Bet. 2001/02:SOU7

Socialutskottets betänkande

2001/02:SOU7

Handikappolitik

Sammanfattning

I betänkandet behandlas ett drygt femtiotal

motionsyrkanden om handikappolitik från den allmänna

motionstiden 2001. Utskottet avstyrker samtliga

motioner med hänvisning till arbete som pågår i

anledning av den nationella handlingsplanen för

handikappolitik och till annat pågående arbete. I

betänkandet finns 26 reservationer och 2 särskilda

yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Målen för handikappolitiken

Riksdagen avslår motion 2001/02:So240 yrkande

1.

Reservation 1 (c)

2. Etisk plattform

Riksdagen avslår motion 2001/02:So619 yrkande

1.

Reservation 2 (kd)

3. Jämlikhet mellan funktionshindrade män

och kvinnor

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So500

yrkande 1 och 2001/02: Sf402 yrkande 5.

Reservation 3 (v, mp)

4. Individuella rättigheter

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So240

yrkande 2 och 2001/02: So611 yrkande 1.

Reservation 4 (m)

Reservation 5 (c)

5. Radikalare handikappolitik

Riksdagen avslår motion 2001/02:So637 yrkande

18.

Reservation 6 (fp)

6. Handikappeng

Riksdagen avslår motion 2001/02:N319 yrkande

14.

7. Domstolstrots

Riksdagen avslår motion 2001/02:So611 yrkande

12.

Reservation 7 (m)

8. Funktionshindrades delaktighet

Riksdagen avslår motion 2001/02:So618 yrkande

17.

Reservation 8 (v, fp, mp)

9. Socioekonomisk situation m.m.

Riksdagen avslår motion 2001/02:So618 yrkande

5.

10. Brukarrevision

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So500

yrkande 12 och 2001/02: So619 yrkande 2.

Reservation 9 (v, kd, mp)

11. Hjälpmedelsgaranti

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So240

yrkande 8, 2001/02:So611 yrkandena 4 och 5 och

2001/02:So618 yrkande 8.

Reservation 10 (m, kd, c, fp)

12. Ny teknik – hörselhjälpmedel m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So240

yrkande 6, 2001/02:So268, 2001/02:So332,

2001/02:So360, 2001/02:So391, 2001/02:So476,

2001/02:So500 yrkande 8, 2001/02:So536,

2001/02:So557 och 2001/02: So618 yrkande 9.

Reservation 11 (m)

Reservation 12 (c)

Reservation 13 (fp)

13. Hund som hjälpmedel m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So471,

2001/02:So500 yrkande 9 och 2001/02:So578.

Reservation 14 (v, mp)

14. Rätt till teckenspråkstolk

Riksdagen avslår motion 2001/02:So486.

Reservation 15 (kd)

15. Habilitering och rehabilitering

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So611

yrkande 3, 2001/02:So618 yrkande 11 och

2001/02:So619 yrkande 10.

Reservation 16 (m, kd, fp)

16. Psykiskt funktionshindrade

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So418 och

2001/02:So500 yrkandena 10 och 11.

Reservation 17 (m, kd, fp)

17. Råd och stöd enligt LSS

Riksdagen avslår motion 2001/02:So618 yrkande

7.

18. Anmälningsplikt

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So253 och

2001/02:So528.

Reservation 18 (v)

19. Daglig verksamhet

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So240

yrkande 13 och 2001/02: So245.

Reservation 19 (kd, c)

Reservation 20 (mp)

20. Vuxenutbildning

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ub322 yrkande

18.

Reservation 21 (c)

21. Insatser enligt socialtjänstlagen

Riksdagen avslår motion 2001/02:So574.

22. Personligt stöd

Riksdagen avslår motion 2001/02:So619 yrkande

14.

Reservation 22 (kd)

23. Funktionshindrade kvinnors utsatthet

Riksdagen avslår motion 2001/02:So500 yrkande

7.

Reservation 23 (v, mp)

24. Handikappguider

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So531 och

2001/02:So618 yrkande 10.

Reservation 24 (fp)

25. Stöd till föräldrar med

funktionshindrade barn

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So365 och

2001/02:So500 yrkande 2.

Reservation 25 (v, kd, mp)

26. Personalutbildning

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So606 och

2001/02:So619 yrkande 5.

Reservation 26 (kd)

Stockholm den 5 februari 2002

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid

Burman (v), Susanne Eberstein (s), Margareta

Israelsson (s), Rinaldo Karlsson (s), Chatrine

Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Conny Öhman (s),

Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Elisebeht Markström

(s), Lars Gustafsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson

(m), Kenneth Johansson (c), Kerstin Heinemann (fp),

Catherine Persson (s), Lars Elinderson (m), Lena

Olsson (v) och Marianne Samuelsson (mp).

2001/02

SoU7

Utskottets överväganden

Mål och inriktning för

handikappolitiken m.m.

Utskottets förslag i korthet

Rikdagen bör avslå samtliga motioner om annan

inriktning för handikappolitiken m.m. Den av

riksdagen fastställda nationella

handlingsplanen för handikappolitiken och de

i det sammanhanget fastställda målen bör

fortsätta att gälla, anför utskottet. Planen

är inriktad på generella lösningar och den

allmänna tillgängligheten i samhället. Detta

bör leda till ett minskat behov av

särlösningar och till att fler kan delta i

samhällslivet på likvärdiga villkor. Jämför

reservationerna 1 (c), 2 (kd), 3 (v, mp), 4

(m), 5 (c), 6 (fp), 7 (m), 8 (v, fp, mp) och

9 (v, kd, mp).

Motioner

I motion So611 av Chris Heister m.fl. (m) begärs

tillkännagivande till regeringen om vad i motionen

anförs om att stärka individens rättsliga ställning

(yrkande 1). Motionärerna anser det angeläget att

studera andra länders erfarenheter av att använda

civilrättsliga regler för att stärka den enskildes

ställning i samhället. Enligt motionärerna beror

framgången för den amerikanska lagstiftningen på

handikappområdet på att funktionshindrade fick

individuella rättigheter garanterade i lag,

samtidigt som kännbara sanktioner infördes för brott

mot dessa rättigheter.

Motionärerna yrkar vidare att regeringen lägger

fram förslag om ekonomisk kompensation till den

enskilde vid kommunalt domstolstrots (yrkande 12).

Motionärerna anser att regeringen bör återkomma till

riksdagen med förslag som ger den enskilde individen

möjlighet att få ekonomisk kompensation från

kommunen motsvarande kostnaden för att betala någon

annan, t.ex. en privat utförare som i kommunens

ställe kan tillgodose de aktuella behoven.

I motion N319 av Margareta Cederfelt m.fl. (m)

begärs tillkännagivande om handikappeng (yrkande

14). Genom att införa en statlig handikappeng som

följer den enskilde ges möjlighet till lika

behandling oberoende av de kommunala resurserna,

anför motionärerna.

I motion So500 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

regeringen tillsätter en utredning för att kartlägga

och föreslå åtgärder mot den dokumenterade

ojämlikheten mellan funktionshindrade män och

kvinnor (yrkande 1). Välfärdsbokslutet har

konstaterat att det bland personer med

funktionshinder finns tydliga könsskillnader.

Kvinnor har i högre grad ekonomiska problem än män.

Kvinnor får också mindre stöd och hjälp.

Motionärerna anser att det är nödvändigt med en

fördjupad kartläggning av ojämlikheten som nämnts

ovan. Kartläggningen skall följas av ett

åtgärdsprogram där man presenterar förslag som skall

minska skillnaderna mellan kvinnor och män, anförs

det.

Vidare begärs att regeringen uppdrar åt

Socialstyrelsen att ta fram en manual enligt vad i

motionen anförs om brukarrevision (yrkande 12).

Motionärerna anser att Socialstyrelsen, mot bakgrund

av psykiatrireformens intentioner om ökad makt och

inflytande för de psykiskt funktionshindrade, bör ta

fram en enhetlig manual för brukarrevisioner. Detta

skulle dessutom möjliggöra jämförelser över landet.

I motion So619 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd)

begärs tillkännagivande om vad i motionen anförs om

behovet av en utredning om en etisk plattform

(yrkande 1). Motionärerna konstaterar att

handikappolitiken brister vad gäller detaljer och

enskilda beslut. De allvarligaste orättvisorna

inträffar dock när grundläggande demokratiska

principer och internationella konventioner

åsidosätts, anför de. En etisk plattform behöver

därför utarbetas till stöd för bevakningen av

funktionshindrades grundläggande rättigheter.

I samma motion begärs också tillkännagivande om

vad i motionen anförs om en manual för

brukarrevision (yrkande 2). Motionärerna konstaterar

att handikappolitiken implementeras ute i kommuner

och att tillämpningen av lagstiftningen skiljer sig

åt mellan olika delar i landet. Regeringen bör av

den anledningen uppdra åt Socialstyrelsen att ta

fram en enhetlig manual för brukarrevision som kan

göra det möjligt att genomföra kvalitetsgranskningar

ur brukarperspektiv mellan olika delar i landet.

I motion So240 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförs om ett ytterligare mål

för handikappolitiken som innebär att arbetet

särskilt inriktas på att ge alla människor,

oberoende av förutsättningar, makt över sitt eget

liv (yrkande 1). Motionärerna anser att regeringen

har ett snävt samhällsperspektiv på

handikappolitiken och inte lyfter fram den enskildes

förutsättningar.

I samma motion yrkas också att regeringen lägger

fram förslag om en utredning av individuellt

utkrävbara rättigheter för funktionshindrade

(yrkande 2). Motionärerna anser att de grundläggande

fri- och rättigheterna måste kompletteras med

ytterligare rätt till sociala förmåner som krävs för

att kunna delta i samhället på likvärdiga villkor.

Staten har tagit sitt ansvar gentemot utsatta

individer och grupper genom skyldighetslagstiftning

gentemot kommunerna, men det saknas motsvarande

individuella rättigheter för enskilda.

I motion So618 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

tillkännagivande om funktionshindrades delaktighet i

samhällsliv och politik (yrkande 17). Det är viktigt

att även funktionshindrade skall kunna delta i

politiken och i den offentliga sfären, anför

motionärerna. Motionärerna anser att det behövs en

lag som föreskriver att information och underlag för

beslut skall tas fram i anpassad form om så begärs.

Merkostnader för resor på grund av

funktionsnedsättning skall ersättas av huvudman för

det organ som den förtroendevalde är med i. Detta är

några åtgärder som är nödvändiga för att öka

funktionshindrades delaktighet i det politiska

livet, anförs det.

Vidare begärs tillkännagivande till regeringen om

att återkomma till riksdagen med en analys av de

funktionshindrades totala socioekonomiska situation

samt förslag till åtgärder för att förbättra denna

(yrkande 5). Motionärerna anför att studier visar

att funktionshindrade personer generellt har högre

kostnader än andra för exempelvis läkarvård,

läkemedel, hemsjukvård, hjälpmedel, praktisk hjälp i

hemmet samt transporter. Personer med

funktionshinder kan därutöver ha ”dolda

merkostnader” exempelvis för en handikappanpassad

bostad eller för att funktionshindret medför högre

kostnader för mat, semester eller kläder.

Motionärerna anför att målsättningen med flera av de

handikappolitiska reformerna har varit att

funktionshindrade skall ha lika rättigheter och

faktiska möjligheter att delta i alla samhällets

sfärer.

I motion So637 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

begärs tillkännagivande om handikappades rätt att ha

makten över sitt eget liv genom en radikalare

handikappolitik (yrkande 18). Motionärerna vill

bl.a. satsa mer på att öka tillgängligheten i

byggnader och kollektivtrafik.

I motion Sf402 av Matz Hammarström m.fl. (mp) begärs

att regeringen lägger fram förslag angående

utredning gällande könsskillnader mellan kvinnor och

män med funktionshinder (yrkande 5).

Bakgrund och tidigare behandling

I betänkande 1999/2000:SoU14 om en nationell

handlingsplan för handikappolitiken godkände

utskottet regeringens förslag till nationella mål

för handikappolitiken. Målen är

1. en samhällsgemenskap med mångfald som grund,

2.

3. ett samhälle utformat så att människor med

funktionshinder i alla åldrar blir fullt

delaktiga i samhällslivet,

4.

5. jämlikhet i levnadsvillkor för flickor och

pojkar, kvinnor och män med funktionshinder.

6.

Utskottet avstyrkte samtidigt en motion från

Centerpartiet om ytterligare ett mål för

handikappolitiken med samma innebörd som den nu

aktuella motionen. Riksdagen följde utskottet (rskr.

1999/2000:240).

Utskottet konstaterade vidare att flera reformer

under senare år har varit inriktade på förbättringar

av det individuella stödet till personer med

funktionshinder. Den nationella handlingsplanen

inriktas på generella lösningar och den allmänna

tillgängligheten i samhället, vilket bör leda till

ett minskat behov av särlösningar och till att fler

kan delta i samhällslivet på likvärdiga villkor.

Samtidigt aviserades kommande förslag som var mer

individuellt inriktade, såsom borttagandet av 65-

årsgränsen för rätt till personlig assistans,

ändringar i bilstödet och förslag angående

avgifterna inom kommunernas vård, boende och

service.

I betänkande 2000/01:SoU12 behandlades åter en

motion om ytterligare mål för handikappolitiken.

Utskottet anförde då följande (s. 12–13):

Handikappolitiken är ytterst en fråga om

demokrati. Samhället måste, enligt utskottets

mening, bygga på insikten om att alla människor

är lika mycket värda, har samma grundläggande

behov och skall behandlas med samma respekt, att

mångfald berikar, att varje människa med sin

kunskap och sin erfarenhet är en tillgång för

samhället. Det innebär att alla skall ha lika

rätt och lika möjligheter att bestämma över sina

liv och få sina önskemål respekterade. Utskottet

vidhåller att de nationella målen för

handikappolitiken som riksdagen nyligen ställt

sig bakom bör fortsätta att gälla och avstyrker

därmed förslaget i motion So354 (c) yrkande 1 om

ytterligare mål för handikappolitiken.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 2000/01:195).

I samma betänkande behandlades även några motioner

om väntetider vid insatser enligt LSS och

socialtjänstlagen. Utskottet anförde då följande (s.

