Bet. 2001/02:TU3

Trafikutskottets betänkande

2001/02:TU3

Sjöfartsstöd

Sammanfattning

I detta betänkande tillstyrker utskottet regeringens

förslag rörande den huvudsakliga inriktningen av

stödet till svensk sjöfart. Ställningstagandet

innebär att nuvarande stödsystem bör ersättas av en

ordning som omfattar såväl lastfartyg som

passagerarfartyg vilka huvudsakligen används i

internationell utrikestrafik av betydelse för den

svenska utrikeshandeln eller den svenska tjänste-

exporten. Det nya stödet bör innebära full

kompensation för såväl skatter som

arbetsgivaravgifter på sjöinkomst samt omfatta den

allmänna löneavgiften. Stödet bör, som regeringen

också föreslår, tillgodoföras arbetsgivaren genom

kreditering av dennes skattekonto. De nya

stödreglerna bör - under förutsättning av att de

dessförinnan godkänts av EG-kommissionen - börja

tillämpas den 1 oktober 2001.

I betänkandet finns fem reservationer och ett

särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Utvidgat stöd till svensk sjöfart

Riksdagen godkänner den huvudsakliga

inriktningen för utformningen av stödet till

svensk sjöfart och antar lag om ändring i lagen

(1999:591) om kreditering av anställningsstöd på skattekonto.

Riksdagen bifaller därmed proposition 2000/01:127

samt avslår motionerna 2000/01:T17 yrkande 1 och

2000/01:T18 yrkande 3.

Reservation 1 (m)

2. Retroaktiv tillämpning av de nya stödreglerna

Riksdagen avslår motion 2000/01:T16 yrkande 1.

Reservation 2 (c)

3. Tonnageskatt

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:T16 yrkande

2 och 2000/01:T17 yrkande 2.

Reservation 3 (kd, c)

4. Gemensamma EU-regler

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:T16 yrkande

3 och 2000/01:T18 yrkandena 1 och 2.

Reservation 4 (m)

Reservation 5 (c)

Stockholm den 12 juni 2001

På trafikutskottets vägnar

Monica Öhman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Monica

Öhman (s), Sven Bergström (c), Per-Richard Molén

(m), Jarl Lander (s), Hans Stenberg (s), Johnny

Gylling (kd), Tom Heyman (m), Krister Örnfjäder (s),

Lars Björkman (m), Inger Segelström (s), Stig

Eriksson (v), Tuve Skånberg (kd), Mikael Johansson

(mp), Kenth Skårvik (fp), Claes-Göran Brandin (s),

Jan-Evert Rådhström (m) och Sture Arnesson (v).

2001/02

TU3

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

En interdepartemental arbetsgrupp, ledd av

generaldirektören Anders Lindström och med medverkan

av representanter för Finans-, Social- och

Näringsdepartementen, har sedan våren 2000 på

regeringens uppdrag utvärderat det nuvarande

rederistödet samt övervägt behovet av ett fortsatt

rederistöd och utformningen av ett sådant stöd. Den

9 januari 2001 har arbetsgruppen redovisat sitt

uppdrag i promemorian Den svenska sjöfartspolitiken.

Promemorian har remissbehandlats. Yttranden har

inkommit från bl.a. Riksskatteverket,

Riksrevisionsverket, Sjöfartsverket, Banverket,

Ekonomistyrningsverket, Statskontoret,

Konkurrensverket och sjöarbetsmarknadens parter.

Bakgrund

Det nuvarande sjöfartsstödet har sin grund i

riksdagens sjöfartspolitiska beslut i december 1996

(prop. 1996/97:1 utg.omr. 22, bet. 1996/97:TU1,

rskr. 1996/97:115). Enligt beslutet skulle staten

tillförsäkra den svenska handelsflottan rimliga

konkurrensvillkor. Vidare skulle den svenskflaggade

handelsflottan omfattas av ett statligt stöd.

Bestämmelser om stödet har tagits in i förordningen

(1996:1559) om statligt bidrag till svensk sjöfart.

Stöd utgår i form av bidrag till arbetsgivare för

inbetald skatt på sjöinkomst och för arbetsgivares

kostnader för socialavgifter. Sistnämnda del av

stödet har successivt höjts och uppgår sedan år 1999

till 58 000 kr per kalenderår och årsarbetskraft.

Stöd enligt förordningen omfattar inte

passagerarfartyg i förordningens mening, dvs.

"fartyg som transporterar även andra passagerare än

chaufförer till lastbilar som transporteras med

fartyget". Detta betyder att t.ex. färjetrafiken

mellan svenska och utländska hamnar inte har rätt

till statligt stöd enligt gällande regler. Det

nuvarande stödet är av s.k. bruttomodell, vilket

innebär att arbetsgivaren drar skatter och avgifter,

som sedan helt respektive delvis återgår till

arbetsgivaren.

