Bet. 2001/02:SOU12

Socialutskottets betänkande

2001/02:SOU12

Äldrepolitik

Sammanfattning

I betänkandet behandlas ett hundratal

motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2001.

Utskottet avstyrker samtliga motioner främst med

hänvisning till den nationella handlingsplanen för

äldrepolitiken och Äldreberedningens arbete samt med

hänvisning till utskottets tidigare

ställningstagande.

I ärendet finns 42 reservationer och tre särskilda

yttranden.

Vid sammanträdet den 14 februari 2002 fick utskottet

information från Länsstyrelsen i Stockholms län om

Operation Äldreomsorg. Operation Äldreomsorg har som

mål att i bred samverkan mellan myndigheter och

forskning utnyttja gemensamma resurser och därmed

bidra till förbättringar i enlighet med de

nationella målen för äldreomsorgen.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Ytterligare mål för äldrepolitiken

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So239

yrkande 1 och 2001/02: So347 yrkande 1.

Reservation 1 (c)

2. Inriktningen av äldrepolitiken

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So3

yrkandena 1, 3 och 4, 2001/02:So203,

2001/02:So239 yrkande 5, 2001/02:So263 yrkande

10, 2001/02:So302 yrkande 1, 2001/02:So464,

2001/02:So509 yrkande 3, 2001/02:So520,

2001/02:So613 yrkandena 1, 2, 10 och 12, 2001/02:

So630 yrkande 8 och 2001/02:Sf402 yrkande 7.

Reservation 2 (m)

Reservation 3 (v)

Reservation 4 (kd)

Reservation 5 (c)

Reservation 6 (fp)

Reservation 7 (mp)

3. Utvärdera ädelreformen

Riksdagen avslår motion 2001/02:So610 yrkande

1.

4. Äldrepeng

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So3 yrkande

5, 2001/02:So205, 2001/02:So630 yrkande 3,

2001/02:So637 yrkande 4, 2001/02:Sk288 yrkande

15, 2001/02:Sk433 yrkande 3 och 2001/02:N319

yrkande 13.

Reservation 8 (m)

Reservation 9 (fp)

5. Obligatorisk äldreförsäkring m.m.

Riksdagen avslår motion 2001/02:So3 yrkandena

6, 14 och 15.

Reservation 10 (m)

6. Frivilligverksamhet m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So263

yrkande 3, 2001/02:So613 yrkande 13 och

2001/02:So630 yrkande 5.

Reservation 11 (v, kd)

Reservation 12 (fp)

7. Kommunernas yttersta ansvar m.m.

Riksdagen avslår motion 2001/02:So3 yrkandena

2, 7 och 13.

Reservation 13 (m)

8. Äldreboenden m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So285,

2001/02:So356 yrkandena 1 och 3, 2001/02:So613

yrkande 11 och 2001/02:So630 yrkandena 6 och 7.

Reservation 14 (kd)

Reservation 15 (fp)

9. Konkurrensutsättning m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So239

yrkande 4, 2001/02:So263 yrkande 9, 2001/02:So345

yrkande 3 och 2001/02:So588.

Reservation 16 (v)

Reservation 17 (c)

10. Tillsynsverksamheten

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So3 yrkande

12 och 2001/02: So297.

Reservation 18 (m)

11. Ny lag för äldreomsorgen

Riksdagen avslår motion 2001/02:So263 yrkande

7.

Reservation 19 (v)

12. Lex Sarah

Riksdagen avslår motion 2001/02:So263 yrkande

8.

Reservation 20 (v)

13. Kvalitetsarbete i äldreomsorgen

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So263

yrkandena 2 och 4, 2001/02:So485 yrkande 2,

2001/02:So610 yrkande 2, 2001/02:So613 yrkande 6

och 2001/02:So630 yrkandena 10, 11 och 13.

Reservation 21 (v)

Reservation 22 (kd)

Reservation 23 (fp)

14. Tillgänglighet

Riksdagen avslår motion 2000/01:So239 yrkande

6.

Reservation 24 (m, kd, c, fp)

15. Demensvård m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So3

yrkandena 20–22, 2001/02: So263 yrkande 6,

2001/02:So286, 2001/02:So347 yrkande 5, 2001/02:

So609 yrkandena 3 och 5 och 2001/02:So613 yrkande

7.

Reservation 25 (m)

Reservation 26 (v)

Reservation 27 (kd)

16. Rättsskydd för dementa

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So3 yrkande

19, 2001/02:So240 yrkande 19, 2001/02:So263

yrkande 5, 2001/02:So339 och 2001/02: So444.

Reservation 28 (m)

Reservation 29 (v)

Reservation 30 (c)

17. Hemsjukvård

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf256 yrkandena

2 och 3.

Reservation 31 (fp)

18. Hemtjänst

Riksdagen avslår motion 2001/02:So485 yrkande 1

och 2001/02:So630 yrkande 12.

Reservation 32 (kd, fp)

19. Avdragsrätt för hushållsnära tjänster

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So3 yrkande

23, 2001/02:So362 yrkande 3 och 2001/02:So613

yrkande 9.

Reservation 33 (m, kd, c, fp)

20. Förebyggande folkhälsoarbete

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So287,

2001/02:So347 yrkande 4, 2001/02:So381 och

2001/02:MJ518 yrkande 18.

Reservation 34 (kd)

Reservation 35 (mp)

21. Äldreminister m.m.

Riksdagen avslår motion 2001/02:So613 yrkandena

3 och 4.

Reservation 36 (kd)

22. Äldreombudsmän

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So335 och

2001/02:So630 yrkande 4.

Reservation 37 (fp)

23. Personalutveckling, rekrytering m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So3 yrkande

24, 2001/02:So239 yrkande 7, 2001/02:So263

yrkande 1, 2001/02:So347 yrkande 2, 2001/02:So356

yrkande 2, 2001/02:So366 yrkandena 1 och 2,

2001/02: So452 och 2001/02:So630 yrkande 16.

Reservation 38 (m)

Reservation 39 (v)

Reservation 40 (kd)

Reservation 41 (c)

Reservation 42 (fp) – delvis

24. Forskning

Riksdagen avslår motion 2001/02:So630 yrkande

17.

Reservation 42 (fp) – delvis

Stockholm den 19 mars 2002

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid

Burman (v), Chris Heister (m), Susanne Eberstein

(s), Margareta Israelsson (s), Rinaldo Karlsson (s),

Leif Carlson (m), Lars U Granberg (s), Elisebeht

Markström (s), Lars Gustafsson (kd), Cristina

Husmark Pehrsson (m), Kenneth Johansson (c), Kerstin

Heinemann (fp), Lars Elinderson (m), Tullia von

Sydow (s), Lena Olsson (v), Rosita Runegrund (kd)

och Marianne Samuelsson (mp).

2001/02

SoU12

Utskottets överväganden

Äldrepolitikens mål och inriktning

m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om ytterligare

mål för äldrepolitiken. Riksdagen bör även

avslå motioner om inriktningen av

äldrepolitiken. Utskottet hänvisar till de

nationella målen för äldrepolitiken och till

Äldreberedningens arbete. Riksdagen bör

vidare avslå motioner om äldrepeng och

obligatorisk äldreförsäkring m.m. Jämför

reservationerna 2, 8, 10 och 13 (m), 3 och 16

(v), 4 och 14 (kd), 1, 5 och 17 (c), 6, 9, 12

och 15 (fp), 7 (mp) och 11(v, kd).

Motioner

I motion So3 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs

tillkännagivanden om vad i motionen anförs om dels

avsaknad av valfrihet och brister i äldreomsorgen

(yrkande 1), dels om rätten till omsorg för den som

är i behov av sådan (yrkande 3), dels om reformer

för valfrihet, alternativ och kvalitet i

äldreomsorgen (yrkande 4), dels om att skilja

produktion och finansiering av äldreomsorgen åt

(yrkande 6), dels om kommunernas yttersta ansvar för

att äldreomsorg finns tillgänglig (yrkande 7), dels

om rätten att överklaga biståndsbedömningen via

förvaltningsbesvär (yrkande 13), dels om

äldreomsorgens långsiktiga finansiering (yrkande 14)

och dels om en utredning om äldreomsorgens framtida

finansiering (yrkande 15). Vidare begärs att

riksdagen beslutar att socialtjänstlagen utformas så

att rätten att flytta till annan kommun garanteras

(yrkande 2). Riksdagen bör också begära att

regeringen lägger fram förslag till ändring i

socialtjänstlagen innebärande ökad valfrihet genom

en nationellt samordnad äldrepeng (yrkande 5).

Motionärerna vill ha en grundläggande förnyelse av

den gemensamt finansierade äldreomsorgen. De vill

att staten i stället för kommunerna skall stå för

finansieringen av äldreomsorgen genom en äldrepeng.

Ansvaret för biståndsbedömning och vårdtyngdsmätning

skall följa betalningsansvaret. Resurserna skall

följa den äldre. Den omsorgsgivare den äldre väljer

erhåller äldrepengen. Detta skapar valfrihet för den

äldre att flytta dit han eller hon vill och att

välja omsorg efter egna preferenser. Det gör det

också möjligt för äldre med omsorgsbehov att vistas

temporärt i annan kommun. Motionärerna anser att det

viktiga är att valfriheten öppnar för en mängd olika

omsorgsgivare som förmår att tillföra varje enskild

människa med behov av omsorg ett mervärde.

Kommunerna skall alltid ha det yttersta ansvaret för

att omsorg finns tillgänglig för alla som är i behov

av den. Den statliga finansieringen innebär att

kommunernas drift av äldreomsorg blir intäktsstyrd i

stället för budgetstyrd. Slutligen anser

motionärerna att en parlamentarisk beredning snarast

bör tillsättas med uppgift att komma med förslag på

hur äldreomsorgens finansiering långsiktigt skall

lösas för att, likt pensionsuppgörelsen, söka en

uppgörelse som håller över tid och över val.

I motion Sk288 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs

tillkännagivande om vikten av flexibilitet och

individuella lösningar inom äldrevården också på

landsbygden och i glesbygden (yrkande 15).

Motionärerna anför att med den äldreomsorg som

erbjuds i dag riskerar bl.a. äldre i glesbygd att

tvingas anpassa sig till de lösningar som ges i

tätorten. En äldrepeng skulle skapa större

flexibilitet.

I motion Sk433 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m)

begärs tillkännagivande om vad i motionen anförs om

äldrepeng (yrkande 3). Motionärerna anför att den

äldre som behöver omsorg bör få disponera en

äldrepeng.

Också i motion So205 av Maud Ekendahl (m) begärs

tillkännagivande om införandet av en omsorgspeng för

personer som behöver hjälp av hemtjänsten.

Motionären anför bl.a. att om en omsorgspeng som

följer den enskilde införs skulle inte

sommarkommuner drabbas av extra kostnader för dem

som tillfälligt vill vistas i kommunen.

I motion N319 av Margareta Cederfelt m.fl. (m)

begärs tillkännagivande om äldreomsorg (yrkande 13).

Motionärerna vill införa en äldreomsorgspeng så att

äldre skall kunna välja boende och omsorgsgivare.

I motion So203 av Rolf Gunnarsson (m) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförs om de

äldres villkor. Motionären anser att de äldre måste

ses som en resurs. Många äldre vill hjälpa till.

Samhället måste välkomna och stödja enskilda

alternativ.

I motion So263 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs

tillkännagivande om ett förbud mot

konkurrensutsättning och utförsäljning av enheter

till vinstdrivande företag (yrkande 9). Motionärerna

anför att konkurrensutsättningen på många håll

bidragit till kortsiktighet vad gäller planering,

minskat engagemang och utveckling av innehållet i

vården, eftersom varje ansvarig vet att tiden är

begränsad. Motionärerna anser att äldreomsorgen i

huvudsak skall bedrivas i kommunal regi och att

resurser skall läggas på utveckling av innehållet i

äldreomsorgen. Utredningen av

konkurrensutsättningens effekter bör få i uppdrag

att se över möjligheten att förbjuda

konkurrensutsättning och försäljning av enheter inom

äldreomsorgen till vinstdrivande företag.

Samma yrkande finns också i motion So345 av Gudrun

Schyman m.fl. (v) (yrkande 3).

I motion So613 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs tillkännagivanden

dels om behovet av en medveten strategi för att möta

det demografiskt förändrade samhällets nya behov

(yrkande 1), dels om vikten av att genom aktiva

åtgärder och attitydpåverkan stärka de äldres

delaktighet och inflytande i samhället (yrkande 2).

Motionärerna anför att den växande andelen äldre bör

betraktas som ett gemensamt samhällsansvar och som

en resurs att ta till vara. Äldre behöver vara

representerade i beslutande församlingar för

samhällsliv och olika verksamheter skall utformas så

att de svarar mot äldres behov och önskemål. Vidare

begärs tillkännagivanden om att stimulera nya former

för äldreboende (yrkande 11) och om att stärka den

enskildes möjligheter att välja utförare av vård,

omsorg och service (yrkande 12). Motionärerna anför

att det krävs en medveten bostadsplanering från

samhällets sida för att möta den växande andelen

äldre och deras behov. Mångfald och innovationer

skall stimuleras på detta område. Kvarboende skall

förlängas genom bostadsanpassningsbidrag. Nästa steg

kan vara seniorboende. Ett sätt att hitta andra

former för äldreomsorgen är, enligt motionärerna,

att släppa in producent- och konsumentkooperativ i

planeringen och vid tillkomsten av nya enheter. Den

enskildes möjlighet att välja utförare skall

stärkas. Konkurrensutsättningen måste dock präglas

av mycket strikt kvalitetskontroll och fortlöpande

uppföljning och utvärdering.

I motion So285 av Sven Brus (kd) begärs

tillkännagivande om behovet av fler vårdplatser inom

kommunernas särskilda boendeformer för äldre.

Motionären anför att hälften av landets kommuner

inte förmår tillhandahålla den plats i särskilt

boende som redan beviljats. Den ekonomiska

verkligheten lägger hinder i vägen.

Kristdemokraterna har föreslagit avsevärt större

anslag till kommunsektorn för att skapa fler platser

inom landstingsvården men också i kommunernas

särskilda boenden.

I motion So356 av Margareta Viklund (kd) begärs

tillkännagivanden om vad i motionen anförs dels om

att göra en heltäckande utvärdering av dagens

äldreboende för att undersöka om ädelreformens

grundprinciper efterlevs (yrkande 1), dels om att ge

kommunerna ekonomiska möjligheter att tillhandahålla

tillräckligt med boende och boendeformer för äldre

(yrkande 3). Motionären anför att de nuvarande

boendeformerna i regel inte är ämnade och därmed

inte byggda för den tunga vård som det många gånger

gäller.

I motion So610 av Désirée Pethrus Engström och Inger

Davidson (båda kd) begärs tillkännagivande om vad i

motionen anförs om att effekterna av ädelreformen

utvärderas (yrkande 1). Ädelreformen har nu varit i

kraft i tio år. Dess effekter bör utvärderas och

förbättringsförslag tas fram, anför motionärerna.

I motion So302 av Sven Brus och Kenneth Lantz (båda

kd) begärs tillkännagivande om vad i motionen anförs

om diskriminering på grund av hög ålder (yrkande 1).

Motionärerna anför att de nuvarande

diskrimineringslagarna bör utökas till att omfatta

förbud mot diskriminering av äldre. Äldre drabbas av

diskriminering vid behov av vård. Bristen på

vårdplatser tvingar i många fall landstingen att

föra över äldre svårt sjuka till den kommunala

omsorgen som saknar tillräckliga vårdresurser.

I motion So239 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförs om att förstärka målen

för äldrepolitiken till ett mer individbaserat

förhållningssätt (yrkande 1). Vidare yrkas att

riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

som utvecklar formerna för samverkan mellan

offentlig och privat sektor (yrkande 4). Samverkan

mellan offentlig och ideell sektor är viktig för att

kunna erbjuda bästa tänkbara och effektivaste vård,

omsorg och service, anför motionärerna.

I motion So347 av Viviann Gerdin och Rigmor Stenmark

(båda c) begärs tillkännagivande om vad i motionen

anförs om mål för äldrepolitiken (yrkande 1).

Motionärerna anför att trygghet för äldre innebär

att vara trygg i boendet, i vården och i omsorgen.

Att utveckla tryggheten innebär att organisera vård

och omsorg så att de gamla får möta samma personal

så ofta det är möjligt och rimligt i förhållande

till organisationen.

I motion So630 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

tillkännagivande om att införa en äldrepeng för ökad

valfrihet (yrkande 3). Den enskilde pensionären

skall på samma sätt som i dag få en

biståndsbedömning som berättigar till en viss nivå

på hemtjänsten eller till en plats på ett särskilt

boende, anför motionärerna. Äldrepengens storlek

kommer således att variera beroende på den enskildes

behov. Äldrepengen innebär, enligt motionärerna, att

de äldre och/eller deras anhöriga får makt att

avgöra vad de anser vara kvalitet, vilket

äldreboende de vill bo på eller till vem de vill

vända sig med sin peng för att få hemtjänst. Vidare

begärs tillkännagivande om vad i motionen anförs om

att stödja pensionärsråden (yrkande 5). Därmed

skulle äldre få större verkligt inflytande på

samhällsplaneringen och få resurser att göra sin

röst hörd. I samma motion begärs också

tillkännagivanden om bättre villkor för äldres

boende (yrkande 6) och om rätten till eget rum

(yrkande 7). Motionärerna anför att morgondagens

bostäder måste bli anpassade till ett livslångt

boende, så att äldre som vill kan bo kvar i sin

bostad. Därutöver bör äldre kunna välja att bo i

servicehus och gruppboende, på ålderdomshem och

sjukhem med närhet till hälso-, sjukvårds- och

rehabiliteringsresurser.

Också i motion So637 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

begärs tillkännagivande om införandet av en

äldreomsorgspeng (yrkande 4).

I motion So588 av Marianne Carlström m.fl. (s)

begärs tillkännagivande om vad i motionen anförs om

bättre förutsättningar för kooperativa företag inom

äldreomsorgen.

Frågan om ny teknik och andra samhällsförändringar

tas upp i två motioner.

I motion So263 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs

att regeringen tillsätter en utredning om vad i

motionen anförs om konsekvenser för äldre vid

införandet av ny teknik och andra

samhällsförändringar (yrkande 3). För att befrämja

äldres hälsa krävs en ökad kunskap, medvetenhet och

analys vid all samhällsplanering om vad som

konstituerar en hälsosam miljö för äldre, anför

motionärerna.

I motion So613 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs

tillkännagivande om att beakta de äldres speciella

behov av närhet till samhällets service (yrkande

13). Den offentliga servicen och många kommersiella

verksamheter genomgår en strukturomvandling som

begränsar tillgängligheten för vissa grupper.

Strukturomvandlingen drabbar de äldre som ställs

inför stora tillgänglighetsproblem när det gäller

service och information. Motionärerna anser att de

äldre borde beaktas bättre vid samhällsplaneringen.

Flera motioner tar upp frågor om situationen för

olika grupper äldre, såsom kvinnor och män,

invandrare och äldre homo- och bisexuella.

I motion So263 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas

att regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att

utreda och analysera ojämlikhet och ojämställdhet

bland äldre (yrkande 10). Motionärerna anser att

köns- och klassperspektivet måste lyftas fram när

det gäller äldrefrågor. Den äldre kvinnans behov och

rätt till jämlikhet är minst lika viktig och stor

som den unga kvinnans. Klass-skillnader, vilka

t.o.m. tenderar att öka med ålder, är lika viktiga

att bryta för den äldre kvinnan och mannen som för

den yngre kvinnan och mannen.

I motion Sf402 av Matz Hammarström m.fl. (mp)

begärs tillkännagivande om vad i motionen anförs om

hemtjänsten och anhörigstöd (yrkande 7).

Motionärerna anför att kvinnor som vårdar make har

svårare att få hjälp i form av hemtjänst och

avlösning än vad män som vårdar hustru har. Att

villkoren och stödet för kvinnor och män ser olika

ut bör ses över, anför motionärerna.

I motion So613 av Sven Brus m.fl. (kd) yrkas att

riksdagen som sin mening ger till känna vad i

motionen anförs om att beakta de äldre invandrarnas

speciella förhållanden i äldreomsorgen (yrkande 10).

Motionärerna anför att en mycket viktig kvalitets-

och trygghetsfråga är tillgång till personal som

talar det egna hemspråket. Vidare krävs respekt för

kulturella och religiösa traditioner så långt som

det är acceptabelt i förhållande till de

grundvärderingar som gäller i den svenska vården.

I motion So239 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

begärs tillkännagivande om anpassning av

äldreomsorgen för människor med utländsk bakgrund

(yrkande 5). Motionärerna anför att arbetssättet

inom äldreomsorgen måste anpassas efter att alltfler

äldre är födda utanför Sverige. Många glömmer det

språk de tillägnat sig i vuxen ålder. Trygghet kan

skapas för dessa genom att äldreboende byggs upp på

språklig grund. Rekrytering av vårdpersonal med

olika kulturell kompetens blir viktig för att öka

kunskapen om de skillnader som finns i synen på

åldrande och död.

I motion So630 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

begärs tillkännagivande om situationen för äldre

invandrare och flyktingar (yrkande 8). Motionärerna

anför att det ibland kan vara nödvändigt med

särlösningar, exempelvis särskilt boende tillsammans

med andra som talar samma språk.

I motion So520 av Paavo Vallius och Nikos

Papadopoulos (båda s) begärs tillkännagivande om

behovet av information om äldreomsorg på eget

modersmål. Trots att äldreomsorg på olika språk har

givit bra resultat och uppskattas av de äldre finns

det kommuner som fortsätter att tveka om

verksamhetens fördelar, anför motionärerna. De anser

att det är viktigt att Socialstyrelsen och

Landstingsförbundet ökar sina informationsinsatser

om möjligheter och fördelar med att få äldreomsorg

på sitt eget modersmål.

