat högkostnadsskydd

Riksdagen antar 4 § första och andra styckena

och 5 § i regeringens förslag till lag om

läkemedelsförmåner m.m. Riksdagen avslår därmed

motion 2001/02:So19 yrkande 15.

Reservation 1 (m)

2. Läkemedelskostnader och

samhällsekonomiska konsekvenser

Riksdagen avslår motion 2001/02:So433.

Reservation 2 (kd)

3. Ett samlat högkostnadsskydd

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So17

yrkande 6, 2001/02:So22 yrkande 3 och

2001/02:So23 yrkande 11.

Reservation 3 (kd, c, fp)

4. Gratis medicin till vissa patienter

Riksdagen avslår motion 2001/02:So553.

5. Inrättande av en nämndmyndighet för

prövning av subventionerings- och

prisregleringsfrågor

Riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om

inrättande av en ny myndighet samt dess

huvudsakliga uppgifter enligt avsnitt 5.2.1 i

propositionen. Riksdagen avslår därmed motionerna

2001/02:So18 yrkandena 1–3 och 2001/02:So19

yrkandena 1, 2 och 18.

Reservation 4 (m)

6. Särskild prövning rörande subvention

Riksdagen antar 7 och 10 §§ i regeringens

förslag till lag om läkemedelsförmåner m.m.

Riksdagen avslår därmed motion 2001/02:So19

yrkande 3.

7. Diagnosstyrd subvention

Riksdagen antar 11 § i regeringens förslag till

lag om läkemedelsförmåner m.m. Riksdagen avslår

därmed motion 2001/02:So19 yrkande 4.

8. Subvention av läkemedel vid

förskrivningstillfället

Riksdagen avslår motion 2001/02:So19 yrkande

10.

9. Generika och parallellimport

Riksdagen avslår motion 2001/02:So19 yrkande

16.

Reservation 5 (m)

10. Läkemedelskommittéerna m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So17

yrkande 1 och 2001/02:So23 yrkande 1.

11. Läkemedelsförmånsnämndens

sammansättning

Riksdagen avslår motion 2001/02:So23 yrkande 2.

Reservation 6 (kd)

12. Kriterier för subvention av läkemedel

Riksdagen antar 8 och 15 §§ i regeringens

förslag till lag om läkemedelsförmåner m.m.

Riksdagen avslår därmed motionerna 2001/02:So23

yrkande 3 och 2001/02:So484.

Reservation 7 (kd)

13. Arbetsplatskod

Riksdagen antar 6 § i regeringens förslag till

lag om läkemedelsförmåner m.m. Riksdagen avslår

därmed motionerna 2001/02:So17 yrkande 9,

2001/02:So19 yrkandena 5 och 9, 2001/02:So20 i

denna del, 2001/02: So21 yrkandena 1 och 2,

2001/02:So22 yrkande 2 och 2001/02:So23 yrkande

6.

Reservation 8 (m, kd, c, fp)

14. Utbyte av läkemedel på apotek

Riksdagen antar 21 § i regeringens förslag till

lag om läkemedelsförmåner m.m. Riksdagen avslår

därmed motionerna 2001/02:So19 yrkande 6,

2001/02:So21 yrkande 4 och 2001/02:So23 yrkande

4.

Reservation 9 (m)

Reservation 10 (kd)

15. Formerna för generiskt utbyte

Riksdagen avslår motion 2001/02:So570.

16. Ansvarsfrågan vid utbyte

Riksdagen avslår motion 2001/02:So23 yrkande 5.

Reservation 11 (kd)

17. Receptfria läkemedel

Riksdagen antar 17 § regeringens förslag till

lag om läkemedelsförmåner m.m. Riksdagen avslår

därmed motion 2001/02:So19 yrkande 7.

Reservation 12 (m, kd, c)

18. Elektroniskt förskrivarstöd

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So19

yrkande 11, 2001/02:So21 yrkande 3, 2001/02:So22

yrkande 4, 2001/02:So23 yrkande 10 och

2001/02:So354 yrkandena 1 och 4.

Reservation 13 (m)

Reservation 14 (kd)

Reservation 15 (fp)

19. Utbildningsfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So17

yrkandena 2 och 5, 2001/02:So19 yrkande 12,

2001/02:So22 yrkande 5, 2001/02:So354 yrkandena 2

och 3, 2001/02:So397 yrkande 4 i denna del och

2001/02: So572.

Reservation 16 (m)

Reservation 17 (c)

Reservation 18 (fp)

20. Startförpackningar

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So19

yrkande 13 och 2001/02:So558.

Reservation 19 (m, kd, c, fp)

21. Viss ersättning för obrutna

förpackningar

Riksdagen avslår motion 2001/02:So23 yrkande 8.

Reservation 20 (kd)

22. Läkemedelsförsörjning i särskilda

boendeformer för äldre och i hemsjukvård

Riksdagen antar 4 § tredje stycket i

regeringens förslag till lag om

läkemedelsförmåner m.m. och förslaget till lag om

ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

Riksdagen avslår därmed motionerna 2001/02: So17

yrkande 7, 2001/02:So19 yrkande 14 och

2001/02:So20 i denna del.

Reservation 21 (m)

Reservation 22 (kd, c, fp)

23. Läkemedelsgenomgångar

Riksdagen avslår motion 2001/02:So23 yrkande 7.

Reservation 23 (kd)

24. Forskning

Riksdagen avslår motion 2001/02:So22 yrkande 6.

Reservation 24 (fp)

25. Läkemedelsreklam

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So264

yrkande 7 och 2001/02: So397 yrkande 4 i denna

del.

26. Konkurrensutsättning av handeln med

läkemedel

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So17

yrkande 10, 2001/02:So18 yrkandena 4 och 5,

2001/02:So19 yrkandena 8 och 17 och 2001/02:So22

yrkande 7.

Reservation 25 (m, kd, c, fp)

27. Dosdispensering

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So18

yrkande 6, 2001/02:So22 yrkande 8 och

2001/02:So23 yrkande 9.

Reservation 26 (m, kd, c, fp)

28. Uppföljningsfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So17

yrkande 3, 2001/02:So22 yrkande 1, 2001/02:So284

och 2001/02:So397 yrkande 2.

Reservation 27 (c)

Reservation 28 (fp)

29. Läkemedel och miljön

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So17

yrkande 8, 2001/02:So426 yrkandena 2 och 3 och

2001/02:MJ291 yrkande 3.

Reservation 29 (c)

30. Kvicksilver som konserveringsmedel

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So426

yrkande 1 och 2001/02: So636 yrkande 5.

Reservation 30 (mp)

31. Jämställdhetsaspekter m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So17

yrkande 4, 2001/02:So264 yrkande 6, 2001/02:So331

yrkande 3, 2001/02:So369 yrkandena 3 och 4,

2001/02:So397 yrkande 1, 2001/02:So414 yrkandena

2 och 3, 2001/02:So523, 2001/02:Ub428 yrkande 5

och 2001/02:A212 yrkande 8.

Reservation 31 (v)

Reservation 32 (kd)

Reservation 33 (c)

Reservation 34 (mp)

32. Översyn av läkemedelslagen

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So395

yrkande 1 och 2001/02: So431.

33. Biverkningsrapportering

Riksdagen avslår motion 2001/02:So397 yrkande

3.

Reservation 35 (v)

34. Leverans av läkemedel

Riksdagen avslår motion 2001/02:So521.

35. 3 och 4 §§ förslaget till lag om

ändring i lagen (1996:1156) om

receptregister

Riksdagen antar 3 och 4 §§ förslaget till lag

om ändring i lagen (1996:1156) om receptregister

med den ändringen att lagrummen ges den lydelse

som framgår av Utskottets lagförslag, se bilaga

3.

Reservation 36 (m, kd, c, fp) – villk.

36. Lagförslagen i övrigt

Riksdagen antar regeringens förslag till

a) lag om läkemedelsförmåner m.m.,

b)

c) lag om ändring i lagen (1996:1156) om

receptregister,

d)

e) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

f)

g) lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring

h)

i den mån lagförslagen inte omfattas av vad

utskottet föreslagit ovan.

Stockholm den 14 mars 2002

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid

Burman (v), Chris Heister (m), Susanne Eberstein

(s), Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Conny

Öhman (s), Lars U Granberg (s), Rolf Olsson (v),

Lars Gustafsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m),

Kenneth Johansson (c), Kerstin Heinemann (fp),

Catherine Persson (s), Lars Elinderson (m), Kent

Härstedt (s), Marina Pettersson (s) och Marianne

Samuelsson (mp).

2001/02

SoU10

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Utskottet uppvaktades den 19 februari 2002 av

Föreningen för Generiska Läkemedel och Medeca Pharma

AB, den 21 februari 2002 av Sveriges Läkarförbund,

Sveriges Pensionärsförbund, Samfundet Äldre Läkare

och Läkemedelsindustriföreningen och den 7 mars 2002

av Tamro AB, Kronans Droghandel AB och Apoteket AB.

Den 21 februari 2002 lämnade vidare Konkurrensverket

information till utskottet.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås införandet av en lag om

läkemedelsförmåner m.m. Genom lagen upphävs lagen om

det hittillsvarande högkostnadsskyddet vid köp av

läkemedel m.m. Den föreslagna lagen om

läkemedelsförmåner m.m. innebär att en ny ordning

införs för det offentliga subventionssystemet

rörande läkemedel. Läkemedelsförmånerna skall

fortsatt vara statligt reglerade och därmed lika för

alla i hela landet. Den nuvarande ordningen med en i

väsentliga avseenden automatisk subventionering av

receptbelagda läkemedel som åsatts ett

försäljningspris i särskild ordning skall dock

enligt förslaget överges. En ny självständig

nämndmyndighet med bred kompetens –

Läkemedelsförmånsnämnden – föreslås bli inrättad med

uppgift att ansvara för beslut rörande

subventionering och prisreglering i fråga om

läkemedel och andra varor som ingår i

läkemedelsförmånerna. I prisregleringsdelen övertar

nämnden i huvudsak de uppgifter som

Riksförsäkringsverket har i dag.

Läkemedel föreslås endast kunna ingå i

läkemedelsförmånerna om de uppfyller vissa kriterier

som anges i lagen. Grundläggande utgångspunkter är i

detta sammanhang de mål för hälso- och sjukvården

som anges i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),

nämligen människovärdesprincipen och behovs-

solidaritetsprincipen. I ljuset av dessa

utgångspunkter skall Läkemedelsförmånsnämnden pröva

om läkemedel uppfyller det kriterium avseende

kostnadseffektivitet som anges i lagen om

läkemedelsförmåner m.m. Vidare uppställs ett

kriterium avseende marginalnytta. En ytterligare

förutsättning för att ett läkemedel skall ingå i

förmånerna är att receptet är försett med uppgift

som identifierar den arbetsplats som

receptutfärdaren tjänstgör vid (arbetsplatskod).

Nämnden föreslås även få i uppgift att gå igenom

det befintliga läkemedelssortimentet och kan därvid

på eget initiativ besluta att ett läkemedel eller en

annan vara som ingår i läkemedelsförmånerna inte

längre skall ingå i förmånerna.

I propositionen föreslås också en bestämmelse som

innebär att ett läkemedel som skall lämnas ut mot

recept skall bytas ut mot det billigaste utbytbara

läkemedel som finns tillgängligt på det enskilda

apoteket. Receptutfärdaren kan på receptet motsätta

sig utbyte, dock endast av medicinska skäl.

Läkemedlet får inte heller bytas ut om patienten

betalar mellanskillnaden i pris mellan det

förskrivna läkemedlet och ett billigare utbytbart

läkemedel.

Propositionen innehåller vidare förslag till

ändringar i hälso- och sjukvårdslagen som innebär

att ett landsting efter framställning av en kommun

inom landstinget får besluta att inrätta

läkemedelsförråd i sådana särskilda boendeformer för

äldre som avses i 5 kap. 5 § socialtjänstlagen

(2001:453). Landstinget skall svara för kostnaderna

för sådana läkemedel, vilka alltså skall vara utan

kostnad för de boende. Ett landsting föreslås också

efter framställning av kommun inom landstinget få

erbjuda den, som genom kommunens försorg får

hemsjukvård, läkemedel ur sådana förråd som inrättas

i de särskilda boendeformerna för äldre. Motsvarande

erbjudande föreslås även kunna lämnas till den som

får landstingsfinansierad hemsjukvård.

Propositionen behandlar även vissa andra frågor

som har anknytning till läkemedelsområdet.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober

2002.

Utskottets överväganden

Läkemedelsförmåner för alla

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör ställa sig bakom förslaget att

läkemedelsförmånerna även fortsättningsvis

bör vara statligt reglerade och skilda från

det särskilda högkostnadsskyddet för

vårdavgifter. Riksdagen bör därmed avslå

motionsyrkanden om en frivillig försäkring

och om ett samlat högkostnadsskydd samt anta

4 § första och andra styckena och 5 §

förslaget till lag om läkemedelsförmåner m.m.

Jämför reservation 1 (m), 2 (kd) och 3 (kd,

c, fp).

Propositionen

Regeringen hänvisar till de nationella mål på

läkemedelsområdet som fastslagits av regering och

riksdag bl.a. i samband med lagstiftningsärendet

rörande läkemedelslagen (SFS

1992:859; prop. 1991/92:107 s. 18, bet. 1991/92:

SoU21). Dessa mål överensstämmer med de övergripande

målen för all hälso- och sjukvård enligt hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763) och innebär bl.a. att

vården skall vara tillgänglig för hela befolkningen

på lika villkor (2 § första stycket hälso- och

sjukvårdslagen).

Läkemedel skall ses som en integrerad del av den

samlade hälso- och sjukvården. I propositionen till

lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av

läkemedel m.m. (prop. 1996/97:27 s. 55) uttalade

regeringen att takbeloppen i högkostnadsskydden bör

vara lika oberoende av var i landet patienten bor.

Vidare uttalades att det från patientsynpunkt är av

värde att en nationellt sammanhållen struktur kring

läkemedelsfrågorna kan upprätthållas. Denna

ståndpunkt omfattade såväl försörjningssystemet som

förmånssystemet. Enligt regeringens bedömning har

inga vägande skäl framkommit som nu föranleder någon

annan bedömning. Läkemedelsförmånerna bör alltså

även i framtiden vara statligt reglerade och därmed

lika för alla i hela landet.

Såvitt gäller frågan huruvida högkostnadsskydden

för läkemedel respektive vårdavgifter även

fortsättningsvis bör vara separerade framhåller

regeringen följande. Det finns både för- och

nackdelar med nuvarande ordning. Ett sammanslaget

högkostnadsskydd kan framstå som enklare att

överblicka för den enskilde patienten. I detta

sammanhang måste dock särskilt framhållas betydelsen

av att det finns förutsättningar för en meningsfull

uppföljning av kostnadsutvecklingen inom

förmånssystemet. Regeringen fäster allmänt sett stor

vikt vid att en effektiv uppföljning i olika

avseenden kan ske i fråga om förskrivning och

användning av läkemedel. Som ett led i dessa

strävanden lägger regeringen i denna proposition

fram förslag om obligatorisk arbetsplatskod på

recept. Vidare avser regeringen att uppdra åt en

särskild utredare att göra en översyn av

uppföljningsfrågorna. Regeringen gör bedömningen att

uppföljningen av läkemedelsförmånerna skulle

försvåras om högkostnadsskydden för läkemedel och

vårdavgifter åter skulle slås samman. Ett

ytterligare skäl att bibehålla separata

högkostnadsskydd för läkemedel och övrig hälso- och

sjukvård är att priskänsligheten kan skilja sig åt

mellan dessa. En sammanslagning av

högkostnadsskydden skulle då kunna leda till icke

önskvärda effekter på konsumtionsmönstret inom

hälso- och sjukvårdsområdet som helhet. Vid en

sammantagen bedömning finner regeringen att inga

vägande skäl har framkommit som föranleder att

nuvarande ordning bör brytas upp.

Läkemedelsförmånerna bör följaktligen fortsatt vara

separerade från högkostnadsskyddet för vårdavgifter.

Motioner

I motion So19 av Chris Heister m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om ett förbättrat högkostnadsskydd

(yrkande 15). Motionärerna föreslår att en frivillig

försäkring som administreras av försäkringskassan

bör införas. Den som väljer att ansluta sig till

försäkringen betalar en premie som ligger kraftigt

under dagens högkostnadsskydd. I praktiken skulle

förslaget med dagens läkemedelskonsumtion och

läkemedelskostnader innebära en premie på 1 200 kr

per år eller 100 kr per månad. Den som väljer att

inte ansluta sig till försäkringen omfattas i

stället av ett likviditetsskydd på 1 500 kr. Därtill

betalar man även en expeditionsavgift i

storleksordningen 25 kr för varje recept.

I motion So23 Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs

ett tillkännagivande om att systemet med

högkostnadsskydd bör utredas (yrkande 11).

Motionärerna anför att det väsentliga för

medborgaren är vad avgifterna för tandvård, sjukvård

och läkemedel uppgår till sammanlagt. En

parlamentarisk utredning bör tillsättas för att

utreda hela systemet med högkostnadsskydd. Ett

framtida mål bör vara att konstruera ett system som

verkligen inkluderar alla egna avgifter i vården,

inklusive läkemedel och hjälpmedel.

I motion So433 av Désirée Pethrus Engström (kd)

begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs

om läkemedelskostnader och samhällsekonomiska

konsekvenser. Motionären anför att det avgörande är

vad läkemedelskostnaden betyder för den totala

vårdkostnaden och vårdens effektivitet, vid sidan av

de samhällsekonomiska vinster som kan uppnås med

exempelvis ökad förvärvsfrekvens, minskade

sjukskrivningskostnader samt den ökade

livskvaliteten hos den enskilda individen.

I motion So17 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

begärs att riksdagen hos regeringen begär en

utredning med syfte att se över konsekvenserna av

ett samlat högkostnadsskydd (yrkande 6).

Motionärerna anför att en utredning skulle kunna se

över de regionala skillnaderna, vilka grupper av

patienter som hamnar utanför skyddet, vilka nya

behandlingar och åtgärder som är kopplade till

ohälsa och vilka konsekvenser för den enskilde och

samhället som ett samlat högkostnadsskydd skulle

innebära.

I motion So22 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om ett rättvisare

högkostnadsskydd (yrkande 3). Motionärerna anför att

regeringen bör tillsätta en utredning med direktiv

att föreslå en modell för ett samlat

högkostnadsskydd för både läkemedel och

vårdavgifter. Utgångspunkten för detta samlade

högkostnadsskydd skall vara att det skall understiga

dagens samlade kostnad.

I motion So553 av Kristina Zakrisson och Monica

Öhman (s) begärs ett tillkännagivande om läkemedel

för människor med psykiskt handikapp. Motionärerna

anför att det är angeläget att läkemedelskostnaden

för dem som är psykiskt sjuka sänks.

Bakgrund, tidigare behandling

Utskottet behandlade motioner om förändringar av

högkostnadsskyddet senast i betänkande 2001/02:SoU1.

Motioner avstyrktes (res. kd, c, fp, mp).

Från Landstingsförbundet har inhämtats att

Landstingsförbundet, Läkemedelsverket,

Socialstyrelsen och Apoteket AB träffat en

överenskommelse om en hanteringsordning för

tillhandahållande av gratis mediciner till vissa

patienter som saknar sjukdomsinsikt.

Hanteringsordningen innehåller bestämmelser bl.a. om

vilka läkare som skall ha rätt att bedöma om en

patient skall erhålla gratis läkemedel, de

medicinska kraven härför samt praktiska regler kring

rekvisition och hantering vid apoteken m.m.

Utskottets ställningstagande

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att

läkemedelsförmånerna även i framtiden bör vara

statligt reglerade och därmed lika för alla i

landet. Utskottet anser inte att en sådan

försäkringslösning som förordas i motion So19 (m)

yrkande 15 bör införas. Utskottet tillstyrker 4 §

första och andra styckena och 5 § förslaget till lag

om läkemedelsförmåner m.m. och avstyrker

motionsyrkandet.

Ett av huvudsyftena med 1997 års läkemedelsreform

var att läkemedel fullt ut skall betraktas som en

del av hälso- och sjukvården och ingå i hälso- och

sjukvårdshuvudmännens samlade prioriteringar inom

området. Läkemedel skall således i alla avseenden

betraktas som en integrerad del av den samlade

hälso- och sjukvården. Utskottet avstyrker med det

anförda motion So433 (kd) i den mån den inte är

tillgodosedd med vad som här anförts.

Utskottet delar regeringens uppfattning också vad

gäller frågan om högkostnadsskydden för läkemedel

respektive vårdavgifter även i fortsättningen bör

vara separerade. Även utskottet fäster stor vikt vid

att en effektiv uppföljning i olika avseenden kan

ske i fråga om förskrivning och användning av

läkemedel och delar bedömningen att uppföljningen

skulle försvåras om högkostnadsskydden för läkemedel

och vårdavgifter åter slås samman. Likaså kan

priskänsligheten skilja sig åt mellan

högkostnadsskydden för läkemedel respektive

vårdavgifter och en sammanslagning av

högkostnadsskydden skulle kunna leda till icke

önskvärda effekter på konsumtionsmönstret inom

hälso- och sjukvårdsområdet. Utskottet avstyrker med

det anförda motionerna So17 (c) yrkande 6, So22 (fp)

yrkande 3 och So23 (kd) yrkande 11.

Utskottet har inhämtat att Landstingsförbundet,

Läkemedelsverket, Socialstyrelsen och Apoteket AB

träffat en överenskommelse om en hanteringsordning

för tillhandahållande av gratis mediciner till vissa

patienter som saknar sjukdomsinsikt. Motion So553

(s) får därmed anses i huvudsak tillgodosedd och

avstyrks.

En nämndmyndighet för prövning av

subventionerings- och

prisregleringsfrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör godkänna vad regeringen

föreslår om inrättande av en ny myndighet och

dess huvudsakliga uppgifter samt avstyrka

motionsyrkanden som bl.a. innebär avslag på

regeringens förslag i denna del. Riksdagen

bör vidare ställa sig bakom förslaget att

förmånssystemet som huvudregel skall vara

produktinriktat och avstyrka ett

motionsyrkande om fördelarna med diagnosstyrd

subvention av läkemedel. Riksdagen bör också

avslå ett motionsyrkande om att frågan om

subvention bör avgöras vid

förskrivningstillfället. Utskottet hänvisar

till att regeringen förutskickat att en

utvärdering av det nya förmånssystemet skall

göras. Riksdagen bör slutligen avslå motioner

om parallellimport och generika,

läkemedelskommittéernas betydelse för god

läkemedelshantering och utvärdering av

Läkemedelsförmånsnämndens praxis. Jämför

reservation 4 (m), 5 (m) och 6 (kd).

Propositionen

I propositionen anförs att den i väsentliga

avseenden automatiska subventioneringen av

receptbelagda läkemedel som åsatts ett

försäljningspris i särskild ordning överges. En ny

självständig nämndmyndighet med bred kompetens

inrättas. Nämnden skall ha i uppgift att ansvara för

såväl subventionerings- som prisregleringsbeslut

inom läkemedelsförmånerna.

Regeringen framhåller vidare att flera myndigheter

på olika sätt är verksamma inom läkemedelsområdet.

Bland de befintliga statliga myndigheter som skulle

kunna komma i fråga för uppgifterna finns i första

hand Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen och

Läkemedelsverket. Det kan enligt regeringen

övervägas att lägga uppgiften på någon av dessa

myndigheter. Från gemenskapsrättslig utgångspunkt är

det emellertid olämpligt att en och samma myndighet

anförtros frågor om godkännande för försäljning –

som endast skall grundas på vetenskapliga kriterier

rörande kvalitet, säkerhet och effekt – och

ställningstaganden i fråga om pris och subvention.

Det är därför enligt regeringen inte aktuellt att

anförtro dessa uppgifter åt Läkemedelsverket.

Det bör vidare enligt regeringen ställas särskilda

krav rörande bl.a. myndighetens sammansättning vad

gäller kompetens, de beslutsformer som tillämpas och

möjligheterna till förankring av beslut. Det finns

mot denna bakgrund anledning att förutsättningslöst

överväga andra lösningar än att anförtro uppgifterna

åt Socialstyrelsen eller Riksförsäkringsverket.

Regeringen kommer vid en samlad bedömning till

slutsatsen att en fristående central statlig nämnd –

en s.k. nämndmyndighet – är den mest ändamålsenliga

organisationsformen för att omhänderta de aktuella

uppgifterna.

Det bör enligt regeringen ankomma på en särskild

utredare att förbereda inrättandet av nämnden och

att närmare utreda frågor om lokalisering,

organisation, kanslistöd, arbetsformer, instruktion

för nämnden samt hur nuvarande verksamhet på

Riksförsäkringsverket skall föras över till nämnden

med beaktande av 6 § lagen (1982:80) om

anställningsskydd. Regeringen avser att tillsätta en

sådan utredare i särskild ordning.

Nämndens sammansättning bör enligt regeringens

uppfattning domineras av erfarna och ansedda

personer med sådan medicinsk och annan vetenskaplig

kompetens som behövs för att nämnden på ett

trovärdigt sätt skall kunna fullgöra sina uppgifter

enligt den föreslagna lagen om läkemedelsförmåner

m.m.

Det finns enligt regeringen också anledning att

överväga om företrädare för allmänheten bör vara

företrädda i nämnden. Även kunskaper och

erfarenheter av övergripande karaktär rörande

läkemedelsbehandling och läkemedelsanvändning är

värdefulla i nämndens arbete. Mot denna bakgrund

skulle också ledamöter som hämtas från

brukargrupperna kunna tillföra sådan kunskap och

erfarenhet som nämnden behöver för sina

ställningstaganden. Ledamöter från brukargrupperna

skulle också kunna bidra till att främja öppenhet

och insyn i nämndens arbete. Regeringen kommer

därför till slutsatsen att företrädare för

brukargrupperna bör ingå i nämnden.

Den sammansättning av nämnden som regeringen

föreslår bör kunna medverka till att de nationella

målen för hälso- och sjukvården enligt hälso- och

sjukvårdslagen uppfylls och att

sjukvårdshuvudmännens inflytande säkerställs. Vidare

bör skapas förutsättningar för att den omfattande

kunskap och de erfarenheter som sjukvårdshuvudmännen

och läkemedelskommittéerna besitter inom hälso- och

sjukvården utnyttjas i nämndens arbete.

Läkemedelsförmånsnämndens huvudsakliga uppgifter

bör enligt regeringen vara att ansvara för

subventionerings- och prisregleringsbeslut om varor

som ingår i läkemedelsförmånerna. I

prisregleringsdelen övertar Läkemedelsförmånsnämnden

i huvudsak de uppgifter som Riksförsäkringsverket

för närvarande har enligt lagen (1996:1150) om

högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.

Nämnden skall på ansökan av den som marknadsför

ett läkemedel ta ställning till om läkemedlet skall

ingå i läkemedelsförmånerna enligt de kriterier som

ställs upp i lagen om läkemedelsförmåner m.m. I sin

ansökan skall sökanden också ange det pris han

önskar tillämpa för läkemedlet samt skälen för

detta. Prövningen rörande subventionering och

försäljningspris bör ske i ett enda sammanhang och

utmynna i ett överklagbart beslut. Prövningen bör

också omfatta nya läkemedelsformer,

användningsområden (indikationer) och

förpackningsstorlekar för redan godkända läkemedel.

Ändrade förhållanden kan föranleda att ett av

nämnden meddelat beslut om subventionering bör

omprövas. Nämnden skall därför på eget initiativ

kunna besluta att ett läkemedel eller en annan vara

som ingår i läkemedelsförmånerna inte längre skall

ingå i förmånerna. Detta bör framgå direkt av lagen

om läkemedelsförmåner m.m. Ett fastställt

försäljningspris för ett läkemedel bör upphöra att

gälla om nämnden beslutar att läkemedlet inte längre

skall ingå i läkemedelsförmånerna.

Sökanden skall visa att kriterierna för subvention

enligt lagen om läkemedelsförmåner m.m. är

uppfyllda. Den som marknadsför ett läkemedel skall

således lägga fram den utredning som nämnden behöver

för sina ställningstaganden. Sökanden skall också

lägga fram den utredning som behövs för att ett

försäljningspris skall kunna fastställas. För den

som marknadsför ett generiskt eller ett

parallellimporterat läkemedel bör inte samma höga

krav gälla avseende utredning som för den som

marknadsför det av nämnden ursprungligt

subventionerade läkemedlet. Ett generiskt läkemedel

kan sägas vara ett synonympreparat till ett

originalläkemedel vars patenttid löpt ut. Ett

parallellimporterat läkemedel kan i princip

betraktas som samma läkemedel som originalläkemedlet

men med olika innehavare av försäljningstillstånd.

Inte heller bör samma höga krav gälla i de fall det

ursprungligt godkända läkemedlet inte är det

läkemedel som först subventionerats. Bedömningen

rörande subventionering bör i allmänhet bli densamma

som för det ursprungligt subventionerade läkemedlet

förutsatt att priset inte överstiger det pris som

godkänts för det av nämnden ursprungligt

subventionerade läkemedlet. Det bör ankomma på

nämnden att meddela föreskrifter och allmänna råd

härom.

Nämnden bör också göra en genomgång av det vid

ikraftträdandet av reformen befintliga

läkemedelssortimentet. Denna genomgång bör kunna ske

med utgångspunkt i terapigrupper. I samband med

denna genomgång kan nämnden på eget initiativ

besluta att ett visst läkemedel inte längre skall

ingå i förmånerna. Den som fått läkemedlet godkänt

skall då underrättas om att nämnden beslutat att ta

upp frågan till prövning och beredas tillfälle att

komma in med yttrande och annan utredning innan

nämnden avgör ärendet.

