Bet. 2001/02:SOU20

Socialutskottets betänkande

2001/02:SOU20

Märkningsdirektivet om tobaksvaror

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition

2001/02:162 Märkningsdirektivet om tobaksvaror, och

en motion som väckts med anledning av propositionen.

Konstitutionsutskottet, som har avgivit yttrande

över den föreslagna ändringen av 9 § tobakslagen

(1993:581), tillstyrker denna och anför att frågan

om EG-direktivets varningstexters förenlighet med

tryckfrihetsförordningen bör övervägas innan några

föreskrifter beslutas.

Socialutskottet delar konstitutionsutskottets

bedömning och avstyrker motionen i motsvarande del.

Socialutskottet tillstyrker även i övrigt förslagen

i propositionen och avstyrker yrkande 2 i aktuell

motion.

I betänkandet finns tre reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Bemyndiganderegeln

Riksdagen antar 9 § regeringens förslag till

lag om ändring i tobakslagen (1993:581).

Riksdagen avslår därmed motion 2001/02:So46

yrkande 1.

Reservation 1 (m, c, fp)

Reservation 2 (v, kd)

2. Tilläggsuppgifter om varan

Riksdagen antar 16 § regeringens förslag till

lag om ändring i tobakslagen (1993:581).

Riksdagen avslår därmed motion 2001/02:So46

yrkande 2.

Reservation 3 (m)

3. Beträffande 18 a § förslaget till

tobakslag

Riksdagen antar 18 a § regeringens förslag

till lag om ändring i tobakslagen (1993:581)

med den ändringen att orden "Europeiska

gemen" ersätts av "Europeiska gemenskapen".

4. Lagförslaget i övrigt

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i tobakslagen (1993:581) i den mån

lagförslaget inte omfattas av vad utskottet

föreslagit ovan.

Stockholm den 14 maj 2002

På socialutskottets vägnar

Susanne Eberstein

Följande ledamöter har deltagit i beslutet:

Susanne Eberstein (s), Margareta Israelsson (s),

Conny Öhman (s), Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson

(m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Elisebeht

Markström (s), Catherine Persson (s), Rolf Olsson

(v), Lars Gustafsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson

(m), Kenneth Johansson (c), Kerstin Heinemann (fp),

Lars Elinderson (m), Kent Härstedt (s) och Lena

Olsson (v).

2001/02

SoU20

Redogörelse för ärendet

Ärendets beredning

Socialutskottet har berett konstitutionsutskottet

möjlighet att yttra sig över propositionen jämte

eventuella motioner. Konstitutionsutskottet har

yttrat sig över den i propositionen föreslagna

ändringen av 9 § tobakslagen (1993:581).

Yttrandet återfinns i bilaga 3.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår i propositionen vissa ändringar

i tobakslagen (1993:581) vilka har till syfte att

genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv

2001/37/EG av den 5 juni 2001 om tillnärmning av

medlemsstaternas lagar och andra författningar om

tillverkning, presentation och försäljning av

tobaksvaror (EGT L 194, 18.7.2001, s. 26, Celex

32001L0037) - märkningsdirektivet.

Förslag lämnas om ett förbud mot att föra ut

tobaksvaror som inte uppfyller föreskrifter om

gränsvärden för skadliga ämnen till ett land utanför

Europeiska gemenskapen. Vidare föreslås att

regeringen, eller den myndighet som regeringen

bestämmer, skall få meddela föreskrifter om mätning

och övervakning av gränsvärden för skadliga ämnen

som tobaksvara får innehålla eller ge upphov till.

Dessutom lämnas i propositionen förslag om att

regeringen, eller den myndighet som regeringen

bestämmer, skall få meddela föreskrifter om innehåll

och utformning av texter m.m. som upplyser om de

hälsorisker som är förbundna med bruk av tobak och

om rökavvänjning samt deras placering.

Därutöver föreslås att regeringen skall få meddela

föreskrifter om tillverkares och importörers

skyldighet att lämna uppgifter om ingredienser och

kvantiteter av dessa i tobaksvaror.

Slutligen föreslår regeringen i propositionen ett

förbud mot att vid marknadsföring av tobaksvaror

använda sådana texter, namn, varumärken och

figurativa eller andra märken på förpackning till

tobaksvara som ger intryck av att en viss tobaksvara

är mindre skadlig än andra.

Lagändringen vad gäller gränsvärden vid export av

cigaretter föreslås träda i kraft den 1 januari

2005. Förbudet mot användning av vissa texter och

märken på tobaksförpackningar föreslås träda i kraft

den 30 september 2003. Övriga ändringar föreslås

träda i kraft den 30 september 2002. Cigaretter som

inte uppfyller märkningsdirektivets bestämmelser får

dock fortsätta att säljas t.o.m. den 30 september

2003 och andra tobaksvaror t.o.m. den 30 september

2004.

Utskottets överväganden

Genomförande av märkningsdirektivet

Propositionen

Regeringen anför i propositionen (s. 12) att det i

dag i tobakslagen (1993:581) finns regler om bl.a.

varningstexter och produktkontroll. Enligt 9 §

tobakslagen får regeringen överlämna åt en myndighet

att meddela föreskrifter om texter på förpackningar

till tobaksvaror som upplyser om de hälsorisker som

är förbundna med bruk av tobaksvaror

(varningstexter) och deklarationer som upplyser om

skadliga ämnen som tobaksvaran innehåller eller ger

upphov till (innehållsdeklaration). Av 18 §

tobakslagen följer att regeringen, eller den

myndighet som regeringen bestämmer, får meddela

föreskrift om gränsvärden för skadliga ämnen som en

tobaksvara innehåller eller ger upphov till. Av 2 §

tobaksförordningen (2001:312) följer att Statens

folkhälsoinstitut (FHI) får meddela föreskrifter om

varningstexter och innehållsdeklaration på

förpackningar till tobaksvaror enligt 9 § tobaks-

lagen och gränsvärden för sådana skadliga ämnen som

tobaksvaror får innehålla eller ge upphov till

enligt 18 § tobakslagen. FHI har meddelat

föreskrifter om bl.a. varningstexter och

innehållsdeklaration på tobaksvaror (se FHIFS

2001:2).

Regeringen anser att märkningsdirektivet bör

genomföras dels genom ändringar i tobakslagen, dels

genom att regeringen och FHI med stöd av tobakslagen

och tobaksförordningen meddelar föreskrifter i

enlighet med märkningsdirektivets krav.

Vidare anför regeringen i propositionen (s. 18)

att Lagrådet inte har haft några invändningar mot de

tillägg i fråga om illustrationer, rökavvänjning och

uppgifter för att säkerställa tobaksvarans identitet

som föreslås i 9 § tobakslagen. Lagrådet har dock

förordat att regeringen och inte myndighet meddelar

föreskrifter. Regeringen kommer i det fortsatta

författningsarbetet att överväga Lagrådets

synpunkter.

I propositionen (s. 19 f.) pekar regeringen på att

medlemsstaterna genom artikel 6.1 i märknings-

direktivet åläggs att föreskriva att tillverkare och

importörer av tobaksvaror skall lämna dem en

förteckning för varje märke och typ över alla

ingredienser och kvantiteter av dessa som används

vid tillverkningen av dessa tobaksvaror.