I motion So509 av Tasso Stafilidis m.fl. (v) yrkas

att riksdagen som sin mening ger till känna vad i

motionen anförs om att i ett brett perspektiv utreda

äldre homo- och bisexuellas särskilda behov av

äldreomsorg (yrkande 3). Motionärerna anför att

äldre som bor på olika typer av äldreboende skall

behandlas med respekt oavsett sexuell läggning. Ett

generellt problem är att de äldres sexualitet

osynliggörs – homosexualitet i synnerhet.

I motion So464 av Anita Johansson m.fl. (s) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförs om äldre

homo- och bisexuellas särskilda behov i

äldreomsorgen. Många äldre har växt upp under en

samhällstid där homosexualitet varit förbjudet och

fördomarna starka, anför motionärerna. Arbete för

och uppmärksamhet kring äldre homo- och bisexuellas

välbefinnande är därför lika viktigt som för yngre.

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet behandlade regeringens förslag till mål

för äldrepolitiken i betänkande 1997/98:SoU24.

Utskottet delade regeringens uppfattning att

nationella mål för äldrepolitiken skulle läggas fast

och föreslog riksdagen att godkänna att målen skall

vara att äldre skall kunna leva ett aktivt liv och

ha inflytande i samhället och över sin vardag, kunna

åldras i trygghet och med bibehållet oberoende,

bemötas med respekt och ha tillgång till god vård

och omsorg. Riksdagen följde utskottet (rskr.

1997/98:307).

I betänkande 1999/2000:SoU8 behandlade utskottet

en motion om kvinnors och mäns olika behov.

Utskottet anförde då följande (s. 44–45):

Utskottet delar uppfattningen i motionen att

kvinnor och män måste erbjudas samma kvalitativt

goda vård och omsorg och att hänsyn måste tas

till deras individuella behov. Utskottet har

tidigare framhållit att äldre skall mötas med

respekt och ses som individer. Precis som bland

yngre människor skiljer sig intressen och

förmågor, hälsa, tillgångar, behov och kulturell

bakgrund. Utskottet anser det därför angeläget

att öka medvetenheten om äldre kvinnors

respektive mäns olika besvär och behov. Den

parlamentariska äldreberedningen har bl.a. i

uppgift att belysa skillnader mellan mäns och

kvinnors förutsättningar och villkor.

Arbetsgruppen för genderprogram för social

välfärd liksom de regionala forsknings- och

utvecklingscentrumen kan också bidra med

kunskapsunderlag på området. Utskottet anser att

yrkandena 16 och 17 i motion A806 (c) i huvudsak

är tillgodosedda och avstyrkes därför.

Utskottet behandlade senast frågor om

inriktningen av äldrepolitiken såsom äldres

valfrihet, alternativa driftsformer, äldrepeng

m.m. i betänkande 2000/01:SoU9. Utskottet anförde

bl.a. följande (s. 11, 15 och 39–40):

Utskottet vidhåller att det är angeläget att den

enskilde ges möjlighet att själv bestämma över

sin livssituation och det sätt på vilket omsorgen

ges. Inte minst Sveriges alltmer mångkulturella

karaktär reser nya krav på att utforma

äldreomsorgen med hänsyn till människors olika

språk och kultur. Utskottet står alltjämt bakom

de nationella målen för äldrepolitiken som

beslutades våren 1998.

Utskottet konstaterar att den parlamentariska

Äldreberedningen har i uppgift att skapa

förutsättningar för en långsiktig utveckling av

äldrepolitiken bl.a. avseende äldres inflytande

och delaktighet i beslutsprocesser och kvaliteten

inom vård och omsorg. Resultatet av beredningens

arbete skall redovisas våren 2003. – – –

Utskottet vidhåller också att det inte bör

införas någon äldrepeng. – –

Utskottet konstaterar vidare att entreprenader

har blivit allt vanligare inom äldreomsorgen.

Många kommuner erbjuder vård och omsorg i olika

former både i egen regi och

entreprenadupphandlad. Samma kvalitetskrav gäller

oavsett formen för verksamheten. Socialstyrelsen

följer utvecklingen inom äldreomsorgen och

redovisar också årligen viss statistik som bygger

på underlag från Statistiska centralbyrån (SCB).

Även Svenska Kommunförbundet följer på olika sätt

utvecklingen inom området. Utskottet anser inte

att något initiativ från riksdagens sida behövs

med anledning av motion – – –.

Utskottet vidhåller att attityderna till äldre

måste ändras i riktning mot att äldres kompetens

och erfarenhet bättre tas till vara. Detta ligger

helt i linje med de av riksdagen fastlagda målen

för äldrepolitiken. Att äldre skall bemötas med

respekt innebär bl.a. att de inte skall

diskrimineras på grund av sin ålder. Äldres vilja

att aktivt delta i samhällsutvecklingen bör

enligt utskottet tas till vara. Utskottet, som

tidigare framhållit vikten av ett mer flexibelt

förhållningssätt till äldres yrkesarbete, kan

konstatera att regeringen till mars 2001 har

aviserat en proposition om höjd ålder för

avgångsskyldighet. Utskottet konstaterar vidare

att en utredare nyligen tillkallats för att lämna

förslag till ett utvidgat skydd mot

diskriminering av äldre. Motionerna – – –

avstyrks i den mån de inte är tillgodosedda med

det anförda.

Många äldre deltar aktivt i föreningsliv och

frivilligverksamheter liksom i politiska

organisationer. Utskottet vill betona betydelsen

av såväl pensionärsorganisationernas arbete som

pensionärsråden. Utskottet delar dock bedömningen

att det är osäkert om en lagstiftning om

pensionärsråd skulle leda till ett större

inflytande för dessa. Det ankommer på kommuner

och landsting att utveckla pensionärsrådens

verksamhet ytterligare och att bättre ta till

vara den kunskap och kompetens dessa besitter.

Motionerna – – – avstyrks.

Utskottet delar bedömningen att de äldres

situation i IT-samhället behöver uppmärksammas

vad gäller deras möjligheter att få tillgång till

samhällsservice. Utskottet utgår från att

regeringen noga följer utvecklingen på området

och vid behov återkommer till riksdagen. Inom

ramen för äldrepolitiken har ekonomiska resurser

avsatts till IT-utveckling för äldre. Många äldre

deltar också i olika IT-verksamheter för

seniorer. Utskottet anser inte att motionerna – –

– bör föranleda något initiativ från riksdagens

sida. Motionerna avstyrks.

Utskottet vidhåller att Sveriges alltmer

mångkulturella karaktär reser krav på att utforma

äldreomsorgen med hänsyn till människors olika

språk och ursprung. Äldre är ofta de starkaste

språkbärarna och även bärare av kultur och

traditioner. Utskottet vidhåller också

uppfattningen att äldreomsorgen i möjligaste mån

bör erbjudas på de äldres modersmål. Det finns

dock vissa svårigheter med att erbjuda alla äldre

som så önskar vård på deras modersmål. Dels

saknas det ofta tvåspråkig personal, dels kan det

innebära stora kostnader när det gäller mindre

grupper. En möjlighet är att kommuner samarbetar

med varandra för att öka möjligheten att

tillgodose mindre gruppers önskemål.

Utskottet konstaterar att regeringen givit

Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga och

redovisa exempel på hur olika kommuner

organiserat och genomfört äldreomsorg för

finsktalande. Syftet är att lyfta fram goda

exempel. Enligt utskottets mening bör dessa

erfarenheter även kunna komma andra språkgrupper

till del. Utskottet konstaterar vidare att

Äldreberedningen har att beakta konsekvenser av

det ökande antalet äldre med utländsk bakgrund.

Utskottet vidhåller, mot bakgrund av förra årets

tillkännagivande, att det finns starka skäl att

noga följa utvecklingen på området. Riksdagen bör

inte ta något förnyat initiativ. Motionerna – – –

avstyrks.

Som utskottet anfört vid ett flertal tillfällen

är det angeläget att den enskilde ges möjlighet

att själv bestämma över sin livssituation och det

sätt på vilket omsorgen ges. Enligt

handlingsplanen för äldrepolitiken skall den

äldre kunna lita på att hans eller hennes

individuella behov och önskemål tillgodoses så

långt möjligt. Den enskildes integritet,

självbestämmande och värdighet skall respekteras.

Utskottet anser inte att riksdagen bör ta något

initiativ med anledning av motion So521 (s).

Motionen avstyrks.

Den parlamentariska Äldreberedningen (dir. 1998:109)

– Senior 2005 – har i uppgift att skapa

förutsättningar för en långsiktig utveckling av

äldrepolitiken. Beredningens analyser och förslag

skall utformas utifrån förhållandena i samhället som

berör äldres situation under perioden fr.o.m. år

2005 och de därpå närmast följande åren. Beredningen

skall utgå från ett genderperspektiv samt beakta det

ökande antalet äldre med utländsk bakgrund och de

konsekvenser detta kan medföra. Viktiga områden som

bör beaktas i beredningens arbete är bl.a.

äldres inflytande och delaktighet i

beslutsprocesser,

tillgängligheten i samhället för äldre med

funktionshinder,

utvecklingen av IT-hjälpmedel för äldre i

hemmiljö samt inom vård och omsorg,

kvalitet inom vård och omsorg,

anhörigas roll i vård och omsorg,

sociala kontakter och umgänge över

generationsgränser,

äldres delaktighet i arbetslivet och möjlighet

att fortsätta ett aktivt yrkesliv efter uppnådd

pensionsålder,

äldres möjligheter att delta i eller ta del av

kulturlivet.

Beredningen skall bedrivas utåtriktat och i nära

kontakt med myndigheter, kommuner, landsting,

pensionärsorganisationer, anhörigorganisationer samt

övriga intressenter. Beredningen skall redovisa

resultatet av sitt arbete till regeringen senast den

1 maj 2003.

Socialstyrelsen har i september 2001 publicerat

rapporten Äldreomsorg för finsktalande i Sverige. I

rapporten konstateras att äldre finländare bor över

hela landet. Behovet av äldreomsorg anpassad till

gruppen är därmed en angelägenhet för nästan alla

kommuner, om än på olika sätt. I förvaltningsområdet

för finska och tornedalsfinska – Gällivare,

Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå kommuner –

skall kommunerna erbjuda äldreomsorg där hela eller

delar av verksamheten bedrivs på minoritetsspråk. I

55 av landets övriga kommuner finns någon form av

verksamhet som syftar till att erbjuda äldreomsorg

med finsktalande personal. Styrelsen anför att

mycket tyder på att bättre anpassad äldreomsorg kan

erbjudas äldre finländare utan större kostnader.

Initialt kan kostnader uppkomma för att starta en

verksamhet, men kostnadsökningen är ofta temporär.

I november 2001 redovisade Socialstyrelsen en

kartläggning av särskilt boende Vad är särskilt i

särskilt boende för äldre? Socialstyrelsen

konstaterar att äldreboendet fortfarande präglas av

stora skillnader mellan olika boendeformer. En

kvarvarande vårdtrappa riskerar också att leda till

att äldre tvingas flytta mellan olika boenden vid

förändrat vårdbehov.

Socialministern besvarade den 8 maj 2001 en

interpellation om konkurrensutsättningen inom

äldreomsorgen. Ministern anförde bl.a. följande:

Det är av stor vikt att kommunens underlag vid

upphandling är så utformat att det möjliggör en

bedömning av såväl kvalitet som pris vid beslut

om vem som skall få uppdraget. Det är också

viktigt att kommunen sätter upp tydliga mål för

kvaliteten i verksamheten och att man har en bra

kontroll över att kvaliteten upprätthålls. Jag

vill understryka att det enligt lagstiftningen är

kommunen som ytterst är ansvarig gentemot den

enskilde, oavsett om det är kommunen eller en

privat entreprenör som driver verksamheten.

I den nationella handlingsplanen för

äldrepolitiken (prop. 1997/98:113) lyfts äldres

inflytande i samhället och över sin vardag fram

som ett av äldrepolitikens mål. Äldre bör

självklart finnas representerade bland

förtroendevalda i kommuner, landsting och

riksdag. Det är också viktigt att

pensionärsorganisationernas möjlighet att

medverka i processen inför beslut i kommuner och

landsting som rör äldres förhållanden tas till

vara. Jag kan se att frågor om

konkurrensutsättning kan vara ett viktigt område

att ta upp i de lokala pensionärsråden.

Den enskildes inflytande över den egna vård-

och omsorgssituationen kan ske dels i samband med

beslut om biståndsinsatser, dels i samband med

genomförandet av insatserna. Detta regleras i

socialtjänstlagen och förvaltningslagen.

Som jag inledningsvis nämnde finns

kunskapsbrister vad gäller konsekvenserna av den

konkurrensutsättning som sker inom äldreomsorgen.

Jag kommer därför att ta initiativ till att en

utvärdering görs i denna fråga.

Europeiska gemenskapernas kommission har nyligen

publicerat ett meddelande om Hälso- och sjukvårdens

och äldreomsorgens framtid: att garantera

tillgänglighet, kvalitet och finansiell hållbarhet,

KOM (2001)723 slutlig. I meddelandet analyseras

inverkan av en åldrande befolkning, utvecklingen av

ny teknik och behandling och ökat välstånd. Tre

långsiktiga mål redovisas: tillgänglighet, kvalitet

och finansiell hållbarhet. Vårdsystemens

organisation, finansieringsformer och planering av

vårdutbudet för att tillgodose befolkningens behov

är en uppgift för medlemsstaterna. Denna uppgift

sköts emellertid inom en allmän ram som berör

gemenskapens politik på många områden, vilket

motiverar att ett europeiskt samarbete utvecklas,

anförs det.

Statens folkhälsoinstitut har nyligen publicerat

rapporten Folkhälsoarbete bland äldre. Hur har

hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete bland

äldre fortlöpt? I rapporten konstateras bl.a. att de

friska äldre måste bli mer synliga i landstingens

och kommunernas hälsopolitiska dokument.

Samhällsplaneringen i stort bör vara uppmärksam på

vad strukturella förändringar kan innebära för en

äldre person. Pensionärs- och andra

frivilligorganisationer spelar en viktig roll i det

hälsofrämjande arbetet, anförs det i rapporten.

Rapporten bereds för närvarande inom

Socialdepartementet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet står bakom de nationella målen för

äldrepolitiken som beslutades våren 1998. Äldre

skall kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i

samhället och över sin vardag, kunna åldras i

trygghet och med bibehållet oberoende, bemötas med

respekt samt ha tillgång till god vård och omsorg.

Utskottet avstyrker därmed motion So239 (c) yrkande

1 med förslag om ytterligare mål. Även motion So347

(c) yrkande 1 avstyrks.

Utskottet vidhåller att det är angeläget att den

enskilde ges möjlighet att själv bestämma över sin

livssituation och det sätt på vilket omsorgen ges.

Inte minst Sveriges alltmer mångkulturella karaktär

reser nya krav på att utforma äldreomsorgen med

hänsyn till människors olika språk och kultur.

Utskottet konstaterar att den parlamentariska

Äldreberedningen Senior 2005 har i uppgift att skapa

förutsättningar för en långsiktig utveckling av

äldrepolitiken bl.a. avseende äldres inflytande och

delaktighet i beslutsprocesser och i samhällslivet.

Äldreberedningen har också i uppdrag att särskilt

beakta genderperspektivet liksom det ökande antalet

äldre med utländsk bakgrund och de konsekvenser

detta kan medföra. Motionerna So3 (m) yrkandena 1, 3

och 4, So203 (m), So239 (c) yrkande 5, So263 (v)

yrkande 10, So302 (kd) yrkande 1, So464 (s), So509

(v) yrkande 3, So520 (s), So613 (kd) yrkande 1, 2,

10 och 12, So630 (fp) yrkande 8 och Sf402 (mp)

yrkande 7 avstyrks. Utskottet anser inte heller att

motion So610 (kd) yrkande 1 bör föranleda något

initiativ från riksdagens sida. Motionen avstyrks.

Utskottet vidhåller att det inte bör införas någon

äldrepeng. Motionerna So3 (m) yrkande 5, So205 (m),

So630 (fp) yrkande 3, So637 (fp) yrkande 4, Sk288

(m) yrkande 15, Sk433 (m) yrkande 3 och N319 (m)

yrkande 13 avstyrks därmed. Utskottet vidhåller

också att det inte bör tillsättas någon utredning om

obligatorisk äldrevårdsförsäkring. Motion So3 (m)

yrkandena 6, 14 och 15 avstyrks.

Många äldre deltar aktivt i föreningsliv och

frivilligverksamheter liksom i politiska

organisationer. Utskottet vill betona betydelsen av

såväl pensionärsorganisationernas arbete som

pensionärsrådens. Det ankommer på kommuner och

landsting att utveckla pensionärsrådens verksamhet

ytterligare och att bättre ta till vara den kunskap

och kompetens dessa besitter. Inte minst är det

angeläget att beakta pensionärsrådens synpunkter vid

samhällsplaneringen. Statens folkhälsoinstitut har i

sin rapport betonat vikten av att vid

samhällsplanering i stort vara uppmärksam på vad

strukturella förändringar kan innebära för en äldre

person. Rapporten bereds för närvarande i

Socialdepartementet. Utskottet anser inte att det

behövs något initiativ från riksdagens sida med

anledning av motionerna So263 (v) yrkande 3, So613

(kd) yrkande 13 och So630 (fp) yrkande 5. Motionerna

avstyrks.

Med anledning av motion So3 (m) vill utskottet

understryka att kommunen enligt 2 kap. 2 §

socialtjänstlagen (2001:453) har det yttersta

ansvaret för att de som vistas i kommunen får det

stöd och den hjälp som de behöver. Enligt 2 kap. 3 §

samma lag får en äldre person med behov av

omfattande vård- och omsorgsinsatser som önskar

flytta till annan kommun ansöka om behövliga

insatser. En sådan ansökan skall behandlas som om

den enskilde vore bosatt i inflyttningskommunen. Den

enskilde har enligt 16 kap. 3 § rätt att överklaga

biståndsbeslut via förvaltningsbesvär. Motion So3

(m) yrkandena 2, 7 och 13 är därmed tillgodosedda.

Flera motioner tar upp frågor kring äldreboenden.

Enligt socialtjänstlagen skall kommunerna verka för

att äldre människor får goda bostäder och ge dem som

behöver det stöd och hjälp i hemmet och annan

lättåtkomlig service. Kommunerna skall vidare

inrätta särskilda boendeformer för service och

omvårdnad för äldre människor med behov av särskilt

stöd. Utskottet erinrar om att riksdagen vid flera

tillfällen har beslutat om stöd för ny- och

ombyggnad av äldrebostäder för att påskynda

utbyggnaden. Inom den ordinarie bostadsmarknaden har

under 1990-talet seniorboende blivit allt vanligare.

Härmed avses vanliga bostäder för äldre (vanligen

över 55 år) som inte förmedlas efter behovsprövning

och biståndsbeslut. Utskottet utgår också ifrån att

Äldreberedningen Senior 2005 bevakar frågan. Något

initiativ från riksdagen med anledning av motionerna

So285 (kd), So356 (kd) yrkandena 1 och 3, So613 (kd)

yrkande 11, So630 (fp) yrkandena 6 och 7 behövs

inte. Motionerna avstyrks.

Utskottet konstaterar att entreprenader har blivit

allt vanligare inom äldreomsorgen. Många kommuner

erbjuder vård och omsorg i olika former både i egen

regi och entreprenadupphandlad. Samma kvalitetskrav

gäller oavsett formen för verksamheten. Såväl

Socialstyrelsen som Svenska Kommunförbundet följer

på olika sätt utvecklingen inom området. Utskottet

anser inte att något initiativ från riksdagens sida

behövs med anledning av motionerna So239 (c) yrkande

4, So263 (v) yrkande 9, So345 (v) yrkande 3 och

So588 (s). Motionerna avstyrks.

Tillsynsverksamheten m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om

tillsynsverksamheten. Utskottet anser inte

att någon ändring av tillsynsorganisationen

bör göras, men det är angeläget att utöka

samordningen och samverkan mellan

Socialstyrelsen och länsstyrelserna när det

gäller tillsynsfunktionen. Utskottet

avstyrker en motion om en översyn av hälso-

och sjukvårdslagen i syfte att sammanföra de

regler som styr äldreomsorgen till en lag.

Utskottet anser vidare att det ankommer på

Socialstyrelsen att utforma föreskrifter och

allmänna råd avseende den s.k. lex Sarah. En

motion om detta avstyrks. Jämför

reservationerna 18 (m), 19 (v) och 20 (v).

Motioner

I motion So3 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs

tillkännagivande om en förstärkt oberoende tillsyn

på äldreomsorgsområdet (yrkande 12). Motionärerna

anför att en statlig oberoende tillsynsmyndighet på

hälso- och sjukvårdsområdet bör införas. Denna bör

även ansvara för tillsynen av äldre- och

handikappomsorgen. Tillsynsmyndighetens uppgifter

skall vara att ackreditera nya vård- och

omsorgsgivare, att kvalitetssäkra vård och omsorg

samt att göra regelbunden medicinsk revision och

övergripande tillsyn. Detta kräver en kraftfull

tillsynslag där man sammanför nu aktuella lagrum om

tillsyn, anförs det.

I motion So297 av Berit Adolfsson (m) begärs

tillkännagivande om tillsynsansvar och

kvalitetssäkring i äldrevården. Motionären anför att

en möjlig orsak till brister i sjukvård, omvårdnad

och trygghet kan vara att tillsynsansvaret är delat

mellan länsstyrelsen och Socialstyrelsen. Hon anser

att det endast borde finnas en tillsynsmyndighet som

innefattar både sjukvård och omvårdnad.

