Bet. 2001/02:SOU3

Socialutskottets betänkande

2001/02:SOU3

Avgifter inom äldre- och handikappomsorg

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition

2000/01:149 om avgifter inom äldre- och

handikappomsorg samt nio motionsyrkanden som väckts

med anledning av propositionen.

Utskottet tillstyrker att reglerna om

förbehållsbelopp i socialtjänstlagen (2001:453) vid

bestämmande av avgift för äldre- och handikappomsorg

preciseras. Utskottet tillstyrker även att en högsta

avgift för hemtjänst, dagverksamhet och kommunal

hälso- och sjukvård införs liksom en högsta avgift

för bostad i sådant särskilt boende som inte

omfattas av 12 kap. jordabalken (hyreslagen).

Utskottet har inget att erinra mot förslaget till

reglering av vilka inkomstslag som skall ingå i

underlaget för bestämmande av förbehållsbelopp och

avgift.

Samtliga motionsyrkanden avstyrks.

I ärendet finns fem reservationer och ett särskilt

yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Förbehållsbelopp

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i socialtjänstlagen (2001:453) såvitt

avser 8 kap. 3 och 6-8 §§. Därmed avslår

riksdagen motionerna 2001/02:So2 yrkande 2 och

2001/02:So4 yrkande 2.

Reservation 1 (kd)

Reservation 2 (c)

2. Personer som inte betalar någon avgift

Riksdagen avslår motion 2001/02:So3 yrkande

11.

3. Högkostnadsskydd

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i socialtjänstlagen (2001:453) såvitt

avser 8 kap. 5 §. Därmed avslår riksdagen

motionerna 2001/02:So3 yrkande 9 och 2001/02:So4

yrkande 1.

Reservation 3 (c)

4. Tandvård

Riksdagen avslår motion 2001/02:So2 yrkande 3.

Reservation 4 (kd)

5. Beräkning av avgiftsunderlaget

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i socialtjänstlagen (2001:453) såvitt

avser 8 kap. 4 §. Därmed avslår riksdagen

motionerna 2001/02:So1, 2001/02:So2 yrkande 1 och

2001/02:So3 yrkande 10.

Reservation 5 (m, kd, fp)

6. Lagförslagen i övrigt

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453) i

den mån det inte omfattas av vad utskottet anfört

under tidigare punkter,

2. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763) och

3. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella

sambor.

Stockholm den 1 november 2001

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid

Burman (v), Susanne Eberstein (s), Margareta

Israelsson (s), Rinaldo Karlsson (s), Leif Carlson

(m), Conny Öhman (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m),

Elisebeht Markström (s), Lars Gustafsson (kd),

Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin Heinemann

(fp), Lars Elinderson (m), Tullia von Sydow (s),

Lena Olsson (v), Agne Hansson (c), Sven Brus (kd)

och Lotta Nilsson Hedström (mp).

2001/02

SoU3

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I proposition 2000/01:149 Avgifter inom äldre- och

handikappomsorg föreslår regeringen att riksdagen

beslutar om regler för avgifter för äldre- och

handikappomsorg. Regeringen föreslår att riksdagen

antar förslag till lagar om ändring i

socialtjänstlagen (2001:453), i hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763) och i lagen (1987:813) om

homosexuella sambor. Regeringens förslag till beslut

återges i bilaga 1. Regeringens lagförslag återges i

bilaga 2.

Med anledning av propositionen har fyra motioner

väckts. Förslagen i motionerna återges i bilaga 1.

Utskottet har vid sammanträdet den 18 oktober 2001

uppvaktats av representanter från Pensionärernas

riksorganisation, PRO, och Sveriges

Pensionärsförbund, SPF, som lämnat synpunkter med

anledning av propositionen.

Vidare har en skrivelse inkommit från Svenska

Kommunförbundet.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att ett högkostnadsskydd

införs för avgifter för äldre- och handikappomsorg i

form av en högsta avgift för hemtjänst,

dagverksamhet och avgifter för kommunal hälso- och

sjukvård samt en högsta avgift för bostad i sådant

särskilt boende som inte omfattas av 12 kap.

jordabalken (hyreslagen). Det högsta beloppet för

hemtjänst, dagverksamhet och avgifter för kommunal

hälso- och sjukvård anges i en viss andel av

prisbasbeloppet och motsvarar i 2001 års prisnivå

1 476 kr per månad och för bostad i särskilt boende

1 537 kr per månad. Syftet med högkostnadsskyddet är

att säkerställa att den enskilde skyddas mot alltför

höga avgifter. Reglerna om högsta avgift införs i

socialtjänstlagen (2001:453).

I propositionen föreslås vidare att reglerna om

förbehållsbelopp i socialtjänstlagen vid bestämmande

av avgift för äldre- och handikappomsorg preciseras.

I socialtjänstlagen anges ett lägsta belopp

(minimibelopp) som den enskilde som betalar avgift

skall ha rätt att förbehålla sig av sina egna medel.

Beloppet skall täcka den enskildes normala

levnadskostnader, förutom boendekostnaden. Beloppets

nivå anges som andel av prisbasbeloppet och innebär

i 2001 års prisnivå 3 979 kr per månad för

ensamstående och 3 333 kr per månad för var och en

av sammanlevande makar och sambor. Nivån föreslås

vara densamma som den som gäller vid beräkning av

särskilt bostadstillägg enligt lagen (1994:308) om

bostadstillägg till pensionärer. Samma nivå föreslås

även gälla vid beräkning av äldreförsörjningsstöd

enligt av regeringen tidigare beslutad proposition

(prop. 2000/01:136). Under vissa förutsättningar

skall kommunen fastställa minimibeloppet till en

högre nivå. I vissa speciella fall ges kommunerna

möjlighet att fastställa beloppet till en lägre

nivå. Den enskilde skall utöver detta belopp

förbehållas medel för sin boendekostnad.

Vidare föreslås att det i socialtjänstlagen

regleras vilka inkomstslag som skall ingå i

underlaget för bestämmande av förbehållsbelopp och

avgift. Avgiftsunderlaget skall beräknas i huvudsak

på samma sätt som vid inkomstberäkningen enligt

förslaget till lag om bostadstillägg till

pensionärer m.fl. (prop. 2000/01:140). Syftet med

regleringen är att ange en yttersta ram för

beräkningen av avgiftsunderlaget. Kommunerna har

dock möjlighet att beräkna avgiftsunderlaget på ett

sätt som är mer förmånligt för omsorgstagarna.

Det föreslås även att det införs regler som gör

det möjligt att överklaga individuella beslut enligt

socialtjänstlagen som rör avgifternas storlek genom

förvaltningsbesvär.

Reglerna om högkostnadsskydd, förbehållsbelopp och

överklagande genom förvaltningsbesvär föreslås träda

i kraft den 1 juli 2002. Reglerna om beräkning av

avgiftsunderlag föreslås träda i kraft den 1 januari

2003.

Utskottets överväganden

Förbehållsbelopp

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens förslag att

reglerna om förbehållsbelopp i

socialtjänstlagen (2001:453) vid bestämmande av

avgift för äldre- och handikappomsorg

preciseras. Med förbehållsbelopp avses det

belopp som den enskilde skall ha rätt att

behålla av sina egna medel innan avgift får tas

ut för hemtjänst, dagverksamhet och kommunal

hälso- och sjukvård respektive bostad i sådant

särskilt boende som inte omfattas av

hyreslagen. Förbehållsbeloppet skall enligt

regeringens förslag beräknas med ledning av ett

minimibelopp i fråga om kostnader för

personliga behov och övriga normala

levnadskostnader utom boendekostnaden. I

socialtjänstlagen anges en lägsta nivå på

minimibeloppet samt vilka levnadskostnader som

det i lagen angivna beloppet skall täcka.

