Bet. 2001/02:SOU11

Socialutskottets betänkande

2001/02:SOU11

Socialtjänstfrågor

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 75 motionsyrkanden i olika

socialtjänstfrågor från den allmänna motionstiden

2001.

Ett enigt utskott föreslår med anledning av

motioner rörande stöd för anhöriga och närstående

ett tillkännagivande till regeringen. Utskottet

anser att det vore önskvärt att i socialtjänstlagen

införa en särskilt reglerad skyldighet för

socialnämnden att stödja dem som vårdar närstående.

Regeringen bör snarast göra en analys av de

ekonomiska konsekvenserna av en sådan lagändring

samt redovisa för riksdagen olika alternativa

lagregleringar i avsikt att ytterligare stödja

anhöriga.

Utskottet avstyrker övriga motionsyrkanden, främst

med hänvisning till utskottets tidigare

ställningstaganden och mot bakgrund av pågående

arbete på området.

I betänkandet finns 24 reservationer och fyra

särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Allmänna utgångspunkter för

socialtjänsten

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So350

yrkande 1 och 2001/02: So358 yrkande 5.

Reservation 1 (m)

2. Privatisering av socialtjänsten

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So358

yrkande 4 och 2001/02: So456.

Reservation 2 (m)

Reservation 3 (v)

3. Riksnormen

Riksdagen avslår motion 2001/02:So350 yrkandena

2 och 3.

Reservation 4 (m)

4. Höjning av riksnormen

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So301 och

2001/02:So459.

Reservation 5 (v, mp)

5. Barns tillgångar och inkomster

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So340,

2001/02:So603 yrkandena 1 och 2 samt 2001/02:K284

yrkande 6.

Reservation 6 (v, kd, c, fp)

Reservation 7 (mp)

6. Bistånd till konstnärer

Riksdagen avslår motion 2001/02:Kr227 yrkande

11.

7. Ideella skadestånd

Riksdagen avslår motion 2001/02:So384.

Reservation 8 (v)

8. Villkor för försörjningsstöd

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ub552 yrkande

3.

Reservation 9 (c)

9. Stockholm-Arlanda flygplats

Riksdagen avslår motion 2001/02:So235.

10. Vistelsebegreppet enligt socialtjänstlagen

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So259,

2001/02:So289, 2001/02: So367, 2001/02:So378,

2001/02:So405 och 2001/02:So585.

Reservation 10 (kd)

Reservation 11 (c)

11. Våld mot kvinnor

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So445,

2001/02:Ju324 yrkande 5 och 2001/02:Ju396

yrkandena 3, 4 och 10.

12. Vård av missbrukare

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So275

yrkande 3, 2001/02:So298, 2001/02:So319 yrkandena

1 och 2, 2001/02:So371 yrkande 3, 2001/02: So396

yrkande 6, 2001/02:So401 yrkandena 1 och 3-5,

2001/02:So425 yrkande 1, 2001/02:So497 yrkande 9,

2001/02:So501 yrkande 16, 2001/02:So622 yrkande 4

och 2001/02:Ju326 yrkande 4.

Reservation 12 (m)

Reservation 13 (v)

Reservation 14 (kd, c)

Reservation 15 (fp)

13. En könsneutral lag om vård av

missbrukare i vissa fall

Riksdagen avslår motion 2001/02:So425 yrkande

3.

Reservation 16 (mp)

14. Öppna alkoholrådgivningar

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So396

yrkande 5 och 2001/02: So401 yrkande 2.

Reservation 17 (v)

15. Samverkan i missbrukarvården

Riksdagen avslår motion 2001/02:So487.

Reservation 18 (kd)

16. Kroppsvisitering vid LVM-hem

Riksdagen avslår motion 2001/02:So614 yrkande

1.

Reservation 19 (m, kd, c, fp)

17. Förutsättningar för vård enligt lagen

om vård av missbrukare i vissa fall

Riksdagen avslår motion 2001/02:So425 yrkande

4.

Reservation 20 (mp)

18. Anhöriga till missbrukare

Riksdagen avslår motion 2001/02:So473.

19. Vård av ungdomar

Riksdagen avslår motion 2001/02:So374 yrkandena

2-4.

20. Stöd för anhöriga och närstående

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört om stöd för anhöriga

och närstående. Riksdagen bifaller därmed delvis

motionerna 2001/02:So240 yrkande 17,

2001/02:So243 yrkandena 1 och 2, 2001/02:So387

yrkandena 1 och 2 samt 2001/02:So609 yrkande 9.

21. Utsatta grupper

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So322,

2001/02:So328 yrkande 3, 2001/02:So346 och

2001/02:So348.

Reservation 21 (v, kd)

22. Familjehem

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So262

yrkandena 1 och 2, 2001/02:So317 och

2001/02:So413.

Reservation 22 (kd)

23. Kompetens och kvalitet

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So424

yrkandena 1-7 och 2001/02:So510.

Reservation 23 (mp)

24. HBT-kompetens

Riksdagen avslår motion 2001/02:L371 yrkande

28.

Reservation 24 (v, mp)

Stockholm den 21 februari 2002

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid

Burman (v), Chris Heister (m), Susanne Eberstein

(s), Margareta Israelsson (s), Chatrine Pålsson

(kd), Leif Carlson (m), Conny Öhman (s), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m), Lars U Granberg (s),

Elisebeht Markström (s), Rolf Olsson (v), Lars

Gustafsson (kd), Kenneth Johansson (c), Kerstin

Heinemann (fp), Catherine Persson (s), Lars

Elinderson (m) och Lotta N Hedström (mp).

2001/02

SoU11

Utskottets överväganden

Allmänna utgångspunkter för

socialtjänsten

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om annan

inriktning för socialpolitiken m.m. Utskottet

vidhåller bl.a. den inställning som intogs i

samband med att den nya socialtjänstlagen

behandlades våren 2001. Riksdagen bör också

avslå motioner om tydligare lagstiftning när

det gäller privatisering av socialtjänsten.

Utskottet utgår från att regeringen följer

utvecklingen på området.

Jämför reservationerna 1 (m), 2 (m) och 3

(v).

Motioner

I motion So358 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om att socialpolitiken skall vara

ett instrument för att bryta utanförskap och

bidragsberoende (yrkande 5). Enligt motionärernas

uppfattning måste den stora utmaningen för

socialtjänsten inför framtiden vara att fokusera

verksamheten på dem som är mest utsatta samtidigt

som människor utan allvarlig social problematik ges

förutsättningar att stå på egna ben. Motionärerna

anser det ytterst olyckligt att en så stor andel av

befolkningen är klienter vid socialkontoren. Det

påverkar deras självuppfattning negativt, föder en

känsla av hjälplöshet och skapar i förlängningen

bidragsberoende och utanförskap. Enligt motionärerna

behövs det en politik som genererar arbetstillfällen

genom att göra det lönsamt att driva företag,

anställa, arbeta och utbilda sig. Flyktingar och

andra som invandrat till Sverige måste ges möjlighet

att ta ansvar för sin egen livssituation. En

naturlig princip borde vara att den som betalar

skatt inte samtidigt skall behöva bidrag och att den

som får bidrag inte skall behöva betala skatt.

Vidare måste det alltid löna sig mer att arbeta än

att uppbära ersättning och bidrag, anförs det.

I motion So350 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

begärs tillkännagivanden om att en grundlig

omprövning av socialbidragens syfte, roll och

utformning bör komma till stånd (yrkande 1).

Två motioner rör privatiseringen av socialtjänsten.

I motion So358 (m) begärs ett tillkännagivande om

vad i motionen anförs om nya driftsformer i

socialtjänsten (yrkande 4). Motionärerna efterlyser

ett arbetssätt där mindre tid tillbringas på

socialkontoren och mera tid i arbetet med de mest

utsatta ute på fältet. Möjligheten att anlita

tjänster utanför socialkontorens väggar för

exempelvis adoptionsutredningar, skuldrådgivning och

barnpsykiatriska utredningar är enligt motionärerna

ett nödvändigt kompetenstillskott liksom viktig

avlastning för att socialtjänsten skall få bättre

möjligheter att fullfölja sina uppgifter.

Motionärerna anser att en lagändring bör övervägas

som tydligt avgränsar vad som är verklig

myndighetsutövning och som ger möjlighet för

mångfald inom övriga delar av verksamheterna.

I motion So456 av Rolf Olsson m.fl. (v) yrkas att

riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning med uppgift att se över lagstiftningen vad

gäller socialtjänstens utredningar så att den

enskildes integritet och rättssäkerhet tryggas.

Motionärerna anser att rågången mellan lagligt och

olagligt när det gäller att lägga ut

utredningsuppdag på entreprenad måste förtydligas

och att en nationell norm för kommunernas sociala

utredningsarbete bör presenteras.

Bakgrund och tidigare behandling

Den 1 januari 2002 trädde en ny socialtjänstlag i

kraft (SFS 2001:453). I det av riksdagen godkända

betänkandet 2000/01:SoU18 (rskr. 2000/01:259)

behandlade utskottet regeringens proposition

2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m. Under rubriken

Allmänna utgångspunkter behandlades bl.a. motioner

med liknande innehåll som nu ifrågavarande motioner

So358 (m) yrkande 5 och So350 (m) yrkande 1.

Utskottet avstyrkte yrkandena med följande

motivering (s. 19 f. res. m):

Utskottet delar regeringens uppfattning att

socialtjänsten utgör en central del av

välfärdspolitiken och ett viktigt komplement till

de generella ekonomiska stödsystemen. I likhet

med regeringen anser utskottet vidare att de

övergripande målsättningarna och grundläggande

värderingarna för verksamheten inom

socialtjänsten skall stå fast. Till 1 kap. 1 § i

förslaget till ny socialtjänstlag överförs

oförändrad den nu gällande portalparagrafen med

innebörd att socialtjänsten på demokratins och

solidaritetens grund skall främja människornas

ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i

levnadsvillkor och aktiva deltagande i

samhällslivet. Under hänsynstagande till

människans ansvar för sin och andras sociala

situation skall socialtjänsten inriktas på att

frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna

resurser. Verksamheten skall vidare bygga på

respekt för människornas självbestämmanderätt och

integritet.

Utskottet vidhåller att det inte finns någon

anledning att frångå de principer som enligt

förarbetena till den nuvarande socialtjänstlagen

skall vara vägledande för det individinriktade

arbetet inom socialtjänsten, nämligen principerna

om helhetssyn, frivillighet och självbestämmande,

kontinuitet, normalisering, flexibilitet, närhet

och valfrihet. Socialtjänsten skall arbeta

förebyggande och ta till vara den enskildes egna

resurser samt beakta den enskildes delaktighet

och egna ansvar. Principerna ger också uttryck

för den människosyn som alltjämt skall prägla

reformarbetet inom socialtjänsten.

Utskottet anser i likhet med regeringen att det

är ett kompromisslöst mål att välfärden skall

omfatta samtliga medborgare. Socialtjänstens

insatser ger de människor som av olika

anledningar utsätts för ekonomiska eller sociala

påfrestningar möjlighet att leva ett värdigt och

självständigt liv. Utskottet delar regeringens

uppfattning att det är angeläget att nu stärka

detta skyddsnät.

Utskottet vidhåller dock att socialbidraget

skall vara ett yttersta skyddsnät för tillfälliga

ekonomiska behov och inte fungera som en

långsiktig försörjningskälla. Familjeutredningen

har analyserat de samlade effekterna av skatter,

bidrag och avgifter för barnfamiljerna samt

därvid bl.a. belyst marginaleffekterna. Riksdagen

bör inte föregripa kommande förslag på området.

I samma betänkande behandlades vidare motioner om

privatisering av socialtjänsten. Utskottet

redogjorde för ett beslut av JO angående

användningen av privata rättssubjekt som utredare

inom socialtjänsten samt anförde bl.a. följande (s.

69; res. m):

Enligt regeringsformen kan en förvaltningsuppgift

överlämnas till ett privat rättssubjekt. Om

uppgiften innefattar myndighetsutövning måste det

emellertid ske med stöd av lag. Socialtjänstlagen

ger inte kommunerna utrymme att anlita privata

rättssubjekt för myndighetsutövning. Beredningen

av och beslutet i ett ärende hos socialnämnden

får i princip anses utgöra oskiljaktiga delar av

en och samma förvaltningsuppgift. Om ett ärende

innefattar myndighetsutövning kan nämnden således

inte lagligen överlämna exempelvis uppgiften att

utföra en utredning enligt 50 § i den nuvarande

socialtjänstlagen till ett privat rättssubjekt.

Utredningar som skall utgöra underlag för sådana

yttranden som socialnämnden enligt lag eller

annan författning är skyldig att lämna till annan

myndighet kan inte heller lämnas till ett privat

rättssubjekt eftersom skyldigheten att yttra sig

åvilar socialnämnden själv. Motsvarande gäller

vårdnadsutredningar enligt 6 kap. föräldrabalken.

Utskottet, som således ställer sig bakom den

bedömning som JO nyligen gjort, avstyrker med det

sagda motion - - -.

I 2001 års ekonomiska vårproposition (prop.

2000/01:100) föreslog regeringen ett rättvisemål,

att halvera antalet socialbidragstagare mellan åren

1999 och 2004. Riksdagen ställde sig i juni 2001

bakom detta mål (bet. 2000/01:FiU20, rskr.

2000/01:288). Regeringen kommer årligen att redovisa

en avstämning av målet. En första avstämning finns

redovisad i budgetpropositionen för 2002 (prop.

2001/02:1, bil. 3 till finansplanen). Regeringen

anför bl.a. att utgångspunkten i arbetet med att

bryta socialbidragsberoendet är att skapa trygghet

och rättvisa samtidigt som fattigdomsfällor och

marginaleffekter skall göras så små som möjligt. Det

yttersta målet är att minska behoven av socialbidrag

genom att alla individer i arbetsför ålder ges

möjligheter till en egen försörjning.

Familjeutredningen har haft i uppdrag att pröva om

det ekonomiska familjestödet kan göras mer

generellt, dvs. med minskade marginaleffekter men

med bevarad eller ökad fördelningspolitisk

träffsäkerhet. Utredningens slutbetänkande Ur

fattigdomsfällan (SOU 2001:24) bereds för närvarande

inom Regeringskansliet.

Utskottets ställningstagande

När det gäller målen och de grundläggande

principerna för socialtjänsten vidhåller utskottet

sin inställning såsom den redovisats i betänkande

2000/01:SoU18. I motion So358 (m) yrkande 5 anförs

att socialpolitiken skall vara ett instrument för

att bryta utanförskap och bidragsberoende. Utskottet

vill med anledning härav åter framhålla sin

uppfattning att socialbidraget skall vara ett

yttersta skyddsnät för tillfälliga ekonomiska behov

och inte fungera som en långsiktig

försörjningskälla. Utskottet konstaterar att

regeringen har ställt upp som mål att halvera

antalet socialbidragstagare mellan åren 1999 och

2004, vilket mål riksdagen ställt sig bakom.

Utgångspunkten i detta arbete är att skapa trygghet

och rättvisa samtidigt som fattigdomsfällor och

marginaleffekter görs så små som möjligt. Ytterst

handlar det om att alla i arbetsför ålder skall ges

möjligheter till en egen försörjning. Utskottet

anser vidare att vissa av förslagen som

Familjeutredningen har lämnat bör kunna bidra till

ett minskat socialbidragsberoende. Riksdagen bör

inte föregripa kommande förslag på området.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna So350

(m) yrkande 1 och So358 (m) yrkande 5.

I motionerna So358 (m) yrkande 4 och So456 (v)

begärs tydligare lagstiftning när det gäller

socialtjänstens möjligheter att lägga ut uppdrag på

entreprenad. Utskottet kan konstatera att JO har

beslutat i ett ärende angående användningen av

privata rättssubjekt som utredare inom

socialtjänsten samt att förvaltningsdomstolarna har

att handlägga mål rörande lagligheten i kommunala

beslut att lägga ut socialtjänsten på entreprenad.

Utskottet utgår från att regeringen följer

utvecklingen och återkommer till riksdagen med

förslag till lagstiftning om det blir nödvändigt.

Motionerna avstyrks.

Ekonomiskt bistånd enligt

socialtjänstlagen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om riksnormen,

om vilka inkomster och tillgångar som bör

ingå i beräkningsunderlaget för ekonomiskt

bistånd samt om kraven för bistånd enligt

socialtjänstlagen. Utskottet vidhåller sin

tidigare redovisade inställning i dessa

frågor. Jämför reservationerna 4 (m), 5 (v,

mp), 6 (v, kd, c, fp), 7 (mp), 8 (v) och 9

(c).

Motioner

I motion So350 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

begärs ett tillkännagivande om att kommunerna själva

skall få fastställa socialbidragsnormen (yrkande 2)

samt yrkas att riksdagen skall begära att regeringen

lägger fram förslag till ändring i socialtjänstlagen

beträffande överklagande av beslut om bistånd hos

allmän förvaltningsdomstol (yrkande 3). Enligt

motionären skall kommunerna själva få möjlighet att

fastställa de lokala nivåerna för skäliga

levnadskostnader. Eventuella överklaganden skall

därefter bedömas med utgångspunkt från de kommunalt

fastställda normerna.

I motion So459 av Tasso Stafilidis och Charlotta L

Bjälkebring (v) begärs ett tillkännagivande om att

socialbidragsnormen bör höjas. Motionärerna anför

att socialbidragen i mycket få kommuner ligger över

den miniminivå som socialbidragsnormen utgör.

Sex motioner berör frågan om vilka inkomster som

skall ingå i beräkningsunderlaget för ekonomiskt

bistånd.

I motion So340 av Birgitta Carlsson m.fl. (c, s, v,

kd, fp, mp) yrkas att riksdagen begär att regeringen

gör en översyn så att nya riktlinjer kan tas fram av

Socialstyrelsen vad gäller feriearbetande

tonåringars inkomster vid bedömning av familjers

rätt till socialbidrag. Motionärerna ifrågasätter

nuvarande ordning, där kommunerna har olika regler

för beräkningen av socialbidrag.

I motion K284 av Agne Hansson m.fl. (c) begärs ett

tillkännagivande om vad i motionen anförs om att

regeringen bör ta initiativ till att förändra lagen

om ekonomiskt bistånd så att barns inkomster inte

ingår i beräkningsunderlaget för det ekonomiska

biståndet (yrkande 6). Motionärerna anser att det

ger fel signaler att barns inkomster från exempelvis

sommararbete räknas in i familjens samlade inkomster

vid beräkning av socialbidrag.

I motion So603 av Kerstin-Maria Stalin (mp) begärs

tillkännagivanden om att kommunerna bör se över

hanteringen av socialbidrag i förhållande till andra

inkomster utifrån ett barnperspektiv (yrkande 1)

samt om behovet av en översyn av hur kommunerna

hanterar frågan om familjers socialbidrag och

inkomster från ungdomars sommararbete, barnbidrag,

barnpension och förmögenhet ställd under förmyndare

(yrkande 2). Motionären är kritisk mot att vissa

kommuner låter dessa inkomster och tillgångar ingå i

beräkningsunderlaget för ekonomiskt bistånd.

I motion So301 av Yilmaz Kerimo (s) begärs ett

tillkännagivande om åtgärder som syftar till att

barnfamiljer med behov av försörjningsstöd också får

del av förbättrade barnbidrag.

I motion Kr227 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m)

begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs

om konstnärerna och socialbidragen (yrkande 11).

