Bet. 2001/02:SOU14

Socialutskottets betänkande

2001/02:SOU14

Bättre tandvårdsstöd för äldre m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition

2001/02:51 Bättre tandvårdsstöd för äldre m.m. samt

15 motionsyrkanden som väckts med anledning av

propositionen.

Utskottet har inget att erinra mot regeringens

avsikt att fr.o.m. den 1 juli 2002 dels införa ett

högkostnadsskydd för all protetik för äldre, dels

förbättra stödet för bastandvården för äldre.

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag

att i 4 § tandvårdslagen (1985:125) föreskriva att

om det finns särskilda skäl skall skäligheten av

vårdgivarens ersättningsanspråk förhandsprövas av

allmän försäkringskassa. Utskottet tillstyrker

förslaget att i tandvårdslagen tydliggöra att

landstingsfullmäktige skall besluta om

folktandvårdens priser. Utskottet tillstyrker också

en ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

för att möjliggöra för försäkringskassorna att pröva

nya administrativa lösningar.

Utskottet föreslår ett tillkännagivande till

regeringen om att det är angeläget att följa

utvecklingen med avseende på huruvida valet av

behandlingsinsatser påverkas till följd av

högkostnadsskyddets konstruktion.

I ärendet finns 10 reservationer och ett särskilt

yttrande.

Utskottet har vid sammanträdet den 12 mars 2002

uppvaktats av representanter från Metallbiologiskt

centrum i Uppsala och från Sveriges

Privattandläkarförening som lämnat synpunkter med

anledning av propositionen.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Bastandvård åt äldre

Riksdagen avslår motion 2001/02:So38 yrkande 2.

Reservation 1 (fp)

2. Behovsstyrt högkostnadsskydd

Riksdagen avslår motion 2001/02:So39 yrkande 1.

Reservation 2 (m)

3. Sänkt åldersgräns

Riksdagen avslår motion 2001/02:So38 yrkande 1.

Reservation 3 (fp)

4. Kostnaden för visst material

Riksdagen avslår motion 2001/02:So40 yrkande 2.

Reservation 4 (kd) delvis

5. Behandlingsomgång

Riksdagen avslår motion 2001/02:So40 yrkande 3.

Reservation 4 (kd) delvis

6. Utredning av förstärkt

högkostnadsskydd

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So37 och

2001/02:So40 yrkande 1.

Reservation 5 (kd)

Reservation 6 (c)

7. Förhandsprövning av priset

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i tandvårdslagen (1985:125) såvitt avser

4 §. Därmed avslår riksdagen motion 2001/02: So40

yrkande 4.

Reservation 7 (kd)

8. Uppföljning

Riksdagen tillkännager för regeringen vad

utskottet anfört om att regeringen bör följa

utvecklingen med avseende på huruvida valet av

behandlingsinsatser påverkas till följd av

högkostnadsskyddets konstruktion.

9. Folktandvårdens priser

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i tandvårdslagen (1985:125) såvitt avser

15 a §.

10. Konkurrens m.m.

Riksdagen avslår motion 2001/02:So39 yrkandena

3-5.

Reservation 8 (m)

Reservation 9 (kd)

11. Personalförsörjning

Riksdagen avslår motion 2001/02:So39 yrkande 2.

Reservation 10 (m, kd)

12. Lagförslagen i övrigt

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125) i

den mån det inte omfat- tas av vad utskottet

anfört under tidigare punkter,

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring.

13. Dentala material

Riksdagen avslår motion 2001/02:So36.

Stockholm den 14 mars 2002

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid

Burman (v), Chris Heister (m), Susanne Eberstein

(s), Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Conny

Öhman (s), Lars U Granberg (s), Rolf Olsson (v),

Lars Gustafsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m),

Kenneth Johansson (c), Kerstin Heinemann (fp),

Catherine Persson (s), Lars Elinderson (m), Kent

Härstedt (s), Marina Pettersson (s) och Marianne

Samuelsson (mp).

2001/02

SoU14

Redogörelse för ärendet

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas att regeringen avser att

införa ett högkostnadsskydd för all protetik som

skall gälla från och med det kalenderår under vilket

man fyller 65 år. Kostnaden för protetiska

ersättningar, exklusive kostnaden för vissa

material, bör under en behandlingsomgång uppgå till

högst 7 700 kr.

Eftersom högkostnadsskyddets konstruktion innebär

en risk för att försäkringen utsätts för betydande

kostnadsökningar läggs det i propositionen fram ett

förslag om att vårdgivarens ersättningsanspråk skall

förhandsprövas av allmän försäkringskassa när det

finns särskilda skäl. Förhandsprövningen är avsedd

endast för de fall då tandvårdsersättning kan lämnas

enligt bestämmelsen om högkostnadsskydd.

I propositionen redovisas även att regeringen

avser att förbättra stödet för bastandvården för

äldre.

Regeringen föreslår också att det i tandvårdslagen

(1985:125) förtydligas att det är

landstingsfullmäktige som beslutar om

folktandvårdens priser för tandvård.

För att det skall vara möjligt att pröva nya

administrativa lösningar vid försäkringskassorna

föreslås en ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring.

I propositionen redovisas vidare att regeringen

har för avsikt att ge Riksförsäkringsverket i

uppdrag att i samråd med vårdgivarna analysera

prisutvecklingen beträffande tandvård och göra

informationen om prisvariationerna kända för

allmänheten. Konsumentverket och Konkurrensverket

avses få i uppdrag att följa prisutvecklingen

respektive analysera konkurrensen på marknaden för

tandvård. Det redovisas även att regeringen har för

avsikt att föra diskussioner med Landstingsförbundet

om landstingens ansvar för att tandvårdspriserna

hålls på en rimlig nivå.

Dessutom redovisar regeringen åtgärder som avser

besvär relaterade till dentala material.

Bestämmelserna om beslut om folktandvårdens taxor

och försäkringskassornas administration föreslås

träda i kraft den 1 juli 2002.

Regeringen avser att utarbeta bestämmelser om ökat

stöd för bastandvård och högkostnadsskydd för

protetik, vilka bör träda i kraft den 1 juli 2002.

Utskottets överväganden

Ökat stöd för bastandvård åt äldre

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion med begäran om

förebyggande tandvård för äldre. Utskottet

anser att motionen i huvudsak är tillgodosedd

då landstingen redan har ansvar för att genom

uppsökande verksamhet tillse att äldre och

funktionshindrade personer som bor i

särskilda boendeformer samt de som bor i egen

bostad och har motsvarande stora behov av

vård och/eller omsorg får erbjudande att utan

avgift få en munhälsobedömning och få råd om

förebyggande åtgärder. Jämför reservation 1

(fp).

Propositionen

I propositionen gör regeringen bedömningen att det

är ett problem att äldre personer av kostnadsskäl

avstår från regelbundna besök hos tandvården. För

att stimulera de äldre till att hålla en regelbunden

kontakt med tandvården anser regeringen att

tandvårdsersättning bör lämnas med ett grundbelopp

för undersökning från och med det kalenderår under

vilket man fyller 65 år.

För att öka de äldres ekonomiska möjligheter att

få regelbunden bastandvård, bör

tandvårdsersättningen höjas för bastandvårdens

övriga åtgärder i grupperna 1-5. Denna satsning

innebär förbättrade ekonomiska möjligheter att få

förebyggande vård, fyllningar samt vård som innebär

att man kan behålla de egna tänderna även om

rotbehandlingar eller tandköttsoperationer behöver

utföras.