Utskottet tillstyrker därmed 8 kap. 3 och 6-8

§§ i förslaget till lag om ändring i

socialtjänstlagen och avstyrker motionerna So2

(kd) yrkande 2 och So4 (c) yrkande 2. Utskottet

avstyrker även motion So3 (m) yrkande 11.

Propositionen

I propositionen föreslås att reglerna om

förbehållsbelopp i socialtjänstlagen (2001:453) vid

bestämmande av avgift för äldre- och handikappomsorg

preciseras på så sätt att en lägsta nivå för

förbehållsbeloppet för personer som erlägger avgift

för äldre- och handikappomsorg anges. Förslaget

innebär att äldre och funktionshindrade personer som

betalar avgift för äldre- och handikappomsorg i

enlighet med föreslagna bestämmelser garanteras en

lägsta skälig levnadsnivå.

Med förbehållsbelopp avses det belopp som den

enskilde skall ha rätt att behålla av sina egna

medel innan avgift får tas ut för hemtjänst,

dagverksamhet och kommunal hälso- och sjukvård

respektive bostad i sådant särskilt boende som inte

omfattas av hyreslagen. Förbehållsbeloppet skall

enligt regeringens förslag beräknas med ledning av

ett minimibelopp i fråga om kostnader för personliga

behov och övriga normala levnadskostnader utom

boendekostnaden. I socialtjänstlagen anges en lägsta

nivå på minimibeloppet samt vilka levnadskostnader

som det i lagen angivna beloppet skall täcka. Detta

belopp föreslås per månad uppgå till en tolftedel av

129,4 % av prisbasbeloppet för ensamstående och

108,4 % för var och en av sammanlevande makar eller

sambor. Detta innebär, i 2001 års prisnivå, 3 979 kr

per månad för ensamstående och 3 333 kr per månad

för sammanboende. Minimibeloppet avser således

schabloniserade s.k. normalkostnader för personer 61

år och äldre och inte enskilda äldres faktiska

levnadskostnader. Det kan finnas situationer när en

enskild omsorgstagare har fördyrade levnadskostnader

inom ramen för de poster som det lagstadgade

minimibeloppet avser att täcka. Det kan också

förekomma att enskilda därutöver av olika skäl har

andra levnadskostnader än dessa. En grupp

omsorgstagare som särskilt framhålls i propositionen

är yngre personer med funktionshinder. Denna grupp

har ofta merkostnader på grund av funktionshinder

som skall beaktas i skälig omfattning. Kommunen

skall således i vissa situationer bestämma

minimibeloppet till en högre nivå. I några

undantagsfall får kommunen bestämma minimibeloppet

till en lägre nivå än vad som framgår av lagen.

Detta får dock ske endast om en omsorgstagare inte

har en kostnad som minimibeloppet skall täcka därför

att kostnaden antingen ingår i avgiften för

hemtjänst eller dagverksamhet eller ingår i avgiften

eller hyran för bostad i särskilt boende eller

tillhandahålls kostnadsfritt.

Till minimibeloppet skall den enskildes

boendekostnad läggas.

Om kommunen finner att den enskilde inte har det

förbehållsbelopp han eller hon har rätt till skall

avgiften sättas ned. Vidare är det i första hand

kommunens ansvar att utreda om den enskilde har

behov av ett högre minimibelopp och om avgiften

därför skall sättas ned. Den enskilde måste dock

vara behjälplig med att lämna kommunen uppgifter

till grund för denna prövning.

Det är enligt propositionen viktigt att

kommunernas avgiftssystem är utformade så att den

enskilde omsorgstagaren kan få information om dels

vilka poster som skall finansieras via

förbehållsbeloppet, dels vad som ingår i den avgift

han eller hon erlägger för hemtjänst i ordinärt och

särskilt boende. Den enskilde måste också ha

möjlighet att bedöma om nivån på förbehållsbeloppet

är rätt med hänsyn till dessa förutsättningar.

Förslaget till lagändringar föreslås införas i 8

kap. 3 och 6-8 §§ socialtjänstlagen.

I propositionen föreslås villkoren regleras för den

kommunala avgiftssättningen inom äldre- och

handikappolitiken. Propositionen berör därför i

princip inte personer som i dag inte betalar någon

avgift. Emellertid redovisas att många omsorgstagare

i dag har så låga inkomster eller höga kostnader att

de inte kan betala avgift för erhållna insatser och

samtidigt garanteras sitt förbehållsbelopp. En del

av dessa personer har inte sitt förbehållsbelopp

kvar trots att de beviljats avgiftsbefrielse. I

propositionen anförs att kommunen i dessa fall genom

s.k. uppsökande verksamhet har skyldighet att

informera berörda om möjligheterna att ansöka om

försörjningsstöd enligt socialtjänstlagen för att de

därigenom skall kunna uppnå en skälig levnadsnivå. I

de fall det finns myndigheter som administrerar

bidrags- eller stödsystem relevanta för äldre och

funktionshindrade personer bör kommunen enligt 4 §

förvaltningslagen (1986:223) hänvisa berörda

personer till dessa. Särskilt angeläget är detta om

den enskilde är berättigad till bostadstillägg eller

liknande, anförs det.

Motioner

I motion So3 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs

tillkännagivande om behovet av klargörande

beträffande dem som har mindre än förbehållsbeloppet

kvar innan avgifterna betalas (yrkande 11).

Motionärerna anför att det är lätt att bibringas

uppfattningen att ett lagstadgat förbehållsbelopp är

den summa alla vårdbehövande minst kommer att ha

kvar när avgifterna är betalda. Så är emellertid

inte fallet. De som har mindre än förbehållsbeloppet

kvar innan avgifterna är betalda befrias endast från

avgifterna och kommer inte att kompenseras på annat

sätt. Motionärerna hade gärna sett att regeringen

klargjort detta i propositionen för att undvika

missuppfattningar.

I motion So4 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas

att riksdagen avslår regeringens förslag om att

reglerna om förbehållsbelopp i socialtjänstlagen vid

bestämmande av avgift för äldre- och handikappomsorg

preciseras (yrkande 2). Motionärerna anser att det

är viktigt med ett förbehållsbelopp men inte i dess

föreslagna form. Genom ett centralt reglerat

förbehållsbelopp finns risk för en schablonmässig

tillämpning av nivåer som fastställs i lag eller

förordning. Människors behov och önskningar

varierar. Vad som kan anses som tillräckliga medel

för en person kan vara otillräckligt för en annan.

Motionärerna anser att varje människa måste ha makt

att påverka de beslut som rör henne. Besluten skall

därför fattas så nära varje människa som möjligt.

I motion So2 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs

tillkännagivande till regeringen om vad i motionen

anförs om behovet av konsekvensbeskrivningar och

förtydliganden av lagparagraferna (yrkande 2).

Motionärerna anser att regeringen inte till fullo

redogör för de effekter förslaget kan få för olika

pensionärsgrupper. De anser att det finns behov av

beskrivningar av förslagets konsekvenser för den

enskilde pensionären i olika inkomstlägen och därför

ett förtydligande av lagparagraferna. Såväl kommuner

som allmänhet riskerar annars att få problem med

tolkningen av regelsystem och lagparagrafer.

Motionärerna avser att återkomma i frågan om

förbehållsbeloppens nivå när effekterna av förslaget

blir tydliga.

Utskottets ställningstagande

Möjligheten för äldre och personer med

funktionshinder att leva ett tryggt och oberoende

liv beror i mycket hög grad på de enskilda

personernas ekonomiska förhållanden. Föreliggande

förslag innebär att äldre och funktionshindrade

personer som betalar avgift för äldre- och

handikappomsorg garanteras en lagstadgad lägsta

skälig levnadsnivå. Förslaget utgör ramar för uttag

av avgifter inom äldre- och handikappomsorgen. Inom

dessa ramar har kommunen att, liksom i nuvarande

lagstiftning, själv fatta beslut om taxesystem.

