Bet. 2001/02:SOU23

Socialutskottets betänkande

2001/02:SOU23

Barnpolitiken - arbetet med strategin för attförverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens skrivelse

2001/02:166 Barnpolitiken - arbetet med strategin

för att förverkliga FN:s konvention om barnets

rättigheter. I betänkandet behandlas vidare 46

motionsyrkanden med anledning av skrivelsen samt 86

motionsyrkanden i olika barnfrågor från den allmänna

motionstiden 2001.

Utskottet avstyrker samtliga motioner, främst med

hänvisning till pågående arbete och till tidigare

ställningstaganden i samma frågor.

Skrivelsen läggs till handlingarna.

I ärendet har Socialdepartementet, genom bl.a.

statssekreteraren Agneta Karlsson, lämnat

information till utskottet om världskongressen mot

kommersiell sexuell exploatering av barn i Yokohama

i december 2001 samt om FN:s specialsession om barn

i New York i maj 2002.

I betänkandet finns 42 reservationer och fyra

särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Inriktningen på barnpolitiken

Riksdagen avslår motion 2001/02:So51 yrkandena

2 och 3.

2. Barnfamiljernas ekonomiska situation,

m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So48

yrkandena 1-6, 2001/02: So49 yrkande 2,

2001/02:So51 yrkande 9 och 2001/02:So328 yrkande

1.

Reservation 1 (m)

Reservation 2 (kd)

Reservation 3 (c)

3. En utredning om barns livssituation

Riksdagen avslår motion 2001/02:So577.

Reservation 4 (v)

4. Genomförandet av FN:s barnkonvention

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So49

yrkandena 1 och 3, 2001/02: So51 yrkande 5,

2001/02:So596, 2001/02:So599 delvis och 2001/02:

So634 yrkandena 1 och 13.

Reservation 5 (c)

Reservation 6 (fp)

5. Barnperspektiv i statsbudgeten

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So49

yrkande 4, 2001/02:So51 yrkande 4 och

2001/02:So617 yrkande 3.

Reservation 7 (v, c, mp)

6. Inkorporering av barnkonventionen i

svensk rätt

Riksdagen avslår motion 2001/02:So495 yrkande

24.

Reservation 8 (mp)

7. Arbetet med barnfrågor inom

Regeringskansliet

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So495

yrkande 25 och 2001/02:So599 delvis.

8. Familjeminister

Riksdagen avslår motion 2001/02:So377 yrkande

3.

Reservation 9 (kd)

9. Barnpolitik som eget sakpolitiskt

område

Riksdagen avslår motion 2001/02:So51 yrkande 1.

10. Stöd i föräldraskapet

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L260

yrkande 2 delvis, 2001/02:L322 yrkande 5,

2001/02:L370 yrkande 2, 2001/02:Sf392 yrkandena

9-11 samt 2001/02:A211 yrkandena 23 delvis och

25.

Reservation 10 (kd)

11. Familjerådgivning

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So377

yrkande 1, 2001/02:L260 yrkande 2 delvis,

2001/02:L322 yrkande 4, 2001/02:Sf392 yrkande 5

och 2001/02:A211 yrkande 23 delvis.

Reservation 11 (kd)

12. Nätverksstöd m.m. till ensamstående

föräldrar

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So328

yrkande 2 och 2001/02: Sf392 yrkande 3.

Reservation 12 (kd)

13. Familjecentraler

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf392 yrkande

12.

14. Växelvis boende

Riksdagen avslår motion 2001/02:So447.

15. Barns behov av sina pappor

Riksdagen avslår motion 2001/02:A393 yrkande 3.

16. Internationella adoptivbarn

Riksdagen avslår motion 2001/02:L248 yrkandena

4 och 5.

Reservation 13 (m, kd)

17. Forskning kring separationer

Riksdagen avslår motion 2001/02:So595.

18. Hjälpmedelsgaranti

Riksdagen avslår motion 2001/02:So48 yrkande 7.

Reservation 14 (m, kd, c, fp)

19. Barns rätt till färdtjänst

Riksdagen avslår motion 2001/02:So50 yrkande 3.

20. Mål för ungdomspolitiken

Riksdagen avslår motion 2001/02:So571.

21. Psykisk ohälsa

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So50

yrkande 4, 2001/02:So325 yrkande 2, 2001/02:So495

yrkandena 10 och 11, 2001/02:So513,

2001/02:So576, 2001/02:So612 yrkande 3,

2001/02:So617 yrkandena 4, 6 och 8 samt

2001/02:So634 yrkande 10.

Reservation 15 (v, fp)

Reservation 16 (kd)

22. Självmord

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So325

yrkande 1 och 2001/02: So634 yrkande 9.

23. Övervikt

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So316 och

2001/02:So534.

24. Narkotikamissbruk

Riksdagen avslår motion 2001/02:So48 yrkande 8.

Reservation 17 (m)

25. Barnsäkerhet

Riksdagen avslår motion 2001/02:So634 yrkande

16.

26. Vård och behandling av olika

sjukdomar

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So432

yrkandena 1 och 2, 2001/02:So436, 2001/02:So619

yrkande 11 och 2001/02:So634 yrkande 12.

Reservation 18 (kd)

27. Fetalt alkoholsyndrom

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So327

yrkandena 1-3 och 2001/02:So505 yrkandena 1 och

2.

28. Förutsättningar för vård enligt lagen

(1988:870) om vård av missbrukare i vissa

fall

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So311 och

2001/02:So425 yrkande 2.

29. 4 kap. 26 § barnavårdslagen

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So48

yrkande 13 och 2001/02: So275 yrkande 5.

Reservation 19 (m)

30. Familjerådslag

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So617

yrkande 7 och 2001/02: Sf392 yrkande 13.

31. Second opinion vid

vårdnadsutredningar

Riksdagen avslår motion 2001/02:So304 yrkande

2.

Reservation 20 (kd, c)

32. Barns rättigheter enligt

utlänningslagstiftningen

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So49

yrkande 6 och 2001/02:So50 yrkande 5.

Reservation 21 (v, kd)

33. Ensamkommande barn

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So48

yrkande 12, 2001/02:So49 yrkandena 8 och 9 samt

2001/02:So50 yrkande 8.

Reservation 22 (m)

Reservation 23 (kd)

34. Regelverk för god mans uppdrag för

ensamkommande barn

Riksdagen avslår motion 2001/02:So50 yrkande 9.

Reservation 24 (v, kd)

35. Barnombudsmannens ansvar för ensamma

flyktingbarn

Riksdagen avslår motion 2001/02:So49 yrkande 7.

36. Förvarstagande av barn

Riksdagen avslår motion 2001/02:So50 yrkande 6.

Reservation 25 (v, kd)

37. Uppehållstillstånd efter inresa

Riksdagen avslår motion 2001/02:So50 yrkande 7.

Reservation 26 (v, kd)

38. Offentligt biträde och tolk i

utlänningsärenden

Riksdagen avslår motion 2001/02:So50 yrkande

10.

Reservation 27 (v, kd)

39. Barns rätt att komma till tals

Riksdagen avslår motion 2001/02:So518.

40. Sänkning av rösträttsåldern

Riksdagen avslår motion 2001/02:So51 yrkande 6.

Reservation 28 (mp)

41. Maxtaxereformen

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So48

yrkande 9 och 2001/02:So50 yrkandena 1 och 2.

Reservation 29 (m, kd, c)

42. Valfrihet inom barnomsorg och skola

Riksdagen avslår motion 2001/02:So48 yrkande

10.

Reservation 30 (m)

43. Mobbning

Riksdagen avslår motion 2001/02:So48 yrkande

11.

Reservation 31 (m, kd, fp)

44. Särskolan

Riksdagen avslår motion 2001/02:So50 yrkande

11.

45. Behovet av specialskolor

Riksdagen avslår motion 2001/02:So50 yrkande

13.

Reservation 32 (kd)

46. Tydligare reglering av elevers rätt

till stöd

Riksdagen avslår motion 2001/02:So49 yrkande

10.

Reservation 33 (c)

47. Elever med behov av särskilt stöd

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So50

yrkande 12 och 2001/02: So634 yrkandena 3 och 4.

Reservation 34 (m, fp)

Reservation 35 (kd)

48. Idrott i skolan

Riksdagen avslår motion 2001/02:So51 yrkande 8

delvis.

49. Kultur i skolan

Riksdagen avslår motion 2001/02:So51 yrkande 8

delvis.

50. Insatser för utsatta barn

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So271

yrkande 1, 2001/02:So403, 2001/02:So478,

2001/02:So496 yrkande 2, 2001/02:So575 och

2001/02:So617 yrkande 9.

Reservation 36 (v)

Reservation 37 (kd)

51. Barnmisshandel

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So341,

2001/02:Ju393 yrkande 1 och 2001/02:Ju397 yrkande

3.

52. Kommersiell sexuell exploatering av

barn

Riksdagen avslår motion 2001/02:So532.

53. Barn i familjer där misshandel

förekommer

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So51

yrkande 7, 2001/02:So342 yrkandena 1 och 2 samt

2001/02:Ju396 yrkande 5.

Reservation 38 (v)

54. Barn till bl.a. missbrukare och

psykiskt funktionshindrade

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So49

yrkande 5, 2001/02:So50 yrkande 14, 2001/02:So264

yrkande 5, 2001/02:So304 yrkande 3, 2001/02:

So364 yrkande 1, 2001/02:So495 yrkandena 12 och

13, 2001/02:So497 yrkande 4, 2001/02:So564,

2001/02:So566 yrkande 19 och 2001/02: So617

yrkande 5.

Reservation 39 (v)

Reservation 40 (kd)

Reservation 41 (fp)

Reservation 42 (mp)

55. Regeringens skrivelse

Riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna.

Stockholm den 16 maj 2002

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid

Burman (v), Chris Heister (m), Susanne Eberstein

(s), Margareta Israelsson (s), Conny Öhman (s),

Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Lars U

Granberg (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m),

Elisebeht Markström (s), Catherine Persson (s), Rolf

Olsson (v), Lars Gustafsson (kd), Cristina Husmark

Pehrsson (m), Kenneth Johansson (c), Kerstin

Heinemann (fp) och Lotta N Hedström (mp).

2001/02

SoU23

Redogörelse för ärendet

Skrivelsen i huvuddrag

I skrivelsen ges en beskrivning av arbetet med att

förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i

Sverige. Utgångspunkten för redovisningen är den

strategi för förverkligandet av barnkonventionen som

riksdagen enhälligt godkände i mars 1999 (prop.

1997/98:182, bet. 1998/99:SoU6, rskr. 1998/99:171)

och de utredningar och myndighetsuppdrag som

aviserades där. Regeringen redovisar vad som

hittills uppnåtts och vilken inriktning regeringen

avser att ha i det kommande arbetet med att stärka

barns och ungdomars rättigheter.

Utskottets överväganden

Allmänna utgångspunkter för

barnpolitiken

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om satsningar

inom det barnpolitiska området och om

barnfamiljernas, bl.a. ensamstående

föräldrars, ekonomiska situation. Utskottet

hänvisar i huvudsak till vad regeringen

anfört om inriktningen av barnpolitiken och

om att stärka utsatta gruppers ekonomiska

situation. Mot bakgrund av att flera

myndigheter har i uppgift att samla kunskap

om barns och ungdomars levnadsförhållanden

bör riksdagen vidare avslå en motion om en

utredning om barns livssituation.

Jämför reservationerna 1 (m), 2 (kd), 3 (c)

och 4 (v).

Skrivelsen

I den förra barnskrivelsen (skr. 1999/2000:137)

angavs att tyngdpunkten i regeringens barnpolitik de

kommande åren ligger i förbättringar för barn-

familjerna, ökade resurser till skola, vård och

omsorg, uppmärksamhet och stöd för utsatta barn samt

ökade möjligheter för barns och ungdomars

inflytande. Enligt regeringen ligger denna

huvudsakliga inriktning fast även fortsättningsvis.

Regeringen anser att det är särskilt viktigt att gå

vidare i arbetet med att stärka barns och ungdomars

rättigheter. Därutöver är det viktigt att

uppmärksamma frågor om barns stress och föräldrars

tid för barnen. Ensamföräldrarnas ekonomiska

situation och dess konsekvenser för barnen är också

en fråga som regeringen funnit alltmer angelägen att

belysa.

För att samhället på olika nivåer skall kunna föra

en politik som är bra för barn och ungdomar krävs

det enligt regeringen goda kunskaper om barns

situation i olika avseenden liksom om barns och

ungdomars värderingar, önskemål och krav. Regeringen

betonar att arbetet med kunskapsinhämtning måste gå

vidare i syfte att få en tydligare helhetsbild av

barns situation. Regeringen påpekar att såväl

Barnombudsmannen som Ungdomsstyrelsen samlar kunskap

om barns och ungdomars levnadsförhållanden och

villkor i samhället samt anför att dessa

kunskapsbaser kommer att utgöra ett viktigt inslag i

arbetet. Regeringen nämner i sammanhanget

proposition 2001/02:96 En förstärkt Barnombudsman

där Barnombudsmannens uppgift att samla kunskap och

sammanställa statistik föreslås bli lagfäst som en

obligatorisk uppgift. (Socialutskottet har ställt

sig bakom bl.a. detta förslag i betänkande

2001/02:SoU17.)

Regeringen ger också en redovisning av Statistiska

centralbyråns (SCB) uppdrag att utveckla

barnstatistiken. Målet att ta fram en grundläggande

statistik om barn och deras familjer har i huvudsak

uppnåtts. SCB har gett ut tre publikationer under

åren 1998-2000. I rapporten "Barn och deras familjer

2000" (Demografiska rapporter 2002:2) redovisas

material om familjesammansättning, separation mellan

föräldrar, boende, inkomster, barnomsorg och

föräldrars sysselsättning. Regeringen anför att en

målsättning i SCB:s fortsatta uppdrag bör vara att

ge en så allsidig och heltäckande bild av barns och

ungdomars situation som möjligt. Intressanta områden

för fortsatt arbete är skola, barns hälsa, barn i

det rättsliga systemet, barn i socialtjänsten m.m.

Enligt skrivelsen lever cirka 180 000 barn i

familjer som kontinuerligt uppbär ekonomiskt bistånd

till sin försörjning och där biståndet är den

huvudsakliga försörjningskällan. Gruppen domineras

av ensamföräldrar och familjer där föräldrarna är

födda utomlands. Regeringen påpekar att det pågår

ett arbete med att nedbringa antalet

biståndsmottagare genom att förbättra tillgången på

arbete och genom ett långsiktigt socialt arbete,

vilket är viktigt också för barnen i dessa familjer.

Även om de mål som finns när det gäller att minska

antalet socialbidragsmottagare uppfylls, kommer ändå

ett inte oväsentligt antal barn att leva i familjer

som har behov av bistånd för sin försörjning också i

framtiden.

Enligt regeringen är kunskapen om konsekvenserna

av att under lång tid leva under knappa ekonomiska

omständigheter mycket begränsade. Vad det innebär

för självbild, framtidsförhoppningar,

skolprestationer och ekonomisk situation för barnen

är i stor utsträckning obesvarade frågor. I

skrivelsen anges att det bör göras en inventering av

befintlig kunskap och därefter en bedömning av

ytterligare kunskapsbehov. En viktig fråga i det

fortsatta arbetet inom Regeringskansliet är hur de

psykologiska och pedagogiska effekterna ser ut av

att under lång tid leva i en familj som är beroende

av bistånd för sin försörjning. Regeringen påpekar

att det inom ramen för länsstyrelsernas tillsyn av

socialtjänsten pågår ett gemensamt projekt mellan

Socialstyrelsen och länsstyrelserna benämnt

"Barnperspektivet i hanteringen av långvarigt

socialbidragsberoende". Projektet bedöms tillföra

kunskaper som kan vara till nytta vid bedömningen av

eventuellt kommande åtgärder, anförs det.

Regeringen redogör vidare för Familjeutredningens

slutbetänkande Ur fattigdomsfällan (SOU 2001:24).

Utredningen hade i uppgift att analysera barnbidrag,

underhållsstöd och bostadsbidrag till barnfamiljer.

Avsikten var att förutsättningslöst pröva möjlig-

heterna för att inom ramen för den generella

välfärdspolitiken förändra och modernisera de

familjeekonomiska stödsystemen. Syftet var också att

pröva om det är möjligt att förändra

bidragsgivningen i en riktning som innebär att

marginaleffekterna minskar samtidigt som den fördel-

ningspolitiska träffsäkerheten ökar. Utredningen har

ägnat särskild uppmärksamhet åt bostadsbidragen då

de står för en stor del av marginaleffekterna för

barnfamiljer. Betänkandet är för närvarande under

beredning inom Regeringskansliet.

Motioner

I motion So48 av Chris Heister m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om vad i motionen anförs om barns

och ungdomars bästa (yrkande 1). Regeringen anger i

skrivelsen att en viktig fråga i det fortsatta

arbetet inom Regeringskansliet är hur de

psykologiska och pedagogiska effekterna ser ut av

att under lång tid leva i en familj som är beroende

av bistånd för sin försörjning. Enligt motionärerna

måste i de allra flesta fall de problem som drabbar

barn ses i sitt sammanhang för att kunna lösas till

barnens fördel. Att regeringen nöjer sig med att

utreda när det krävs omedelbara åtgärder för att

minska barnens utsatthet är anmärkningsvärt, anförs

det. Motionärerna begär vidare tillkännagivanden om

barns utsatthet i fattiga familjer (yrkande 2), om

att socialpolitiken skall vara ett instrument för

att bryta utanförskap och bidragsberoende (yrkande

3), om att skatterna orsakar bidragsberoende och

fattigdom (yrkande 4), om betydelsen av reformer för

att bryta det växande utanförskapet och tudelningen

av Sverige (yrkande 5) samt om vad i motionen anförs

om handläggningstid för uppehållstillstånd (yrkande

6). Socialbidraget har för många blivit en permanent

inkomstkälla, som enligt motionärerna låser in barn

och familjer i bidragsberoende och utanförskap.

Skatten är den absolut tyngsta utgiftsposten för

låg- och medelinkomsttagarna. Enligt motionärerna

borde en naturlig princip vara att den som betalar

skatt inte samtidigt skall behöva bidrag och att den

som får bidrag inte skall behöva betala skatt. För

en familj som består av två föräldrar och två barn

som helt lever på socialbidrag krävs att, om en av

föräldrarna blir erbjuden arbete, ingångslönen är

minst 19 000 kronor för att familjen skall få bättre

standard än vad socialbidraget ger. Många av dem som

uppbär socialbidrag är flyktingar eller invandrare

som efter flera år i Sverige fortfarande inte fått

fotfäste på arbetsmarknaden. Motionärerna framhåller

att barn och ungdomar som växer upp i en miljö där

ingen omkring dem lever på sitt eget arbete löper

stor risk att ärva det sociala utanförskapet från

sin omgivning. Motionärernas politik för arbete och

egenmakt bygger på fyra steg, varav de tre första

syftar till att skapa förutsättningar för människor

att stå på egna ben: Var och en som så önskar skall

kunna få ett arbete. Resultatet av arbete skall

trygga den egna försörjningen i stället för att

försvinna i en rundgång av skatter och bidrag.

Förutsättningar och stimulans skall finnas så att

man genom utbildning kan förbättra sin situation.

Framgång på dessa tre områden innebär att de som är

i behov av det fjärde steget den egentliga

socialpolitiken minimeras. Enligt motionärerna

måste handläggningstiden för uppehållstillstånd

kortas och invandrare ges möjlighet till snabb

etablering på arbetsmarknaden. Det måste vara

möjligt att få arbete eller starta företag utan att

drunkna i regelverk och byråkrati, anförs det.

I motion So328 av Ragnwi Marcelind och Maria Larsson

(kd) yrkas att riksdagen begär att regeringen lägger

fram förslag till en handlingsplan för att åtgärda

de ensamstående föräldrarnas situation (yrkande 1).

Ensamståendes ansträngda ekonomi med psykisk press

och känsla av otillräcklighet riskerar att påverka

barnen, anförs det.

I motion So49 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas

att riksdagen hos regeringen skall begära förslag om

analys av siffrorna om barnfattigdom för att

förhindra att barn diskrimineras på grund av

föräldrarnas ekonomiska situation (yrkande 2).

Enligt en studie från Rädda Barnen lever vart femte

barn i en familj som antingen har låg

inkomststandard eller är beroende av socialbidrag.

Enligt barnkonventionen har alla barn lika värde.

Motionärerna anser att ingen skall behöva riskera

att bli diskriminerad till följd av det utanförskap

som familjens bristande ekonomiska resurser kan

skapa.

I motion So51 av Lotta N Hedström m.fl. (mp) begärs

ett tillkännagivande om att om vi gör en

kraftsamling på barn redan i dag, får vi igen

pengarna senare, fast kanske på ett annat konto

(yrkande 2). Motionärerna anför att satsningar på

mindre barngrupper och mer personal inom förskolan,

insatser för barn med psykiska besvär samt tidiga

ingripanden mot barn- och ungdomsbrottslingar

visserligen kostar pengar men att man får igen

satsningarna i ett senare skede. I motionen begärs

vidare ett tillkännagivande om att man inte kan

prioritera mellan de områden inom barnpolitiken som

skrivelsen tar upp (yrkande 3). Motionärerna anser

att alla områden är viktiga. Slutligen begärs i

yrkande 9 ett tillkännagivande om att

socialförsäkringar och löner måste anpassas så att

det går att leva som ensam förälder med barn.

I motion So577 av Lena Sandlin-Hedman m.fl. (s)

begärs ett tillkännagivande om behovet av att

tillsätta en utredning om barns livssituation i

Sverige. Motionärerna tar bl.a. upp det minskade

barnafödandet, trångboddhet, barns hälsa, barns

möjligheter att påverka, situationen inom skolan och

förskolan, föräldraförsäkringen samt den nya

tekniken.

Tidigare behandling

Utskottet behandlade motioner i olika barnfrågor

senast i det av riksdagen godkända betänkandet

2000/01:SoU7 Barn - här och nu. Under avsnittet om

allmänna utgångspunkter för barnpolitiken anförde

utskottet bl.a. följande:

Barns och ungdomars verklighet förändras hela

tiden i takt med de förändringar som sker i

omvärlden. För att ge barn så goda och trygga

uppväxtförhållanden som möjligt bör samhällets

barnpolitik i så stor utsträckning som möjligt

anpassas till dessa nya förhållanden. Enligt

socialutskottet är det givetvis en viktig uppgift

för den fortsatta politiken att förbättra för

alla barn. Den förbättrade ekonomiska situationen

möjliggör ökade insatser för barn och ungdomar.

Genom kraftigt ökade statsbidrag och växande

skatteintäkter kan vidare kommuner och landsting

öka insatserna för barn inom vård, skola och

omsorg.

Socialutskottet noterar med tillfredsställelse

att tyngdpunkten i barnpolitiken under de

kommande åren kommer att ligga i förbättringar

för barnfamiljerna, ökade resurser till skola,

vård och omsorg, uppmärksamhet och stöd för

utsatta barn, ökade möjligheter för barns och

ungdomars inflytande samt uppföljning av

regeringens strategi för arbetet med FN:s

barnkonvention.

Socialutskottet anser att det krävs en generell

familjepolitik som ger goda villkor för föräldra-

skap, en aktiv politik mot diskriminering och

segregering och en fördelning av resurser till

verksamheter för barn och unga, så att de som

behöver mera stöd än andra för att ha samma chans

i livet också kan få det. Vidare krävs att

flickor och pojkar får lika mycket utrymme och

stöd i förhållande till sina behov och

förutsättningar. Att barn och ungdomar får ett

reellt inflytande i samhällets beslutsfattande

krävs också (s. 11 f.; res. m).

I det av riksdagen godkända betänkandet

2001/02:SoU11 Socialtjänstfrågor behandlade

utskottet senast motioner om utgångspunkterna för

socialpolitiken. Utskottet avstyrkte bl.a. ett

yrkande liknande de här aktuella yrkandena 2-5 i

motion So48 (m) (s. 8 f.; res. m) samt motioner om

stöd till ensamstående mödrar (s. 34; res. v, kd).

Socialförsäkringsutskottet behandlade senast frågan

om långa handläggningstider i utlänningsärenden i

det av riksdagen godkända betänkandet 2001/02: SfU8

Migration och asylpolitik. Utskottet avstyrkte

yrkandena med hänvisning till att riksdagen hösten

2001 gjort ett tillkännagivande om att regeringen

snarast bör återkomma med ett förslag till ny

instans- och processordning i utlänningsärenden

(bet. 2001/02:SfU2).

Utskottets ställningstagande

Barns och ungdomars verklighet förändras hela tiden

i takt med de förändringar som sker i omvärlden. För

att ge barn så goda och trygga uppväxtförhållanden

som möjligt bör samhällets barnpolitik i så stor

utsträckning som möjligt anpassas till dessa nya

förhållanden. Utskottet vidhåller att det givetvis

är en viktig uppgift för den fortsatta politiken att

förbättra för alla barn. Utskottet delar

uppfattningen i motion So51 att satsningar inom hela

det barnpolitiska området är en god investering även

för framtiden. Utskottet instämmer dock med

regeringen att tyngdpunkten i barnpolitiken även

fortsättningsvis bör ligga i förbättringar för

barnfamiljerna, ökade resurser till skola, vård och

omsorg, uppmärksamhet och stöd för utsatta barn samt

ökade möjligheter för barns och ungdomars

inflytande. Motion So51 (mp) yrkandena 2 och 3

avstyrks därmed.

Många barnfamiljer har svårt att få vardagen att gå

ihop ekonomiskt. Ensamföräldrarnas ekonomiska

situation och dess konsekvenser för barnen är en

fråga som enligt skrivelsen blivit alltmer angelägen

för regeringen att belysa. I årets ekonomiska

vårproposition betonar regeringen att det förutom en

tillväxtfrämjande ekonomisk politik även krävs en

aktiv rättvisepolitik för att minska klyftorna i

samhället. Regeringen påtalar bl.a. vikten av att

minska marginaleffekterna, vilka är högst bland

ensamhushåll med ett eller flera barn och med låga

inkomster. Familjeutredningens slutbetänkande, som

rör dessa frågor, är under beredning inom

Regeringskansliet. Utskottet kan vidare konstatera

att ett antal förändringar har gjorts sedan 1999 för

att förbättra barnfamiljernas ekonomiska situation,

bl.a. höjningarna av barnbidraget och

flerbarnstillägget samt införandet av maxtaxan inom

barnomsorgen. När det gäller barn i familjer som

uppbär ekonomiskt bistånd för sin försörjning kan

utskottet konstatera att regeringen har ställt upp

som mål att halvera antalet socialbidragstagare

mellan åren 1999 och 2004, vilket mål riksdagen

ställt sig bakom. Utgångspunkten i detta arbete är

att skapa trygghet och rättvisa samtidigt som

fattigdomsfällor och marginaleffekter görs så små

som möjligt. Ytterst handlar det om att alla i

arbetsför ålder skall ges möjligheter till en egen

försörjning. Mot bakgrund av det anförda avstyrker

utskottet motionerna So48 (m) yrkandena 1-5, So49

(c) yrkande 2, So51 (mp) yrkande 9 och So328 (kd)

yrkande 1. Riksdagen bör även avslå motion So48 (m)

yrkande 6.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det

krävs goda kunskaper om barns situation i olika

avseenden för att kunna föra en politik som är bra

för barn och ungdomar. Bland annat Barnombudsmannen,

Ungdomsstyrelsen och Statistiska centralbyrån har i

uppgift att samla kunskap om barns och ungdomars

levnadsförhållanden och villkor. En särskild

utredning om barns livssituation i Sverige behövs

enligt utskottets mening inte. Motion So577 (s)

avstyrks därmed.

Genomförandet av FN:s barnkonvention

i Sverige

Utskottets förslag i korthet

Mot bakgrund främst av det arbete som pågår

för att genomföra barnkonventionen i Sverige

bör riksdagen avslå motioner om att skydda

barn mot diskriminering, om att införliva

barnkonventionen i svensk rätt, om att utreda

hur olika samhällsbeslut påverkar barns

situation samt om att höja kunskapsnivån om

barn och ungdomar i olika verksamheter.

Riksdagen bör vidare avslå motioner om en

barnbilaga till statsbudgeten och om att

inkorporera barnkonventionen i svensk

lagstiftning. Utskottet hänvisar till

tidigare uttalanden i dessa frågor. Riksdagen

bör slutligen avslå motioner om hur arbetet

med barnfrågor inom Regeringskansliet bör

organiseras.

Jämför reservationerna 5 (c), 6 (fp), 7 (v,

c, mp), 8 (mp) och 9 (kd).

Skrivelsen

Sverige ratificerade FN:s konvention om barnets

rättigheter - barnkonventionen - efter ett beslut i

riksdagen den 12 juni 1990 utan att reservera sig på

någon punkt. Genom detta har Sverige åtagit sig att

följa konventionens bestämmelser.

Barnkonventionen innehåller bestämmelser om barns

medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och

kulturella rättigheter samt om barns rätt till skydd

mot övergrepp och utnyttjande. Barnkonventionen

utgår från fyra grundläggande principer som skall

vara styrande för tolkningen av övriga artiklar, men

som också har en självständig betydelse. Det är

principen om icke-diskriminering (artikel 2),

principen om barnets bästa (artikel 3), rätten till

liv och utveckling (artikel 6) samt rätten att få

komma till tals och bli respekterad (artikel 12).

Barnkonventionen är en bindande överenskommelse

mellan de stater som har ratificerat den. Staterna

är förpliktigade att vidta alla lämpliga åtgärder

för att genomföra konventionen. Staten är ansvarig

för att förpliktelserna fullföljs och svarar för

tillkortakommanden i landet i förhållande till

konventionen. För att säkerställa barnets

rättigheter krävs enligt regeringen en kombination

av åtgärder i form av lagstiftning, opinionsbildning

och upplysning. Såväl domstolar och myndigheter som

kommuner och landsting skall ta hänsyn till de

rättigheter som fastslås i barnkonventionen. Det

handlar dels om att beakta barnkonventionens

intentioner i olika verksamheters beslut, dels om

att tillämpa den lagstiftning som har förändrats i

enlighet med barnkonventionens krav.

Regeringen framhåller att förverkligandet av

barnkonventionen i Sverige är en ständigt pågående

process som måste hållas levande. Arbetet med att

förankra det synsätt som genomsyrar konventionen är

långsiktigt.

Utgångspunkten för den strategi för att förverkliga

barnkonventionen som riksdagen godkände i mars 1999

är att konventionens anda och intentioner skall

beaktas i allt beslutsfattande som rör barn.

Regeringen uttalar i strategin att barnkonventionen

är ett viktigt instrument för att ta till vara barns

och ungdomars rättigheter och intressen. Att sprida

kunskap och medvetenhet om konventionen är just nu

det viktigaste inslaget i förverkligandet av

barnkonventionen i Sverige. Konventionen skall i

första hand nå beslutsfattare vars verksamhet

påverkar barns vardag, vuxna som arbetar med barn

samt barn och ungdomar själva.