I motion So263 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen begär att regeringen ger Socialstyrelsen i

uppdrag att utveckla vad i motionen anförs om

tillämpningen av lex Sarah (yrkande 8). Motionärerna

anför att det är svårt att anmäla en arbetsgivare,

kollega eller föreståndare även om det finns goda

grunder för anmälan. Det är inte bra om anmälningar

inte görs på grund av rädsla hos personalen att

uppge sitt namn och för de eventuella följder en

anmälan kan få för anmälaren. Motionärerna anser att

Socialstyrelsen bör få i uppdrag att utveckla sina

föreskrifter och allmänna råd, SOSFS 2000:5 (S), så

att tillämpning och riktlinjer klargörs för hur

anmälan omhändertas, samt att möjligheten till

trygghet för anmälaren utvecklas så att lagen får

fullt genomslag. I samma motion begärs också

tillkännagivande om en samlad lagstiftning i

äldreomsorgen (yrkande 7). Motionärerna konstaterar

att äldreomsorgen i dag styrs av två lagar, hälso-

och sjukvårdslagen och socialtjänstlagen. Det har

bedömts som komplicerat att samla de regler som styr

äldreomsorgen till en lag. Det skulle kräva en

särskild översyn. Motionärerna anser att denna

översyn bör göras.

Bakgrund och tidigare behandling

I proposition 2000/01:80 om ny socialtjänstlag

gjorde regeringen bedömningen att det pågående

samarbetet mellan Socialstyrelsen och

länsstyrelserna i syfte att stärka tillsynsarbetet

och utveckla tillsynen mot en större samordning och

enhetlighet i tillsyn borde fortsätta. Enligt

regeringen finns det mycket som talar för att

tillsynen över hälso- och sjukvården och

socialtjänsten bör organiseras och utövas enhetligt

i en gemensam tillsynsmyndighet.

Socialtjänstutredningen har övervägt detta och andra

alternativ. Regeringen konstaterade att behovet av

en ökad samordning och samverkan mellan

myndigheterna i deras tillsynsfunktion är angelägen.

Däremot är regeringen tveksam till att formalisera

denna samverkan genom att, som utredningen föreslog,

ge Socialstyrelsen i uppgift att leda

länsstyrelsernas tillsyn genom allmänna råd och

föreskrifter. Förslaget innebär bl.a. att

länsstyrelserna skulle förlorar en del av sin

självständighet, vilket enligt regeringen bl.a. kan

leda till att tillsynen inte kan anpassas till

regionala och lokala förhållanden.

Regeringen påpekade att den nyligen tillkallat en

särskild utredare med uppdrag att utreda hur den

statliga tillsynen kan göras till ett tydligare och

effektivare förvaltningspolitiskt instrument som

bättre bidrar till kontroll och genomförande av

demokratiskt fattade beslut (Ju 2000:06, dir.

2000:62). Regeringen avser att i detta sammanhang

ytterligare belysa frågan om tillsynsbegreppets

innebörd och tillsynens reglering.

Enligt socialtjänstlagen (2001:453) 14 kap. 2 §

skall var och en som är verksam inom omsorger om

äldre människor eller människor med funktionshinder

vaka över att dessa får god omvårdnad och lever

under trygga förhållanden. Den som uppmärksammar

eller får kännedom om ett allvarligt missförhållande

i omsorgerna om någon enskild skall genast anmäla

detta till socialnämnden. Om inte missförhållandet

avhjälps utan dröjsmål, skall nämnden anmäla

missförhållandet till tillsynsmyndigheten.

Socialstyrelsen har utfärdat föreskrifter och

allmänna råd om anmälan av missförhållanden i

omsorger om äldre och funktionshindrade enligt 71 a

§ socialtjänstlagen (1980:620), SOSFS 2000:5.

Föreskrifterna gäller fortfarande (71 a § motsvarar

14 kap. 2 § i den nya lagen).

I betänkande 2000/01:SoU18 behandlade utskottet

propositionen om en ny socialtjänstlag. Utskottet

anförde då bl.a. följande (s. 37–38):

Utskottet ställer sig bakom förslaget att

tydliggöra länsstyrelsens tillsynsansvar för den

socialtjänst som kommuner och enskilda bedriver.

Utskottet ser också positivt på förslaget att ge

länsstyrelserna rätt att inspektera all

socialtjänstverksamhet som står under dess

tillsyn, dvs. även den som bedrivs i kommunal

regi. Utskottet har heller inget att erinra mot

att länsstyrelsen ges möjlighet att ingripa mot

missförhållanden även i särskilda boendeformer

för äldre, i bostäder med särskild service för

funktionshindrade och inom den kommunala

hemtjänsten. I motion So48 (m) yrkas avslag på

förslagen som rör länsstyrelsernas

tillsynsuppgifter under anförande att

länsstyrelsernas stödjande roll gentemot

kommunerna bör utvecklas, inte den

kontrollerande. Utskottet konstaterar att den

nuvarande bestämmelsen om att länsstyrelserna

genom rådgivning m.m. skall se till att

socialnämnderna fullgör sina uppgifter på ett

ändamålsenligt sätt oförändrad i sak förts över

till 13 kap. 2 § andra stycket i förslaget till

ny socialtjänstlag. Att länsstyrelserna får

utökade befogenheter när det gäller inspektioner

och ingripanden mot missförhållanden ser

utskottet som en viktig del i arbetet för att

förbättra kvaliteten och säkerheten inom vård och

omsorg. – – –

Utskottet delar regeringens uppfattning att

någon ändring av tillsynsorganisationen inte bör

göras men att det är angeläget att utöka

samordningen och samverkan mellan Socialstyrelsen

och länsstyrelserna när det gäller deras

tillsynsfunktion. Det pågående samarbetet mellan

myndigheterna i syfte att stärka tillsynsarbetet

och utveckla tillsynen mot en större grad av

samordning och enhetlighet måste enligt

utskottets mening fortsätta. Vidare konstaterar

utskottet att en särskild utredare har fått i

uppdrag att se över den statliga tillsynen.

Resultatet av detta arbete bör avvaktas.

Utskottet avstyrker med det sagda motionerna – –

–.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 2000/01:259).

Tillsynsutredningen har i dagarna avlämnat

betänkandet Statlig styrning. Granskning på

medborgarnas uppdrag (SOU 2002:14). I betänkandet

redovisas en bred översikt av den statliga

tillsynen. Utredningens redovisningar bygger dels på

en heltäckande inventering av lagar om statlig

tillsyn, tillsynsorgan och tillsynsobjekt, dels ett

stort antal exempel vilka illustrerar ett antal

legala, organisatoriska och praktiska perspektiv på

dagens tillsyn. Några förslag läggs inte utan dessa

kommer att redovisas i utredningens slutbetänkande.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller att någon ändring av

tillsynsorganisationen inte bör göras men att det är

angeläget att utöka samordningen och samverkan

mellan Socialstyrelsen och länsstyrelserna när det

gäller deras tillsynsfunktion. Det pågående

samarbetet mellan myndigheterna i syfte att stärka

tillsynsarbetet och utveckla tillsynen mot en större

grad av samordning och enhetlighet måste således

fortsätta. Utskottet konstaterar att den särskilde

utredaren som har fått i uppdrag att se över den

statliga tillsynen i sitt slutbetänkande skall lämna

förslag till hur tillsynen kan göras tydligare och

effektivare. Utskottet anser att resultatet av det

pågående arbetet på området bör avvaktas. Motionerna

So3 (m) yrkande 12 och So297 (m) avstyrks därmed.

Utskottet är inte berett att nu ta initiativ till

en utredning om en översyn av hälso- och

sjukvårdslagen och socialtjänstlagen i syfte att

sammanföra de regler som styr äldreomsorgen till en

lag. Motion So263 (v) yrkande 7 avstyrks därmed.

Utskottet anser inte att någon ändring bör göras i

den s.k. lex Sarah, 14 kap. 2 § socialtjänstlagen

(2001:453). Det ankommer på Socialstyrelsen att

utforma föreskrifter och allmänna råd utifrån

gällande lagstiftning. Utskottet har erfarit att

Socialstyrelsen till sommaren kommer att presentera

en uppföljning och analys av samtliga lex Sarah-

anmälningar under år 2001. Motion So263 (v) yrkande

8 avstyrks.

Kvalitetsarbete i äldreomsorgen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om

kvalitetsarbete i äldreomsorgen. Utskottet

hänvisar till att de insatser som staten,

Landstings-förbundet och Svenska

Kommunförbundet kommit överens om i

utvecklingsavtalet för åren 2002–2004 är väl

ägnade att höja kvaliteten på såväl

medicinska insater som omvårdnad och

rehabilitering. Regeringen har aviserat en

proposition i mars 2002 angående samverkan

mellan landsting och kommun. Jämför

reservationerna 21 (v), 22 (kd), 23 (fp) och

24 (m, kd, c, fp).

Motioner

I motion So263 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförs om

prioritering av äldres rehabilitering (yrkande 4).

Motionärerna anför att rehabiliteringen för äldre är

oerhört viktig. Den bidrar till en ökad

självständighet för den enskilde samtidigt som den,

rätt använd, kan minska behovet av fortsatta

omvårdnadsinsatser. Vidare yrkas att riksdagen begär

att regeringen ger Äldreberedningen – Senior 2005

ett tilläggsdirektiv om vad i motionen anförs om

minimikrav i äldreomsorgen (yrkande 2). Motionärerna

anser att det allvarligt bör övervägas om det genom

lagstiftning kan säkerställas en norm för kvaliteten

i vård och omsorg av de äldre.

I motion So485 av Chatrine Pålsson (kd) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförs om en

rehabiliteringslag (yrkande 2). Motionären anför att

äldre synskadade diskrimineras i rehabiliteringen.

Detta gäller också på hjälpmedelsområdet där

landstingen ogärna kostar på de äldre nya och dyrare

hjälpmedel.

I motion So613 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförs om

beaktande av den psykosociala aspekten i äldrevården

(yrkande 6). Motionärerna anför att gruppen äldre

med psykiatriska besvär är dåligt kartlagd. De

avvisas ofta i primärvård och psykiatri och inom den

kommunala äldreomsorgen finns sällan kompetens att

hantera dessa problem. Därför bör det inrättas en

seniormottagning där äldre kan få rådgivning,

samtalsstöd och psykoterapi.

I motion So610 av Désirée Pethrus Engström och Inger Davidson

(båda kd) begärs tillkännagivande om att överväga

eventuell skatteväxling avseende läkarmedverkan i de

kommunala äldreboendena (yrkande 2). Socialstyrelsen

har pekat på bristerna i läkarmedverkan i den

kommunala äldreomsorgen. Motionärerna anför att man

måste ge kommunerna särskilda medel för att kunna

”köpa” läkarservice.

I motion So239 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas

att riksdagen begär att regeringen gör en

samhällsekonomisk analys av vad köerna för

åldersbetingade sjukdomar innebär (yrkande 6).

Motionärerna anför att många äldre köar för vård av

åldersbetingade funktionshinder som t.ex. starr,

förslitningsskador och nedsatt hörsel. När man inte

erhåller vård uppkommer, utöver mänskligt lidande,

kostnader för hemtjänst, sjukbesök, läkemedel m.m.

I motion So630 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

tillkännagivanden om vad i motionen anförs om

konvalescenthem (yrkande 10), om förbättrad

rehabilitering för äldre (yrkande 11) och om att

införa en omsorgsgaranti (yrkande 13). Motionärerna

anför att det är nödvändigt med samverkansavtal

mellan landsting och kommuner för att förbättra de

äldres rehabilitering. Kommuner och landsting måste

också i samarbete införa en ny vårdform mellan

slutenvården och boendet för äldre – en modern form

av konvalescenthem byggd på kunskap kring

rehabilitering.

Bakgrund och tidigare behandling

Den parlamentariska äldreberedningen har, som

tidigare redovisats, i uppgift att skapa

förutsättningar för en långsiktig utveckling av

äldrepolitiken. Beredningens analyser och förslag

skall utformas utifrån förhållandena i samhället som

berör äldres situation under perioden fr.o.m. år

2005 och de därpå följande åren. Beredningens

förslag skall bidra till måluppfyllelsen med

avseende på de av riksdagen fastställda nationella

målen för äldrepolitiken. Om så erfordras skall

beredningen föreslå nya mål. Viktiga områden som

skall beaktas i beredningens arbete är bl.a. äldres

inflytande och delaktighet i beslutsprocesser,

kvalitet inom vård och omsorg, sociala kontakter och

umgänge över generationsgränser, äldres möjlighet

att delta i eller ta del av kulturlivet. Beredningen

skall redovisa resultatet av sitt arbete till

regeringen senast den 1 maj 2003.

I betänkande 2000/01:SoU5 behandlade utskottet

regeringens förslag till nationell handlingsplan

för utveckling av hälso- och sjukvården.

Utskottet anförde angående hälso- och sjukvård

för äldre bl.a. följande (s. 27–28):

Utskottet anser att det är av största vikt att så

snart som möjligt komma till rätta med de brister

som Socialstyrelsen påtalat. Som anförs i

propositionen måste hälso- och

sjukvårdsinsatserna, både i särskilt boende och i

hemsjukvården, därför förstärkas väsentligt med

ytterligare resurser och kompetens. Enligt

utskottets uppfattning är de insatser som

parterna kommit överens om i utvecklingsavtalet

väl ägnade att höja kvaliteten på såväl

medicinska insatser som omvårdnad och

rehabilitering.

En central fråga inom vården och omsorgen av

äldre och funktionshindrade i särskilda

boendeformer och i hemsjukvården är läkarens

roll. Personer i särskilda boenden och inom

hemsjukvården skall självfallet vara

tillförsäkrade läkarinsatser på motsvarande sätt

som den som själv kan uppsöka vården. Detta

innebär att läkarinsatser skall vara tillgängliga

under hela dygnet, vilket också är en

förutsättning för att undvika onödiga och för

patienten påfrestande sjukhusinläggningar.

Utskottet instämmer därför i regeringens

bedömning att avtalet om utvecklingsinsatser bör

resultera i att de som bor i särskilt boende

eller har hemsjukvård får en medicinsk bedömning

av läkare när de behöver det samt konsultation

eller hembesök utan dröjsmål.

Utskottet vill betona vikten av samverkan

mellan landsting och kommuner. Som ovan anförs

har en utredning tillsatts för att se över bl.a.

denna fråga. Utredningen skall inom kort redovisa

sitt uppdrag. Utskottet utgår från att regeringen

återkommer till riksdagen med förslag som syftar

till att underlätta samverkan mellan huvudmän.

Sammanfattningsvis föreslår utskottet att

riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om

inriktning och åtgärder för att förbättra hälso-

och sjukvårdsinsatserna i den kommunala

primärvården (avsnitt 7.2). Motionerna – – –

avstyrks i den mån de inte anses tillgodosedda

med det anförda.

I betänkande 2000/01:SoU9 behandlade utskottet

senast motioner om kvalitetsarbete inom

äldreboenden m.m. (För ytterligare information se

s. 16–21.) Utskottet anförde då följande (s. 20):

Utskottet vidhåller att det är av största vikt

att så snart som möjligt komma till rätta med de

brister som Socialstyrelsen påtalat. Utskottet

vidhåller också att de insatser som staten,

Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet

kommit överens om i utvecklingsavtalet för åren

2002–2004 är väl ägnade att höja kvaliteten på

såväl medicinska insatser som omvårdnad och

rehabilitering. Utskottet vidhåller även att

avtalet om utvecklingsinsatser bör resultera i

att de som bor i särskilt boende eller har

hemsjukvård får en medicinsk bedömning av läkare

när de behöver det samt konsultation eller

hembesök utan dröjsmål.

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse

att Landstingsförbundet och Svenska

Kommunförbundet nyligen inlett ett gemensamt

arbete om medicinskt färdigbehandlade patienter.

Vidare har Samverkansutredningen nyligen avlämnat

sitt slutbetänkande.

Socialstyrelsen har tagit fram nya allmänna råd

om kvalitetssystem inom omsorgerna om äldre och

handikappade (SOSFS 1998:8 (S)). I slutrapporten

Äldreuppdraget pekar styrelsen på att

utvecklingen av kvalitetssystem är en process som

tar tid och behöver stöd och att kommunerna nu

har påbörjat denna process. Utskottet anser det

angeläget att kommunerna aktivt arbetar vidare

med att utveckla kvalitetssäkringssystem för

äldreomsorgen. Utskottet är dock inte berett att

föreslå några minimikrav eller fastställa någon

omsorgsgaranti.

Riksdagen bör inte ta något initiativ på

området. Motionerna – – – avstyrks.

Socialstyrelsen har i Nationell handlingsplan för

äldrepolitiken. Lägesrapport 2001 redovisat att en

studie av förekomsten och innehållet i

samverkansavtal mellan kommuner och landsting

beträffande läkarmedverkan i den kommunala

äldreomsorgen visar att ungefär hälften av landets

kommuner har sådana avtal. Innehållet i avtalen

uppvisar stora skillnader vad gäller omfattning och

grad av precision. Styrelsens slutsats är att

samverkan mellan kommun och landsting beträffande

vården och omsorgen måste bli bättre.

Samverkansavtal för att säkra läkarinsatserna i den

kommunala hälso- och sjukvården och äldreomsorgen

måste ses som ett krav inom ramen för den nationella

handlingsplanen för utveckling av hälso- och

sjukvården. Socialstyrelsen konstaterar att

rehabilitering ännu inte är en självklar del av

vården och omsorgen om de äldre. Styrelsen anser

dock att samverkan för att stärka de äldres

rehabiliteringsmöjligheter kan utvecklas inom ramen

för avtal, i form av samfinansierade verksamheter

och gemensamma utvecklingsarbeten, t.ex. beträffande

samordnad vårdplanering.

Samverkansutredningen har avlämnat betänkandet

Samverkan. Om gemensamma nämnder på vård- och

omsorgsområdet, m.m. (SOU 2000:114).

Regeringen har aviserat en proposition i mars 2002

angående samverkan mellan landsting och kommuner.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att rehabiliteringen för äldre är

mycket viktig. Den bidrar till en ökad

självständighet för den enskilde samtidigt som den

kan minska behovet av fortsatta eller utökade

omvårdnadsinsatser. De insatser som staten,

Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet

kommit överens om i utvecklingsavtalet för åren

2002–2004 är, enligt utskottets mening, väl ägnade

att höja kvaliteten på såväl medicinska insatser som

omvårdnad och rehabilitering. Utskottet vidhåller

att avtalet om utvecklingsinsatser bör resultera i

att de som bor i särskilt boende eller har

hemsjukvård får en medicinsk bedömning av läkare när

de behöver det samt konsultation eller hembesök utan

dröjsmål.

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att

Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet

inlett ett gemensamt arbete om medicinskt

färdigbehandlade patienter. Vidare har regeringen

aviserat en proposition i denna månad angående

samverkan mellan landsting och kommuner.

Socialstyrelsen har tagit fram allmänna råd om

kvalitetssystem inom omsorgerna om äldre och

handikappade (SOSFS 1998:8 (S)). I slutrapporten

Äldreuppdraget pekar styrelsen på att utvecklingen

av kvalitetssystem är en process som tar tid och

behöver stöd och att kommunerna nu har påbörjat

denna process. Utskottet anser det angeläget att

kommunerna aktivt arbetar vidare med att utveckla

kvalitetssäkringssystem för äldreomsorgen. Utskottet

är dock inte berett att föreslå några minimikrav

eller fastställa någon omsorgsgaranti.

Motionerna So263 (v) yrkandena 2 och 4, So485 (kd)

yrkande 2, So610 (kd) yrkande 2, So613 (kd) yrkande

6 och So630 (fp) yrkandena 10, 11 och 13 är i viss

mån tillgodosedda med det anförda. Motionerna

avstyrks.

Riksdagen har beslutat tillföra kommunsektorn

ytterligare 1,25 miljarder kronor per år under åren

2002–2004 för att korta väntetiderna och förbättra

tillgängligheten till behandlingar inom hälso- och

sjukvården. En överenskommelse har träffats mellan

staten och Landstingförbundet om åtgärder för ökad

tillgänglighet inom hälso- och sjukvården. Målet är

att skapa varaktigt förbättrad tillgänglighet. I

budgetpropositionen 2001/02:1 aviserar regeringen

att satsningen kommer att bli föremål för en

noggrann uppföljning i syfte att säkra att avsedda

effekter nås. Utskottet anser inte att något

initiativ bör tas från riksdagen sida med anledning

av motion So239 (c) yrkande 6. Motionen avstyrks.

Demensvård m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om demensvård

m.m. Utskottet konstaterar att regeringen

nyligen har beslutat att inrätta en

arbetsgrupp inom Socialdepartementet för att

sammanställa befintliga kunskaper om

situationen för personer med demenssjukdomar

och deras anhöriga samt identifiera

utvecklingsområden där åtgärder behöver

sättas in på olika nivåer. Motioner om

rättsskydd för dementa avstyrks med

hänvisning till att direktiv är under

utarbetande till en utredning angående

förmynderskap. Utredningen kommer även att ta

upp vissa frågor om gode män och förvaltare.

Jämför reservationerna 25 (m), 26 (v), 27

(kd), 28 (m), 29 (v), 30 (c) och 31 (fp).

Motioner

I motion So3 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkas att

riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ställföreträdarfrågan

(yrkande 19). Motionärerna efterlyser den utredning

som regeringen lovat tillsätta i syfte att ser hur

skyddet för personer med nedsatt förmåga till egna

beslut och förmåga att förmedla sig kan stärkas.

