Bet. 2001/02:SOU8

Socialutskottets betänkande

2001/02:SOU8

Vissa tobaksfrågor

Sammanfattning

Proposition 2001/02:64 Vissa tobaksfrågor har

hänvisats till konstitutionsutskottet.

Konstitutionsutskottet beslutade den 12 december

2001 att till socialutskottet – under förutsättning

av socialutskottets medgivande – överlämna

propositionens lagförslag 2.2 Förslag till lag om

ändring i tobakslagen (1993:581) såvitt avser 4, 12

a, 19 och 19 a §§. Konstitutionsutskottet beredde

samtidigt socialutskottet tillfälle att avge

yttrande över propositionens övriga delar jämte

eventuella motioner.

I betänkandet behandlas således delar av

regeringens proposition 2001/02:64 Vissa

tobaksfrågor. Vidare behandlas 34 motionsyrkanden

som väckts med anledning av propositionen och vilka

överlämnats av konstitutionsutskottet. Dessutom

behandlas ett sextiotal motionsyrkanden i olika

tobaksfrågor från de allmänna motionstiderna 1999,

2000 och 2001.

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag om

att alla restauranger från den 1 januari 2003 skall

ha ett eller flera områden där rökning är förbjuden,

att anmälningsskyldighet till kommunen införs för

den som i näringsverksamhet säljer tobaksvaror till

konsumenter och att kommunen ges rätt att ta ut en

avgift för tillsynen av den som bedriver sådan

verksamhet. Vidare delar utskottet regeringens

bedömning att ett mål bör vara att alla restauranger

i princip skall vara rökfria den 1 januari 2004.

Ett enigt utskott föreslår ett tillkännagivande

till regeringen. Utskottet anser att resurserna inom

det förebyggande arbetet bör inriktas såväl på barn

och ungdomar som på den vuxna delen av befolkningen.

Företrädare för Swedish Match, docenten Inger

Wahlberg och direktören Bo Aulin, har inför

utskottet den 7 februari 2002 framfört synpunkter i

ärendet. Samma dag har även överläkaren Gunilla

Bolinder, Kliniskt kunskapscentrum vid Karolinska

sjukhuset, framfört synpunkter i ärendet.

Chefsförhandlaren, regeringsrådet Susanne Billum,

har den 7 mars 2002 lämnat information beträffande

läget i förhandlingarna om WHO:s ramkonvention för

tobakskontroll.

Docenten Hans Gilljam, Centrum för

tobaksprevention inom Stockholms läns landsting samt

Läkare mot tobak, och Barbro Holm Ivarsson,

Psykologer mot tobak, har inför utskottet den 19

mars 2002 framfört synpunkter.

I betänkandet finns 19 reservationer och 3

särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Avslag på propositionen m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:So325 och

2001/02:K41 yrkande 1 delvis.

2. Åtskillnad mellan snus och annan

tobak

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K32,

2001/02:K35 och 2001/02: K39.

Reservation 1 (m)

3. Snusforskning

Riksdagen avslår motion 2001/02:So422 yrkande

4.

4. 50-regeln

Riksdagen antar 4 § regeringens förslag till

lag om ändring i tobakslagen (1993:581).

Riksdagen avslår därmed motionerna 2001/02:K41

yrkande 3 och 2001/02:K44 yrkande 4.

Reservation 2 (fp)

5. Frivillig rökfrihet

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K36,

2001/02:K37 yrkande 1, 2001/02:K38 yrkande 2 och

2001/02:K41 yrkande 2.

Reservation 3 (m)

6. Rökförbud

Riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So201

yrkande 4, 2000/01: So322 yrkande 3,

2000/01:So335 yrkande 4, 2000/01:So338 yrkande 2,

2001/02:K40 yrkande 3, 2001/02:So318,

2001/02:So420 yrkande 1, 2001/02:So422 yrkande 1

delvis, 2001/02:So498 yrkande 8, 2001/02: So502

yrkande 2 samt 2001/02:So615 yrkande 4.

7. Lag om rökfrihet

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K30,

2001/02:K40 yrkandena 1 och 2, 2001/02:K43

yrkande 1 samt 2001/02:612 yrkande 11.

Reservation 4 (kd)

8. Totalt rökförbud

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K34 yrkande

2 och 2001/02:So303 yrkande 7.

Reservation 5 (c)

9. Rökning på allmän plats

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:So338

yrkande 1 och 2001/02: So420 yrkande 2.

10. Anmälningsplikt m.m.

Riksdagen antar 12 a, 19 och 19 a §§

regeringens förslag till lag om ändring i

tobakslagen (1993:581). Riksdagen avslår därmed

motionerna 1999/2000:So271 yrkande 3, 2001/02:K37

yrkande 2 och 2001/02:So498 yrkande 10.

Reservation 6 (m)

11. Säljtillstånd för tobak

Riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So201

yrkande 3, 2000/01: So335 yrkande 3, 2001/02:K43

yrkande 2, 2001/02:So412 yrkande 1, 2001/02:So422

yrkande 1 delvis och 2001/02:So615 yrkande 2.

Reservation 7 (mp)

12. Nationella handlingsplanen mot tobak

Riksdagen avslår motion 1999/2000:So235.

13. Upphävande av åldersgränsen

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K37 yrkande

6 och 2001/02: So254.

Reservation 8 (m)

14. Efterlevnaden av åldersgränsen

Riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So271

yrkande 4 och 1999/2000:So491 yrkande 5.

15. Avgift för säljtillstånd och tillsyn

Riksdagen avslår motion 2001/02:K43 yrkande 3.

Reservation 9 (mp)

16. Folkhälsopolitik

Riksdagen avslår motion 2001/02:K34 yrkande 1.

17. Tobaksprevention

Riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So201

yrkande 1, 1999/2000: So263 yrkande 8,

1999/2000:So271 yrkande 5, 1999/2000:So493

yrkande 9, 2000/01:Sf274 yrkande 34,

2000/01:So245 yrkande 2, 2000/01: So335 yrkande

1, 2001/02:K43 yrkande 5, 2001/02:So498 yrkande

9, 2001/02:So624 yrkandena 4 och 5 samt

2001/02:So634 yrkande 8.

Reservation 10 (kd)

Reservation 11 (fp)

Reservation 12 (mp)

18. Målgruppsinriktad information

Riksdagen avslår motion 2001/02:K37 yrkande 3.

Reservation 13 (m)

19. Statens ansvar för information m.m.

Riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So271

yrkande 1, 2000/01: So549 yrkande 2, 2001/02:K44

yrkande 1 och 2001/02:So497 yrkande 10.

Reservation 14 (fp)

20. Nationell strategi för rökavvänjning

Riksdagen avslår motion 1999/2000:So391.

21. Fördelning av resurserna

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anför om fördelningen av

resurserna för det tobakspreventiva arbetet.

Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:K44

yrkande 2 och bifaller delvis motionerna

1999/2000:A804 yrkande 30, 2001/02:K37 yrkande 5,

2001/02:K43 yrkande 4 samt 2001/02:So422 yrkande

3.

22. Varningstexter

Riksdagen avslår motion 2000/01:So335 yrkande

7.

23. Nikotinläkemedel hos apoteksombuden

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:So236,

2001/02:So265, 2001/02: So270 yrkande 1,

2001/02:So290 yrkande 1 och 2001/02:So294.

24. Ytterligare ökad tillgänglighet

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:216 yrkande

2, 2000/01:So314, 2001/02:K31, 2001/02:K33,

2001/02:K37 yrkande 4, 2001/02:K40 yrkande 4,

2001/02:K41 yrkande 4, 2001/02:K44 yrkande 3,

2001/02: So290 yrkande 2, 2001/02:So329 samt

2001/02:So544.

Reservation 15 (m)

Reservation 16 (kd, fp)

Reservation 17 (c)

25. Subventionering av nikotinläkemedel

m.m.

Riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So201

yrkande 6, 2000/01: So335 yrkande 6,

2001/02:So270 yrkande 2 och 2001/02:So412 yrkande

2.

Reservation 18 (mp)

26. Vissa reklamformer

Riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So271

yrkande 2 och 2001/02: So498 yrkande 7.

27. Tobaksautomater

Riksdagen avslår motion 2001/02:K40 yrkande 5.

Reservation 19 (kd)

28. Oberoende expertutredning m.m.

Riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So469

yrkande 2 och 2000/01: So245 yrkande 1.

29. Lagförslaget i övrigt

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i tobakslagen (1993:581), såvitt nu är i

fråga, i den mån lagförslaget inte omfattas av vad

utskottet föreslagit ovan. Riksdagen beslutar sådan

ändring dels i ingressen, dels i ikraftträdande- och

övergångsbestämmelser till det i propositionen

framlagda lagförslaget, såvitt nu är i fråga, som

föranleds av detta.

Stockholm den 21 mars 2002

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid

Burman (v), Chris Heister (m), Susanne Eberstein

(s), Margareta Israelsson (s), Rinaldo Karlsson (s),

Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Conny Öhman

(s), Lars U Granberg (s), Elisebeht Markström (s),

Rolf Olsson (v), Lars Gustafsson (kd), Cristina

Husmark Pehrsson (m), Kenneth Johansson (c), Kerstin

Heinemann (fp), Lars Elinderson (m) och Lotta N

Hedström (mp).

2001/02

SoU8

Redogörelse för ärendet

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår i propositionen 2001/02:64, i de

delar socialutskottet behandlar, vissa ändringar i

tobakslagen (1993:581). Förslag lämnas bl.a. om att

alla restauranger och andra serveringsställen skall

ha ett eller flera områden där rökning är förbjuden.

I propositionen redovisas ett mål om i princip

rökfria serveringsmiljöer den 1 januari 2004. En

särskild utredare bör enligt regeringen tillkallas

för att utreda förutsättningarna för att eventuellt

uppnå detta mål på frivillig väg. För det fall målet

om rökfria miljöer inte kan uppnås på frivillig väg

redovisar regeringen sin avsikt att återkomma med

lagförslag om rökfrihet. Vidare lämnas förslag om

att den som i näringsverksamhet säljer tobaksvaror

till konsumenter skall anmäla försäljningen hos den

kommun där försäljningen sker och att kommunen skall

ha rätt att ta ut avgift för sin tillsyn av den som

bedriver sådan verksamhet.

Slutligen redovisas i propositionen regeringens

syn på tillgången på nikotinersättningsmedel samt på

användningen av de 90 miljoner kronor riksdagen

tidigare avsatt till tobaksprevention (prop.

2000/01:100, bet. 2000/01:FiU20, rskr. 2000/01:288).

Lagändringar som innebär en skyldighet för

serveringsställen att ha ett eller flera områden där

rökning är förbjuden föreslås träda i kraft den

1 januari 2003. De nya bestämmelserna om handel med

tobaksvaror föreslås träda i kraft den 1 juli 2002.

Utskottets överväganden

Fråga om avslag på propositionen

m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om att

avslå propositionen och ett motionsyrkande om

att upphäva tobakslagen.

Motion

I motion 2001/02:K41 av Anna Kinberg (m) hemställs

att riksdagen avslår propositionen 2001/02:64

(yrkande 1 delvis). Motionären anser att det är bra

att människor slutar röka men att en sådan

utveckling inte bör komma till stånd genom förbud

utan genom uppmuntran.

I motion 2000/01:So325 av Gunnar Axén (m) begärs att

riksdagen beslutar att avskaffa tobakslagen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar inte bedömningarna i motionerna

2001/02:K41 (m) yrkande 1 delvis och 2000/01:So325

(m). Motionerna avstyrks.

Begreppet tobak i tobakslagen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om att ha olika

regler i tobakslagen för tobak som röks och

annan tobak, främst snus. Riksdagen bör vi-

dare avslå ett motionsyrkande som förespråkar

ett tillkännagivande om behovet av

snusforskning.

Jämför reservation 1 (m).

Motioner

I motion 2001/02:K35 av Per Bill m.fl. (m) begärs

tillkännagivande om att i 14 § 1 tobakslagen

(1993:581) ersätta ”tobaksvara” respektive

”tobaksvaror” med ”tobaksvara avsedd att rökas”

respektive ”tobaksvaror avsedda att rökas”.

Motionärerna pekar på att den som byter ut

cigaretter mot snus väsentligt minskar risken för

att råka ut för tobaksrelaterade sjukdomar. Vidare

anförs att många fler svenskar har slutat röka med

hjälp av snus än med hjälp av nikotinplåster eller

nikotintuggummi.

I motion 2001/02:K32 av Lars Elinderson (m) begärs

tillkännagivande om att en återhållsam

marknadsföring av snus tillåts för att därigenom

minska tobaksrökningen. Motionären anför att de

stora hälsorisker som har med tobaksbruk att göra

uppkommer framför allt när tobaken förbränns och rök

dras ned i lungorna. Det är därför rimligt att göra

skillnad mellan skadliga och mindre skadliga

tobaksvaror.

I motion 2001/02:K39 av Inge Carlsson (s) begärs

tillkännagivande om en mer nyanserad syn på tobak

där man skiljer cigarettrökning från rökfri tobak

som snus. Motionären anför man inte kan genomföra

generella åtgärder mot tobak utan att ta hänsyn till

att visst bruk av tobak, som snusning, kan öka

förutsättningarna för att fler skall kunna sluta

röka.

I motion 2001/02:So422 av Anneli Enochson och Fanny Rizell

(båda kd) begärs tillkännagivande om behovet av

snusforskning (yrkande 4). Motionärerna pekar på att

pojkars snusande sedan 1997 har ökat från 21 till 27

% och att motsvarande siffror bland flickor är 3 och

5 %.

Bakgrund m.m.

Tobaks- och reklamutredningen föreslog i sitt

slutbetänkande Reklamen för alkohol och tobak (SOU

1976:63) att regleringen av marknadsföringsåtgärder

beträffande tobak skulle gälla alla varor som till

någon del innehåller tobak och som är avsedda att

brukas som njutningsmedel. Regeringen delade denna

uppfattning (prop. 1977/78:178), och inte heller

riksdagen framförde någon annan uppfattning (bet.

1978/79:Nu1, rskr. 1978/79:30). Reglerna om tobaks-

reklam genomfördes genom lag (1978:764) med vissa

bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror. Lagen

upphävdes i samband med tobakslagens (1993:581)

tillkomst och reglerna om marknadsföring flyttades i

huvudsak oförändrade över till den nya lagen. Efter

tobakslagens tillkomst har inte riksdagen tagit upp

frågan om åtskillnad i lagen mellan marknadsfö-

ringsåtgärder som avser å ena sidan tobak som kan

rökas och å andra sidan snus och tuggtobak.

Propositionen

Regeringen anför i propositionen (s. 14 f.) att

snusandet i Sverige minskade fram till slutet av

1960-talet och då mest förekom hos äldre män. Sedan

början av 1970-talet har snusningen ökat kraftigt.

Åren 1996-97 snusade 20 % av de vuxna männen

dagligen. I åldersgruppen 25–34 år var siffran

omkring 30 %. Endast ett par procent av kvinnorna

snusar, men bruket tycks öka. Jämfört med rökare

exponeras vanesnusare för betydligt större halter av

nikotin och under längre tid, i genomsnitt mer än 12

timmar per dygn.

Regeringen anför vidare att förutom en

beroendeskapande verkan har nikotin en mångfald

effekter på t.ex. hjärt-kärlsystemet, mag-

tarmkanalen och ämnesomsättningen. Den kraftiga

nikotinexponeringen under stor del av dygnet utgör

en stressfaktor på snusarens hjärta och blodkärl med

ökad hjärtfrekvens och förhöjt blodtryck som följd.

Regeringen redovisar att snus innehåller bl.a.

nitrosaminer, som är cancerframkallande. Experi-

mentella studier har visat att snus kan framkalla

cancer hos försöksdjur. Epidemiologiska studier

utförda i Sverige och Nordamerika har tidigare visat

att snusande ökar risken för munhålecancer. Senare

motsvarande svenska studier har dock inte kunnat

påvisa en ökad risk för munhålecancer hos snusare.

Det är ännu otillräckligt utrett om

cancerförekomsten på andra ställen än i munhålan har

ökat.

Det svenska snusets långsiktiga hälsoeffekter är

således, enligt regeringens uppfattning,

ofullständigt utforskade. Det är mot denna bakgrund

väsentligt att konstatera att det ännu finns många

skäl till försiktighet i inställningen till

snusning. Snusberoende ökar risken för framtida

övergång till cigarettrökning och blandbruket ser ut

att öka.

Utskottets ställningstagande

I motionerna 2001/02:K32 (m), 2001/02:K35 (m) och

2001/02:K39 (s) förespråkas att tobakslagens regler

ändras så att åtskillnad görs mellan tobak som är

avsedd att rökas och annan tobak, främst snus. Den

senare kategorin tobak kan enligt motionärerna omges

med färre restriktioner och inskränkningar i

lagstiftningen. Utskottet, som delar regeringens

uppfattning att snusets skadeverkningar är

otillräckligt utredda, anser inte att detta är en

lämplig åtgärd. Motionerna avstyrks därför.