Utskottet delar bedömningen att det är viktigt att

kommunernas avgiftssystem är utformade så att den

enskilde omsorgstagaren kan få tydlig information om

dels vilka poster som skall finansieras via

förbehållsbeloppet, dels vad som ingår i den avgift

han eller hon erlägger för hemtjänst i ordinärt och

särskilt boende. Den enskilde måste också ha

möjlighet att bedöma om nivån på förbehållsbeloppet

är rätt med hänsyn till dessa förutsättningar.

Förbehållsbeloppet skall beräknas med ledning av ett

minimibelopp i fråga om kostnader för personliga

behov och övriga normala levnadskostnader, därtill

skall läggas faktisk boendekostnad. Minimibeloppet

avser schabloniserade s.k. normalkostnader för

personer 61 år och äldre och inte enskilda äldres

faktiska levnadskostnader. Det är i första hand

kommunens ansvar att utreda om den enskilde har

behov av ett högre minimibelopp och om avgiften

därför måste sättas ned. Den enskilde måste dock

vara behjälplig med att lämna kommunen uppgifter

till grund för denna prövning. Mot denna bakgrund

delar utskottet regeringens bedömning att nuvarande

regler om förbehållsbelopp bör förtydligas på så

sätt att en lägsta nivå på förbehållsbeloppet för

personer som erlägger avgift för äldre- och

handikappomsorg anges i socialtjänstlagen.

Utskottet noterar vidare att regeringen avser att

ge Socialstyrelsen i uppdrag att följa upp och

utvärdera konsekvenserna och effekterna av reformen.

Uppföljningen och utvärderingen skall enligt uppgift

omfatta såväl kommunernas taxesystem som enskildas

situation.

Utskottet tillstyrker därmed 8 kap. 3 och 6-8 §§ i

förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen

och avstyrker motionerna So2 (kd) yrkande 2 och So4

(c) yrkande 2.

Utskottet har erfarit att prisbasbeloppet för år

2002 nu är fastställt och att det innebär att för år

2002 kommer förbehållsbeloppet exklusive

boendekostnaden för ensamstående att uppgå till 4

087 kr och för sammanboende makar eller sambor till

3 424 kr vardera.

Med anledning av motion So3 (m) yrkande 11 vill

utskottet betona att propositionen i princip inte

rör personer som i dag inte betalar någon avgift.

Som redovisas i propositionen (s. 20) har många

omsorgstagare så låga inkomster eller höga kostnader

att de inte kan betala avgift för erhållna insatser

och samtidigt garanteras sitt förbehållsbelopp. En

del av dessa personer har inte sitt förbehållsbelopp

kvar trots att de beviljats avgiftsbefrielse.

Utskottet delar regeringens uppfattning att kommunen

i dessa fall genom s.k. uppsökande verksamhet har

skyldighet att informera berörda om möjligheterna

att ansöka om försörjningsstöd enligt

socialtjänstlagen för att de därigenom skall kunna

uppnå en skälig levnadsnivå. I det fall det finns

myndigheter som administrerar bidrags- och

stödsystem som är relevanta för äldre och

funktionshindrade personer bör kommunerna enligt 4 §

förvaltningslagen (1986:223) hänvisa berörda

personer till dessa. Motionen är därmed

tillgodosedd.

Högkostnadsskydd

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta förslaget om att ett

högkostnadsskydd införs i socialtjänstlagen i

form av en högsta avgift för insatser inom

ramen för hemtjänst i ordinärt och särskilt

boende, dagverksamhet och kommunal hälso- och

sjukvård. Vidare bör förslaget om

högkostnadsskydd i form av en högsta avgift

för bostad i särskilt boende som får

debiteras i de fall boendekostnaden inte

skall fastställas som hyra antas. Förslaget

till lagändring införs i 8 kap. 5 §

socialtjänstlagen. Utskottet avstyrker därmed

motionerna So3 (m) yrkande 9 och So4 (c)

yrkande 1.

Utskottet avstyrker även motion So2 (kd)

yrkande 3 om högkostnadsskydd för

tandvårdskostnader.

Propositionen

I propositionen föreslås att ett högkostnadsskydd

införs i socialtjänstlagen i form av en högsta

avgift för insatser inom ramen för hemtjänst i

ordinärt och särskilt boende, dagverksamhet och

kommunal hälso- och sjukvård. Avgiften föreslås per

månad få uppgå till högst en tolftedel av 0,48

gånger prisbasbeloppet, vilket motsvarar 1 476 kr i

2001 års prisnivå.

Vidare föreslås ett högkostnadsskydd i

socialtjänstlagen i form av en högsta avgift för

bostaden i särskilt boende som får debiteras i de

fall boendekostnaden inte skall fastställas som

hyra. Boendeavgiften föreslås per månad få uppgå

till högst en tolftedel av 0,50 gånger

prisbasbeloppet, vilket motsvarar 1 537 kr i 2001

års prisnivå.

Förslaget till lagändring föreslås införas i 8

kap. 5 § socialtjänstlagen.

I propositionen anförs att ett avgörande skäl för

att införa ett högkostnadsskydd är att det genom

nuvarande taxesättning sker en orimligt stor

inkomst-omfördelning mellan personer med olika

ekonomiska förutsättningar inom en mycket begränsad

grupp äldre och personer med funktionshinder.

Regeringen anser också att det är

otillfredsställande att skyddet mot höga

bostadskostnader i särskilt boende är sämre för

vissa omsorgstagare än andra därför att

skyddsreglerna i 12 kap. jordabalken (hyreslagen) i

detta avseende inte omfattar deras boende. Med

regeringens förslag om en högsta avgift för bostad i

sådant särskilt boende som inte omfattas av

hyreslagens bestämmelser skapas ett skydd mot

oskäligt höga bostadskostnader även för denna grupp

omsorgstagare, anförs det.

Nuvarande avgiftsskillnader inom och mellan

kommuner för liknande insatser riskerar enligt

regeringens bedömning att försämra människors

förtroende för kommunernas äldre- och

handikappomsorg. Skillnaderna kan också i vissa fall

uppmuntra till aktiv avgiftsplanering. Att äldre

flyttar till kommuner med förmånligare omsorgs-

och/eller boendeavgifter är än så länge ovanligt men

förekommer bl.a. i storstadsregionerna där många

ytmässigt små kommuner angränsar till varandra.

Vanligare är att äldre söker hitta vägar att

omplacera förmögenheter så att den avgiftsgrundande

avkastningen på kapital kan minimeras. Om hänsyn tas

till förmögenhet vid avgiftssättningen ökar dessa

problem. I kommuner med höga omsorgs- och/eller

boendeavgifter finns det också en risk att personer

i behov av vård och omsorg väljer att helt eller

delvis avstå från att efterfråga sådana insatser på

grund av avgiftens storlek.

När det gäller öppen hälso- och sjukvård samt

läkemedel har staten lagt fast högkostnadsskydd för

att skydda personer med omfattande behov från

alltför höga avgifter. Regeringen anser att det bör

finnas tydliga begränsningar för avgifternas storlek

inom all vård och omsorg som samhället

tillhandahåller, oavsett insatsernas karaktär och

oavsett vem som är huvudman för dem. När det gäller

äldre- och handikappomsorg är dock regeringen av den

uppfattningen att kommunerna även fortsättningsvis

skall ha rätt att ta ut inkomstrelaterade avgifter.

I propositionen framhålls vidare att det finns så

stora principiella likheter mellan den äldre- och

handikappomsorg som kommuner efter behov skall

tillhandahålla sina invånare inom ramen för

socialtjänstlagen och de insatser som kommunen skall

tillhandahålla med stöd av hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763) respektive lagen om stöd och service till

vissa funktionshindrade (1993:387) att det finns

skäl att även i socialtjänstlagen införa tydliga

begränsningar av möjligheterna för kommunerna att ta

ut höga avgifter för utförda insatser inom området.