Regeringen avser att utarbeta bestämmelser som

skall träda i kraft den 1 juli 2002.

Bakgrund och gällande bestämmelser

Landstinget ansvarar bl.a. för att tillse att äldre

och funktionshindrade personer som bor i särskilda

boendeformer för service och omvårdnad samt den som

bor i egen bostad och har motsvarande stora behov av

vård och/eller omsorg erbjuds uppsökande vård som

bl.a. omfattar en avgiftsfri munhälsobedömning och

individuell rådgivning. I den uppsökande

verksamheten ingår även handledning till personalen

enligt 8 a § tandvårdslagen (1985:125) och 8 §

tandvårdsförordningen (1998:1338).

Motion

I motion So38 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begärs

tillkännagivande om förebyggande åtgärder för bättre

tandhälsa (yrkande 2). Motionärerna anser att det

hade varit rimligt att förslag om förebyggande

tandvård för äldre hade funnits med i propositionen.

Både vad gäller information till alla äldre och

speciella insatser för dem som inte själva kan sköta

sin tandhygien. Det krävs kraftfulla insatser för

att informera såväl äldre som hemtjänstens personal

om hur man kan förebygga försämrad tandstatus bland

äldre, anför motionärerna. Vidare bör underhåll av

tidigare gjorda tandvårdsarbeten prioriteras.

Utskottets ställningstagande

De äldres tandhälsa har under de senaste årtiondena

blivit betydligt bättre. Andelen som har egna tänder

har ökat kraftigt. De som är helt tandlösa eller har

någon form av avtagbar protes har blivit färre. De

som har egna tänder har dock ofta många fyllningar

samt kronor, broar och andra konstruktioner. Detta

leder till att relativt många har ett stort behov av

bl.a. förebyggande åtgärder och reparativ tandvård.

Från och med den 1 januari 1999 infördes ett nytt

tandvårdsstöd för vuxna i Sverige. Åren dessförinnan

hade präglats av kraftiga nedskärningar i

tandvårdsförsäkringen. Inriktningen är att ge alla

vuxna ett ekonomiskt stöd för den vardagliga

hälsobefrämjande tandvården, den s.k. bastandvården.

Äldre personer och personer som till följd av

sjukdom eller funktionshinder har särskilda

tandvårdsbehov gavs ett förstärkt stöd.

Utskottet konstaterar således att landstingen har

ansvar för att genom uppsökande verksamhet tillse

att äldre och funktionshindrade personer som bor i

särskilda boendeformer samt de som bor i egen bostad

och har motsvarande stora behov av vård och/eller

omsorg, får erbjudande att utan avgift få sitt

munhälsotillstånd bedömt och få råd om förebyggande

åtgärder. Tandvårdspersonalen gör en bedömning av

tillståndet i munnen, ger råd om den dagliga

munvården, ger handledning till vårdpersonalen och

ger vid behov erbjudande om att få nödvändig

tandvård utförd. För den nödvändiga tandvården

betalar den enskilde samma avgifter som betalas för

öppen hälso- och sjukvård.

Utskottet delar regeringens bedömning att

tandvårdsstödet även fortsättningsvis skall ha en

tandhälsoinriktning och att stödet för bastandvården

bör förbättras.

Utskottet noterar att regeringen har för avsikt

att fr.o.m. den 1 juli 2002 förbättra stödet för

bastandvården för äldre genom ändringar i

tandvårdstaxan.

Utskottet anser motion So38 (fp) yrkande 2 i

huvudsak tillgodosedd med det anförda.

Högkostnadsskyddets utformning,

tillgänglighet m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om

högkostnadsskyddets utformning m.m. Utskottet

delar regeringens bedömning att det bör

införas ett högkostnadsskydd för tandvård för

alla, men att det för närvarande är mest

angeläget att förbättra tandvårdsstödet för

de äldre. Utskottet anser vidare att det

pågående utredningsarbetet av

tandvårdsreformen bör avvaktas. Jämför

reservationerna 2 (m), 3 (fp), 4 (kd), 5 (kd)

och 6 (c).

Propositionen

I propositionen gör regeringen bedömningen att ett

högkostnadsskydd bör införas för protetik för äldre

personer. Högkostnadsskyddet bör gälla fr.o.m. det

kalenderår under vilket man fyller 65 år och avse

all protetik. Kostnaden för protetiska ersättningar,

exklusive kostnaden för vissa material, bör under en

behandlingsomgång uppgå till högst 7 700 kr. Utöver

detta karensbelopp får patienten, liksom i dag,

betala kostnaden för ädelmetaller och gjutmetaller

själv. När det gäller titankomponenter bör

tandvårdsersättning lämnas med ett belopp som

motsvarar kostnaden för det implantatsystem som kan

användas i flertalet fall. Merkostnaden i det fall

ett dyrare system används bör betalas av patienten

själv. Åtgärder inom bastandvården ingår inte i

högkostnadsskyddet även om de förekommer i samband

med behandling med protetik.

Vårdgivarens behandlings- och prisförslag skall

förhandsprövas av försäkringskassan.

Enligt 12 § tredje stycket förordningen

(1998:1337) om tandvårdstaxa räknas som

behandlingsomgång vanligtvis en tidsperiod om ett

år. Regeringen anför att en modell där all protetik,

oavsett kostnad, omfattas av högkostnadsskyddet

skulle förutsätta att all protetisk behandling

förhandsprövades, med stora kostnader för

försäkringen som följd. Detta framstår också som

orimligt eftersom det är högst osäkert om patienten

under året kommer upp i en total kostnad om 7 700 kr

för protetik. Vidare kan den som genomgår en

behandling med avtagbar protetik i vissa fall få ett

bättre stöd enligt nuvarande regler eller de nya

regler om partiella proteser som träder i kraft den

1 april 2002. Mot bakgrund av det nu sagda, samt med

beaktande av att det i dag är relativt få patienter

som genomgår flera behandlingsomgångar med protetik

under ett år, anser regeringen att skälen överväger

för att anknyta till begreppet behandlingsomgång

såsom det i dag definieras i förordningen om

tandvårdstaxa. Regeringen förutsätter att

tandläkaren normalt gör en bedömning av det samlade

behovet av protetiska åtgärder när något sådant

behov uppstår. Vid sådant förhållande utförs

samtliga protetiska åtgärder under en

behandlingsomgång, vilket medför att patienten inte

drabbas av onödiga kostnader.

Motioner

I motion So39 av Chris Heister m.fl. (m) begärs att

regeringen lägger fram förslag om ett förbättrat

behovsstyrt högkostnadsskydd i enlighet med vad som

anförs i motionen (yrkande 1). Motionärerna anser

att personer med normal tandstatus själva bör stå

för tandvårdskostnader upp till ett högkostnadsskydd

på 3 000 kr. Därefter bör 60 % av kostnaden

subventioneras för kostnader upp till 15 000 kr. För

kostnader över 15 000 kr föreslås en subventionsgrad

på 80 %. Förslaget innebär en kraftig sänkning av

självrisken i det nuvarande högkostnadsskyddet för

protetiska arbeten m.m. från ca 5 800 till 3 000 kr.