Regeringen anför att ett förmånssystem för

läkemedel i högre eller mindre utsträckning kan vara

produktinriktat eller diagnosstyrt. I ett renodlat

produktinriktat förmånssystem utgår förmånerna från

användningen av ett visst läkemedel oavsett

användningsområde. Ett diagnosstyrt system fokuserar

i stället på användningsområdet. Många förmånssystem

inbegriper en kombination av båda modellerna.

I propositionen anförs att Utredningen om

läkemedelsförmånen föreslog ett i huvudsak

produktinriktat förmånssystem och till stöd härför

bl.a. anförde följande (se SOU 2000:86 s. 305 f.).

Erfarenheter från andra länder visar att ett

diagnosstyrt förmånssystem medför åtskilliga

praktiska tillämpningsproblem och inbjuder till

indikationsglidningar. Sådana system är också

administrativt komplicerade och tungrodda. En allmän

utgångspunkt har således varit att nämndens beslut

avser användningen av ett visst läkemedel. Nämnden

bör dock undantagsvis kunna besluta att ett

läkemedel skall ingå i förmånerna endast för ett

visst användningsområde. I vissa fall kan det alltså

finnas anledning att avvika från huvudregeln att

användningen av läkemedlet som sådant skall

subventioneras. Om det finns flera

användningsområden godkända för ett visst läkemedel

och det skulle föreligga betydande skillnader mellan

dessa användningsområden i fråga om

subventioneringsmotiv, kan ett sådant beslut komma

att bli aktuellt. För vissa läkemedel finns

vetenskapliga belägg för god nytta på en indikation

men inte på andra indikationer. Ett läkemedel kan

även vara ett s.k. komfortläkemedel för en stor

grupp av individer förutom att det kan ha en god

effekt på en grupp med svåra medicinska problem. I

dessa fall bör nämndens beslut kunna begränsas till

en viss indikation. Det blir en uppgift för nämnden

att utveckla en närmare praxis i detta avseende. De

skäl som utredningen lagt fram till stöd för ett i

huvudsak produktinriktat system finner regeringen i

och för sig vara övertygande. Samtidigt kan enligt

regeringen inte bortses från de invändningar som

framförts från vissa remissinstanser.

Utredningen har föreslagit att nämnden

undantagsvis kan besluta att ett läkemedel skall

ingå i förmånerna endast för ett visst

användningsområde. I utredningens lagförslag anges

att särskilda skäl skall föreligga för att nämnden

skall kunna fatta ett sådant beslut. Regeringen

anser att denna utformning av paragrafen lämnar ett

tillräckligt utrymme för nämnden att välja en

begränsning till ett visst användningsområde i

sådana fall där detta bedöms lämpligt.

I propositionen anförs att receptutfärdaren enligt

nu gällande receptblankett genom signum skall intyga

att villkoren för förmånerna är uppfyllda.

Regeringen anser att övervägande skäl talar för att

man även fortsättningsvis bör använda nuvarande

modell. Förskrivarna bör således genom signum på

receptet intyga att villkoren för subvention är

uppfyllda.

I propositionen anförs att nämnden bör ha

möjlighet att förena ett beslut också med andra

särskilda villkor. De närmare villkoren bör kunna

utformas på olika sätt med hänsyn till förhållandena

i det enskilda fallet. Ett villkor måste dock alltid

ha ett bestämt innehåll. Nämnden har att avgöra hur

ett villkor skall utformas och hur länge ett

tidsbegränsat villkor skall bestå.

Det torde enligt regeringen finnas situationer där

det kan finnas vägande skäl för nämnden att koppla

subventionen till en viss avgränsad patientgrupp. En

sådan avgränsning till viss patientgrupp bör kunna

utformas som ett villkor som knyts till nämndens

beslut.

Motioner

I motion So19 av Chris Heister m.fl. (m) begärs att

riksdagen avslår förslaget om tillsättandet av en

läkemedelsförmånsnämnd (yrkande 1). Motionärerna

anför att inrättandet av en ny myndighet förstärker

institutionaliseringen av läkemedelsförsörjningen.

Även i motion So18 av Margit Gennser (m) begärs att

regeringens förslag om att inrätta en

läkemedelsförmånsnämnd avslås (yrkande 1). I yrkande

2 i motion So19 begärs ett tillkännagivande om fri

prissättning på läkemedel. Motionärerna anför att

internationella jämförelser visar att

läkemedelskostnaderna inte ökat mindre i länder som

tillämpat omfattande priskontroller jämfört med

länder som inte haft priskontroller. Vidare anförs

att regeringen bör återkomma med förslag som är

inriktade på avregleringar inom läkemedelsområdet

och som öppnar för att priset kan sänkas genom

konkurrens i både detalj- och partihandeln och att,

efter det att apoteksmonopolet hävts, en fri

prissättning får ske. I yrkande 3 begärs ett

tillkännagivande om riktlinjer för när subvention

får ske. Motionärerna anför att

Läkemedelsförmånsnämnden enligt förslaget både skall

kunna lyfta ut tidigare subventionerade läkemedel ur

subventionen och avgöra om läkemedel som godkänts av

Läkemedelsverket skall omfattas av subventionen

eller inte. Enligt motionärerna är det orimligt att

läkemedel utesluts från subvention på den grund som

regeringen nu föreslår. Det finns stora risker för

att forskning och utveckling påverkas negativt och

att konkurrensen på den redan överreglerade

läkemedelsmarknaden snedvrids ytterligare. Vidare

strider förfarandet mot marknadsmässiga principer

eftersom redan etablerade läkemedel gynnas och nya

missgynnas. Det är också viktigt ur

tillgänglighetssynpunkt att inte möjligheten för

flera likartade läkemedel i subventionssystemet slås

undan eftersom enskilda apotek i dag saknar många

läkemedel i sitt sortiment och dessutom inte kan

leverera i tid. Sammanfattningsvis anser

motionärerna att om ett godkänt läkemedel ges på

medicinskt befogad indikation är det rimligt att det

subventioneras. Vidare begärs i yrkande 4 ett

tillkännagivande om fördelarna med diagnosstyrd

subvention av läkemedel. Motionärerna anser att

regeringen lättvindigt avfärdar diagnosstyrning.

Detta är enligt motionärerna riskfyllt eftersom det

hindrar att subventionering av läkemedel kan ges då

det är medicinskt motiverat. I yrkande 10 begärs ett

tillkännagivande om subventionering av läkemedel vid

förskrivningstillfället. Motionärerna anför att

fråga om subvention skall avgöras vid

förskrivningstillfället. I yrkande 16 begärs ett

tillkännagivande om marknadslösningarnas betydelse

för användning av generika och parallellimporterade

läkemedel. Motionärerna understryker vikten av att

det sker ett medvetet arbete för att ta till vara de

kostnadssänkningar som både parallellimport och

generika innebär eftersom en monopoliserad handel

inte är mottaglig för marknadssignaler som gör att

man söker billigare lösningar på naturlig väg. I

yrkande 18 begärs ett tillkännagivande om

frikoppling av subventionen från handelspriset.

Motionärerna anser att ett system bör prövas där

subventionernas beräkning både formellt och i

praktiken frikopplas från preparatens verkliga

handelspris. Det innebär att producenter, grossister

och detaljister skall kunna sänka priset utan att

den offentliga subventionen minskar.

I motion So18 av Margit Gennser (m) begärs ett

tillkännagivande om fri prissättning på läkemedel

(yrkande 2). Motionären anför att regeringen snarast

bör utreda möjligheterna att övergå till fri

prissättning på läkemedel och samtidigt införa ett

frivilligt förbetalningssystem enligt den modell som

föreslogs av Läkemedelsförsörjningsutredningen (S

1992:07) (yrkande 3).

I motion So23 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om

läkemedelskommittéernas betydelse för god

läkemedelshantering (yrkande 1). Motionärerna anför

att kommittéerna även fortsättningsvis måste

tillåtas spela sin roll för landstingens kontroll

över läkemedelshanteringen. Vidare begärs i yrkande

2 ett tillkännagivande om en utvärdering av

Läkemedelsförmånsnämndens praxis. Motionärerna anför

att utvärderingen särskilt bör undersöka huruvida

brukarorganisationernas inflytande tillgodoses i

tillräcklig grad. I motion So17 av Kenneth Johansson

m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om att

Läkemedelsförmånsnämnden bör utarbeta former för

dialog mellan sjukvårdshuvudmän, patient- och

intresseorganisationer (yrkande 1).

Utskottets ställningstagande

Som regeringen anför är flera myndigheter i dag på

olika sätt verksamma inom läkemedelsområdet, och det

kan därför övervägas att lägga uppgiften på någon av

dessa myndigheter. Även utskottet kommer emellertid

vid en samlad bedömning till slutsatsen att en ny

självständig nämndmyndighet med uppgift att ansvara

för såväl subventionerings- som prisregleringsbeslut

bör inrättas. Vidare är den nuvarande lagregleringen

om prisreglering av varor inom läkemedelsförmånerna

kortfattad och kan behöva kompletteras med

ytterligare bestämmelser. Utskottet ser därför med

tillfredsställelse på att regeringen i propositionen

uttalat att den avser att genomföra en översyn av

denna reglering. Riksdagen bör sammanfattningsvis

godkänna vad regeringen föreslår om inrättande av en

ny myndighet och dess huvudsakliga uppgifter

(avsnitt 5.2.1) samt avstyrka motionerna So18 (m)

yrkandena 1–3 och So19 (m) yrkandena 1, 2 och 18.

Enligt det nuvarande systemet för

läkemedelsförmåner i Sverige ingår receptbelagda

läkemedel i regel utan prövning i förmånerna sedan

de godkänts för försäljning och ett pris har

fastställts av Riksförsäkringsverket. Det sker

således ingen särskild prövning om läkemedel skall

ingå i förmånerna. Regeringens förslag innebär att

en särskild prövning om läkemedlet skall ingå i

förmånerna görs efter det att ett läkemedel har

godkänts. Vidare följer av regeringens förslag att

ändrade förhållanden kan föranleda att ett av

nämnden meddelat beslut om subventionering bör

omprövas. Utskottet anser att regeringens förslag i

dessa delar är väl avvägda och tillstyrker därmed 7

och 10 §§ förslaget till lag om läkemedelsförmåner

m.m. Motion So19 (m) yrkande 3 avstyrks.

I motion So19 (m) yrkande 4 begärs ett

tillkännagivande om fördelarna med diagnosstyrd

subvention av läkemedel. Utskottet anser emellertid

att de skäl som framförs i propositionen till stöd

för ett i huvudsak produktinriktat system är

övertygande. Vidare följer av regeringens förslag

att Läkemedelsförmånsnämnden undantagsvis skall

kunna besluta att ett läkemedel skall ingå i

förmånerna endast för visst område. Utskottet anser

i likhet med regeringen att nämnden härmed ges ett

visst utrymme att välja en begränsning till ett

visst användningsområde i sådana fall där det bedöms

lämpligt. Utskottet tillstyrker 11 § förslaget till

lag om läkemedelsförmåner m.m. och avstyrker

motionsyrkandet.

Som regeringen anför finns det behov av att finna

metoder för att motverka indikationsglidningar. En

ordning som innebär att den förskrivande läkaren

särskilt intygar att patienten vid varje enskilt

förskrivningstillfälle uppfyller kriterierna för att

komma i åtnjutande av subventionen kan därför

övervägas. I likhet med regeringen finner emellertid

utskottet att ett sådant system skulle kunna

innebära ökat administrativt merarbete inom

sjukvården samt att tillsynsmyndigheten i så fall

måste tillföras resurser. Vidare framgår av

propositionen att regeringen anser att en

utvärdering av förmånssystemet bör genomföras efter

viss tid samt att denna utvärdering får utvisa om

det finns anledning att på nytt aktualisera frågan

om införande av ett särskilt intygssystem. Utskottet

ser positivt på en sådan utvärdering. Motion So19

(m) yrkande 10 avstyrks med det anförda.

Utskottet vill framhålla att parallellimport av

läkemedel kan bidra till ökad konkurrens,

kostnadspress och lägre priser. Vidare anser

utskottet att det är angeläget att öka användningen

av s.k. generiska läkemedel. För den som marknadsför

ett generiskt eller parallellimporterat läkemedel

bör inte samma höga krav på utredning inför

Läkemedelsförmånsnämnden gälla som för den som

marknadsför det av nämnden ursprungligen

subventionerade läkemedlet. Motion So19 (m) yrkande

16 avstyrks i den mån den inte anses tillgodosedd

med det anförda.

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion So23

(kd) yrkande 1 om läkemedelskommittéernas betydelse

för god läkemedelshantering. Likaså delar utskottet

uppfattningen i motion So17 (c) yrkande 1 om att

Läkemedelsförmånsnämnden bör utarbeta former för

dialog mellan sjukvårdshuvudmän, patient- och

intresseorganisationer. Av propositionen framgår att

regeringen anser att två av nämndens ledamöter bör

hämtas bland patient- och pensionärsorganisationer.

Vidare utgår utskottet från att

Läkemedelsförmånsnämnden i sin verksamhet skapar

förutsättningar för att den omfattande kunskap och

de erfarenheter som sjukvårdshuvudmännen och

läkemedelskommittéerna besitter tas till vara.

Motionsyrkandena avstyrks i den mån de inte är

tillgodosedda med vad som anförts.

I likhet med regeringen anser utskottet att

företrädare för brukargrupperna bör ingå i

Läkemedelsförmånsnämnden. Som ovan anförts framgår

av propositionen att regeringen anser att en

utvärdering av förmånssystemet bör genomföras efter

viss tid. Något tillkännagivande om utvärdering av

nämndens praxis är därför inte erforderligt. Motion

So23 (kd) yrkande 2 avstyrks.

Kriterier för subventionering av

läkemedel

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta 8 och 15 §§ förslaget till

lag om läkemedelsförmåner m.m. som anger

förutsättningarna för att ett läkemedel skall

omfattas av förmånerna. Riksdagen bör avslå

två motionsyrkanden med begäran om undantag

för särskilt utsatta patientgrupper samt

begäran om att låta vissa läkemedel åter

omfattas av läkemedelssubventionen. Jämför

reservation 7 (kd).

Propositionen

Regeringen anför att Utredningen om

läkemedelsförmånen med utgångspunkt i de allmänna

principerna för prioriteringar i vården preciserat

vad som bör gälla för nämndens bedömningar på

läkemedelsområdet. Det föreligger en bred

uppslutning bland remissinstanserna bakom

utredningens synsätt och förslag i fråga om vilka

kriterier som bör vara vägledande vid nämndens

prövning i subventionsfrågan. Regeringen bedömer att

de kriterier som utredningen föreslagit för

läkemedelsområdet står i överensstämmelse med de

allmänna principer som regering och riksdag är eniga

om i fråga om prioriteringar i hälso- och

sjukvården. De kompletterande kriterier som

utredningen lagt fram kan sägas utgöra en

precisering av kostnadseffektivitetsprincipen för

läkemedelsområdet.

Kostnaden för användningen av ett läkemedel bör

med tillämpning av kostnadseffektivitetsprincipen

vara rimlig utifrån medicinska, humanitära och

samhällsekonomiska aspekter. I denna bedömning är

det angeläget att nämnden anlägger ett brett

helhetsperspektiv. Nämnden bör i detta sammanhang

även beakta jämställdhetsperspektivet. Bland

aktörerna inom läkemedelsområdet finns värdefulla

erfarenheter av bedömningar rörande

kostnadseffektivitet som här kan tas till vara.

Särskilt kan nämnas den verksamhet som

Läkemedelsverket, Statens beredning för utvärdering

av medicinsk metodik (SBU) och Socialstyrelsen

bedriver inom området. Även andra aktörer är av

betydelse i detta sammanhang. Inte minst

forskarvärlden kan här bidra med nya metoder och nya

rön. I allt större utsträckning används

hälsoekonomiska analyser som ett led i bedömningen

om en åtgärd kan anses vara kostnadseffektiv. Denna

vetenskapsgren befinner sig visserligen ännu i ett

utvecklingsskede. Utvecklingen inom området är dock

dynamisk och det finns anledning att utgå från att

hälsoekonomiska analyser i allt större uträckning

bör kunna utgöra ett värdefullt beslutsstöd i

nämndens arbete.

Kostnadseffektiviteten får enligt propositionen i

allmänhet bedömas med utgångspunkt i den kliniska

dokumentation som läkemedelstillverkaren har

presenterat i samband med godkännandet. Nämnden har

naturligtvis möjlighet att begära ytterligare

utredning för att belysa de aspekter som här är

aktuella. Om nämnden begär det skall

Läkemedelsverket lämna uppgifter om ett läkemedel

till nämnden om uppgifterna behövs för prövning

enligt lagen om läkemedelsförmåner m.m.

Det finns ytterligare en central frågeställning

som enligt regeringen särskilt bör beaktas av

nämnden. Ett läkemedels ändamålsenlighet i

medicinskt avseende bör bedömas i relation till

andra tillgängliga läkemedel eller

behandlingsmetoder. Ändamålsenlighet utgör ett

grundläggande begrepp inom läkemedelslagstiftningen.

Ett läkemedel skall enligt läkemedelslagen

(1992:859) vara av god kvalitet och vara

ändamålsenligt för att kunna godkännas för

försäljning. Ett läkemedel är ändamålsenligt om det

är verksamt för sitt ändamål och vid normal

användning inte har skadeverkningar som står i

missförhållande till den avsedda effekten (4 §

läkemedelslagen). Det är lämpligt att även i detta

sammanhang anknyta till det på läkemedelsområdet

etablerade begreppet ändamålsenlighet.

Förutom att ett läkemedel skall vara

kostnadseffektivt får det inte finnas andra

tillgängliga läkemedel eller behandlingsmetoder som

enligt en avvägning mellan avsedd effekt och

skadeverkningar som avses i 4 § läkemedelslagen är

att bedöma som väsentligt mer ändamålsenliga. Detta

kriterium – som fokuserar på den tillkommande

patientnyttan av ett visst läkemedel – brukar

hänföras till begreppet marginalnytta eller

marginaleffekt. Dessa begrepp har traditionellt

förekommit inom de ekonomiska

vetenskapsdisciplinerna men används i ökande

utsträckning också inom hälso- och sjukvården.

Regeringen anser att det är lämpligt att i lagen

om läkemedelsförmåner m.m. – jämte det mer allmänna

kriteriet om kostnadseffektivitet – uttryckligen

lagfästa kriteriet om marginalnytta.

Av de kriterier som här redovisats följer bl.a.

att ett nytt läkemedel som är förknippat med högre

kostnader än likvärdig befintlig terapi i allmänhet

inte bör ingå i förmånerna. Vid ställningstagandet

om ett nytt läkemedel innebär en högre kostnad i

förhållande till befintlig terapi skall bedömas om

kostnaden står i rimlig relation till den uppnådda

hälsovinsten. I de fall där det saknas adekvata

behandlingsalternativ bör även kostnaden för

uppnådda relevanta hälsovinster stå i rimlig

relation till merkostnaden vid alternativet att inte

ge någon behandling.

Regeringen anför att den ordning som föreslås

säkerställer tillgängligheten till angelägna

läkemedel.

Motioner

I motion So23 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs

ett tillkännagivande om möjligheter till undantag

för särskilt utsatta patientgrupperingar (yrkande

3). Motionärerna anför att landstingens

läkemedelskostnader bör kontrolleras, men att denna

kontroll inte bör grunda sig på en kategorisk

uteslutning av olika läkemedel ur

subventionssystemet. Nya och innovativa läkemedel

måste tillåtas bli värderade på ett korrekt sätt och

Läkemedelsförmånsnämndens arbete måste innefatta

möjligheter till undantag för särskilt utsatta

patientgrupper. I motion So484 av Chatrine Pålsson

(kd) begärs ett tillkännagivande om att låta utreda

förutsättningarna för att åter låta Viagra och

Xenical omfattas av läkemedelssubventionen.

Utskottets ställningstagande

Regeringens förslag innebär att ett receptbelagt

läkemedel skall omfattas av läkemedelsförmånerna

under förutsättning att kostnaderna för användning

av läkemedlet, med beaktande av bestämmelserna i 2 §

hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), framstår som

rimliga från medicinska, humanitära och

samhällsekonomiska synpunkter. Vidare krävs att det

inte finns andra tillgängliga läkemedel eller

behandlingsmetoder som enligt en sådan avvägning

mellan avsedd effekt och skadeverkningar som avses i

4 § läkemedelslagen (1992:859) är att bedöma som

väsentligt mer ändamålsenliga. Enligt utskottets

uppfattning är de föreslagna kriterierna i 15 §

förslaget till lag om läkemedelsförmåner m.m. väl

avvägda. Av 8 § i förslaget följer vidare att den

som marknadsför ett läkemedel får ansöka om att

läkemedlet skall ingå i läkemedelsförmånerna samt

att sökanden skall visa att de villkor som uppställs

i lagen är uppfyllda och lägga fram den utredning

som behövs för att ett försäljningspris skall kunna

fastställas. Utskottet avstyrker därmed motionerna

So23 (kd) yrkande 3 och So484 (kd) samt tillstyrker

8 och 15 §§ förslaget till lag om läkemedelsförmåner

m.m.

Arbetsplatskod och förskrivarkod

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, med avslag på ett antal

motionsyrkanden, anta 6 § förslaget till lag

om läkemedelsförmåner m.m. Bestämmelsen

innebär att en av förutsättningarna för att

ett förskrivet läkemedel skall omfattas av

läkemedelsförmånerna är att receptet är

försett med information som identifierar den

arbetsplats som receptutfärdaren tjänstgör

vid (arbetsplatskod). Jämför reservation 8

(m, kd, c, fp)

Propositionen

I propositionen anförs att det ur samhällelig

synpunkt av flera skäl är angeläget att

uppföljningen av förskrivning och användning av

läkemedel förbättras. Läkemedelsreformens

intentioner i dessa avseenden har av flera skäl inte

fått avsett genomslag.

Regeringen anser att arbetsplatskoden är av

grundläggande betydelse för sjukvårdshuvudmännens

arbete med verksamhetsplanering och

verksamhetsuppföljning. Det finns därför enligt

regeringen anledning att överväga en reglering där

arbetsplatskoden utgör en av förutsättningarna för

att ett förskrivet läkemedel skall omfattas av

läkemedelsförmånerna. En sådan reglering skulle

tillhandahålla ett tydligt incitament att påskynda

införandet av arbetsplatskoden fullt ut inom hälso-

och sjukvården. Regeringen finner mot denna bakgrund

att en sådan reglering i fråga om arbetsplatskoden

är lämplig. Vad gäller recept utan arbetsplatskod

bör dessa fortfarande kunna expedieras på apotek men

inte inom läkemedelsförmånerna. Endast den som har

en arbetsplats bör kunna tilldelas en

arbetsplatskod. Förskrivare som har flera

arbetsplatser skall använda respektive arbetsplats

kod.

Regeringen påpekar att Sveriges Läkarförbund har

ansett att en obligatorisk arbetsplatskod kan skapa

problem vid arbetsplatser med endast en eller ett

fåtal verksamma läkare. Vid sådana arbetsplatser

riskerar enligt förbundet sekretessproblem att

uppstå då en arbetsplatskod i praktiken blir att

jämställa med en förskrivarkod. Med hänsyn till

vikten av en heltäckande reglering rörande

arbetsplatskoden anser regeringen dock inte att det

är lämpligt att undanta vissa arbetsplatser från

kravet på arbetsplatskod.

Regeringen anser att det finns sakliga skäl att

koppla införandet av en obligatorisk förskrivarkod

till utvecklandet och införandet av ett kliniskt

relevant elektroniskt förskrivarstöd inom hälso- och

sjukvården. Det är rimligt att anta att utvecklandet

och införandet av ett i princip heltäckande

förskrivarstöd inom hälso- och sjukvården tar viss

tid. Regeringen hänvisar till att Utredningen om

läkemedelsförmånen har föreslagit att införandet av

en obligatorisk förskrivarkod bör anstå under en

prövotid om tre år. Under denna prövotid bör

förskrivarkoden alltså fortsatt vara en frivillig

uppgift på recepten. Regeringen ansluter sig till

utredningens bedömning att någon lagreglering

rörande förskrivarkod för närvarande inte är

lämplig, men gör ingen definitiv bedömning i fråga

om prövotidens längd. Regeringen avser att återkomma

till den formella regleringen kring förskrivarkoden

när det skapats lämpliga förutsättningar för en

obligatorisk reglering.

Motioner

I motion So19 av Chris Heister m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om vad i motionen anförs om

arbetsplatskod (yrkande 5). Motionärerna anför att

ca 60 % av alla recept i Stockholm har läsbara

arbetsplatskoder. När koden i de resterande fallen

av någon anledning inte är läsbar kommer patienten

med regeringens förslag att bli tvungen att betala

fullt pris. Vidare anförs att ca 25 % av läkarkåren

i dag saknar en fast arbetsplats i den mening som

regeringen avser. Med krav på arbetsplatskod kommer

många att förhindras i sitt arbete, och man riskerar

att gå miste om den arbetsinsats som pensionerade

läkare gör. Enligt motionärerna innebär kravet på

arbetsplatskod en risk för direkt

integritetskränkande registrering av läkare eftersom

många arbetsplatser är små med endast en eller ett

par förskrivande läkare. Enligt motionärerna skulle

en områdesvis gemensam kod för ensampraktiker och en

egen kod för dem som saknar en fast arbetsplats vara

en lösning. I yrkande 9 begärs ett tillkännagivande

om den fria förskrivningsrätten. Motionärerna anför

att de anser att propositionens förslag om att

endast den som har arbetsplatskod skall kunna skriva

ut medicin med subvention innebär att den fria

förskrivningsrätten i praktiken åsidosätts. Även i

motion So20 av Carl-Axel Johansson (m) (delvis)

begärs ett tillkännagivande om läkarnas fria

förskrivningsrätt samt förskrivar- och

arbetsplatskoder. Motionären anför att läkarnas fria

förskrivningsrätt blir kraftigt beskuren genom

förslaget att förskrivet läkemedel skall omfattas av

läkemedelsförmånerna endast om receptet är försett

med arbetsplatskod. Motionären anför vidare att det

finns arbetsplatser med en eller ett fåtal läkare,

varför arbetsplatskoden då blir entydig med

förskrivarkoden. Därför föreslås att

arbetsplatskoder skall ersättas med geografiska

koder.

I motion So23 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om en arbetsplatskod som

följer kompetensen (yrkande 6). Motionärerna anför

att problem uppstår när förskrivare har flera

arbetsplatser eller ingen arbetsplats alls. Ett

stort antal läkare förskriver läkemedel utanför den

egentliga hälso- och sjukvården och avlastar då

bl.a. akutsjukvården. Enligt motionärerna bör prövas

att förse dessa läkare med egen kod som följer

kompetensen. Även i motion So17 av Kenneth Johansson

m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om att läkare

som inte har en fast arbetsplats eller som står

utanför hälso- och sjukvården bör förses med en

särskild kod i syfte att kunna förskriva

subventionerade läkemedel (yrkande 9). Likaså begärs

i motion So22 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) ett

tillkännagivande om arbetsplatskod och förskrivarkod

för läkare utan fast arbetsplats inom hälso- och

sjukvården (yrkande 2). Motionärerna anför att det

genom ett system med arbetsplatskod och

förskrivarkod ges möjlighet till uppföljningar av

läkemedelsförskrivningen. Motionärerna anför att

propositionen emellertid utesluter de läkare som

inte har en fast arbetsplats eller en arbetsplats

utanför den egentliga hälso- och sjukvården, vilket

inte är acceptabelt. Dessa läkare borde därför

förses med en egen kod. Alternativet är att dessa

läkares förskrivningar registreras på läkarnas

personnummer. Även dessa läkare bör få tillgång till

landstingens elektroniska förskrivarstöd. Slutligen

anförs även i motion So21 av Helena Hillar

Rosenqvist och Kerstin-Maria Stalin (mp) att det vid

sidan av systemet med arbetsplatskod bör införas ett

särskilt kodsystem för enskilda läkare med

förskrivningsrätt som ej har tillgång till sådan

arbetsplatskod (yrkande 1). I yrkande 2 anförs att

ett sådant särskilt kodsystem skall på samma sätt

som en arbetsplatskod ge rätt till subventionering

av läkemedel.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill framhålla att det ur samhällelig

synpunkt av flera skäl är angeläget att uppföljning

av förskrivning och användning av läkemedel

förbättras. Utskottet delar regeringens bedömning

att användning av arbetsplatskod och förskrivarkod

på recept som identifierar arbetsplats och

förskrivare har stor betydelse för möjligheterna att

följa upp förskrivning och användning av läkemedel.

Information som identifierar en enskild

receptutfärdare (förskrivarkod) bör som anförs i

propositionen tills vidare vara frivillig. Såvitt

gäller arbetsplatskoden är denna ett nödvändigt

instrument för att ett effektivt planerings- och

budgetarbete skall kunna bedrivas. Även utskottet

kommer vid en samlad bedömning fram till att

arbetsplatskoden bör utgöra en av förutsättningarna

för att ett förskrivet läkemedel skall omfattas av

läkemedelsförmånen. Vidare delar utskottet

uppfattningen att endast den som har en arbetsplats

bör kunna tilldelas en arbetsplatskod. Det är med

hänsyn till vikten av en heltäckande reglering

rörande arbetsplatskoden inte heller lämpligt att

undanta vissa arbetsplatser från kravet på

arbetsplatskod. I ett par motioner anförs att kraven

på arbetsplatskod innebär en inskränkning i den fria

förskrivningsrätten. Utskottet vill emellertid

framhålla att recept utan arbetsplatskod fortfarande

kommer att kunna expedieras på apotek, men inte inom

läkemedelsförmånerna. Utskottet avstyrker med det

anförda motionerna So17 (c) yrkande 9, So19 (m)

yrkandena 5 och 9, So20 (m) i denna del, So21 (mp)

yrkandena 1 och 2, So22 (fp) yrkande 2 och So23 (kd)

yrkande 6. 6 § förslaget till lag om

läkemedelsförmåner m.m. tillstyrks.