Utskottet delar motionärernas uppfattning i motion

2001/02:So422 (kd) yrkande 4 att det föreligger ett

behov av ytterligare snusforskning. Något initiativ

från riksdagens sida är dock inte erforderligt,

varför motionen avstyrks.

Rökfria miljöer

Utskottets förslag i korthet

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag att

restauranger och andra serveringsställen

skall ha ett eller flera ställen där rökning

är förbjuden. Utskottet delar vidare

regeringens uppfattning att en särskild

utredare bör tillsättas för att utreda

förutsättningarna för ett rökförbud i

restauranger och på andra serveringsställen.

Riksdagen bör med hänvisning till ovanstående

ställningstagande avslå ett antal motioner av

vilka vissa är i ungefärlig linje med re-

geringens förslag, andra anser att re-

geringens förslag är för långtgående och

ytterligare andra som genom krav på

lagstiftning och andra åtgärder vill gå

längre än regeringen när det gäller att

begränsa rökningen i serveringsmiljöer.

Jämför reservationerna 2 (fp), 3 (m), 4 (kd)

och 5 (c).

Propositionen

I propositionen anför regeringen (s. 43 f.) att i

tobakslagen infördes usprungligen rökförbud i

lokaler avsedda för barnomsorg, skolverksamhet eller

annan verksamhet för barn eller ungdom, i lokaler

avsedda för hälso- och sjukvård, i lokaler avsedda

för gemensamt bruk i bostäder och inrättningar med

särskild service eller vård, och på färdmedel i

inrikes kollektivtrafik eller i lokaler och andra

utrymmen avsedda att användas av den som reser med

sådana färdmedel. Vidare infördes i tobakslagen en

skyldighet för hotell att ha vissa rökfria rum och

för restauranger och andra serveringsställen med mer

än femtio sittplatser att ha sittplatser i områden

där rökning är förbjuden, den så kallade 50-regeln.

Före tobakslagens reglering om rökfria miljöer

fanns allmänna råd utfärdade av

Arbetarskyddsstyrelsen och Socialstyrelsen vilka

syftade till begränsning av tobaksrökning. På

arbetsplatser, såväl offentliga som privata, förekom

frivilliga överenskommelser om begränsad rökning. En

utvidgning av de rökfria miljöerna har gjorts genom

tillägg i tobakslagen (SFS 1994:98, prop.

1993/94:98) och numera omfattar rökförbudet även

skolgårdar och motsvarande områden utomhus vid

förskolor och fritidshem, andra lokaler när en

allmän sammankomst eller offentlig tillställning

anordnas och lokaler som är avsedda att användas av

den som deltar i sammankomsten eller tillställningen

och andra lokaler om allmänheten har tillträde till

lokalerna. I samband med dessa ändringar infördes

även en skyldighet för arbetsgivare att se till att

arbetstagare inte mot sin vilja utsätts för

tobaksrök i arbetslokaler.

Regeringen anför vidare i propositionen att

restauranger och kaféer är de miljöer där människor

numera besväras mest av passiv rökning. Enligt

regeringen bör målet vara rökfria serveringsmiljöer

den 1 januari 2004. Rökning kan dock tillåtas i

någon del av lokalerna som särskilt avsatts för

detta. Servering eller annan verksamhet får inte

bedrivas där. Regeringen anser vidare att en

särskild utredare bör tillsättas för att utreda

effekterna av att genom lag besluta om rökförbud.

Målet om rökfria serveringsmiljöer bör i första hand

uppnås på frivillig väg. Om detta inte lyckas avser

regeringen att återkomma med lagförslag. Enligt

regeringens mening bör emellertid den så kallade 50-

regeln tas bort redan från den 1 januari 2003. Detta

innebär att en skyldighet införs för alla

restauranger och andra serveringsställen att ha ett

eller flera områden där rökning är förbjuden. I

anledning härav föreslås i propositionen en ändring

i 4 § tobakslagen.

Motioner

I fyra motioner framförs synpunkter mot bestämmelser

om rökfria restauranger.

I motion 2001/02:K37 av Chris Heister m. fl. (m)

begärs tillkännagivande om rökfria miljöer på

frivillig väg (yrkande 1). Motionärerna anför att

det vid en ytlig reflexion kan tyckas vara en fördel

med totalförbud på grund av att detta är enklare för

restaurangägarna att leva upp till än till rökfria

sektioner. Frivilliga lösningar är emellertid

rimligen bättre anpassade för att möta verklighetens

krav och behov. Motionärerna pekar på att lösningar

som uppkommer genom att möta kundernas efterfrågan

ger fler nöjda kunder än ett förbud.

I motion 2001/02:K38 av Anders Sjölund och Tomas

Högström (båda m) begärs tillkännagivande om att

avslå regeringens proposition 2001/02:64 vad avser

förslaget om rökfria serveringsmiljöer (yrkande 2).

Motionärerna anför att efterfrågan på rökfria

avdelningar och helt rökfria restauranger kommer att

öka, vilket snabbt kommer att medföra en anpassning

hos marknaden. Enligt motionärerna är därför en

lagstiftning som tvingar marknaden djupt olycklig

och den skapar större problem än dem den säger sig

vilja lösa.

I motion 2001/02:K41 av Anna Kinberg (m) begärs

tillkännagivande om rökförbud i serveringsmiljöer

(yrkande 2). Motionären pekar på att de som inte

slutar röka får välja mellan att stå och röka

utanför krogen, att göra det i krogens rökrum eller

att stanna hemma. Ett förbud mot rökning i

serveringsmiljöer får negativa konsekvenser för en

av våra viktigaste näringar och för de människor som

befolkar och föder den. Vidare begärs

tillkännagivande om den s.k. 50-gränsen (yrkande 3).

Motionären anför att förslaget om att ta bort den

s.k. 50-regeln till 2003 riskerar att få negativa

effekter för både krögare och gäster. Ett litet kafé

där alla brukar röka måste nu kanske bygga om för

att ta emot gäster som inte brukar gå dit.

I motion 2001/02:K36 av Caroline Hagström (kd)

begärs tillkännagivande om rökfria miljöer.

Motionären anför att restaurangnäringen måste få

möjlighet att skapa ett normsystem som innebär att

det skall vara möjligt att besöka ett näringsställe

och få en rökfri plats men att det också skall

finnas en flexibilitet så att den som ser rökningen

som en viktig del av måltiden även fortsättningsvis

skall kunna gå ut och äta.

I motion 2001/02:K44 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begärs

tillkännagivande om att den s.k. 50-regeln skall

bibehållas till den 1 januari 2004 (yrkande 4).

Motionärerna anför att det är bättre att alla

lokaler blir rökfria samtidigt.

I flera motioner framförs krav på rökfria miljöer i relativt

nära linje med regeringens förslag.

I motion 2001/02:So498 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

begärs tillkännagivande om allmänt rökförbud på

restauranger och näringsställen (yrkande 8). Motio-

närerna anför att rökfria miljöer skall prioriteras

i det totala folkhälsoarbetet och att förbud mot

rökning på restauranger och andra serveringsställen

skall införas. Ett likartat motionsyrkande framförs

av samma parti i partimotionen 2000/01:So322

(yrkande 3).

I motion 2001/02:So615 av andre vice talman Eva

Zetterberg m.fl. (v kd, c, fp, mp) begärs

tillkännagivande om behovet av en lagstiftning som

förbjuder rökning på serveringsställen (yrkande 4).

Motionärerna anser att restauranger och andra

serveringsställen skall vara rökfria. Även dessa

lokaler skall omfattas av den grundregel om rökfritt

som gäller för andra lokaler dit allmänheten har

tillträde. Motionärerna pekar på att det dock bör

öppnas en möjlighet att tillåta rökning i någon

eller några delar av lokalerna som särskilt avsätts

för detta.

I motion 2001/02:K40 av Lars Gustafsson m.fl. (kd)

begärs tillkännagivande om att den grundläggande

utgångspunkten, även i den tänkta utredningens

arbete, måste vara att skapa rökfria miljöer med ett

väl avgränsat område för rökning och inte tvärtom

(yrkande 3).

I motion 2001/02:So422 av Anneli Enochson och Fanny

Rizell (båda kd) begärs tillkännagivanden om de

utmaningar Nationella folkhälsokommittén formulerat

(yrkande 1 delvis). Motionärerna pekar bl.a. på att

tobakslagen bör skärpas avseende rökning i

serveringslokaler.

I motion 2000/01:So335 av Thomas Julin m.fl. (mp)

yrkas tillkännagivande om allmänt rökförbud på

restauranger och näringsställen om inte avskildhet

kan ordnas för rökare (yrkande 4). Motionärerna

anför att allmänt rökförbud skall råda på

restauranger och andra näringsställen och att

tillstånd för rökning bara skall kunna ges om sådan

avskildhet kan ordnas att inte tobaksröken blir till

olägenhet för övriga gäster och för personalen. Ett

motionsyrkande med likartad innebörd framförs motion

1999/2000:So201 av Thomas Julin m.fl. (mp) (yrkande

4).

Yrkanden som syftar till allmänt rökförbud på

restauranger och andra näringsställen framförs även

i motionerna 2001/02:So318 av Mikael Oscarsson (kd),

2001/02:So502 av Tasso Stafilidis och Charlotta L

Bjälkebring (båda v) (yrkande 2) samt 2000/01:So338

(yrkande 2) respektive 2001/02:So420 (yrkande 1) av

Sonja Fransson och Laila Bjurling (båda s).

Ett antal motioner förespråkar strängare regler än

dem av regeringen föreslagna.

I motion 2001/02:K34 av Åsa Torstensson m.fl. (c) begärs

tillkännagivande om ett totalt förbud mot rökning i

restauranglokaler eller på andra serveringsställen

från den 1 januari 2004 (yrkande 2). Motionärerna

anför att såväl arbetsmiljöhänsyn och drogpolitiska

motiv som hälsoskäl talar för att tobakslagen bör

skärpas. Härigenom blir restaurangmiljön och

kaféerna också tillgängliga för den stora grupp som

inte tål tobaksrök. Ett motionsyrkande med likartat

innehåll framförs i motion 2001/02:So303 av Agne

Hansson m.fl. (c) (yrkande 7).

I motion 2001/02:K43 av Marianne Samuelsson m.fl.

(mp) begärs att regeringen lägger fram förslag om

förbud mot rökning i restauranger och andra

serveringslokaler fr.o.m. den 1 januari 2003

(yrkande 1). Motionärerna anför att riksdag och

regering måste visa en betydligt större

handlingskraft i frågan och fatta beslut om lag

redan nu. Motionärerna anser att frågan har utretts

tillräckligt och att det finns tillräcklig kunskap

för att kunna fatta beslut om att införa rökfria

serveringsmiljöer.

I motion 2001/02:K30 av Sonja Fransson och Laila

Bjurling (båda s) begärs tillkännagivande om att

regeringen skall återkomma till riksdagen med ett

konkret lagförslag om rökfria serveringar och hur

det praktiskt skall genomföras. Motionärerna pekar

på att propositionen anger en rad tungt vägande skäl

för att införa rökfritt i restauranger och

motsvarande. Mot denna bakgrund är det högst

angeläget att målet om rökfria restauranger uppnås

utan onödigt dröjsmål.

I motion 2001/02:K40 av Lars Gustafsson m.fl. (kd)

begärs tillkännagivande om att restaurangbesökarna

och de anställda måste kunna garanteras rökfrihet

(yrkande 1). Motionärerna anför att målsättningen

måste vara att ingen som inte vill skall behöva

utsättas för rökning. Ett motionsyrkande med samma

innehåll framförs i motion 2001/02:So612 av Lars

Gustafsson m.fl. (kd) (yrkande 11).

I motion 2001/02:K40 (kd) begärs vidare

tillkännagivande om att den tänkta utredningen

avseende rökförbud i serveringsmiljöer parallellt

skall utforma ett lagförslag om rökfrihet samt se på

möjligheterna att uppnå rökfria miljöer på frivillig

väg (yrkande 2). Motionärerna uppger att de vid-

håller att målet om rökfrihet skall nås år 2004, och

för att detta skall vara realistiskt möjligt måste

utredningens arbete inriktas på att se på olika

tillvägagångssätt för att uppnå detta.

I motionerna 2000/01:So338 (yrkande 1) respektive

2001/02:So420 (yrkande 2) av Sonja Fransson och

Laila Bjurling (båda s) anförs att regeringen bör

lagstifta om förbud mot rökning på offentliga

platser. Motionärerna pekar på de problem som

uppstår för icke-rökare att besöka myndigheter,

kommunala inrättningar, sjukvården m.m. när rökarna

samlas i klungor utanför entréerna.

Bakgrund

Frågan om rökning och serveringsmiljöer har

berörts av socialministern i inter-

pellationsdebatt den 12 februari 2002. I debatten

(snabbprotokoll 2001/02:67) anförde

socialministern bl.a. följande.

Det är i dag självklart för oss att kunna vistas

på arbetet utan att utsättas för andras rök. Det

borde också gälla personal på serveringsställen.

Förslagen i propositionen bygger på

Folkhälsokommitténs betänkande. Kommittén

föreslog att det skulle införas rökförbud i

restauranger men att rökning skulle vara tillåten

i någon eller några delar av lokalen som särskilt

avsatts för detta. Regeringen anser att målet är

rökfria serveringsmiljöer den 1 januari 2004. Då

kommitténs förslag saknar en utredning om

effekterna av att i lag besluta om rökförbud bör

frågan utredas. I bl.a. USA finns delstater och

städer med rökfria restauranger. Regeringens

avsikt är att ta till vara de erfarenheter som

man fått där när det gäller effekterna för

restaurangnäringen, personalen och gästerna. Re-

geringen avser också att ytterligare pröva

möjligheterna att utforma incitament för att få

restaurangnäringen att frivilligt införa

rökfrihet.

Utskottets ställningstagande

Rökningen är i dag den största enskilda orsaken till

för tidiga dödsfall. Det gäller såväl i Sverige som

i hela den industrialiserade delen av världen. Sam-

bandet mellan rökning och ohälsa är vetenskapligt

dokumenterad sedan decennier (prop. s. 13).

Eftersom det mesta av tobaksröken inte går till

rökaren själv utan till omgivningen finns samma

sorters ohälsoeffekter hos den som exponeras för den

s.k. miljötobaksrökningen (passiv rökning) som hos

rökaren själv. Det finns ett tydligt samband mellan

överkänslighetsbesvär och rökning, liksom mellan

rökning och utveckling av allergi. Föräldrars

rökning anses orsaka åtminstone vart fjärde fall av

astma hos barn. Barn till rökare har också oftare

inflammation i mellanörat än barn till rökfria

föräldrar (prop. s. 14).

I tobakslagen (se prop. 1992/93:185) infördes

ursprungligen rökförbud i lokaler avsedda för

barnomsorg, skolverksamhet eller annan verksamhet

för barn eller ungdom, i lokaler avsedda för hälso-

och sjukvård, i lokaler avsedda för gemensamt bruk i

bostäder och inrättningar med särskild service eller

vård och på färdmedel i inrikes kollektivtrafik

eller i lokaler och andra utrymmen avsedda att

användas av den som reser med sådana färdmedel.

Vidare infördes i tobakslagen en skyldighet för

hotell att ha vissa rökfria rum och för restauranger

och andra serveringsställen med fler än femtio

sittplatser att ha sittplatser i områden där rökning

är förbjuden, den s.k. 50-regeln.

En utvidgning av de rökfria miljöerna har gjorts

genom tillägg i tobakslagen (SFS 1994:98, prop.

1993/94:98) och numera omfattar rökförbudet även

skolgårdar och motsvarande områden utomhus vid

förskolor och fritidshem, andra lokaler när en

allmän sammankomst eller offentlig tillställning

anordnas och i lokaler som är avsedda att användas

av den som deltar i sammankomsten eller

tillställningen och i andra lokaler om allmänheten

har tillträde till lokalerna. I samband med dessa

ändringar infördes även en skyldighet för

arbetsgivare att se till att arbetstagare inte mot

sin vilja utsätts för tobaksrök i arbetslokaler.

Enligt utskottet är det väsentligt att också

besökare på restauranger och andra serveringsställen

erbjuds rökfria miljöer. Utskottet ställer sig

därför bakom regeringens förslag att restauranger

och andra serveringsställen skall ha ett eller flera

ställen där rökning är förbjuden. Utskottet

tillstyrker således förslaget till ändring i 4 §

tobakslagen. Motionerna 2001/02:K41 (m) yrkande 3

och 2001/02:K44 (fp) yrkande 4 avstyrks.

