Bet. 2001/02:UU11

Utrikesutskottets betänkande

2001/02:UU11

Krigsmaterielexporten år 2001

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens

skrivelse 2001/02:114 Redogörelse för den svenska

exportkontrollpolitiken och exporten av

krigsmateriel år 2001, vilken föreslås bli lagd till

handlingarna. Utskottet behandlar också de motioner

som väckts med anledning av skrivelsen samt ett

antal andra motioner från den allmänna motionstiden

2001/02. Motionerna rör främst förslag om striktare

regler för krigsmaterielexporten, men förslag finns

också om att Sverige skall arbeta för gemensamma

bindande EU-regler på området.

Samtliga motioner avstyrks eller besvaras av

utskottet. Till betänkandet har fogats 9

reservationer och 4 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Utredning av nuvarande regelverk

Riksdagen förklarar motion 2001/02:U7 (mp)

yrkandena 1 och 2 besvarad med vad utskottet anfört.

2. Demokratikriterium

Riksdagen avslår motion 2001/02:U7 yrkande 3 och

motion 2001/02:U8 yrkande 8.

Reservation 1 (v, mp)

3. Mänskliga rättigheter

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf398 yrkande 1.

4. Följdleveranser

Riksdagen avslår motion 201/02:U7 yrkande 4 och

motion 2001/02:U8 yrkande 11 samt förklarar motion

2001/02:U8 yrkandena 12 och 13 besvarad med vad

utskottet anfört.

Reservation 2 (v, mp)

5. Slutanvändarkontroll

Riksdagen förklarar motion 2001/02:U7 yrkande 8

besvarad med vad utskottet anfört.

6. FN:s vapenhandelsregister

Riksdagen förklarar motion 2001/02:U7 yrkande 9

besvarad med vad utskottet anfört.

7. Tolkning av nuvarande regelverk

Riksdagen avslår motion 2001/02:U8 yrkande 1.

8. Export av övrig krigsmateriel

Riksdagen avslår motion 2001/02:U8 yrkande 3.

Reservation 3 (v,mp)

9. Redovisningen av krigsmaterielexport

Riksdagen avslår motion 2001/02:U7 yrkande 5

och motion 2001/02:U279 yrkandena 1 och 2

samt förklarar motion 2001/02:U7 yrkande 7

besvarad med vad utskottet anfört.

10. Exportkontrollrådets verksamhet

Riksdagen avslår motion 2001/02:U7 yrkande 6.

11. Offentlig redovisning av

avslagsbeslut

Riksdagen avslår motion 2001/02:U8 yrkande 4.

Reservation 4 (v, mp)

12. Lätta vapen

Riksdagen förklarar motion 2001/02:U7 yrkande 11

besvarad med vad utskottet anfört.

13. Krigsmaterielexport till enskilda

stater och områden

Riksdagen avslår motion 2001/02:U8 yrkandena 5,

6, 14-26 samt motion 2001/02:U345 yrkande 35.

Reservation 5 (v, mp)

14. Internationella konventioner

Riksdagen avslår motion 2001/02:U7 yrkande 10.

Reservation 6 (mp)

15. Försvarsmaterielsamarbetet inom EU

Riksdagen avslår motion 2001/02:U315 yrkande 5.

Reservation 7 (mp)

16. EU-gemensamma regler för

krigsmaterielexport

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:U226 yrkandena

1 och 2 och 2001/02:U300 yrkande 16.

Reservation 8 (m)

17. EU:s uppförandekod

Riksdagen förklarar motion 2001/02:U8 yrkande 9

besvarad med vad utskottet anfört.

18. Samarbete mellan svenska företag och

företag i andra EU-länder

Riksdagen avslår motion 2001/02:U8 yrkande 10.

19. Försvarsindustrins inriktning

Riksdagen avslår motion 2001/02:U8 yrkandena 2 och

7.

Reservation 9 (v)

20. Skrivelsen

Riksdagen lägger skrivelse 2001/02:114 Redogörelse

för den svenska krigsmaterielexporten år 2001 till

handlingarna.