31–32):

Utskottet erinrar om att riksdagen har beslutat

om ändring i socialtjänstlagen och lagen om stöd

och service till vissa funktionshindrade fr.o.m.

den 1 juli 2000 så att länsstyrelsen numera får

förelägga en kommun eller ett landsting vid vite

att följa en lagakraftvunnen dom som ger en

enskild rätt till vissa insatser enligt

respektive lag.

Utskottet delar den oro som motionärerna

redovisar – – – angående de långa väntetider som

enskilda ibland drabbas av såvitt gäller tiden

mellan ett gynnande beslut och verkställighet av

detsamma. Den enskilde försätts i en mycket svår

situation då han eller hon inte kan överklaga ett

positivt beslut samtidigt som verkställigheten av

detta dröjer orimligt länge i många fall.

Utskottet delar bedömningen att detta är en

mycket angelägen rättssäkerhetsfråga.

Utskottet konstaterar emellertid att regeringen

nyligen givit Socialstyrelsen i uppdrag att i

samarbete med länsstyrelserna kartlägga och

analysera antalet ej verkställda domstols- och

myndighetsbeslut enligt 9 § lagen (1993:387) om

stöd och service till vissa funktionshindrade

(LSS) och 6 f § socialtjänstlagen (1980:620).

Utskottet anser att regeringen skall återkomma

till riksdagen med en redovisning samt om det

behövs även med förslag till förändringar. Vad

utskottet nu anfört med anledning av motionerna

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 2000/01:195).

Enligt regleringsbrevet skall Socialstyrelsen

redovisa uppdraget senast den 31 mars 2002.

I budgetpropositionen 2001/02:1, utgiftsområde 9

redovisas att regeringen tillsatt flera utredningar

som syftar till att utveckla frågor om demokrati och

medborgarskap där frågor om tillgänglighet och

diskriminering ingår. Det gäller bl.a. översyn av

vallagen (dir. 2000:10) samt behov av åtgärder för

att stärka den medborgerliga insynen och deltagandet

i den kommunala demokratin (dir. 1999:98). Vidare

anförs att betänkandet Att vara med på riktigt (SOU

2001:48) innehåller förslag till åtgärder för att

bl.a. öka tillgängligheten och funktionshindrades

deltagande i den kommunala demokratin. Förslagen

bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Regeringen har i dagarna avlämnat proposition

2001/02:80 Demokrati för det nya seklet. I

propositionen förslås förbättrade villkor för

funktionshindrade förtroendevalda, bl.a. skall

förtroendevalda med funktionshinder ha rätt till

skälig ersättning för reskostnader som uppkommer när

de fullgör sina uppdrag. Vidare föreslås att

kommunallagen tillförs en bestämmelse som innebär

att kommuner och landsting skall verka för att

förtroendevalda som har funktionshinder skall kunna

delta på lika villkor. Bestämmelsen inbegriper

möjlighet att såväl ta del av sammanträdeshandlingar

som delta i de överläggningar som föregår

beslutsfattandet.

I betänkande 1999/2000:SoU14 föreslog utskottet med

anledning av motioner ett tillkännagivande angående

funktionshindrades totala ekonomiska situation.

Utskottet anförde följande (s. 98):

Utskottet delar uppfattningen i motionerna att

det vore värdefullt med en belysning av

funktionshindrades totala ekonomiska situation,

bl.a. med hänsyn till kostnader för läkarbesök

och läkemedel, hjälpmedel, hemtjänst, färdtjänst

m.m. Kostnaderna för ett mer vittomfattande

högkostnadsskydd bör beräknas. I det fall det

föreligger likheter och skillnader beträffande

den ekonomiska situationen för kvinnor och män

bör det belysas särskilt. Vad utskottet nu anfört

med anledning av motionerna So33 (m) yrkande 11,

So40 (fp) yrkande 12, So41 (mp) yrkandena 4 och 5

samt 6 delvis, So44 (kd) yrkande 13, So462 (s)

och So490 (v) yrkande 4 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 1999/2000:240).

Regeringen har den 31 maj 2001 uppdragit åt

Statistiska centralbyrån att utarbeta en rapport om

funktionshindrade personers levnadsförhållanden.

Rapporten skall i huvudsak baseras på SCB:s tidigare

genomförda undersökningar av levnadsförhållanden för

åren 1988–1999. Uppdraget skulle redovisas senast

den 1 november 2001 men har blivit försenat. Enligt

uppgift kommer rapporten att avlämnas under första

halvåret 2002.

I Socialstyrelsens rapport Välfärd och valfrihet?

Slutrapport från utvärderingen av 1995 års

psykiatrireform (Socialstyrelsen följer upp och

utvärderar 1999:1) föreslår Socialstyrelsen att

huvudmännen tillsammans inleder försök att utvärdera

olika verksamheter med hjälp av s.k. brukarrevision.

Lokal granskning av den egna verksamheten är

nödvändig för att säkerställa kvalitet. I en sådan

kvalitetstillsyn har brukarna en självklar del. Inom

detta område sker för närvarande en metodutveckling,

anförs det. Vidare föreslås att brukarinflytandet

stärks genom att det införs särskilda brukarråd och

att en faktisk samverkan med brukarorganisationerna

säkerställs.

I proposition 1999/2000:79 Från patient till

medborgare – en nationell handlingsplan för

handikappolitiken gör regeringen bedömningen att en

försöksverksamhet med personligt stöd till brukare

med funktionshinder bör inledas i

handikapporganisationernas regi. Olika metoder för

hur ett sådant stöd kan utformas, organiseras,

administreras och finansieras bör prövas.

Utvecklingen av försöksverksamhet kring personligt

brukarstöd har sedan i skrivelse 1999/2000:125

Redovisning av fördelningen av medel från Allmänna

arvsfonden under budgetåret 1999 angetts som ett av

de områden som särskilt bör uppmärksammas vid

kommande fördelning av stöd ur Allmänna arvsfonden.

Riksdagen har inte haft något att erinra.

Regeringen har den 7 december 2000 beslutat att

avsätta 10 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden

till Arvsfondsdelegationens förfogande för

försöksverksamhet kring personligt brukarstöd.

Regeringen har anfört att avsikten är att under tre

projektår avsätta sammanlagt 30 miljoner kronor i

denna särskilda satsning. Regeringen har samma dag

också beslutat att ställa 5 miljoner kronor ur

Allmänna arvsfonden till Arvsfondsdelegationens

förfogande för ideella organisationers utveckling av

verksamhet som syftar till att använda kulturen som

uttrycksmedel för att minska fördomar och förbättra

kunskapen om funktionshinder. Beloppet avser det

första året av en treårig projektverksamhet.

Socialstyrelsen har i december 2001 publicerat

rapporten Brukarråd och brukarrevisioner inom

verksamheter för personer med psykiska

funktionshinder. Rapporten behandlar s.k. brukarråd

och brukarrevisioner som ett medel för

brukarinflytande över offentliga verksamheter för

personer med psykiska funktionshinder. Den

innefattar en kartläggning av brukarråd i kommunala

och landstingskommunala verksamheter. Syftet är att

belysa och redovisa erfarenheter såväl från

brukarråd med olika organisation och befogenheter

som från verksamhetsgranskningar utförda av brukare.

Rapporten redovisar inte någon komplett inventering

av samtliga brukarråd och genomförda

brukarrevisioner i landet. Av rapporten framgår att

såväl intervjuade brukare som verksamhetsföreträdare

är övervägande positiva till brukarrådens funktion.

Brukarperspektivet inom verksamheter sägs ha stärkts

och konkreta resultat av rådens arbete har uppnåtts.

De brukarrevisioner som redovisas är upplagda som

modifierade versioner av BUKU, en metod för

brukarstyrd granskning av verksamheter för personer

med utvecklingsstörning, respektive BIKVA, en dansk

modell som syftar till att skapa diskussion mellan

olika aktörer. Socialstyrelsen anser det svårt att

dra några generella slutsatser utifrån det fåtal

genomförda revisioner som ingår i studien.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill än en gång understryka att

handikappolitiken ytterst är en fråga om demokrati.

Samhället måste bygga på insikten om att alla

människor är lika mycket värda, har samma

grundläggande behov och skall behandlas med samma

respekt, att mångfald berikar och att varje människa

med sin kunskap och sin erfarenhet är en tillgång

för samhället. Det innebär att alla skall ha lika

rätt och lika möjligheter att bestämma över sina liv

och få sina önskemål respekterade. Utskottet

vidhåller att de nationella målen för

handikappolitiken som riksdagen ställt sig bakom bör

fortsätta att gälla och avstyrker därmed förslaget i

motion So240 (c) yrkande 1 om ytterligare mål för

handikappolitiken. I motion So619 (kd) yrkande 1

efterlyses en utredning om en etisk plattform.

Utskottet anser för sin del att handlingsplanen och

målen för handikappolitiken utgör en sådan

plattform. Motionsyrkandet avstyrks.

Ett av målen för handikappolitiken är jämlikhet i

levnadsvillkoren för flickor och pojkar, kvinnor och

män med funktionshinder. Utskottet vill understryka

att det är särskilt viktigt att

jämställdhetspolitiken tillämpas fullt ut, så att de

problem som det innebär att ha ett funktionshinder

inte ytterligare förstärks av könsstereotypa

föreställningar. Utskottet anser inte att något

initiativ bör tas med anledning av motionerna So500

(v) yrkande 1 och Sf402 (mp) yrkande 5. Motionerna

är delvis tillgodosedda.

Den nationella handlingsplanen är inriktad på

generella lösningar och den allmänna

tillgängligheten i samhället. Detta bör leda till

ett minskat behov av särlösningar och till att fler

kan delta i samhällslivet på likvärdiga villkor.

Utskottet avstyrker därmed motionerna So240 (c)

yrkande 2 och So611 (m) yrkande 1. Även motion So637

(fp) yrkande 18 avstyrks. Utskottet biträder inte

heller förslaget om att införa en handikappeng.

Motion N319 (m) yrkande 14 avstyrks därmed.

Utskottet erinrar om att enligt socialtjänstlagen

(2001:453) och lagen (1993:387) om stöd och service

till vissa funktionshindrade gäller fr.o.m. den 1

juli 2000 att länsstyrelserna får förelägga en

kommun eller ett landsting vid vite att följa en

lagakraftvunnen dom som ger den enskilde rätt till

en viss insats enligt respektive lag. Riksdagen har

dessutom uttalat att den förväntar sig att

regeringen återkommer till riksdagen med en

redovisning angående ej verkställda domstols- och

myndighetsbeslut enligt dessa lagar och om det

behövs även med förslag till förändringar. Utskottet

anser inte att motion So611 (m) yrkande 12 bör

föranleda något ytterligare initiativ från

riksdagens sida. Motionen avstyrks.

Regeringen har i proposition 2001/02:80 Demokrati

för det nya seklet lagt fram förslag bl.a. om

förbättrade villkor för funktionshindrade

förtroendevalda. Motion So618 (fp) yrkande 17 är

därmed i huvudsak tillgodosedd.

Utskottet konstaterar att SCB:s rapport om

funktionshindrades levnadsförhållanden är försenad,

men väntas komma under första halvåret 2002.

Riksdagen bör avvakta denna redovisning. Motion

So618 (fp) yrkande 5 avstyrks därmed.

Socialstyrelsen har nyligen publicerat rapporten

Brukarråd och brukarrevisioner inom verksamheter för

personer med psykiska funktionshinder. Vidare kommer

Allmänna arvsfonden under en treårsperiod att stödja

försöksverksamhet kring personligt brukarstöd.

Riksdagen bör avvakta resultatet av det pågående

arbetet på området. Utskottet anser att motionerna

So500 (v) yrkande 12 och So619 (kd) yrkande 2 delvis

är tillgodosedda.

Hjälpmedel

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om en

hjälpmedelsgaranti. Utskottet vidhåller att

det inte finns förutsättningar för en

hjälpmedelsgaranti. Riksdagen bör även avslå

övriga motioner om hjälpmedelsfrågor.

Utskottet hänvisar till att regeringen

nyligen har tillkallat en särskild utredare

att analysera vissa frågor på

hjälpmedelsområdet. Flertalet av de

frågeställningar som tas upp i motionerna

täcks av direktiven. Jämför reservationerna

10 (m, kd, c, fp), 11 (m), 12 (c), 13 (fp)

och 14 (v, mp).

Motioner

I motion So611 av Chris Heister m.fl. (m) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförs om

valfrihet inom hjälpmedelsområdet (yrkande 4).

Vidare begärs att regeringen lägger fram förslag

till införande av en hjälpmedelsgaranti (yrkande 5).

Motionärerna anser att den funktionshindrade skall

ha möjlighet att påverka sin egen situation t.ex.

genom att kunna välja vårdpersonal och omsorgsform,

men också genom att välja hjälpmedel. En

hjälpmedelsgaranti skulle öka valfriheten för den

enskilde och därutöver främja utbudet av olika

former av hjälpmedel. Det kommer att blir fler,

bättre och billigare hjälpmedel, eftersom konkurrens

ger kostnadseffektivitet samtidigt som den tekniska

utvecklingen påskyndas, anför motionärerna. De anser

att den konkreta utformningen av hjälpmedelsgarantin

måste bli föremål för särskild utredning där

noggranna analyser och avvägningar görs.

I motion So500 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs

att regeringen i tilläggsdirektiv till utredningen

som ser över hjälpmedelssituationen för vissa

grupper, ger den i uppdrag att se över väntetider,

kostnader och ansvarsområde, enligt vad i motionen

anförs om sjukskrivningstider och rehabilitering

(yrkande 8). Väntetiderna för hörselhjälpmedel är

generellt sett långa och varierar stort mellan

landstingen. Kostnaderna varierar också. Vidare

varierar prioriteringsordningen mellan landstingen,

så att personer i arbetsför ålder i vissa landsting

får förtur före äldre personer, anför motionärerna.

Motionärerna anser att ansvaret för hjälpmedel och

arbetshjälpmedel behöver renodlas. Den aviserade

hjälpmedelsutredningen skall se över väntetiderna

för att få hörapparat. Detta omfattar inte

väntetiderna för andra hjälpmedel. Inte heller

omfattas förtydligande av ansvarsområden och

kostnadsfördelning. Utredningen bör därför ges

tilläggsdirektiv att se över dessa förhållanden,

anförs det.