Utbyte av läkemedel på apotek

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta 21 § förslaget till lag om

läkemedelsförmåner m.m. om utbyte av

läkemedel på apotek. Riksdagen bör därmed

avslå motionsyrkanden med begäran om avslag

eller begränsning av regeringens förslag i

denna del. Riksdagen bör vidare avslå

motionsyrkanden om utredning av generisk

förskrivning samt ansvarsfrågan för det fall

att en patient tar skada av ett utbyte av

läkemedel. Jämför reservationerna 9 (m), 10

(kd) och 11 (kd).

Propositionen

Regeringen föreslår att om ett läkemedel som ingår i

läkemedelsförmånerna har förskrivits och det på det

enskilda apoteket finns ett eller flera utbytbara

sådana läkemedel skall läkemedlet bytas ut mot det

billigaste tillgängliga läkemedlet. Ett läkemedel är

inte utbytbart, om det skiljer sig från det

förskrivna läkemedlet i sådan grad att det inte kan

anses utgöra en likvärdig motsvarighet. Det ankommer

på regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer att besluta vilka läkemedel som är

utbytbara. Ett läkemedel får inte bytas ut om den

som utfärdat receptet på medicinska grunder motsatt

sig ett utbyte. Läkemedlet får inte heller bytas ut

om patienten väljer att betala prisskillnaden mellan

det förskrivna läkemedlet eller något annat

utbytbart läkemedel och det billigaste utbytbara

läkemedlet. Apoteket är skyldigt att i förekommande

fall upplysa patienten om att utbyte kommer i fråga

och om patientens rätt att mot betalning av

mellanskillnaden få det förskrivna läkemedlet. När

utbyte sker, skall apoteket skriftligen underrätta

den som utfärdat receptet. Regeringen föreslår att

det nuvarande referensprissystemet avskaffas.

Regeringen påpekar att vissa remissinstanser har

pekat på att utbyte av läkemedel kan medföra

olägenheter för läkarna och patienterna, genom att

det kan kännas osäkert att få ett annat läkemedel

expedierat än det som läkaren har förskrivit och att

det i enstaka fall kan vara så att patientens

personliga egenskaper har betydelse vid utbyte till

ett generiskt läkemedel. Regeringen anser dock att

hänsyn fortfarande kan tas till enstaka patienters

personliga egenskaper i och med att läkaren enligt

förslaget kan motsätta sig utbyte. Dessutom kommer

det att ankomma på apotekspersonalen att genom

information om läkemedlen vid

expedieringsstillfället medverka till att

patienterna förstår att utbytet av preparat inte är

någon medicinsk olägenhet men väl en ekonomisk

fördel.

Motioner

I motion So19 av Chris Heister m.fl. (m) begärs att

riksdagen avslår regeringens förslag om utbyte av

läkemedel vid apotek (yrkande 6). Motionärerna anför

att de tidigare föreslagit att användningen av

generika och parallellimporterade läkemedel bör öka

jämfört med i dag. Regeringens förslag innebär att

olika preparat kan lämnas ut vid olika tillfällen

trots ett och samma recept. Risken att äldre

avbryter en läkemedelsbehandling eller gör fel är

inte oväsentlig. Sammanfattningsvis innebär

regeringens förslag enligt motionärerna risk för

förvirring, feldosering, sämre följsamhet till

förskrivningen och därmed sämre effekt och mer

kassation.

I motion So570 av Gunnar Axén (m) begärs att

regeringen tillsätter en utredning rörande generisk

förskrivning och användning av generiska namn.

Motionären anför att dagens system bygger på ett

system där det är ett speciellt namngivet läkemedel

som ordineras. Detta leder enligt motionären till

att vissa produkter gynnas framför andra, trots att

samtliga har samma substans och effekt vid

medicinering. Inom sjukvården skulle en övergång

till användning av det generiska namnet på den

aktiva substansen minska risken för missförstånd och

underlätta för sjukvårdspersonalen.

I motion So23 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om alltför täta utbyten

av läkemedel (yrkande 4). Motionärerna anför att de

anser att en generell lagreglering av det slag som

regeringen föreslår är att föredra jämfört med att

generiska alternativ endast rekommenderas till

förskrivarna. Emellertid anser motionärerna att det

är oklart hur ofta patienten kan behöva byta

läkemedel. Enklast vore om generiskt utbyte tillåts

endast när patienten byter recept, vilket skulle

motsvara ett utbyte per år. I yrkande 5 begärs ett

tillkännagivande om ansvarsfrågan vid utbyte av

läkemedel. Motionärerna anför att det är outrett vem

som har ansvaret för det fall att en patient tar

skada på grund av ett utbyte. Ett klargörande på

denna punkt är nödvändig, anför motionärerna.

I motion So21 av Helena Hillar Rosenqvist och

Kerstin-Maria Stalin (mp) begärs ett

tillkännagivande om behovet av ett avvägt undantag

för utbyte av läkemedel vid små prisskillnader när

det gäller recept för längre tidsperioder (yrkande

4). Motionärerna anför att man i Danmark enligt

uppgift har undantagit läkemedel med små

prisskillnader från regeln om utbyte mot generiska

läkemedel. Anledningen härtill är att en patient

annars kan behöva byta läkemedel ett antal gånger

under ett år på grund av små prisförändringar hos

olika läkemedel.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning att det är

nödvändigt att ytterligare skärpa kostnadskontrollen

i läkemedelsanvändningen. Utskottet ställer sig

därmed bakom förslaget att om ett läkemedel som

ingår i läkemedelsförmånerna har förskrivits och det

på det enskilda apoteket finns ett eller flera

utbytbara sådana läkemedel skall läkemedlet bytas ut

mot det billigaste tillgängliga läkemedlet. Av

regeringens förslag framgår vidare att läkemedlet

inte får bytas ut om den som utfärdat receptet på

medicinska grunder motsatt sig ett utbyte. Det

innebär att den förskrivande läkaren kan ta hänsyn

till patientens personliga egenskaper. Likaså kommer

det att ankomma på apotekspersonalen att vid

expedieringstillfället informera om vad utbytet av

preparat innebär. Härtill kommer att läkemedlet inte

får bytas ut om patienten väljer att betala

prisskillnaden mellan det förskrivna läkemedlet

eller något annat utbytbart läkemedel och det

billigaste läkemedlet. Utskottet avstyrker med det

anförda motionerna So19 (m) yrkande 6, So21 (mp)

yrkande 4 och So23 (kd) yrkande 4. Utskottet

tillstyrker 21 § förslaget till lag om

läkemedelsförmåner m.m.

Av propositionen framgår att regeringen noga

övervägt formerna för generiskt utbyte. Utskottet

ser ingen anledning att tillsätta en sådan utredning

som föreslås i motion So570 (m). Motionsyrkandet

avstryks.

Av lagförslaget framgår att regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer skall bestämma

vilka läkemedel som är utbytbara. Enligt 21 § fjärde

stycket förslaget till lag om läkemedelsförmåner

m.m. skall apoteket, när utbyte sker, skriftligen

underrätta den som utfärdat receptet. Vad gäller

frågan om vem som har ansvar för det fall att en

patient tar skada av ett utbyte vill utskottet

framhålla att det av 2 kap. 2 § lagen (1998:531) om

yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område

följer att den som tillhör hälso- och

sjukvårdspersonalen skall utföra sitt arbete i

överensstämmelse med vetenskap och beprövad

erfarenhet. Vidare framgår av 6 kap. 1 § samma lag

att hälso- och sjukvården och dess personal står

under tillsyn av Socialstyrelsen. Vem som eventuellt

bär ansvaret för det fall att en patient tar skada

vid ett utbyte av läkemedel får dock avgöras vid en

bedömning av samtliga omständigheter i det enskilda

fallet. Utskottet avstyrker med det anförda motion

So23 (kd) yrkande 5.

Översyn av receptstatus

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om

ökad receptfrihet. Utskottet hänvisar till

att Läkemedelsverket har att fortlöpande se

över det befintliga läkemedelssortimentet.

Jämför reservation 12 (m, kd, c).

Propositionen

Regeringen anför att det faktum att fler läkemedel

blir receptfria kan leda till att patienterna tar

ett större ansvar för sin vård. En sådan utveckling

med en ökad egenvård ligger i linje med att

patienterna blir alltmer välinformerade.

Naturligtvis behövs stöd i olika avseenden från

hälso- och sjukvårdspersonalen. Mycket talar för att

det här finns en besparingspotential som i dag inte

är till fullo utnyttjad.

Det ankommer på Läkemedelsverket som

produktkontrollmyndighet att fortlöpande se över det

befintliga läkemedelssortimentet i ljuset av

lagstiftningens bestämmelser rörande

receptbeläggning av läkemedel, anförs det i

propositionen.

I likhet med vad som gäller enligt nuvarande

förmånssystem bör huvudregeln vara att endast

receptbelagda läkemedel ingår i förmånerna.

Regeringen anser dock att det är angeläget att

receptfria läkemedel som behövs för behandling av

långvariga sjukdomar även fortsättningsvis kan få

ingå i läkemedelsförmånerna. Regeringen föreslår

alltså ingen ändring på denna punkt. Det bör liksom

hittills ankomma på regeringen eller den myndighet

regeringen bestämmer att meddela föreskrifter i

detta ämne.

Motionen

I motion So19 av Chris Heister m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om ökad receptfrihet (yrkande 7).

Motionärerna anför att ökad receptfrihet är

avgörande för att nya möjligheter för en bättre

egenvård skall tas till vara och att åtminstone en

fördubbling av de receptfria läkemedlen torde ligga

inom räckhåll.

Utskottets ställningstagande

Utskottet instämmer i motionärernas bedömning att

ökad receptfrihet är önskvärt. Från Läkemedelsverket

har inhämtats att 60–70 produkter blivit receptfria

sedan 1990. I likhet med regeringen konstaterar

utskottet att Läkemedelsverket har att fortlöpande

se över det befintliga läkemedelssortimentet. Något

tillkännagivande är därför inte erforderligt. Motion

So19 (m) yrkande 7 avstyrks i den mån den inte är

tillgodosedd med det anförda. Utskottet tillstyrker

17 § förslaget till lag om läkemedelsförmåner m.m.

Elektroniskt förskrivarstöd och

elektronisk receptöverföring

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

elektroniskt förskrivarstöd. Utskottet anför

att det utgår från att sjukvårdshuvudmännen

är beredda att prioritera denna fråga. Jämför

reservationerna 13 (m), 14 (kd) och 15 (fp).

Propositionen

I propositionen anförs att det av flera skäl är

angeläget att elektroniska förskrivarstöd utvecklas

och införs inom hälso- och sjukvården. Enligt

regeringen är det elektroniska förskrivarstödets

kanske viktigaste uppgift att skapa förutsättningar

för att den information rörande läkemedel som finns

att tillgå i största möjliga utsträckning kan

utnyttjas i förskrivningsögonblicket. Regeringen har

anledning att utgå från att sjukvårdshuvudmännen är

beredda att prioritera denna fråga och att också

tillskjuta erforderliga resurser för att ett sådant

förskrivarstöd skall kunna förverkligas inom en

tvåårsperiod.

En överföring på elektronisk väg av recept från

den som förskriver läkemedlet till apotek leder

också till ett antal vinster inom hälso- och

sjukvården. Sjukvårdshuvudmännen bör tillsammans med

Apoteket AB sträva efter lösningar för att

successivt införa överföring av recept på

elektronisk väg.

Regeringen anför att tillämpliga regler till skydd

för den personliga integriteten vid behandling av

personuppgifter givetvis skall beaktas i samband med

att elektroniskt förskrivarstöd och elektronisk

receptöverföring utvecklas.

Motioner

I motion So19 av Chris Heister m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om utvidgat förskrivarstöd (yrkande

11). Motionärerna anför att det väsentliga för en

långsiktig utveckling i rätt riktning är ett bättre

förskrivarstöd som ökar kompetensen och som är

lättillgängligt för löpande information. Även de

läkare som saknar fast arbetsplats måste kunna få

tillgång till det elektroniska förskrivarstödet.

I motion So23 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om att staten och

landstingen bör ta ett gemensamt ansvar för

utvecklandet av elektroniskt förskrivarstöd och

elektronisk receptöverföring (yrkande 10).

I motion So22 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om stimulansbidrag för

elektroniskt förskrivarstöd (yrkande 4).

Motionärerna anför att det är orealistiskt att anta

att elektroniskt förskrivarstöd och elektronisk

receptöverföring skall kunna förverkligas inom en

tvåårsperiod. Regeringen borde ha avsatt

stimulansbidrag till landstingen för att förverkliga

systemen.

I motion So21 av Helena Hillar Rosenqvist och

Kerstin-Maria Stalin (mp) begärs ett

tillkännagivande om att läkare med sådant särskilt

kodsystem som föreslås i motionens yrkande 1 även

skall få tillgång till det elektroniska

förskrivarstöd som är under utveckling (yrkande 3).

I motion So354 av Margareta Viklund (kd) begärs

ett tillkännagivande om förskrivning av läkemedel

(yrkande 1). Motionären anför att läkarna borde ges

någon form av stöd för att hantera

läkemedelsförskrivningar. Vidare begärs i yrkande 4

att en läkemedelskommitté bör tillsättas med uppgift

att utforma ett beslutsstöd.

Utskottets ställningstagande

Vid behandlingen av den nationella handlingsplanen

för utveckling av hälso- och sjukvården framhöll

utskottet att det är angeläget att intensifiera

arbetet med att utveckla informationsförsörjningen

och verksamhetsutvecklingen inom vården (se bet.

2000/01:SoU5, s. 40). Utskottet vidhåller denna

uppfattning och instämmer vidare i regeringens

bedömning att utvecklandet av ett elektroniskt

förskrivarstöd och en elektronisk receptöverföring

är av särskild betydelse inom läkemedelsområdet. Det

är således angeläget att elektroniska förskrivarstöd

utvecklas och införs inom hälso- och sjukvården. I

likhet med regeringen utgår utskottet från att

sjukvårdshuvudmännen är beredda att prioritera denna

fråga och att också tillskjuta erforderliga resurser

för att ett sådant förskrivarstöd skall kunna

förverkligas inom en tvåårsperiod (prop. s. 68).

Riksdagen bör inte ta något initiativ med anledning

av motionerna So19 (m) yrkande 11, So21 (mp) yrkande

3, So22 (fp) yrkande 4, So23 (kd) yrkande 10 och

So354 (kd) yrkandena 1 och 4. Motionerna avstyrks.

Utbildningsfrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om

utbildningsfrågor. Utskottet framhåller att

det är av stor betydelse att landstingen tar

sitt fulla arbetsgivaransvar i fråga om

förskrivarnas behov av fortlöpande

fortbildning och kompetensutveckling. Jämför

reservationerna 16 (m), 17 (c) och 18 (fp).

Propositionen

Regeringen anför att läkemedelskunskap bör lyftas

fram redan i grundutbildningen för läkare och andra

yrkesgrupper på hälso- och sjukvårdens område.

Olika former av utbildnings- och

fortbildningsinsatser riktas mot hälso- och

sjukvårdspersonalen från många aktörer. Dessa

insatser utgår i allt väsentligt från tre olika

nivåer – den lokala, nationella respektive

internationella nivån. Huvudansvaret för utbildning

och fortbildning av förskrivarna och annan hälso-

och sjukvårdspersonal bör enligt regeringens

uppfattning ligga på den lokala nivån hos

sjukvårdshuvudmännen. Det är angeläget att en

väsentlig del av fortbildningen äger rum så nära dem

som förskriver läkemedel som möjligt. Verksamhetens

behov måste styra insatsernas utformning och

innehåll. Huvudmännen bör stå som garant för att

denna fortbildning är av hög kvalitet.

Läkemedelskommittéerna med deras vetenskapliga

kompetens och lokala förankring har här en

strategisk roll.

På den nationella nivån har myndigheterna inom

området ett ansvar för att förse huvudmännen och

dess läkemedelskommittéer med en samordnad och

kvalitetsgranskad information.

Det är också angeläget att förskrivarna kan få ta

del av nya rön i den vetenskapliga forskningen genom

att delta i olika nationella och internationella

arrangemang. Universitet och högskolor har här en

viktig roll.

Läkemedelsindustrin beräknas enligt vissa

uppskattningar satsa 3–4 miljarder kronor årligen i

Sverige på marknadsförings-, informations- och

utbildningsinsatser riktade till förskrivarna.

Sjukvårdshuvudmännens insatser i detta sammanhang

har hittills i allmänhet varit ganska obetydliga

jämfört med industrins, men enstaka undantag har

förekommit.

Regeringen anser följaktligen att det är angeläget

att sjukvårdshuvudmännen vidareutvecklar och

intensifierar producentoberoende informations- och

utbildningsinsatser riktade till dem som förskriver

läkemedel och annan hälso- och sjukvårdspersonal.

Regeringen vill inte utesluta att sådana insatser på

olika sätt sker i samverkan med läkemedelsindustrin.

En sådan samverkan får dock inte utformas på ett

sådant sätt att informationsinsatsernas opartiskhet

och saklighet sätts i fråga.

Motioner

I motion So19 av Chris Heister m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om producentobunden information

(yrkande 12). Motionärerna anför att ett viktigt

steg på vägen till en bättre läkemedelsförskrivning

är förbättrad läkemedelsutbildning inom ramen för

läkarutbildningen. I den kontinuerliga

fortbildningen gör läkemedelsbolagen i dag betydande

insatser men utbildningen kan förbättras om den

producentobundna informationen också förstärks.

I motion So397 av Rolf Olsson m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande om att producentobunden utbildning

om läkemedel skall initieras (yrkande 4 delvis).

I motion So354 av Margareta Viklund (kd) begärs

tillkännagivanden om att höja läkarnas kunskapsnivå

beträffande förskrivning av läkemedel och att

samarbetet mellan läkare och farmaceuter utvidgas

(yrkandena 2 och 3).

I motion So17 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om kontinuerlig

vidareutbildning för förskrivare, hälso- och

sjukvårdspersonal och konsumenter (yrkande 2).

Motionärerna anför att man genom att öka

förskrivarnas, övrig vårdpersonals och

konsumenternas kunskaper om läkemedel och dess

biverkningar minskar riskerna för feldosering med

skadlig utgång. I yrkande 5 begärs ett

tillkännagivande om en gemensam fond för

fortbildning. Motionärerna anför att det genom en

typ av gemensam fond där alla läkemedelsföretag tar

ett samlat ansvar för fortbildning läggs en grund

för långsiktig hållbarhet inom läkemedelsindustrin,

där patientperspektivet blir den självklara

utgångspunkten.

I motion So22 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om utbildningsfrågor

(yrkande 5). Motionärerna anför att den

producentobundna utbildningen om läkemedel måste

prioriteras och öka i omfattning. Det innebär i sin

tur behov av utbyggnad av ämnesområdet klinisk

farmakologi i landet och att resurser vid såväl

universiteten som Apoteket AB avdelas för utbildning

och information. Förskrivarna måste få möjlighet

till utbildning inom ramen för sin tjänst. Tid måste

också avsättas för läkare, sköterskor och

farmaceuter att förmedla kunskap om läkemedel till

både konsumenter och blivande konsumenter.

I motion So572 av Lena Ek (c) begärs ett

tillkännagivande om kompetenssamverkan för att

minska läkemedelsrelaterade problem. Motionären

anför att ett projekt i Helsingborg rörande

samverkan mellan läkar- och farmacikompetens när det

gäller läkemedelsbehandling av patienter visar att

antalet akuta sjukhusbesök och antalet

primärvårdsbesök kan minskas.

Utskottets ställningstagande

I flera motioner framhålls vikten av

producentobunden utbildning om läkemedel. Utskottet

instämmer i den bedömningen och vill i likhet med

regeringen framhålla att läkemedelskunskap bör

lyftas fram redan i grundutbildningen för läkare och

andra yrkesgrupper på hälso- och sjukvårdens område.

Vidare är det av stor betydelse att landstingen tar

sitt fulla arbetsgivaransvar i fråga om

förskrivarnas behov av fortlöpande fortbildning och

kompetensutveckling. Det är som regeringen anfört

mycket angeläget att sjukvårdshuvudmännen strävar

efter att balansera vidareutbildningen och

kompetensutvecklingen till dem som förskriver

läkemedel genom att tillhandahålla producentobunden

information. Något initiativ från riksdagen med

anledning av motionerna So17 (c) yrkandena 2 och 5,

So19 (m) yrkande 12, So22 (fp) yrkande 5, So354 (kd)

yrkandena 2 och 3, So397 (v) yrkande 4 delvis och

So572 (c) är inte erforderligt. Motionerna avstyrks

i den mån de inte är tillgodosedda med det anförda.

Startförpackningar m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om

startförpackningar. Utskottet påpekar att

tillgängliga förpackningsstorlekar utgör ett

av flera delmoment i

Läkemedelsförmånsnämndens bedömning om ett

visst läkemedel kan anses vara

kostnadseffektivt och därmed ingå i

förmånerna. Jämför reservationerna 19 (m, kd,

c, fp) och 20 (kd).

Propositionen

I propositionen anförs det att då patienter inleder

behandling med ett nytt läkemedel ofta krävs en

inställningsperiod för att få en optimal dosering av

läkemedlet, både med avseende på klinisk effekt och

biverkningar. Det föreligger stora skillnader hur

individer tolererar läkemedel. Då biverkningar

uppträder blir det inte sällan aktuellt att byta

preparat. Mot denna bakgrund är det ofta lämpligt

att läkaren inledningsvis förskriver en mindre

förpackning (prov- eller startförpackning) till

patienten. En ökad förskrivning av

startförpackningar skulle bidra till att minska den

omfattande kassationen av läkemedel. Det är därför

enligt regeringens uppfattning angeläget att på

olika sätt stimulera förskrivningen av

startförpackningar. En grundläggande förutsättning

för att åstadkomma en ökad förskrivning av

startförpackningar är att läkemedelsindustrin i

större utsträckning än i dag tillhandahåller sådana

förpackningar. Vidare anförs att förskrivarna genom

riktlinjer och rekommendationer från särskilt

läkemedelskommittéerna bör uppmuntras att i större

utsträckning förskriva startförpackningar. I detta

sammanhang bör också framhållas att tillgängliga

förpackningsstorlekar utgör ett av flera delmoment i

nämndens bedömning om ett visst läkemedel kan anses

vara kostnadseffektivt och därmed ingå i förmånerna.

Motioner

I motion So19 av Chris Heister m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om behovet av ekonomiska incitament

för att öka användningen av startförpackningar

(yrkande 13). Motionärerna anför att ekonomiska

incitament bör införas som inte gör det oförmånligt

att först hämta ut en provförpackning inför en

längre läkemedelsbehandling. Priset för

startförpackningen kan t.ex. dras av vid påföljande

uthämtning på receptet.

I motion So23 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om viss ersättning för

obrutna förpackningar (yrkande 8). Motionärerna

anför att obrutna läkemedelsförpackningar borde få

återlämnas mot ersättning. Det skulle kunna vara ett

incitament för kunderna att lämna tillbaka oanvända

läkemedel, heter det i motionen.

I motion So558 av Karin Jeppsson och Eva Arvidsson

(s) begärs ett tillkännagivande om införande av

testdos vid medicinering. Motionärerna anför att

läkare bör ha möjlighet att, i samråd med patienten,

skriva ut en testdos av en ny medicin för att testa

om den passar i det enskilda fallet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser i likhet med regeringen att

förskrivningen av prov- eller startförpackningar på

olika sätt bör stimuleras. Som regeringen anfört bör

förskrivarna genom riktlinjer och rekommendationer

från särskilt läkemedelskommittéerna uppmuntras att

i större utsträckning förskriva startförpackningar.

Härtill kommer att tillgängliga

förpackningsstorlekar utgör ett av flera delmoment i

Läkemedelsförmånsnämndens bedömning om ett visst

läkemedel kan anses vara kostnadseffektivt och

därmed ingå i förmånerna. Inte heller utskottet

anser att det för närvarande är aktuellt att lägga

fram ytterligare förslag som innebär att

startförpackningar blir föremål för andra

särbestämmelser inom ramen för förmånerna. Utskottet

avstyrker med det anförda motionerna So19 (m)

yrkande 13 och So558 (s). Även motion So23 (kd)

yrkande 8 avstyrks.

Läkemedelsförsörjning i särskilda

boendeformer för äldre och i

hemsjukvård

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta 4 § tredje stycket

förslaget till lag om läkemedelsförmåner m.m.

samt förslaget till lag om ändring i hälso-

och sjukvårdslagen om inrättande av

läkemedelsförråd i särskilda boendeformer för

äldre och i hemsjukvård. Riksdagen bör därmed

avslå motionsyrkanden med bl.a. begäran om

avslag på regeringens förslag i denna del.

Jämför reservationerna 21 (m) och 22 (kd, c,

fp).

Propositionen

I propositionen anförs att ett landsting efter

framställning av en kommun inom landstinget får

besluta att inrätta läkemedelsförråd vid sådana

särskilda boendeformer för service och omvårdnad för

äldre i kommunen som avses i 5 kap. 5 § andra

stycket socialtjänstlagen (2001:453). Sådana

läkemedelsförråd kan antingen vara förråd som

innehåller flertalet av de läkemedel som de boende

behöver (fullständigt förråd) eller förråd enbart

för vissa basläkemedel (akutförråd). Läkemedel ur

förråden skall vara kostnadsfria för de boende vid

det särskilda boendet. Landstingen står för

kostnaderna för läkemedel ur dessa förråd. Ett

landsting får även erbjuda den som får

landstingsfinansierad hemsjukvård läkemedel utan

kostnad. Ett landsting får efter framställning av en

kommun inom landstinget också besluta att patienter

inom den kommunala hemsjukvården utan kostnad skall

få ut läkemedel från sådana förråd.

I propositionen anförs vidare att kommuner och

landsting enligt 2 kap. 2 § kommunallagen (1991:900)

skall behandla sina medlemmar lika, om det inte

finns sakliga skäl för något annat. För att på

föreslaget sätt ge de boende en förmån som inte

tillkommer andra i kommunen erfordras lagstöd.

Regeringen föreslår därför att en ny paragraf införs

i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). En särskild

bestämmelse föreslås också i lagen om

läkemedelsförmåner m.m. som undantar

läkemedelshanteringen vid de nämnda boendeformerna

från vad som gäller enligt den lagen.

Motioner

I motion So19 av Chris Heister m.fl. (m) begärs att

riksdagen avslår förslaget om fullständiga

läkemedelsförråd i särskilda boenden (yrkande 14).

Motionärerna anför att principen om likställighet är

en grundläggande utgångspunkt för vård och omsorg.

Alla skall – oavsett boendeform – behandlas lika vad

gäller subvention. De som bor i särskilda boenden

skall vidare ha rätt till samma möjligheter att

träffa läkare för medicinsk genomgång som andra. Med

god läkarmedverkan, regelbunden användning av

startförpackningar och i övrigt förskrivning enligt

den s.k. Apo-dosmodellen kan kassationen effektivt

motverkas utan läkemedelsförråd. Motionärerna anför

sammanfattningsvis att de avvisar förslaget om

fullständiga läkemedelsförråd i de särskilda

boendena, men att de anser att akutförråd kan vara

motiverat både för det särskilda boendet och i

hemsjukvården för att smidigt kunna hantera akuta

försämringar av pågående sjukdom och akuta

nyinsjuknanden.

I motion So20 av Carl-Axel Johansson (m) (delvis)

begärs ett tillkännagivande om läkemedelsförsörjning

i särskilda boendeformer för äldre och i

hemsjukvård. Motionären anför att den individuella

receptförskrivningen är viktig att behålla även inom

hemsjukvården och i det särskilda boendet. Genom

Apo-dosmodellen bibehålls en stor säkerhet i

medicineringen och risken för felmedicinering

minskar påtagligt jämfört med vad som skulle bli

fallet med utdelning från gemensamt

läkemedelsförråd, heter det i motionen.

I motion So17 av Kenneth Johansson m. fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om kostnadsfria

läkemedel inom den avancerade hemsjukvården (yrkande

7). Motionärerna anför att patienter som vid

sjukhusvistelse skulle få sin medicin kostnadsfritt

även borde få det inom hemsjukvården.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att förslaget

om att inrätta läkemedelsförråd vid särskilda

boenden för äldre kan förväntas bidra till

förbättrad kvalitet i vården och ökad medicinsk

säkerhet samt minskad kassation av läkemedel. Som

regeringen anfört kan en sådan ordning inte anses

strida mot ädelreformens intentioner. Den enskilde

kan välja att inte utnyttja förmånerna utan även

fortsättningsvis vända sig till en särskild läkare

för att få recept på de läkemedel som han eller hon

behöver och själv eller genom ombud hämta ut

läkemedlen på apotek. Det är vidare önskvärt att det

dygnet runt finns tillgång till en sjuksköterska

knuten till det särskilda boende där fullständiga

läkemedelsförråd inrättats.

Utskottet ställer sig således bakom regeringens

förslag att ett landsting efter framställning av en

kommun inom landstinget får besluta att inrätta

läkemedelsförråd i sådana särskilda boendeformer för

äldre som avses i 5 kap. 5 § socialtjänstlagen

(2001:453). Utskottet ställer sig vidare bakom

förslagen att ett landsting får erbjuda den som får

landstingsfinansierad hemsjukvård läkemedel utan

kostnad samt att ett landsting efter framställning

av en kommun inom landstinget får besluta att

patienter inom den kommunala hemsjukvården utan

kostnad skall få ut läkemedel från sådana förråd.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna So17

(c) yrkande 7, So19 (m) yrkande 14 och So20 (m)

(delvis).