Ett komplement till det statliga stödet utgör det

avtal om tillfälligt anställd personal, det s.k.

TAP-avtalet, som sjöarbetsmarknadens parter ingått.

Detta avtal reglerar rätten för svenska redare att

ersätta högst hälften av en fartygsbesättning med

utländsk personal. Varje tillfälligt anställd får

vara anställd under högst sex månader per år. Den

tillfälligt anställda personalen omfattas också av

1996 års stödförordning.

I budgetpropositionen för år 2001 betonade

regeringen att den svenska sjöfartsnäringen måste

ges långsiktiga förutsättningar och likvärdiga

konkurrensvillkor. Ett nytt stödsystem, också

innefattande färjenäringen, borde införas den 1

januari 2002. I sitt av riksdagen godkända

betänkande med anledning av propositionen (bet.

2000/01:TU1 utg.omr. 22, rskr. 2000/01:80)

välkomnade trafikutskottet den översyn och det

förslag som regeringen förutskickade. Emellertid

kunde enligt utskottet den 1 januari 2002 visa sig

vara en för sen tidpunkt för färjesjöfarten.

Åtgärder borde därför genomföras redan under år 2001

för att stärka konkurrenskraften och motverka

utflaggning. Utskottet ansåg att regeringen snarast

möjligt borde återkomma till riksdagen med förslag

om hur åtgärderna under år 2001 skulle utformas.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att ett sjöfartsstöd införs

som omfattar både last- och passagerarfartyg i

internationell trafik. Syftet är att ge svensk

sjöfartsnäring konkurrensvillkor som är likvärdiga

med konkurrensvillkoren för andra EU-länders

handelsflottor.

Stödet föreslås ges i form av att arbetsgivarens

skattekonto krediteras ett belopp motsvarande

skatteavdrag och arbetsgivaravgifter på sjöinkomst.

Det innebär att stödbeloppet höjs från 58 000 kr per

årsarbetskraft för kostnaderna för sociala avgifter

till ett belopp som motsvarar avgifterna i deras

helhet, enligt propositionen motsvarande 30,13 % av

sjömannens bruttolön. Stödet, som avses regleras i

förordning, skall ersätta det stöd som nu ges enligt

den förordning (1996:1559) om statligt bidrag till

svensk sjöfart som upphör vid utgången av år 2001.

Genomförandet förutsätter en ändring i lagen

(1999:591) om kreditering av anställningsstöd,

vilken efter ändringen får benämningen lag om

kreditering av anställningsstöd och sjöfartsstöd.

Det är regeringens mening att stödordningen, under

förutsättning av att EG-kommissionen godkänner

förslaget, skall träda i kraft den 1 oktober 2001.

Med hänsyn till att det råder viss osäkerhet om när

EG-kommissionens beslut kan väntas förelås riksdagen

bemyndiga regeringen att besluta om tidpunkt för

lagändringens ikraftträdande.

Utskottets överväganden

Utvidgat stöd till svensk sjöfart

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag rörande den

huvudsakliga inriktningen av stödet till

svensk sjöfart. Ställningstagandet innebär

att nuvarande stödsystem bör ersättas av en

ordning som omfattar såväl lastfartyg som

passagerarfartyg vilka huvudsakligen används

i internationell utrikestrafik av betydelse

för den svenska utrikeshandeln eller den

svenska tjänsteexporten. Det nya stödet bör

innebära full kompensation för såväl skatter

som arbetsgivaravgifter på sjöinkomst samt

omfatta den allmänna löneavgiften. Stödet

bör, som regeringen också föreslår,

tillgodoföras arbetsgivaren genom kreditering

av dennes skattekonto. Ett motionsyrkande (m)

om avslag på propositionen avstyrks. Ett

annat yrkande (kd), om stödsystemets

kompensationsnivå, anses tillgodosett genom

utskottets ställningstagande utan något

särskilt initiativ från riksdagens sida.

Jämför reservation (m).

Utvecklingen av konkurrens och sjöfartsstöd

inom EU

Av den nämnda interdepartementala promemorian

framgår att handelsflottorna inom EU under de

senaste årtiondena varit utsatta för en allt hårdare

konkurrens från tredjelandsflottor och

bekvämlighetsflaggat tonnage som opererat till

betydligt lägre kostnader. Denna konkurrens har

medfört att EU:s andel av tonnaget från år 1970 till

i mitten av 1990-talet har minskat från 32 % till

14 %. Mot den bakgrunden har EG-kommissionen i maj

1997 fastställt nya riktlinjer för statligt stöd

till sjöfartsnäringen. Dessa innebär jämfört med dem

som tidigare gällt betydligt utökade möjligheter

till stöd. Dessutom har antalet stödformer ökat och

blivit mer flexibla. Som huvudregel gäller att

statligt stöd endast får ges till fartyg som är

registrerat i ett medlemslands skeppsregister. Som

tak för statligt stöd gäller reduktion till noll av

skatter och sociala avgifter för sjöfolk och av

bolagsskatt. Inom ramen för denna totala begränsning

kan kostnader för sjömäns hemresor ersättas.