Utskottet delar även regeringens uppfattning att

ett mål bör vara att alla serveringsmiljöer skall

vara rökfria den 1 januari 2004. Utskottet delar

också regeringens uppfattning att en utredning om

effekterna av att genom lag besluta om rökförbud bör

tillsättas. Uppdraget bör ges den omfattning som

regeringen föreslår, dvs. bl.a. att undersöka

effekterna av bestämmelser om rökfrihet i ser-

veringsmiljöer i andra länder, såväl för

restaurangbranschen som för enskilda, samt applicera

dessa erfarenheter på svenska förhållanden. För det

fall målsättningen att alla serveringsmiljöer skall

vara rökfria den 1 januari 2004 inte uppnås på

frivillig väg förutsätter utskottet att regeringen

återkommer med ett lagförslag. Motionerna

2001/02:K36 (m), 2001/02:K37 (m) yrkande 1,

2001/02:K38 (m) yrkande 2 och 2001/02:K41 (m)

yrkande 2 avstyrks följaktligen. Med tanke på de

hälsoproblem som passiv rökning medför kanske främst

för barn och ungdomar samt personer med astma och

andra luftvägsbesvär anser utskottet att envar bör

överväga att begränsa sitt rökande även i andra

sammanhang.

Genom regeringens förslag får motionerna

1999/2000:So201 (mp) yrkande 4, 2000/01:So322 (v)

yrkande 3, 2000/01:So335 (mp) yrkande 4, 2000/01:

So338 (s) yrkande 2, 2001/02:K40 (kd) yrkande 3,

2001/02:So318 (kd), 2001/02:So420 (s) yrkande 1,

2001/02:So422 (kd) yrkande 1 delvis, 2001/02: So498

(v) yrkande 8, 2001/02:So502 (v) yrkande 2 samt

2001/02:So615 (v, kd, c, fp, mp) yrkande 4 anses i

huvudsak tillgodosedda.

Utskottet anser det rimligt att restaurangnäringen

ges tid till den 1 januari 2004 att införa rökfria

serveringsmiljöer. Något skäl att förorda att

rökfria serveringsmiljöer skall införas tidigare än

vad regeringen föreslår föreligger således inte.

Vidare ser utskottet det i propositionen beskrivna

arbetet för att bl.a. undersöka effekterna av

bestämmelser om rökfrihet i andra länder som ett

värdefullt underlag för det lagförslag som

regeringen kan komma att överlämna till riksdagen

för det fall rökfrihet inte kan uppnås på frivillig

väg. Något skäl att ge regeringen till känna att ett

konkret lagförslag beträffande rökfrihet bör

utarbetas parallellt med det övriga arbetet på

området föreligger därför inte heller. Utskottet

avstyrker motionerna 2001/02:K30 (s), 2001/02: K40

(kd) yrkandena 1 och 2, 2001/02:K43 (mp) yrkande 1

samt 2001/02: So612 (kd) yrkande 11.

I motionerna 2001/02:K34 (c) yrkande 2 och

2001/02:So303 (c) yrkande 7 förespråkas ett totalt

rökförbud på serveringsställen. Utskottet delar inte

motionärernas inställning. Motionsyrkandena

avstyrks.

I motionerna 2000/01:So338 (s) yrkande 1 och

2001/02:So420 (s) yrkande 2 aktualiseras frågan om

förbud mot rökning på allmän plats. Att rökning inte

förekommer i anslutning till sjukhusentréer och vid

andra offentliga byggnader får ses som en

ordningsfråga. Motionsyrkandena avstyrks.

Detaljhandel med tobaksvaror –

anmälningsplikt och tillsyn

Utskottets förslag i korthet

Utskottet ställer sig bakom regeringens

förslag att den som i näringsverksamhet

säljer tobaksvaror till konsumenter skall

vara skyldig att anmäla försäljningen hos den

kommun där försäljningen sker. Utskottet

ställer sig även bakom regeringens förslag

att kommunen skall få ta ut en avgift för sin

tillsyn. Motionsyrkanden rörande bl.a.

tillståndsplikt, anmälningsplikt och

åldersgränser för tobaksförsäljning bör

avstyrkas i den mån de inte är tillgodosedda.

Jämför reservationerna 6 (m), 7 (mp), 8 (m)

och 9 (mp).

Propositionen

Regeringens föreslår i propositionen (s. 47 f.) att

den som i näringsverksamhet säljer tobaksvaror till

konsumenter skall vara skyldig att anmäla försälj-

ningen hos den kommun där försäljningen sker. En ny

12 a § föreslås i tobakslagen. Med anledning härav

föreslås även ett tillägg i 19 § tobakslagen där

tillsynen enligt tobakslagen regleras. Kommunen får

vidare ta ut en avgift för sin tillsyn av den som

bedriver anmälningspliktig näringsverksamhet med

tobaksvaror. Med anledning härav föreslås en ny 19 a

§.

Genom en ändring i tobakslagen (1993:581) år 1997

infördes ett förbud att i näringsverksamhet sälja

eller på annat sätt lämna ut tobaksvaror till den

som inte fyllt 18 år. Det är enligt regeringens

uppfattning uppenbart att det föreligger brister i

lagens efterlevnad då ett stort antal ungdomar under

18 år ändå får köpa tobak. Åtgärder behövs därför

som kan bidra till att underlätta och effektivisera

den nuvarande kontrollen. Dessa åtgärder bör

emellertid framstå som rimliga och förståeliga med

hänsyn till såväl åtgärdernas effekt som de

olägenheter och kostnader som de kan medföra. Ett

system med anmälningsplikt i kombination med en

avgiftsfinansierad kommunal tillsyn torde vara

tillräckligt för att uppnå detta syfte. På så sätt

får kommunen kännedom om de näringsidkare som i

kommunen säljer tobak så att de kan bli föremål för

tillsyn och riktad information. Regeringen kommer

noga att följa att de nu föreslagna åtgärderna i

tillräcklig grad förbättrar efterlevnaden av ålders-

gränsen. Om efterlevnaden inte förbättras anser

regeringen att man bör överväga att införa bestäm-

melser om försäljningsförbud motsvarande de som

finns i alkohollagen, jämför 7 kap. 21 §

alkohollagen (1994:1738). Regeringen vill i samman-

hanget erinra om att straffrättsligt ansvar kan

utkrävas av den som i näringsverksamhet säljer

tobaksvaror till någon som är under 18 år. Vidare

torde en kommun, med stöd av 20 § tobakslagen, kunna

rikta föreläggande mot den som förestår

försäljningen att tillse att åldersgränsen efterlevs

på ett bättre sätt.

Vidare anför regeringen att minderårigas fortsatt

höga tillgång till tobak är oroande. En mer aktiv

kommunal tillsyn av butikernas tobaksförsäljning är

därför angelägen. Det är ofrånkomligt att en

effektivisering av den kommunala tillsynen kräver

ökade resurser. Det finns en uppenbar risk att den

tillsyn som inte ens delvis kan finansieras med

avgifter blir lägre prioriterad. Regeringen föreslår

mot den beskrivna bakgrunden att kommunerna ges

möjlighet att ta ut en avgift för tillsynen av dem

som bedriver anmälningspliktig försäljning av tobak

enligt grunder som beslutas av kommunfullmäktige.

Vidare avser regeringen att ge Statens

folkhälsoinstitut i uppdrag att närmare följa

tobaksförsäljningens utveckling när det gäller

ungdomar och utvärdera tillämpningen och effekterna

av tobakslagens bestämmelser avseende åldersgräns

för inköp av tobak.

Motioner

I motion 2001/02:K37 av Chris Heister m.fl. (m)

begärs tillkännagivande om anmälningsplikt för och

tillsyn av tobaksförsäljare (yrkande 2).

Motionärerna anför att anmälningsplikt och rätt för

kommunerna att ta ut tillsynsavgift för detaljhandel

med tobak med största sannolikhet inte kommer att

minska handeln med smuggelcigaretter. Den enda

synliga effekten av ett sådant system är, enligt

motionärerna, en svällande kommunal byråkrati och

att handeln tvingas stå för onödiga kostnader.

Dessutom är krav på anmälningsplikt för att få sälja

tobak i princip detsamma som en etableringskontroll,

vilket kan ha snedvridande effekter på konkurrensen

mellan handlare.

Ett par motioner efterfrågar en reglering av

tobakshandeln.

I motion 2001/02:So498 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

yrkas tillkännagivande om reglering och tillsyn av

tobaksförsäljning (yrkande 10). Motionärerna betonar

att det inte räcker med preventivt arbete för att

minska tobaksrökningen.

I motion 1999/2000:So271 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begärs

ett tillkännagivande om reglering av detaljhandeln

med tobak (yrkande 3). Ett av syftena med en

reglering av detaljhandeln är att försöka komma till

rätta med den omfattande cigarettsmugglingen.

Flera motionsyrkanden rör införande av ett

licensieringssystem för tobaksförsäljning.

I motion 1999/2000:So235 av Barbro Westerholm m.fl.

(fp, s, m, v, kd, c, mp) begärs tillkännagivande om

förverkligande av den nationella handlingsplanen mot

tobak. Motionärerna pekar på att regeringen i

budgetpropositionen har lyft fram behovet av att

minska tobaksbruket. Tobaksfrågan torde höra till en

av de mest utredda frågorna i vårt land. Därför

anser motionärerna att regeringen utan dröjsmål bör

vidta åtgärder för att omsätta den föreslagna natio-

nella handlingsplanen i konkret handling.

I motion 2001/02:K43 av Marianne Samuelsson m.fl.

(mp) begärs att regeringen lägger fram förslag om

att detaljhandel med tobaksvaror får bedrivas endast

av den som har säljtillstånd (yrkande 2).

I motion 2001/02:So615 av andre vice talman Eva

Zetterberg m.fl. (v, kd, c, fp, mp) yrkas

tillkännagivande om att tobakslagen skärps vad

gäller licensering, kontroll och tillsyn av

leverantörer och detaljhandeln (yrkande 2). Mo-

tionärerna anser att dagens tobakslag inte har den

verkan som den borde ha. En reglering av

detaljhandeln måste därför göras. Ett licenssystem i

form av ett säljtillstånd bör införas för handlare

som säljer tobaksvaror.

I motion 2001/02:So412 av Fanny Rizell och Ingemar

Vänerlöv (båda kd) begärs tillkännagivande om ett

licensieringssystem för tobaksförsäljning (yrkande

1). I motion 2001/02:So422 av Anneli Enochson och

Fanny Rizell (båda kd) framförs ett motionsyrkande

med liknande innebörd (yrkande 1 delvis).

I motion 2000/01:So335 av Thomas Julin m.fl. (mp)

begärs tillkännagivande om att tobaksvaror endast

skall få säljas av den som innehar särskilt

tillstånd (yrkande 3). Ett motionsyrkande

innefattande att tobaksvaror endast skall få säljas

av den som innehar särskilt tillstånd framförs även

i motion 1999/2000: So201 av Thomas Julin m.fl. (mp)

(yrkande 3).

Fyra motioner handlar om 18-årsgränsen för

tobaksinköp samt kommunernas tillsyn av

efterlevnaden av åldersgränsen.

I motion 2001/02:K37 av Chris Heister m.fl. (m)

begärs tillkännagivande om att förbudet att sälja

tobak till minderåriga bör upphävas (yrkande 6).

Motionärerna anför att det ligger något av ett

löjets skimmer över den lagstiftning som förbjuder

försäljning av tobak till personer under 18 år

eftersom det trots lagen inte är svårt för dem att

få tag på tobak. Överenskommelser tillsammans med

riktad information är mer effektivt när det gäller

att verka för att tobak inte säljs till personer

under 18 år. Motionärerna pekar på att flera stora

dagligvarubutiker och t.ex. Pressbyrån tidigare

anslöt sig till en sådan överenskommelse. Även i

motion 2001/02:So254 av Maud Ekendahl (m) framförs

ett motionsyrkande av innebörd att åldersgränsen för

tobaksinköp bör utgå ur tobakslagen.

I motion 1999/2000:So491 av Ingrid Burman m.fl. (v)

yrkas tillkännagivande om att utreda om samarbetet

med olika branschorganisationer och kommuner kan

motverka försäljning av tobaksvaror till minderåriga

(yrkande 5). Förbudet av försäljning av tobaksvaror

till minderåriga efterlevs enligt motionärerna inte

på ett tillfredsställande sätt i dag. Kommunerna är

alltför passiva vad gäller att kontrollera att lagen

följs. Ett bra sätt att utöva en effektiv kontroll i

konsumentledet är att utveckla samarbete med

branschorganisationer och tobakshandlare i syfte att

hindra försäljning av tobaksvaror till minderåriga.

I motion 1999/2000:So271 (fp) begärs ett tillkän-

nagivande om efterlevnaden av 18-årsgränsen för

tobaksköp (yrkande 4). Motionärerna anför att

oseriösa tobakshandlare säljer tobak till omyndiga.

I motion 2001/02:K43 av Marianne Samuelsson m.fl.

(mp) begärs tillkännagivande om att kommunen får ta

ut avgift för frågor om tillsyn och säljtillstånd

(yrkande 3). Motionärerna anför att det dock bör

övervägas om inte staten till största delen skall

bidra till denna kostnad.

Bakgrund

Från Socialdepartementet har inhämtats att det i

Västra Götalands län sedan i oktober 2001 pågår en

kampanj för att förhindra att underåriga ges

möjlighet att köpa folköl och tobak. Kampanjen

omfattar alla aktörer, dvs. näring, producenter,

kommuner och enskilda handlare och avser att alla

under 25 år skall visa legitimation i samband med

köp av folköl eller tobak.

Utskottets ställningstagande

Efterlevnaden av 18-årsgränsen för att få köpa

tobaksvaror är otvivelaktigt bristfällig. Utskottet

anser att ett anmälningssystem bör kunna förbättra

denna efterlevnad och ser därför positivt på att

kommunerna ges möjlighet att få information om var

och av vem tobaksvaror säljs. Utskottet ställer sig

således bakom regeringens förslag att den som i

näringsverksamhet säljer tobaksvaror till

konsumenter skall vara skyldig att anmäla

försäljningen hos den kommun där försäljningen sker.

Utskottet delar även regeringens uppfattning att

kommunen bör få ta ut en avgift för denna tillsyn.

Utskottet tillstyrker således förslaget till 12 a §

i tobakslagen och den därav föranledda ändringen i

19 § tobakslagen samt förslaget till 19 a §

tobakslagen. Motionerna 1999/2000: So271 (fp)

yrkande 3 och 2001/02:So498 (v) yrkande 10 är i hu-

vudsak tillgodosedda. Motion 2001/02:K37 (m) yrkande

2 avstyrks.

Utskottet anser vidare att motion 1999/2000:So235

(fp, s, m, v, kd, c, mp) får anses åtminstone delvis

tillgodosedd genom de förslag som läggs fram i före-

liggande proposition.

I ett antal motioner föreslås att ett system med

försäljningslicenser införs. Ett system av denna typ

har även föreslagits av Nationella folkhälsokommit-

tén. Utskottet delar emellertid regeringens

uppfattning att olägenheterna över-väger nyttan med

ett sådant system. Utskottet avstyrker därför motio-

nerna 1999/2000:So201 (mp) yrkande 3, 2000/01:So335

(mp) yrkande 3, 2001/02: K43 (mp) yrkande 2,

2001/02:So412 (kd) yrkande 1, 2001/02:So422 (kd)

yrkande 1 delvis och 2001/02:So615 (v, kd, c, fp,

mp) yrkande 2.

Utskottet anser att tobakslagens åldersgräns på 18

år för inköp av tobak är grundläggande för att

förhindra att tobak blir tillgänglig för barn och

ungdom. Utskottet delar följaktligen inte

motionärernas uppfattning i motionerna 2001/02:K37

(m) yrkande 6 och 2001/02:So254 (m) att tobakslagens

18-årsgräns för försäljning bör upphävas. Motionerna

avstyrks.

Mot bakgrund av bl.a. det uppdrag att utvärdera

tillämpningen av och effekterna av tobakslagens

bestämmelser om åldersgräns för inköp av tobak som

regeringen avser att ge Statens folkhälsoinstitut

får motionerna 1999/2000:So271 (fp) yrkande 4 och

1999/2000:So491 (v) yrkande 5 anses åtminstone i

huvudsak tillgodosedda.

Utskottet kan inte ställa sig bakom motion

2001/02:K43 (mp) yrkande 3. Motionsyrkandet

avstyrks.

Tobaksprevention

Åtgärder för att förstärka arbetet med

tobaksprevention

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, med bifall till ett

motionsyrkande och delvis bifall till fyra

andra motionsyrkanden, ge regeringen till

känna att resurserna inom det förebyggande

arbetet bör inriktas såväl på barn och unga

som på vuxna. Riksdagen bör vidare avslå ett

antal motionsyrkanden rörande arbetet med

tobaksprevention i övrigt, främst med

hänvisning till redan avsatta resurser till

disposition för Statens folkhälsoinstitut,

det arbete som redan pågår på området och det

arbete som avses inledas med anledning av

föreliggande proposition.

Jämför reservationerna 10 (kd), 11(fp), 12

(mp), 13 (m) och 14 (fp).

Propositionen

I propositionen (s. 49 f.) anför regeringen att 30

miljoner kronor bör tillföras Statens folk-

hälsoinstitut årligen under åren 2002, 2003 och 2004

för att förstärka det tobakspreventiva arbetet. Av

dessa medel är årligen 5 miljoner kronor beräknade

att användas för att stödja Centrum för

tobakspreventions sluta röka-linje, 5 miljoner

kronor beräknade för stöd till organisationer på to-

baksområdet och 20 miljoner kronor avsedda för

kunskapsbaserad metodutveckling med särskild

inriktning på barn och unga.