Enligt motionärerna finns inga generella regler för

hur stipendier som skall finansiera kostnader för

material, ateljé, resor m.m. skall bedömas vid

beräkningen av socialbidrag. Praxisen varierar

mellan kommunerna. Motionärerna anser att kraven på

konstnärer bör vara samma som för alla andra samt

att samma regler bör gälla i hela landet.

I motion So384 av Lennart Axelsson m.fl. (s) begärs

ett tillkännagivande om ideella skadestånds påverkan

på socialbidrag. Motionärerna utgår från att

regeringen vidtar de åtgärder som behövs för att

tydliggöra det ideella skadeståndets ställning i

förhållande till olika samhällsstöd/ingripanden och

återkommer med nödvändiga förslag till

regeländringar.

En motion handlar om kraven för bistånd i 4 kap. 4-6

§§ socialtjänstlagen.

I motion Ub552 av Sofia Jonsson m.fl. (c) begärs ett

tillkännagivande om en ändring av socialtjänstlagen

så att studenter inte skall innefattas i möjligheten

att begära motprestationer av socialbidragstagare

(yrkande 3). Enligt motionärerna torde behovet av

aktiveringsåtgärder för studenter vara begränsat

eftersom de i många fall har sina studier att

återvända till.

Bakgrund och tidigare behandling

Genom den nya socialtjänstlagen har bestämmelserna

om bistånd i allt väsentligt återgått till vad som

gällde före den 1 januari 1998. Den som inte själv

kan tillgodose sina behov eller kan få dem

tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd

för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin

livsföring i övrigt (4 kap. 1 § socialtjänstlagen).

Begränsningarna rörande begreppet "livsföring i

övrigt", dvs. att det endast avser hjälp i hemmet

och särskilt boende för service och omvårdnad för

äldre eller bostad med särskild service för

funktionshindrade (annat bistånd) har tagits bort.

Beslut om i princip alla former av bistånd kan nu

överklagas genom förvaltningsbesvär (16 kap. 3 §

socialtjänstlagen).

Försörjningsstödet består liksom tidigare av två

delar. Den ena delen utgörs av den av regeringen

fastställda schablonberäknade s.k. riksnormen (4

kap. 3 § första stycket 1) som skall täcka kostnader

för livsmedel, kläder och skor, lek och fritid,

förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt

dagstidning, telefon och TV-avgift. Därutöver skall

socialnämnden lämna försörjningsstöd för skäliga

kostnader för boende, hushållsel, arbetsresor,

hemförsäkring samt medlemskap i fackförening och

arbetslöshetskassa (4 kap. 3 § första stycket 2).

Socialnämnden kan frångå riksnormen och beräkna

kostnaderna till en högre eller lägre nivå om det i

ett enskilt fall finns särskilda skäl för detta (4

kap. 3 § andra stycket).

I 4 kap. 4-6 §§ socialtjänstlagen finns

bestämmelser om att socialnämnden i vissa fall får

begära att den som uppbär försörjningsstöd under

viss tid skall delta i av nämnden anvisad praktik

eller annan kompetenshöjande verksamhet. Detta

gäller exempelvis om den enskilde följer en

utbildning med tillgång till finansiering i särskild

ordning men under tid för studieuppehåll behöver

försörjningsstöd (4 § första stycket 3).

I det tidigare nämnda betänkandet 2000/01:SoU18

behandlades motioner med krav på att riksnormen

skall avskaffas och att kommunerna skall fastställa

socialbidragsnormerna. Utskottet avstyrkte

motionerna med följande motivering (s. 31; res.

m+kd+c):

Utskottet vidhåller att det är angeläget att

nivån på det ekonomiska stödet till försörjning

inte varierar alltför mycket mellan kommunerna

samt att staten bör ha ansvaret för att den

enskilde garanteras en miniminivå för de mest

grundläggande behoven. Utskottet ställer sig

därför bakom förslaget att i den nya lagen

behålla bestämmelserna om riksnormen.

För de kostnader som ingår i riksnormen lämnas

bistånd enligt en norm som regeringen bestämmer.

Socialnämnden kan dock, om särskilda skäl

föreligger i ett enskilt fall, frångå riksnormen

och lämna såväl högre som lägre försörjningsstöd.

När det gäller de poster i försörjningsstödet som

inte ingår i riksnormen, liksom bistånd för

livsföringen i övrigt, bestämmer kommunerna såväl

nivå som innehåll på det bistånd som skall

lämnas. Biståndet skall tillförsäkra den enskilde

en skälig levnadsnivå. Utgångspunkten vid

bedömningen bör vara vad en låginkomsttagare på

orten normalt har möjlighet att kosta på sig.

Lokala förhållanden och kommunala resurser kan

därvid beaktas.

I det nämnda betänkandet behandlade utskottet även

motioner om att ändra bestämmelserna om krav för

bistånd. Utskottet anförde att det inte hade ändrat

sin inställning i frågan om huruvida och i vilka

fall försörjningsstöd skall kunna villkoras och

avstyrkte motionerna (s. 32; res. m).

Utskottet behandlade vidare ett motionsyrkande som

tog upp problemet med att ideellt skadestånd räknas

som inkomst vid biståndsberäkningen. Utskottet

påpekade att regeringen i propositionen med förslag

till ny socialtjänstlag anför att det vid

biståndsbedömningen rimligtvis bör beaktas att den

enskilde har fått ett ideellt skadestånd på grund av

att han eller hon har blivit utsatt för ett brott

och t.ex. har behov av långvariga och kostsamma

behandlingar till följd härav. Utskottet ansåg inte

att det fanns skäl att tillsätta en utredning för

att se över frågan och avstyrkte därför motionen (s.

32; res. kd+c).

Motionsyrkanden om att barnbidrag m.m. inte bör

räknas som en del av familjens gemensamma inkomst

vid beräkningen av socialbidrag avstyrkte utskottet

med hänvisning till att regeringen hade för avsikt

att höja barndelen i riksnormen (s. 32).

I det av riksdagen godkända betänkandet 1998/99:SoU9

behandlade utskottet en motion om att

sommararbetande ungdomars lön räknas av mot

familjens socialbidrag. Utskottet delade

uppfattningen i motionen att det är olyckligt om

kommunerna tolkar Socialstyrelsens rekommendationer

så snävt att ungdomar avstår från att t.ex.

sommarjobba men ansåg att riksdagen inte borde ta

något initiativ i frågan (s. 20; res. mp+fp).

Riksnormen för socialbidrag har höjts fr.o.m. den 1

januari 2002. Riksnormen för barn och ungdom 0-18 år

har höjts med mellan 120 och 190 kr, beroende på

ålder, och normen för vuxna med nästan 5 %.

I Socialstyrelsens allmänna råd om försörjningsstöd

(SOSFS 1998:11) anförs att hänsyn bör kunna tas till

en underårig familjemedlems arbetsinkomster upp till

den nivå som motsvarar dennes del i familjens

kostnader, inklusive kostnader för hyra, vid

bedömningen av en förälders biståndsbehov. Den unge

bör dock alltid få disponera en viss del av sin

inkomst för egen räkning utan att det minskar den

övriga familjens försörjningsstöd. Detta gäller

särskilt inkomster från den underåriges feriearbete.

Hur stor denna del bör vara får enligt

Socialstyrelsens mening bestämmas från fall till

fall och utifrån de behov den underårige kan ha.

Enligt Socialstyrelsen bör underårigas tillgångar

som föräldrarna inte har möjlighet att förfoga över

inte påverka en förälders rätt till

försörjningsstöd. Detta gäller t.ex. bankmedel som

står under överförmyndarens kontroll, om

överförmyndaren inte ger sitt samtycke till uttag.

Socialstyrelsen rekommenderar vidare att

exempelvis stipendier som är avsedda för ett visst

ändamål, t.ex. en resa, i normalfallet inte bör

medföra en reducering av försörjningsstödet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inte ändrat inställning när det gäller

riksnormen utan vidhåller att det är angeläget att

nivån på det ekonomiska stödet till försörjning inte

varierar alltför mycket mellan kommunerna samt att

staten bör ha ansvaret för att den enskilde

garanteras en miniminivå för de mest grundläggande

behoven. Utskottet vill dock åter påpeka att det är

kommunerna som bestämmer nivån på biståndet till den

enskildes livsföring med undantag endast för de

poster som ingår i riksnormen. Socialnämnden kan för

övrigt också frångå riksnormen om särskilda skäl

föreligger i ett enskilt fall. Motion So350 (m)

yrkandena 2 och 3 avstyrks därmed.

Utskottet kan konstatera att regeringen nyligen höjt

riksnormen, bl.a. för barn och ungdomar med mellan

120 och 190 kr i månaden. Motionerna So301 (s) och

So459 (v) får därmed anses tillgodosedda.

I motionerna So340 (c, s, v, kd, fp, mp), So603 (mp)

yrkandena 1 och 2 samt K284 (c) yrkande 6 riktas

kritik mot att barns tillgångar och inkomster ingår

i beräkningsunderlaget för ekonomiskt bistånd.

Utskottet konstaterar för det första att barn aldrig

är underhållsskyldiga gentemot sina föräldrar.

Däremot kan förekomsten av tillgångar hos ett barn

beaktas när det gäller barnets del av det

försörjningsstöd som betalas ut. Tillgångar som i

realiteten inte kan disponeras bör inte tas med vid

bedömningen. När det gäller ungdomars inkomster från

feriearbete vidhåller utskottet att det är olyckligt

om kommunerna tolkar Socialstyrelsens

rekommendationer så snävt att ungdomar avstår från

att t.ex. sommarjobba. Riksdagen bör dock inte ta

något initiativ. Motionerna avstyrks därmed.

Enligt Socialstyrelsens allmänna råd om

försörjningsstöd bör stipendier som är avsedda för

ett visst ändamål, t.ex. en resa, i normalfallet

inte medföra en reducering av försörjningsstödet.

Utskottet anser inte att något sådant initiativ som

begärs i motion Kr227 (m) yrkande 11 är nödvändigt.

Motionen avstyrks.

När det gäller ideella skadestånds påverkan på

socialbidrag har regeringen uttalat att det vid

biståndsbedömningen rimligtvis bör beaktas att den

enskilde har fått ett sådant skadestånd efter att ha

blivit utsatt för ett brott och till följd härav

t.ex. har behov av långvariga och kostsamma

behandlingar. Utskottet utgår från att regeringen

följer frågan även utan något initiativ från

riksdagen. Motion So384 (s) avstyrks.

Utskottet vidhåller sin inställning i frågan om

huruvida och i vilka fall försörjningsstöd skall

kunna villkoras och avstyrker därmed motion Ub552

(c) yrkande 3.

Vistelsebegreppet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om att frångå

huvudprincipen om vistelsekommunens ansvar

enligt socialtjänstlagen, bl.a. avseende

hemtjänst till sommargäster m.fl.

Jämför reservationerna 10 (kd) och 11 (c).

Motioner

I motion So235 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

begärs ett tillkännagivande om att staten bör ta ett

finansiellt ansvar genom avtal med Sigtuna kommun

för personer som kommer till Stockholm-Arlanda

flygplats och som blir föremål för åtgärd enligt

socialtjänstlagen, LVU eller LVM.

Sex motioner handlar om vistelsekommunens ansvar för

hemtjänst vid boende utanför hemkommunen.

I motion So289 av Ingvar Svensson (kd) yrkas att

riksdagen skall begära att regeringen lägger fram

förslag till riksdagen för att mildra

kostnadseffekterna av socialtjänstlagens

vistelsebegrepp vad gäller hemtjänst för de kommuner

som har hög andel fritidsboende med hemvist i annan

kommun.

I motion So367 av Rosita Runegrund (kd) begärs ett

tillkännagivande om vård i vistelsekommun.

I motion So259 av Åsa Torstensson och Gunnel Wallin (c) begärs

ett tillkännagivande om översyn av

socialtjänstlagen.

I motion So405 av Lena Ek och Margareta Andersson

(c) begärs ett tillkännagivande om betalningsansvar

för vistelsekommun enligt socialtjänstlagen.

I motion So378 av Lennart Nilsson och Märta

Johansson (s) yrkas att riksdagen beslutar om

ändring i socialtjänstlagen.

I motion So585 av Christer Skoog m.fl. (s) begärs

ett tillkännagivande om behovet av införande av

interkommunal ersättning vad avser hemtjänst vid

boende i fritidshus.

Bakgrund och tidigare behandling

Senast i betänkande 2000/01:SoU18 vidhöll utskottet

sin tidigare redovisade inställning att det inte bör

göras något undantag från principen om

vistelsekommunens ansvar och avstyrkte motioner om

ansvaret för sommargästers hemtjänst (s. 86; res.

kd).

Utskottet behandlade också ett likalydande yrkande

som det som framställs i motion So235. Utskottet

påpekade att Sigtuna kommun har lämnat en skrivelse

till Socialdepartementet med de synpunkter som

framförs i motionen och att något beslut i ärendet

ännu inte hade fattats. Utskottet vidhöll att

riksdagen inte bör ta något initiativ i frågan och

avstyrkte motionen (s. 86).

Från Socialdepartementet har inhämtats att ärendet

med anledning av ovannämnda skrivelse från Sigtuna

kommun har avskrivits med hänvisning till att det

inte fanns något skäl att göra undantag från

huvudregeln om vistelsekommunens ansvar. En ny

skrivelse från kommunen är nu under beredning vid

departementet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att regeringen ånyo har att

ta ställning till frågan om Sigtuna kommuns ansvar

enligt bl.a. socialtjänstlagen för personer som

ankommer till Stockholm-Arlanda flygplats. Något

sådant tillkännagivande som begärs i motion So235

(m) kan därmed inte anses nödvändigt. Utskottet

avstyrker motionen.

Utskottet vidhåller sin uppfattning att det inte bör

göras något undantag från huvudregeln om att det är

vistelsekommunen som bär ansvaret för t.ex.

hemtjänst till sommargäster. Motionerna So259 (c),

So289 (kd), So367 (kd), So378 (s), So405 (c) och

So585 (s) avstyrks därmed.

Våld mot kvinnor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, mot bakgrund av det omfattande

arbete som pågår på området, avslå motioner

om stöd till våldsutsatta kvinnor.

Motioner

I motion Ju396 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m)

begärs ett tillkännagivande om att misshandlade

kvinnor skall ha rätt till en stödperson (yrkande

3). Stödpersonen skall vara särskilt insatt i

problemen runt kvinnovåldet samt kunna hjälpa

kvinnan i kontakterna med myndigheter och förmedla

hjälp. Motionärerna begär vidare ett

tillkännagivande om att invandrarkvinnornas

situation särskilt skall beaktas (yrkande 4).

Eftersom dessa särskilt utsatta kvinnor ofta lever i

ett socialt utanförskap är mörkertalet mycket stort.

Slutligen begärs ett tillkännagivande om att män som

misshandlar kvinnor i stor omfattning är i behov av

vård och behandling (yrkande 10).

I motion Ju324 av Margareta Viklund och Ulla-Britt

Hagström (kd) begärs ett tillkännagivande om att

samhällets resurser samordnas för att hjälpa och

stödja utsatta kvinnor (yrkande 5).

I motion So445 av Carina Ohlsson och Urban Ahlin (s)

begärs ett tillkännagivande om att regeringen bör

följa upp riksdagens "kvinnofridsbeslut" från 1998

och vidta de åtgärder som behövs för att beslutet

skall genomföras.

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet behandlade senast frågor om våld mot

kvinnor i de av riksdagen godkända betänkandena

2000/01:SoU18 och 2001/02:SoU1, till vilka hänvisas.

I det förstnämnda betänkandet avstyrktes bl.a. en

motion om stödpersoner till misshandlade kvinnor och

om vård till män som misshandlar kvinnor (s. 72;

res. m). I det sistnämnda betänkandet avstyrktes

motioner om bl.a. kvinnojourernas verksamhet (s. 108

f.; res. v resp. kd). Motionerna ansågs i huvudsak

tillgodosedda mot bakgrund av de omfattande insatser

som pågår på området.

Den 1 juli 2001 trädde en ändring i dåvarande 8 a §

(nuvarande 5 kap. 11 §) socialtjänstlagen i kraft.

Av paragrafen framgår att socialtjänsten har ett

ansvar för att den som utsatts för brott och dennes

anhöriga får stöd och hjälp. Socialnämnden bör

härvid särskilt beakta att kvinnor som är eller har

varit utsatta för våld eller andra övergrepp i

hemmet kan vara i behov av stöd och hjälp för att

förändra sin situation.

I samband med lagändringen gav regeringen

Socialstyrelsen i uppdrag att bedriva ett

utvecklingsarbete till stöd för socialtjänsten i

dess arbete med brottsofferfrågor. Uppdraget skall

slutredovisas i samband med årsredovisningen 2004,

dvs. i mars 2005.

På regeringens uppdrag med anledning av

kvinnofridsreformen (prop. 1997/98:55) leder

Socialstyrelsen även ett utvecklingsarbete i frågor

om våld mot kvinnor. Inom ramen för uppdraget har

Socialstyrelsen utarbetat utbildningsmaterial för

socialtjänsten respektive hälso- och sjukvården.

Socialstyrelsen kommer att slutredovisa sitt uppdrag

i samband med årsredovisningen 2001, dvs. i mars

2002.

I syfte att få till stånd en fastare samverkan på

myndighetsnivå i frågor som rör kvinnovåld har

Socialstyrelsen tagit initiativ till Nationell

myndighetssamverkan för kvinnofrid. Initiativet

avser att skapa bättre möjligheter att följa,

integrera, styra och leda de samlade

myndighetsinsatserna som vidtas utifrån givna

regeringsuppdrag och propositionen Kvinnofrid. Som

ett led i myndighetssamverkan har initiativ tagits

till ett gemensamt informations- och resurscenter på

Internet.

Socialstyrelsen har också tagit initiativ till två

metodutvecklingsprojekt inom socialtjänsten. Det ena

rör familjerättens arbete och det andra

socialtjänstens roll och organisation. Flera

länsstyrelser deltar i länsövergripande

samverkansgrupper med polis, landsting, kommuner och

frivilligorganisationer för att utveckla det

förebyggande arbetet.

Regeringen inrättade i juni 2000 ett Nationellt råd

för kvinnofrid. Rådet är ett rådgivande organ för

frågor som rör våld mot kvinnor samt ett forum där

regeringen kan utbyta erfarenheter och idéer med

företrädare för organisationer och forskare som är

engagerade i frågor som rör våld mot kvinnor. Rådet

skall även uppmärksamma problemområden som behöver

åtgärdas. Särskilda områden som rådet arbetar med är

bl.a. lokala kvinnojourers arbete och villkor,

insatser för män som misshandlar kvinnor och våld

mot invandrade kvinnor. Rådet har bl.a. anordnat ett

antal seminarier samt möten med

frivilligorganisationer och representanter för

fackliga organisationer. Senast den 5 februari 2002

arrangerade rådet tillsammans med Svenska

Kommunförbundet en konferens kring frågan om

kommunernas verksamhet för att skapa kvinnofrid. En

skriftserie över vissa av rådets arbetsområden är

under arbete. Den första skriften, När man slår mot

det som gör ont, handlar om mäns våld mot

funktionshindrade kvinnor. I november 2001 utgavs

skriften Kommunerna som blundar för mäns våld mot

kvinnor. Rådets arbete skall utvärderas efter två

år.

Justitiedepartementet har nyligen presenterat en

promemoria, Ytterligare åtgärder för att motverka

våld i nära relationer (Ds 2001:73). Promemorian

innehåller förslag till lagstiftningsåtgärder som

kan förebygga brott som begås främst av män mot

närstående eller tidigare närstående kvinnor och

därmed öka tryggheten för de utsatta kvinnorna.