Stockholm den 21 maj 2002

På utrikesutskottets vägnar

Urban Ahlin

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Urban

Ahlin (s), Bertil Persson (m), Sven Hulterström (s),

Berndt Ekholm (s), Lars Ohly (v), Holger Gustafsson

(kd), Göran Lennmarker (m), Liselotte Wågö (m),

Agneta Brendt (s), Marianne Jönsson (s), Murad Artin

(v), Jan Erik Ågren (kd), Karin Enström (m),

Marianne Samuelsson (mp), Marianne Andersson (c),

Karl-Göran Biörsmark (fp) och Birgitta Ahlqvist (s).

2001/02

UU11

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens

skrivelse 2001/02:114 Redogörelse för den svenska

exportkontrollpolitiken och exporten av

krigsmateriel år 2001 samt ett antal motioner som

väckts med anledning av skrivelsen och under den

allmänna motionstiden 2001/02.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Inledning

Regeringen har sedan 1985 årligen lämnat riksdagen

en skrivelse med en redogörelse för den svenska

krigsmaterielexporten. Med utgångspunkt från de

villkor som gäller för exporten av krigsmateriel och

produkter med dubbla användningsområden är syftet

att dels på ett öppet sätt redovisa det gångna årets

export, dels att bidra med underlag till en bredare

diskussion kring frågor relaterade till ämnet.

I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för

den svenska exportkontrollpolitiken och den svenska

exporten av krigsmateriel under år 2001. Där

redovisas även viktigare skeenden på

exportkontrollområdet. Skrivelsen beskriver i

korthet samarbetet inom olika internationella forum,

däribland EU, kring frågor rörande såväl

krigsmateriel som produkter med dubbla

användningsområden samt det internationella

regelverk som tillämpas på området. Beträffande

exportkontroll av produkter med dubbla

användningsområden innehåller skrivelsen en

redogörelse för den svenska lagstiftningen, som

trädde i kraft den 1 januari 2001 för att

komplettera den EG-förordning som antogs året

dessförinnan.

Skrivelsen innehåller ett omfattande informations-

och statistikmaterial.

Krigsmaterielexporten år 2001

I skrivelsen påpekas att exporten av krigsmateriel

från Sverige är begränsad, varför enstaka

försäljningar av större system vilka orsakar

kraftiga svängningar i den årliga statistiken som

inte kan förknippas med någon långsiktig trend.

Värdet av den totala fakturerade försäljningen av

krigsmateriel (inom och utom riket) under år 2001

uppgick till 10 011,1 miljoner kronor, motsvarande

en minskning med ca 10 % jämfört med år 2000. Värdet

av exportleveranserna av krigsmateriel under år 2001

var 3 060 miljoner kronor, en minskning med 30 %

jämfört med föregående år räknat i löpande priser.

Exporten svarade således för drygt 30 % av

försvarsindustrins totala fakturerade försäljning av

krigsmateriel under året. Krigsmaterielexportens

andel av den totala varuexporten har under år 2001

minskat från 0,55 % till 0,4 %.

Värdet av de utförseltillstånd som beviljats har

under år 2001 ökat från föregående års 4 640

miljoner kronor till årets 23 900 miljoner kronor

(en ökning med 415 %). Förklaringen till den

kraftiga ökningen är de utförseltillstånd som

beviljats för exporten av stridsflygplan JAS 39

Gripen till Sydafrika samt exporten av Stridsfordon

90 till Schweiz.

Lagen om krigsmateriel

Tillverkning och utförsel av krigsmateriel regleras

genom lagen (1992:1300) om krigsmateriel (ändrad

senast genom SFS 2000:1248) och förordningen

(1992:1303) om krigsmateriel (ändrad senast genom

SFS 2000:64).

Den nuvarande lagen bygger i allt väsentligt på

den tidigare lagstiftningen liksom på tidigare

praxis. Jämfört med denna innehåller den emellertid

en vidgning av krigsmaterielbegreppet samt

förenklingar, förtydliganden och moderniseringar av

de bestämmelser som gäller för kontrollen över

tillverkning och för utlandssamverkan avseende

krigsmateriel.

Krigsmateriellagen föreskriver att krigsmateriel

inte får tillverkas utan tillstånd. Även

försvarsindustriell utlandssamverkan förutsätter

tillstånd. Med utlandssamverkan förstås

exportförsäljning eller annat tillhandahållande

(bl.a. överlåtelse eller förmedling) av

krigsmateriel.