I motion So240 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförs om

hjälpmedelsgaranti (yrkande 8). Motionärerna anser

att hjälpmedel för rehabilitering och trygghet måste

säkras. En helhetssyn och en samlad bedömning måste

göras i ansvarsfördelningen mellan kommun och

landsting. För att avhjälpa detta föreslår

motionärerna en hjälpmedelsgaranti med normer för

väntetider och utprovning samt reparationstider inom

rimliga gränser.

Vidare yrkas att riksdagen begär att regeringen

lägger fram förslag till särskilt stöd till IT-

produkter för funktionshindrade (yrkande 6). För att

människor skall känna självbestämmande, delaktighet

och egenvärde måste samhället utformas så att

individen ges möjlighet att ta del av t.ex.

nyhetssändningar och kulturliv, anför motionärerna.

Valmöjligheterna för den enskilde bör inte begränsas

på grund av ett visst funktionshinder.

I motion So618 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförs dels om en

hjälpmedelsgaranti (yrkande 8), dels om en utredning

av hela hjälpmedelsförsörjningen (yrkande 9).

Motionärerna konstaterar att vissa hjälpmedel

erhålls av sjukvårdhuvudmannen utan avgift. Avgifter

förekommer dock, bl.a. för utprovning av hjälpmedel

och för tillhandahållandet. För vissa slag av

hjälpmedel har särskilda avgiftssystem införts.

I motion So476 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s)

begärs tillkännagivande om funktionshindrades rätt

till hjälpmedel på lika villkor. Motionärerna anför

att hjälpmedelsbehovet tillgodoses på ett mycket

varierande sätt. Likaså varierar den enskildes

kostnader mellan olika landsting. För att

funktionshindrades rättmätiga behov av hjälpmedel

skall tillgodoses på ett bättre och mer nationellt

jämställt sätt bör en översyn snarast göras.

Också i motion So536 av Lena Sandlin-Hedman m.fl.

(s) begärs tillkännagivande om behovet av att se

över lagstiftning och regelsystem kring hjälpmedel.

Motionärerna anför att den enskildes faktiska

möjlighet att erhålla kompensatoriska hjälpmedel

inte får vara beroende av var i landet man bor eller

vilken typ av hjälpmedel man är i behov av. Att

regelsystemet kring hjälpmedel tillåter påvisade

skillnader i avgiftsuttag utgör en brist i

lagstiftningen och måste ses över.

I motion So391 av Ann-Marie Fagerström (s) begärs

tillkännagivande om högkostnadsskydd för hjälpmedel.

Motionären anför att utvecklingen när det gäller

hjälpmedel går mot att den enskilde får betala

alltmer av sina kostnader själv. Skillnaderna mellan

kommunerna är också stora. Därför bör regeringen

överväga att utreda högkostnadsskydd för hjälpmedel.

I fler motioner tas frågor kring hörselhjälpmedel

upp.

I motion So332 av Maud Ekendahl och Elizabeth

Nyström (båda m) begärs tillkännagivanden dels om

att audionomer bör bli berättigade att utföra

hörselhjälpmedelsutprovning i enskild regi (yrkande

1), dels om att en nationell egenavgift för

hörselhjälpmedel bör utformas (yrkande 2).

Motionärerna anser att utprovning av hörapparater

bör ske på liknande sätt som utprovning av

synhjälpmedel. Landstinget eller staten fastställer

vilka bidragskriterier som skall gälla för

hjälpmedel inklusive utprovning. Vidare bör

audionomerna kunna få bedriva

hörselhjälpmedelsutprovning i enskild regi via avtal

med landstinget eller staten. Med detta system

skulle köerna försvinna och patienten skulle själv

kunna välja utprovningsställe.

I motion So360 av Anders Ygeman (s) begärs

tillkännagivande om hörselskadades

hjälpmedelssituation. För att öka möjligheterna för

att hörselskadade kostnadsfritt skall få tillgång

till den bästa hörseltekniken bör det göras en

översyn av finansieringssystem för hörselhjälpmedel,

anför motionären.

I motion So557 av Rune Berglund (s) begärs

tillkännagivande om hjälpmedel till hörselskadade.

Motionären anser att hjälpmedelsfrågan behöver

belysas ytterligare. Förtydligande av ansvarsområden

och kostnadsfördelning mellan olika huvudmän

avseende hjälpmedel är angeläget bl.a. mot bakgrund

av att väntan på hjälpmedel påverkar

sjukskrivningstider och möjlighet till

rehabilitering. Regler för likabehandling av

beviljande av hjälpmedel för hörselskadade liksom

beviljande av andra hjälpmedel bör tas fram.

Frågor kring hund som hjälpmedel tas upp i två

motioner. I motion So500 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

yrkas att regeringen utreder frågan om likformade

regler för beviljandet av hund som hjälpmedel

oavsett funktionshinder (yrkande 9).

I motion So578 av Rune Berglund (s) framställs

liknande yrkanden. Här begärs tillkännagivanden dels

om vad i motionen anförs om hundar i

rehabiliteringssyfte samt särskild

kostnadsersättning (yrkande 1), dels om hundar som

hjälpmedel (yrkande 2).

I motion So471 av Birgitta Carlsson och Sofia

Jonsson (båda c) begärs tillkännagivande om att

glasögon till barn skall betraktas som hjälpmedel.

I motion So268 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

begärs att regeringen lägger fram förslag till

erforderliga lagändringar så att funktionshindrade

garanteras hjälpmedel för personlig assistans

oavsett huvudman i enlighet med vad som anförs i

motionen.

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet har i betänkande 2000/01:SoU12 senast

behandlat motioner om hjälpmedel (s. 21–24).

Utskottet vidhöll då sin tidigare ståndpunkt att det

inte finns förutsättningar för en

hjälpmedelsgaranti. Utskottet konstaterade att

regeringen aviserat en utredning om behovet av

hjälpmedel för vissa grupper av funktionshindrade

och att regeringen i detta sammanhang också

övervägde att låta utredningen se över de långa

väntetiderna och andra problem som sammanhänger med

hörapparater.

Regeringen har den 18 oktober 2001 beslutat

tillkalla en särskild utredare med uppdrag att

analysera vissa frågor på hjälpmedelsområdet och

lämna förslag till åtgärder. Den särskilde utredaren

skall också förtydliga vissa insatser enligt lagen

(1993:387) om stöd och service till vissa

funktionshindrade (dir. 2001:81). Inom

hjälpmedelsområdet skall analysen avse

hjälpmedelsförsörjningen för barn i

förskoleverksamhet, barn, ungdomar och vuxna inom

det offentliga skolväsendet, sådana fristående

skolor som står under statlig tillsyn,

kompletterande utbildningar som berättigar till

studiestöd eller statsbidrag, högskoleutbildning,

samt folkhögskoleutbildning,

de förändrade förutsättningarna på

hjälpmedelsområdet genom utvecklingen inom

informations- och kommunikationsteknologi och

digital teknik,

avgiftssystemet för hjälpmedel och därtill

hörande regler i hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763), samt

gränsdragningen vad gäller ansvaret mellan

individuella hjälpmedel för personer med

personlig assistans och arbetshjälpmedel för

assistenterna.

Den särskilde utredaren skall redovisa sitt uppdrag

senast den 10 januari 2003.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare intagna ståndpunkt

att det inte finns realistiska förutsättningar för

en hjälpmedelsgaranti. Motionerna So240 (c) yrkande

8, So611 (m) yrkandena 4 och 5 och So618 (fp)

yrkande 8 avstyrks därmed.

Utskottet konstaterar att regeringen nyligen har

tillkallat en särskild utredare att analysera vissa

frågor på hjälpmedelsområdet. Utredaren skall bl.a.

analysera de förändrade förutsättningarna på

hjälpmedelsområdet genom utvecklingen inom

informations- och kommunikationsteknologi och

digital teknik. Syftet är att undersöka hur behovet

av hjälpmedel för de grupper av funktionshindrade

som av olika skäl inte har kunnat tillgodogöra sig

de nya rönen inom den tekniska utvecklingen skall

kunna tillgodoses på ett bättre sätt. Även frågor

kring hörselhjälpmedel och avgifter m.m. liksom

frågan om gränsdragningen vad gäller ansvaret mellan

individuella hjälpmedel för personer med personlig

assistans och arbetshjälpmedel för assistenterna

kommer att behandlas. Utskottet har vidare erfarit

att utredaren kommer att få tilläggsdirektiv om att

analysera hjälpmedelsförsörjningen på

arbetsmarknadsområdet. Det som tas upp i motionerna

So240 (c) yrkande 6, So268 (m), So332 (m), So360

(s), So391 (s), So476 (s), So500 (v) yrkande 8,

So536 (s), So557 (s) och So618 (fp) yrkande 9

omfattas av direktiven. Yrkandena är därmed delvis

tillgodosedda.

Utskottet konstaterar att det är varje

sjukvårdshuvudmans ansvar att fastställa vad som

skall räknas som hjälpmedel. Motionerna So471 (c),

So500 (v) yrkande 9 och So578 (s) avstyrks därmed.

Rätt till teckenspråkstolk

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om rätt till

teckenspråkstolk med hänvisning till det

pågående arbetet på området. Jämför

reservation 15 (kd).

Motion

I motion So486 av Lars Gustafsson och Chatrine

Pålsson (båda kd) begärs tillkännagivande om en

översyn av lagstiftningen avseende tolkar för

funktionshindrade. Motionärerna anser att

funktionshindrade måste ges verkliga möjligheter att

kunna ta del av all den information som berör dem.

Det behövs en översyn av reglerna avseende tolkar

för funktionshindrade och därefter förändringar för

att åtgärda bristerna i lagstiftningen.

Bakgrund och tidigare behandling

Konstitutionsutskottet har i betänkande 2000/01:KU14

föreslagit ett tillkännagivande till regeringen om

att det är angeläget med en översyn när det gäller

frågan om rätten att kunna använda teckenspråket.

Riksdagen ställde sig bakom förslaget (rskr.

2000/01:147). Utskottet har erfarit att direktiv

till en utredning angående teckenspråkets ställning

för närvarande är under utarbetande i

Regeringskansliet.

I budgetpropositionen 2001/02:1, utgiftsområde 9,

anför regeringen (s. 89) att tolktjänsten ännu inte

kan anses genomförd på det sätt som avsågs i

handikappreformen. Regeringen avser därför att göra

en översyn av tolktjänstverksamheten mot bakgrund av

de senaste årens utveckling på området.

Bakgrunden är, enligt uppgift, Socialstyrelsens

rapport Uppföljning av landstingens

tolktjänstverksamhet för barndomsdöva, dövblinda,

vuxendöva och hörselskadade år 2000 där det anförs

att förutsättningarna för en fortsatt utbyggnad av

tolktjänsten är god beträffande tillgången på

utbildade tolkar. Det som komplicerar utbyggnaden är

för vissa landsting en fråga om ekonomi, på grund av

den snedfördelning som principerna för

statsbidragets fördelning innebär. Styrelsen

konstaterar att 10 landsting uppvisar underskott och

10 landsting överskott i tolkverksamheten. Obalansen

beror på att statsbidraget fördelas efter

invånarantal, inte efter den belastning i form av

antal användare eller beställda tolkuppdrag som

landstingen har, anförs det.

Utskottets ställningstagande

Regeringen har den 31 januari 2002 uppdragit åt

Riksrevisionsverket att se över principerna för

fördelningen av statsbidraget till landstingens

tolktjänstverksamhet. Vidare har utskottet erfarit

att Socialdepartementet för närvarande bereder

direktiv till en utredning angående rätten att kunna

använda teckenspråket. Utskottet anser att

resultatet av pågående arbete på området bör

avvaktas. Riksdagen bör därmed inte ta något

initiativ med anledning av motion So486 (kd).

Motionen avstyrks.

Habilitering och rehabilitering

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om habilitering

och rehabilitering. Efter ett

tillkännagivande av riksdagen har

Socialstyrelsen nu i uppdrag att kartlägga

såväl funktionshindrade barns och ungdomars

som vuxnas tillgång till habilitering och

rehabilitering. Resultatet av detta arbete

bör avvaktas. Jämför reservation 16 (m, kd,

fp).

Motioner

I motion So611 av Chris Heister m.fl. (m) begärs

tillkännagivande om samordning inom

rehabiliteringsområdet (yrkande 3). En fungerande

samordning inom rehabiliteringsområdet i enlighet

med motionärernas förslag till obligatorisk

hälsoförsäkring skulle skapa stora mervärden för den

enskilde och för samhället, anför motionärerna. En

fungerande rehabilitering är ofta en förutsättning

för att funktionshindrade skall kunna leva ett

någorlunda normalt liv.

I motion So619 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd)

begärs tillkännagivande om ansvarsfördelningen

mellan myndigheter vid rehabilitering (yrkande 10).

Ett hinder för funktionshindrades rehabilitering är

den oklara ansvarfördelningen mellan olika

myndigheter som är inblandade i processen. För att

få verkningsfulla rehabiliteringar krävs att

åtgärder vidtas för att undanröja hinder.

I motion So618 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

tillkännagivande om rehabilitering och habilitering

(yrkande 11). I FN:s standardregler regel 3 sägs att

alla människor med en funktionsnedsättning som

behöver rehabilitering/habilitering bör ha tillgång

till en sådan. Motionärerna hänvisar till att det i

dag är mycket olika runt om i landet både vad gäller

resurser för rehabilitering/habilitering och utbudet

av rehabiliteringsresurser. Motionärerna anser att

det är av stor vikt att det är en sammanhållen

rehabilitering där insatserna finns som en helhet

och inte som från varandra skilda insatser.

Individens behov, önskemål och bästa skall ha ett

avgörande inflytande i valet av rehabiliterings- och

habiliteringsinsatser och inte utbud och ekonomiska

möjligheter.

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet har i betänkande 2000/01:SoU12 med

anledning av en motion (fp) föreslagit ett

tillkännagivande till regeringen angående vuxnas

tillgång till habilitering och rehabilitering.

Utskottet anförde följande (s. 20):

Utskottet konstaterar att många fortfarande inte

får sina habiliterings- och rehabiliteringsbehov

tillgodosedda tillräckligt väl och att många

områden därför behöver utvecklas ytterligare.