Investeringsstöd i samband med fartygsanskaffning

kan i viss utsträckning godtas. Stöd till utbildning

och forskning kan godkännas under vissa

förutsättningar. För att täcka förluster av statens

uppställda servicekrav kan s.k. Public Service

Obligations (PSO) medges. Företagsskatt kan ersättas

med s.k. tonnageskatt. Denna tas ut som en fast

skatt som är relaterad till fartygets storlek. För

vinstgivande rederier innebär tonnageskatten att

skatten reduceras avsevärt. I Europa tillämpas olika

metoder för att behandla skatter och sociala

avgifter för ombordanställda. Får den anställde

nettolön betalar rederiet inte in någon skatt. Detta

kan också vara fallet vid bruttolönesystem om

rederiets skatter och avgifter för ombordanställda

budgetmässigt behandlas netto. Behandlas de däremot

brutto betalas de först in till staten och

återbetalas därefter till rederiet. I

departementspromemorian lämnas en närmare

redovisning av sjöfartspolitiken i vissa andra

europeiska länder. Av redogörelsen framgår bl.a.

följande.

Sedan den l juli 2000 tillämpas i Finland det s.k.

parallellregisterstödet för alla skatter och sociala

avgifter för besättningar ombord på lastfartyg. I

praktiken gäller därmed ett nettolönesystem där

kostnaderna för besättningen begränsas till

nettolönen. Stödet beräknas motsvara ca 40-45 % av

bruttolönerna. Något motsvarande stöd till

passagerarfartyg finns inte.

I Danmark finns sedan år 1988, vid sidan av det

ordinarie skeppsregistret, Danskt Internationalt

Skibsregister (DIS). Genom att registrera ett fartyg

i DIS kan ett rederi anställa utländska sjömän på

för den anställde mindre förmånliga

anställningsvillkor. Vidare gäller att dansk

sjömansskatt inte utgår på inkomst som intjänats

ombord på ett DIS-fartyg. Nyligen genomförda

lagändringar innebär att DIS-fartyg, både lastfartyg

och färjor, har rätt att gå i dansk kustfart och får

tillträde till tidigare stängda marknader i

Östersjön, Nordsjön och Engelska kanalen. Både

danska och utländska sjömän som är anställda ombord

i DIS-fartyg, lastfartyg såväl som färjor, uppbär

nettolön och är befriade från skatt.

Norge har, förutom ett ordinarie skeppsregister

(NOR), ett särskilt internationellt register (NIS).

På fartyg tillhörande NIS kan utländskt sjöfolk

anställas på "lokala" avtal enligt vilka endast

obetydlig skatt betalas i Norge. Inhemskt sjöfolk

ges betydande skattereduktioner genom ett system med

sjöinkomstavdrag. Även för fartyg registrerade i NOR

har införts statligt stöd, för närvarande uppgående

till 20 % av ombordanställdas bruttolön. Härutöver

finns sedan år 1996 ett system för

tonnagebeskattning.

Av promemorian framgår att också Nederländerna,

Tyskland och Storbritannien vidtagit åtgärder för

att stärka sin egen rederinärings konkurrenskraft i

form av t.ex. tonnagebeskattning och sänkning av

bemanningskostnaderna.

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att det nuvarande rederistödet

utvidgas till ett sjöfartsstöd. Det nya stödet

skall, till skillnad från nu utgående rederistöd,

omfatta också passagerarfartyg. Det skall utgå med

ett belopp som motsvarar dels den preliminära skatt

som arbetsgivaren gjort avdrag för på de

ombordanställdas löner, dels de sociala avgifter som

belöper på sjöinkomst för ombordanställda, dvs.

inklusive den allmänna pensionsavgiften som i dag är

undantagen. Stödet skall avse samtliga

ombordanställda som enligt gällande regler klassas

som sjömän. Liksom i dag skall stödet omfatta de

fartyg som huvudsakligen används i utrikestrafik av

betydelse för den svenska utrikeshandeln eller den

svenska tjänsteexporten. Stödet skall enligt

förslaget utformas som ett nettostöd, vilket betyder

att arbetsgivarens skattekonto varje månad

krediteras i anslutning till tidpunkten för

skatteinbetalningen.