Förteckningen skall åtföljas av en förklaring med

skälen till att sådana ingredienser ingår i dessa

tobaksvaror. Deras funktion och kategori skall anges

i förteckningen. Förteckningen skall även åtföljas

av de toxikologiska uppgifter som är tillgängliga

för tillverkaren eller importören när det gäller

dessa ingredienser i deras förbrända eller

oförbrända form, enligt vad som är lämpligt,

särskilt beträffande deras effekter på hälsan, och

med beaktande bl.a. av de beroendeframkallande

effekterna. Varje ingrediens som ingår i produkten

skall anges i förteckningen i fallande viktordning.

Denna information skall tillhandahållas årligen med

början senast den 31 december 2002.

Vidare anförs i propositionen att medlemsstaterna

enligt artikel 6.2 skall säkerställa att den

information som lämnas i enlighet med denna artikel

på alla lämpliga sätt sprids för att informera

konsumenterna. Vederbörlig hänsyn skall emellertid

tas till skydd för information om särskilda

produktformler som utgör företagshemligheter.

Med stöd av 16 § tobakslagen (1993:581) kan

regeringen föreskriva att tillverkare och importör

av tobaksvara till Statens folkhälsoinstitut (FHI)

skall lämna de uppgifter som behövs för att varornas

hälsorisker skall bedömas. Detta bemyndigande är

således begränsat till uppgifter som behövs för

bedömningen av hälsorisker. En sådan begränsning

uppställs inte i märkningsdirektivet. I

märkningsdirektivet föreskrivs i stället en

skyldighet att lämna uppgifter om alla ingredienser.

Regeringen föreslår att genomförande av märknings-

direktivet i denna del kan ske genom en utvidgning

av bemyndigandet i 16 § tobakslagen varefter

regeringen kan meddela föreskrifter om skyldighet

för tillverkare och importörer av tobaksvaror att

lämna uppgifter om ingredienser och kvantiteter i

tobaksvaror samt om deras effekter på hälsan.

Författningar som genomför direktivet i denna del

skall träda i kraft den 30 september 2002.

Motion

I motion So46 av Chris Heister m.fl. (m) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförs om

möjligheten att låta myndighet meddela föreskrift

enligt 9 § tobakslagen (1993:581) (yrkande 1).

Motionärerna pekar på att Lagrådet i sitt yttrande

över nu aktuellt lagstiftningsärende har riktat

kritik mot förslaget att direktivets närmare

genomförande skall göras i författningar av viss

myndighet. Motionärerna anser att avgöranden

gällande huruvida påbud om varningstexters

utformning är förenliga med bestämmelserna i

tryckfrihetsförordningen inte genom subdelegation

bör överlåtas till en förvaltningsmyndighet.

Bestämmelserna bör regleras i lag. Att regeringen

har uppgivit att den skall överväga Lagrådets

synpunkter i denna del är inte tillräckligt. Enligt

motionärerna bör regeringen i stället återkomma

till riksdagen med lagförslag i denna del. Vidare

begärs tillkännagivande om ändring av 16 §

tobakslagen i enlighet med vad som anförs i motionen

(yrkande 2). Motionärerna anför att regeringen

motiverar förslaget i propositionen om att utvidga

bemyndigandet för regeringen i 16 § tobakslagen att

meddela föreskrifter om skyldighet för tillverkare

och importörer av tobaksvaror att lämna uppgifter om

ingredienser och kvantiteter i tobaksvaror samt om

deras effekter på hälsan med att det i artikel 6.1 i

märkningsdirektivet föreskrivs en skyldighet att

lämna uppgifter om alla ingredienser. Enligt

motionärerna skall enligt artikel 6.2 i direktivet

emellertid vederbörlig hänsyn tas till skydd för

information om särskilda produktformler som utgör

företagshemligheter. Detta har inte beaktats av

regeringen. Riksdagen bör, enligt motionärerna,

besluta om en sådan ändring av förslaget till ny

lydelse av 16 § att det framgår hur ansvarig

myndighet bör hantera företagshemligheter som den

kan tänkas komma i kontakt med när tobakstillverkare

och -importörer lämnar information om tobaksvarors

ingredienser och kvantiteter.

Konstitutionsutskottets ställningstagande

Konstitutionsutskottet anför att den i propositionen

föreslagna 9 § första stycket 1 och 3 tobakslagen

anger att en förpackning till tobaksvara som är

avsedd att i näringsverksamhet tillhandahållas

konsumenter inom landet skall, i den utsträckning

och på det sätt som regeringen föreskriver, förses

med bl.a. vissa texter, illustrationer och

uppgifter. Dessa föreskrifter kan komma att utformas

av Statens folkhälsoinstitut eftersom regeringen

enligt 9 § andra stycket får överlämna åt myndighet

att meddela föreskrifter enligt första stycket.

Frågan om de föreslagna ändringarna i paragrafen

är förenliga med tryckfrihetsförordningen är, enligt

konstitutionsutskottet, beroende av hur

föreskrifterna utformas och därigenom av vilket

innehåll texterna, illustrationerna och uppgifterna

kan få.

Bestämmelser om varningstext och

innehållsdeklaration på tobaksförpackningar infördes

år 1975 i lagen (1975:1154). I propositionen som

föregick lagen uttalade föredragande statsrådet,

proposition 1975/76:49 s. 22, bl.a.

Det är viktigt att märkningen anbringas på

förpackningen på ett tydligt och iögonfallande

sätt. Texten bör vara kort, lättläst och

otvetydig. Det bör även kunna föreskrivas att en

symbol skall anbringas i anslutning till texten.

Texten skall vara avfattad på svenska språket.

Den får inte utformas som en allmänt hållen

uppmaning att avstå från tobaksbruk. Utredningen

framhåller att en sådan utformning skulle kunna

komma i strid med tryckfrihetsförordningens

bestämmelser. Jag anser att varningstexten måste

ges ett konkret innehåll med upplysningar om

vilka risker bruket medför. Det skall således

vara fråga om en saklig information som bygger på

resultaten av forskningen på området.

För att ett påbud om text med ett visst innehåll

skall kunna tolereras från tryckfrihetsrättslig

synpunkt bör, enligt Lagrådet, i anslutning till

motivuttal-andet ovan, krävas att det inte rör sig

om texter av uttryckligen åsiktspåverkande eller

opinionsbildande karaktär. Lagrådet ifrågasätter

allvarligt om de i EG-direktivet artikel 5 med

bilaga upptagna allmänna och kompletterande

varningstexterna genomgående har den sakliga

inriktning som krävs för att inte gränsen mot TF:s

skyddsområde skall överskridas. Enligt

konstitutionsutskottet bör frågan om EG-direktivets

varningstexters förenlighet med

tryckfrihetsförordningen övervägas innan några

föreskrifter beslutas. Lagrådet har förordat att

regeringen och inte myndighet meddelar föreskrifter.

Regeringen uttalar i propositionen att den i det

fortsatta författningsarbetet kommer att överväga

Lagrådets synpunkter.

Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens

förslag till lag om ändring i tobakslagen och

avstyrker därför motion So46 yrkande 1.

Socialutskottets ställningstagande

Socialutskottet delar konstitutionsutskottets

bedömning. Förslaget till lag om ändring i 9 §

tobakslagen tillstyrks. Motion So46 (m) yrkande 1

avstyrks.