Strategin innehåller följande moment:

· Barnkonventionen skall vara ett aktivt instrument

och genomsyra allt beslutsfattande inom

Regeringskansliet som rör barn.

·

· Barnperspektivet skall i lämplig omfattning

finnas med i utredningsdirektiv.

·

· Barnkonventionen bör på olika sätt tas upp i

utbildningar för de yrkesgrupper som skall arbeta

med barn.

·

· Statligt anställda vars arbete har konsekvenser

för barn och ungdomar skall erbjudas fortbildning

för att kunna stärka sin barnkompetens och sina

kunskaper om barnkonventionen.

·

Kommuner och landsting bör på samma sätt erbjuda

sin personal fortbildning.

· Kommuner och landsting bör inrätta system för att

kunna följa hur barnets bästa förverkligas i det

kommunala arbetet.

·

· Barnkonsekvensanalyser skall göras vid statliga

beslut som rör barn.

·

Barns och ungdomars inflytande och delaktighet i

samhälls- och trafikplaneringen skall utvecklas.

· Barnombudsmannens verksamhet och organisation

skall ses över i syfte att stärka dess roll vid

genomförandet av barnkonventionen i Sverige.

·

· Barnstatistiken skall utvecklas.

·

Regeringen har sedan budgetpropositionen för år 1999

till och med år 2001 avsatt sammanlagt 32,5 miljoner

kronor till insatser för att förverkliga

barnkonventionen i Sverige. För innevarande år har

12,5 miljoner kronor avsatts.

För att få genomslag för arbetet med att genomföra

strategin och stärka barnets rättigheter har enligt

skrivelsen en samordningsfunktion med egen huvudman

inrättats inom Regeringskansliet, med placering i

Socialdepartementet. Samordningsfunktionens uppgift

är att utveckla arbetet med barnkonventionen genom

att vara såväl pådrivande som stödjande. En viktig

uppgift för samordningsfunktionen är att delta i den

gemensamma beredningen och att granska regeringens

beslut ur ett barnkonventionsperspektiv. Det gäller

propositioner, direktiv, uppdrag och andra dokument

som lämnar Regeringskansliet. En annan viktig

uppgift är att uppmärksamma, samordna och ta

initiativ i frågor avseende barn och ungdomar som

rör flera departement eller där inte något

departement har ett tydligt ansvar.

Till följd av den ovannämnda strategin tillkom

budgetåret 2001 ett nytt politikområde, barnpolitik.

Politikområdet innefattar insatser för att

förverkliga barnkonventionen. Till politikområdet

hör Barnombudsmannen och Statens nämnd för

internationella adoptionsfrågor (NIA). Det

övergripande målet för barnpolitiken är att alla

barn skall växa upp under goda och trygga

förhållanden. Politikområdet är huvudsakligen ett

s.k. mainstreamingområde, dvs. inriktningen på

politiken är att få andra politikområden att anlägga

ett barnperspektiv när det handlar om frågor som rör

barn. I skrivelsen anges att det inom

Regeringskansliet pågår ett arbete med att

omformulera målet för barnpolitiken så att det än

bättre skall återspegla barnkonventionens budskap.

Regeringen har givit Barnombudsmannen en nyckelroll

i strategiarbetet genom myndighetens uppgift att

påbörja och samordna insatser för att genomföra

barnkonventionen nationellt och för att bevaka barns

och ungdomars intressen i olika sammanhang. Barnom-

budsmannen har ett treårigt uppdrag kopplat till

strategin, vilket skall rapporteras senast den 1

juni 2002.

I Barnombudsmannens strategiuppdrag ingår att

sätta i gång program för fortbildning av statlig

personal om barnkonventionen samt att på olika sätt

erbjuda fortbildning om barnkonventionen till

kommuner och landsting. Myndigheten skall även

utveckla modeller för och sprida goda exempel på hur

barnkonventionen kan genomföras, t.ex. genom

barnplaner, barnkonsekvensanalyser och

utvärderingsmodeller. I uppdraget ingår även att ta

fram modeller för barnkonsekvensanalyser inom

statliga myndigheter i samarbete med

Ekonomistyrningsverket (ESV). I skrivelsen redovisas

det arbete med strategin som Barnombudsmannen utfört

hittills samt anförs att myndigheten senare under

innevarande år kommer att lämna en fullständig

rapport till regeringen.

Regeringen anför att arbetet med att förverkliga

FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige har

rönt stor framgång inom ett flertal områden, medan

det inom andra återstår mycket att göra för att

barns och ungdomars rättigheter och intressen skall

beaktas och bli tillgodosedda. Under de år som

strategiarbetet har pågått har också nya kunskaper

och erfarenheter vunnits. Regeringen anser att det

därför finns skäl att se över strategin för att

ytterligare förstärka arbetet med genomförandet av

barnkonventionen i Sverige. Regeringen avser att

återkomma till riksdagen i denna fråga våren 2003

samt att därefter göra en uppdatering av strategin

vart femte år.

I skrivelsen anges vidare att regeringen har som

målsättning att statsbudgeten om några år skall ha

ett tydligt barnperspektiv. Avsikten är därför att

tillföra ett barnperspektiv på nya områden och

fördjupa redan befintliga barnperspektiv i

budgetpropositionen.

Motioner

I motion So617 av Rosita Runegrund m.fl. (kd) begärs

ett tillkännagivande om barnkonsekvensanalys

(yrkande 3). Motionärerna välkomnar att regeringen

avser att tydliggöra barnperspektivet i

budgetpropositionen.

I motion So377 av Mikael Oscarsson och Stefan

Attefall (kd) begärs ett tillkännagivande om att

inrätta en familjeminister med övergripande ansvar

för frågor som rör familjen (yrkande 3).

I motion So49 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs

ett tillkännagivande om att den nya

diskrimineringsutredningen skall inkludera skydd för

barn mot alla former av diskriminering (yrkande 1).

Genom att ratificera FN:s konvention om barnets

rättigheter har staten tagit på sig ansvaret att

tillförsäkra alla barn i Sverige samma rättigheter

utan diskriminering. Motionärerna anser att alla

barn bör omfattas av ett lagligt skydd mot

diskriminering. Motionärerna begär vidare ett

tillkännagivande om att barnkonventionens

införlivande i svensk lagstiftning måste ytterligare

harmoniseras, fördjupas och förstärkas (yrkande 3).

Det begärs också ett tillkännagivande om en

barnbilaga till statsbudgeten (yrkande 4). I

barnbilagan skall samtliga departement tydligt

markera vilka utgifter som är riktade till barn och

unga samt regeringens barnpolitiska ambitioner och

prioriteringar tydligt framgå. Barnkonventionen

skall alltid efterlevas, och alla relevanta

politiska beslut analyseras utifrån hur de påverkar

barnets situation, anförs det.

I motion So596 av Rigmor Stenmark (c) begärs ett

tillkännagivande om vad i motionen anförs om

lagändringar som medför att barns rättigheter tas

till vara i enlighet med FN:s barnkonvention.

Motionären anser att barnkonventionen på ett tydligt

sätt måste införlivas i svenska lagar.

I motion So634 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om att genomföra FN:s

barnkonvention i Sverige (yrkande 1).

Barnkonventionen skall genomsyra allt arbete som

direkt eller indirekt rör barn, på såväl det

nationella som det internationella planet. Av detta

följer att alla barn skall ha rätt till en god

tillsyn, omsorg och utbildning, anförs det i

motionen. I motionen begärs även ett

tillkännagivande om en utredning om hur olika

samhällsbeslut sammantaget påverkar barns situation

(yrkande 13). Enligt motionärerna behövs en översyn

av hur barnen påverkas av alla sammantagna

transaktioner, parallella system m.m. som berör

barnfamiljerna.

I motion So51 av Lotta N Hedström m.fl. (mp) begärs

ett tillkännagivande om att barn- och ungdomspolitik

bör vara ett eget sakpolitiskt område, som dessutom

bör genomsyra all annan politik (yrkande 1).

Motionärerna påpekar att det finns andra s.k.

mainstreamingområden som är egna sakpolitiska

områden, t.ex. jämställdhet och integration.

Motionärerna begär också ett tillkännagivande om att

statsbudgeten varje år bör följas av en barnbilaga

(yrkande 4). I barnbilagan skall det tydligt

redovisas vilka områden i statsbudgeten som har

koppling till barn, hur stor del av samhällets

resurser som går till barnen samt hur de föreslagna

budgetposterna förväntas påverka barnen. I yrkande 5

begärs ett tillkännagivande om att kunskapsnivån om

barn och ungdomar måste höjas i alla verksamheter

som har med barn och ungdomar att göra, t.ex.

socialtjänst, barnavårdscentraler och skolor.

I motion So495 av Matz Hammarström m.fl. (mp) yrkas

att riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till sådan lagändring att FN:s

barnkonvention ingår i den svenska lagstiftningen

(yrkande 24). Motionärerna begär vidare ett

tillkännagivande om att en särskild barnenhet bör

bildas inom Regeringskansliet (yrkande 25). Enheten

skall föra in barnperspektivet genom s.k.

mainstreaming, anser motionärerna.

I motion So599 av Marina Pettersson och Torgny

Danielsson (s) begärs ett tillkännagivande om

insatser för barnens bästa. Motionärerna anför att

barnkonventionen skall genomsyra allt

beslutsfattande som rör barn. De framhåller bl.a.

vikten av barnkonsekvensanalyser, ökad barnkunskap

inom socialtjänsten samt en samordning av

barnpolitiken. Frågan om att inrätta ett särskilt

departement med ansvar för barn- och ungdomsfrågor

bör utredas närmare, anförs det.

Bakgrund och tidigare behandling

I betänkande 2000/01:SoU7 Barn - här och nu

behandlade utskottet motionsyrkanden om en

barnbilaga till statsbudgeten och om att inkorporera

barnkonventionen i den svenska lagstiftningen.

Utskottet behandlade även motionsyrkanden liknande

de här aktuella yrkandena 1 och 13 i motion So634

(fp). Samtliga motionsyrkanden avstyrktes (s. 46;

res. kd+c, fp respektive mp).

Socialutskottet har, som tidigare nämnts, nyligen

behandlat regeringens proposition 2001/02:96 En

förstärkt Barnombudsman (betänkande 2001/02: SoU17).

Utskottet ansåg bl.a. att Barnombudsmannen skall

vara pådrivande gentemot myndigheter, kommuner och

landsting när det gäller genomförandet av

barnkonventionen i alla delar av samhället.

Utskottet ställde sig därför bakom förslaget att

lagfästa den pådrivande roll som Barnombudsmannen

har haft genom strategiuppdraget (s. 9).

Finansutskottet behandlade motionsyrkanden om en

barnbilaga till statsbudgeten senast i det av

riksdagen godkända betänkandet 2001/02:FiU1

Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna, m.m.

Finansutskottet avstyrkte yrkandena med motiveringen

att kravet på att redovisa barnfrågorna i en

särskild bilaga måste anses underordnat kravet på en

så aktuell och genomarbetad redovisning som möjligt

(s. 304; res. kd, c respektive mp).

I regeringens skrivelse 2001/02:83 En nationell

handlingsplan för de mänskliga rättigheterna

presenteras en treårig nationell handlingsplan för

de mänskliga rättigheterna. Handlingsplanen skall

lägga grunden för ett mer samlat synsätt på

mänskliga rättigheter i Sverige. Det främsta syftet

med handlingsplanen är att främja och skydda de

mänskliga rättigheterna, men den syftar också till

att skapa ökad medvetenhet kring frågor om mänskliga

rättigheter, främja samordningen av arbete med

mänskliga rättigheter inom främst statlig

förvaltning och förbättra utbildningen om mänskliga

rättigheter. Enligt skrivelsen ser regeringen det

som särskilt angeläget att barn, utan att

diskrimineras, kan åtnjuta sina mänskliga

rättigheter på lika villkor. Barnets rätt till

grundläggande välfärd skall garanteras oberoende av

vilken del av landet barnet bor i och oberoende av

barnets föräldrar, anförs det (s. 72).

Konstitutionsutskottet behandlade skrivelsen i det

av riksdagen godkända betänkandet 2001/02:KU15.

Utskottet avstyrkte motioner bl.a. om en barnbilaga

till statsbudgeten (s. 51; res. mp).

Regeringen har nyligen tillsatt en parlamentarisk

kommitté med uppdrag att bl.a. överväga en gemensam

lagstiftning som omfattar alla eller flertalet

diskrimineringsgrunder och samhällsområden (dir.

2002:11). Därvid skall bl.a. övervägas om skyddet

mot missgynnande av personer med funktionshinder på

grund av bristande tillgänglighet bör utökas. Vidare

skall övervägas om ett skydd mot diskriminering av

s.k. transpersoner bör införas. Utredningen skall

även i vissa avseenden se över bestämmelserna om

aktiva åtgärder och positiv särbehandling på

utbildningsområdet och i arbetslivet. Kommittén

skall redovisa uppdraget senast den 1 december 2004.

Utskottets ställningstagande

Riksdagen har godkänt en strategi för att

förverkliga FN:s barnkonvention i Sverige.

Målsättningen med strategin är att konventionen och

dess intentioner skall finnas med i allt offentligt

beslutsfattande som rör barn. Utskottet vidhåller

att det är utomordentligt angeläget att

barnkonventionen tillämpas och får genomslag på alla

nivåer i samhället. Förverkligandet av

barnkonventionen är en långsiktig och ständigt

pågående process som måste hållas levande. Utskottet

kan med glädje konstatera att arbetet har rönt stor

framgång på flera områden. Utskottet ser positivt

såväl på den särskilda samordningsfunktion som

inrättats inom Regeringskansliet som på den

aviserade översynen av strategin i syfte att

ytterligare stärka arbetet med genomförandet av

barnkonventionen. Vidare lagfästs Barnombudsmannens

viktiga uppgift att driva på genomförandet och

bevaka efterlevnaden av barnkonventionen fr.o.m. den

1 juli 2002. I motionerna So49 (c) yrkandena 1 och

3, So51 (mp) yrkande 5, So596 (c), So599 (s) delvis

och So634 (fp) yrkandena 1 och 13 begärs

tillkännagivanden bl.a. om att skydda barn mot

diskriminering, om att införliva barnkonventionen i

svensk lagstiftning, om att utreda hur olika

samhällsbeslut påverkar barns situation samt om att

höja kunskapsnivån om barn och ungdomar i olika

verksamheter. Motionsyrkandena ryms väl inom den ram

som barnkonventionen och den antagna strategin för

konventionens förverkligande ställer upp. Enligt

utskottet kan även den nationella handlingsplanen

för de mänskliga rättigheterna ha betydelse för att

främja och skydda barnens rättigheter. Utskottet

vidhåller att det finns anledning att anta att

barnkonventionen alltmer kommer att genomsyra allt

arbete hos myndigheter, kommuner och landsting som

direkt eller indirekt rör barn. Några

tillkännagivanden med anledning av motionerna kan

enligt utskottets mening därför inte anses

erforderliga. Motionerna avstyrks.

Utskottet ser positivt på regeringens målsättning

att statsbudgeten inom några år skall ha ett tydligt

barnperspektiv. När det gäller frågan om en särskild

barnbilaga till statsbudgeten vill utskottet dock

åter hänvisa till den allmänna strävan inom

Regeringskansliet att undvika bilagor till

budgetpropositionen. Utskottet instämmer vidare i

finansutskottets bedömning (bet. 2001/02:FiU1) att

kravet på att barnfrågorna skall redovisas i en

särskild bilaga till budgetpropositionen måste anses

underordnat kravet på att redovisningen blir så

aktuell och genomarbetad som möjligt. Motionerna

So49 (c) yrkande 4 och So51 (mp) yrkande 4 avstyrks

därmed. Motion So617 (kd) yrkande 3 får anses

tillgodosedd.

Såväl konstitutionsutskottet som socialutskottet har

vid ett flertal tillfällen behandlat motionsyrkanden

om att inkorporera barnkonventionen i svensk

lagstiftning, dvs. att det i författning föreskrivs

att konventionens bestämmelser direkt gäller i

Sverige. Konstitutionsutskottet uttalade i yttrande

1998/99:KU2y att barnkonventionen i stället bör

införlivas i svensk rätt genom transformering, dvs.

genom att konventionen eller delar av den omarbetas

till svensk författningstext. En inkorporering

skulle innebära att tolkningsansvaret skulle läggas

på svenska domstolar och myndigheter.

Barnkonventionen innehåller många relativt vaga

formuleringar och ett icke obetydligt inslag av

målsättningsartiklar som siktar till ett gradvist

genomförande och som är svåra att direkt tolka av

domstolar eller myndigheter. Konstitutionsutskottet

ansåg att tolkningen av barnkonventionen bör göras

av riksdagen för att rättigheterna i konventionen

skall slå igenom på ett sätt som ger barnen det

bästa skyddet. Socialutskottet delar fortfarande

denna bedömning och avstyrker därmed motion So495

(mp) yrkande 24.

Utskottet kan konstatera att en samordningsfunktion

med egen huvudman har inrättats inom

Regeringskansliet, med placering inom

Socialdepartementet. Samordningsfunktionen har i

uppgift att delta i gemensam beredning och

granskning av regeringens beslut och att i övrigt

driva på och utveckla arbetet med barnfrågorna inom

Regeringskansliet. Motionerna So495 (mp) yrkande 25

och So599 (s) delvis får därmed anses i huvudsak

tillgodosedda.

I motion So377 (kd) yrkande 3 begärs att en särskild

familjeminister skall tillsättas. Hur

Regeringskansliets inre organisation skall utformas

är inte en fråga för riksdagen. Utskottet avstyrker

därmed motionen.

Det nya politikområdet barnpolitik är huvudsakligen

ett s.k. mainstreamingområde, dvs. inriktningen är

att få andra politikområden att anlägga ett

barnperspektiv när det handlar om frågor som rör

barn. Utskottet finner inte anledning att ändra på

detta förhållande och avstyrker därmed motion So51

(mp) yrkande 1.

Barn och deras familjer

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om stöd i

föräldraskapet och om familjerådgivning.

Utskottet anser att resultatet av pågående

arbete bör avvaktas. Riksdagen bör vidare

avslå motioner om stöd till ensamstående

föräldrar, om familjecentraler, om forskning

kring separationer och om barns behov av sina

fäder. Utskottet avstyrker även en motion om

växelvis boende eftersom en kommande

utredning i frågan inte bör föregripas.

Slutligen bör riksdagen avslå en motion om

att utreda adoptivbarnens situation.

Utskottet hänvisar därvid till att forskning

redan pågår samt till att en utredning på

området bör avvaktas.

Jämför reservationerna 10 (kd), 11 (kd), 12

(kd) och 13 (m, kd).

Skrivelsen

Regeringen anför i skrivelsen att familjen och

familjens förhållanden är grundläggande för barnens

välfärd och att det därför är av stor betydelse att

ge barn goda uppväxtvillkor och föräldrar stöd i

deras fostrarroll. Samhällets stöd till barn och

familjer är en av de grundläggande förutsättningarna

för såväl välfärd som social trygghet, anförs det.

Regeringen påpekar att trots nedskärningarna under

1990-talet har nya initiativ för samverkan mellan

kommuner och landsting vuxit fram. Ett sådant

exempel är familjecentraler, där det ofta handlar om

att samlokalisera mödra- och barnavårdscentraler,

öppen förskola och socialtjänst. Enligt regeringen

ger familjecentralerna unika förutsättningar för

samverkan och gör det lättare att påbörja ett

stödjande arbete i en familj i ett tidigt skede.

Regeringen anför att det finns skäl att fortsätta

och fördjupa detta arbetssätt och har för avsikt att

ta upp diskussioner härom med Svenska

Kommunförbundet och Landstingsförbundet.

Inriktningen på verksamheten bör vara att utveckla

kunskaper, metoder och samverkan när det gäller barn

som av olika skäl befinner sig i riskzonen.

Regeringen anför att föräldrarnas stöd i

föräldrarollen bör stärkas, att det sociala

nätverket kring familjen bör tas till vara och vid

behov byggas ut samt att konflikter inom eller med

familjen bör lösas.

Regeringen har givit Statens folkhälsoinstitut i

uppdrag att samla in, analysera och sprida kunskap

om hur föräldrastöd av olika slag kan utformas för

att göra verklig nytta. Bakgrunden till uppdraget är

Föräldrautredningens betänkande Stöd i

föräldraskapet (SOU 1997:161). I betänkandet pekades

på behovet av att föräldrastödet stärks inom

kommuner och landsting, att frivilligorganisationer

får stöd i sitt arbete med att informera föräldrar

och att gränserna mellan olika huvudmän blir

klarare.

Statens folkhälsoinstitut skall belysa hur olika

slags föräldrastöd och föräldrautbildning påverkar

barnens situation i familjen. Att tillgodose barnets

rätt till respekt för sin person och rätt att bli

hörd i frågor som berör det är en viktig metodfråga.

En annan fråga att studera är hur barn och föräldrar

kan få vara med och bestämma om åtgärder som berör

barnet och familjen inom barnomsorg, skola och andra

verksamheter där barnen finns. Vidare anges i

uppdraget att det är viktigt att befintlig

verksamhet utvärderas så att det står klart att de

metoder som används är bra och effektiva. Hur barnen

påverkas av verksamheterna skall också belysas.

Institutet skall ställa samman beskrivningar och

analysera verksamhet som bedrivs på lokal nivå.

Arbetet skall ske i samverkan med Barnombudsmannen,

Socialstyrelsen, Skolverket, Ungdomsstyrelsen,

Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet.

Arbetet skall bedrivas i projektform och pågå fram

till den 30 juni 2004. Institutet skall fortlöpande

lämna redovisning till regeringen om hur arbetet

fortskrider och slutredovisa uppdraget den 31

december 2004.

Motionerna

I motion Sf392 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs ett

tillkännagivande om nätverksstöd för ensamstående

föräldrar (yrkande 3). Att få tillfällig hjälp i

hemmet när man själv eller barnet är sjukt kan vara

särskilt betydelsefullt för ensamstående föräldrar

utan släktingar eller något annat nätverk.

Motionärerna anser att samhället bör kunna erbjuda

nätverksstöd genom en stödperson eller stödfamilj.

Jourhavande dagmamma/dagpappa eller barnvakt kan

vara en lösning eller någon form av nätverksgrupper

i bostadsområdet. I motionen begärs vidare ett

tillkännagivande om familjerådgivning (yrkande 5).

Motionärerna anför att det är oerhört viktigt att så

tidigt som möjligt när behov uppstår få stöd och

hjälp för att om möjligt kunna undvika en skilsmässa

eller separation. Motionärerna anser att de många

gånger långa väntetiderna för stöd och samtal hos

familjerådgivningen måste ses över. Motionärerna

yrkar vidare att riksdagen begär att regeringen

lägger fram förslag om åtgärder för ett utvecklat

stöd i föräldraskapet (yrkande 9). Enligt

motionärerna finns många goda uppslag i

Föräldrastödsutredningens betänkande SOU 1997:161. I

motionen begärs också ett tillkännagivande om

information om föräldrastödjande verksamhet (yrkande

10). Motionärerna anför att det finns behov av att

sammanställa det utbud av intressant studiematerial

som kan fungera som stöd för föräldragrupper och

studiecirklar så att det blir tillgängligt för fler.

Bristen på överblick gör det svårt för dem som vill

starta föräldracirklar. Det begärs även ett

tillkännagivande om föräldrautbildning (yrkande 11).

Motionärerna anser att par som skall gifta sig eller

flytta ihop bör erbjudas utbildning om hur man ger

förhållandet en bra start, om övergången mellan

olika livsfaser och om hur man undviker att låta

kriser leda till splittring. Mödravården är en

självklar plats för föräldrautbildning. Andra

viktiga platser kan vara vårdcentraler, kyrkor och

samfund, studieförbund och folkrörelser. Slutligen

begärs i motionen ett tillkännagivande om

familjecentraler (yrkande 12). I dessa arbetar

socialtjänst, skola, öppen förskola, kyrkor,

föreningar och vårdcentraler utifrån en gemensam

målsättning och med barnets bästa i centrum. En

familjecentral organiseras utifrån lokala

förutsättningar och behov och utgör en viktig

förebyggande och stödjande verksamhet ute i

kommunerna, anförs det.

I motion So328 av Ragnwi Marcelind och Maria Larsson

(kd) begärs ett tillkännagivande om kommunala

projekt och utvecklingsinsatser för att stödja

ensamstående föräldrar med anledning av kommunernas

skyldigheter att efterleva barnkonventionen (yrkande

2). Enligt motionärerna har många ensamstående

föräldrar ett stort behov av sociala kontakter.

I motion So377 av Mikael Oscarsson och Stefan

Attefall (kd) begärs ett tillkännagivande om att

anta ett familjeprogram för hur familjen skall

stödjas (yrkande 1). Motionärerna hänvisar till ett

program som den brittiska labourregeringen har

formulerat. Alla regeringsbeslut skall

konsekvensbeskrivas utifrån hur familjerna drabbas.

Alla familjer skall ha tillgång till

familjerådgivning, barnfattigdomen skall bekämpas,

äktenskapen skall stärkas och allvarliga

familjeproblem skall hanteras på ett effektivt sätt.

I motion L322 av Kjell Eldensjö m.fl. (kd) begärs

tillkännagivanden om behovet av att förstärka

familjerådgivningen (yrkande 4) samt om att

obligatorisk föräldrautbildning bör övervägas

(yrkande 5). Motionärerna påpekar att ett ökande

antal barn mår dåligt och att drygt hälften av de

cirka 35 000 äktenskap som ingås varje år spricker.

I motion A211 av Maria Larsson m.fl. (kd) begärs ett

tillkännagivande om familjerådgivning och

föräldrautbildning (yrkande 23). Motionärerna vill

ha en väl utbyggd och kostnadsfri familjerådgivning

som även bör ha resurser att arbeta förebyggande,

inte bara i krissituationer. Föräldrautbildning bör

inte bara erbjudas under småbarnsåren utan även

under senare år. Motionärerna framhåller vikten av

att även papporna deltar i föräldrautbildningen. I

motionen begärs även ett tillkännagivande om att

regeringen bör initiera försöksverksamhet med

stödprogram för pappor (yrkande 25). Stödprogrammet

skulle hjälpa pappor att bibehålla kontakten med

sina barn efter en skilsmässa och kunna organiseras

via familjecentrum eller socialtjänsten.

I motion L260 av Tuve Skånberg (kd) begärs ett

tillkännagivande om åtgärder för att förebygga

separationer (yrkande 2). Motionären anser att

samlevnadsundervisning bör tas upp i

barnhälsovårdens föräldrautbildning samt att det

måste finnas lättillgänglig familjerådgivning.

Även i motion L370 av samme motionär begärs ett

tillkännagivande om föräldrautbildning (yrkande 2).

I motion So595 av samme motionär begärs ett tillkännagivande om

att tillsätta en utredning om forskningen kring

separationer. Utredningen bör sammanställa aktuella

forskningsrön om separationernas stora mänskliga och

ekonomiska kostnader samt utvärdera metoder och

insatser för att minska antalet separationer.

I motion So447 av Berit Adolfsson (m) och Amanda

Agestav (kd) yrkas att riksdagen begär att

regeringen lägger fram förslag till tilläggsdirektiv

för att utreda alternativ till barns växelvisa

boende efter det att föräldrarna beslutat att

separera. Motionärerna förordar en lösning som

innebär att barnen bor kvar i ursprungshemmet och

att det är föräldrarna som växlar boende.

I motion A393 av Lars Ångström m.fl. (mp) begärs ett

tillkännagivande om barns behov av sina pappor

(yrkande 3). Motionärerna anför att även barn som

växer upp med båda sina föräldrar ser alldeles för

lite av sina pappor. Karriären, fritidsintressen och

annat går före tiden med barnen.

I motion L248 av Sten Tolgfors (m) yrkas att

riksdagen begär att regeringen utreder situationen

för internationella adoptivbarn som adopterats av

ensamstående respektive par (yrkande 4). Motionären

anför att barn adopterade av ensamstående i än högre

grad än barn som är adopterade av par är

överrepresenterade i den barnpsykiatriska vården.

Vidare begärs i motionen ett tillkännagivande om

behovet av forskning om adoptivbarns utveckling och

hur det gått för de adoptivbarn som hittills kommit

till Sverige (yrkande 5).

Bakgrund och tidigare behandling

I betänkande 2000/01:SoU7 Barn - här och nu

behandlades motionsyrkanden om växelvis boende,

föräldrautbildning och familjerådgivning (s. 37 f.).

Samtliga yrkanden avstyrktes (res. kd respektive

mp). Utskottet avstyrkte även motionsyrkanden om

adoptivbarns levnadsförhållanden (s. 40; res. m

respektive c).

Av budgetpropositionen för år 2002 (utg.omr. 9, s.

75, 120) framgår att Statens folkhälsoinstitut skall

stödja projekt inom området föräldrautbildning där

metodutveckling behövs. Inom ramen för de resurser

som avsätts för att förverkliga FN:s barnkonvention

avses 1,5 miljoner kronor gå till detta ändamål.

I slutbetänkandet från Kommittén mot barnmisshandel

(Barnmisshandel - Att förebygga och åtgärda, SOU

2001:72) föreslås att en myndighet får i uppdrag att

utreda frågan om möjligheten att öppna

"föräldrastödsmottagningar". Till dessa verksamheter

skall föräldrar som har problem med sina barn kunna

vända sig för att få råd och stöd. Mottagningarna

skall ses som komplement till befintlig verksamhet

och bör ha ett nära samarbete med socialtjänsten.

I regeringens skrivelse Utvecklingen inom den

kommunala sektorn (skr. 2001/02:102) anges att det i

hög grad saknas uppgifter om hur familjerådgivningen

påverkats av kommunaliseringen år 1995 och om hur

rådgivningen bedrivs i kommunerna. Eftersom det

saknas offentlig statistik över familjerådgivningen

i landet har Socialstyrelsen i regleringsbrevet för

år 2002 fått i uppdrag att redovisa uppgifter om

kommunernas familjerådgivning.

I mars 1999 gav riksdagen, med anledning av en

motion, regeringen till känna att studier snarast

bör genomföras beträffande hur små barn påverkas vid

s.k. växelvis boende (bet. 1998/99:SoU6, rskr.

1998/99:171).

Med anledning av tillkännagivandet gav regeringen

Socialstyrelsen i uppdrag att undersöka hur små barn

påverkas vid växelvis boende. Undersökningen

redovisas i en rapport som lämnades till regeringen

i april 2001. I rapporten konstateras att växelvis

boende kan vara ett bra alternativ som ger barnet

möjlighet till god kontakt med båda sina föräldrar.

Det förutsätter dock att föräldrarna kan samarbeta,

att de bor nära varandra samt att de är flexibla och

lyhörda inför barnets behov.

