Bet. 2001/02:TU4

Trafikutskottets betänkande

2001/02:TU4

Åtgärder för förbättrad fartygssäkerhet

Sammanfattning

Sjötransporter ingår i EU:s gemensamma

transportpolitik och är därför föremål för

gemenskapens normgivning. År 1993 antog rådet en

resolution om ett gemensamt handlingsprogram för

säkerhet till sjöss. En viktig utgångspunkt för

handlingsprogrammet är att antalet undermåliga

fartyg i gemenskapens farvatten kommer att minska

rejält om internationella konventioner, koder och

resolutioner tillämpas strikt genom gemensamma

bestämmelser inom EU.

Som ett led i handlingsprogrammet har rådet

successivt utfärdat förordningar och direktiv på

sjösäkerhetens område.

I detta betänkande behandlas regeringens förslag i

proposition 2000/01:137 Åtgärder för förbättrad

fartygssäkerhet, som innebär att vissa bestämmelser

i följande direktiv genomförs i svensk lagstiftning:

- direktivet 95/21/EG och ändringsdirektivet

98/25/EG av den 19 juni 1995

respektive den 27 april 1998 om tillämpning och

internationella normer för

säkerhet på fartyg, förhindrande av förorening

samt boende- och arbetsför-

hållanden ombord på fartyg som anlöper

gemenskapens hamnar och fram-

förs i medlemsstaternas territorialvatten

(hamnstatskontroll),

- direktivet 1999/35/EG av den 29 april 1999 om ett

system med obligatoris-

ka besiktningar för en säker drift av ro-ro-

passagerarfartyg och höghastig-

hetspassagerarfartyg i reguljär trafik

(värdstatsdirektivet).

För att genomföra dessa EG-bestämmelser i svensk

lagstiftning föreslår regeringen förslag till

ändringar i följande tre lagar:

- fartygssäkerhetslagen (1988:49),

- lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från

fartyg,

- lagen (1990:712) om undersökning av olyckor.

De lagändringar som föreslås i propositionen innebär

exempelvis att svenska myndigheter får möjlighet att

agera i vissa situationer när ett fartyg på grund av

brister skall hållas kvar i en inspektionshamn eller

när fartyget skall hindras från att anlöpa svenska

hamnar. Ett förbud att lämna inspektionshamnen skall

i de flesta fall bestå tills rättelse har skett

eller säkerhet har ställts för kostnaderna för

tillsynsförrättningen. Vidare innebär de föreslagna

lagändringarna bl.a. att ro-ro-passagerarfartyg och

höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik

skall besiktigas regelbundet. Ett fartyg skall

exempelvis medföra vissa certifikat och uppfylla de

normer som anges för klassificering m.m. De

föreslagna lagändringarna innebär också att, efter

en första inledande besiktning, även regelbundna

besiktningar skall företas när fartyget har börjat

gå i trafik.

Utskottet har inga erinringar mot regeringens

förslag till ändringar i de tre lagarna. Utskottet

tillstyrker därför propositionen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1

januari 2002.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Fartygssäkerhetslagen

- Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i fartygssäkerhetslagen (1988:49).

2. Lagen om åtgärder mot förorening från fartyg

- Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot

förorening från fartyg.

3. Lagen om undersökning av olyckor

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1990:712) om undersökning av olyckor.

Stockholm den 16 oktober 2001

På trafikutskottets vägnar

Monica Öhman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Monica

Öhman (s), Sven Bergström (c), Per-Richard Molén

(m), Jarl Lander (s), Karin Svensson Smith (v),

Johnny Gylling (kd), Tom Heyman (m), Krister

Örnfjäder (s), Monica Green (s), Inger Segelström

(s), Stig Eriksson (v), Tuve Skånberg (kd), Birgitta

Wistrand (m), Mikael Johansson (mp), Claes-Göran

Brandin (s), Jeppe Johnsson (m) och Elver Jonsson

(fp).