Enligt den nu föreslagna lydelsen av 16 §

tobakslagen skall tillverkare eller importör av

tobaksvara, i den utsträckning som föreskrivs av

regeringen, till Statens folkhälsoinstitut lämna

uppgifter om ingredienser och kvantiteter av dessa i

tobaksvaror samt om deras effekter på hälsan. I

motion So46 (m) yrkande 2 uttrycker motionärerna

farhågor för att denna utformning av lagtexten inte

ger ett tillfredsställande skydd för information om

särskilda produktformler som utgör

företagshemligheter. Av artikel 6.2 i nu aktuellt

EG-direktiv framgår, som motionärerna också

uppmärksammat, bl.a. att "vederbörlig hänsyn skall

emellertid tas till skydd för information om

särskilda produktformler som utgör

företagshemligheter". Utskottet utgår från att

regeringen vid utformandet av de föreskrifter som

föranleds av 16 § tobakslagen i dess nya lydelse

beaktar detta stadgande i EG-direktivet. Något

tillkännagivande härom är därför inte erforderligt.

Motion So46 (m) yrkande 2 avstyrks.

I förslaget till 18 a § tobakslagen bör den

"borttappade" delen av sista ordet införas

(gemenskapen).

Utskottet tillstyrker i övrigt regeringens förslag

till lag om ändring av tobakslagen.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i

avsnittet.

1. Bemyndiganderegeln (punkt 1)

av Leif Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund

(m), Cristina Husmark Pehrsson (m), Kenneth

Johansson (c), Kerstin Heinemann (fp) och Lars

Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar 9 § regeringens förslag till lag om

ändring i tobakslagen (1993:581) samt tillkännager

för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 1. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:So46 yrkande 1.

Ställningstagande

Den i propositionen föreslagna 9 § första stycket 1

och 3 tobakslagen anger att en förpackning till

tobaksvara som är avsedd att i näringsverksamhet

tillhandahållas konsumenter inom landet skall, i den

utsträckning och på det sätt som regeringen

föreskriver, förses med bl.a. vissa texter,

illustrationer och uppgifter. Dessa föreskrifter kan

komma att utformas av Statens folkhälsoinstitut

eftersom regeringen enligt 9 § andra stycket får

överlämna åt myndighet att meddela föreskrifter

enligt första stycket.

Frågan om de föreslagna ändringarna i paragrafen

är förenliga med tryckfrihetsförordningen är, enligt

vår mening, beroende av hur föreskrifterna utformas

och därigenom av vilket innehåll texterna,

illustrationerna och uppgifterna kan få.

Bestämmelser om varningstext och

innehållsdeklaration på tobaksförpackningar infördes

år 1975 i lagen (1975:1154). I propositionen som

föregick lagen uttalade föredragande statsrådet,

proposition 1975/76:49 s. 22, bl.a.

Det är viktigt att märkningen anbringas på

förpackningen på ett tydligt och iögonfallande

sätt. Texten bör vara kort, lättläst och

otvetydig. Det bör även kunna föreskrivas att en

symbol skall anbringas i anslutning till texten.

Texten skall vara avfattad på svenska språket.

Den får inte utformas som en allmänt hållen

uppmaning att avstå från tobaksbruk. Utredningen

framhåller att en sådan utformning skulle kunna

komma i strid med tryckfrihetsförordningens

bestämmelser. Jag anser att varningstexten måste

ges ett konkret innehåll med upplysningar om

vilka risker bruket medför. Det skall således

vara fråga om en saklig information som bygger på

resultaten av forskningen på området.

För att ett påbud om text med ett visst innehåll

skall kunna tolereras från tryckfrihetsrättslig

synpunkt bör, enligt Lagrådet, i anslutning till

motivuttalandet ovan, krävas att det inte rör sig om

texter av uttryckligen åsiktspåverkande eller

opinionsbildande karaktär. Lagrådet ifrågasätter

allvarligt om de i EG-direktivet artikel 5 med

bilaga upptagna allmänna och kompletterande

varningstexterna genomgående har den sakliga

inriktning som krävs för att inte gränsen mot TF:s

skyddsområde skall överskridas. Vi anser att frågan

om EG-direktivets varningstexters förenlighet med

tryckfrihetsförordningen bör övervägas innan några

föreskrifter beslutas.

Detta bör enligt vår mening göras av riksdagen och

inte av regeringen eller överlämnas åt en myndighet.

Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med

förslag till ändringar i tobakslagen, som reglerar

bl.a. hur de texter som krävs enligt EG-direktivet

skall vara utformade. Vad vi nu anfört med anledning

av motion So46 (m) yrkande 1 bör ges regeringen till

känna. I avvaktan därpå tillstyrks 9 § regeringens

förslag till lag om ändring i tobakslagen.

2. Bemyndiganderegeln (punkt 1)

av Chatrine Pålsson (kd), Rolf Olsson (v), Lars

Gustafsson (kd) och Lena Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar 9 § regeringens förslag till lag om

ändring i tobakslagen (1993:581) samt tillkännager

för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 2. Riksdagen avslår därmed motion

2001/02:So46 yrkande 1.

Ställningstagande

Den i propositionen föreslagna 9 § första stycket 1

och 3 tobakslagen anger att en förpackning till

tobaksvara som är avsedd att i näringsverksamhet

tillhandahållas konsumenter inom landet skall, i den

utsträckning och på det sätt som regeringen

föreskriver, förses med bl.a. vissa texter,

illustrationer och uppgifter. Dessa föreskrifter kan

komma att utformas av Statens folkhälsoinstitut

eftersom regeringen enligt 9 § andra stycket får

överlämna åt myndighet att meddela föreskrifter

enligt första stycket.

Frågan om de föreslagna ändringarna i paragrafen

är förenliga med tryckfrihetsförordningen är, enligt

vår mening, beroende av hur föreskrifterna utformas

och därigenom av vilket innehåll texterna,

illustrationerna och uppgifterna kan få.

Bestämmelser om varningstext och

innehållsdeklaration på tobaksförpackningar infördes

år 1975 i lagen (1975:1154). I propositionen som

föregick lagen uttalade föredragande statsrådet,

proposition 1975/76:49 s. 22, bl.a.

Det är viktigt att märkningen anbringas på

förpackningen på ett tydligt och iögonfallande

sätt. Texten bör vara kort, lättläst och

otvetydig. Det bör även kunna föreskrivas att en

symbol skall anbringas i anslutning till texten.

Texten skall vara avfattad på svenska språket.

Den får inte utformas som en allmänt hållen

uppmaning att avstå från tobaksbruk. Utredningen

framhåller att en sådan utformning skulle kunna

komma i strid med tryckfrihetsförordningens

bestämmelser. Jag anser att varningstexten måste

ges ett konkret innehåll med upplysningar om

vilka risker bruket medför. Det skall således

vara fråga om en saklig information som bygger på

resultaten av forskningen på området.

För att ett påbud om text med ett visst innehåll

skall kunna tolereras från tryckfrihetsrättslig

synpunkt bör, enligt Lagrådet, i anslutning till

motivuttalandet ovan, krävas att det inte rör sig om

texter av uttryckligen åsiktspåverkande eller

opinionsbildande karaktär. Lagrådet ifrågasätter

allvarligt om de i EG-direktivet artikel 5 med

bilaga upptagna allmänna och kompletterande

varningstexterna genomgående har den sakliga

inriktning som krävs för att inte gränsen mot TF:s

skyddsområde skall överskridas. Vi anser att frågan

om EG-direktivets varningstexters förenlighet med

tryckfrihetsförordningen bör övervägas innan några

föreskrifter beslutas.

Detta bör enligt vår mening göras av regeringen

och inte överlämnas åt en myndighet. Vad vi nu

anfört bör ges regeringen till känna. Motion So46

(m) yrkande 1 avstyrks. I avvaktan därpå tillstyrks

9 § regeringens förslag till lag om ändring i

tobakslagen.