Motionerna

I motion T17 redovisar Johnny Gylling m.fl. (kd) att

Redareföreningen pekat på en brist i propositionen.

Sålunda anför regeringen att stödet förutom skatt på

sjöinkomst bör omfatta samtliga arbetsgivaravgifter.

Dessa sägs tillsammans motsvara 30,13 % av

bruttolönen. Men i själva verket utgör

arbetsgivaravgifterna 32,82 %. Skillnaden motsvarar

den s.k. löneavgiften på 2,69 %. Riksdagens beslut

bör enligt motionärerna innebära att stödet täcker

också denna avgift (yrkande 1).

I motion T18 föreslår Per-Richard Molén m.fl. (m)

att riksdagen avslår propositionen. Motionärerna

konstaterar inledningsvis att det nya sjöfartsstödet

enligt förslaget skall regleras i lagen (1999:591)

om kreditering av anställningsstöd. Men

anställningsstödet har inte den karaktär av direkt

industrisubvention som sjöfartsstödet har. Därmed

innebär förslaget en väsentlig ändring av

författningen. Trots detta har Lagrådets yttrande

inte inhämtats. Förslaget innebär också ett

kringgående av lagen (1996:1059) om statsbudgeten,

enligt vilken statens inkomster och utgifter skall

budgeteras och redovisas brutto på statsbudgeten.

Erfarenheterna av hittillsvarande stöd kan knappast

betraktas som goda. Handelsflottan har minskat,

tonnaget har föråldrats, den tekniska utvecklingen

har avstannat och riskkapitalet har försvunnit.

Regeringens beskrivning av hotet från utländska

färjerederier saknar stöd i verkligheten. Bortsett

från färjetrafiken i Öresund finns ingen - och

väntas ingen - dansk-svensk konkurrens. Den

nordeuropeiska färjesjöfarten är i praktiken en

kartell där stora rederier har delat upp marknaden

och ogärna ger sig in på "konkurrenternas"

trafikområden. Olönsamma linjer kommer att

upprätthållas, liksom överkapaciteten. Vi får

skattefinansierade färjelinjer som lever på

politiska villkor, inte på marknadens.

Gotlandstrafiken har genom Rikstrafiken sin egen

stödform. Därmed får vi två parallella

subventionssystem. Ägarstrukturen inom

färjenäringen är sådan att den dominerande delen av

det statliga stödet i praktiken kommer att gå till

ett enda rederi. Till följd av att ett svenskt stöd

till färjetrafiken införs tvingas Norge, och i än

högre grad Finland, att införa ännu mer omfattande

stödsystem. Även de baltiska länderna är oroade över

konsekvenserna av det svenska färjestödet (yrkande

3).

Utskottets ställningstagande

Behov av utvidgat stöd

Utskottet konstaterar att svensk rederinäring under

senare år utsatts för en allt hårdare konkurrens

från andra länder. Av den genomgång som regeringens

interdepartementala arbetsgrupp gjort framgår att

flera av Sveriges huvudkonkurrenter i Europa med

stöd av EU:s riktlinjer infört olika former av

lättnader och subventioner för sina handelsflottor.

Mot den bakgrunden noterar utskottet med

tillfredsställelse att regeringen nu förelägger

riksdagen förslag till ett nytt och utvidgat stöd

för den svenska rederinäringen.

Stödberättigat tonnage

Det föreslagna stödet utvidgas till att också

omfatta passagerartrafik. Utvidgningen i detta

hänseende får främst ses mot bakgrunden av att

Danmark hösten 2000 medgav att även danska

passagerarfartyg i trafik mellan t.ex. Danmark och

Sverige kunde åtnjuta de förmånligare regler som

tillämpas för tonnage tillhörigt det danska

internationella skeppsregistret. Utskottet delar

regeringens uppfattning att utvidgningen av stödet

till att avse också färjetrafiken måste ses som en

nödvändig åtgärd under de förutsättningar som nu

råder. Som redovisas i propositionen avser

regeringen att ta upp långsiktiga diskussioner med i

första hand de nordiska grannländerna och Tyskland

för att undersöka möjligheterna att komma fram till

en gemensam syn på behovet av näringspolitiskt stöd

till europeisk färjesjöfart. Som regeringen anför

bör den svenska hållningen vara att färjetrafik och

övrig passagerartrafik som i huvudsak bedrivs i

konkurrens med annan europeisk trafik inom EU/EES-

området inte skall få statligt stöd.

Stödets kompensationsnivå

Enligt utskottets mening bör stödet, som regeringen

förordar, innebära full kompensation för såväl

skatter som arbetsgivaravgifter på sjöinkomst.