Våren 1999 gav riksdagen regeringen till känna att

en utvärdering av 1998 års föräldrabalksreform bör

göras såvitt avser gemensam vårdnad mot en förälders

vilja och barnets boende (bet. 1999/2000:LU15, rskr.

1999/2000:176). Enligt uppgift från

Justitiedepartementet kommer direktiv till

utvärderingen att beslutas under våren 2002.

Lagutskottet avstyrkte senast motioner om växelvis

boende i det av riksdagen godkända betänkandet

2001/02:LU9 Faderskap, vårdnad och umgänge, m.m.

Lagutskottet hänvisade därvid till den förestående

utvärderingen av föräldrabalksreformen (s. 19).

Utredningen om internationella adoptioner m.m. (dir.

2001:93) har i uppdrag att bl.a. beskriva den

internationella adoptionsverksamheten, pröva om det

går att stärka barnets rätt i adoptionsprocessen,

anvisa former för att förbättra hemutredningarna i

syfte att tillförsäkra adoptivbarnen så goda

förhållanden som möjligt i det nya hemmet, pröva om

det nuvarande systemet för psykosocialt stöd och

rådgivning tillgodoser adoptivfamiljernas behov samt

föreslå författningsändringar eller andra åtgärder

som utredningens arbete föranleder. Uppdraget skall

redovisas till regeringen senast den 15 december

2002.

Enligt uppgift från Socialstyrelsen arbetar styrelsen löpande

med studier kring adopterade barn. Sedan våren 2001

pågår studier av adopterade barns och fosterbarns

hälsa och sociala anpassning. De första delarbetena

kommer att publiceras i olika vetenskapliga

tidskrifter under de närmaste månaderna.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar uppfattningen att familjen och

familjens förhållanden är av grundläggande betydelse

för barnens välfärd samt att det därför är mycket

angeläget att ge barn goda uppväxtvillkor och

föräldrar stöd i deras fostrarroll. Utskottet vill

åter betona vikten av att det inom mödra- och

barnhälsovården finns utrymme för ett förebyggande

arbete, för kunskapsöverföring och nätverksbygge

samt för ett riktat stöd till de föräldrar som

behöver extra tid, omtanke och råd. Det kan noteras

att Kommittén mot barnmisshandel har föreslagit att

möjligheten att öppna s.k. föräldrastödsmottagningar

utreds. En proposition med slutbetänkandet som grund

är aviserad till hösten 2002. Utskottet ser även

positivt på det uppdrag som Statens

folkhälsoinstitut har fått på området, nämligen att

samla in, analysera och sprida kunskap om hur

föräldrastöd av olika slag kan utformas för att göra

verklig nytta. Vidare har medel avsatts till

institutet för stöd till föräldrautbildningsprojekt.

I avvaktan på resultatet av pågående arbete på

området bör något tillkännagivande till regeringen

inte göras. Utskottet avstyrker motionerna L260 (kd)

yrkande 2 (delvis), L322 (kd) yrkande 5, L370 (kd)

yrkande 2, Sf392 (kd) yrkandena 9-11 samt A211 (kd)

yrkandena 23 (delvis) och 25.

Enligt 5 kap. 3 § andra stycket socialtjänstlagen

(2001:453) skall kommunen sörja för att

familjerådgivning genom kommunens försorg eller

annars genom lämplig yrkesmässig rådgivare kan

erbjudas dem som begär det. Utskottet anser att det

är önskvärt att kommunerna inom rimlig tid kan

erbjuda familjerådgivning till dem som så önskar.

Socialstyrelsens uppdrag att se över frågor med

anknytning till kommunal familjerådgivning bör dock

avvaktas. Motionerna So377 (kd) yrkande 1, L260 (kd)

yrkande 2 (delvis), L322 (kd) yrkande 4, Sf392 (kd)

yrkande 5 och A211 (kd) yrkande 23 (delvis)

avstyrks.

Enligt utskottets mening ankommer det på den

enskilda kommunen att avgöra huruvida nätverksstöd

eller liknande verksamheter riktade till

ensamstående föräldrar bör organiseras genom

samhällets försorg. Motionerna So328 (kd) yrkande 2

och Sf392 (kd) yrkande 3 bör därmed avslås.

Utskottet delar regeringens bedömning att

familjecentralerna dels ger unika förutsättningar

för samverkan mellan olika verksamheter, dels

underlättar tidiga insatser i familjer med behov av

stöd. Utskottet kan konstatera att regeringen avser

att diskutera frågan om fortsatt samverkan i form av

familjecentraler med Svenska Kommunförbundet och

Landstingsförbundet. Motion Sf392 (kd) yrkande 12

får därmed anses i huvudsak tillgodosedd.

När det gäller s.k. växelvis boende kan konstateras

att Socialstyrelsen lämnat en rapport på området

samt att direktiv till en utvärdering av 1998 års

föräldrabalksreform är under utarbetande.

Utvärderingen skall bl.a. avse frågan om barns

boende. Riksdagen bör inte föregripa resultatet av

detta arbete. Mot bakgrund härav avstyrks motion

So447 (m, kd).

Utskottet instämmer självfallet i uppfattningen i

motion A393 (mp) yrkande 3 att barn har behov av

sina pappor. Utskottet finner dock ingen anledning

för riksdagen att rikta ett tillkännagivande till

regeringen med denna innebörd.

De adopterade barnens levnadsförhållanden har på

olika sätt belysts i befintlig forskning. Vidare

bedriver bl.a. Socialstyrelsen för närvarande

forskning på området. En utredning har i uppdrag att

se över vissa frågor om internationella adoptioner,

bl.a. det nuvarande systemet för psykosocialt stöd

och rådgivning till familjerna. Kommande förslag

från utredningen bör avvaktas. Mot bakgrund av det

anförda bör enligt utskottets mening något

tillkännagivande med anledning av motion L248 (m)

yrkandena 4 och 5 inte göras.

Utskottet kan inte ställa sig bakom kravet i motion

So595 (kd) att tillsätta en utredning om forskningen

kring separationer. Motionen avstyrks.

Barn med funktionshinder

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om

hjälpmedelsgaranti för funktionshindrade.

Utskottet vidhåller att en sådan garanti är

orealistisk. Riksdagen bör även avslå en

motion om barns rätt till färdtjänst då

frågan är under beredning i

Regeringskansliet.

Jämför reservation 14 (m, kd, c, fp).

Skrivelsen

Regeringen upplyser om att en särskild utredare

tillsatts för att se över vissa hjälpmedelsfrågor

samt vissa insatser enligt lagen (1993:387) om stöd

och service till vissa funktionshindrade (LSS). En

av uppgifterna är att analysera

hjälpmedelsförsörjningen inom förskolan och övriga

skolväsendet. Förtydligandena vad gäller LSS avser

bl.a. reglering av insatsen rådgivning och annat

personligt stöd där innebörden och gränsdragningen

till andra insatser är oklar. Utredningen skall vara

klar senast den 15 september 2003.

Motioner

I motion So48 av Chris Heister m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om hjälpmedelsgaranti för

funktionshindrade (yrkande 7). Motionärerna anför

att väntan på hjälpmedel riskerar att försvåra

invaliditet och funktionshinder. Det gäller särskilt

barn och ungdomar som dessutom riskerar att försenas

i utvecklingen om de inte ges rätt förutsättningar.

Motionärerna föreslår en statlig hjälpmedelsgaranti

som ökar valfriheten för den enskilde.

I motion So50 av Rosita Runegrund m.fl. (kd) begärs

ett tillkännagivande om funktionshindrade barns rätt

till färdtjänst (yrkande 3). Enligt motionärerna

framgår det av en rapport från Vägverket att den nya

lagen om färdtjänst inneburit försämringar för barn

med funktionshinder. Barn som tidigare fick

färdtjänst beviljad får numera avslag på sin

ansökan. Vidare tillämpar kommunerna lagen olika.

Motionärerna anser att de förslag till lösning på

problemet som Barnombudsmannen presenterat kan tas

som utgångspunkt för en förbättring av

färdtjänstlagen.

Bakgrund och tidigare behandling

I det av riksdagen godkända betänkandet 2001/02:SoU7

Handikappolitik behandlade utskottet senast

motionsyrkanden om att införa en hjälpmedelsgaranti.

Utskottet vidhöll sin tidigare intagna ståndpunkt

och avstyrkte motionerna (s. 16; res. m, kd, c, fp).

Vägverket med flera myndigheter har på regeringens

uppdrag genomfört en utvärdering av

handikappolitiken inom transportområdet.

Uppdragstagarna redovisar ett antal förslag som de

anser att regeringen bör överväga. I Vägverkets

preliminära slutrapport över färdtjänstens tillstånd

och utveckling samt behov av tillsynsmyndighet

(publikation 2001:95), som lämnades hösten 2001,

belyses bl.a. konsekvenserna av lagen (1997:736) om

färdtjänst för barn med funktionshinder och deras

familjer. Det framgår att den nya lagen i flera

avseenden har inneburit försämringar för barn. Ett

flertal kommuner har bestämmelser som innebär att

färdtjänst över huvud taget inte beviljas till barn

eller endast beviljas om särskilda eller synnerliga

skäl föreligger. I rap-porten föreslås att en

paragraf om barnets bästa, liknande den som finns i

socialtjänstlagen, införs i färdtjänstlagen. Syftet

är att stärka barns rätt till färdtjänst. Vidare bör

lagstiftningen klarläggas och förtydligas så att en

enhetlig tillämpning sker. Enligt Vägverket finns

det också ett behov av att klargöra det inbördes

sambandet mellan olika lagar som berör barn med

funktionshinder, t.ex. bestämmelserna om

föräldraansvar i föräldrabalken, socialtjänstlagen

och LSS.

Enligt Barnombudsmannens rapport till regeringen

2002 (Många syns inte men finns ändå) har BO i ett

yttrande till Näringsdepartementet påtalat vikten av

att problemen med färdtjänst för barn och ungdomar

med funktionshinder löses på ett sådant sätt att de

inte missgynnas i framtiden. Reglerna om färdtjänst

bör enligt BO utformas i enlighet med Vägverkets

förslag.

Från Näringsdepartementet har upplysts att

Vägverkets rapport har remissbehandlats och att

bl.a. frågan om barns behov av färdtjänst är under

fortsatt beredning.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare intagna ståndpunkt

att det inte finns realistiska förutsättningar att

införa en hjälpmedelsgaranti. Motion So48 (m)

yrkande 7 avstyrks därmed.

Barnombudsmannen och Vägverket har i sina respektive

rapporter till regeringen föreslagit vissa ändringar

och förtydliganden av lagen (1997:736) om

färdtjänst. Enligt utskottets mening bör den

beredning av frågan om barns rätt till färdtjänst

som redan pågår i Regeringskansliet avvaktas. Motion

So50 (kd) yrkande 3 avstyrks.

Barns rätt till hälsa

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå diverse motioner om barns

och ungdomars fysiska och psykiska hälsa,

bl.a. om psykisk problematik, självmord,

fetalt alkoholsyndrom, övervikt,

narkotikamissbruk och barnsäkerhet. Utskottet

hänvisar till pågående arbete samt sin

tidigare redovisade inställning i olika

frågor.

Jämför reservationerna 15 (v, fp), 16 (kd),

17 (m) och 18 (kd).

Skrivelsen

I skrivelsen anförs att stor uppmärksamhet behöver

ges åt barns och ungdomars hälsoutveckling, särskilt

när det gäller psykisk ohälsa och barns och

ungdomars levnadsvanor. Under hösten 2002 kommer

regeringen att redovisa mål och inriktning för det

samlade folkhälsoarbetet där trygga och goda

uppväxtvillkor är en viktig del. Nästan hälften av

all ohälsa hos barn kan härledas från de om-

ständigheter under vilka familjen lever, påpekas

det.

När det gäller barns psykiska ohälsa delar

regeringen Barnpsykiatrikommitténs bedömning att det

är ytterst angeläget att förbättra omhändertagandet

av barn och ungdomar med psykisk ohälsa. Regeringen

har därför slutit ett avtal med Landstingsförbundet

och Svenska Kommunförbundet i vilket parterna enats

om insatser inom bl.a. psykiatriområdet. Detta avtal

om utvecklingsinsatser redovisas i propositionen

Nationell handlingsplan för utveckling av hälso- och

sjukvården (prop. 1999/2000:149). I avtalet ingår

att landsting och kommuner får ett resurstillskott

på sammanlagt 9 miljarder kronor under åren

2002-2004. Parterna har kommit överens om att

landstingen skall svara för att barn och ungdomar

som visar tecken på psykiska problem erbjuds tidigt

och adekvat stöd. Regeringen anser att det är

viktigt att arbeta i förebyggande syfte för att

förhindra att nedstämdhet, trötthet, sömnstörningar,

oro, ångestkänslor m.m. bland barn och ungdomar

fördjupas och leder till utvecklandet av allvarlig

psykisk ohälsa.

Regeringen påpekar att Institutet för Psykosocial

Medicin (IPM) enligt regleringsbrevet för år 2002

skall ge barn- och ungdomsforskning i relation till

stress och psykisk/psykosomatisk hälsa en bredare

inriktning jämfört med tidigare år. Vidare har

Socialstyrelsen under år 2001 bl.a. fått i uppdrag

att utreda förutsättningarna för återkommande

mätningar av barns och ungdomars psykiska hälsa.

I skrivelsen redovisas vidare det tillkännagivande

som riksdagen gjorde hösten 2000 med anledning av

motioner om barn och självmord (bet. 2000/01:SoU7,

rskr. 2000/01:135). Tillkännagivandet gick ut på att

de riktlinjer som WHO har utarbetat om hur

självmordsförebyggande arbete bör bedrivas snarast

bör omsättas till svenska förhållanden.

I skrivelsen framhålls att IPM enligt

regleringsbrevet för år 2002 skall redovisa hur man

beaktat riksdagsbeslutet att föra ut WHO:s

riktlinjer om självmordsförebyggande arbete i

skolan. För skolorna finns självmordsförebyggande

program framtagna i samverkan mellan

Socialstyrelsen, Statens folkhälsoinstitut och IPM.

Målet är att visa att det går att göra något åt

problemen och att ungdomar skall veta var man kan få

hjälp. Regeringen anser självmordsprevention som

mycket angeläget. Orsakerna till självmord behöver

angripas på olika nivåer genom prevention av olika

slag och genom stabila vuxenkontakter under

uppväxtåren. Det gäller att skapa stödjande miljöer

och att träna bl.a. skolpersonal i konflikthantering

och i att uppmärksamma signaler hos de elever som

har destruktiva familjeförhållanden.

I skrivelsen anförs att Socialstyrelsen haft

regeringens uppdrag att ta fram underlag som

beskriver vilken barnkompetens som bör säkerställas

bland den hälso- och sjukvårdspersonal som arbetar

med barn och ungdomar. I uppdraget ingick även att

undersöka möjligheterna att ta fram en gemensam

standard för att värna om barns rättigheter när de

vistas på sjukhus med utgångspunkt i de

kvalitetskrav som Nordisk standard för omsorg om

barn och ungdomar som vistas på sjukhus (NOBAB) har

formulerat. Uppdraget redovisades den 30 oktober

2001. Socialstyrelsen framhåller bl.a. att det är

viktigt med en bred barn- och ungdomskompetens inom

primärvården samt att samverkan sker mellan

verksamheter. Styrelsen betonar också vikten av att

vidareutveckla metoder och rutiner att ta hand om

barn och ungdomar i sjukhussituationen. Rapporten

bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Regeringen beslutade hösten 2001 att tillsätta en

barnsäkerhetsdelegation med uppgift att brett se

över barnsäkerhetsfrågorna samt att utreda vilken

myndighet som fortsättningsvis bör ha det

övergripande samordningsansvaret inom området (dir.

2001:79). Under övergångstiden ligger

samordningsansvaret på delegationen. Delegationen

skall i övrigt öka medvetenheten kring

barnsäkerhetsfrågorna, lämna förslag till hur

kunskaperna inom området kan förbättras, visa

metoder för hur barn och ungdomar i högre grad kan

involveras i säkerhetsarbetet samt föreslå de

lagändringar och andra åtgärder som behövs för att

minska antalet dödsfall och skador bland barn och

ungdomar till följd av olycksfall. Delegationen

skall i januari 2003 lämna förslag till ny

samordningsmyndighet. Arbetet i sin helhet skall

vara avslutat vid utgången av år 2003.

Regeringen upplyser vidare om att Socialstyrelsen i

regleringsbrevet för år 2001 fått i uppdrag att

kartlägga på vilket sätt landstingens barn- och

ungdomshabiliteringar är tillgängliga för barn och

ungdomar med olika funktionshinder. Kartläggningen

skall även omfatta samverkan med andra verksamheter

kring utformningen och innehållet i insatserna till

barnen och ungdomarna samt deras familjer. Uppdraget

skall redovisas senast den 31 mars 2003.

Motionerna

I motion So571 av Ann-Kristine Johansson och Helena

Zakariasén (s) begärs ett tillkännagivande om att

ett nytt mål i den svenska ungdomspolitiken bör ta

upp barns och ungdomars hälsa.

Åtta motioner rör barns psykiska hälsa.

I motion So612 av Lars Gustafsson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om familjens betydelse

för barns hälsa (yrkande 3). Enligt motionärerna kan

en familjepolitik som siktar på att barnen skall få

en trygg och harmonisk uppväxt där föräldrar och

barn får mer tid för varandra motverka stressymptom

hos barn.

I motion So50 av Rosita Runegrund m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om behov av

barnkompetens på vårdcentraler, inom skolhälsovården

och i det mångprofessionella vårdteamet (yrkande 4).

Om psykologisk expertis finns tillgänglig där kan

man tidigt upptäcka ungdomar med psykiska problem

och därigenom minska trycket på BUP-mottagningarna,

anförs det.

I motion So617 av Rosita Runegrund m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om generella insatser

för barn och ungdomar med psykiska problem (yrkande

4). Enligt motionärerna bör situationen för dessa

barn ses ur ett folkhälsoperspektiv där de

förebyggande insatserna ges hög prioritet. Generella

insatser som når alla barn och ungdomar är mer

effektiva än riktade insatser till små specifika

grupper. I motionen begärs även ett tillkännagivande

om vikten av att barn som drabbats av sorg erbjuds

resurs i form av stödperson eller stödfamilj

(yrkande 6). Slutligen begärs ett tillkännagivande

om barns situation vid katastrofhändelser (yrkande

8). Frågan bör lyftas fram, kunskapen om hur en

traumatisk händelse påverkar barnen bör förstärkas

och samverkan mellan olika samhällssektorer behöver

ses över, anförs det.

I motion So325 av Ragnwi Marcelind och Maria

Larsson (kd) begärs ett tillkännagivande om att

vidta åtgärder för att intensifiera stödet till barn

som förlorat en förälder genom självmord (yrkande

2).

I motion So634 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om barnpsykiatri

(yrkande 10). Motionärerna anser att regeringen

snarast bör förelägga riksdagen en proposition med

anledning av Barnpsykiatrikommitténs betänkande.

I motion So495 av Matz Hammarström m.fl. (mp)

begärs tillkännagivanden om att arbetet för att

förebygga barns och ungdomars psykiska ohälsa

prioriteras i berörda myndigheters regleringsbrev

(yrkande 10) samt om att barns och ungdomars

psykiska ohälsa skall ses som ett folkhälsoproblem

(yrkande 11).

I motion So513 av Mona Berglund Nilsson och

Marianne Carlström (s) begärs ett tillkännagivande

om betydelsen av barns psykosociala välbefinnande

och hälsa. Motionärerna framhåller vikten av

tillgång till skolpsykologer och skolkuratorer.

I motion So576 av Lena Sandlin-Hedman m.fl. (s)

begärs ett tillkännagivande om behovet av en

strategi för att ge barn och ungdomar en bättre

psykisk hälsa.

I två motioner tas självmord bland barn upp.

I motion So325 av Ragnwi Marcelind och Maria

Larsson (kd) begärs ett tillkännagivande om att

genomföra en utvärdering av självmordsstatistiken

bland unga och vilka orsaker som ligger bakom

självmorden (yrkande 1).

I motion So634 (fp) begärs ett tillkännagivande om

barn och självmord (yrkande 9). WHO:s riktlinjer för

hur självmordsförebyggande arbete kan genomföras i

skolorna bör enligt motionärerna snarast omsättas

till svenska förhållanden.

Fetalt alkoholsyndrom m.m. berörs i fyra motioner.

I motion So327 av Ragnwi Marcelind och Fanny

Rizell (kd) begärs tillkännagivanden om behovet av

informationsinsatser om fetalt alkoholsyndrom

(yrkande 1), om behovet av en utvärdering av

informationsinsatserna till gravida vid

mödravårdscentralerna (yrkande 2) samt om behovet av

ett intensifierat samarbete mellan

barnavårdscentraler, vårdcentraler och

socialtjänsten i arbetet med att förebygga fetalt

alkoholsyndrom (yrkande 3).

I motion So505 av Tuve Skånberg och Holger

Gustafsson (kd) begärs ett tillkännagivande om

åtgärder mot fetalt alkoholsyndrom (FAS) (yrkande

1). Motionärerna efterlyser bättre information till

kvinnor om alkoholens skador samt bättre vård och

behandling av kvinnliga missbrukare. Motionärerna

begär vidare ett tillkännagivande om behovet av

kraftfulla insatser för att stödja familjer med

alkoholproblem (yrkande 2).

I motion So311 av Maria Larsson (kd) begärs ett

tillkännagivande om att LVM bör ändras så att

tvångsomhändertagande av gravida kvinnor kan ske då

barnets möjligheter till friskt liv är i fara.

Även i motion So425 av Helena Hillar Rosenqvist

m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om att ändra

LVM så att det väntade barnet får ett skydd (yrkande

2).

Två motioner tar upp problemet med övervikt hos

unga.

I motion So534 av Britt-Marie Danestig (v) yrkas

att riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning med uppdrag att komma med förslag på

förebyggande åtgärder för att motverka den ökande

övervikten hos barn och ungdomar.

I motion So316 av Ingemar Vänerlöv (kd) begärs

ett tillkännagivande om behovet av åtgärder för att

komma till rätta med överviktsproblem hos barn och

ungdomar.

I flera motioner tas andra hälsofrågor upp.

I motion So48 av Chris Heister m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om åtgärder mot barns och ungdomars

narkotikamissbruk (yrkande 8). Det ökande missbruket

av narkotika kräver enligt motionärerna snabba och

effektiva åtgärder. Motionärerna anser bl.a. att

antalet poliser bör öka, att specialiserade

narkotikaenheter skall finnas i varje län samt

gatulangnings- och ungdomsgrupper i större städer,

att provtagning på ungdomar över tolv år skall

tillåtas vid misstänkt missbruk, att ANT-

utbildningen i skolan för elever, lärare och

skolpersonal bör tillföras ytterligare resurser samt

att den behandling som ges vid Maria ungdom i

Stockholm bör kunna ges även till ungdomar på andra

platser i landet.

I motion So432 av Désirée Pethrus Engström (kd)

begärs ett tillkännagivande om att Statens

folkhälsoinstitut bör få i uppdrag att driva en

upplysningskampanj om barn och migrän (yrkande 1).

Motionären anför att det bland både lärare,

skolsköterskor och föräldrar finns för lite kunskap

om att barn kan drabbas av migrän och om hur de

drabbade skall tas om hand. I motionen begärs också

ett tillkännagivande om att rikta särskilda medel

till forskning om barns migrän (yrkande 2).

I motion So619 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd) begärs ett

tillkännagivande om hjärnskadade barns behov av

rehabilitering (yrkande 11). Enligt motionärerna är

det endast en mycket liten andel av alla

hjärnskadade barn som får någon rehabilitering.

I motion So436 av Gunnel Wallin och Birgitta Sellén

(c) begärs ett tillkännagivande om att möjligheter

bör ges att använda den sensomotoriska metoden för

att hjälpa fler barn. Sensomotorisk mognad har

enligt motionärerna betydelse för barns

koncentrations- och inlärningsmöjligheter.

I motion So634 (fp) begärs ett tillkännagivande om

barnsäkerhet (yrkande 16). Motionärerna anser att

barnsäkerhetskraven i stort sett är tillgodosedda i

lagstiftningen men att tillämpningen brister.

Motionärerna framhåller bl.a. vikten av

informationsinsatser kring riskerna för barn att

råka ut för olyckor. Slutligen begärs ett

tillkännagivande om smärtbehandling av barn (yrkande

12). Motionärerna efterlyser ökad utbildning om

smärtbehandling, regelbunden användning av

smärtanalys, regelbundna kontakter med

smärtbehandlingsteam samt ökad information till barn

och föräldrar om smärta och smärtbehandling.

Bakgrund och tidigare behandling

I betänkande 2000/01:SoU7 Barn - här och nu

behandlades också motioner om barns hälsa, bl.a. om

psykisk ohälsa, självmord, rehabilitering av

hjärnskadade, smärtbehandling och barnsäkerhet. Som

nämnts ovan föreslog utskottet ett tillkännagivande

om självmordsförebyggande arbete men avstyrkte

övriga yrkanden (s. 24 f.; res. kd respektive fp).

Frågan om att förebygga fetalt alkoholsyndrom

behandlade utskottet senast i det av riksdagen

godkända betänkandet 2000/01:SoU8 Nationell

handlingsplan för att förebygga alkoholskador. En

motion härom avstyrktes med hänvisning till att den

fick anses i huvudsak tillgodosedd (s. 41; res. kd).

I det av riksdagen godkända betänkandet

2000/01:SoU18 Ny socialtjänstlag m.m. behandlades

ett motionsyrkande om att ändra lagen om vård av

missbrukare i vissa fall (LVM) i syfte att skydda

fostret vid missbruk. Yrkandet avstyrktes (s. 79).

Riksdagen har nyligen godkänt regeringens förslag

till nationell handlingsplan mot narkotika (prop.

2001/02:91, bet. 2001/02:SoU15, rskr. 2001/02: 193).

I handlingsplanen anges huvudinriktningen för den

kommande narkotikapolitiken. Målet är att minska ny-

rekryteringen till missbruk, förmå missbrukare att

upphöra med sitt missbruk samt att minska tillgången

på narkotika i samhället. Utskottet avstyrkte bl.a.

motionsyrkanden med samma innehåll som här aktuella

yrkande 8 i motion So48 (m) (res. m).

I budgetpropositionen för 2002 (prop. 2001/02:1;

utg.omr. 9) anförs bl.a. följande:

Psykisk ohälsa och stressrelaterad ohälsa är pro-

blem som ökar i samhället. Regeringen har gett

Statens folkhälsoinstitut i uppdrag att arbeta

för barns och ungdomars psykiska hälsa. För att

få bättre kunskap om barns och ungdomars psykiska

besvär har regeringen gett Socialstyrelsen i

uppdrag att ta fram en modell för återkommande

mätningar av barns och ungdomars psykiska hälsa.

Dessutom arbetar även Institutet för Psykosocial

Medicin (IPM) med att främja hälsa såväl för barn

och ungdomar som vuxna och med vissa områden som

särskilt fokuseras i institutets verksamhet. IPM

har under föregående år gett ut ett trettiotal

originalpublikationer fördelade på samtliga fem

verksamhetsgrenar. Kunskapsspridning sker även

via publikationer avsedda för allmänheten,

personalvård, företagshälsovård, studerande inom

vårdyrken och liknande mottagare för att sprida

kunskapen externt om genomförda studier.

Institutet har även medverkat med föreläsningar

vid kurser och konferenser för exempelvis olika

högskolor, landsting och kommunförbund. Medverkan

har också skett vid en del akademiska

grundutbildningar för att få en tillämpning och

användning av den kunskap som tagits fram inom

IPM. Vid IPM drivs även Centrum för

suicidforskning och prevention i samarbete med

Stockholms läns landsting. Inom ramen för arbetet

har bl.a. ett utbildningsmaterial till skolor om

självmordsprevention tagits fram. - - -

Tillförlitliga och representativa data om kost

och fysisk aktivitet i befolkningen saknas idag.

Statens folkhälsoinstitut har därför, tillsammans

med Socialstyrelsen och Livsmedelsverket, inlett

ett arbete med att utveckla enkätfrågor om

levnadsvanor inom området. Det är särskilt

angeläget att få ett bättre kunskapsunderlag om

barns och ungdomars kostvanor och fysiska

aktivitet. Livsmedelsverket har dessutom arbetat

fram en ny rekommendation gällande intag av frukt

och grönsaker. Statens folkhälsoinstitut arbetar

för närvarande med att ta fram strategier för att

öka konsumtionen av frukt och grönt i

befolkningen. - - -

Riksdagen godkände hösten 1999 tre nya mål för

ungdomspolitiken (bet. 1999/2000:KrU4). Med

utgångspunkt i dessa mål har regeringen beslutat om

41 delmål. I november 2001 reviderades en del av

dessa. Under målet att ungdomar skall ha goda

förutsättningar att leva ett självständigt liv finns

delmål om ungdomars hälsa. Ett av delmålen är att

andelen ungdomar som upplever sig ha psykisk ohälsa

skall minska. Andra delmål handlar om att minska

droganvändningen bland ungdomar.

Nationella folkhälsokommittén har i sitt

slutbetänkande Hälsa på lika villkor - nationella

mål för folkhälsan (SOU 2000:91) lämnat förslag till

nationella folkhälsomål och strategier. Som

folkhälsomål 1 anges "Stark solidaritet och

samhällsgemenskap", som mål 2 "Stödjande sociala

miljöer för individen", som mål 3 "Trygga och

jämlika uppväxtvillkor", som mål 7 "Sunda inne- och

utemiljöer", som mål 8 "Skadesäkra miljöer och

produkter", som mål 9 "Ökad fysisk rörelse", som mål

10 "Goda matvanor", som mål 13 "Minskat skadligt

alkoholbruk" samt som mål 14 "Ett narkotikafritt

samhälle". Kommittén har bl.a. lyft fram psykisk

ohälsa som det mest angelägna folkhälsoproblemet att

angripa på bred front.

Alkoholkommittén, som har i uppdrag att genomföra

den nationella handlingsplanen för att förebygga

alkoholskador (dir. 2001:22), har enligt

handlingsplanen och sina direktiv som ett särskilt

prioriterat delmål att ingen alkohol skall förekomma

under graviditet.

Statens folkhälsoinstitut fick i regleringsbrevet

för år 2002 i uppdrag att i samverkan med

Socialstyrelsen ta fram underlag till fortbildning

för personal inom mödrahälsovården när det gäller

sambandet mellan alkoholkonsumtion och fosterskador.