Rätten till integritet och rättssäkerhet måste kunna

garanteras även för dem som inte är kommunicerbara.

I motion So263 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att

utveckla vad i motionen anförs om dementas

rättigheter (yrkande 5). I de allra flesta fall

saknar den demenssjuke möjlighet att själv kunna

uttrycka sin vilja. Trots detta är varken rätten

till företrädare eller förekomsten av tvångsåtgärder

mot dementa, exempelvis låsta dörrar, fullt ut

reglerad.

I motion So613 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs

tillkännagivande om vikten av specialiserad

demensvård och kvalificerade demensutredningar

(yrkande 7).

I motion So286 av Sven Brus (kd) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförs om

diskriminering av de demenssjuka inom vården.

Motionären anför att dementa ofta diskrimineras inom

vården på grund av bristande resurser och avsaknad

av kompetens.

I motion So240 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs

tillkännagivande om ökad rättssäkerhet för

demenssjuka (yrkande 19). Socialtjänstlagen och

lagen om stöd och service till vissa

funktionshindrade är s.k. rättighetslagstiftning.

För att den enskilde skall få tillgång till

rättigheterna förutsätts att personen har

förutsättningar och förmåga att ta till vara sin

rätt, anför motionärerna. Enligt regelverk för

hälso- och sjukvårdens verksamhet fordras den

enskildes samtycke till vård och

behandlingsåtgärder. Huvudmän och yrkesutövare samt

legala ställföreträdare, gode män och förvaltare har

ett oerhört stort ansvar, med respekt för individens

självbestämmande, anför motionärerna. De anser att

gällande lagstiftning behöver förbättras och

förtydligas för att öka rättssäkerheten för

demenssjuka.

I motion So339 av Birgitta Carlsson och Lena Ek

(båda c) yrkas att regeringen lägger fram lagförslag

till förbättring av rättsskydd för dementa och

psykiskt handikappade personer som inte kan föra sin

egen talan när de utsatts för någon form av

rättsövergrepp.

I motion So444 av Sonja Fransson (s) begärs

tillkännagivande om tvärvetenskaplig kunskap för

tillfredsställande rättsskydd för personer med

demenssjukdomar.

Frågor kring stöd till anhöriga tas upp i flera

motioner.

I motion So3 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs

tillkännagivanden om vad som anförs dels om att

uppmärksamma och stödja anhöriga (yrkande 20), dels

om att anhörigbegreppet bör utvidgas till ett

närståendebegrepp (yrkande 21) och dels om

förutsättningarna för frivilliga insatser (yrkande

22). I stället för att bara inta en biroll, vid

sidan av offentliga insatser, bör närstående få

möjlighet att ta ett ökat ansvar för de anhörigas

situation om de så önskar. Den offentliga sektorn

skall komplettera, stimulera och stödja människors

egna insatser. Viljan till frivilliga insatser ökar

med ett system som är lyhört för individuella behov

och önskningar och som förmår åstadkomma flexibla

lösningar. Motionärerna anser att anhörigbegreppet

bör ersättas av närstående. Det inkluderar den till

omsorgstagaren närstående så att denne likt anhöriga

kan få del av ekonomisk ersättning och stöd.

I motion So263 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs

tillkännagivande om ett permanent anhörigstöd

(yrkande 6). Motionärerna konstaterar att Anhörig

300 har specialdestinerade resurser för att

stimulera kommunerna att utveckla anhörigstödet.

Medel är avsatt t.o.m. 2004, varefter kommunerna

skall ha integrerat anhörigstödet i det löpande

arbetet. Motionärerna anser att det redan nu finns

anledning att tillföra fortsatta specialdestinerade

medel under nästkommande mandatperiod.

I motion So609 av Rosita Runegrund m.fl. (kd) begärs

tillkännagivanden om nationellt resurscenter för

anhörigstöd (yrkande 3) och om anhöriganställning

(yrkande 5). Motionärerna anför att ett nationellt

resurscenter skulle kunna fungera som en

kunskapsresurs för de kommuner som arbetar med

anhörigvård. Ute i kommuner finns goda exempel på

idéer och arbetssätt. Motionärerna anser vidare att

frågan om yngre anhöriga skall kunna anställas och

omfattas av trygghetsförsäkringar och pensionsavtal

måste lyftas fram.

I motion So347 av Viviann Gerdin och Rigmor Stenmark

(båda c) begärs tillkännagivande om vad i motionen

anförs om att insatser görs med målsättning att

förbättra anhörigvården (yrkande 5). Motionärerna

anför att det måste finnas tillgång till

växelvårdsplatser och att det behövs förbättrade

regler för hemvårdsbidrag och ökade möjligheter för

närstående att anställas.

I motion Sf256 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs tillkännagivanden dels som uppföljning och

kvalitetskontroll av närståendevården med beaktande

av integritetsaspekterna (yrkande 2), dels om

överläggningar mellan kommunförbunden och staten om

förbättrade förutsättningar för närståendevård och

hemsjukvården (yrkande 3).

Bakgrund och tidigare behandling

Enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet

för närståendevård har en närstående som vårdar

någon som är svårt sjuk rätt till ersättning för tid

då han avstår från förvärvsarbete i samband med

vården (4 §). Ersättning utges för högst 60 dagar (6

§). (I vissa fall av hivinfektion utges ersättning i

240 dagar.)

Enligt 5 kap. 10 § socialtjänstlagen (2001:453) bör

socialnämnden genom stöd och avlösning underlätta

för dem som vårdar närstående som är långvarigt

sjuka eller äldre eller som har funktionshinder.

I proposition 1999/2000:149 Nationell handlingsplan

för utveckling av hälso- och sjukvården anförde

regeringen att den ansåg att det finns anledning att

även efter perioden 1999–2001 aktivt arbeta för att

stödja anhöriga som vårdar långvarigt sjuka, äldre

eller människor med funktionshinder.

Resurstillskottet till hälso- och sjukvården borde

därför riktas även mot detta område. Regeringen,

Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet har

i avtalet om utvecklingsinsatser enats om att den

särskilda satsningen för att stödja anhörigvården

skall pågå också under åren 2002–2004.

Utskottet behandlade senast en motion om demensvård

i betänkande 2000/01:SoU9. Utskottet redovisade då

bl.a. att Socialstyrelsen i juni 2000 publicerat

Äldreuppdraget – Slutrapport (Socialstyrelsen följer

upp och utvärderar 2000:4). Socialstyrelsen

konstaterar att demens är en folksjukdom som drabbar

en stor andel av den äldre befolkningen.

Demenssjukdomen är starkt åldersrelaterad, vilket

innebär att andelen dementa i befolkningen ökar i

takt med att andelen äldre ökar. Socialstyrelsen

anser att angelägna insatser inom demensvården är

att förbättra allmänhetens kunskaper om

demenssjukdomen, att utveckla vård- och

behandlingsmöjligheterna, att utveckla diagnostiken

och ge den enskilde ”rätt till en utredning” och att

kontinuerligt stödja personalens

kompetensutveckling.

Vidare redovisades vad utskottet anfört i

betänkande 1999/2000:SoU9:

Utskottet vill än en gång understryka vikten av en god vård för

de demenssjuka. Alla som behöver utredas

beträffande demens bör utan dröjsmål ges den

möjligheten. Utskottet vill också understryka

vikten av kompetensutveckling hos personalen inom

demensvården för att kunna tillgodose behovet av

demensutredningar och en god omvårdnad. De

regionala forsknings- och utvecklingscentrum inom

äldreområdet som nu är under uppbyggnad skall

medverka till en lokalt förankrad och praktiknära

kunskapsutveckling inom både äldreomsorg och

äldresjukvård. Dessa centrum bör bli viktiga

instrument i att utveckla personalens kunskap och

kompetens om demenssjukdomar och bemötande av

personer med demens.

Utskottet konstaterar att utbyggnaden av

gruppboenden för dementa och dagverksamhet har

inneburit en kvalitativ utveckling av

demensvården i hela landet. Många dementa bor

dock i eget boende, ibland med mer eller mindre

omfattande stödinsatser från anhöriga. Den

uppsökande verksamheten inom hemtjänsten kan här

bli ett viktigt instrument för att finna dessa

personer och deras anhöriga och erbjuda stöd från

samhällets sida. Utskottet anser att det behövs

en fortsatt utbyggnad av dagvården för

demenssjuka liksom möjlighet till avlösning och

växelvårdsplatser. Även insatser från

hemsjukvården är viktiga för att bistå den sjuke

och stötta de anhöriga. Kommunerna har i sina

redovisningar till Socialstyrelsen av sina planer

för utvecklingen av stödet till anhöriga anfört

att de nu satsar mer på individuellt anpassat

stöd och på att förbättra kvaliteten i

anhörigstödet.

Vid behandlingen av den nationella

handlingsplanen tillstyrkte riksdagen att 60

miljoner kronor avsattes under perioden 1999–2001

för att förstärka äldreforskningen.

Socialvetenskapliga forskningsrådet som utarbetat

ett nationellt forskningsprogram för äldre och

åldrande pekar på att en stor del av

äldreforskningen till sin karaktär är tvär- och

mångvetenskaplig.

Slutligen vill utskottet än en gång understryka

vikten av att de statliga tillsynsmyndigheterna

noga följer vården. Motionerna – – – är därmed i

huvudsak tillgodosedda.

Utskottet vidhöll i betänkande 2000/01:SoU9 till

fullo den inställning man årligen, under senare år,

redovisat om vikten av en god vård för de

demenssjuka. Den aktuella motionen avstyrktes

därmed.

Utskottet behandlade också motioner om anhörigstödet i

betänkande 2000/01:SoU9. Utskottet anförde då

bl.a. följande (s. 34):

Utskottet vidhåller att anhörigas och andra

närståendes roll som vårdgivare till äldre numera

är väl dokumenterad och erkänd. Den vård som

utförs av familjen och andra närstående är mycket

omfattande och har sannolikt ökat i betydelse

under senare år. En förutsättning för att de

äldre och deras närstående skall våga och orka

med vård i hemmet är att de närstående ges stöd

och avlösning. Under åren 1999–2001 har ett

särskilt stimulansbidrag för utveckling av

anhörigstödet om 100 miljoner kronor per år

utgått. Regeringen, Landstingsförbundet och

Svenska Kommunförbundet har i avtalet om

utvecklingsinsatser enats om att den särskilda

satsningen för att stödja anhörigvården skall

pågå också under åren 2002–2004. Utskottet

vidhåller bedömningen att det även för tiden

efter 2001 finns behov av att aktivt arbeta för

att stödja anhöriga som vårdar långvarigt sjuka,

äldre eller människor med funktionshinder.

Utskottet ser därför positivt på den särskilda

satsningen för att stödja anhörigvården.

Utskottet vidhåller också att frivilliga

insatser utgör ett värdefullt komplement till

socialtjänstens insatser och bör stödjas. Det är

angeläget att ta till vara den särskilda kunskap

som finns inom frivillig- och anhörigföreningar.

Anhörigstödet har inneburit en förstärkning av

detta samarbete.

I motion – – – begärs ekonomiskt stöd för den

som vårdar närstående på samma villkor som den

som vårdar anhörig. Utskottet noterar

inledningsvis att det finns flera olika

bestämmelser som rör det område som tas upp i

motionen. Av socialtjänstlagens 5 § framgår att

socialnämnden genom stöd och avlösning bör

underlätta för dem som vårdar närstående som är

långvarigt sjuka eller äldre eller som har

funktionshinder. Enligt lagen (1988:1465) kan

ekonomiskt stöd utgå i form av närståendepenning

för högst 60 dagar för den som avstår från

förvärvsarbete för att vårda någon som är svårt

sjuk. Utskottet noterar vidare att utgångspunkten

för anhörigstödet enligt den nationella

handlingsplanen för äldrepolitik (Anhörig 300,

åren 1999–2001) är att hjälpa och stödja anhöriga

för att förhindra att dessa drabbas av fysisk

eller psykisk ohälsa. Den särskilda satsningen

för att stödja anhöriga kommer enligt avtalet

mellan staten, Landstingsförbundet och Svenska

Kommunförbundet att fortsätta också under åren

2002–2004. Vissa kommuner erbjuder vidare

ekonomiskt stöd till den som vårdar anhörig.

Formerna för detta stöd beslutas av kommunen i

fråga. Utskottet anser inte att riksdagen nu bör

ta något initiativ i anledning av motionerna.

Motionen avstyrks.

Vad gäller kvalitetskontrollen av hemsjukvården

vill utskottet hänvisa till vad utskottet anfört

med anledning av regeringens bedömning i

proposition 1999/2000:149 om att hälso- och

sjukvårdsinsatserna både i särskilt boende och

hemsjukvården måste förstärkas väsentligt med

ytterligare resurser och kompetens. Enligt

utskottets uppfattning är de insatser som

regeringen, Landstingsförbundet och Svenska

Kommunförbundet kommit överens om i

utvecklingsavtalet väl ägnade att höja kvaliteten

på såväl medicinska insatser som omvårdnad och

rehabilitering.

Riksdagen följde utskottet.

Socialstyrelsen har i Nationell handlingsplan för

äldrepolitiken. Lägesrapport 2001 redovisat att

genom det kartläggnings- och inventeringsarbete som

bedrivs i kommunerna finns nu bättre kunskaper om

anhörigvårdarnas behov av stöd. Möjligheterna att nå

fler anhörigvårdare ökar i och med att kommunerna

utvecklar nya, okonventionella stödformer. Det har

tillkommit en mängd anhörigcentraler och

träffpunkter och fler planeras. Avlösning i hemmet

erbjuds nu avgiftsfritt i många kommuner och i några

kommuner utan biståndsbedömning. Denna stödform blir

härigenom mer lättillgänglig och anhörigvårdaren får

därmed möjlighet till egen tid för avkoppling.

Samverkan sker och har utvecklats med en mängd

frivillig- och intresseorganisationer och andra

vårdgivare. De gemensamma resurserna kan genom denna

samverkan användas effektivare och möjligheter att

uppmärksamma anhörigvårdarnas behov i ett tidigt

skede har ökat.

Socialministern besvarade den 25 januari 2002 en

interpellation om anhörigvårdarnas situation.

Socialministern anförde bl.a. att det är angeläget

att finna strukturer och former att förvalta och

utveckla de kunskaper och erfarenheter som har

tillkommit tack vare de statliga stimulansbidragen.

Socialministern uttalade vidare att det är viktigt

att samarbetet mellan samhället och de frivilliga

organisationerna utvecklas ytterligare samt att de

tre nationella anhörigorganisationerna

Demensförbundet, Alzheimerföreningen och

Anhörigrådet fått statligt stöd även för år 2002.

Enligt socialministern kommer en arbetsgrupp att

tillsättas för att i första hand sammanställa

kunskaper om personer med demenssjukdomar och om

situationen för anhöriga till personer med demens.

Direktiv för en sådan arbetsgrupp kommer att

utarbetas inom de närmaste veckorna så att den kan

komma i gång med sitt arbete snabbt. Frågan om

behovet av ett nationellt kunskapscenter bör också

diskuteras i en sådan arbetsgrupp. Slutligen anförde

socialministern att det finns anledning att bevaka

om kommunerna avvecklar anhörigverksamheter efter

projekttidens slut.

Regeringen beslutade den 21 februari 2002 att inom

Socialdepartementet tillsätta en arbetsgrupp med

uppgift att sammanställa befintliga kunskaper om

situationen för personer med demenssjukdomar och

deras anhöriga samt identifiera utvecklingsområden

där åtgärder behöver sättas in på olika nivåer. I

arbetsgruppen skall det ingå företrädare för bl.a.

anhörigorganisationerna. Chefen för

Socialdepartementet skall utse ledamöterna i

arbetsgruppen och utse en av dem att vara

ordförande. Arbetsgruppen skall redovisa sitt arbete

senast den 30 juni 2003.

I uppdraget till gruppen nämns bl.a.

tillgänglighet till utredning, diagnos och medicinsk

behandling, anhörigstöd, särskilt boende och

rättsskydd.

Inom Justitiedepartementet förbereds enligt uppgift

direktiv till en utredning angående förmynderskap.

Utredningen kommer också att beröra vissa frågor

angående god man och förvaltare.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller till fullo den inställning som

årligen, under senare år, redovisats om vikten av en

god vård för de demenssjuka. Utskottet vill åter

understryka att anhöriga och andra närstående gör

betydelsefulla insatser som vårdgivare till äldre.

Utskottet konstaterar samtidigt att arbete pågår med

att utveckla stödet till anhöriga. Den särskilda

satsningen för att stödja anhörigvården kommer att

pågå också under åren 2002–2004.

Det är glädjande att regeringen har beslutat

tillsätta en arbetsgrupp inom Socialdepartementet

för att sammanställa befintliga kunskaper om

situationen för personer med demenssjukdomar och

deras anhöriga samt identifiera utvecklingsområden

där åtgärder behöver sättas in på olika nivåer.

Bland utvecklingsområden nämns bl.a. tillgänglighet

till utredning, diagnos och medicinsk behandling,

anhörigstöd, särskilt boende och rättsskydd.

Arbetsgruppen skall redovisa sitt uppdrag om drygt

ett år. Utskottet anser att motionerna So3 (m)

yrkandena 20–22, So263 (v) yrkande 6, So286 (kd),

So347 (c) yrkande 5, So609 (kd) yrkandena 3 och 5

och So613 (kd) yrkande 7 därmed är i huvudsak

tillgodosedda.

Utskottet konstaterar att arbetsgruppen inom

Socialdepartementet skall lämna förslag till hur

skydds- och tvångsåtgärder i möjligaste mån skall

kunna undvikas inom demensvården. Vidare konstaterar

utskottet att inom Justitiedepartementet bereds för

närvarande direktiv till en utredning angående

förmynderskap. Utredningen kommer även att ta upp

vissa frågor om gode män och förvaltare. Direktiv

kommer att beslutas under våren. Utskottet anser

därmed motionerna So3 (m) yrkande 19, So240 (c)

yrkande 19, So263 (v) yrkande 5, So339 (c) och So444

(s) delvis tillgodosedda.

Vad gäller kvalitetskontrollen av hemsjukvården

vill utskottet hänvisa till den nationella

handlingsplanen för utveckling av hälso- och

sjukvården. Enligt utskottets uppfattning är de

insatser som parterna kommit överens om i avtalet

väl ägnade att höja kvaliteten på såväl medicinska

insatser som omvårdnad och rehabilitering i

hemsjukvården. Motion Sf256 (fp) yrkandena 2 och 3

är därmed delvis tillgodosedda.

Hemtjänst

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om

socialtjänstlagen. Utskottet hänvisar till

gällande lagstiftning. Riksdagen bör också

avslå motioner om avdragsrätt för

hushållsnära tjänster. Utskottet anför att en

sådan avdragsrätt skulle innebära avsteg från

de principer som ligger till grund för den

s.k. skattereformen. Jämför reservationerna

32 (kd, fp) och 33 (m, kd, c, fp).

Motioner

I motion So3 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförs om

subventionerade hushållstjänster (yrkande 23).

Motionärerna anför att de tillsammans med övriga

borgerliga partier föreslagit en femtioprocentig

skattereduktion på maximalt 25 000 kr per år för

hushållstjänster. Reformen skulle ge alla äldre

större möjligheter att få den omsorg de behöver. Den

frigör resurser till dem som har störst vårdbehov

samtidigt som de med ett mindre behov inte behöver

komma på undantag. Lägre kostnader på hushållsnära

tjänster skapar också möjligheter för fler äldre att

få flexibel hjälp, eftersom det är de äldre själva

som väljer hushållstjänst.

I motion So613 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförs om behovet

av nya former för service till äldre (yrkande 9).

Motionärerna anser att de stora servicebehov som

många äldre har måste tillgodoses i andra former och

av andra utförare än den kommunala hemtjänsten. För

att underlätta tillkomsten av sådan service bör

avdragsrätt medges för hushållsnära tjänster.

Också i motion So362 av Mikael Oscarsson (kd) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförs om

subventionering av hushållstjänster (yrkande 3).

Motionären anser att i ett första steg bör

subventionering av hushållsnära tjänster för äldre

införas. Dessutom bör diskussion om kompletterande

finansiering – blandning av offentlig och privat –

föras aktivt i samhällsdebatten.

I motion So485 av Chatrine Pålsson (kd) begärs tillkännagivande

om vad i motionen anförs om hemtjänstinsatser i

socialtjänstlagen (yrkande 1). Motionären anför att

det finns skäl att uppmärksamma äldre synskadades

problem. Att inte se och inte på egen hand kunna

utföra städning, tvätt, inköp, post- och bankärenden

har i många kommuner upphört att vara godtagbara

skäl för hemtjänstinsatser, anför motionären. Detta

strider mot socialtjänstlagen, men då detta

uppenbarligen är obekant för många kommuner måste

regeringen med skärpa tillkännage lagens mening för

berörda kommuner.

Samma argumentering återfinns också i motion So630

av Lars Leijonborg m.fl. (fp) där man begär

tillkännagivande om vad i motionen anförs om

situationen för äldre med synskador (yrkande 12).

Bakgrund och tidigare ställningstagande

Enligt socialtjänstlagen (2001:453) 4 kap. 1 § skall

den som inte kan tillgodose sina behov eller kan få

dem tillgodosedda på annat sätt ha rätt till bistånd

av socialnämnden för sin försörjning

(försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt.

Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en

skälig levnadsnivå. Biståndet skall utformas så att

det stärker hans eller hennes möjligheter att leva

ett självständigt liv. Vidare skall socialnämnden

enligt 5 kap. 5 § verka för att äldre människor får

goda bostäder och skall ge dem som behöver det stöd

och hjälp i hemmet och annan lättåtkomlig service.