2001/02

TU4

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Regeringen lämnade den 17 maj 2001 proposition

2000/01:137 Åtgärder för förbättrad fartygssäkerhet

till riksdagen. I propositionen föreslår regeringen

att riksdagen antar förslagen till ändringar i

fartygssäkerhetslagen (1988:49), lagen (1980:424) om

åtgärder mot förorening från fartyg samt lagen

(1990:712) om undersökning av olyckor.

Bakgrunden till propositionen är att vissa

bestämmelser i EG-direktiv om fartygssäkerhet,

inspektioner och hamnstatskontroller m.m. skall

genomföras i svensk lagstiftning. I rådets direktiv

95/21/EG av den 19 juni 1995 samt i

ändringsdirektivet 98/25/EG av den 28 april 1998 om

tillämpning av internationella normer för säkerhet

på fartyg, förhindrande av förorening samt boende-

och arbetsförhållanden ombord på fartyg som anlöper

gemenskapens hamnar och framförs i medlemsstaternas

territorialvatten (hamnstatskontroll) finns det

bl.a. regler om förbud mot att anlöpa hamn och om

att kvarhållande av fartyg inte skall upphävas

förrän betalning skett eller säkerhet ställts för

betalning av tillsynskostnader. Rådet antog också

den 29 april 1999 direktiv 1999/35/EG om ett system

med obligatoriska besiktningar för en säker drift av

ro-ro-passagerarfartyg och

höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik,

nedan kallat värdstatsdirektivet. Detta direktiv

innehåller bestämmelser om bl.a. besiktningar och

kontroller av fartygen.

Regeringen beslutade den 23 juni 1999 att

tillsätta en särskild utredare med uppdrag att göra

en översyn av fartygssäkerhetslagstiftningen. I

uppdraget ingick att i ett delbetänkande redovisa

ett förslag till införlivande av dels artiklarna 9a,

11.4 och 16.3 i direktivet och ändringsdirektivet om

hamnstatskontroll, dels värdstatsdirektivet.

Utredaren avlämnade i mars 2000 delbetänkandet

Införlivande av vissa direktiv om fartygssäkerhet

(SOU 2000:16). Betänkandet har remissbehandlats.

Regeringen beslutade den 26 april 2001 att inhämta

Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i

bilaga 6 till propositionen. Lagrådet föreslog vissa

ändringar av förslagen till ändringar av

fartygssäkerhetslagen (1988:49) och lagen (1980:424)

om åtgärder mot förorening från fartyg. Regeringen

har följt Lagrådets förslag. I propositionens

lagförslag har också vissa redaktionella ändringar

gjorts i förhållande till lagrådsremissen.

Utskottets överväganden

Bakgrund och gällande bestämmelser

Internationella konventioner

För att underlätta för den internationella sjöfarten

och samtidigt finna en gemensam hög

sjösäkerhetsnivå, har de sjöfarande länderna antagit

en rad internationella konventioner om säkerhet till

sjöss och om skydd för den marina miljön.

Konventionerna ställer krav på att flaggstaternas

bestämmelser om tillsyn över fartygen är

tillräckliga och internationellt jämförbara.

Samtidigt ger konventionerna kuststaterna

befogenheter att inspektera utländska fartyg och på

så sätt öka sina möjligheter att övervaka säkerheten

på det egna territorialvattnet.

1974 års internationella konvention om säkerheten

för människoliv till sjöss (SOLAS 1974) är den

viktigaste konventionen om sjösäkerhet och anger

konstruktions- och säkerhetskrav för fartyg i

internationell trafik. Enligt konventionen skall

varje flaggstat ansvara för att dess fartyg

uppfyller kraven. Fartygen skall exempelvis innan de

används i internationell trafik kontrolleras och

godkännas, och som bevis på att de godkänts skall

fartygen medföra certifikat som utfärdas av

flaggstatens administration. Vidare ger konventionen

länder som är anslutna till konventionen viss rätt

att inspektera andra länders fartyg, s.k.

hamnstatskontroll. Konventionen omfattar även krav

på rederiernas och fartygens säkerhetsorganisation

m.m.