Uppdraget redovisades i april 2002. I redovisningen

ges förslag till hur fortbildning kan genomföras

samt anförs att fortbildningen bör ha följande

syften: att öka kunskapen hos mödrahälsovårdens

personal om sambandet mellan alkoholkonsumtion under

graviditet och fosterskador samt alkoholrelaterade

risker vid amning, att visa på metoder att föra ut

denna kunskap till de blivande föräldrarna samt att

öka kompetensen för att tidigt upptäcka gravida

alkoholmissbrukare och därmed förebygga att barn

föds med fosterskador förorsakade av alkohol.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning att stor

uppmärksamhet behöver ägnas åt hälsoutvecklingen

bland barn och ungdomar. Utskottet ser dock ingen

anledning att nu ändra de nyligen reviderade målen

för ungdomspolitiken. Motion So571 (s) avstyrks.

Utskottet vill åter framhålla att den ökade

förekomsten av psykisk ohälsa hos barn och ungdomar

är oroande och måste föranleda kraftsamlingar både

centralt och lokalt i de verksamheter som möter barn

och ungdomar. Utskottet noterar att regeringen också

är av den uppfattningen att det är ytterst angeläget

att förbättra omhändertagandet av barn och ungdomar

med psykisk ohälsa. Stora satsningar har gjorts i

enlighet med det förslag om inriktning och åtgärder

för att förbättra stödet till barn och ungdomar med

psykisk ohälsa som riksdagen ställde sig bakom

hösten 2000 (bet. 2000/01:SoU5). Statens

folkhälsoinstitut har i uppdrag att arbeta för barns

och ungdomars psykiska hälsa. Regeringen har vidare

gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram en modell

för återkommande mätningar av barns och ungdomars

psykiska hälsa. I sin redovisning av uppdraget

rörande barnkompetens inom hälso- och sjukvården

m.m. framhåller Socialstyrelsen vikten av att

barnkompetensen stärks inom bl.a. barnhälsovården

och elevhälsovården. I begreppet barnkompetens måste

enligt styrelsen inkluderas kunskap om

barnfamiljernas belägenhet i dagens samhälle, med

stress och andra faktorer som medför risk för

psykiska problem hos barnen. Socialstyrelsen betonar

därför behovet av psykologisk och psykosocial

kompetens inom primärvården samt anför att samverkan

mellan t.ex. hälso- och sjukvården, skolan och

socialtjänsten är nödvändig för att kunna ge barnen

och deras familjer bästa möjliga stöd och hjälp.

Rapporten är under beredning inom Regeringskansliet.

Utskottet utgår vidare från att barns och ungdomars

psykiska ohälsa kommer att ingå som en viktig del i

regeringens kommande redovisning av mål och

inriktning för det samlade folkhälsoarbetet. Med det

anförda får motionerna So50 (kd) yrkande 4, So325

(kd) yrkande 2, So495 (mp) yrkandena 10 och 11,

So513 (s), So576 (s), So612 (kd) yrkande 3, So617

(kd) yrkandena 4, 6 och 8 samt So634 (fp) yrkande 10

anses åtminstone delvis tillgodosedda.

Utskottet står givetvis bakom regeringens uttalande

att självmordsprevention bland barn och ungdomar är

mycket angeläget. Forskning på området bedrivs bl.a.

av Centrum för suicidforskning och prevention, som

har i uppdrag att förebygga självmord och

självmordsförsök. Socialstyrelsen, Statens

folkhälsoinstitut och Institutet för Psykosocial

Medicin (IPM) har tagit fram självmordsförebyggande

program för skolorna. Utskottet konstaterar vidare

att IPM har i uppdrag att föra ut WHO:s riktlinjer

om självmordsförebyggande arbete i skolan samt

redovisa för regeringen hur riksdagsbeslutet på

området beaktats (bet. 2000/01:SoU7). Något nytt

tillkännagivande från riksdagen behövs inte. Enligt

utskottets mening får motionerna So325 (kd) yrkande

1 och So634 (fp) yrkande 9 anses i huvudsak

tillgodosedda.

Utskottet ser med oro på ökningen av antalet

överviktiga barn och ungdomar. Nationella

folkhälsokommittén har formulerat mål såväl om ökad

fysisk aktivitet som om goda matvanor. Utskottet

utgår från att minskad övervikt hos bl.a. barn och

ungdomar behandlas i regeringens aviserade förslag

på folkhälsoområdet. I avvaktan härpå bör något

tillkännagivande till regeringen inte göras.

Motionerna So316 (kd) och So534 (v) avstyrks därför.

När det gäller åtgärder mot barns och ungdomars

narkotikamissbruk har utskottet inte ändrat

inställning till de förslag som läggs fram i motion

So48 (m) yrkande 8 och som riksdagen nyligen

avslagit. Motionsyrkandet avstyrks därmed.

Utskottet ser positivt på regeringens beslut att

tillsätta en barnsäkerhetsdelegation. Delegationen

har bl.a. i uppgift att öka medvetenheten kring

barnsäkerhetsfrågorna, lämna förslag till hur

kunskaperna inom området kan förbättras samt ge

förslag till hur barnolycksfallen kan minska. Motion

So634 (fp) yrkande 16 får därmed anses i huvudsak

tillgodosedd.

Utskottet vidhåller sin regelmässigt uttalade

inställning att det i första hand är en fråga för

sjukvårdshuvudmännen att bedöma huruvida satsningar

bör göras på enskilda sjukdomar eller hur vården av

dessa sjukdomar bör organiseras. Utskottet har inte

heller ändrat sin uppfattning att riktlinjerna för

prioriteringar inom hälso- och sjukvården inte låter

sig förenas med en "lista" där vissa sjukdomar

generellt prioriteras före andra. Vidare kan det

inte anses vara en fråga för riksdagen att initiera

forskning kring en särskild sjukdom. Med det sagda

avstyrker utskottet motionerna So432 (kd) yrkandena

1 och 2, So436 (c), So619 (kd) yrkande 11 samt So634

(fp) yrkande 12.

Utskottet vidhåller att det är ytterst angeläget att

informera om riskerna med att använda alkohol och

andra droger under graviditeten. Utskottet

konstaterar med tillfredsställelse att Statens

folkhälsoinstitut och Socialstyrelsen nyligen

presenterat ett underlag till fortbildning för

personal inom mödrahälsovården när det gäller

sambandet mellan alkoholkonsumtion och fosterskador.

Vidare har Alkoholkommittén som en särskilt

prioriterad uppgift att verka för att kvinnor

undviker alkohol under graviditeten. Kommittén skall

bl.a. stimulera ökad samverkan mellan olika lokala

aktörer samt arbeta för att få till stånd

stödinsatser för riskgrupper, vård- och

behandlingsinsatser, information och

opinionsbildning. Motionerna So327 (kd) yrkandena

1-3 samt So505 (kd) yrkandena 1 och 2 får därmed

anses i huvudsak tillgodosedda.

I motionerna So311 (kd) och So425 (mp) yrkande 2

begärs en ändring av lagen (1988:870) om vård av

missbrukare i vissa fall (LVM) i syfte att kunna

tvångsomhänderta en gravid kvinna till skydd för

fostret. Utskottet delar motionärernas omsorg om

fostrets hälsa men vidhåller att det inte finns skäl

att ändra de grundläggande förutsättningarna för när

vård skall beredas med stöd av lagen. Motionerna

avstyrks.

Barn i socialtjänsten

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om att

återinföra 4 kap. 26 § 1960 års barnavårdslag

samt om s.k. second opinion vid

vårdnadsutredningar. Utskottet vidhåller sin

tidigare redovisade inställning i dessa

frågor. Riksdagen bör även avslå motioner om

familjerådslag eftersom något nytt

tillkännagivande på området inte kan anses

erforderligt.

Jämför reservationerna 19 (m) och 20 (kd, c).

Skrivelsen

Den 1 januari 1998 infördes principen om barnets

bästa och barnets rätt att komma till tals i alla

frågor som rör barnets i socialtjänstlagen. I den

nya socialtjänstlagen, som trädde i kraft den 1

januari 2002, har bestämmelsen om barnets bästa fått

en egen paragraf (1 kap. 2 §) och det har

förtydligats att med barn avses varje människa under

18 år.

Enligt regeringen har länsstyrelserna i

regleringsbreven för åren 1998-2000 haft i uppdrag

att följa och redovisa hur bestämmelserna om barnets

bästa fått genomslag i socialtjänstens verksamhet.

Vidare har Socialstyrelsen haft i uppdrag att öka

kunskaperna i kommunerna om barnets bästa och att

medverka till att kommunernas socialtjänst

förbättrar sina insatser för barn och ungdomar. I

skrivelsen anförs att sammanställningen av

resultatet av den sociala tillsynen för år 2000

redovisar positiva effekter av lagändringarna.

Barnen och barnets bästa har fått en starkare

ställning i socialtjänstens arbete. Det är vanligare

med riktlinjer för hur barnets bästa skall tas till

vara och det har blivit vanligare att utredare även

talar med barnen. Ändå är det inte ovanligt att

barnets behov inte framgår av

barnavårdsutredningarna. Det före-kommer även

alltför ofta att det saknas ett barnperspektiv i

socialbidrags-ärenden. Det har framkommit att det i

stor utsträckning saknas en samsyn om innebörden av

begreppen barnets bästa och barnperspektiv, vilket

enligt regeringen försvårar arbetet med att stärka

barnens ställning i socialt arbete. Begreppen behö-

ver därför definieras och konkretiseras, anförs det.

Enligt regleringsbrevet för år 2002 skall

Socialstyrelsen redovisa sina insatser för att

hänsynen till barnets bästa skall beaktas inom

socialtjänstens verksamheter samt göra en bedömning

av effekterna av insatserna.

Regeringen redogör för det tillkännagivande som

riksdagen gjorde hösten 2000 om familjerådslag (bet.

2000/01:SoU7, rskr. 2000/01:135). Socialutskottet

uttalade med anledning av en motion att det bör vara

en självklar rättighet för familjer att vara

delaktiga när beslut skall tas om sociala

ingripanden eller om stödåtgärder. Om familjen så

önskar bör den därför ha rätt till ett

familjerådslag eller annan arbetsmodell som i likhet

med familjerådslag tar till vara de närståendes

resurser. Enligt tillkännagivandet borde regeringen

i lämpligt sammanhang återkomma till riksdagen med

en redovisning.

Regeringen anför i skrivelsen att familjerådslag

introducerades i mitten av 1990-talet som en metod

att arbeta med barn och familjer. Med stöd från

regeringen genomförde Svenska Kommunförbundet ett

projekt under åren 1995-1998 för att utveckla en

svensk modell för familjerådslag. Tanken bakom

familjerådslag är att familj, släkt, vänner och

grannar har en kunskap om det enskilda barnet som

myndighetspersoner saknar och som gör dem bättre

rustade att fatta beslut om och ta ansvar för

barnet. Projektet har utvärderats (Familjerådslag i

Sverige, FoU-rapport 1999:1). Enligt regeringen

visar utvärderingen att de svenska familjerådslagen

i huvudsak har genomförts enligt modellen samt att

rådslaget har utnyttjat den möjlighet till

inflytande som modellen innebär. Återaktualisering

för ny utredning var ungefär lika vanlig bland barn

som varit föremål för familjerådslag som bland dem

som utretts traditionellt. Hälften av barnen var

fortfarande aktuella för någon form av bistånd, och

detta var vanligare vid familjerådslag. Det var lika

vanligt att barn placerades utanför hemmet efter

familjerådslag som efter traditionella utredningar.

De flesta av familjerådslagsbarnen placerades hos

släktingar, medan detta var ovanligt bland dem som

utretts på traditionellt sätt. Föräldrar som

medverkat i familjerådslag var i stor utsträckning

positiva till att medverka i ytterligare

familjerådslag. Under perioden november 1996 t.o.m.

oktober 1997 användes familjerådslag i ungefär tio

procent av alla pågående utredningar i de tio

kommuner som ingick i det svenska projektet. Två år

efter det att det första familjerådslaget

genomfördes hade fem av kommunerna så gott som

upphört med att använda familjerådslag. Fyra

fortsatte i begränsad omfattning och endast en

kommun använde det regelbundet. En viktig förklaring

till den låga graden av användande är att åtta av

tio föräldrar tackade nej till erbjudandet om

familjerådslag.

Regeringen redovisar sin avsikt att lämna en

proposition till riksdagen om medling med anledning

av brott. Medling och familjerådslag är metoder som

enligt regeringens bedömning kan komplettera

varandra.

Regeringen anför slutligen att det inte är

lämpligt att lagstifta om vissa specifika metoder

för det sociala arbetet. Däremot är det angeläget

att det utvecklas nya metoder och att socialarbetare

har tillgång till väl beprövade metoder för att med

stor flexibilitet kunna anpassa sitt arbete till den

enskilda familjens behov. Regeringen betonar Social-

styrelsens uppdrag på området, dels som nationell

expert och tillsynsmyndighet, dels för genomföra en

samlad strategi för kunskapsutveckling inom

socialtjänsten.

Motionerna

I motion So48 av Chris Heister m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om att 26 § i den gamla

barnavårdslagen bör införas i socialtjänstlagen

(yrkande 13). Paragrafen innebar att sociala

myndigheter i samverkan med familjen och på ett

tidigt stadium kunde inrikta sitt arbete på att

hjälpa och stötta, ofta i förebyggande syfte.

Åtgärder vidtogs sedan stegvis i samråd med familjen

och först som en sista utväg kunde övervakning och

ett omhändertagande bli aktuellt. I dag kommer

dessvärre socialnämndens åtgärder ofta överraskande

och ofta för sent.

Ett yrkande om att paragrafen bör införas i LVU

framförs i motion So275 av Chris Heister m.fl. (m)

(yrkande 5).

I motion Sf392 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs ett

tillkännagivande om familjerådslag (yrkande 13).

Motionärerna anser att arbetsmodellen bör spridas

till fler kommuner samt att regeringen bör återkomma

till riksdagen med en redovisning av hur systemet

med familjerådslag fungerar.

I motion So617 av Rosita Runegrund m.fl. (kd)

framställs ett likartat yrkande (yrkande 7).

I motion So304 av Agne Hansson m.fl. (c) begärs ett

tillkännagivande om en utredning för

kvalitetssäkring av vårdnadsutredning genom s.k.

second opinion (yrkande 2). Motionärerna påpekar att

det förekommer fall där det döms till delad vårdnad

om ett barn trots att det är klart olämpligt.

Motionärerna anser att en väg att kvalitetssäkra

vårdnadsutredningarna är att införa en möjlighet

till ytterligare en social prövning om endera parten

anser sig missbedömd. Frågan bör utredas, anförs

det.

Bakgrund och tidigare behandling

I betänkande 2000/01:SoU18 Ny socialtjänstlag m.m.

behandlade utskottet motionsyrkanden om att i

socialtjänstlagen införa 26 § barnavårdslagen samt

om kvalitetssäkring av vårdnadsutredningar genom

s.k. second opinion. Yrkandena avstyrktes (s. 41

respektive 49; res. m respektive c).

Regeringen har nyligen överlämnat proposition

2001/02:126 Medling med anledning av brott till

riksdagen. Den nya lagen om medling skall avse

medlingsverksamhet som anordnas av stat eller

kommun, dvs. främst av socialtjänsten,

kriminalvården eller polisen. Med medling avses i

lagen att en gärningsman och ett brottsoffer möts

inför en opartisk medlare för att tala om brottet.

Medlingen skall vara frivillig för båda parter. I

propositionen anförs att medling och familjerådslag

är metoder som kan komplettera varandra. Ett

medlingsmöte kan även ha inslag av familjerådslag

genom att andra personer än vårdnadshavare kan

närvara, om det är lämpligt och förenligt med syftet

med medlingen. Lagen föreslås träda i kraft den 1

juli 2002.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill åter framhålla att de åtgärder som

var möjliga att vidta enligt 4 kap. 26 § i den gamla

barnavårdslagen hade kommit att sakna betydelse

långt innan lagen upphörde att gälla 1982. Utskottet

vidhåller vidare att de möjligheter till

förebyggande åtgärder som lagen (1990:52) med

särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) ger får

anses tillräckliga. Utskottet avstyrker således

motionerna So48 (m) yrkande 13 och So275 (m) yrkande

5.

Riksdagen gjorde hösten 2000 ett tillkännagivande

till regeringen om att familjerådslag eller annan

arbetsmodell bör vara en självklar rättighet för

familjen i samband med beslut om sociala ingripanden

eller stödåtgärder samt att regeringen bör återkomma

med en redovisning. I den här behandlade skrivelsen

gör regeringen sin redovisning på området. Utskottet

delar regeringens bedömning att det inte är lämpligt

att lagstifta om vissa specifika metoder för det

sociala arbetet men att det är angeläget att

socialtjänsten anpassar sitt arbete till den

enskilda familjens behov. Utskottet konstaterar att

det står kommunerna fritt att arbeta med

familjerådslag eller andra liknande modeller som tar

de närståendes resurser till vara, t.ex. medling vid

brott. Enligt utskottets mening får motionerna So617

(kd) yrkande 7 och Sf392 (kd) yrkande 13 anses i

huvudsak tillgodosedda. Något nytt tillkännagivande

i frågan är inte erforderligt. Motionerna avstyrks

därmed.

När det gäller frågan om s.k. second opinion vid

vårdnadsutredningar vill utskottet framhålla

Socialstyrelsens arbete med att genomföra den

strategi för kunskapsutveckling inom socialtjänsten

som finns redovisad i proposition 2000/01:80 med

förslag till ny socialtjänstlag. Utskottet vill åter

understryka vikten av hög kvalitet och kompetens i

socialtjänstens verksamhet men anser att utfallet av

den nämnda satsningen bör avvaktas. Med det anförda

avstyrks motion So304 (c) yrkande 2.

Barn i asylprocessen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om barns

rättigheter enligt utlänningslagstiftningen,

om ensamkommande barn, om förvarstagande av

barn, om uppehållstillstånd efter inresa och

om offentligt biträde och tolk i

utlänningsärenden. Socialutskottet hänvisar i

huvudsak till de uttalanden som

socialförsäkringsutskottet nyligen gjort med

anledning av likartade motionsyrkanden.

Jämför reservationerna 21 (v, kd), 22 (m), 23

(kd), 24 (v, kd), 25 (v, kd), 26 (v, kd) och

27 (v, kd).

Skrivelsen

I skrivelsen anges att landstingen sedan den

1 januari 1997 är ansvariga för att samtliga asyl-

sökande m.fl. erhåller akut sjukvård och tandvård

samt sjukvård och tandvård som inte kan anstå.

Därutöver ges viss annan vård, exempelvis mödra- och

förlossningsvård. Asylsökande barn har rätt till i

princip samma hälso- och sjukvård samt tandvård som

andra i Sverige bosatta barn. Asylsökande skall även

erbjudas hälsoundersökning enligt riktlinjer i

allmänna råd från Socialstyrelsen. För denna vård

lämnar staten ersättning till landstingen.

Sedan den 1 januari år 2002 har asylsökande barn

och barn som beviljats tidsbegränsat

uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 4 a §

utlänningslagen (1989:529) (s.k. massflyktingar)

tillgång till utbildning inom det offentliga

skolväsendet, förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg

på i huvudsak samma villkor som gäller för barn som

är bosatta i Sverige. Detsamma gäller för barn som

av andra skäl ansökt om uppehållstillstånd i Sverige

och getts rätt att vistas här medan ansökan prövas.

Statlig ersättning lämnas till kommunerna.

Regeringen anför att de flesta utländska barn som kommer till

Sverige gör det tillsammans med sina föräldrar. År

2001 kom dock 461 barn utan förälder eller annan

vårdnadshavare. Enligt regeringen befinner sig dessa

barn i en särskilt utsatt situation.

Regeringen upplyser att Migrationsverket och

Socialstyrelsen nyligen fått i uppdrag att senast

den 31 maj 2002 gemensamt och i samråd med

Integrationsverket och Barnombudsmannen förbättra

mottagandet av ensamkommande barn. Uppdraget skall

genomföras i samverkan med Svenska Kommunförbundet,

Landstingsförbundet och andra berörda

organisationer. Uppdraget innebär för det första att

kartlägga och analysera bakgrunden till att barn

kommer ensamma till Sverige, i vilken omfattning det

sker och vilka förebyggande åtgärder som kan vidtas.

Vidare skall samverkan förbättras mellan myndigheter

för att de barn som kommer ensamma till Sverige

skall ges samma skydd och stöd som svenska barn och

för att barnets bästa alltid skall komma i främsta

rummet. Uppdraget innefattar även att utreda i vad

mån det finns oklarheter i lagstiftningen och vid

behov föreslå författningsändringar. Slutligen skall

myndigheterna lämna förslag om hur en samlad

information om mottagandet av ensamkommande barn

skall spridas.

Migrationsverket presenterade i februari 2001

rapporten Barn i utlänningsärenden. Slutsatser som

dras i rapporten är bl.a. att samverkan internt inom

Migrationsverket och i förhållande till externa

aktörer behöver öka samt att utbildning av personal

bör prioriteras. Det föreslås också särskilda

interna riktlinjer för samtal med barn under

asylutredningen.

Motioner

I motion So48 av Chris Heister m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om flyktingbarnens situation

(yrkande 12). Motionärerna efterlyser ett fungerande

samarbete mellan Migrationsverket, kommuner och

landsting när det gäller barn som anländer ensamma

till Sverige. Ytterst är det dock regeringens ansvar

att se till att dessa barn inte far illa och att de

ges samma möjligheter till utbildning och vård som

andra barn.

I motion So50 av Rosita Runegrund m.fl. (kd) begärs

ett tillkännagivande om de asylsökande barnens rätt

att höras (yrkande 5). Motionärerna anser det

anmärkningsvärt att Migrationsverket, i strid både

mot utlänningslagen och barnkonventionen, underlåter

att höra barn som uttryckligen framfört önskemål om

detta. I motionen begärs vidare ett tillkännagivande

om att utreda alternativ till förvarstagande av barn

(yrkande 6). Motionärerna anser att barn endast bör

kunna tas i förvar i yttersta undantagsfall och då

endast i några timmar. Ett alternativ till

förvarstagande av barn kunde vara placering hos en

jourfamilj eller liknande, anförs det. Det begärs

vidare ett tillkännagivande om undantag från

huvudprincipen om att uppehållstillstånd skall

beviljas före inresa (yrkande 7). Enligt

motionärerna bör undantag göras när utlänningen har

barn i Sverige eller kvinnan i förhållandet väntar

barn eller om sökanden med all sannolikhet skulle få

sin ansökan beviljad om den getts in i sökandens

hemland. Motionärerna begär även ett

tillkännagivande om mottagandet av ensamkommande

flyktingbarn (yrkande 8). De enda instruktioner som

Migrationsverkets olika grupphem har är att barnen

skall ha mat och tak över huvudet. Enligt

motionärerna krävs det emellertid personal med hög

kompetens och förståelse för dessa barn. Situationen

skulle kunna förbättras genom att överlåta

handhavandet av frågan till exempelvis kommuner och

frivilligorganisationer. Vidare begärs ett

tillkännagivande om vikten av att skapa regelverk

för det uppdrag gode män utför åt ensamma

flyktingbarn (yrkande 9). Enligt motionärerna

arbetar alla på sitt eget sätt och med en viss

vägledning av andra gode män som arbetar med vuxna

människor. Slutligen begärs ett tillkännagivande om

tolkar och advokater (yrkande 10). Motionärerna

anser att barn bör ges rätt att byta tolk och

advokat om kommunikationen inte fungerar samt att

barnet skall kunna få tolk och advokat av samma kön

som det egna.

I motion So49 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas

att riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om att förtydliga utlänningslagen så att den

innehåller särskilda rättigheter för barn (yrkande

6). Motionärerna anser att de myndighetspersoner som

dagligen arbetar med dessa barn måste vidareutbildas

i barnperspektivet, så att allt arbete utgår från

det enskilda barnets bästa. Motionärerna begär även

ett tillkännagivande om att Barnombudsmannens roll

måste förtydligas vad gäller gruppen ensamma

flyktingbarn (yrkande 7). I motionen yrkas vidare

att riksdagen skall begära att regeringen lägger

fram förslag om att socialtjänsten skall vara

ansvarig för ensamkommande flyktingbarns boende

(yrkande 8) samt om att ensamma flyktingbarn skall

anmälas till utredning enligt socialtjänstlagen

(yrkande 9). Motionärerna anser att ensamma

asylsökande barn skall ha rätt till en kontaktfamilj

eller fosterfamilj.

Tidigare behandling

Socialförsäkringsutskottet har i det av riksdagen

godkända betänkandet 2001/02:SfU8 Migration och

asylpolitik behandlat liknande motionsyrkanden som

här är aktuella. Motioner om mottagandet av

ensamkommande barn avstyrktes med hänvisning till

det ovannämnda uppdrag som Migrationsverket och

Socialstyrelsen fått. Utskottet förutsatte att

myndigheterna därvid analyserar innebörden av

begreppet vistelsekommun i socialtjänstlagen i

förevarande situationer samt underströk vikten av

att mottagandet av ensamkommande barn snarast

förbättras (s. 80 f., res. kd, c, fp, mp). Avseende

speciella regelverk för god man för ensamkommande

barn ansåg utskottet det angeläget att denna fråga

uppmärksammas men avstyrkte en motion härom (s. 82;

res. v, kd, c, mp). Vidare framhöll

socialförsäkringsutskottet att det är av stor vikt

att bestämmelsen om barns rätt att höras får

genomslag så att de asylsökande barnen verkligen får

komma till tals i processen och så att berörda

myndigheter kan klarlägga vad barnet har att anföra.

En motion härom avstyrktes dock (s. 79; res. kd, fp,

mp). En motion om att utlänningslagen bör innehålla

särskilda rättigheter för barn avstyrktes med

hänvisning till att det pågår ett väl utvecklat

arbete som syftar till att sätta barn och deras

särskilda behov i fokus i asylprocessen (s. 79 f.).

Socialförsäkringsutskottet avstyrkte vidare ett

motionsyrkande om förvarstagande av barn. Utskottet

anförde att ett barn kan tas i förvar endast under

starkt begränsade förutsättningar och då inte får

skiljas från sin vårdnadshavare. Utskottet

konstaterade att det, sedan reglerna på området

skärptes 1993, vid ytterst få tillfällen har

förekommit att barn har tagis i förvar (s. 72 f.;

res. v, kd, c, fp, mp). Likaså avstyrkte

socialförsäkringsutskottet en motion om undantag

från huvudprincipen om att uppehållstillstånd i

anknytningsfall skall beviljas före inresa.

Utskottet konstaterade att det finns en

undantagsbestämmelse i utlänningslagen och att det

mot bakgrund av denna saknas skäl att i lagen

närmare ange i vilka situationer undantag kan göras

(s. 33; res. v, kd).

I det av riksdagen godkända betänkandet

2000/01:SfU9 Migration och asylpolitik avstyrkte

socialförsäkringsutskottet en motion om rätten till

offentligt biträde och tolk av samma kön samt om

rätten att byta biträde och tolk. Utskottet

redogjorde bl.a. för förslagen från Kommittén om ny

instans- och processordning i utlänningsärenden samt

anförde att rätten till offentligt biträde är en

väsentlig del av en rättssäker asylprocess.

Utskottet utgick vidare från att en asylsökande vid

behov får en tolk av samma kön (s. 47; res. kd, c).

Utskottets ställningstagande

När det gäller barns rättigheter i asylprocessen kan

det först konstateras att det vid bedömningen av

frågor om tillstånd enligt utlänningslagen skall

klarläggas vad barn som berörs av ett beslut i

ärendet har att anföra (11 kap. 1 a §

utlänningslagen [1989:529]). Socialutskottet

instämmer med socialförsäkringsutskottet (bet.

2001/02:SfU8) att det är av stor vikt att denna

bestämmelse får genomslag så att de asylsökande

barnen verkligen får komma till tals i processen och

så att berörda myndigheter kan klarlägga vad barnet

har att anföra i ärendet. En förutsättning härför är

att de som hör barn har tillräcklig kompetens

härför. Utskottet kan konstatera att

Migrationsverket har beslutat att genomföra en

utbildning om bl.a. barnkonventionen och dess

betydelse i utlänningsrätten, om samtalsmetodik och

om hur barn påverkas av en utredningssituation.

Vidare har Utlänningsnämnden en särskild handläggare

som bevakar tillämpningen av barnkonventionen och

den särskilda bestämmelsen om barnets bästa i

utlänningslagen. Socialutskottet står bakom

socialförsäkringsutskottets uttalande att det är

särskilt viktigt att barnkonventionen står i

blickpunkten för myndigheternas agerande när det

gäller asylsökande barn eftersom dessa på olika sätt

kan ha varit utsatta för svåra trauman och andra

umbäranden. Mot bakgrund av att det pågår ett väl

utvecklat arbete som syftar till att sätta barn och

deras särskilda behov i fokus i asylprocessen bör

motionerna So49 (c) yrkande 6 och So50 (kd) yrkande

5 avslås.

Migrationsverket och Socialstyrelsen har fått i

uppdrag att gemensamt och i samråd med

Integrationsverket och Barnombudsmannen förbättra

mottagandet av ensamkommande barn. Uppdraget skall

vara slutfört senast den 31 maj 2002. I likhet med

socialförsäkringsutskottet (bet. 2001/02:SfU8)

förutsätter socialutskottet att myndigheterna därvid

analyserar innebörden av begreppet vistelsekommun i

socialtjänstlagen i förevarande situationer.

Socialutskottet delar också

socialförsäkringsutskottets uppfattning att det är

viktigt att mottagandet av ensamkommande barn

snarast förbättras. Mot bakgrund av det anförda

avstyrks motionerna So48 (m) yrkande 12, So49 (c)

yrkandena 8 och 9 samt So50 (kd) yrkande 8.

Socialutskottet delar också

socialförsäkringsutskottets inställning (bet.

2001/02:SfU8) att det är angeläget att uppmärksamma

frågan om speciella regelverk för god mans uppdrag

för ensamkommande barn men att riksdagen inte bör ta

något initiativ på området. Motion So50 (kd) yrkande

9 avstyrks därmed.

I proposition 2001/02:96 En förstärkt Barnombudsman

anförs att Barnombudsmannens grundläggande uppgift

är att företräda barns och ungdomars rättigheter och

intressen mot bakgrund av Sveriges åtaganden enligt

barnkonventionen. Det betonas att Barnombudsmannen

utifrån icke-diskriminerings-principen har ett

särskilt ansvar för barn och ungdomar i utsatta

situationer och att det är viktigt att myndigheten

ägnar särskild uppmärksamhet åt bl.a. asylsökande

barn. Motion So49 (c) yrkande 7 får därmed anses i

huvudsak tillgodosedd.

Ett barn kan enligt 6 kap. 3 § utlänningslagen tas i

förvar endast under starkt begränsade

förutsättningar och får då inte skiljas från sin

vårdnadshavare. Barnet får hållas i förvar i högst

72 timmar och om det finns synnerliga skäl i

ytterligare 72 timmar. Är det tillräckligt att

barnet ställs under uppsikt får förvar inte

tillgripas. Socialförsäkringsutskottet har nyligen

konstaterat (bet. 2001/02:SfU8) att barn har tagits

i förvar vid endast ytterst få tillfällen sedan

nuvarande regler infördes 1993. Mot bakgrund av vad

som anförts avstyrks motion So50 (kd) yrkande 6.