Regeringen bedömer att de två föreslagna högsta

avgiftsnivåerna för den enskildes utgifter för

hemtjänst, dagverksamhet respektive bostad i sådant

särskilt boende som inte omfattas av hyreslagens

bestämmelser tillsammans med reglerna för beräkning

av avgiftsunderlag kommer att ge omsorgstagaren det

kompletterande skydd mot höga avgifter som saknas i

nuvarande lagstiftning.

I propositionen redovisas att några

remissinstanser har pekat på att en reglering med

avgiftstak (i regeringens förslag benämnt

högkostnadsskydd i form av högsta avgift) innebär

ett avsteg från principen om den kommunala

självstyrelsen. Den föreslagna regleringen med en

nationellt fastställd högsta avgift medför att

kommunernas handlingsutrymme i förhållande till den

nuvarande ordningen kommer att minska. Det är dock

regeringens bedömning att den enskildes rätt att få

äldre- och handikappomsorg till en rimlig och över

landet likvärdig kostnad är av så stor betydelse att

de föreslagna ändringarna är motiverade, anförs det.

Motioner

I motion So3 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs

tillkännagivande till regeringen om vad i motionen

anförs om enhetliga avgifter (yrkande 9).

Motionärerna konstaterar att regeringens förslag

även i fortsättningen håller öppet för

inkomstrelaterade omsorgsavgifter. Motionärerna

anser att avgifterna för omsorg, precis som

avgifterna för läkemedel och besök hos läkare eller

sjukgymnast, bör vara enhetliga.

I motion So2 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs

tillkännagivande om att systemet med

högkostnadsskydd bör utredas (yrkande 3). Enligt

förslaget skall kommunerna justera minimibeloppet i

de fall då den enskilde omsorgstagaren har fördyrade

levnadskostnader inom ramen för de poster som det

lagstadgade minimibeloppet avser att täcka.

Motionärerna pekar på de stora tandvårdskostnader

som kan drabba äldre personer och anser att ett

system med högkostnadsskydd för tandvårdskostnader

bör utredas. Ett framtida mål bör vara att

konstruera ett system för högkostnadsskydd som

inkluderar alla egna avgifter i vården.

I motion So4 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas

att riksdagen avslår regeringens förslag om att ett

högkostnadsskydd införs i socialtjänstlagen (yrkande

1). Motionärerna anför att de föreslagna

bestämmelserna om maxtaxa inom äldreomsorgen är

formulerade som åligganden för kommunen, vilket inte

ger kommunen någon valfrihet i fråga om beräkningen

av avgiftens storlek. Motionärerna anser att den

makt som i det centraliserade samhället tagits över

av politiker, myndigheter och deras tjänstemän måste

flyttas tillbaka till människorna. Utgångspunkten

skall vara att det kommunala självstyret inte bör

kunna inskränkas annat än genom kommunernas samtycke

eller med hänvisning till regeringsformens fri- och

rättigheter. Förslaget om maxtaxa strider mot den

kommunala självstyrelseprincipen och bör därför

avslås.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning att det

finns tydliga begränsningar för avgifternas storlek

inom all vård och omsorg som samhället

tillhandahåller, oavsett insatsernas karaktär och

oavsett vem som är huvudman för dem. Utskottet delar

också uppfattningen att kommunerna även

fortsättningsvis skall ha rätt att ta ut

inkomstrelaterade avgifter för att de skall kunna

garantera omsorgstagare som betalar avgift de

förbehållsbelopp som de har rätt till. Utskottet

bedömer att de två föreslagna högsta avgiftsnivåerna

för den enskildes avgifter för hemtjänst, daglig

verksamhet och kommunal hälso- och sjukvård

respektive bostad i sådant särskilt boende som inte

omfattas av hyreslagens bestämmelser tillsammans med

reglerna för beräkningen av avgiftsunderlaget kommer

att ge omsorgstagaren det kompletterande skydd mot

höga avgifter som saknas i nuvarande lagstiftning.

Den föreslagna regleringen med en nationellt

fastställd högsta avgift medför att kommunernas

handlingsutrymme i förhållande till den nuvarande

ordningen kommer att minska. Utskottet anser dock

att den enskildes rätt att få äldre- och

handikappomsorg till en rimlig och över landet

likvärdig kostnad är av så stor betydelse att de

föreslagna ändringarna är motiverade.

Utskottet tillstyrker därmed 8 kap. 5 § i

förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen

och avstyrker motionerna So3 (m) yrkande 9 och So4

(c) yrkande 1.

Utskottet har, som tidigare redovisats, erfarit

att prisbasbeloppet för år 2002 är fastställt. Detta

innebär att högsta avgift för hemtjänst m.m. år 2002

blir 1 516 kr och för avgift för bostad i sådant

särskilt boende som inte omfattas av hyreslagen 1

579 kr.

I motion So2 (kd) yrkande 3 tas frågan upp om

högkostnadsskydd för stora tandvårdskostnader.

Regeringen har under hösten aviserat en proposition

om bättre tandvårdsstöd. Riksdagen bör inte

föregripa kommande förslag inom området och

avstyrker därmed motionen.

Beräkning av avgiftsunderlaget

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens förslag till

beräkning av avgiftsunderlaget enligt 8 kap.

4 § socialtjänstlagen. Utskottet avstyrker

därmed motionerna So1 (fp), So2 (kd) yrkande

1 och So3 (m) yrkande 10 och konstaterar

samtidigt att motionärerna inte föreslår

någon finansiering av sitt förslag. Utskottet

vill framhålla att inget hindrar en kommun

att bestämma att avgiftsunderlaget skall

beräknas på ett sätt som är mer fördelaktigt

för den enskilde.

Propositionen

I propositionen föreslås att när den enskildes

förbehållsbelopp enligt socialtjänstlagen bestäms

skall avgiftsunderlaget beräknas utifrån aktuella

förvärvs- och kapitalinkomster som är skattepliktiga

enligt inkomstskattelagstiftningen med tillägg av

vissa typer av ersättningar som är undantagna från

beskattning i Sverige. Bostadsbidrag, bostadstillägg

och särskilt bostadstillägg skall anses som inkomst.

Förmögenhet skall inte påverka avgiftsunderlagets

storlek. Om omsorgstagaren är gift skall makarnas

samlade inkomster avgöra avgiftsunderlagets storlek.

Makarnas inkomster skall läggas samman och därefter

fördelas med hälften på vardera maken. En kommun får

i sitt taxebeslut bestämma att inkomsten skall

beräknas på ett sätt som är mer fördelaktigt för den

enskilde. Om avgiften baseras på den enskildes

betalningsförmåga skall avgiftsunderlaget beräknas

på samma sätt som vid fastställande av

förbehållsbeloppet.

Det är i första hand kommunens ansvar att utreda

om den enskilde har behov av ett högre minimibelopp

och om avgiften därför måste sättas ned.

Utgångspunkten för regleringen bör vara att

underlaget beräknas utifrån den enskildes aktuella

ekonomiska förhållanden. Det bör vidare ges utrymme

för kommunerna att använda sig av ett för

omsorgstagarna mer förmånligt sätt att beräkna

avgiftsunderlaget än det som anges i lagen.

Såväl Boende- och avgiftsutredningen som vissa

remissinstanser har förordat att det inkomstbegrepp

som gäller vid beräkning av särskilt bostadstillägg

enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till

pensionärer, BTPL, används vid beräkning av avgift

för hemtjänst, dagverksamhet och särskilt boende.

Regeringen har nyligen i en proposition lämnat

förslag till en ny lag om bostadstillägg till

pensionärer m.fl. (prop. 2000/01:140). Inkomst-

begreppet i det förslaget anknyter till det

skatterättsliga inkomstbegreppet med tillägg av

vissa inkomster.