I regeringens proposition 2000/01:137 s.19 finns

ytterligare beskrivningar av kraven i SOLAS 1974.

EU:s bestämmelser - direktiven om

hamnstatskontroll samt värdstatsdirektivet

Sjötransporter ingår i EU:s gemensamma

transportpolitik och är därför föremål för

gemenskapens normgivning. Fram till år 1993 var

normgivningen om sjösäkerhet begränsad till

bestämmelser om särskilda förhållanden. Det året

antog rådet en resolution av den 8 juni 1993 om ett

gemensamt handlingsprogram för säkerhet till sjöss.

Resolutionen är utgångspunkten för de fortsatta

gemenskapsbestämmelserna om sjösäkerhet. I

resolutionen drogs riktlinjerna upp för ett samlat

handlingsprogram i fråga om sjösäkerhet, vari en

utgångspunkt är att antalet undermåliga fartyg i

gemenskapens farvatten kommer att minska drastiskt

om internationella konventioner, koder och

resolutioner tillämpas strikt genom bestämmelser på

gemenskapsnivå. Som ett led i handlingsprogrammet

har rådet utfärdat förordningar och direktiv på

sjösäkerhetens område.

Direktivet om hamnstatskontroll syftar till att

åstadkomma en minskning av antalet undermåliga

fartyg på gemenskapens vatten samt att öka

efterlevnaden av internationella regler och

gemenskapslagstiftning.

Hamnstatskontrollen av utländska fartyg sker genom

inspektioner som utförs av hamnstatens behöriga

sjöfartsmyndighet. Minst 25 % av det antal fartyg

som anlöper medlemsstatens hamnar under ett

representativt kalenderår skall inspekteras. Vidare

skall bl.a. medlemsstatens behöriga myndighet

försäkra sig om att alla brister som upptäcks vid en

inspektion rättas till. Innebär bristerna otvetydig

fara för säkerhet, liv eller miljö skall myndigheten

se till att fartyget hålls kvar eller att den

farliga verksamheten stoppas. Om bristen inte kan

åtgärdas i inspektionshamnen får fartyget resa till

ett anvisat reparationsvarv under förutsättning att

fartyget uppfyller villkoren för resan. Vidare skall

kostnader som har samband med inspektionen täckas av

fartygets ägare.

Genom ändringsdirektivet 98/25/EG om

hamnstatskontroll infördes bestämmelser till följd

av att 1974 års internationella konvention om

säkerheten för människoliv till sjöss (SOLAS 1974)

infört regler som gjort den s.k. ISM-koden (the

International Safety Management Code) obligatorisk.

Det handlar bl.a. om hur rederiernas och fartygens

säkerhetsorganisation skall vara utformad och

bedrivas.

Värdstatsdirektivet är ett direktiv som tillämpas på

ro-ro-passagerarfartyg och

höghastighetspassagerarfartyg som går i reguljär

trafik till eller från medlemsstats hamn.

Värdstaternas tillsyn av de fartyg som omfattas av

direktivet innebär bl.a. att staterna skall göra

inledande kontroller samt regelbundna besiktningar

av fartygen. Värdstatsdirektivet innehåller också

bestämmelser om utredning av olyckor.

I regeringens proposition 2000/01:137 s. 20-23 ges

en närmare beskrivning av direktiven om

hamnstatskontroll samt värdstatsdirektivet.