Regeringen aviserade redan i samband med den

ekonomiska vårpropositionen att Statens folkhälso-

institut skulle tillföras 30 miljoner kronor årligen

under perioden 2002 till 2004 för att förstärka

arbetet med tobaksprevention (prop. 2000/01:100,

bet. 2000/01:FiU20, rskr. 2000/01:288).

Samhällsmedicinska enheten vid Stockholms läns

landsting har sedan år 1998 bedrivit ett

pilotprojekt med tobaksavvänjningsråd genom tele-

fonrådgivning. Verksamheten har bedrivits som ett

samarbetsprojekt och finansierats av Apoteket AB,

Statens folkhälsoinstitut, Stockholms läns

landsting, Cancerfonden och Hjärt-Lungfonden. Sluta

röka-linjen är en telefonlinje med 020-nummer,

vilket innebär att verksamheten är en gratistjänst

som är tillgänglig för hela landet. Verksamheten

består i att speciellt utbildad personal genom

individuell rådgivning per telefon svarar på frågor

och ger råd om tobaksavvänjning. Den enskilde kan

själv välja om personalen skall ringa uppfölj-

ningssamtal som stöd för rökavvänjningen.

Kostnaderna för projektet beräknades för år 2000 ha

uppgått till 4,2 miljoner kronor.

Verksamheten har utvärderats kontinuerligt, och

förberedelser har gjorts för att en vetenskaplig

utvärdering skall kunna ske. De preliminära

resultaten visar att 27 % är rökfria efter tolv

månader om inga uppföljningssamtal görs efter det

första telefonsamtalet. Om personalen har uppmanats

att ringa uppföljningssamtal visar preliminära

resultat att 39 % är rökfria efter tolv månader.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/37/EG

av den 5 juni 2001 om tillnärmning av

medlemsstaternas lagar och andra författningar om

tillverkning, presentation och försäljning av

tobaksvaror reglerar bland annat varningstexter på

tobaksförpackningar. I detta direktiv ges möjlig-

heten att i varningstexten hänvisa till ett

telefonnummer för rökavvänjning.

Mot bakgrund av ovanstående är det regeringens

mening att denna möjlighet till rökavvänjning bör

göras tillgänglig på nationell basis även fortsätt-

ningsvis och avser därmed att uppdra åt Statens

folkhälsoinstitut att avdela 5 miljoner kronor

årligen från och med den 1 januari år 2002 till år

2004 till Centrum för tobaksprevention, Stockholms

läns landsting, för dess verksamhet med to-

baksavvänjningsråd genom telefonrådgivning.

Det är angeläget att involvera

frivilligorganisationer i arbetet mot tobak. Statens

folkhälsoinstitut har under år 2000 fördelat stöd

till tobaksorganisationerna med drygt 2,8 miljoner

kronor.

Regeringens bedömning är att stödet till

tobaksorganisationer bör öka till 5 miljoner kronor

per år under perioden 2002–2004. Arbetet som bedrivs

i dessa organisationer har bidragit till att öka

medvetenheten i såväl skola som vårdverksamhet, att

skapa en ökad kunskap om tobakens skadeverkningar

och en ökad medvetenhet om behovet av tobakspreven-

tion. Organisationerna har också medverkat till att

föra ut metoder till yrkesgrupper som har stora möj-

ligheter att förebygga och minska bruket av tobak.

I propositionen Statens folkhälsoinstitut – roll

och uppgifter (prop. 2000/01:99) anmälde vidare

regeringen till riksdagen att bakgrunden till den

nya organisationen för institutet bl.a. var de

brister som finns när det gäller evidensbaserade

metoder i preventionsarbetet. Det finns i dag ett

stort behov av kunskap om effektiva metoder i

folkhälsoarbetet generellt, men också ett behov av

kunskapsbaserade metoder för tobaksprevention

inriktade mot barn och unga.

Regeringen avser för det ändamålet att avsätta 20

miljoner kronor årligen under perioden 2002–2004.

Statens folkhälsoinstitut skall i samverkan med

kommun och landsting genomföra pilotprojekt som

skall bidra till ökad kunskap om verksamma och

lämpliga metoder och strategier för tobaksprevention

särskilt riktad mot barn och ungdomar. Statens folk-

hälsoinstitut skall bistå med kunskapsstöd,

metodstöd och strategiskt stöd. Varje enskilt

delprojekt skall ha vetenskapligt grundad

uppföljning och utvärdering knutet till det

övergripande målet. Tydliga målbeskrivningar krävs

därmed, och varje enskilt delprojekt skall vara

avgränsat i tid. En samfinansiering skall ske med

den aktör som är ansvarig för delprojektet, vilket

ökar kravet på att projekten är väl förankrade i den

kommun eller det landsting som skall driva projektet

och ökar möjligheten att kommuner och landsting

kommer att ta till sig positiva erfarenheter.

I budgetpropositionen (2001/02:1) utgiftsområde 9

(s. 69) föreslogs under anslaget 14:7

Folkhälsopolitiska åtgärder att 30 miljoner kronor

skulle avsättas årligen under perioden 2002 t.o.m.

2004 för att förstärka arbetet med tobaksprevention.

Dessa medel kommer att få disponeras av Statens

folkhälsoinstitut. Socialutskottet tillstyrkte

medelsfördelningen i bet. 2001/02:SoU1. Riksdagen

följde utskottet (rskr. 2001/02:94 och 95).

Motioner

I motion 2001/02:K34 av Åsa Torstensson m.fl. (c)

begärs tillkännagivande om vikten av en väl

fungerande folkhälsopolitik (yrkande 1).

Motionärerna anför att det är angeläget att

samhället bedriver aktiva folkhälsoinsatser för att

motverka kommersiella hälsohot.

I motion 2001/02:So498 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs

tillkännagivande om preventivt arbete mot

tobaksrökning för barn och unga (yrkande 9).

I motion 1999/2000:So493 av Lars Gustafsson m.fl.

(kd) begärs tillkännagivande om tobakens

skadeverkningar (yrkande 9). Enligt motionärerna är

användningen av tobak det största men mest

påverkbara hälsoproblemet i Sverige. Vart tionde

dödsfall har ett samband med tobak. Även omgivningen

påverkas av s.k. passiv rökning. Stora

samhällsekonomiska vinster finns att hämta i

effektiv tobaksprevention.

I motion 2001/02:So634 av Kerstin Heinemann m.fl.

(fp) begärs tillkännagivande om det preventiva

arbetet mot tobak (yrkande 8). Enligt motionärerna

ser WHO tobaksbruket som ett av världens största

hälsoproblem som drar med sig mycket stora

kostnader. Tobaksbruket betraktas som ett av de tre

största hoten mot en hållbar utveckling i världen.

Det preventiva arbetet måste därför, enligt

motionärerna, intensifieras, och målsättningen måste

vara att alla barn skall kunna få en rökfri uppväxt.

I motion 1999/2000:So263 av Kerstin Heinemann m.fl.

(fp) (yrkande 8) framförs ett likalydande yrkande.

I motion 1999/2000:So271 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begärs

tillkännagivande om Sveriges stöd till det

internationella arbetet mot tobak (yrkande 5).

Motionärerna anför att det är angeläget att Sverige

fortsätter att ge aktivt stöd till det

internationella arbetet mot tobak, inte minst som

medlem i EU. Det är dock samtidigt viktigt att vår

trovärdighet i den internationella tobakspolitiken

inte urholkas genom att nationella krafttag uteblir

eller skjuts på en obestämd framtid.

I motion 2000/01:Sf274 av Matz Hammarström m.fl.

(mp) yrkas tillkännagivande om förebyggande arbete

mot tobaksbruk (yrkande 34). Motionärerna pekar på

att andelen rökare i årskurs 9 har legat relativt

jämnt de senaste åren. Ingen reell ökning inträffade

mellan 1997 och 1999 varken när det gäller rökning

eller snusning enligt de återkommande mätningarna.

Enligt motionärerna är det av stor vikt att

koncentrera resurser på att förebygga tobaksan-

vändning.

I motion 2001/02:So624 av Viviann Gerdin och

Margareta Andersson (båda c) yrkas tillkännagivande

om att göra insatser i skolorna för att förhindra

att ungdomar börjar röka (yrkande 4). Vidare yrkas

tillkännagivande om att Sverige och EU bör stödja

WHO i kampen för att minska tobaksbruket (yrkande

5).

I motion 2000/01:So245 av Carina Adolfsson Elgestam och Lars

Wegendal (båda s) begärs tillkännagivande om en

informationskampanj på våra skolor (yrkande 2).

Motionärerna anför att mycket är vunnet i det

långsiktiga folkhälsoarbetet om man kan man

uppskjuta debuten med rökning.

I motion 2001/02:K43 av Marianne Samuelsson m.fl.

(mp) begärs tillkännagivande om preventionspåslag

(yrkande 5). Motionärerna anför att ett ”pre-

ventionspåslag” med t.ex. 20 öre per paket (1 öre

per cigarett), kan inbringa 73 miljoner kronor,

eftersom ca 365 miljoner paket säljs årligen. Dessa

medel skulle kunna användas till preventionsarbete

och innebära ett stort tillskott till ett

folkhälsoarbete som de senaste åren fått förfärande

små belopp i förhållande till vad som avsatts för

t.ex. förebyggande av alkoholskador.

I motion 2000/01:So335 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs

tillkännagivande om att en procentuell del av

tobaksskatten avsätts för förebyggande åtgärder,

rökavvänjning och tillsyn (yrkande 1). Motionärerna

anför att en målsättning bör vara att den promille

av tobaksskatten som i dag satsas åtminstone inom en

snar framtid utökas till 1 % för att sedan byggas på

i takt med att arbetet för ett tobaksfritt samhälle

utvecklas. Ett i allt väsentligt likalydande

motionsyrkande framförs i motion 1999/2000:So201 av

Thomas Julin m.fl. (mp) (yrkande 1).

I motion 2001/02:K37 av Chris Heister m.fl. (m)

begärs tillkännagivande om målgruppsinriktad

information och rökavvänjning (yrkande 3).

Motionärerna anför att flera frivilliga och ideella

organisationer, exempelvis Cancerfonden, Hjärt-

Lungfonden och En rökfri generation under många år

har utvecklat informationsinsatser och upparbetat

direkta kanaler för insatser riktade till särskilt

utvalda målgrupper. Vidare pekar motionärerna på

vikten av att rökavvänjning erbjuds patienter inom

sjukvården.

I motion 2001/02:K44 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs tillkännagivande om statens ansvar för

information, utbildning och opinionsbildning om

tobak och hur dess skadeverkningar kan minskas

(yrkande 1). Enligt motionärerna har det svenska

arbetet mot tobak från början byggt på hög

beskattning, information, utbildning och

opinionsbildning. Staten kan inte frånsäga sig

ansvaret för dessa insatser, och de kan inte över-

låtas enbart på frivilliga organisationer, än mindre

på tobaksindustrin. Motionsyrkanden med likartat

innehåll framförs i motion 2001/02:So497 av Kerstin

Heinemann m.fl. (fp) (yrkande 10) motion

2000/01:So549 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) (yr-

kande 2), och i motion 1999/2000:So271 av Kerstin

Heinemann m.fl. (fp) (yrkande 1).

I motion 1999/2000:So391 av Mikael Oscarsson (kd)

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om

en nationell strategi för rökavvänjning. Enligt

motionären är sluta röka-linjen och de

rökavvänjningskurser som finns inte tillräckligt.

Det krävs ökade resurser både i form av tid och

pengar.

I motion 2001/02:K37 av Chris Heister m.fl. (m)

begärs tillkännagivande om fördelningen av anslag

till etablerade ideella och frivilliga

organisationer (yrkande 5). Motionärerna anför att

det är en felaktig användning av resurserna då 20 av

de 30 miljoner kronor som avsätts till

tobakspreventivt arbete fördelas till pilotprojekt.

Detta då det redan finns forskning och många

framgångsrika projekt som visar hur man bäst avråder

människor från att börja röka och hjälper dem att

sluta.

I motion 1999/2000:A804 av Maria Larsson m.fl. (kd) begärs

tillkännagivande om intensifierade förebyggande

insatser för att bl.a. minska rökning bland kvinnor

(yrkande 30).

I motion 2001/02:K44 (fp) av Kerstin Heinemann m.fl.

begärs tillkännagivande om att medlen för

tobaksprevention även skall omfatta det tobakspre-

ventiva arbetet som vänder sig till vuxna (yrkande

2). Motionärerna anför att det saknas skäl till att

begränsa det tobakspreventiva arbetet till barn och

ungdomar. För att folkhälsovinster i form av minskad

sjuklighet och dödlighet skall kunna uppnås inom

överskådlig tid är en satsning på minskad rökning

bland vuxna nödvändig.

I motion 2001/02:K43 av Marianne Samuelsson m.fl.

(mp) begärs tillkännagivande om medelsfördelningen

(yrkande 4). Motionärerna anser att 60 miljoner

kronor av de medel som avsatts bör förfogas över och

fördelas av Statens folkhälsoinstitut och förstärka

viktigt arbete som redan pågår inom tobaksområdet

och därtill ge möjlighet att initiera nya projekt

som är verkningsfulla.

I motion 2001/02:So422 av Anneli Enochson och Fanny

Rizell (båda kd) begärs tillkännagivande om att

långsiktigt säkerställa adekvata resurser för

tobakspreventivt arbete på alla nivåer (yrkande 3).

Motionärerna noterar att regeringen i budget har

aviserat 30 miljoner kronor per år i tre år med

början 2002 för detta arbete som skall ledas av

Statens folkhälsoinstitut. Det är en bra början men

torde inte förslå i längden.

I motion 2000/01:So335 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs vidare

tillkännagivande om neutrala cigarettpaket med stor

synlig varningstext (yrkande 7). Motionärerna anför

att cigarettpaketens utseende spelar en stor roll

när det gäller att marknadsföra rökningen till

framför allt ungdomar.

Tidigare behandling m.m.

Såväl socialutskottet som skatteutskottet har

avstyrkt yrkanden om specialdestinering av skatter

och avgifter. Utskottet kan härvid hänvisa till

bl.a. betänkande 1998/99:SoU8.

I budgetpropositionen (2001/02:1) utgiftsområde 9

(s. 54) anför regeringen bl.a. följande.

Genom EU-medlemskapet har tobakspolitiken

påverkats påtagligt då en viktig del av lag-

stiftningen numera är europeisk. En skärpning

pågår för närvarande av den europeiska lagstift-

ningen och ett antal viktiga initiativ genomförs

inom EU och WHO. Under det svenska ordfö-

randeskapet i EU:s ministerråd genomfördes en

förlikning för att skärpa lagstiftningen inom om-

rådet tillverkning, presentation och marknads-

föring av tobaksvaror. Inom WHO pågår sedan år

2000 en förhandlingsprocess om en bindande

ramkonvention för tobakskontroll som förväntas

antas av WHO:s årsförsamling år 2003.

Regeringen har nyligen med anledning av

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/37/EG av

den 5 juni 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas

lagar och andra författningar om tillverkning,

presentation och försäljning av tobaksvaror, till

riksdagen lämnat en proposition som behandlar bl.a.

varningstexter på tobaksvaror (prop. 2001/02:162).

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att de förslag som ges i

propositionen för att förstärka arbetet med

tobaksprevention sammantaget med den

folkhälsopolitik som redan bedrivs utgör en bra

grund för en väl fungerande folkhälsopolitik.

Utskottet anser därför att motion 2001/02:K34 (c)

yrkande 1 i huvudsak är tillgodosedd.

Utskottet ser mycket positivt på den breda

verksamhet som i olika former och på olika nivåer

bedrivs för att minska bruket av tobak både

nationellt och internationellt. Utskottet anser

också att intensiv information och utbildning om

tobakens skadeverkningar på lokal nivå, t.ex. i

skolor, är av mycket stor betydelse i sammanhanget.

Vidare vill utskottet återigen framhålla att det är

särskilt angeläget att information om tobakens

skadeverkningar når ut förutom till gravida kvinnor

även till barn och ungdomar och deras föräldrar

liksom i övrigt till alla grupper som arbetar med

barn. Vad beträffar det internationella arbetet

noterar utskottet med tillfredsställelse att Sverige

aktivt deltar i arbetet för att WHO skall kunna anta

en ramkonvention för tobakskontroll. Inom EU arbetar

Sverige bl.a. för att stödet till tobaksodling skall

avvecklas. Med hänsyn till det anförda anser

utskottet att något tillkännagivande till regeringen

med anledning av motionerna 1999/2000:So263 (fp)

yrkande 8, 1999/2000:So271 (fp) yrkande 5,

1999/2000:So493 (kd) yrkande 9, 2000/01: Sf274 (mp)

yrkande 34, 2001/02:So245 (s) yrkande 2,

2001/02:So498 (v) yrkande 9, 2001/02:So624 (c)

yrkandena 4 och 5 samt 2001/02:So634 (fp) yrkande 8

inte behövs, varför dessa avstyrks.