Regeringen menar att det även vid beräkning av

avgiftsunderlaget vid fastställande av avgift för

äldre- och handikappomsorg är lämpligt att tillämpa

de regler som föreslås gälla vid inkomstberäkning

enligt BTPL. Det finns flera fördelar med att

använda sig av samma regler, t.ex. vid information

till den enskilde, administration och utbildning av

personal. Inkomstreglerna i BTPL utgår vidare från

den enskildes aktuella inkomstförhållanden, vilket

direkt påverkar avgiftsunderlaget.

Flera remissinstanser har ansett att det vid

fastställande av avgift är rimligt att beakta

förmögenhetsinnehav på samma sätt som inom BTPL-

systemet. Regeringen anser att det är fullt rimligt

att beakta den stödberättigades förmögenhet i ett

bidragssystem. Däremot när det gäller avgifter för

insatser inom de solidariskt finansierade

välfärdssystemen, såsom äldre- och handikappomsorg,

anser regeringen att den enskildes förmögenhet inte

skall påverka avgiftens storlek.

När det gäller makar och registrerade partner är

det skäligt, med hänsyn till den inbördes

lagreglerade underhållsskyldigheten dem emellan, att

deras inkomster räknas som gemensamma vid

bestämmande av omsorgstagarens avgiftsunderlag,

anförs det.

Förslaget till lagändring föreslås införas i 8

kap. 4 § socialtjänstlagen.

Motioner

I tre motioner tas frågan om avgiftsberäkning för

makar upp. I motion So3 av Bo Lundgren m.fl. (m)

yrkas att riksdagen beslutar att 8 kap. 4 §

socialtjänstlagen utformas på ett sådant sätt att

det framgår att kommunen skall göra en

sammanläggning av inkomsterna som grund för

avgiftsberäkning endast i de fall kommunen tar ut

inkomstrelaterade avgifter och då detta är till

fördel för makarna (yrkande 10). Yrkanden med samma

innebörd framförs också i motion So2 av Sven Brus

m.fl. (kd) yrkande 1 och i motion So1 av Kerstin

Heinemann m.fl. (fp). I motionerna anförs att en

sammanläggning av makarnas inkomst som sedan delas

med hälften på vardera av makarna endast är till

fördel för makarna om det är den med den högsta

inkomsten som kommer att bo i äldreboendet men inte

i det motsatta fallet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar uppfattningen att avgiftsunderlaget

skall beräknas utifrån aktuella förvärvs- och

kapitalinkomster som är skattepliktiga enligt

inkomstskattelagstiftningen med tillägg av vissa

typer av ersättningar som är undantagna från

beskattning i Sverige. Bostadsbidrag, bostadstillägg

och särskilt bostadstillägg skall anses som inkomst.

Utskottet delar också uppfattningen att förmögenhet

inte skall påverka avgiftsunderlagets storlek.

Med anledning av motionerna So1 (fp), So2 (kd)

yrkande 1 och So3 (m) yrkande 10 vill utskottet

betona att det är skäligt att makars och

registrerade partners inkomster räknas som

gemensamma vid bestämmande av omsorgstagares

avgiftsunderlag. Detta med hänsyn till den inbördes

lagreglerade underhållsskyldigheten dem emellan.

Utskottet konstaterar samtidigt att en förändring av

propositionens förslag i enlighet med motionärernas

önskemål innebär ökade kostnader för reformen och

att ingen av motionärerna avsatt resurser för detta.

Utskottet vill slutligen erinra om att en kommun i

sitt taxebeslut kan bestämma att inkomsten skall

beräknas på ett sätt som är mer fördelaktigt för den

enskilde. Syftet med den föreslagna regleringen är

att ange en yttersta ram för beräkningen av

avgiftsunderlaget. Utskottet tillstyrker därmed 8

kap. 4 § i förslaget om lag om ändring i

socialtjänstlagen och avstyrker motionerna.

Lagförslagen i övrigt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör även i övrigt anta förslaget

till lagändringar i socialtjänstlagen liksom

förslagen till följdändringar i 26 § hälso-

och sjukvårdslagen (1982:763) och punkten 19

i lagen (1987:813) om homosexuella sambor.

I propositionen föreslås att avgift enligt 8 kap. 2

§ socialtjänstlagen för hemtjänst och dagverksamhet

eller bostad i sådant särskilt boende som inte

omfattas av bestämmelserna i 12 kap. jordabalken

(hyreslagen) skall ändras om något förhållande som

påverkar avgiftens storlek har ändrats. Avgifterna

får räknas om utan föregående underrättelse om

ändringen föranleds av förändringar i

prisbasbeloppet. En ändrad avgift skall gälla från

och med månaden efter den månad när anledning till

ändring uppkom. En ändring av avgiften skall dock

gälla från och med samma månad som anledning till

ändringen uppkom, om ändringen avser hela den

månaden. Förslaget till lagändring föreslås införas

i 8 kap. 9 § socialtjänstlagen.

Vidare föreslås i propositionen att en kommunal

nämnds beslut i frågor som rör avgiftens storlek för

hemtjänst och dagverksamhet samt avgift för bostad i

särskilt boende i det enskilda fallet skall kunna

överklagas till allmän förvaltningsdomstol genom

s.k. förvaltningsbesvär. Prövningstillstånd skall

krävas vid överklagande till kammarrätt. Förslaget

till lagändring föreslås införas i 16 kap. 3 §

socialtjänstlagen.

I propositionen har vidare föreslagits vissa

förtydliganden i 8 kap. 2 § socialtjänstlagen vad

gäller sociala tjänster och särskilt boende.

Förslagen om reglering av avgifterna inom äldre-

och handikappomsorgen innebär också följdändringar i

26 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och i

punkten 19 i lagen (1987:813) om homosexuella

sambor.

Författningsförslagen föreslås träda i kraft den 1

juli 2002, med undantag av den nya 8 kap. 4 §

socialtjänstlagen (2001:453), som föreslås träda i

kraft den 1 januari 2003. Skälet till att den senare

bestämmelsen föreslås träda i kraft vid en senare

tidpunkt är att bestämmelserna i förslaget till lag

om bostadstillägg till pensionärer m.fl. som skall

tillämpas vid beräkning av avgiftsunderlag föreslås

träda i kraft den 1 januari 2003 (prop.

2000/01:140). De föreslagna tidpunkterna för

reformens ikraftträdande ger kommunerna tid att se

över sina avgiftssystem och förbereda genomförandet.

Under perioden fram till tidpunkterna för ikraft-

trädandet har kommunerna med stöd av 8 kap. 2 §

socialtjänstlagen rätt att själva bestämma grunderna

för avgiftsuttaget. Regeringen anser dock att det är

till fördel om kommunerna redan under den perioden

successivt kan anpassa sina taxesystem till de nya

avgiftsreglerna.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker även i övrigt förslaget till lagändringar

i socialtjänstlagen liksom förslagen till

följdändringarna i 26 § hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763) och punkten 19 i lagen (1987:813) om

homosexuella sambor.

Utskottet konstaterar att riksdagen den 31 oktober

2001 antagit regeringens förslag till lag om

bostadstillägg till pensionärer m.fl. (prop.

2000/01:140, bet. 2001/02:SfU3, rskr. 2001/02:10).

Ekonomiska konsekvenser och

finansiering m.m.

I propositionen görs bedömningen att förslagen

innebär att drygt 50 % av de äldre omsorgstagare som

betalar avgift för sina insatser får en bättre

ekonomisk situation jämfört med i dag. Situationen

för de ungefär 20 000 yngre personer med

funktionshinder som år 1999 var beviljade hemtjänst

i ordinärt boende eller boende i en särskild

boendeform och som betalade avgifter för sina

insatser bedöms komma att förändras på ett liknande

sätt.