Stödet bör enligt utskottets mening även omfatta den

allmänna löneavgiften. Med denna precisering

tillgodoses syftet med motion T17 (kd) yrkande 1.

Något särskilt initiativ med anledning av motionen i

denna del erfordras därför inte.

Stödets konstruktion

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag

att stödet skall krediteras arbetsgivarens

skattekonto. Detta förutsätter en ändring i lagen

(1999:591) om kreditering av anställningsstöd,

vilken efter ändringen får benämningen Lag om

kreditering av anställningsstöd och sjöfartsstöd.

Utskottets ställningstagande i sammanfattning

Sammanfattningsvis ställer sig

utskottet bakom vad regeringen i

propositionen förordar om ett nytt

stöd till den svenska sjöfarten. I

linje härmed föreslår utskottet att

riksdagen dels antar regeringens

förslag till lag om ändring i lagen

(1999:591) om kreditering av

anställningsstöd, dels godkänner den

i propositionen föreslagna

huvudsakliga inriktningen för

utformningen av stödet till svensk

sjöfart. Ställningstagandet innebär

att utskottet avstyrker motion T18

(m) yrkande 3. Yrkande 1 i motion

T17 (kd) avstyrks med ovan redovisad

motivering, dvs. att yrkandet

tillgodoses utan särskilt initiativ

från riksdagens sida.

Retroaktiv tillämpning av de nya

stödreglerna

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (c) om

att det nya sjöfartsstödet bör tillämpas

retroaktivt fr.o.m. den 1 januari 2001.

Jämför reservation (c).

Propositionen

Av propositionen framgår att den nya stödordningen

enligt regeringens mening bör träda i kraft den 1

oktober 2001. En förutsättning är att stödordningen

dessförinnan har godkänts av Europeiska kommissionen

i enlighet med EG-fördragets artikel 88.3, innan den

kan börja tillämpas. Regeringen förutsätter att ett

godkännande kommer att föreligga i sådan tid att

lagen om ändring i lagen (1999:591) om kreditering

av anställningsstöd kan träda i kraft vid nämnda

tidpunkt. Men med hänsyn till att det inte med

säkerhet kan förutsägas när kommissionens

godkännande föreligger föreslås riksdagen bemyndiga

regeringen att bestämma dagen för ikraftträdandet.

Motionen

Enligt vad Sven Bergström m.fl. (c) uttalar i motion

T16 är det glädjande, särskilt för Centerpartiet som

länge drivit frågan, att staten nu kan bidra till

svensk sjöfarts fortlevnad och utveckling. Men

regeringens förslag kan förbättras ytterligare,

anser motionärerna. Sålunda kan och bör systemet med

kreditering av skatter och sociala avgifter införas

retroaktivt den 1 januari 2001 (yrkande 1).

Utskottets ställningstagande

Utskottet för sin del finner att den av regeringen

förordade ikraftträdandetidpunkten, liksom

tidpunkten för när de nya reglerna skall börja

tillämpas, är väl avvägd och i överensstämmelse med

riksdagens tillkännagivande hösten 2000 (bet.

2000/01:TU1 utg.omr. 22, rskr. 2000/01:80). Med

hänvisning till detta och dessutom till att förlängd

retroaktiv tillämpning av de nya stödreglerna,

såvitt utskottet inhämtat, skulle innebära stora

administrativa komplikationer, avstyrker utskottet

motion T16 (c) yrkande 1.

Tonnageskatt

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkanden (kd, c) om införande

av s.k. tonnageskatt som ersättning för

sedvanlig bolags- och

realisationsvinstbeskattning. Jämför

reservation (kd, c).

Motionerna

I motion T16 anför Sven Bergström m.fl. (c) att

svensk sjöfart genom det nya sjöfartsstödet kommer

ett steg närmare konkurrenterna. Men i propositionen

saknas ett viktigt element, nämligen tonnageskatten.

Tonnageskatt ersätter både den vanliga

företagsbeskattningen och reavinstbeskattningen. Den

innebär väsentligt lägre beskattning än vanlig

bolagsskatt, om rederiet går med vinst. Men minst

lika viktigt är att tonnageskatten underlättar

rederiernas planering. Sverige bör se över

möjligheterna att i likhet med bl.a. Finland, Norge

och Tyskland införa en sådan skatt (yrkande 2).

Johnny Gylling m.fl. (kd) erinrar i motion T17 om

att Sverige tidigare hade s.k. fartygsfonder.

Systemet innebar att rederierna efter utförsäljning

av tonnage kunde avsätta medel för nya fartygsköp.

Enligt motionärerna är det av största vikt för ett

rederi att kunna planera sina långsiktiga åtaganden

gentemot staten. Därför bör Sverige, liksom många

andra EU-länder, införa ett system med tonnageskatt.