Frågan om avdragsrätt för hushållsnära tjänster

behandlades senast i betänkande 2000/01:SoU9.

Utskottet hänvisade då till att finansutskottet

behandlat frågan i betänkande 2000/01:FiU1 och då i

sin tur har hänvisat till skatteutskottets yttrande

2000/01:SkU1y, där det anfördes att förslaget skulle

innebära ett avsteg från de principer om en

likformig och neutral beskattning som ligger till

grund för skattereformen och som enligt

skatteutskottets mening bör gälla. Vidare anfördes

att risken är stor att effekterna på

sysselsättningen blir mycket små eller inga alls

samtidigt som kostnaderna blir stora. Stimulanser av

denna typ riskerar också att leda till

gränsdragningsproblem och ge upphov till

svårkontrollerade gråzoner anförde skatteutskottet.

Socialutskottet ställde sig bakom finans- och

skatteutskottens uppfattning att en avdragsrätt för

hushållsnära tjänster skulle innebära ett avsteg

från de principer som ligger till grund för

skattereformen. Den aktuella motionen avstyrktes

därmed.

Riksdagen följde utskottet.

Utskottets ställningstagande

Enligt socialtjänstlagen har den som inte kan

tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda

på annat sätt rätt till bistånd av socialnämnden för

sin försörjning och för sin livsföring i övrigt.

Socialnämndens beslut om bistånd får överklagas hos

allmän förvaltningsdomstol. Utskottet anser inte att

motionerna So485 (kd) yrkande 1 och So630 (fp)

yrkande 12 bör föranleda något initiativ. Motionerna

avstyrks.

Utskottet vidhåller sin uppfattning att

avdragsrätt för hushållsnära tjänster skulle

innebära ett avsteg från de principer som ligger

till grund för den s.k. skattereformen. Motionerna

So3 (m) yrkande 23, So362 (kd) yrkande 3 och So613

(kd) yrkande 9 avstyrks därmed.

Förebyggande folkhälsoarbete

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om förebyggande

folkhälsoarbete med hänvisning till pågående

arbete på området. Jämför reservationerna 34

(kd) och 35 (mp).

Motioner

I motion So287 av Sven Brus (kd) begärs

tillkännagivande om betydelsen av ett aktivt

folkhälsoarbete för äldre. De skador som drabbar

äldre personer orsakar svåra lidanden och innebär

stora kostnader för samhället. Därför blir behovet

av ett förebyggande folkhälsoarbete med särskild

inriktning mot den äldre befolkningen särskilt

angeläget, anför motionären.

I motion So347 av Viviann Gerdin och Rigmor Stenmark

(båda c) begärs tillkännagivande om förebyggande

hälsoarbete (yrkande 4). Motionärerna anför bl.a.

att genom information och enkla åtgärder i hemmet

kan många fallskador undvikas och de äldre få en

bättre livskvalitet.

I motion So381 av Anita Johansson och Ola Rask (båda

s) begärs tillkännagivande om vad i motionen anförs

om hälsoundersökningar för äldre 70+. I den

nationella handlingsplanen för äldrepolitik

framhålls vikten av att folkhälsoarbetet för de

äldre förstärks, anför motionärerna. Olika modeller

för hälsoundersökningar med hälsosamtal bör prövas.

Systematiska hälsokontroller för äldre borde ingå i

sjukvårdsplaneringen, anför motionärerna.

I motion MJ518 av Lotta Nilsson-Hedström m.fl. (mp)

begärs tillkännagivande om vad i motionen anförs om

mat i äldreomsorgen (yrkande 18). Motionärerna anser

att äldre människor måste få hjälp till en

näringsriktig kost. Mikrouppvärmda helfabrikat i

matlådor innehåller sällan den näring äldre behöver.

Bakgrund och tidigare behandling

Nationella folkhälsokommittén har i sitt

slutbetänkande Hälsa på lika villkor – nationella

mål för folkhälsan (SOU 2000:91) lämnat förslag till

nationella folkhälsomål och strategier. Utredningen

föreslår arton olika mål och redovisar också

särskilda målgrupper för de olika målen, varvid

äldre i flera fall anges som målgrupp.

Statens folkhälsoinstitut har i regleringsbrevet för år 2001

fått i uppdrag att redovisa hur arbetet med det

hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet för

äldre på nationell, regional och lokal nivå har

fortlöpt. Uppdraget har nyligen redovisats i

rapporten Folkhälsoarbete bland äldre. Hur har

hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete bland

äldre fortlöpt? I rapporten konstateras att

utvecklingen av hälsofrämjande arbete för äldre har

utvecklats mycket under de tre senaste åren, tack

vare externa statliga bidrag. Nationella

handlingsplaner, både handlingsplanen för

äldrepolitik och nationella folkhälsokommitténs

dokument, har haft stor betydelse för

genomslagskraften i utvecklingen av det

hälsofrämjande arbetet bland äldre, anförs det.

Vidare konstateras bl.a. att de friska äldre måste

bli mer synliga i landstingens och kommunernas

hälsopolitiska dokument. Samhällsplaneringen i stort

bör vara uppmärksam på vad strukturella förändringar

kan innebära för en äldre person. Pensionärs- och

andra frivilligorganisationer spelar en viktig roll

i det hälsofrämjande arbetet.

Rapporten bereds för närvarande inom

Socialdepartementet.

Riksdagen har nyligen beslutat om bildandet av ett

familjemedicinskt institut (prop. 2001/02:38, bet.

2001/02:SoU5, rskr. 144). Syftet är att utveckla den

primärvård som finansieras av landstingen och

kommunerna. Bland de uppgifter som nämns ingår att

särskilt uppmärksamma kunskapsutveckling och

kunskapsspridning beträffande primärvårdens stöd och

vård för äldre.

I betänkande 2001/02:SoU5 ställde sig utskottet

bakom vad regeringen anfört när det gäller

institutets verksamhetsinriktning, men ansåg att

ett tillägg dessutom borde göras enligt följande

(s. 9):

Av regeringens förslag framgår att institutet

skall stödja kvalitetsarbetet och

metodutvecklingen inom primärvården. I det

sammanhanget bör enligt utskottets uppfattning

även folkhälsoaspekter beaktas. En uppgift för

institutet bör således vara att sprida kunskaper

och erfarenheter om betydelsen av hälsofrämjande

och sjukdomsförebyggande arbete. Utskottet anser

att institutet i sin verksamhet bör samverka med

Statens folkhälsoinstitut. Således föreslår

utskottet att institutets verksamhetsinriktning

utvidgas till att avse även folkhälsoaspekter.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med delvis

bifall till motionerna – – – som sin mening ge

regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande

Statens folkhälsoinstitut har nyligen redovisat hur

arbetet med det hälsofrämjande och

sjukdomsförebyggande arbetet för äldre utvecklas.

Rapporten bereds för närvarande inom

Socialdepartementet. En proposition om folkhälsomål

bereds också för närvarande inom Socialdepartementet

med siktet inställt på en proposition till hösten.

Familjemedicinska institutet skall sprida kunskaper

och erfarenheter om betydelsen av hälsofrämjande och

sjukdomsförebyggande arbete. Utskottet anser att

resultatet av det pågående arbetet på området bör

avvaktas. Motionerna So287 (kd), So347 (c) yrkande

4, So381 (s) och MJ518 (mp) yrkande 18 avstyrks.

Äldreminister och äldreombudsman

m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om

äldreminister, äldreombudsman m.m. Utskottet

hänvisar till att det ankommer på

statsministern att utse statsråd. Utskottet

vidhåller i övrigt sin tidigare ståndpunkt i

frågan. Jämför reservationerna 36 (kd) och 37

(fp).

Motioner

I motion So613 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs

tillkännagivanden om vad i motionen anförs om

tillsättande av en äldreminister för ett samlat

grepp kring äldrepolitiken (yrkande 3) och om

tillsättandet av en äldreombudsman för att verka för

förbättringar i de äldres förhållanden (yrkande 4).

Motionärerna an-för att en äldreminister inte bara

skulle vara en viktig symbolfråga utan också leda

till att äldres samlade situation får en större

tydlighet i debatten och beslutsfattandet.

I motion So335 av Ulla-Britt Hagström och Rosita

Runegrund (båda kd) begärs tillkännagivande om vad i

motionen anförs om att stimulera tillsättandet av en

äldreombudsman i Västra Götaland.

I motion So630 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

tillkännagivande om äldreombudsmän för att till vara

ta de äldres intressen (yrkande 4). Motionärerna

anser att det behövs kommunala äldreombudsmän.

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet har behandlat motioner om

äldreombudsmän och äldreminister senast i

betänkande 2000/01:SoU9. Utskottet anförde då

följande (s. 37):

Enligt regeringsformen ankommer det på

statsministern att tillsätta statsråd. Motionerna

– – – avstyrks därför.

Utskottet vidhåller uppfattningen att insatser

har gjorts för att stärka de äldres ställning

inte minst genom en förstärkt tillsynsverksamhet.

Utskottet vill också framhålla det viktiga arbete

som utförs av pensionärsorganisationerna centralt

och lokalt liksom anhörigföreningar och andra

intresseföreningar för att bevaka de äldres

intressen. Utskottet vidhåller att de insatser

som görs sammantaget bör ge förutsättningar för

en effektivare kontroll och kvalitetssäkring av

äldreomsorgen. Utskottet avstyrker därmed

motionerna – – – med förslagen om att inrätta en

äldreombudsman.

Utskottet vill än en gång anföra att det inte

finns något hinder för de kommuner som vill

inrätta kommunala äldreombudsmän. Motion So456

(fp) yrkande 6 bör inte föranleda något initiativ

från riksdagens sida.

Frågan om att inrätta en äldreombudsman i

Västra Götalands län är inte heller en

riksdagsfråga. Motion So427 (kd) avstyrks därmed.

Riksdagen följde utskottet.

Socialministern lämnade den 6 mars 2002 ett

skriftligt svar på en fråga om äldres trygghet.

Ministern anförde att våld och övergrepp mot

äldre är oacceptabla och att lämpliga åtgärder

måste vidtas för att förebygga förekomsten av

detta. Han hänvisade till att

Brottsoffermyndigheten i juni 2001 fick i uppdrag

att förbereda, utforma och genomföra ett

forskningsprogram för brottsofferforskning (Ju

2001/4718). I uppdraget underströks att äldres

utsatthet för brott är ett angeläget

forskningsområde. Vidare har Statistiska

centralbyrån fått i uppdrag att undersöka äldres

levnadsförhållanden. Vidare anförde ministern

följande:

Alltfler kommuner inrättar nu en särskild instans

dit äldre kan vända sig för att få råd och stöd i

olika frågor, lämna klagomål och synpunkter.

Denna utveckling ligger väl i linje med senare

års ökade betoning av enskildas inflytande,

trygghet och självbestämmande inom vård och

omsorg. Att kommuner bör inrätta funktioner för

bl.a. klagomålshantering rekommenderas också av

Socialstyrelsen i deras allmänna råd om

kvalitetssystem inom vård och omsorg.

I dag är kommuner och landsting skyldiga att

inrätta patientnämnder med uppgift att bl.a.

hantera klagomål och synpunkter på insatser inom

hälso- och sjukvård. Vad många inte känner till

är att nämnderna också har till uppgift att

hantera synpunkter på vissa omvårdnadsinsatser

som ges till bl.a. äldre. Regeringen vill vidga

kommunernas och landstingens möjligheter att

samverka kring bl.a. dessa frågor. Mot den

bakgrunden kommer regeringen att inom kort lägga

fram ett förslag till riksdagen som möjliggör för

kommuner och landsting att bilda gemensamma

nämnder på vård- och omsorgsområdet.

Utskottets ställningstagande

Enligt regeringsformen ankommer det på

statsministern att tillsätta statsråd. Motion So613

(kd) yrkande 3 avstyrks därmed.

Utskottet vidhåller att det inte bör inrättas

någon äldreombudsman. Motion So613 (kd) yrkande 4

avstyrks.

Utskottet konstaterar att alltfler kommuner nu

inrättar en särskild instans dit äldre kan vända sig

för att få råd och stöd i olika frågor, lämna

klagomål och synpunkter. Att kommuner bör inrätta

funktioner för bl.a. klagomålshantering

rekommenderas också av Socialstyrelsen i deras

allmänna råd om kvalitetssystem inom vård och

omsorg. Utskottet vill än en gång anföra att det

inte finns något hinder för de kommuner som vill

inrätta kommunala äldreombudsmän. Utskottet anser

inte att något initiativ bör tas från riksdagens

sida med anledning av motion So630 (fp) yrkande 4.

Frågan om att inrätta en äldreombudsman i Västra

Götaland är inte heller en riksdagsfråga. Motion

So335 (kd) avstyrks.

Personalutveckling, forskning m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om

personalutveckling och rekryter-ing.

Utskottet konstaterar att äldreomsorgen

tillförts stora resurser under senare år och

att regeringen nyligen avlämnat en

proposition med förslag om ytterligare

resurser. Antalet utbildningsplatser för

såväl läkar- som sjuksköterskeutbildningar

har utökats. Resurser för att minska

deltidsarbetslösheten har anvisats m.m.

Riksdagen bör även avslå en motion om

forskning om äldre med hänvisning till det

fortsatta stöd till uppbyggnad och utveckling

av regionala FoU-center inom äldreområdet som

beslutats om för åren 2002–2004. Jämför

reservationerna 38 (m), 39 (v), 40 (kd), 41

(c) och 42 (fp).

Motioner

I motion So3 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförs om

rekrytering och personalutveckling inom vård- och

omsorgssektorn (yrkande 24). Genom alternativa

driftsformer kan personalens önskemål om fler

arbetsgivare, varierat arbetssätt och inflytande

över arbetssituationen uppfyllas, anför

motionärerna. Mångfald är en förutsättning för en

bättre löneutveckling och för att unga skall kunna

attraheras av arbete i vård och omsorg.

I motion So263 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs

att regeringen tillsätter en utredning med uppgift

att kartlägga personaltätheten inom äldreomsorgen på

nationell nivå (yrkande 1). Motionärerna anför att

vården och omsorgen under 1990-talet har utsatts för

besparingar som påverkat kvaliteten inom

äldreomsorgen negativt. Besparingar handlar oftast

om nedskärningar av antalet anställda.

I motion So452 av Siv Holma m.fl. (v) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförs om en

krisgrupp för att klara personalrekryteringen inom

äldreomsorgen.

I motion So356 av Margareta Viklund (kd) begärs

tillkännagivande om att personalförsörjningen inom

äldreomsorgen måste tillgodoses (yrkande 2).

I motion So366 av Rosita Runegrund (kd) begärs

tillkännagivanden om vad i motionen anförs om

namnbyte från hemtjänst till omvårdnad i hemmet

(yrkande 1) och om behovet av den framtida

rekryteringen (yrkande 2). Kunskapen om att det är

ett kvalificerat omvårdnadsarbete i hemmen och att

det behövs en blandad kompetens och specialisering

når inte alltid ungdomar som står inför att välja

gymnasieutbildning, anför motionären.

I motion So239 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs

att regeringen lägger fram ett åtgärdsprogram för

att långsiktigt lösa personalförsörjningen inom

äldrevård och omsorg (yrkande 7).

I motion So347 av Viviann Gerdin och Rigmor Stenmark

(båda c) begärs tillkännagivande om att göra vård-

och omsorgsyrkena mer attraktiva (yrkande 2).

I motion So630 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

tillkännagivanden om personalbehovet inom

äldreomsorgen (yrkande 16) och om forskning om äldre

(yrkande 17).

Bakgrund och tidigare behandling

I budgetpropositionen 2001/02:1 volym 6 anförs att

den successiva höjningen av det generella

statsbidraget till kommunerna har lett till en

ökning av de offentliga utgifterna för äldre i

kommuner och landsting i förhållande till antalet

äldre. Detta tyder på att bidragen har använts i

enlighet med riksdagens intentioner.

I propositionen föreslås fortsatt stöd till

uppbyggnad och utveckling av regionala FoU-center

inom äldreområdet under perioden 2002–2004 med

sammanlagt 60 miljoner kronor.

Socialstyrelsen redovisar i sin uppföljning

Nationell handlingsplan för äldrepolitiken.

Lägesrapport 2001 att

personalförsörjningssituationen är fortsatt mycket

bekymmersam. Majoriteten av kommunerna rapporterar

bestående rekryteringsproblem, främst vad gäller

högskoleutbildad personal som sjuksköterskor,

sjukgymnaster och arbetsterapeuter. Likaså

rapporteras en brist på undersköterskor och

vårdbiträden på åtskilliga håll. Styrelsen anför att

erfarenheterna av de stimulansbidrag som utges inom

ramen för den nationella handlingsplanen för

äldrepolitiken överlag är positiva. Styrelsen anser

därför att det är av stor vikt att huvudmännen, i

sin verksamhet och via regionala FoU-verksamheter

tar hand om, förvaltar och utvecklar de kunskaper

och erfarenheter som statsbidragen medfört.

Socialministern har i ett interpellationssvar den

25 januari 2002 om personal i äldreomsorgen pekat

på de initiativ som tagits under senare år. Dels

har den s.k. Vårdkommissionen som tillsattes år

1998 genomfört en grundlig belysning av

situationen i hela vård- och omsorgssektorn, dels

har en arbetsgrupp inom Socialdepartementet med

företrädare för bl.a. arbetsmarknadens parter

samt de båda kommunförbunden genomfört en

särskild belysning av situationen inom vården och

omsorgen om äldre. Vidare har riksdagen beslutat

om utökningar beträffande antalet platser på

såväl läkar- som sjuksköterskeutbildningarna.

Vidare anförde socialministern:

Antalet deltidsarbetslösa inom äldreomsorgen är

fortfarande högt trots de insatser som genomförts

för att få en minskning till stånd. För både

arbetsgivare och arbetstagare samt för den äldre

och dennes närstående medför den höga andelen

deltids-, tim- och visstidsanställd personal inom

äldreomsorgen problem. Svårigheten att få

heltidstjänst kan t.ex. vara en orsak till den i

vissa fall höga personalomsättningen. Bristen på

kontinuitet när det gäller personal kan bidra

till svårigheter för huvudmannen och

arbetsgivaren att garantera den enskilde en

omsorg och vård av hög kvalitet.

Mot denna bakgrund är det önskvärt att personal

inom äldreomsorg och äldrevård på sikt kan

erbjudas heltidstjänster, något som också skulle

kunna ge ett värdefullt personaltillskott.

Regeringen anförde i vårproposition för 2002 att

100 miljoner kronor årligen under perioden

2002–2004 bör avsättas för att stimulera till

minskad deltidsarbetslöshet bl.a. inom vården och

omsorgen.

Regeringen har i en proposition till riksdagen

föreslagit att det skall bildas ett

familjemedicinskt institut med uppgift att stärka

primärvården i landsting och kommuner. Till

institutets uppgifter skall bl.a. höra att

utveckla och initiera fortbildning för

primärvårdens personal och att belysa faktorer

som har betydelse för att trygga

personalförsörjningen till primärvården i

framtiden.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att stora resurser tillförts

äldreomsorgen under senare år. Detta har skett genom

ökade generella statsbidrag och särskilda

satsningar. Genom den nationella handlingsplanen för

äldrepolitiken avsattes resurser bl.a. för

fortbildning av arbetsledare. Inom ramen för den

nationella handlingsplanen för utveckling av hälso-

och sjukvården tillförs kommunerna under de närmaste

åren 2,7 miljarder kronor för att förstärka

sjukvårdsinsatserna i äldreomsorgen. Regeringen har

nu föreslagit att ytterligare nästan 3 miljarder

kronor skall gå till kommunerna för att de skall

kunna anställa mer personal (prop. 2001/02:95).

Utskottet delar flera av motionärernas bedömningar

och konstaterar att personalförsörjningen inom

äldreomsorgen dock är fortsatt bekymmersam.

Riksdagen har beslutat om utökningar beträffande

antalet utbildningsplatser på såväl läkar- som

sjuksköterskeutbildningarna. Resurser har avsatts

under perioden 2002–2004 för att stimulera till

minskad deltidsarbetslöshet bl.a. inom vården och

omsorgen. Socialministern har enligt uppgift

inbjudit vissa fackliga organisationer för att

lyssna till hur de anser att rekryteringsfrågorna

skall kunna lösas. Utskottet anser inte att

motionerna So3 (m) yrkande 24, So239 (c) yrkande 7,

So263 (v) yrkande 1, So347 (c) yrkande 2, So356

yrkande 2, So366 (kd) yrkandena 1 och 2, So452 (v)

och So630 (fp) yrkande 16 nu bör föranleda något

initiativ från riksdagens sida. Motionerna avstyrks.

Riksdagen har beslutat om ett fortsatt stöd till

uppbyggnad och utveckling av regionala FoU-center

inom äldreområdet under perioden 2002–2004 med

sammanlagt 60 miljoner kronor. Motion So630 (fp)

yrkande 17 avstyrks.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i

avsnittet.

1. Ytterligare mål för äldrepolitiken (punkt 1)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 1. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:So239 yrkande 1 och avslår motion

2001/02:So347 yrkande 1.

Ställningstagande

Jag anser att målen för äldrepolitiken bör

förstärkas till ett mer individbaserat

förhållningssätt. Det är viktigt att var och en blir

bemött utifrån sina egna förutsättningar och sin

egen vilja. Pensionärers livsvillkor och behov

varierar, därför kan vi inte betrakta

pensionärskollektivet som en homogen samhällsgrupp.

Vi måste skapa verkliga möjligheter för den enskilde

att påverka sin egen och sina anhörigas omsorg. All

vård och omsorg skall ha hög kvalitet, och alla

skall bemötas med stor respekt och värdighet.