3. Tilläggsuppgifter om varan (punkt 2)

av Leif Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund

(m), Cristina Husmark Pehrsson (m) och Lars

Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 3. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:So46 yrkande 2 och avslår 16 § regeringens

förslag till lag om ändring i tobakslagen

(1993:581).

Ställningstagande

Regeringen motiverar förslaget i propositionen om

att utvidga bemyndigandet för regeringen i 16 §

tobakslagen att meddela föreskrifter om skyldighet

för tillverkare och importörer av tobaksvaror att

lämna uppgifter om ingredienser och kvantiteter i

tobaksvaror samt om deras effekter på hälsan med att

det i artikel 6.1 i märkningsdirektivet föreskrivs

en skyldighet att lämna uppgifter om alla

ingredienser. Vi vill emellertid peka på att enligt

artikel 6.2 i direktivet skall vederbörlig hänsyn

tas till skydd för information om särskilda

produktformler som utgör företagshemligheter. Detta

har inte beaktats av regeringen. Vi anser därför att

regeringen snarast bör återkomma med förslag till ny

lydelse av 16 § där det framgår hur ansvarig

myndighet bör hantera företagshemligheter som den

kan tänkas komma i kontakt med när tobakstillverkare

och importörer lämnar information om tobaksvarors

ingredienser och kvantiteter. Vad vi nu anfört med

anledning av motion So46 (m) yrkande 2 bör ges

regeringen till känna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

2001/02:162:

Regeringen föreslår att riksdagen

antar regeringens förslag till lag

om ändring i tobakslagen (1993:581).

Följdmotion

2001/02:So46 av Chris Heister m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om möjlighet att låta

myndighet meddela föreskrift enligt 9 §

tobakslagen (1993:581).

2. Riksdagen beslutar om ändring av 16 §

tobakslagen (1993:581) i enlighet med vad som anförs

i motionen.

Motionen

I motion 2001/02:So46 av Chris Heister m.fl.

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om möjlighet

att låta myndighet meddela föreskrift enligt 9 §

tobakslagen (1993:581) (yrkande 1). I propositionen

föreslås bl.a. att regeringen, eller den myndighet

som regeringen bestämmer, skall få meddela

föreskrifter om innehåll och utformning av texter

m.m. som upplyser om hälsorisker som är förbundna

med bruk av tobak och om rökavvänjning

(varningstexter) samt deras placering. Regeringen

har emellertid inte redogjort för förslagets

överensstämmelse med bestämmelserna i

tryckfrihetsförordningen (TF). Lagrådet har varit

kritiskt och påpekat att en bestämmelse som den

föreslagna, som påbjuder att en skrift skall ha ett

visst innehåll, i princip torde komma i konflikt med

bestämmelsen i 1 kap. 2 § andra stycket (TF) om

hindrande åtgärder. Enligt motionärerna är det av

stor vikt att ett lagförslags förenlighet med

grundlagarna analyseras. Bestämmelsen i TF lär dock

medge ett visst utrymme för ålägganden i vanlig lag

som det nu ifrågavarande eftersom det inte i sig

strider mot TF:s syfte att värna det fria ordet.

Bestämmelsen torde dock inte ge utrymme för att

meddela föreskrifter i fråga om texter av

uttryckligen åsiktspåverkande eller opinionsbildande

karaktär. Den mest betydande kritiken från Lagrådet

har, enligt motionärerna, avsett förslaget om att

direktivets närmare genomförande skall göras i

författningar av viss myndighet. De avgränsningar

huruvida påbud om varningstexters utformning är

förenliga med bestämmelserna i TF som måste göras

bör inte genom subdelegation överlåtas till en

förvaltningsmyndighet. Motionärerna delar Lagrådets

uppfattning att det är olämpligt att dylika

bedömningar skall kunna göras av

förvaltningsmyndighet. Bestämmelserna skall regleras

i lag. Att regeringen har uppgivit att den skall

överväga Lagrådets synpunkter i denna del är inte

tillräckligt. Regeringen bör, enligt motionärerna, i

stället återkomma till riksdagen med lagförslag i

denna del.

Utskottets ställningstagande

Den i propositionen föreslagna 9 § första stycket 1

och 3 tobakslagen anger att en förpackning till

tobaksvara som är avsedd att i näringsverksamhet

tillhandahållas konsumenter inom landet skall, i den

utsträckning och på det sätt som regeringen

föreskriver, förses med bl.a. vissa texter,

illustrationer och uppgifter. Dessa föreskrifter kan

komma att utformas av Statens folkhälsoinstitut

eftersom regeringen enligt 9 § andra stycket får

överlämna åt myndighet att meddela föreskrifter

enligt första stycket.

Frågan om de föreslagna ändringarna i paragrafen

är förenliga med tryckfrihetsförordningen är, enligt

utskottet, beroende av hur föreskrifterna utformas

och därigenom av vilket innehåll texterna,

illustrationerna och uppgifterna kan få.

Bestämmelser om varningstext och

innehållsdeklaration på tobaksförpackningar infördes

år 1975 i lagen (1975:1154). I propositionen som

föregick lagen uttalade föredragande statsrådet,

proposition 1975/76:49 s. 22, bl.a.

Det är viktigt att märkningen anbringas på

förpackningen på ett tydligt och iögonfallande

sätt. Texten bör vara kort, lättläst och

otvetydig. Det bör även kunna föreskrivas att en

symbol skall anbringas i anslutning till texten.

Texten skall vara avfattad på svenska språket.

Den får inte utformas som en allmänt hållen

uppmaning att avstå från tobaksbruk. Utredningen

framhåller att en sådan utformning skulle kunna

komma i strid med tryckfrihetsförordningens

bestämmelser. Jag anser att varningstexten måste

ges ett konkret innehåll med upplysningar om

vilka risker bruket medför. Det skall således

vara fråga om en saklig information som bygger på

resultaten av forskningen på området.

För att ett påbud om text med ett visst innehåll

skall kunna tolereras från tryckfrihetsrättslig

synpunkt bör, enligt Lagrådet, i anslutning till

motivuttalandet ovan, krävas att det inte rör sig om

texter av uttryckligen åsiktspåverkande eller

opinionsbildande karaktär. Lagrådet ifrågasätter

allvarligt om de i EG-direktivet artikel 5 med

bilaga upptagna allmänna och kompletterande

varningstexterna genomgående har den sakliga

inriktning som krävs för att inte gränsen mot TF:s

skyddområde skall överskridas. Enligt utskottet bör

frågan om EG-direktivets varningstexters förenlighet

med tryckfrihetsförordningen övervägas innan några

föreskrifter beslutas. Lagrådet har förordat att

regeringen och inte myndighet meddelar föreskrifter.

Regeringen uttalar i propositionen att den i det

fortsatta författningsarbetet kommer att överväga

Lagrådets synpunkter.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag

om ändring i tobakslagen och avstyrker därför motion

So46 yrkande 1.

Stockholm den 18 april 2002

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per

Unckel (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala

Nordlund (s), Pär Axel Sahlberg (s), Kenneth Kvist

(v), Ingvar Svensson (kd), Inger René (m), Mats

Berglind (s), Lars Hjertén (m), Kerstin Kristiansson

Karlstedt (s), Kenth Högström (s), Mats Einarsson

(v), Björn von der Esch (kd), Per Lager (mp), Åsa

Torstensson (c), Helena Bargholtz (fp) och Margareta

Nachmanson (m).

