Bet. 2001/02:UFÖU3

Sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande

2001/02:UFÖU3

Fortsatt svenskt deltagande i en internationellsäkerhetsstyrka i Afghanistan

Sammanfattning

Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet

behandlar i detta betänkande regeringens proposition

2001/02:179 Fortsatt svenskt deltagande i en

internationell styrka i Afghanistan vari regeringen

föreslår att riksdagen återigen beslutar att

bemyndiga regeringen att ställa en väpnad styrka om

högst 45 personer till den internationella styrkans

(ISAF:s) förfogande under förutsättning att Förenta

nationernas säkerhetsråd ger fortsatt mandat för

styrkan och längst t.o.m. december månad 2002.

Utskottet understryker i betänkandet vikten av att

regeringen håller riksdagen fortlöpande informerad

om hur ett fortsatt svenskt truppbidrag kan komma

att utformas.

Utskottet konstaterar i betänkandet att FN:s

säkerhetsråd i resolution 1413 av den 23 maj 2002

beslutat att ge den internationella säkerhetsstyrkan

i Afghanistan fortsatt mandat under sex månader inom

de ramar som lades fast i resolution 1386 från den

20 december 2001. Styrkans uppgift förblir densamma

som utskottet tidigare noterat, dvs. att bistå den

afghanska interimsmyndigheten, och senare

övergångsregeringen, med att upprätthålla säkerheten

i Kabul med omgivande områden. Insatsen utgör därmed

en direkt uppföljning av FN:s tidigare beslut. I

betänkandet understryker utskottet att den

internationella säkerhetsstyrkan finns på plats på

grundval av ett mandat från FN:s säkerhetsråd. Det

innebär även att det land som åtar sig

ledningsansvaret, för närvarande Storbritannien och

senare Turkiet, agerar på FN:s uppdrag och inom de

ramar som FN beslutar. Utskottet noterar vidare att

ingen ändring av styrkans uppgifter har skett i

jämförelse med vad som gällde vid riksdagens

tidigare beslut i januari 2002 (bet. 2001/02:UFöU2)

om att bemyndiga regeringen att bidra med svensk

väpnad trupp till den internationella

säkerhetsstyrkan i Afghanistan.

Utskottet föreslår i betänkandet att riksdagen

bemyndigar regeringen att ställa en väpnad styrka om

högst 45 personer till förfogande som ett svenskt

bidrag till den internationella säkerhetsstyrkan i

Afghanistan, dock längst t.o.m. den 20 december

2002.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen beslutar med anledning av proposition

2001/02:179 Fortsatt svenskt deltagande i en

internationell styrka i Afghanistan att bemyndiga

regeringen att ställa en väpnad styrka om högst 45

personer till förfogande som ett svenskt bidrag till

den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan,

dock längst t.o.m. den 20 december 2002.

Stockholm den 4 juni 2002

På sammansatta utrikes- och försvarsutskottets

vägnar

Henrik Landerholm

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Henrik

Landerholm (m), Berndt Ekholm (s), Håkan Juholt (s),

Lars Ohly (v), Holger Gustafsson (kd), Bertil

Persson (m), Christer Skoog (s), Olle Lindström (m),

Karin Wegestål (s), Berit Jóhannesson (v), Margareta

Viklund (kd), Sten Tolgfors (m), Lars Ångström (mp),

Marianne Andersson (c), Runar Patriksson (fp) och

Agneta Brendt (s).

2001/02

UFöU3

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Förenta nationerna arrangerade under senhösten år

2001 en konferens i Bonn om Afghanistans politiska

framtid. Deltagarna i Bonnkonferensen, olika

afghanska grupper, enades den 5 december 2001 om att

anmoda FN:s säkerhetsråd att överväga en snabb

insats av en FN-auktoriserad styrka (Annex 1,

artikel 3 i Bonnavtalet). Den 20 december 2001 antog

FN:s säkerhetsråd resolution 1386 vilken ger

bemyndigande för upprättandet av en internationell

säkerhetsstyrka (International Security Assistance

Force, ISAF) under sex månader, dvs. till och med

den 20 juni 2002, med uppgift att bistå den

afghanska interimsmyndigheten med att upprätthålla

säkerheten i Kabul med omgivningar. I resolutionen

uppmanar FN:s säkerhetsråd medlemsstaterna att bidra

med personal, utrustning och andra resurser till den

internationella säkerhetsstyrkan.