Svenska bestämmelser

Grundläggande bestämmelser om sjöfarten finns i

sjölagen (1994:1009). Den lagen innehåller också en

del bestämmelser om fartygs säkerhet samt om

redarens och befälhavarens skyldigheter och ansvar

för sjösäkerheten. Den viktigaste författningen i

fråga om säkerheten på fartyg är dock

fartygssäkerhetslagen (1988:49) som kompletteras av

fartygssäkerhetsförordningen (1988:594). Av

intresse är också lagen (1980:424) och förordningen

(1980:789) om åtgärder mot förorening från fartyg

samt lagen (1990:712) och förordningen (1990:717) om

undersökning av olyckor. Ytterligare beskrivning av

dessa lagar finns i kommande avsnitt i betänkandet.

Med stöd av bemyndiganden i de nämnda lagarna

och förordningarna meddelar behöriga

myndigheter, främst Sjöfartsverket,

föreskrifter. Föreskrifterna avspeglar också

olika internationella överenskommelser på

sjösäkerhetens område, exempelvis får ett

flertal av de detaljerade säkerhetsnormer som

anges i EG-direktiv sin nationella tillämpning

genom föreskrifter som meddelas av

Sjöfartsverket.

Fartygssäkerhetslagen

Fartygssäkerhetslagen (1988:49) tillämpas på alla

fartyg som används till sjöfart inom Sveriges

sjöterritorium samt på svenska fartyg som används

till sjöfart utanför sjöterritoriet. Lagen gäller

även alla svenska rederier samt utländska rederier

som bedriver sjöfart med svenskt fartyg eller

använder annat fartyg till sjöfart inom Sveriges

sjöterritorium. En betydelsefull ändring av

fartygssäkerhetslagen skedde när ISM-koden

införlivades i svensk rätt (SFS 1995:927). Lagens

krav och den tillsyn som skall göras har därefter

kommit att omfatta även att en redare och dennes

fartyg har en fungerande säkerhetsorganisation. Ett

fartyg skall ha de certifikat som anges i lagen

eller i föreskrifter som meddelats med stöd därav,

och ett rederi skall ha dokument angående godkänd

säkerhetsorganisation. Det framgår av

Sjöfartsverkets kungörelse (SJÖFS 1996:2) med

föreskrifter om rederiers och fartygs

säkerhetsorganisation att kopia av dokument angående

godkänd säkerhetsorganisation liksom certifikat

angående sådan säkerhetsorganisation skall finnas

ombord på fartyget.

I 10 kap. fartygssäkerhetslagen finns vidare en

rad bestämmelser om tillsyn av fartyg och kontroll

av redare. Vid exempelvis en rederikontroll skall

tillsynsmyndigheten pröva om rederiet har en

säkerhetsorganisation som uppfyller kraven i lagen

och i de föreskrifter om rederiets

säkerhetsorganisation som har meddelats med stöd av

lagen.

I regeringens proposition 2000/01:137 s. 24-25 ges

en närmare beskrivning av fartygssäkerhetslagen.

Lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening

från fartyg

Lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från

fartyg innehåller bestämmelser om fartygs

konstruktion, utrustning och drift i syfte att

förhindra förorening från fartyg. Föreskrifter får

meddelas om att de fartyg som inte innehar

certifikat, vilka visar att fartygen uppfyller vissa

krav, eller som i övrigt inte uppfyller kraven på

konstruktion och utrustning, inte får användas till

sjöfart. Är det fråga om utländska fartyg får de

inte användas till sjöfart inom svenskt territorium.

I lagen finns vidare bestämmelser om tillsyn i

form av besiktningar och inspektioner. Svenska

fartyg skall besiktigas innan de sätts i trafik och

skall därefter genomgå regelbundna besiktningar samt

vid behov inspekteras. Inspektion av utländska

fartyg på svenskt territorialhav för de ändamål som

anges i lagen får endast ske om det föreligger klara

skäl att anta att ett förbjudet utsläpp skett i

territorialhavet. Är det fråga om utsläpp utanför

territorialhavet men inom Sveriges ekonomiska zon är

utrymmet för inspektion än mer begränsat.

I regeringens proposition 2000/01:137 s. 25-26

ges en närmare beskrivning av lagen om åtgärder

mot förorening från fartyg.