Förslagen kommer att medföra ett bortfall av

avgiftsintäkter för många kommuner, anförs det. För

finansiering av reformen tillförs det generella

statsbidraget till kommunerna 775 miljoner kronor år

2002 och ytterligare 125 miljoner kronor år 2003,

dvs. totalt 900 miljoner kronor fortsättningsvis.

Slutligen anförs att regeringen avser att ge

Socialstyrelsen i uppdrag att följa upp och

utvärdera konsekvenser och effekter av den

föreslagna reformen. Uppföljningen och utvärderingen

skall omfatta såväl kommunernas taxesystem som

enskildas situation.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i

avsnittet.

1. Förbehållsbelopp (punkt 1)

av Lars Gustafsson (kd) och Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om

ändring i socialtjänstlagen (2001:453) såvitt avser

8 kap. 3 och 6-8 §§, dels som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts i reservation

1. Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:So2

yrkande 2 och avslår motion 2001/02:So4 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att regeringen inte till fullo redogör för

de effekter förslaget kan få för olika

pensionärsgrupper. Det finns behov av beskrivningar

av förslagets konsekvenser för den enskilde

pensionären i olika inkomstlägen. Såväl kommuner som

allmänhet riskerar att få problem med tolkningen av

regelsystem och lagparagrafer. Regeringen bör därför

snarast återkomma med ett mer detaljerat lagförslag.

Vi föreslår att riksdagen som sin mening

tillkännager för regeringen vad vi anfört. I

avvaktan på att regeringen återkommer med ett

förslag i enlighet med det anförda tillstyrker vi

förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen

såvitt avser 8 kap. 3 och 6-8 §§.

2. Förbehållsbelopp (punkt 1)

av Agne Hansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om

ändring i socialtjänstlagen (2001:453) såvitt avser

8 kap. 3 och 6-8 §§. Riksdagen bifaller därmed

motion 2001/02:So4 yrkande 2 och avslår motion

2001/02:So2 yrkande 2.

Ställningstagande

Jag anser att det är viktigt med ett

förbehållsbelopp, men inte i dess nu föreslagna

form. Genom ett centralt reglerat förbehållsbelopp

finns risk för en schablonmässig tillämpning av

nivåer som fastställts i lag eller förordning. Varje

människa måste ha makt att påverka de beslut som rör

henne. Besluten skall därför fattas så nära varje

människa som möjligt. Jag avslår därmed förslaget om

att precisera reglerna om förbehållsbelopp i

socialtjänstlagen vid bestämmande av avgift för

äldre- och handikappomsorg.

3. Högkostnadsskydd (punkt 3)

av Agne Hansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om

ändring i socialtjänstlagen (2001:453) såvitt avser

8 kap. 5 §. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:So4 yrkande 1 och avslår motion 2001/02:So3

yrkande 9.

Ställningstagande

Jag anser att det skall vara rimliga taxor och

avgifter inom äldre- och handikappomsorgen och att

det är kommunen som skall besluta om dessa. De

föreslagna bestämmelserna om maxtaxa är formulerade

som åligganden för kommunen, vilket inte ger

kommunen någon valfrihet i fråga om beräkningen av

avgiftens storlek. I 1 kap. 1 § regeringsformen

fastslås det kommunala självstyret. Alltför ofta

kringgärdar politiska majoriteter i riksdagen det

kommunala självstyret med nya lagar och

bestämmelser. Förslaget om maxtaxa inom äldre- och

handikappomsorgen strider enligt min mening mot den

kommunala självstyrelseprincipen. Jag föreslår att

riksdagen avslår förslaget om högkostnadsskydd.

4. Tandvård (punkt 4)

av Lars Gustafsson (kd) och Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförts i reservation 4. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So2 yrkande 3.

Ställningstagande

Enligt förslaget skall kommunerna justera

minimibeloppet i de fall den enskilde omsorgstagaren

har fördyrade levnadskostnader inom ramen för de

poster som det lagstadgade minimibeloppet avser att

täcka. Vi kan konstatera att många äldre drabbas av

stora tandvårdskostnader. Vi anser därför att ett

system med högkostnadsskydd för tandvårdskostnader

bör utredas och att ett framtida mål bör vara att

konstruera ett system för högkostnadsskydd som

inkluderar alla avgifter i vården. Vad vi nu har

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

5. Beräkning av avgiftsunderlaget (punkt 5)

av Leif Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund

(m), Lars Gustafsson (kd), Cristina Husmark

Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Lars

Elinderson (m) och Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i socialtjänstlagen (2001:453) såvitt avser

8 kap. 4 § samt som sin mening ger regeringen till

känna vad som anförts i reservation 5. Riksdagen

bifaller därmed motionerna 2001/02:So1, 2001/02:So2

yrkande 1 och 2001/02:So3 yrkande 10.

Ställningstagande

I propositionen föreslås att vid beräkning av

avgiftsunderlaget skall makars inkomster läggas

samman och fördelas med hälften på vardera maken. Vi

konstaterar att detta är till fördel för makarna om

det är den med den högsta inkomsten som kommer att

bo i äldreboendet men inte i motsatt fall. Vi anser

i likhet med motionärerna i motion So1 (fp), So2

(kd) yrkande 1 och So3 (m) yrkande 10 att en

sammanläggning av makarnas inkomst endast skall

göras när det är till fördel för dem. Regeringen bör

snarast komma tillbaka till riksdagen med förslag om

detta. Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi anfört. I avvaktan

på att regeringen återkommer med ett förslag i

enlighet med det anförda tillstyrker vi förslaget

till lag om ändring i socialtjänstlagen såvitt avser

8 kap. 4 §.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttrande. I rubriken anges

inom parentes vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Förbehållsbelopp, högkostnadsskydd m.m.

(punkterna 1, 2 och 3)

av Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund, Cristina

Husmark Pehrsson och Lars Elinderson (alla m).

Glädjande nog lever alltfler längre och blir allt

friskare. Tidpunkten då människor blir så gamla att

de inte längre kan klara sig på egen hand blir

följaktligen allt svårare att ange. Därför kan äldre

lika lite som andra ingå i ett kollektivistiskt

synsätt. Tvärtom ökar behoven av mångfald och

alternativa lösningar med stigande ålder.

Äldreomsorgen står inför stora ekonomiska

utmaningar. Enbart den demografiska utvecklingen gör

att många kommuner kommer att få svårigheter att

ekonomiskt klara äldreomsorgen. Så ser t.ex. många

kommuner sig, av ekonomiska skäl, ofta tvingade att

inskränka enskilda människors möjligheter att

flytta.

I många kommuner görs trots det omfattande försök

att öka inflytandet och valmöjligheterna för dem som

är i behov av omsorg. Det fria valet medför inte

bara större kvalitetskrav på omsorgen utan främjar

också tillkomsten av en mångfald

serviceinriktningar.

För att både kunna möta de ekonomiska utmaningarna

och samtidigt stärka och förbättra de äldres

ställning och möjligheter måste äldreomsorgen därför

ges nya möjligheter att utvecklas.

Vi vill därför genomföra en grundläggande

förnyelse av äldreomsorgen och ta bort de

begränsningar som hindrar de äldre från att välja

omsorgsgivare och att flytta över kommungränserna.

Med en statligt finansierad äldrepeng vars storlek

avgörs av den enskildes omsorgsbehov kommer pengarna

att tillfalla den omsorgsgivare den enskilde väljer.

Ett fritt val ger den trygghet som kommer ur att

efter individuella behov och önskemål kunna påverka

sin vardag. Som en garanti för en stark och

oberoende tillsyn föreslår vi att en ny

tillsynsmyndighet skapas.