Förslagen innebär bl.a. att en person skall kunna

förbjudas uppehålla sig i sin egen bostad om risk

finns för brott mot en sammanboende samt att ett

besöksförbud skall kunna omfatta ett större

geografiskt område än vad som är möjligt i dag.

Promemorian är för närvarande föremål för

remissbehandling.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har inlett en rad

forskningsprojekt för att öka kunskapen om våld mot

kvinnor. Enligt verksamhetsplanen för år 2002

prioriterar rådet forskning om våld mot kvinnor och

kvinnors trygghet. Forskningen på området kommer att

intensifieras och utökas under innevarande och

kommande år. Vidare har rådet bl.a. gjort en

uppföljning av tillämpningen av det nya brottet

kvinnofridskränkning samt nyligen gett ut rapporten

Dödligt våld mot kvinnor i nära relationer.

Inom Regeringskansliet har nyligen en

interdepartemental arbetsgrupp tillsatts för att

studera vilka konkreta insatser som kan göras för

flickor i s.k. patriarkala familjer. Överläggningar

har skett med experter, företrädare för

kvinnoorganisationer och myndigheter som kommer i

kontakt med dessa flickor och unga kvinnor.

Regeringen presenterade den 14 februari 2002 ett

åtgärdsprogram, Regeringens insatser för utsatta

flickor i patriarkala familjer. Programmet

innehåller en sammanfattning av regeringens åtgärder

på området såvitt avser lagstiftning, insatser inom

socialtjänst och skola, Integrationsverkets arbete,

asylansökningar och anhöriginvandring,

internationellt arbete samt projektstöd.

Regeringen kommer att tillsätta en expertgrupp som

skall ge förslag på åtgärder och arbetsmetoder som

kan skydda och stödja flickor i en utsatt situation.

Den skall även ge förslag på åtgärder för att nå män

och pojkar som har starkt patriarkala värderingar.

Integrationsverket har redovisat situationen för

utsatta flickor med utländsk bakgrund i rapporten

Låt oss tala om flickor... (2000:6). Av rapporten

framgår att antalet flickor i en utsatt situation är

relativt litet men att det finns ett mörkertal när

det gäller omfattningen av t.ex. tvångsäktenskap

eller s.k. arrangerade äktenskap.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill åter framhålla vikten av att

förebygga våld och hot mot kvinnor och av att ge

utsatta kvinnor adekvat vård och stöd. Utskottet

konstaterar med tillfredsställelse att det har

genomförts en rad åtgärder och fortfarande pågår ett

omfattande arbete på olika nivåer med frågor som rör

mäns våld mot kvinnor. Utskottet ser bl.a. mycket

positivt på att utsatta flickor och unga kvinnor i

s.k. patriarkala familjer uppmärksammas alltmer.

Såväl socialtjänstlagstiftningen som den

straffrättsliga lagstiftningen har nyligen setts

över och ändrats i syfte att öka skyddet för och

stödet till utsatta kvinnor. Socialstyrelsen och

andra myndigheter arbetar fortfarande med de

regeringsuppdrag som gavs i samband med

kvinnofridsreformen 1998. Brottsförebyggande rådet

har intensifierat sin forskning på området. Även

inom Regeringskansliet, inte minst i Nationella

rådet för kvinnofrid, pågår ett aktivt arbete.

Vidare är förslag om utökade möjligheter till

besöksförbud under beredning i Regeringskansliet.

Socialstyrelsen kommer inom kort att slutredovisa

sitt uppdrag med anledning av kvinnofridsreformen.

Utskottet utgår från att regeringen därefter

överväger behovet av ytterligare åtgärder. Mot

bakgrund av de omfattande insatserna på området får

motionerna So445 (s), Ju324 (kd) yrkande 5 och Ju396

(m) yrkandena 3, 4 och 10 anses i huvudsak

tillgodosedda.

Vård av missbrukare

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå olika motioner om vård av

missbrukare. Utskottet hänvisar till sina

tidigare uttalanden samt till de omfattande

insatser som pågår på området. Bland annat

har en nationell narkotikahandlingsplan

nyligen presenterats, liksom direktiv för en

översyn av tillämpningen av LVM.

Jämför reservationerna 12 (m), 13 (v), 14

(kd, c), 15 (fp), 16 (mp), 17 (v), 18 (kd),

19 (m, kd, c, fp) och 20 (mp).

Motioner

I motion So275 av Chris Heister m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om vad i motionen anförs om

tvångsomhändertagande av alkoholmissbrukare (yrkande

3). Motionärerna anser att tvångsomhändertagande vid

upprepat gravt missbruk, som leder till ett asocialt

beteende och risker för andra människor, skall kunna

ske under tillräckligt lång tid för att vården skall

kunna ge resultat. Enbart avgiftning och allmän

stödterapi leder ingenstans, anförs det.

I motion So298 av Lennart Fridén (m) begärs ett

tillkännagivande om att utarbeta skärpta regler till

skydd för anhöriga och närstående till omhändertagna

missbrukare. Motionären anför att samhällets sätt

att ta hand om aggressiva missbrukare och att skydda

deras närstående är undermåligt. Enligt motionären

måste behovet av att undvika våld och övergrepp gå

före intresset att skydda missbrukarens integritet

och undvika hospitalisering.

I motion So371 av Anne-Katrine Dunker och Ewa Thalén

Finné (m) begärs ett tillkännagivande om vad i

motionen anförs om vården (yrkande 3). Motionärerna

anser att vården av narkotikamissbrukare måste

effektiviseras, att valet av vård måste utgå från

klientens behov samt att det behövs en utvärdering

av vårdinsatserna så att inte pengar slösas på vård

som ger tvivelaktiga eller inga resultat.

I motion So396 av Rolf Olsson m.fl. (v) yrkas att

riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning för att i socialtjänstlagen ålägga

kommunerna att tillhandahålla öppna

alkoholrådgivningar (yrkande 5). Motionärerna

förutspår att totalkonsumtionen av alkohol

fortsätter att öka allteftersom den restriktiva

alkoholpolitiken delvis överges och anser därför att

det är än mer angeläget med en väl utbyggd öppenvård

i kommunerna. I motionen begärs vidare ett

tillkännagivande om metodutveckling och

kvalitetsarbete inom alkoholvården (yrkande 6).

Enligt motionärerna har den behandlande

institutionsvården under en tid varit eftersatt.

Motionärerna anser att det nu är viktigt att lyfta

fram frågor om metodutveckling och kvalitetsarbete

igen och inte minst att utveckla dessa verksamheter

ur ett könsperspektiv.

I motion So401 av Rolf Olsson m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande om beroendevårdens utveckling

(yrkande 1). Motionärerna anser att det nu krävs en

satsning på beroendevården för att bevara och

utveckla kvaliteten. Öppna vårdformer som arbetar ur

ett helhetsperspektiv skall eftersträvas och

insatser för barn och andra närstående

intensifieras. En del av beroendevården måste dock

finnas i institutionsform för dem som i annat fall

riskerar liv och hälsa eller saknar förmåga att ta

till sig vård i öppnare former. Den institutionella

vården måste därför utvecklas på motsvarande sätt

som den öppna, anförs det. I yrkande 2 framförs

samma åsikter om kommunal alkoholrådgivning som i

motion So396 yrkande 5. Motionärerna yrkar vidare

att riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning för en fördjupad analys om drogmissbruk i

kombination med psykisk sjukdom (yrkande 3).

Människor med sådan s.k. dubbeldiagnos är en av de

mest utsatta grupperna i samhället. Motionärerna

anser därför att det bör ske en fördjupad analys av

de undersökningar som gjorts för att utifrån dessa

utforma förslag till åtgärder. I motionen begärs

även ett tillkännagivande om att det är viktigt med

en utvecklad forskning, uppföljning och analys av

LVM- och LVU-vården samt att analysen skall göras

utifrån ett genusperspektiv (yrkande 4). Slutligen

begärs ett tillkännagivande om behov av fortsatt

forskning (yrkande 5). De områden som enligt

motionärerna är särskilt angelägna att studera är

missbruk och graviditet samt effekterna av

psykosociala och farmakologiska behandlingsmetoder

för inte minst stora grupper narkotikamissbrukare.

I motion So319 av Magnus Jacobsson (kd) begärs ett

tillkännagivande om att upprätta en nationell

garanti för vård av missbrukare, i syfte att komma

åt problemet med att narkomaner flyttar till större

städer och belastar dessa kommuners ekonomi (yrkande

1). Motionären begär vidare ett tillkännagivande om

att låta utreda konsekvenserna av kommunala

besparingar för missbrukarvården (yrkande 2).

I motion So487 av Lars Gustafsson (kd) yrkas att

riksdagen begär att regeringen ger Socialstyrelsen i

uppdrag att göra en översyn av kommunernas och

landstingens samverkan vid vården av

narkotikamissbrukare. Motionären anför att

kostnadsansvaret, efter avslutad avgiftning som

betalas av landstinget, övergår till kommunerna, som

av olika skäl väljer att inte fortsätta

rehabiliteringen på behandlingsenheten. Avgiftningen

blir därmed bortkastad.

I motion So501 av Agne Hansson m.fl. (c) begärs ett

tillkännagivande om behovet av vård för ungdomar som

använder droger (yrkande 16). Motionärerna anför att

unga människor som påbörjat ett droganvändande

snarast måste få vård, särskilt anpassad efter deras

ungdom. Motionärerna ser mycket allvarligt på att

alltfler vårdplatser läggs ned och att unga

människor hänvisas till härbärgen.

I motion So497 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om vård av unga

missbrukare (yrkande 9). Motionärerna anser det

viktigt att tillräckligt med platser skapas på

behandlingshemmen för barn och unga med

missbruksproblem. Kommunerna måste också köpa det

antal platser som krävs, anförs det.

I motion So614 av Johan Pehrson (fp) yrkas att

riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

om ett tydligt avgränsat tvångsmedel för att

förhindra att det inom ramen för främst LVM kan

smugglas in tillhyggen eller vapen som skapar

säkerhets- och otrygghetsproblem (yrkande 1).

Motionären påpekar att det årligen inträffar flera

fall där intagna smugglar med sig injektionssprutor

och narkotika inuti kroppen. Den som vårdas enligt

LVM får dock endast underkastas kroppsvisitation och

s.k. ytlig kroppsbesiktning.

I motion So425 av Helena Hillar Rosenqvist m.fl.

(mp) begärs ett tillkännagivande om att tillsätta en

parlamentarisk utredning för att kartlägga

situationen för den enskilde och dennes anhöriga

inom missbrukarvården (yrkande 1). Vidare begärs

tillkännagivanden om att LVM bör göras könsneutral

(yrkande 3) samt om att LVM även skall komma i fråga

för att skydda annan än missbrukaren eller

närstående (yrkande 4).

I motion Ju326 av Britt-Marie Lindkvist och

Christina Nenes (s) begärs ett tillkännagivande om

vad i motionen anförs om att beakta orsakerna till

och konsekvenserna av att antalet intagna i

missbruksbehandling på institution eller familjevård

halverades under 1990-talet (yrkande 4).

I motion So473 av Claes-Göran Brandin och Christina

Nenes (s) begärs ett tillkännagivande om att

genomföra en översyn av befintliga regler kring

anhörigas situation inom missbrukarvården.

Motionärerna anser att anhöriga bör ges rätt till

ledighet från anställning och ekonomiskt stöd för

förlorad arbetsförtjänst under de särskilda

anhörigveckor som många behandlingshem anordnar.

I motion So622 av Margareta Viklund m.fl. (kd, m, v,

c, fp, mp) begärs ett tillkännagivande om behovet av

att utvärdera missbrukarvårdens resultat och

behandlingsmetoder (yrkande 4). Enligt motionärerna

finns det anledning att ändra de behandlingsmetoder

som inte visar sig vara effektiva.

Bakgrund och tidigare behandling

Motioner om missbrukarvård behandlade utskottet

senast i betänkande 2000/01:SoU18, till vilket

hänvisas för en bakgrundsredovisning. Utskottet

avstyrkte bl.a. ett likalydande yrkande som yrkande

3 i motion So275 (m). Utskottet anförde i denna del

följande (s. 78; res. m):

Utskottet vidhåller att vård och behandling och

andra rehabiliteringsinsatser utgör grunden när

det gäller att hjälpa personer att komma ifrån

sitt beroende av såväl alkohol som andra droger.

Utskottet vill åter framhålla vikten av att det

för en väl fungerande missbrukarvård krävs

kunskaper om missbruk, vårdbehov samt kvalitet i

och effekter av olika insatser. Det är angeläget

att vårdbehövande får tillgång till

behovsanpassade insatser. Inom missbrukarvården

har det under det senaste decenniet skett en

förskjutning från långvariga

institutionsbehandlingar mot öppenvård, korta

vårdtider och skyddat boende med stöd. Utskottet

vill åter betona att det är angeläget att

regeringen noga följer utvecklingen på vård- och

behandlingsområdet och tidigt uppmärksammar

tendenser till negativa förändringar. Utskottet

vidhåller att det finns ett stort behov av

ytterligare kunskaper på detta område, särskilt

vad gäller resurser, insatser och resultat. Det

är också viktigt att utreda i vad mån öppna

vårdinsatser är väl avvägda i förhållande till

institutionsvården. Utskottet ser positivt på det

arbete som Socialstyrelsen och Statens

institutionsstyrelse utför på uppdrag av

regeringen för att samla kunskap inom området.

Syftet är att höja kvaliteten på och komma till

rätta med vissa brister inom missbrukarvården. I

den nationella handlingsplanen för att förebygga

alkoholskador ingår vidare att utveckla och

förstärka vård och behandling av missbrukare och

storkonsumenter. Narkotikakommissionen föreslår i

sitt slutbetänkande åtgärder för att stärka

rehabiliteringen av missbrukare. Det kan också

noteras att SBU nyligen avslutat en studie vad

gäller behandling av alkohol- och

narkotikamissbrukare. Enligt utskottets mening

får motionerna - - - i allt väsentligt anses

tillgodosedda med det anförda.

Utskottet avstyrkte även motionsyrkanden om

ändringar i LVM. Utskottet vidhöll sin uppfattning

att det inte finns skäl att ändra de grundläggande

förutsättningarna för när vård skall beredas med

stöd av lagen samt att det inte är erforderligt att

göra lagen könsneutral (s. 79; res. mp).

Vidare förklarade utskottet sig inte vara berett

att föreslå en sådan översyn av anhörigas situation

som begärs i den här aktuella motionen So473 (s) (s.

79).

Riksdagen beslutade våren 2001 om en ny nationell

handlingsplan för att förebygga alkoholskador (prop.

2000/01:20, bet. 2001/02:SoU8, rskr. 2001/02:144). I

handlingsplanen redovisas ett antal områden där

insatser behöver genomföras och förstärkas fram till

år 2005. Syftet med handlingsplanen är att lägga

fast grundvalarna för en alkoholpolitik som leder

till minskad alkoholkonsumtion och begränsar

alkoholskadorna. Som en del av handlingsplanen ingår

att vård och behandling av missbrukare och

storkonsumenter skall utvecklas och förstärkas.

Alkoholkommittén (dir. 2001:22) har i uppgift att

samordna insatserna på nationell nivå för att

förebygga alkoholskador och att i samspel med

kommunerna och landstingen stimulera insatserna på

regional och lokal nivå. Kommittén skall också i

vissa delar svara för genomförandet av den

nationella handlingsplanen samt bör ha det

övergripande ansvaret för att intentionerna i

handlingsplanen genomförs. Kommittén skall bl.a.

arbeta för att få till stånd stödinsatser för

riskgrupper och individer med riskbeteende, vård-

och behandlingsinsatser, information och

opinionsbildning på kommunal nivå. Kommittén skall

årligen redovisa sin verksamhet till regeringen och

avlämna sin slutrapport senast den 31 december 2005.

I budgetpropositionen för 2002 (prop. 2001/02:1;

utg.omr. 9) anförs bl.a. följande (s. 112 f.):

Sammantaget har det inom missbrukarvården under

1990-talet skett en förskjutning från långvariga

institutionsbehandlingar mot öppenvård, korta

vårdtider och skyddat boende med stöd.

Efterfrågan på tvångsvård gick ner kraftigt under

1990-talets andra hälft, men förefaller ha

stabiliserat sig på en i förhållande till 1990-

talets början låg nivå. Det går dock inte att

konstatera en generell neddragning av insatser

inom missbrukarvården.

Få studier belyser kvaliteten i missbrukarvår-

den. Socialstyrelsen har framfört att bristen på

lämpliga och lättåtkomliga kvalitetsindikatorer

kan vara en trolig orsak till det.

Socialstyrelsen konstaterar i sin

treårsuppföljning av socialtjänsten att kunskap

saknas på flera viktiga områden om tillståndet i

och utvecklingen av missbrukarvården. Det gäller

både frågan om innehåll, kvalitet och resultat i

vården, samt i vad mån öppna vårdinsatser är väl

avvägda i förhållande till institutionsvården.

Ett långsiktigt utvärderingsarbete av vårdens

effekter pågår såväl inom Centrum för utvärdering

av metoder i socialt arbete (CUS) vid

Socialstyrelsen som vid SiS. Av Socialstyrelsens

och länsstyrelsernas sociala tillsynsrapport 2000

framgår att den ekonomiskt ansträngda situationen

i många kommuner har inneburit att socialtjänsten

måste prioritera och förändra arbetsformer. En

positiv effekt av detta är att det i

missbrukarvården utförs mycket bra utvecklings-

och kvalitetsarbete. Det finns vidare en tydlig

strategi för att förbättra öppenvården vilket kan

leda till ett bredare utbud och bättre

förutsättningar att anpassa vården efter den en-

skildes behov. Det finns dock en risk för att

socialtjänsten, av ekonomiska skäl, är alltför

restriktiv med institutionsplaceringar.

För att bättre kunna tillgodose kommunernas

efterfrågan på ungdomsvård vid Statens institu-

tionsstyrelse omdisponeras 20 miljoner kronor av

de särskilda medel som fördelas av länsstyrel-

serna för utveckling av ungdoms- och miss-

brukarvården. Samtidigt sker en kraftig förstärk-

ning av insatserna till barn och unga i miss-

bruksmiljöer bl.a. inom ramen för den nyligen

antagna handlingsplanen inom alkoholområdet samt

inför den kommande narkotikapolitiska

handlingsplanen. Sammanlagt tillförs ytterligare

cirka 600 miljoner kronor för åren 2001-2004 för

insatser inom missbruksområdet. Därutöver

fördelas årligen 55 miljoner kronor för öppen-

vårds- och förebyggande insatser.

Regeringen kan konstatera att utvecklingen inom

missbrukarvården är svårbedömd. Det finns därför

anledning att även fortsättningsvis noga följa

frågan. Det gäller såväl avvägningen mellan

öppenvård och institutionsvård som innehållet och

kvaliteten i insatserna.

I många kommuner har bedrivits ett utveck-

lingsarbete med stöd av de särskilda medel som

fördelas av länsstyrelserna för utveckling av

ungdoms- och missbrukarvården. Olika samver-

kansmodeller har utvecklats samtidigt som

regionala forsknings- och utvecklingsenheter och

högskolor i ökande utsträckning har engagerats i

projektverksamheterna. Ett arbete har initierats

för att avhjälpa tidigare påpekade brister vad

gäller utvärdering av effekter av insatserna. I

flera län har det genomförts eller påbörjats

regionala utvärderingar. Olika länsstyrelser har

kommit olika långt i det arbetet. - - -

Statens institutionsstyrelse (SiS) bedriver ett

kontinuerligt utvecklingsarbete för att höja kva-

liteten på tvångsvården av vuxna missbrukare,

bland annat genom kompetenshöjande insatser för

personalen och en ökad differentiering av vården.