Som ett led i att upprätthålla den reglerade

invandringen finns i utlänningslagen regler om att

uppehållstillstånd i anknytningsfall skall utverkas

före inresan till Sverige. Undantag kan dock göras

om utlänningen har stark anknytning till en person

som är bosatt i Sverige och det inte skäligen kan

krävas att utlänningen återvänder till ett annat

land för att ge in ansökan där. Socialutskottet

delar socialförsäkringsutskottets bedömning (bet.

2001/02:SfU8) att det saknas skäl att i lagen

närmare ange i vilka situationer undantag från

huvudregeln kan göras. Motion So50 (kd) yrkande 7

bör avslås.

Inom Regeringskansliet bereds för närvarande förslag

till en ny instans- och processordning i

utlänningsärenden. En proposition kommer enligt

uppgift att föreläggas riksdagen under hösten 2002.

I avvaktan härpå bör riksdagen inte ta något

initiativ när det gäller rätten till offentligt

biträde och tolk. Motion So50 (kd) yrkande 10

avstyrks därmed.

Barns delaktighet och inflytande

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om barns rätt

att komma till tals mot bakgrund av det

arbete som pågår för att öka barns inflytande

i samhället. Riksdagen bör även avslå ett

motionsyrkande om att sänka rösträttsåldern.

Socialutskottet delar därvid

konstitutionsutskottets tidigare bedömning i

frågan.

Jämför reservation 28 (mp).

Skrivelsen

Enligt regeringen har det stor betydelse för en ung

människas utveckling att få vara delaktig och ha

inflytande. I en demokrati är det emellertid också

en rättighet att delta i utformningen av samhället.

Regeringen anser att det är en kärnfråga för alla

politikområden, men i synnerhet för barn-, ungdoms-

och demokratipolitiken, att öka och stärka barns och

ungdomars inflytande. I dag är också medvetenheten

stor om behovet av insatser för den demokratiska

återväxten, anförs det. En viktig förutsättning för

att demokratin skall vara hållbar är att den

förankras bland barn och ungdomar samt att deras

deltagande i samhället utvecklas och uppmuntras. En

prioriterad fråga framöver är således att utveckla

metoder för att ta till vara och uppmuntra barns och

ungdomars engagemang. Särskild tyngd bör också läg-

gas vid att utveckla metoder för att förankra ett

demokratiskt medvetande bland barn och ungdomar.

Regeringen redogör för propositionen Demokrati för

det nya seklet (prop. 2001/02:80, bet. 2001/02:KU14,

rskr. 2001/02:190) vari bl.a. föreslås en

medborgerlig förslagsrätt. Kommuner och landsting

skall få möjlighet att låta den som är folkbokförd i

kommunen eller landstinget, dvs. även barn och

ungdomar, väcka förslag till fullmäktige. Genom

initiativrätten kan barn och ungdomar göras mera

delaktiga i den kommunala demokratin. En

initiativrätt bidrar enligt regeringen även till att

barn och ungdomar får bättre kunskaper om hur den

kommunala politiken och förvaltningen fungerar.

Lagändringen träder i kraft den 1 juli 2002.

Regeringen anser att det är viktigt att skolan

förmedlar goda kunskaper om samtliga samhällsnivåer

samt främjar politisk verksamhet och debatt i

skolan. Skolverket bör få i uppdrag att se över

vilka hinder som finns för de politiska partierna

och deras ungdomsförbund att få informera om sin

verksamhet i skolan samt ge exempel på hur sådan

verksamhet kan underlättas, anförs det.

I skrivelsen redovisas olika projekt m.m. med

syfte att öka barns och ungdomars delaktighet och

inflytande. Regeringen redogör bl.a. för

utvecklingsarbetet Tid för Demokrati, vari ärenden

om bidrag till demokratiutvecklingsprojekt bereds.

Det redogörs också för den referensgrupp till

barnministern som bildats i syfte att fördjupa

kunskaperna om barns och ungdomars livssituation och

för att göra dem delaktiga i frågor som rör dem. I

skrivelsen beskrivs även det uppdrag som Boverket

m.fl. myndigheter haft med uppgift att utveckla

metoder för hur barns och ungdomars inflytande skall

förverkligas i kommunerna i frågor som rör samhälls-

och trafikplanering.

Motioner

I motion So51 av Lotta N Hedström m.fl. (mp) begärs

ett tillkännagivande om att rösträttsåldern skall

sänkas till 16 år (yrkande 6). Motionärerna anför

att det är viktigt att ungdomars politiska

engagemang uppmuntras och att deras inflytande blir

reellt.

I motion So518 av Anne Ludvigsson m.fl. (s) begärs

ett tillkännagivande om barnens rätt och möjligheter

att komma till tals och myndigheters ansvar för att

detta fullföljs. Motionärerna anser att den

speciella kunskap som behövs för att ge barn rätt

och möjlighet att få uttrycka sin mening, höras och

respekteras utifrån barnkonventionen skall finnas

hos alla berörda myndigheter.

Bakgrund och tidigare behandling

Konstitutionsutskottet behandlade senast i det av

riksdagen godkända betänkandet 2001/02:KU13

Författningsfrågor, m.m. en motion om att sänka

rösträttsåldern till 16 år. Utskottet vidhöll sin

tidigare uppfattning att sambandet mellan

rösträttsålder och myndighetsålder bör behållas och

avstyrkte motionen (s. 29; res. mp).

Socialutskottet anförde i betänkande 2001/02:SoU17

En förstärkt Barnombudsman att tyngdpunkten i

Barnombudsmannens verksamhet bör vara att skapa

möjligheter för barn och ungdomar att själva komma

till tals, få framföra sina åsikter direkt till

aktuella beslutsfattare och få sina åsikter

respekterade. Barnombudsmannen har en viktig uppgift

i att skapa metoder för att barn och ungdomar skall

tillförsäkras inflytande och delaktighet samt få

beslutsfattare och andra att inse att det också blir

bättre kvalitet på verksamheterna om barns och

ungdomars egna synpunkter tas till vara, anfördes

det (s. 9).

Utskottets ställningstagande

Barns rätt att få komma till tals är en av de

grundläggande principerna i barnkonventionen. I den

av riksdagen antagna strategin ingår att sprida

kunskap och medvetenhet om konventionen bl.a. på

myndighetsnivå. Vidare framgår av den här behandlade

skrivelsen att det ingår som en prioriterad fråga i

regeringens barnpolitik att öka möjligheterna för

barns och ungdomars inflytande. Olika projekt med

detta syfte pågår redan. Den föreslagna

medborgerliga förslagsrätten kommer att göra barn

och ungdomar mer delaktiga i den kommunala

demokratin. Vidare har Barnombudsmannen en viktig

uppgift att bl.a. skapa möjligheter för barn och

ungdomar att själva komma till tals. Enligt

utskottets mening får motion So518 (s) med det

anförda anses i huvudsak tillgodosedd.

Konstitutionsutskottet har vid flera tillfällen

uttryckt att sambandet mellan rösträttsålder och

myndighetsålder bör behållas. Socialutskottet

ställer sig bakom denna bedömning och avstyrker

därför motion So51 (mp) yrkande 6.

Barn i skolan

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om maxtaxan, fri

etableringsrätt inom barnomsorgen, nationell

skolpeng, mobbning, särskolan, behovet av

specialskolor för funktionshindrade barn,

tydligare reglering av elevers rätt till

stöd, stöd till elever med dyslexi, stamning

och s.k. bokstavsdiagnoser samt om idrott och

kultur i skolan. Utskottet hänvisar bl.a.

till den bedömning som utbildningsutskottet

nyligen gjort i flera av frågorna samt till

pågående arbete på området.

Jämför reservationerna 29 (m, kd, c), 30 (m),

31 (m, kd, fp), 32 (kd), 33 (c), 34 (m, fp)

och 35 (kd).

Skrivelsen

Den 1 januari i år infördes maxtaxa inom

förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg. Förslaget

motiverades med att inget barn skall behöva avstå

från förskola på grund av höga avgifter eller av ett

regelsystem som utestänger barn till arbetslösa

eller barn till föräldralediga. Maxtaxan innebär att

ett tak sätts för hur stora avgifter föräldrarna

maximalt får betala för barnomsorgen, vilket medför

minskade barnomsorgskostnader för de allra flesta

barnfamiljer liksom lägre marginaleffekter. Enligt

Skolverket hade alla kommuner utom två infört

maxtaxa i januari 2002.

Regeringen påpekar vidare att en allmän avgiftsfri

förskola kommer att införas för fyra- och

femåringarna fr.o.m. den 1 januari 2003. På så vis

vill regeringen ge alla barn, oberoende av bakgrund,

möjlighet till en bra start i livet, anförs det i

skrivelsen.

Enligt regeringen har det på handikappområdet

under de senaste åren pågått ett genomgripande

reformarbete som bl.a. har inneburit att resurser

samordnats i två myndigheter: Special-

skolemyndigheten och Specialpedagogiska institutet.

Specialskolemyndigheten, SPM, ansvarar för

undervisningen vid specialskolorna för döva och

hörselskadade, döva och hörselskadade med

utvecklingsstörning samt dövblindfödda barn och ung-

domar i åldern 7-17 år. Specialpedagogiska

institutet har till uppgift att stödja

skolhuvudmännen, i de flesta fall kommunerna, att

fullt ut ta sitt ansvar för att erbjuda utbildning

av god kvalitet anpassad efter elevernas behov.

Regeringen påpekar att Specialpedagogiska institutet

har erhållit medel för riktad kompetensutveckling av

personal som arbetar med dels gravt tal- och

språkstörda elever, dels elever med synskada och

ytterligare funktionshinder. Dessutom har Skolverket

fått medel för att stimulera och stödja pedagogisk

forskning inom området elever med funktionshinder.

Regeringen har vidare tillsatt en särskild utredare

med uppgift att göra en översyn av statens

engagemang för framställning och anpassning av

läromedel och studiematerial för barn, elever och

vuxna med funktionshinder i förskola, skola och

vuxenutbildning.

I skrivelsen redovisas regeringens åtgärder

avseende utbildning och kompetensutveckling av

lärare när det gäller elever med behov av särskilt

stöd. Det anges också att kommunerna under en

femårsperiod tillförs 17,5 miljarder kronor för att

öka personaltätheten i skolor och på fritidshem.

Slutligen anförs att regeringen har tillsatt en

parlamentarisk kommitté som har i uppdrag att göra

en översyn av den obligatoriska särskolan, gymnasie-

särskolan och särvux. Regeringen anser det vara

viktigt att utveckla principen om en skola för alla

när det gäller barn och ungdomar med

utvecklingsstörning.

Motioner

I motion So48 av Chris Heister m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om maxtaxans effekter på kvalitet

och alternativ i barnomsorgen (yrkande 9).

Motionärerna anför att föräldrakooperativ ser sin

verksamhet hotad, samtidigt som trycket på de

kommunala daghemmen ökar med köer och större

barngrupper som följd. Kvaliteten försämras

drastiskt för både barn och personal. Motionärerna

begär vidare ett tillkännagivande om rätten att

välja barnomsorg och skola (yrkande 10). Enligt

motionärerna måste det finnas utrymme för många

olika barnomsorgsalternativ, vilket bara kan

garanteras genom att fri etableringsrätt råder för

ny barnomsorg. Vidare måste det enligt motionärerna

finnas många kommunala eller fristående skolor med

olika inriktningar. Motionärerna anser att den skola

som eleven väljer skall få en skolpeng direkt från

staten. Slutligen begärs ett tillkännagivande om

mobbning i skolan (yrkande 11). När en ung person

gör sig skyldig till upprepade förseelser eller en

allvarligare gärning som skulle varit straffbar om

han eller hon varit över femton år gammal, bör

enligt motionärerna åtgärder vidtas enligt tre steg.

Först görs anmälan till rektor för samtal med

vårdnadshavare. Därefter sker hänskjutande till

elevvårdskonferens med obligatorisk närvaro av

socialtjänsten. Socialtjänstens åtgärdsgaranti

faller ut. Slutligen tas eleven ur skolan under en

14-dagarsperiod och får göra praktik i lagmiljö.

Motionärerna anser att grundskole- och

gymnasieförordningarna bör skärpas i detta syfte.

I motion So50 av Rosita Runegrund m.fl. (kd) begärs

ett tillkännagivande om kvalitetsförsämringarna inom

barnomsorgen (yrkande 1). Enligt motionärerna har

kvaliteten i förskolan försämrats ännu mer sedan

maxtaxan infördes, bl.a. genom att barngrupperna är

för stora på många håll. I motionen begärs vidare

ett tillkännagivande om maxtaxans effekter i form av

brist på mångfald (yrkande 2). Motionärerna anför

att många föräldrakooperativ och privata förskolor

kommer att få slå igen sin verksamhet eftersom

möjligheten att erbjuda mindre barngrupper och små

enheter, men något högre avgifter, inte längre finns

kvar. Även familjedaghemmen och de öppna förskolorna

är i riskzonen i många kommuner, anförs det.

Motionärerna begär även ett tillkännagivande om att

placering av barn i särskola aldrig får styras av

vilka resurser som finns (yrkande 11). Motionärerna

framhåller vikten av att särskolan får förbli en

skolform för barn och ungdomar med

utvecklingsstörning och inte för alla andra barn som

av olika anledningar har det svårt i skolan, t.ex de

s.k. bokstavsbarnen. Kommunerna måste se till att

det finns tillräckliga resurser för att möta dessa

barns behov i grundskolan. Motionärerna begär vidare

ett tillkännagivande om att utveckla metoder för att

möta de s.k. bokstavsbarnens behov (yrkande 12).

Enligt motionärerna borde Institutet för

handikappvetenskap vid Linköpings och Örebro

universitet kunna utveckla former för utbildning för

dessa barn. Ett tillkännagivande om behoven av

specialskolor för funktionshindrade barn begärs i

yrkande 13. Motionärerna befarar att vissa kommuner

inte kommer att klara av att erbjuda barn och

ungdomar med funktionshinder anpassad utbildning i

sin hemkommun. Vidare har exempelvis gravt hörsel-

eller synskadade barn svårt att bli socialt

integrerade i vanliga klasser.

I motion So49 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs

ett tillkännagivande om en översyn av skollagen,

syftande till en tydligare reglering av den

enskildes rätt till utbildning (yrkande 10).

Lagstiftningen är tydlig när det gäller skolans

skyldighet att stödja barn med svårigheter i skolan.

Det framgår dock inte vad som ingår i rätten till

stöd, och det finns ingen faktisk möjlighet att

utkräva denna rätt.

I motion So634 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om att berörda

personalgrupper bör få adekvat utbildning om dyslexi

(yrkande 3). För att hjälp skall kunna sättas in

redan på förskolenivå krävs enligt motionärerna att

förskole- och specialpedagogerna har fått en gedigen

utbildning om dyslexi, om habiliteringsmetoder och

om åtgärdsprogram. I motionen begärs även ett

tillkännagivande om behovet av fler logopeder samt

om kompetensutveckling av berörda personalgrupper om

stamningens orsaker och behandlingsmöjligheter

(yrkande 4).

I motion So51 av Lotta N Hedström m.fl. (mp) begärs

ett tillkännagivande om att barn måste ha tillgång

till idrott och kultur i skolan (yrkande 8).

Bakgrund och tidigare behandling

Utbildningsutskottet behandlade i det av riksdagen

godkända betänkandet 2001/02:UbU13 Elever med

funktionshinder motionsyrkanden med i huvudsak samma

innehåll som de här aktuella. När det gäller frågan

om att ge elever med funktionshinder ett fullvärdigt

stöd redogjorde utskottet för den nya samordnade

organisationen för statens stöd i specialpedagogiska

frågor, Specialpedagogiska institutet. Utskottet

konstaterade bl.a. att institutet har tillförts

extra medel för kompetensutveckling av lärare som

arbetar i det offentliga skolväsendet. Utskottet

hänvisade vidare till ett kommande uppdrag till

institutet att kartlägga och analysera kommunernas

ekonomiska och kompetensmässiga förutsättningar att

ta sitt ansvar för synskadade flerhandikappade

elevers och språkstörda elevers skolgång. Motionerna

avstyrktes (s. 12 f.; res. mp). Utbildningsutskottet

behandlade vidare ett yrkande om att se över

skollagen i syfte att tydligare reglera den enskilda

elevens rätt till stöd. Utskottet hänvisade till att

1999 års skollagskommitté har i uppdrag att bl.a.

överväga frågan om att stärka den enskilde elevens

rätt till stöd. Yrkandena avstyrktes (s. 14). Ett

motionsyrkande om att särskolan måste förbli en

skolform för barn med intellektuell

utvecklingsstörning avstyrktes också, med

motiveringen att en parlamentariskt sammansatt

kommitté skall se över utbildningen för bl.a. barn

och ungdomar med utvecklingsstörning (dir. 2001:100)

(s. 18 f.; res. m resp. kd).

Utbildningsutskottet behandlade ett yrkande om att

Institutet för handikappvetenskap bör utveckla

metoder för utbildning av de s.k. bokstavsbarnen i

det av riksdagen godkända betänkandet 2001/02:UbU1

Utgiftsområde 16 Utbildning och

universitetsforskning. Yrkandet avstyrktes utan

närmare motivering (res. kd).

I det av riksdagen godkända betänkandet

2001/02:UbU10 Skolan, m.m. avstyrkte utskottet en

motion om att följa upp maxtaxans effekter.

Utskottet erinrade bl.a. om att Skolverket fått i

uppdrag av regeringen att följa upp reformen om

maxtaxa, medlen för kvalitetssäkring m.m. samt att

avrapportering skall ske första gången senast den 1

mars 2003 (s. 16; res. m, kd). Utskottet avstyrkte

även motioner om att utöka antalet idrottstimmar i

skolan. Utskottet delade motionärernas uppfattning

att det är angeläget att uppmärksamma barns och

ungdomars hälsomässiga utveckling i såväl fysisk som

psykisk mening och att skolan här har en viktig

uppgift.

Motioner om mobbning har utbildningsutskottet

nyligen avstyrkt i det av riksdagen godkända

betänkandet 2001/02:UbU6 Hälsa, lärande och

trygghet. Inledningsvis framhöll utskottet med

bestämdhet att varje form av kränkande behandling är

otillåten och i strid med de grundläggande värden

som gäller för skolan. Utskottet behandlade frågan

om elever som mobbar skall kunna flyttas från skolan

där den mobbade går. Utskottet redogjorde därvid

bl.a. för gällande bestämmelser om discipliära

åtgärder för elevers tillrättaförande. Utskottet

ansåg det viktigt att avstängning som en ren

repressiv åtgärd mot en elev som inte bättrat sig

genom de åtgärder som elevvårdskonferensen beslutat

inte bör få förekomma. En eventuell flyttning av en

elev skall vara en del i en väl genomtänkt plan för

att få eleven att bättra sig (s. 22 f.; res. m och

fp).

Motioner om en nationell skolpeng har avstyrkts

vid ett flertal tidigare tillfällen, senast i det av

riksdagen godkända betänkandet 2001/02:UbU1

Utbildning och universitetsforskning. Utskottet

anförde bl.a. att en schablonberäknad nationell

skolpeng inte ger de grundläggande förutsättningarna

för att kraven på en likvärdig skola av hög kvalitet

för alla elever skall kunna uppfyllas. Enligt

utskottets mening skall resurser till skolans

verksamhet fördelas med utgångspunkt i behov som

enskilda elever, olika grupper av elever och skolor

faktiskt har (s. 25; res. m).

Utbildningsutskottet behandlade frågan om att

återinföra etableringsfriheten inom barnomsorgen i

det av riksdagen godkända betänkandet 2000/01: UbU5

Maxtaxa och allmän förskola m.m. Utskottet vidhöll

sin tidigare redovisade uppfattning att enskild

barnomsorg kan berika barnomsorgen och bidra till en

positiv utveckling men att det inte finns anledning

att ändra reglerna om att det är kommunen som avgör

om bidrag kan lämnas till enskild

förskoleverksamhet. Motionerna avstyrktes (s. 13 f.;

res. m, kd, c, fp).

I det av riksdagen godkända betänkandet

2000/01:UbU13 Skolan behandlades en motion om

kulturens roll i skolan. Utskottet konstaterade att

det framgår av de kursplaner som gäller för såväl

grundskola som gymnasieskola att olika

kulturaspekter skall behandlas inom i princip

samtliga ämnen. Det närmare tillvägagångssättet för

att uppnå de angivna målen och ansvaret för

utformningen av skolmiljön i dess helhet är dock en

kommunal angelägenhet. Yrkandet avstyrktes (s. 24;

res. kd).

Till maxtaxan inom förskoleverksamheten och

skolbarnsomsorgen är två statsbidrag kopplade. Det

ena bidraget, totalt 500 miljoner kronor per år,

skall användas till kvalitetshöjande åtgärder, t.ex.

anställning av mer personal eller

kompetensutveckling. Det andra bidraget, totalt 3,4

miljarder kronor per år, är en ersättning till

kommunerna för det inkomstbortfall som de sänkta

avgifterna ger upphov till.

Skolverket skall följa upp och utvärdera

effekterna av statsbidragen. Verket har även fått i

uppdrag att göra en bred uppföljning av hela

reformen, dvs. maxtaxan, förskoleverksamheten för

arbetslösas och föräldraledigas barn samt allmän

förskola för 4- och 5-åringar. Skolverket skall

bl.a. studera vistelsetider, förändrad efterfrågan,

kommunal avgiftspolitik, kvalitetsfrågor samt

effekter på kommunalekonomi, sysselsättning och

arbetskraftsutbud i samband med reformerna på

området. Skolverket kommer att lämna en rap-port

till regeringen senast den 1 mars varje år fram till

2007. Den första rap-porten kommer att lämnas den 1

mars 2003.

Till följd av det stora intresset för reformen

kommer enligt uppgift från Utbildningsdepartementet

en lägesrapport att lämnas redan under hösten 2002

med det material som då finns framtaget. Uppdraget

att lämna lägesrapporten kommer troligen att ges

till Skolverket.

Riksdagen har ställt sig bakom den handikappolitiska

principen att barn och ungdomar med funktionshinder

så långt det är möjligt skall erbjudas en anpassad

utbildning i sin hemkommun och därmed ha rätt och

möjlighet att bo hemma med sina föräldrar. I

enlighet med denna princip beslutade riksdagen

hösten 1999 att elever med synskada respektive grav

språkstörning inte längre skall tillhöra den

statliga specialskolans målgrupp (prop. 1998/99:105,

bet. 1999/2000:UbU4, rskr. 1999/2000:14). Ändringar

i skollagen med denna innebörd trädde i huvudsak i

kraft den 1 juli 2000. För döva, dövblinda eller

hörselskadade elever finns den statliga

specialskolan kvar medan kommunerna har det fulla

ansvaret för synskadade och gravt språkstörda

elever. I syfte att stödja kommunerna när det gäller

elever med funktionshinder skapades det ovannämnda

Specialpedagogiska institutet. Vidare har i

skollagen införts en bestämmelse om att barn som är

synskadade eller gravt språkstörda får fullgöra sin

skolplikt i särskilda resurscenter. Utbildningen

skall med nödvändiga avvikelser motsvara

utbildningen i grundskolan respektive särskolan.

För elever med synskada och ytterligare

funktionshinder samt för gravt tal- och språkstörda

elever finns vidare möjlighet till s.k.

visstidsplacering vid två resurscenter, Resurscenter

syn i Örebro (Ekeskolan) och Resurscenter tal och

språk i Sigtuna. En särskild utredare har fått

regeringens uppdrag att vidareutveckla formerna för

visstidsplaceringar vid dessa resurscenter samt

redovisa uppdraget senast den 31 oktober 2002. I

direktiven framhålls att staten även

fortsättningsvis har ett stort ansvar för de nämnda

elevgrupperna. Utredaren skall utgå från att en

visstidsplacering även bör kunna innebära, om

elevens behov och förutsättningar så kräver, att

elevens hela skolgång förläggs till resurscentret.

Utbildning av barn och ungdomar med

utvecklingsstörning sker i huvudsak i särskolan.

Särskolan vänder sig också till elever som har fått

ett betydande och bestående begåvningsmässigt

funktionshinder på grund av hjärnskada, föranledd av

yttre våld eller kroppslig sjukdom, samt till elever

med autism eller autismliknande tillstånd.

Regeringen beslutade i december 2001 att tillkalla

en parlamentariskt sammansatt kommitté för att se

över utbildningen för barn, ungdomar och vuxna med

utvecklingsstörning (dir. 2001:100). Som grund för

översynen ligger bl.a. en rapport från Skolverket

vari redovisas en markant ökning av antalet elever i

särskolan och en förändring av elevgruppens

sammansättning till att omfatta även elever utanför

särskolans personkrets. Kommittén skall slutredovisa

sitt uppdrag senast den 1 oktober 2004.

Utskottets ställningstagande

Maxtaxereformen inom förskolan och skolbarnsomsorgen

har nyligen trätt i kraft. En lägesrapport kommer

att lämnas under hösten 2002 och en första rapport

från utvärderingen av reformen den 1 mars 2003.

Enligt utskottets mening bör riksdagen inte ta några

initiativ på området i avvaktan på dessa rapporter.

Motionerna So48 (m) yrkande 9 och So50 (kd)

yrkandena 1 och 2 avstyrks därmed.

När det gäller frågan om fri etableringsrätt inom

barnomsorgen har utbildningsutskottet uttalat (bet.

2000/01:UbU5) att enskild barnomsorg kan berika

barnomsorgen och bidra till en positiv utveckling

men att det inte finns anledning att ändra reglerna

om att det är kommunen som avgör om bidrag kan

lämnas till enskild förskoleverksamhet. Vidare

anförde utbildningsutskottet i betänkande

2001/02:UbU1 att en schablonberäknad nationell

skolpeng inte ger de grundläggande förutsättningarna

för att kraven på en likvärdig skola av hög kvalitet

för alla elever skall kunna uppfyllas. Resurser till

skolans verksamhet skall fördelas med utgångspunkt i

elevernas och skolornas faktiska behov.

Socialutskottet ser ingen anledning att göra någon

annan bedömning än utbildningsutskottet och

avstyrker därför motion So48 (m) yrkande 10.

Utbildningsutskottet har i betänkande 2001/02:UbU6

uttalat att varje form av kränkande behandling är

otillåten och i strid med de grundläggande värden

som gäller för skolan samt att skolans arbete skall

präglas av en nolltolerans mot mobbning. När det

gäller disciplinära åtgärder konstaterade

utbildningsutskottet att bestämmelser om avstängning

av elev från undervisningen endast finns vad gäller

gymnasieskolans elever. För en elev i grundskolan

som gjort sig skyldig till upprepade förseelser

eller en allvarligare förseelse gäller enligt

grundskoleförordningen att saken dels skall anmälas

till rektorn, dels hänskjutas till

elevvårdskonferensen. Konferensen skall efter

kontakt med elevens vårdnadshavare försöka få eleven

att bättra sig genom åtgärder som är avpassade till

elevens individuella förhållanden. Om detta inte

hjälper skall elevvårdskonferensen anmäla

förhållandet till styrelsen för övervägande om

lämplig åtgärd. Utbildningsutskottet ansåg att

avstängning inte bör få förekomma som en ren

repressiv åtgärd mot en elev som inte bättrat sig

genom de åtgärder som elevvårdskonferensen beslutat.

En eventuell flyttning av en elev skall vara en del

i en väl genomtänkt plan för att få eleven att

bättra sig och inte utsätta kamrater eller lärare

för mobbning, övergrepp eller fara.

Utbildningsutskottet framförde också att rutiner för

t.ex. rapporteringsskyldigheten till rektor om

förekomst av mobbning, rutiner för kontakter med

föräldrar, vilka metoder som en skola vill använda

för att bekämpa mobbning samt huruvida man vill ha

stöd från någon utanför den egna skolan i arbetet

mot mobbning bör beslutas lokalt på respektive skola

i samband med utarbetandet av handlingsprogrammet

mot mobbning. Socialutskottet, som inte har någon

annan uppfattning än utbildningsutskottet, avstyrker

mot bakgrund av det anförda motion So48 (m) yrkande

11.

En kommitté har i uppdrag att se över utbildningen

för bl.a. barn och ungdomar med utvecklingsstörning.

Resultatet av detta arbete bör enligt utskottets

mening avvaktas. Motion So50 (kd) yrkande 11

avstyrks därför.

I motion So50 (kd) yrkande 13 begärs ett

tillkännagivande om behovet av specialskolor för

funktionshindrade barn. Utskottet kan konstatera att

den statliga specialskolan finns kvar för döva,

dövblinda eller hörselskadade elever. När det gäller

synskadade och gravt språkstörda elever har

kommunerna numera det fulla ansvaret. Den nya

samordnade stödorganisationen, Specialpedagogiska

institutet, skall dock tillhandahålla information

och kunskap för att kunna erbjuda barn och ungdomar

med funktionshinder förskoleverksamhet och

skolbarnsomsorg respektive utbildning likvärdig den

som andra barn får. Skolförvaltning, lärare, övrig

personal och vårdnadshavare skall erbjudas

information och fortbildning. Liksom

utbildningsutskottet (bet. 2001/02:UbU13) kan

socialutskottet konstatera att Specialpedagogiska

institutet har tillförts extra medel - 12 miljoner

kronor för andra halvåret 2001 och 15 miljoner

kronor för år 2002 - för att kunna bygga upp och

utveckla verksamheten. Dessutom har institutet

erhållit medel för riktad kompetensutveckling av

personal som arbetar med dels gravt tal- och

språkstörda elever, dels elever med synskada och

ytterligare funktionshinder. Vidare har en särskild

utredare fått i uppdrag att utveckla formerna för

visstidsplaceringar för dessa elevgrupper. Slutligen

kan nämnas att Specialpedagogiska institutet kommer

att få i uppdrag att kartlägga och analysera

kommunernas ekonomiska och kompetensmässiga

förutsättningar att kunna ta sitt ansvar för

synskadade flerhandikappades och språkstörda elevers

skolgång. Mot bakgrund av vad som anförts får enligt

utskottets mening motion So50 (kd) yrkande 13 anses

åtminstone delvis tillgodosedd.

I uppdraget till 1999 års Skollagskommitté (dir.

1999:15) ingår att utreda och föreslå hur en ökad

rättssäkerhet för eleverna kan åstadkommas.

Kommittén har bl.a. att överväga frågan om att

stärka den enskilda elevens rätt till stöd genom att

införa en möjlighet att överklaga såväl offentliga

som fristående skolors beslut att inte ta emot en

elev. Kommittén skall också utreda om statens

sanktionsmöjligheter gentemot kommunerna behöver

stärkas. Socialutskottet delar utbildningsutskottets

bedömning i betänkande 2001/02: UbU13 att kommitténs

ställningstaganden, som skall redovisas i december

2002, bör avvaktas. Motion So49 (c) yrkande 10 bör

avslås.