Detta gäller både barn och vuxna. Exempel på

eftersatta områden är rehabilitering för äldre

med funktionshinder, personer med klassiska

neurologiska sjukdomar som MS och Parkinsons

sjukdom samt insatser för unga vuxna med

funktionshinder. Behovet av utveckling av

habiliteringen för barn och ungdomar med

funktionshinder är ytterligare ett område.

Regeringen har givit Socialstyrelsen i uppdrag

att kartlägga på vilket sätt landstingens barn-

och ungdomshabilitering är tillgängliga för barn

och ungdomar med olika funktionshinder.

Kartläggningen omfattar även samverkan med andra

verksamheter kring utformningen och innehållet i

insatserna till barnen och ungdomarna och deras

familjer.

Utskottet delar uppfattningen i motion So538

(fp) yrkande 11 att även funktionshindrade vuxnas

tillgång till habilitering och rehabilitering

behöver kartläggas. Vad utskottet nu anfört med

anledning av motionen bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 2000/01:195).

Efter riksdagens tillkännagivande gjordes en ändring

av regleringsbrevet för år 2001 så att

Socialstyrelsen även fick i uppdrag att kartlägga

funktionshindrade vuxnas tillgång till habilitering

och rehabilitering. Styrelsen skall redovisa

kartläggningen av tillgängligheten till landstingens

barn- och ungdomsrehabilitering senast den 31 mars

2003. Uppdraget angående vuxna skall redovisas

senast den 15 januari 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare uppmärksammat att många inte

får sina habiliterings- och rehabiliteringsbehov

tillgodosedda tillräckligt väl och att många områden

behöver utvecklas ytterligare. Efter ett

tillkännagivande från riksdagen har Socialstyrelsen

nu i uppdrag att kartlägga såväl funktionshindrade

barns och ungdomars som vuxnas tillgång till

habilitering och rehabilitering. Utskottet delar

uppfattningen i motionerna att en sammanhållen

rehabilitering är angeläget. Resultatet av det

pågående arbetet på området bör dock avvaktas.

Riksdagen bör inte nu ta något ytterligare

initiativ. Motionerna So611 (m) yrkande 3, So618

(fp) yrkande 11 och So619 (kd) yrkande 10 avstyrks

därmed.

Psykiskt funktionshindrade

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om insatser för

psykiskt funktionshindrade. Utskottet

hänvisar till att det pågår ett arbete för

att utveckla stödet till psykiskt

funktionshindrade dels inom ramen för den

nationella handlingsplanen för utveckling av

hälso- och sjukvården, dels i form av en

nationell uppbyggnad och utveckling av

verksamheten med personliga ombud.

Socialstyrelsen fortsätter att följa

utvecklingen av psykiatrireformen. Jämför

reservation 17 (m, kd, fp).

Motioner

I motion So500 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförs dels om

behovet av en uppföljning av psykiatrireformen när

det gäller boendet (yrkande 10), dels om en studie

för att belysa psykiskt funktionshindrades

livsvillkor (yrkande 11). I Socialstyrelsens

slutrapport om psykiatrireformen, Välfärd och

valfrihet 1999, konstaterades bl.a. att det inte

skett en förskjutning från psykiatrisk

heldygnsomsorg till eget boende utan till andra

vård- och boendeformer. Detta kan bl.a. bero på

brister i den psykiatriska öppenvården och i det

kommunala öppenstödet. Motionärerna anser det

viktigt att denna utveckling bryts och att

incitament skapas för att förverkliga reformens

intentioner om ett eget boende för psykiskt

funktionshindrade. Det är, enligt motionärerna, av

stort intresse att en studie om psykiskt

funktionshindrades livsvillkor genomförs.

I motion So418 av Sonja Fransson (s) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförs om

psykiskt funktionshindrade. Med psykiatrireformen

1995 avsåg man bl.a. att stärka psykiskt

funktionshindrades inflytande över sin situation,

anför motionären. Socialstyrelsen har i sin

uppföljning av reformen varit försiktigt positiv,

men när det gäller möjligheterna till makt och

inflytande har tyvärr den avsedda förstärkningen

uteblivit.

Bakgrund och tidigare behandling

I proposition 1999/2000:149 Nationell handlingsplan

för utveckling av hälso- och sjukvården anförde

regeringen att genom avtalet om utvecklingsinsatser

bör insatserna för psykiskt funktionshindrade

stärkas. Deras psykiatriska och somatiska vårdbehov

bör tillgodoses genom en utvecklad samverkan mellan

landstingens primärvård, psykiatrin och

socialtjänsten.

Utskottet anförde för sin del i betänkande

2000/01:SoU5 följande (s. 31–33):

Utskottet anser i likhet med regeringen att

psykiatrireformens huvudinriktning, att med hjälp

av tidiga insatser reducera framtida

funktionsnedsättningar, bör ligga fast. Detta

synsätt innebär att behovet av samverkan mellan

olika delar av samhället ökar. En strategisk

uppgift för psykiatrin är att tillsammans med

andra identifiera behovet av ett bra socialt stöd

för människor med flera olika riskfaktorer.

Utskottet delar regeringens uppfattning att vissa

grupper är mer utsatta än andra. Som regeringen

anfört gäller detta barn och ungdomar som drabbas

av psykisk ohälsa och för vilka tidiga insatser

måste sättas in. Utskottet vill här framhålla

vikten av samordnade insatser mellan barn- och

ungdomspsykiatrin och vuxenpsykiatrin och ser

därför med tillfredsställelse på att denna fråga

särskilt lyfts fram i avtalet om

utvecklingsinsatser. Av avtalet framgår vidare

att denna fråga bör uppmärksammas särskilt i

samband med uppföljningen av avtalet. En annan

utsatt grupp är de psykiskt funktionshindrade som

har både somatiska och psykiatriska vårdbehov som

inte uppmärksammas tillräckligt. Psykiatrin,

socialtjänsten och primärvården måste enligt

utskottet genom sin samlade kompetens i samverkan

skapa ett fungerande stöd för psykiskt

funktionshindrade. Behovet är särskilt stort för

personer med psykiska problem och samtidigt

missbruk. Slutligen vill utskottet särskilt

understryka att många äldre har psykiatriska

vårdbehov som inte beaktas tillräckligt. Det är

därför av största vikt att äldre med psykiatriska

vårdbehov identifieras och erbjuds erforderlig

behandling.

1995 års psykiatrireform syftade till att

förbättra psykiskt funktionshindrade personers

situation i samhället genom att bl.a. stimulera

utbyggnaden av bostäder och utveckla dagliga

verksamheter. Genom reformen tydliggjordes

kommunernas ansvar för boende, sysselsättning och

dagligt umgänge för gruppen psykiskt

funktionshindrade. Av Socialstyrelsens

utvärdering av psykiatrireformen framgår att

reformen haft otvetydiga positiva effekter och

att psykiskt funktionshindrade personers

situation i samhället uppmärksammas mer i dag

(Välfärd och valfrihet? Slutrapport från

utvärderingen av 1995 års psykiatrireform,

1999:1). Socialstyrelsen kommer även

fortsättningsvis att följa reformens samlade

effekter. Detta sker genom utåtriktat arbete i

samverkan med andra myndigheter och organ med

syftet att stimulera verksamhetsutveckling i

kommuner och landsting. Styrelsen skall vidare

stödja kunskapsutveckling både lokalt och

nationellt bl.a. genom metodutveckling,

kunskapssammanställningar och nationella

riktlinjer både inom det sociala och det

psykiatriska området. Likaså skall styrelsen

genomföra nationell uppföljning med särskild

betoning på psykiskt funktionshindrade personers

levnadsförhållanden, livsvillkor och livskvalitet

och hur olika samhälls-insatser påverkar dessa

förhållanden.

Utskottet vill framhålla som sin mening att

1995 års psykiatrireform varit i huvudsak positiv

för psykiskt funktionshindrade personer.

Självfallet är det dock väsentligt att en

fortsatt uppföljning sker för att ytterligare

förbättra förhållandena för psykiskt

funktionshindrade personer.

I detta sammanhang vill utskottet vidare erinra

om att regeringen i maj 2000 gett Socialstyrelsen

i uppdrag att samordna en nationell uppbyggnad

och utveckling av verksamheten med personliga

ombud till psykiskt funktionshindrade.

Samverkan mellan landstingens primärvård,

psykiatrin och socialtjänsten är enligt utskottet

central när det gäller att komma till rätta med

problemen med psykisk ohälsa. Som ovan anförts

har regeringen tillkallat en särskild utredare

med uppgift att beskriva och analysera de problem

som i dag finns vid samverkan mellan landstingens

hälso- och sjukvård och kommunernas vård och

omsorg på områden där det finns behov och

intresse av att samverka (dir. 1999:42). I detta

sammanhang kommer behovet av samverkan kring dels

barn och ungdomar med psykiska problem, dels

psykiskt funktionshindrade att behandlas.

Utredningens arbete skall vara avslutat senast

den 30 november 2000.

Samverkansutredningen har avlämnat betänkandet Samverkan. Om

gemensamma nämnder på vård- och omsorgsområdet, m.m.

(SOU 2000:114). Betänkandet är remissbehandlat.

Frågan bereds för närvarande i Socialdepartementet.

Utskottet höll den 13 november 2001 en offentlig

utfrågning på temat Samverkan inom psykiatriområdet.

Utfrågningen anordnades mot bakgrund av att

utskottet under det senaste året har tagit initiativ

till att tematiskt studera frågor rörande psykiatri.

Studiebesök har genomförts på fem orter i landet.

Avsikten med utfrågningen var att få en samlad

rapportering från värdarna för de olika

studiebesöken av de möjligheter och problem som

finns beträffande samverkan mellan olika huvudmän

och/eller verksamheter. (Publiceras inom kort.)

Som tidigare redovisats utarbetar Statistiska

centralbyrån för närvarande en rapport om

funktionshindrade personers levnadsförhållanden.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin i betänkande 2000/01:SoU5

intagna ståndpunkt. Utskottet konstaterar dessutom

att Statistiska centralbyrån arbetar med en rap-port

om funktionshindrade personers levnadsförhållanden.

Resultatet av det aktiva arbete som pågår bör

avvaktas. Motionerna So418 (s) och So500 (v)

yrkandena 10 och 11 är därmed delvis tillgodosedda.

Lagen om stöd och service till vissa

funktionshindrade

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om att

tillsätta en utredning i syfte att

förtydliga insatsen råd och stöd enligt LSS

då utredningen nu är tillsatt. Riksdagen bör

också avslå motioner om att införa en

skyldighet att anmäla vanvård eller

missförhållanden enligt LSS. Utskottet

hänvisar till att Socialdepartementet enligt

uppgift avser att tillsätta en arbetsgrupp

med anledning av Socialstyrelsens skrivelse

om problem kopplade till LSS. Riksdagen bör

också avslå motioner om daglig verksamhet

liksom en motion om personlig assistans vid

vuxenutbildning. Jämför reservationerna 18

(v), 19 (kd, c), 20 (mp) och 21 (c).

Motioner

Ett antal motioner tar upp olika aspekter på LSS. I

motion So618 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

att regeringen tillsätter en utredning i syfte att

göra förtydliganden avseende råd och stöd enligt

lagen (1993:387) om stöd och service till vissa

funktionshindrade (yrkande 7). Motionärerna anför

att regeringen snarast måste tillsätta den aviserade

utredningen.

I motion So253 av Cristina Husmark Pehrsson och

Anita Sidén (båda m) begärs tillkännagivande om att

lagen om stöd och service till vissa

funktionshindrade också skall omfattas av skyldighet

att anmäla vanvård eller andra missförhållanden.

Motionärerna anser att samma anmälningsplikt som

gäller enligt socialtjänstlagen också bör gälla

enligt LSS. De anser att det finns en uppenbar risk

att även de grupper som omfattas av LSS kan utsättas

för övergrepp. Då det handlar om människor som

kanske inte kan anmäla eller uppmärksamma

missförhållandena är det angeläget att LSS ändras så

att den omfattar lex Sarah, anförs det.

Också i motion So528 av Rolf Olsson m.fl. (v) begärs

tillkännagivande om lex Sarah och LSS. Motionärerna

anför att i lex Sarah finns det angivet att lagen

omfattar både äldre och funktionshindrade men att

det har tolkats så att insatser enligt LSS inte

omfattas av lex Sarah. Detta är en brist som

motionärerna anser kan lösas genom att lex Sarah

förs in i LSS alternativt att paragrafen

omformuleras i socialtjänstlagen.

I motion Ub322 av Sofia Jonsson m.fl. (c) begärs

tillkännagivande om att låta vuxenutbildning vara

underlag för rätt till personlig assistans enligt

LSS (yrkande 18). Motionärerna anser att regeringens

hantering av vuxenutbildning för personer med

funktionshinder förstärker vuxenutbildningens brist

på solidariska ambitioner. De anser att personer som

omfattas av rätten till personlig assistans skall ha

tillgång till personlig assistans om personen vill

delta i vuxenutbildning. Att betrakta utbildning

som en del i det dagliga livet enligt LSS är både

principiellt viktigt och ett praktiskt, effektivt

sätt att öppna vägen till vuxenutbildningen för

många personer med funktionshinder.

Frågor kring daglig verksamhet berörs i två

motioner. I motion So240 av Kenneth Johansson m.fl.

(c) yrkas att regeringen lägger fram förslag till

ändring i lagen om stöd och service till vissa

funktionshindrade enligt vad som anförs i motionen

(yrkande 13). Motionärerna anför att många psykiskt

funktionshindrade har svårt att få tillgång till den

reguljära arbetsmarknaden och enligt LSS är de

undantagna från rätten till daglig verksamhet.

Motionärerna anser att den dagliga verksamheten är

ett viktigt steg i rehabiliteringen och skapar en

känsla av tillhörighet och egenvärde. Det är också

viktigt för känslan av social gemenskap. Regeringen

bör därför återkomma till riksdagen med förslag om

ändring i LSS så att psykiskt funktionshindrade ges

rätt till daglig verksamhet.

I motion So245 av Barbro Feltzing (mp) begärs

tillkännagivanden dels om att kooperatörsbidrag bör

utgå vid arbete i sociala arbetskooperativ (yrkande

1), dels om att utreda möjligheten till ett

stimulansbidrag för handledarlöner i sociala

arbetskooperativ (yrkande 2). Motionären anför att

ett socialt arbetskooperativ är en viktig metod i en

rehabiliteringsprocess.