Under 2000 presenterade SiS flera nya studier om

LVM-vården, som sammantaget inneburit att

kunskapen om vården och de tvångsvårdade

klienterna förbättrats. - - -

Behovet av relevant och aktuell statistik om

enskilda klienter i missbrukarvård har uppmärk-

sammats under senare år. Tillsammans med

Folkhälsoinstitutet, Kriminalvårdsstyrelsen och

SiS bedriver Socialstyrelsen ett arbete med att

utveckla ett nationellt system för rapportering

av behandlingsinsatser för missbrukare. En första

omgång av uppgiftsinsamling genomfördes under

2000 med ett antal specialiserade behand-

lingsenheter. Rapporteringen ger, förutom epide-

miologisk information, också underlag för upp-

följning, utvärdering och lokala eller statliga

insatser för att utveckla vården.

I proposition 2001/02:91 presenterar regeringen en

nationell narkotikahandlingsplan. Som en del av

handlingsplanen föreslås förstärkta insatser för att

utveckla vårdinsatserna genom bl.a. metod- och

kompetensutveckling samt forskning.

Enligt regeringen är målen för samhällets vård-

och behandlingsinsatser följande (s. 33 f.):

· Alla narkotikamissbrukare skall nås med

erbjudande om hjälp och vid behov vård mot sitt

missbruk.

·

· Råd, stöd och hjälp skall nå människor i ett

tidigt stadium av missbruket.

·

· Vårdinsatser skall syfta till ett liv fritt från

missbruk och illegala droger.

·

· Vården och andra insatser för missbrukare skall

vara av god kvalitet.

·

· Insatser mot missbruk skall vara uthålliga och

långsiktiga.

·

Regeringen anför att vård och behandling samt andra

rehabiliteringsinsatser utgör grunden när det

handlar om att hjälpa missbrukare att komma ifrån

sitt beroende. Vård och behandling av missbrukare är

därför en nödvändig del av de narkotikapolitiska

insatserna. Regeringen framhåller vikten av att

behandlingsinsatserna är rätt avpassade och

utformade och att hänsyn bl.a. måste tas till kön,

ålder, missbruksmönster samt etnisk och kulturell

tillhörighet för att behandlingen skall bli

framgångsrik. För en väl fungerande missbrukarvård

krävs kunskaper om missbrukets omfattning och

karaktär, om vårdbehov hos olika riskgrupper och

missbrukare samt om kvalitet och effekter av

insatserna.

Enligt regeringen är det nödvändigt att kommuner

och landsting utvecklar sitt narkotikapolitiska

arbete utifrån en klar och tydlig strategi som klart

beskriver mål, ansvar och resurser. De lokala

narkotikapolitiska strategierna bör bl.a. inkludera

vård och behandling och innehålla klara riktlinjer

för samverkan med andra parter (s. 15 f.).

Regeringen påpekar att ansvaret för vård av

missbrukare delas mellan kommuner och landsting.

Socialtjänsten svarar för den långsiktiga

rehabiliteringen medan avgiftning, psykiska

komplikationer i samband med missbruk samt

substitutionsbehandling främst är ett ansvar för

hälso- och sjukvården. Regeringen understryker dock

att missbrukarvården alltid bör ses ur ett socialt

och socialpsykologiskt perspektiv, även om de

medicinska insatserna tidvis kan vara omfattande.

Fungerande professionella nätverk bör bildas, där

samverkan och konstruktivt samarbete är vägledande.

I propositionen framhålls vikten av samverkan, bl.a.

mellan hälso- och sjukvården, socialtjänsten och

kriminalvården, men även med

frivilligorganisationerna och med anhöriga och

närsamhället. Vidare är det enligt regeringen

angeläget att frågor som har att göra med

kommunernas insatser för att utveckla vårdalternativ

som passar den enskilde missbrukarens behov får en

framskjuten plats i de lokala narkotikapolitiska

strategierna. På samma sätt är det viktigt att

eftervården och olika typer av kollektivboende

utvecklas.

I propositionen framhålls att det är angeläget att

alla som behöver vård också får tillgång till vård

av god kvalitet. Regeringen kommer därför att noga

följa att kommunerna fullgör sitt ansvar gentemot

missbrukarna. I propositionen föreslås att en

nationell narkotikasamordnare tillsätts. I hans

uppgift bör ligga att slå larm om det är nödvändigt

med ytterligare åtgärder för att säkerställa att de

som behöver vård också erbjuds detta. Samordnaren

bör också stimulera utvecklingen av vårdmetoder

m.m., anförs det. Att använda metoder som visat sig

effektiva bör enligt regeringen vara en självklarhet

i missbrukarvården. Det är därför angeläget att

fortsätta utvecklingen av ett systematiskt

dokumentations- och metodutvecklingsarbete inom

vården. Inom Socialstyrelsen, kriminalvården och

Statens institutionsstyrelse pågår ett arbete med

att utveckla och pröva system för att beskriva

klienten och dennes problem på ett sådant sätt att

en uppföljning kan ske. Också förutsättningarna att

följa upp och utvärdera verksamheten ökar med ett

effektivt klientdokumentationssystem.

Socialstyrelsens uppdrag att utforma ett program för

nationellt stöd till kunskapsutvecklingen inom

socialtjänsten har enligt regeringens bedömning

också stor betydelse i sammanhanget.

När det gäller utbildningsbehovet inom

missbrukarvården anser regeringen att flera olika

åtgärder behöver vidtas för höja komptetensen på

området. En specialistutbildning i missbrukarvård

bör inrättas. Frågor om missbrukarvården bör också

ges en ökad tyngd i skilda grundutbildningar (s. 70

f.).

Regeringen anför vidare att forskning, som kan

bidra till att utveckla missbrukarvårdens innehåll

och kvalitet, bör prioriteras under den närmaste

fyraårsperioden (s. 75 f.).

I propositionen framhålls även att dokumentation,

uppföljning och utvärdering behöver förbättras såväl

inom det förebyggande arbetet som i vård- och

behandlingsarbetet (s. 78 f.) Det gäller såväl

insatser för enskilda individer som det mer

övergripande arbetet. Socialstyrelsen bör utforma

riktlinjer för dokumentation av socialtjänstens

insatser för missbrukare. Socialstyrelsen skall

också få i uppdrag att ta initiativ till att

samordna det utvecklingsarbete av standardiserade

klientanalys- och utvärderingsinstrument som nu

bedrivs på flera olika håll.

Beträffande den narkotikarelaterade statistiken

anser regeringen att data och information om

samhällets insatser för missbrukare behöver

utvecklas. Det är angeläget att de olika projekt som

pågår för att utveckla kunskapen om samhällets

insatser för narkotikamissbrukare fullföljs och

vidareutvecklas (s. 83 f.).

Sammanlagt avsätts 325 miljoner kronor för att

genomföra den nationella handlingsplanen under åren

2002-2004, varav 100 miljoner kronor ställs till

Kriminalvårdsstyrelsens förfogande. Fördelningen av

resterande 225 miljoner kronor kommer att beslutas

av regeringen på grundval av en plan som den

nationelle samordnaren skall upprätta. Regeringen

anför att medel bl.a. behövs för att stimulera och

stödja kommuner och landsting i att utveckla

vårdinsatserna, ta fram övergripande strategier

liksom stöd till metodutvecklingen inom området. Det

behövs också resurser för uppföljning och analys av

erfarenheterna (s. 91 f.).

Regeringen har beslutat att tillsätta en särskild

utredare med uppdrag att se över tillämpningen av

LVM (dir. 2002:10). Utredaren skall bl.a. analysera

hur lagen har kommit att användas under 1990-talet

samt bedöma orsakerna till nedgången i antalet

beslut om LVM i dag jämfört med vad som var fallet

vid införandet av lagen. Utredaren skall belysa hur

utvecklingen påverkat de socialt mest utsatta

missbrukarna. Analysen skall göras mot bakgrund av

missbruket och missbrukarvårdens utvecklingen under

perioden. Av särskilt intresse är socialtjänstens

bedömning av missbrukarens vårdbehov, vårdens

innehåll och förväntade resultat samt de ekonomiska

prioriteringar som ligger bakom valet av vårdform.

Utredningen omfattar även vissa frågor om

rättssäkerhet m.m. Uppdraget skall redovisas senast

den 1 juli 2003.

Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU)

har genomfört en kunskapssammanställning av den

vetenskapliga grunden för olika behandlingsmetoder

inom missbruksområdet, Behandling av alkohol- och

narkotikaproblem. I rapporten, som publicerades

sommaren 2001, konstateras bl.a. att det finns

effektiva metoder att behandla missbruk och beroende

av alkohol, men att flera av de metoder som används

i dag saknar dokumenterad effekt eller har visat sig

ineffektiva. SBU konstaterar också att det krävs

stora satsningar på utbildning och forskning för att

konsekvent tillämpa effektiva behandlingar i svensk

missbrukarvård.

Riksrevisionsverket granskar för närvarande i vilken

mån vård kan erbjudas inom Statens

institutionsstyrelse för de ungdomar som behöver

sådan. Kapacitetsbrist, väntetider och köer

analyseras. Verket granskar även i vilken

utsträckning ungdomsvården är differentierad.

Verkets rapport beräknas bli klar i mars 2002.

Socialutskottet lämnade hösten 2001 ett granskningsförslag

avseende Statens institutionsstyrelse till

Riksdagens revisorer. Mot bakgrund av förslaget har

revisorerna i en förstudie (2001/02:11) nyligen

beslutat att belysa kvaliteten i behandlingen inom

institutionerna och hur behandlingen är

differentierad efter olika målgrupper. Vidare skall

revisorerna granska i vad mån styrelsens

forskningsresultat inom området spridits och

överförts till praktisk tillämpning. En annan fråga

som kommer att granskas är hur styrelsens interna

tillsyn och kontroll av institutionernas verksamhet

fungerar.

Enligt 32 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare

i vissa fall (LVM) får den som vårdas enligt lagen

kroppsvisiteras eller ytligt kroppsbesiktigas när

han kommer till LVM-hemmet, för kontroll av att han

inte bär på sig något som han inte får inneha där.

Detsamma gäller om det under vistelsen i hemmet

uppkommer misstanke att sådan egendom skall

påträffas hos honom.

Enligt uppgift från Statens institutionsstyrelse

finns, främst hos institutioner där kvinnor vårdas,

önskemål om utökade möjligheter till

kroppsbesiktning. Styrelsen följer kontinuerligt

frågan, bl.a. genom att studera rapporteringen av

incidenter på institutionerna.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan inledningsvis konstatera att stora

resurser avsatts för insatser inom missbruksområdet

under de närmatse åren, inte minst inom ramen för

handlingsplanen på alkoholområdet samt inför den

nyligen presenterade nationella

narkotikahandlingsplanen. I handlingsplanerna ingår

att utveckla och förstärka insatserna när det gäller

vård och behandling av missbrukare. Utskottet ser

mycket positivt på dessa satsningar. I ett kommande

betänkande kommer utskottet att behandla proposition

2001/02:91 med förslag till nationell

narkotikahandlingsplan jämte motioner.

Utskottet vidhåller att vård och behandling och

andra rehabiliteringsinsatser utgör grunden när det

gäller att hjälpa personer att komma ifrån sitt

beroende av såväl alkohol som andra droger.

Utskottet vill åter betona att det för en väl

fungerande missbrukarvård krävs kunskaper om

missbruk, vårdbehov samt kvalitet i och effekter av

olika insatser. Det är angeläget att vårdbehövande

får tillgång till behovsanpassade insatser.

Utskottet ser positivt på det arbete som

Socialstyrelsen och Statens institutionsstyrelse

utför för att samla kunskap inom området, i syfte

att höja kvaliteten på och komma till rätta med

vissa brister inom missbrukarvården. Det kan också

noteras att Statens beredning för medicinsk

utvärdering (SBU) har gjort en sammanställning av

den vetenskapliga grunden för olika

behandlingsmetoder inom missbruksområdet. Vidare

kommer Riksdagens revisorer, på utskottets förslag,

att genomföra en granskning av kvaliteten i

behandlingen inom Statens institutionsstyrelses

verksamhet samt av i vad mån behandlingen är

differentierad.

Utskottet vill också framhålla behovet av

ytterligare kunskaper när det gäller utvecklingen på

vård- och behandlingsområdet, särskilt beträffande

resurser, insatser och resultat. Regeringen anför i

budgetpropositionen för 2002 att det finns anledning

att även fortsättningsvis noga följa utvecklingen

inom missbrukarvården, såväl när det gäller

avvägningen mellan öppenvård och institutionsvård

som innehållet och kvaliteten i insatserna. Vidare

kommer den nationella narkotikasamordnaren att få i

uppgift att slå larm om det krävs ytterligare

åtgärder för att säkerställa att de som behöver vård

också erbjuds detta. Utskottet noterar också att en

särskild utredare skall se över tillämpningen av

lagen om vård av missbrukare i vissa fall, LVM.

Utredaren skall bl.a. analysera de faktorer som kan

tänkas ligga bakom nedgången i antalet beslut om

tvångsvård och bedöma hur utvecklingen påverkat de

socialt mest utsatta missbrukarna. När det gäller

vård och behandling av unga missbrukare kan

konstateras att Statens institutionsstyrelse

tillförts stora resurstillskott i syfte att bygga ut

verksamheten för att bättre kunna tillgodose

kommunernas efterfrågan på ungdomsvård. I detta

sammanhang bör också noteras att Riksrevisionsverket

för närvarande genomför en granskning av

kapacitetsbristen och köerna på institutionerna.

Enligt utskottets mening får motionerna So275 (m)

yrkande 3, So298 (m), So319 (kd) yrkandena 1 och 2,

So371 (m) yrkande 3, So396 (v) yrkande 6, So401 (v)

yrkandena 1 och 3-5, So425 (mp) yrkande 1, So497

(fp) yrkande 9, So501 (c) yrkande 16, So622 (kd, m,

v, c, fp, mp) yrkande 4 och Ju326 (s) yrkande 4 i

allt väsentligt anses tillgodosedda med det anförda.

Utskottet delar uppfattningen i motion So425 (mp)

yrkande 3 om att LVM bör vara könsneutral. Utskottet

utgår ifrån att en omarbetning av lagen i detta

hänseende vidtas vid första lämpliga tillfälle.

Något tillkännagivande i frågan kan inte anses

erforderligt.

I motionerna So396 (v) yrkande 5 och So401 (v)

yrkande 2 begärs en utredning med syfte att i

socialtjänstlagen ålägga kommunerna en skyldighet

att tillhandahålla öppna alkoholrådgivningar.

Utskottet konstaterar att Alkoholkommittén bl.a. har

i uppgift att stimulera vård- och

behandlingsinsatser på kommunal nivå. Kommittén

skall årligen redovisa sin verksamhet till

regeringen. Enligt utskottet bör utfallet av

kommitténs arbete avvaktas. Motionerna avstyrks

därmed.

Utskottet delar uppfattningen i motion So487 (kd) om

att det är angeläget att kommuner och landsting

samverkar vid vård av narkotikamissbrukare. I den

nationella narkotikahandlingsplanen framhålls vikten

av samverkan, bl.a. mellan hälso- och sjukvården och

socialtjänsten, samt anförs att de lokala

narkotikapolitiska strategierna bör innehålla klara

riktlinjer för samverkan med andra parter. Motionen

får därmed anses tillgodosedd.

Utskottet konstaterar att Statens

institutionsstyrelse kontinuerligt följer frågan

huruvida möjligheterna till kroppsvisitering av

intagna vid LVM-hem bör utökas. Något initiativ till

regeringen från riksdagens sida är därmed inte

nödvändigt. Motion So614 (fp) yrkande 1 avstyrks.

Utskottet vidhåller sin inställning att det inte

finns skäl att ändra de grundläggande

förutsättningarna för när vård skall beredas med

stöd av LVM och avstyrker därför motion So425 (mp)

yrkande 4.

Utskottet är inte heller nu berett att föreslå en

sådan översyn av anhörigas situation som begärs i

motion So473 (s). Utskottet avstyrker motionen.

Vård av ungdomar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om påföljden

överlämnande till vård inom socialtjänsten

och om en översyn av LVU. Socialstyrelsen

m.fl. myndigheter genomför för närvarande en

översyn av påföljdsreformen för unga och LVU

har nyligen utretts.

Motion

I motion So374 av Gunnel Wallin (c) begärs ett

tillkännagivande om att det behövs både

metodutveckling och individuella vårdplaner samt en

bättre uppföljning av dokumentationen för dem som

döms till vård inom socialtjänsten (yrkande 2). Det

begärs också ett tillkännagivande om att det behövs

en bättre och utökad samverkan mellan sociala

myndigheter, Statens institutionsstyrelse, barn- och

ungdomspsykiatrin och domstolarna för att göra och

följa upp vårdplanerna (yrkande 3). Slutligen begär

motionären ett tillkännagivande om att det bl.a.

behövs en översyn av lagen om vård av unga (yrkande

4).

Bakgrund

Den 1 januari 1999 trädde ett nytt straffrättsligt

påföljdssystem för ungdomar i kraft. Ändringarna

innebar bl.a. att rätten får överlämna en ung

lagöverträdare till vård inom socialtjänsten enbart

under förutsättning att det finns en av

socialnämnden uppgjord vårdplan tillgänglig. Det

krävs vidare att rätten anser socialtjänstens

planerade åtgärder som tillräckligt ingripande med

hänsyn till brottslighetens straffvärde och art samt

till den tilltalades tidigare brottslighet. Ett

överlämnande till vård inom socialtjänsten kan

kombineras med ungdomstjänst. Ungdomstjänst innebär

att den unge under viss angiven tid skall utföra

oavlönat arbete eller delta i annan särskilt

anordnad verksamhet (31 kap. 1 § brottsbalken).

Regeringen har lämnat uppdrag till

Brottsförebyggande rådet, Socialstyrelsen och

Statens institutionsstyrelse att gemensamt följa upp

och utvärdera påföljdsreformen för unga

lagöverträdare. Uppdraget innefattar bl.a. att följa

upp och utvärdera påföljden överlämnande till vård

inom socialtjänsten såvitt avser dess användning och

innehåll. Uppdraget skall redovisas senast den 29

november 2002.

LVU-utredningen har haft regeringens uppdrag att

göra en översyn av lagen (1990:52) med särskilda

bestämmelser om vård av unga (LVU). Syftet med

översynen var bl.a. att stärka barnperspektivet och

barnets rättigheter i lagen samt att föreslå de

ändringar som behövs. Utredningen har överlämnat

betänkandet Omhändertagen - samhällets ansvar för

utsatta barn och unga (SOU 2000:77). Betänkandet är

under beredning i Regeringskansliet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att Brottsförebyggande rådet,

Socialstyrelsen och Statens institutionsstyrelse har

fått i uppdrag att bl.a. följa upp och utvärdera

påföljden överlämnande till vård inom

socialtjänsten. Uppdraget skall redovisas i höst.

Motion So374 (c) yrkandena 2 och 3 bör enligt

utskottets mening avslås i avvaktan på resultatet av

uppföljningen.

Med hänsyn till att det nyligen gjorts en översyn

av LVU bör även yrkande 4 i den nämnda motionen

avslås.