Avvikande meningar

1. Per Unckel (m), Inger René (m), Lars Hjertén (m),

Åsa Torstensson (c), Helena Bargholtz (fp) och

Margareta Nachmanson (m) anför:

Den i propositionen föreslagna 9 § första stycket 1

och 3 tobakslagen anger att en förpackning till

tobaksvara som är avsedd att i näringsverksamhet

tillhandahållas konsumenter inom landet skall, i den

utsträckning och på det sätt som regeringen

föreskriver, förses med bl.a. vissa texter,

illustrationer och uppgifter. Dessa föreskrifter kan

komma att utformas av Statens folkhälsoinstitut

eftersom regeringen enligt 9 § andra stycket får

överlämna åt myndighet att meddela föreskrifter

enligt första stycket.

Frågan om de föreslagna ändringarna i paragrafen

är förenliga med tryckfrihetsförordningen är, enligt

utskottet, beroende av hur föreskrifterna utformas

och därigenom av vilket innehåll texterna,

illustrationerna och uppgifterna kan få.

Bestämmelser om varningstext och

innehållsdeklaration på tobaksförpackningar infördes

år 1975 i lagen (1975:1154). I propositionen som

föregick lagen uttalade föredragande statsrådet,

proposition 1975/76:49 s. 22, bl.a.

Det är viktigt att märkningen anbringas på

förpackningen på ett tydligt och iögonfallande

sätt. Texten bör vara kort, lättläst och

otvetydig. Det bör även kunna föreskrivas att en

symbol skall anbringas i anslutning till texten.

Texten skall vara avfattad på svenska språket.

Den får inte utformas som en allmänt hållen

uppmaning att avstå från tobaksbruk. Utredningen

framhåller att en sådan utformning skulle kunna

komma i strid med tryckfrihetsförordningens

bestämmelser. Jag anser att varningstexten måste

ges ett konkret innehåll med upplysningar om

vilka risker bruket medför. Det skall således

vara fråga om en saklig information som bygger på

resultaten av forskningen på området.

För att ett påbud om text med ett visst innehåll

skall kunna tolereras från tryckfrihetsrättslig

synpunkt bör, enligt Lagrådet, i anslutning till

motivuttalandet ovan, krävas att det inte rör sig om

texter av uttryckligen åsiktspåverkande eller

opinionsbildande karaktär. Lagrådet ifrågasätter

allvarligt om de i EG-direktivet artikel 5 med

bilaga upptagna allmänna och kompletterande

varningstexterna genomgående har den sakliga

inriktning som krävs för att inte gränsen mot TF:s

skyddområde skall överskridas. Enligt utskottet bör

frågan om EG-direktivets varningstexters förenlighet

med tryckfrihetsförordningen övervägas innan några

föreskrifter beslutas.

Detta bör enligt utskottet göras av riksdagen och

inte av regeringen eller överlämnas åt en myndighet.

Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med

förslag till ändringar i tobakslagen, som reglerar

bl.a. hur de texter som krävs enligt EG-direktivet

skall vara utformade. Enligt utskottet bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna vad

utskottet anför. Utskottet föreslår att motion So46

yrkande 1 tillstyrks.

2. Kenneth Kvist (v), Ingvar Svensson (kd), Mats

Einarsson (v) och Björn von der Esch (kd) anför:

Den i propositionen föreslagna 9 § första stycket 1

och 3 tobakslagen anger att en förpackning till

tobaksvara som är avsedd att i näringsverksamhet

tillhandahållas konsumenter inom landet skall, i den

utsträckning och på det sätt som regeringen

föreskriver, förses med bl.a. vissa texter,

illustrationer och uppgifter. Dessa föreskrifter kan

komma att utformas av Statens folkhälsoinstitut

eftersom regeringen enligt 9 § andra stycket får

överlämna åt myndighet att meddela föreskrifter

enligt första stycket.

Frågan om de föreslagna ändringarna i paragrafen

är förenliga med tryckfrihetsförordningen är, enligt

utskottet, beroende av hur föreskrifterna utformas

och därigenom av vilket innehåll texterna,

illustrationerna och uppgifterna kan få.

Bestämmelser om varningstext och

innehållsdeklaration på tobaksförpackningar infördes

år 1975 i lagen (1975:1154). I propositionen som

föregick lagen uttalade föredragande statsrådet,

proposition 1975/76:49 s. 22, bl.a.

Det är viktigt att märkningen anbringas på

förpackningen på ett tydligt och iögonfallande

sätt. Texten bör vara kort, lättläst och

otvetydig. Det bör även kunna föreskrivas att en

symbol skall anbringas i anslutning till texten.

Texten skall vara avfattad på svenska språket.

Den får inte utformas som en allmänt hållen

uppmaning att avstå från tobaksbruk. Utredningen

framhåller att en sådan utformning skulle kunna

komma i strid med tryckfrihetsförordningens

bestämmelser. Jag anser att varningstexten måste

ges ett konkret innehåll med upplysningar om

vilka risker bruket medför. Det skall således

vara fråga om en saklig information som bygger på

resultaten av forskningen på området.

För att ett påbud om text med ett visst innehåll

skall kunna tolereras från tryckfrihetsrättslig

synpunkt bör, enligt Lagrådet, i anslutning till

motivuttalandet ovan, krävas att det inte rör sig om

texter av uttryckligen åsiktspåverkande eller

opinionsbildande karaktär. Lagrådet ifrågasätter

allvarligt om de i EG-direktivet artikel 5 med

bilaga upptagna allmänna och kompletterande

varningstexterna genomgående har den sakliga

inriktning som krävs för att inte gränsen mot TF:s

skyddområde skall överskridas. Enligt utskottet bör

frågan om EG-direktivets varningstexters förenlighet

med tryckfrihetsförordningen övervägas innan några

föreskrifter beslutas.

Detta bör enligt utskottet göras av regeringen och

inte överlämnas åt en myndighet. Enligt utskottet

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna vad utskottet anför. Utskottet förslår att

motion So46 yrkande 1 avstyrks.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i tobakslagen

(1993:581)

Härigenom föreskrivs i fråga om tobakslagen

(1993:581)[1]

dels att 9, 15, 16, 18 och 27 §§ skall ha följande

lydelse,

dels att det i lagen skall införas tre nya

paragrafer, 14 b, 18 a och 28 §§, av följande

lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

9 §

-----------------------------------------------------

Förpackning till tobaksvara som är avsedd att i

näringsverksamhet tillhandahållas konsumenter inom

landet skall i den utsträckning och på det sätt som

regeringen föreskriver förses med

-----------------------------------------------------

1. texter som upplyser 1. texter och

om de hälsorisker som är illustrationer som

förbundna med bruk av upplyser om de

tobak (varningstexter), hälsorisker som är

förbundna med bruk av

tobak och om

rökavvänjning (varnings-

texter),

-----------------------------------------------------

2. deklaration som 2. deklaration som

upplyser om skadliga upplyser om skadliga

ämnen som tobaksvaran ämnen som tobaksvaran

innehåller eller ger innehåller eller ger

upphov till upphov till

(innehållsdeklaration). (innehållsdeklaration),

-----------------------------------------------------

3. uppgifter för att

säkerställa

identifikation av platsen

och tiden för

tobaksvarans

tillverkning.

-----------------------------------------------------

Regeringen får överlämna åt en myndighet att meddela

föreskrifter enligt första stycket.