Bakgrund och tidigare behandling

Regeringen har den 18 oktober 2001 beslutat om

direktiv för utredningen om vissa hjälpmedel för

personer med funktionshinder samt om vissa insatser

enligt lagen (1993:387) om stöd och service till

vissa funktionshindrade (dir. 2001:81). Utredaren

skall bl.a. föreslå förtydliganden samt lämna

förslag om bestämmelserna bör ändras i något

avseende vad gäller regleringen av insatsen

rådgivning och annat personligt stöd enligt lagen

(1993:387) om stöd och service till vissa

funktionshindrade.

Socialstyrelsen har i en skrivelse till regeringen

den 30 juni 2000 tagit upp problem kopplade till

lagen (1993:387) om stöd och service till vissa

funktionshindrade. Styrelsen anför att för att lagen

skall fylla sin funktion, dvs. att tillförsäkra

människor med stora och varaktiga funktionshinder

goda levnadsvillkor behöver ytterligare justeringar

göras. Otydligheter och brister i lagen medför

svårigheter för huvudmännen vid tillämpningen och

rättsosäkerhet för de funktionshindrade. Som exempel

nämns bl.a. att LSS saknar en bestämmelse om

anmälningsplikt när det gäller missförhållanden i

omsorgen om personer med funktionshinder.

Frågan om personlig assistans vid utbildning

behandlades av utskottet senast i betänkande

2000/01:SoU1. Utskottet anförde då följande (s.74):

Utskottet vidhåller sin uppfattning att

funktionshindrade barns och vuxnas behov av

särskilt stöd i t.ex. barnomsorg och daglig

verksamhet i princip bör tillgodoses inom ramen

för den kommunala verksamheten, t.ex. genom höjd

personaltäthet, specialpedagogiskt stöd eller

elevassistent. Det bör vara huvudmannens uppgift

att se till att de resurser som krävs med hänsyn

till den funktionshindrades behov tillförs

verksamheten. Utskottet vidhåller också att om

särskilda skäl föreligger kan statlig

assistansersättning erhållas även vid dessa

verksamheter, nämligen om funktionshindret är

sådant eller kombinationen av funktionshinder

sådan att den funktionshindrade behöver tillgång

till någon person med ingående kunskap om den

funktionshindrade och dennes hälsotillstånd.

I proposition 2000/01:72 Vuxnas lärande och

utvecklingen av vuxenutbildningen gör regeringen

bedömningen att den nya myndigheten som skall

ansvara för vissa specialpedagogiska frågor bör

utveckla former för specialpedagogiskt stöd till

vuxenutbildningen och utveckla läromedel inriktade

mot vuxna funktionshindrades behov. Vad gäller

regelverk och ansvarsfördelning anförs följande (s.

76):

En av grundprinciperna i den offentliga

handikappolitiken är ansvars- och

finansieringsprincipen. Den innebär att varje

sektor i samhället skall utforma och bedriva sin

verksamhet så att den blir tillgänglig för alla

medborgare. Behövs anpassning skall detta

finansieras inom ramen för den befintliga

verksamheten. För offentligt finansierad

verksamhet innebär detta att medlen skall

finansiera de åtgärder som behövs för att verk-

samheten skall vara tillgänglig för alla. Denna

allmänt formulerade princip har emellertid inte

omsatts i tvingande lagstiftning. De lagar och

förordningar som reglerar den nuvarande

vuxenutbildningen utgår från att anordnarna skall

kunna ta emot alla vuxna som tillhör målgruppen

för utbildningen oavsett funktionshinder.

Sverige har ställt sig bakom de standardregler

som FN har ställt upp för att tillförsäkra

människor med funktionsnedsättning delaktighet

och jämlikhet. – – –

Det räcker dock inte med att hindren är

borttagna i lagar och förordningar. Andra hinder

för att personer med funktionshinder skall ges

möjlighet att studera bottnar ofta i okunskap

bland personalen hos utbildningsanordnaren.

Kunskapslyftskommittén redovisade i sitt

betänkande (SOU 1999:39) att personalen vid

landets komvuxenheter och folkhögskolor ofta

upplever att de saknar den pedagogiska kompetens

som behövs för att undervisa deltagare med

funktionshinder. Det tycks dessutom vara relativt

ovanligt att personalen får fortbildning för att

bättre kunna anpassa utbildningssituationen för

studerande med funktionshinder.

Eftersom det är utbildningsanordnaren som

ansvarar för att utbildningen görs tillgänglig

och håller hög kvalitet för alla är det olyckligt

att det många gånger brister i kunskapen om dessa

personers särskilda behov.

För att förbättra undervisningsmiljön för

studerande med funktionshinder krävs insatser för

fortbildning och information om deras situation

inom vuxenutbildningen. – – –

Riksdagen har anvisat medel för en flerårig

kompetensutveckling för personer inom olika

samhällsområden kring frågor som rör bemötande av

personer med funktionshinder. Statens institut

för särskilt utbildningsstöd (Sisus) har fått ett

särskilt ansvar för att denna kompetensutveckling

skall äga rum.

Utbildningsutskottet gjorde i betänkande

2000/01:UbU15 samma bedömning som regeringen och

anförde följande med anledning av en motion angående

rätt till personlig assistans vid vuxenutbildning

(s. 30 f.):

Frågan om rätt till personlig assistans vid

vuxenutbildning tas upp i Kunskapslyftskommitténs

slutbetänkande (SOU 2000:28 s. 547 f.). Där

framgår att Riksförsäkringsverkets allmänna råd

för tillämpningen av lagen (1993:389) om

assistansersättning (LASS) är så utformade att

den som har rätt till assistansersättning normalt

även beviljas detta av sin försäkringskassa i

samband med vuxenutbildning. Det tillkännagivande

som begärs i motion 2000/01:Ub33 yrkande 4 är

därför inte behövligt.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 2000/01:229 och

230).

Vad gäller motion So245 om bidrag vid arbete i

sociala arbetskooperativ har utskottet behandlat en

likartad motion i betänkande 1998/99:SoU11 och

redovisade då (s. 27) att enligt uppgift från

Svenska Kommunförbundet utbetalar flertalet kommuner

någon form av ersättning till dem som deltar i

daglig verksamhet. Utgångspunkten är ofta den

rekommendation som Landstingsförbundet gav ut år

1989 angående rehabiliteringsersättning inom

omsorgerna. Ersättningen föreslogs utbetalas direkt

till den utvecklingsstörde. Utskottet konstaterade

att kommunerna har ett ansvar i enlighet med

socialtjänstlagen att medverka till en meningsfull

sysselsättning för människor med funktionshinder.

Utskottet anförde vidare följande (s. 27 f.):

En del kommuner har också, enligt

Socialstyrelsens årsrapport, utvecklat olika

verksamheter. Ofta är arbetsträning och

fritidssysselsättningar förlagda till samma

lokaler, varför gränsdragningar mellan

verksamheterna kan vara svåra.

Socialstyrelsen pekar i sin senaste årsrapport

om psykiatrireformen på att personer med psykiska

funktionshinder behöver stöd till en meningsfull

sysselsättning och inte bara till arbete och

yrkesinriktad rehabilitering. Stödet till arbete

och yrkesinriktad rehabilitering är viktigt men

för många är det allra viktigaste att ha något

meningsfullt att göra under dagen, anför

styrelsen (se redovisningen tidigare på s.

23–24). Detta tyder, enligt utskottets mening, på

att det behövs verksamheter med olika inriktning

för att tillgodose de olika behov som enskilda

människor har. Utskottet utgår från att

regeringen följer frågan.

Utskottet konstaterar att de flesta kommuner

betalar någon form av ersättning eller

stimulansbidrag till dem som deltar i daglig

verksamhet. Utskottet anser att motionerna – – –

därmed i huvudsak är tillgodosedda. Motionerna

avstyrks.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 1998/99:199).

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att det som tas upp i motion

So618 (fp) yrkande 7 faller inom ramen för

direktiven för den särskilde utredaren på

hjälpmedelsområdet (dir. 2001:81). Motionen är

därmed tillgodosedd.

Utskottet har erfarit att Socialdepartementet för

närvarande bereder Socialstyrelsens skrivelse om

problem kopplade till lagen (1993:387) om stöd och

service till vissa funktionshindrade (LSS).

Utskottet anser att resultatet av detta arbete bör

avvaktas. Något initiativ med anledning av

motionerna So253 (m) och So528 (v) behövs inte.

Motionerna avstyrks.

Personer med psykiska funktionshinder har inte

rätt till daglig verksamhet enligt LSS. Kommunerna

har dock ett ansvar enligt 5 kap. 7 §

socialtjänstlagen (2001:453) att medverka till en

meningsfull sysselsättning för människor med

funktionshinder. Utskottet har erfarit att de flesta

kommuner betalar någon form av ersättning eller

stimulansbidrag till den som deltar i daglig

verksamhet. Utskottet anser att riksdagen inte bör

ta något initiativ med anledning av motion So245

(mp). Motionen avstyrks. Även motion So240 (c)

yrkande 13 avstyrks.

Vad gäller motion Ub322 (c) yrkande 18 vill

utskottet understryka att grundprincipen är att

varje sektor i samhället skall utforma och bedriva

sin verksamhet så att den blir tillgänglig för alla

medborgare. Behövs anpassning skall detta

finansieras inom ramen för den befintliga

verksamheten. Riksdagen bör inte ta något initiativ

med anledning av motionen. Motionen avstyrks.

Insatser enligt socialtjänstlagen

m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om insatser

enligt socialtjänstlagen. Riksdagen bör också

avslå en motion om en utredning om den

sammanlagda effekten av LSS och

socialtjänstlagen beträffande personligt

stöd. Jämför reservation 22 (kd).

Motioner

I motion So619 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd)

yrkas att riksdagen beslutar att begära en utredning

om den sammanlagda effekten av LSS och

socialtjänstlagen beträffande personligt stöd

(yrkande 14). Motionärerna anför att det är stor

skillnad på de stödinsatser som ges genom LSS

respektive socialtjänstlagen. Stöd enligt LSS ger

sammantaget en bättre livskvalitet på grund av den

stödbehövandes möjlighet till inflytande över vilka

insatser som ges. Motionärerna anser att personligt

stöd måste vara en rättighet även inom

socialtjänstlagen.

I motion So574 av Lena Sandlin-Hedman m.fl. (s)

begärs tillkännagivande om rätten till bistånd

enligt socialtjänstlagen i form av bostad med

särskild service till personer med funktionshinder.

Motionärerna anför att en så grundläggande

livsnödvändighet som rätten till stöd med bostad

aldrig bör kunna begränsas på grund av resursbrist.

Går det inte att tillgodose behovet inom kommunen

skall kommunen försöka finna en lösning någon

annanstans i landet. Det hindrar dock inte att

ursprungskommunen fortfarande har kvar ansvaret för

personen.

Bakgrund och tidigare behandling

Enligt 5 kap. 7 § socialtjänstlagen (2001:453) skall

socialnämnden verka för att människor som av

fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande

svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta

i samhällets gemenskap och att leva som andra.

Socialnämnden skall medverka till att den enskilde

får en meningsfull sysselsättning och får bo på ett

sätt som är anpassat efter hans eller hennes behov

av särskilt stöd. Kommunen skall inrätta bostäder

med särskild service för dem som till följd av

fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande

svårigheter i sin livsföring och som behöver ett

sådant boende.

Vidare gäller enligt 4 kap. 1 § att den som inte

själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem

tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av

socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd)

och för sin livsföring i övrigt. Den enskilde skall

genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå.

Biståndet skall utformas så att det stärker hans

eller hennes möjligheter att leva ett självständigt

liv. Socialnämndens beslut angående bostad med

särskild service får överklagas hos allmän

förvaltningsdomstol (16 kap. 3 §).

Frågan om väntetider vid insatser enlig LSS och

socialtjänstlagen behandlades av utskottet i

betänkande 2000/01:SoU12. Utskottet erinrade då om

lagändringarna som fr.o.m. den 1 juli 2000 ger

länsstyrelsen möjlighet att förelägga en kommun

eller ett landsting vid vite att följa en

lagakraftvunnen dom som ger en enskild rätt till

vissa insatser enligt respektive lag. Utskottet

konstaterade också att regeringen givit

Socialstyrelsen i uppdrag att i samarbete med

länsstyrelserna kartlägga och analysera antalet ej

verkställda domar enligt 9 § lagen (1993:387) om

stöd och service till vissa funktionshindrade och

(dåvarande) 6 f § socialtjänstlagen. Utskottet ansåg

att regeringen skulle återkomma till riksdagen med

en redovisning samt, om det behövs, även med förslag

till förändringar. Riksdagen följde utskottet (rskr.

2000/01:195).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill understryka att den enskilde vid

ansökan om stöd i form av bostad med särskild

service alltid har rätt till ett beslut. Skulle

beslutet gå den enskilde emot har han eller hon

möjlighet att överklaga beslutet hos allmän

förvaltningsdomstol. Motion So574 (s) bör enligt

utskottets mening inte föranleda något initiativ.

Motionen avstyrks.

Utskottet biträder inte heller förslaget att

tillsätta en utredning om den sammanlagda effekten

av LSS och socialtjänstlagen beträffande personligt

stöd. Motion So619 (kd) yrkande 14 avstyrks.

Funktionshindrade kvinnors utsatthet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om att

tillsätta en utredning med syfte att

kartlägga våld och sexuella övergrepp mot

funktions-hindrade kvinnor. Utskottet

hänvisar till att det av regeringen tillsatta

nationella rådet för kvinnofrid nyligen

publicerat en rapport om våld mot

funktionshindrade kvinnor. Utskottet utgår

från att det påbörjade arbetet fortsätter.

Jämför reservation 23 (v, mp).

Motion

I motion So500 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs

att regeringen tillsätter en utredning med syfte att

kartlägga våld och sexuella övergrepp mot kvinnor

(yrkande 7). För motionärerna är det viktigt att

belysa funktionshindrade kvinnors utsatthet så att

alla blir medvetna om att problemet existerar och

det därmed kan motverkas. Motionärerna vill att en

bred undersökning genomförs för att i möjligaste mån

kartlägga våld och sexuella övergrepp mot

funktionshindrade kvinnor. Huvudansvaret för en

sådan utredning bör läggas på Handikappombudsmannen.