När det gäller elever med dyslexi, stamning och s.k.

bokstavsdiagnoser kan för det första konstateras att

Specialpedagogiska institutets verksamhet omfattar

dessa elevgrupper. Institutet skall bl.a. ge

skolhuvudmännen stöd och råd samt sprida kunskap

genom kompetensutveckling och informationsinsatser.

Bestämmelserna om åtgärdsprogram för elever med

behov av särskilt stöd har förstärkts och gäller i

alla skolformer i den obligatoriska skolan och i

gymnasieskolan. Liksom utbildningsutskottet (bet.

2001/02:UbU13) utgår socialutskottet från att

kommunerna och skolorna tar sitt ansvar för att

underlätta för elever med läs- och skrivsvårigheter.

Det kan också noteras att den nya lärarutbildningen,

som riksdagen beslutade om hösten 2000, betonar

vikten av specialpedagogisk kompetens hos alla

lärare och vikten av att lärare kan identifiera

problem där det kan vara aktuellt med särskilt stöd.

I statsbudgeten har under åren 2000-2002 avsatts

särskilda medel för kompetensutveckling av lärare,

där det specialpedagogiska området är särskilt

prioriterat. Slutligen konstateras att regeringen

har tillsatt en särskild utredare med uppgift att

göra en översyn av statens engagemang för

framställning och anpassning av läromedel och

studiematerial för bl.a. barn med funktionshinder i

förskola och skola. Med hänvisning till vad som

anförts avstyrker socialutskottet motionerna So50

(kd) yrkande 12 och So634 (fp) yrkandena 3 och 4.

Socialutskottet delar utbildningsutskottets

uppfattning (bet. 2001/02:UbU10) att såväl föräldrar

som skola har en viktig roll som främjare av en god

livsstil och ett långtgående ansvar vad gäller att

motverka fysisk inaktivitet och en osund

kosthållning hos barnen respektive eleverna. Såsom

utbildningsutskottet påpekade (s. 42) är barns och

ungdomars rörelsebehov större än vad som normalt kan

tillgodoses inom ramen för skolans verksamhet,

varför det är viktigt att skolan uppmuntrar

elevernas fysiska aktivitet även på fritiden. Enligt

socialutskottets mening bör riksdagen inte göra

något tillkännagivande med anledning av motion So51

(mp) yrkande 8 (delvis).

Av kursplanerna för grundskolan och gymnasieskolan

framgår det att olika kulturaspekter skall behandlas

inom i princip samtliga ämnen. Socialutskottet

ställer sig dock bakom utbildningsutskottets

ställningstagande i betänkande 2000/01:UbU13 att det

närmare preciserade tillvägagångssättet för att

uppnå de angivna målen och ansvaret för utformningen

av skolmiljön i dess helhet är en kommunal

angelägenhet. Motion So51 (mp) yrkande 8 avstyrks

därmed även i denna del.

Utsatta barn

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om insatser för

utsatta barn, barnmisshandel, kommersiell

sexuell exploatering av barn, barn i familjer

där misshandel förekommer samt barn till

missbrukare, psykiskt funktionshindrade m.fl.

Utskottet hänvisar bl.a. till vidtagna och

pågående åtgärder för att stärka skyddet för

utsatta barn och ungdomar samt till en

kommande proposition med anledning av

slutbetänkandet från Kommittén mot

barnmisshandel.

Jämför reservationerna 36 (v), 37 (kd), 38

(v), 39 (v), 40 (kd), 41 (fp) och 42 (mp).

Skrivelsen

I skrivelsen redogör regeringen för lagändringar

m.fl. åtgärder som vidtagits på det straffrättsliga

området under de senaste åren i syfte att förstärka

skyddet för barn och ungdomar mot övergrepp av olika

slag.

Den 1 juli 1998 infördes det nya brottet grov

fridskränkning i brottsbalken. Den som utsätter en

närstående person, såsom ett barn, för till exempel

upprepad misshandel kan dömas för grov

fridskränkning. Brottet är en särskild markering av

allvaret i brottslighet som riktar sig mot när-

stående och gör det enligt regeringen möjligt för

domstolarna att väsentligt höja straffet för

systematiskt våld riktat mot ett barn.

Den 1 januari 1999 genomgick straffbestämmelsen om

barnpornografibrott en omfattande förändring som

innebär att i princip all befattning med

barnpornografi, även innehav samt in- och utförsel,

numera är kriminaliserad. Det har också införts ett

grovt brott med en särskild straffskala.

Regeringen påpekar vidare att förordningen

(1988:691) om tillämpning av lagen (1988:688) om

besöksförbud har kompletterats med en ny

bestämmelse, 4 a §. Av denna följer att när en

domstol eller åklagare fattar beslut om besöksförbud

skall socialnämnden genast underrättas om den som

beslutet avser att skydda och den som beslutet avser

har gemensamma barn under arton år.

I propositionen Stöd till brottsoffer presenteras

en strategi för det fortsatta arbetet med

brottsoffer (prop. 2000/01:79, bet. 2000/01:JuU20,

rskr. 2000/01:205). Enligt strategin är barn en av

de grupper som regeringen bedömer som viktigast att

prioritera i sitt fortsatta arbete med att förstärka

skyddet för och stödet till brottsoffer.

I departementspromemorian Ytterligare åtgärder för

att motverka våld i nära relationer (Ds 2001:73)

föreslås bl.a. att besöksförbud skall kunna omfatta

den egna bostaden och att förbudet skall kunna

omfatta ett större geografiskt område än i dag.

Vidare redovisar regeringen det breda uppdrag som

Kommittén mot barnmisshandel har haft. I sitt

utåtriktade arbete vände sig kommittén bl.a. till

yrkesgrupper som arbetar med barn upp till 10 års

ålder. Syftet var att informera om tecken på

barnmisshandel och om anmälningsskyldigheten enligt

socialtjänstlagen. Kommittén föreslog i sitt

delbetänkande Barnmisshandel - Polisens och

åklagarnas handläggningstider och arbetsmetoder (SOU

2000:42) flera åtgärder för att förstärka

barnperspektivet och förbättra handläggningen av

barnmisshandelsärendena. Enligt regeringen har

Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren tagit fasta på

dessa förslag. Förordningsändringar som innebär att

större krav kommer att ställas på den som leder

förhör med barn och på hur förundersökningen skall

bedrivas trädde i kraft den 1 november 2001. I sitt

huvudbetänkande Barnmisshandel - att förebygga och

åtgärda (SOU 2001:72) föreslår kommittén hur

samverkan mellan berörda aktörer kan förbättras.

Bland annat bör socialtjänsten få ett lagstadgat

ansvar för att samverkan kommer till stånd. Vidare

föreslås att det i relevanta lagar skall finnas en

referens till anmälningsskyldigheten enligt

socialtjänstlagen för att höja benägenheten att

anmäla till socialtjänsten. Kompetens- och

kvalitetshöjande åtgärder inom socialtjänsten,

förskolan, skolan och fritidshemmet samt inom hälso-

och sjukvården är andra förslag. Tonvikt läggs på

förebyggande åtgärder, och kommittén föreslår att

möjligheterna att inrätta ett nationellt

riskbarncentrum utreds. Betänkandet är enligt

skrivelsen under beredning i Regeringskansliet, och

en proposition planeras till hösten 2002.

Regeringen påpekar vidare att 1998 års

Sexualbrottskommitté i sitt slutbetänkande

Sexualbrotten - Ett ökat skydd för den sexuella

integriteten och angränsande frågor (SOU 2001:14)

bl.a. föreslår särskilda bestämmelser om

straffansvar för handel med vuxna människor respek-

tive med barn för sexuella ändamål. Kommittén

föreslår också en skärpning av förbudet mot köp av

sexuella tjänster av underåriga samt ett stärkt

skydd för ungdomar mot att användas för sexuell

posering. Enligt skrivelsen planerar regeringen en

proposition med förslag till ny straffbestämmelse om

människohandel under våren 2002.

När det gäller myndighetsuppdrag upplyser regeringen

bl.a. att Rikspolisstyrelsen enligt regleringsbrevet

för 2002 skall redovisa det brottsbekämpande arbete

som har bedrivits när det gäller våld mot kvinnor

och barn, inklusive barn som inte själva misshandlas

men på annat sätt tvingas uppleva våld i sin familj.

Redovisningen skall innehålla en sammanhållen

nationell beskrivning och analys av hur verksamheten

har utvecklats och dess resultat. Av redovisningen

skall framgå bl.a. vilka åtgärder som vidtagits för

att vidareutveckla polisens bemötande och stöd till

brottsoffer och vittnen.

Riksåklagaren skall enligt regleringsbrevet för

2002 redovisa åklagarinsatser som genomförts när det

gäller bekämpning av bl.a. våld mot kvinnor och

barn.

Socialstyrelsen fick i juni 2001 regeringens

uppdrag att bedriva ett utvecklingsarbete till stöd

för socialtjänsten i dess arbete med brottsoffer-

frågor. Socialstyrelsen kommer inom ramen för sitt

uppdrag att särskilt fokusera på barn som

brottsoffer och vilket stöd socialtjänsten kan ge i

olika situationer.

I juni 2001 gav regeringen också i uppdrag till

Brottsoffermyndigheten att förbereda, utforma och

genomföra ett program för brottsofferforskning. I

uppdraget framhålls att bl.a. forskning om utsatta

barns handlingsmönster är angelägen. Det kan ge

personal inom barnomsorg och i skola den kunskap som

är nödvändig för att tidigt upptäcka om barn far

illa. Vidare anges att det är av central betydelse

att det bedrivs forskning om hur man bäst förhör

barn och hur man skall tolka barns vittnesmål.

Dessutom bör forskningen om barn som lever i socialt

utsatta miljöer med bl.a. drogmissbruk, fysisk och

psykisk misshandel utökas och fördjupas.

Regeringen gör även en redovisning av satsningen

inom ramen för att förverkliga den nationella

handlingsplanen för att förebygga alkoholskador

(prop. 2000/01:20, bet. 2000/01:SoU8, rskr.

2000/01:144). Särskilda resurser är avsedda för

insatser för barn till missbrukare och barn i

familjer där våld och övergrepp mellan vuxna

förekommer. På nationell nivå skall Socialstyrelsen

tillsammans med Statens folkhälsoinstitut följa upp

och utvärdera hur anvisade medel används.

I december 2001 ägde den andra världskongressen mot

kommersiell sexuell exploatering av barn rum i

Yokohama, Japan. Syftet var bl.a. att följa upp

utvecklingen sedan kongressen i Stockholm 1996. I

den svenska handlingsplanen mot kommersiell sexuell

exploatering av barn, som uppdaterades inför

kongressen i Yokohama, åtar sig regeringen att

förbättra arbetet på området. Det finns endast ett

fåtal uppgifter att tillgå när det gäller

förekomsten av kommersiell sexuell exploatering av

barn i Sverige. Regeringen anser det därför ange-

läget att ta reda på mer om hur situationen ser ut

här. Det finns uppgifter om att yngre flickor och

pojkar förekommer i mindre synliga former av

prostitution. Ett växande antal barn som kommer till

Sverige utan legal vårdnadshavare kan vara en

särskilt utsatt grupp att uppmärksamma, anförs det.

Regeringen har nyligen tillsatt en arbetsgrupp med

uppdrag att göra en nationell inventering av

kunskaper om sexuell exploatering av barn i Sverige.

Vidare skall olika aktörer identifieras i syfte att

bygga nätverk för utbyte av erfarenhet och kunskap

och för samverkan. Gruppen skall också följa upp den

svenska handlingsplanen samt överväga behovet av

ytterligare åtgärder från regeringens sida.

Arbetsgruppen skall lämna delrapporter och

slutredovisa uppdraget till Socialdepartementet

senast den 27 februari 2004.

Motionerna

I en rad motioner framställs synpunkter när det

gäller arbetet för utsatta barn i allmänhet.

I motion So478 av Berit Adolfsson (m) begärs ett

tillkännagivande om ökad forskning, kunskap och

information angående barn. Motionären anser att

riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att undersöka

barns behov av trygghet, harmoni och vuxenkontakter

och vad avsaknad av detta kan förorsaka barnens

uppväxt och vuxenliv, att starta en informations-

och upplysningskampanj om vad som krävs för att barn

skall utvecklas fysiskt och psykiskt samt att

förändra socialtjänstens rutiner så att

misshälligheter och farliga eller miserabla miljöer

där barn vistas undanröjs.

I motion So496 av Ingrid Burman m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande om fortbildning för personal som

möter barn (yrkande 2). Motionärerna anser att

exempelvis lärare och förskollärare bör ges

möjlighet till fortbildning om utsatta barn och om

personalens anmälningsplikt.

I motion So271 av Margareta Andersson och Gunnel

Wallin (c) begärs ett tillkännagivande om vad i

motionen anförs om en informationsförstärkning av

myndigheters skyldighet att stödja barn i familjer

med problem (yrkande 1). Motionären anför att många

av dessa barn inte får det stöd de har rätt till

enligt bl.a. socialtjänstlagen utan hamnar mellan

stolarna.

I motion So617 av Rosita Runegrund m.fl. (kd) begärs

ett tillkännagivande om behovet av analys och

förslag på insatser för barn i riskzon (yrkande 9).

I motion So403 av Christina Pettersson m.fl. (s)

begärs ett tillkännagivande om vikten av att

särskilt uppmärksamma barnens situation i

storstäderna.

I motion So575 av Lars Lilja och Carin Lundberg (s)

begärs ett tillkännagivande om barn och ungdomar som

far illa. Motionärerna anser bl.a. att de som

arbetar med barn måste ha förmåga att upptäcka när

barn far illa liksom kunskap om vilka möjligheter

till skydd av barnet som finns. De efterlyser vidare

bl.a. bättre samarbete och samverkan mellan olika

yrkesgrupper och huvudmän.

Tre motioner rör barnmisshandel m.m.

I motion So341 av Birgitta Carlsson m.fl. (c, s,

m, v, kd, fp, mp) begärs ett tillkännagivande om

ökad forskning, kunskap och information angående

barnmisshandel. Motionärerna anser det angeläget att

öka forskningsinsatserna, göra samlad analys och

genomföra gemensamma insatser för att hjälpa utsatta

barn. Det är också nödvändigt att alla som arbetar

med och kommer i kontakt med barn får goda kunskaper

såväl om hur man upptäcker att ett barn far illa som

om anmälningsskyldigheten.

I motion Ju397 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

yrkas att riksdagen beslutar att andra meningen i 8

a § socialtjänstlagen (1980:620) skall lyda:

Socialnämnden bör härvid särskilt beakta att

kvinnor, barn och ungdomar som är eller har varit

utsatta för våld eller andra övergrepp i hemmet kan

vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin

situation (yrkande 3).

I motion Ju393 av Annelie Enochson (kd) begärs ett

tillkännagivande om att kunskapscentrum bör inrättas

för hjälp till barn som utsatts för brott eller

försummelse samt att dessa centrum bör ha ett

samordningsansvar och tillgång till juridisk och

psykologisk kompetens (yrkande 1).

En motion handlar om kommersiell sexuell

exploatering av barn.

I motion So532 av andre vice talmannen Eva

Zetterberg m.fl. (v, kd, mp) yrkas att riksdagen

begär att regeringen tillsätter en kommission med

syfte att kartlägga den kommersiella barnsexhandeln

och föreslå åtgärder mot denna. Motionärerna

hänvisar till ECPAT:s studie Kommersiell sexuell

exploatering av barn i Sverige, vilken visar att

verksamheten här är mer omfattande än man tidigare

trott.

Barn i familjer där misshandel förekommer berörs i

tre motioner.

I motion So342 av Birgitta Carlsson m.fl. (c, s,

m, v, kd, fp, mp) begärs ett tillkännagivande om att

barn i familjer där misshandel förekommer måste

synliggöras genom förbättrade rutiner mellan polis,

socialtjänst och barnpsykiatri (yrkande 1). Det

begärs vidare ett tillkännagivande om att polisen

måste få utbildning i hur man hanterar barn i

familjer där misshandel förekommer (yrkande 2).

I motion Ju396 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl.

(m) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen

anförs om en stödperson till barn i familjer där

kvinnomisshandel förekommer (yrkande 5). Att hjälpa

barnen att bearbeta sina upplevelser är enligt

motionärerna en viktig brottsförebyggande insats.

I motion So51 av Lotta N Hedström m.fl. (mp)

begärs ett tillkännagivande om att barn som

bevittnar våld också är brottsoffer och att de

behöver mycket stöd (yrkande 7).

I tio motioner begärs tillkännagivanden kring barn

till bl.a. psykiskt sjuka och missbrukare.

I motion So264 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas

att riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning om situationen för barn till psykiskt

funktionshindrade ur ett nationellt perspektiv

(yrkande 5).

I motion So566 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs

ett tillkännagivande om en lagändring om information

och stöd till barn med psykiskt sjuka föräldrar

(yrkande 19). Motionärerna hänvisar till förslaget

från Barnpsykiatrikommittén att införa en

bestämmelse i hälso- och sjukvårdslagen om att

sjukvården skall uppmärksamma barns behov av

information och stöd när föräldrarna har allvarliga

sjukdomstillstånd.

I motion So564 av Per Landgren (kd) begärs ett

liknande tillkännagivande.

I motion So50 av Rosita Runegrund m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om situationen för barn

till psykiskt sjuka föräldrar (yrkande 14).

Motionärerna anser det viktigt att etablera

samarbete över gränserna inom hälso- och sjukvården

liksom med socialtjänsten på ett tidigt stadium.

I motion So617 av Rosita Runegrund m.fl. (kd)

finns ett liknande yrkande (yrkande 5).

I motion So364 av Rosita Runegrund (kd) begärs ett

tillkännagivande om hälso- och sjukvårdens ansvar

för patientens minderåriga barn (yrkande 1).

Motionärerna framhåller vikten av att vårdpersonalen

tillgodoser behovet av stöd hos barn till exempelvis

psykiskt sjuka, missbrukare eller föräldrar som

försökt ta sitt liv eller blivit allvarligt skadade

i olyckor.

I motion So49 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas

att riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om ytterligare åtgärder för att ge vård och

stöd till barn till missbrukare, intagna inom

kriminalvården och psykiskt sjuka (yrkande 5). Dessa

barn far ofta illa, och det är enligt motionärerna

av yttersta vikt att de sociala myndigheterna på ett

tidigt stadium får kontakt med dem och erbjuder dem

hjälp. Vuxenpsykiatrimottagningarna bör regelbundet

ta reda på om en patient har barn under 18 år och

kontakta socialtjänsten om så är fallet.

I motion So304 av Agne Hansson m.fl. (c) finns ett

likartat yrkande (yrkande 3).

I motion So497 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om barn till missbrukare

(yrkande 4). Motionärerna anser att Socialstyrelsen

bör få i uppdrag att tillsammans med Statens

folkhälsoinstitut initiera hur arbetet med barn till

missbrukare kan implementeras i olika ordinarie

verksamheter inom socialtjänsten, skolan samt hälso-

och sjukvården. Utbildning av olika personalgrupper

om dessa barns behov måste komma till stånd, anförs

det.

I motion So495 av Matz Hammarström m.fl. (mp)

begärs tillkännagivanden om stöd och hjälp dels till

barn till missbrukare eller till psykiskt eller

svårt kroppsligt sjuka (yrkande 12), dels till barn

till utvecklingsstörda (yrkande 13).

Tidigare behandling

I betänkande 2000/01:SoU7 Barn - här och nu

avstyrkte utskottet olika motionsyrkanden om utsatta

barn, bl.a. om sexuell exploatering av barn (s. 31;

res. kd, mp), om barn till psykiskt sjuka och till

missbrukare (s. 32; res. c), om barn som bevittnar

familjevåld (s. 32; res. mp) samt om socialtjänstens

arbetssätt och behovet av samverkan bl.a. när det

gäller barnmisshandel (s. 33; res. mp).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller att det är viktigt att utsatta

barn tidigt uppmärksammas och erhåller stöd. I

skrivelsen betonar regeringen vikten av breda,

generella och förebyggande insatser. Det är

nödvändigt att de personalgrupper som kommer i

kontakt med barn har kunskap om hur man upptäcker

barn i riskzon och om anmälningsskyldigheten enligt

socialtjänstlagen. Utskottet vill vidare åter

framhålla att en fungerande samverkan mellan de

personalgrupper som kommer i kontakt med barn som

far illa är av största värde. Utskottet ser positivt

på Socialstyrelsens arbete med kunskapsutveckling

inom socialtjänsten. Utskottet kan också konstatera

att omfattande åtgärder har vidtagits och

fortfarande pågår på det straffrättsliga området när

det gäller att stärka skyddet för barn och ungdomar

mot olika slags övergrepp. Utskottet noterar vidare

att Kommittén mot barnmisshandel ger förslag rörande

samverkan mellan olika aktörer,

anmälningsskyldigheten samt kompetens- och

kvalitetshöjande åtgärder inom exempelvis

socialtjänsten, skolan samt hälso- och sjukvården.

En proposition med förslag till åtgärder för att

barn skall skyddas mot att misshandlas eller fara

illa på något annat sätt samt förslag till

förebyggande åtgärder på området kommer att

presenteras under hösten 2002. Mot bakgrund av vad

som anförts saknas det enligt utskottets mening

anledning för riksdagen att göra något

tillkännagivande med anledning av motionerna So271

(c) yrkande 1, So403 (s), So478 (m), So496 (v)

yrkande 2, So575 (s) och So617 (kd) yrkande 9.

Kommittén mot barnmisshandel har i sitt

slutbetänkande föreslagit åtgärder som syftar till

att skapa bättre förutsättningar för att förhindra

att barn misshandlas, utökad samverkan mellan de

verksamheter som skall utreda och åtgärda

barnmisshandel, förbättrad kunskap hos berörda

yrkesgrupper samt ökade möjligheter till stöd och

hjälp till berörda. Kommittén föreslår även att

möjligheten att inrätta ett nationellt

riskbarncentrum för forskning kring barn som far

illa eller riskerar att fara illa utreds. Enligt

utskottets mening bör inte regeringens kommande

proposition på området föregripas. Motionerna So341

(c, s, m, v, kd, fp, mp), Ju393 (kd) yrkande 1 och

Ju397 (m) yrkande 3 avstyrks därmed.

Regeringen har nyligen tillsatt en arbetsgrupp inom

Regeringskansliet med uppgift att bl.a. inventera

kunskaper om sexuell exploatering av barn och

åtgärder mot företeelsen, bygga nätverk mellan

berörda aktörer, följa upp den svenska

handlingsplanen på området samt överväga behovet av

ytterligare åtgärder från regeringens sida.

Utskottet anser att motion So532 (v, kd, mp) därmed

i huvudsak är tillgodosedd.

Kommittén mot barnmisshandel inkluderar i begreppet

psykisk misshandel av barn att barnet tvingas

bevittna våld i sin närmiljö eller leva i en miljö

där våld eller hot om våld är ett ofta förekommande

inslag. Även i andra sammanhang har dessa barn

uppmärksammats. När beslut fattas om besöksförbud

skall numera socialnämnden genast underrättas om den

som beslutet avser och den som skall skyddas har

gemensamma barn. Vidare har Rikspolisstyrelsen

uppdrag på området, bl.a. när det gäller att

vidareutveckla polisens bemötande och stöd till

brottsoffer och vittnen. Insatser för barn i

familjer där våld och övergrepp mellan vuxna

förekommer sker också inom ramen för arbetet med den

nationella handlingsplanen för att förebygga

alkoholskador. För detta syfte har satsats 50

miljoner kronor för 2001 och 25 miljoner kronor för

2002. Mot bakgrund av det anförda kan något

initiativ från riksdagens sida med anledning av

motionerna So51 (mp) yrkande 7, So342 (c, s, m, v,

kd, fp, mp) yrkandena 1 och 2 samt Ju396 (m) yrkande

5 inte anses erforderligt.

I en rad motioner begärs

tillkännagivanden om barn till bl.a.

psykiskt funktionshindrade och

missbrukare. Att en vuxen person

försummar att tillgodose barnets

grundläggande fysiska eller psykiska

behov är enligt Kommittén mot

barnmisshandel också en form av

barnmisshandel. Som exempel på barn

som kräver särskild uppmärksamhet

nämns barn till föräldrar med

psykisk ohälsa, barn till

förståndshandikappade föräldrar och

barn till föräldrar som missbrukar

alkohol och narkotika. Kommittén

föreslår bl.a. en hänvisning i

hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

till anmälningsskyldigheten enligt

socialtjänstlagen i fall där ett

barn kan behöva socialnämndens skydd

eller stöd. Vidare kan utskottet

konstatera att insatser görs för

barn till missbrukare inom ramen för

den nationella handlingsplanen för

att förebygga alkoholskador. Även på

detta område anser utskottet att

pågående arbete bör avvaktas.

Motionerna So49 (c) yrkande 5, So50

(kd) yrkande 14, So264 (v) yrkande

5, So304 (c) yrkande 3, So364 (kd)

yrkande 1, So495 (mp) yrkandena 12

och 13, So497 (fp) yrkande 4, So564

(kd), So566 (kd) yrkande 19 och

So617 (kd) yrkande 5 avstyrks

därmed.

Regeringens skrivelse

Utskottet anser att riksdagen bör lägga regeringens

skrivelse till handlingarna.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Barnfamiljernas ekonomiska situation, m.m.

(punkt 2)

av Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-

Nordlund och Cristina Husmark Pehrsson (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 1. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2001/02:So48 yrkandena 1-5 och

2001/02:So49 yrkande 2 samt avslår motionerna

2001/02:So48 yrkande 6, 2001/02:So51 yrkande 9 och

2001/02:So328 yrkande 1.

Ställningstagande

Socialbidraget, som från början var avsett att vara

en tillfällig hjälp, har för många blivit en

permanent inkomstkälla som låser in barn och

familjer i bidragsberoende och utanförskap.

Hundratusentals människor, som inget hellre önskar

än att själva försörja sig och sina familjer är i

dag hänvisade till socialbidrag. 180 000 barn

beräknas växa upp i socialbidragsberoende familjer.

Vi anser att det absolut största samhällsproblemet

i dag är den klyfta som går mellan dem som med eget

arbete kan försörja sig och sin familj och dem som

för en bidragsberoende tillvaro. Många av dem som

uppbär socialbidrag är flyktingar eller invandrare

som efter flera år i Sverige fortfarande inte fått

fotfäste på arbetsmarknaden. Detta innebär en

tragedi även för deras barn. Barn och ungdomar som

växer upp i en miljö där ingen omkring dem lever på

sitt eget arbete löper också stor risk att ärva det

sociala utanförskapet från sin omgivning.

Skatten är den absolut tyngsta utgiftsposten för

låg- och medelinkomsttagarna. Någon hänsyn till

försörjningsbörda tas inte. För en familj som består

av två föräldrar och två barn som helt lever på

socialbidrag krävs att, om en av föräldrarna blir

erbjuden arbete, ingångslönen är minst 19 000 kr för

att familjen skall få bättre standard än vad

socialbidraget ger. Skattetrycket slår därför

särskilt hårt mot invandrade familjer som oftast

startar på en mycket låg lönenivå. Enligt vår mening

borde det vara en naturlig princip att den som

betalar skatt inte samtidigt skall behöva bidrag och

att den som får bidrag inte skall behöva betala

skatt.

Vår politik för arbete och egenmakt bygger på fyra

steg. De tre första syftar till att skapa

förutsättningar för människor att stå på egna ben.

För det första skall var och en som så önskar kunna

få ett arbete. För det andra skall resultatet av

arbete trygga den egna försörjningen i stället för

att försvinna i en rundgång av skatter och bidrag.

För det tredje skall förutsättningar och stimulans

finnas så att man genom utbildning kan förbättra sin

situation. Framgång på dessa tre områden innebär att

de som är i behov av det fjärde steget den

egentliga socialpolitiken minimeras.

Regeringen anger i skrivelsen att en viktig fråga

i det fortsatta arbetet inom Regeringskansliet är

hur de psykologiska och pedagogiska effekterna ser

ut av att under lång tid leva i en familj som är

beroende av bistånd för sin försörjning. Att

regeringen nöjer sig med att utreda när det krävs

omedelbara åtgärder för att minska barnens utsatthet

är enligt vår mening anmärkningsvärt. Vi är av den

övertygelsen att de många problem som drabbar barn

och ungdomar inte kan lösas om de inte ses i sitt

sammanhang. Exempelvis har barn som lever i

fattigdom och utanförskap i själva verket drabbats

av arbetsmarknads-, bidrags- och

integrationspolitikens misslyckanden.

Enligt barnkonventionen har alla barn lika värde,

dvs. alla barn skall ha samma möjligheter. Ingen

skall således behöva riskera att bli diskriminerad

till följd av det utanförskap som familjens

bristande ekonomiska resurser kan skapa. Vi anser

att regeringen bör analysera siffrorna om

barnfattigdom och vidta åtgärder för att förhindra

att barn diskrimineras på grund av föräldrarnas

ekonomiska situation.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

2. Barnfamiljernas ekonomiska situation, m.m.

(punkt 2)

av Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda

kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 2. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2001/02:So49 yrkande 2 och

2001/02:So328 yrkande 1 samt avslår motionerna

2001/02:So48 yrkandena 1-6 och 2001/02:So51 yrkande

9.

Ställningstagande

Under 1990-talet försämrades de ensamstående

mammornas ekonomiska situation allvarligt till följd

av samhällets besparingar. Trots den långa

högkonjunkturen befinner sig många ensamföräldrar

fortfarande utanför den ordinarie arbetsmarknaden.

Ansträngd ekonomi orsakar psykisk press och känsla

av otillräcklighet, vilket riskerar att påverka

barnen. Enligt vår mening måste det finnas reella

möjligheter för de ensamstående föräldrarna att

skapa en tillvaro med arbete och egen inkomst. Vi

anser därför att regeringen bör lägga fram förslag

till en handlingsplan för att åtgärda de

ensamstående föräldrarnas situation.

Enligt barnkonventionen har alla barn lika värde,

dvs. alla barn skall ha samma möjligheter. Ingen

skall således behöva riskera att bli diskriminerad

till följd av det utanförskap som familjens

bristande ekonomiska resurser kan skapa. Vi anser

att regeringen bör analysera siffrorna om

barnfattigdom och vidta åtgärder för att förhindra

att barn diskrimineras på grund av föräldrarnas

ekonomiska situation.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

3. Barnfamiljernas ekonomiska situation, m.m.

(punkt 2)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 3. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So49 yrkande 2 och avslår

motionerna 2001/02:So48 yrkandena 1-6, 2001/02:So51

yrkande 9 och 2001/02:So328 yrkande 1.

