Bet. 2001/02:SOU22

Socialutskottets betänkande

2001/02:SOU22

Rätt till arv för judiska efterlevande

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet en motion (m) som

väckts enligt 3 kap. 15 § riksdagsordningen med

anledning av händelse av större vikt. Motionärerna

begär en ändring i lagen (1994:243) om Allmänna

arvsfonden.

Lagutskottet har avgivit yttrande och anför bl.a.

att utskottet ser med tillfredsställelse på det

lagstiftningsarbete som nu pågår inom

Justitiedepartementet. Om det skulle visa sig att

det föreligger behov av lagändringar är det enligt

lagutskottets mening angeläget att

lagstiftningsåtgärder kommer till stånd omgående.

Lagutskottet anser att motionen inte bör föranleda

någon riksdagens vidare åtgärd.

Socialutskottet delar lagutskottets bedömning.

Riksdagen bör inte ta något initiativ på området.

Motionen bör därför avstyrkas.

I betänkandet finns en reservation (m, kd, fp).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Ändring i lagen (1994:243) om Allmänna

arvsfonden

Riksdagen avslår motion 2001/02:So24.

Reservation (m, kd, fp)

Stockholm den 9 april 2002

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid

Burman (v), Chris Heister (m), Susanne Eberstein

(s), Conny Öhman (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m),

Elisebeht Markström (s), Lars Gustafsson (kd),

Cristina Husmark Pehrsson (m), Kenneth Johansson

(c), Catherine Persson (s), Lars Elinderson (m),

Tullia von Sydow (s), Lena Olsson (v), Rosita

Runegrund (kd), Marina Pettersson (s), Harald

Nordlund (fp) och Lotta N Hedström (mp).

2001/02

SoU22

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I betänkandet behandlas motion 2001/02:So24 av

Christel Anderberg m.fl. (m). Motionen är väckt med

åberopande av riksdagsordningens 3 kap. 15 §, dvs.

med anledning av händelse av större vikt.

Socialutskottet har beslutat bereda lagutskottet

tillfälle att yttra sig över motionen. Yttrandet

(2001/02:LU2y) återfinns i bilaga 2.

Utskottets överväganden

Motionen

I motion So24 av Christel Anderberg

m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om en ändring i

lagen (1994:243) om Allmänna

arvsfonden som innebär att fonden

skall kunna avstå från arv om sådana

synnerliga skäl som gäller för

släktingar till Förintelsens offer

är för handen. Motionärerna anför

att Sverige under de senaste åren

har tagit initiativ till att på

olika sätt påminna om Förintelsen.

Syftet har varit att säkerställa att

sådana händelser inte skall kunna

upprepas. En regeringskommission har

också kartlagt judiska tillgångar i

Sverige. Syftet härmed måste

rimligen vara att säkerställa att

dessa tillgångar kan överlämnas till

släktingar till Förintelsens offer.

Det visar sig nu att rättsliga

hinder finns för att denna

elementära gest gentemot de anhöriga

skall kunna utföras. Eftersom ingen

gjort anspråk på de aktuella

tillgångarna har dessa tillfallit

Allmänna arvsfonden, heter det i

motionen.

Lagutskottets yttrande

Lagutskottet anför och ger exempel på att motionen

väcker en mängd olika frågor rörande den

successionsrättsliga lagstiftningen och dess

tillämpning. Därtill kommer huvudregeln om tioårig

preskription.

Lagutskottet vill för sin del inte utesluta att

gällande lagstiftning, i vart fall i vissa fall, kan

hindra efterlevande till förintelseoffer att få sina

anspråk tillgodosedda. Detta ligger inte i linje med

det arbete som utförts bl.a. av Kommissionen om

judiska tillgångar. Kommissionen förutsatte i sitt

betänkande (SOU 1999:20) Sverige och judarnas

tillgångar att regeringen initierar sådana åtgärder

som krävs för att bringa moralisk upprättelse åt de

berörda. Lagutskottet har inhämtat att nu pågår inom

Justitiedepartementet lagstiftningsarbete i syfte

att undanröja eventuella lagliga hinder mot att

efterlevande till förintelseoffer kan få sina

anspråk tillgodosedda samt att arbetet skall

redovisas i en departementspromemoria senast

sommaren 2002.