Lagen om undersökning av olyckor

Undersökning enligt lagen (1990:712) om undersökning

av olyckor skall göras i fråga om händelser som

inträffat i Sverige. Om händelsen berör ett

utländskt fartyg får undersökningen dock göras

endast om det finns särskilda skäl och fartyget

befinner sig inom svenskt sjöterritorium.

Lagen tillämpas också på undersökningar i fråga om

händelser som berör svenskt fartyg och har inträffat

utomlands, om annat inte följer av internationella

överenskommelser. Undersökningen skall utföras av

myndighet som regeringen bestämmer. Denna myndighet

får dock överlåta åt annan att göra undersökningen.

I regeringens proposition 2000/01:137 s. 27 ges

ytterligare beskrivning av lagen om undersökning av

olyckor.

Regeringens proposition

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

ändringar i fartygssäkerhetslagen, i lagen om

åtgärder mot förorening från fartyg och i lagen om

undersökning av olyckor.

Förslagen innebär att vissa artiklar i EG:s direktiv

och ändringsdirektiv om hamnstatskontroll samt i

EG:s värdstatsdirektiv genomförs i svensk

lagstiftning.

Ändringarna innebär bl.a. att

- förbud införs för fartyg att lämna och anlöpa

svenska hamnar om dokument eller certifikat saknas

angående godkänd säkerhetsorganisation som fartyget

eller rederiet skall ha,

- kraven skärps på tillsynen av ro-ro-

passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg,

bl.a. införs krav på inledande kontroll av rederier

och deras fartyg samt inledande besiktning av fartyg

innan fartygen används i reguljär trafik. Även

kraven på regelbundna besiktningar av sådana fartyg

skärps,

- vissa nya bestämmelser om undersökning av olyckor

och tillbud vad gäller utländska ro-ro-

passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg

genomförs i svensk lagstiftning. En utredning skall

sättas i gång av Sverige dels i de fall olycka eller

tillbud sker på vårt vatten, dels i de fall olycka

eller tillbud sker på annat vatten men där Sverige

var det land som fartyget senast besökte. Om en

sådan undersökning har inletts skall den fortgå till

dess berörda stater har enats om vilken stat som

skall ansvara för undersökningen.

Regeringens förslag om genomförande av vissa

artiklar i direktivet och ändringsdirektivet om

hamnstatskontroll

Förbud för fartyg att lämna hamn m.m.

Regeringen föreslår i proposition 2000/01:137 att

ett fartygs resa skall förbjudas vid avsaknad av

dokument eller certifikat angående godkänd

säkerhetsorganisation som fartyget eller rederiet

skall ha enligt författningsbestämmelser. Ett sådant

förbud får upphävas för att hindra överbeläggning av

inspektionshamnen, om det inte finns andra brister

som medför att fartyget skall hållas kvar i hamnen.

Regeringens förslag avser både svenska och utländska

fartyg.