Ställningstagande

Enligt en studie från Rädda Barnen lever vart femte

barn i en familj som antingen har låg

inkomststandard eller är beroende av socialbidrag.

Det handlar om hundratusentals barn som lever under

social stress och i utanförskap. Enligt

barnkonventionen har alla barn lika värde, dvs. alla

barn skall ha samma möjligheter. Ingen skall alltså

behöva riskera att bli diskriminerad till följd av

det utanförskap som familjens bristande ekonomiska

resurser kan skapa. Jag anser att regeringen bör

analysera siffrorna om barnfattigdom och vidta

åtgärder för att förhindra att barn diskrimineras på

grund av föräldrarnas ekonomiska situation. Detta

bör ges regeringen till känna.

4. En utredning om barns livssituation

(punkt 3)

av Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 4. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So577.

Ställningstagande

I samhället råder numera en etablerad syn på barnen

som självständiga individer med egna rättigheter.

Barn och ungdomar i Sverige har det i jämförelse med

barn i de flesta andra länder mycket bra. Det finns

dock fortfarande problem och brister. Vi anser att

det bör tillsättas en utredning om barns

livssituation i Sverige. Områden som bör belysas är

exempelvis det minskade barnafödandet, trångboddhet,

allergier, övervikt, psykisk ohälsa, skolan,

barntätheten inom barnomsorgen, barnfamiljernas

ekonomi samt den nya tekniken. Vad vi nu anfört bör

ges regeringen till känna.

5. Genomförandet av FN:s barnkonvention

(punkt 4)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 5. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2001/02:So49 yrkandena 1 och 3 och

2001/02:So596 samt avslår motionerna 2001/02:So51

yrkande 5, 2001/02:So599 delvis och 2001/02:So634

yrkandena 1 och 13.

Ställningstagande

Genom att ratificera barnkonventionen har staten

tagit på sig ansvaret att tillförsäkra alla barn i

Sverige samma rättigheter utan diskriminering.

Enligt min mening bör alla barn omfattas av ett

lagligt skydd mot alla former av diskriminering. Den

nya diskrimineringsutredningen bör därför överväga

även denna fråga.

Jag vill vidare framhålla vikten av att barn har

grundläggande medborgerliga, politiska, ekonomiska,

sociala och kulturella rättigheter.

Barnkonventionens införlivande i svensk lagstiftning

måste därför ytterligare harmoniseras, fördjupas och

förstärkas. De yngsta i samhället måste utifrån

barnkonventionen ges särskilt stöd i svensk lag.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

6. Genomförandet av FN:s barnkonvention

(punkt 4)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 6. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So634 yrkandena 1 och 13 samt

avslår motionerna 2001/02:So49 yrkandena 1 och 3,

2001/02: So51 yrkande 5, 2001/02:So596 och

2001/02:So599 delvis.

Ställningstagande

Jag vill framhålla vikten av att barnkonventionen

verkligen genomsyrar allt arbete som direkt eller

indirekt rör barn, på såväl det nationella som det

internationella planet. Av detta följer att alla

barn skall ha rätt till en god tillsyn och omsorg

samt utbildning anpassad till det enskilda barnets

behov, förmåga och förutsättningar.

Barnens situation påverkas av flera sinsemellan

olika och av varandra oberoende beslut i riksdag,

kommuner och landsting. Jag anser att det vore

önskvärt med en översyn av hur barnen sammantaget

påverkas av alla transaktioner, parallella system

m.m. som berör barnfamiljerna. Syftet med översynen

bör vara att finna en helhetssyn, minska

marginaleffekterna och eliminera onödiga kilar i

systemet.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

7. Barnperspektiv i statsbudgeten (punkt 5)

av Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v), Kenneth

Johansson (c) och Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 7. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2001/02:So49 yrkande 4 och

2001/02:So51 yrkande 4 samt avslår motion

2001/02:So617 yrkande 3.

Ställningstagande

Vi anser att statsbudgeten bör kompletteras med en

barnbilaga där det tydligt markeras vilka utgifter

som är riktade till barn och ungdomar, hur stor del

av samhällets resurser som går till barnen, samt hur

de föreslagna budgetposterna förväntas påverka

barnen. Även regeringens barnpolitiska ambitioner

och prioriteringar bör tydligt framgå. Vad vi nu

anfört bör ges regeringen till känna.

8. Inkorporering av barnkonventionen i svensk

rätt (punkt 6)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 8. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So495 yrkande 24.

Ställningstagande

Jag anser att FN:s barnkonvention bör inkorporeras i

den svenska lagstiftningen. Genomförandet av

konventionen blir därmed effektivare än om enbart

transformeringsmetoden används. Detta bör ges

regeringen till känna.

9. Familjeminister (punkt 8)

av Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda

kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 9. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So377 yrkande 3.

Ställningstagande

Vi anser att regeringen bör överväga möjligheten att

tillsätta en familjeminister med övergripande ansvar

för frågor som rör familjen. Detta bör ges

regeringen till känna.

10. Stöd i föräldraskapet (punkt 10)

av Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda

kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 10. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:A211 yrkandena 23 delvis och

25 samt avslår motionerna 2001/02:L260 yrkande 2

delvis, 2001/02:L322 yrkande 5, 2001/02:L370 yrkande

2 och 2001/02:Sf392 yrkandena 9-11.

Ställningstagande

Vi anser det angeläget att föräldrautbildning inte

enbart omfattar tiden före födelsen och

småbarnsåren, utan strävan bör vara att

föräldragrupperna består genom åren. För blivande

pappor och mammor som känner sig osäkra i sin nya

roll kan en personlig mentor i form av en erfaren

förälder, tillika mogen vuxen, erbjudas som

samtalspartner. Såväl föräldrautbildning som

mentorskap kan organiseras via ideella

organisationer, landsting och/eller kommuner. Mammor

går i stor utsträckning på föräldrautbildning redan

i dag medan pappornas närvaro är lägre. Pappornas

betydelse när det gäller barns uppväxt och fostran

har länge undervärderats. Enligt vår mening är det

därför viktigt att man vid inbjudan till

föräldrautbildning informerar om pappans viktiga

roll.

Vi anser vidare att regeringen i några kommuner

bör initiera en försöksverksamhet med stödprogram

för pappor. Stödprogrammen skall stärka pappornas

möjligheter att behålla kontakten med sina barn

efter en skilsmässa. Programmen kan organiseras via

familjecentrum eller socialtjänsten.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

11. Familjerådgivning (punkt 11)

av Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda

kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 11. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2001/02:So377 yrkande 1,

2001/02:L260 yrkande 2 delvis, 2001/02:Sf392 yrkande

5 och 2001/02: A211 yrkande 23 delvis samt bifaller

delvis motion 2001/02:L322 yrkande 4.

Ställningstagande

De senaste årens besparingar och neddragningar inom

kommunerna har drabbat även familjerådgivningen med

bl.a. oacceptabelt långa väntetider som följd. Vi

anser det angeläget att samhället kan erbjuda

kompetent, lättillgänglig och kostnadsfri

familjerådgivning. Det är enligt vår mening ett bra

sätt att främja familjestabilitet.

Vi anser vidare att regeringen bör överväga att

anta ett familjeprogram med den brittiska

regeringens program för hur familjen kan stödjas som

förebild. Programmet innebär bl.a. att alla familjer

skall ha tillgång till familjerådgivning, att

äktenskapen skall stärkas och att allvarliga

familjeproblem skall hanteras på ett effektivt sätt.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

12. Nätverksstöd m.m. till ensamstående

föräldrar (punkt 12)

av Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda

kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 12. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:Sf392 yrkande 3 och avslår

motion 2001/02:So328 yrkande 2.

Ställningstagande

Att få tillfällig hjälp i hemmet när man själv eller

ens barn är sjukt kan vara särskilt betydelsefullt

för ensamstående föräldrar. För den som inte har

släktingar eller något annat nätverk bör samhället

enligt vår mening kunna erbjuda hjälp genom

nätverksstöd i form av en stödperson eller

stödfamilj. Jourhavande dagmamma/dagpappa eller

barnvakt kan vara en lösning, men även något slags

nätverksgrupper i bostadsområdet. Vad vi nu anfört

bör ges regeringen till känna.

13. Internationella adoptivbarn (punkt 16)

av Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif

Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars

Gustafsson (kd) och Cristina Husmark Pehrsson

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 13. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:L248 yrkandena 4 och 5.

Ställningstagande

Kunskapen om adoptivbarns utveckling och om hur det

gått för de adoptivbarn som hittills kommit till

Sverige är ännu ofullständig. Det saknas i huvudsak

longitudinella studier om hur adoptivbarnens liv och

situation ser ut över tid. Det saknas också

tillräcklig kunskap om situationen för barn som

adopterats av ensamstående. Samtidigt framgår det av

tillgänglig forskning och statistik att barn som

adopterats av ensamstående i ännu högre grad än barn

som adopterats av par är överrepresenterade inom den

barnpsykiatriska vården. Vi anser sammanfattningsvis

att situationen för de adoptivbarn som kommit till

Sverige löpande bör följas upp samt att de

adoptivbarn som adopterats av ensamstående därvid

bör uppmärksammas särskilt. Detta bör ges regeringen

till känna.

14. Hjälpmedelsgaranti (punkt 18)

av Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif

Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars

Gustafsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m),

Kenneth Johansson (c) och Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 14. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So48 yrkande 7.

Ställningstagande

Väntan på hjälpmedel riskerar att försvåra

invaliditet och funktionshinder. Detta gäller

särskilt barn och ungdomar som dessutom riskerar att

försenas i utvecklingen om de inte ges rätt

förutsättningar. Vi anser därför att en statlig

hjälpmedelsgaranti bör införas. En sådan garanti

ökar dessutom valfriheten för den enskilde. Det är

enligt vår uppfattning bättre om de som behöver

hjälpmedel själva kan få driva utvecklingen framåt,

som krävande konsumenter. Vad vi nu anfört bör ges

regeringen till känna.

15. Psykisk ohälsa (punkt 21)

av Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v) och Kerstin

Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 15. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So634 yrkande 10 och avslår

motionerna 2001/02:So50 yrkande 4, 2001/02:So325

yrkande 2, 2001/02:So495 yrkandena 10 och 11,

2001/02:So513, 2001/02:So576, 2001/02:So612 yrkande

3 och 2001/02:So617 yrkandena 4, 6 och 8.

Ställningstagande

Vi anser att det förebyggande arbetet har stor

betydelse för barns och ungdomars psykiska hälsa.

Särskilt invandrarbarnens situation är allvarlig,

eftersom den gruppen har en något högre förekomst av

psykiska och sociala problem än andra barn. Det kan

konstateras att nedrustningen inom skolhälsovården

har medfört belastningar för barn- och

ungdomspsykiatrin. Vi anser att en kraftansträngning

är nödvändig för att förebygga psykiska problem hos

barn och för att förbättra för de barn som redan är

drabbade. Regeringen bör därför snarast förelägga

riksdagen en samlad proposition med anledning av

Barnpsykiatriska kommitténs slutbetänkande Det

gäller livet (SOU 1998:31). Vad vi nu anfört bör ges

regeringen till känna.

16. Psykisk ohälsa (punkt 21)

av Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda

kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 16. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2001/02:So50 yrkande 4 och

2001/02:So617 yrkandena 4, 6 och 8 samt avslår

motionerna 2001/02: So325 yrkande 2, 2001/02:So495

yrkandena 10 och 11, 2001/02:So513, 2001/02:So576,

2001/02:So612 yrkande 3 och 2001/02:So634 yrkande

10.

Ställningstagande

Det kommer alltfler signaler om att barn mår

psykiskt dåligt. Vi anser att situationen för barn

och ungdomar med psykiska problem bör ses ur ett

folkhälsoperspektiv där de förebyggande insatserna

ges en hög prioritet. Generella insatser som når

alla barn och ungdomar är ur ett folkhälsoperspektiv

mer effektiva än riktade insatser till små specifika

grupper.

Vi vill också betona vikten av att psykologisk

kompetens finns på vårdcentraler, inom

skolhälsovården och i det mångprofessionella

vårdteamet. Om psykologisk expertis finns

tillgänglig kan psykiska problem hos ungdomar

upptäckas tidigt. Därigenom minskar trycket på barn-

och ungdomspsykiatrimottagningarna.

Ett exempel på en viktig åtgärd när det gäller att

förebygga psykisk ohälsa är att barn som drabbas av

sorg, t.ex. när en förälder eller ett syskon dör,

erbjuds hjälp i form av en stödperson eller

stödfamilj. Vidare bör barns situation vid

katastrofhändelser lyftas fram. Kunskapen om hur en

traumatisk händelse påverkar barnen bör förstärkas

och samverkan mellan olika samhällssektorer ses

över.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

17. Narkotikamissbruk (punkt 24)

av Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-

Nordlund och Cristina Husmark Pehrsson (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 24 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 17. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So48 yrkande 8.

Ställningstagande

Narkotikamissbruket bland barn och ungdomar kräver

snabba och effektiva åtgärder. Lagändringar som

underlättar tidig upptäckt av missbruk kan vara helt

avgörande för den unges framtid. Vi har föreslagit

att antalet platser på Polishögskolan år 2004 ökar

med 360 platser fler än vad regeringen föreslagit.

Vidare anser vi att specialiserade narkotikaenheter

skall finnas i varje län samt att det skall finnas

gatulangnings- och ungdomsgrupper i större städer.

Vid misstänkt missbruk skall provtagning på ungdomar

över tolv år tillåtas. Vi anser också att

kriterierna måste förändras så att fler kan komma i

fråga för metadonbehandling samt att arbetet med

dokumenterat framgångsrika behandlingsmetoder

intensifieras. Vi föreslår vidare en förstärkning av

ANT-utbildningen i skolan för elever, lärare och

skolpersonal. Slutligen anser vi att den behandling

som ges vid Maria ungdom i Stockholm bör kunna ges

även till ungdomar på andra platser i landet. Vad vi

nu anfört bör ges regeringen till känna.

18. Vård och behandling av olika sjukdomar

(punkt 26)

av Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda

kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 18. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So619 yrkande 11 och avslår

motionerna 2001/02:So432 yrkandena 1 och 2,

2001/02:So436 och 2001/02:So634 yrkande 12.

Ställningstagande

Vi vill påtala de stora bristerna i rehabiliteringen

av barn med hjärnskador. Skillnaden mellan barns och

vuxnas rehabilitering beror sannolikt på att vuxna

hjärnskadade är sjukskrivna och då får hjälp genom

försäkringskassan. Epidemiologiska undersökningar

har visat att endast en mycket liten andel av alla

hjärnskadade barn får någon rehabilitering. Antalet

barn med förvärvad hjärnskada i Sverige har

uppskattats till ca 750 stycken. Det finns således

ett större antal barn som inte får den

rehabilitering de behöver. Hjärnskadade barn som

grupp måste enligt vår mening uppmärksammas och få

den hjälp de behöver. Detta bör ges regeringen till

känna.

19. 4 kap. 26 § barnavårdslagen (punkt 29)

av Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-

Nordlund och Cristina Husmark Pehrsson (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 29 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 19. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So48 yrkande 13 och bifaller

delvis motion 2001/02:So275 yrkande 5.

Ställningstagande

Vi vill betona att respekten för en familjs egna

möjligheter skall gälla också i de fall då ett barn

råkat illa ut eller befinner sig i riskzonen för att

göra det. Enligt 4 kap. 26 § barnavårdslagen, vilken

upphörde att gälla 1982, kunde sociala myndigheter i

samverkan med familjen, och på ett tidigt stadium,

inrikta sitt arbete på att hjälpa och stötta, ofta i

förebyggande syfte. Åtgärder vidtogs sedan stegvis i

samråd med familjen, och först som en sista utväg

kunde övervakning och ett omhändertagande bli

aktuellt. I dag kommer dessvärre socialnämndens

åtgärder ofta överraskande och inte sällan för sent.

Vi anser därför att denna paragraf skall införas i

socialtjänstlagen. Vad vi nu anfört bör ges

regeringen till känna.

20. Second opinion vid vårdnadsutredningar

(punkt 31)

av Chatrine Pålsson (kd), Lars Gustafsson (kd)

och Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 31 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 20. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So304 yrkande 2.

Ställningstagande

Av gällande lagstiftning framgår tydligt att i de

fall ett barn riskerar att fara illa eller om den

ene föräldern är klart olämplig som vårdnadshavare,

skall inte dömas till gemensam vårdnad. Det

förekommer dock fall där det döms till gemensam

vårdnad trots att det är klart olämpligt. Vi anser

därför att det finns anledning att kvalitetssäkra de

vårdnadsutredningar som socialtjänsten ansvarar för.

En väg kan vara att införa "second opinion", det

vill säga möjlighet till ytterligare en social

prövning om endera part anser sig missbedömd. Frågan

om kvalitetssäkring av vårdnadsutredning med en

"second opinion" bör utredas. Vad vi nu anfört bör

ges regeringen till känna.

21. Barns rättigheter enligt

utlänningslagstiftningen (punkt 32)

av Ingrid Burman (v), Chatrine Pålsson (kd), Rolf

Olsson (v) och Lars Gustafsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 32 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 21. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So50 yrkande 5 och avslår

motion 2001/02:So49 yrkande 6.

Ställningstagande

Vi anser det anmärkningsvärt att Migrationsverket

inte hör barn som uttryckligen framfört önskemål om

detsamma, trots stadgandet i 11 kap 1 §

utlänningslagen om att det skall klarläggas vad barn

har att anföra. Även enligt FN:s barnkonvention

skall barn beredas möjlighet att höras.

Migrationsverkets agerande strider enligt vår mening

mot såväl intentionerna i det nämnda lagrummet som

de åtaganden Sverige har enligt barnkonventionen.

Detta bör ges regeringen till känna.

22. Ensamkommande barn (punkt 33)

av Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-

Nordlund och Cristina Husmark Pehrsson (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 33 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 22. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So48 yrkande 12 och avslår

motionerna 2001/02:So49 yrkandena 8 och 9 samt

2001/02:So50 yrkande 8.

Ställningstagande

De barn som kommer ensamma till Sverige för att söka

asyl tas i dag om hand av Migrationsverkets olika

grupphem. De enda instruktioner grupphemmen har är

att barnen skall ha mat och tak över huvudet. Detta

räcker inte långt för barn som befinner sig i en

mycket utsatt situation. Enligt vår mening skulle

mottagandet av barnen kunna förbättras genom att

överlåta handhavandet av dessa frågor till

exempelvis kommuner och frivilliga organisationer.

Vi välkomnar det uppdrag som Migrationsverket och

Socialstyrelsen fått för att förbättra mottagandet

av ensamkommande barn. Vi vill emellertid framhålla

att det är av största vikt att en förändring snarast

sker för att tillförsäkra barnen en trygg situation

under sin vistelse i Sverige. Personalen bör också

snarast få klara direktiv och befogenheter i sitt

arbete. Detta bör ges regeringen till känna.

23. Ensamkommande barn (punkt 33)

av Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda

kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 33 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 23. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So50 yrkande 8 och avslår

motionerna 2001/02:So48 yrkande 12 och 2001/02:So49

yrkandena 8 och 9.

Ställningstagande

Händelseutvecklingen kring de barn som anländer

ensamma till Sverige har visat att det råder

oklarheter kring ansvaret för dem. Vi efterlyser

därför ett fungerande samarbete mellan

Migrationsverket, kommuner och landsting. Ytterst är

det dock regeringens ansvar att se till att dessa

barn inte far illa och att de ges samma möjligheter

till utbildning och vård som andra barn. Vi

förväntar oss ett tydligt ställningstagande från

regeringen i denna fråga samt att regeringen snarast

presenterar en proposition för riksdagen om det

finns behov av att förtydliga eller ändra

lagstiftningen för att omsorgen om de ensamkommande

barnen skall kunna garanteras. Detta bör ges

regeringen till känna.

24. Regelverk för god mans uppdrag för

ensamkommande barn (punkt 34)

av Ingrid Burman (v), Chatrine Pålsson (kd), Rolf

Olsson (v) och Lars Gustafsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 34 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 24. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So50 yrkande 9.

Ställningstagande

I dag finns inget regelverk för det uppdrag som en

god man utför för ensamkommande barn. Alla arbetar

på sitt eget sätt och med en viss vägledning av

andra gode män som dock arbetar med vuxna människor.

Enligt vår mening finns det ett uppenbart behov av

någon form av regelverk och riktlinjer för de

ensamma flyktingbarnens gode män. Detta bör ges

regeringen till känna.

25. Förvarstagande av barn (punkt 36)

av Ingrid Burman (v), Chatrine Pålsson (kd), Rolf

Olsson (v) och Lars Gustafsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 36 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 25. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So50 yrkande 6.

Ställningstagande

Enligt utlänningslagen får barn tas i förvar endast

i undantagsfall och aldrig ensamma. För en vuxen kan

förvarstagandet upplevas som psykiskt nedbrytande

och integritetskränkande. Det är därför inte

orimligt att anta att förvarstagandet kan upplevas

som än mer skrämmande och traumatiskt för ett barn.

Vi anser att barn endast skall kunna tas i förvar i

yttersta undantagsfall och då endast i några timmar.

Enligt vår mening bör därför alternativ till

förvarstagande av barn utredas, exempelvis placering

hos jourfamilj eller liknande. Vad vi nu anfört bör

ges regeringen till känna.

26. Uppehållstillstånd efter inresa (punkt 37)

av Ingrid Burman (v), Chatrine Pålsson (kd), Rolf

Olsson (v) och Lars Gustafsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 37 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 26. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So50 yrkande 7.

Ställningstagande

Även om det är viktigt att vidmakthålla principen om

att uppehållstillstånd skall beviljas före inresan

anser vi att det bör finnas undantag från denna

huvudregel. Undantag bör således kunna göras när

utlänningen har barn i Sverige eller kvinnan i

förhållandet väntar barn. Uppehållstillstånd skall

även kunna beviljas efter inresan om det står klart

att sökanden skulle ha beviljats uppehållstillstånd

om ansökan getts in i sökandens hemland. Regeringen

bör snarast återkomma med förslag i enlighet med vad

som anförts. Detta bör ges regeringen till känna.

27. Offentligt biträde och tolk i

utlänningsärenden (punkt 38)

av Ingrid Burman (v), Chatrine Pålsson (kd), Rolf

Olsson (v) och Lars Gustafsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 38 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 27. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So50 yrkande 10.

Ställningstagande

Vi vill framhålla vikten av att det i

utlänningsärenden används tolkar som förstår och har

stor respekt för barnens situation. Det krävs

auktoriserade tolkar med hög kompetens. Vi anser

också att i de fall kommunikationen mellan barnet

och tolken eller det offentliga biträdet inte

fungerar tillfredsställande bör barnet ha rätt att

byta tolk eller advokat. Det är också önskvärt att

barnet ges möjlighet att få en advokat eller tolk av

samma kön. Vissa obehagliga upplevelser som barnet

kan ha genomlevt kan vara lättare att tala om med en

person av det egna könet. Detta bör ges regeringen

till känna.

28. Sänkning av rösträttsåldern (punkt 40)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 40

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 28. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So51 yrkande 6.

Ställningstagande

Unga människor är intresserade av samhällsfrågor.

Ungdomsråd och ungdomsparlament finns redan i flera

kommuner. Jag anser det viktigt att ungdomarna får

se resultat av sitt engagemang och sina insatser och

att deras inflytande blir reeellt. Enligt min mening

bör regeringen återkomma med förslag innebärande att

rösträttsåldern sänks till 16 år. Detta bör ges

regeringen till känna.

29. Maxtaxereformen (punkt 41)

av Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif

Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars

Gustafsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m)

och Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 41 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 29. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2001/02:So48 yrkande 9 och

2001/02:So50 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Maxtaxereformen har redan fått effekter i form av

såväl sämre kvalitet som minskad mångfald inom

barnomsorgen. Barngrupperna är för stora på många

håll. Förskollärare har slagit larm om att de inte

kan garantera barnens säkerhet, än mindre ge dem den

omsorg de behöver. Maxtaxan leder också till att

många föräldrakooperativ och privata förskolor

kommer att få slå igen sin verksamhet. Vi anser att

regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag

till lösning på problemet med kvalitetsförsämringar

och minskad mångfald inom barnomsorgen. Detta bör

ges regeringen till känna.

30. Valfrihet inom barnomsorg och skola

(punkt 42)

av Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-

Nordlund och Cristina Husmark Pehrsson (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 42 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 30. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So48 yrkande 10.

Ställningstagande

För att barnens behov av omsorg och trygghet skall

kunna tillgodoses krävs en barnomsorgspolitik som

anpassar sig till de enskilda människornas önskemål

och till familjernas behov. Vi anser att det måste

finnas utrymme för många olika

barnomsorgsalternativ, vilket bara kan garanteras om

fri etableringsrätt råder för ny barnomsorg. Stödet

till barnomsorgen skall också omfatta alla barn och

underlätta de flexibla lösningar som gör att

föräldrar på ett bättre sätt än i dag kan förena

ansvaret för barn med ett aktivt yrkesliv. För att

alla elever skall kunna hitta en skola som passar

måste det vidare finnas många skolor, kommunala

eller fristående, med olika inriktningar. Enligt vår

mening måste alla skolor ha likvärdiga möjligheter

och rättvisa villkor, oavsett vem som driver dem. Vi

anser att staten skall stå för kostnaderna för varje

elevs skolgång. Den skola som eleven väljer skall få

en skolpeng direkt från staten som skall täcka

elevens skolgång och kunna variera om eleven behöver

särskilt stöd. Regeringen bör snarast återkomma till

riksdagen med förslag i enlighet med vad som

anförts. Detta bör ges regeringen till känna.

31. Mobbning (punkt 43)

av Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif

Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars

Gustafsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m)

och Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 43 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 31. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So48 yrkande 11.

Ställningstagande

Mobbning är ett av skolans allra största problem. En

av orsakerna till att det har blivit så är att man

alldeles för länge har valt att antingen blunda för

problemen eller att bagatellisera dem. Vi anser att

det måste finnas konkreta åtgärder att ta till om en

ung person gör sig skyldig till upprepade förseelser

eller en allvarligare gärning som skulle ha varit

straffbar om han eller hon varit över femton år. Som

ett första steg skall anmälan göras till rektor för

samtal med vårdnadshavare. Därefter skall

hänskjutande ske till elevvårdskonferens med

obligatorisk närvaro av socialtjänsten.

Socialtjänstens åtgärdsgaranti faller ut. Som ett

tredje steg tas eleven ur skolan under en 14-

dagarsperiod och får göra praktik i lagmiljö.

Åtgärden skall i första hand vara frivillig i

samförstånd med vårdnadshavare. Fungerar inte detta

kan eleven få förlängd praktik. Om inte heller detta

visar sig vara effektivt återstår ett

omhändertagande av den unge enligt LVU. Vi anser att

regeringen snarast bör skärpa grundskole- och

gymnasieförordningarna i enlighet med vad som

anförts. Detta bör ges regeringen till känna.

32. Behovet av specialskolor (punkt 45)

av Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda

kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 45 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 32. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So50 yrkande 13.

Ställningstagande

Barn och ungdomar med funktionshinder skall numera

så långt som möjligt erbjudas anpassad utbildning i

sin hemkommun. Vissa kommuner kan hantera denna

uppgift medan andra saknar kompetens och ekonomiska

resurser för att kunna tillgodose de

funktionshindrades behov. Det finns också risk för

att de funktionshindrade får svårt att bli socialt

integrerade i en vanlig klass. Detta bör ges

regeringen till känna.

33. Tydligare reglering av elevers rätt till

stöd (punkt 46)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 46

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 33. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So49 yrkande 10.

Ställningstagande

Skolförfattningen är tydlig när det gäller skolans

skyldighet att stödja barn med svårigheter i skolan.

Bestämmelserna ger ett bra skydd i teorin, men i

praktiken är det oklart vad som ingår i rätten till

stöd, och det finns ingen faktisk möjlighet att

utkräva denna rätt. Jag anser att bestämmelserna

tydligare bör utgå från den enskilde elevens rätt

till utbildning och att eleven bör ha en laglig rätt

att få sina behov utredda och tillgodosedda. Jag

anser att skollagen bör ses över i detta syfte.

Dessutom bör bestämmelserna vad avser kommunernas

möjlighet att lokalt bestämma hur man skall uppnå

dessa mål förenklas. Detta bör ges regeringen till

känna.

34. Elever med behov av särskilt stöd

(punkt 47)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m), Cristina Husmark

Pehrsson (m) och Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 47 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 34. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So634 yrkandena 3 och 4 samt

avslår motion 2001/02:So50 yrkande 12.

Ställningstagande

Läs- och skrivsvårigheter till följd av dyslexi kan

framgångsrikt justeras genom habilitering. Det är

emellertid viktigt att hjälpen sätts in tidigt,

helst redan på förskolenivå. Vi vill påpeka att

sådana tidiga insatser förutsätter att förskole- och

specialpedagogerna har fått en gedigen utbildning om

dyslexi, om habiliteringsmetoder och om

åtgärdsprogram.

I dag finns ingen medicinsk eller annan behandling

som botar stamning. Det finns dock en stor samlad

kunskap hos logopederna om hur stamning kan

förebyggas och om miljöns påverkan på hur barnets

yttre och inre utvecklas. Även för barn som stammar

är det viktigt med tidig diagnos och behandling. Vi

anser att BVC-personal, skolhälsovårdspersonal och

lärare måste få utbildning om stamning och hur man

kan hjälpa barnen med detta problem. Det är också

viktigt att resurserna för att behandla stamning

blir jämnare fördelade över landet samt att bristen

på logopeder vid barnavårdscentralerna åtgärdas.

Socialstyrelsen och Skolverket bör få i uppdrag att

utarbeta ett rikstäckande program för hur barn,

ungdomar och vuxna som stammar skall kunna få hjälp

med sina problem i ett tidigt skede.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

35. Elever med behov av särskilt stöd

(punkt 47)

av Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda

kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 47 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 35. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2001/02:So50 yrkande 12 och

2001/02:So634 yrkandena 3 och 4.

Ställningstagande

Läs- och skrivsvårigheter till följd av dyslexi kan

framgångsrikt justeras genom habilitering. Det är

emellertid viktigt att hjälpen sätts in tidigt,

helst redan på förskolenivå. Vi vill påpeka att

sådana tidiga insatser förutsätter att förskole- och

specialpedagogerna har fått en gedigen utbildning om

dyslexi, om habiliteringsmetoder och om

åtgärdsprogram.

I dag finns ingen medicinsk eller annan behandling

som botar stamning. Det finns dock en stor samlad

kunskap hos logopederna om hur stamning kan

förebyggas och om miljöns påverkan på hur barnets

yttre och inre utvecklas. Även för barn som stammar

är det viktigt med tidig diagnos och behandling. Vi

anser att BVC-personal, skolhälsovårdspersonal och

lärare måste få utbildning om stamning och hur man

kan hjälpa barnen med detta problem. Det är också

viktigt att resurserna för att behandla stamning

blir jämnare fördelade över landet samt att bristen

på logopeder vid barnavårdscentralerna åtgärdas.