Förbehållsbelopp och enhetliga omsorgsavgifter ger

den ekonomiska trygghet som det innebär att kunna

spara till sin ålderdom och veta att ett

omsorgsbehov inte avgiftsbeläggs av ett godtyckligt

fördelningspolitiskt system. Därför bör också

avgiften för omsorgen, precis som avgifter för

läkemedel och för besök hos läkare eller

sjukgymnast, vara enhetlig. De synpunkter som

framförts av Svenska Kommunförbundet i samband med

behandlingen av propositionen i utskottet visar

också på de stora nackdelar som regeringens förslag

om en inkomstrelaterad taxa leder till. Det vore

därför önskvärt att kommunerna redan nu inför

enhetliga och rättvisa avgifter.

Det är oroande att det finns pensionärer som trots

att de inte betalar någon avgift inte har pengar

kvar som motsvarar det nu föreslagna

förbehållsbeloppet. Även med ett kompletterande

försörjningsstöd kommer man inte upp till nivån för

förbehållsbelopp.

En ekonomisk trygg situation för pensionärer

innebär att det skall vara möjligt att leva på sin

pension. Vi har därför i annat sammanhang föreslagit

höjt grundavdrag för pensionärer, att den

folkpension som innehölls av staten 1993-1998 nu

skall betalas tillbaka med 2 extra procent av

basbeloppet under den kommande sexårsperioden och

att det särskilda bostadstillägget för pensionärer

(SBTP) höjs.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2000/01:149 Avgifter inom äldre- och

handikappomsorg har regeringen (Socialdepartementet)

föreslagit att riksdagen antar regeringens förslag

till

1. lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453),

2. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763),

3. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella

sambor.

Följdmotioner

2001/02:So1 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en annan

utformning av 8 kap. 4 § socialtjänstlagen.

2001/02:So2 av Sven Brus m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om beräkning av

avgiftsunderlaget.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

konsekvensbeskrivningar och förtydliganden av

lagparagraferna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att systemet med

högkostnadsskydd bör utredas.

2001/02:So3 av Bo Lundgren m.fl. (m):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om enhetliga

avgifter.

10. Riksdagen beslutar att 8 kap. 4 §

socialtjäntlagen utformas på ett sådant sätt att

det framgår att kommunen skall göra en

sammanläggning av inkomsterna som grund för

avgiftsberäkning endast i de fall kommunerna tar

ut inkomstrelaterade avgifter och då detta är till

fördel för makarna.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

klargörande beträffande dem som har mindre än

förbehållsbeloppet kvar innan avgifterna betalas.

2001/02:So4 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

1. Riksdagen avslår regeringens förslag om att ett

högkostnadsskydd införs i socialtjänstlagen.

2. Riksdagen avslår regeringens förslag om att

reglerna om förbehållsbelopp i socialtjänstlagen vid

bestämmande av avgift för äldre- och handikappomsorg

preciseras.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i

socialtjänstlagen (2001:453)

Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen

(2001:453)

dels att 8 kap. 2 § och 16 kap. 3 § skall ha

följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas sju nya

paragrafer, 8 kap. 3-9 §§, av följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

8 kap.

2 §

-----------------------------------------

För För

familjerådgivning, familjerådgivning,

hemtjänst, verksamhet för barn

verksamhet för barn och ungdom enligt 5

och ungdom enligt 5 kap. 1 § som inte

kap. 1 § som inte är stöd- och

är stöd- och hjälpinsatser av

hjälpinsatser av behandlings-

be- karaktär,

handlingskaraktär, hemtjänst,

sådant boende som dagverksamhet,

avses i 5 kap. 5 § bostad i sådant

andra stycket eller särskilt boende som

7 § tredje stycket avses i 5 kap. 5 §

eller annan andra stycket eller

liknande social 7 § tredje stycket

tjänst får kommunen och som inte

ta ut skäliga omfattas av 12 kap.

avgifter enligt jordabalken eller

grunder som för annan liknande

kommunen bestämmer. social tjänst får

Avgifterna får dock kommunen ta ut

inte överstiga skäliga avgifter

kommunens själv- enligt grunder som

kostnader. kommunen bestämmer.

Avgifterna får dock

inte överstiga

kommunens

självkostnader.

I fråga om avgifter

för hemtjänst,

dagverksamhet och

bostad i särskilt

boende finns

ytterligare

bestämmelser i 3-9

§§.

3 §

Med prisbasbelopp

avses i detta

kapitel det

prisbasbelopp som

fastställs enligt 1

kap. 6 § lagen

(1962:381) om

allmän försäkring.

4 §

Med

avgiftsunderlag

avses den inkomst

som den enskilde

kan antas komma att

få under de när-

maste tolv

månaderna, fördelad

med lika belopp per

månad.

Inkomsten skall

beräknas med

tillämpning av 21 §

första stycket

1-3 och 5 lagen

(2001:000) om

bostadstillägg till

pensionärer m.fl.

Som inkomst skall

även räknas

särskilt

bostadstillägg

enligt 20 § samma

[2 § andra stycket] lag och

bostadsbidrag

Avgifter för enligt lagen

hemtjänst får inte, (1993:737) om

tillsammans med bostadsbidrag. En

avgifter som avses kommun kan i sitt

i 26 § tredje taxebeslut bestämma

stycket hälso- och att inkomsten skall

sjukvårdslagen beräknas på ett

(1982:763), uppgå sätt som är mer

till så stort fördelaktigt för

belopp att den den enskilde.

enskilde inte

förbehålls I fråga om makar

tillräckliga medel skall den enskildes

för sina personliga inkomst anses

behov, boen- utgöra hälften av

dekostnader och makarnas samman-

andra normala lev- lagda inkomster.

nadskost- nader.

När avgifterna 5 §

fastställs skall

kommunen försäkra Den enskildes

sig om att avgifter får

omsorgstagarens

make eller sambo 1. för hemtjänst

inte drabbas av en och dagverksamhet,

oskäligt försämrad tillsammans med

ekonomisk si- avgifter som avses

tuation. i 26 § tredje

stycket hälso- och

sjukvårdslagen

(1982:763), per

månad uppgå till

högst en tolftedel

av 0,48 gånger

prisbasbeloppet,

2. för bostad i

särskilt boende per

månad uppgå till

högst en tolftedel

av 0,50 gånger

prisbasbeloppet.

6 §

Avgifterna enligt

5 § får inte uppgå

till ett så stort

belopp att den

enskilde inte

förbehålls

tillräckliga medel

av sitt

avgiftsunderlag för

sina personliga

behov och andra

normala

levnadskostnader

(förbehållsbelopp).

När avgifterna

fastställs skall

kommunen dessutom

försäkra sig om att

omsorgstagarens

make eller sambo

inte drabbas av en

oskäligt försämrad

ekonomisk

situation. Om av-

gifterna baseras på

den enskildes

betalningsförmåga

-----------------------------------------

skall avgifts-

underlaget beräknas

enligt 4 §.

7 §

Kommunen skall

bestämma den

enskildes

förbehållsbelopp

genom att beräkna

den enskildes lev-

nads-kostnader,

utom boendekost-

naden, med ledning

av ett minimi-

belopp.

Boendekostnaden

skall beräknas för

sig och läggas till

minimibeloppet. För

sådan boendekostnad

som anges i 5 §

skall dock inget

förbehåll göras.

Minimibeloppet

skall, om inte

annat följer av 8

§, alltid per månad

utgöra lägst en

tolftedel av

1. 1,294 gånger

prisbasbeloppet för

ensamstående, eller

2. 1,084 gånger

prisbasbeloppet för

var och en av

sammanlevande makar

och sambor.

Minimibeloppet

enligt första

stycket skall täcka

normalkostnader för

livsmedel, kläder,

skor, fritid,

hygien,

dagstidning,

telefon, TV-avgift,

hemförsäkring,

öppen hälso- och

sjukvård, tandvård,

hushållsel,

förbrukningsvaror,

resor, möbler,

husgeråd och

läkemedel.

8 §

Kommunen skall

höja minimibeloppet

i skälig omfattning

om den enskilde på

grund av särskilda

omständigheter

varaktigt har behov

av ett inte

oväsentligt högre

belopp än det som

anges i 7 § andra

stycket.