Enligt lagen indelas krigsmateriel i två

kategorier, krigsmateriel för strid (KS) och övrig

krigsmateriel (ÖK). Bestämmelser om vilken materiel

som innefattas i de två kategorierna återfinns i

krigsmaterielförordningen.

Riktlinjerna för krigsmaterielexport

Enligt 1 § andra stycket lagen (1992:1300) om

krigsmateriel får tillstånd enligt lagen lämnas

endast om det finns säkerhets- eller

försvarspolitiska skäl för det och det inte strider

mot Sveriges utrikespolitik. De närmare principerna

för prövningen har lagts fast i regeringens praxis

och har kommit till uttryck i regeringens riktlinjer

för krigsmaterielexport och annan utlandssamverkan

som riksdagen också ställt sig bakom.

Riktlinjerna är vägledande för Inspektionen för

strategiska produkter (ISP) vid prövningen av

ärenden om tillstånd enligt lagen och förordningen

om krigsmateriel.

Riktlinjerna är försedda med två övergripande

kriterier för när tillstånd enligt lagen kan lämnas,

nämligen dels att utlandssamverkan behövs för att

tillgodose det svenska försvarets behov av materiel

eller kunnande eller i övrigt är säkerhetspolitiskt

önskvärd, dels att samverkan inte står i strid med

principerna och målen för Sveriges utrikespolitik.

Dessa övergripande kriterier kan anses utgöra en

precisering av 1 § andra stycket lagen om

krigsmateriel.

I riktlinjerna preciseras också de faktorer som

bör beaktas i samband med prövningen av ett enskilt

ärende. Sverige är ett av få EU-länder som har en

lagstiftning som även omfattar förmedling av

krigsmateriel (arms brokerage). Riktlinjerna

framhåller särskilt den vikt som vid den

utrikespolitiska bedömningen av varje utförselärende

skall fästas vid respekten för mänskliga rättigheter

i mottagarlandet. Situationen i mottagarlandet vad

gäller mänskliga rättigheter skall alltid vägas in,

även i de fall då det är fråga om utförsel av

materiel som i sig inte kan användas för att kränka

mänskliga rättigheter.

Riktlinjerna anger tre typer av ovillkorliga

hinder som, om de föreligger, anses omöjliggöra

export. De tre är: beslut av FN:s säkerhetsråd,

internationella överenskommelser som Sverige biträtt

(t.ex. EU-sanktioner) samt exportstopp som påbjuds

enligt de folkrättsliga reglerna om export från

neutral stat under krig.

För kategorin krigsmateriel för strid (KS) gäller

att tillstånd till export inte bör ges till en stat

som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat,

en stat som är invecklad i internationell konflikt

som kan befaras leda till väpnad konflikt, en stat

som har inre väpnade oroligheter eller en stat där

det förekommer omfattande och grova kränkningar av

mänskliga rättigheter.

För utförsel av övrig krigsmateriel (ÖK) gäller

att utförseltillstånd bör beviljas till länder som

inte befinner sig i väpnad konflikt med någon annan

stat, som inte har inre väpnade oroligheter eller

där det inte förekommer omfattande och grova

kränkningar av mänskliga rättigheter. Risk för

väpnad konflikt utgör således inte ett särskilt

kriterium i bedömningen avseende utförsel av övrig

krigsmateriel.

När det gäller följdleveranser anger riktlinjerna

att tillstånd bör ges till utförsel av reservdelar

till tidigare med vederbörligt tillstånd exporterad

krigsmateriel, om inte ovillkorligt hinder möter.

Detsamma bör gälla andra leveranser t.ex. av

ammunition, som har samband med tidigare utförsel

eller där det annars vore oskäligt att inte ge

tillstånd.

När det gäller samarbete med utländsk part gäller

att export till tredje land bör bedömas i enlighet

med de svenska riktlinjerna om produkten har

övervägande svensk identitet. Om produkten har

övervägande utländsk identitet, eller om det

föreligger ett starkt svenskt försvarspolitiskt

intresse av samarbetet, kan samarbetslandets regler

om utförsel tillämpas för export därifrån.

Inspektionen för strategiska produkter

Inspektionen för strategiska produkter (ISP)

inrättades den 1 februari 1996, med ansvar för den

kontroll som föreskrivs i lagen (1992:1300) om

krigsmateriel och tillhörande förordning.