Handikapprörelsen, Brottsförebyggande rådet,

Socialstyrelsen, Kvinnojourerna och

Rikskvinnocentrum är självklara experter i en sådan

utredning, anförs det.

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet behandlade en likartad motion i betänkande

2000/01:SoU12 och hänvisade då till att ändringen i

socialtjänstlagen den 1 juli 1998 innebär att

socialnämnden bör verka för att kvinnor som är eller

har varit utsatta för våld eller andra övergrepp i

hemmet får stöd och hjälp för att förändra sin

situation. Utskottet anförde följande (s. 15):

Utskottet konstaterar att regeringen på olika

sätt har uppmärksammat problemet med kvinnors

utsatthet i allmänhet. Utskottet vidhåller att de

funktionshindrade flickornas och kvinnornas

situation inte får glömmas bort i dessa

sammanhang. Utskottet utgår från att regeringen

noga följer frågan. Något initiativ från

riksdagen med anledning av motion T427 (v)

yrkande 2 behövs därmed inte.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 2000/01:195).

Regeringen inrättade sommaren 2000 Nationellt Råd

för Kvinnofrid. Rådet har i uppdrag att fördjupa

kunskaperna om mäns våld mot kvinnor samt finna

ytterligare vägar för att skydda kvinnor mot det

våld som alltjämt förekommer. Ett prioriterat område

är att belysa frågan om våld mot kvinnor med

funktionshinder. I september 2001 publicerades

skriften När man slår mot det som gör ont. Våld mot

kvinnor med funktionshinder. Rapporten syftar till

att inleda en diskussion om framtida åtgärder,

anförs det. Den bygger på en rapport från den

ideella organisationen Forum Kvinnor och Handikapp

som har arbetat mot våld mot kvinnor med

funktionshinder. Det finns ingen statistik från

polis, sjukvård, socialtjänst eller kvinnojourer om

hur många hjälpsökande som har ett funktionshinder.

Ytterligare forskning måste därför till för att man

med säkerhet skall kunna säga hur utbrett våldet mot

kvinnor med funktionshinder är och hur det ser ut.

Det är också nödvändigt att handikappförbunden

fortsätter att engagera sig i frågan, anförs det.

Förhoppningsvis är det arbetet bara en början på ett

brett framtida engagemang i frågan från samtliga

handikappförbunds sida.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar uppfattningen att det är viktigt att

belysa funktionshindrade flickors och kvinnors

utsatthet så att alla blir medvetna om att problemet

existerar. Nationellt Råd för Kvinnofrids rapport

som nu publicerats utgör ett viktigt bidrag i

arbetet med att synliggöra problemen på området.

Rapporten bör ses som ett första steg för att

inleda en diskussion om framtida åtgärder. Utskottet

utgår från att detta arbete fortsätter. Motion So500

(v) yrkande 7 är därmed i huvudsak tillgodosedd.

Handikappguider

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om

handikappguider. Utskottet ser positivt på

att kommuner upprättar handikappguider med

information om tillgänglighet m.m. men anser

inte att riksdagen bör ta något initiativ med

anledning av motionerna. Jämför reservation

24 (fp).

Motion

I motion So618 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförs om

handikappguider (yrkande 10). För att underlätta för

personer med funktionsnedsättning att delta i

samhällslivet skall information om tillgänglighet

finnas, som kan ge vägledning om vad gäller allt

från handikappanpassade offentliga lokaler till

tidningar som ges ut på kassett, anför motionärerna.

Om en informationsbas av detta slag kan skapas

kommer det att bli intressant även för privata

företag att meddela vilken service de

tillhandahåller. Kommuner och

handikapporganisationer kan med fördel delta i den

här typen av projekt, som bör få spridning i hela

landet. Motionärerna anser att regeringen bör ge

Handikappombudsmannen i uppdrag att ta initiativ

till att utforma handikappguider.

Samma begäran finns också i motion So531 av Karl-

Göran Biörsmark (fp).

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet har tidigare behandlat en motion om

handikappguider i betänkande 1999/2000:SoU14.

Utskottet konstaterade då att det finns kommuner som

upprättar guider med information om tillgänglighet

m.m. Utskottet såg positivt på detta men ansåg inte

att riksdagen borde ta något initiativ med anledning

av det aktuella motionsyrkandet. Yrkandet

avstyrktes. Riksdagen följde utskottet (rskr.

1999/2000:240).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare ståndpunkt och

avstyrker därmed motionerna So531 (fp) och So618

(fp) yrkande 10.

Stöd till föräldrar med

funktionshindrade barn

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om stöd till

föräldrar med funktionshindrade barn.

Utskottet anför att personer som omfattas av

LSS har rätt att få en individuell

handlingsplan där samtliga stöd- och

behandlingsinsatser som görs av såväl kommun

som landsting skall redovisas liksom insatser

som vidtas av andra organ. Kommunen skall

verka för att insatserna samordnas på ett för

den enskilde så fördelaktigt sätt som

möjligt. Jämför reservation 25 (v, kd, mp).

Motioner

I motion So500 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs

att regeringen gör en översyn av stödet till

föräldrar med funktionshindrade barn enligt vad i

motionen anförs om dessa föräldrars sociala och

ekonomiska situation (yrkande 2). Ohälsotalet bland

föräldrar till funktionshindrade barn är

förskräckande högt, anför motionärerna.

Rehabiliteringen av sjukskrivna föräldrar fungerar

inte, eftersom det är situationen kring barnet som

är den egentliga orsaken till sjukskrivningen, medan

rehabiliteringsinsatserna sätts in kring föräldern.

Detta trots att det är brister i samhällsstödet i

övrigt, dvs. skola, barnomsorg, avlastning och

sjukvård, som är den egentliga orsaken till

sjukskrivningen.

I motion So365 av Rosita Runegrund (kd) begärs

tillkännagivande om behovet av att förbättra stödet

till familjer med rörelsehindrade barn. Motionären

anför att det i samhället finns en oförståelse för

hur den totala arbetssituationen ser ut för kvinnor

i familjer där ett barn har rörelsehinder. Den

utbredda ohälsan hos mammor med rörelsehindrade barn

visar att stödet inte fungerar på ett

tillfredsställande sätt. Samhället brister i sitt

stöd både ekonomiskt och praktiskt.

Bakgrund och tidigare behandling

Enligt 10 § lagen (1993:387) om stöd och service

till vissa funktionshindrade (LSS) kan den enskilde

i samband med att insatser enligt LSS beviljas

begära att en individuell plan med beslutade och

planerade insatser upprättas i samråd med honom. I

planen skall även redovisas åtgärder som vidtas av

andra än kommunen eller landstinget. Planen skall

fortlöpande och minst en gång om året omprövas.

Landstinget och kommunen skall underrätta varandra

om upprättade planer. Planen är till för att

klargöra den enskildes behov av insatser samt

underlätta samordningen mellan de olika organ som

individen får stöd av. Av 14 § framgår att kommunen

skall verka för att insatserna som tas upp i planen

samordnas.

Stöd till familjer med rörelsehindrade barn

behandlades senast i betänkande 1999/2000:SoU14.

Utskottet anförde då följande (s. 22):

Utskottet vill med anledning av motion So278 (kd)

om stöd till familjer med rörelsehindrade barn

understryka att de personer som omfattas av lagen

om stöd och service till vissa funktionshindrade

har rätt att få en individuell handlingsplan där

samtliga stöd- och behandlingsinsatser som görs

av såväl kommun som landsting skall redovisas

liksom insatser som vidtas av andra organ.

Kommunen skall verka för att insatserna samordnas

på ett för den enskilde så fördelaktigt sätt som

möjligt. Utskottet anser inte att motionen bör

föranleda något initiativ från riksdagens sida.

Motionen avstyrks.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 1999/2000:240).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill än en gång understryka att personer

som omfattas av lagen (1993:387) om stöd och service

till vissa funktionshindrade har rätt att få en

individuell handlingsplan där samtliga stöd- och

behandlingsinsatser som görs av såväl kommun som

landsting skall redovisas liksom insatser som vidtas

av andra organ. Kommunen skall verka för att

insatserna samordnas på ett för den enskilde så

fördelaktigt sätt som möjligt. Utskottet anser inte

att motionerna So365 (kd) och So500 (v) yrkande 2

bör föranleda något initiativ från riksdagens sida.

Motionerna avstyrks.

Personalutbildning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om

personalutbildning bl.a. mot bakgrund av den

fleråriga satsning som görs på kompetensut-

veckling för personal inom olika

samhällsområden kring frågor som rör

bemötandet av personer med funktionshinder.

Jämför reserva-tion 26 (kd).

Motioner

I motion So619 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd)

begärs tillkännagivande om vad i motionen anförs om

utbildning kring dolda handikapp för handläggare på

kommun och försäkringskassa (yrkande 5).

Motionärerna konstaterar att funktionshinder kan

vara dolda. Till de dolda räknas allergier, psykiska

sjukdomar, afasi, demens m.fl. Barn med dolda

handikapp som DAMP, dyslexi och andra närliggande

diagnoser har stora kvarstående behov.

I motion So606 av Charlotta L Bjälkebring och Tasso

Stafilidis (båda v) begärs tillkännagivanden om att

vidareutbildning om sexualitet och funktionshinder

behövs för att motverka att funktionshindrade

utsätts för diskriminering och utanförskap (yrkande

1) och om att öka medvetenheten om

funktionshindrades sexhjälpmedel inom sjukvården

(yrkande 2). Motionärerna anför att alla har rätt

till sin egen sexualitet och rätt att få den hjälp

och det stöd som behövs av personalen utan att

behöva känna skuld och skam. Personalen bör utbildas

i att hantera dessa frågor.

Bakgrund och tidigare behandling

I proposition 1999/2000:79 om en nationell

handlingsplan för handikappolitiken föreslogs

särskilda medel avsättas för en flerårig satsning på

kompetensutveckling för personal inom olika

samhällsområden kring frågor som rör bemötande av

personer med funktionshinder. Regeringen ansåg att

Statens institut för särskilt utbildningsstöd

(Sisus) borde få uppgiften att utarbeta och ansvara

för programmet på central nivå. Sisus borde få

disponera 9 miljoner kronor per år fr.o.m. år 2001

t.o.m. år 2003 för att stödja olika modellprojekt

för kompetensutveckling.

Utskottet biträdde förslaget i betänkande

1999/2000:SoU14. Riksdagen följde utskottet (rskr.

1999/2000:240).

Sisus har den 31 oktober 2001 inlämnat en

lägesrapport till Socialdepartementet. Här redovisas

bl.a. att samtliga verkschefer i brev har

informerats om Sisus uppdrag. Kontakt har knutits

med kampanjen ”Öppna Sverige”, ett samarbete har

inletts med Statens kvalitets- och kompetensråd, en

skrift om bemötande har distribuerats till

offentliganställda som i sitt arbete möter människor

med funktionshinder, chefer och förtroendevalda.

Vidare har ett antal projekt beviljats stöd.

Utskottets ställningstagande

Den nationella handlingsplanen för

handikappolitiken som riksdagen beslutat om

innehåller en flerårig satsning på

kompetensutveckling för personal inom olika

samhällsområden kring frågor som rör bemötande av

personer med funktionshinder. De frågor som tas upp

i motionerna hör naturligen hemma i detta

sammanhang. Riksdagen bör inte ta något initiativ.

Motionerna So606 (v) och So619 (kd) yrkande 5 är

därmed delvis tillgodosedda.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Målen för handikappolitiken (punkt 1)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 1 bort

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 1. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So240 yrkande 1.

Ställningstagande

Människors lika värde måste vara utgångspunkten för

handikappolitiken. Regeringen har ett snävt

samhällsperspektiv på handikappolitiken och lyfter

inte fram den enskildes förutsättningar. Jag anser

därför att ytterligare ett mål skall tillfogas de

nationella målen: ett samhälle där alla människor

har makt över sina liv och där var och en har

möjlighet att verka utifrån sina individuella

förutsättningar. Vad jag nu har anfört bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

2. Etisk plattform (punkt 2)

av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 2 bort

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 2. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So619 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi kan konstatera att handikappolitiken brister

vad gäller detaljer och enskilda beslut. De

allvarligaste orättvisorna inträffar dock

när grundläggande demokratiska principer och

internationella konventioner åsidosätts. Vi

anser därför att en etisk plattform bör

utarbetas till stöd för bevakningen av

funktionshindrades grundläggande

rättigheter. Vad vi nu anfört bör riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna.

3. Jämlikhet mellan funktionshindrade män och

kvinnor (punkt 3)

av Ingrid Burman (v), Lena Olsson (v) och

Marianne Samuelsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 3 bort

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 3. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2001/02:So500 yrkande 1 och

2001/02:Sf402 yrkande 5.

Ställningstagande

Välfärdsbokslutet har konstaterat att det finns

tydliga könsskillnader mellan funktionshindrade män

och kvinnor. Kvinnor har i högre grad ekonomiska

problem än män. Kvinnor får också mindre stöd och

hjälp. Vi anser därför att det behövs en fördjupad

kartläggning av ojämlikheten mellan

funktionshindrade kvinnor och män. Kartläggningen

skall följas av ett åtgärdsprogram med förslag som

skall minska skillnaderna mellan kvinnor och män.

Vad vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

4. Individuella rättigheter (punkt 4)

av Leif Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund

(m), Cristina Husmark Pehrsson (m) och Lars

Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 4 bort

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 4. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So611 yrkande 1 och avslår

motion 2001/02:So240 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser det angeläget att studera andra

länders erfarenheter av att använda

civilrättsliga regler för att stärka den

enskildes ställning i samhället. Vi anser

att framgången för den amerikanska

lagstiftningen på handikappområdet beror på

att funktionshindrade fick individuella

rättigheter garanterade i lag samtidigt som

kännbara sanktioner infördes för brott mot

dessa rättigheter. Behovet av att generellt

stärka den enskildes ställning gentemot

myndigheter och politiska beslut är stort.

Inte minst en ökad kompetensuppbyggnad på

området skulle vara av godo. Vad vi nu

anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

5. Individuella rättigheter (punkt 4)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 4 bort

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 5. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So240 yrkande 2 och avslår

motion 2001/02:So611 yrkande 1.