Äldrepolitiken skall bedrivas utifrån ett

individbaserat förhållningssätt med utgångspunkt i

individens särskilda behov. Vad jag nu anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

2. Inriktningen av äldrepolitiken (punkt 2)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina

Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 2. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:So3 yrkandena 1, 3 och 4 och avslår

motionerna 2001/02:So203, 2001/02:So239 yrkande 5,

2001/02:So263 yrkande 10, 2001/02:So302 yrkande 1,

2001/02:So464, 2001/02:So509 yrkande 3,

2001/02:So520, 2001/02:So613 yrkandena 1, 2, 10 och

12, 2001/02:So630 yrkande 8 och 2001/02:Sf402

yrkande 7.

Ställningstagande

Det blir allt svårare att ange den tidpunkt när

människor blir gamla i bemärkelsen att de inte

längre klarar av att arbeta eller sköta vardagens

bestyr på egen hand. Äldre människors liv kringskärs

i dag av ett kollektivt synsätt. Enligt detta

synsätt betraktas äldre som en homogen grupp, med

samma behov och intressen bara för att de har det

enda gemensamt att de är gamla. Vi vill därför

genomföra en grundläggande förnyelse av den

gemensamt finansierade äldreomsorgen. Med vårt

förslag om äldrepeng och valfrihet garanteras alla

rätten att välja den form av omsorg eller särskilda

inriktning som passar dem bäst. Det viktiga är att

valfriheten öppnar för en mängd olika omsorgsgivare

som förmår att tillföra varje enskild människa med

behov av omsorg ett mervärde. Något utpekande av

särskilda gruppers behov eller intressen behövs

därför inte.

Men uppluckringen av de offentliga monopolen leder

inte ensamt till att mångfald står omsorgstagarna

till buds. Det är friheten att välja som tillsammans

med möjligheterna till alternativ regi ger mångfald.

Med en fri etablering blir det möjligt för människor

att välja omsorg efter egna preferenser. Vi anser

att staten i stället för kommunerna skall stå för

finansieringsansvaret av omsorgen. Då kan den

förnyelse vi förespråkar bli möjlig.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

3. Inriktningen av äldrepolitiken (punkt 2)

av Ingrid Burman (v) och Lena Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 3. Riksdagen bifaller därmed

motionerna 2001/02:So263 yrkande 10 och 2001/02:

Sf402 yrkande 7 och avslår motionerna 2001/02:So3

yrkandena 1, 3 och 4, 2001/02:So203, 2001/02:So239

yrkande 5, 2001/02:So302 yrkande 1, 2001/02:So464,

2001/02:So509 yrkande 3, 2001/02:So520,

2001/02:So613 yrkandena 1, 2, 10 och 12 och

2001/02:So630 yrkande 8.

Ställningstagande

Vi anser att köns- och klassperspektiven måste

lyftas fram när det gäller äldrefrågor. Det får inte

vara så att kvinnor som vårdar make har svårare att

få hjälp i form av hemtjänst och avlösning än vad

män som vårdar hustru har. Den äldre kvinnans behov

och rätt till jämlikhet är minst lika viktigt och

stort som den unga kvinnans. Att villkoren och

stödet ser olika ut för kvinnor och män bör ses

över.

Klasskillnaderna, vilka t.o.m. tenderar att öka

med ålder, är lika viktiga att bryta för den äldre

kvinnan och mannen som för den yngre kvinnan och

mannen. Vi anser därför att Socialstyrelsen bör ges

i uppdrag att utreda och analysera ojämlikhet och

ojämställdhet mellan äldre. Regeringen bör därefter

återkomma till riksdagen med förslag på åtgärder.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

4. Inriktningen av äldrepolitiken (punkt 2)

av Lars Gustafsson (kd) och Rosita Runegrund

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 4. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:So613 yrkandena 1, 2, 10 och 12 och avslår

motionerna 2001/02:So3 yrkandena 1, 3 och 4,

2001/02:So203, 2001/02:So239 yrkande 5,

2001/02:So263 yrkande 10, 2001/02:So302 yrkande 1,

2001/02:So464, 2001/02:So509 yrkande 3,

2001/02:So520, 2001/02: So630 yrkande 8 och

2001/02:Sf402 yrkande 7.

Ställningstagande

Vi anser att den växande andelen äldre bör betraktas

som ett gemensamt samhällsansvar och som en resurs.

Äldre behöver vara representerade i beslutande

församlingar för samhällsliv. Olika verksamheter

skall utformas så att de svarar mot äldres behov och

önskemål. Vidare anser vi det viktigt att beakta

äldre invandrares speciella behov inom

äldreomsorgen. En mycket viktig kvalitets- och

trygghetsfråga är tillgång på personal som talar de

äldres modersmål. Det krävs också respekt för

kulturella och religiösa traditioner så långt som

det är acceptabelt i förhållande till de

grundvärderingar som gäller i den svenska vården.

Den enskildes möjlighet att välja utförare av vård,

omsorg och service måste stärkas. Vad vi nu anfört

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

5. Inriktningen av äldrepolitiken (punkt 2)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 5. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:So239 yrkande 5 och avslår motionerna

2001/02:So3 yrkandena 1, 3 och 4, 2001/02:So203,

2001/02:So263 yrkande 10, 2001/02:So302 yrkande 1,

2001/02:So464, 2001/02:So509 yrkande 3,

2001/02:So520, 2001/02:So613 yrkandena 1, 2, 10 och

12, 2001/02:So630 yrkande 8 och 2001/02:Sf402

yrkande 7.

Ställningstagande

Jag anser att arbetssättet inom äldreomsorgen måste

anpassas efter att alltfler äldre är födda utanför

Sverige. Många glömmer det språk de tillägnat sig i

vuxen ålder. Trygghet kan skapas för dessa genom att

äldreboenden byggs upp på språklig grund.

Rekrytering av vårdpersonal med olika kulturell

kompetens blir viktig för att öka kunskapen om de

skillnader som finns i synen på åldrande och död.

Vad jag anfört om anpassning av äldreomsorgen för

människor med utländsk bakgrund bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

6. Inriktningen av äldrepolitiken (punkt 2)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 6. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:So630 yrkande 8 och avslår motionerna

2001/02:So3 yrkandena 1, 3 och 4, 2001/02:So203,

2001/02:So239 yrkande 5, 2001/02:So263 yrkande 10,

2001/02:So302 yrkande 1, 2001/02:So464,

2001/02:So509 yrkande 3, 2001/02:So520,

2001/02:So613 yrkandena 1, 2, 10 och 12 och

2001/02:Sf402 yrkande 7.

Ställningstagande

I dag finns det omkring 110 000 äldre i Sverige som

är födda i andra länder. De är emellertid

underrepresenterade bland dem som har hemtjänst

liksom bland dem som bor i särskilda boendeformer.

Jag anser att det ibland kan vara nödvändigt med

särlösningar för utländska äldre. Exempelvis bör man

kunna erbjuda särskilt boende tillsammans med andra

som talar samma språk. Kommunen kan också genomföra

viss uppsökande verksamhet för att utröna om det

finns dolda behov. I utskottets betänkande

1999/2000:SoU8 föreslog utskottet med anledning av

en folkpartimotion att regeringen skulle följa

utvecklingen på området och återkomma med förslag om

åtgärder. Riksdagen följde utskottet. Regeringen har

ännu inte återkommit till riksdagen med något

förslag. Jag anser att det är hög tid att så sker.

Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

7. Inriktningen av äldrepolitiken (punkt 2)

av Marianne Samuelsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 7. Riksdagen bifaller därmed

motionerna 2001/02:So239 yrkande 5 och 2001/02:

Sf402 yrkande 7 och avslår motionerna 2001/02:So3

yrkandena 1, 3 och 4, 2001/02:So203, 2001/02:So263

yrkande 10, 2001/02:So302 yrkande 1, 2001/02:So464,

2001/02:So509 yrkande 3, 2001/02:So520,

2001/02:So613 yrkandena 1, 2, 10 och 12 och

2001/02:So630 yrkande 8.

Ställningstagande

När en man blir gammal och i behov av omsorg räknar

samhället med att hans hustru, som i de allra flesta

fall också är gammal, kan klara av en del av arbetet

kring mannen, och därför erbjuds inte stöd och

avlastning i form av exempelvis hemtjänst. Men när

en kvinna blir gammal och får svårt att klara sig

själv räknar samhället inte med att mannen skall

klara av hushållsbestyren utan hemtjänst erbjuds.

Att villkoren och stödet för kvinnor respektive män

ser så olika ut anser jag bör ses över.

Jag anser vidare att arbetssättet inom

äldreomsorgen måste anpassas efter att alltfler

äldre är födda utanför Sverige. Många glömmer det

språk de tillägnat sig i vuxen ålder. Trygghet kan

skapas för dessa genom att äldreboenden byggs upp på

språklig grund. Rekrytering av vårdpersonal med

olika kulturell kompetens blir viktig för att öka

kunskapen om de skillnader som finns i synen på

åldrande och död.

Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

8. Äldrepeng (punkt 4)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina

Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 8. Riksdagen bifaller därmed

motionerna 2001/02:So3 yrkande 5, 2001/02:So205,

2001/02:Sk288 yrkande 15, 2001/02:Sk433 yrkande 3

och 2001/02:N319 yrkande 13 och avslår motionerna

2001/02:So630 yrkande 3 och 2001/02: So637 yrkande

4.

Ställningstagande

Vi har sedan länge föreslagit att pengarna för

sjukvården skall vara knutna till den enskilda

patientens vårdbehov och tillfalla den vårdgivare

som patienten väljer. Även inom äldreomsorgen anser

vi att resurserna skall följa den som har behov av

vård och omsorg. Vi vill därför införa en äldrepeng.

Den enskilde skall på samma sätt som i dag få en

biståndsbedömning som berättigar till en viss nivå

på hemtjänsten eller till en plats på ett

äldreboende. Äldrepengen skall sedan användas för

att betala den äldreomsorg som den enskilde väljer.

När pengarna tillfaller omsorgsgivarna är valet

fritt att flytta dit man vill och välja den omsorg

man önskar. På så sätt ges den enskilde ett större

inflytande över sin livssituation.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

9. Äldrepeng (punkt 4)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 9. Riksdagen bifaller därmed

motionerna 2001/02:So630 yrkande 3 och 2001/02:

So637 yrkande 4 och avslår motionerna 2001/02:So3

yrkande 5, 2001/02: So205, 2001/02:Sk288 yrkande 15,

2001/02:Sk433 yrkande 3 och 2001/02: N319 yrkande

13.

Ställningstagande

Jag anser att en äldrepeng bör införas. Den enskilde

pensionären skall på samma sätt som i dag få en

biståndsbedömning som berättigar till en viss nivå

på hemtjänsten eller till en plats på ett särskilt

boende. Äldrepengens storlek kommer således att

variera beroende på den enskildes behov. Äldrepengen

innebär, enligt motionärerna, att de äldre och/eller

deras anhöriga får makt att avgöra vad de anser vara

kvalitet, vilket äldreboende de vill bo på eller

till vem de vill vända sig med sin peng för att få

hemtjänst.

10. Obligatorisk äldreförsäkring m.m. (punkt 5)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina

Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 10. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:So3 yrkandena 6, 14 och 15.

Ställningstagande

Under 2000-talet kommer en äldreboom i alla rika

länder. Äldreomsorgen står inför stora ekonomiska

utmaningar. Enbart den demografiska utvecklingen gör

att många kommuner står inför stora svårigheter att

ekonomiskt klara äldreomsorgen. Oavsett utvecklingen

av de äldres hälsa finns risker för obalans när

allt färre skall försörja allt fler. Detta hot mot

välfärden bör inte ignoreras.

Vi anser det därför angeläget att en

parlamentarisk beredning snarast tillsätts med

uppgift att komma med förslag på hur äldreomsorgens

finansiering långsiktigt skall lösas för att, likt

pensionsuppgörelsen, söka en uppgörelse som håller

över tid och över val. Den förnyelse av

äldreomsorgen som vi förespråkar med valfrihet,

mångfald, förbättrad kvalitet och möjlighet att

välja bostads- och vistelseort kan inte lösas på ett

godtagbart sätt med dagens finansieringsansvar för

äldreomsorgen. Vi anser därför att staten i stället

för kommunerna skall stå för finansieringsansvaret

av omsorgen. Då kan den förnyelse vi förespråkar bli

möjlig. Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

11. Frivilligverksamhet m.m. (punkt 6)

av Ingrid Burman (v), Lars Gustafsson (kd), Lena

Olsson (v) och Rosita Runegrund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 11. Riksdagen bifaller därmed

motionerna 2001/02:So263 yrkande 3 och 2001/02:So613

yrkande 13 och avslår motion 2001/02:So630 yrkande

5.

Ställningstagande

Den offentliga servicen och många kommersiella

verksamheter genomgår en strukturomvandling som

begränsar tillgängligheten för vissa grupper.

Strukturomvandlingen drabbar de äldre som ställs

inför stora tillgänglighetsproblem när det gäller

service och information. Det krävs ökad kunskap och

medvetenhet och analys vid all samhällsplanering om

vad som konstituerar en god miljö för äldre. Vi

anser att regeringen bör tillsätta en utredning om

konsekvenser för äldre vid införandet av ny teknik

och andra samhällsförändringar. Vad vi nu anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

12. Frivilligverksamhet m.m. (punkt 6)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 12. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:So630 yrkande 5 och avslår motionerna

2001/02:So263 yrkande 3 och 2001/02:613 yrkande 13.

Ställningstagande

Jag anser att de kommunala och landstingskommunala

pensionärsråden måste få ett ökat stöd.

Målsättningen är att dessa skall finnas i alla

kommuner och landstingskommuner. Därmed skulle äldre

få större verkligt inflytande på samhällsplaneringen

och få resurser att göra sin röst hörd. Vad jag nu

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

13. Kommunernas yttersta ansvar m.m. (punkt 7)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina

Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 13. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:So3 yrkandena 2, 7 och 13.

Ställningstagande

Vi konstaterar att vårt förslag om äldrepeng skapar

frihet för den enskilde. Äldrepengen följer

omsorgstagaren och tillfaller den omsorgsgivare som

den enskilde väljer. Detta innebär att rätten att

flytta garanteras. Det gör det också möjligt för

äldre med omsorgsbehov att vistas temporärt i annan

kommun. Den enskilde väljer fritt bland olika

omsorgsgivare. Kommunen har dock alltid det yttersta

ansvaret för att se till att omsorg finns

tillgänglig för alla som är i behov av denna. Den

enskilde har också rätt att överklaga

biståndsbedömningen via förvaltningsbesvär. Vad vi

nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

14. Äldreboenden m.m. (punkt 8)

av Lars Gustafsson (kd) och Rosita Runegrund

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 14. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:So613 yrkande 11 och avslår motionerna

2001/02:So285, 2001/02:So356 yrkandena 1 och 3 och

2001/02: So630 yrkandena 6 och 7.

Ställningstagande

Den växande andelen äldre i befolkningen kräver en

medveten bostadsplaner-ing från samhällets sida. Vi

anser att mångfald och innovationer skall stimuleras

på detta område. De äldre skall tillförsäkras en

verklig valfrihet när det gäller boendeformer. Den

som önskar bo kvar i sin ordinarie bostad skall

kunna göra det så länge han eller hon önskar och

det är möjligt. Kvarboendet skall underlättas genom

bostadsanpassning eller särskilt stöd. Nästa steg i

boendetrappan kan vara att byta till seniorboende

med viss trygghet och servicefunktioner. När

vårdbehoven blir stora är de särskilda

boendeformerna, med den trygghet dessa kan erbjuda,

ofta vad som efterfrågas.

Vi anser att äldre människor själva bör få vara

med och forma sitt eget boende på ett aktivt sätt.

Studiecirklar, samrådsgrupper och en nära

delaktighet i den kommunala bostadsplaneringen bör

stimuleras. Ett sätt att hitta andra former för

äldreomsorgen är att släppa in producent- och

konsumentkooperativ i planering och vid tillkomst av

nya enheter.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

15. Äldreboenden m.m. (punkt 8)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 15. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:So630 yrkandena 6 och 7 och avslår

motionerna 2001/02:So285, 2001/02:So356 yrkandena 1

och 3 och 2001/02:So613 yrkande 11.

Ställningstagande

Jag anser att frågan om äldres boende och

boendemiljö måste uppmärksammas och prioriteras i

samhällsplaneringen. Inom trafikplaneringen och

planeringen av de allmänna transporterna måste man

också ta hänsyn till äldres behov. Det behövs

kunskaps- och erfarenhetsutbyte mellan arkitekter,

stadsplanerare, byggentreprenörer, politiker och

äldreorganisationer så att morgondagens bostäder

blir anpassade till ett livslångt boende och att

olika boendeformer görs tillgängliga. Utöver boende

i det gamla hemmet bör äldre kunna välja att bo på

servicehus, gruppboende, ålderdomshem och sjukhem

med närhet till hälso-, sjukvårds- och

rehabiliteringsresurser. De som vill skall få eget

rum. Flerbäddsrummen måste byggas bort med det

snaraste. Detta är ett krav som Folkpartiet drivit

sedan 1985. Jag anser att en del av de extra

statsbidragen till kommuner och landsting skall

användas för att skyndsamt bygga bort bristen på

egna rum. Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

16. Konkurrensutsättning m.m. (punkt 9)

av Ingrid Burman (v) och Lena Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 16. Riksdagen bifaller därmed

motionerna 2001/02:So263 yrkande 9 och 2001/02:So345

yrkande 3 och avslår motionerna 2001/02:So239

yrkande 4 och 2001/02:So588.

Ställningstagande

Vi anser att konkurrensutsättningen på många håll

har bidragit till kortsiktighet vad gäller planering

samt minskat engagemang och bristande utveckling av

innehållet i vården eftersom varje ansvarig vet att

tiden är begränsad. Vi anser att äldreomsorgen

huvudsakligen skall bedrivas i kommunal regi.

Resurserna inom äldreomsorgen skall läggas på

utveckling av innehållet i äldreomsorgen genom ökat

inflytande för de äldre och för personalen. De äldre

och personalen tillsammans är de som har den största

kännedomen om hur verksamheten bör utformas. I de

fall andra vårdgivare blir aktuella krävs en

kvalitetssäkring och uppföljning av

förfrågandeunderlaget samt avtal och rutiner för

kontinuerlig uppföljning av vården. Vi anser att

regeringen med det snaraste bör genomföra den

utvärdering av konkurrensutsättningens effekter inom

äldreomsorgen som socialministern aviserade förra

våren. Vi anser att en utredning bör få i uppdrag

att se över möjligheterna att förbjuda

konkurrensutsättning och försäljning av enheter inom

äldreomsorgen till vinstdrivande företag. Vad vi nu

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

17. Konkurrensutsättning m.m. (punkt 9)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 17. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:So239 yrkande 4 och avslår motionerna

2001/02:So263 yrkande 9, 2001/02:So345 yrkande 3 och

2001/02: So588.

Ställningstagande

Samverkan mellan offentlig och ideell sektor är

viktig för att kunna erbjuda bästa tänkbara vård,

omsorg och service. Genom samverkan minskar den

enskildes utsatthet och risken att hamna i kläm. Jag

anser att riksdagen bör begära förslag som utvecklar

formerna för samverkan mellan offentlig och ideell

sektor. Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

18. Tillsynsverksamheten (punkt 10)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina

Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 18. Riksdagen bifaller därmed

motionerna 2001/02:So3 yrkande 12 och 2001/02:

So297.

Ställningstagande

Många äldre far illa i äldreomsorgen. Undernäring,

felmedicinering och dålig omvårdnad är vanliga

problem. Tillsyn och kvalitetskontroll är därför

avgörande för de äldres trygghet och välbefinnande.

Vi har länge argumenterat för att en statligt

oberoende tillsynsmyndighet på hälso- och

sjukvårdsområdet bör införas. Denna bör även ansvara

för tillsynen av äldre- och handikappomsorgen.

Hälso- och sjukvårdslagen samt socialtjänstlagen är

de lagar som Socialstyrelsen och länsstyrelserna i

dag var för sig har att utöva tillsyn utifrån. Dessa

lagar bör sammanföras till en kraftfull tillsynslag.

Myndigheten skall finansieras med de medel som

Socialstyrelsen och länsstyrelserna i dag disponerar

för tillsynsverksamhet. Tillsynsmyndighetens

uppgifter skall vara att ackreditera nya vård- och

omsorgsgivare, att kvalitetssäkra vård och omsorg

samt att göra regelbunden medicinsk revision och

övergripande tillsyn. Den skall också vara den

instans dit allmänheten kan vända sig med klagomål.

Samma krav skall ställas på all vård och omsorg,

oavsett i vilken regi den sker. De som driver en

verksamhet skall naturligtvis inte samtidigt ha det

utvärderande ansvaret. Tillsynen skall därför ske av

ett oberoende organ. Vad vi nu anfört bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

19. Ny lag för äldreomsorgen (punkt 11)

av Ingrid Burman (v) och Lena Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 19. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:So263 yrkande 7.

Ställningstagande

Äldreomsorgen styrs i dag av två lagar: hälso- och

sjukvårdslagen och socialtjänstlagen. Det har

tidigare utretts om det finns möjlighet att samla de

regler som styr äldreomsorgen till en lag. Det har

då bedömts som komplicerat och att det därför skulle

krävas en särskild översyn. Vi återupprepar dock

kravet på att en sådan översyn bör göras.

Äldreomsorgen har en sådan karaktär att det

föreligger ett starkt behov av en samlad

lagstiftning. Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

20. Lex Sarah (punkt 12)

av Ingrid Burman (v) och Lena Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 20. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:So263 yrkande 8.