I tre motioner, 1999/2000:So201 (mp) yrkande 1,

2000/01:So335 (mp) yrkande 1 och 2001/02:K43 (mp)

yrkande 5, yrkas att en procentuell del eller

motsvarande av tobaksskatten skall användas för att

minska tobaksbruket. Utskottet vidhåller sin

uppfattning att en specialdestinering av statens in-

komster för vissa ändamål bör undvikas. Motionerna

avstyrks därför.

Utskottet delar uppfattningen i motion 2001/02:K37

(m) yrkande 3 att den målgruppsinriktade information

som bedrivs av frivilliga och ideella organisationer

kan vara värdefull. Något tillkännagivande från

riksdagens sida är dock inte erforderligt.

Motionsyrkandet avstyrks.

I ett antal motioner framförs att staten inte kan

frånsäga sig ansvaret för information, utbildning

och opinionsbildning om tobak och hur dess skade-

verkningar kan minskas. Utskottet vill härvid betona

vikten av att främst Statens folkhälsoinstitut,

tillsammans med kommuner, ideella organisationer

m.fl. arbetar med dessa frågor. Utskottet delar inte

motionärernas farhågor om att staten inte har

tillräckligt inflytande över detta arbete, varför

motionerna 1999/2000:So271 (fp) yrkande 1,

2000/01:So549 (fp) yrkande 2, 2001/02: K44 (fp)

yrkande 1 och 2001/02:So497 (fp) yrkande 10

avstyrks.

Mot bakgrund av vad i propositionen anförs om att

det är regeringens mening att möjlighet till

rökavvänjning genom Centrum för tobakspreventions

sluta röka-linje även fortsättningsvis bör göras

tillgänglig på nationell basis anser utskottet att

motion 1999/2000:So391 (kd) får anses tillgodosedd.

I ett antal motioner framförs synpunkter på

resursfördelningen när det gäller åtgärder för att

förstärka arbetet med tobaksprevention. Utskottet

anser det viktigt att resurserna inom det

förebyggande arbetet inriktas både på barn och unga,

som är en viktig grupp, och på den vuxna delen av

befolkningen. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen

med bifall till motion 2001/02:K44 (fp) yrkande 2

och delvis bifall till motionerna 1999/2000:A804

(kd) yrkande 30, 2001/02:K37 (m) yrkande 5,

2001/02:K43 (mp) yrkande 4 och 2001/02: So422 (kd)

yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna.

Regeringen har som tidigare anförts nyligen till

riksdagen avlämnat en proposition beträffande bl.a.

varningstexter på tobaksvaror. Utskottet får senare

denna vår anledning att återkomma till det som tas

upp i motion 2000/01:So335 (mp) yrkande 7. Yrkandet

avstyrks.

Nikotinersättningsmedel

Utskottets förslag i korthet

Utskottet delar regeringens bedömning att

antalet ställen som säljer

nikotinersättningsmedel bör utvidgas till att

även omfatta de s.k. apoteksombuden.

Motionsyrkanden om att tillgängligheten till

nikotinersättningsmedel bör ökas avstyrks i

den mån de inte är tillgodosedda.

Jämför reservationerna 15 (m), 16 (kd, fp),

17 (c) och 18 (mp).

Propositionen

Regeringen anser i propositionen (s. 52 f.) att

antalet ställen som säljer nikotinersättningsmedel

bör utvidgas till att även omfatta de s.k.

apoteksombuden.

Regeringen anför att Apoteket AB i dag har ca 900

apotek. Utöver dessa finns ca 1 000 apoteksombud,

huvudsakligen i glesbygd och där det är långt till

närmaste apotek. Med apoteksombud avses ett ställe

som anlitats av ett apotek för utlämnande av

läkemedel till kund. En skriftlig överenskommelse

mellan apoteket och ombudet upprättas för att

säkerställa en säker förvaring och ett säkert

tillhandahållande av läkemedel samt att detta sker

så att kundens integritetsskydd bibehålls.

Apoteksombudet har rätt att sälja ett begränsat

antal receptfria läkemedel som tillhandahålls av

apoteket. Sortimentet beslutas av apotekschefen i

samråd med den lokala sjukvården.

Användning av nikotinersättningsmedel är ett stöd

i samband med rådgivning för tobaksavvänjning och

höjer resultaten. Statens beredning för utvärdering

av medicinsk metodiks (SBU) rapport Metoder för

rökavvänjning visar att rådgivning för rökavvänjning

är en av de mer kostnadseffektiva metoderna för att

minska risken för tobaksrelaterad ohälsa. Det har

även påvisats att om rådgivningen kompletteras med

nikotinersättningsmedel ökar metodens effektivitet

ytterligare, dvs. fler slutar att röka.

Regeringen bedömer att nikotinersättningsmedel bör

göras tillgängliga i samma omfattning som

tobaksprodukter och att det på varje försäljnings-

ställe för tobaksvaror också skall finnas

nikotinersättningsmedel till försäljning. På så vis

erbjuds den som använder tobak möjlighet att vid

varje inköpstillfälle välja mellan att inhandla en

tobaksprodukt och att införskaffa nikotinersätt-

ningsmedel. Mot detta kan anföras att det finns en

risk att nikotinersättningsmedel då inte längre

kommer att ses som en produkt som skall användas för

att avsluta ett tobaksbruk, utan som används som

ersättning för tobak. Det kan också finnas en risk

för att ungdomar startar ett beroende av nikotin-

ersättningsmedel, för att därefter övergå till

tobaksprodukter. Nikotinersättningsmedel är

läkemedel som innehåller nikotin. Vid godkännandet

av dessa produkter har, som för övriga läkemedel,

gjorts en bedömning av doseringsregim, kontrain-

dikationer, varningar för försiktighet vid vissa

sjukdomar samt vid graviditet och amning. Läke-

medelsverket beslöt år 1996, som en konsekvens av

ändringen i tobakslagen om förbud att sälja tobak

till personer under arton års ålder, att

receptbelägga läkemedel som innehåller nikotin för

personer under arton år.

Det har framkommit att den begränsade

tillgängligheten till nikotinersättningsmedel

innebär en svårighet för de personer som bor långt

från närmaste apotek, eller som vid semesterresa

eller av andra skäl har långt till närmaste apotek.

Det kan då anföras att en ökad tillgänglighet krävs

för att nikotinersättningsmedel skall kunna användas

som ett hjälpmedel oavsett bostadsort.

Mot denna bakgrund är det regeringens avsikt att i

ägarsamtal med Apoteket AB verka för att antalet

distributionsställen för nikotinersättningsmedel

skall utvidgas till att även omfatta de s.k.

apoteksombuden. Tillgängligheten för personer under

arton år bör även fortsättningsvis vara begränsad

och kravet på läkares godkännande bibehållas. Det är

angeläget att Apoteket AB i detta sammanhang svarar

för ökad information om risker med nikotinersätt-

ningsmedel i samband med försäljning av dessa

produkter hos apoteksombuden eftersom rådgivning av

farmaceut inte kan ges där som vid köp i apotek.

Motioner

I motion 2001/02:K37 av Chris Heister m.fl. (m)

begärs tillkännagivande om försäljning av

nikotinersättningspreparat (yrkande 4). Motionärerna

anför att det är ett välkommet förslag att

apoteksombuden skall tillåtas sälja nikotiner-

sättningspreparat men att det inte är tillräckligt

för att rökavvänjningsmedlen skall få full effekt.

WHO liksom många läkarorganisationer har slagit fast

att tobaksavvänjningspreparat bör vara åtminstone

lika åtkomliga som tobak. Motionärerna anför att

nikotinersättningsmedel inte bör klassas som läkeme-

del och därigenom kunna säljas i dagligvaruhandeln.

I motion 2001/02:K41 av Anna Kinberg (m) begärs

tillkännagivande om att serveringsställen bör

tillåtas att sälja nikotinersättningsmedel som t.ex.

tuggummin till nikotinkrävande gäster (yrkande 4).

I motion 2001/02:K40 av Lars Gustafsson m.fl. (kd)

begärs tillkännagivande om att ytterligare öka

tillgängligheten till nikotinläkemedel (yrkande 4).

Motionärerna anför att regeringens förslag att

ytterligare 1 000 apoteksombud skall kunna

tillhandahålla nikotinläkemedel är ett steg i rätt

riktning men inte tillräckligt om man samtidigt vet

att det finns närmare 34 000 försäljningsställen som

tillhandahåller tobak.

I motion 2001/02:K44 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs tillkännagivande om att

nikotinersättningsmedel skall få säljas efter samma

regler och bestämmelser som försäljning av tobak

(yrkande 3). Motionärerna anför att det är önskvärt

att rökavvänjningsmedlen skall kunna köpas i vilken

livsmedelsbutik eller kiosk som helst.

Även i motionerna 2001/02:K31 av Lennart Hedquist

(m), 2001/02:So329 av Margareta Cederfelt (m),

2001/02:So544 av Ewa Thalén Finné och Anne-Katrine

Duncker (båda m), 2000/01:So216 av Jeppe Johnsson

och Maud Ekendahl (båda m) (yrkande 2) och

2000/01:So314 av Cristina Husmark Pehrsson och Jan-

Evert Rådhström (båda m) framställs yrkanden om att

nikotinläkemedel bör få säljas där tobak finns för

försäljning.

I motion 2001/02:K33 av Gunnel Wallin (c) begärs

tillkännagivande om att det under kontrollerade

former bör blir möjligt även för andra butiker än

apotek och apoteksombud att sälja nikotinläkemedel.

Detta bör i ett första steg göras i form av ett

antal pilotprojekt, som sedan utvärderas.

I motion 2001/02:So290 av Birgitta Sellén och Sofia

Jonsson (båda c) begärs tillkännagivande om att en

utredning bör göras för att se över möjligheten att

sälja nikotinläkemedel där tobaksvaror säljs

(yrkande 2).

I motion 2001/02:So294 av Mikael Oscarsson (kd)

begärs tillkännagivande om att underlätta för dem

som vill sluta röka att få tillgång till nikotin-

läkemedel. Samma motionär har i motion 2000/01:So236

begärt tillkännagivande om att ge de 1 000

apoteksombuden som finns runt om i landet möjlighet

att tillhandahålla nikotinläkemedel. Även i

motionerna 2001/02:So265 av Catharina Elmsäter-Svärd

(m), 2001/02:So270 av Gunnel Wallin (c) (yrkande 1)

och 2001/02:So290 av Birgitta Sellén och Sofia

Jonsson (båda c) (yrkande 1) framförs yrkanden av

innebörd att apoteksombuden bör få sälja

nikotinläkemedel.

I motion 2001/02:So412 av Fanny Rizell och Ingemar

Vänerlöv (båda kd) begärs tillkännagivande om att

personlig rådgivning och nikotinersättningsmedel bör

erbjudas föräldrar med hemmavarande barn i samband

med att de som patienter kommer i kontakt med hälso-

och sjukvården (yrkande 2). Motionärerna pekar på

att den bästa insatsen för att se till att kommande

generationer inte börjar röka är att få deras

föräldrar att sluta.

I motion 2001/02:So270 av Gunnel Wallin (c) begärs

tillkännagivande om behovet av att utreda hur en

effektiv subventionering av nikotinläkemedel skulle

kunna utformas (yrkande 2). Motionären pekar på att

ett framgångsrikt projekt med gratis

rökavvänjningsmedel i kombination med gruppstöd har

genomförts i Sverige. Effekterna av detta projekt

bör omsättas i större skala och tillsammans med

erfarenheter från subventionering av

nikotinläkemedel i England och Irland ligga till

grund för en bedömning av effektiviteten av

subventionerade nikotinläkemedel.

I motion 2000/01:So335 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs

tillkännagivande om gratis eller subventionerad

rökavvänjning (yrkande 6). Enligt motionärerna bör

rökande blivande föräldrar utöver den information de

erhåller på barnavårdscentralen även erbjudas gratis

eller subventionerad rökavvänjning. En sådan

satsning är utan tvekan viktig för folkhälsan och i

det långa loppet en samhällsbesparing. Ett i allt

väsentligt likalydande motionsyrkande framförs i

motion 1999/2000: So201 av Thomas Julin m.fl. (mp)

(yrkande 6).

Tidigare behandling m.m.

Socialutskottet uttalade sig senast våren 1999 i

betänkande 1998/99:SoU8 Folkhälsofrågor m.m. om

rökavvänjning. Utskottet anförde i sin bedömning

bl.a. följande (s. 40 f.).

Utskottet delar motionärernas bedömning att

frågan om information och stöd till personer som

vill sluta att röka är mycket viktig, inte minst

till föräldrar och andra som arbetar med barn.

Stöd till gravida kvinnor bör prioriteras. I

Folkhälsoinstitutets underlag till nationell

handlingsplan mot tobak ingår rökavvänjning som

ett av målen med samhällets tobakspolitik.

Utskottet utgår från att den nationella

handlingsplanen mot tobak kommer att medverka

till att insatser för rökavvänjningen förstärks.

Utskottet förutsätter att SBU:s rapport får

genomslag inom hälso- och sjukvården och att den

positivt kommer att påverka arbetet på området.

Även den nya Sluta-röka-linjen borde enligt

utskottets mening få till följd att fler personer

får ett bättre stöd för att sluta röka.

Aktuella motioner avstyrktes. Riksdagen följde

utskottet (prot. 1998/99:79). Mot beslutet

reserverade sig gemensamt v, c, fp, mp.

Nationella folkhälsokommittén har i sitt

slutbetänkande Hälsa på lika villkor – nationella

mål för folkhälsan (SOU 2000:91) pekat på (s. 135)

att metoderna för rökslutarstöd är många och som

exempel bl.a. angivit rökslutargrupper och

subventionering av nikotinersättningsmedel.

Kommittén anför vidare (s. 134) att samhället har

ett särskilt ansvar för att skydda barn mot de

skador som röken förorsakar. Att nå

småbarnsföräldrar, framför allt genom barnhäl-

sovården, så att barn aldrig utsätts för rök är

därför mycket angeläget.

Cancerfonden, Hjärt-Lungfonden och Statens

folkhälsoinstitut ger tillsammans ut nyhetsbrevet

Rökfria barn. Nyhetsbrevet innehåller information om

samtalsmetodik för barnmorskor och sjuksköterskor på

BVC, aktuell forskning, rökvanestatistik osv.

Nyhetsbrevet utkommer med fyra nummer per år och

skickas till all mödra- och barnhälsovårdspersonal.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens och flera motionärers

bedömning att antalet ställen som säljer nikotiner-

sättningsmedel bör utvidgas till att även omfatta de

s.k. apoteksombuden. Regeringen har enligt uppgift

för avsikt att i ägarsamtal med Apoteket AB verka

för att apoteksombuden blir distributionsställen.

Det är därvid, som det också anförs i propositionen,

viktigt att Apoteket AB svarar för ökad information

om risker med nikotinersättningsmedel i samband med

försäljning av dessa produkter hos apoteksombuden.

Motionerna 2000/01:So236 (kd), 2001/02:So265 (m),

2001/02:So270 (c) yrkande 1, 2001/02:So290 (c)

yrkande 1 och 2001/02:So294 (kd) får anses i

huvudsak tillgodosedda.

Utskottet anser inte att det finns skäl att

upphöra att klassificera nikotinersättningsmedel som

läkemedel. Vidare delar utskottet regeringens

bedömning att för det fall dessa medel görs lika

tillgängliga som tobaksvaror finns det en risk att

dessa uppfattas, inte som en produkt som skall

användas för att sluta röka utan en som används som

ersättning för tobak. Utskottet delar således inte

de motionärers uppfattning som anser att

nikotinersättningsmedel bör finnas till försäljning

där tobak säljs. Inte heller anser utskottet att det

i dagsläget behövs någon utredning härom. Motionerna

2000/01:So216 (m) yrkande 2, 2000/01:So314 (m),

2001/02:K31 (m), 2001/02:K33 (c), 2001/02:K37 (m)

yrkande 4, 2001/02:K40 (kd) yrkande 4, 2001/02:K41

(m) yrkande 4, 2001/02:K44 (fp) yrkande 3,

2001/02:So290 (c) yrkande 2, 2001/02:So329 (m) och

2001/02:So544 (m) avstyrks.

Utskottet anser att rökavvänjning genom

subventionering av nikotinersättningsmedel är en av

flera metoder som är värd att prova. Statens

folkhälsoinstitut har också möjlighet att i

samverkan med kommuner och landsting genomföra

pilotprojekt med denna inriktning. Något

tillkännagivande härom är dock inte erforderligt

enligt utskottets uppfattning. Motionerna

1999/2000:So201 (mp) yrkande 6, 2000/01:So335 (mp)

yrkande 6 och 2001/02:So270 (c) yrkande 2 avstyrks.

Folkhälsokommittén har när det gäller att uppnå

målet om minskat tobaksbruk (mål 12) som särskild

målgrupp lyft fram bl.a. gravida och

småbarnsföräldrar. Motion 2001/02:So412 (kd) yrkande

2 får härigenom och mot bakgrund av det arbete på

området som bedrivs i dag anses i viss mån

tillgodosedd.

Överväganden avseende vissa

reklamformer

Utskottets förslag i korthet.