Regeringen överlämnade den 28 december 2001

propositionen Svenskt deltagande i en multinationell

säkerhetsstyrka i Afghanistan (prop. 2001/02:60)

till riksdagen. Riksdagen beslutade den 18 januari

2002 (bet. 2001/02:UFöU2, rskr. 2001/02:140) att

bemyndiga regeringen att ställa en väpnad styrka om

högst 45 personer till förfogande under högst sex

månader som ett svenskt bidrag till en

multinationell styrka i Afghanistan på grundval av

mandatet från FN:s säkerhetsråd.

Regeringen beslutade den 14 mars att insatsen

skulle förlängas till den 31 augusti 2002 under

förutsättning att FN:s säkerhetsråd ger förnyat

mandat till den internationella styrkan samt att

riksdagen godkänner en förlängning av det svenska

truppbidraget.

Regeringen har mot denna bakgrund beslutat att i

proposition 2001/02:179 Fortsatt svenskt deltagande

i en internationell styrka i Afghanistan föreslå att

riksdagen återigen bemyndigar regeringen att ställa

en väpnad styrka om högst 45 personer till den

internationella styrkans (ISAF:s) förfogande under

förutsättning att Förenta nationernas säkerhetsråd

ger fortsatt mandat för styrkan och längst t.o.m.

december månad 2002.

Den föreliggande propositionen har remitterats

till utrikesutskottet. Utrikes- och

försvarsutskotten har därefter beslutat – med stöd

av 4 kap. 8 § riksdagsordningen – att genom

deputerade bereda propositionen i ett sammansatt

utrikes- och försvarsutskott (UFöU).

En föredragning har ägt rum inför de församlade

utrikes- och försvarsutskotten den 10 april med

deltagande av representanter för

Utrikesdepartementet, Försvarsdepartementet och

Försvarsmakten, inklusive chefen för den svenska

styrkan i Afghanistan. Föredragningen behandlade den

afghanska interimsmyndighetens verksamhet, den

politiska processen i landet samt den

internationella styrkans och särskilt den svenska

underrättelseplutonens dittillsvarande erfarenheter.

Vidare redogjordes för de dåvarande diskussionerna

om en fortsättning av den internationella styrkans

närvaro i Afghanistan samt den möjliga utformningen

av en eventuell fortsatt svensk insats.

Vidare har det sammansatta utrikes- och

försvarsutskottet vid sitt sammanträde den 30 maj

erhållit en föredragning av representanter för

Utrikesdepartementet, Försvarsdepartementet och

Försvarsmakten. Vid föredragningen redovisades

innehållet i säkerhetsrådets resolution 1413 från

den 23 maj 2002 i vilken säkerhetsrådet ger

bemyndigande för en fortsättning av den

internationella säkerhetsstyrkan ISAF under sex

månader efter den 20 juni 2002. Redovisningen

omfattade även den senaste politiska utvecklingen i

Afghanistan liksom planerna för en fortsatt svensk

insats efter den 31 augusti 2001.

Bakgrund

Deltagarna i de ovan nämnda förhandlingarna i Bonn

beslutade, förutom att anmoda FN:s säkerhetsråd att

överväga en snabb insats av en FN-auktoriserad

styrka, även att en interimsmyndighet skall styra

Afghanistan under sex månader. Samtidigt skall en

oberoende kommission inleda arbetet med att

sammankalla ett traditionellt rådslag (Loya Jirga),

som i sin tur skall utse en övergångsregering som

skall styra landet i två år varefter val skall

hållas. Parterna enades i avtalet om att en

internationell styrka skall bidra till att

upprätthålla säkerheten i Kabul med omgivning.

Den i avtalet förutsedda interimsadministrationen

tillträdde den 22 december 2001 under ledning av

ordförande Hamid Karzai. Enligt riktlinjerna i Bonn-

avtalet har arbetet med att utse delegater till det

traditionella rådslaget (Loya Jirga) fortskridit.

Rådslaget förväntas inledas den 10 juni med

tillträde av övergångsregeringen den 22 juni 2002.

Den 28 mars 2002 beslutade säkerhetsrådet i

resolution 1401 att godkänna etableringen av United

Nations Assistance Mission in Afghanistan (UNAMA)

under en 12 månaders period. UNAMA skall samla

existerande FN-närvaro i Afghanistan till en

mission. Dess uppgifter är att fullfölja det uppdrag

FN tilldelats i Bonnavtalet vad avser mänskliga

rättigheter, genderfrågor samt rättsstatsprincipen,

bidra till nationell försoning samt att organisera

FN:s humanitära bistånd och

återuppbyggnadsverksamhet. UNAMA inkluderar inga

militära komponenter förutom ett begränsat antal

militärrådgivare. Sverige deltar med en militär

rådgivare i UNAMA.