Utskottet tillstyrker 4 § tredje stycket förslaget

till lag om läkemedelsförmåner m.m. samt förslaget

till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763).

Läkemedelsgenomgångar m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om dels

tydligare riktlinjer för utarbetandet av ett

register för läkemedelsprofiler, dels

forskning om läkemedel i användning. Jämför

reservationerna 23 (kd) och 24 (fp).

Propositionen

Regeringen anför att erfarenheterna visar att

åtskilliga patienter behandlas med många olika

läkemedel samtidigt, s.k. polyfarmaci. Detta är inte

minst vanligt förekommande i de särskilda

boendeformerna för äldre i kommunerna. När flera

läkemedel sätts in samtidigt kan icke avsedda

interaktioner med negativa hälsoeffekter uppstå för

patienten. Regeringen hänvisar till en rapport från

Landstingsförbundet och Kommunförbundet enligt

vilken erfarenheterna av multidisciplinärt samarbete

mellan läkare och annan hälso- och sjukvårdpersonal

inom kommunala boenden, primärvård och apotek

rörande läkemedelsgenomgångar bedöms som mycket

positiva. Regeringen anför sammanfattningsvis att

det är angeläget att läkemedelsgenomgångar genomförs

i fråga om patienter som behandlas med många

läkemedel.

Såvitt gäller läkemedelsprofiler anför regeringen

att det i första hand är uppgifter om de

receptförskrivna läkemedlen som bör lagras i

profilen. Patienten bör också kunna samtycka till

att även andra uppgifter av betydelse för

läkemedelsanvändningen lagras i läkemedelsprofilen.

Det kan t.ex. vara fråga om synsvårigheter eller

svårigheter att öppna vissa förpackningar, allt i

syfte att förbättra patientens läkemedelsanvändning.

Regeringen anser att sjukvårdshuvudmännen i samråd

med Apoteket AB bör vidta förberedelser för att

införa läkemedelsprofiler för patienter som

behandlas med flera olika läkemedel.

Vad härefter gäller forskning anför regeringen att

det är viktigt att följa hur läkemedel introduceras

på den svenska marknaden och hur

läkemedelskommittéernas arbete påverkar

läkemedelskonsumtionen. Från ett samhällsperspektiv

är det också angeläget att följa förändringar inom

andra delar av läkemedelsområdet, t.ex. förändringar

i förmånssystemet, effekter av ett ökat antal

receptfria läkemedel och konsekvenserna av att

ansvaret för läkemedelskostnaderna förs över till

landstingen.

Forskning om läkemedel i användning kräver i

allmänhet tvärdisciplinär samverkan. Vid en tidpunkt

då läkemedelskostnaderna på allvar integreras i

annan hälso- och sjukvård är forskning rörande

läkemedel i praktisk användning särskilt angelägen

för att nya terapier skall kunna innebära maximal

nytta för patienterna. Sådan forskning kan på sikt

leda till en förbättrad följsamhet till läkarens

ordination.

Regeringen anser att det är angeläget att

forskning om läkemedel i användning på olika sätt

stimuleras.

Motioner

I motion So23 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs

ett tillkännagivande om tydligare riktlinjer för

utarbetandet av ett register för läkemedelsprofiler

(yrkande 7). Motionärerna anför att regeringen borde

ha gett tydligare riktlinjer och presenterat en plan

för framtagandet av ett system för

läkemedelsprofiler.

I motion So22 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om förbättrad

läkemedelsanvändning (yrkande 6). Motionärerna anför

att i betänkandet SOU 2000:86 Den nya

läkemedelsförmånen föreslogs att staten skulle anslå

100 miljoner kronor per år under fem år för

forskning om läkemedel i användning. Enligt

motionärerna bör detta förslag realiseras. Forskning

kring äldres läkemedelsanvändning och hälsoekonomisk

forskning bör prioriteras, heter det i motionen.

Utskottets ställningstagande

Som regeringen anfört är det vanligt förekommande

att patienter behandlas med många läkemedel

samtidigt, inte minst i de särskilda boendeformerna

för äldre i kommunerna. Utskottet anser därför i

likhet med regeringen att det är angeläget att

läkemedelsgenomgångar genomförs i fråga om patienter

som behandlas med många läkemedel.

Utskottet instämmer också i vad regeringen anför

såvitt gäller läkemedelsprofiler. I första hand är

det således uppgifter om de receptförskrivna

läkemedlen som bör lagras i profilen, men patienten

kan också samtycka till att även andra uppgifter av

betydelse lagras i läkemedelsprofilen.

Sjukvårdshuvudmännen bör i samråd med Apoteket AB

vidta förberedelser för att införa

läkemedelsprofiler för patienter som behandlas med

flera olika läkemedel. Några ytterligare riktlinjer

i detta avseende anser inte utskottet erforderliga.

Motion So23 (kd) yrkande 7 avstyrks.

Forskning om läkemedel i användning kräver som

regeringen anfört i allmänhet tvärdisciplinär

samverkan. Utskottet delar bedömningen i motion So22

(fp) yrkande 6 att forskning om läkemedel i

användning på olika sätt bör stimuleras. Utskottet

har erfarit och ser positivt på att det inom ramen

för Äldrecentrum pågår ett forskningsprojekt kring

äldres läkemedelsanvändning. Utskottet avstyrker

motionsyrkandet.

Läkemedelsreklam

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om förbud

mot reklam för receptbelagd medicin.

Utskottet hänvisar till att regeringen

uttalat att formerna för den framtida

läkemedelsreklamen avses bli föremål för en

översyn.

Propositionen

I propositionen anförs att flödet av

läkemedelsreklam har ökat markant under senare år

och dessutom är lättillgängligt. Här är enligt

regeringen utvecklingen på Internet av stor

betydelse. Även andra medier innehåller ofta stora

mängder av läkemedelsreklam.

Regeringen vill i sammanhanget betona vikten av

att läkemedelsreklam är vederhäftig och inte

vilseledande. Särskilt viktigt är det att reklam som

riktas till allmänheten, även om den gäller icke

receptbelagda läkemedel, inte är överdriven och

oövervägd eftersom det kan påverka människors hälsa.

Det kan dock konstateras att kraven på saklighet och

objektivitet inte alltid är uppfyllda. Även om

läkemedelsindustrins övervakningssystem avseende

läkemedelsinformation synes fungera finns det behov

av att se över den nuvarande rättsliga regleringen

på området. Därvid bör frågan om det behövs

ytterligare regler i svensk lagstiftning för att

genomföra rådets direktiv 92/28/EEG analyseras

närmare. Regeringen anser sammanfattningsvis att

formerna för den framtida läkemedelsreklamen i

samhället bör bli föremål för en översyn.

Mot denna bakgrund avser regeringen att bemyndiga

socialministern att tillkalla en särskild utredare

för att göra en översyn av frågor kring

läkemedelsreklam.

Motioner

I motion So264 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om

förbud mot reklam för receptbelagda läkemedel

(yrkande 7). Ett likalydande yrkande framförs i

motion So397 av Rolf Olsson m.fl. (v) (yrkande 4

delvis).

Utskottets ställningstagande

Som anförs i propositionen har flödet av

läkemedelsreklam ökat markant under senare år och är

dessutom lättillgängligt. Utskottet ser därför

positivt på regeringens förslag att formerna för den

framtida läkemedelsreklamen i samhället blir föremål

för en översyn. Motionerna So264 (v) yrkande 7 och

So397 (v) yrkande 4 (delvis) avstyrks därmed.

Apoteket AB

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om att

apoteksmonopolet bör avskaffas samt om

dosdispensering av läkemedel. Jämför

reservationerna 25 (m, kd, c, fp) och 26 (m,

kd, c, fp).

Propositionen

I propositionen anförs att staten och landstingen

fr.o.m. den 1 januari 2002 tar ett gemensamt

finansieringsansvar för läkemedelsförmånerna.

Avtalet mellan staten och Landstingsförbundet anger

en viljeinriktning för den framtida utvecklingen av

läkemedelsförmånerna som bl.a. innebär ökade

incitament och ökat ansvarstagande för landstingen.

Förändringen leder bl.a. till att

läkemedelskostnaderna blir en av flera

produktionsfaktorer i hälso- och sjukvården, och

landstingen kommer därmed att tillsammans med staten

ställa krav på bolagets verksamhet.

Även andra förändringar som beror på teknikens

utveckling och privatpersoners ökande vilja och

möjlighet att söka information via Internet och på

andra sätt kommer att ställa nya krav på apoteken

liksom krav på tillgänglighet i tid och rum.

Det är därför enligt regeringen angeläget att se

över avtalet mellan staten och Apoteket AB och

utforma ett verksamhetsavtal som ligger i samklang

med de nya kraven. I samband med denna översyn bör

också vissa finansieringsfrågor lösas. Den

viktigaste frågan är därvid att besluta om hur den

marginal som ligger inom den förmånsgrundande

verksamheten skall konstrueras och hur den skall

fastställas. Även andra frågor som t.ex.

utvecklingen av betalkortet kan diskuteras i detta

sammanhang.

Apoteket AB bör liksom i dag svara för

dosdispensering i de fall där läkare ordinerar

detta. Någon särskild patientavgift bör inte

införas. Frågan bör lösas i samband med översynen av

verksamhetsavtalet mellan staten och Apoteket AB.

Motioner

I motion So19 av Chris Heister m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om att receptfria läkemedel bör få

säljas i dagligvaruhandeln (yrkande 8). Vidare

begärs att riksdagen beslutar att avveckla

apoteksmonopolet i enlighet med vad som anförs i

motionen (yrkande 17). Motionärerna anför att med

konkurrerande apotek öppnas möjligheten för apoteken

att konkurrera med lägre prisnivåer, vilket innebär

att de bakomliggande leden kommer att ställa krav på

en effektivare partihandel och på lägre priser från

producenterna. Även i motion So18 av Margit Gennser

m.fl. (m) begärs att apoteksmonopolet avskaffas

(yrkande 4). I motion So18 begärs vidare ett

tillkännagivande om att marginalsättningen och övrig

policy gällande verksamheten i princip skall vara

oförändrad under den tid som åtgår för att avveckla

apoteksmonopolet, vilket innebär att monopolets

lager- och leveransberedskap skall fullföljas som

tidigare (yrkande 5). Slutligen begärs i yrkande 6 i

motion So18 att riksdagen skall avslå regeringens

förslag om dosdispensering och begära att regeringen

återkommer med ett förslag som inte förhindrar

konkurrens på detta område.

I motion So23 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs

om Apoteket AB:s monopol på dosdispensering (yrkande

9). Motionärerna anför att det nuvarande systemet

innebär att Riksförsäkringsverket höjt Apoteket AB:s

marginal med hänvisning till ökade kostnader för

apoteket. Höjningen är generell, dvs. oberoende av

om dosdispensering utlämnas eller inte.

Överenskommelsen får till följd att konkurrens på

området i princip inte kan förekomma. Privata

aktörer skulle kunna sköta dosdispenseringen men det

kräver ett förbud mot att Apoteket AB får en

generell ersättning. Om ersättningssystemet

konstrueras så att beställare av tjänsten också

direkt betalar kostnaden vid en upphandling

möjliggörs konkurrens mellan olika aktörer.

I motion So17 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om avmonopolisering av

Apoteket AB (yrkande 10). Motionärerna anför att

statliga utredningar visar att det finns stora

välfärdsvinster med att avskaffa Apotek AB:s monopol

och i stället ge licensierade butiker och apotek

möjlighet att kunna sälja såväl receptbelagda som

receptfria läkemedel. En avmonopolisering av

Apoteket AB kommer på sikt att leda till ökad

tillgänglighet samt lägre läkemedelskostnader för

den enskilde, heter det i motionen.

I motion So22 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om att avskaffa Apoteket

AB:s monopol (yrkande 7). Motionärerna anför att

monopolet bör brytas upp samt att avknoppning av

verksamheten skyndsamt bör komma till stånd. Däremot

bör apoteksmonopolet inte ersättas av ett privat

monopol genom en utförsäljning. Det är viktigt att

apoteken, även när de blir privata, kan ge samma

service som i dag med rådgivning och olika typer av

upplysningskampanjer. I yrkande 8 begärs ett

tillkännagivande om dosdispensering. Motionärerna

anför att dosdispensering inom den slutna vården

kan, vid sidan av Apoteket AB, skötas av ett enskilt

företag och göra konkurrens möjlig.

Ersättningssystemet skall vara utformat så att den

som beställer tjänsten direkt skall betala kostnaden

för tjänsten och ges möjlighet att upphandla denna

och därvid välja mellan olika leverantörer. Denna

förändring kan göras redan nu och behöver inte vänta

tills Apoteket AB:s monopol avskaffas.

Tidigare behandling

Med anledning av proposition 1998/99:106 Vissa

ändringar i läkemedelsförmånen m.m. behandlade

socialutskottet bl.a. frågan om konkurrensutsättning

av läkemedelsdistributionen i betänkande

1998/99:SoU14 Vissa ändringar i läkemedelsförmånen

m.m. Utskottet gjorde bedömningen att det då inte

fanns skäl att förändra läkemedelsdistributionen

genom att konkurrensutsätta detaljhandeln. Utskottet

vidhöll i betänkandena 1999/2000:SoU1, 2000/01: SoU1

och 2001/02:SoU1 denna inställning.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid upprepade tillfällen behandlat

motioner med yrkanden om att apoteksmonopolet bör

avskaffas och att detaljhandeln med läkemedel bör

konkurrensutsättas. Utskottet vidhåller sin tidigare

inställning att det inte finns skäl att förändra

läkemedelsdistributionen genom att konkurrensutsätta

detaljhandeln med läkemedel. Motionerna So17 (c)

yrkande 10, So18 (m) yrkandena 4 och 5, So19 (m)

yrkandena 8 och 17 och So22 (fp) yrkande 7 avstyrks.

Utskottet anser i likhet med regeringen att

Apoteket AB liksom i dag bör svara för

dosdispensering i de fall där läkare ordinerar

detta. Utskottet avstyrker därmed motionerna So18

(m) yrkande 6, So22 (fp) yrkande 8 och So23 (kd)

yrkande 9.

Uppföljningsfrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

användning av läkemedel m.m. Utskottet

hänvisar till att regeringen avser att uppdra

åt en särskild utredare att utarbeta förslag

till ett förbättrat regelverk rörande

uppföljning av läkemedelsförskrivning och

läkemedelsanvändning. Jämför reservationerna

27 (c) och 28 (fp).

Propositionen

I propositionen anförs att uppföljning av

läkemedelsförskrivning och läkemedelsanvändning är

av stor betydelse särskilt ur folkhälsosynpunkt. I

fokus står framför allt annat patientsäkerheten och

kvaliteten i vården. Men det bör också finnas

rimliga förutsättningar för att kunna bedriva en

meningsfull verksamhetsplanering och

verksamhetsuppföljning inom hälso- och sjukvården.

Tillgång till effektiva instrument i

uppföljningsarbetet är nödvändig för landstingen,

verksamhetschefer och medicinskt ansvariga i hälso-

och sjukvården, de enskilda förskrivarna,

läkemedelskommittéerna, Apoteket AB och andra

berörda aktörer på läkemedelsområdet.

Regeringen anför vidare att landstingen har åtagit

sig ett med staten gemensamt ansvar för

läkemedelskostnaderna inom läkemedelsförmånerna.

Landstingen har mot denna bakgrund ett berättigat

krav på möjligheter att följa upp

läkemedelsförskrivning och läkemedelsanvändning.

Regeringen har bl.a. övervägt möjligheterna till att

en försöksverksamhet inrättas där uppgifter från

receptregistret återkopplas till landstingen. Detta

torde dock kräva lagändringar och kan därför inte

förverkligas inom ramen för denna proposition.

Regeringen anser att uppföljningsfrågorna kräver

en bred översyn och avser därför att uppdra åt en

särskild utredare att utarbeta förslag till ett

förbättrat regelverk rörande uppföljning av

läkemedelsförskrivning och läkemedelsanvändning.

Motioner

I motion So397 av Rolf Olsson m.fl. (v) begärs att

regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att

genomföra en fördjupad utredning av

läkemedelsförskrivningar i förhållande till angivna

rekommendationer (yrkande 2). Motionärerna anför att

det finns brister i kommunikationen mellan

läkemedelsförskrivare och patient och att det kan

leda till att patienten får läkemedel som är

olämpliga att kombinera.

I motion So284 av Kenneth Lantz (kd) begärs ett

tillkännagivande om att låta utreda hur

överförskrivande läkare skall kunna kontrolleras.

Motionären anför att det finns en minoritet av

läkare som skriver ut friskintyg eller läkemedel

utan att först göra en korrekt medicinsk bedömning.

I motion So17 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

begärs ett förslag om ett åtgärdspaket för att

motverka felanvändning av läkemedel (yrkande 3).

Motionärerna anför att ytterligare kunskap krävs om

varför läkemedel förskrivs, hur de används, hur det

kommer sig att patienter avstår från

läkemedelsbehandling och vilka eventuella

hälsoekonomiska vinster som en läkemedelsbehandling

kan medföra.

I motion So22 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om en nationell

handlingsplan för att minska felmedicinering

(yrkande 1). Motionärerna anför att det, mot

bakgrund av det lidande som felanvändning av

läkemedel orsakar patienterna, de ökande

läkemedelskostnaderna och kostnaderna för

konsekvenserna av felbehandling, är nödvändigt med

en nationell handlingsplan för att åstadkomma en

optimal läkemedelsanvändning. Motionärerna anför

vidare att den grupp som konsumerar mest läkemedel

är äldre personer som även är den grupp som ofta

behöver sjukhusvård på grund av medicinering.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att

uppföljning av läkemedelsförskrivning och

läkemedelsanvändning är av stor betydelse särskilt

ur folkhälsosynpunkt. Även utskottet har erfarit att

den del av 1997 års läkemedelsreform som syftat till

förbättrad uppföljning av läkemedelsförskrivning och

läkemedelsanvändning har stött på svårigheter i den

praktiska tillämpningen.

Landstingen har åtagit sig ett med staten

gemensamt ansvar för läkemedelskostnaderna inom

läkemedelsförmånerna. Som regeringen anför har

landstingen mot denna bakgrund ett berättigat krav

på möjligheter att följa upp läkemedelsförskrivning

och läkemedelsanvändning. Utskottet delar

uppfattningen att uppföljningsfrågorna kräver en

bred översyn och ser därför med tillfredsställelse

på att regeringen avser att uppdra åt en särskild

utredare att utarbeta förslag till ett förbättrat

regelverk rörande uppföljning av

läkemedelsförskrivning och läkemedelsanvändning.

Motionerna So17 (c) yrkande 3, So22 (fp) yrkande

1, So284 (kd) och So397 (v) yrkande 2 avstyrks i den

mån de inte anses tillgodosedda med det anförda.

Läkemedel och miljön

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

läkemedels miljö-påverkan. Utskottet hänvisar

till att regeringen avser att uppdra åt

Läkemedelsverket att utreda bl.a.

miljöpåverkan från läkemedel. Riksdagen bör

vidare avslå motionsyrkanden om kvicksilver i

läkemedel. Utskottet hänvisar till den

strategi för utfasning av särskilt farliga

ämnen som riksdagen ställt sig bakom. Jämför

reservationerna 29 (c) och 30 (mp).

Propositionen

Regeringen påpekar att riksdagen efter förslag av

regeringen har fastställt 15 miljökvalitetsmål som

kontinuerligt skall följas upp. Ett av dessa mål är

särskilt relevanta för läkemedelssektorn, nämligen

giftfri miljö, men sektorn berörs även av en rad

andra miljökvalitetsmål. Målet giftfri miljö lyder:

Miljön skall vara fri från ämnen och metaller som

skapats i eller utvunnits av samhället och som kan

hota människors hälsa eller den biologiska

mångfalden.

Regeringen lade också under våren 2001 fram

propositionen Kemikaliestrategi för giftfri miljö

(prop. 2000/01:65). I propositionen, som har

antagits av riksdagen, anges bl.a. att nyproducerade

varor som används på ett sådant sätt att de kommer

ut i kretsloppet senast år 2007 så långt det är

möjligt skall vara fria från cancerframkallande

ämnen samt ämnen som påverkar arvsmassan och stör

fortplantningen. Varorna skall heller inte innehålla

några nya organiska ämnen som är långlivade och

bioackumulerande senast från år 2005. För övriga

organiska ämnen som är mycket långlivade och mycket

bioackumulerande är utfasningstidpunkten senast år

2010 och för övriga organiska ämnen som är

långlivade och bioackumulerande är tidpunkten senast

år 2015. Nyproducerade varor skall också så långt

det är möjligt vara fria från kvicksilver senast år

2003 samt från kadmium och bly senast år 2010. Redan

befintliga varor som innehåller ämnen med

ovanstående egenskaper, eller kvicksilver, kadmium

samt bly, skall hanteras på ett sådant sätt att

ämnena inte läcker ut i miljön.

Vidare gäller att det senast år 2010 skall finnas

uppgifter om egenskaperna hos alla avsiktligt

framställda eller utvunna kemiska ämnen som hanteras

på marknaden. Detta gäller både nya och existerande

ämnen. Senast år 2010 skall varor vara försedda med

hälso- och miljöinformation om de farliga ämnen som

ingår.

Mot denna bakgrund anser regeringen att det är

väsentligt att se över hur miljöhänsyn kan vägas in

som en naturlig del vid förskrivning, användning och

prissättning av läkemedel liksom vid hantering av

överblivna läkemedel. Regeringen avser därför att

uppdra åt Läkemedelsverket att utreda miljöpåverkan

från läkemedel och deras förpackningar och hur denna

påverkan kan begränsas. I detta sammanhang är det

lämpligt att se över miljöaspekter förknippade med

hygieniska och kosmetiska produkter då även dessa

ligger inom Läkemedelsverkets ansvarsområde. Vidare

bör verket identifiera behov av åtgärder för att

integrera miljöhänsyn i läkemedelssektorn nationellt

och inom EU.

Motioner

I motion So17 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett

åtgärdsprogram för kontroll av läkemedel ur

miljösynpunkt (yrkande 8). Motionärerna anför att

det är angeläget att öka kunskapen och kontrollen av

läkemedel ur miljösynpunkt.

I motion So426 av Gudrun Lindvall (mp) begärs ett

tillkännagivande om behovet av ett förbud mot

kvicksilver som konserveringsmedel i läkemedel och

vacciner (yrkande 1). I yrkande 2 begärs ett

tillkännagivande om behovet av ett förbud mot att

använda titandioxid som färgtillsats i läkemedel.

Motionären anför att titandioxid av hävd anses

ofarligt, men att det på senare år har kommit

rapporter om överkänslighetsreaktioner mot ämnet. I

yrkande 3 anförs att regeringen bör tillsätta en

utredning för att kartlägga användningen av andra

färgämnen och läkemedelstillsatser i läkemedel. Även

i motion So636 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)

begärs ett tillkännagivande om kvicksilver som

konserveringsmedel (yrkande 5).

I motion MJ291 av Barbro Feltzing (mp) begärs ett

tillkännagivande om ekologiska aspekter på läkemedel

(yrkande 3). Motionären anför att man vid

tillverkning av läkemedel bör ta hänsyn till de

ekologiska förändringar som kan bli resultatet vid

användning av läkemedlet.

Tidigare behandling

I betänkande 2000/01:SoU10 behandlade utskottet

motionsyrkanden om titandioxid och andra tillsatser

och färgämnen i läkemedel. Utskottet anförde (s. 71)

att det förutsatte att berörda myndigheter följer

utvecklingen när det gäller biverkningar och

överkänslighet samt vidtar åtgärder om det visar sig

nödvändigt. Utskottet ansåg inte att riksdagen borde

ta något initiativ i frågan. Motion avstyrktes.

(Res. mp.)

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser det som angeläget att kunskaperna

kring läkemedels miljöpåverkan ökas. Utskottet ser

därför positivt på regeringens avsikt att uppdra åt

Läkemedelsverket att utreda miljöpåverkan från

läkemedel och deras förpackningar och hur denna

påverkan kan begränsas. Mot bakgrund härav finns det

enligt utskottet inte skäl för riksdagen att vidta

någon åtgärd med anledning av motionerna So17 (c)

yrkande 8, So426 (mp) yrkandena 2 och 3 och MJ291

(mp) yrkande 3.

Vad särskilt gäller kvicksilver kan utskottet

konstatera att riksdagen ställt sig bakom den

strategi för utfasning av särskilt farliga ämnen som

regeringen presenterade våren 2001 (prop.

2000/01:65, bet. 2000/01:MJU15, rskr. 2000/01:269).

Av strategin framgår bl.a. att nyproducerade varor

så långt det är möjligt skall vara fria från

kvicksilver senast år 2003. Utskottet anser att det

är mycket angeläget att så snabbt som möjligt finna

alternativ till kvicksilver som konserveringsmedel i

läkemedel. Från Läkemedelsverket har inhämtats att

verket samarbetar med läkemedelsindustrin i syfte

att minska användningen av kvicksilver i läkemedel.

Enligt Läkemedelsverket används kvicksilver enbart

där det är svårt att hitta andra alternativ.

Motionerna So426 (mp) yrkande 1 och So636 (mp)

yrkande 5 får anses i huvudsak tillgodosedda.

Jämställdhetsaspekter m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

könsrelaterad läkemedelsbehandling m.m.

Jämför reservationerna 31 (v), 32 (kd), 33

(c) och 34 (mp).

Propositionen

I propositionen anförs (s. 46) att kostnaden för

användningen av ett läkemedel bör, med tillämpning

av kostnadseffektivitetsprincipen, vara rimlig

utifrån medicinska, humanitära och

samhällsekonomiska aspekter. I denna bedömning är

det angeläget att nämnden anlägger ett brett

helhetsperspektiv. Läkemedelsförmånsnämnden bör i

detta sammanhang även beakta

jämställdhetsperspektivet.

Motioner

I motion So331 av Maud Ekendahl m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om att kvinnor och män skall

inkluderas i klinisk läkemedelsprövning och att

resultaten analyseras könsspecifikt (yrkande 3). Ett

liknande yrkande framförs i motion So369 av

Catharina Elmsäter-Svärd (m) (yrkande 4). I den

sistnämnda motionen framförs vidare ett yrkande om

könsspecifik information om läkemedel (yrkande 3).

I motion So264 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om

krav vid lansering av läkemedel (yrkande 6).

Motionärerna anför att det bör vara ett krav vid

lanseringen av nya läkemedel att läkemedlet är

utprovat och anpassat till både kvinnor, män, barn

och äldre. Ett liknande yrkande framförs i motion

So397 av Rolf Olsson m.fl. (v) (yrkande 1).

I motion So414 av Ulla-Britt Hagström (kd) begärs

ett tillkännagivande om att läkemedelsmönstret för

män respektive kvinnor bättre analyseras (yrkande

2). Motionären anför att det skrivs ut fler

läkemedel till kvinnor, men att kostnaden per

förskrivet läkemedel är högre för män än för

kvinnor. Vidare anför motionären att läkemedel bör

jämställdhetsmärkas (yrkande 3).

I motion So17 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om ökade systematiska

studier kring läkemedelseffekter på olika grupper i

samhället (yrkande 4). Motionärerna anför att de

systematiska studierna kring läkemedelseffekterna

skall utökas så att läkemedelsbehandlingarna på sikt

blir säkrare och risken för onödiga skadeverkningar

minskar.

I motion A212 av Agne Hansson m.fl. (c) begärs ett

tillkännagivande om en översyn av utformningen av

läkemedel ur ett jämställdhetsperspektiv (yrkande

8). Motionärerna anför att medicin ofta är utformad

med mannen som norm, vilket gör att det finns en

uppenbar risk för felmedicinering när kvinnor skall

behandlas.

I motion So523 av Barbro Feltzing m.fl. (mp)

begärs ett tillkännagivande om att medicinsk

forskning snarast bör initieras för att ta fram

doseringsnormer för medicin till kvinnor baserade på

den kvinnliga kroppen.

I motion Ub428 av Sonja Fransson m.fl. (s) begärs

ett tillkännagivande om att Sverige bör driva på så

att EU inför krav på att läkemedel för kvinnor även

testas på kvinnor före godkännande (yrkande 5).

Tidigare behandling och pågående arbete

Motionsyrkanden om könsrelaterad

läkemedelsbehandling m.m. behandlade utskottet i

betänkande 2000/01:SoU10. Utskottet anförde följande

(s. 70).

När det gäller könsrelaterad läkemedelsbehandling

m.m. vidhåller utskottet att en situation där

forskningens resultat ensidigt gagnar

kunskapsframväxt avseende vissa grupper i

samhället på bekostnad av andra är problematisk

både ur rättvisesynpunkt och ur etiksynpunkt.

Jämlikhet och jämställdhet inom

kunskapsframväxten förutsätter att de

studiepopulationer som ingår i forskningsprojekt

är representativa i relation till befolkningen i

stort eller till den patientgrupp som är föremål

för studier. Medicinska forskningsrådet (numera

Vetenskapsrådet) har i ett policyuttalande

framhållit vikten av att etikkommittéerna

uppmärksammar projektansökningarnas val av

studiepopulation och vid behov begär in

ytterligare motiveringar eller preciseringar samt

väger in valet av studiepopulation i den etiska

bedömningen. På EU-nivå finns vidare bestämmelser

om att redovisa könsmässiga effekter vid kliniska

prövningar av läkemedel.