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om vissa

reklamformer, främst med hänvisning till

pågående arbete.

Regeringen beskriver i propositionen (s. 16 f.)

bl.a. reglerna om tobaksreklam i Sverige,

reklamförbudet i tobakslagen, begreppet indirekt

reklam och vissa andra reklamformer. Regeringen

föreslår ett förbud för näringsidkare att vid

marknadsföring av andra varor än tobaksvaror eller

tjänster som riktas till konsumenter använda

varukännetecken som till någon del är i bruk för en

tobaksvara eller är registrerade eller inarbetade

för en sådan vara enligt gällande bestämmelser om

varumärken. Förbudet är begränsat till användningen

av varukännetecken i kommersiella annonser i

periodiska skrifter och i ljudradio- och TV-program.

Regeringen föreslår vidare i propositionen (s. 42

f.) att Konsumentverket bör få i uppdrag att till-

sammans med Statens folkhälsoinstitut lämna förslag

till ytterligare begränsningar av reklam för

tobaksvaror vid säljställen för sådana varor och

överväga vilka åtgärder som kan behöva vidtas för

att begränsa tobaksbolags marknadsföring genom s.k.

tobaksfester (releasepartyn).

Regeringen anför att under de senaste åren har

tobaksbolag genomfört s.k. tobaksfester i syfte att

lansera nya cigarettmärken. Konsumentverket har

utfärdat föreläggande enligt vilket ett tobaksbolag

förbjöds att sända ut inbjudningskort försedda med

logotyper för cigarettmärken. Konsumentverket har

även väckt talan hos Marknadsdomstolen och yrkat

förbud för samma tobaksbolag att marknadsföra

tobaksvaror i samband med s.k. tobaksfester.

Mot bakgrund av det anförda avser regeringen att

ge Konsumentverket i uppdrag att tillsammans med

Statens folkhälsoinstitut lämna förslag till

ytterligare begränsningar av reklam för tobaksvaror

vid säljställen för sådana varor. Vidare bör

Konsumentverket tillsammans med Statens

folkhälsoinstitut närmare utreda och kartlägga

omständigheterna kring s.k. tobaksfester, där nya

tobaksvaror marknadsförs, vilket förekommit under

senare tid. I samband härmed bör även övervägas

vilka åtgärder som kan behöva vidtas i

lagstiftningen ur ett folkhälsoperspektiv.

Motioner

I motion 2001/02:So498 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

begärs tillkännagivande om att ett förbud bör

införas mot releasepartyn och annan indirekt reklam

för tobaksprodukter (yrkande 7).

I motion 1999/2000:So271 av Kerstin Heinemann m.fl.

(fp) begärs tillkännagivande om tobaksreklamen vid

säljställen (yrkande 2). Enligt motionärerna bör

reglerna för tobaksreklam på säljställen skärpas i

samband med att EG-direktivets förbud införs.

Utskottets ställningstagande

Genom de åtgärder som regeringen aviserat på området

anser utskottet att motionerna 1999/2000:So271 (fp)

yrkande 2 och 2001/02:So498 (v) yrkande 7 får anses

åtminstone delvis tillgodosedda.

Tobaksfrågor i övrigt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett antal motionsyrkanden

gällande bl.a. tobaksautomater och Sveriges

tobakspolitik, främst med hänvisning till

tidigare ställningstaganden och föreliggande

lagförslag.

Jämför reservation 19 (kd).

Motioner

I motion 2001/02:K40 av Lars Gustafsson m.fl. (kd)

begärs tillkännagivande om ett förbud mot

tobaksautomater (yrkande 5). Motionärerna anför att

erfarenheterna från länder med åldersgräns för

tobaksinköp visar att tobaksautomater blivit en av

de viktigaste kanalerna för minderårigas

tobaksinköp.

I motion 1999/2000: So469 av Caroline Hagström och Inger

Strömbom (båda kd) yrkas tillkännagivande om en

oberoende expertutredning angående prisinstrumentet

för tillgänglighet och konsumtion av tobak (yrkande

2). Enligt motionärerna är det hög tid att

tobakspolitiken får en genomgripande översyn. Här

ingår som en grundläggande del en oberoende

expertutredning för att klarlägga det nuvarande

prisinstrumentets betydelse för att minska dagens

och morgondagens tillgänglighet och konsumtion av

tobak.

I motion 2000/01:So245 av Carina Adolfsson Elgestam

och Lars Wegendal (båda s) begärs tillkännagivande

om en skärpning eller översyn av tobakslagen

(yrkande 1). Motionärerna anför att det i dag är

förbjudet enligt lag att sälja cigaretter och tobak

till ungdomar under 18 år. Att köpa tillbehör, dvs.

cigarettpapper och cigarettrullare, är dock inte

förbjudet. En skärpning eller översyn av tobakslagen

bör därför ske.

Tidigare behandling m.m.

Utskottet behandlade senast i betänkande

1998/99:SoU8 Folkhälsofrågor m.m. motionsyrkanden

gällande förbud mot tobaksautomater. Utskottet vid-

höll (s. 30) sin tidigare inställning i frågan dvs.

att något förbud mot tobaksförsäljning via automat

inte skulle införas. Utskottet hänvisade därvid

bl.a. till tidigare behandling av frågan där

utskottet uttalat att kommunerna har tillsynsansvar

för att åldersgränsen vid försäljning av tobak följs

av handeln och att utskottet utgick från att

kommunerna noga följer denna typ av försäljning.

Motionerna avstyrktes. (Res. kd och mp). Riksdagen

följde utskottet (prot. 1998/99:79).

Nationella folkhälsokommittén har i sitt

slutbetänkande Hälsa på lika villkor – nationella

mål för folkhälsan (SOU 2000:91) beträffande

skattepolitiken inom aktuellt område anfört bl.a.

följande (s. 135).

I Sverige har skattepolitiken använts för att

hålla tillbaka konsumtionen. Det finns ett mycket

tydligt samband mellan skattenivå och konsumtion.

Samtidigt finns en stor illegal marknad som man

inte kan bortse från när man använder skatten som

ett redskap för att minska konsumtionen. Nya

införselregler kring tobak som beslutats av EU

kommer att innebära att billiga tobaksvaror

lättare kommer att finnas i Sverige. Det innebär

att traditionella instrument som skatter och

införselregler inte längre kan ha lika stor

betydelse som medel för att minska konsumtionen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin inställning vad beträffar

tobaksautomater. Motion 2001/02:K40 (kd) yrkande 5

avstyrks därför.

Även om EU-medlemskapet inneburit ändrade

införselregler och därigenom större tillgång till

billig tobak anser utskottet det väsentligt att

prisinstrumentet används för att begränsa

tobakskonsumtionen. Med hänsyn till det anförda

anser utskottet att något tillkännagivande till

regeringen inte är erforderligt med anledning av vad

som anförs i motion 1999/2000:So469 (kd) yrkande 2.

Motionsyrkandet avstyrks.

Inte heller anser utskottet att någon översyn av

tobakslagen, utöver den nu företagna, är

erforderlig. Även motion 2000/01:So245 (s) yrkande 1

avstyrks därför.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i

avsnittet.

1. Åtskillnad mellan snus och annan tobak

(punkt 2)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina

Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 1. Riksdagen bifaller därmed

motionerna 2001/02:K32, 2001/02:K35 och 2001/02:

K39.

Ställningstagande

De stora hälsorisker som har med tobaksbruk att göra

uppkommer framför allt när tobaken förbränns och rök

dras ned i lungorna. Samtidigt är det ett känt

faktum att många rökare lyckats sluta eller

drastiskt minska sin rökning genom att gå över till

snus. Mot den här bakgrunden anser vi att det är

rimligt att göra skillnad mellan skadliga och mindre

skadliga tobaksvaror. Att reglera snuset och

marknadsföringen av snuset på samma sätt som

röktobak motverkar tendensen att alltfler rökare

övergår till att snusa.

Vad vi nu anfört med anledning av motionerna

2001/02:K32 (m), 2001/02: K35 (m) och 2001/02:K39

(s) bör ges regeringen till känna.

2. 50-regeln (punkt 4)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 2. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:K44 yrkande 4 och avslår dels 4 §

regeringens förslag till lag om ändring i tobaksla-

gen (1993:581), dels motion 2001/02:K41 yrkande 3.

Ställningstagande

Jag vill invända mot regeringens förslag om att

avskaffa den så kallade 50-regeln redan den 1

januari 2003. Enligt mitt sätt att se det är det

bättre att alla lokaler blir rökfria samtidigt.

Därför är regeringens förslag om att avskaffa 50-

regeln ett år innan lokalerna skall vara rökfria

inte rimligt. Det minst krångliga är rimligtvis att

50-regeln avskaffas samtidigt som regeringens mål om

rökfria serveringsmiljöer är uppnått den 1 januari

2004.

Vad jag nu anfört med anledning av motion

2001/02:K44 yrkande 4 (fp) bör ges regeringen till

känna.

3. Frivillig rökfrihet (punkt 5)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina

Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 3. Riksdagen bifaller därmed

motionerna 2001/02:K36, 2001/02:K37 yrkande 1 och

2001/02:K38 yrkande 2 samt avslår motion 2001/02:K41

yrkande 2.

Ställningstagande

Vid en ytlig reflexion kan det tyckas vara en fördel

med totalförbud p.g.a. att detta är enklare för

restaurangägarna att leva upp till än till rökfria

sektioner. Vi anser emellertid att frivilliga

lösningar rimligen får anses bättre anpassade för

att möta verklighetens krav och behov. Lösningar som

uppkommer genom att möta kundernas efterfrågan ger

fler nöjda kunder jämfört med ett förbud.

Efterfrågan på rökfria avdelningar och helt rökfria

restauranger kommer att öka, vilket snabbt kommer

att medföra en anpassning hos marknaden. Enligt vår

mening är därför en lagstiftning som tvingar

marknaden djupt olycklig, och den skapar större

problem än de problem den löser.

Vad vi nu anfört med anledning av motionerna

2001/02:K36 (m), 2001/02: K37 (m) yrkande 1 och

2001/02:K38 (m) yrkande 2 bör ges regeringen till

känna.

4. Lag om rökfrihet (punkt 7)

av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 4. Riksdagen bifaller därmed

motionerna 2001/02:K40 yrkandena 1 och 2 samt

2001/02:So612 yrkande 11 och avslår motionerna

2001/02:K30 och 2001/02: K43 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi anser att den tänkta utredningen avseende

rökförbud i serveringsmiljöer parallellt skall

utforma ett lagförslag om rökfrihet samt se på

möjligheterna att uppnå rökfria miljöer på frivillig

väg. För att målet om rökfrihet 2004 skall kunna

uppnås och vara realistiskt möjligt måste

utredningens arbete inriktas på att se på olika

tillvägagångssätt. Enligt Miljöhälsorapporten 2001

leder den passiva rökningen till drygt tusen fall av

hjärtinfarkt årligen, varav hälften med dödlig

utgång. Passiv rökning leder även till hjärt- och

kärlsjukdomar, och årligen drabbas 20–60 personer av

lungcancer på grund av tobaksrök i miljön. Därför

anser vi att restaurangbesökare måste kunna

garanteras rökfrihet och att det även är viktigt för

de anställda, av arbetsmiljöskäl, att inte ständigt

utsättas för rök. Detta är något som även

Folkhälsokommittén har poängterat i sin utredning.

Vad vi nu anfört med anledning av motionerna

2001/02:K40 (kd) yrkandena 1 och 2 samt

2001/02:So612 (kd) yrkande 11 bör ges regeringen

till känna.

5. Totalt rökförbud (punkt 8)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 5. Riksdagen bifaller därmed

motionerna 2001/02:K34 yrkande 2 och 2001/02: So303

yrkande 7.

Ställningstagande

Rökfria restaurang- och kafémiljöer är en

angelägenhet inte bara för restauranganställda utan

även för många andra, bl.a. människor med astma

eller andra luftvägsbesvär som för närvarande måste

avstå från att vistas i rökiga miljöer. Jag anser

att såväl arbetsmiljöhänsyn, drogpolitiska motiv som

hälsoskäl talar för att tobakslagen bör skärpas.

Härigenom blir restaurangmiljön och kaféerna också

tillgängliga för den stora grupp som inte tål

tobaksrök. Jag anser därför att ett totalt förbud

mot rökning i restauranglokaler eller andra

serveringsställen bör införas från den 1 januari

2004.

Vad jag nu anfört med anledning av motionerna

2001/02:K34 (c) yrkande 2 och 2001/02:So303 (c)

yrkande 7 bör ges regeringen till känna.

6. Anmälningsplikt m.m. (punkt 10)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina

Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 6. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:K37 yrkande 2 och avslår dels 12 a §, 19 §

och 19 a § regeringens förslag till lag om ändring i

tobakslagen (1993: 581), dels motionerna

1999/2000:So271 yrkande 3 och 2001/02:So498 yrkande

10.

Ställningstagande

Vi ställer oss frågande till vad som skulle kunna

vinnas med att anmälningsplikt med rätt för

kommunerna att ta ut tillsynsavgift för detaljhandel

med tobak införs. Ett sådant system kommer med

största sannolikhet inte att minska handeln med

smuggelcigaretter. Den enda synliga effekten av

regeringens förslag är, enligt vår mening, en

svällande kommunal byråkrati och att handeln tvingas

stå för onödiga kostnader. Dessutom är krav på

anmälningsplikt för att få sälja tobak i princip

detsamma som en etableringskontroll, vilket kan ha

snedvridande effekter på konkurrensen mellan

handlare.

Vad vi nu anfört med anledning av motion

2001/02:K37 (m) yrkande 2 bör ges regeringen till

känna.

7. Säljtillstånd för tobak (punkt 11)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 11

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 7. Riksdagen bifaller därmed

motionerna 2001/02:K43 yrkande 2 samt avslår

motionerna 1999/2000:So201 yrkande 3, 2000/01:So335

yrkande 3, 2001/02:So412 yrkande 1, 2001/02:So422

yrkande 1 delvis och 2001/02:So615 yrkande 2.

Ställningstagande

Jag anser att det är av största vikt att allvaret

med tobakshantering markeras och att tobakslagen

följs inom handeln. För att det skall garanteras

anser jag, i likhet med vad Nationella

folkhälsokommittén föreslår, att det bör införas ett

licenssystem. Den som önskar sälja tobak skall söka

tillstånd för detta hos kommunen. Kommunen skall

kunna utfärda tillstånd, men också kunna dra in

detta om tobakslagen ej följs. Jag anser vidare att

tillståndet bör vara begränsat till lämplig

tidsrymd. Detta markerar allvaret i hanteringen och

gör att den tänkta kontrollverksamheten tas på

allvar.

Vad jag nu anfört med anledning av motion

2001/02:K43 (mp) yrkande 2 bör ges regeringen till

känna.

8. Upphävande av åldersgränsen (punkt 13)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina

Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 8. Riksdagen bifaller därmed

motionerna 2001/02:K37 yrkande 6 och 2001/02: So254.

Ställningstagande

Det är inte är svårt för personer under 18 att få

tag på tobak. Vi anser därför att det ligger något

av ett löjets skimmer över den lagstiftning som

förbjuder försäljning av tobak till personer under

18 år. Överenskommelser tillsammans med riktad

information är mer effektivt när det gäller att

verka för att tobak inte säljs till personer under

18 år. Flera stora dagligvarubutiker och t.ex.

Pressbyrån har tidigare anslutit sig till en sådan

överenskommelse.

Vad vi nu anfört med anledning av motionerna

2001/02:K37 (m) yrkande 6 och 2001/02:So254 (m) bör

ges regeringen till känna.

9. Avgift för säljtillstånd och tillsyn

(punkt 15)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 15

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 9. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:K43 yrkande 3.

Ställningstagande

Det system med säljtillstånd som jag förespråkar bör

kunna finansieras genom att kommunen får ta ut

avgift både för tillstånd och tillsyn. Jag anser

dock att det bör övervägas om inte staten till

största delen bör bidra till denna kostnad.

Vad jag nu anfört med anledning av motion

2001/02:K43 (mp) yrkande 3 bör ges regeringen till

känna.

10. Tobaksprevention (punkt 17)

av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 17

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 10. Riksdagen bifaller därmed motion

1999/2000:So493 yrkande 9 och avslår motionerna

1999/2000:So201 yrkande 1, 1999/2000:So263 yrkande

8, 1999/2000:So271 yrkande 5, 2000/01:Sf274 yrkande

34, 2000/01:So245 yrkande 2, 2000/01:So335 yrkande

1, 2001/02:K43 yrkande 5, 2001/02: So498 yrkande 9,

2001/02:So624 yrkandena 4 och 5 samt 2001/02:So634

yrkande 8.

Ställningstagande

Användningen av tobak är enligt vår uppfattning det

största men samtidigt mest påverkbara hälsoproblemet

i Sverige. Vart tionde dödsfall har samband med

tobak. Även omgivningen påverkas av så kallad passiv

rökning. Därför anser vi att det finns stora

samhällsekonomiska vinster att hämta i effektiv

tobaksprevention. Vi anser även att det behövs

intensifierade förebyggande insatser för att bl.a.

minska rökningen hos kvinnor.