Som framhållits tidigare i detta betänkande

beslutade regeringen den 14 mars 2002 om ett

fortsatt svenskt truppbidrag till den

internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan

t.o.m. den 31 augusti 2002. För tiden efter den 20

juni 2002 gäller regeringens beslut under

förutsättning att Förenta nationernas säkerhetsråd

ger förlängt mandat till den internationella styrkan

samt att riksdagen godkänner en förlängning av det

svenska truppbidraget. Truppbidraget omfattar en

underrättelsepluton om högst 45 personer av det slag

som reger-ingen föreslog i proposition 2001/2002:60

och som riksdagen beslutade om den 18 januari 2002.

Försvarsdepartementet anmodade den 18 april 2002

Försvarsmakten att senast den 4 maj redovisa förslag

till ett fortsatt svenskt bidrag till den

internationella styrkan i Afghanistan för tiden

efter den 31 augusti 2002 samt förslag till andra

insatser, exempelvis utbildningsinsatser, som kan

stödja en positiv utveckling i Afghanistan.

Regeringen redovisar i propositionen att

Försvarsmakten kan bidra med personal inom följande

specialistområden:

· Utbildning i minkunskap (s.k. Mine Education

Team),

·

· Civil-militär samverkan (CIMIC),

·

· Flygledare,

·

· Stabspersonal.

·

Därtill skulle militärinstruktörer kunna ställas

till förfogande för utbildning av de afghanska

säkerhetsstrukturerna. Regeringen konstaterar i

propositionen att de av Försvarsmakten redovisade

förslagen till fortsatt truppbidrag är av mindre

omfattning personellt och ekonomiskt i jämförelse

med nuvarande svenskt bidrag. Försvarsmakten

redovisar att kostnaderna för de föreslagna enskilda

enheterna under tiden fram till 31 december 2002

uppgår till mellan 8 och 30 miljoner kronor beroende

av insatsens karaktär.

Vad avser finansieringen framhåller regeringen i

propositionen att utgifterna för ett svenskt

truppbidrag avses finansieras från sjätte

utgiftsområdets anslag 6:1 Förbandsverksamhet,

beredskap och fredsfrämjande truppinsatser m.m.

Med resolutionen 1413 av den 23 maj 2002 har FN:s

säkerhetsråd beslutat att ge den internationella

säkerhetsstyrkan ISAF fortsatt mandat under sex

månader inom de ramar som lades fast i resolutionen

1386 från den 20 december 2001.

När det gäller ledningen av den internationella

styrkan har Turkiets utrikesminister i ett brev till

FN:s generalsekreterare den 9 maj gjort ett åtagande

om att efter Storbritannien ta över ledningsansvaret

för styrkan under en sexmånadersperiod. Datum för

övertagandet av ledningsansvaret kommer att

fastställas i kommande konsultationer mellan de

berörda länderna.

Den turkiske utrikesministern uttrycker i brevet

att den fortsatta insatsen bör ske inom de ramar som

angavs i resolution 1386 och i Bonnavtalet. Vidare

kommer styrkan under turkisk ledning att arbeta i

nära kontakt med övergångsmyndigheten och med den

särskilde representanten för FN:s

generalsekreterare, att vara rådgivare till

övergångsmyndigheten och till FN och dess personal i

Kabulområdet i säkerhetsfrågor samt att bistå i

uppbyggnad och utbildning av afghanska säkerhets-

och väpnade styrkor.

Vidare framhåller den turkiske utrikesministern

att den internationella säkerhetsstyrkan ISAF kommer

att ha ett uppdrag som är grundat på ett beslut från

FN:s säkerhetsråd och som skiljer sig från Operation

Enduring Freedom, dvs. den insats som för närvarande

sker i Afghanistan under USA:s ledning och med

medverkan från flera länder. I sammanhanget

understryker utrikesministern behovet av nära

samordning mellan ledningen för den internationella

styrkan ISAF och det amerikanska centralkommandot US

CENTCOM med ansvar för bland annat operationen i

Afghanistan, för att säkerställa att den ena

gruppens aktiviteter i Afghanistan inte lägger

hinder i vägen för den andras. Utrikesministern ger

uttryck för Turkiets avsikt att vidmakthålla det

gemensamma samordningsorgan som upprättats mellan

det amerikanska centralkommandot US CENTCOM, den

afghanska interimsmyndigheten och ledningen för den

internationella säkerhetsstyrkan.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår i proposition 2001/02:179

Fortsatt svenskt deltagande i en internationell

styrka i Afghanistan att riksdagen bemyndigar

regeringen att ställa en väpnad styrka om högst 45

personer till förfogande som ett svenskt bidrag

under förutsättning att Förenta nationernas

säkerhetsråd ger fortsatt mandat för styrkan och

längst t.o.m. december månad 2002.