-----------------------------------------------------

14 b §

Vid marknadsföring av

tobaksvaror får inte

texter, namn, varumärken

och figurativa eller

andra märken som ger

intryck av att en viss

tobaksvara är mindre

skadlig än andra användas

på förpackningar till

tobaksvaror.

-----------------------------------------------------

-----------------------------------------------------

**FOOTNOTES**

[1]: Lagen omtryckt 1996:941.

-----------------------------------------------------

-----------------------------------------------------

15 §[2]

-----------------------------------------------------

En marknadsföringsåtgärd En marknadsföringsåtgärd

som strider mot 14 § som strider mot 14-14b §§

eller 14 a § skall vid skall vid tillämpningen

tillämpningen av 4, 14 av 4, 14 och 19 §§

och 19 §§ marknadsföringslagen

marknadsföringslagen (1995:450) anses vara

(1995:450) anses vara otillbörlig mot konsu-

otillbörlig mot menter. En

konsumenter. En marknads- marknadsföringsåtgärd som

föringsåtgärd som strider strider mot 14 § första

mot 14 § första stycket stycket andra och tredje

andra och tredje meningen meningen eller 14 a §

eller 14 a § första första stycket 2 kan med-

stycket 2 kan medföra föra

marknadsstörningsavgift marknadsstörningsavgift

enligt bestämmelserna i enligt bestämmelserna i

22-28 §§ 22-28 §§

marknadsföringslagen. marknadsföringslagen.

-----------------------------------------------------

-----------------------------------------------------

16 §[3]

-----------------------------------------------------

Tillverkare eller Tillverkare eller

importör av tobaksvara importör av tobaksvara

skall, i den utsträckning skall, i den utsträckning

som föreskrivs av som föreskrivs av

regeringen, till Statens regeringen, till Statens

folkhälsoinstitut lämna folkhälsoinstitut lämna

de uppgifter som behövs uppgifter om ingredienser

för att varornas och kvantiteter av dessa

hälsorisker skall kunna i tobaksvaror samt om

bedömas. deras effekter på hälsan.

-----------------------------------------------------

-----------------------------------------------------

18 §

-----------------------------------------------------

Regeringen, eller Regeringen, eller

myndighet som regeringen myndighet som regeringen

bestämmer, får meddela bestämmer, får meddela

föreskrift om gränsvärden föreskrifter om gränsvär-

för skadliga ämnen som den för skadliga ämnen

tobaksvara får innehålla som tobaksvara får

eller ge upphov till. En innehålla eller ge upphov

vara som inte uppfyller till, samt om mätning och

föreskrifterna får inte övervakning av sådana

tillverkas i eller föras gränsvärden. En vara som

in till Sverige för för- inte uppfyller

säljning till föreskrifterna får inte

konsumenter. tillverkas eller säljas i

Sverige. Inte heller får

en sådan vara föras in

till Sverige för

försäljning till konsu-

menter.

-----------------------------------------------------

18 a §

En vara som inte

uppfyller föreskrifter

som meddelats med stöd av

18 § får inte föras ut

till ett land utanför

Europeiska gemen.

-----------------------------------------------------

-----------------------------------------------------

27 §[4]

-----------------------------------------------------

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot

12 § döms för olovlig tobaksförsäljning till böter

eller fängelse i högst sex månader.

Är gärningen att anse som ringa döms inte till

ansvar.

Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller

ett vitesförbud skall inte dömas till ansvar enligt

denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet

eller förbudet

-----------------------------------------------------

Bestämmelser om ansvar

för olovlig införsel av

tobaksvaror finns i lagen

(2000:1225) om straff för

smuggling

-----------------------------------------------------

28 §

Bestämmelser om ansvar

för olovlig införsel och

olovlig utförsel av

tobaksvaror finns i lagen

(2000:1225) om straff för

smuggling.

-----------------------------------------------------

1. Denna lag träder i kraft den 30 september 2003

i fråga om 14 b och 15 §§, den 1 januari 2005 i

fråga om 18 a, 27 och 28 §§ och i övrigt den 30

september 2002.

2. Tobaksvaror, i form av cigaretter, som inte

uppfyller föreskrifter som meddelats med stöd av 9 §

i dess nya lydelse får fortsätta att säljas längst

till och med den 30 september 2003.

3. Andra tobaksvaror än cigaretter som inte

uppfyller föreskrifter som meddelats med stöd av 9 §

i dess nya lydelse eller som inte är förenliga med

14 b § får fortsätta att säljas längst till och med

den 30 september 2004.

**FOOTNOTES**

[2]: Föreslagen lydelse enligt prop. 2001/02:64.

[3]: Senaste lydelse 2001:308.

[4]: Senaste lydelse 2000:1250.

Bilaga 3

Konstitutionsutskottets yttrande 2001/02:KU3y

Märkningsdirektivet om tobaksvaror

Till socialutskottet

Socialutskottet har den 19 mars 2002 beslutat att

bereda konstitutionsutskottet tillfälle att yttra

sig över proposition 2001/02:162 Märkningsdirektivet

om tobaksvaror jämte motioner. En motion har väckts

med anledning av propositionen.

I propositionen föreslås vissa ändringar i

tobakslagen (1993:581) vilka har till syfte att

genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv

2001/37/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar

och andra författningar om tillverkning,

presentation och försäljning av tobaksvaror.

Konstitutionsutskottet

begränsar sitt yttrande till

den i propositionen föreslagna

ändringen av 9 § tobakslagen

(1993:581). Utskottet

tillstyrker förslaget. Två

avvikande meningar har

avlämnats.

Utskottet

Propositionen

Allmänt

Europaparlamentet och Europeiska unionens råd antog

den 5 juni 2001 direktivet 2001/37/EG om

tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra

författningar om tillverkning, presentation och

försäljning av tobaksvaror (märkningsdirektivet).

Syftet med märkningsdirektivet är att tillnärma

medlemsstaternas lagar och andra författningar om

den högsta tillåtna halten av tjära, nikotin och

kolmonoxid i cigaretter, de varningstexter och andra

uppgifter som skall finnas på styckförpackningar med

tobaksvaror samt vissa åtgärder avseende

ingredienser i och beskrivning av tobaksvaror, med

utgångspunkt i en hög hälsoskyddsnivå.

Genomförande av märkningsdirektivet

Märkningsdirektivets bestämmelser bör, enligt

regeringen, genomföras dels genom ändringar i

tobakslagen (1993:581), dels genom att regeringen

och myndighet som regeringen bestämmer med stöd av

tobakslagen och tobaksförordningen (2001:312)

meddelar föreskrifter.

I förhållande till nu gällande reglering på området

inom Europeiska unionen innebär märkningsdirektivet

att det införs inte bara sänkta gränsvärden för

tjära i cigaretter utan även gränsvärden för nikotin

och kolmonoxid i sådana produkter. Direktivet

innebär också krav på tydligare varningstexter på

förpackningar till tobaksvaror. Genom direktivet

införs ett förbud mot användning av sådana produkt-

beskrivningar på förpackningar av tobaksvaror som

ger intrycket av att en viss tobaksvara är mindre

skadlig än andra. Enligt regeringens mening bidrar

direktivet på ett verksamt sätt till den inre

marknadens funktion samtidigt som det, med

iakttagande av fördraget, bidrar till en hög

hälsoskyddsnivå.

I tobakslagen (1993:581) finns i dag regler om

bland annat varningstexter och produktkontroll.