Ställningstagande

Jag anser att de grundläggande fri- och

rättigheterna måste kompletteras med ytterligare

rätt till sociala förmåner som krävs för att kunna

delta i samhällslivet på likvärdiga villkor. Ett

antal av dessa är generella förmåner, som måste

tillkomma alla, medan andra förmåner är för att

utsatta individer och grupper skall tillförsäkras

likvärdiga möjligheter. Staten har tagit sitt ansvar

gentemot dessa grupper genom skyldighetslagstiftning

gentemot kommunerna, men det saknas motsvarande

individuella rättigheter för enskilda. Det har

därmed varit svårt för enskilda individer att hävda

sin rätt mot kommuner, regioner och riksdag i

domstol. Genom att tydligare formulera vad

rättigheterna består i (t.ex. funktionellt boende

för funktionshindrade) ökar utrymmet att lokalt

bestämma hur dessa skall tillgodoses. Därmed stärker

man det lokala självstyret samt individens

rättigheter. Jag anser att riksdagen bör hos

regeringen begära förslag om en utredning av

individuellt utkrävbara rättigheter för

funktionshindrade. Vad jag nu anfört bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

6. Radikalare handikappolitik (punkt 5)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 5 bort

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 6. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So637 yrkande 18.

Ställningstagande

Jag anser att det behövs en radikalare

handikappolitik. Det skall satsas mer på att öka

tillgängligheten i byggnader och kollektivtrafik.

Rätten till personlig assistans skall återställas

efter de försämringar som genomförts. Därefter skall

den utvecklas vidare. Vad jag nu anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

7. Domstolstrots (punkt 7)

av Leif Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund

(m), Cristina Husmark Pehrsson (m) och Lars

Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 7 bort

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 7. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So611 yrkande 12.

Ställningstagande

Vi tycker inte att det räcker med att länsstyrelsen

fått en vitesmöjlighet vid domstolstrots. Det

viktiga är att den enskilde får sin rätt, därför

anser vi att regeringen skall lägga fram förslag om

ekonomisk kompensation till den enskilde. Kommunen

skall betala ekonomisk kompensation till den

enskilde motsvarande kostnaden för att betala någon

annan – t.ex. en privat utförare – som i kommunens

ställe kan tillgodose de aktuella behoven.

Omfattningen av en sådan kompensation bör om möjligt

fastställas redan i samband med den första

domstolsbehandlingen för att undvika att enskilda

måste processa i flera omgångar. Vad vi nu anfört

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

8. Funktionshindrades delaktighet (punkt 8)

av Ingrid Burman (v), Kerstin Heinemann (fp),

Lena Olsson (v) och Marianne Samuelsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 8 bort

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 8. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So618 yrkande 17.

Ställningstagande

Vi anser att det är viktigt att även

funktionshindrade skall kunna delta i politiken och

i den offentliga sfären. Regeringen har nyligen i

proposition 2001/02:80 lagt fram förslag om vissa

förbättringar bl.a. vad avser resor för

förtroendevalda med funktionshinder. Vi anser dock

att det behövs en lag som föreskriver att

information och underlag för beslut skall tas fram i

anpassad form om så begärs. Vad vi nu anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

9. Brukarrevision (punkt 10)

av Ingrid Burman (v), Chatrine Pålsson (kd), Lars

Gustafsson (kd), Lena Olsson (v) och Marianne

Samuelsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 10 bort

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 9. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2001/02:So500 yrkande 12 och

2001/02:So619 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att regeringen bör uppdra åt

Socialstyrelsen att ta fram en enhetlig manual för

brukarrevisioner. Detta kan göra det möjligt att

genomföra kvalitetsgranskningar ur brukarperspektiv

mellan olika delar av landet. Vad vi nu anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

10. Hjälpmedelsgaranti (punkt 11)

av Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m), Lars Gustafsson (kd),

Cristina Husmark Pehrsson (m), Kenneth Johansson

(c), Kerstin Heinemann (fp) och Lars Elinderson

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 11 bort

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 10. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2001/02:So240 yrkande 8,

2001/02:So611 yrkandena 4 och 5 och 2001/02:So618

yrkande 8.

Ställningstagande

Rätt insatta och utprovade hjälpmedel har stor

betydelse för mångas välbefinnande. Vi oroas därför

av att hjälpmedelsförsörjningen i dag inte fungerar

på ett acceptabelt sätt. Väntetiderna är i många

fall orimligt långa. Vi anser att en

hjälpmedelsgaranti skall införas och

hjälpmedelsmarknaden öppnas för konkurrens. Detta

skulle leda till kortare köer, ett större utbud av

hjälpmedel och större valfrihet för den enskilde.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

11. Ny teknik – hörselhjälpmedel m.m.

(punkt 12)

av Leif Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund

(m), Cristina Husmark Pehrsson (m) och Lars

Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 12 bort

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 11. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2001/02:So268 och 2001/02:So332

yrkande 1 och avslår motionerna 2001/02:So240

yrkande 6, 2001/02:So332 yrkande 2, 2001/02:So360,

2001/02:So391, 2001/02:So476, 2001/02:So500 yrkande

8, 2001/02:So536, 2001/02:So557 och 2001/02: So618

yrkande 9.

Ställningstagande

Vi anser att utprovning av hörapparat bör ske på

liknande sätt som utprovning för synhjälpmedel.

Landstinget eller staten fastställer vilka

bidragskriterier som skall gälla för hjälpmedel

inklusive utprovning. Audionomerna skall kunna

bedriva hörselhjälpmedelsutprovning i enskild regi

via avtal med landstinget eller staten. Med detta

system skulle köerna försvinna och patienten skulle

själv kunna välja utprovningsställe.

Vidare anser vi att regeringen bör lägga fram

förslag till erforderliga lagändringar så att

funktionshindrade garanteras hjälpmedel för

personlig assistans oavsett huvudman. Vad vi nu

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

12. Ny teknik – hörselhjälpmedel m.m.

(punkt 12)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 12 bort

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 12. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So240 yrkande 6 och avslår

motionerna 2001/02:So268, 2001/02:So332,

2001/02:So360, 2001/02:So391, 2001/02:So476,

2001/02:So500 yrkande 8, 2001/02:So536,

2001/02:So557 och 2001/02:So618 yrkande 9.

Ställningstagande

För att människor skall känna självbestämmande,

delaktighet och egenvärde måste samhället utformas

så att individen ges möjlighet att ta del av t.ex.

nyhetssändningar och kulturliv. Valmöjligheten för

den enskilde bör inte begränsas på grund av ett

visst funktionshinder. Jag bejakar

teknikutvecklingen och understryker att IT-samhället

måste vara tillgängligt även för funktionshindrade.

Teknikutnyttjandet kan i vissa sammanhang vara ett

hinder för funktionshindrade att få likvärdig

service som alla andra. Ett exempel på detta är det

utökade antalet Internetbanker. Jag anser det

angeläget att utreda behovet av en lagreglering om

likvärdig tillgänglighet till service för alla.

Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om

särskilt stöd till IT-produkter för

funktionshindrade. Vad jag nu anfört bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

13. Ny teknik – hörselhjälpmedel m.m.

(punkt 12)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 12 bort

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 13. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So618 yrkande 9 och avslår

motionerna 2001/02:So240 yrkande 6, 2001/02:So268,

2001/02: So332, 2001/02:So360, 2001/02:So391,

2001/02:So476, 2001/02:So500 yrkande 8,

2001/02:So536 och 2001/02:So557.

Ställningstagande

Vissa hjälpmedel erhålls av sjukvårdshuvudmannen, i

många fall utan avgift. Avgifter förekommer dock

bl.a. för utprovning av hjälpmedel och för

tillhandahållandet. För vissa slag av hjälpmedel har

införts särskilda avgiftssystem. Ett sådant exempel

är avgifter för hörselhjälpmedel. Flera

handikapporganisationer har påtalat oklarheter vad

gäller lagstiftningen rörande hjälpmedel. Frågorna

gäller i vilken utsträckning val av olika slag av

hjälpmedel omfattas av hälso- och sjukvårdslagens

(HSL:s) regler om behandlingsalternativ samt

huvudmännens formella möjlighet att avgiftsbelägga

hjälpmedel och om dessa hjälpmedel omfattas av HSL:s

högkostnadsskydd i öppen vård. Jag anser att hela

hjälpmedelsförsörjningen behöver utredas och att

lagtexten måste förtydligas. Vad jag nu anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

14. Hund som hjälpmedel m.m. (punkt 13)

av Ingrid Burman (v), Lena Olsson (v) och

Marianne Samuelsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 13 bort

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 14. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2001/02:So500 yrkande 9 och

2001/02:So578 och avslår motion 2001/02:So471.

Ställningstagande

Synskadade har sedan länge möjlighet att utan

kostnad få tillgång till en utbildad ledarhund. För

personer med andra funktionshinder som skulle kunna

vara hjälpta av en servicehund som hjälpmedel saknas

den möjligheten. Vi anser att en utredning bör

vidtas för att få likformiga regler för beviljande

av hund som hjälpmedel oavsett funktionshinder. I

den översynen bör en belysning göras av hur hunden

kan användas i rehabiliteringssyfte. Vad vi nu

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

15. Rätt till teckenspråkstolk (punkt 14)

av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 14 bort

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 15. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So486.

Ställningstagande

Vi anser att funktionshindrade måste ges verkliga

möjligheter att kunna ta del av all den information

som berör dem. Det behövs en översyn av reglerna

avseende tolkar för funktionshindrade och därefter

förändringar för att åtgärda bristerna i

lagstiftningen. Vad vi nu anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

16. Habilitering och rehabilitering (punkt 15)

av Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m), Lars Gustafsson (kd),

Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin Heinemann

(fp) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 15 bort

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 16. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2001/02:So611 yrkande 3,

2001/02:So618 yrkande 11 och 2001/02:So619 yrkanden

10.

Ställningstagande

En fungerande rehabilitering och en fungerande

samverkan mellan berörda myndigheter är ofta

en förutsättning för att funktionshindrade

skall kunna leva ett någorlunda normalt liv.

Den oklara ansvarsfördelningen mellan olika

myndigheter som är inblandade i processen är

ett problem. Fungerande

rehabiliteringsåtgärder som dessutom –

förutom den humanitära vinsten – skulle ge

positiva samhällsekonomiska effekter

förhindras inte sällan av resursbrist hos en

part i en samarbetskedja, trots att resurser

finns på annat håll i systemet. Vi anser att

individens behov, önskemål och bästa skall

ha ett avgörande inflytande i valet av

rehabiliterings- och habiliteringsinsatser

och inte utbud och ekonomiska möjligheter.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

17. Psykiskt funktionshindrade (punkt 16)

av Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m), Lars Gustafsson (kd),

Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin Heinemann

(fp) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 16 bort

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 17. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2001/02:So418 och 2001/02:So500

yrkandena 10 och 11.

Ställningstagande

Socialstyrelsens uppföljning av psykiatrireformen

visar att många av reformens intentioner infriats.

Allt är dock inte bra. Det har inte skett någon

förskjutning från psykiatrisk heldygnsomsorg till

eget boende utan till andra vård- och boendeformer.

Detta kan bero på brister i den psykiatriska

öppenvården och i det kommunala öppenstödet. Vi

anser det viktigt att denna utveckling bryts och att

incitament skapas för att förverkliga reformens

intentioner om ett eget boende för psykiskt

funktionshindrade.

Det har genomförts en lokalstudie i Stockholm i

samband med psykädel år 1995. Denna har följt vad

som hänt med livsvillkoren bland personer efter det

att de skrivits ut från den psykiska långtidsvården

som s.k. medicinskt färdigbehandlade. Mer omfattande

studier som visar hur levnadsförhållandena kommit

att förbättras för gruppen har dock inte genomförts.

Enligt Stockholmsstudien är det ingen av de

medicinskt färdigbehandlade som har arbete på den

öppna marknaden. Däremot är det betydligt fler som

jämfört med före utskrivningen har någon form av

regelbunden sysselsättning. Ett problem som

iakttagits är att många har ekonomiska problem. Den

ökande boendestandarden och därmed ökade

boendekostnader är en trolig orsak till detta. Vi

anser att det är av stort intresse att en studie av

psykiskt funktionshindrades levnadsvillkor

genomförs. Härvid bör också belysas de

funktionshindrades eget inflytande och makt över sin

situation. Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

18. Anmälningsplikt (punkt 18)

av Ingrid Burman (v) och Lena Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 18 bort

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 18. Riksdagen

bifaller därmed motionerna 2001/02:So253 och

2001/02:So528.

Ställningstagande

Enligt lex Sarah, 14 kap. 2 § socialtjänstlagen

(2001:453), är personal som är verksam inom omsorger

om äldre och människor med funktionshinder skyldig

att anmäla allvarliga missförhållanden. Detta har

tolkats så att insatser enligt lagen (1993:387) om

stöd och service till vissa funktionshindrade inte

omfattas av lex Sarah. Vissa kommuner tillämpar ändå

lex Sarah för LSS-verksamhet. Vi anser det angeläget

att snarast tillse att lex Sarah också omfattar

insatser enligt LSS. Detta kan lösas genom att lex

Sarah förs in i LSS eller genom att 14 kap. 2 §

socialtjänstlagen formuleras om. Regeringen bör

snarast återkomma till riksdagen med lagförslag. Vad

vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna

19. Daglig verksamhet (punkt 19)

av Chatrine Pålsson (kd), Lars Gustafsson (kd)

och Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 19 bort

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 19. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So240 yrkande 13 och avslår

motion 2001/02:So245.

Ställningstagande

Många psykiskt funktionshindrade har svårt att få

tillgång till den reguljära arbetsmarknaden, och

enligt LSS är de undantagna från rätten till daglig

verksamhet. Vi anser att den dagliga verksamheten är

ett viktigt steg i rehabiliteringen och skapar en

känsla av tillhörighet och egenvärde. Det är också

viktigt för känslan av social gemenskap. Regeringen

bör därför återkomma till riksdagen med förslag till

ändring i LSS så att psykiskt funktionshindrade ges

rätt till daglig verksamhet. Vad vi nu anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

20. Daglig verksamhet (punkt 19)

av Marianne Samuelsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 19 bort

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 20.

Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:So245

och avslår motion 2001/02:So240 yrkande 13.