Stöd för anhöriga och närstående

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, med delvis bifall till

motionsyrkanden, ge regeringen till känna att

det vore önskvärt om det i socialtjänstlagen

infördes en särskilt reglerad skyldighet för

socialnämnden att stödja dem som vårdar

närstående. Regeringen bör snarast göra en

analys av de ekonomiska konsekvenserna av en

sådan lagändring samt redovisa för riksdagen

olika alternativa lagregleringar i avsikt att

ytterligare stödja anhöriga.

Motioner

Fyra motioner tar upp frågan om rätt till avlösning.

I motion So243 av Henrik S Järrel (m) yrkas att

riksdagen beslutar att dels upphäva 5 kap. 10 §

socialtjänstlagen (2001:453) (yrkande 1), dels ändra

5 kap. 7 § samma lag så att funktionshindrade och

deras anhöriga garanteras rätt till avlösning

(yrkande 2). Genom den nya socialtjänstlagen

återinfördes människors rätt till personligt stöd,

dock inte rätten till avlösning. Enligt motionären

bör 5 kap. 7 § socialtjänstlagen få följande

lydelse: Socialnämnden skall verka för att människor

som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter

betydande svårigheter i sin livsföring eller deras

anhöriga får möjlighet att delta i samhällets

gemenskap och att leva som andra.

I motion So609 av Rosita Runegrund m.fl. (kd) yrkas att

riksdagen beslutar om följande ändring av 5 kap. 10

§ socialtjänstlagen: "Socialnämnden skall genom stöd

och avlösning underlätta för dem som vårdar

närstående som är långvarigt sjuka eller äldre eller

som har funktionshinder" (yrkande 9).

I motion So240 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs

ett tillkännagivande om att regeringen bör göra en

utvärdering av avlösarservice (yrkande 17). I

utredningen bör ingå att redovisa konsekvenserna av

att ordet "bör" i 5 § socialtjänstlagen ersätts med

"skall".

I motion So387 av Helena Hillar Rosenqvist m.fl.

(mp) begärs ett tillkännagivande om avlastning

(yrkande 1) samt yrkas att riksdagen beslutar att

upphäva 5 kap. 10 § socialtjänstlagen (yrkande 2).

Den nya bestämmelsen ger enligt motionärerna

kommunerna alibi för att dra ned på sin

avlösarservice. Eftersom den motverkar sitt

utsprungliga syfte att framhålla hur viktig

avlösarverksamheten är bör den upphävas, anförs det.

Bakgrund och tidigare behandling

I 5 kap. 10 § socialtjänstlagen stadgas att

socialnämnden genom stöd och avlösning bör

underlätta för dem som vårdar närstående som är

långvarigt sjuka eller äldre eller som har

funktionshinder.

Utskottet behandlade motionsyrkanden om att ersätta

ordet "bör" i 5 kap. 10 § socialtjänstlagen med

"skall" senast i betänkande 2000/01:SoU18, vartill

hänvisas för en bakgrundsredovisning (s. 41 f.).

Utskottet anförde följande (s. 44 f.; res. kd):

Utskottet delar regeringens uppfattning att det

ännu är för tidigt att dra några långtgående

slutsatser om vilka effekter bestämmelsen om

anhörigstöd i nuvarande 5 § andra stycket

socialtjänstlagen har fått. Även resultaten av

det statliga stimulansbidraget på området bör

avvaktas. Utskottet ser positivt på att det i

flertalet kommuner pågår ett omfattande arbete

med att utveckla anhörigstödet. Denna utveckling

kommer att fortgå genom att den särskilda

satsningen för att stödja anhörigvården skall

fortsätta. Utskottet delar således regeringens

bedömning att det inte nu är motiverat att vidta

någon ändring i lagstiftningen i syfte att

påskynda utvecklingen inom området. Utskottet

vill i sammanhanget framhålla att vid

socialnämndens prövning av om bistånd i form av

t.ex. avlösning skall lämnas är det den enskildes

behov som är avgörande för om bistånd skall ges,

inte vilka skyldigheter kommunen har enligt

socialtjänstlagen. Vidare kan konstateras att de

föreslagna ändringarna i bestämmelserna om

bistånd innebär att olika slags stöd och hjälp

åter ingår i rätten till bistånd och att den

enskilde kommer att kunna överklaga ett

avslagsbeslut genom förvaltningsbesvär.

Utskottet, som noterar att motionärerna inte

redovisat någon ekonomisk beräkning för

konsekvenserna av motionsförslagen, tillstyrker 5

kap. 10 § i förslaget till ny socialtjänstlag

samt avstyrker motionerna.

I budgetpropositionen för 2002 (utg.omr. 9, s. 105)

anför regeringen att de statliga insatser som

genomförts för att utveckla anhörigstödet i landets

kommuner har resulterat i en såväl kvantitativ som

kvalitativ utveckling. I i stort sett samtliga

kommuner pågår arbete med att bygga upp sådant stöd.

Det kartläggnings- och inventeringsarbete som har

bedrivits i de flesta kommuner har medfört att det i

dag finns bättre kunskaper om antalet anhörigvårdare

och deras behov av stöd. De anhörigas situation har

enligt regeringen fått ökad uppmärksamhet och

alltfler anhöriga får hjälp. Socialstyrelsen

rapporterar att en tydlig utveckling sker mot en

mångfald av insatser, liksom stödinsatser som är mer

lättillgängliga samt mot mer individuella

stödformer, anförs det.

Socialstyrelsen har fått regeringens uppdrag att

göra en samlad utvärdering och analys av

statsbidraget för utveckling av stöd till anhöriga.

Uppdraget skall avrapporteras senast den 30 juni

2002.

Socialstyrelsen skall vidare senast den 31 maj

2003 redovisa hur kommunerna under år 2002 har

använt kvarvarande statsbidrag för utveckling av

anhörigstöd samt lämna en kompletterande utvärdering

av statsbidraget och dess effekter.

Socialministern besvarade den 25 januari 2002 en

interpellation om anhörigvårdarnas situation.

Socialministern anförde bl.a. att det är angeläget

att finna strukturer och former att förvalta och

utveckla de kunskaper och erfarenheter som har

tillkommit tack vare de statliga stimulansbidragen.

Socialministern uttalade vidare att det är viktigt

att samarbetet mellan samhället och de frivilliga

organisationerna utvecklas ytterligare samt att de

tre nationella anhörigorganisationerna

Demensförbundet, Alzheimerföreningen och

Anhörigrådet fått statligt stöd även för år 2002.

Enligt socialministern kommer en arbetsgrupp att

tillsättas för att i första hand sammanställa

kunskaper om personer med demenssjukdomar och om

situationen för anhöriga till personer med demens.

Frågan om behovet av ett nationellt kunskapscenter

bör också diskuteras i en sådan arbetsgrupp.

Slutligen anförde socialministern att det finns

anledning att bevaka om kommunerna avvecklar

anhörigverksamheter efter projekttidens slut.

Utskottets ställningstagande

Anhöriga står för en mycket stor del av omvårdnaden

av äldre, sjuka och handikappade. I flertalet

kommuner, bl.a. med stöd av statligt

stimulansbidrag, pågår ett omfattande arbete med att

utveckla såväl befintligt anhörigstöd som nya

stödformer. Fortfarande är det dock ett område med

stora utvecklingsbehov, både vad gäller kvalitet och

kvantitet. Utskottet är medvetet om att

Socialstyrelsen har i uppdrag att utvärdera och

analysera statsbidraget och dess effekter samt att

avrapportering skall ske såväl i juni 2002 som i maj

2003. Riksdagen har tidigare beslutat om en särskild

satsning för att utveckla stödet till anhöriga under

2003 och 2004. För att ytterligare betona vikten av

att kommunerna tar ansvar för att underlätta för dem

som vårdar närstående vore det enligt utskottets

mening önskvärt att i socialtjänstlagen införa en

särskilt reglerad skyldighet för socialnämnden att

stödja anhöriga. Regeringen bör snarast göra en

analys av de ekonomiska konsekvenserna av en sådan

lagändring samt redovisa för riksdagen olika

alternativa lagregleringar i avsikt att ytterligare

stödja anhöriga genom t.ex. avlösning. Vad utskottet

nu anfört bör riksdagen, med delvis bifall till

motionerna So240 (c) yrkande 17, So243 (m) yrkandena

1 och 2, So387 (mp) yrkandena 1 och 2 samt So609

(kd) yrkande 9, som sin mening ge regeringen till

känna.

Utsatta grupper

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om att förbättra

situationen för olika särskilt utsatta

grupper i samhället. Utskottet konstaterar

att ensamstående mödrar, ungdomar och utrikes

födda framhållits som särskilt utsatta i

flera olika sammanhang och att dessa analyser

kommer att utgöra underlag för regeringens

överväganden av hur välfärden kan förstärkas.

Jämför reservation 21 (v, kd).

Motioner

I motion So346 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v)

yrkas att riksdagen begär att regeringen återkommer

med en strukturell analys och ett samlat

handlingsprogram som syftar till att förbättra

situationen för ensamstående mödrar.

I motion So328 av Ragnwi Marcelind och Maria Larsson

(kd) begärs ett tillkännagivande om att som

förebyggande insats initiera gruppverksamheter för

unga, lågutbildade och arbetslösa mödrar till hjälp

för återuppbyggnad av självförtroende och att

utarbeta individuella framtidsplaner där studie- och

yrkesinriktning ingår (yrkande 3).

I motion So348 av Rigmor Stenmark (c) begärs ett

tillkännagivande om ett projekt för att komma till

rätta med ungdomars avsaknad av bostad och arbete.

Motionären anser att en projektidé som förekommer i

Storbritannien även bör prövas i Sverige. Idén går

ut på att ungdomar under två års tid får bostad i

ett väl bevakat boende, personlig utvecklingsplan,

utbildning och stöd vid sökande efter lämpligt

arbete.

I motion So322 av Yilmaz Kerimo m.fl. (s) begärs ett

tillkännagivande om behovet av att särskilt

uppmärksamma utvecklingen av beroendet av

socialbidrag i storstadsområden.

Bakgrund

I budgetpropositionen för 2002 (prop. 2001/02:1;

utg.omr. 9) anförs bl.a. följande (s. 113 f.):

Av särskild betydelse för socialbidragsutveck-

lingen är insatser för att bekämpa ungdoms-

arbetslöshet och förebygga långtidsarbetslöshet

samt insatser för att främja social integrering

genom tillgång till anställning. Regeringen har

tagit initiativ till ett arbete för att öka

förutsättningarna för en långsiktigt hållbar

integration, där syftet är att förbättra

strukturer och system för att öka delaktigheten i

samhället. Sammanlagt har 100 miljoner kronor

avsatts per år under perioden 2001-2003 för

insatser för att öka sysselsättningen bland

invandrare och för att förbättra och utveckla

svenskundervisningen och introduktionen för

flyktingar och andra nyanlända invandrare som

erbjuds ett introduktionsprogram. Inom ramen för

storstadspolitiken tecknas lokala

utvecklingsavtal mellan staten och berörda

kommuner. Inriktningen på planerna är främst att

höja sysselsättningsgraden och förbättra

kunskaperna i det svenska språket i olika

bostadsområden, vilket i förlängningen bedöms

leda till ett minskat socialbidragsberoende.

I många kommuner pågår ett utvecklingsarbete

för att hjälpa långvariga socialbidragstagare

till annan försörjning än socialbidrag. Arbetet

bedrivs i många fall i samverkan med andra

myndigheter såsom Arbetsförmedlingen och

Försäkringskassan. Samverkan syftar till att

använda myndigheternas gemensamma resurser på ett

för individen mer effektivt sätt och undvika att

människor hamnar i en rundgång mellan de olika

myndigheterna. Det är även av betydelse om det

finns en god samverkan mellan kommunen i fråga

och det lokala näringslivet. I de fall man genom

riktade utbildningsinsatser kan "matcha"

efterfrågan på arbetskraft med arbetssökande

personer som lever på socialbidrag kan

socialbidragsberoendet minska markant. - - -

Målet för den sociala omsorgen som angavs i

budgetpropositionen för år 2001 är att stärka

förmågan och möjligheten till social delaktighet

för ekonomiskt och socialt utsatta personer samt

stärka skyddet för utsatta barn.

Välfärdsystemen, varav socialtjänsten är en

viktig del, klarade i stort sett att säkra

medborgarnas välfärd under 1990-talets krisår, i

den mening att den ekonomiska krisen inte kom att

följas av en välfärdskris. Ungdomar, ensamför-

sörjande föräldrar och invandrare drabbades dock

hårdare än andra grupper av sysselsättningskrisen

i början av 1990-talet. Dessa grupper har också

påverkats mer negativt när det gäller andra

aspekter av välfärden. - - -

För utformningen av den framtida socialpolitiken

behöver kunskapen om utvecklingen av människors

välfärd på de mest centrala områdena stärkas.

Uppföljnings- och utvärderingsinstrumenten inom

politikområdet behöver utvecklas. Regeringen

tillsatte år 1999 kommittén Välfärdsbokslut med

uppdrag att sammanställa den kunskap som finns

samt att identifiera de områden där behovet av

ökad kunskap kring välfärdsutvecklingen är

särskilt angelägen. Kommittén, som har publicerat

två delbetänkanden samt ett antal forskarvolymer,

avlämnar i oktober sitt slutbetänkande.

Kommitténs samlade bedömning kommer att utgöra

ett viktigt underlag för regeringens fortsatta

överväganden av hur välfärden kan stärkas för

utsatta grupper. Ett annat värdefullt underlag är

den sociala rapport som Socialstyrelsen

sammanställer vart tredje år med beskrivning och

analys av hur befolkningens sociala förhållanden

utvecklats. - - -

Till följd av det förbättrade arbetsmarknadsläget

fortsätter såväl kostnaderna för socialbidrag och

introduktionsersättning som antalet bidragstagare

som är beroende av dessa stöd att minska. Det kan

noteras att denna utveckling ägt rum trots att

antalet flyktingar som bosatt sig i Sverige under

år 2000 ökat med nästan 3 000 personer jämfört

med föregående år vilket kan tyda på att

nyanlända invandrare under senare år blivit

självförsörjande i högre grad.

Andelen hushåll som får långvarigt socialbidrag

samt den genomsnittliga bidragstiden har dock

inte minskat jämfört med 1999. Det genomsnittliga

biståndsbeloppet per hushåll har dessutom

fortsatt att öka. Alltför många människor är

således fortfarande beroende av socialbidrag för

sin försörjning och för dessa fortsätter

socialbidraget att fungera som ett långvarigt

försörjningsstöd istället för att vara ett skydd

vid akuta försörjningskriser. Det är därför

viktigt att även fortsättningsvis analysera och

följa utvecklingen av det långvariga

socialbidragsberoendet.

Kommittén Välfärdsbokslut har haft regeringens

uppdrag att beskriva och göra en samlad bedömning av

utvecklingen av människors välfärd i Sverige under

1990-talet. I slutbetänkandet Välfärdsbokslut för

1990-talet (SOU 2001:79), som överlämnades i oktober

2001, konstaterar kommittén att ensamstående mödrar

är en särskilt utsatt grupp. Framför allt gäller

detta försörjningssidan där de ensamstående mödrarna

hade en betydligt sämre situation vid 1990-talets

slut än vid dess början. Detta skall enligt

kommittén ses mot bakgrund av att denna grupp redan

vid ingången av 1990-talet hade sämre inkomster,

större försörjningsproblem, högre arbetslöshet och

lägre löner än befolkningen i övrigt. Utrikes födda

är en annan grupp som har haft stora svårigheter på

arbetsmarknaden under 1990-talet. Även beträffande

ungdomar redovisas en problematisk utveckling.

Kommittén anför att de skillnader som finns mellan

olika grupper i samhället, och de förskjutningar av

olika välfärdsresurser i samhällsstrukturen som

1990-talet resulterat i, är en viktig del av de

utmaningar som socialpolitiken står inför.

Den tidigare nämnda Familjeutredningen ägnar i sitt

slutbetänkande Ur fattigdomsfällan särskild

uppmärksamhet åt situationen för ensamstående

föräldrar. Kommittén föreslår bl.a. ett

familjepolitiskt behovsprövat stöd till

ensamföräldrar, som skall medge att de under några

år satsar på utbildning för att kunna få bättre

fotfäste på arbetsmarknaden. Betänkandet är under

beredning i Regeringskansliet.

Socialstyrelsen avlämnade våren 2001 Social rapport

2001. I rapporten konstateras att unga kvinnors

etableringsprocess försämrades dramatiskt under

1990-talet. Framför allt ensamstående mödrar hade en

signifikant högre risk än andra att ha frekventa

arbetslöshetsproblem i slutet av decenniet.

Socialstyrelsen påpekar vidare att bland de grupper

som blev fattiga under 1990-talet märks framför allt

nyanlända invandrare, ensamstående med barn samt

andra med svag anknytning till arbetsmarknaden samt

att dessa grupper även har haft svårast att ta sig

ur fattigdom. De grupper som i störst utsträckning

kan betraktas som utsatta, dvs. har problem på flera

områden samtidigt, är ungdomar, ensamstående

föräldrar samt utrikes födda.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att ensamstående mödrar,

ungdomar och utrikes födda framhållits som särskilt

utsatta grupper i flera olika sammanhang. De

drabbades hårt av den ekonomiska krisen och

besparingarna under 1990-talet även om de senaste

årens återhämtning med ökad sysselsättning och

ekonomiska reformer har gynnat även dessa grupper.

Målet för den sociala omsorgen, såsom det

formulerats i budgetpropositionen, är att stärka

förmågan och möjligheten till social delaktighet för

ekonomiskt och socialt utsatta personer samt att

stärka skyddet för utsatta barn. Utskottet utgår

från att de analyser som gjorts såväl av Kommittén

Välfärdsbokslut som av Socialstyrelsen kommer att

utgöra viktiga underlag för regeringens fortsatta

överväganden av hur välfärden kan förbättras för

utsatta grupper. Även kommande förslag mot bakgrund

av Familjeutredningens slutbetänkande bör kunna

stärka utsatta gruppers ekonomiska situation.

Motionerna So322 (s), So328 (kd) yrkande 3, So346

(v) och So348 (c) får anses i huvudsak

tillgodosedda.

Familjehem

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om att se över

och förbättra villkoren för familjehemmen med

hänvisning till flera pågående utredningar på

området. Jämför reservation 22 (kd).

Motioner

I motion So317 av Mikael Oscarsson (kd) begärs ett

tillkännagivande om nödvändigheten av en översyn av

villkoren för svenska familjehem. Motionären anför

att det råder brist på familjehem samt att

familjehemsvård därför måste betraktas som ett

arbete med en rimlig lön och med någon form av

anställningstrygghet.

I motion So413 av Ulla-Britt Hagström och Rosita

Runegrund (kd) begärs ett tillkännagivande till

regeringen om att uppdraget som familjehem bör

godkännas som ett arbete med rätt till social,

ekonomisk och arbetsrättslig trygghet.

I motion So262 av Marianne Andersson (c) begärs

tillkännagivanden dels om barns rätt till stabila

vuxenrelationer (yrkande 1), dels om behovet av en

översyn av villkoren för familjehem (yrkande 2).

Motionären anser att en översyn bör göras i syfte

att förbättra villkoren, minska

institutionsplaceringarna och ge barn i behov av

samhällsomsorg en bättre tillvaro och en bättre

framtid.