Lagutskottet ser med tillfredsställelse på det

arbete som nu pågår inom Justitiedepartementet. Om

det skulle visa sig att det föreligger behov av

lagändringar är det, enligt utskottets mening,

angeläget att lagstiftningsåtgärder kommer till

stånd omgående. Såvitt lagutskottet kan bedöma torde

det inte föreligga några som helst

meningsmotsättningar mellan riksdagen och regeringen

i denna fråga.

Mot denna bakgrund anser

lagutskottet att motion 2001/02:So24

inte bör föranleda någon riksdagens

vidare åtgärd.

Socialutskottets ställningstagande

Socialutskottet konstaterar att det nu pågår

lagstiftningsarbete inom Justitiedepartementet i

syfte att undanröja eventuella lagliga hinder mot

att efterlevande till förintelseoffer kan få sina

anspråk tillgodosedda. Arbetet skall redovisas

senast sommaren 2002.

Socialutskottet delar lagutskottets bedömning att

om det skulle visa sig att det föreligger behov av

lagändringar är det angeläget att

lagstiftningsåtgärder kommer till stånd omgående.

Riksdagen bör dock inte nu ta något initiativ på

området. Motion So 24 (m) avstyrks.

Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservation.

Ändring i lagen (1994:243) om Allmänna

arvsfonden

av Chris Heister (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m),

Lars Gustafsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m),

Lars Elinderson (m), Rosita Runegrund (kd) och

Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So24.

Ställningstagande

Vi anser att det är synnerligen anmärkningsvärt att

regeringen först nu - trots vad Kommissionen om

judiska tillgångar uttalade redan i mars 1999, dvs.

för mer än tre år sedan - initierat sådana

lagstiftningsåtgärder som krävs för att bringa

upprättelse åt släktingar till Förintelsens offer.

Dröjsmålet framstår som än mer anmärkningsvärt när

nu gällande arvsrättsliga regler riskerar att leda

till att herrelösa banktillgodohavanden som tillhört

Förintelsens offer med stor sannolikhet kommer att

tillfalla Allmänna arvsfonden. Enligt vår mening

borde regeringen redan i februari 1997, då

regeringen beslutade direktiven till Kommissionen om

judiska tillgångar, ha övervägt ändringar i lagen

(1994:243) om Allmänna arvsfonden.

I den uppkomna situationen anser vi att regeringen

nu bör rätta till begångna misstag och omgående till

riksdagen överlämna ett lagförslag som klart och

tydligt undanröjer alla hinder för att efterlevande

till förintelseoffer skall kunna få sina berättigade

anspråk tillgodosedda. Såvitt vi kan bedöma torde

ett sådant lagförslag vara förhållandevis enkelt,

och beredningsarbetet skulle kunna utföras relativt

snabbt. Någon departementspromemoria är inte

erforderlig. I stället bör regeringen för tids

vinnande snabbt upprätta ett förslag till

lagrådsremiss. Ett sådant förslag kan sedan, efter

ett kort remissförfarande, läggas till grund för en

lagrådsremiss som efter lagrådsgranskning omgående

kan leda till en proposition. Med ett sådant upplägg

på arbetet skulle det vara möjligt för riksdagen att

behandla lagförslaget före sommaruppehållet.

Vad vi nu anfört bör med bifall till motion

2001/02:So24 (m) ges regeringen till känna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Motion med anledning av händelse av

större vikt

2001/02:So24 av Christel Anderberg m.fl. (m) vari

yrkas

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en ändring i lag om

Allmänna arvsfonden.

Bilaga 2

Lagutskottets yttrande 2001/02:LU2y

Rätt till arv för judiska

efterlevande

Till socialutskottet

Socialutskottet har den 12 februari 2002 beslutat

bereda lagutskottet tillfälle att yttra sig över

motion 2001/02:So24 av Christel Anderberg m.fl. (m).