För den tandvård som i dag betecknas som

bastandvård, dvs. i princip all enklare tandvård,

tas subventionerna bort i motionärernas förslag för

dem som har ett litet tandvårdsbehov. De allra

flesta personer med stort bastandvårdsbehov får i

stället ett förstärkt skydd. Denna effekt förstärks

ytterligare av att man vid beräkningen av

självrisken får lägga ihop kostnaderna för

bastandvård respektive protetik m.m. Motionärerna

anser att deras förslag innebär fördelar i form av

bättre kostnadsmedvetande, större valfrihet för

patienterna, mera frihet för tandläkarnas egen

prissättning samt ett enklare, enhetligare och mer

lättbegripligt system. För att inte bli

kostnadsdrivande skall subventionerna fastställas

som krontalsbelopp med utgångspunkt från de

genomsnittliga kostnaderna i tandvården. Förslaget

innebär kostnader på ytterligare 100 miljoner kronor

både för år 2002 och 2003, anförs det.

I motion So40 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs

tillkännagivanden dels om att systemet med

högkostnadsskydd bör utredas (yrkande 1), dels om

behovet av förtydliganden avseende kostnaderna för

vissa material (yrkande 2), dels om

konsekvensbeskrivningar av införandet av

karensbelopp per behandlingsomgång (yrkande 3). Ett

mål med förändringar av tandvårdsförsäkringen bör

vara att det inte skall kosta mer att gå till

tandläkaren än till läkaren, anför motionärerna. De

anser att regeringen tydligare bör ange inriktning

och avsikter med uttalandet att ett högkostnadsskydd

för tandvård på sikt bör införas för alla. Hur detta

skall ske bör bli föremål för en utredning som

omfattar övergripande frågor kring dagens

högkostnadsskydd för sjukvård, läkemedel och

tandvård. Motionärerna konstaterar att kostnaden för

gjutmetaller och ädelmetaller inte ersätts via

högkostnadsskyddet, vilket innebär att patientens

kostnader för protetik kan bli betydligt högre än

7 700 kr per behandlingsomgång. De anser att det

finns anledning att överväga om inte samma princip

bör gälla för högkostnadsskydd för protetik som för

hälso- och sjukvårdens högkostnadsskydd, dvs. att

högkostnadsskyddet bör omfatta ett år.

I motion So37 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag om en

utredning för hur högkostnadsskyddet kan förstärkas

så att det ger ett stöd till personer som är i behov

av omfattande tandvård oavsett ålder. Regeringens

förslag uppvisar stora brister för de människor som

närmar sig 65 år samt yngre personer med stora

tandvårdsbehov, anför motionärerna. Trots detta är

det lovvärt att förbättra tandvårssituationen för

äldre. Motionärerna accepterar propositionens

förslag som ett första steg. De anser det dock vara

av yttersta vikt att snabbt få till stånd ett

hållbart system där patienter med höga kostnader på

grund av sitt tandvårdsbehov får ett bättre skydd

oavsett ålder.

I motion So38 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförs om sänkt

åldersgräns för högkostnadsskyddet (yrkande 1).

Motionärerna anser att förslagen i propositionen

inte räcker för att uppnå en rättvis

tandvårdspolitik. De är principiellt emot ett

högkostnadsskydd som endast omfattar en åldersgrupp,

eftersom omfattande kostnader kan drabba fler

grupper än dem som bestäms av ålderskriterier.

Motionärerna accepterar ändå regeringens förslag som

ett första steg för att få ett högkostnadsskydd som

omfattar alla som har stora tandvårdskostnader, men

de vill sänka åldersgränsen för högkostnadsskyddet

från 65 år till 60 år.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att det på

sikt bör införas ett högkostnadsskydd för tandvård

för alla. Eftersom det är en reform som är förenad

med mycket stora kostnader samt att det för

närvarande inte finns ekonomiska möjligheter att

införa ett sådant stöd är det nu mest angeläget att

förbättra tandvårdsstödet för de äldre.

Utskottet anser också att tandvårdsstödet även

fortsättningsvis bör ha en tandhälsoinriktning och

att stödet därutöver bör inriktas på att minska

kostnaderna för protetik. Utskottet har således

inget att erinra mot regeringens avsikt att den 1

juli 2002 införa ett högkostnadsskydd för all

protetik fr.o.m. det kalenderår en person fyller 65

år. Kostnaden för protetiska ersättningar, exklusive

kostnaden för vissa material, föreslås under en

behandlingsomgång uppgå till högst 7 700 kr.

Patienten föreslås, liksom i dag, själv få betala

kostnaden för ädelmetaller och gjutmetaller.

Utskottet avstyrker därmed motion So39 (m) yrkande 1

om ett behovsstyrt högkostnadsskydd. Utskottet kan

inte heller biträda förslaget om att nu sänka

åldersgränsen till 60 år. Motion So38 (fp) yrkande 1

avstyrks därmed. Utskottet anser inte att det behövs

något förtydligande angående kostnaden för visst

material. Även motion So40 (kd) yrkande 2 avstyrks.

I motion So40 (kd) yrkande 3 föreslås att en

behandlingsomgång bör omfatta ett år. Utskottet

förutsätter att tandläkaren normalt gör en bedömning

av det samlade behovet av protetiska åtgärder när

ett sådant uppstår och att det därmed är relativt få

patienter som har anledning att genomgå flera

behandlingar under ett år. Ett högkostnadsskydd som

omfattar ett år skulle förutsätta att all protetisk

behandling förhandsprövades, vilket skulle innebära

stora kostnader för försäkringen. Motionsyrkandet

avstyrks därmed.

I två motioner begärs att ett förstärkt

högkostnadsskydd utreds. Utskottet konstaterar att

den särskilde utredaren (dir. 2000:65,

Tandvårdsöversyn 2000) fortsätter sitt arbete. Efter

delbetänkandet om bättre tandvårdsförsäkring för

äldre skall utredaren nu i vår avlämna ett

slutbetänkande med en samlad utvärdering av det

reformerade tandvårdsstödet och vid behov föreslå

förändringar som leder till att systemet blir

effektivare och möjligheterna att uppnå reformens

syften förbättras. Utskottet anser att riksdagen bör

avvakta resultatet av den pågående utredningen.

Motionerna So37 (c) och So40 (kd) yrkande 1 avstyrks

därmed.

Utskottet har erfarit att förhållandevis många

äldre är patienter hos tandläkare över 67 år.

Åldersgränsen för tandvårdsersättning till

vårdgivare såvitt gäller vård utförd av tandläkare

och tandhygienister är 67 år enligt 2 kap. 3 §

tredje stycket lagen (1962:381) om allmän

försäkring.

Utskottet konstaterar att regeringen har

tillkallat en särskild utredare (dir. 2001:119) med

uppdrag att bl.a.

1. analysera konsekvenserna för hälso- och

sjukvårdens organisation, kvalitet,

kontinuitet och ekonomi för det fall

åldersgränser avskaffas helt i fråga om

ersättning enligt lagen (1993:1651) om

läkarvårdsersättning (LOL), lagen (1993:1652)

om ersättning för sjukgymnastik (LOS) och

lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL),

2.

3. redogöra för de invändningar som kan finnas

mot att åldersgränsen för vissa vårdgivare för

den aktuella ersättningen inte följer den

generella gränsen för avgångsskyldighet,

4.

5. analysera om det är ändamålsenligt att

avskaffa åldersgränser i syfte att bidra till

att avhjälpa bristen på vårdgivare samt

6.

7. för det fall ett avskaffande av åldersgränsen

föreslås, överväga behovet av att införa

särskilda kontrollrutiner för att bedöma äldre

yrkesutövares lämplighet.