Bakgrund

Socialministern besvarade den 2 maj 2001 en

interpellation om familjehemmens villkor. Ministern

anförde bl.a. följande:

Familjehemmen gör en värdefull insats inom

socialtjänstens område när det gäller att ge vård

och fostran till barn och ungdomar som inte kan

bo i det egna hemmet. Ett familjehem arbetar på

uppdrag av kommunen, och uppdraget är knutet till

den person som kommunen bedömt vara lämplig för

uppdraget att ta hand om ett särskilt barn.

Familjehemsuppdraget är lika lite som ett vanligt

föräldraskap ett förvärvsarbete. Det arbete som

familjehemmet utför bygger på helt andra

premisser än vad som normalt förknippas med

lönearbete. Verksamheten som familjehemsförälder

räknas inte som arbete i

arbetslöshetsförsäkringens mening och ger inte

inträde i en arbetslöshetskassa. Arbetsdomstolen

har funnit att fosterföräldrar inte ska ses som

arbetstagare. Motiveringen till detta var att

fosterföräldrar i de allra flesta avseenden så

långt det är möjligt ska träda i de biologiska

föräldrarnas ställe. Fosterföräldrar jämställs

t.ex. med föräldrar i olika författningar, t.ex.

barnbidrag, bostadsbidrag, föräldrapenning och

förvärvsavdrag.

Det är i dag fullt möjligt för

familjehemsföräldrar som vill bedriva

familjehemsverksamhet yrkesmässigt att söka

tillstånd hos länsstyrelsen att bedriva hem för

vård eller boende.

Enligt uppgift genomför Svenska Kommunförbundet

för närvarande en översyn av sina

rekommendationer till kommunerna om ersättning

till familjehem.

Inom Näringsdepartementet pågår en studie om

utvecklingen av företags- och anställningsformer

i gränslandet mellan egenföretagare och

anställning och om eventuella problem som

uppkommer vid tillämpningen av reglerna i de

sociala trygghetssystemen. I denna undersökning

studeras också problematiken gällande

ersättningsrätten för dem som får arvoden och som

inte betraktas som anställda, som exempelvis

familjehemsföräldrar. När studien slutförts får

regeringen överväga om det finns anledning att

göra någon ändring i familjehemmens ställning i

trygghetssystemen.

Enligt uppgift från Näringsdepartementet kommer den

ovannämnda studien att presenteras under februari

månad 2002 samt publiceras i Ds-serien.

Från Svenska Kommunförbundet har inhämtats att

förbundet beräknar avsluta arbetet med översynen av

rekommendationerna om ersättning till familjehem

under våren 2002.

Riksdagens revisorer har genomfört en förstudie om

vården av unga och vården av missbrukare (förstudie

2000/01:19). I studien beskrivs bl.a. att det är

svårt att rekrytera familjehem och att allt färre av

de barn och unga som placeras i vård utanför hemmet

får vård i familjehem. Revisorerna ansåg mot

bakgrund av vad som framkommit i förstudien att det

fanns anledning att följa upp utvecklingen inom

familjehemsvården under 1990-talet. En granskning

pågår för närvarande och en rapport planeras bli

klar i maj 2002.

Utskottets ställningstagande

Familjehemmens villkor utreds för närvarande av

såväl Näringsdepartementet som Svenska

Kommunförbundet och Riksdagens revisorer. Enligt

utskottets mening bör riksdagen inte ta något

initiativ i frågan i avvaktan på resultatet av dessa

studier. Motionerna So262 (c) yrkandena 1 och 2,

So317 (kd) och So413 (kd) avstyrks därmed.

Kompetens och kvalitet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om bl.a.

kvalitet i socialtjänstens utredningar,

medborgarvittne, sociala förtroendenämnder,

legitimering av socionomer och om HBT-

kompetens inom socialtjänsten. Utskottet

hänvisar bl.a. till Socialstyrelsens arbete

med att genomföra en strategi för

kunskapsutveckling inom socialtjänsten och

anser att resultatet av de pågående

insatserna på området bör avvaktas.

Jämför reservationerna 23 (mp) och 24 (v,

mp).

Motioner

I motion L371 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, c,

fp, mp) begärs ett tillkännagivande om att de som

verkar inom socialtjänsten bör ha kompetens i HBT-

frågor (yrkande 28). Enligt motionärerna bygger

socialtjänsten i dag på en heterosexuell norm.

I motion So424 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)

begärs ett tillkännagivande om en tydlig

lagstiftning som reglerar utredningsförfarandet i

socialtjänsten (yrkande 1). Motionärerna anför att

det måste vara mycket hög kvalitet på utredningar

som drastiskt kan förändra människors hela liv. I

motionen begärs vidare ett tillkännagivande om

legitimering av socionomer (yrkande 2). Motionärerna

begär också ett tillkännagivande om lagstadgad rätt

till medborgarvittne eller stödperson vid kontakt

med socialtjänsten samt vid rättsliga förhandlingar

(yrkande 3). I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande

om att inrätta sociala förtroendenämnder där

enskilda kan framföra klagomål eller få information.

Motionärerna begär vidare ett tillkännagivande om

att det bör inrättas en social ansvarsnämnd där fel

och försummelser inom socialtjänsten kan anmälas

(yrkande 5). I motionen begärs också ett

tillkännagivande om att regeringen bör tillsätta en

tvärpolitisk kommitté med uppdrag att utveckla

socialtjänsten (yrkande 6). Slutligen begärs ett

tillkännagivande om att den enskilde skall ha rätt

att byta socialsekreterare (yrkande 7).

I motion So510 av Ulla Wester m.fl. (s) begärs ett

tillkännagivande om att kvalitetssäkra det sociala

arbetet genom att införa statlig reglering.

Införande av legitimation skulle höja såväl

klientsäkerheten som yrkets status, menar

motionärerna.

Bakgrund och tidigare behandling

I proposition 2000/01:80 med förslag till ny

socialtjänstlag (s. 111-115) förklarade regeringen

sin avsikt att ge Socialstyrelsen i uppdrag att

påbörja genomförandet av en strategi för nationellt

stöd till kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten

samt att avsätta sammanlagt 50 miljoner kronor för

detta ändamål under treårsperioden 2001-2003.

Regeringen anförde i propositionen att det bör tas

ett samlat grepp kring kunskapsläget inom

socialtjänsten samt att det ytterst är en rättvise-

och rättssäkerhetsfråga för de mest utsatta

grupperna i samhället.

Socialstyrelsen skall avrapportera uppdraget

senast den 1 april 2004.

Senast i betänkande 2000/01:SoU18 behandlade

utskottet motioner om kunskap och kompetens inom

socialtjänsten, varav bl.a. likalydande yrkanden som

i den här aktuella motionen So424 (mp). Utskottet

delade regeringens uppfattning att det bör tas ett

samlat grepp om kunskapsläget inom socialtjänsten

och såg därför mycket positivt på satsningen för att

genomföra en särskild strategi för nationellt stöd

för kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten.

Utskottet påpekade att Socialstyrelsens program för

hur stödet bör utformas innehåller ett antal förslag

som berör det praktiska sociala arbetet,

utbildningarna och forskningen. Bland annat bör

varje kommun utforma en egen strategi för

kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten, men även

nationella riktlinjer bör utarbetas. Utskottet ansåg

att utfallet av den nämnda satsningen bör avvaktas

och avstyrkte därför motionsyrkandena (s. 49; res.

kd, c resp. mp).

Utskottet avstyrkte vidare en motion om rätten att

byta socialsekreterare. Utskottet delade

motionärernas uppfattning att det är viktigt att den

enskilde känner förtroende för sin socialsekreterare

och att det kan finns skäl att låta någon annan

handläggare ta över ett ärende. Någon ovillkorlig

rätt för den enskilde att byta socialsekreterare

kunde dock utskottet inte ställa sig bakom (s. 49;

res. mp).

I de av riksdagen godkända betänkandena

2000/01:SoU13 och 2001/02:SoU1 behandlades senast

motionsyrkanden om olika HBT-frågor. I det

förstnämnda betänkandet, vartill hänvisas, ges en

bred bakgrundsredovisning. Motionerna avstyrktes med

följande motivering: (s. 31 f.; res. v+mp resp. fp):

Utskottet vidhåller att det behövs kraftfulla

åtgärder för att på alla områden motarbeta

fördomar, okunskap och olika former av

diskriminering p.g.a. sexuell läggning. - - -

Utskottet ser positivt på regeringens nyligen

framlagda handlingsplan mot bl.a. homofobi och

diskriminering. I planen redogörs bl.a. för de

åtgärder som vidtagits för att höja

personalkompetensen på området och för att

motarbeta sexuell diskriminering. Regeringen

avser också att återkomma i vissa

frågeställningar bl.a. när det gäller

transsexuella. Vidare pågår arbete bl.a. för att

stärka grundlagsskyddet mot diskriminering p.g.a.

sexuell läggning samt även det straffrättsliga

skyddet vad avser homosexuella. Regeringen är

således medveten om att problem i dag finns på

området och söker finna lösningar på vissa av

dessa. Utskottet förutsätter att regeringen

fortsätter att närmare kartlägga övriga problem

och då det är erforderligt lämnar förslag till

hur dessa skall lösas. Motionerna - - - får anses

åtminstone delvis tillgodosedda med det anförda.

I budgetpropositionen för 2002 (prop. 2001/02:1,

utg.omr. 9, s. 117) anförs att Socialstyrelsens och

länsstyrelsernas tillsyn över socialtjänsten är ett

viktigt instrument för att stärka rättssäkerheten

och utveckla kvaliteten i socialtjänsten. Av

Socialstyrelsens och länsstyrelsernas gemensamma

rapport om den sociala tillsynen 2000 framkommer att

socialtjänstens arbete med att utveckla kvaliteten

fortsätter, ofta i samarbete med andra myndigheter

och organisationer. Kommunerna arbetar bl.a. med att

utveckla och införa metoder och system för att följa

upp, säkra och utveckla kvaliteten. Det pågår också

ett utvecklingsarbete för att effektivisera

socialtjänsten, i syfte att fler människor skall få

det stöd de behöver genom att få till stånd

helhetslösningar. Tillsynen visar på behov av

förbättring och utveckling inom flera områden.

Ansvaret ligger främst på ansvariga huvudmän, dvs.

kommunerna, men också Socialstyrelsen och

länsstyrelserna har ett ansvar. På dem vilar bl.a.

ansvaret att öka användbarheten av tillsyns-

resultaten, bl.a. genom att analysera resultaten och

överväga behov av åtgärder för att komma till rätta

med allvarliga brister. Regeringen anser det vara

värdefullt att tillsynsmyndigheterna fortsätter att

utveckla och förbättra formerna för tillsynen,

vilket bör kunna ske inom ramen för befintliga

resurser. Regeringen bedömer vidare att det uppdrag

som Socialstyrelsen har fått att utarbeta en

strategi för kunskapsutveckling inom socialtjänsten

kommer att ha stor betydelse för utvecklingen inom

socialtjänsten.

Länsstyrelserna och Socialstyrelsen har haft ett

gemensamt regeringsuppdrag att utveckla kriterier

för att bedöma kvalitet och bemötande inom

socialtjänstens socialbidragshantering. Uppdraget

redovisades i en rapport till regeringen i juni

2001. I rapporten presenteras en handlingsplan för

att stödja kommunernas utvecklingsarbete.

Länsstyrelserna föreslås få i uppdrag att under en

treårsperiod följa arbetet i kommunerna, ta

initiativ till erfarenhetsutbyte och i kommande

årsrapporter dokumentera utvecklingen i länet.

Utskottets ställningstagande

Socialstyrelsen arbetar för närvarande med att

genomföra den strategi för kunskapsutveckling inom

socialtjänsten som finns redovisad i proposition

2000/01:80 med förslag till ny socialtjänstlag. Även

inom ramen för Socialstyrelsens och länsstyrelsernas

tillsynsarbete vidtas åtgärder för att stärka

rättssäkerheten och utveckla kvaliteten i

socialtjänsten. Utskottet anser att utfallet av det

pågående arbetet på området bör avvaktas och

avstyrker därmed motionerna So424 (mp) yrkandena 1-7

och So510 (s).

Utskottet vidhåller att det behövs kraftfulla

åtgärder för att på alla områden motarbeta fördomar,

okunskap och olika former av diskriminering på grund

av sexuell läggning. Utskottet delar uppfattningen i

motion L371 (v, s, c, fp, mp) yrkande 28 att det är

viktigt att de som arbetar inom socialtjänsten har

kompetens i HBT-frågor. Mot bakgrund av det arbete

som pågår för att bl.a. öka kompetensen inom

socialtjänsten bör dock riksdagen inte ta något

initiativ på området. Motionen avstyrks.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i

avsnittet.

1. Allmänna utgångspunkter för socialtjänsten

(punkt 1)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 1. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2001/02:So350 yrkande 1 och

2001/02:So358 yrkande 5.

Ställningstagande

Den stora utmaningen för socialtjänsten inför

framtiden måste, enligt vår uppfattning, vara att

fokusera verksamheten på dem som är mest utsatta.

Samtidigt måste människor utan allvarlig social

problematik få förutsättningar att stå på egna ben.

Det är ytterst olyckligt att en så stor andel av

befolkningen i dag är klienter vid socialkontoren.

Det påverkar deras självuppfattning negativt, föder

en känsla av hjälplöshet och skapar i förlängningen

bidragsberoende och utanförskap. Att 700 000

personer i arbetsför ålder saknar arbete är ett av

de överlägset största sociala problemen. Om alla

skall ges möjlighet till ett arbete måste

arbetsmarknaden bli mer öppen och rörlig. Det

handlar också om behovet av att ändra den

traditionella, ineffektiva politiken gentemot de

arbetslösa. Fokus skall ligga på vad den arbetslöse

är bra på och vad hon eller han vill och kan

åstadkomma. Ansvaret måste ligga på lokala

myndigheter och organisationer eftersom de har bäst

överblick och de bästa kontakterna på den lokala

arbetsmarknaden. Flyktingar och andra som invandrat

till Sverige måste ges möjlighet att ta ansvar för

sin egen livssituation. Många av dem som uppbär

socialbidrag är flyktingar eller invandrare som

efter flera år i Sverige fortfarande inte fått

fotfäste på arbetsmarknaden. Utbildning ökar

möjligheterna för individen såväl att försörja sig

som att på andra sätt ta ansvar för sin egen

livssituation. Ett väl fungerande pluralistiskt

utbildningssystem är huvudnyckeln till social

rörlighet. Att göra det möjligt för människor med

låga inkomster att få hushållskassan att gå ihop

kräver att man inte beskattar dem så hårt att de

behöver bidrag för att klara försörjningen. En

naturlig princip borde vara att den som betalar

skatt inte samtidigt skall behöva bidrag och att den

som får bidrag inte skall behöva betala skatt. Så är

det inte i Sverige i dag. Vi menar att det alltid

måste löna sig mer att arbeta än att uppbära

ersättning och bidrag.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

2. Privatisering av socialtjänsten (punkt 2)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 2. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So358 yrkande 4 och avslår

motion 2001/02:So456.

Ställningstagande

Vi anser det vara av största betydelse att våga

släppa fram alternativa driftsformer även på de

områden där detta fortfarande innebär att ny mark

bryts. Det gäller inte minst inom socialtjänsten. På

senare tid har det blivit allt vanligare att olika

former av individinriktat utredningsarbete läggs ut

på entreprenad. Den omedelbara bakgrunden är oftast

att socialkontoren inte anser sig ha möjlighet att

själva genomföra utredningarna på ett

tillfredsställande sätt. Vi ser ett mycket stort

reformbehov inom socialtjänsten för att den skall

kunna utvecklas och de som är allra mest utsatta få

rätt hjälp och stöd. Det handlar om att få

förståelse, inte minst bland personalen, för ett

arbetssätt där mindre tid tillbringas på

socialkontoren och mera tid ute på fältet, för att

ta sig an arbetet med de mest utsatta. Därför är det

viktigt att kommunerna får pröva nya

verksamhetsformer på detta område. Möjligheten att

anlita tjänster utanför socialkontorens väggar är

ett nödvändigt kompetenstillskott liksom viktig

avlastning för att socialtjänsten skall få bättre

möjligheter att fullfölja sina uppgifter. Det

handlar exempelvis om adoptionsutredningar,

skuldrådgivning och barnpsykiatriska utredningar.

Var gränsen går för vad som är verklig

myndighetsutövning och som därmed bara det

offentliga får göra är oklart, trots JO:s

uttalanden. Enligt vår mening bör en lagändring

övervägas som tydligt avgränsar myndighetsbeslutet

och ger möjlighet för mångfald inom övriga delar av

verksamheterna.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

3. Privatisering av socialtjänsten (punkt 2)

av Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 3. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So456 och avslår motion

2001/02:So358 yrkande 4.

Ställningstagande

I alltfler kommuner har det blivit vanligt att

socialtjänstutredningar läggs ut på privata

konsulter och bolag. Dessa gör utredningar och

lämnar förslag till åtgärder som socialtjänsten

sedan använder i sin myndighetsutövning.

Socialstyrelsen har i sina råd och anvisningar

slagit fast att utredningsförfaranden är

myndighetsutövning. Det kan därför vara olämpligt

att hyra in privata utredare, eftersom det är oklart

huruvida sekretesslagen och offentlighetsprincipen i

full utsträckning gäller för dessa. Därtill är

utredningsarbetet och kontakt- och

behandlingsarbetet nära förknippade med varandra.

Den private utredaren släpper dock kontakterna efter

utfört arbete, vilket har negativa konsekvenser för

kontinuiteten när det gäller uppföljningen. Vi anser

att det föreligger stor risk för en utveckling som

går stick i stäv med intentionerna i

socialtjänstlagstiftningen. Vi tror att kunskapen

ute i kommunerna varierar när det gäller hur och när

man kan lägga ut ett utredningsuppdrag på entre-

prenad. Enligt vår mening måste rågången mellan

lagligt och olagligt därför förtydligas. Regeringen

bör tillsätta en utredning med uppdrag att

presentera förslag till en nationell norm för

kommunernas sociala utredningsarbete. Detta skall i

sin tur ge människor ökad rättssäkerhet och bevara

den individuella integriteten.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

4. Riksnormen (punkt 3)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 4. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So350 yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

Vi anser att det kommunala självstyret skall

förstärkas, inte försvagas. Kommunerna skall själva

få möjlighet att fastställa de lokala nivåerna för

skäliga levnadskostnader. Eventuella överklaganden

hos förvaltningsdomstolar skall bedömas med

utgångspunkt från de kommunalt fastställda normerna.

Socialtjänstlagen bör ändras på denna punkt. Ur det

allmänna rättsmedvetandets synpunkt anser vi det för

övrigt viktigt att det vid bedömningen av vad som är

en skälig nivå görs en jämförelse med det ekonomiska

utrymme för levnadsomkostnader som en person eller

familj med låga inkomster har.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

5. Höjning av riksnormen (punkt 4)

av Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v) och Lotta N

Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 5. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So301 och avslår motion

2001/02:So459.

Ställningstagande

Visserligen har riksnormen för barn och ungdomar

höjts fr.o.m. i år men huvudprincipen om att

barnbidraget räknas som inkomst vid beräkning av

ekonomiskt bistånd kvarstår. En höjning av

barnbidraget leder således till att socialbidragen

sänks i motsvarande mån. Vi anser att regeringen bör

göra en översyn av gällande biståndsregler i syfte

att även familjer som behöver försörjningsstöd skall

få del av viktiga välfärdsreformer.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

6. Barns tillgångar och inkomster (punkt 5)

av Ingrid Burman (v), Chatrine Pålsson (kd), Rolf

Olsson (v), Lars Gustafsson (kd), Kenneth

Johansson (c) och Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 6. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So340 och avslår motionerna

2001/02:So603 yrkandena 1 och 2 och 2001/02:K284

yrkande 6.