Vad vi nu anfört med anledning av motion

1999/2000:So493 (kd) yrkande 9 bör ges regeringen

till känna.

11. Tobaksprevention (punkt 17)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 17

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 11. Riksdagen bifaller därmed

motionerna 1999/2000:So263 yrkande 8,

1999/2000:So271 yrkande 5 och 2001/02:So634 yrkande

8 samt avslår motionerna 1999/2000:So201 yrkande 1,

1999/2000:So493 yrkande 9, 2000/01: Sf274 yrkande

34, 2000/01:So245 yrkande 2, 2000/01:So335 yrkande

1, 2001/02:K43 yrkande 5, 2001/02:So498 yrkande 9

samt 2001/02:So624 yrkandena 4 och 5.

Ställningstagande

WHO ser tobaksbruket som ett av världens största

hälsoproblem som drar med sig mycket stora

kostnader. Tobaksbruket betraktas som ett av de tre

största hoten mot en hållbar utveckling i världen.

Jag anser därför att det preventiva arbetet måste

intensifieras, och målsättningen måste vara att alla

barn skall kunna få en rökfri uppväxt. Jag anser

vidare att det är angeläget att Sverige fortsätter

att ge aktivt stöd till det internationella arbetet

mot tobak, inte minst som medlem i EU. Det är dock

samtidigt viktigt att vår trovärdighet i den

internationella tobakspolitiken inte urholkas genom

att nationella krafttag uteblir eller skjuts på en

obestämd framtid.

Vad jag nu anfört med anledning av motionerna

1999/2000:So263 (fp) yrkande 8, 1999/2000:So271 (fp)

yrkande 5 samt 2001/02:634 (fp) yrkande 8 bör ges

regeringen till känna.

12. Tobaksprevention (punkt 17)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 17

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 12. Riksdagen bifaller därmed

motionerna 1999/2000:So201 yrkande 1, 2000/01: So335

yrkande 1 och 2001/02:K43 yrkande 5 samt avslår

motionerna 1999/2000:So263 yrkande 8,

1999/2000:So271 yrkande 5, 1999/2000:So493 yrkande

9, 2000/01:Sf274 yrkande 34, 2000/01:So245 yrkande

2, 2001/02: So498 yrkande 9, 2001/02:So624 yrkandena

4 och 5 samt 2001/02:So634 yrkande 8.

Ställningstagande

Statens satsning för att minska tobaksanvändningen

bör ske genom att en procentuell del av

tobaksskatten årligen avsätts till förebyggande

åtgärder, rökavvänjning och tillsyn. En målsättning

bör vara att den promille av tobaksskatten som i dag

satsas åtminstone inom en snar framtid utökas till

en procent för att sedan byggas på i takt med att

arbetet för ett tobaksfritt samhälle utvecklas.

Vidare skulle ett preventionspåslag med t.ex. 20 öre

per paket (1 öre per cigarett) kunna inbringa 73

miljoner kronor, eftersom ca 365 miljoner paket

säljs årligen. Dessa medel skulle kunna användas

till preventionsarbete och innebära ett stort

tillskott till ett folkhälsoarbete som de senaste

åren fått förfärande små belopp i förhållande till

vad som avsatts för t.ex. förebyggande av

alkoholskador.

Vad jag nu anfört med anledning av motionerna

1999/2000:So201 (mp) yrkande 1, 2000/01:So335 (mp)

yrkande 1 och 2001/02:K43 (mp) yrkande 5 bör ges

regeringen till känna.

13. Målgruppsinriktad information (punkt 18)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina

Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 13. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:K37 yrkande 3.

Ställningstagande

Flera frivilliga och ideella organisationer,

exempelvis Cancerfonden, Hjärt- Lungfonden och En

rökfri generation, har under många år utvecklat

informationsinsatser och upparbetat direkta kanaler

för insatser riktade till särskilt utvalda

målgrupper. Ett exempel är En rökfri generation som

riktar sig till barn och ungdomar med en

individstärkande pedagogik som ger kraft att säga

nej till tobak. Vidare anser vi att bristen på

riktad information och rökavvänjning i sjukvården är

ett allvarligt problem. Hjärt- och lungsjuka

patienter erbjuds inte automatiskt hjälp med

rökavvänjning i samband med behandling mot sjukdomar

som bevisligen hör samman med eller helt och hållet

beror på rökning trots att enkla rökavvänjningsråd

har visat sig mycket effektiva om de erbjuds i rätta

situationer.

Vad vi nu anfört med anledning av motion

2001/02:K37 (m) yrkande 3 bör ges regeringen till

känna.

14. Statens ansvar för information m.m.

(punkt 19)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 14. Riksdagen bifaller därmed

motionerna 1999/2000:So271 yrkande 1, 2000/01: So549

yrkande 2, 2001/02:K44 yrkande 1 och 2001/02:So497

yrkande 10.

Ställningstagande

Det svenska arbetet mot tobak har från början byggt

på hög beskattning av tobak, information, utbildning

och opinionsbildning. Jag anser inte att staten kan

frånsäga sig ansvaret för dessa insatser. De kan

inte heller överlåtas enbart på frivilliga

organisationer och än mindre på tobaksindustrin.

Vad jag nu anfört med anledning av motionerna

1999/2000:So271 (fp) yrkande 1, 2000/01:So549 (fp)

yrkande 2, 2001/02:K44 (fp) yrkande 1 och

2001/02:So497 (fp) yrkande 10 bör ges regeringen

till känna.

15. Ytterligare ökad tillgänglighet (punkt 24)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina

Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 24

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 15. Riksdagen bifaller därmed

motionerna 2000/01:216 yrkande 2, 2000/01: So314,

2001/02:K31, 2001/02:K37 yrkande 4, 2001/02:K41

yrkande 4, 2001/02:So329 och 2001/02:So544 samt

avslår motionerna 2001/02:K33, 2001/02:K40 yrkande

4, 2001/02:K44 yrkande 3 och 2001/02:So290 yrkande

2.

Ställningstagande

Vi anser att det är ett välkommet förslag att

apoteksombuden skall tillåtas sälja nikotiner-

sättningspreparat. Det är dock inte tillräckligt för

att rökavvänjningsmedlen skall få full effekt. WHO

liksom många läkarorganisationer har slagit fast att

tobaksavvänjningspreparat bör vara åtminstone lika

åtkomliga som tobak. Vi anser vidare att

nikotinersättningsmedel inte bör klassas som läkeme-

del och därigenom kunna säljas i dagligvaruhandeln.

Vi anser det absurt att tobakens tillgänglighet är

avsevärt större än de produkter som innehåller en

mindre mängd nikotin och vars syfte är att få

människor att sluta röka. En ökad tillgänglighet

till dessa produkter skulle få många rökare att helt

sluta röka och andra att minska sin rökning.

Vad vi nu anfört med anledning av motionerna

2000/01:216 (m) yrkande 2, 2000/01:So314 (m),

2001/02:K31 (m), 2001/02:K37 (m) yrkande 4,

2001/02:K41 (m) yrkande 4, 2001/02:So329 (m) och

2001/02:So544 (m) bör ges regeringen till känna.

16. Ytterligare ökad tillgänglighet (punkt 24)

av Chatrine Pålsson (kd), Lars Gustafsson (kd)

och Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 24 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 16. Riksdagen bifaller därmed

motionerna 2001/02:K40 yrkande 4 och 2001/02: K44

yrkande 3 samt avslår motionerna 2000/01:So216

yrkande 2, 2000/01: So314, 2001/02:K31, 2001/02:K33,

2001/02:K37 yrkande 4, 2001/02:K41 yrkande 4,

2001/02:So290 yrkande 2, 2001/02:So329 och

2001/02:So544.

Ställningstagande

I dag måste en konsument som vill köpa

rökavvänjningsmedel som t.ex. nikotintuggummi

uppsöka ett apotek. Vi anser därför att regeringens

förslag att ytterligare 1 000 apoteksombud skall

kunna tillhandahålla nikotinläkemedel är ett steg i

rätt riktning. Vi anser dock inte att det är

tillräckligt när man betänker att det finns närmare

34 000 försäljningsställen som tillhandahåller

tobak, som är en av vår tids mest hälsoskadliga

produkter. Rökavvänjningsmedlen bör enligt vår

uppfattning kunna köpas vid de försäljningsställen

där tobaksvaror säljs. Kommunerna har tillsyn över

tobaksförsäljningen och bör ha det även över

försäljningen av nikotinersättningsmedel.

Vad vi nu anfört med anledning av motionerna

2001/02:K40 (kd) yrkande 4 och 2001/02:K44 (fp)

yrkande 3 bör ges regeringen till känna.

17. Ytterligare ökad tillgänglighet (punkt 24)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 24

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 17. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:K33 och 2001/02:So290 yrkande 2 samt avslår

motionerna 2000/01:So216 yrkande 2, 2000/01:So314,

2001/02: K31, 2001/02:K37 yrkande 4, 2001/02:K40

yrkande 4, 2001/02:K41 yrkande 4, 2001/02:K44

yrkande 3, 2001/02:So329 och 2001/02:So544.

Ställningstagande

För den som försöker sluta röka finns alltid en

lockande cigarettförsäljare nära till hands. Men det

är oftast långt till närmaste apotek. Skillnaden i

tillgänglighet till nikotinläkemedel respektive

cigaretter har stor betydelse för hur svårt det är

att lyckas med att sluta röka. Jag anser därför att

det finns goda skäl att ytterligare öka antalet

försäljningsställen för nikotinläkemedel. Det bör

bli möjligt även för andra butiker än apotek och

apoteksombud att under kontrollerade former sälja

nikotinläkemedel. Detta bör i ett första steg göras

i form av ett antal pilotprojekt, som utvärderas.

Försäljningen får dock inte ske okontrollerat, bland

annat beroende på att försäljning inte skall kunna

ske till personer som är yngre än 18 år.

Vad jag nu anfört med anledning av motionerna

2001/02:K33 (c) och 2001/02:So290 (c) yrkande 2 bör

ges regeringen till känna.

18. Subventionering av nikotinläkemedel m.m.

(punkt 25)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 25

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 18. Riksdagen bifaller därmed

motionerna 1999/2000:So201 yrkande 6 och

2000/01:So335 yrkande 6 samt avslår motionerna

2001/02:So270 yrkande 2 och 2001/02:So412 yrkande 2.

Ställningstagande

Tobaksrökning är en hälsorisk och påverkar

fertiliteten på ett negativt sätt, vilket kan skada

fostret hos gravida rökande kvinnor. Det är därför

viktigt att speciellt de rökare som står inför ett

föräldraskap får hjälp och stöd att sluta röka. Vi

anser därför att rökande blivande föräldrar, utöver

den information de erhåller på barnavårdscentralen,

även bör erbjudas gratis eller subventionerad

rökavvänjning. En sådan satsning är utan tvekan

viktig för folkhälsan och i det långa loppet en

samhällsbesparing.

Vad jag nu anfört med anledning av motionerna

1999/2000:So201 (mp) yrkande 6 och 2000/01:So335

(mp) yrkande 6 bör ges regeringen till känna.

19. Tobaksautomater (punkt 27)

av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 19. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:K40 yrkande 5.

Ställningstagande

I samband med att 18-årsgränsen för inköp av tobak

infördes diskuterades frågan om ett förbud mot

tobaksautomater. Erfarenheten från länder med

åldersgräns visar nämligen att tobaksautomater

blivit en av de viktigaste kanalerna för

minderårigas tobaksinköp. Vi anser följaktligen att

riksdagen bör fatta beslut om förbud mot to-

baksautomater.

Vad vi nu anfört med anledning av motion

2001/02:K40 (kd) yrkande 5 bör ges regeringen till

känna.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken

anges inom parentes vilken punkt i

utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Folkhälsopolitik (punkt 16)

av Kenneth Johansson (c).

En god folkhälsa innebär friska människor och små

skillnader i hälsa mellan olika grupper i

befolkningen. För att effektivt kunna nå detta anser

jag att det är angeläget att kunna följa hälsoläget,

utveckla kunskap om såväl hälsans som ohälsans

bestämningsfaktorer och sedan också genomföra

åtgärder som behövs för att förbättra folkhälsan.

Intresset för och uppmärksamheten kring

folkhälsofrågorna växer. Förklaringarna är flera.

Kunskapen om samband mellan livsvillkor och hälsa

ökar. Medvetenheten om livsstilens betydelse för

olika sjukdomstillstånd blir också större och

större. Det finns i dag en allt större medvetenhet

om att en god folkhälsa är en gemensam utmaning för

alla samhällssektorer. Det tidigare synsättet, där

folkhälsofrågorna tolkats som ett landstingsuppdrag,

är på väg att ersättas av insikten om folkhälsa som

ett gemensamt ansvar. Det handlar om att stärka den

sociala gemenskapen och tryggheten, att den enskilde

skall ha makt över sitt liv. Det handlar även om

social och ekonomisk rättvisa, om en god miljö som

också har utrymme för återhämtning och om

framtidstro. Därför innebär folkhälsoperspektivet

att mål bortom de materiella formuleras för

samhällsverksamheten.

Vidare handlar enligt min mening folkhälsoinsatser

både om att förebygga sjukdom och om att främja

hälsa. Folkhälsoarbetet drar nytta av engagerade

medborgare. Därför är de insatser som medborgarna

gör själva som enskilda individer, som föräldrar,

bland släkt och vänner, inom frivilligorganisationer

och som deltagare i det demokratiska vardagsarbetet

av stor betydelse för folkhälsoutvecklingen. Jag

anser det därför angeläget att samhället bedriver

aktiva folkhälsoinsatser för att motverka

kommersiella hälsohot. Samhället kan genom framsynta

åtgärder underlätta för den enskilde att leva ett

hälsosamt liv.

2. Tobaksprevention (punkt 17)

av Kenneth Johansson (c).

I nästan 100 år har tobaksbruket diskuterats i

Sverige, och det finns i dag en stor kunskap om de

skadeverkningar som uppstår både för rökaren själv

och för den som utsätts för passiv rökning. Trots

detta visar alarmerande statistik att ca 30 000 unga

människor börjar röka varje år. Den åldersgräns på

18 år som infördes 1997 för inköp av tobak har inte

medverkat till minskat tobaksbruk bland tonåringar.

Jag anser att det krävs fler insatser av före-

byggande arbete. Bland annat bör kunniga

informatörer komplettera lärarnas insatser i

skolorna och där öka medvetandet om riskerna med

tobak, alkohol och droger.

3. Fördelning av resurser (punk 21)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina

Husmark Pehrsson (m) och

Lars Elinderson (m).

Regeringen har avsatt 30 miljoner kronor för

tobakspreventivt arbete. I stället för att till

fullo stödja befintliga organisationer föreslås att

Statens folkhälsoinstitut skall administrera 20 av

dessa miljoner för att driva ett pilotprojekt

tillsammans med kommuner och landsting. Den redan

väletablerade och kostnadseffektiva sluta röka-

linjen och andra organisationer på tobaksområdet får

nöja sig med att dela på de återstående 10

miljonerna. Vi anser att detta är en felaktig

användning av resurser då det redan finns forskning

och många framgångsrika projekt som visar hur man

bäst avråder människor från att börja röka och

hjälper dem att sluta. Att påbörja ett pilotprojekt

på ett redan noggrant utrett område är därför ett

uppenbart slöseri. Bara om hälsoriskerna har 60 000

vetenskapliga undersökningar gjorts världen över.

Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU)

har redovisat ett flertal väldokumenterade studier

som berör metoder för rökavvänjning med slutsatser

om hur framgångsrik rökavvänjning bäst bedrivs. För

att stimulera framväxten av ytterligare regionalt

och lokalt folkhälsoarbete, som bättre än Statens

folkhälsoinstitut kan tillfredsställa de behov som

finns, har vi, som vi närmare beskrivit i vår

kommittémotion 2001/02:So567, för år 2002 föreslagit

att sammanlagt 72,5 miljoner kronor skulle anslås

under anslagsområdena 14:7 Folkhälsopolitiska

åtgärder och 14:11 Lokalt folkhälsoarbete.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2001/02:64 Vissa tobaksfrågor har

regeringen (Socialdepartementet) föreslagit att

riksdagen

antar regeringens förslag till

2. lag om ändring i tobakslagen (1993:581) delvis.

Följdmotioner

2001/02:K30 av Sonja Fransson och Laila Bjurling

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i motionen om att regeringen skall

återkomma till riksdagen med ett konkret lagförslag

om rökfria serveringar och hur det praktiskt skall

genomföras.

2001/02:K31 av Lennart Hedquist (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att försäljning av

nikotinersättningsmedel skall göras lika

tillgängligt som försäljning av tobak.

2001/02:K32 av Lars Elinderson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att en återhållsam

marknadsföring av snus tillåts, för att därigenom

minska tobaksrökning.

2001/02:K33 av Gunnel Wallin (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

att det under kontrollerade former blir möjligt även

för andra butiker än apotek och apoteksombud att

sälja nikotinläkemedel. Detta bör i ett första steg

göras i form av ett antal pilotprojekt, som

utvärderas.