Motionen är väckt enligt 3 kap. 15 §

riksdagsordningen med anledning av händelse av

större vikt.

I motionen anförs - utifrån ett konkret fall - att

gällande lagstiftning utgör hinder mot att egendom i

Sverige som tillhört Förintelsens offer kan

överlämnas till offrens släktingar; egendomen

tillfaller i stället Allmänna arvsfonden. I motionen

begärs ett tillkännagivande om en ändring i lagen

(1994:243) om Allmänna arvsfonden som innebär att

fonden skall kunna avstå från arv om sådana

synnerliga skäl som gäller för släktingar till

Förintelsens offer är för handen.

Lagutskottet, som beslutat avge yttrande över

motionen, får anföra följande.

Utskottets överväganden

Enligt vad utskottet inhämtat gäller det i motionen

redovisade fallet ett banktillgodohavande om 35 000

kr, insatt på en svensk bank i slutet av 1930-talet

av en person från Riga. Personen i fråga kom senare

i sitt hemland att bli en av Förintelsens många

offer. I samband med att mannens släktingar nu gjort

anspråk på banktillgodohavandet har fråga uppkommit

om den arvsrättsliga lagstiftningen utgör hinder mot

att släktingarna får del av pengarna och om dessa i

stället skall tillfalla Allmänna arvsfonden. Enligt

uppgift hävdar den aktuella banken inte preskription

av bankmedlen.

Motionsspörsmålet väcker en mängd olika frågor

rörande den successionsrättsliga lagstiftningen och

dess tillämpning, bl.a. bestämmelserna i 16 kap.

ärvdabalken om preskription av rätt att taga arv

vari föreskrivs en yttersta preskriptionstid om tio

år i fråga om rätt till arv, 2 kap. 8 § andra

stycket lagen (1937:81) om internationella

rättsförhållanden rörande dödsbo vari föreskrivs att

svensk lag skall äga tillämpning beträffande

preskription av rätt att här i riket taga arv, 5

kap. 1 § ärvdabalken vari föreskrivs om Allmänna

arvsfondens arvsrätt, 24 § lagen (1994:243) om

Allmänna arvsfonden som innebär att fonden under

vissa närmare angivna förutsättningar kan avstå

rätten till arv samt 27 § samma lag vari föreskrivs

vissa tidsfrister för ansökan till fonden om

arvsavstående.

Därtill kommer att huvudregeln i

preskriptionslagen (1981:130) om tioårig

preskription är tillämplig också på medel

innestående i bank. Enligt numera etablerad

bankpraxis hävdar emellertid inte svenska banker

preskription mot kontohavare, dennes arvingar eller

andra rättsägare.

Enligt vad Kommissionen om judiska tillgångar i

Sverige vid tiden för andra världskriget redovisat i

sitt betänkande (SOU 1999:20), Sverige och judarnas

tillgångar, har kommissionens arbete lett till att

bankerna i flera fall kunnat göra utbetalningar till

rättsägare som är efterlevande till offer för

Förintelsen. I kommissionens betänkande finns inte

redovisat något fall där den successionsrättsliga

lagstiftningen eller annan lagstiftning skulle ha

utgjort hinder mot att efterlevande till

förintelseoffer fått ut s.k. herrelösa

banktillgångar.

Till saken hör också att det i motionen redovisade

ärendet ännu inte är slutligt avgjort.

Lagutskottet vill emellertid för sin del inte

utesluta att gällande lagstiftning, i vart fall i

vissa fall, kan hindra efterlevande till

förintelseoffer att få sina anspråk tillgodosedda.

Som framhållits i motionen ligger detta givetvis

inte i linje med det arbete som utförts av bl.a.

Kommissionen om judiska tillgångar. Kommissionen har

också i sitt betänkande som en allmän slutsats

uttalat att det i ett moraliskt perspektiv är

beklagligt att vissa rättsägare sent eller ännu inte

fått kännedom om tillgångar som blivit herrelösa

till följd av Förintelsen. Minst lika beklagligt är,

framhöll kommissionen, risken för att vissa

rättsägare helt kan ha gått miste om sin möjlighet

att framställa anspråk. Kommissionen förutsatte att

regeringen initierar sådana åtgärder som krävs för

att bringa moralisk upprättelse åt de berörda.