Ställningstagande

För de ungdomar som lever i familjer som uppbär

socialbidrag riskerar eventuell inkomst från

feriearbete att reducera familjernas bidrag. Enligt

Socialstyrelsen kan socialbidraget minskas med de

hushålls- och boendekostnader som är barnets andel,

om barnet har egna inkomster. Hur stor andel av

inkomsten som barnet får disponera för egen räkning

utan att den minskar den övriga familjens

försörjningsstöd får varje kommun bestämma själv.

Bestämmelserna skiljer sig kraftigt mellan olika

kommuner. Vi anser att det strider mot

barnkonventionen att barn nekas samma

inkomstförbättring som andra barn på grund av att

familjen uppbär socialbidrag. Enligt vår mening bör

regeringen göra en översyn och Socialstyrelsen ta

fram nya riktlinjer vad gäller feriearbetande

tonåringars inkomster vid bedömning av familjers

rätt till socialbidrag.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

7. Barns tillgångar och inkomster (punkt 5)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 7. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So603 yrkandena 1 och 2 och

avslår motionerna 2001/02:So340 och 2001/02:K284

yrkande 6.

Ställningstagande

För många familjer som uppbär socialbidrag sänks

socialbidraget om ungdomar i familjen arbetar.

Inkomsten kan således varken bidra till att

förbättra den unges egen ekonomi eller familjens.

Ungdomarna i bidragsfamiljer lever i en redan utsatt

situation och diskrimineras ofta som en följd av

familjens begränsade resurser. Den diskriminerande

effekten blir dubbel för de sommarjobbande ungdomar

som bor i en kommun där lagstiftningen tolkas mindre

generöst. Enligt min mening måste denna

diskriminering motverkas. Andra grupper av barn som

också bör uppmärksammas är de som antingen uppbär

barnpension eller som har en förmögenhet som är

ställd under förmyndare och därmed låst tills de är

vuxna. De pengarna räknas in som barnens och därmed

familjens inkomst trots att de inte utbetalas och

inte är tillgängliga på många år. Följden av detta

blir att underhållsstöd och bostadsbidrag kan minska

eller upphöra på grund av barnens s.k. inkomst. Det

kan inte vara rätt att barn som fått ärva pengar som

de inte har tillgång till förrän de är vuxna under

sin uppväxttid skall få sämre ekonomiska villkor.

Jag anser att kommunerna utifrån FN:s barnkonvention

måste göra bedömningar av vad som är skälig

levnadsnivå ur ett barnperspektiv och låta ungdomar

i bidragsfamiljer behålla sina tillfälliga

arbetsinkomster. Enligt min mening bör vidare

regeringen se över hur kommunerna hanterar frågan om

familjers socialbidrag och inkomster från ungdomars

sommararbete, barnbidrag, barnpension och

förmögenhet ställd under förmyndare.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

8. Ideella skadestånd (punkt 7)

av Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 8. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So384.

Ställningstagande

Vid beräkningen av ekonomiskt bistånd enligt

socialtjänstlagen räknas ideellt skadestånd som

inkomst och kan reducera rätten till

försörjningsstöd. Däremot får inte utmätning ske av

ideellt skadestånd. Vi anser det otillfredsställande

att två lagstiftningar har så olika syn på hur ett

ideellt skadestånd skall betraktas i förhållande

till andra samhällsinsatser. Regeringen bör vidta de

åtgärder som behövs för att tydliggöra det ideella

skadeståndets ställning i förhållande till olika

samhällsstöd och -ingripanden samt återkomma med

nödvändiga förslag till regeländringar.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

9. Villkor för försörjningsstöd (punkt 8)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 9. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:Ub552 yrkande 3.

Ställningstagande

Kommunerna har enligt socialtjänstlagen rätt att

begära motprestationer av ungdomar under 25 år samt

av studenter som erhåller socialbidrag. Lagen

tillkom i ett läge där många studenter tvingades

ansöka om socialbidrag då konkurrensen om

feriearbeten blivit allt hårdare. Motiven för att

begära motprestationer av ungdomar är

lättförståeliga då det handlar om att förhindra

passivisering av ungdomarna. Detta gäller emellertid

inte för studenter. Då de i många fall har sina

studier att återvända till torde behovet av

aktiveringsåtgärder vara begränsat.

Socialtjänstlagen bör därför ändras så att studenter

inte innefattas i möjligheten att begära

motprestationer av socialbidragstagaren.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

10. Vistelsebegreppet enligt socialtjänstlagen

(punkt 10)

av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 10. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2001/02:So289 och 2001/02:So367

samt avslår motionerna 2001/02:So259, 2001/02:So378,

2001/02:So405 och 2001/02:So585.

Ställningstagande

Det står klart att vissa kommuner som fungerar som

"sommarkommuner" har fått ökade kostnader på grund

av vistelsebegreppet i socialtjänstlagen. I dag är

situationen sådan att en semesterkommun utan

förvarning kan bli tvungen att ordna omvårdnad till

en person som är beviljad dygnetruntstöd i sin

hemortskommun. Detta innebär både stora kostnader

för vistelsekommunen och att personalen riskerar att

bli utsliten av all övertid. Vi anser att individen

skall kunna röra sig obekymrat mellan kommunerna och

få rätt till det beslutade stödet där han eller hon

vistas. Hemortskommunen och vistelsekommunen måste

dock planera vistelsen ihop med de personer det

berör, så att god vård kan ges även under vistelsen

i semesterkommunen. Vidare bör regeringen lägga fram

förslag till hur kostnadseffekterna av

socialtjänstlagens vistelsebegrepp kan mildras.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

11. Vistelsebegreppet enligt socialtjänstlagen

(punkt 10)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 11. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2001/02:So259 och 2001/02:So405

samt avslår motionerna 2001/02:So289, 2001/02:So367,

2001/02:So378 och 2001/02:So585.

Ställningstagande

Enligt socialtjänstlagen har kommunen det yttersta

ansvaret för att de som vistas i kommunen får det

stöd och den hjälp som de behöver. Det är i dag inte

ovanligt att den som beviljats hemsjukvård eller

annan socialtjänst av sin hemkommun tillbringar tre

till sex månader i sin sommarkommun, vilket ofta är

mindre turistkommuner. Jag anser det viktigt att

människor ges bästa möjliga förutsättningar att leva

ett så normalt och rikt liv som möjligt och att det

skall vara en självklarhet för en person som har

behov av vård och omsorg att få möjlighet till

rekreation på annan ort. Dock måste det anses

orimligt att en kommuns behovsprövning får genomslag

i en annan kommuns budget. I det hårda ekonomiska

läge som många kommuner befinner sig i leder det

till konflikter rörande resursfördelning mellan den

fast boende befolkningen och de sommarboende, vilket

är olyckligt. Det är också tveksamt om lagstiftaren

räknade med denna form av livsstilsförändring som

har skett de senare åren och som kommer att bli än

mer aktuell framöver. Jag anser därför att

socialtjänstlagen bör ses över i syfte att komma åt

det av mig anförda problemet.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

12. Vård av missbrukare (punkt 12)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 12. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2001/02:So275 yrkande 3 och

2001/02:So298 samt avslår motionerna, 2001/02:So319

yrkandena 1 och 2, 2001/02:So371 yrkande 3,

2001/02:So396 yrkande 6, 2001/02:So401 yrkandena 1

och 3-5, 2001/02:So425 yrkande 1, 2001/02:So497

yrkande 9, 2001/02:So501 yrkande 16, 2001/02:So622

yrkande 4 och 2001/02:Ju326 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi anser att tvångsomhändertagande vid upprepat

gravt alkoholmissbruk, som leder till ett asocialt

beteende och risker för andra människor, skall kunna

ske tillräckligt lång tid för att vården skall kunna

ge resultat. Enbart avgiftning och allmän stödterapi

leder ingenstans.

Samhällets sätt att ta hand om aggressiva

missbrukare och att skydda deras närstående och

anhöriga är enligt vår mening undermåligt. Våldsamma

och påverkade kan människor tas om hand efter att ha

brukat våld av ganska grovt slag mot närstående och

anhöriga eller efter att ha hotat dem eller skadat

dem tillhörig egendom. Efter bara några dagar

återvänder missbrukaren hem till fortsatt missbruk,

utan psykologstöd eller annat stöd, och misshandeln

börjar ofta på nytt. Behovet av att undvika våld och

övergrepp måste gå före intresset att skydda

missbrukarens integritet och undvika

hospitalisering. Vi anser att reglerna som skall

hindra missbrukare från att genom våld, hot och

andra kränkningar illa hantera sin omgivning måste

skärpas, såväl när det gäller innehåll som

tillämpning.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

13. Vård av missbrukare (punkt 12)

av Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 13. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So401 yrkandena 1 och 3 samt

avslår motionerna 2001/02:So275 yrkande 3,

2001/02:So298, 2001/02:So319 yrkandena 1 och 2,

2001/02:So371 yrkande 3, 2001/02:So396 yrkande 6,

2001/02:So401 yrkandena 4 och 5, 2001/02:So425

yrkande 1, 2001/02:So497 yrkande 9, 2001/02:So501

yrkande 16, 2001/02:So622 yrkande 4 och

2001/02:Ju326 yrkande 4.

Ställningstagande

Enligt vår mening har delar av beroendevården blivit

eftersatta, både resursmässigt och i ett

metodutvecklingshänseende. Det har inte minst varit

en följd av kommunernas svåra ekonomiska situation.

Enligt en rapport från SBU kan det inte dras några

säkra slutsatser om värdet av

institutionsplaceringar. För narkotikamissbrukare

medför institutionsvården en effekt på social

funktion och kvarstannande i vård, men effekten är

övergående. Däremot kan bättre resultat uppnås för

narkotikamissbrukare som också har en psykisk

sjukdom och för hemlösa. Vi anser att det nu krävs

en satsning i hela landet på beroendevården för att

bevara och utveckla kvaliteten. Öppna vårdformer som

arbetar ur ett helhetsperspektiv skall eftersträvas

och insatser för barn och andra närstående

intensifieras. Samtidigt som inriktningen skall vara

mot öppna vårdformer så måste en del av

beroendevården finnas i institutionsform för dem som

i annat fall riskerar liv och hälsa eller saknar

förmåga att ta till sig öppnare former. Den

institutionella vården måste därför utvecklas på

motsvarande sätt som den öppna.

En stor mängd människor med någon form av

drogmissbruk har samtidigt en psykisk sjukdom,

antingen som grundsjukdom eller som en följdsjukdom

av missbruket. Traditionellt har missbruket och den

psykiska sjukdomen behandlats var för sig trots att

all forskning visar att sjukdomarna måste behandlas

samtidigt om det skall bli någon effekt. Människor

med missbruksproblem och psykisk sjukdom är en av de

mest utsatta grupperna i samhället. Vi anser därför

att det bör ske en fördjupad analys av de

undersökningar som gjorts för att utifrån dessa

utforma förslag till åtgärder.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

14. Vård av missbrukare (punkt 12)

av Chatrine Pålsson (kd), Lars Gustafsson (kd)

och Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 14. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So501 yrkande 16 och avslår

motionerna 2001/02:So275 yrkande 3, 2001/02:So298,

2001/02: So319 yrkandena 1 och 2, 2001/02:So371

yrkande 3, 2001/02:So396 yrkande 6, 2001/02:So401

yrkandena 1 och 3-5, 2001/02:So425 yrkande 1,

2001/02: So497 yrkande 9, 2001/02:So622 yrkande 4

och 2001/02:Ju326 yrkande 4.

Ställningstagande

Unga människor som påbörjat ett droganvändande måste

snarast få vård, särskilt anpassad efter deras

ålder. Vi ser mycket allvarligt på att alltfler

vårdplatser lägger ned och att unga människor

hänvisas till härbärgen.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

15. Vård av missbrukare (punkt 12)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 12

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 15. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So497 yrkande 9 och avslår

motionerna 2001/02:So275 yrkande 3, 2001/02:So298,

2001/02: So319 yrkandena 1 och 2, 2001/02:So371

yrkande 3, 2001/02:So396 yrkande 6, 2001/02:So401

yrkandena 1 och 3-5, 2001/02:So425 yrkande 1,

2001/02: So501 yrkande 16, 2001/02:So622 yrkande 4

och 2001/02:Ju326 yrkande 4.

Ställningstagande

Trycket på behandlingshemmen för barn och ungdomar

med missbruksproblem har ökat. Jag vill därför

framhålla vikten av att tillräckligt med platser

skapas så att framför allt unga med drogproblem kan

få hjälp. Kommunerna måste köpa det antal platser

som krävs. Enligt min mening är det en kortsiktig

och oklok politik att snåla på utgifterna om de

pengar som används kan hindra att unga fastnar i en

livslång drog- och brottskarriär.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

16. En könsneutral lag om vård av missbrukare i

vissa fall (punkt 13)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 13

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 16. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So425 yrkande 3.

Ställningstagande

Enligt min mening är det märkligt att LVM-

lagstiftningen beskriver missbrukaren som han.

Eftersom missbruket är utbrett bland både kvinnor

och män bör lagen justeras på den punkten. Lagen

skall dessutom vara könsneutral.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till

känna.

17. Öppna alkoholrådgivningar (punkt 14)

av Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 17. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2001/02:So396 yrkande 5 och

2001/02:So401 yrkande 2.

Ställningstagande

SBU har i sin senaste rapport om vård och behandling

av alkoholskador visat att alkoholskador kan

förebyggas. Det är väl dokumenterat att s.k.

miniintervention att identifiera riskfylld

konsumtion m.m. leder till minskad

alkoholkonsumtion och därmed minskade alkoholskador.

Enligt SBU är det en enkel metod som dock inte

används i den utsträckning som det finns behov av

och möjlighet till. Även Alkoholkommissionen

framhåller öppna alkoholrådgivningar som den främsta

vårdformen för tidiga insatser och individuellt

förebyggande arbete. Totalkonsumtionen av alkohol i

Sverige ökar. Vi förutspår att den kommer att

fortsätta att öka allteftersom den restriktiva

alkoholpolitiken delvis överges. Mot den bakgrunden

är det än mer angeläget med en väl utbyggd öppenvård

i kommunerna. Vi anser att det bör utredas huruvida

kommunerna i socialtjänstlagen bör åläggas att

tillhandahålla öppna alkoholrådgivningar,

motsvarande vad som i dag gäller för

familjerådgivning. Eftersom förutsättningarna

skiftar och regionala skillnader finns mellan

kommunerna, kan det enligt vår mening vara fullt

möjligt att mindre kommuner har en gemensam

mottagning.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

18. Samverkan i missbrukarvården (punkt 15)

av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 18. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So487.

Ställningstagande

I dagens system finns ett delat kostnadsansvar för

vård och rehabilitering av narkotikamissbrukare

mellan kommuner och landsting. Efter avslutad

avgiftning, som betalas av landstinget, övergår

kostnadsansvaret till kommunerna som i många fall

och av olika skäl väljer att inte fortsätta

rehabiliteringen på behandlingsenheten. Som

vårdinsats blir avgiftningen därmed mer eller mindre

bortkastad eftersom den inte följs upp med

rehabilitering och individen därför oftast

återfaller i sitt missbruk. Vi anser att en bättre

samverkan mellan huvudmännen måste till för att lösa

situationen. Förutom en effektivare vård och bättre

behandlingsresultat skulle det medföra lägre

kostnader för samhället i stort. Enligt vår

uppfattning bör regeringen ge Socialstyrelsen i

uppdrag att göra en översyn av hur kommuner och

landsting samverkar kring vården och

rehabiliteringen av personer som missbrukar alkohol

och/eller narkotika.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

19. Kroppsvisitering vid LVM-hem (punkt 16)

av Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif

Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars

Gustafsson (kd), Kenneth Johansson (c), Kerstin

Heinemann (fp) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 19. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So614 yrkande 1.

Ställningstagande

Den som vårdas enligt LVM får underkastas

kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning, dvs.

endast en yttre granskning av kroppen och inte

exempelvis kontroll av kroppens hålrum. Enligt

Statens institutionsstyrelse, SiS, inträffar det

främst på kvinnoinstitutionerna varje år flera fall

där intagna smugglar in injektionssprutor och

narkotika i kroppen. Smutsiga injektionssprutor har

i upprepade fall använts för hot mot personalen. SiS

ser allvarligt på problemet eftersom det äventyrar

både vårdens genomförande och personalens rättmätiga

krav på en säker arbetsmiljö. Trots att LVM är en

vårdlag och att en kroppsvisitation är

integritetskränkande måste detta ställas mot

säkerhet och möjligheter att erbjuda en effektiv

vårdinsats. Enligt vår mening är själva tvånget i

vården i sig den stora integritetskränkningen. Vi

anser att regeringen bör lägga fram förslag om ett

tydligt avgränsat tvångsmedel för att förhindra att

det inom ramen för främst LVM kan smugglas in

tillhyggen eller vapen som skapar säkerhets- och

otrygghetsproblem.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

20. Förutsättningar för vård enligt lagen om

vård av missbrukare i vissa fall (punkt 17)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 17

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 20. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So425 yrkande 4.

Ställningstagande

Enligt 4 § första stycket 3 LVM kan tvångsvård

beslutas om missbrukaren t.ex. kan befaras komma att

allvarligt skada sig själv eller någon närstående.

Jag anser att lagen givetvis måste skydda alla som

kan riskera att skadas av en missbrukare och att

nämnda lagrum därför bör ha följande eller snarlik

lydelse: "kan befaras komma att allvarligt skada sig

själv eller någon annan." Regeringen bör återkomma

med förslag till en sådan ändring.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

21. Utsatta grupper (punkt 21)

av Ingrid Burman (v), Chatrine Pålsson (kd), Rolf

Olsson (v) och Lars Gustafsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 21. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2001/02:So328 yrkande 3 och

2001/02:So346 samt avslår motionerna 2001/02:So322

och 2001/02: So348.