Ställningstagande

Enligt socialtjänstlagen är vårdpersonalen skyldig

att anmäla allvarliga missförhållanden. Anmälan bör

göras redan när det finns en grundad anledning att

anta att det föreligger allvarliga missförhållanden.

Detta är en viktig men svår uppgift för personalen.

Steget att anmäla en arbetsgivare, kollega eller

föreståndare är svårt att ta även om det finns goda

grunder för anmälan. Arbetstagaren är oftast på

något sätt i ett beroendeförhållande till den som

anmäls. Det finns exempel på personal som på grund

av en sådan anmälan mist sitt arbete.

I Socialstyrelsens föreskrifter, SOSFS 2000:5,

anges att det skall framgå vem som gjort anmälan.

Det har visat sig att det i några konkreta fall har

lett till en mycket besvärlig situation för

anmälaren. Vi anser att det inte är bra om

anmälningar inte görs på grund av en rädsla hos

personalen att uppge sitt namn och för vilka

eventuella följder en anmälan kan få. Mot denna

bakgrund anser vi att Socialstyrelsen bör få i

uppdrag att utveckla SOSFS så att tillämpning och

riktlinjer för hur anmälan omhändertas klargörs,

samt att se till att möjligheten till trygghet för

anmälaren utvecklas så att lagen får fullt

genomslag. Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

21. Kvalitetsarbete i äldreomsorgen (punkt 13)

av Ingrid Burman (v) och Lena Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 21. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:So263 yrkandena 2 och 4 och avslår

motionerna 2001/02:So485 yrkande 2, 2001/02:So610

yrkande 2, 2001/02:So613 yrkande 6 och 2001/02:So630

yrkandena 10, 11 och 13.

Ställningstagande

Vi anser att det allvarligt bör övervägas om det

genom lagstiftning kan säkerställas en norm för

kvaliteten i vård och omsorg av de äldre. Sådana

minimikrav för äldreomsorgen skulle kunna bidra till

säkrare planering och uppföljning av äldreomsorgen

och ökad jämlikhet över landet. Vi föreslår att

Äldreberedningen Senior 2005 ges detta uppdrag i ett

tilläggsdirektiv.

Vi anser att rehabiliteringen av äldre är oerhört

viktig. Den bidrar till en ökad självständighet för

den enskilda samtidigt som den, rätt använd, kan

minska behovet av fortsatta omvårdnadsinsatser.

Relativt små förbättringar kan alltså medföra mycket

stora hälsovinster. Vi anser därför att

rehabilitering av äldre skall prioriteras och att

resurser skall tillföras för detta senast nästa

mandatperiod. Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

22. Kvalitetsarbete i äldreomsorgen (punkt 13)

av Lars Gustafsson (kd) och Rosita Runegrund

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 22. Riksdagen bifaller därmed

motionerna 2001/02:So485 yrkande 2 och 2001/02:So613

yrkande 6 och avslår motionerna 2001/02:So263

yrkandena 2 och 4, 2001/02:So610 yrkande 2 och

2001/02:So630 yrkandena 10, 11 och 13.

Ställningstagande

Som äldre medborgare får man ofta finna sig i att

bli åsidosatt. Ett exempel är äldre synskadade

personer som systematiskt diskrimineras i

rehabiliteringen, till förmån för yngre människors

behov. Samma förhållande råder inom

hjälpmedelsområdet – landstingen kostar ogärna på de

äldre nya och dyrare hjälpmedel. Därför anser vi att

det behövs en rehabiliteringslag.

Vi konstaterar vidare att sjukvårdens insatser för

de äldre i dag fokuseras på den medicinska vården

medan de psykosociala aspekterna ofta glöms bort.

Gruppen äldre med psykiska besvär är dåligt

kartlagd. De avvisas ofta i primärvård och

psykiatri, och inom den kommunala äldreomsorgen

finns det sällan kompetens att hantera dessa

problem. Yngre människor har ofta ett åtgärdspaket

att tillgå, medan de äldre i bästa fall erbjuds

mediciner. Psykologer måste finnas för äldres behov

inom primärvården, inom psykiatrin och i den

kommunala verksamheten. En form av sådan verksamhet

kan vara att inrätta en seniormottagning där äldre

kan få rådgivning, samtalsstöd och psykoterapi.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

23. Kvalitetsarbete i äldreomsorgen (punkt 13)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 13

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 23. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:So630 yrkandena 10, 11 och 13 och avslår

motionerna 2001/02:So263 yrkandena 2 och 4,

2001/02:So485 yrkande 2, 2001/02:So610 yrkande 2 och

2001/02:So613 yrkande 6.

Ställningstagande

Jag anser att kommuner och landsting i samarbete bör

införa en ny vårdform mellan slutenvården och

boendet för äldre människor. Det är dags att

återinföra konvalescenthemmen, men i en modern form.

På konvalescenthemmet skall patienten få en

hjälpmedelsutredning och möjlighet att pröva

hjälpmedlen så att de fungerar på ett bra sätt även

i hemmiljön. ADL-träning och möjlighet till

kuratorssamtal är också sådant som bör ingå.

Jag anser att det är nödvändigt med

samverkansavtal mellan landsting och kommuner för

att förbättra de äldres rehabilitering. Sådana

samverkansavtal kan innehålla bestämmelser om

gemensam vårdplanering och samfinansierad

rehabilitering. En lag om rehabilitering måste

införas, och i den skall fastslås att det är behovet

som skall avgöra tid för och omfattning av insatsen.

Vidare vill jag införa en omsorgsgaranti.

Omsorgsgarantin skall innehålla de inslag som är

väsentliga för att den enskilde äldre skall erbjudas

en valfri, kvalitativt god omsorg. Kommunerna skall

fastställa en omsorgsgaranti. De kommuner som inte

lever upp till de rättigheter som garanteras av

omsorgsgarantin skall bli skyldiga att ge de äldre

som inte får den omsorg som fastställts motsvarande

avgiftsreduktion. Det blir dessutom ett ekonomiskt

incitament för kommunerna att leva upp till

målsättningarna i omsorgsgarantin. Vad jag nu anfört

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

24. Tillgänglighet (punkt 14)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Lars

Gustafsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m),

Kenneth Johansson (c), Kerstin Heinemann (fp),

Lars Elinderson (m) och Rosita Runegrund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 24. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:So239 yrkande 6.

Ställningstagande

I dag köar många äldre för vård av åldersbetingade

funktionshinder, till exempel starr,

förslitningsskador och nedsatt hörsel. Detta innebär

minskad livskvalitet för den enskilde samt minskad

tilltro till systemet. Det sistnämnda kan skapa

legitimitetsproblem för de gemensamma åtagandena på

området. Vården och omsorgen skall stärka människors

trygghet, erbjuda hög kvalitet, vara på lika villkor

och gälla alla skeden i livet. Vi konstaterar att

när man inte erhåller vård uppkommer, utöver

mänskligt lidande, kostnader för hemtjänst,

sjukbesök, läkemedel m.m. Vi anser att riksdagen bör

begära att regeringen gör en samhällsekonomisk

analys av vad köerna för behandling av

åldersbetingade sjukdomar innebär. Vad vi nu anfört

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

25. Demensvård m.m. (punkt 15)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina

Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 25. Riksdagen bifaller därmed

motionerna 2001/02:So3 yrkandena 20–22 och

2001/02:So613 yrkande 7 och avslår motionerna

2001/02:So263 yrkande 6, 2001/02:So286,

2001/02:So347 yrkande 5 och 2001/02:So609 yrkandena

3 och 5.

Ställningstagande

Många anhöriga gör stora insatser för äldre och

sjuka. Det är viktigt att såväl erkänna betydelsen

av dessa insatser som att uppmärksamma

nödvändigheten av valfrihet och alternativa

lösningar. Det gäller både för den som är sjuk och

för den anhörige som vårdar. I stället för att bara

inta en biroll bör närstående få möjlighet att ta

ett ökat ansvar för de anhörigas situation om de så

önskar. Den offentliga sektorn skall komplettera,

stimulera och stödja människors egna insatser i

stället för att tränga undan dem. Viljan till

frivilliga insatser ökar dessutom med ett system som

är lyhört för individuella behov och önskningar och

som förmår åstadkomma flexibla lösningar. I dagens

samhälle ser ofta familjebildningarna annorlunda ut

än förr. Anhörigbegreppet bör därför ersättas av ett

närståendebegrepp. Det ger ett generösare synsätt

och gör att den till omsorgstagaren närstående på

samma sätt som anhöriga kan få del av ekonomisk

ersättning och stöd.

Vidare anser vi att det för dementa skall finnas

specialiserad vård och särskilda gruppboenden. Krav

måste ställas på kvalificerade demensutredningar som

underlag för beslut om vårdinsatser. Det är också

angeläget att det finns sådana särskilda vårdprogram

för demenssjuka som klarlägger hela vårdkedjan.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

26. Demensvård m.m. (punkt 15)

av Ingrid Burman (v) och Lena Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 26. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:So263 yrkande 6 och avslår motionerna

2001/02:So3 yrkandena 20–22, 2001/02:So286,

2001/02:So347 yrkande 5, 2001/02:So609 yrkandena 3

och 5 och 2001/02:So613 yrkande 7.

Ställningstagande

Det finns en tydlig korrelation mellan ökningen av

anhörigvårdare och nedskärningarna inom den

offentliga sektorn. Vi anser att anhörigvården skall

utföras utifrån att den enskilda så önskar och inte

för att samhället skall göra besparingar i den

generella välfärden. I längden kan detta i stället

föra med sig högre kostnader, både för den enskilda

som sliter på sina relationer och på sin hälsa och

för samhället. Anhörig 300 har specialdestinerat

resurser för att stimulera kommunerna att utveckla

anhörigstödet. Dessa medel är avsatta t.o.m. 2004,

varefter kommunerna skall ha integrerat

anhörigstödet i det löpande arbetet. Vi avser att

följa utvecklingen. Vi bedömer dock redan nu att det

då kan finnas anledning att tillföra fortsatta

specialdestinerade medel under nästkommande

mandatperiod. Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

27. Demensvård m.m. (punkt 15)

av Lars Gustafsson (kd) och Rosita Runegrund

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 27. Riksdagen bifaller därmed

motionerna 2001/02:So609 yrkandena 3 och 5 och

2001/02:So613 yrkande 7 och avslår motionerna

2001/02:So3 yrkandena 20–22, 2001/02:So263 yrkande

6, 2001/02:So286 och 2001/02:So347 yrkande 5.

Ställningstagande

Vi anser att det för dementa skall finnas

specialiserad vård och särskilda gruppboenden. Krav

måste ställas på kvalificerade demensutredningar som

underlag för beslut om vårdinsatser. Det är också

angeläget att det finns sådana särskilda vårdprogram

för demenssjuka som klarlägger hela vårdkedjan.

Dessa frågor berör kommuner och landsting

tillsammans.

Vi anser att regeringen bör överväga att inrätta

ett nationellt resurscenter för anhörigstöd. Det

skulle kunna fungera som en kunskapsresurs för de

kommuner som arbetar eller har ambitionen att

påbörja arbete med anhörigvård. Ute i kommunerna

finns gott om goda exempel på idéer och arbetssätt

som skulle kunna användas av fler kommuner. Kunskap

om detta skulle kunna finnas på resurscentret.

Vidare anser vi att frågan om huruvida de anhöriga

enbart skall få olika typer av stöd, eller om det

skall bli aktuellt att yngre anhöriga skall kunna

anställas och omfattas av trygghetsförsäkringar och

pensionsavtal också måste lyftas fram. När det

gäller anställning av anhöriga måste vårdtagarens

önskemål så långt som möjligt tillgodoses.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

28. Rättsskydd för dementa (punkt 16)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina

Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 28. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:So3 yrkande 19 och avslår motionerna

2001/02:So240 yrkande 19, 2001/02:So263 yrkande 5,

2001/02:So339 och 2001/02:So444.

Ställningstagande

Ställföreträdarfrågan måste lösas. Många äldre

dementa klarar inte av att föra sin egen talan. I

praktiken innebär det att personalen fattar

besluten, baserat på vad de tror är bra för den

äldre eller på vad som går snabbast. Detta är

emellertid ett arbetssätt som kan strida mot

grundlagen och ytterst kan leda till tvång och

frihetsberövande. Vi har sedan länge efterlyst den

utredning som regeringen lovat tillsätta i syfte att

se hur skyddet för personer med nedsatt förmåga till

egna beslut och nedsatt förmåga att uttrycka sig kan

stärkas. Det handlar i detta sammanhang inte om att

försvåra för personalen, utan om att rätten till

integritet och rättssäkerhet måste kunna garanteras

även för dem som inte är kommunicerbara. Vad vi nu

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

29. Rättsskydd för dementa (punkt 16)

av Ingrid Burman (v) och Lena Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 29. Riksdagen bifaller därmed

motionerna 2001/02:So263 yrkande 5 och 2001/02:So444

och avslår motionerna 2001/02:So3 yrkande 19,

2001/02: So240 yrkande 19 och 2001/02:So339.

Ställningstagande

De demenssjuka är i många avseenden en mycket utsatt

grupp bland de äldre. Det gäller inte minst

rättsskyddet. I de allra flesta fall saknar den

demenssjuka möjlighet att själv kunna uttrycka sin

vilja. Trots detta är varken rätten till företrädare

eller förekomsten av tvångsåtgärder mot dementa,

exempelvis låsta dörrar, fullt ut reglerad.

Den demenssjuka saknar ofta förmåga att kunna

orientera sig i tid och rum, varför det kan vara

förenat med fara för den enskilda att t.ex. gå ut på

egen hand. I en tid av personalnedskärningar har

många äldreboenden löst detta problem med inlåsning,

i vissa fall nattetid utan att personal finns på

avdelningen. Tvång förekommer i varierande grad mot

den dementa, trots att det är förbjudet, ofta

beroende på okunskap och brist på handledning.

Vi anser att Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att

utreda de dementas rättssäkerhet och återkomma till

riksdagen med förslag till åtgärder. Vad vi nu

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

30. Rättsskydd för dementa (punkt 16)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 16

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 30. Riksdagen bifaller därmed

motionerna 2001/02:So240 yrkande 19, och

2001/02:So339 och avslår motionerna 2001/02:So3

yrkande 19, 2001/02: So263 yrkande 5 och

2001/02:So444.

Ställningstagande

Socialtjänstlagen och lagen om stöd och service till

vissa funktionshindrade är så kallade

rättighetslagstiftningar. Men för att den enskilde

skall få tillgång till föreskrivna rättigheter

förutsätts att personen har förutsättningarna och

förmågan att ta till vara sin rätt. Hos demenssjuka

kan denna förmåga helt eller delvis saknas. Enligt

regelverket för hälso- och sjukvårdens verksamhet

fordras den enskildes samtycke till vård och

behandlingsåtgärder. En förutsättning härför är att

vårdtagaren har förmågan att uttrycka sin egen

vilja. Huvudmän och yrkesutövare samt legala

ställföreträdare, gode män och förvaltare har här

ett oerhört stort ansvar att visa respekt för

individens självbestämmande. Jag anser att gällande

lagstiftning behöver förbättras och förtydligas för

att öka rättssäkerheten för demenssjuka, då

lagstiftningen och verkligheten inte går i takt. Vad

jag nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

31. Hemsjukvård (punkt 17)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 17

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 31. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:Sf256 yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

En viktig del av sjukvården är en bra uppföljning

och kvalitetskontroll av den vård och den omsorg som

ges. Det gäller också närståendevården. Jag anser

det angeläget att Socialstyrelsen ägnar stor

uppmärksamhet åt metodutveckling av hur en sådan

uppföljning inom området sjukvård i hemmet kan ske

med beaktande av de berörda personernas integritet.

Vidare anser jag att regeringen bör ta initiativ

till överläggningar med de båda kommunförbunden för

att se över hur ett utökat stöd till dem som vårdar

närstående skall kunna ges. För att förbättra

närståendevården bör bl.a. följande reformförslag

diskuteras i dessa överläggningar: en fortsatt

utbyggnad av avlastnings- och växelvård,

förbättringar i kommunernas regler för

hemvårdsbidrag och ökade möjligheter för närstående

att anställas, en utvidgning av kretsen av dem som

har rätt att vara närståendevårdare med ersättning

från försäkringskassan, mer generösa kriterier för

att bli beviljad stöd m.m. som närståendevårdare hos

kommunen samt en ytterligare förlängd period för dem

som vårdar.

Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

32. Hemtjänst (punkt 18)

av Lars Gustafsson (kd), Kerstin Heinemann (fp)

och Rosita Runegrund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 32. Riksdagen bifaller därmed

motionerna 2001/02:So485 yrkande 1 och 2001/02:So630

yrkande 12.

Ställningstagande

Vi anser att det finns skäl att uppmärksamma äldre

synskadade personers situation. Att inte se och att

inte på egen hand kunna utföra städning, tvätt,

inköp, post- och bankärenden har i många kommuner

upphört att vara godtagbara skäl för

hemtjänstinsatser. Denna utveckling har pågått under

en längre tid, och det torde inte vara obekanta

uppgifter för regeringen.

I socialtjänstlagen fastslås att uppgifter av

servicekaraktär är innefattade i lagen. Med

uppgifter av servicekaraktär avses bl.a. ”praktisk

hjälp med hemmets skötsel, såsom städning och tvätt,

hjälp med inköp, ärenden på post- och bankkontor och

hjälp med tillredning av måltider samt distribution

av färdiglagad mat”. Socialtjänstlagen måste

kompletteras i vissa avseenden. Man måste kunna

överklaga utformningen av en insats. Ansökan skall

bifallas först när det går att verkställa beslutet.

Beslut som inte är verkställda inom utställd tid

skall kunna överklagas. Myndighetsbeslutet som

följer varje ansökan skall vara skriftligt så att

överklagande underlättas. I samband med beslut måste

det upplysas om möjligheterna att överklaga.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

33. Avdragsrätt för hushållsnära tjänster

(punkt 19)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Lars

Gustafsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m),

Kenneth Johansson (c), Kerstin Heinemann (fp),

Lars Elinderson (m) och Rosita Runegrund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 33. Riksdagen bifaller därmed

motionerna 2001/02:So3 yrkande 23, 2001/02: So362

yrkande 3 och 2001/02:So613 yrkande 9.

Ställningstagande

Med alltfler tunga vårdfall i äldreomsorgen ligger

det i sakens natur att det är till dessa äldre som

den största delen av de offentliga insatserna går.

De som bara behöver hjälp med viss service men i

övrigt klarar sig själva hamnar lätt i skymundan.

Vi har tidigare presenterat förslag om

skattelättnader för hushållsnära tjänster. Vi anser

att för tjänster utförda i hemmet skall en

skattelättnad utgå som halverar det vita priset.

Skattereduktion på 50 % för hushållsnära tjänster

utförda i det egna hemmet bör utgå med upp till 25

000 kr per år och hushåll. Reformen skulle ge alla

äldre större möjligheter att få den omsorg de

behöver. Lägre kostnader för hushållsnära tjänster

skapar möjlighet för äldre att få flexibel hjälp

eftersom det är de äldre själva som väljer

hushållstjänst. Vad vi nu anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

34. Förebyggande folkhälsoarbete (punkt 20)

av Lars Gustafsson (kd) och Rosita Runegrund

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 34. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:So287 och avslår motionerna 2001/02:So347

yrkande 4, 2001/02:So381 och 2001/02:MJ518 yrkande

18.

Ställningstagande

De skador som drabbar äldre personer orsakar svåra

lidanden och innebär stora kostnader för samhället.

I ljuset av dessa konstateranden blir behovet av ett

förebyggande folkhälsoarbete med särskilt inriktning

mot den äldre befolkningen särskilt angeläget. Även

om dessa insatser bara skulle leda till måttliga

hälsoförbättringar innebär det ändå att vårdbehoven

kan begränsas trots den demografiska utvecklingen.

Den informella omsorg som ges av närstående och de

nätverk som bildas i vardagen innebär trygghet i

vardagen för många äldre och en allmän livskvalitet

som också inverkar positivt på hälsotillståndet. Vi

anser att samhället därför på olika sätt bör stödja

anhörigvård och frivilligt socialt arbete. Vad vi nu

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

35. Förebyggande folkhälsoarbete (punkt 20)

av Marianne Samuelsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 20

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 35. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:MJ518 yrkande 18 och avslår motionerna

2001/02:So287, 2001/02:So347 yrkande 4 och

2001/02:So381.

Ställningstagande

Det är vanligt att äldre med hemtjänst får

färdigproducerad mat i låda som värms upp i

mikrougn. Jag anser att äldre i stället måste få

rätt att tillaga mat hemma, och då helst den mat de

själva önskar och känner igen. Mat är en källa till

glädje och förväntan om den får dofta och är god och

intas i lugn och ro. Gärna i gemenskap med någon

annan. Äldre måste också få hjälp till en

näringsriktig kost. Mikrouppvärmda helfabrikat i

matlådor innehåller sällan den näring som äldre

behöver, och undernäring är ett alltför vanligt

tillstånd, som i sin tur leder till

förvirringstillstånd. Jag anser att äldre bör

erbjudas ekologisk mat, men rätterna och kvaliteten

skall vara styrda av den enskildes egna önskemål.

Alla initiativ och allt engagemang för en förbättrad

matkvalitet för äldre bör noga lyftas fram, så att

goda exempel får sprida sig. Vad jag nu anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

36. Äldreminister m.m. (punkt 21)

av Lars Gustafsson (kd) och Rosita Runegrund

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 36. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:So613 yrkande 4 och avstyrker motion

2001/02:So613 yrkande 3.

Ställningstagande

Vi anser att en äldreombudsman bör tillsättas för

att verka för förbättring av de äldres förhållanden

samt även ta initiativ till egna utredningar och

lämna förslag till åtgärder.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

37. Äldreombudsmän (punkt 22)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 22

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 37. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:So630 yrkande 4 och avslår motion

2001/02:So335.