8.

Utskottet vill betona det angelägna i att tandvården

präglas av hög tillgänglighet. Det är av stor vikt

att man som patient, då behov uppstår, kan få

undersökning och behandling utförda utan alltför

långt dröjsmål.

Utskottet förutsätter därför att regeringen noga

följer frågan om tillgängligheten till tandvård och

att regeringen om det bedöms som nödvändigt vidtar

åtgärder för att säkerställa tillgängligheten till

tandvård.

Förhandsprövning av priset

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta förslaget att i 4 §

tandvårdslagen (1985:125) föreskriva att om

det finns särskilda skäl skall skäligheten av

vårdgivarens ersättningsanspråk

förhandsprövas av allmän för-säkringskassa.

Utskottet anser det också angeläget att följa

ut-vecklingen med avseende på huruvida valet

av behandlingsinsatser påverkas till följd av

högkostnadsskyddets konstruktion. Detta bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna. Jämför reservation 7 (kd).

Propositionen

I propositionen föreslås en ändring i 4 §

tandvårdslagen (1985:125) med innebörden att om det

finns särskilda skäl skall skäligheten av

vårdgivarens ersättningsanspråk förhandsprövas av

allmän försäkringskassa enligt föreskrifter som

regeringen meddelar. Regeringen anför att

förhandsprövning redan i dag är obligatorisk vid

vissa behandlingar, däribland när protetiska

åtgärder av viss omfattning avses att utföras. Detta

regleras i förordning (1998:1337) om tandvårdstaxa.

Högkostnadsskyddets konstruktion innebär att

tandläkarens pris i princip kommer att sakna

betydelse för patientens val av tandläkare samt att

det när karensbeloppet har passerats kommer att

saknas incitament för patienten att begränsa

arvodeskostnaden, anför regeringen. Det föreligger

alltså en risk för att kostnaden för försäkringen

stiger kraftigt. Regeringen har därför övervägt

vilka medel som står till buds för att förhindra att

priserna för de aktuella åtgärderna sätts på en

högre nivå än vad som är motiverat. En återgång till

en prisreglering av det slag som gällde före 1999

bör undvikas, anförs det.

Regeringen anser att dagens förhandsprövning bör

omfatta även alla fall där arvodeskostnaden för

protetiska åtgärder utförda på patienter som är 65

år eller äldre överstiger karensbeloppet och

tandvårdsersättning därför skall lämnas enligt

reglerna om högkostnadsskydd. Vid sådant förhållande

ligger det nära till hands att priskontrollen sker

genom att förhandsprövningen i dessa fall omfattar

även en prövning av det begärda arvodets skälighet,

anförs det.

Vid skälighetsbedömningen har försäkringskassan

att utgå från vad som sägs i nuvarande lydelse i 4 §

tandvårdslagen om skälig ersättning. Vid bedömningen

av om priset är skäligt är utgångspunkten enligt

denna bestämmelse tjänstens art, omfattning och

utförande. Andra omständigheter som kan inverka på

prisets skälighet är t.ex. om åtgärderna har krävt

särskild kompetens eller att vårdgivaren är

specialist på området. Enligt regeringens

uppfattning bör det begärda priset normalt sett inte

avvika från det pris som vårdgivaren enligt

prislistan tar ut av andra patienter. En jämförelse

bör också göras med folktandvårdens prislista. Vid

skälighetsbedömningen bör folktandvårdens pris vara

vägledande, och ett påtagligt högre pris bör i regel

inte godtas. Eftersom vårdgivarnas priser vid

tillämpningen av högkostnadsskyddet kommer att ha

direkt betydelse för kostnaden för försäkringen,

vill regeringen understryka vikten av prövningen.

Motion

I motion So40 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförs om

förhandsprövning av priset (yrkande 4). Motionärerna

anför att en priskontroll är nödvändig men samtidigt

riskabel. Bristen på både tandläkare och

tandtekniker skapar köer som i sig utgör ett stort

problem för patienterna. En förhandsprövning av

priset utan noggrann uppföljning kan ytterligare

förvärra läget när det gäller tillgången på

tandvårdspersonal. Det är således viktigt att

försäkringskassans förhandsprövning av priset inte

försämrar patienternas tillgång till en god och

regelbunden tandvård.

Utskottets ställningstagande

Högkostnadsskyddets konstruktion innebär att

tandläkarens pris i princip kommer att sakna

betydelse för patientens val av tandläkare samt att

det när karensbeloppet har passerats kommer att

saknas incitament för patienten att begränsa

arvodeskostnaden. Utskottet anser att det därmed

finns en risk för att kostnaderna för

tandvårdsförsäkringen stiger kraftigt om inte en

effektiv uppföljning görs av behandlingsvalen liksom

av prisutvecklingen inom tandvården. Utskottet

tillstyrker därmed regeringens förslag om att

förhandspröva alla fall där arvodeskostnaden för

protetiska åtgärder utförda på patienter som är 65

år eller äldre överstiger karensbeloppet och

tandvårdsersättning därför skall lämnas enligt

reglerna om högkostnadsskydd.

Förhandsprövningen skall omfatta en bedömning av

om behandlingen är nödvändig för att uppnå ett från

odontologisk synpunkt funktionellt och

utseendemässigt godtagbart resultat. Härvid bör

särskilt beaktas att ersättning från försäkringen

inte lämnas om den försäkrade begär att en

behandling som ingår i bastandvården i stället byts

ut mot en behandling utanför bastandvården.

Vidare bör en prövning göras av det begärda

arvodets skälighet. Utskottet delar regeringens

bedömning att vid skälighetsbedömningen bör

folktandvårdens pris vara vägledande och att ett

påtagligt högre pris i regel inte bör godtas.

Utskottet tillstyrker därmed förslaget till ändring

i 4 § tandvårdslagen (1985:125). Utskottet anser

inte att motion So40 (kd) yrkande 4 bör föranleda

något initiativ från riksdagens sida.

Motionsyrkandet avstyrks.

Utskottet konstaterar att regeringen avser att ge

uppdrag till flera myndigheter att bevaka

prisutvecklingen. Utskottet anser det också

angeläget att följa utvecklingen huruvida valen av

behandlingsinsatser påverkas till följd av

högkostnadsskyddets konstruktion. Vad utskottet nu

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

Åtgärder för att följa

prisutvecklingen och motverka

alltför stora prisökningar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta förslaget till ändring i

15 a § tandvårdslagen (1985:125). Utskottet

tillstyrker därmed förslaget att tydliggöra

att landstingsfullmäktige skall besluta om

folktandvårdens priser. Utskottet anser att

riksdagen bör avslå en motion om konkurrens

m.m. Utskottet konstaterar bl.a. att ett

omfattande arbete pågår för att motverka

stora prisökningar och förbättra

konkurrensen. Riksdagen bör även avslå ett

yrkande om personalförsörjningen med

hänvisning till pågående utredning. Jämför

reservationerna 8 (m), 9 (kd) och 10 (m, kd).

Propositionen

I propositionen anför regeringen att det tydligt bör

framgå av tandvårdslagen att det är

landstingsfullmäktige som beslutar om

folktandvårdens priser. En ändring i 15 a §

tandvårdslagen (1985:125) med den innebörden

föreslås.