Kommunen får

minska minimi-

beloppet i skälig

omfattning om den

enskilde inte har

en kostnad för en

sådan post som

anges i 7 § tredje

stycket därför att

1. kostnaden

ingår i avgiften

för hemtjänst och

dagverksamhet,

2. kostnaden

ingår i avgiften

eller hyran för

bostad i särskilt

boende, eller

3. posten

tillhandahålls

kostnadsfritt.

9 §

Kommunen skall

ändra en avgift om

något förhållande

som påverkar

avgiftens storlek

har ändrats.

Avgiften får ändras

utan föregående

underrättelse, om

ändringen beror på

förändringar i

prisbasbeloppet.

En ändring av

avgiften skall

gälla från och med

månaden efter den

månad då anledning

till ändring har

uppkommit. En

ändring av avgiften

skall dock gälla

från och med den

månad under vilken

de förhållanden har

uppkommit som

föranleder

ändringen, om

förhållandena avser

hela den månaden.

-----------------------------------------

16 kap.

3 §

-----------------------------------------------------

Socialnämndens beslut Socialnämndens beslut

får överklagas hos allmän får överklagas hos allmän

förvaltningsdomstol, om förvaltningsdomstol, om

nämnden har meddelat nämnden har meddelat

beslut i fråga om beslut i fråga om

- ansökan enligt 2 kap. - ansökan enligt 2 kap.

3 §, 3 §,

- bistånd enligt 4 kap. - bistånd enligt 4 kap.

1 §, 1 §,

- vägran eller - vägran eller

nedsättning av fortsatt nedsättning av fortsatt

försörjningsstöd enligt 4 försörjningsstöd enligt 4

kap. 5 §, kap. 5 §,

- förbud eller - förbud eller

begränsning enligt 5 kap. begränsning enligt 5 kap.

2 §, 2 §,

- medgivande enligt 6 - medgivande enligt 6

kap. 6 §, kap. 6 §,

- återkallelse av - återkallelse av

medgivande enligt 6 kap. medgivande enligt 6 kap.

13 §, eller 13 §,

- samtycke enligt 6 - samtycke enligt 6

kap. 14 §. kap. 14 §, eller

- avgifter eller

förbehållsbelopp enligt 8

kap. 4-9 §§.

-----------------------------------------------------

Beslut i frågor som avses i första

stycket gäller omedelbart. En länsrätt

eller kammarrätt får dock förordna att

dess beslut skall verkställas först

sedan det har vunnit laga kraft.

1. Denna lag träder i kraft den 1

januari 2003 i fråga om 8 kap. 4 § och i

övrigt den 1 juli 2002.

2. I fråga om beslut enligt 8 kap. 2 §

som meddelats före ikraftträdandet men

som avser tid därefter skall de nya

bestämmelserna tillämpas med avseende på

tiden efter ikraftträdandet.

3. Ett överklagande av ett beslut

enligt 8 kap. 2 § som fattats före den

1 juli 2002 skall prövas enligt

paragrafens äldre lydelse i den del det

avser tid före ikraftträdandet. För den

del av beslutet som avser tid efter

ikraftträdandet skall prövningen göras

enligt de nya bestämmelserna.

Förslag till lag om ändring

i hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763)

Härigenom föreskrivs att 26 § hälso-

och sjukvårdslagen (1982:763)[1] skall

ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

26 §[2]2

Av patienter får vårdavgifter tas ut

enligt grunder som landstinget eller

kommunen bestämmer, i den mån inte annat

är särskilt föreskrivet. Patienter som

är bosatta inom landstinget respektive

kommunen, liksom patienter som avses i 3

c §, skall därvid behandlas lika.

Landstinget får dock för sluten vård

fastställa avgiftsnivåer i olika

inkomstintervall och besluta om vilka

regler om nedsättning av avgiften som

skall gälla. Högsta avgiftsbelopp för

sluten vård är 80 kronor för varje

vårddag.

Endast kommunen får ta ut vårdavgifter

för sådan vård som den har

betalningsansvar för enligt 2 § lagen

(1990:1404) om kommunernas

betalningsansvar för viss hälso- och

sjukvård. Detsamma gäller i fråga om

sådan psykiatrisk långtidssjukvård med

huvudsaklig omvårdnadsinriktning för

vilken kommunen enligt 9 § samma lag har

åtagit sig betalningsansvar.

-----------------------------------------------------

Avgifter för vård Avgifter för vård

enligt 18 §, för enligt 18 §, för

förbrukningsartiklar förbrukningsartiklar

enligt 18 c § eller för enligt 18 c § eller för

sådan långtidssjukvård sådan långtidssjukvård

som en kommun har som en kommun har

betalningsansvar för betalningsansvar för

enligt 2 eller 9 § lagen enligt 2 eller 9 § lagen

(1990:1404) om om kommunernas

kommunernas betalningsansvar för viss

betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård får,

hälso- och sjukvård får tillsammans med avgifter

inte, tillsammans med för hemtjänst och

avgifter som avses i 8 dagverksamhet enligt 8

kap. 2 § andra stycket kap. 5 §

socialtjänstlagen socialtjänstlagen

(2001:453), uppgå till så (2001:453), per månad

stort belopp att den uppgå till högst en

enskilde inte förbehålls tolftedel av 0,48 gånger

tillräckliga medel för prisbasbeloppet.

sina personliga behov, Avgifterna får dock inte

boendekostnad och andra uppgå till så stort

normala levnadskostnader. belopp att den enskilde

När avgifterna fastställs inte förbehålls

skall kommunen försäkra tillräckliga medel av

sig om att vårdtagarens sitt avgiftsunderlag för

make eller sambo inte sina personliga behov och

drabbas av en oskäligt andra normala levnads-

försämrad ekonomisk kostnader

situation. (förbehållsbelopp). När

avgifterna fastställs

skall kommunen dessutom

försäkra sig om att

vårdtagarens make eller

sambo inte drabbas av en

oskäligt försämrad

ekonomisk situation.

Avgiftsunderlaget och

förbehållsbeloppet skall

beräknas med tillämpning

av 8 kap. 3-8 §§

socialtjänstlagen

(2001:453).

-----------------------------------------------------

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli

2002.

2. I fråga om beslut enligt 26 §

tredje stycket som meddelats före

ikraftträdandet men som avser tid

därefter skall de nya bestämmelserna

tillämpas med avseende på tiden efter

ikraftträdandet.

3. Ett överklagande av ett beslut

enligt 26 § tredje stycket som fattats

före den 1 juli 2002 skall prövas enligt

paragrafens äldre lydelse i den del det

avser tid före den 1 juli 2002. För den

del av beslutet som avser tid efter

ikraftträdandet skall prövningen göras

enligt de nya bestämmelserna.

**FOOTNOTES**

[1]: Lagen omtryckt 1992:567.

[2]:2 Senaste lydelse 2001:461.

Förslag till lag om ändring

i lagen (1987:813) om

homosexuella sambor

Härigenom föreskrivs att punkten 19 i

lagen (1987:813) om homosexuella

sambor[3]1 skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

Om två personer bor tillsammans i ett

homosexuellt förhållande, skall vad som

gäller i fråga om sambor enligt följande

lagar och bestämmelser tillämpas även på

de homosexuella samborna:

- - - - - - - -

18. lagen (1993:737) om bostadsbidrag,

-----------------------------------------------------

19. 8 kap. 2 § andra 19. 8 kap. 6 § och 7 §

stycket socialtjänstlagen andra stycket

(2001:453), socialtjänstlagen

(2001:453),

-----------------------------------------------------

20. 26 § tredje stycket hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763),

- - - - - - - -

Denna lag träder i kraft den 1 juli

2002.

**FOOTNOTES**

[3]:1 Senaste lydelse 2001:463.