Enligt propositionen är bakgrunden till förslaget

ändringsdirektivet (98/25/EG) om hamnstatskontroll

som bl.a. innebär införande av bestämmelser om

kvarhållande av fartyg när certifikat eller kopia av

dokument saknas ombord på ett fartyg på vilket den

s.k. ISM-koden är tillämplig (artikel 9a i

direktivet om hamnstatskontroll). I artikel 9a i

direktivet om hamnstatskontroll finns vidare

bestämmelser om när fartyg trots dessa brister får

lämna hamn. Artikeln behandlar också förbud att

anlöpa hamn. I propositionen framhålls att den del

av bestämmelsen som avser kvarhållande av fartyg

redan delvis har införlivats i svensk rätt genom

ändringar i 11 kap. 1 § fartygssäkerhetslagen

(1995:927) (se prop. 1994/95:186, bet. 1994/95:TU27,

rskr. 1994/95:413). Enligt 11 kap. 1 § fjärde

stycket fartygssäkerhetslagen får den behöriga

myndigheten förbjuda ett fartygs resa vid avsaknaden

av handlingar enligt ISM-koden. Enligt regeringen

lämnar lagen därmed utrymme för myndigheten att låta

ett fartyg lämna inspektionshamnen trots att dessa

handlingar saknas ombord. Enligt artikel 9a.1 i

direktivet om hamnstatskontroll skall dock ett

beslut om kvarhållande alltid följa om fartyg vid

inspektion uppvisar denna brist. Ett korrekt

införlivande av direktivet innebär enligt regeringen

att fartyg som omfattas av ISM-koden och som saknar

ISM-certifikat endast skall få lämna hamnen under de

särskilda omständigheter som framgår av artikel 9a.

2. Enligt denna punkt får ett beslut om kvarhållande

upphävas om det behövs för att förhindra

överbeläggning av inspektionshamnen, dock under

förutsättning att fartyget inte har andra brister

som innebär att det inte får lämna hamnen.

Fartygssäkerhetslagen bör därför enligt regeringen

ändras så att ett fartygs resa skall förbjudas vid

avsaknad av certifikat och dokument angående godkänd

säkerhetsorganisation som fartyget eller rederiet

skall ha enligt författningsbestämmelser.

Regeringen föreslår därutöver att en bestämmelse

införs om att förbudet får hävas för att förhindra

överbeläggning av hamnen, om det inte finns andra

brister som bör medföra att fartyget skall hållas

kvar i hamnen.

Det nu aktuella direktivet avser inte åtgärder mot

hamnstatens fartyg. Regeringen är dock av

uppfattningen att tillsynsmyndigheterna bör ha samma

möjligheter att vidta åtgärder mot svenska fartyg

som mot utländska fartyg. De föreslagna

bestämmelserna bör därför omfatta även svenska

fartyg.

Genom de föreslagna bestämmelserna genomförs

artiklarna 9 a. 1 och 2 i direktivet om

hamnstatskontroll, vilka tillförts genom

ändringsdirektivet om hamnstatskontroll.

Förbud för fartyg att anlöpa svensk hamn m.m.

Regeringen föreslår sammanfattningsvis att fartyg

skall förbjudas i vissa fall att anlöpa svenska

hamnar. Ett förbud skall gälla för ett fartyg som

fått tillstånd att resa till ett anvisat

reparationsvarv men som inte gör detta eller inte

uppfyller villkoren för sådan resa. Vidare skall ett

fartyg som saknar giltiga s.k. ISM-certifikat, men

som fått lämna hamnen på grund av överbeläggning,

förbjudas att anlöpa svenska hamnar. Bestämmelserna

föreslås gälla för såväl svenska som utländska

fartyg. Nämnda bestämmelser föreslås också tillämpas

om en behörig myndighet i en annan stat inom

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet fattat

motsvarande beslut. Vidare regleras hur länge ett

förbud att anlöpa hamn skall bestå. Ett fartyg som

förbjudits att anlöpa hamn skall kunna få tillstånd

att resa till anvisad hamn om force majeure eller

säkerhetsskäl gör det nödvändigt eller för att

minska föroreningsrisk eller för rättelse av

fartygets brister, förutsatt att lämpliga åtgärder

vidtagits för att garantera ett säkert anlöp till

hamnen.

Fartyget skall få tillträde till hamnarna först

när fartygets ägare eller den som ansvarar för

fartygstransporten visat för den behöriga

myndigheten i den medlemsstat, där fartyget

befanns vara undermåligt, att fartyget

uppfyller alla tillämpliga konventionskrav.

Vissa övriga frågor

Regeringen föreslår också att ett beslut om förbud

att anlöpa svensk hamn skall anmälas till bl.a.

Kustbevakningen. Polismyndigheten och

Kustbevakningen skall, om det behövs, vidta åtgärder

för att förhindra att förbudet att resa och anlöpa

hamn överträds.