I propositionen redogör regeringen för bakgrunden

till utvecklingen i Afghanistan, utvecklingen vad

gäller FN:s och det internationella samfundets

engagemang i landet samt vad gäller

säkerhetssituationen samt förutsättningarna för ett

fortsatt svenskt deltagande i en internationell

styrka och regeringens bedömningar kring detta.

Vad gäller den internationella styrkans

omfattning, sammansättning och organisation

framhåller regeringen i propositionen att den

omfattar omkring 4 500 man. De deltagande länderna

uppgår till 19 varav 13 är EU-länder. Under den

första sexmånadersperioden från december 2001 till

juni år 2002 har den letts av Storbritannien.

Regeringen framhåller att ledningsansvar innebär att

landet, utifrån det givna FN-mandatet, planerar

styrkans sammansättning, uppgifter och därefter

leder det praktiska genomförandet. Häri ingår även

att ta ställning till de samordningsbehov som

föreligger gentemot Operation Enduring Freedom.

Denna militära insats genomförs bl.a. i områden som

geografiskt ligger nära den internationella

säkerhetsstyrkans insatsområde och innebär

omfattande rörelser både i luften och på marken,

framhåller regeringen i propositionen. I ett brev

som den brittiske försvarsministern tillställde FN:s

generalsekreterare inför antagande av resolution

1386 den 20 december 2001 föreslogs en gemensam

koordineringsenhet bestående av representanter från

det amerikanska centralkommandot US CENTCOM, den

afghanska interimsadministrationen och ISAF, vilken

också etablerades. Regeringen betonar att

samordningen mellan de två insatserna ytterst syftar

till att undvika vådabeskjutning. Detta underlättas

av att en operativ stab för Operation Enduring

Freedom är grupperad inom ISAF:s område, på

flygplatsen Bagram.

Regeringen framhåller vidare i propositionen att

på ett strategiskt plan sker samordning även av

internationell militär verksamhet i Afghanistan vid

den amerikanska staben US CENTCOM i Florida.

Regeringen beslutade den 14 mars att två svenska

officerare skall vara placerade vid denna stab

t.o.m. den 30 september 2002 som ett led i det

svenska engagemanget i den internationella kampen

mot terrorism.

Sveriges deltagande i en internationell styrka

förutsätts regleras genom ett avtal om deltagande

mellan Sverige och den stat som leder styrkan,

framhåller regeringen vidare. Detta avtal reglerar

bl.a. det interna förhållandet mellan den svenska

truppen och den stat som leder styrkan samt

förhållandet till övriga deltagare. Även den

rättsliga statusen för styrkans personal regleras i

detta avtal.

I propositionen redogör regeringen även för vilka

svenska insatser som i övrigt har genomförts i

Afghanistan, främst på det humanitära området.

Utskottets överväganden

Utskottet vill inledningsvis framhålla att

Bonnavtalet, tillsättandet av en

interimsadministration, genomförandet av ett

traditionellt rådslag samt inrättandet av en

övergångsregering och hållande av allmänna val utgör

väsentliga delar av en freds- och försoningsprocess

som med nödvändighet kommer att bli utdragen på

grund av den långvariga oron i landet, de många

militära konflikterna och den instabilitet som har

präglat landet under många år. Det är nödvändigt

menar utskottet att situationen i landet utvecklas i

en stabiliserande riktning och att människornas

säkerhet ges prioritet. En förutsättning för detta

är att både de offentliga institutionerna och det

civila samhällets olika strukturer byggs upp igen

från grunden. De första stegen i den processen har

tagits och genomförandet av det traditionella

rådslaget och inrättandet av en övergångsregering

står närmast på den inrikespolitiska dagordningen. I

det perspektivet är det enligt utskottets

uppfattning av särskild vikt att säkerheten i Kabul

med omgivningar även fortsättningsvis kan

upprätthållas.

Utskottet kan liksom regeringen i propositionen

konstatera att säkerhetssituationen framför allt i

Kabul har förbättrats sedan den internationella

säkerhetsstyrkan ISAF etablerades i området. Det

förekommer dock fortfarande oroligheter på flera

platser i landet, framför allt i de sydliga och

östliga delarna. Utskottet konstaterar dock att

dessa områden inte ingår i ISAF:s operationsområde.

Regeringen bedömer att säkerhetsläget kan

försämras när det traditionella rådslaget (Loya

Jirga) närmar sig, och olika afghanska aktörer kan

komma att försöka stärka sina maktpositioner.