Regeringen konstaterar att landstingen har ett

avgörande inflytande på tandvårdsprisernas

utveckling. Detta gäller inte enbart inom den i egen

regi drivna folktandvården utan för all tandvård i

landet genom att privattand-vården i stor

utsträckning följer folktandvårdens priser. Reger-

ingen avser därför att ta upp diskussioner med

Landstingsförbundet om landstingens ansvar för att

prishöjningarna i framtiden inte blir högre än vad

som är nödvändigt för en god tandvård.

Av 3 kap. 9 § kommunallagen (1991:900) framgår att

fullmäktige beslutar i ärenden av principiell

beskaffenhet eller annars av större vikt för

landstinget. Bland annat är det fråga om budget,

skatt och andra viktiga ekonomiska frågor.

Visserligen får fullmäktige uppdra åt en nämnd att i

fullmäktiges ställe besluta i vissa ärenden, men de

frågor som nämnts ovan eller som enligt lag eller

annan författning skall avgöras av fullmäktige får

inte delegeras till nämnderna. Enligt regeringens

uppfattning är folktandvårdens avgifter en sådan

fråga som skall avgöras av fullmäktige och som inte

får delegeras. Tandvårdslagen bör därför förtydligas

i detta avseende, anförs det.

Vidare anför regeringen att den avser att ge

Riksförsäkringsverket i uppdrag att i samråd med

vårdgivarna analysera prisutvecklingen när det

gäller tandvård. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt

kostnaderna för enskilda och för försäkringen samt

effekterna av högkostnadsskyddets utformning.

Riksförsäkringsverket bör göra informationen om

prisvariationerna kända för allmänheten.

Regeringen avser vidare att ge Konsumentverket i

uppdrag att följa prisutvecklingen och

Konkurrensverket att analysera konkurrensen på

marknaden för tandvård. Slutligen anförs att

regeringen avser att föra diskussioner med

Landstingsförbundet om landstingens ansvar för att

tandvårdspriserna hålls på en rimlig nivå. Det

arbete för ökad särredovisning av folktandvårdens

verksamhetsgrenar som främst Landstingsförbundet

bedriver bör fortsätta, anförs det.

Bakgrund

Utredningen Tandvårdsöversyn 2000 (dir. 2000:65) har

i uppdrag att göra en samlad utvärdering av det

reformerade tandvårdsstödet. Utredaren har avlämnat

delbetänkandet Bättre tandvårdsförsäkring för äldre

(SOU 2001:36) som utgör underlag för den nu aktuella

propositionen. Utredaren skall vidare bl.a. bedöma

framtida tillgång och efterfrågan på personal med

olika typer av kompetens inom tandvård. Tandvårdens

utveckling och de förändrade förutsättningarna för

arbetet inom tandvården skall belysas. Utredaren

skall lämna förslag och rekommendationer till

åtgärder som sammantaget bidrar till att över hela

landet trygga tillgången på kompetent

tandvårdspersonal som motsvarar de krav som kommer

att ställas på tandvårdspersonal i framtiden.

Förslagen skall också främja effektiva arbetsformer

och ett väl fungerande samarbete inom tandvården.

Ett slutbetänkande skall avlämnas senast den 31 mars

2002.

Motion

I motion So39 av Chris Heister m.fl. (m) begärs

tillkännagivanden om vad i motionen anförs dels om

åtgärder för en bättre personalförsörjning (yrkande

2), dels om konkurrens och prisutveckling (yrkande

3), dels om landstingens särskilda skyldigheter

eller ansvar enligt tandvårdslagen och om ett

statligt ansvar för all offentligt finansierad

tandvård (yrkande 4), dels om tandvård som led i en

sjukdomsbehandling (yrkande 5). Motionärerna anför

att tillgången på tandläkare måste öka. För att göra

det attraktivt för tandläkare att arbeta i Sverige,

för att minska kostnaderna och öka valfriheten för

den enskilde krävs neutrala regler mellan

folktandvård och privattandläkare. Samma

skatteregler, valfrihet i barn- och

ungdomstandvården och en renodling av landstingets

uppgifter så att det inte fungerar som både

finansiär och utförare, skulle bidra till detta. En

omedelbar åtgärd borde dessutom vara att ta bort den

lagstiftning som tvingar privatpraktiserande

tandläkare att avveckla sin verksamhet vid 67 års

ålder. Ansvaret för att finansiera tandvård åt

särskilt utsatta grupper som har rätt till

uppsökande verksamhet bör tas över av staten.

Förutom att det medför en rättvis konkurrens skulle

det också innebära en bättre verksamhet då den

uppsökande verksamheten fortfarande endast når en

mindre del av de människor den riktar sig till.

Motionärerna anser att tandvårdslagen inte bör

innehålla några skrivningar om landstingens

särskilda skyldigheter eller ansvar på

tandvårdsområdet. Staten bör överta

finansieringsansvaret för all offentligt finansierad

tandvård, utom i vissa avgränsade fall där

gränslinjen mellan sjuk- och tandvård inte är helt

klar och där verksamheten skall regleras av hälso-

och sjukvårdslagen. Tandvård som led i en

sjukdomsbehandling skall liksom sjukvård i övrigt

vara en angelägenhet för sjukvårdshuvudmännen.

Avgiften för sådan behandling bör vara densamma som

för annan sjukvårdsbehandling, heter det i motionen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker förslaget till ändring i 15 a

§ tandvårdslagen (1985:125).

I motion So39 (m) tas flera frågor kring

konkurrens och landstingets särskilda ansvar upp.

Utskottet anser det angeläget att upprätthålla

konkurrensneutralitet mellan offentligt och privat

driven tandvård. I propositionen redovisas att det

pågår en utveckling mot att tydligare definiera och

avgränsa folktandvårdens olika uppdrag och

verksamheter. Regeringen har för avsikt att ge

Riksförsäkringsverket i uppdrag att i samråd med

vårdgivarna analysera prisutvecklingen när det

gäller tandvård. Regeringen avser vidare att ge

Konsumentverket i uppdrag att följa prisutvecklingen

och Konkurrensverket att analysera konkurrensen på

marknaden för tandvård. Utskottet anser inte att

några ytterligare initiativ behövs från riksdagens

sida.

Utskottet kan inte biträda förslaget i motionen om

att upphäva landstingens särskilda ansvar för att

erbjuda dem som är bosatta inom landstingen en god

tandvård och att låta staten överta

finansieringsansvaret för all offentligt finansierad

tandvård.

Utskottet konstaterar att tandvård som led i en

sjukvårdsbehandling är en angelägenhet för

sjukvårdshuvudmännen och att avgiften i dessa

sammanhang tas ut enligt bestämmelserna om

vårdavgift i den öppna vården enligt hälso- och

sjukvårdslagen.

Motion So39 (m) yrkandena 3-5 avstyrks därmed.

Utredningen Tandvårdsöversyn 2000 skall enligt

sina direktiv belysa frågan om den framtida

tillgången och efterfrågan på tandvårdspersonal med

olika typer av kompetens. Utredaren skall lämna

förslag och rekommendationer som bidrar till att

trygga tillgången på kompetent personal samt främjar

effektivitet och samarbete inom tandvården.

Utskottet anser att det pågående utredningsarbetet

bör avvaktas. Även yrkande 2 i motion So39 (m)

avstyrks således.