Utskottet ser mycket positivt på att kvinnor

numera i större utsträckning än förut inkluderas

i läkemedelsstudier och att könsfördelningen i

kliniska prövningar enligt uppgift inte nämnvärt

avviker från könsfördelningen i den population

som sedan kommer att behandlas med de aktuella

läkemedlen. Läkemedelskontrollmyndigheterna är

medvetna om vikten av att ett läkemedel före

marknadsgodkännande har studerats på patienter

som är representativa i förhållande till den

patientgrupp som avses använda preparaten.

Utskottet kan vidare konstatera att Utredningen

om frivillig jämställdhetsmärkning av produkter

och tjänster anser att frågan om hur den

medicinska forskningen bedrivs bör belysas

ytterligare för att om möjligt kunna införa ett

system för frivillig jämställdhetsmärkning av

läkemedelsprodukter och medicinska tjänster. Mot

bakgrund av vad som anförts anser utskottet att

det inte behövs något initiativ från riksdagen.

Utskottet avstyrker motionerna – – – . (Res. v,

mp.)

I det ovan nämnda betänkandet (s. 67–68) refererades

även följande uppgifter från Läkemedelsverket.

Enligt uppgift från Läkemedelsverket var det tidigare så att

kvinnor i stor utsträckning inte inkluderades i

tidiga faser av läkemedelsutvecklingen, t.ex. då

ett läkemedel första gången ges till en människa.

Anledningen härtill är att vid en oupptäckt

graviditet skulle fostret exponeras för en

potentiellt farlig substans. Enligt

Läkemedelsverket har numera andelen kvinnor ökat

vid den tidiga fasen av läkemedelsstudier. Vid en

genomgång av fördelningen män och kvinnor i

kliniska läkemedelsstudier i Sverige 1999 kunde

konstateras att i s.k. fas I-studier, de första

studierna på människa med ett nytt läkemedel,

inkluderades i 56 % av fallen både män och

kvinnor, i 43 % endast män och i 1 % endast

kvinnor. I fas III, dvs. de stora studierna på

patienter som har den sjukdom som läkemedlet är

avsett för, inkluderades i 87 % av fallen båda

könen, i 5 % endast män och i 8 % endast kvinnor.

Allmänt gäller att könsfördelningen i kliniska

prövningar inte nämnvärt avviker från

könsfördelningen i den population som sedan

behandlas med de godkända läkemedlen.

Läkemedelsgodkännanden i Sverige sker numera

inom ramen för ett EU-samarbete. I ett EU-

direktiv anges att köns- och ålderseffekter skall

beaktas i redovisningen av resultaten av kliniska

prövningar. Dessutom skall det finnas uppgifter

om patienter som kan vara utsatta för ökad risk,

t.ex. äldre, barn, kvinnor som är havande eller

har menstruation eller patienter vilkas tillstånd

på annat sätt kräver särskild uppmärksamhet. Inom

läkemedelskontrollmyndigheterna i Europa finns

det, enligt uppgift från Läkemedelsverket, numera

en stor medvetenhet om vikten av att läkemedel

före marknadsgodkännande skall ha studerats på

patienter som representerar hela den population

som avses bli behandlad med läkemedlet. Vid

utvärdering av läkemedelsdokumentation inför ett

godkännande kontrolleras att könsaspekter är

tillfredsställande belysta. I de fall där den

basala utredningen visat på könsskillnader

efterfrågas kompletterande studier.

Enligt Läkemedelsverket fungerar flertalet läkemedel

kvalitativt likartat i olika demografiska subgrupper

av populationen. Det finns dock undantag där

exempelvis läkemedel endast godkänts för användning

av det ena könet. Vidare kan skillnader i hur

kroppen omsätter läkemedel variera mycket även

mellan individer av samma kön. När sådan information

finns informeras specifikt om detta.

Utredningen om frivillig jämställdhetsmärkning av produkter och

tjänster har regeringens uppdrag att bl.a. belysa

möjligheterna att införa ett system för sådan

märkning. I delbetänkandet Reglerna kring och

inställningen till frivillig jämställdhetsmärkning

av produkter och tjänster (SOU 2001:9) redogörs

bl.a. för skälen till och konsekvenserna av att den

medicinska forskningen bedrivs i princip endast med

fokus på män. Utredningen menar att det finns

anledning att belysa problematiken ytterligare för

att undersöka möjligheten att införa ett system för

frivillig jämställdhetsmärkning av

läkemedelsprodukter och medicinska tjänster (s. 106

f.).

Utskottet har erfarit att utredningen den 20 mars

2002 kommer att överlämna sitt slutbetänkande till

regeringen samt att möjligheten att

jämställdhetsmärka bl. a. läkemedel kommer att

behandlas i det sammanhanget.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin uppfattning att en situation

där forskningens resultat ensidigt gagnar

kunskapsframväxt avseende vissa grupper i samhället

på bekostnad av andra är problematisk både ur

rättvisesynpunkt och ur etiksynpunkt. Utskottet ser

därför mycket positivt på att kvinnor numera i

större utsträckning än förut inkluderas i

läkemedelsstudier och att könsfördelningen i

kliniska prövningar enligt uppgift inte nämnvärt

avviker från könsfördelningen i den population som

sedan kommer att behandlas med de aktuella

läkemedlen. Det är likaså väsentligt att

läkemedelskontrollmyndigheterna är medvetna om

vikten av att ett läkemedel före marknadsgodkännande

har studerats på patienter som är representativa i

förhållande till den patientgrupp som avses använda

preparaten. Utskottet kan vidare konstatera att

Utredningen om frivillig jämställdhetsmärkning av

produkter och tjänster i sitt slutbetänkande kommer

att behandla frågan om att jämställdhetsmärka bl.a.

läkemedel. Utskottet vill slutligen framhålla att

patienter i ökad utsträckning kommer att erhålla

individuellt anpassade läkemedel till följd av den

utveckling som sker på läkemedelsområdet. Utskottet

avstyrker med det anförda motionerna So17 (c)

yrkande 4, So264 (v) yrkande 6, So331 (m) yrkande 3,

So369 (m) yrkandena 3 och 4, So397 (v) yrkande 1,

So414 (kd) yrkandena 2 och 3, So523 (mp), Ub428 (s)

yrkande 5 och A212 (c) yrkande 8.

Läkemedelslagen m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden med

begäran om översyn av läkemedelslagen. Vidare

bör motionsyrkanden om

biverkningsrapportering och leverans av

läkemedel avslås. Jämför reservation 35 (v).

I motion So395 av Patrik Norinder och Lars

Elinderson (m) begärs ett tillkännagivande om

tolkning av läkemedelslagen (yrkande 1).

Motionärerna anför som exempel att Läkemedelsverket

beslutat att vissa produkter som innehåller ämnet

glukosamin skall klassas som läkemedel och förbjudit

fri marknadsförsäljning av dessa. Att i onödan

tillämpa lagen så att kroppsegna ämnen omfattas av

byråkrati och otillgänglighet fyller inte någon

funktion, heter det i motionen. I motion So431 av

Margareta Cederfelt (m) begärs ett tillkännagivande

om att läkemedelslagen bör utredas. Motionären anför

att lagen är utformad så att vanliga kroppsegna

ämnen samt många läkemedel kan omfattas av lagen på

ett olyckligt sätt.

I motion So397 av Rolf Olsson m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande om biverkningsrapporteringar och

producentobundna system (yrkande 3). Motionärerna

anför att om ett kvalitetssystem för läkemedel skall

kunna fungera måste biverkningsregister och

anmälningar om biverkningar fungera.

I motion So521 av Mariann Ytterberg och Barbro

Hietala Nordlund (s) begärs ett tillkännagivande om

behovet av en översyn av nuvarande regelverk för

leverans av receptbelagda läkemedel från

läkemedelsföretagen till Apoteket AB samt av

gällande dispensregler hos Läkemedelsverket.

Motionärerna anför att läkemedel ofta kan vara slut

på apoteket och att det kan råda leveransstopp från

läkemedelsföretaget under lång tid.

Tidigare behandling och pågående arbete

Av 1 § läkemedelslagen (1992:859) framgår att med

läkemedel avses i denna lag varor som är avsedda att

tillföras människor eller djur för att förebygga,

påvisa, lindra eller bota sjukdom eller symtom på

sjukdom eller att användas i likartat syfte. Av ett

pressmeddelande den 26 juni 2001 framgår att

Läkemedelsverket anser att produkter som innehåller

glukosamin skall klassificeras som läkemedel då

användningen av medlen är medicinsk samt att verket

anser att denna bedömning är i linje med gällande

läkemedelsdefinition.

Socialministern har i ett frågesvar den 25 juli 2001

anfört följande.

Patrik Norinder har frågat mig vilka åtgärder jag

avser att vidta för att se över läkemedelslagen.

Bakgrunden till Patrik Norinders fråga är att

Läkemedelsverket har beslutat att produkter som

innehåller glukosamin ska klassificeras som

läkemedel.

Produkter som innehåller substansen glukosamin

marknadsförs i dag som ett ”kosttillskott för

lederna” och säljs framför allt i

hälsokostbutiker och via postorder. Glukosamin är

ett kroppseget ämne som i flera europeiska länder

är godkänt som läkemedel för behandling av vissa

ledsjukdomar. Substansen har särskilt studerats

vid ledförslitning. Ingenting har framkommit som

visar att friska personer behöver ett tillskott

av glukosamin.

Läkemedelslagen är en skyddslagstiftning med

syfte att för konsumenternas skull tillse att

tillgängliga läkemedel har visad effekt, är säkra

och av god kvalitet. Läkemedelsverket är en

självständig myndighet som med stöd av

läkemedelslagen ansvarar för att konsumenterna i

Sverige får tillgång till sådana läkemedel.

Läkemedelsverket anser att produkter som

innehåller glukosamin ska klassificeras som

läkemedel då användningen av medlen är medicinsk.

I flera europeiska länder finns glukosamin som

godkända läkemedel och det finns inget som

hindrar fabrikanterna av produkter som innehåller

glukosamin att ansöka om att få produkterna

godkända som läkemedel i Sverige. På så vis kan

man utvärdera och kontrollera produkten på samma

sätt som för andra läkemedel, vilket ligger i

konsumenternas eget intresse. Jag har inte för

närvarande för avsikt att vidta åtgärder för att

ändra läkemedelslagen inom detta område.

Från Läkemedelsverket har inhämtats att verket anser

att försörjningssituationen för läkemedel är

otillfredsställande samt att verket i fortsättningen

kommer att fokusera hårdare på företagens

försörjningsberedskap och leveranssäkerhet vid de

rutinmässiga inspektionerna av såväl tillverkare som

partihandlare samt i tillsynen av detaljhandeln.

Från Läkemedelsverket har inhämtats följande. Till

Läkemedelsverket skall rapporteras misstänkta nya

och allvarliga biverkningar av läkemedel. Sådana

rapporter läggs in i Läkemedelsverkets

biverkningsregister, och uppgifterna blir då

tillgängliga som statistik. Varje biverkningsrapport

utreds noggrant vad gäller diagnos, eventuellt

orsakssamband mellan läkemedlet och den rapporterade

biverkningen och betydelsen av andra faktorer. Ofta

anlitas utomstående experter. Vissa rapporter

slutbehandlas först i Läkemedelsbiverkningsnämnden

som består av personal från Läkemedelsverket,

regionala biverkningscentrum och speciellt utsedda

experter.

Socialministern har i ett frågesvar den 16

januari 2002 anfört följande.

Rolf Olsson har frågat mig om jag ämnar vidta

några åtgärder för att garantera en öppen och

opartisk rapportering om läkemedel. Bakgrunden

till frågan är en artikel i en dagstidning om att

läkares vidareutbildning om läkemedel ofta

betalas av läkemedelsföretagen själva.

En selektiv rapportering av vetenskapliga

studier som gynnar enskilda produkter är ett

uppmärksammat problem. Det har fått ny aktualitet

bl.a. genom att chefredaktörerna för fem ledande

medicinska vetenskapliga tidskrifter har gjort

ett gemensamt uttalande med skärpta krav på

material som ska publiceras.

Läkemedelsverket har under flera års tid

analyserat och i olika sammanhang informerat

hälso- och sjukvården om problemet. I EU-

kommissionens nya direktiv avseende kliniska

studier hänvisas till Helsingforsdeklarationens

krav att resultaten av alla studier ska

publiceras eller på annat sätt göras offentligt

tillgängliga. Detta är också helt i linje med den

ställning som Vetenskapsrådets arbetsgrupp för

etik tagit.

Patienternas säkerhet är inte hotad eftersom

alla observationer om allvarliga biverkningar,

som görs inom ramen för kliniska prövningar vilka

godkänts i Sverige, måste rapporteras till

Läkemedelsverket. Uppgifter om klinisk effekt och

biverkningar ingår i underlagen både vid

godkännandet av ett nytt läkemedel och vid senare

överväganden i säkerhetsfrågor. Landstingen

avsätter numera resurser för producentoberoende

läkemedelsinformation via sina

läkemedelskommittéer. Detta gör även

Läkemedelsverket och andra berörda myndigheter.

Mot denna bakgrund har jag inte för avsikt att

vidta någon åtgärd.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets uppfattning har det inte

framkommit något som föranleder en översyn av

läkemedelslagen. Utskottet avstyrker därmed

motionerna So395 (m) yrkande 1 och So431 (m).

Utskottet delar uppfattningen i motion So397 (v)

yrkande 3 om vikten av att biverkningsrapporteringen

fungerar tillfredsställande. Utskottet konstaterar

att till Läkemedelsverket skall rapporteras

misstänkta nya och allvarliga biverkningar av

läkemedel. Utskottet utgår vidare från att

Läkemedelsverket och regeringen noga följer frågan

om biverkningsrapporteringar, men anser inte att

riksdagen bör ta något initiativ. Motionsyrkandet

avstyrks.

Såvitt gäller leverans av läkemedel från

läkemedelsföretagen till Apoteket AB konstaterar

utskottet att Läkemedelsverket är uppmärksammat på

frågan. Riksdagen bör inte ta något initiativ.

Motion So521 (s) avstyrks.

Övriga lagförslag

Utskottet tillstyrker i övrigt regeringens förslag

till lag om läkemedelsförmåner m.m.

Utskottet tillstyrker vidare i sak regeringens

förslag till lag om ändring i lagen (1996:1156) om

receptregister, lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100) och lag om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring. Såvitt gäller förslaget till lag

om ändring i lagen om receptregister bör detta

såvitt gäller 3 och 4 §§ emellertid samordnas med

ett förslag till ändring i samma lag som behandlas i

proposition 2001/02:91 Nationell

narkotikahandlingsplan. Samordningen bör ske på det

sätt som framgår av utskottets lagförslag, se bilaga

3.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i

avsnittet.

1. Ett förbättrat högkostnadsskydd (punkt 1)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina

Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar 4 § första och andra styckena och 5

§ regeringens förslag till lag om läkemedelsförmåner

m.m. samt tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 1. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So19 yrkande 15.

Ställningstagande

Vi har under flera år föreslagit ett bättre

högkostnadsskydd genom att en frivillig försäkring,

som administreras av försäkringskassan, införs.

Försäkringsprincipen utgår från antagandet att

individens nytta ökar om hon kan undvika plötsliga

och oförutsägbara kostnader av betydande storlek. En

sådan försäkring skyddar dem med störst behov av

läkemedel.

Den som väljer att ansluta sig till försäkringen

betalar i vårt förslag en premie som ligger kraftigt

under dagens högkostnadsskydd. I praktiken skulle

vårt förslag med dagens läkemedelskonsumtion och

läkemedelskostnader innebära en premie på 1 200 kr

per år eller 100 kr per månad. Den som väljer att

inte ansluta sig till försäkringen omfattas i

stället av ett likviditetsskydd på 1 500 kr. Därtill

betalar man även en expeditionsavgift i

storleksordningen 25 kr för varje recept.

Vårt förslag innebär alltså en avsevärd

förbättring för alla som i dag har höga

läkemedelskostnader och som ansluter sig till

försäkringen.

Med det anförda föreslår vi att riksdagen bifaller

motion So19 (m) yrkande 15. Regeringen bör snarast

återkomma med ett nytt förslag i enlighet med

motionen. I avvaktan därpå tillstyrks förslaget till

4 § första och andra styckena och 5 § i förslaget

till lag om läkemedelsförmåner m.m.

2. Läkemedelskostnader och samhällsekonomiska

konsekvenser (punkt 2)

av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 2. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So433.

Ställningstagande

Statens nota för läkemedel blir allt högre. Att

staten skall se till att hålla nere kostnaderna för

läkemedel är självklart, men det får inte ske till

vilket pris som helst. Även om läkemedelspriserna

ökar är det således viktigt att beakta att nya och

dyra läkemedel gör livet drägligare för

hundratusentals sjuka. Dessa läkemedel har inneburit

att sjukskrivningskostnader och frånvaron från

arbetsplatser minskat. Man får heller inte glömma

att de nya läkemedel som forskas fram också

genererar intäkter till staten. Läkemedelsindustrin

är på väg att bli Sveriges största exportbransch. En

oroväckande utveckling som vi nu ser är att staten

låter landstingen ta ansvaret för kostnaderna för

läkemedel. För att spara pengar köper landstingen

kopior på originalen. Frågan är då vem som skall

betala för originalen. Dessutom har en del landsting

lämnat ansvaret för läkemedelskostnaden ända ned

till vårdcentralsnivå, vilket innebär att det finns

risk för att ”dyra” patienter anses som mindre

önskvärda om man vill hålla sin budget.

Vi anser sammanfattningsvis att det avgörande

således bör vara vad läkemedelskostnaden betyder för

den totala vårdkostnaden och vårdens effektivitet,

vid sidan av de samhällsekonomiska vinster som kan

uppnås med exempelvis ökad förvärvsfrekvens,

minskade sjukskrivningskostnader samt den ökade

livskvaliteten hos den enskilda individen. De stora

medicinska genombrotten har kommit via läkemedel som

exempelvis våra vacciner och antibiotika. Vi måste

därför alltid sätta in läkemedelskostnaden i ett

större samhällsekonomiskt perspektiv.

Med det anförda föreslår vi att riksdagen bifaller

motion So433 (kd).

3. Ett samlat högkostnadsskydd (punkt 3)

av Chatrine Pålsson (kd), Lars Gustafsson (kd),

Kenneth Johansson (c) och Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 3. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2001/02:So17 yrkande 6,

2001/02:So22 yrkande 3 och 2001/02:So23 yrkande 11.

Ställningstagande

Högkostnadsskyddets grundprincip är att den enskilde

skall få behandling även om ohälsa medför ökade

kostnader. För den enskilde medborgaren är det

väsentliga vad avgifterna för tandvård, sjukvård och

läkemedel uppgår till sammanlagt. Ett samlat

högkostnadsskydd är lättare att överblicka för

patienten. Vi anser därför att en genomgripande

översyn av systemet med högkostnadsskydd är

nödvändig. En utredning borde se över de regionala

skillnaderna, vilka grupper av patienter som hamnar

utanför skyddet, vilka nya behandlingar och åtgärder

som är kopplade till ohälsa och vilka konsekvenserna

blir av ett samlat högkostnadsskydd för den enskilde

och för samhället. Riksdagen bör hos regeringen

begära förslag om en utredning kring konsekvenserna

av ett samlat högkostnadsskydd.

Med det anförda föreslår vi att riksdagen bifaller

motionerna So17 (c) yrkande 6, So22 (fp) yrkande 3

och So23 (kd) yrkande 11.

4. Inrättande av en nämndmyndighet för prövning

av subventionerings- och

prisregleringsfrågor (punkt 5)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina

Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen

godkänner inte vad regeringen föreslår om

inrättande av en ny myndighet samt dess

huvudsakliga uppgifter enligt avsnitt 5.2.1 i

propositionen,

tillkännager för regeringen som sin mening vad

som anförs i reservation 4. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2001/02:So18 yrkandena 1–3

och 2001/02:So19 yrkandena 1, 2 och 18.

Ställningstagande

Vi är mycket kritiska till regeringens förslag om

att tillsätta en ny statlig myndighet på ett redan

överreglerat område. Att införa ytterligare en

myndighet förstärker institutionaliseringen av

läkemedelsförsörjningen. Flera av remissinstanserna

påpekar också att antalet myndigheter på

läkemedelsområdet inte bör öka. Redan nu är fem

statliga myndigheter inblandade i

läkemedelsrelaterade ärenden: Läkemedelsverket,

Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, Statens

beredning för medicinsk utvärdering och Statens

folkhälsoinstitut. Därtill är även Apoteket AB,

Landstingsförbundet och alla landsting, NEPI och

läkemedelskommittéerna engagerade. Detta väcker

givetvis frågor kring var notan till slut hamnar för

hanteringskostnaderna av läkemedel.

Vi vill också framhålla att prissättning av en

produkt genom förhandlingar mellan stat och

producent borde vara förlegad i en tid som sett

planekonomiernas och prisregleringarnas

tillkortakommanden. Internationella jämförelser

visar också att läkemedelskostnaderna inte ökat

mindre i länder som tillämpat omfattande

priskontroller jämfört med länder som inte haft

priskontroller. Den svenska läkemedelsmarknaden

karakteriseras i dag av bristande priskonkurrens i

samtliga handelsled. Det gör att konsumenterna går

miste om konkurrensfördelar i form av sänkta priser

och minskade skattekostnader för

läkemedelssubventionen. Regeringens intentioner

borde vara inriktade på avregleringar inom

läkemedelsområdet med förslag som öppnar för att

priset kan sänkas genom konkurrens i både detalj-

och partihandeln och att, efter att apoteksmonopolet

hävts, en fri prissättning får ske.

Enligt vår uppfattning kan fri prissättning på

läkemedel sannolikt lättare kombineras med en

frivillig försäkring gällande läkemedel.

Försäljningspriset i olika handelsled styr den

subvention som företagen får från det offentliga.

Att sänka priset blir därigenom ofta olönsamt, genom

att subventionerna då också minskar. Vi anser att

man bör pröva ett system där subventionernas

beräkning både formellt och i praktiken frikopplas

från preparatens verkliga handelspris, dvs.

producenter, grossister och detaljister skall kunna

sänka priset utan att den offentliga subventionen

minskar.

Vi anser sammanfattningsvis att regeringens

förslag om att inrätta en läkemedelsförmånsnämnd bör

avslås. Vidare föreslår vi att riksdagen bifaller

motionerna So18 (m) yrkandena 1–3 och So19 (m)

yrkandena 1, 2 och 18.

5. Generika och parallellimport (punkt 9)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina

Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 5. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So19 yrkande 16.

Ställningstagande

Eftersom konkurrens saknas i svensk detaljhandel

tvingas svenska konsumenter betala ett högt pris för

läkemedel. På den internationella

läkemedelsmarknaden finns möjligheter som i mycket

större utsträckning skulle kunna tas till vara. Ökad

användning av generika och parallellimport av

patentskyddade läkemedel är sådana möjligheter. Vi

vill understryka vikten av att det sker ett medvetet

arbete för att ta till vara de kostnadssänkningar

som både parallellimport och generika ger eftersom

en monopoliserad handel inte är mottaglig för

marknadssignaler som gör att man söker billigare

lösningar på naturlig väg. Cirka 3 % av omsättningen

i Sverige utgörs i dag av generika medan

volymandelen är något högre. I t.ex. både England

och USA är andelen mycket högre. Vi anser att

användningen av generika skulle kunna öka även i

Sverige utan att man med lagstiftning tvingar fram

sådant byte som gör att patientens säkerhet

åsidosätts. Samtidigt som det finns stora

förtjänster i att generikan förskrivs i större

omfattning måste patentlagstiftningen naturligtvis

vara utformad så att läkemedelsindustrin har

möjlighet att få betalt för originalläkemedlets

innovations- och utvecklingskostnader. Goda

incitament för läkemedelsindustrin är en

förutsättning för att utvecklingen skall gå framåt.

Med det anförda föreslår vi att riksdagen bifaller

motion So19 (m) yrkande 16.

6. Läkemedelsförmånsnämndens sammansättning

(punkt 11)

av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 6. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So23 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att det är nödvändigt att

Läkemedelsförmånsnämndens myndighetsutövning

efterhand följs upp och utvärderas. Uppföljningen

bör ta sin utgångspunkt i den etiska plattform som

föreslås ligga till grund för nämndens

subventioneringsbeslut. Grundläggande etiska

principer är människovärdesprincipen, behovs- och

solidaritetsprincipen och

kostnadseffektivitetsprincipen. Det är viktigt att

nämndens praxis tar hänsyn till dessa etiska

principer – som för övrigt ligger till grund för

riktlinjerna för prioriteringsbeslut inom den övriga

vården. Regeringen bör redan nu avisera

tillsättandet av en utredning som utvärderar och

följer upp den myndighetspraxis som nämnden kommer

att utveckla. Även nämndens sammansättning bör bli

föremål för en uppföljning, som särskilt bör

inriktas på frågan om brukarorganisationernas

inflytande tillgodoses i tillräcklig grad. Med det

anförda föreslår vi att riksdagen bifaller motion

So23 (kd) yrkande 2.

7. Kriterier för subvention av läkemedel

(punkt 12)

av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar 8 och 15 §§ regeringens förslag till

lag om läkemedelsförmåner m.m. samt tillkännager för

regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 7. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2001/02:So23 yrkande 3 och 2001/02:So484.

Ställningstagande

Det finns enligt vår uppfattning en påtaglig risk

för att Läkemedelsförmånsnämnden kommer att anse att

vissa sjukdomar inte är värda att behandla. Två

sjukdomar som redan i det hitintills gällande

systemet fått sin dom är fetma och impotens.

Patienter med fetma och/eller impotens är således

tvungna att själva betala hela kostnaden för sin

medicin. Ett smidigt sätt att komma undan det

moraliska ansvaret i samband med uteslutandet av

läkemedlen ur förmånssystemet var att benämna dem

”livsstilsläkemedel”. Erektil dysfunktion (ED)

drabbar cirka hälften av de manliga diabetikerna

inom fem år efter sjukdomsdebuten. ED är också

förekommande bland personer som drabbats av

ryggmärgsskada, MS eller olika typer av hjärt- och

kärlsjukdomar. Att då prata om livsstil anser vi

vara på gränsen till det oförskämda. Vi vill därför

framhålla att nya och innovativa läkemedel måste

tillåtas bli värderade på ett korrekt sätt. Nämndens

arbete måste således innefatta möjligheter till

undantag för särskilt utsatta patientgrupper. Med

det anförda föreslår vi att riksdagen bifaller

motionerna So23 (kd) yrkande 3 och So484 (kd).

Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med

ett nytt förslag i enlighet med vad som nu anförts.

I avvaktan därpå tillstyrks 8 och 15 §§ regeringens

förslag till lag om läkemedelsförmåner m.m.

8. Arbetsplatskod (punkt 13)

av Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif

Carlson (m), Lars Gustafsson (kd), Cristina

Husmark Pehrsson (m), Kenneth Johansson (c),

Kerstin Heinemann (fp) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen

a) antar 6 § regeringens förslag till lag om

läkemedelsförmåner m.m. med den ändringen att

orden ”och under förutsättning att receptet är

försett med en kod som identifierar den

arbetsplats som receptutfärdaren tjänstgör vid

(arbetsplatskod)” utgår,

b)

c) avslår ikraftträdande- och

övergångsbestämmelserna till förslaget till lag

om läkemedelsförmåner m.m. såvitt avser punkt 6,

d)

e) tillkännager för regeringen som sin mening vad

som anförs i reservation 8. Riksdagen bifaller

därmed delvis motionerna 2001/02:So17 yrkande 9,

2001/02:So19 yrkandena 5 och 9, 2001/02:So20 i

denna del, 2001/02: So21 yrkandena 1 och 2,

2001/02:So22 yrkande 2 och 2001/02:So23 yrkande

6.

f)

Ställningstagande

Vi delar regeringens bedömning att det ur

samhällelig synpunkt av flera skäl är angeläget att

uppföljning av förskrivning och användning av

läkemedel förbättras. Vi anser vidare att användning

av någon form av arbetsplatskod eller motsvarande på

recept har stor betydelse för möjligheterna att

följa upp förskrivning och användning av läkemedel.

Vad särskilt gäller arbetsplatskoder kan vi

emellertid konstatera att regeringens förslag är

utformat så att bl.a. de läkare som saknar fast

arbetsplats, t.ex. pensionerade läkare, inte kommer

att kunna förskriva läkemedel med subvention. Den

arbetsinsats som dessa läkare gör och som sannolikt

har avsevärd betydelse för att avlasta hälso- och

sjukvården går därmed förlorad. Förslaget får också

i sin nuvarande utformning en åldersdiskriminerande

effekt. Vi anser att denna konsekvens av regeringens

förslag inte kan accepteras. Med det anförda

föreslår vi att riksdagen delvis bifaller motionerna

So17 (c) yrkande 9, So19 (m) yrkandena 5 och 9, So20

(m) i denna del, So21 (mp) yrkandena 1 och 2, So22

(fp) yrkande 2 och So23 (kd) yrkande 6 och avslår

6 § förslaget till lag om läkemedelsförmåner m.m.

såvitt gäller kravet på arbetsplatskod samt den

övergångsbestämmelse i lagförslaget som anknyter

till kravet på arbetsplatskod. Regeringen bör

återkomma till riksdagen med förslag till ett system

med arbetsplatskoder eller motsvarande som omfattar

alla förskrivare.