Vidare föreslår regeringen att en överträdelse av

ett förbud att anlöpa hamn skall medföra

straffansvar, böter eller fängelse i högst ett år.

Regeringen föreslår också att ett beslut om förbud

mot fartygs resa och förbud att anlöpa svensk hamn

skall meddelas av Sjöfartsverket eller annan

myndighet som regeringen föreskriver. Beslutet skall

innehålla uppgift om de åtgärder som skall vidtas

för rättelse. Ett sådant beslut får överklagas hos

allmän förvaltningsdomstol.

Ett beslut om förbud mot fartygs resa skall

enligt regeringens förslag gälla till dess full

betalning skett för en tillsynsförrättning

eller tillfredsställande säkerhet för

betalningen har ställts.

Regeringens förslag om genomförande av

värdstatsdirektivet

Tillsyn av ro-ro-passagerarfartyg och

höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik

I regeringens proposition 2000/01:137 lämnas förslag

till nya bestämmelser om inledande kontroller och

besiktningar av ro-ro-passagerarfartyg och

höghastighetspassagerarfartyg. Bestämmelserna

föreslås omfatta sådana fartyg när de används i

reguljär trafik på internationella resor eller vid

inrikes resor i de fartområden som regeringen

bestämmer och avser både svenska och utländska

fartyg. Tillsyn av utländska sådana fartyg föreslås

också få ske genom inspektion, om det av någon

särskild anledning behövs. För definitionerna av ro-

ro-passagerarfartyg, höghastighetspassagerarfartyg

och reguljär trafik föreslås en hänvisning till

värdstatsdirektivet.

Inledande kontroll och besiktning m.m.

Regeringen föreslår också att krav införs på

inledande kontroll av rederier och deras fartyg samt

inledande besiktning av fartyg innan ro-ro-

passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg

används i reguljär trafik. En inledande besiktning

föreslås ske inom viss tid. En inledande kontroll

och besiktning skall också ske när fartyg skall

användas i annan reguljär trafik än tidigare om det

inte är obehövligt. Det föreslås att det också

skall företas regelbundna (planmässiga) besiktningar

av fartyg. I övrigt skall regleras när besiktningar

i vissa andra situationer skall ske, och när ett

fartyg får tas i bruk i reguljär trafik innan en

inledande kontroll och inledande besiktning skett.

Bestämmelser införs om när en inledande kontroll och

en inledande besiktning senast skall ske, efter det

att tillstånd givits att ta ett ersättningsfartyg i

bruk. Tillsynsmyndigheten får avstå från en

tillsynsförrättning, om åtgärden redan vidtagits av

en behörig myndighet i en annan stat i Europeiska

ekonomiska samarbetsområdet.

Förbud mot användning av ro-ro-passagerarfartyg

och höghastighetspassagerarfartyg

Ro-ro-passagerarfartyg och

höghastighetspassagerarfartyg skall enligt

propositionen förbjudas att användas i reguljär

trafik då kraven för sådan trafik inte är uppfyllda

vid inledande kontroller eller då en flaggstat före

utfärdandet av vissa certifikat och tillstånd skall

samråda med värdstaten och detta inte har skett, men

det saknas skäl att enligt 11 kap. 1 §

fartygssäkerhetslagen meddela förbud för fartygs

resa. Ett fartygs resa skall alltid förbjudas, om

vad som framkommit om sjövärdighet, bemanning m.m.

medför omedelbar fara för liv, fartyget, dess

besättning eller passagerare.

När ett ro-ro-passagerarfartyg eller

höghastighetspassagerarfartyg redan går i reguljär

trafik skall, enligt propositionen, påträffade

brister, om de inte är så allvarliga att det finns

skäl att meddela förbud för resa eller användning i

reguljär trafik enligt fartygssäkerhetslagen,

föranleda att rederiet eller ägaren föreläggs att

åtgärda fartygets brister. Om bristerna därefter

inte åtgärdas skall Sjöfartsverket förbjuda

användningen av det bristfälliga fartyget.