Regeringen pekar vidare på att det förekommit

protester ute i landet mot interimsadministrationens

försök att förstöra opiumskördar samt att det pågår

en maktkamp mellan centralmakten och grupperingar

ute i regionerna.

Utskottet noterar att Sverige är en betydande

biståndsgivare till Afghanistan. År 2001 uppgick det

svenska humanitära biståndet till ca 250 miljoner

kronor. I januari 2002 fattade regeringen beslut om

att inom ramen för en ny landstrategi avsätta mellan

750 miljoner och en miljard kronor under tre år för

humanitärt bistånd till och utvecklingssamarbete med

Afghanistan. Av landstrategin framgår att en av

målsättningarna med det svenska

utvecklingssamarbetet med Afghanistan är att stärka

kvinnans position i det afghanska samhället. Detta

manifesteras främst genom att jämställdhet

integreras i alla biståndsinsatser. Ett projekt som

särskilt gynnar flickor och kvinnors situation i

Afghanistan är FN:s barnfonds (Unicef) Tillbaka till

skolan-kampanj, som Sverige har stött med 25

miljoner kronor. Projektet syftade till att ge 1,7

miljoner afghanska barn möjlighet till gemensam

skolstart den 22 mars 2002. Utskottet delar

regeringens bedömning att humanitärt bistånd kommer

att vara nödvändigt i landet under överskådlig

framtid med rehabilitering och återuppbyggnad som

parallella processer.

Utskottet kan konstatera att de diplomatiska

förbindelserna med Afghanistan har återupptagits

sedan Sverige ambassadör i Islamabad

sidoackrediterats till Kabul.

Som utskottet ovan framhållit är ett ytterligare

förbättrat säkerhetsläge grundläggande för att den

afghanska politiska processen fortsatt skall kunna

utvecklas i en positiv riktning och för att skapa

förutsättningar för långsiktig säkerhet. På sikt

måste dock säkerhet, stabilitet och ordning

upprätthållas av en afghansk regering. Utskottet

vill betona att ett stabilt Afghanistan bidrar till

en långsiktig regional säkerhet.

Som framgått tidigare i detta betänkande har FN:s

säkerhetsråd i resolution 1413 av den 23 maj 2002

beslutat att ge den internationella säkerhetsstyrkan

fortsatt mandat under sex månader inom de ramar som

lades fast i resolution 1386 från den 20 december

2001. Det betyder att styrkans uppgift förblir

densamma som tidigare, dvs. att bistå den afghanska

interimsmyndigheten, och senare övergångsregeringen,

med att upprätthålla säkerheten i Kabul med

omgivningar. Insatsen utgör således en direkt

uppföljning av FN:s tidigare beslut. Det förtjänar

att understrykas, menar utskottet, att den

internationella säkerhetsstyrkan finns på plats på

grundval av ett mandat från FN:s säkerhetsråd. Det

innebär även att det land som tar på sig

ledningsansvaret, för närvarande Storbritannien och

senare Turkiet, agerar på FN:s uppdrag. Utskottet

noterar att ingen ändring av styrkans uppgifter har

skett i jämförelse med det som gällde vid riksdagens

tidigare beslut i januari 2002 om att bemyndiga

regeringen att bidra med svensk väpnad trupp till

den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan.

Utskottet noterar vidare i sammanhanget att en

viss samordning sker mellan ISAF:s ledning och det

amerikanska centralkommandot US CENTCOM för att

undvika vådabeskjutning mellan personal som ingår i

Operation Enduring Freedom och personal som ingår i

ISAF och för att säkerställa att den ena gruppens

aktiviteter i Afghanistan inte lägger hinder i vägen

för den andras. Utskottet har i samband med

föredragning i utskottet av företrädare för Utrikes-

och Försvarsdepartementen erfarit att detta inte

innebär att det amerikanska centralkommandot US

CENTCOM har någon instruktions- eller befälsrätt

gentemot ISAF:s ledning.

Utskottet välkomnar beslutet från säkerhetsrådet

och konstaterar att den internationella

säkerhetsstyrkan ISAF utför en framgångsrik

fredsinsats som nu förlängs. Det är även utskottets

mening att det är av särskild vikt att beslutet har

tagits i god tid innan det nuvarande mandatet för

den internationella säkerhetsstyrkan löper ut.

Beslutet innebär på så sätt en stark signal om det

internationella samfundets fortsatta engagemang i

freds- och försoningsprocessen i Afghanistan och

utgör samtidigt ett stöd till det rådslag (Loya

Jirga) som skall äga rum i början av juni månad i

Kabul inför tillsättandet av en övergångsregering.