9. Utbyte av läkemedel på apotek (punkt 14)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina

Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår 21 § regeringens förslag till lag

om läkemedelsförmåner m.m. Riksdagen bifaller därmed

motion 2001/02:So19 yrkande 6 och avslår motionerna

2001/02:So21 yrkande 4 och 2001/02:So23 yrkande 4.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning innebär den föreslagna regeln

om utbyte av läkemedel vid apotek risk för

förvirring, feldosering, sämre följsamhet till

förskrivningen och därmed sämre resultat av

behandlingen och mer kassation. Förslaget innebär

att olika preparat kan lämnas ut vid olika

tillfällen trots att patienten uppvisar ett och

samma recept. Det betyder att en kvartalsvis

uthämtning av läkemedel kan ge fyra olika preparat

under ett år beroende på vilket pris som är lägst

för tillfället och vilka läkemedel Apoteket har i

sortimentet. Att medicinerna har olika namn, ser

olika ut och har olika dosering med varierande antal

tabletter för en och samma åkomma beroende på vilket

preparat som gäller för tillfället kan ställa till

problem. Risken att äldre avbryter en

läkemedelsbehandling eller gör fel är inte

oväsentlig. Det är inte ovanligt att en äldre person

har fyra läkemedel samtidigt, vilket med regeringens

förslag kan innebära upp till 16 olika läkemedel

under ett år. Läkemedelsrelaterade problem som

under- och överdosering med åtföljande terapisvikt

är ofta relaterade till osäkerhet hos patienten om

dosering. Detta förstärks om preparatet inte är

detsamma som läkaren kommit överens med patienten om

och om det skiftar i form och färg. En orolig

patient blir lätt en samhällskostnad genom att

behovet av insatser ökar. Vi anser att åtgärder för

att sänka kostnaderna för läkemedelsnotan inte på

några villkor får leda till otrygghet för

patienterna.

Med det system regeringen föreslår riskerar de

redan i dag höga sjukvårdskostnaderna för

läkemedelsrelaterade problem att öka ytterligare.

Det kan även med skäl ifrågasättas om regeringens

förslag över huvud taget kommer att spara något vad

gäller den totala vårdkostnaden eller om inte ökade

kostnader på grund av. fler läkemedelsrelaterade

problem kommer att medföra minst lika stora

kostnader som den eventuella minskningen av

läkemedelskostnaden. Det kan ifrågasättas om inte

ökad kassation på grund av ökad patientosäkerhet och

oro kommer att medföra att även den direkta

läkemedelskostnaden stiger. Sannolikt är regeringens

förslag totalt sett kostnadsdrivande. Med det

anförda föreslår vi att riksdagen med bifall till

motion So19 (m) yrkande 6 och med avslag på

motionerna So21 (mp) yrkande 4 och So23 (kd) yrkande

4 avslår regeringens förslag i denna del.

10. Utbyte av läkemedel på apotek (punkt 14)

av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar 21 § regeringens förslag till lag om

läkemedelsförmåner m.m. samt tillkännager för

regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 10. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:So23 yrkande 4 och avslår motionerna

2001/02:So19 yrkande 6 och 2001/02:So21 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi anser att en generell lagreglering av det slag

som regeringen föreslår angående utbyte av läkemedel

på apotek är att föredra, jämfört med att generiska

alternativ endast rekommenderas till förskrivarna.

Anledningen härtill är att generisk substitution kan

innebära betydande besparingar direkt vid utbytet,

men även fungera som ett instrument för en allmän

prispress på läkemedelsmarknaden.

Det är emellertid oklart hur ofta patienten kan

behöva byta läkemedel. Då det alltid är det

billigaste läkemedlet som skall erbjudas på apoteket

finns en uppenbar risk att täta byten av fabrikat

kan bli verklighet för många patienter. När det

handlar om patienter med långvarig medicinering –

där det är noga med rätt dosering – finns risken för

förväxlingar. Många patienter kan av detta skäl

uppleva en otrygghet när de behandlas med läkemedel.

Man bör därför minska risken för alltför täta

utbyten på apoteket. Enklast vore om generiskt

utbyte endast tillåts när patienten byter recept –

vilket skulle motsvara ett utbyte per år.

Med det anförda föreslår vi att riksdagen bifaller

motion So23 (kd) yrkande 4 och avslår motionerna

So19 (m) yrkande 6 och So21 (mp) yrkande 4.

Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med

ett nytt förslag i enlighet med vad som nu anförs. I

avvaktan därpå tillstyrks 21 § regeringens förslag

till lag om läkemedelsförmåner m.m.

11. Ansvarsfrågan vid utbyte (punkt 16)

av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 11. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So23 yrkande 5.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning är det nödvändigt att frågan

om vem som bär ansvaret för det fall att en patient

tar skada i samband med utbyte av medicin klargörs.

Enligt den föreslagna lagtexten skall apoteken

skriftligen underrätta förskrivande läkare om utbyte

sker. Ett tänkbart scenario är att en läkare, till

följd av den information som apoteket lämnat,

behöver avstyra ett utbyte av medicinska skäl.

Risken finns då att läkaren inte hinner avstyra ett

utbyte innan patienten börjat ta sitt läkemedel. Det

framgår inte av lagförslaget vem som bär ansvaret

för det fall patienten tar skada i samband med ett

utbyte av läkemedel. Med det anförda föreslår vi att

riksdagen bifaller motion So23 (kd) yrkande 5.

12. Receptfria läkemedel (punkt 17)

av Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif

Carlson (m), Lars Gustafsson (kd), Cristina

Husmark Pehrsson (m), Kenneth Johansson (c) och

Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar 17 § regeringens förslag till lag om

läkemedelsförmåner samt tillkännager som sin mening

vad som anförs i reservation 12. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So19 yrkande 7.

Ställningstagande

Vi anser att ökad receptfrihet är motiverad både ur

patient- och kostnadsperspektiv samt i

internationellt hänseende då Sverige jämfört med EU-

länderna har lägst andel receptfria läkemedel av

totalförsäljningen. Patienterna blir alltmer

välinformerade och bör kunna få tillgång till fler

receptfria läkemedel. Ökad receptfrihet är avgörande

för att kunna ta till vara nya möjligheter för en

bättre egenvård. Åtminstone en fördubbling av de

receptfria läkemedlen torde ligga inom räckhåll. Den

receptfria andelen läkemedel motsvarar i dag en

handel värd 2 miljarder kronor årligen. En

fördubbling av receptfria läkemedel från 10 till 20

% skulle därmed ge en receptfri handel av ett

betydligt högre värde. Med en 20-procentig andel

receptfria läkemedel skulle därför

subventionskostnaden kunna minska väsentligt

samtidigt som möjligheterna till egenvård blir

bättre. Med det anförda föreslår vi att riksdagen

antar 17 § regeringens förslag till lag om

läkemedelsförmåner m.m. samt bifaller motion So19

(m) yrkande 7.

13. Elektroniskt förskrivarstöd (punkt 18)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina

Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 13. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So19 yrkande 11 och avslår

motionerna 2001/02:So21 yrkande 3, 2001/02:So22

yrkande 4, 2001/02:So23 yrkande 10 och 2001/02:So354

yrkandena 1 och 4.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning skall det vara den

behandlande läkarens sak att avgöra om personen

skall få ett läkemedel subventionerat eller inte.

För att reglerna skall få önskad effekt i praktiken

krävs ett bättre förskrivarstöd som ökar kompetensen

och som är lättillgängligt för löpande information.

Även de läkare som saknar fast arbetsplats måste

kunna få tillgång till det elektroniska

förskrivarstödet. Med det anförda föreslår vi att

riksdagen bifaller motion So19 (m) yrkande 11 och

avslår motionerna So21 (mp) yrkande 3, So22 (fp)

yrkande 4, So23 (kd) yrkande 10 och So354 (kd)

yrkandena 1 och 4.

14. Elektroniskt förskrivarstöd (punkt 18)

av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 14. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So23 yrkande 10 och avslår

motionerna 2001/02:So19 yrkande 11, 2001/02:So21

yrkande 3, 2001/02:So22 yrkande 4 och 2001/02:So354

yrkandena 1 och 4.

Ställningstagande

Vi vill framhålla att det ofta krävs omfattande

kunskap och erfarenhet för att skriva ut läkemedel,

särskilt när patienterna behandlas med flera olika

mediciner. Ett förskrivarstöd som finns tillgängligt

elektroniskt skulle underlätta för både förskrivare

och patienter. Förskrivarstödet kan innehålla en

mängd olika uppgifter som fortlöpande uppdateras med

t.ex. information kring interaktion mellan och

biverkningar av läkemedel.

Att läkaren och apoteket har ett snabbt och

effektivt informationsutbyte kan ha stor betydelse

när t.ex. patienten får generiska läkemedel.

Patientsäkerheten kommer att förbättras om

elektronisk receptöverföring införs i alla

landsting. Utvecklandet av förskrivarstöd och

receptöverföring måste därför snabbt komma i gång.

Vi anser att bedömningen att landstingen på egen

hand kommer att prioritera denna fråga och

tillskjuta erforderliga resurser samt att

heltäckande förskrivarstöd och receptöverföring

kommer vara förverkligat inom två år ter sig något

optimistisk. Vi anser att detta är en angelägen

fråga där staten och landstingen gemensamt bör ta

ett ansvar. Med det anförda föreslår vi att

riksdagen bifaller motion So23 (kd) yrkande 10 och

avslår motionerna So19 (m) yrkande 11, So21 (mp)

yrkande 3, So22 (fp) yrkande 4 och So354 (kd)

yrkandena 1 och 4.

15. Elektroniskt förskrivarstöd (punkt 18)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 18

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 15. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So22 yrkande 4 och avslår

motionerna 2001/02:So19 yrkande 11, 2001/02:So21

yrkande 3, 2001/02:So23 yrkande 10 och 2001/02:So354

yrkandena 1 och 4.

Ställningstagande

I propositionen anför regeringen att den utgår från

att sjukvårdshuvudmännen nu är beredda att

prioritera frågor om elektroniskt förskrivarstöd och

elektronisk receptöverföring och också att

tillskjuta erforderliga resurser för att ett sådant

förskrivarstöd skall kunna förverkligas inom en

tvåårsperiod. Mot bakgrund av hur långsamt det gått

att införa sådana system anser jag att det är

orealistiskt att detta skall kunna förverkligas inom

en tvåårsperiod. Stimulansbidrag till landstingen

borde därför ha avsatts för att förverkliga dessa

system. Med det anförda föreslår jag att riksdagen

bifaller motion So22 (fp) yrkande 4 och avslår

motionerna So19 (m) yrkande 11, So21 (mp) yrkande 3,

So23 (kd) yrkande 10 och So354 (kd) yrkandena 1 och

4.

16. Utbildningsfrågor (punkt 19)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina

Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 16. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So19 yrkande 12 och avslår

motionerna 2001/02:So17 yrkandena 2 och 5, 2001/02:

So22 yrkande 5, 2001/02:So354 yrkandena 2 och 3,

2001/02:So397 yrkande 4 i denna del och

2001/02:So572.

Ställningstagande

Vi vill framhålla att ett viktigt steg på vägen till

en bättre läkemedelsförskrivning är förbättrad

läkemedelsutbildning inom ramen för

läkarutbildningen. I den kontinuerliga

fortbildningen gör läkemedelsbolagen i dag betydande

utbildningsinsatser men utbildningen kan förbättras

om den producentobundna informationen också

förstärks. Med det anförda föreslår vi att riksdagen

bifaller motion So19 (m) yrkande 12 och avslår

motionerna So17 (c) yrkandena 2 och 5, So22 (fp)

yrkande 5, So354 (kd) yrkandena 2 och 3, So397 (v)

yrkande 4 i denna del och So572 (c).

17. Utbildningsfrågor (punkt 19)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 19

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 17. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So17 yrkandena 2 och 5 och

avslår motionerna 2001/02:So19 yrkande 12, 2001/02:

So22 yrkande 5, 2001/02:So354 yrkandena 2 och 3,

2001/02:So397 yrkande 4 i denna del och

2001/02:So572.

Ställningstagande

Enligt min uppfattning är fortbildning av

förskrivarna, annan hälso- och sjukvårdspersonal och

även konsumenterna en förutsättning för en effektiv

och kvalitetssäker läkemedelsanvändning Hälso- och

sjukvårdspersonal som skriver ut läkemedel måste

kritiskt kunna granska förskrivningen av läkemedel

och på så sätt se till så att patientperspektivet

alltid blir utgångspunkten. Genom att öka

förskrivarnas, övrig vårdpersonals och inte minst

konsumenternas kunskaper om läkemedel och deras

biverkningar minskar riskerna för feldosering med

skadlig utgång. Förskrivare, hälso- och

sjukvårdspersonal och konsumenter bör således ha

möjlighet till kontinuerlig vidareutbildning.

Jag anser vidare att möjligheterna till en mer

producentoberoende fortbildning bör prövas. För att

säkra regelbunden fortbildning av förskrivare och

hälso- och sjukvårdspersonal har man i USA infört en

modell som innebär att samtliga läkemedelsföretag

avsätter finansiella medel till en särskild fond för

fortbildning. Genom en sådan typ av gemensam fond,

där alla läkemedelsföretag tar ett samlat ansvar för

fortbildning, läggs en grund för långsiktig

hållbarhet inom läkemedelsindustrin, där

patientperspektivet blir den självklara

utgångspunkten. Ett sådant system bör även prövas i

Sverige. Med det anförda föreslår jag att riksdagen

bifaller motion So17 (c) yrkandena 2 och 5 och

avslår motionerna So19 (m) yrkande 12, So22 (fp)

yrkande 5, So354 (kd) yrkandena 2 och 3, So397 (v)

yrkande 4 i denna del och So572 (c).

18. Utbildningsfrågor (punkt 19)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 19

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 18. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So22 yrkande 5 och avslår

motionerna 2001/02:So17 yrkandena 2 och 5,

2001/02:So19 yrkande 12, 2001/02:So354 yrkandena 2

och 3, 2001/02:So397 yrkande 4 i denna del och

2001/02:So572.

Ställningstagande

Enligt min uppfattning är utbildning av och

information till förskrivare och andra inom vården

som hanterar läkemedel samt konsumenterna den bästa

insatsen för att åstadkomma säker och

kostnadseffektiv användning av läkemedel. Jag ser

positivt på att regeringen framhåller att

läkemedelskunskap bör lyftas fram redan i

grundutbildningen för läkare och andra yrkesgrupper

på hälso- och sjukvårdens område samt att det är

angeläget att sjukvårdshuvudmännen vidareutvecklar

och intensifierar informationsinsatser riktade till

förskrivare och annan hälso- och sjukvårdspersonal.

Jag vill dock poängtera att frågan om konsumenterna

har lämnats helt åt sidan i propositionen.

Jag anser att den producentobundna utbildningen om

läkemedel måste prioriteras och öka i omfattning.

Det innebär i sin tur behov av utbyggnad av

ämnesområdet klinisk farmakologi i landet och att

resurser vid såväl universiteten som Apoteket AB

avdelas för utbildning och information. Förskrivarna

måste få möjlighet till utbildning inom ramen för

sin tjänst. Tid måste också avsättas för såväl

läkare, sköterskor som farmaceuter att förmedla

kunskap om läkemedel till både konsumenter och

blivande konsumenter. Med det anförda föreslår jag

att riksdagen bifaller motion So22 (fp) yrkande 5

och avslår motionerna So17 (c) yrkandena 2 och 5,

So19 (m) yrkande 12, So354 (kd) yrkandena 2 och 3,

So397 (v) yrkande 4 i denna del och So572 (c).

19. Startförpackningar (punkt 20)

av Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif

Carlson (m), Lars Gustafsson (kd), Cristina

Husmark Pehrsson (m), Kenneth Johansson (c),

Kerstin Heinemann (fp) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 19. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So19 yrkande 13 och avslår

motion 2001/02:So558.

Ställningstagande

Vi har under lång tid påtalat behovet av

startförpackningar för att minska kassationen av

läkemedel. Detta är väsentligt framför allt under

inställningsperioden inför långvariga

läkemedelsbehandlingar. I dag innebär det en

extrakostnad för konsumenten att inleda en

behandling med startförpackning. Med andra ord

saknas det ekonomiska incitament för att komma till

rätta med kassationen. Eftersom det inte finns någon

efterfrågan på startförpackningar har tillverkningen

heller inte prioriterats av läkemedelsindustrin. Med

det anförda föreslår vi att riksdagen bifaller

motion So19 (m) yrkande 13 och avslår motion So558

(s).

20. Viss ersättning för obrutna förpackningar

(punkt 21)

av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 20. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So23 yrkande 8.

Ställningstagande

Mängden läkemedel som skrivs och hämtas ut för att

sedan inte konsumeras är omfattande. Vi anser att

patienter – mot ersättning – skall kunna lämna

tillbaka obrutna förpackningar. Mängden läkemedel

som slängs är stor och kan innebära föroreningar av

vår miljö. Om viss ersättning utbetalas för obrutna

förpackningar kommer det att vara ett incitament för

kunderna att lämna tillbaka ej konsumerade

läkemedel. Med det anförda föreslår vi att riksdagen

bifaller motion So23 (kd) yrkande 8.

21. Läkemedelsförsörjning i särskilda

boendeformer för äldre och i hemsjukvård

(punkt 22)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina

Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår 4 § tredje stycket regeringens

förslag till lag om läkemedelsförmåner m.m. och

förslaget till lag om ändring i hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763) samt tillkännager som sin

mening vad som anförs i reservation 21. Riksdagen

bifaller därmed motionerna 2001/02:So19 yrkande 14

och 2001/02:So20 i denna del samt avslår motion

2001/02:So17 yrkande 7.

Ställningstagande

Vi vill framhålla att principen om likställighet är

en grundläggande utgångspunkt för vård och omsorg.

Det gäller också subventionering av läkemedel.

Likställighetsprincipen är en av anledningarna till

att vi anser att alla – oavsett boendeform – skall

behandlas lika vad gäller subvention. Men det

handlar också om att de som bor i särskilda boenden

skall ha rätt till samma möjligheter att träffa

läkare för medicinsk genomgång som andra. Vi

instämmer i regeringens bedömning att fler äldre

skrivs ut från sjukhusen med kvarstående

sjukvårdsbehov än tidigare. Omvårdnaden i den

kommunala sjukvården kräver därför mer omfattande

medicinska insatser både i särskilda boenden och i

hemsjukvården. Detta gäller självklart också för dem

som skrivs ut till det egna boendet, varför en

särbehandling av dem som bor i särskilt boende

strider mot likställighetsprincipen. Förslaget

kräver också större sjuksköterskeinsatser för den

rena medicineringen, vilket minskar möjligheterna

till andra angelägna vårdinsatser om inte

orealistiska personalförstärkningar sker. Med god

läkarmedverkan, regelbunden användning av

startförpackningar och i övrigt förskrivning enligt

Apodosmodell kan kassationen effektivt motverkas

utan läkemedelsförråd. Därför avvisar vi förslaget

om fullständiga läkemedelsförråd i de särskilda

boendena. Däremot kan akutförråd både för det

särskilda boendet och för hemsjukvården vara

motiverat för att smidigt kunna hantera akuta

försämringar av pågående sjukdom och akuta

nyinsjuknanden. Med det anförda föreslår vi att

riksdagen avslår 4 § tredje stycket i regeringens

förslag till lag om läkemedelsförmåner m.m. och

förslaget till lag om ändring i hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763). Regeringen bör snarast

återkomma med ett lagförslag som endast avser

akutförråd i särskilda boenden och hemsjukvård.

Riksdagen bör bifalla motionerna So19 (m) yrkande 14

och So20 (m) i denna del samt avslå motion So17 (c)

yrkande 7.

22. Läkemedelsförsörjning i särskilda

boendeformer för äldre och i hemsjukvård

(punkt 22)

av Chatrine Pålsson (kd), Lars Gustafsson (kd),

Kenneth Johansson (c) och Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar 4 § tredje stycket i regeringens

förslag till lag om läkemedelsförmåner m.m. och

förslaget till lag om ändring i hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763) samt tillkännager för

regeringen vad som anförs i reservation 22.

Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:So17

yrkande 7 och avslår motionerna 2001/02:So19 yrkande

14 och 2001/02: So20 i denna del.

Ställningstagande

I dag skrivs många sjuka människor ut till

hemsjukvården. Vi anser att denna utveckling är

positiv då det finns stora hälsomässiga mervärden i

att få vård i närheten av vänner och familj där man

känner sig trygg. När en patient, som vid

sjukhusvistelse skulle ha fått sin medicin

kostnadsfritt, vårdas i hemsjukvården skall

läkemedel enligt vår uppfattning alltid erbjudas

utan kostnad. Regeringen bör snarast återkomma med

ett nytt förslag i enlighet med vad som här anförs.

I avvaktan därpå tillstyrks 4 § tredje stycket i

regeringens förslag till lag om läkemedelsförmåner

m.m. och förslaget till lag om ändring i hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763). Med det anförda föreslår

vi att riksdagen bifaller motion So17 (c) yrkande 7

och avslår motionerna So19 (m) yrkande 14 och So20

(m) i denna del.

23. Läkemedelsgenomgångar (punkt 23)

av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 23. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So23 yrkande 7.

Ställningstagande

Vi anser att en bättre uppföljning av enskilda

patienters läkemedelskonsumtion kan förhindra

onödigt lidande och minska vårdbehoven. I

propositionen förordas aktiva genomgångar –

läkemedelsgenomgångar – för patientens räkning.

Dessa genomgångar skall kompletteras av s.k.

läkemedelsprofiler, där man samlar dokumentation om

patientens läkemedelsbehandling. Vi ställer oss

positiva till dessa förslag – eftersom problemen med

okontrollerad och överdriven läkemedelskonsumtion

kräver en lösning. Vi anser emellertid att det krävs

tydligare riktlinjer och en plan för framtagandet av

ett system för läkemedelsprofiler. Med det anförda

föreslår vi att riksdagen bifaller motion So23 (kd)

yrkande 7.

24. Forskning (punkt 24)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 24

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 24. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So22 yrkande 6.

Ställningstagande

Trots att Sverige jämfört med andra länder har en

bra läkemedelsstatistik vet vi fortfarande mycket

litet om varför läkemedel förskrivs, hur de används,

varför patienter avstår från läkemedelsbehandling,

hur läkemedlen fungerar, vilka hälsoekonomiska

vinster läkemedelsbehandling medför etc. År 1994

bildades efter riksdagsbeslut Nätverk för

läkemedelsepidemiologi (NEPI). Dess uppgift är att

forska kring läkemedelsanvändningen och dess nytta

och risker. NEPI är en stiftelse och finansieras

dels genom avkastningen på 50 miljoner kronor, dels

genom beviljade forskningsmedel från landsting,

myndigheter och läkemedelsindustri. Årsbudgeten

ligger på omkring 5 miljoner kronor, vilket inte

räcker långt när det gäller denna typ av forskning.

Därför var förslaget i utredningen ”Den nya

läkemedelsförmånen” (SOU 2000:86) om 100 miljoner

kronor per år under fem år för läkemedelsforskning

mycket välkommet. Förslaget i utredningen om ett

betydande ekonomiskt tillskott för

läkemedelsforskning bör enligt vår uppfattning

realiseras. Forskning kring äldres

läkemedelsanvändning bör prioriteras eftersom de

utgör den största användargruppen och är

överrepresenterade i statistiken över skador

förorsakade av läkemedel. Också hälsoekonomisk

forskning behöver prioriteras inom

läkemedelsområdet. Med det anförda föreslår jag att

riksdagen bifaller motion So22 (fp) yrkande 6.

25. Konkurrensutsättning av handeln med

läkemedel (punkt 26)

av Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif

Carlson (m), Lars Gustafsson (kd), Cristina

Husmark Pehrsson (m), Kenneth Johansson (c),

Kerstin Heinemann (fp) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 25. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2001/02:So17 yrkande 10,

2001/02:So18 yrkandena 4 och 5, 2001/02:So19 yrkande

17 och 2001/02:So22 yrkande 7 samt bifaller delvis

motion 2001/02:So19 yrkande 8.

Ställningstagande

Sverige är det enda land i hela OECD som har monopol

på apoteksverksamheten. Vidare är den svenska

apotekstätheten oacceptabelt låg.

Flera statliga utredningar har visat att stora

välfärdsvinster finns att vinna med ett avskaffande

av apoteksmonopolet. Vi vill därför bryta upp

monopolet. I stället bör licensierade butiker och

apotek ges möjlighet att sälja receptfria respektive

receptbelagda läkemedel. Erfarenheter från andra

länder visar att ökad mångfald har lett till fler

apotek, bättre tillgänglighet och service såväl i

glesbygd som i storstad samt lägre

läkemedelskostnader för den enskilde. En

förutsättning för att ett företag skall få tillstånd

till detaljhandel med receptbelagda läkemedel bör

vara att farmaceututbildad personal finns

tillgänglig. På så sätt kan mindre privata apotek

bedriva egen verksamhet i konkurrens med andra

privata apotek. Avknoppning av verksamheten bör

således skyndsamt komma till stånd. Läkemedelsverket

bör få ansvar för att genom tillsyn och

tillståndsgivning garantera att säkerhet och

kvalitet upprätthålls och förbättras.

Marginalsättningen och övrig policy gällande

verksamheten skall i princip vara oförändrad under

den tid som åtgår för att avveckla apoteksmonopolet,

vilket innebär att monopolets lager- och

leveransberedskap skall fullföljas som tidigare. Med

det anförda föreslår vi att riksdagen bifaller

motionerna So17 (c) yrkande 10, So18 (m) yrkandena 4

och 5, So19 (m) yrkande 17 och So22 (fp) yrkande 7

samt bifaller delvis motion So19 (m) yrkande 8.

26. Dosdispensering (punkt 27)

av Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif

Carlson (m), Lars Gustafsson (kd), Cristina

Husmark Pehrsson (m), Kenneth Johansson (c),

Kerstin Heinemann (fp) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 26. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2001/02:So18 yrkande 6,

2001/02:So22 yrkande 8 och 2001/02:So23 yrkande 9.

Ställningstagande

Dosdispensering görs både inom den slutna och den

öppna vården. I huvudsak innebär dosdispensering ett

förfarande varvid olika läkemedel för en patient

sammanförs i en enda förpackning. Antalet patienter

som får dosdispenserade läkemedel år 2001 har

uppskattats till 170 000. Den totala merkostnaden

angavs uppgå till mellan 200 och 300 miljoner kronor

årligen. Enligt nuvarande svenskt regelsystem får

endast Apoteket dosdispensera inom den öppna vården,

dvs. direkt till patienten efter läkares

receptordination. Dosdispensering inom den slutna

vården skulle dock kunna utföras av ett enskilt

företag. Det som krävs för att ett enskilt företag

skall kunna utföra dosdispensering är att

iordningställandet av medicinen delegeras av behörig

sjukhuspersonal till företaget samt att företaget

innehar farmaceutisk kompetens för expedition och

ett tillstånd från Läkemedelsverket att bryta

läkemedelsförpackningar. Den 1 november 2001 höjde

emellertid Riksförsäkringsverket Apotekets marginal

med motiveringen att Apoteket fått ökade kostnader

på grund av dosdispenseringen. Höjningen innebär en

ökning av priset på alla läkemedel oavsett om de

utlämnas dosdispenserade eller inte. Det innebär att

landstingen betalar direkt till Apoteket för

dosdispensering oavsett om de har beställt tjänsten

eller inte. Konsekvensen blir att landstingen

tvingas beställa all sin dosdispensering av

Apoteket, eftersom en beställning av annan

leverantör innebär att de betalar två gånger för

samma tjänst. Vi anser att privata aktörer skulle

kunna sköta dosdispenseringen, men det kräver ett

förbud mot att Apoteket AB får en generell

ersättning. Om ersättningssystemet konstrueras så

att beställare av tjänsten också direkt betalar

kostnaden vid en upphandling möjliggörs konkurrens

mellan olika aktörer. Med det anförda föreslår vi

att riksdagen bifaller motionerna So18 (m) yrkande

6, So22 (fp) yrkande 8 och So23 (kd) yrkande 9.

27. Uppföljningsfrågor (punkt 28)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 28

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 27. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So17 yrkande 3 och avslår

motionerna 2001/02:So22 yrkande 1, 2001/02:So284 och

2001/02: So397 yrkande 2.

Ställningstagande

Felanvändning av läkemedel leder till onödiga

kostnader för såväl patienten, hälso- och sjukvården

som samhället. Denna utveckling kan förebyggas genom

att förskrivare, hälso- och sjukvårdspersonal och

konsumenter kontinuerligt vidareutbildas och

informeras om läkemedelsförskrivning och eventuella

biverkningar av läkemedel. Vi behöver veta mer om

varför läkemedel förskrivs, hur de används och hur

det kommer sig att patienter avstår från

läkemedelsbehandling och vilka eventuella

hälsoekonomiska vinster som en läkemedelsbehandling

kan medföra. Regeringen bör återkomma med ett

åtgärdspaket för hur man tillsammans med landstingen

kan motverka felanvändning av läkemedel och i

stället uppnå en effektiv och säker

läkemedelsanvändning för konsumenterna. Med det

anförda föreslår jag att riksdagen bifaller motion

So17 (c) yrkande 3 och avslår motionerna So22 (fp)

yrkande 1, So284 (kd) och So397 (v) yrkande 2.

28. Uppföljningsfrågor (punkt 28)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 28

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 28. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So22 yrkande 1 och avslår

motionerna 2001/02:So17 yrkande 3, 2001/02:So284 och

2001/02:So397 yrkande 2.