Socialstyrelsen och Skolverket bör få i uppdrag att

utarbeta ett rikstäckande program för hur barn,

ungdomar och vuxna som stammar skall kunna få hjälp

med sina problem i ett tidigt skede.

Vi vill också framhålla vikten av att utveckla

metoder och former för att möta de s.k.

bokstavsbarnens behov när det gäller utbildning.

Enligt vår mening borde detta kunna vara en uppgift

för Institutet för handikappvetenskap vid Linköpings

och Örebro universitet.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

36. Insatser för utsatta barn (punkt 50)

av Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 50 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 36. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So496 yrkande 2 och avslår

motionerna 2001/02:So271 yrkande 1, 2001/02:So403,

2001/02: So478, 2001/02:So575 och 2001/02:So617

yrkande 9.

Ställningstagande

Den låga frekvensen av anmälningar till

socialtjänsten om att barn far illa förklaras med

att det är svårt att upptäcka dessa barn och att det

finns en osäkerhet om vad som händer med anmälan. Vi

anser det därför angeläget att personal som möter

barn, t.ex. lärare och förskollärare, ges möjlighet

till fortbildning om utsatta barn och om personalens

anmälningsplikt. Detta bör ges regeringen till

känna.

37. Insatser för utsatta barn (punkt 50)

av Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda

kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 50 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 37. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So617 yrkande 9 och avslår

motionerna 2001/02:So271 yrkande 1, 2001/02:So403,

2001/02: So478, 2001/02:So496 yrkande 2 och

2001/02:So575.

Ställningstagande

Det finns en mängd rapporter som belyser hur barnens

situation ser ut i dag. Av rapporterna framgår att

det finns anledning till oro för barn i så kallad

riskzon. Sedvanliga insatser till dessa barn och

ungdomar förefaller otillräckliga. Vi anser därför

att det behövs en mer samlad genomgång, analys och

förslag på insatser för barn i riskzon. Det är

orsakerna till barns ohälsa och utsatthet som

vuxenvärlden måste ta ansvar för och inte i första

hand symptomen. I arbetet bör också ingå en

genomgång av den kunskap och forskning som finns om

störningar hos vuxna (t.ex. i form av missbruk,

kriminalitet och psykiska problem) och de

riskindikatorer som finns i barndomen. All kunskap

om barns utveckling och behov bör sammanställas och

utgöra grund för vidare forskning och utveckling av

arbetet kring barn på central och övergripande nivå

i Sverige. Vad vi nu anfört bör ges regeringen till

känna.

38. Barn i familjer där misshandel förekommer

(punkt 53)

av Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 53 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 38. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So342 yrkandena 1 och 2 samt

avslår motionerna 2001/02:So51 yrkande 7 och

2001/02:Ju396 yrkande 5.

Ställningstagande

Barnen i familjer där misshandel förekommer blir

alltför ofta osynliga i det kaos och de svårigheter

som familjen lever i. Det är inte alltid som barnen

nämns i polisrapporter rörande familjen. Även om det

finns uppgifter om barn i en rapport är det inte

självklart att socialtjänsten får dessa uppgifter.

Mot denna bakgrund anser vi det nödvändigt att

utarbeta bättre rutiner i samarbetet mellan polis,

socialtjänst och barnpsykiatri. Vidare måste polisen

genom utbildning få kunskap om hur den skall bemöta

barn i familjer där misshandel förekommer. Vad vi nu

anfört bör ges regeringen till känna.

39. Barn till bl.a. missbrukare och psykiskt

funktionshindrade (punkt 54)

av Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 54 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 39. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So264 yrkande 5 och avslår

motionerna 2001/02:So49 yrkande 5, 2001/02:So50

yrkande 14, 2001/02:So304 yrkande 3, 2001/02: So364

yrkande 1, 2001/02:So495 yrkandena 12 och 13,

2001/02:So497 yrkande 4, 2001/02:So564,

2001/02:So566 yrkande 19 och 2001/02: So617 yrkande

5.

Ställningstagande

Trots viss uppmärksamhet har det enligt vår mening

inte gjorts tillräckligt för att belysa situationen

för barnen till psykiskt funktionshindrade. Framför

allt saknas det fortfarande tillfredsställande

kunskaper om dessa barns situation i ett nationellt

perspektiv. Vi anser därför att regeringen bör

tillsätta en utredning för att se över dessa barns

situation och utforma förslag till åtgärder. Detta

bör ges regeringen till känna.

40. Barn till bl.a. missbrukare och psykiskt

funktionshindrade (punkt 54)

av Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda

kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 54 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 40. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2001/02:So50 yrkande 14,

2001/02:So566 yrkande 19 och 2001/02: So617 yrkande

5 samt avslår motionerna 2001/02:So49 yrkande 5,

2001/02:So264 yrkande 5, 2001/02: So304 yrkande 3,

2001/02:So364 yrkande 1, 2001/02:So495 yrkandena 12

och 13, 2001/02:So497 yrkande 4 och 2001/02:So564.

Ställningstagande

I vården av människor med psykiska sjukdomar glöms

ofta dessa personers barn bort. Vi vill framhålla

vikten av samarbete över gränserna inom hälso- och

sjukvården och med kommunernas socialtjänst när det

gäller dessa barn. Socialtjänsten får ofta inte

vetskap om situationen förrän stora problem redan

blivit befästa och svårare att åtgärda. I

Barnpsykiatrikommitténs slutbetänkande Det gäller

livet (SOU 1998:31) föreslogs ett tillägg till

hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) med innebörd

att sjukvården skall beakta barns behov av

information, råd och stöd bl.a. när en förälder

lider av psykisk sjukdom eller psykiskt

funktionshinder. Vidare föreslogs en erinran om

anmälningsskyldigheten enligt socialtjänstlagen. Vi

anser att regeringen snarast bör återkomma med

förslag till lagändring i enlighet med kommitténs

förslag om barn till psykiskt sjuka föräldrar.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

41. Barn till bl.a. missbrukare och psykiskt

funktionshindrade (punkt 54)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 54

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 41. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So497 yrkande 4 samt avslår

motionerna 2001/02:So49 yrkande 5, 2001/02:So50

yrkande 14, 2001/02:So264 yrkande 5, 2001/02:So304

yrkande 3, 2001/02:So364 yrkande 1, 2001/02:So495

yrkandena 12 och 13, 2001/02:So564, 2001/02:So566

yrkande 19 och 2001/02:So617 yrkande 5.

Ställningstagande

På de flesta håll i landet finns fortfarande inget

stöd att erbjuda barn till missbrukare. Inom de

flesta verksamheter intar arbetet med barn till

missbrukare en undanskymd plats, med osäker

finansiering och oklar ansvarsfördelning. Jag anser

att detta är otillfredsställande och i strid mot

FN:s barnkonventions intentioner. Enligt min mening

bör Socialstyrelsen få i uppdrag att tillsammans med

Statens folkhälsoinstitut utveckla metoder för hur

arbetet med barn till missbrukare kan implementeras

i olika ordinarie verksamheter inom socialtjänsten,

skolan samt hälso- och sjukvården. Utbildning av

olika personalgrupper om dessa barns behov måste

komma till stånd. Detta bör ges regeringen till

känna.

42. Barn till bl.a. missbrukare och psykiskt

funktionshindrade (punkt 54)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 54

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 42. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So495 yrkandena 12 och 13 samt

avslår motionerna 2001/02:So49 yrkande 5,

2001/02:So50 yrkande 14, 2001/02:So264 yrkande 5,

2001/02:So304 yrkande 3, 2001/02: So364 yrkande 1,

2001/02:So497 yrkande 4, 2001/02:So564,

2001/02:So566 yrkande 19 och 2001/02:So617 yrkande

5.

Ställningstagande

Av tradition har verksamheter inom missbruksvården

och vuxenpsykiatrin behandlat missbrukare utan att

på allvar beröra föräldraskapet och barnets

situation. Trots att barnets perspektiv

uppmärksammas mer i dag, finns det fortfarande

svårigheter att få den personal som arbetar med

missbrukaren att se barnets behov. När det gäller

minderåriga barn till patienter inom psykiatrin är

anmälningsskyldigheten enligt socialtjänstlagen

eftersatt. Ytterligare en grupp utsatta barn är barn

vars föräldrar drabbats av svår kroppslig sjukdom.

Förälderns sjukdom hamnar i centrum och barnets

psykiska och fysiska behov åsidosätts. Framför allt

gäller det att utveckla metoder för att hantera

detta inom sjukvården. Barn till utvecklingsstörda

kan också i många fall befinna sig i riskzonen för

att fara illa. Barnets rätt att få en trygg uppväxt

bör komma före den vuxnes rätt att bli förälder. Det

vilar ett tungt ansvar på socialtjänsten att sörja

för att dessa barn och ungdomar får det skydd och

det stöd de behöver. Detta bör ges regeringen till

känna.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Inriktningen på barnpolitiken

av Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v).

Vänsterpartiet har under en lång tid drivit frågor

om barnens rätt och vi vill nu erinra om våra

ställningstaganden.

Vi delar uppfattningen hos utskottets majoritet

att barnkonventionen bör införlivas i svensk rätt

genom s.k. transformering. I sammanhanget vill vi

dock framhålla vad som anförs i proposition

2001/02:96 En förstärkt barnombudsman, nämligen att

det är viktigt att det regelbundet bedrivs ett

aktivt arbete för att identifiera och åtgärda luckor

och svagheter i lagstiftningen och för att bevaka

att barnkonventionen beaktas vid tillkomsten av ny

lagstiftning som rör barn.

Det finns i dag många indikationer på att barnens

situation har försämrats kraftigt under 1990-talet.

För många barn har den negativa trenden inte vänt

trots förbättrade statsfinanser utan snarare

förstärkts. Det gäller framför allt barn till

ensamstående föräldrar, barn till föräldrar som

uppbär försörjningsstöd, funktionshindrade barn och

barn som söker asyl. Vänsterpartiet har därför under

flera år ställt krav på barnperspektiv och analys

utifrån barnens situation när det gäller alla

politiska beslut och i synnerhet i samband med

statsbudgeten.

För att ta till vara barnens rätt behövs det en

stark, självständig och fristående barnombudsman. I

propositionen En förstärkt barnombudsman tas nu ett

steg i rätt riktning genom att även Barnombudsmannen

skall ingå i utredningen om ombudsmännens

organisation. Vänsterpartiet avvaktar nu utredningen

om ombudsmännens ställning.

I Sverige har vi kommit långt, men inte

tillräckligt långt, när det gäller

funktionshindrades rätt till ett normalt liv.

Vänsterpartiet anser att vi måste se till att

funktionshindrade barn kan delta i samhällslivet -

på fritiden och i skolan - som alla andra barn. Det

innebär att det måste finnas resurser för ökad

tillgänglighet och ökad medvetenhet. Det handlar

också om att förändra attityder och se att ett

funktionshinder blir ett handikapp först när

omgivningen gör det till det. Funktionshindrade barn

är i första hand barn med ett barns behov i centrum.

Väntetiderna för asylsökande barn är oacceptabelt

långa. För barn som bär med sig svåra upplevelser av

krig, våld och förföljelse innebär ovissheten ett

mänskligt lidande som inte bör finnas i ett humant

och demokratiskt Sverige.

Ojämlikhet och ojämställdhet drabbar även barn.

Socioekonomiska skillnader är lika tydliga bland

barn som bland vuxna. Vi kan konstatera att det i

Sverige - där de flesta barn har det rätt så bra -

finns över 300 000 barn som lever under

fattigdomsstrecket. Det påverkar såväl hälsa,

boende, skolgång som fritid. Många barn kan i dag

inte bjuda hem sina kamrater eller delta i olika

aktiviteter i skolan eller på fritiden av ekonomiska

skäl. Det finns även stora skillnader mellan flickor

och pojkars villkor. Det satsas fortfarande mer

resurser på pojkars intressen än på flickors. Den

rådande könsmaktsordningen där mannen är norm

genomsyrar även flickors och pojkars vardag.

Barns hälsa i Sverige är generellt sett god. Det

finns dock allvarliga skillnader i hälsan beroende

på socioekonomiska förhållanden. Det är också

allvarligt att den psykiska ohälsan ökar och att

användandet av antidepressiva läkemedel krupit allt

längre ned i åldrarna. Vänsterpartiet anser därför

att det bör ske en satsning på bl.a. elevvårdande

funktioner i skolan och på fritids samt att barn-

och ungdomspsykiatrin och socialtjänsten bör

förstärkas.

Barns kostvanor och motionsvanor har förändrats så

att alltfler blir överviktiga, vilket kan få

allvarliga konsekvenser för hälsan. Vänsterpartiet

anser därför att kost och motion på ett naturligt

sätt bör ingå i skolans undervisning.

Barn till föräldrar som sitter i fängelse är en

stor, osynlig och bortglömd grupp. Få insatser är i

dag riktade direkt till de intagnas barn. Barn

behöver båda sina föräldrar. Det är viktigt att

komma ihåg att den som blivit dömd för ett brott

inte automatiskt är diskvalificerad som förälder.

Vänsterpartiet vill därför att samtliga

kriminalvårdsanstalter inrättar besöksavdelningar

som är anpassade för barn.

Även barn till psykiskt funktionshindrade är en

tyst och bortglömd grupp som behöver uppmärksammas.

Vänsterpartiet vill därför ge Socialstyrelsen i

uppdrag att göra en nationell översyn av dessa barns

behov och utforma riktlinjer för insatser för dessa

barn.

För att barn skall sättas i centrum krävs det att

barnen själva kan göra sin röst hörd och bli hörda.

Barnens rätt måste stärkas och den direkta

demokratin stärkas på dagis, i skolor och på

fritids.

2. Övervikt bland barn och ungdomar

av Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v).

Alltfler barn och ungdomar lider av övervikt. Enligt

vår mening behövs ett antal förebyggande strategier

för att komma till rätta med detta problem. Således

krävs en väl fungerande kostrådgivning från

barnavårdscentralernas sida redan under barnets

första levnadsår samt en effektiv hälsoundervisning

i skolan. Vidare bör ämnet idrott och hälsa

förstärkas i skolan. Slutligen krävs stöd från

samhällets sida till motionsverksamhet som sporrar

till kamratskap mer än till konkurrens.

Vi förutsätter att problemet med övervikt bland

barn och ungdomar kommer att behandlas i regeringens

aviserade proposition hösten 2002 med förslag till

mål och strategier på folkhälsoområdet. Om så inte

sker har vi för avsikt att återkomma i frågan.

3. Barn i asylprocessen

av Kenneth Johansson (c).

Jag vill för det första framhålla att asylsökande

barn inte är objekt som kan behandlas utifrån att de

utgör en homogen grupp med liknande behov. Vid

arbetet med asylsökande barn skall utgångspunkten

alltid vara att de är enskilda individer med

rättigheter. Enligt min mening måste

myndighetspersoner som dagligen arbetar med dessa

barn vidareutbildas i barnperspektivet så att allt

arbete utgår från det enskilda barnets bästa. När

myndigheterna utreder en familjs situation skall

även barnen tillfrågas. Enligt min mening skulle

utlänningslagstiftningen kunna bli tydligare när det

gäller barns särskilda rättigheter. Jag avvaktar

emellertid resultatet av det arbete som pågår i

syfte att sätta barn och deras särskilda behov i

fokus i asylprocessen.

De asylsökande barnen befinner sig i en mycket

utsatt situation, i synnerhet de barn som är ensamma

på flykt. För att förbättra vården och stödet till

ensamkommande flyktingbarn vore det enligt min

mening önskvärt om ansvaret för dessa barns boende

flyttas från Migrationsverket till socialtjänsten.

Vidare bör socialtjänsten på ett tidigt stadium

förordna en kontaktfamilj eller fosterfamilj för

barnen i syfte att trygga deras fortsatta

utveckling. Jag utgår från att regeringen återkommer

i frågan om ensamkommande flyktingbarn efter det att

Migrationsverket och Socialstyrelsen redovisat sitt

uppdrag på området.

Mottagandet av de ensamkommande flyktingbarnen är

många gånger undermåligt och handläggningstiden är

för lång. Ofta behandlas de på samma sätt som vuxna

asylsökande, trots att de har andra behov. Enligt

min mening har Barnombudsmannens roll inte fungerat

tillfredsställande för dessa barn. Barnombudsmannens

uppdrag har förtydligats genom de lagändringar som

träder i kraft den 1 juli 2002. Jag avser dock att

följa frågan om Barnombudsmannens roll när det

gäller ensamkommande flyktingbarn och återkomma om

det visar sig nödvändigt.

4. Ensamkommande barn

av Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v).

Ensamkommande barn som söker asyl i Sverige

befinner sig i en mycket utsatt situation. Dessa

barn tas om hand av Migrationsverkets olika

grupphem. Grupphemmen har instruktioner som i stort

sett endast går ut på att barnen skall ha mat och

tak över huvudet. Enligt vår mening är det inte

tillräckligt för att verkligen kunna möta dessa

utsatta barns behov. Vi är därför positiva till det

uppdrag som Socialstyrelsen och Migrationsverket

fått för att förbättra mottagandet av ensamkommande

barn. Vi anser emellertid att konkreta insatser

snarast behöver komma till stånd för att förbättra

nu rådande situation för dessa barn. De måste

garanteras ett tryggt omhändertagande som omfattar

alla deras behov. Personalen på de grupphem som i

dag tar hand om ensamkommande barn bör därför få

klara direktiv och befogenheter för att utföra sitt

arbete och relevant utbildning för att kunna

tillgodose de behov som dessa många gånger svårt

traumatiserade barn har.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

Regeringens skrivelse 2001/02:166 Barnpolitiken -

arbetet med strategin för att förverkliga FN:s

konvention om barnets rättigheter.

Följdmotioner

2001/02:So48 av Chris Heister m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om barns och

ungdomars bästa.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om barns utsatthet i

fattiga familjer.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

socialpolitiken skall vara ett instrument för att

bryta utanförskap och bidragsberoende.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att skatterna

orsakar bidragsberoende och fattigdom.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om betydelsen av

reformer för att bryta det växande utanförskapet

och tudelningen av Sverige.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om handläggningstid

för uppehållstillstånd.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om hjälpmedelsgaranti

för funktionshindrade.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder mot barns

och ungdomars narkotikamissbruk.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om maxtaxans effekter

på kvalitet och alternativ i barnomsorgen.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rätten att välja

barnomsorg och skola.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om mobbning i skolan.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om flyktingbarnens

situation.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att 26 § i den

gamla barnavårdslagen återinförs.

2001/02:So49 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den nya

diskrimineringsutredningen skall inkludera skydd

för barn mot alla former av diskriminering.

2. Riksdagen begär hos regeringen förslag om analys

av siffrorna om barnfattigdom för att förhindra

att barn diskrimineras på grund av föräldrarnas

ekonomiska situation.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

barnkonventionens införlivande i svensk

lagstiftning måste ytterligare harmoniseras,

fördjupas och förstärkas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en barnbilaga till

statsbudgeten.

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om ytterligare åtgärder för att ge vård

och stöd åt barn till missbrukare, intagna inom

kriminalvården och psykiskt sjuka.

6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om att förtydliga utlänningslagstiftningen

så att den innehåller särskilda rättigheter för

barn.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

barnombudsmannens roll måste förtydligas vad

gäller gruppen ensamma flyktingbarn.

8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om att socialtjänsten skall vara ansvarig

för ensamkommande flyktingbarns boende.

9. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om att ensamma flyktingbarn skall anmälas

till utredning enligt socialtjänstlagen.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en översyn av

skollagen, syftande till en tydligare reglering av

den enskildes rätt till utbildning.

2001/02:So50 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

kvalitetsförsämringarna inom barnomsorgen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om maxtaxans effekter

i form av brist på mångfald.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om funktionshindrade

barns rätt till färdtjänst.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behov av

barnkompetens på vårdcentraler, inom

skolhälsovården och i det mångprofessionella

vårdteamet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om de asylsökande

barnens rätt att höras.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda

alternativ till förvarstagande av barn.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att undantag från

huvudprincipen om att uppehållstillstånd skall

beviljas före inresa skall göras när utlänningen

har barn i Sverige eller kvinnan i förhållandet

väntar barn eller om sökanden med all sannolikhet

skulle få sin ansökan beviljad.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om mottagandet av

ensamkommande flyktingbarn.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att

skapa regelverk för det uppdrag god man utför åt

ensamma flyktingbarn.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tolkar och

advokater.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att placering av

barn i särskola aldrig får styras av vilka

resurser som finns.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utveckla

metoder för att möta de s.k. bokstavsbarnens

behov.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behoven av

specialskolor för funktionshindrade barn.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om situationen för

barn till psykiskt sjuka föräldrar.

2001/02:So51 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att barn- och

ungdomspolitik bör vara ett eget sakpolitiskt

område, som dessutom bör genomsyra all annan

politik.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att om vi gör en

kraftsamling på barn redan i dag, får vi igen

pengarna senare, fast kanske på ett annat konto.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att man inte kan

prioritera mellan de områden inom barnpolitiken

som skrivelsen tar upp.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att statsbudgeten

varje år bör följas av en barnbilaga.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att kunskapsnivån

om barn och ungdomar måste höjas.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

rösträttsåldern skall sänkas till 16 år.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att barn som

bevittnar våld också är brottsoffer.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att barn måste ha

tillgång till idrott och kultur i skolan.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

socialförsäkringar och löner måste anpassas så att

det går att leva som ensam förälder med barn.

Motioner från allmänna motionstiden

2001/02:Ju393 av Annelie Enochson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

kunskapscentrum inrättas för hjälp till barn som

utsatts för brott eller försummelse och att dessa

centrum har ett samordningsansvar och tillgång

till juridisk och psykologisk kompetens.

2001/02:Ju396 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en stödperson till

barn i familjer där kvinnomisshandel förekommer.

2001/02:Ju397 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

3. Riksdagen beslutar att andra meningen i 8 a § i

socialtjänstlagen (1980:620) skall lyda:

Socialnämnden bör härvid särskilt beakta att

kvinnor, barn och ungdomar som är eller har varit

utsatta för våld eller andra övergrepp i hemmet

kan vara i behov av stöd och hjälp för att

förändra sin situation.

2001/02:L248 av Sten Tolgfors (m):

4. Riksdagen begär att regeringen utreder

situationen för internationella adoptivbarn som

adopterats av ensamstående respektive par i

enlighet med vad som anförs i motionen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om behovet av

forskning om adoptivbarns utveckling och hur det

gått för de adoptivbarn som hittills kommit till

Sverige.

2001/02:L260 av Tuve Skånberg (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder för att

förebygga separationer.

2001/02:L322 av Kjell Eldensjö m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

förstärkning av familjerådgivningen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om övervägande av

obligatorisk föräldrautbildning.

2001/02:L370 av Tuve Skånberg (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

föräldrautbildning.

2001/02:Sf392 av Alf Svensson m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om nätverksstöd för

ensamstående föräldrar.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om familjerådgivning.

9. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om åtgärder för ett utvecklat stöd i

föräldraskapet.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om information om

föräldrastödjande verksamhet.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

föräldrautbildning.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om familjecentral.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om familjerådslag.

2001/02:So264 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

5. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning om situationen för barn till psykiskt

funktionshindrade ur ett nationellt perspektiv.

2001/02:So271 av Margareta Andersson och Gunnel

Wallin (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en

informationsförstärkning av myndigheters

skyldighet att stödja barn i familjer med problem.

2001/02:So275 av Chris Heister m.fl. (m):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förändringar i

lagen om vård av unga (LVU).

2001/02:So304 av Agne Hansson m.fl. (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utredning för

kvalitetssäkring av vårdnadsutredning genom s.k.

second opinion.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om ytterligare åtgärder för att ge barn

till missbrukare, intagna inom kriminalvården och

psykiskt sjuka vård och stöd.

2001/02:So311 av Maria Larsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en skärpning av lagen om

vård av missbrukare vad gäller gravida kvinnors

missbruk då barnets möjligheter till friskt liv är i

fara.

2001/02:So316 av Ingemar Vänerlöv (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om behovet av åtgärder för

att komma till rätta med överviktsproblem hos barn

och ungdomar.

2001/02:So325 av Ragnwi Marcelind och Maria Larsson

(kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att genomföra en

utvärdering av självmordsstatistiken bland unga

och vilka orsaker som ligger bakom självmorden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att vidta åtgärder

för att intensifiera stödet till barn som förlorar

en förälder genom självmord.

2001/02:So327 av Ragnwi Marcelind och Fanny Rizell

(kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

informationsinsatser om fetalt alkoholsyndrom.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

utvärdering av informationsinsatserna till gravida

vid mödravårdscentralen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av ett

intensifierat samarbete mellan barnavårdscentral,

vårdcentral samt socialtjänst i arbetet att

förebygga fetalt alkoholsyndrom.

2001/02:So328 av Ragnwi Marcelind och Maria Larsson

(kd):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om en handlingsplan för att åtgärda de

ensamstående föräldrarnas situation.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kommunala projekt

och utvecklingsinsatser för att stödja

ensamstående föräldrar med anledning av

kommunernas skyldigheter att efterleva

barnkonventionen.

2001/02:So341 av Birgitta Carlsson m.fl. (c, s, m,

v, kd, fp, mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ökad forskning, kunskap och

information angående barnmisshandel.

2001/02:So342 av Birgitta Carlsson m.fl. (c, s, m,

v, kd, fp, mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att barn i

familjer där misshandel förekommer måste

synliggöras genom förbättrade rutiner mellan

polis, socialtjänst och barnpsykiatri.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utbildningen i hur

man hanterar barn i familjer där misshandel

förekommer.

2001/02:So364 av Rosita Runegrund (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om hälso- och

sjukvårdens ansvar för patientens minderåriga

barn.

2001/02:So377 av Mikael Oscarsson och Stefan

Attefall (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att anta ett

familjeprogram för hur familjen skall stödjas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om inrättandet av en

familjeminister.

2001/02:So403 av Christina Pettersson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vikten av att särskilt

uppmärksamma barnens situation i storstäderna.

2001/02:So425 av Helena Hillar Rosenqvist m.fl.

(mp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en lagändring för

att skydda fostret.

2001/02:So432 av Désirée Pethrus Engström (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

Folkhälsoinstitutet får i uppdrag att ha en

upplysningskampanj om barn och migrän.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att rikta

särskilda medel för forskning om barns migrän.

2001/02:So436 av Gunnel Wallin och Birgitta Sellén

(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att möjligheter bör ges att

använda den sensomotoriska metoden för att hjälpa

flera barn.

2001/02:So447 av Berit Adolfsson och Amanda Agestav

(m, kd):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till tilläggsdirektiv för att utreda alternativ till

barns växelvisa boende efter det att föräldrarna

beslutat att separera, i enlighet med vad som anförs

i motionen.

2001/02:So478 av Berit Adolfsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ökad forskning, kunskap och

information angående barn.

2001/02:So495 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att förebyggande

arbetet för barns och ungdomars psykiska ohälsa

prioriteras i berörda myndigheters regleringsbrev.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att barns och

ungdomars psykiska ohälsa skall ses som ett

folkhälsoproblem.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i motionen om barn till

sjuka föräldrar.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i motionen om

socialtjänstens ansvar.

24. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till sådan lagändring att FN:s

barnkonvention ingår i den svenska lagstiftningen.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs angående en

särskild barnenhet inom Regeringskansliet.

2001/02:So496 av Ingrid Burman m.fl. (v):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om fortbildning för

personal som möter barn.

2001/02:So497 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om barn till

missbrukare.

2001/02:So505 av Tuve Skånberg och Holger Gustafsson

(kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder mot

fetalt alkoholsyndrom (FAS).

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

kraftfulla insatser för att stödja familjer med

alkoholproblem.

2001/02:So513 av Mona Berglund Nilsson och Marianne

Carlström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om betydelsen av barns

psykosociala välbefinnande och hälsa.

2001/02:So518 av Anne Ludvigsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om barnens rätt och

möjligheter att komma till tals och myndigheters

ansvar för att detta fullföljs.

2001/02:So532 av Eva Zetterberg m.fl. (v, kd, mp):

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

kommission med syfte att kartlägga den kommersiella

barnsexhandeln och föreslå åtgärder mot denna.

2001/02:So534 av Britt-Marie Danestig (v):

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning med uppdrag att komma med förslag på

förebyggande åtgärder för att motverka den ökande

övervikten hos barn och ungdomar.

2001/02:So564 av Per Landgren (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att snarast komplettera

hälso- och sjukvårdslagen enligt

Barnpsykiatrikommitténs förslag.

2001/02:So566 av Alf Svensson m.fl. (kd):

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en lagändring om

information och stöd till barn med psykiskt sjuka

föräldrar.

2001/02:So571 av Ann-Kristine Johansson och Helena

Zakariasén (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att ett nytt mål i den

svenska ungdomspolitiken bör ta upp barns och

ungdomars hälsa.

2001/02:So575 av Lars Lilja och Carin Lundberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om barn och ungdomar som far

illa.

2001/02:So576 av Lena Sandlin-Hedman m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av en strategi för

att ge barn och unga en bättre psykisk hälsa.

2001/02:So577 av Lena Sandlin-Hedman m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om barns situation i Sverige

och förutsätter att regeringen följer dessa frågor.

2001/02:So595 av Tuve Skånberg (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att tillsätta en utredning

om forskningen kring separationer.

2001/02:So596 av Rigmor Stenmark (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om lagändringar som medför att

barns rättigheter tas till vara i enlighet med FN:s

barnkonvention.

2001/02:So599 av Marina Pettersson och Torgny

Danielsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om insatser för barnens

bästa.

2001/02:So612 av Lars Gustafsson m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om familjens

betydelse för barns hälsa.

2001/02:So617 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

barnkonsekvensanalys.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om generella insatser

för barn och ungdomar med psykiska problem.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att etablera

samarbete över gränserna inom hälso- och

sjukvården och med kommunernas socialtjänst.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att barn som

drabbats av sorg erbjuds resurs i form av

stödperson/familj.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om familjerådslag.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om barns situation

vid katastrofhändelser.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av analys

och förslag på insatser för barn i riskzon.

2001/02:So619 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om hjärnskadade barns

behov av rehabilitering.

2001/02:So634 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkänna ger för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att genomföra FN:s

barnkonvention i Sverige.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att beröda

personalgrupper får en adekvat utbildning om

dyslexi.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av fler

logopeder och kompetensutveckling av berörda

personalgrupper när det gäller stamning.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om barn och

självmord.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om barnpsykiatri.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om smärtbehandling av

barn.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utredning om hur

olika samhällsbeslut sammantaget påverkar barns

situation.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om barns säkerhet.

2001/02:A211 av Maria Larsson m.fl. (kd):

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om familjerådgivning

och föräldrautbildning.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om försöksverksamhet

med stödprogram för pappor.

2001/02:A393 av Lars Ångström m.fl. (mp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om barns behov av sina

pappor.