Lagförslagen i övrigt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens förslag till lag

om ändring i tand-vårdslagen (1985:125) i den

mån lagförslaget inte omfattas av vad

utskottet föreslagit ovan. Riksdagen antar

regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Propositionen

I propositionen anförs att för att det skall vara

möjligt att pröva nya administrativa lösningar vid

försäkringskassorna bör en ändring göras i 2 kap. 10

§ lagen (1962:381) om allmän försäkring. Ändringen

föreslås träda i kraft den 1 juli 2002. Även de

föreslagna ändringarna i tandvårdslagen föreslås

träda i kraft den 1 juli 2002.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker förslaget till ändring i 2

kap. 10 § lagen (1962:381) om allmän försäkring

liksom förslaget till ändring i tandvårdslagen

(1985:125) i den mån lagförslaget inte omfattas av

vad utskottet föreslagit ovan.

Åtgärder som avser besvär relaterade

till dentala material

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om besvär

relaterade till dentala material. Motionen är

i huvudsak tillgodosedd med det pågående

arbetet.

Propositionen

I propositionen anförs att hos många människor som

relaterar sina besvär till dentala material, främst

amalgam, finns fortfarande ett missnöje med hur de

blir bemötta i vården. Det har också hävdats att

kraven för att få tandfyllningar utbytta enligt

tandvårdsförordningens regler är alltför höga. Det

finns också stora regionala skillnader i hur många

patienter som fått tandfyllningarna utbytta enligt

förordningens regler.

Regeringen avser att under perioden 2002-2004

avsätta totalt 35 miljoner kronor för åtgärder som

syftar till att öka kunskaperna om hälsoproblem

relaterade till amalgam och andra dentala material

samt förbättra omhändertagandet av patienter som

relaterar sina symtom till sådana material. Både det

nationella kunskapscentrumet för dentala material på

Socialstyrelsen och Metallbiologiskt centrum i

Uppsala kommer att få kraftigt ökat stöd.

Regeringen avser att tillsätta en särskild

utredare med uppdrag att se över dessa frågor.

Eftersom utredningen om en samlad utvärdering av

tandvårdsreformen m.m. har i uppdrag att se över

bestämmelserna om tandvård som ett led i en

sjukdomsbehandling bör samråd med denna utredning

ske.

Motion

I motion So36 av Marianne Andersson (c) begärs

tillkännagivanden om vad i motionen anförs dels om

ett helhetsgrepp såväl när det gäller behandling av

patienter som kunskapen om dentala material (yrkande

1), dels om fördelningen av resurser mellan

Metallbiologiskt centrum och det nationella

kunskapscentrumet (yrkande 2), dels om tillsättandet

av en patientombudsman för patienter med

amalgamrelaterade symtom (yrkande 3). Motionären

anser det viktigt att Metallbiologiskt centrum och

det nationella kunskapscentrumet nu i samverkan tar

ett enhetsgrepp på amalgamfrågan. När det gäller

fördelningen av resurserna är det viktigt att beakta

att det nationella kunskapscentrumet redan får 5

miljoner kronor per år medan Metallbiologiskt

centrum inte har några anslag i dagsläget.

Motionären anför vidare att det finns stora brister

när det gäller rättssäkerheten för patienter med

symtom från sina tandfyllningar - oftast från

amalgam. Dessa patienter behöver stöd.

Socialstyrelsen bör överväga att inrätta en

patientombudsman med juridisk kompetens inom detta

område.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser positivt på regeringens förslag att

under perioden 2002-2004 avsätta 35 miljoner kronor

för åtgärder som syftar till att öka kunskaperna om

hälsoproblem relaterade till amalgam och andra

dentala material samt förbättra omhändertagandet av

patienter som relaterar sina symtom till sådana

material. Förslaget innebär att både det nationella

kunskapscentrumet för dentala material på

Socialstyrelsen och Metallbiologiskt centrum i

Uppsala kommer att få kraftigt ökat stöd. Utskottet

ställer sig också positivt till att regeringen avser

att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att

se över dessa frågor. Utskottet anser motion So36

(c) i huvudsak tillgodosedd med vad som anförts.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Bastandvård åt äldre (punkt 1)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 1. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:So38 yrkande 2.

Ställningstagande

Det förebyggande tandvårdsarbetet är viktigt.

Propositionen tar dock inte upp frågan i någon

större utsträckning. Jag anser att det hade varit

rimligt att förslag om den förebyggande tandvården

vad gäller äldre hade funnits med, både vad gäller

information till alla äldre och speciella insatser

till dem som inte själva kan sköta sin hygien. Det

behövs kraftfulla insatser för att informera såväl

äldre som hemtjänsten om hur man förebygger

försämrad tandstatus bland äldre. Dessutom bör

underhåll av tidigare gjorda tandvårdsarbeten

prioriteras. Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

2. Behovsstyrt högkostnadsskydd (punkt 2)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina

Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 2. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:So39 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi vill införa ett förbättrat behovsstyrt

högkostnadsskydd som omfattar alla med stort

tandvårdsbehov. Personer med normal tandstatus bör

själva stå för tandvårdskostnader upp till ett

högkostnadsskydd på 3 000 kr. Därefter bör 60 % av

kostnaden subventioneras för kostnader upp till 15

000 kr. För kostnader över 15 000 kr bör

subventionen vara 80 %. Vårt förslag innebär en

kraftig sänkning av det nuvarande högkostnadsskyddet

för protetiska arbeten m.m. från ca 5 800 kr till 3

000 kr. För den tandvård som i dag betecknas som

bastandvård tas subventionerna bort för dem med

litet tandvårdsbehov. De allra flesta personer med

stort bastandvårdsbehov får i stället ett förstärkt

skydd. Denna effekt förstärks ytterligare av att man

vid beräkningen av självrisken får lägga ihop

kostnaderna för bastandvård respektive protetik m.m.

Vi anser att vårt förslag innebär fördelar i form av

högre kostnadsmedvetande, större valfrihet för

patienterna, mer frihet för tandläkarnas egna

prissättning samt ett enklare och mer lättbegripligt

system. För att undvika att ersättningssystemet i

sig blir kostnadsdrivande vill vi behålla principen

att subventionerna fastställs som krontalsbelopp med

utgångspunkt från de genomsnittliga kostnaderna i

tandvården. Vi beräknar att vårt förslag kräver en

ekonomisk ram som både för år 2002 och 2003 ligger

ca 100 miljoner kronor över den av regeringen

föreslagna. Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

3. Sänkt åldersgräns (punkt 3)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 3. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:So38 yrkande 1.

Ställningstagande

Jag anser att förslagen i propositionen inte räcker

för att uppnå en rättvis tandvårdspolitik. Jag är

principiellt emot ett högkostnadsskydd som endast

omfattar en åldersgrupp, eftersom omfattande

kostnader kan drabba fler grupper än dem som bestäms

av ålderskriterier. Jag accepterar ändå regeringens

förslag som ett första steg för att få ett

högkostnadsskydd som omfattar alla som har stora

tandvårdskostnader. Däremot anser jag att

åldersgränsen för högkostnadsskyddet bör sättas till

60 år. Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

4. Kostnaden för visst material m.m.

(punkterna 4 och 5)

av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkterna 4

och 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 4. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:So40 yrkande 2.

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 4. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:So40 yrkande 3.

Ställningstagande

Vi konstaterar att högkostnadsskyddet inte kommer

att omfatta kostnader för gjutmetaller och

ädelmetaller. Detta innebär att patientens kostnader

för protetik kan bli betydligt högre än 7 700 kr per

behandlingsomgång. Vi anser att det är högst osäkert

huruvida regeringens förslag till högkostnadsskydd

är tillräckligt för att garantera att den enskilde

inte drabbas av orimliga kostnader. En del patienter

som är äldre än 65 år kommer sannolikt att avstå

från nödvändig tandvård även framöver. Detta bör

klart redovisas.