Svenska redare sägs välkomna ett sådant system,

trots att det skulle innebära större inbetalningar

till statskassan. Tonnageskatten skulle, hävdar

motionärerna, bidra till att trygga svensk sjöfarts

framtid och säkert också till ökad inflaggning

(yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Skatteutskottet har vid flera tillfällen behandlat

motioner om införande av tonnageskatt. I sina

senaste betänkanden i ämnet (bet. 1999/2000:SkU14

och bet. 2000/01:SkU19) har skatteutskottet som

motiv för att avstyrka motionerna hänvisat dels till

det stöd i form av kompensation för skatt på

sjöinkomst och arbetsgivaravgifter som lämnats under

senare år, dels till pågående utredningsarbete om

utvidgning av sådant stöd, men också till de

principer som låg bakom 1990 års reform av

företagsbeskattningen, bl.a. den om tillämpning av

en förhållandevis låg skattesats och i gengäld mer

begränsade reserveringsmöjligheter. Trafikutskottet

är för sin del inte berett att föreslå att riksdagen

tar något initiativ med anledning av nu behandlade

motionsyrkanden. Motionerna T16 (c) yrkande 2 och

T17 (kd) yrkande 2 avstyrks följaktligen.

Gemensamma EU-regler

Utskottets förslag i korthet

Utskottet finner att syftet med

motionsförslag (m, c) om en gemensam syn på

statligt sjöfartsstöd och om industristöd

inom EU tillgodoses utan något särskilt

tillkännagivande från riksdagens sida. Mo-

tionsyrkandena avstyrks följaktligen. Jämför

reservationer (m, c).

Propositionen

I propositionen (s. 6) uttalar regeringen att den

avser att ta upp långsiktiga diskussioner med i

första hand de nordiska grannländerna och Tyskland

för att utröna möjligheterna till en gemensam syn på

behovet av näringspolitiskt stöd till den

inomeuropeiska färjesjöfarten. Den svenska

inriktningen bör vara att passagerartrafik som i

huvudsak bedrivs i konkurrens med annan europeisk

trafik inom EU/EES-området inte skall ges statligt

stöd.

Motionerna

Sven Bergström m.fl. (c) erinrar i motion T16 om att

EU-kommissionen år 1997 förnyade de s.k.

statsstödsreglerna. Dessa regler syftar till att ge

de europeiska staterna rimliga förutsättningar att

konkurrera med icke-europeiska handelsflottor och

bekvämlighetsflaggat tonnage. Det är, menar

motionärerna, inte konstigt att EU vill motverka

utflaggning till mindre nogräknade register. Men så

länge EU-reglerna finns får den svenska

sjöfartsnäringen inte försättas i ett sämre läge än

andra europeiska staters handelssjöfart. Sverige bör

vara drivande i frågan om en gemensam syn på behovet

av näringspolitiskt stöd till inomeuropeisk

färjesjöfart. Inriktningen bör vara att de

europeiska staterna inte skall konkurrera inbördes

genom olika åtgärder till stöd för sin egen flotta.

Samtidigt måste reglerna vara så utformade att den

europeiska sjöfarten med sina höga säkerhets- och

miljökrav skall kunna leva vidare bland mindre

nogräknade register (yrkande 3).

Enligt vad Per-Richard Molén m.fl. (m) anför i

motion T18 är det från Moderata samlingspartiets

utgångspunkter av största vikt att de av regeringen

aviserade förhandlingarna genomförs. Det naturliga

hade varit att regeringen redovisat resultat från

sådana överläggningar, innan propositionen förelades

riksdagen (yrkande 1). I motionen föreslås också att

Sverige omgående begär överläggningar med EG-

kommissionen om en mer restriktiv tillämpning av

Romtraktatens regler om industristöd (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Utskottet finner för sin del att de nu behandlade

förslagen i motionerna T16 (c) och T18 (m) om

gemensamma regler för sjöfarten inom EU ligger väl i

linje med den inriktning som regeringen deklarerat i

propositionen. Syftet med motionerna i dessa delar

synes bli tillgodosett utan något särskilt uttalande

från riksdagens sida. Motionerna T16 (c) yrkande 3

och T18 (m) yrkande 1 avstyrks följaktligen.

Beträffande yrkandet i motion T18 (m) om EU:s

regler om industristöd vill utskottet erinra om sitt

ställningstagande hösten 2000 med anledning av

liknande motionsyrkanden. I sitt budgetbetänkande

(bet. 2000/01:TU1 utg.omr. 22 s. 74) anförde sålunda

utskottet att den uppkomna situationen med

snedvridna konkurrensförhållanden inom EU måste

betraktas som olycklig. Utskottet förutsatte att

regeringen inom EU skulle verka för en ordning som

säkerställde största möjliga konkurrensneutralitet.