Undersökning av olyckor

Av artikel 12.3 i värdstatsdirektivet framgår att

utredning skall sättas i gång av den stat på vars

vatten olyckan eller tillbudet skett eller, om

olyckan eller tillbudet skett på andra vatten, av

den medlemsstat som fartyget besökte senast. Denna

stat skall vara ansvarig för utredningen och

samordningen till dess att man gemensamt enats om

vilken stat som skall ha ansvar för utredningen. För

att genomföra detta i svensk lagstiftning föreslår

regeringen att en bestämmelse införs i lagen

(1990:712) om undersökning av olyckor. En

undersökning skall sättas i gång när ett utländskt

ro-ro-passagerarfartyg eller

höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik är

inblandat i sjöolycka eller ett tillbud och olyckan

eller tillbudet sker inom Sveriges sjöterritorium,

eller olyckan eller tillbudet sker på andra vatten

och fartyget besökte Sverige senast. Den myndighet

som gör en sådan utredning skall vara ansvarig för

undersökningen och samordningen med övriga utländska

myndigheter som kan vara berörda till dess att man

gemensamt enats om vilken stat som skall ha ansvar

för undersökningen.

Vissa övriga frågor

Vad gäller genomförandet av värdstatsdirektivet

föreslår regeringen också att en överträdelse av ett

förbud mot att använda fartyg i reguljär trafik

skall medföra straffansvar, böter eller fängelse i

högst ett år.

Vidare föreslår regeringen att ett beslut om att

förbjuda ett fartygs användning i reguljär trafik

skall meddelas av Sjöfartsverket eller annan

myndighet som regeringen föreskriver.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser med stort allvar på

sjösäkerhetsfrågorna. Sjöfartens internationella

karaktär medför att åtgärder på säkerhetsområdena i

regel måste vidtas i internationellt samarbete för

att bli verkningsfulla. EU:s arbete med sjösäkerhet

är av särskild vikt bl.a. för att på ett effektivt

och enhetligt sätt genomföra de internationellt

träffade överenskommelserna inom gemenskapen.

I detta sammanhang kan också nämnas att utskottet,

vid förra höstens behandling av regeringens

budgetproposition samt motioner om sjösäkerhet (bet.

2000/01:TU1), framhöll att Sverige bör vara

pådrivande i internationella organ för strängare

säkerhets- och miljökrav för sjöfarten.

Utskottet anser att det är viktigt att öka

sjösäkerheten genom att bl.a. stärka

inspektionsverksamheten, hamnstatskontrollen m.m.

Som framhålls i regeringens proposition skall också

de krav som ställs i EG:s direktiv återspeglas i den

svenska lagstiftningen. Mot denna bakgrund välkomnar

utskottet regeringens proposition med förslag till

skärpt lagstiftning i syfte att öka sjösäkerheten.

Utskottet delar också regeringens uppfattning om

vilka lagändringar som behöver vidtas. Utskottet

föreslår således att riksdagen godkänner regeringens

förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen

(1988:49), lag om ändring i lagen (1980:424) om

åtgärder mot förorening från fartyg samt lag om

ändring i lagen (1990:712) om undersökning av

olyckor.

BILAGA 1

Förteckning över behandlade förslag

Proposition 2000/01:137

Regeringen föreslår i proposition 2000/01:137

Åtgärder för förbättrad fartygssäkerhet att

riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i fartygssäkerhetslagen

(1988:49),

2. lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder

mot förorening från fartyg,

3. lag om ändring i lagen (1990:712) om

undersökning av olyckor.

Lagförslagen är fogade som bilaga 2 till

betänkandet.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i

fartygssäkerhetslagen (1988:49)

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:424)

om åtgärder mot förorening från fartyg

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:712)

om undersökning av olyckor