Det är inte osannolikt att vissa patienter kan

komma att genomgå mer än en behandlingsomgång under

ett år. Vi anser därför att regeringen borde ha valt

en annan lösning vad gäller definitionen av

behandlingsomgång. Det högkostnadsskydd som gäller i

den övriga hälso- och sjukvården begränsar

kostnaderna under ett år från första

behandlingstillfället. Det finns anledning att

överväga om inte samma princip bör gälla för

högkostnadsskyddet för protetik. Vad vi nu anfört

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

5. Utredning av förstärkt högkostnadsskydd

(punkt 6)

av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 5. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:So40 yrkande 1 och avslår motion

2001/02:So37.

Ställningstagande

Vi anser att regeringen tydligare borde ha angett

inriktning och avsikter med uttalandet att ett

högkostnadsskydd för tandvård på sikt bör införas

för alla. Ett mål med förändringen av

tandvårdsförsäkringen bör, enligt vår mening, vara

att det inte skall kosta mer att gå till tandläkaren

än till läkaren. Det är betydelsefullt att denna

intention också ges prioritet då förändringar av

tandvårdsstödet diskuteras framöver. Hur detta skall

ske bör bli föremål för en utredning som omfattar

övergripande frågor kring dagens högkostnadsskydd

för sjukvård, läkemedel och tandvård. Vad vi nu

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

6. Utredning av förstärkt högkostnadsskydd

(punkt 6)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 6. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:So37 och avslår motion 2001/02:So40 yrkande

1.

Ställningstagande

Det är av yttersta vikt att snabbt få till stånd ett

hållbart system där patienter med höga kostnader på

grund av sitt tandvårdsbehov får ett bättre stöd

oavsett ålder. Jag anser att regeringen skyndsamt

bör utreda hur högkostnadsskyddet kan förstärkas så

att det ger ett stöd till personer som är i behov av

omfattande tandvård oavsett ålder. Vad jag nu anfört

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

7. Förhandsprövning av priset (punkt 7)

av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i tandvårdslagen (1985:125) såvitt avser 4

§. Därutöver tillkännager riksdagen som sin mening

vad som anförs i reservation 7. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So40 yrkande 4.

Ställningstagande

Priskontroll är nödvändig men samtidigt riskabel.

Bristen på både tandläkare och tandtekniker skapar

köer som i sig utgör ett stort problem för

patienterna. Vi anser att en förhandsprövning av

priset utan noggrann uppföljning ytterligare kan

förvärra läget när det gäller tillgång på

tandvårdspersonal. Det är således viktigt att

försäkringskassornas förhandsprövning av priset inte

försämrar patienternas tillgång till en god och

regelbunden tandvård. Vad vi nu anfört bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

8. Konkurrens m.m. (punkt 10)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina

Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 8. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:So39 yrkandena 3-5.

Ställningstagande

För att minska kostnaderna och öka valfriheten för

den enskilde patienten krävs enligt vår uppfattning

neutrala regler mellan folktandvården och

privattandläkare. Samma skatteregler, valfrihet i

barn- och ungdomstandvården och en renodling av

landstingets uppgifter så att det inte fungerar både

som finansiär och utförare skulle bidra till detta.

Vi anser vidare att ansvaret för att finansiera

tandvård åt särskilt utsatta grupper som har rätt

till uppsökande verksamhet bör tas över av staten.

Förutom att det medför en rättvis konkurrens skulle

det också innebära en bättre verksamhet då den

uppsökande verksamheten fortfarande endast når en

mindre del av de människor den riktar sig till. Vi

anser vidare att tandvårdslagen inte skall innehålla

några skrivningar om landstingens särskilda

skyldigheter eller ansvar på tandvårdsområdet.

Staten bör överta finansieringsansvaret för all

offentligt finansierad tandvård, utom i vissa

avgränsade fall där gränslinjen mellan sjuk- och

tandvård inte är helt klar och där verksamheten

skall regleras av hälso- och sjukvårdslagen.

Tandvård som ett led i en sjukvårdsbehandling skall

liksom sjukvård i övrigt vara en angelägenhet för

sjukvårdshuvudmännen. Avgiften för sådan behandling

bör vara densamma som för sjukvårdsbehandling. Vad

vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

9. Konkurrens m.m. (punkt 10)

av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 9. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:So39 yrkande 5 och avslår motion

2001/02:So39 yrkandena 3 och 4.

Ställningstagande

Vi anser att tandvård som led i en

sjukvårdsbehandling skall liksom sjukvård i övrigt

vara en angelägenhet för sjukvårdshuvudmännen.

Avgiften för sådan behandling bör vara densamma som

för sjukvårdsbehandling. Vad vi nu anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

10. Personalförsörjning (punkt 11)

av Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif

Carlson (m), Lars Gustafsson (kd), Cristina

Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 10. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:So39 yrkande 2.

Ställningstagande

Trots tandläkarbrist och köer gör regeringen inget

för att komma till rätta med de grundläggande

systemfel som gör att tandläkare i allt större

utsträckning flyttar utomlands. Under 1990-talet

flyttade var tionde tandläkare utomlands. Vi anser

att de svenska arbetsvillkoren är för dåliga för att

locka såväl utlänningar som svenskar till

kvalificerade yrken. Lönerna för tandläkare i

Sverige ligger långt efter till exempel norska och

engelska löner. Därtill kommer de höga svenska

inkomstskatterna. Regeringens kortsiktiga

tandvårdspolitik är anledningen till de långa köerna

i folktandvården. Inom privattandvården är

situationen inte lika akut, men även där ökar

trycket på mottagningarna. De som drabbas av denna

situation är patienterna som inte får vård i tid,

vilket leder till onödigt lidande. Under den tid de

tvingas vänta förvärras dessutom deras tillstånd.

Köerna leder därför till mer omfattande insatser,

vilket blir dyrare både för den enskilde och för

skattebetalarna.

Samtidigt som regeringen inte kommer med förslag

på åtgärder som får tandläkarna att stanna i Sverige

är den heller inte villig att omgående avskaffa de

ersättningsregler som i praktiken hindrar att

privattandläkare fortsätter sin verksamhet efter 67

års ålder. I år kommer cirka 100 privattandläkare,

vilka bedöms behandla cirka 30 000 patienter, att

beröras av dessa regler. Det är särskilt äldre

patienter som drabbas av detta eftersom många väljer

att gå till samma tandläkare under många år och inte

gärna vill byta på äldre dar. Regeringens förslag om

ett högkostnadsskydd för äldre saknar mot denna

bakgrund trovärdighet.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttrande. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Förhandsprövning av priset (punkt 7)

Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina

Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m) anför:

Regeringens förslag har ett flertal nackdelar.

Bland annat är självrisken för protetiska arbeten

så stor som 7 700 kr, men när denna väl uppnåtts

ersätts kostnaderna däremot till hundra procent,

vilket naturligtvis eliminerar varje form av

kostnadsmedvetande. Förslaget är därigenom

kostnadsdrivande. Man kan därför anse att den

hundraprocentiga ersättningsnivån tas till intäkt

för att åter genom förhandsprövning reglera

priserna.