Utskottet står fast vid denna uppfattning och

bedömer mot den bakgrunden att syftet med motionen i

den behandlade delen blir tillgodosett utan att

riksdagen tar något initiativ i ärendet. Yrkande 2 i

motion T18 (m) bör alltså avslås av riksdagen.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Utvidgat stöd till svensk sjöfart (punkt 1)

av Per-Richard Molén (m), Tom Heyman (m), Lars

Björkman (m) och Jan-Evert Rådhström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen avslår proposition 2000/01:127.

Riksdagen bifaller därmed motion 2000/01:T18

yrkande 3 och avslår motion 2000/01:T17 yrkande

1.

Ställningstagande

I vår motion T18 (m) redovisar vi utförligt motiven

för att regeringens förslag om ett nytt, utvidgat

stöd för den svenska sjöfarten bör avslås av

riksdagen. Dessa kan sammanfattas på följande sätt.

Erfarenheterna av hittillsvarande stöd kan

knappast betraktas som goda. Handelsflottan har

minskat, tonnaget har föråldrats, den tekniska

utvecklingen har avstannat och riskkapitalet har

försvunnit.

Det nya stödet skall enligt förslaget omfatta

också passagerartrafik i internationell trafik. Men

regeringens beskrivning av hotet från utländska

färjerederier saknar enligt vår uppfattning stöd i

verkligheten. Bortsett från färjetrafiken i Öresund

finns ingen - och väntas ingen - dansk-svensk

konkurrens. Den nordeuropeiska färjesjöfarten är i

praktiken en kartell där stora rederier har delat

upp marknaden och ogärna ger sig in på

"konkurrenternas" trafik-områden. Genom stödet

kommer olönsamma linjer att upprätthållas och

överkapacitet att bestå. Vi får delvis

skattefinansierade färjelinjer som lever på

politiska villkor, inte på marknadens.

Gotlandstrafiken har genom Rikstrafiken sin egen

stödform. Därmed får vi två parallella

subventionssystem. Ägarstrukturen inom

färjenäringen är sådan att den dominerande delen av

det statliga stödet i praktiken kommer att gå till

ett enda rederi. Till följd av att ett utvidgat

svenskt stöd till färjetrafiken införs tvingas

Norge, och i än högre grad Finland, att bygga upp

liknande system. Även de baltiska länderna uppges

vara oroade över konsekvenserna av det svenska

färjestödet.

Kritik kan anföras mot den föreslagna tekniska

utformningen av stödet och regeringens beredning av

ärendet. Stödet skall sålunda regleras i lagen

(1999:591) om kreditering av anställningsstöd. Men

anställningsstödet har inte alls samma karaktär av

direkt industrisubvention som sjöfartsstödet har.

Därmed innebär förslaget en väsentlig ändring av

författningen. Trots detta har Lagrådets yttrande

inte inhämtats. Förslaget innebär också ett

kringgående av lagen (1996:1059) om statsbudgeten,

enligt vilken statens inkomster och utgifter skall

budgeteras och redovisas brutto på statsbudgeten.

Mot den angivna bakgrunden föreslår vi att

riksdagen avslår regeringens förslag om

sjöfartsstöd.

2. Retroaktiv tillämpning av de nya

stödreglerna (punkt 2)

av Sven Bergström (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen ger som sin mening regeringen till

känna vad som anförs i reservationen. Riksdagen

bifaller därmed motion 2000/01:T16 yrkande 1.

Ställningstagande

Det är glädjande att staten med det nu föreslagna

stödet på ett betydligt mer verksamt sätt kan bidra

till svensk sjöfarts fortlevnad och utveckling. Men

som förordas i motion T16 (c) bör systemet med

kreditering av skatter och sociala avgifter

tillämpas retroaktivt fr.o.m. den 1 januari 2001.

3. Tonnageskatt (punkt 3)

av Sven Bergström (c), Johnny Gylling (kd) och

Tuve Skånberg (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

3. Riksdagen ger som sin mening regeringen till

känna vad som anförs i reservationen. Riksdagen

bifaller därmed motionerna 2000/01:T16 yrkande 2

och 2000/01:T17 yrkande 2.

Ställningstagande

Flera av Sveriges huvudkonkurrenter inom sjöfarten

har infört ett system med s.k. tonnageskatt. Detta

system ersätter såväl vanlig bolagsbeskattning som

realisationsvinstbeskattning. Skatten kan vara

utformad antingen som en punktskatt eller som en

skatt som utgår på en schablonberäknad vinst. Den

viktigaste fördelen med tonnageskatt är att en sådan

väsentligt underlättar rederiernas planering av sina

långsiktiga åtaganden gentemot staten. Som föreslås

i motionerna T16 (c) och T17 (kd) bör Sverige pröva

förutsättningarna för att i likhet med andra

europeiska sjöfartsnationer införa tonnageskatt.