Inspektionen övertog därmed ansvaret för merparten

av de ärenden som tidigare beslutades av regeringen

efter beredning i Krigsmaterielinspektionen (KMI)

och den enhet inom Utrikesdepartementet som svarade

för strategisk exportkontroll. ISP fick även ansvar

för kontroll enligt lagen (2000:1064) om kontroll av

produkter med dubbla användningsområden och av

tekniskt bistånd samt tillhörande förordning.

ISP:s verksamhetsområde har blivit allt bredare

till att, utöver exportkontroll av krigsmateriel, i

ökande utsträckning inkludera exportkontroll av

produkter med dubbla användningsområden samt

uppgifter relaterade till ISP:s funktion som

ansvarig nationell myndighet för konventionen om

förbud mot kemiska vapen.

ISP ansvarar således för tillstånds- och

utförselfrågor avseende såväl krigsmateriel som

produkter med både civil och militär användning

(produkter med dubbla användningsområden, s.k.

”dual-use produkter”).

Med syfte att uppnå ökad insyn och samråd i frågor

som rör krigs-

materielexport beslutade riksdagen år 1984 att

inrätta en rådgivande nämnd i krigsmaterielfrågor.

Nämnden ombildades den 1 februari 1996 till

Exportkontrollrådet i samband med skapandet av

Inspektionen för strategiska produkter (ISP).

Samtidigt breddades dess sammansättning för att

återspegla den bredare sammansättning som

Utrikesnämnden i dag har. I Exportkontrollrådet är

därför samtliga riksdagspartier representerade.

Rådet har 10 ledamöter. En aktuell lista på rådets

ledamöter finns på ISP:s webbplats (www.isp.se).

Informationsverksamhet avseende exportkontroll

Sverige verkar internationellt för en ökad öppenhet

kring handeln med krigsmateriel. Även nationellt

görs ansträngningar för att sprida kunskap inom

detta område. Regeringens offentligt redovisade

årliga skrivelse om den svenska exporten är ett led

i dess ansträngningar för ökad öppenhet. Den årliga

skrivelsen publiceras på svenska och engelska och

finns tillgänglig på webbplatserna www.ud.se,

www.lagrummet.gov.se; www.regeringen.se samt i

Rixlex (www.riksdagen.se).

Den årsrapport som upprättas inom ramen för EU:s

uppförandekod för vapenexport utgör ett viktigt

instrument för att öka insynen på europeisk nivå.

Sverige verkar för att denna rapport kontinuerligt

skall förbättras och utökas. Som ytterligare en

åtgärd för att främja informationstillgången på

detta område internationellt har regeringen fortsatt

att bidra ekonomiskt till SIPRI:s Internet–databas

(www.sipri.se) som innehåller information om

nationella och internationella exportkontrollsystem

samt viss statistik över innehav och export.

Att verka nationellt för spridning av kunskap om

exportkontrollen, både till allmänheten och till de

företag som berörs, är en viktig uppgift för

Inspektionen för strategiska produkter (ISP).

FN-registret och annan internationell

rapportering om vapenöverföringar

Förenta nationernas generalförsamling antog i

december 1991 en resolution som anmodar

medlemsländerna att till ett register årligen

redovisa såväl sin import som sin export av tyngre

konventionella vapen. Handeln med följande sju

vapenkategorier rapporteras: stridsvagnar, pansrade

stridsfordon,

grovt artilleri, stridsflygplan, attackhelikoptrar,

stridsfartyg och robotar/robotlavetter. I samråd med

försvarets myndigheter och Inspektionen för

strategiska produkter (ISP) sammanställer

Utrikesdepartementet aktuella uppgifter som i

enlighet med den ovannämnda resolutionen överlämnas

till FN.

Drygt 90 procent av den legala världshandeln med

angivna vapen omfattas av registret. Sverige deltar

endast i begränsad omfattning i världshandeln med

aktuella tyngre vapensystem. För år 2000, som är det

senaste rapportåret, redovisade Sverige export av 40

stridsfordon CV 9030 till Norge samt ett

stridsfartyg, ubåten Sjöormen, till Singapore. På

importsidan rapporterade Sverige ingen införsel i

någon av de sju vapenkategorierna.