Enligt 9 § tobakslagen får regeringen överlämna åt

en myndighet att meddela föreskrifter om texter på

förpackningar till tobaksvaror som upplyser om de

hälsorisker som är förbundna med bruk av tobaksvaror

(varningstexter) och deklarationer som upplyser om

skadliga ämnen som tobaksvaran innehåller eller ger

upphov till (innehållsdeklaration). Av 2 §

tobaksförordningen (2001:312) följer bl.a. att

Statens folkhälsoinstitut (FHI) får meddela

föreskrifter om varningstexter och

innehållsdeklaration på förpackningar till

tobaksvaror enligt 9 § tobakslagen. FHI har meddelat

föreskrifter om bland annat varningstexter och

innehållsdeklaration på tobaksvaror (se FHIFS

2001:2).

Regeringen anser att märkningsdirektivet bör

genomföras dels genom ändringar i tobakslagen, dels

genom att regeringen och FHI med stöd av tobakslagen

och tobaksförordningen meddelar föreskrifter i

enlighet med märkningsdirektivets krav.

Märkning av förpackningar

Uttrycket varningstexter skall, enligt regeringen,

omfatta såväl texter som illustrationer på

förpackning av tobaksvara som upplyser om de

hälsorisker som är förbundna med bruk av tobak och

om rökavvänjning. Regeringen eller myndighet som

regeringen bestämmer, skall enligt regeringens

förslag, bemyndigas att meddela föreskrifter om

uppgifter på förpackning av tobaksvara för att

säkerställa identifikation av platsen och tiden för

tobaksvarans tillverkning.

I artikel 5 i märkningsdirektivet uppställs krav på

innehåll, placering och storlek vad gäller bland

annat texter med innehållsdeklarationer på

tobaksvarors förpackningar. Enligt artikel 5.1 skall

uppgifter om halterna av tjära, nikotin och

kolmonoxid i cigaretter som mätts i enlighet med

artikel 4, tryckas på en av cigarettpaketets sidor

på det eller de officiella språken i den medlemsstat

där varan släpps ut på marknaden, så att minst 10 %

av ytan täcks. Denna procentandel skall ökas till 12

% för medlemsstater med två officiella språk och

till 15 % för medlemsstater med tre officiella

språk.

I artikel 5.2 i märkningsdirektivet föreskrivs att

varje styckförpackning med tobaksvaror, utom

tobaksvaror för användning i munnen och andra

tobaksvaror som inte är avsedda att rökas, måste

förses med en allmän varningstext och en

kompletterande varningstext. Den allmänna var-

ningstexten består av två alternativa texter med

följande innehåll.

1. Rökning dödar/Rökning kan döda.

2. Rökning skadar allvarligt dig själv och personer

i din omgivning.

Den kompletterande varningstexten består av följande

14 alternativa texter.

1. Rökare dör i förtid.

2. Rökning ger förträngningar i blodkärlen och

orsakar hjärtinfarkt och stroke.

3. Rökning orsakar dödlig lungcancer.

4. Rökning under graviditeten skadar ditt barn.

5. Skydda barnen, låt dem inte andas in din

tobaksrök.

6. Din läkare eller ditt apotek kan hjälpa dig att

sluta röka.

7. Rökning är mycket beroendeframkallande, börja

inte röka.

8. Om du slutar röka löper du mindre risk att få

dödliga hjärt- och lungsjukdomar.

9. Rökning kan leda till en långsam och smärtsam

död.

10. Sök hjälp för att sluta röka:

(telefonnummer/postadress/Internetadress/fråga din

läkare/på apotek).

11. Rökning kan försämra blodflödet och orsakar

impotens.

12. Rökning får din hy att åldras.

13. Rökning kan skada sperman och minskar

fruktsamheten.

14. Rök innehåller bensen, nitrosaminer, formaldehyd

och cyanväte.

De allmänna varningstexterna skall alterneras på ett

sådant sätt att det garanteras att var och en av dem

förekommer regelbundet. Denna varningstext skall

tryckas på styckförpackningens mest synliga yta och

på alla yttre omslag som förekommer vid

detaljförsäljning av varan, med undantag av

genomskinliga ytteromslag. De kompletterande

varningstexterna skall alterneras på ett sådant sätt

att var och en av dem förekommer regelbundet. Denna

varningstext skall tryckas på styckförpackningens

andra mest synliga yta och på alla yttre omslag som

förekommer vid detaljförsäljning av varan, med

undantag av genomskinliga ytteromslag.

Medlemsstaterna får bestämma var på dessa ytor

varningstexten skall placeras med tanke på de krav

som språken ställer.

Enligt artikel 5.3 skall kommissionen så snart som

möjligt och i vart fall senast den 31 december 2002

anta regler för användning av färgfotografier eller

andra illustrationer för att skildra eller förklara

rökningens följder för hälsan och för att

säkerställa att bestämmelserna för den inre

marknaden inte åsidosätts. I samma punkt föreskrivs

att för det fall medlemsstaterna kräver ytterligare

varningar i form av färgfotografier eller andra

illustrationer, skall dessa följa kommissionens

regler.

Vad gäller tobak för användning i munnen, som

t.ex. snus, i fall då sådana varor får saluföras,

och tobaksvaror som inte är avsedda att rökas

föreskrivs i artikel 5.4 att dessa skall förses med

följande varningstext. Denna tobaksvara kan skada

din hälsa och är beroendeframkallande.

Varningstexten skall tryckas på styckförpackningens

mest synliga yta och på alla yttre omslag som

förekommer vid detaljförsäljning av varan, med

undantag av genomskinliga ytteromslag.

Medlemsstaterna får bestämma var på dessa ytor

varningstexten skall placeras med tanke på de krav

som språken ställer.

De varningstexter och uppgifter om halter som krävs

enligt artikel 5 skall enligt punkt 6 uppfylla

följande krav.

a. Texten skall tryckas med typsnittet Helvetica

fet stil i svart på vit bakgrund. För att kunna

beakta de krav som språken ställer skall

medlemsstaterna ha rätt att bestämma storleken på

typsnittet, förutsatt att den typsnittsstorlek

som fastställs i deras lagstiftning innebär att

den täcker största möjliga andel av det område

som reserverats för den föreskrivna texten.

b. Texten skall tryckas med gemener, med undantag

av första bokstaven i texten och av fall då

grammatiskt bruk kräver det.

c. Texten skall centreras på den yta där texten

skall tryckas, parallellt med paketets övre kant.

d. Texten skall, för andra varor än de som avses

i punkt 4, omges av en svart ram som skall vara

minst 3 mm och högst 4 mm bred och inte får

inkräkta på varningstexten eller den information

som skall ges.

e. Texten skall tryckas på det/de officiella

språket/språken i den medlemsstat där varan

släpps ut på marknaden.

Enligt artikelns punkt 7 skall det vara förbjudet

att trycka de texter som krävs i denna artikel på

skattemärket på styckförpackningarna. De tryckta

texterna skall inte kunna avlägsnas eller utplånas

och får inte på något sätt döljas, skymmas eller

avbrytas av något annat skriftligt eller bildmässigt

inslag eller när paketet öppnas. När det gäller

andra tobaksvaror än cigaretter får texterna fästas

vid förpackningarna med hjälp av klistermärken,

under förutsättning att dessa inte kan avlägsnas.

Medlemsstaterna får enligt artikel 5.8 föreskriva

att de varningstexter som avses i punkt 2, allmänna

och kompletterande varningstexter på tobaksvaror som

inte är avsedda för användning i munnen, och punkt

4, varningstext på tobaksvaror för användning i

munnen och tobaksvaror som inte är avsedda att

rökas, skall åtföljas av en uppgift, utanför den ram

som är avsedd för varningstexterna, om vilken

myndighet som har utformat varningstexterna.