Ställningstagande

Många äldre upplever att de inte vet vart de skall

vända sig för att protestera mot ett missförhållande

eller för att få svar på frågor. Myndigheterna är

inte alltid den idealiska samtalspartnern i alla

spörsmål som de äldre ställs inför. Jag anser därför

att varje kommun bör inrätta en äldreombudsman.

Äldreombudsmannen skall vara kontaktman för de äldre

gentemot personal, politiker och tjänstemän.

Äldreombudsmannen måste vara fristående från de

myndigheter som administrerar äldreomsorgen i

kommunen, om än anställd av kommunen. Ombudsmannen

skall fungera som den instans dit äldre eller deras

anhöriga kan vända sig med frågor, klagomål och för

att få information. Äldreombudsmannens arbete syftar

till att öka den äldres och de närståendes

inflytande och förebygga att brister uppkommer i

äldreomsorgen. Ombudsmannen skall arbeta med

uppföljning genom att erfarenheter, dokumenterade

synpunkter och klagomål rapporteras till

kommunstyrelsen. Vad jag nu anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

38. Personalutveckling, rekrytering m.m.

(punkt 23)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina

Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 38. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:So3 yrkande 24 och avslår motionerna

2001/02:So239 yrkande 7, 2001/02:So263 yrkande 1,

2001/02:So347 yrkande 2, 2001/02:So356 yrkande 2,

2001/02:So366 yrkandena 1 och 2, 2001/02:So452 och

2001/02:So630 yrkande 16.

Ställningstagande

I princip alla omsorgens berörda parter är oroade

över hur personalkrisen i vård och omsorg skall

lösas. Larmrapporterna om personalbrist, som bottnar

i dåligt inflytande över det egna arbetet, låga

löner, underbemanning med mera, måste tas på största

allvar.

Vi anser att personalens dåliga löneutveckling

till stor del beror på att det i princip bara

funnits en arbetsgivare att vända sig till.

Vårdpersonalens idéer och kompetens har därmed inte

värdesatts och bra ledarskap inte belönats

tillräckligt. Undersökningar visar hur maktlöshet

skapar stress, utmattning och

långtidssjukskrivningar och en önskan att få byta

arbete. Möjligheten att synas eller utvecklas i det

storskaliga offentliga vårdmonopolet är mycket

liten.

Svenska Kommunalarbetareförbundets rapport

”Solidaritet och valfrihet i välfärden” slår fast

att konkurrens mellan producenter är bra för

välfärden. Vi kan inte nog understryka vikten av en

ökad mångfald av vård- och omsorgsgivare. Genom

alternativa driftsformer kan personalens önskemål om

fler arbetsgivare, varierat arbetssätt och

inflytande över arbetssituationen uppfyllas.

Undersökningar visar att dagens unga värdesätter

inflytande över sitt arbete och möjligheter till

utveckling högt. Mångfald är en grundförutsättning

för en bättre löneutveckling och för att unga skall

kunna attraheras av arbete i vård och omsorg. Vad vi

nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

39. Personalutveckling, rekrytering m.m.

(punkt 23)

av Ingrid Burman (v) och Lena Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 39. Riksdagen bifaller därmed

motionerna 2001/02:So263 yrkande 1 och 2001/02:So452

och avslår motionerna 2001/02:So3 yrkande 24,

2001/02: So239 yrkande 7, 2001/02:So347 yrkande 2,

2001/02:So356 yrkande 2, 2001/02:So366 yrkandena 1

och 2 och 2001/02:So630 yrkande 16.

Ställningstagande

Vi anser att det är i mötet mellan den enskilda

vårdaren och den äldre som vårdkvalitet uppstår.

Därigenom blir personalen inom äldreomsorgen den

viktigaste resursen i skapandet av en god och säker

äldreomsorg. Därför anser vi att arbetsro och

rimliga arbetsvillkor för de anställda krävs för att

den äldre skall kunna få det hon behöver. Vården och

omsorgen har under 1990-talet utsatts för

besparingar som påverkat kvaliteten inom

äldreomsorgen negativt. Besparingar inom vårdsektorn

handlar oftast om nedskärningar av antalet

anställda. Resultatet har blivit en kraftig ökning

av antalet sjukskrivningar samt stora svårigheter

att rekrytera och behålla personal. Ökningen av

antalet sjukskrivningar domineras av diagnoser som

kan relateras till negativ stress. Detta är en

situation som är mycket allvarlig och för att säkra

äldreomsorgen krävs konkreta och långsiktiga

insatser. Vi anser därför att det finns ett behov av

en kartläggning över personaltätheten inom

äldreomsorgen på nationell nivå, av såväl offentligt

driven äldreomsorg som privat.

Vidare anser vi att en krisgrupp behöver

tillsättas. Denna bör analysera orsakerna till att

framför allt ungdomar och män inte söker sig till

vårdutbildningarna. I utredningen bör man beakta den

demografiska utvecklingen, arbetsmiljöfrågor,

inflytandefrågor för både de äldre och personalen

samt personaltäthet. En analys bör göras av hur stor

betydelse löneläget för yrkesgruppen har.

Krisgruppen bör även analysera kommunernas

ekonomiska förutsättningar för att åtgärda

problemen. Den bör belysa om det är nödvändigt att

rikta särskilda resurser till äldreomsorgen för att

kunna ge de äldre en värdig äldreomsorg. Gruppen

skall komma med förslag till åtgärder och redovisa

kostnader för åtgärderna.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

40. Personalutveckling, rekrytering m.m.

(punkt 23)

av Lars Gustafsson (kd) och Rosita Runegrund

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 40. Riksdagen bifaller därmed

motionerna 2001/02:So356 yrkande 2 och 2001/02:So366

yrkandena 1 och 2 och avslår motionerna 2001/02:So3

yrkande 24, 2001/02:So239 yrkande 7, 2001/02:So263

yrkande 1, 2001/02:So347 yrkande 2, 2001/02:So452

och 2001/02:So630 yrkande 16.

Ställningstagande

Vi anser att personalförsörjningen inom

äldreomsorgen måste tillgodoses.

”Hemtjänst” som beteckning på den omvårdnad som

utförs i hemmen är ett föråldrat begrepp som i

allmänhet inte är förknippat med det kvalificerade

arbete det rör sig om. Vi anser att ett namnbyte är

ett sätt att visa på en utveckling för yrkeskåren.

Det är nödvändigt för den framtida rekryteringen.

Kunskapen om att det bedrivs ett kvalificerat

omvårdnadsarbete i hemmen och att det behövs en

blandad kompetens och specialisering når inte alltid

ungdomar som skall välja gymnasieutbildning.

Fördomarna mot omvårdnadsarbete i hemmet är

utbredda, även inom skolans värld. Här måste både

skolans syoverksamhet och arbetsförmedlingarna ta

ett större ansvar.

Samtidigt måste kommunerna utveckla

omvårdnadsarbetet så att det blir attraktivt. För

att man ska klara rekryteringen måste

omvårdnadsarbetet i hemmet bli ett spännande och

viktigt framtidsyrke.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

41. Personalutveckling, rekrytering m.m.

(punkt 23)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 23

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 41. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:So239 yrkande 7 och avslår motionerna

2001/02:So3 yrkande 24, 2001/02:So263 yrkande 1,

2001/02:So347 yrkande 2, 2001/02:So356 yrkande 2,

2001/02:So366 yrkandena 1 och 2, 2001/02:So452 och

2001/02:So630 yrkande 16.

Ställningstagande

Det ökade behovet av kvalitetssäker äldrevård och

omsorg gör sig påmint när man studerar

befolkningsutvecklingen. Redan nu är

personalförsörjningssituationen bekymmersam och i

vissa fall krisartad. När ekonomin får företräde

före kvaliteten och innehållet i vården och omsorgen

äventyrar det en god långsiktig utveckling. Det

verkar negativt på möjligheterna att rekrytera,

kompetensutveckla och behålla personal. Det är

därmed svårt att kunna erbjuda det ökade antalet

äldre en god och säker vård och omsorg. Jag anser

att regeringen därför bör ges i uppdrag att

tillsammans med berörda parter presentera ett

åtgärdsprogram för att långsiktigt säkra

personalförsörjningen inom äldrevård och omsorg. Vad

jag nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

42. Personalutveckling, rekrytering m.m. och

Forskning (punkterna 23 och 24)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkterna 23

och 24 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 42. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:So630 yrkande 16 och avslår motionerna

2001/02:So3 yrkande 24, 2001/02:So239 yrkande 7,

2001/02: So263 yrkande 1, 2001/02:So347 yrkande 2,

2001/02:So356 yrkande 2, 2001/02:So366 yrkandena 1

och 2 och 2001/02:So452.

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 42. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:So630 yrkande 17.

Ställningstagande

Jag anser att regeringen bör ta fram en plan för hur

utbildningsbehovet för de olika personalgrupperna

inom äldreomsorgen och hälso- och sjukvården för

äldre skall kunna tillgodoses.

Jag oroas av att andelen forskare som ägnar sig åt

klinisk forskning sjunker. Det innebär bl.a. att

klinisk forskning beträffande äldres sjukdomar

riskerar att minska i omfattning, något som både

mänskligt och samhällsekonomiskt är oacceptabelt.

Demens och depression är sjukdomar som ofta drabbar

äldre. Det är viktigt att den forskning som nu pågår

för att vinna kunskap om hur dessa sjukdomar kan

förebyggas och behandlas intensifieras. Forskning om

äldres psykiska problem liksom om läkemedels

effekter och biverkningar bör bli föremål för

särskilda satsning. Den kliniska forskningen får

inte komma på undantag.

Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Inriktningen av äldrepolitiken (punkt 2)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina

Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Vi vill framhålla att äldre måste ses som den resurs

de är. Inställningen till de äldre måste präglas av

respekt för den kunskap och livserfarenhet de

besitter. Samhället har i dag alltför fixerade

åldersgränser. Rätten till arbete upphör vid 67 års

ålder, vilket innebär att den enskilde inte själv

kan avgöra om han eller hon vill arbeta ytterligare

en tid.

När riksdagen våren 2001 beslutade om

arbetstagares rätt att stanna kvar i anställningen

till 67 års ålder och samtidigt gjorde det möjligt

också för läkare, sjukgymnaster, tandläkare och

tandhygienister att få rätt till ersättning enligt

lagen om läkarvårdsersättning, lagen om ersättning

för sjukgymnastik och lagen om allmän försäkring,

föreslog en utskottsmajoritet i

arbetsmarknadsutskottet bestående av m, kd, c, fp

och mp ett tillkännagivande om att dessa

åldersgränser i nästa steg bör avvecklas helt och

att regeringen bör återkomma med ett sådant

lagförslag. Mot detta reserverade sig

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.

Vi vill understryka att med längre livslängd

och fler friska äldre som både kan och vill arbeta

är det förödande att arbetslivets kultur och

regelverk tränger ut äldre från arbetslivet. Inte

mindre viktigt är det när det som i detta fallet är

arbetskraft som idag starkt efterfrågas av många

äldre och sjuka.

Vi konstaterar att majoriteten i betänkandet

framhåller olika gruppers särskilda behov, såsom

äldre kvinnor, äldre invandrare och homo- och

bisexuella äldre. Vi vill framhålla att med vårt

förslag till äldrepeng och valfrihet får alla äldre

möjlighet att välja den form av äldreomsorg de

önskar med den särskilda inriktning som passar just

dem. Något utpekande av särskilda grupper eller

intressen behövs därmed inte.

2. Inriktningen av äldrepolitiken (punkt 2)

av Ingrid Burman (v) och Lena Olsson (v).

Vi anser att homo- och bisexuella äldres behov

behöver lyftas fram mer. Vår utgångspunkt är att

äldre kvinnor och män som bor i olika typer av

äldreboende skall behandlas med respekt, oavsett

sexuell läggning. Ett generellt problem är att de

äldres sexualitet osynliggörs – i synnerhet

homosexualitet. Vi avser att noga följa frågan och

vid behov återkomma.

3. Inriktningen av äldrepolitiken (punkt 2)

av Kerstin Heinemann (fp).

Jag vill erinra om att jag anser att det behövs en

lagstiftning mot åldersdiskriminering i arbetslivet.

Det behövs också en nationell handlingsplan för att

undanröja de hinder som finns på arbetsmarknaden för

äldres möjligheter att arbeta. De yrkanden

Folkpartiet väckt i dessa frågor kommer dock att

behandlas i arbetsmarknadsutskottet. Jag anser att

det krävs en rad reformer och förändringar för att

göra samhället mer flexibelt och äldrevänligt. Att

bli äldre i dag innebär alltför ofta att bli

åsidosatt. Egentligen behövs det en övergripande

lagstiftning mot diskriminering av äldre som

omfattar alla samhällsområden. Jag avser att

återkomma till frågan i annat sammanhang.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motion väckt med anledning av

proposition 2000/01:149 Avgifter

inom äldre- och handikappomsorg

2001/02:So3 av Bo Lundgren m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om avsaknad av

valfrihet och brister i äldreomsorgen.

2. Riksdagen beslutar att socialtjänstlagen utformas

så att rätten till annan kommun garanteras.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rätten till omsorg

för dem som är i behov av sådan.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om reformer för

valfrihet, alternativ och kvalitet i

äldreomsorgen.

5. Rikdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till ändring i socialtjänstlagen innebärande ökad

valfrihet genom en nationellt samordnad äldrepeng.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att skilja

produktion och finansiering av äldreomsorgen åt.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kommunernas

yttersta ansvar för att äldreomsorg finns

tillgänglig.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en förstärkt

oberoende tillsyn på äldreomsorgsområdet.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rätten att

överklaga biståndsbedömningen via

förvaltningsbesvär.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om äldreomsorgens

långsiktiga finansiering.

15. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning om äldreomsorgens framtida finansiering

i enlighet med vad som anförs i motionen.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

ställföreträdarfrågan.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att uppmärksamma

och stödja anhöriga.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

anhörigbegreppet bör utvidgas till ett

närståendebegrepp.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förutsättningarna

för frivilliga insatser.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om subventionerade

hushållstjänster.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rekrytering och

personalutveckling inom vård- och omsorgssektorn.

Motioner väckta under allmänna

motionstiden 2001

2001/02:So203 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om de äldres villkor.

2001/02:So205 av Maud Ekendahl (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om införandet av en

omsorgspeng för personer som behöver hjälp av

hemtjänsten.

2001/02:So239 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att förstärka

målen för äldrepolitiken till ett mer

individbaserat förhållningssätt.

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag som utvecklar formerna för samverkan

mellan offentlig och ideell sektor.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om anpassning av

äldreomsorgen för människor med utländsk bakgrund.

6. Riksdagen begär att regeringen gör en

samhällsekonomisk analys av vad köerna för

åldersbetingade sjukdomar innebär.

7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ett åtgärdsprogram för att

långsiktigt säkra personalförsörjningen inom

äldrevård och omsorg.

2001/02:So240 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökad rättssäkerhet

för demenssjuka.

2001/02:So263 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning med uppgift att kartlägga

personaltätheten inom äldreomsorgen på nationell

nivå.

2. Riksdagen begär att regeringen ger

Seniorberedningen 2005 ett tilläggsdirektiv om vad

i motionen anförs om minimikrav i äldreomsorgen.

3. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning om vad i motionen anförs om konsekvenser

för äldre vid införandet av ny teknik och andra

samhällsförändringar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om prioritering av

äldres rehabilitering.

5. Riksdagen begär att regeringen ger

Socialstyrelsen i uppdrag att utreda vad i

motionen anförs om dementas rättigheter.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett permanent

anhörigstöd.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en samlad

lagstiftning i äldreomsorgen.

8. Riksdagen begär att regeringen ger

Socialstyrelsen i uppdrag att utveckla vad i

motionen anförs om tillämpningen av lex Sarah.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett förbud mot

konkurrensutsättning och utförsäljning av enheter

till vinstdrivande företag.

10. Riksdagen begär att regeringen ger

Socialstyrelsen i uppdrag att utreda och analysera

ojämlikhet och ojämställdhet bland äldre.

2001/02:So285 av Sven Brus (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av fler vårdplatser

inom kommunernas särskilda boendeformer för äldre.

2001/02:So286 av Sven Brus (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om diskriminering av de

demenssjuka inom vården.

2001/02:So287 av Sven Brus (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om betydelsen av ett aktivt

folkhälsoarbete för äldre.

2001/02:So297 av Berit Adolfsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om tillsynsansvar och

kvalitetssäkring av äldrevården.

2001/02:So302 av Sven Brus och Kenneth Lantz (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om diskriminering på

grund av hög ålder.

2001/02:So335 av Ulla-Britt Hagström och Rosita

Runegrund (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att stimulera tillsättandet

av en äldreombudsman i Västra Götaland.

2001/02:So339 av Birgitta Carlsson och Lena Ek (c):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram

lagförslag till förbättring av rättsskydd för

dementa eller psykiskt handikappade personer som

inte kan föra sin egen talan när dessa utsatts för

någon form av rättsövergrepp.

2001/02:So345 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att se över

möjligheten att förbjuda konkurrensutsättning och

utförsäljning av enheter inom äldreomsorgen till

vinstdrivande företag.

2001/02:So347 av Viviann Gerdin och Rigmor Stenmark

(c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om mål för

äldrepolitiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att göra vård- och

omsorgsyrken mer attraktiva.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förebyggande

hälsoarbete.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att insatser görs

med målsättning att förbättra anhörigvården.

2001/02:So356 av Margareta Viklund (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att göra en

heltäckande utvärdering av dagens äldreboende för

att undersöka om ädelreformens grundprinciper

efterlevs.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

personalförsörjningen inom äldreomsorgen måste

tillgodoses.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ge kommunerna

ekonomiska möjligheter att tillhandahålla

tillräckligt med boende och boendeformer för

äldre.

2001/02:So362 av Mikael Oscarsson (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om subventionering av

hushållstjänster.

2001/02:So366 av Rosita Runegrund (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om namnbyte från

hemtjänst till omvårdnad i hemmet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av den

framtida rekryteringen.

2001/02:So381 av Anita Johansson och Ola Rask (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om hälsoundersökningar för

äldre 70+.

2001/02:So444 av Sonja Fransson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i motionen om nödvändigheten av mer

tvärvetenskaplig kunskap för tillfredsställande

rättsskydd för personer med demenssjukdomar.

2001/02:So452 av Siv Holma m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en krisgrupp för att klara

personalrekryteringen inom äldreomsorgen.

2001/02:So464 av Anita Johansson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om äldre homo- och bisexuellas

särskilda behov i äldreomsorgen.

2001/02:So485 av Chatrine Pålsson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om

hemtjänstinsatser i socialtjänstlagen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om en

rehabiliteringslag.

2001/02:So509 av Tasso Stafilidis m.fl. (v):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att i ett brett

perspektiv utreda äldre homo- och bisexuellas

särskilda behov av äldreomsorg.

2001/02:So520 av Paavo Vallius och Nikos

Papadopoulos (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av information om

äldreomsorg på eget modersmål.

2001/02:So588 av Marianne Carlström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i motionen om bättre förutsättningar

för kooperativa företag inom äldreomsorgen.

2001/02:So609 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om nationellt

resurscenter för anhörigstöd.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

anhöriganställning.

2001/02:So610 av Désirée Pethrus Engström och Inger

Davidson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att effekterna av

ädelreformen utvärderas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att överväga

eventuell skatteväxling avseende läkarmedverkan i

de kommunala äldreboendena.

2001/02:So613 av Sven Brus m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

medveten strategi för att möta det demografiskt

förändrade samhällets nya behov.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att

genom aktiva åtgärder och attitydpåverkan stärka

de äldres delaktighet och inflytande i samhället.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tillsättande av en

äldreminister för ett samlat grepp kring

äldrepolitiken.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om tillsättande

av en äldreombudsman för att verka för

förbättringar i de äldres förhållanden.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om beaktande av den

psykosociala aspekten i äldrevården.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av

specialiserad demensvård och kvalificerade

demensutredningar.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av nya

former för service till äldre.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att beakta de

äldre invandrarnas speciella förhållande i

äldreomsorgen.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stimulera nya

former för äldreboende.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stärka den

enskildes möjligheter att välja utförare av vård,

omsorg och service.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att beakta de

äldres speciella behov av närhet till samhällets

service.

2001/02:So630 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa

äldrepeng för ökad valfrihet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om äldreombudsmän för

att till vara ta de äldres intressen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stödja

pensionärsråden.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om bättre villkor

för äldres boende.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om rätten till

eget rum.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om situationen för

äldre invandrare och flyktingar.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om konvalescenthem.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om förbättrad

rehabilitering för äldre.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om situationen för

äldre med synskador.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa en

omsorgsgaranti.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om

personalbehovet inom äldreomsorgen.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om forskning om

äldre.

2001/02:So637 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om införandet av en

äldreomsorgspeng.

2001/02:Sk288 av Bo Lundgren m.fl. (m):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av

flexibilitet och individuella lösningar inom

äldrevården också på landsbygden och i glesbygden.

2001/02:Sk433 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om äldrepeng.

2001/02:Sf256 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om uppföljning och

kvalitetskontroll av närståendevården med

beaktande av integritetsaspekterna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om överläggningar

mellan kommunförbunden och staten om förbättrade

förutsättningar för närståendevården och

hemsjukvården.

2001/02:Sf402 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförts om hemtjänsten

och anhörigstöd.

2001/02:MJ518 av Lotta Nilsson-Hedström m.fl. (mp):

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om mat i

äldreomsorgen.

2001/02:N319 av Margareta Cederfelt m.fl. (m):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om äldreomsorg.