Säkerhetsrådet uppmanar i resolution 1413 FN:s

medlemsstater att bidra bl.a. med personal,

utrustning och andra resurser till den

internationella styrkan.

Regeringen har förelagt riksdagen proposition

2001/02:179 om fortsatt svenskt deltagande i en

internationell säkerhetsstyrka i Afghanistan.

När det gäller tjänstgöring av svensk väpnad

styrka utomlands får reger-ingen enligt 1 § lagen

(1992:1153) om väpnad styrka för tjänstgöring

utomlands utan riksdagens hörande ställa väpnad

styrka till förfogande för fredsbevarande verksamhet

utomlands på begäran av Förenta nationerna (FN)

eller enligt beslut som fattas av Organisationen för

säkerhet och samarbete i Europa (OSSE).

I resolution 1413 hänvisar säkerhetsrådet till

kap. VII i FN:s stadga. Innebörden av detta är att

styrkan, om behov föreligger, även tillåts använda

tvångsmedel för att utföra de av världssamfundet

angivna uppgifterna i Afghanistan. Eftersom

fredsframtvingande åtgärder inte kan uteslutas

ligger en sådan insats inte inom ramen för det

mandat som regeringen givits enligt lagen

(1992:1153) om väpnad styrka för tjänstgöring

utomlands.

Enligt 10 kap. 9 § regeringsformen får svensk

väpnad styrka sändas till annat land om riksdagen

medger det, om det är medgivet i lag som anger

förutsättningarna för åtgärden eller om

skyldighet att vidta åtgärden följer av

internationell överenskommelse eller förpliktelse

som har godkänts av riksdagen. Ett medgivande

från riksdagen är således i detta fall en

förutsättning för svenskt deltagande i den

internationella säkerhetsstyrkan för Afghanistan.

Utskottet framhöll i sitt tidigare betänkande

(2001/02:UFöU2) om en svensk väpnad styrka i

Afghanistan följande:

Sverige har av tradition varit en konstruktiv och

nyskapande aktör i internationellt samarbete för

fred. Det svenska engagemanget i Mellanöstern och

på Balkan är långvarigt, senast med en omfattande

säkerhetsskapande insats i Kosovo inom KFOR

(prop. 1998/99:112, bet. 1998/99: UFöU2 samt bet.

2000/01:UU12 och yttr. 2000/01:FöU4y).

Utskottet har vid ett flertal tillfällen,

senast i betänkande 2001/02:UFöU1, framhållit att

internationell fred och säkerhet är ett

övergripande mål för den svenska

säkerhetspolitiken. Utskottet framhöll även som

ett grundläggande mål för säkerhets- och

försvarspolitiken att solidariskt bidra till en

fredlig utveckling i omvärlden. Vidare betonade

utskottet i betänkandet att när det gäller den

internationella delen av säkerhetspolitiken skall

Sverige i samverkan med andra stater aktivt verka

för fred och ökad säkerhet, därigenom bidragande

till ökad säkerhet i omvärlden och för oss

själva. Dessa utskottets uttalanden har riksdagen

sedermera ställt sig bakom. Att bidra till

internationell fred och säkerhet är också en av

Försvarsmaktens huvuduppgifter.

Utskottet anser, liksom regeringen, att det är

naturligt för Sverige att delta i en multinationell

säkerhetsstyrka i Afghanistan. Det internationella

samfundet måste engagera sig både kort- och

långsiktigt för att bygga fred, säkerhet och

utveckling i Afghanistan.

Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet menar

att dessa bedömningar äger fortsatt giltighet.

Utskottet välkomnar på grundval av vad som ovan

anförts regeringens förslag om ett fortsatt svenskt

deltagande med väpnad trupp inom ramen för den av

FN:s säkerhetsråd beslutade internationella

säkerhetsstyrkan.

Utskottet konstaterar att det nuvarande svenska

bidraget till ISAF till största delen består av en

underrättelsepluton. Dess uppgift är att genom

underrättelseverksamhet bidra till en säker miljö,

samverka med politiska ledare och lokalbefolkning

och skydda särskilda objekt. Två tolkar ingår i

styrkan. Förutom underrättelseplutonen arbetar sex

svenska officerare vid ISAF:s stab med uppgifter

inom områdena civil-militär samverkan, ammunitions-

och minröjning samt underrättelseverksamhet.

Dessutom finns samverkanspersonal vid

operationsledningen i London.

Enligt vad utskottet erfarit har ISAF:s samarbete

med interimsadministrationen fungerat väl och

styrkans närvaro uppskattas av civilbefolkningen.