I artikelns punkt 9 stadgas att för att

säkerställa identifikation av produkter och dessas

spårbarhet skall tobaksvaran märkas på lämpligt sätt

genom produktionsnummer eller liknande på

styckförpackningen på sådant sätt att platsen och

tiden för tillverkning kan fastställas. Närmare

reglering om tillämpningen av denna bestämmelse

fastställs av kommissionen och en

genomförandekommitté.

Den nu gällande regleringen av s.k. varningstexter

har meddelats av Statens folkhälsoinstitut (FHI) med

stöd av 9 § första stycket 1 tobakslagen (1993:581)

och 2 § 1 tobaksförordningen (2001:312).

Bemyndigandet i 9 § första stycket 1 tobakslagen

avser endast texter som upplyser om de hälsorisker

som är förbundna med bruk av tobak. I

märkningsdirektivet regleras i huvudsak sådana

varningstexter som även i 9 § första stycket

1 tobakslagen benämns varningstexter. Två av

varningstexterna i märkningsdirektivets bilaga I

utgör dock inte sådana varningstexter som omfattas

av bemyndigandet i 9 § första stycket 1 tobakslagen.

Dessa texter innehåller information om rökavvänjning

och är utformade enligt följande.

Din läkare eller ditt apotek kan hjälpa dig att

sluta röka.

Sök hjälp för att sluta röka:

(telefonnummer/postadress/Internetadress/fråga

din läkare/på apotek).

För att även dessa texter, vilka ännu inte tagits

in i FHI:s föreskrifter, skall omfattas av

bemyndigandet föreslår regeringen att begreppet

varningstexter i 9 § första stycket 1 tobakslagen

utvidgas till att även omfatta texter med

information om rökavvänjning.

Märkningsdirektivets krav på innehåll och utformning

av varningstexter samt dess placering kan, enligt

regeringen, således realiseras genom att begreppet

varningstexter utvidgas till att även omfatta texter

med information om rökavvänjning. Regeringen, eller

myndighet som regeringen bestämmer, kan med stöd av

9 § första stycket 1 tobakslagen och

tobaksförordningen, meddela föreskrifter i enlighet

med märkningsdirektivets krav på utformning av

sådana. Dessa författningar skall träda i kraft

senast den 30 september 2002.

Vad gäller märkningsdirektivets krav på märkning

av innehållsdeklarationer på cigarettpaket kan,

enligt regeringens bedömning, direktivet även i

denna del genomföras genom att regeringen, eller

myndighet som regeringen bestämmer, med stöd av 9 §

tobakslagen och tobaksförordningen meddelar

föreskrifter.

I märkningsdirektivet föreskrivs även att för det

fall medlemsstaterna kräver ytterligare varningar i

form av färgfotografier eller andra illustrationer

för att skildra eller förklara rökningens följder

för hälsan skall dessa följa de regler kommissionen

antagit. Kommissionen skall så snart som möjligt och

i vilket fall som helst senast den 31 december 2002

anta sådana regler. Några sådana regler har ännu

inte antagits. Regeringen finner det dock lämpligt

att genom lagändring möjliggöra en framtida

användning av varningar i form av illustrationer för

att upplysa om de hälsorisker som är förbundna med

bruk av tobak.

Lagrådet har inte haft några invändningar mot de

tillägg i fråga om illustrationer, rökavvänjning och

uppgifter för att säkerställa tobaksvarans identitet

som föreslås i 9 § tobakslagen. Lagrådet har dock

förordat att regeringen och inte myndighet meddelar

föreskrifter. Regeringen kommer i det fortsatta

författningsarbetet att överväga Lagrådets

synpunkter.

Medlemsstaterna får enligt märkningsdirektivet

föreskriva att varningstexter skall åtföljas av en

uppgift, utanför den ram som är avsedd för

varningstexterna, om vilken myndighet som har

utformat varningstexterna. Regeringen anser inte att

en sådan skyldighet behöver föreskrivas.

För att säkerställa identifikation av

tobaksprodukter och dessas spårbarhet skall enligt

märkningsdirektivet en tobaksvara märkas på lämpligt

sätt genom produktionsnummer eller liknande på

styckförpackningen på sådant sätt att platsen och

tiden för tillverkning kan fastställas. Den närmare

regleringen om tillämpningen av denna bestämmelse

kommer att fastställas av kommissionen och en

genomförandekommitté. Enligt regeringen bör

emellertid redan nu öppnas för en framtida möjlighet

att föreskriva att sådana uppgifter skall finnas på

tobaksvarors förpackningar.

Lagrådet anför att 9 § tobakslagen är en

bemyndiganderegel och att direktivets närmare

genomförande kommer att göras i författningar på

lägre nivå. Lagrådet vill allvarligt ifrågasätta om

de i artikel 5 med bilaga upptagna allmänna och

kompletterande varningstexterna genomgående har den

sakliga inriktning som krävs för att inte gränsen

till TF:s skyddsområde skall överskridas. Så t.ex.

är ett par av de kompletterande varningstexterna

formulerade i imperativ form. Det är, enligt

Lagrådet, också tveksamt om inte kraven på texter

blir så omfattande att de alltför mycket beskär

möjligheten för näringsidkaren att förse

förpackningar med egen text. Vad som nu har sagts

måste beaktas under det fortsatta

normgivningsarbetet. Att detta arbete syftar till

att genomföra ett EG-direktiv rubbar inte läget. De

avgränsningar i fråga om förenligheten med TF som

måste göras bör enligt Lagrådets mening inte genom

subdelegation överlåtas till en

förvaltningsmyndighet utan klaras ut i föreskrifter

meddelade av regeringen.

Produktbeskrivning

Ett förbud införs, enligt regeringens förslag, i

tobakslagen (1993:581) mot att vid marknadsföring av

tobaksvaror använda sådana texter, namn, varumärken

och figurativa eller andra märken på förpackning

till tobaksvara som ger intryck av att en viss

tobaksvara är mindre skadlig än andra. Förbudet

skall omfattas av marknadsföringslagens (1995:450)

sanktionssystem.

I artikel 7 i märkningsdirektivet stadgas att

texter, namn, varumärken och figurativa eller andra

märken som ger intrycket att en viss tobaksvara är

mindre skadlig än andra (s.k. produktbeskrivningar)

inte får användas på tobaksvarors förpackningar som

är avsedda att försäljas inom Europeiska unionen.

Någon svensk motsvarande reglering finns inte.

Bestämmelsen bör därför införlivas genom att det i

en ny paragraf i tobakslagen (1993:581) föreskrivs

ett förbud för nämnda typ av marknadsföring.

Bestämmelsen omfattar texter, namn, varumärken och

andra märken på tobaksförpackningar som ger intryck

av att tobaksvaran skulle vara mindre farlig än

andra sådana varor. Även bilder som avser att

förmedla ett budskap om att tobaksvaran skulle vara

mindre farlig omfattas av förbudet. "Låg tjärhalt",

"light", "ultra light", "svag", "lätt" och "mild" är

exempel på uttryck som inte är tillåtna att trycka

på tobaksförpackningar. Det gäller oavsett om

uttrycket är en del av ett varumärke.

Lagrådet har i ett yttrande uttalat att det inte

anser att bestämmelsen står i konflikt med TF och

att Lagrådet inte heller i annat hänseende finner

anledning att ifrågasätta bestämmelsens

grundlagsenlighet.