Ställningstagande

Läkemedel är den vanligaste behandlingsformen inom

hälso- och sjukvården. Varje dag intas ca 12

miljoner dygnsdoser läkemedel. I genomsnitt följer

varannan patient inte läkarens ordination, vilket

kan leda till behandlingsmisslyckanden i form av

utebliven effekt och biverkningar. En fjärdedel av

alla intagningar av patienter över 65 år på

medicinklinik uppskattas bero på felanvändning av

läkemedel. Vad det kostar svensk hälso- och sjukvård

är inte känt. Om 25 % av patienterna inte tar

läkemedlet alls kan kassationen uppskattas till 5

miljarder kronor. Det här är förhållanden som den

föreliggande propositionen inte föreslår några

effektiva åtgärder mot. Den grupp som konsumerar

mest läkemedel är äldre personer som även är den

grupp som ofta behöver sjukhusvård på grund av

felmedicinering. I äldreboenden behövs det

läkemedelsronder som regelbundet går igenom

läkemedelsanvändningen i syfte att undvika

felmedicinering och överdosering. Utöver detta är

det en stor fördel om den äldre patienten har en

egen husläkare. Det skulle förbättra översikten över

patientens läkemedelskonsumtion och spara kostnader

för både patienter och samhället. Mot bakgrund av

det lidande som felanvändning av läkemedel

förorsakar patienterna, de ökande

läkemedelskostnaderna och kostnaderna för

konsekvenserna av felbehandlingen, är det nödvändigt

med en nationell handlingsplan för att åstadkomma en

optimal läkemedelsanvändning, dvs. rätt läkemedel

till rätt patient på rätt indikation i rätt dosering

under rätt behandlingstid och i rätt

administreringsform. Med det anförda föreslår jag

att regeringen bifaller motion So22 (fp) yrkande 1

och avslår motionerna So17 (c) yrkande 3, So284 (kd)

och So397 (v) yrkande 2.

29. Läkemedel och miljön (punkt 29)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 29

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 29. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So17 yrkande 8 och avslår

motionerna 2001/02:So426 yrkandena 2 och 3 och

2001/02:MJ291 yrkande 3.

Ställningstagande

Varje år kasseras 800 000 ton läkemedel. I

Socialstyrelsens rapport Läkemedel i miljön

diskuteras hälsohotet från läkemedelsrester.

Antibiotika kan vara svårt att bryta ned, vilket i

vissa fall leder till att rester av antibiotika

finns i dricksvatten och livsmedel som i sin tur

påverkar överkänsliga personer. Den senaste tiden

har det skett en ökning av användandet av hormonella

läkemedel som alltmer ses som ett miljöproblem.

Vissa narkosgaser har visat sig medverka till

nedbrytning av ozonskiktet. Vi anser att det är

angeläget att öka kunskapen och kontrollen av

läkemedel ur miljösynpunkt. Regeringen bör därför

snarast återkomma med ett åtgärdsprogram om

läkemedel ur miljösynpunkt. Med det anförda föreslår

jag att riksdagen bifaller motion So17 (c) yrkande 8

och avslår motionerna So426 (mp) yrkandena 2 och 3

och MJ291 (mp) yrkande 3.

30. Kvicksilver som konserveringsmedel

(punkt 30)

av Marianne Samuelsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 30

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 30. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2001/02:So426 yrkande 1 och

2001/02:So636 yrkande 5.

Ställningstagande

Trots kunskaperna om att kvicksilver är riskabelt

oavsett mängd används fortfarande flera

kvicksilverföreningar som konserveringsmedel i

medicinska preparat, både till människor och djur.

Kemikalieinspektionen har föreslagit regeringen att

ge Läkemedelsverket i uppdrag att se över

användningen av kvicksilver i farmaceutiska och

veterinärmedicinska preparat. Jag anser att det är

hög tid att ett förbud utfärdas mot användning av

kvicksilver som konserveringsmedel i vacciner och

mediciner. Både försiktighetsprincipen och

produktvalsprincipen kan åberopas till stöd för ett

förbud. Kvicksilver som konserveringsmedel kan

ersättas av mindre riskabla substanser. Alternativt

kan man använda beredningsformer eller

förpackningsstorlekar där det inte är nödvändigt med

konserveringsmedel. Med det anförda föreslår jag att

riksdagen bifaller motionerna So426 (mp) yrkande 1

och So636 (mp) yrkande 5.

31. Jämställdhetsaspekter m.m. (punkt 31)

av Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 31 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 31. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2001/02:So264 yrkande 6 och

2001/02:So397 yrkande 1 samt avslår motionerna

2001/02:So17 yrkande 4, 2001/02:So331 yrkande 3,

2001/02:So369 yrkandena 3 och 4, 2001/02: So414

yrkandena 2 och 3, 2001/02:So523, 2001/02:Ub428

yrkande 5 och 2001/02:A212 yrkande 8.

Ställningstagande

En stor del av läkemedelsforskningen bedrivs endast

på män. Det är få läkemedelsföretag som har ett

medvetet genusperspektiv på forskningen. I dag är

det oftast mannen som är norm och doseringen är

därefter endast anpassad efter mindre vikt, längd

osv. Ofta hänvisar man till kvinnans fertilitet och

hormoncykel som negativa faktorer vid forskning på

nya preparat, trots att läkemedlet inte är riktat

enbart till män. Vidare är äldre kvinnor paradoxalt

nog inte med i kliniska prövningar, trots att de

samtidigt är de största användarna. Vi anser att det

bör vara ett krav vid lanseringen av nya läkemedel

att läkemedlet är utprovat och anpassat till både

kvinnor, män, barn och äldre. Med det anförda

föreslår vi att riksdagen bifaller motionerna So264

(v) yrkande 6 och So397 (v) yrkande 1 samt avslår

motionerna So17 (c) yrkande 4, So331 (m) yrkande 3,

So369 (m) yrkandena 3 och 4, So414 (kd) yrkandena 2

och 3, So523 (mp), Ub428 (s) yrkande 5 och A212 (c)

yrkande 8.

32. Jämställdhetsaspekter m.m. (punkt 31)

av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 31 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 32. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So414 yrkande 2 samt avslår

motionerna 2001/02:So17 yrkande 4, 2001/02:So264

yrkande 6, 2001/02:So331 yrkande 3, 2001/02:So369

yrkandena 3 och 4, 2001/02:So397 yrkande 1,

2001/02:So414 yrkande 3, 2001/02:So523,

2001/02:Ub428 yrkande 5 och 2001/02:A212 yrkande 8.

Ställningstagande

Vi vill framhålla att läkemedelsanvändningen ökar

alltmer. Under år 2000 skrevs det ut betydligt fler

dygnsdoser till kvinnor än till män. Samtidigt som

det skrivs ut fler läkemedel till kvinnor är dock

kostnaden per förskrivet läkemedel högre för män än

för kvinnor. Läkemedelsmönstret för kvinnor

respektive män måste bättre analyseras. Med det

anförda föreslår vi att riksdagen bifaller motion

So414 (kd) yrkande 2 samt avslår motionerna So17 (c)

yrkande 4, So264 (v) yrkande 6, So331 (m) yrkande 3,

So369 (m) yrkandena 3 och 4, So397 (v) yrkande 1,

So414 (kd) yrkande 3, So523 (mp), Ub428 (s) yrkande

5 och A212 (c) yrkande 8.

33. Jämställdhetsaspekter m.m. (punkt 31)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 31

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 33. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2001/02:So17 yrkande 4 och

2001/02:A212 yrkande 8 samt avslår motionerna

2001/02:So264 yrkande 6, 2001/02:So331 yrkande 3,

2001/02:So369 yrkandena 3 och 4, 2001/02: So397

yrkande 1, 2001/02:So414 yrkandena 2 och 3,

2001/02:So523 och 2001/02:Ub428 yrkande 5.

Ställningstagande

Enligt min uppfattning är kvinnoperspektivet starkt

eftersatt inom hälso- och sjukvården. Trots

vetskapen om skillnader i ämnesomsättningen

behandlas kvinnor och män lika i bl.a. kliniska

studier. Då männen inte har några störande

hormoncykler har resultaten ansetts lättare att

tolka. Detta innebär att de som faller utanför

normen riskerar feldosering med biverkningar. Då de

äldre utgör den största användargruppen, och är

överrepresenterade i statistiken över skador på

grund av läkemedel, är även de en grupp som måste

prioriteras vid utökad forskning på läkemedel. Även

barnperspektivet saknas inom den kliniska

läkemedelsforskningen. Jag anser att de systematiska

studierna kring läkemedelseffekter på olika

människor skall utökas, så att

läkemedelsbehandlingarna på sikt blir säkrare och

risken för onödiga skadeverkningar minskar.

Regeringen bör ta initiativ till en översyn av

utformningen av mediciner ur ett

jämställdhetsperspektiv.

Med det anförda föreslår jag att riksdagen

bifaller motionerna So17 (c) yrkande 4 och A212 (c)

yrkande 8 samt avslår motionerna So264 (v) yrkande

6, So331 (m) yrkande 3, So369 (m) yrkandena 3 och 4,

So397 (v) yrkande 1, So414 (kd) yrkandena 2 och 3,

So523 (mp) och Ub428 (s) yrkande 5.

34. Jämställdhetsaspekter m.m. (punkt 31)

av Marianne Samuelsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 31

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 34. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So523 samt avslår motionerna

2001/02:So17 yrkande 4, 2001/02: So264 yrkande 6,

2001/02: So331 yrkande 3, 2001/02:So369 yrkandena 3

och 4, 2001/02:So397 yrkande 1, 2001/02:So414

yrkandena 2 och 3, 2001/02:Ub428 yrkande 5 och

2001/02: A212 yrkande 8

Ställningstagande

Hjärtinfarkter hos kvinnor blir allt vanligare.

Kvinnor har dock svårare att klara en infarkt än

män. Detta beror till stor del på att kvinnor

uppvisar annorlunda symtom än vad männen gör. En

orsak är troligen att det är svårt att få rätt

medicindosering för kvinnor med bl.a. hjärtbesvär.

Normer för medicindosering baserade på kvinnokroppen

finns ännu inte. Doseringen av medicin vid olika

sjukdomstillstånd utgår från den manliga kroppen.

Den vetenskapliga forskningen, speciellt den

medicinska, är helt inriktad på män, och det är unga

män som är norm för alla standardvärden.

Förklaringen ligger i att forskare har tyckt att

kvinnor är svårare att pröva och ojämna i sina

livscykler och att hormoncyklerna innebär ett hinder

vid fastställande av medicindoseringsnormer. Jag

anser att det är viktigt att både kvinnor och män

utgör grunden för normering inom främst den

medicinska forskningen. Detta kommer att bidra till

att minska ohälsotalet och medverka till en bättre

helhetsbild av kvinnan samt uppmärksamma skillnader

mellan män och kvinnor av betydelse för både arbete

och fritid.

Med det anförda föreslår jag att riksdagen

bifaller motion So523 (mp) samt avslår motionerna

So17 (c) yrkande 4, So264 (v) yrkande 6, So331 (m)

yrkande 3, So369 (m) yrkandena 3 och 4, So397 (v)

yrkande 1, So414 (kd) yrkandena 2 och 3, Ub428 (s)

yrkande 5 och A212 (c) yrkande 8,

35. Biverkningsrapportering (punkt 32)

av Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 32 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 35. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So397 yrkande 3.

Ställningstagande

För att ett kvalitetssystem om läkemedel skall kunna

vara verkningsfullt måste biverkningsregister och

anmälningar om biverkningar fungera.

Läkemedelsverket har konstaterat att antalet

biverkningsrapporter 1999 sjönk jämfört med tidigare

år under 1990-talet. En orsak till detta är

förmodligen den ökande belastningen på sjukvården

som i sin tur innebär att biverkningsrapporteringen

nedprioriteras. Vi anser att det är viktigt att

biverkningsrapporteringen fungerar och att

producentobundna system skall prioriteras. Med det

anförda föreslår vi att riksdagen bifaller motion

So397 (v) yrkande 3.

36. 3 och 4 §§ förslaget till lag om ändring i

lagen (1996:1156) om receptregister

(punkt 35)

av Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif

Carlson (m), Lars Gustafsson (kd), Cristina

Husmark Pehrsson (m), Kenneth Johansson (c),

Kerstin Heinemann (fp) och Lars Elinderson (m).

Under förutsättning av bifall till reservation 8.

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 35 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar 3 och 4 §§ förslaget till lag om

ändring i lagen (1996:1156) om receptregister med

den ändringen att lagrummen ges den lydelse som

framgår av Reservanternas lagförslag, se bilaga 4.

Ställningstagande

Som framgår ovan anser vi inte att regeringens

förslag om att arbetsplatskod skall vara en av

förutsättningarna för att ett förskrivet läkemedel

skall omfattas av läkemedelsförmånerna bör

genomföras. De ändringar som regeringen föreslår i 3

och 4 §§ lagen (1996:1156) om receptregister såvitt

gäller kravet på arbetsplatskod bör därför inte

genomföras. Bestämmelserna bör utformas på det sätt

som framgår av bilaga 4.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Läkemedelsförmånsnämndens uppgifter

(punkterna 6–8)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina

Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Som framgår ovan anser vi att förslaget om att

inrätta Läkemedelsförmånsnämnden bör avslås. För det

fall att förslaget om att inrätta nämnden skulle

vinna bifall vill vi framhålla följande.

Nämnden föreslås både kunna lyfta ut tidigare

subventionerade läkemedel ur subventionen och avgöra

om av Läkemedelsverket godkända läkemedel skall

omfattas av subventionen eller inte. Vi anser att

det är orimligt att läkemedel utesluts från

subvention på den grund som regeringen nu föreslår.

Enligt vår uppfattning är detta inte bara ett

ineffektivt sätt att försöka hindra kostnadsökningen

för läkemedelsnotan. Många människor kommer också

till att fara illa. Här finns stora risker för att

forskning och utveckling påverkas negativt och att

konkurrensen på den redan överreglerade

läkemedelsmarknaden snedvrids ytterligare samt att

förutsättningarna för en mångfald av läkemedel som

konkurrerar med varandra undergrävs. Flera med

varandra utbytbara läkemedel på marknaden som ingår

i subventionen ökar möjligheterna för

priskonkurrens. Förfarandet strider mot

marknadsmässiga principer eftersom redan etablerade

läkemedel gynnas och nya missgynnas. Det leder inte

bara till att konsumenterna går miste om

konkurrensfördelar utan också till att konkurrensen

snedvrids till nackdel för nyframtagna produkter.

Det är också viktigt ur tillgänglighetssynpunkt att

inte möjligheten för flera likartade läkemedel i

subventionssystemet slås undan eftersom enskilda

apotek i dag saknar många läkemedel i sitt sortiment

och dessutom inte kan leverera dem i tid.

Sammanfattningsvis anser vi att om ett godkänt

läkemedel ges på medicinskt befogad indikation är

det rimligt att det subventioneras.

Vi anser vidare att regeringen på ett alltför

lättvindigt avfärdat diagnosstyrd subvention. Enligt

vår uppfattning kan ett sådant avfärdande vara

riskfyllt eftersom det hindrar att subventionering

av läkemedel kan ges när det är medicinskt

motiverat. Produktstyrd subvention uppmuntrar till

att omoderna och mer kostnadskrävande metoder

tillämpas. Produktstyrning fokuserar heller inte på

patientens medicinska tillstånd i samma utsträckning

som diagnosstyrning. Produktstyrning av subventionen

kan i värsta fall leda till att allvarligt sjuka

patienter inte får medicinskt motiverade

behandlingar subventionerade medan förskrivning i

förebyggande syfte däremot kan uppfylla krav för

subventionering.

Slutligen vill vi framhålla att frågan om

subvention enligt vår uppfattning bör avgöras vid

förskrivningstillfället. Dialogen mellan läkare och

patient måste vara avgörande för

subventionsbeslutet.

Läkemedelskommittéerna m.m. (punkt

10)

av Kenneth Johansson (c).

Centerpartiet ställer sig bakom förslaget om att

inrätta en särskild nämnd, Läkemedelsförmånsnämnden,

med ansvar för beslut rörande subventionering och

prisreglering av läkemedel. Centerpartiet

tillstyrker också sammansättningen i den nya

nämnden. Jag vill emellertid framhålla att om den

nya nämnden skall lyckas är en dialog mellan

sjukvårdshuvudmän, patient- och

intresseorganisationer nödvändig. Nämnden bör därför

utarbeta former för dialog mellan sjukvårdshuvudmän,

patient- och intresseorganisationer.

Arbetsplatskoder (punkt 13)

av Marianne Samuelsson (mp).

Miljöpartiet delar regeringens bedömning att

användning av arbetsplatskod och förskrivarkod på

recept har stor betydelse för möjligheterna att

följa upp förskrivning och användning av läkemedel.

Vi ställer oss därför bakom propositionens förslag

om att arbetsplatskod bör utgöra en av

förutsättningarna för att ett förskrivet läkemedel

skall omfattas av läkemedelsförmånen. På sikt anser

vi dock att ett system med individuella koder bör

införas för alla förskrivare. Härigenom kommer

möjligheterna att utöva tillsyn att förbättras. Till

detta system kan också äldre yrkesutövare anslutas.

Läkemedelsreklam (punkt 25)

av Ingrid Burman och Rolf Olsson (v).

Vänsterpartiet ser positivt på att formerna för den

framtida läkemedelsreklamen i samhället blir föremål

för en översyn. Vi önskar emellertid framhålla

följande. Läkemedelsföretagen riktar i allt större

utsträckning sin reklam direkt till konsumenten. En

hel del av denna reklam har lättvindiga

beskrivningar av läkemedlets verkan och framför allt

redovisas inte eventuella risker eller alternativ.

Vänsterpartiet anser inte att den typen av reklam

passar för läkemedel utan att läkemedel skall

presenteras på ett neutralt och informativt sätt. På

sikt anser vi att ett förbud bör införas mot reklam

för receptbelagda läkemedel riktade direkt till

konsumenterna.

Översyn av läkemedelslagen (punkt

32)

av Chris Heister, Leif Carlson, Cristina Husmark

Pehrsson och Lars Elinderson (m).

I enlighet med vad vi anfört i motion So19 yrkande

8 bör receptfria läkemedel få säljas i

dagligvaruhandeln. Det skulle innebära att

konsumenterna får god tillgänglighet till receptfria

läkemedel. Vidare minimeras risken för skadliga

biverkningar eftersom de läkemedel som säljs skall

vara godkända av Läkemedelsverket.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2001/02:63 De nya läkemedelsförmånerna

har regeringen (Socialdepartementet) föreslagit att

riksdagen

dels antar regeringens förslag till

1. lag om läkemedelsförmåner m.m.,

2. lag om ändring i lagen (1996:1156) om

receptregister,

3. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763),

4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

5. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring,

dels godkänner vad regeringen föreslår om inrättande

av en ny myndighet samt dess huvudsakliga uppgifter

(avsnitt 5.2.1).

Följdmotioner

2001/02:So17 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

Läkemedelsförmånsnämnden bör utarbeta former för

dialog mellan sjukvårdshuvudmän, patient- och

intresseorganisationer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kontinuerlig

vidareutbildning för förskrivare, hälso- och

sjukvårdspersonal och konsumenter.

3. Riksdagen begär hos regeringen förslag om ett

åtgärdspaket för att motverka felanvändning av

läkemedel.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökade systematiska

studier kring läkemedelseffekter på olika grupper

i samhället.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en gemensam fond

för fortbildning.

6. Riksdagen begär hos regeringen en utredning, i

syfte att se över konsekvenserna av införandet av

ett samlat högkosntnadsskydd.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kostnadsfria

läkemedel inom den avancerade hemsjukvården.

8. Riksdagen begär hos regeringen förslag om ett

åtgärdsprogram för kontroll av läkemedel ur

miljösynpunkt.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att läkare som

inte har en fast arbetsplats eller står utanför

hälso- och sjukvården bör förses med en särskild

kod i syfte att kunna förskriva subventionerade

läkemedel.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om avmonopolisering

av Apoteket AB.

2001/02:So18 av Margit Gennser (m):

1. Riksdagen avslår regeringens förslag om att

inrätta en ny myndighet, Läkemedelsförmånsnämnden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om fri prissättning

på läkemedel.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om införandet av ett

frivilligt förbetalningssystem av läkemedel.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om avskaffandet av

det statliga apoteksmonopolet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

marginalsättningen skall vara oförändrad under den

tid som åtgår för att avveckla apoteksmonopolet

och övrig policy gällande verksamheten i princip,

vilket innebär att monopolets lager- och

leveransberedskap skall fullföljas som tidigare.

6. Riksdagen avslår regeringens förslag om

dosdispensering och begär att regeringen

återkommer med ett förslag som inte förhindrar

konkurrens på detta område.

2001/02:So19 av Chris Heister m.fl. (m):

1. Riksdagen avslår förslaget om tillsättandet av en

läkemedelsförmånsnämnd.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om fri prissättning

på läkemedel.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om riktlinjer för när

subvention får ske.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om fördelarna med

diagnosstyrd subvention av läkemedel.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om arbetsplatskod.

6. Riksdagen avslår regeringens förslag om utbyte av

läkemedel vid apotek.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökad receptfrihet.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om försäljning av

receptfria läkemedel i dagligvaruhandeln.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om den fria

förskrivningsrätten.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om beslut om

subventionering av läkemedel vid

förskrivningstillfället.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utvidgat

förskrivarstöd.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om producent- och

producentobunden information.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

ekonomiska incitament för att öka användningen av

startförpackningar.

14. Riksdagen avslår förslaget om fullständiga

läkemedelsförråd i särskilda boenden.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett förbättrat

högkostnadsskydd.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

marknadslösningarnas betydelse för användning av

generika och parallellimporterade läkemedel.

17. Riksdagen beslutar att avveckla apoteksmonopolet

i enlighet med vad som anförs i motionen.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om frikoppling av

subventionen från handelspriset.

2001/02:So20 av Carl-Axel Johansson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om läkarnas fria

förskrivningsrätt samt förskrivar- och

arbetsplatskoder och läkemedelsförsörjning i

särskilda boendeformer för äldre och i hemsjukvård.

2001/02:So21 av Helena Hillar Rosenqvist och

Kerstin-Maria Stalin (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att det vid sidan av systemet med

arbetsplatskod bör införas ett särskilt kodsystem

för enskilda läkare med förskrivningsrätt som ej

har tillgång till sådan arbetsplatskod.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att ett sådant särskilt kodsystem på samma

sätt som arbetskod medger rätt till

subventionering av läkemedel.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att de läkare med ett sådant särskilt

kodsystem även skall få tillgång till det

elektroniska förskrivarstöd som är under

utveckling.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening behovet av ett avvägt undantag för utbyte

av läkemedel vid små prisskillnader när det gäller

recept för längre tidsperioder.

2001/02:So22 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en nationell

handlingsplan för att minska felmedicinering m.m.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om arbetsplatskod och

förskrivarkod för läkare utan fast arbetsplats

inom hälso- och sjukvården.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett rättvisare

högkostnadsskydd.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om stimulansbidrag

för elektroniskt förskrivarstöd.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utbildningsfrågor.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förbättrad

läkemedelsanvändning.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avskaffa

Apotekets monopol.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om dosdispensering.

2001/02:So23 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

läkemedelskommittéernas betydelse för god

läkemedelshantering.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utvärdering av

Läkemedelsförmånsnämndens praxis.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om möjligheter till

undantag för särskilt utsatta patientgrupperingar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om alltför täta

utbyten av läkemedel.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ansvarsfrågan vid

utbyte av läkemedel.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om arbetsplatskod som

följer kompetensen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tydligare

riktlinjer för utarbetandet av ett register för

läkemedelsprofiler.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om viss ersättning

för obrutna förpackningar.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om Apotekets monopol

på dosdispensering.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att staten och

landstingen tar ett gemensamt ansvar för

utvecklandet av elektroniskt förskrivarstöd och

elektronisk receptöverföring.

11. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att systemet med

högkostnadsskydd bör utredas.

Motioner från allmänna motionstiden

2001

2001/02:So264 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om krav vid lansering

av läkemedel.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förbud mot reklam

för receptbelagda läkemedel.

2001/02:So284 av Kenneth Lantz (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om att låta utreda hur

överskrivande läkare kan kontrolleras.

2001/02:So331 av Maud Ekendahl m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i motionen om att kvinnor

och män skall inkluderas i klinisk

läkemedelsprövning och att resultaten analyseras

könsspecifikt.

2001/02:So354 av Margareta Viklund (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om förskrivning

av läkemedel.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att höja

läkarnas kunskapsnivå beträffande förskrivning av

läkemedel.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att verka för

att arbetet mellan läkare och farmaceuter

utvidgas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tillsättande av en

läkemedelskommitté med den inriktning som anges i

motionen.

2001/02:So369 av Catharina Elmsäter-Svärd (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om könsspecifik

information om läkemedel.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om genusperspektiv på

klinisk läkemedelsprövning och analys.

2001/02:So395 av Patrik Norinder och Lars Elinderson

(m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tolkning av

läkemedelslagen.

2001/02:So397 av Rolf Olsson m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om krav på att

läkemedel vid lansering skall vara utprovade och

anpassade efter både kvinnor och män.

2. Riksdagen begär att regeringen ger

Socialstyrelsen i uppdrag att genomföra en

fördjupad utredning av läkemedelsförskrivningar i

förhållande till angivna rekommendationer.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

biverkningsrapporteringar och producentobundna

system.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förbud mot

patientriktad reklam för receptbelagda läkemedel

och producentobunden utbildning.

2001/02:So414 av Ulla-Britt Hagström (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

läkemedelsmönstret för kvinnor respektive män

bättre analyseras.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

jämställdhetsmärkning av läkemedel genomförs.

2001/02:So426 av Gudrun Lindvall (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening behovet av ett förbud mot kvicksilver som

konserveringsmedel i läkemedel och vacciner.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening behovet av ett förbud mot att använda

titandioxid som färgtillsats i läkemedel.

3. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning för att kartlägga användningen av andra

färgämnen och läkemedelstillsatser i läkemedel.

2001/02:So431 av Margareta Cederfelt (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att läkemedelslagen skall

utredas.

2001/02:So433 av Désirée Pethrus Engström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om läkemedelskostnader och

samhällsekonomiska konsekvenser.

2001/02:So484 av Chatrine Pålsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att utreda

förutsättningarna för att åter låta Viagra och

Xenical omfattas av läkemedelssubventionen.

2001/02:So521 av Mariann Ytterberg och Barbro

Hietala Nordlund (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av en översyn av

nuvarande regelverk för leverans av receptbelagda

läkemedel från läkemedelsföretagen till Apoteket AB

samt av gällande dispensregler hos Läkemedelsverket.

2001/02:So523 av Barbro Feltzing m.fl. (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att medicinsk forskning

snarast bör initieras för att ta fram

doseringsnormer för medicin till kvinnor baserade på

den kvinnliga kroppen.

2001/02:So553 av Kristina Zakrisson och Monica Öhman

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om läkemedel för människor med

psykiskt handikapp.

2001/02:So558 av Karin Jeppsson och Eva Arvidsson

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om införande av testdos vid

medicinering.

2001/02:So570 av Gunnar Axén (m):

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning rörande generisk förskrivning och

användning av generiska namn.

2001/02:So572 av Lena Ek (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om kompetenssamverkan för att

minska läkemedelsrelaterade problem.

2001/02:So636 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kvicksilver som

konserveringsmedel.

2001/02:Ub428 av Sonja Fransson m.fl. (s):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige bör

driva på så att EU inför krav på att läkemedel för

kvinnor även testas på kvinnor innan godkännande.

2001/02:MJ291 av Barbro Feltzing (mp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ekologiska

aspekter på läkemedel.

2001/02:A212 av Agne Hansson m.fl. (c):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en översyn av

utformningen av läkemedel ur ett

jämställdhetsperspektiv.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

2.1 Förslag till lag om

läkemedelsförmåner m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 § I denna lag finns bestämmelser om

läkemedelsförmåner, prisreglering av varor som ingår

i förmånen och andra därmed sammanhängande frågor.

2 § Med läkemedel avses i denna lag varor som är

avsedda att tillföras människor för att förebygga,

påvisa, lindra eller bota sjukdom eller symtom på

sjukdom eller att användas i likartat syfte.

3 § Vad som i denna lag sägs om landsting gäller

även kommuner som inte ingår i ett landsting.

Förmånsberättigade personer

4 § Rätt till förmåner enligt denna lag har

1. den som är bosatt i Sverige, och

2. den som, utan att vara bosatt här, har rätt

till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom eller

moderskap enligt vad som följer av rådets förordning

(EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om

tillämpningen av systemen för social trygghet när

anställda, egenföretagare eller deras familjemedlem-

mar flyttar inom gemenskapen.[1]

Rätt till förmåner enligt 5 och 21 §§ med undantag

för varor som avses i 19 § andra punkten har även

den som i annat fall, utan att vara bosatt i

Sverige, har anställning här.

Särskilda bestämmelser om kostnadsfria läkemedel

gäller för dem som får sjukhusvård som avses i 5 §

hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) eller i 2 kap.

4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring samt för

den som åtnjuter hemsjukvård som avses i 3 e eller

18 d § hälso- och sjukvårdslagen och för den som bor

i sådan särskild boendeform som avses i 18 d § samma

lag.

Läkemedelsförmånernas innehåll

5 § Med läkemedelsförmåner enligt denna lag avses

ett skydd mot höga kostnader vid inköp av sådana

förmånsberättigade varor som avses i 15 och 18 §§.

Förmånerna innebär en reducering av den enskildes

kostnader för sådana varor.

Kostnadsreduceringen beräknas på den sammanlagda

kostnaden för varor som den förmånsberättigade köper

under ett år räknat från det första

inköpstillfället. Reduceringen lämnas vid varje

inköpstillfälle på grundval av den sammanlagda

kostnaden för de dittills och vid tillfället inköpta

varorna.

Så länge den sammanlagda kostnaden inte överstiger

900 kronor lämnas ingen kostnadsreducering. När den

sammanlagda kostnaden överstiger detta belopp, utgör

kostnadsreduceringen

1. 50 procent av den del som överstiger 900 kronor

men inte 1 700 kronor,

2. 75 procent av den del som överstiger 1 700

kronor men inte 3 300 kronor,

3. 90 procent av den del som överstiger 3 300

kronor men inte 4 300 kronor, samt

4. hela den del av den sammanlagda kostnaden som

överstiger 4 300 kronor.