Förutom den reguljära verksamheten har personal från

ISAF även arbetat med s.k. quick impact-projekt som

t.ex. renovering av skolor.

Utskottet har noterat att regeringen den 14 mars

2002 har fattat beslut om en fortsättning av den

nuvarande svenska insatsen under förutsättning av

ett nytt FN-mandat och riksdagens godkännande.

Enligt regeringens bedömning kan styrkan fortsätta

att verka i Afghanistan till slutet av augusti år

2002 och därefter ersättas av insatser på andra

områden.

Det pågående svenska bidraget till ISAF bestående

av en underrättelsepluton avslutas därför till den

31 augusti 2002.

Försvarsmakten har redovisat vissa alternativ för

fortsatta svenska insatser vilka återges i

propositionen och som utskottet redogjort för

tidigare i detta betänkande (se avsnittet Bakgrund

ovan).

Efter propositionens avlämnande har regeringens

företrädare presenterat regeringens intentioner vad

gäller den fortsatta svenska insatsen i Afghanistan

inför utskottet. Regeringen utgår i sin planläggning

från att den svenska insatsen efter den 31 augusti

skall uppgå till 32 personer som skall vara

verksamma inom civil-militär samverkan (CIMIC).

Detta innefattar även officerare från väg- och

vattenbyggnadskåren samt i stabs- och

logistikbefattningar.

Utskottet kan konstatera att antalet personer som

är engagerade i en svensk insats inom ramen för den

internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan

kommer att minska efter den 31 augusti 2002 jämfört

med första halvåret 2002, då styrkan har uppgått

till drygt 40 personer. Utskottet understryker

vikten av att, som anges i propositionen, regeringen

håller riksdagen fortlöpande informerad om hur ett

fortsatt svenskt truppbidrag kan komma att utformas.

Regeringen har i propositionen föreslagit att

riksdagens bemyndigande för den fortsatta svenska

truppinsatsen skall gälla längst t.o.m. december

månad 2002. FN:s säkerhetsråd har sedermera fattat

beslut om att förlänga mandatet för den

internationella säkerhetsstyrkans närvaro i

Afghanistan t.o.m. den 20 december 2002. Utskottet

vill därför framhålla att den bortre tidsgränsen för

den svenska militära styrkans närvaro i Afghanistan

inte kan inträffa senare i tiden än utgången av det

mandat som givits av FN i resolution 1413, dvs. den

20 december 2002, utan att riksdagen bemyndigar en

fortsatt insats av svensk väpnad trupp i landet.

Liksom vid riksdagens tidigare beslut (grundat på

bet. 2001/02:UFöU2) om en insats av svensk väpnad

trupp i Afghanistan är det utskottets sammantagna

bedömning att ett svenskt truppbidrag till den

internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan är av

stort värde samt att det ligger i linje med Sveriges

redan mycket omfattande engagemang i landet och med

Sveriges övergripande internationella åtaganden när

det gäller att främja fred och säkerhet.

Utskottet kan med tillfredsställelse konstaterar

att det liksom vid det tidigare beslutet, råder

enighet mellan riksdagspartierna om att Sverige bör

delta i en väpnad internationell säkerhetsstyrka i

Afghanistan. FN har i den tidigare nämnda

resolutionen givit den internationella styrkan ett

mandat som tillåter fredsframtvingande åtgärder. Att

riksdagen ger regeringen bemyndigande att sända

svensk väpnad trupp på uppdrag i annat land på denna

grund är ett beslut som innebär ett betydande

ansvar. Som tragiska erfarenheter har visat kan

förluster i människoliv i samband med fredsfrämjande

uppdrag inte uteslutas. Vid ett ställningstagande av

detta slag är det således en styrka att samtliga

partier ställer sig bakom riksdagens beslut.

Även vid tidigare tillfällen, bl.a. vid besluten

att delta med trupp i IFOR/SFOR-operationen i

Bosnien-Hercegovina och i KFOR-operationen i Kosovo

liksom när det första svenska bidraget till styrkan

i Afghanistan beslutades i januari år 2002, har det

funnits en samsyn bland riksdagens partier till stöd

för de svenska insatserna. Utskottet vill därför än

en gång understryka att denna politiska enighet är

en styrka för Sverige som internationell aktör och

stärker trovärdigheten i vår utrikes- och

säkerhetspolitik.

Regeringen framhåller i propositionen att

kostnaderna för de fortsatta svenska insatserna av

Försvarsmakten beräknats till mellan 8 och 30

miljoner kronor samt att de finansieras från sjätte

utgiftsområdet anslag 6:1 Förbandsverksamhet,

beredskap och fredsfrämjande truppinsatser m.m.