Enligt vad utskottet inhämtat pågår nu inom

Justitiedepartemetet lagstiftningsarbete i syfte att

undanröja eventuella lagliga hinder mot att

efterlevande till förintelseoffer kan få sina

anspråk tillgodosedda. Arbetet skall redovisas i en

departementspromemoria senast sommaren 2002.

Lagutskottet ser med tillfredsställelse på det

arbete som nu pågår inom Justitiedepartementet. Om

det skulle visa sig att det föreligger behov av lag-

ändringar är det, enligt utskottets mening,

angeläget att lagstiftningsåtgärder kommer till

stånd omgående. Såvitt lagutskottet kan bedöma torde

det inte föreligga några som helst

meningsmotsättningar mellan riksdagen och regeringen

i denna fråga.

Mot denna bakgrund anser lagutskottet att motion

2001/02:So24 inte bör föranleda någon riksdagens

vidare åtgärd.

Stockholm den 5 mars 2002

På lagutskottets vägnar

Tanja Linderborg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tanja

Linderborg (v), Rolf Åbjörnsson (kd), Christel

Anderberg (m), Rune Berglund (s), Karin Jeppsson

(s), Henrik S Järrel (m), Nikos Papadopoulos (s),

Elizabeth Nyström (m), Marina Pettersson (s),

Christina Nenes (s), Tasso Stafilidis (v), Kjell

Eldensjö (kd), Berit Adolfsson (m), Anders Berglöv

(s), Raimo Pärssinen (s), Petra Gardos (m) och Agne

Hansson (c).

Avvikande mening

Christel Anderberg, Henrik S Järrel, Elizabeth

Nyström, Berit Adolfsson och Petra Gardos (alla m)

anser att den del av utskottets yttrande som börjar

med "Lagutskottet ser" och slutar med "vidare

åtgärd" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det synnerligen

anmärkningsvärt att regeringen först nu - trots vad

Kommissionen om judiska tillgångar uttalade redan i

mars 1999, dvs. för mer än tre år sedan - initierat

sådana lagstiftningsåtgärder som krävs för att

bringa upprättelse åt släktingar till Förintelsens

offer. Dröjsmålet framstår som än mer

anmärkningsvärt när nu gällande arvsrättsliga regler

riskerar att leda till att herrelösa

banktillgodohavanden som tillhört Förintelsens offer

med stor sannolikhet kommer att tillfalla Allmänna

arvsfonden. Enligt utskottets mening borde

regeringen redan i februari 1997, då regeringen

beslutade direktiven till Kommissionen om judiska

tillgångar, ha övervägt ändringar i lagen (1994:243)

om Allmänna arvsfonden.

I den uppkomna situationen anser utskottet att

regeringen nu bör rätta till begångna misstag och

omgående till riksdagen överlämna ett lagförslag som

klart och tydligt undanröjer alla hinder för att

efterlevande till förintelseoffer skall kunna få

sina berättigade anspråk tillgodosedda. Såvitt

utskottet kan bedöma torde ett sådant lagförslag

vara förhållandevis enkelt, och beredningsarbetet

skulle kunna utföras relativt snabbt. Någon

departementspromemoria är inte erforderlig. I

stället bör regeringen för tids vinnande snabbt

upprätta ett förslag till lagrådsremiss. Ett sådant

förslag kan sedan, efter ett kort remissförfarande,

läggas till grund för en lagrådsremiss som efter

lagrådsgranskning omgående kan leda till en

proposition. Med ett sådant upplägg på arbetet

skulle det vara möjligt för riksdagen att behandla

lagförslaget före sommaruppehållet.

Vad som nu anförts innebär att lagutskottet

förordar att socialutskottet skall föreslå att

riksdagen bifaller motion 2001/02:So24.