Ställningstagande

Till de största förlorarna under 1990-talet hör de

ensamstående mödrarna. Denna grupp är mer än någon

annan beroende av offentliga transfereringar för sin

försörjning. Undersökningar visar också att

ensamstående föräldrar har cirka hälften så stor

chans att få ett arbete jämfört med sammanboende

föräldrar. De mår sämre, både psykiskt och fysiskt

och de ser mer negativt på framtiden än

sammanboende. De ensamma mammorna tillhör också den

grupp i samhället som lever under ökad utsatthet för

våld och hot om våld. Den sammantagna bilden visar

att ensamstående mödrar och deras barn lever under

generellt sämre villkor än någon annan grupp i

samhället. Vi anser det viktigt att det görs en

djupgående strukturell analys av de ensamstående

mammornas situation och villkor. Grunden i denna

analys måste bygga på en helhetssyn, som utgår från

att det handlar om flera samverkande politikområden,

där socialpolitik, utbildningspolitik,

bostadspolitik, arbetsmarknads- och skattepolitik är

några centrala delar. Enligt vår mening bör

regeringen återkomma med en strukturell analys och

ett samlat politiskt handlingsprogram som syftar

till att förbättra situationen för ensamstående

mödrar. I handlingsprogrammet kan ingå att initiera

gruppverksamheter för unga, lågutbildade och

arbetslösa mödrar samt att utarbeta individuella

framtidsplaner där studie- och yrkesinriktning

ingår.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

22. Familjehem (punkt 22)

av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 22. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2001/02:So317 och 2001/02:So413

samt avslår motion 2001/02:So262 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Från många håll hörs signaler om att det råder brist

på familjehem. Gamla familjehem används till

bristningsgränsen och nyrekryteringen är svår. Det

är av allmänt samhällsintresse att åtgärder vidtas

så att det även i framtiden finns möjlighet att

rekrytera familjer som kan tänka sig att ta hand om

fosterbarn. Enligt vår mening bör uppdraget som

familjehem godkännas som ett arbete med rätt till

social, ekonomisk och arbetsrättslig trygghet. För

det första måste en rimlig lön utgå. Hemmen bör

också kunna erbjudas kontraktering för ett bestämt

antal placeringar om de har för avsikt att bedriva

ett långsiktigt arbete. I sådana fall bör också rätt

till a-kassa vid arbetslöshet finnas. Vidare skall

utbildning både erbjudas och krävas. Eftersom

reglerad arbetstid och semester inte kan finnas som

vid vanliga arbeten måste avlastning kunna erbjudas

vid behov. En lösning vore inrättandet av

"centraler" för varje län snarare än att varje

kommun sköter placeringarna. Dessa centraler skulle

kunna samordna alla familjehem inom sitt

upptagningsområde och sedan skulle kommunerna vara

skyldiga att söka hem centralt. Urvalet av lämpliga

familjehem skulle öka samtidigt som möjligheten för

det enskilda hemmet att erhålla en placering också

ökade. Grundstrukturen för utbildningsinsatser och

rådgivning skulle samtidigt bli tydligare.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

23. Kompetens och kvalitet (punkt 23)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 23

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 23. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So424 yrkandena 1-4, 6 och 7

samt avslår motionerna 2001/02:So424 yrkande 5 och

2001/02: So510.

Ställningstagande

Socialtjänsten har en makt som i många fall

överstiger polisens maktbefogenheter. Det är därför

viktigt att socialtjänsten på samma sätt som polisen

har en lagstiftning som reglerar hur en utredning

skall gå till och vad den skall innehålla. Det måste

vara mycket hög kvalitet på de utredningar som så

drastiskt kan förändra människors hela liv.

Genom att införa en socionomlegitimation

säkerställs att den som arbetar med mycket svåra

ärenden har en grundläggande utbildning och

erfarenhet av socialt arbete. Det är av yttersta

vikt både för klienternas tillit och rättssäkerhet i

deras kontakt med socialtjänsten, men också för den

enskilde handläggaren som upplever säkerhet i sin

yrkesutövning. Då de handhar en myndighetsutövning

är också en legitimation ett kvalitetsinstitut för

de ansvariga politikerna. Enligt min mening är

systemet med auktorisation inte tillräckligt utan

det behövs en statlig legitimering. Regeringen bör

återkomma med förslag om detta.

Den som kallas till ett sammanträde hos en

socialförvaltning och ställs inför en grupp

socialtjänstemän känner sig många gånger liten, svag

och utlämnad. Därför måste den som är kallad till

ett sammanträde hos socialförvaltning, länsrätt

eller kammarrätt alltid ha rätt att förutom advokat

ha stöd av ett medborgarvittne eller annan

stödperson. Rätten skall tydligt framgå av

lagstiftningen.

Inom vården har det länge funnits

förtroendenämnder, numera patientnämnder. Jag anser

att det även behövs liknande nämnder när det gäller

socialtjänstfrågor. De hjälpsökande eller de som av

någon annan anledning har kontakt med socialtjänsten

har i dag ingen instans dit de enkelt kan vända sig

för att få information om sina rättigheter eller för

att framföra sina klagomål. En social

förtroendenämnd skulle kunna förbättra kontakten och

förhållandet mellan klienterna och personalen inom

socialtjänsten samt kunna fungera som en viktig

säkerhetsventil. Riksdagen bör ge regeringen i

uppdrag att återkomma till riksdagen med ett förslag

om att inrätta sociala förtroendenämnder.

En förtroendeingivande kontakt mellan

socialsekreterare och dem som är föremål för

socialtjänstens ingripande eller i behov av

socialtjänstens stöd och hjälp är nödvändig för att

resultatet av en insats skall bli godtagbar för alla

parter. Jag anser därför att det skall vara en

rättighet att få byta socialsekreterare för den som

inte känner förtroende för den socialsekreterare som

han eller hon tilldelats.

Enligt min mening behövs det omfattande

förändringar för att utveckla socialtjänsten, så att

kvaliteten förbättras och inflytandet ökar för alla

som berörs av socialtjänstens tjänsteutövning. Jag

föreslår att regeringen snarast tillsätter en

tvärpolitisk kommitté med uppdrag att utveckla

socialtjänsten.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

24. HBT-kompetens (punkt 24)

av Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v) och Lotta N

Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 24 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 24. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:L371 yrkande 28.

Ställningstagande

Socialtjänsten bygger i dag på en heterosexuell norm

som vi vill ifrågasätta. Därför bör det ställas

högre krav på vilken kunskap som socialtjänsten

bygger sin verksamhet och fattar sina beslut på.

Regeringen bör därför få i uppdrag att se till att

de som verkar inom socialtjänsten har HBT-kompetens.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Vistelsebegreppet enligt socialtjänstlagen

(punkt 10)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m) och Lars Elinderson (m).

Vi anser att en äldrepeng bör införas. Den enskilde

pensionären skall på samma sätt som i dag få en

biståndsbedömning som berättigar till en viss nivå

på hemtjänsten eller till en plats på ett

äldreboende. Äldrepengens storlek bör vara den

kostnadsbesparing som kommunen erhåller genom att en

individ avstår från kommunalt driven äldreomsorg.

Äldrepengen skall sedan användas för att betala den

äldreomsorg som den enskilde väljer. På så sätt ges

den enskilde ett större inflytande över sin

livssituation. Genom att införa en äldrepeng enligt

vårt förslag motverkas också problemet med att vissa

kommuner, särskilt mindre turistkommuner, drabbas av

höga kostnader till följd av att de är skyldiga att

tillhandahålla hemtjänst m.m. till exempelvis

sommargäster.

2. Våld mot kvinnor (punkt 11)

av Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v).

När riksdagen fattade sitt beslut om kvinnofrid

1998 gavs en rad uppdrag åt olika myndigheter. En

hel del har hänt som förbättrat arbetet med

misshandlade kvinnor, men mycket återstår

fortfarande. Så har t.ex. många av kommunerna, trots

sitt särskilda ansvar att arbeta med att stödja och

hjälpa misshandlade kvinnor, ännu inte arbetat fram

de kommunala handlingsprogram som riksdagen

förutsatte. Nödvändig fortbildning av berörda

personalgrupper har inte genomförts i någon större

omfattning. De olika högskoleexamina som skulle

kompletteras med kunskap om kvinnomisshandel har

ännu inte förändrats. Den nationella kristelefonen

har inte inrättats trots att Socialstyrelsen utrett

och lämnat förslag till regeringen om hur en sådan

kan organiseras. Mycket har hänt på området sedan

1998, men det återstår en hel del att göra av det

som riksdagen beslutade i sitt "kvinnofridsbeslut".

Vi anser därför att regeringen bör följa upp och

vidta de åtgärder som behövs för att genomföra

besluten.

3. Vård av ungdomar (punkt 19)

av Kenneth Johansson (c).

Enligt min mening behövs det både metodutveckling

och individuella vårdplaner samt en bättre

uppföljning av dokumentationen för dem som döms till

vård i socialtjänsten. Det behövs också en bättre

och utökad samverkan mellan sociala myndigheter,

Statens institutionsstyrelse, barn- och

ungdomspsykiatrin och domstolarna för att göra och

följa upp vårdplanerna. Lagen om vård av unga

behöver ses över. Det ser väldigt olika ut i olika

kommuner, det ges olika signaler. Det behövs en ökad

samsyn och ett klarare signalsystem. Begreppet

ungdomstjänst måste få ett innehåll, annars får det

inte avsedd effekt. Det är enligt min mening viktigt

att ge ungdomarna tydliga signaler på vad som

gäller, både för att förebygga och stävja

ungdomsbrottligheten.

4. Familjehem (punkt 22)

av Kenneth Johansson (c).

Stabila vuxenrelationer är oerhört viktiga för

alla barn och ungdomar. När familjen misslyckas och

samhällets ansvar träder in måste detta vara

utgångspunkten i bedömningen av åtgärder och

eventuell samhällsplacering. För de barn som behöver

omsorg utanför det egna hemmet under lång tid har

familjehemsvården, då den fungerar bra, en klar

fördel. Rekryteringen av familjehem blir dock allt

svårare. Familjehemmen saknar ofta ett gediget stöd

från socialtjänsten och de har oerhört dåliga

ekonomiska villkor. Jag anser att det krävs en rad

förändringar. Arvodeshöjningen som aviserats av

Svenska Kommunförbundet är bra men otillräcklig. Den

måste kompletteras med lagstiftning om rätt att

återgå till ordinarie anställning efter

tjänstledighet för vård av barn, ökade medgivanden

hos kommunerna om täckande av inkomstbortfall vid

tjänstledighet för vård av placerat barn eller

ungdom, bättre försäkringsskydd samt rätt till

arbetslöshetsunderstöd då en eller flera placeringar

upphör. Det är enligt min mening dags för en

ordentlig översyn av familjehemmens villkor i syfte

att förbättra dessa, minska

institutionsplaceringarna och ge barn i behov av

samhällsomsorg en bättre tillvaro och en bättre

framtid. Regeringen bör initiera en sådan översyn i

samarbete med Kommunförbundet.

BILAGA

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna

motionstiden

2001/02:K284 av Agne Hansson m.fl. (c):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

ta initiativ till att förändra lagen om ekonomiskt

bistånd så att barns inkomster inte ingår i

beräkningsunderlaget för det ekonomiska biståndet

2001/02:Ju324 av Margareta Viklund och Ulla-Britt

Hagström (kd):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att samhällets

resurser samordnas för att hjälpa och stödja

utsatta kvinnor.

2001/02:Ju326 av Britt-Marie Lindkvist och Christina

Nenes (s):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om konsekvenserna

av att antalet intagna i missbruksbehandling på

institution eller familjevård halverades under

1990-talet.

2001/02:Ju396 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en stödperson till

den misshandlade kvinnan.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att invandrarkvinnornas situation särskilt

skall beaktas.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vård och

behandling för män som misshandlar kvinnor.

2001/02:L371 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, c, fp,

mp):

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att de som verkar

inom socialtjänsten har kompetens i HBT-frågor.

2001/02:So235 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om statens ansvar för

personer som ankommer till Stockholm-Arlanda

flygplats och som blir föremål för åtgärd enligt

socialtjänstlagen, lagen om vård av unga och lagen

om vård av missbrukare.

2001/02:So240 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utvärdering av

avlösarservice.

2001/02:So243 av Henrik S Järrel (m):

1. Riksdagen beslutar att upphäva 5 kap. 10 §

socialtjänstlagen (2001:453).

2. Riksdagen beslutar att ändra 5 kap. 7 §

socialtjänstlagen (2001:453) så att

funktionshindrade och deras anhöriga garanteras

rätt till avlösning.

2001/02:So259 av Åsa Torstensson och Gunnel Wallin

(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om översyn av

socialtjänstlagen.

2001/02:So262 av Marianne Andersson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om barns rätt till

stabila vuxenrelationer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av översyn

av villkoren för familjehem.

2001/02:So275 av Chris Heister m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

tvångsomhändertagande av alkoholmissbrukare.

2001/02:So289 av Ingvar Svensson (kd):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

för att mildra kostnadseffekterna av

socialtjänstlagens vistelsebegrepp vad gäller

hemtjänst för de kommuner som har hög andel

fritidsboende med hemvist i annan kommun.

2001/02:So298 av Lennart Fridén (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att skärpta regler till

skydd för anhöriga och närstående till

omhändertagna missbrukare utarbetas.

2001/02:So301 av Yilmaz Kerimo (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om åtgärder som syftar till

att barnfamiljer med behov av försörjningsstöd

också får del av förbättrade barnbidrag.

2001/02:So317 av Mikael Oscarsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om nödvändigheten av en

översyn av villkoren för svenska familjehem.

2001/02:So319 av Magnus Jacobsson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om en nationell

garanti för vård av missbrukare.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att låta

utreda konsekvenserna av kommunala besparingar för

missbrukarvården.

2001/02:So322 av Yilmaz Kerimo m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att särskilt

uppmärksamma utvecklingen av beroendet av

socialbidrag i storstadsområden.

2001/02:So328 av Ragnwi Marcelind och Maria Larsson

(kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att som

förebyggande insats initiera gruppverksamheter för

unga, lågutbildade och arbetslösa mödrar till

hjälp för återuppbyggnad av självförtroende och

att utarbeta individuella framtidsplaner där

studie- och yrkesinriktning ingår.

2001/02:So340 av Birgitta Carlsson m.fl. (c, s, v,

kd, fp, mp):

Riksdagen begär att regeringen gör en översyn så att

nya riktlinjer kan tas fram av Socialstyrelsen vad

gäller feriearbetande tonåringars inkomster vid

bedömning av familjers rätt till socialbidrag.

2001/02:So346 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen återkommer med en

strukturell analys och ett samlat handlingsprogram

som syftar till att förbättra situationen för

ensamstående mödrar.

2001/02:So348 av Rigmor Stenmark (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ett projekt för att komma

till rätta med ungdomars avsaknad av bostad och

arbete.

2001/02:So350 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en grundlig

omprövning av socialbidragens syfte, roll och

utformning bör komma till stånd.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att kommunerna

själva skall få fastställa socialbidragsnormen.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring i socialtjänstlagen

beträffande överklagande av beslut om bistånd hos

allmän förvaltningsdomstol i enlighet med vad som

anförs i motionen.

2001/02:So358 av Bo Lundgren m.fl. (m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om nya driftsformer i

socialtjänsten.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

socialpolitiken skall vara ett instrument för att

bryta utanförskap och bidagsberoende.

2001/02:So367 av Rosita Runegrund (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vård i vistelsekommun.

2001/02:So371 av Anne-Katrine Dunker och Ewa Thalén

Finné (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vården.

2001/02:So374 av Gunnel Wallin (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det behövs

både metodutveckling och individuella vårdplaner

och en bättre uppföljning av dokumentationen för

dem som döms till vård i socialtjänsten.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det behövs en

bättre och utökad samverkan mellan sociala

myndigheter, Statens institutionsstyrelse, barn-

och ungdomspsykiatrin och domstolarna för att göra

och följa upp vårdplanerna.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det behövs en

översyn av lagen om vård av unga och

samhällstjänstbegreppet.

2001/02:So378 av Lennart Nilsson och Märta Johansson

(s):

Riksdagen beslutar om ändring av socialtjänstlagen i

enlighet med vad i motionen anförs.

2001/02:So384 av Lennart Axelsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ideella skadestånds

påverkan på socialbidrag.

2001/02:So387 av Helena Hillar Rosenqvist m.fl.

(mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om avlastning.

2. Riksdagen beslutar att upphäva 5 kap. 10 §

socialtjänstlagen.

2001/02:So396 av Rolf Olsson m.fl. (v):

5. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning för att i socialtjänstlagen ålägga

kommunerna att tillhandahålla öppna

alkoholrådgivningar.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om metodutveckling

och kvalitetsarbete inom alkoholvården.

2001/02:So401 av Rolf Olsson m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om beroendevårdens

utveckling.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om införandet av

kommunal alkoholrådgivning.

3. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning för en fördjupad analys om drogmissbruk

i kombination med psykisk sjukdom.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utvecklad

forskning, uppföljning och analys med ett uttalat

genusperspektiv, av LVM- och LVU-vården.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behov av fortsatt

forskning.

2001/02:So405 av Lena Ek och Margareta Andersson

(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om betalningsansvar för

vistelsekommun enligt socialtjänstlagen.

2001/02:So413 av Ulla-Britt Hagström och Rosita

Runegrund (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att uppdraget som

familjehem bör godkännas som ett arbete med rätt

till social, ekonomisk och arbetsrättslig trygghet.

2001/02:So424 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en tydlig

lagstiftning som reglerar utredningsförfarandet i

socialtjänsten.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om legitimering av

socionomer.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rätt till

medborgarvittne eller stödperson vid kontakt med

socialtjänsten samt vid rättsliga förhandlingar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening till känna vad i motionen anförs om att

inrätta sociala förtroendenämnder.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att inrätta en

social ansvarsnämnd.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att tillsätta en

kommitté för att utveckla socialtjänsten.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rätten att byta

socialsekreterare.

2001/02:So425 av Helena Hillar Rosenqvist m.fl.

(mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att tillsätta en

parlamentarisk utredning för att kartlägga

situationen för den enskilde och dennes anhöriga

inom missbruksvården.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att LVM bör göras

könsneutral.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att LVM även skall

komma i fråga för att skydda annan än missbrukaren

eller närstående.

2001/02:So445 av Carina Ohlsson och Urban Ahlin (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i motionen om en uppföljning av

riksdagens "kvinnofridsbeslut".

2001/02:So456 av Rolf Olsson m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning med uppgift att se över lagstiftningen vad

gäller socialtjänstens utredningar så att den

enskildes inte-gritet och rättssäkerhet tryggas.

2001/02:So459 av Tasso Stafilidis och Charlotta L

Bjälkebring (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om höjning av

socialbidragsnormen.

2001/02:So473 av Claes-Göran Brandin och Christina

Nenes (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att genomföra en översyn av

befintliga regler kring anhörigas situation inom

missbrukarvården.

2001/02:So487 av Lars Gustafsson (kd):

Riksdagen begär att regeringen ger Socialstyrelsen i

uppdrag att låta göra en översyn av kommunernas och

landstingens samverkan vid vården av

narkotikamissbrukare.

2001/02:So497 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vård av unga

missbrukare.

2001/02:So501 av Agne Hansson m.fl. (c):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av vård

för ungdomar som använder droger.

2001/02:So510 av Ulla Wester m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att kvalitetssäkra det

sociala arbetet genom att införa statlig reglering.

2001/02:So585 av Christer Skoog m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av införande av

interkommunal ersättning vad avser hemtjänst vid

boende i fritidshus.

2001/02:So603 av Kerstin-Maria Stalin (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att kommunerna bör

se över hanteringen av socialbidrag i förhållande

till andra inkomster utifrån ett barnperspektiv.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

översyn av hur kommunerna hanterar frågan om

familjers socialbidrag och inkomster från ungdomars

sommararbete, barnbidrag, barnpension och

förmögenhet ställda under förmyndare.

2001/02:So609 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

9. Riksdagen beslutar om ändring av 5 kap. 10 §

socialtjänstlagen enligt följande lydelse:

"Socialnämnden skall genom stöd och avlösning

underlätta för dem som vårdar närstående som är

långvarigt sjuka eller äldre eller som har

funktionshinder."

2001/02:So614 av Johan Pehrson (fp):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om ett tydligt avgränsat tvångsmedel för

att förhindra att det inom ramen för främst LVM

kan smugglas in tillhyggen eller vapen som skapar

säkerhets- och otrygghetsproblem.

2001/02:So622 av Margareta Viklund m.fl. (kd, m, v,

c, fp, mp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att

utvärdera missbrukarvårdens resultat och

behandlingsmetoder.

2001/02:Kr227 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om konstnärerna och

socialbidragen.

2001/02:Ub552 av Sofia Jonsson m.fl. (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en ändring av

socialtjänstlagen så att studenter ej skall

innefattas i möjligheten att begära motprestationer

av socialbidragstagare.