Utskottet har från regeringens företrädare erfarit

att den insats som genomförs från den 1 september

kommer att belasta det nämnda anslaget med 24

miljoner kronor till slutet av december 2002.

Utskottet noterar därvid att regeringens bedömning

är att utgifterna för det svenska truppbidraget kan

finansieras inom Försvarsmaktens ordinarie anslag.

Utskottet föreslår mot bakgrund av det anförda att

riksdagen med anledning av proposition 2001/02:179

ger regeringen bemyndigande att ställa en väpnad

styrka om högst 45 personer till förfogande som ett

svenskt bidrag till den internationella

säkerhetsstyrkan i Afghanistan, dock längst t.o.m.

den 20 december 2002.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttrande.

Av Lars Ohly och Berit Jòhannesson (båda v).

Vänsterpartiet står bakom sammansatta utrikes- och

försvarsutskottets förslag i betänkande UFöU3 att

riksdagen bemyndigar regeringen att ställa en väpnad

styrka om högst 45 personer till förfogande som ett

svenskt bidrag till den internationella

säkerhetsstyrkan i Afghanistan. Vi anser det vara av

stor vikt att FN genom den internationella

säkerhetsstyrkans närvaro i landet tar ansvar för

att skapa förutsättningar för en fredlig och

demokratisk utveckling i landet. Av betydelse för

vårt ställningstagande har också de garantier som

getts varit, vilket innebär att ISAF på intet sätt

är instruktions- eller befälsmässigt underställd det

amerikanska centralkommandot och därmed inte skall

sammanblandas med USA:s pågående krig i landet.

USA:s krig har nu pågått i åtta månader. Enligt

amerikanska uppgifter har kriget hittills kostat ca.

4 000 människor livet. Bombningarna har totalt

slagit ut stora delar av infrastrukturen i ett av

världens fattigaste länder.

USA:s krig sades från början vara ett sätt att

bekämpa terrorismen efter de avskyvärda

terrorattackerna i New York och Pentagon den 11

september 2001. Vi menar att det i stället till stor

del handlar om vedergällning i syfte att förstärka

USA:s egen ställning i området. Hämnden har använts

för att etablera en världsordning i vilken USA ges

rätten att bedriva krig efter eget gottfinnande utan

begränsning i tid. Detta är inte ett krig mot

terrorismen. Den borde och skall besegras med andra

medel.

USA har rätt till självförsvar, så långt är FN-

stadgan fullkomligt entydig. De givna slutsatserna

av detta är att USA och dess allierade hade rätt att

angripa terroristernas nätverk och gripa de skyldiga

efter terrorattackerna i september förra året. USA

har tolkat uppdraget och villkoren mer långtgående.

FN-stadgan är mycket restriktiv när det gäller att

tillåta staters militära våldsanvändning och

erbjuder endast två undantag: Säkerhetsrådet kan

besluta om väpnade sanktioner för att upprätthålla

internationell fred och säkerhet, och stater kan

enskilt eller kollektivt utöva självförsvarsrätten

vid ett väpnat angrepp enligt artikel 51. Det senare

fallet utgör enda gången då stater på eget initiativ

får besluta om militärt våld. Självförsvarsrätten

har hittills ställt krav på förekomsten av ett

väpnat angrepp. Dessutom skall självförsvaret vara

nödvändigt för att avvärja ett pågående angrepp,

vilket är svårt att hävda om USA:s bombningar av

Afghanistan. Denna tolkning av artikel 51 har

riksdagens partier tidigare varit överens om.

För att kunna åberopa självförsvar har alltså en

nytolkning av FN-stadgans artikel 51 krävts.

Konsekvenserna av en sådan nytolkning är att stater

som utsatts för terrordåd ges rätt att med militära

medel gå in i andra stater där terrorister

uppehåller sig. Då befinner sig många stater under

ett potentiellt hot om väpnad attack.

Vänsterpartiets kritik mot det pågående kriget

kvarstår därför.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2001/02:179 Fortsatt svenskt

deltagande i en internationell styrka i Afghanistan

föreslår regeringen att riksdagen bemyndigar

regeringen att ställa en väpnad styrka om högst 45

personer till förfogande som ett svenskt bidrag till

den internationella styrkan i Afghanistan under

förutsättning att Förenta nationernas säkerhetsråd

ger fortsatt mandat för styrkan och längst till och

med december månad 2002.

Bilaga 2

FN:s resolution 1413

Elanders Gotab, Stockholm 2002