Har en förälder eller har föräldrar gemensamt

flera barn under 18 år i sin vård, tillämpas

bestämmelserna i andra och tredje styckena gemensamt

för barnen. Kostnadsreducering gäller under ett år

räknat från första inköpstillfället även för barn

som under denna tid fyller 18 år. Med förälder avses

även fosterförälder. Som förälder räknas även den

som en förälder stadigvarande sammanbor med och som

är eller har varit gift eller har eller har haft

barn med föräldern.

6 § Föreskrifterna i 5 § tillämpas i fråga om ett

läkemedel som ingår i läkemedelsförmånerna om det

har förskrivits för människor av läkare, tandläkare,

sjuksköterska, barnmorska eller legitimerad

tandhygienist i syfte att förebygga, påvisa, lindra

eller bota sjukdom eller symtom på sjukdom eller i

likartat syfte och under förutsättning att receptet

är försett med en kod som identifierar den

arbetsplats som receptutfärdaren tjänstgör vid

(arbetsplatskod).

Läkemedelsförmånsnämnden

7 § Läkemedelsförmånsnämnden beslutar om ett

läkemedel eller en vara som avses i 18 § skall ingå

i läkemedelsförmånerna och fastställer för-

säljningspris för läkemedlet eller varan.

8 § Den som marknadsför ett läkemedel eller en vara

som avses i 18 § får ansöka om att läkemedlet eller

varan skall ingå i läkemedelsförmånerna enligt denna

lag. Sökanden skall visa att villkoren enligt 15 §

är uppfyllda och lägga fram den utredning som behövs

för att ett försäljningspris skall kunna

fastställas.

9 § Innan Läkemedelsförmånsnämnden meddelar beslut i

frågor som avses i 7 § skall sökanden och

landstingen ges tillfälle till överläggningar med

nämnden.

10 § Läkemedelsförmånsnämnden får på eget initiativ

besluta att ett läkemedel eller en annan vara som

ingår i läkemedelsförmånerna inte längre skall ingå

i förmånerna.

11 § Om det finns särskilda skäl får

Läkemedelsförmånsnämnden besluta att ett läkemedel

eller en annan vara skall ingå i

läkemedelsförmånerna endast för ett visst

användningsområde.

Läkemedelsförmånsnämndens beslut får förenas med

andra särskilda villkor.

12 § På begäran av den som marknadsför ett läkemedel

eller en vara som avses i 18 § skall

Läkemedelsförmånsnämnden besluta att läkemedlet

eller varan inte längre skall ingå i

läkemedelsförmånerna.

13 § En fråga om ändring av ett tidigare fastställt

försäljningspris får, förutom på eget initiativ av

Läkemedelsförmånsnämnden, tas upp av nämnden på

begäran av den som marknadsför läkemedlet eller

varan eller av ett landsting. Den som begär

ändringen har även rätt till överläggningar med

nämnden. Om inte överläggningar begärs kan nämnden

fastställa det nya priset på grundval av tillgänglig

utredning.

14 § Ett fastställt försäljningspris för ett

läkemedel eller en vara som avses i 18 § skall inte

längre gälla om godkännandet för försäljning av

läkemedlet eller varan upphör att gälla eller

Läkemedelsförmånsnämnden beslutar att läkemedlet

eller varan inte längre skall ingå i läkemedelsför-

månerna.

Läkemedel som ingår i läkemedelsförmånerna

15 § Ett receptbelagt läkemedel skall omfattas av

läkemedelsförmånerna och försäljningspris skall

fastställas för läkemedlet under förutsättning

1. att kostnaderna för användning av läkemedlet,

med beaktande av bestämmelserna i 2 § hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763), framstår som rimliga från

medicinska, humanitära och samhällsekonomiska

synpunkter, och

2. att det inte finns andra tillgängliga läkemedel

eller behandlingsmetoder som enligt en sådan

avvägning mellan avsedd effekt och skadeverkningar

som avses i 4 § läkemedelslagen (1992:859) är att

bedöma som väsentligt mer ändamålsenliga.

16 § Om Läkemedelsförmånsnämnden så beslutar med

tillämpning av de i 15 § angivna villkoren, skall

ett sådant läkemedel som godkänts enligt 5 § första

stycket andra meningen läkemedelslagen (1992:859)

eller omfattas av tillstånd enligt tredje stycket i

samma paragraf ingå i läkemedelsförmånerna utan

hinder av att ett försäljningspris inte har fast-

ställts för läkemedlet.

17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer meddelar föreskrifter om förutsättningarna

för att ett visst receptfritt läkemedel eller en

viss grupp av sådana läkemedel skall ingå i

läkemedelsförmånerna.

Andra varor som ingår i läkemedelsförmånerna

18 § Läkemedelsförmånerna skall, när beslut fattas

enligt 7 §, omfatta

1. varor på vilka 3 § läkemedelslagen (1992:859)

är tillämplig och som förskrivs enbart i

födelsekontrollerande syfte av läkare eller barnmor-

skor, och

2. förbrukningsartiklar som behövs vid stomi och

som förskrivs av läkare eller av annan som

Socialstyrelsen förklarat behörig därtill.

Särskilda bestämmelser om vissa varor

19 § Förbrukningsartiklar som behövs för att

tillföra kroppen ett läkemedel eller behövs för

egenkontroll av medicinering skall tillhandahållas

kostnadsfritt om de på grund av sjukdom förskrivs av

läkare eller tandläkare eller av någon annan som

Socialstyrelsen förklarat behörig därtill.

20 § Om regeringen föreskriver det, har den som är

under 16 år rätt till reducering av sina kostnader

för inköp av sådana av läkare förskrivna livsmedel

som avses i 20 § livsmedelslagen (1971:511) med det

belopp som vid varje inköpstillfälle överstiger 120

kronor.

Regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer fastställer villkor för reduceringen av

kostnaderna för sådana livsmedel.

Kostnaderna för livsmedlen får inte räknas samman

med köp av sådana läkemedel, födelsekontrollerande

medel och förbrukningsartiklar som avses i 15 och 18

§§.

Utbyte av läkemedel på apotek

21 § Om ett läkemedel som ingår i

läkemedelsförmånerna har förskrivits och det på det

enskilda apoteket finns ett eller flera billigare

utbytbara sådana läkemedel skall, med de undantag

som följer av tredje stycket, läkemedlet bytas ut

mot det billigaste tillgängliga läkemedlet.

Ett läkemedel är inte utbytbart, om det skiljer

sig från det förskrivna läkemedlet i sådan grad att

det inte kan anses utgöra en likvärdig motsvarighet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer beslutar vilka läkemedel som är utbytbara.

Ett läkemedel får inte bytas ut om den som

utfärdat receptet på medicinska grunder har motsatt

sig ett utbyte. Läkemedlet får inte heller bytas ut

om patienten betalar mellanskillnaden mellan det

försäljningspris som fastställts för det förskrivna

läkemedlet och motsvarande pris för det billigaste

utbytbara läkemedel som finns tillgängligt. Om något

annat utbytbart läkemedel finns tillgängligt, kan

utbyte ske mot detta läkemedel om patienten betalar

mellanskillnaden mellan det pris som fastställts för

detta läkemedel och motsvarande pris för det

billigaste utbytbara läkemedlet.

Apoteket skall i förekommande fall upplysa

patienten om att utbyte kommer i fråga och om

patientens rätt att mot betalning av mellanskill-

naden i pris erhålla det förskrivna läkemedlet. När

utbyte sker, skall apoteket skriftligen underrätta

den som utfärdat receptet.

Kostnader för förmåner m.m.

22 § Kostnader för förmåner enligt denna lag ersätts

av det landsting inom vars område den berättigade är

bosatt.

Om den berättigade inte är bosatt inom något

landstings område, skall det landsting inom vars

område den berättigade är förvärvsverksam eller, när

det gäller en person som är arbetslös, det landsting

inom vars område personen är registrerad som

arbetssökande, svara för kostnader för förmåner

enligt denna lag. När det gäller den som är

berättigad till förmåner enligt denna lag i egenskap

av familjemedlem till anställd eller egenföretagare

enligt rådets förordning (EEG) nr 1408/71, skall i

stället det landsting inom vars område den anställde

eller egenföretagaren är förvärvsverksam eller

registrerad som arbetssökande svara för kostnaderna

för förmånerna.

I andra fall än som avses i första och andra

styckena ersätts kostnaderna av det landsting inom

vars område den som förskrivit en förmånsberättigad

vara har sin verksamhetsort.

23 § Rätten till förmåner enligt denna lag prövas av

det landsting som enligt 22 § har att svara för

kostnaden för förmånerna.

Utlämnande av uppgifter

24 § Läkemedelsverket skall på begäran av

Läkemedelsförmånsnämnden lämna uppgifter om ett

läkemedel till nämnden om uppgifterna behövs för

prövning enligt denna lag.

Kredit

25 § Kredit som lämnas av Apoteket Aktiebolag för

inköp av läkemedel och andra varor enligt denna lag

och som inte överstiger 1 800 kronor omfattas inte

av bestämmelserna i 6, 7 och 9 §§

konsumentkreditlagen (1992:830).

Överklagande

26 § Beslut som Läkemedelsförmånsnämnden eller ett

landsting i ett enskilt fall meddelar enligt denna

lag eller enligt en föreskrift som har meddelats med

stöd av lagen får överklagas hos allmän

förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till

kammarrätten.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2002 då

lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av

läkemedel m.m. upphör att gälla.

2. Receptbelagda läkemedel och andra varor för

vilka Riksförsäkringsverket fastställt

försäljningspris enligt den äldre lagen skall ingå i

läkemedelsförmånerna. Detta gäller dock inte

läkemedel och varor som inte omfattas av

högkostnadsskydd.

3. Ansökningar rörande fastställande av

försäljningspris som vid tidpunkten för

ikraftträdandet är anhängiga hos

Riksförsäkringsverket skall därefter handläggas av

Läkemedelsförmånsnämnden. En sådan ansökan skall

anses avse en begäran om att läkemedlet eller varan

skall ingå i läkemedelsförmånerna.

4. Vid överklagande av ett beslut av

Riksförsäkringsverket som har meddelats före

ikraftträdandet skall den äldre lagen tillämpas. Om

ett försäljningspris fastställs skall läkemedlet

eller varan ingå i läkemedelsförmånerna.

5. Förmåner som uppkommit för enskild enligt 4 § i

den äldre lagen skall anses som läkemedelsförmåner

enligt den nya lagen.

6. Ett recept som utfärdats före ikraftträdandet

får expedieras inom läkemedelsförmånerna trots att

det saknar arbetsplatskod.

**FOOTNOTES**

[1]: EGT L 149, 5. 7.1971, s. 416 (Celex

31971R1408).

2.2 Förslag till lag om

ändring i lagen (1996:1156) om

receptregister

Härigenom föreskrivs att 1, 3 och 4 §§ lagen

(1996:1156) om receptregister skall ha följande

lydelse.

---------------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

1 §[2]1

-----------------------------------------------------

För de ändamål som anges För de ändamål som

i 3 § får Apoteket anges i 3 § får Apoteket

Aktiebolag med hjälp av Aktiebolag med hjälp av

automatisk databehandling automatisk databehandling

föra ett register över föra ett register över

förskrivningar av förskrivningar av

läkemedel och andra läkemedel och andra

varor, som omfattas av varor, som omfattas av

lagen (1996:1150) om lagen (2002:000) om

högkostnadsskydd vid köp läkemedelsförmåner m.m.

av läkemedel m.m. (receptregister).

(receptregister).

-----------------------------------------------------

3 §[3]2

-----------------------------------------------------

Receptregistret får Receptregistret får

användas för användas för

1. registrering av 1. registrering av

underlaget för underlaget för

tillämpningen av tillämpningen av

bestämmelserna om bestämmelserna om

högkostnadsskydd vid köp läkemedelsförmåner vid

av läkemedel m.m., köp av läkemedel m.m.,

-----------------------------------------------------

2. debiteringen till landstingen,

3. ekonomisk uppföljning och framställning av

statistik hos Apoteket Aktiebolag,

4. registrering och redovisning till landstingen av

uppgifter för ekonomisk uppföljning och framställning

av statistik,

5. registrering och redovisning till förskrivare,

till verksamhetschefer enligt hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763) och till läkemedelskommittéer enligt lagen

(1996:1157) om läkemedelskommittéer av uppgifter för

medicinsk uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring

i hälso- och sjukvården,

6. registrering och redovisning till Socialstyrelsen

av uppgifter för medicinsk uppföljning, utvärdering,

kvalitetssäkring, epidemiologiska undersökningar,

forskning och framställning av statistik, och

7. registrering av dosexpedierade läkemedel.

-----------------------------------------------------

Användningen enligt Användningen enligt

första stycket 1 och 7 första stycket 1 och 7

får endast omfatta den får endast omfatta den

som har lämnat sitt som har lämnat sitt

samtycke till det. För samtycke till det. För

ändamålet enligt första ändamålet enligt första

stycket 2 får inte stycket 2 får inte

redovisas andra uppgifter redovisas andra uppgifter

som kan hänföras till som kan hänföras till nå-

någon enskild person än gon enskild person än

inköpsdag, kostnad, inköpsdag, kostnad,

kostnadsreducering och kostnadsreducering och

patientens personnummer. patientens personnummer.

Ändamålen enligt första Ändamålen enligt första

stycket 3, 4 och 5 stycket 3 och 5 omfattar

omfattar inte några inte några åtgärder som

åtgärder som innebär att innebär att uppgifter som

uppgifter som kan kan hänföras till någon

hänföras till någon enskild person redovisas.

enskild person redovisas. Ändamålen enligt första

Ändamålet enligt första stycket 4 omfattar inte

stycket 5 omfattar dock några åtgärder som

redovisning av uppgifter innebär att uppgifter som

som kan hänföras till en kan hänföras till någon

enskild förskrivare enskild patient

såvitt gäller den redovisas. Ändamålet

redovisning som lämnas enligt första stycket 5

till samma förskrivare omfattar dock redovisning

och den redovisning som av uppgifter som kan

lämnas till hänföras till en enskild

verksamhetschefen vid den förskrivare såvitt gäller

enhet vid vilken den redovisning som

förskrivaren tjänstgör. lämnas till samma för-

För ändamålet enligt skrivare och den

första stycket 6 får redovisning som lämnas

redovisning av uppgifter till verksamhetschefen

som kan hänföras till vid den enhet vid vilken

någon enskild person förskrivaren tjänstgör.

göras endast i fråga om För ändamålet enligt

den som har lämnat sitt första stycket 6 får

samtycke till det. redovisning av uppgifter

Förskrivningsorsak får som kan hänföras till

redovisas endast för de någon enskild person

ändamål som anges i göras endast i fråga om

första stycket 4, 5 och den som har lämnat sitt

6. samtycke till det.

Förskrivningsorsak får

redovisas endast för de

ändamål som anges i

första stycket 4, 5 och

6.

-----------------------------------------------------

4 §

-----------------------------------------------------

I den utsträckning det I den utsträckning det

behövs för behövs för

registerändamålen enligt registerändamålen enligt

3 § får receptregistret 3 § får receptregistret

innehålla följande innehålla följande

uppgifter som kan uppgifter som kan

hänföras till enskilda hänföras till enskilda

personer: personer:

1. inköpsdag, vara, 1. inköpsdag, vara,

mängd, dosering, kostnad mängd, dosering, kostnad

och kostnadsreducering och kostnadsreducering

enligt lagen (1996:1150) enligt lagen (2002:000)

om kostnadsskydd vid köp om läkemedelsförmåner

av läkemedel m.m., m.m.,

-----------------------------------------------------

2. förskrivningsorsak,

3. patientens namn, personnummer och

folkbokföringsort samt postnumret i patientens

bostadsadress,

-----------------------------------------------------

4. förskrivarens namn, 4. förskrivarens namn,

yrke, specialitet, och yrke, specialitet,

arbetsplats, och arbetsplats och

arbetsplatskod, och

-----------------------------------------------------

5. samtycke enligt 3 § andra stycket.

Förskrivningsorsak skall anges med en kod.

____________

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2002

**FOOTNOTES**

[2]:1 Senaste lydelse 2000:358.

[3]:2 Senaste lydelse 2000:358.

2.3 Förslag till lag om

ändring i hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763)

Härigenom föreskrivs i fråga om hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763)[4]1 att det i lagen skall

införas två nya paragrafer, 3 e och 18 d §§, av

följande lydelse.

--------------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

3 e §

------------------------------------------------------

Landstinget får erbjuda

den som får hälso- och

sjukvård i hemmet

(hemsjukvård) läkemedel

utan kostnad.

-----------------------------------------------------

18 d §

-----------------------------------------

Landstinget får på

framställning av en

kommun inom

landstinget erbjuda

samtliga som bor i

en viss särskild

boendeform som avses

i 5 kap. 5 § andra

stycket social-

tjänstlagen

(2001:453) eller i

en del av en sådan

boendeform läkemedel

ur läkemedelsförråd

vid det särskilda

boendet.

Sådana förråd kan

antingen vara förråd

som innehåller fler-

talet av de

läkemedel som de

boende behöver

(fullständigt för-

råd) eller förråd

enbart för vissa

basläkemedel

(akutförråd).

Landstinget får

även på framställ-

ning av en kommun

inom landstinget

erbjuda den som

genom kommunens

försorg får hemsjuk-

vård läkemedel ur

sådana förråd som

avses i första

stycket.

Läkemedel ur

förråden skall vara

kostnadsfria för de

boende som avses i

första stycket och

för de enskilda som

får hemsjukvård

enligt tredje

stycket.

Landstinget svarar

för kostnaderna för

läkemedel som rekvi-

reras till de förråd

som avses i första

stycket.

-----------------------------------------

2.4 Förslag till lag om ändring i

sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 26 § sekretesslagen (1980:100)[5]1

skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

8 kap.

-----------------------------------------------------

26 §[6]2

-----------------------------------------------------

Om en uppgift som Om en uppgift som

omfattas av sekretess hos omfattas av sekretess hos

Riksförsäkringsverket Läkemedelsförmånsnämnden

enligt 6 § första stycket enligt 6 § första stycket

1 har lämnats till ett 1 har lämnats till ett

landsting eller en kommun landsting eller en kommun

som inte ingår i ett som inte ingår i ett

landsting i samband med landsting i samband med

sådana överläggningar som sådana överläggningar som

avses i 3 § lagen avses i 9 och 13 §§ lagen

(1996:1150) om högkost- (2002:000) om läke-

nadsskydd vid köp av medelsförmåner m.m.,

läkemedel m.m., gäller gäller sekretessen även

sekretessen även hos hos landstinget eller

landstinget eller kommunen. Detta gäller

kommunen. Detta gäller dock inte om en

dock inte om en sekretessbestämmelse till

sekretessbestämmelse till skydd för samma intresse

skydd för samma intresse ändå är tillämplig på

ändå är tillämplig på uppgiften hos landstinget

uppgiften hos landstinget eller kommunen.

eller kommunen.

-----------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2002. Äldre bestämmelser skall

alltjämt gälla med avseende på uppgifter som omfattas av sekretess hos

Riksförsäkringsverket och som före ikraftträdandet lämnades till ett

landsting eller en kommun.

**FOOTNOTES**

[4]:____________

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2002.

1 Lagen omtryckt 1992:567.

[5]:1 Lagen omtryckt 1992:1474.

[6]:2 Senaste lydelse 1997:794.

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381)

om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 19 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän

försäkring[7]1 skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

19 kap.

-----------------------------------------------------

2 §[8]2

-----------------------------------------------------

Sjukförsäkringen och de allmänna försäkringskassornas förvaltning av

denna finansieras genom avgifter som avses i 1 §.

Statsbidrag får lämnas med viss del av kostnaderna för

sjukförsäkringsförmåner, inberäknat försäkringens kostnader enligt lagen

(1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m.m.,

lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård och

lagen (1991:1047) om sjuklön. Statsbidrag får också lämnas

för förvaltning enligt första stycket.

-----------------------------------------------------

Statsbidrag får vidare Statsbidrag får vidare

lämnas med viss del av lämnas med viss del av

kostnaderna för den kostnaderna för den

allmänna försäkringen för allmänna försäkringen för

förmåner enligt lagen förmåner enligt lagen

(1996:1150) om (2002:000) om

högkostnadsskydd vid köp läkemedelsförmåner m.m.

av läkemedel m.m. samt samt för Centrala

för Centrala studiestödsnämnden med

studiestödsnämnden med anledning av att sådana

anledning av att sådana studielån som belöper på

studielån som belöper på en studerandes sjukperiod

en studerandes sjukperiod enligt studiestödslagen

enligt studiestödslagen (1999:1395) eller

(1999:1395) eller bestämmelser som har

bestämmelser som har meddelats med stöd av den

meddelats med stöd av den lagen inte skall

lagen inte skall återbetalas.

återbetalas.

-----------------------------------------------------

____________

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2002

**FOOTNOTES**

[7]:1 Lagen omtryckt 1982:120.

[8]:2 Senaste lydelse 1999:1397.

Bilaga 3

Utskottets lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1156) om

receptregister

Härigenom föreskrivs att 3 och 4 §§ lagen (1996:1156) om receptregister

skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Lydelse enligt Utskottets förslag

proposition 2001/02:91

-----------------------------------------------------

3 §

-----------------------------------------------------

Receptregistret får Receptregistret får

användas för användas för

1. registrering av 1. registrering av

underlaget för underlaget för

tillämpningen av tillämpningen av

bestämmelserna om bestämmelserna om

högkostnadsskydd vid köp läkemedelsförmåner vid

av läkemedel m.m., köp av läkemedel m.m.,

-----------------------------------------------------

2. debiteringen till landstingen,

3. ekonomisk uppföljning och framställning av

statistik hos Apoteket Aktiebolag,

4. registrering och redovisning till landstingen av

uppgifter för ekonomisk uppföljning och

framställning av statistik,

5. registrering och redovisning till förskrivare,

till verksamhetschefer enligt hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763) och till läkemedelskommit-

téer enligt lagen (1996:1157) om

läkemedelskommittéer av uppgifter för medicinsk

uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring i

hälso- och sjukvården,

6. registrering och redovisning till

Socialstyrelsen av uppgifter för medicinsk

uppföljning, utvärdering, kvalitetssäkring,

epidemiologiska undersökningar, forskning och

framställning av statistik,

7. registrering av dosexpedierade läkemedel, och

-----------------------------------------------------

8. registrering och redovisning till Socialstyrelsen

av uppgifter om enskild läkares eller tandläkares

förskrivning av narkotiskt läkemedel, för styrelsens

tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonal enligt

lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och

sjukvårdens område.

-----------------------------------------------------

Användning av receptregistret för sådan registrering

som avses i första stycket 1 och 7 får inte omfatta

annan än den som har lämnat sitt samtycke till

registreringen. För ändamål som avses i första

stycket 2 får uppgifter som kan hänföras till en

enskild person inte omfatta annat än inköpsdag,

kostnad, kostnadsreducering och patientens

personnummer.

-----------------------------------------------------

För ändamål som avses i För ändamål som avses i

första stycket 3, 4, 5 första stycket 3, 5 och 8

och 8 får inga uppgifter får inga uppgifter

redovisas som kan redovisas som kan

hänföras till en enskild hänföras till en enskild

person. Dock får person. Ändamålen enligt

uppgifter som kan första stycket 4 får inte

hänföras till en enskild omfatta några åtgärder

förskrivare ingå i som innebär att uppgifter

redovisning enligt första som kan hänföras till

stycket 5 till samma någon enskild patient

förskrivare och till redovisas. Dock får

verksamhetschefen vid den uppgifter som kan

enhet vid vilken hänföras till en enskild

förskrivaren tjänstgör förskrivare ingå i

samt i redovisning enligt redovisning enligt första

första stycket 8 till stycket 5 till samma

Socialstyrelsen. förskrivare och till

verksamhets-chefen vid

den enhet vid vilken

förskrivaren tjänstgör

samt i redovisning enligt

första stycket 8 till

Socialstyrelsen.

-----------------------------------------------------

För ändamål som avses i första stycket 6 får

uppgifter som kan hänföras till en enskild person

redovisas endast med den berörda personens samtycke.

Förskrivningsorsak får redovisas endast för de

ändamål som avses i första stycket 4, 5 och 6.

-----------------------------------------------------

4 §

-----------------------------------------------------

I den utsträckning det I den utsträckning det

behövs för behövs för

registerändamålen enligt registerändamålen enligt

3 § får receptregistret 3 § får receptregistret

innehålla följande innehålla följande

uppgifter som kan uppgifter som kan

hänföras till enskilda hänföras till enskilda

personer: personer:

1. inköpsdag, vara, 1. inköpsdag, vara,

mängd, dosering, kostnad mängd, dosering, kostnad

och kostnadsreducering och kostnadsreducering

enligt lagen (1996:1150) enligt lagen (2002:000)

om högkostnadsskydd vid om läkemedelsförmåner

köp av läkemedel m.m., m.m.,

-----------------------------------------------------

2. förskrivningsorsak,

3. patientens namn, personnummer och

folkbokföringsort samt postnumret i patientens

bostadsadress,

-----------------------------------------------------

4. förskrivarens namn, 4. förskrivarens namn,

yrke, specialitet, yrke, specialitet,

arbetsplats och, vad arbetsplats,

avser läkares eller arbetsplatskod och, vad

tandläkares förskrivning avser läkares eller

av narkotiskt läkemedel, tandläkares förskrivning

förskrivarkod, och av narkotiskt läkemedel,

förskrivarkod och

-----------------------------------------------------

5. samtycke enligt 3 § andra stycket eller fjärde

stycket.

Förskrivningsorsak skall anges med en kod.

-----------------------------------------------------

____________

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2002.

Bilaga 4

Reservanternas lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1156) om

receptregister

Härigenom föreskrivs att 3 och 4 §§ lagen (1996:1156) om receptregister

skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Lydelse enligt Reservanternas förslag

proposition 2001/02:91

-----------------------------------------------------

3 §

-----------------------------------------------------

Receptregistret får Receptregistret får

användas för användas för

1. registrering av 1. registrering av

underlaget för underlaget för

tillämpningen av tillämpningen av

bestämmelserna om bestämmelserna om

högkostnadsskydd vid köp läkemedelsförmåner vid

av läkemedel m.m., köp av läkemedel m.m.,

-----------------------------------------------------

2. debiteringen till landstingen,

3. ekonomisk uppföljning och framställning av

statistik hos Apoteket Aktiebolag,

4. registrering och redovisning till landstingen av

uppgifter för ekonomisk uppföljning och

framställning av statistik,

5. registrering och redovisning till förskrivare,

till verksamhetschefer enligt hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763) och till läkemedelskommit-

téer enligt lagen (1996:1157) om

läkemedelskommittéer av uppgifter för medicinsk

uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring i

hälso- och sjukvården,

6. registrering och redovisning till

Socialstyrelsen av uppgifter för medicinsk

uppföljning, utvärdering, kvalitetssäkring,

epidemiologiska undersökningar, forskning och

framställning av statistik,

7. registrering av dosexpedierade läkemedel, och

-----------------------------------------------------

8. registrering och redovisning till Socialstyrelsen

av uppgifter om enskild läkares eller tandläkares

förskrivning av narkotiskt läkemedel, för styrelsens

tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonal enligt

lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och

sjukvårdens område.

-----------------------------------------------------

Användning av receptregistret för sådan registrering

som avses i första stycket 1 och 7 får inte omfatta

annan än den som har lämnat sitt samtycke till

registreringen. För ändamål som avses i första

stycket 2 får uppgifter som kan hänföras till en

enskild person inte omfatta annat än inköpsdag,

kostnad, kostnadsreducering och patientens

personnummer.

-----------------------------------------------------

För ändamål som avses i första stycket 3, 4, 5 och 8

får inga uppgifter redovisas som kan hänföras till

en enskild person. Dock får uppgifter som kan

hänföras till en enskild förskrivare ingå i redovis-

ning enligt första stycket 5 till samma förskrivare

och till verksamhetschefen vid den enhet vid vilken

förskrivaren tjänstgör samt i redovisning enligt

första stycket 8 till Socialstyrelsen.

-----------------------------------------------------

För ändamål som avses i första stycket 6 får

uppgifter som kan hänföras till en enskild person

redovisas endast med den berörda personens samtycke.

Förskrivningsorsak får redovisas endast för de

ändamål som avses i första stycket 4, 5 och 6.

-----------------------------------------------------

4 §

-----------------------------------------------------

I den utsträckning det I den utsträckning det

behövs för behövs för

registerändamålen enligt registerändamålen enligt

3 § får receptregistret 3 § får receptregistret

innehålla följande innehålla följande

uppgifter som kan uppgifter som kan

hänföras till enskilda hänföras till enskilda

personer: personer:

1. inköpsdag, vara, 1. inköpsdag, vara,

mängd, dosering, kostnad mängd, dosering, kostnad

och kostnadsreducering och kostnadsreducering

enligt lagen (1996:1150) enligt lagen (2002:000)

om högkostnadsskydd vid om läkemedelsförmåner

köp av läkemedel m.m., m.m.,

-----------------------------------------------------

2. förskrivningsorsak,

3. patientens namn, personnummer och

folkbokföringsort samt postnumret i patientens

bostadsadress,

-----------------------------------------------------

4. förskrivarens namn, yrke, specialitet,

arbetsplats och, vad avser läkares eller tandläkares

förskrivning av narkotiskt läkemedel, förskrivarkod,

och

-----------------------------------------------------

5. samtycke enligt 3 § andra stycket eller fjärde

stycket.

-----------------------------------------------------

Förskrivningsorsak skall anges med en kod.

-----------------------------------------------------

____________

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2002