Ställningstagande

Ett socialt arbetskooperativ är en viktig metod i en

rehabiliteringsprocess. Medlemmar som arbetar i det

sociala arbetskooperativet står utanför den

ordinarie arbetsmarknaden. Flertalet av dem uppbär

sjukbidrag, någon lön utgår inte. Många arbetar

deltid.

Enligt socialtjänstlagen är kommunerna ålagda ett

ansvar för meningsfull sysselsättning för

funktionshindrade, men lagen tolkas olika. För att

stimulera kommunerna att utveckla denna verksamhet

bör därför ett statligt kooperatörsbidrag utgå efter

hur många som arbetar i kooperativet. Bidraget skall

kunna utges med kvarts-, halv-, trekvarts- och

heltid. Härigenom skulle medlemmarna kunna få lön

för sitt arbete, vilket skulle betyda mycket

pedagogiskt och stärka självkänslan hos medlemmarna.

Eftersom kommunerna generellt brukar ansvara för

handledarlöner, skulle ett stimulansbidrag om 50 %

av handledarlönekostnader i sociala arbetskooperativ

kunna utgå under en försöksperiod på tre år. Vad jag

nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

21. Vuxenutbildning (punkt 20)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 20 bort

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 21. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:Ub322 yrkande 18.

Ställningstagande

Jag anser att personer som omfattas av rätten till

personlig assistans skall ha tillgång till personlig

assistans vid deltagande i vuxenutbildning. Att

betrakta utbildning som en del i det dagliga livet

enligt LSS är både principiellt viktigt och ett

praktiskt effektivt sätt att öppna vägen till

vuxenutbildningen för många personer med

funktionshinder. Vad jag nu anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

22. Personligt stöd (punkt 22)

av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 22 bort

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 22.

Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:So619

yrkande 14.

Ställningstagande

Det är stor skillnad på de stödinsatser som ges

genom LSS respektive socialtjänstlagen. Stöd enligt

LSS ger en bättre livskvalitet på grund av den

stödbehövandes möjlighet till inflytande över vilka

insatser som ges. Vi anser att personligt stöd måste

vara en rättighet även inom socialtjänsten. Vad vi

nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

23. Funktionshindrade kvinnors utsatthet

(punkt 23)

av Ingrid Burman (v), Lena Olsson (v) och

Marianne Samuelsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 23 bort

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 23. Riksdagen bifaller

därmed motion 2001/02:So500 yrkande 7.

Ställningstagande

Det är viktigt att belysa funktionshindrade kvinnors

utsatthet så att alla blir medvetna om att problemet

existerar och därmed kan motverkas. Det är bra att

det nationella rådet för kvinnofrid nyligen

publicerat en rapport om våld mot kvinnor med

funktionshinder. Vi anser dock att detta inte är

tillräckligt. Det behövs en bred undersökning för

att i möjligaste mån kartlägga våld och sexuella

övergrepp mot funktionshindrade kvinnor.

Huvudansvaret för en sådan utredning bör läggas på

Handikappombudsmannen. Vi anser vidare att

Handikapprörelsen, Brottsförebyggande rådet,

Socialstyrelsen, Kvinnojourerna och

Rikskvinnocentrum är självklara experter i en sådan

utredning. Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

24. Handikappguider (punkt 24)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 24 bort

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 24. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2001/02:So531 och 2001/02:So618

yrkande 10.

Ställningstagande

Jag anser att informationsbaser med uppgifter om

tillgänglighet, s.k. handikappguider, bör utvecklas.

Handikappguiderna bör innehålla allt från

information om tillgängligheten till offentliga och

allmänna lokaler till tidningar som ges ut på

kassett. Om en informationsbas av detta slag kan

skapas kommer det att bli intressant även för

privata företag att meddela vilken service som

finns. Det skall gå att ringa till en

handikappupplysning, men den skall också vara ett

elektroniskt bibliotek, konsumentupplysning och

mötesplats för erfarenhetsutbyte och debatt.

Kommuner och handikapporganisationer kan med fördel

delta i den här typen av projekt som bör få vidare

spridning i landet. Vad jag nu anfört bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

25. Stöd till föräldrar med funktionshindrade

barn (punkt 25)

av Ingrid Burman (v), Chatrine Pålsson (kd), Lars

Gustafsson (kd), Lena Olsson (v) och Marianne

Samuelsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 25 bort

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 25. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2001/02:So365 och 2001/02:So500

yrkande 2.

Ställningstagande

Den utbredda ohälsan bland föräldrar, främst mammor,

med funktionshindrade barn visar att samhällets stöd

inte fungerar. Det finns ett oförstående för hur den

totala arbetssituationen ser ut för kvinnor i

familjer med funktionshindrade barn. Samhället

brister i sitt stöd både ekonomiskt och praktiskt.

Föräldrar skall, förutom att sköta den dagliga

vården och tillsynen, samordna och sköta kontakterna

med alla offentliga organ och andra som finns med

runt familjen till det funktionshindrade barnet, det

kan handla om sjuk- och tandvård, försäkringskassa,

barnomsorg och skola, LSS-handläggare,

hjälpmedelsdistributör, kontaktfamiljer, korttidshem

etc. Rehabiliteringen av sjukskrivna föräldrar

fungerar inte eftersom det är situationen kring

barnet som är den egentliga orsaken till

sjukskrivningen. Vi anser att det behövs en översyn

av dessa föräldrars villkor och av hur stödet till

föräldrar med funktionshindrade barn skall utformas.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

26. Personalutbildning (punkt 26)

av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 26 bort

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 26.

Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:So619

yrkande 5 och avslår motion 2001/02:So606.

Ställningstagande

Vi anser att barn med dolda handikapp såsom DAMP,

dyslexi och andra närliggande diagnoser fortfarande

har stora kvarstående behov. Det finns anledning att

upprätta en nationell handlingsplan för dessa barn.

Handläggare i kommuner och på försäkringskassor

behöver utbildning om dolda funktionshinder.

Utbildningsmaterial behöver framställas. Vad vi nu

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Målen för handikappolitiken (punkt 1)

av Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund, Cristina

Husmark Pehrsson och Lars Elinderson (alla m).

Vi har i olika sammanhang föreslagit åtgärder som syftar till

att stärka den enskilde funktionshindrades

förutsättningar och rätt att leva ett självständigt

liv. Flera av dessa förslag anknyter inte explicit

till de yrkanden som behandlas i detta betänkande,

men berörs av några av de motioner som behandlas i

betänkandet. Det gäller bl.a. olika förslag till

åtgärder för att öka utbudet av alternativa vård-

och behandlingsformer och stärka valfriheten för

funktionshindrade, vilket i sig medför ett ökat

inflytande för den enskilde funktionshindrade. Vi

har också föreslagit att stödet till

handikapporganisationernas rekreationsanläggningar

skall utformas så att särskilt mindre

handikapporganisationer som arbetar oberoende av de

stora samarbetsorganen inom handikapprörelsen skall

få bättre förutsättningar att verka. Vi anser också

att rätten till personlig assistans under skoltid

och daglig verksamhet skall återinföras och har

föreslagit ekonomiska stimulansåtgärder till

kommunerna för insatser för psykiskt

funktionshindrade. Vi vill vidare att föräldraskap

skall införas som ett kriterium för personlig

assistans (jämför t.ex. vårt särskilda yttrande om

anslagen under utgiftsområde 9 i betänkande

2001/02:SoU1).Vi kommer att återkomma med dessa

förslag i andra sammanhang.

Daglig verksamhet (punkt 19)

av Ingrid Burman och Lena Olsson (båda v).

Vi har i andra sammanhang tagit upp frågan om

daglig verksamhet för psykiskt funktionshindrade.

Att gå till ett dagligt arbete där man känner att

man uträttar något meningsfullt för andra människor

eller för samhället är ett lika stort behov hos

människor med som utan funktionshinder. En

lagstadgad rätt till daglig verksamhet är därmed

viktig för många människor med funktionshinder. En

viktig komponent i arbetets sociala dimension är att

få ersättning för det arbete man uträttar. I dag

betalar de flesta kommuner någon form av ersättning

eller stimulansbidrag till dem som deltar i daglig

verksamhet, dock inte alla. Vi anser att alla

kommuner borde utbetala ersättning. I första hand är

detta en fråga för det kommunala huvudmannaskapet.

Vi förväntar oss att kommunerna tar sitt ansvar, om

så inte sker avser vi att återkomma i frågan.

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden

2001/02:So240 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett ytterligare

mål för handikappolitiken som innebär att arbetet

särskilt inriktas på att ge alla människor,

oberoende av förutsättningar, makt över sitt eget

liv.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om en utredning av individuellt utkrävbara

rättigheter för funktionshindrade.

6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till särskilt stöd till IT-produkter för

funktionshindrade.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

hjälpmedelsgaranti.

13. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring i lagen om stöd och service

till vissa funktionshindrade enligt vad som anförs

i motionen.

2001/02:So245 av Barbro Feltzing (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ett

kooperatörsbidrag bör utgå vid arbete i sociala

arbetskooperativ.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda

möjligheten till ett stimulansbidrag för

handledarlöner i sociala arbetskooperativ.

2001/02:So253 av Cristina Husmark Pehrsson och Anita

Sidén (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att lagen om stöd och

service till vissa funktionshindrade också skall

omfattas av skyldighet att anmäla vanvård eller

andra missförhållanden.

2001/02:So268 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till erforderliga lagändringar så att

funktionshindrade garanteras hjälpmedel för

personlig assistans oavsett huvudman i enlighet med

vad som anförs i motionen.

2001/02:So332 av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström

(m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att audionomer bör

bli berättigade att utföra

hörselhjälpmedelsutprovning i enskild regi.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en nationell

egenavgift för hörselhjälpmedel bör utformas.

2001/02:So360 av Anders Ygeman (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om hörselskadades

hjälpmedelssituation.

2001/02:So365 av Rosita Runegrund (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att förbättra

stödet till familjer med rörelsehindrade barn.

2001/02:So391 av Ann-Marie Fagerström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om högkostnadsskydd för

hjälpmedel.

2001/02:So418 av Sonja Fransson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om psykiskt

funktionshindrade.

2001/02:So471 av Birgitta Carlsson och Sofia Jonsson

(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att glasögon till barn

skall betraktas som hjälpmedel.

2001/02:So476 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om funktionshindrades rätt

till hjälpmedel på lika villkor.

2001/02:So486 av Lars Gustafsson och Chatrine

Pålsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om en översyn av

lagstiftningen avseende tolkar för

funktionshindrade.

2001/02:So500 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning för att kartlägga och föreslå åtgärder

mot den dokumenterade ojämlikheten mellan

funktionshindrade män och kvinnor.

2. Riksdagen begär att regeringen gör en översyn av

stödet till föräldrar med funktionshindrade barn

enligt vad i motionen anförs om dessa föräldrars

sociala och ekonomiska situation.

7. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning med syfte att kartlägga våld och

sexuella övergrepp mot kvinnor.

8. Riksdagen begär att regeringen i tilläggsdirektiv

till utredningen ser över hjälpmedelssituationen

för vissa grupper, ger den i uppdrag att se över

väntetider, kostnader och ansvarsområde, enligt

vad i motionen anförs om sjukskrivningstider och

rehabilitering.

9. Riksdagen begär att regeringen utreder frågan om

likformade regler för beviljandet av hund som

hjälpmedel, oavsett funktionshinder.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

uppföljning av psykiatrireformen när det gäller

boendet.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en studie för att

belysa psykiskt funktionshindrades livsvillkor.

12. Riksdagen begär att regeringen uppdrar till

Socialstyrelsen att ta fram en manual enligt vad i

motionen anförs om brukarrevision.

2001/02:So528 av Rolf Olsson m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om Lex Sarah och LSS.

2001/02:So531 av Karl-Göran Biörsmark (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om framtagandet av en

handikapptillgänglighetsguide.

2001/02:So536 av Lena Sandlin-Hedman m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att se över

lagstiftning och regelsystem kring hjälpmedel.

2001/02:So557 av Rune Berglund (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om hjälpmedel till

hörselskadade.

2001/02:So574 av Lena Sandlin-Hedman m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om rätten till bistånd enligt

socialtjänstlagen i form av bostad med särskild

service till personer med funktionshinder.

2001/02:So578 av Rune Berglund (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om hundar i

rehabiliteringssyfte samt särskild

kostnadsersättning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om hundar som

hjälpmedel.

2001/02:So606 av Charlotta L Bjälkebring och Tasso

Stafilidis (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

vidareutbildning om sexualitet och funktionshinder

behövs för att motverka att funktionshindrade

utsätts för diskriminering och utanförskap.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att öka

medvetenheten om funktionshindrades

sexhjälpmedelsbehov inom sjukvården.

2001/02:So611 av Chris Heister m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stärka

individens rättsliga ställning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om samordning inom

rehabiliteringsområdet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om valfrihet inom

hjälpmedelsområdet.

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring till införande av en

hjälpmedelsgaranti.

12. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring om ekonomisk kompensation

till den enskilde vid kommunalt domstolstrots.

2001/02:So618 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att återkomma till

riksdagen med en analys av de funktionshindrades

totala socioekonomiska situation samt förslag till

åtgärder för att förbättra denna.

7. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning i syftet att göra förtydliganden

avseende råd och stöd enligt lagen (1993:387) om

stöd och service till vissa funktionshindrade.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en

hjälpmedelsgaranti.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utredning av

hela hjälpmedelsförsörjningen.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om handikappguider.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rehabilitering och

habilitering.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om funktionshindrades

delaktighet i samhällsliv och politik.

2001/02:So619 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

utredning om en etisk plattform.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en manual för

brukarrevision.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utbildning kring

dolda handikapp för handläggare på kommun och

försäkringskassa.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

ansvarsfördelningen mellan myndigheter vid

rehabilitering.

14. Riksdagen beslutar att hos regeringen begära en

utredning om den sammanlagda effekten av LSS och

SoL beträffande personligt stöd.

2001/02:So637 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om handikappades rätt

att ha makten över sitt eget liv genom en

radikalare handikappolitik.

2001/02:Sf402 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring angående utredning gällande

könsskillnader mellan kvinnor och män med

funktionshinder.

2001/02:Ub322 av Sofia Jonsson m.fl. (c):

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att låta

vuxenutbildning vara underlag för rätt till

personlig assistans enligt LSS.

2001/02:N319 av Margareta Cederfelt m.fl. (m):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om handikappeng.