Förslaget om att uppdra åt försäkringskassorna att

förhandspröva skäligheten i att erhålla behandling

inom högkostnadsskyddet innebär i realiteten en

prisreglering. Även om det är ett begränsat antal

patienter som omfattas är detta självfallet ett

stort steg tillbaka både för patienternas valfrihet

och tandläkarnas arbetsförutsättningar.

Ett system som lämnar en procentuell ersättning

oavsett kostnadsnivån underlättar prishöjningar

genom att subventionen i kronor och ören ökar med

priset. För att undvika att ersättningssystemet i

sig blir kostnadsdrivande vill vi därför i vårt

förslag till högkostnadsskydd behålla principen att

subventionerna fastställs som krontalsbelopp med

utgångspunkt från de genomsnittliga kostnaderna i

tandvården. På så sätt undviks ett återfall i

prisreglering.

Vi hänvisar i övrigt till våra reservationer.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2001/02:51 Bättre tandvårdsstöd för

äldre m.m. har regeringen (Socialdepartementet)

föreslagit att riksdagen antar regeringens förslag

till

1. lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125),

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring.

Följdmotioner

2001/02:So36 av Marianne Andersson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett helhetsgrepp

såväl när det gäller behandling av patienter som

kunskapen om dentala material.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om fördelningen av

resurser mellan Metallbiologiskt centrum och det

nationella kunskapscentrumet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tillsättandet av

en patientombudsman för patienter med

amalgamrelaterade symtom.

2001/02:So37 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

Riksdagen begär hos regeringen förslag om en

utredning för hur högkostnadsskyddet kan förstärkas

så att det ger ett stöd till personer som är i behov

av omfattande tandvård oavsett ålder.

2001/02:So38 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om sänkt åldersgräns

för högkostnadsskyddet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förebyggande

åtgärder för bättre tandhälsa.

2001/02:So39 av Chris Heister m.fl. (m):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring om ett förbättrat behovsstyrt

högkostnadsskydd i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder för en

bättre personalförsörjning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om konkurrens och

prisutveckling.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om landstingens

särskilda skyldigheter eller ansvar enligt

tandvårdslagen och om ett statligt ansvar för all

offentligt finansierad tandvård.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tandvård som led i

en sjukdomsbehandling.

2001/02:So40 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att systemet med

högkostnadsskydd bör utredas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

förtydliganden avseende kostnaderna för vissa

material.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

konsekvensbeskrivningar av införandet av

karensbelopp per behandlingsomgång.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förhandsprövning av

priset.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i

tandvårdslagen (1985:125)

Härigenom föreskrivs att 4 och 15 a §§

tandvårdslagen (1985:125) skall ha följande lydelse

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

4 §[1]

Vårdgivaren får ta ut ersättning för undersökning

och tandbehandling. Ersättningen skall vara skälig

med hänsyn till behandlingens art, omfattning och

utförande samt omständigheterna i övrigt. För

tandvård som avses i 8 a § gäller särskilda

bestämmelser om patientavgift.

-----------------------------------------------------

Om det finns särskilda

skäl skall skäligheten av

vårdgivarens ersätt-

ningsanspråk förhandsprö-

vas av allmän

försäkringskassa enligt

föreskrifter som

regeringen meddelar.

-----------------------------------------------------

Innan en undersökning eller viss behandling påbörjas

skall vårdgivaren upplysa patienten om kostnaden för

åtgärden. Om en följd av behandlingar behövs skall

vårdgivaren upplysa patienten om de beräknade

sammanlagda kostnaderna för behandlingarna. Om

förutsättningarna för behandlingsförslaget eller

kostnadsberäkningen ändras skall patienten upplysas

om detta och om anledningen till ändringen.

15 a §[2]

Tandvård som avses i 7 § 1 skall vara avgiftsfri

för patienten. Uppkommer kostnader med anledning av

att patienten uteblivit från avtalat tandvårdsbesök,

får avgift tas ut av patienten enligt grunder som

landstinget bestämmer. Landstinget får också ta ut

avgift, om patienten på begäran ges tandvård som

inte är nödvändig för att uppnå ett från

odontologisk synpunkt funktionellt och

utseendemässigt godtagbart resultat.

-----------------------------------------------------

Av patienter som får Av patienter som får

tandvård som avses i 7 § tandvård som avses i 7 §

2 och 3 får landstinget 2 och 3 får landstinget

ta ut vårdavgifter enligt ta ut vårdavgifter enligt

grunder som landstinget grunder som

bestämmer, om inte något landstingsfullmäktige

annat är särskilt bestämmer, om inte något

föreskrivet. annat är särskilt

föreskrivet.

-----------------------------------------------------

Vid tandvård som avses i 8 a § samt vid

undersökning för och utförande av oralkirurgisk

behandling, som kräver ett sjukhus tekniska och

medicinska resurser och som inte ersätts till någon

del enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

gäller bestämmelserna om vårdavgifter i den öppna

vården enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

Patienten skall ha rätt att välja om sådan

tandbehandling som avses i 8 a § skall utföras av

folktandvården eller av en enskild näringsidkare,

ett bolag, eller en annan juridisk person som enligt

2 kap. 3 § lagen om allmän försäkring är uppförd på

förteckning som upprättats av den allmänna

försäkringskassan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.

**FOOTNOTES**

[1]: Senaste lydelse 1998:554.

[2]: Senaste lydelse 1998:554.

Förslag till lag om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 10 § lagen

(1962:381) om allmän försäkring[3]1 skall ha

följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

2 kap.

10 §[4]2

Frågor om ersättning enligt detta kapitel prövas i

andra fall än som avses i andra stycket av den

allmänna försäkringskassa som enligt 5 kap.

socialförsäkringslagen (1999:799) skall avgöra ett

ärende avseende den försäkrade. Denna

försäkringskassa får dock uppdra åt en annan försäk-

ringskassa att pröva sådana frågor.

-----------------------------------------------------

Frågor om ersättning Frågor om ersättning

enligt 2, 3 och 6 §§ samt enligt 2, 3 och 6 §§ samt

ersättning enligt 4 och 5 ersättning enligt 4 och 5

§§ som inte hänför sig §§ som inte hänför sig

till visst vårdtillfälle till visst vårdtillfälle

prövas av den prövas av den

försäkringskassa inom försäkringskassa inom

vars verksamhetsområde vars verksamhetsområde

vårdgivaren eller annan vårdgivaren eller annan

som får ersättning som får ersättning

bedriver sin verksamhet. bedriver sin verksamhet.

Detsamma gäller Detsamma gäller

ersättning i övrigt i de ersättning i övrigt i de

fall där vårdtagaren inte fall där vårdtagaren inte

är bosatt i Sverige. är bosatt i Sverige.

Frågor om ersättning Frågor om ersättning

enligt 5 § får efter enligt 5 § får efter

bemyndigande av reger- bemyndigande av reger-

ingen även prövas av ingen även prövas av

Riksförsäkringsverket. Riksförsäkringsverket. Om

regeringen, eller den

myndighet regeringen

bestämmer, enligt 18 kap.

2 § har föreskrivit att

det hos en eller flera

försäkringskassor skall

finnas gemensamma enheter

för flera eller alla

försäkringskassor för

vissa ärenden eller

frågor, skall ett ärende

i stället avgöras av en

sådan försäkringskassa.

-----------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.

**FOOTNOTES**

[3]:1 Lagen omtryckt 1982:120.

[4]:Senaste lydelse 1999:800.