Detta skulle enligt vår uppfattning bidra väsentligt

till att trygga svensk sjöfartsnärings framtid och

säkert också öka inflaggningen.

4. Gemensamma EU-regler (punkt 4)

av Per-Richard Molén (m), Tom Heyman (m), Lars

Björkman (m) och Jan-Evert Rådhström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

4. Riksdagen ger som sin mening regeringen till

känna vad som anförs i reservationen. Riksdagen

bifaller därmed motion 2000/01:T18 yrkandena 1

och 2 och avslår motion 2000/01:T16 yrkande 3.

Ställningstagande

I propositionen aviserar regeringen att den tänker

ta upp förhandlingar med i första hand de nordiska

grannländerna och med Tyskland om en gemensam syn på

behovet av näringspolitiskt stöd till den

inomeuropeiska färjesjöfarten. Vi stöder regeringens

ståndpunkt inför förhandlingarna, nämligen att

passagerartrafik som i huvudsak bedrivs i konkurrens

med annan europeisk trafik inom EU/EES-området inte

skall ges statligt stöd. Men enligt vår uppfattning

hade det naturliga varit att regeringen kunnat

redovisa resultat från sådana förhandlingar redan

innan den nu aktuella propositionen hade förelagts

riksdagen. Som anförs i motion T18 (m) är det nu av

största vikt att förhandlingarna kommer till stånd

och genomförs. Dessutom anser vi att regeringen

omgående bör begära överläggningar med EG-

kommissionen om en mer restriktiv tillämpning av

Romfördragets regler om industristöd.

5. Gemensamma EU-regler (punkt 4)

av Sven Bergström (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

4. Riksdagen ger som sin mening regeringen till

känna vad som anförs i reservationen. Riksdagen

bifaller därmed motion 2000/01:T16 yrkande 3 och

avslår motion 2000/01:T18 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Som redovisas i motion T16 (c) bör Sverige vara

drivande i frågan om en gemensam syn på behovet av

näringspolitiskt stöd till inomeuropeisk

färjesjöfart. Inriktningen bör vara att de

europeiska staterna inte skall konkurrera inbördes

genom olika åtgärder till stöd för sin egen

handelsflotta. Samtidigt måste tillses att den

europeiska sjöfarten med sina höga säkerhets- och

miljökrav kan konkurrera framgångsrikt också med

bl.a. bekvämlighetsflaggat tonnage.

Särskilt yttrande

Tonnageskatt (punkt 3)

Per-Richard Molén (m), Tom Heyman (m), Lars Björkman

(m) och Jan-Evert Rådhström (m) anför:

Vi moderater har vid flera tidigare tillfällen,

senast i vår kommittémotion T642, pekat på att

tonnageförnyelse är ett stort problem, särskilt för

de mindre rederierna. Det system som tidigare fanns

med fartygsfonder innebar en väsentlig fördel för

rederierna, som då kunde förnya flottan utan att i

varje läge göra skattemässiga avvägningar.

Möjligheten till avsättning till fartygsfonder bör

därför enligt vår uppfattning återinföras.

BILAGA 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Regeringen (Näringsdepartementet) föreslår i

proposition 2000/01:127 att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1999:591) om kreditering av anställningsstöd,

2. godkänner den huvudsakliga inriktningen för

utformningen av stödet till svensk sjöfart.

Följdmotioner

2000/01:T16 av Sven Bergström m.fl. (c) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att systemet med

nedsättning av sociala avgifter och löneskatter för

svensk färje- och handelssjöfart bör införas med

retroaktiv verkan fr.o.m. den 1 januari 2001.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige bör se

över möjligheten att i likhet med Finland, Norge

Tyskland och andra länder införa en tonnageskatt.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om inriktningen på

gemensamma regler för sjöfarten inom EU.

2000/01:T17 av Johnny Gylling m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att befria

rederierna från hela arbetsgivaravgiften, även den

allmänna löneavgiften.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om tonnageskatt för den svenska

handelsflottan i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2000/01:T18 av Per-Richard Molén m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i motionen om att regeringen

genast bör inleda förhandlingar med de andra berörda

nordiska länderna kring statliga sjöfartsstöd.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i motionen om att regeringen

bör begära förhandlingar med kommissionen om en

restriktiv tillämpning av bestämmelserna om

industristöd i Romtraktaten.

3. Riksdagen beslutar att avslå propositionen.

BILAGA 2

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1999:591) om

kreditering av anställningsstöd