2001/02:K34 av Åsa Torstensson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av en väl

fungerande folkhälsopolitik.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett totalt förbud

mot rökning i restauranglokaler eller andra ser-

veringsställen från den 1 januari 2004.

2001/02:K35 av Per Bill m.fl. (m):

Riksdagen beslutar att i 14 § 1 tobakslagen

(1993:581) ersätta ”tobaksvara” respektive

”tobaksvaror” med ”tobaksvara avsedd att rökas”

respektive ”tobaksvaror avsedda att rökas”.

2001/02:K36 av Caroline Hagström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om rökfria miljöer.

2001/02:K37 av Chris Heister m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rökfria miljöer på

frivillig väg.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om anmälningsplikt

för och tillsyn av tobaksförsäljare.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om målgruppsinriktad

information och rökavvänjning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om försäljning av

nikotinersättningspreparat.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om fördelningen av

anslag till etablerade ideella och frivilliga

organisationer.

6. Riksdagen beslutar att förbudet att sälja tobak

till minderåriga upphävs i enlighet med vad som

anförs i motionen.

2001/02:K38 av Anders Sjölund och Tomas Högström

(m):

2. Riksdagen beslutar att avslå regeringens

proposition 2001/02:64 vad avser förslaget om

rökförbud i serveringsmiljöer.

2001/02:K39 av Inge Carlsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en mer nyanserad syn på

tobak där man skiljer cigarettrökning från rökfri

tobak som snus.

2001/02:K40 av Lars Gustafsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

restaurangbesökarna och de anställda måste kunna

garanteras rökfrihet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den tänkta

utredningen avseende rökförbud i serveringsmiljöer

parallellt skall utforma ett lagförslag om

rökfrihet samt se på möjligheterna att uppnå

rökfria miljöer på frivillig väg.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den

grundläggande utgångspunkten, även i den tänkta

utredningens arbete, måste vara att skapa rökfria

miljöer med ett väl avgränsat område för rökning

och inte tvärtom.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ytterligare

öka tillgängligheten på nikotinläkemedel.

5. Riksdagen beslutar om ett förbud mot

tobaksautomater.

2001/02:K41 av Anna Kinberg (m):

1. Riksdagen avslår proposition 2001/02:64.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rökförbud i

serveringsmiljöer.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om den s.k. 50-

gränsen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om försäljning av

nikotinersättningsmedel.

2001/02:K43 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om förbud mot rökning i restauranger och

andra serveringslokaler fr.o.m. den 1 januari

2003.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om att detaljhandel med tobaksvaror får

bedrivas endast av den som har säljtillstånd.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att kommunen får ta ut avgift för frågor om

tillsyn och säljtillstånd.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om

medelsfördelning.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om

”preventionspåslag”.

2001/02:K44 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om statens ansvar för

information, utbildning och opinionsbildning om

tobak och hur dess skadeverkningar kan minskas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att medlen för

tobaksprevention även skall omfatta det tobaks-

preventiva arbetet som vänder sig till vuxna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

nikotinersättningsmedel skall få säljas efter

samma regler och bestämmelser som försäljning av

tobak.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den s.k. 50-

regeln skall bibehållas tills den 1 januari 2004.

Motioner från allmänna motionstiden

1999/2000:So201 av Thomas Julin m.fl. (mp):

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att en procentuell

del av tobaksskatten går till det förebyggande

arbetet, information, kampanjer och rökavvänjning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att tillstånd

skall krävas för tobaksförsäljning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om allmänt rökförbud

på restauranger och näringsställen om inte

avskildhet kan ordnas för rökare,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om gratis eller

subventionerad rökavvänjning för blivande föräld-

rar.

1999/2000:So235 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s,

m, v, kd, c, mp):

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förverkligande av

den nationella handlingsplanen mot tobak.

1999/2000:So263 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om det preventiva

arbetet mot tobak,

1999/2000:So271 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om statens ansvar för

information, utbildning och opinionsbildning om

tobak och hur dess skadeverkningar kan minskas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tobaksreklam vid

säljställen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om reglering av

detaljhandeln med tobak,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om efterlevnaden av

18-årsgränsen för tobaksköp,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om Sveriges stöd till

det internationella arbetet mot tobak.

1999/2000:So391 av Mikael Oscarsson (kd):

att riksdagen hos regeringen begär förslag om en

nationell strategi för rökavvänjning.

1999/2000:So469 av Caroline Hagström och Inger

Strömbom (kd):

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en oberoende

expertutredning angående prisinstrumentet för

tillgänglighet och konsumtion av tobak.

1999/2000:So491 av Ingrid Burman m.fl. (v):

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att utreda om

samarbete med olika branschorganisationer och

kommuner kan motverka försäljning av tobaksvaror

till minderåriga.

1999/2000:So493 av Lars Gustafsson m.fl. (kd):

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tobakens

skadeverkningar,

1999/2000:A804 av Maria Larsson m.fl. (kd):

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om intensifierade

förebyggande insatser för att minska rökning och

alkoholkonsumtion hos kvinnor.

2000/01:Sf274 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förebyggande

arbete mot tobaksbruk.

2000/01:So216 av Jeppe Johnsson och Maud Ekendahl

(m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att upphäva

monopolet på nikotintuggummi.

2000/01:So236 av Mikael Oscarsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att ge de 1 000

apoteksombud som finns runtom i landet möjlighet att

tillhandahålla nikotinläkemedel.

2000/01:So245 av Carina Adolfsson Elgestam och Lars

Wegendal (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en skärpning eller

översyn av tobakslagen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en

informationskampanj på våra skolor.

2000/01:So314 av Cristina Husmark Pehrsson och Jan-

Evert Rådhström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vikten av ökad

tillgänglighet till nikotinersättningsprodukter.

2000/01:So322 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rökfria miljöer.

2000/01:So325 av Gunnar Axén (m):

Riksdagen beslutar att avskaffa tobakslagen

(1993:581).

2000/01:So335 av Thomas Julin m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en procentuell

del av tobaksskatten avsätts för förebyggande

åtgärder, rökavvänjning och tillsyn.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att tobaksvaror

endast skall få säljas av den som innehar särskilt

tillstånd.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rökförbud på

restauranger.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om gratis eller

subventionerad rökavvänjning.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om neutrala

cigarettpaket med stor synlig varningstext.

2000/01:So338 av Sonja Fransson och Laila Bjurling

(s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att lagstifta om

förbud mot rökning på offentliga platser.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att lagstifta om

förbud mot rökning på restauranger och kaféer.

2000/01:So549 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tobak.

2001/02:So254 av Maud Ekendahl (m):

Riksdagen beslutar om ändring i tobakslagen i

enlighet med vad i motionen anförs.

2001/02:So265 av Catharina Elmsäter-Svärd (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om betydelsen av att

nikotinläkemedel skall ingå i apoteksombudens

akutsortiment.

2001/02:So270 av Gunnel Wallin (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att låta

apoteksombuden sälja nikotinläkemedel.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att

utreda hur en effektiv subventionering av niko-

tinläkemedel skulle kunna utformas.

2001/02:So290 av Birgitta Sellén och Sofia Jonsson

(c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

nikotinläkemedel bör finnas hos apoteksombud.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en utredning

bör göras för att se över möjligheten att sälja

nikotinläkemedel där tobaksvaror säljs.

2001/02:So294 av Mikael Oscarsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att underlätta för dem som

vill sluta röka att få tillgång till nikotinläkeme-

del.

2001/02:So303 av Agne Hansson m.fl. (c):

7. Riksdagen begär hos regeringen förslag om att

undantaget i 4 § tobakslagen som tillåter rökning

i restauranger och kaféer tas bort.

2001/02:So318 av Mikael Oscarsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att ta bort undantaget för

restauranger och kaféer om förbud för rökning i

offentliga lokaler.

2001/02:So329 av Margareta Cederfelt (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att nikotintuggummi skall

tillåtas för försäljning där tobak får säljas.

2001/02:So412 av Fanny Rizell och Ingemar Vänerlöv

(kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett

licensieringssystem för tobaksförsäljning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att personlig

rådgivning och nikotinersättningsmedel bör erbju-

das föräldrar med hemmavarande barn i samband med

att de som patienter kommer i kontakt med hälso-

och sjukvården.

2001/02:So420 av Sonja Fransson och Laila Bjurling

(s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att lagstifta om

förbud mot rökning på restauranger och kaféer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att lagstifta om

förbud mot rökning på offentliga platser.

2001/02:So422 av Annelie Enochson och Fanny Rizell

(kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om de utmaningar

Nationella folkhälsokommittén formulerat.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att långsiktigt

säkerställa adekvata resurser för tobakspreventivt

arbete på alla nivåer.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

snusforskning.

2001/02:So497 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tobak.

2001/02:So498 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att ett förbud bör införas mot

releasepartyn och annan indirekt reklam för

tobaksprodukter.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rökfria miljöer

och förbud mot rökning på restauranger och andra

serveringsställen.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om preventivt arbete

mot tobaksrökning för barn och unga.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om reglering och

tillsyn av tobaksförsäljning.

2001/02:So502 av Tasso Stafilidis och Charlotta L

Bjälkebring (v):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

lagstiftning som förbjuder rökning på serverings-

ställen.

2001/02:So544 av Ewa Thalén Finné och Anne-Katrine

Dunker (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om försäljning av

nikotinläkemedel.

2001/02:So612 av Lars Gustafsson m.fl. (kd):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om målsättningen

avseende rökfrihet.

2001/02:So615 av andre vice talman Eva Zetterberg

m.fl. (v, kd, fp, mp, c) :

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att tobakslagen skärps vad gäller

licensiering, kontroll och tillsyn av leverantörer

och detaljhandel.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening behovet av en lagstiftning som förbjuder

rökning på serveringsställen.

2001/02:So624 av Viviann Gerdin och Margareta

Andersson (c):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att göra insatser

i skolorna för att förhindra att ungdomar börjar

röka.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige och EU

bör stödja WHO i kampen för att minska to-

baksbruket.

2001/02:So634 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om preventiva arbetet

mot tobak.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i

tobakslagen (1993:581)

Härigenom föreskrivs i fråga om tobakslagen

(1993:581)[1]1

dels att 1, 4, 15 och 19 §§ skall ha följande

lydelse,

dels att det i lagen skall införas tre nya

paragrafer, 12 a, 14 a och 19 a §§, av följande

lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

1 §

-----------------------------------------------------

På grund av de hälsorisker och olägenheter som är

förbundna med bruk av tobak meddelas i denna lag

bestämmelser om

– begränsning av rökning i vissa lokaler och

utrymmen samt på vissa områden utomhus,

– rökfri arbetsmiljö,

– varningstexter och innehållsdeklaration på

förpackningar till tobaksvaror,

– begränsningar av handeln med och rätten till

införsel av tobaksvaror,

-----------------------------------------------------

– marknadsföring av – marknadsföring av

tobaksvaror samt tobaksvaror och

användning av vissa

varukännetecken i

marknadsföring av andra

varor eller tjänster samt

-----------------------------------------------------

– produktkontroll m.m. av tobaksvaror.

4 §

I hotell och andra inrättningar där tillfällig

bostad yrkesmässigt upplåts, skall i ett visst antal

av de rum eller liknande som upplåts rökning vara

förbjuden. I fråga om sovkupéer och andra utrymmen

som upplåts för tillfällig bostad på färdmedel i

inrikes kollektivtrafik gäller i stället 2 § 4.

-----------------------------------------------------

Restauranger eller andra Restauranger eller andra

serveringsställen som har serveringsställen skall,

mer än femtio sittplatser om rökförbud ej

skall, om rökförbud ej föreligger enligt 2 §

föreligger enligt 2 § 1–4, ha ett eller flera

1–4, ha sittplatser inom områden där rökning är

ett eller flera områden förbjuden.

där rökning är förbjuden.

-----------------------------------------------------

-----------------------------------------

12 a §

Den som i

näringsverksamhet

säljer tobaksvaror

till konsumenter

skall anmäla

försäljningen hos

den kommun där

försäljningen sker.

Anmälan skall göras

senast när

försäljningen

påbörjas.

-----------------------------------------

-----------------------------------------

14 a §

En näringsidkare

som marknadsför

antingen en annan

vara än en

tobaksvara eller en

tjänst till

konsumenter får

inte använda ett

varukännetecken som

helt eller delvis

används för en

tobaksvara eller

enligt gällande

bestämmelser om

varumärken är

registrerat eller

inarbetat för en

sådan vara, om

marknadsföringen

sker

1. i kommersiella

annonser i

periodiska skrifter

eller i andra

jämförbara skrifter

på vilka tryck-

frihetsförordningen

är tillämplig,

eller

2. i kommersiella

annonser i ljud-

radio- eller TV-

program eller i TV-

sändningar över

satellit som

omfattas av radio-

och TV-lagen

(1996:844).

Om en

näringsidkare

använder ett sådant

varukännetecken som

avses i första

stycket vid mark-

nadsföring till

konsumenter på

något annat sätt än

som där sägs, skall

näringsidkaren

iaktta den

måttfullhet som är

betingad av att

kännetecknet också

kan förknippas med

tobaksvaran.

Bestämmelserna i

första och andra

styckena tillämpas

inte

1. i fråga om ett

varukännetecken som

i endast begränsad

omfattning

förekommer vid

marknadsföring av

tobaksvaror,

2. i fråga om ett

varukännetecken som

framträder i en

form som tydligt

skiljer sig från

utseendet på

tobaksvarans

kännetecken, eller

3. i andra fall om

det är oskäligt.

-----------------------------------------------------

15 §

-----------------------------------------------------

En marknadsföringsåtgärd En marknadsföringsåtgärd

som strider mot 14 § som strider mot 14 §

skall vid tillämpningen eller 14 a § skall vid

av 4, 14 och 19 §§ mark- tillämpningen av 4, 14

nadsföringslagen och 19 §§

(1995:450) anses vara marknadsföringslagen

otillbörlig mot (1995:450) anses vara

konsumenter. En otillbörlig mot

marknadsföringsåtgärd som konsumenter. En marknads-

strider mot 14 § första föringsåtgärd som strider

stycket andra och tredje mot 14 § första stycket

meningen kan medföra andra och tredje meningen

marknadsstörningsavgift eller 14 a § första

enligt bestämmelserna i stycket 2 kan medföra

22–28 §§ marknadsstörningsavgift

marknadsföringslagen. enligt bestämmelserna i

22–28 §§ marknadsförings-

lagen.

-----------------------------------------------------

19 §[2]

-----------------------------------------------------

Den centrala tillsynen över

att denna lag och föreskrifter

som meddelas med stöd av lagen

följs utövas av

1. Arbetsmiljöverket när det

gäller

a) lokaler och andra utrymmen

som avses i 2 § och som är

upplåtna enbart för personal,

och

b) lokaler och andra utrymmen

på vilka 8 § skall tillämpas,

samt

2. Statens folkhälsoinstitut

när det gäller

a) miljöer som avses i 2 §

och som inte är upplåtna

enbart för personal,

b) lokaler som avses i 4 §,

c) varningstexter m.m. enligt

9–11 §§,

-----------------------------------------------------

d) handel enligt 12 §, d) handel enligt 12 §

och och anmälan enligt

12 a §, och

-----------------------------------------------------

e) produktkontroll m.m. enligt

16–18 §§.

Den omedelbara tillsynen

utövas av

1. Arbetsmiljöverket när det

gäller lokaler och andra

utrymmen för vilka verket har

den centrala tillsynen, och

-----------------------------------------------------

2. den eller de nämnder 2. den eller de nämnder

som kommunfullmäktige som kommunfullmäktige

bestämmer när det gäller bestämmer när det gäller

dels de miljöer och dels de miljöer och

lokaler för vilka Statens lokaler för vilka Statens

folkhälsoinstitut har den folkhälsoinstitut har den

centrala tillsynen, dels centrala tillsynen, dels

handel enligt 12 §. handel enligt 12 § och

anmälan enligt 12 a §.

-----------------------------------------------------

Länsstyrelsen utövar inom

länet tillsyn enligt andra

stycket 2.

-----------------------------------------------------

För tillsyn över För tillsyn över

efterlevnaden av efterlevnaden av

bestämmelserna för bestämmelserna för

marknadsföring i 14 § marknadsföring finns

finns särskilda regler i särskilda regler i

marknadsföringslagen marknadsföringslagen

(1995:450). (1995:450).

-----------------------------------------------------

-----------------------------------------

19 a §

En kommun får ta

ut avgift för sin

tillsyn av den som

bedriver an-

mälningspliktig

näringsverksamhet

med tobaksvaror.

-----------------------------------------

____________

1. Denna lag träder

i kraft den 1 januari

2003 i fråga om 1, 4,

14 a och 15 §§ och i

övrigt den 1 juli

2002.

2. Den som den 1

juli 2002 i

näringsverksamhet

säljer tobaksvaror

till konsumenter,

skall senast den 1

januari 2003 göra

sådan anmälan som

avses i 12 a §.

**FOOTNOTES**

[1]:1 Lagen omtryckt

1996:941.

[2]: Senaste lydelse

2001:308.