Sverige fortsätter att verka aktivt för ökad

rapportering till FN-registret. Dessa ansträngningar

ingår som ett led i Sveriges strävan att öka den

allmänna öppenheten på detta område för att därmed

öka förtroendet länder emellan och förbättra

informationsunderlaget för en ansvarsfull

exportkontroll. I

OSSE:s (Organisationen för säkerhet och samarbete i

Europa) säkerhetsforum har de deltagande 55 länderna

enats om att iaktta vissa principer vid

transfereringar av krigsmateriel, bl.a. att i olika

former årligen utbyta information om handeln med

krigsmateriel inom OSSE och att lämna uppgifter till

FN-registret.

Samråd om rapporteringen till FN-registret sker

sedan 1995 med övriga medlemmar av EU. I en

skrivelse till FN:s generalsekreterare har EU

uppmanat övriga FN-medlemmar att lämna uppgifter

även om innehav och egen produktion av den

krigsmateriel som omfattas av registret i syfte att

göra detta mera användbart. Sverige lämnade denna

typ av uppgifter till registret första gången 1997.

Som ett led i Sveriges strävan efter ökad öppenhet

internationellt har sedan 1990 regeringens

redogörelse till riksdagen över

krigsmaterielexporten överlämnats till FN i engelsk

översättning. Sedan 1996 finns uppgifter lämnade

till FN-registret tillgängliga på FN:s webbplats

(www.un.org).

Samarbetet inom EU på exportkontrollområdet

Krigsmaterielområdet har identifierats som ett

område för samarbete inom ramen för EU:s gemensamma

utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP).

I rådsarbetsgruppen COARM (Council Working Party

on Conventional Arms Exports) diskuterar de femton

medlemsstaterna regelbundet olika frågor med

anknytning till handeln med krigsmateriel. Det kan

exempelvis vara fråga om att utbyta information om

synen på enskilda exportdestinationer, eller

gemensamt diskutera hur nationella regelsystem kan

vidareutvecklas för att ta hänsyn till nya

förhållanden. Utöver denna arbetsgrupp finns även ad

hoc-gruppen POLARM (ad hoc Working Party on a

European Armaments Policy), som enligt sitt mandat

från 1995 bl.a. har till uppgift att analysera

alternativen för en europeisk

försvarsindustripolitik och föreslå fortsatta

åtgärder inom ramen för gemenskapsrätten eller EU:s

regelverk.

Den gemensamma uppförandekod för vapenexport som

EU:s ministerråd antog den 8 juni 1998 utgår från

och preciserar ytterligare de gemensamma kriterier

för krigsmaterielexport som beslutades av Europeiska

rådet i Luxemburg år 1991 och i Lissabon år 1992. I

koden anges ett antal kriterier som skall tillämpas

vid den nationella prövningen av exportansökningar.

Dessa kriterier överensstämmer i allt väsentligt med

de svenska riktlinjerna för krigsmaterielexport.

Koden representerar en minsta gemensam nämnare på

exportkontrollområdet och hindrar inte enskilda

medlemsstater från att vara mer restriktiva.

Enligt uppförandekoden skall en årlig rapport

sammanställas i COARM. Varje medlemsstat upprättar

en rapport över sin export av krigsmateriel samt

över tillämpningen av koden för året som gått.

Rapporterna sammanställs av ordförandeskapet och

diskuteras och antas av COARM. Enligt

uppförandekodens tillämpningsbestämmelser skall EU:s

medlemsstater uppmuntra andra vapenexporterande

länder att ansluta sig till kodens principer.

Hittills har merparten av EU:s grannländer anslutit

sig till dessa, och EU och USA har genom att

underteckna en gemensam deklaration år 2000 kommit

överens om att i det internationella arbetet verka

för ökad öppenhet och en ansvarsfull

exportkontrollpolitik.

Under det första halvåret 2001 innehade Sverige

ordförandeskapet i EU. Relationen med EU:s

kandidatländer var en viktig fråga under det svenska

ordförandeskapet. En serie möten genomfördes med

dessa länder i syfte att identifiera områden där EU

kan medverka till att stärka den nationella

exportkontrollkapaciteten. Detta arbete resulterade

bl.a. i en fortsättning på de expertseminarier som

tidigare genomförts. Arbetet kommer att fortsätta

under 2002.

På en rad områden fortsätter EU:s ansträngningar

att söka samsyn kring exportkontrollpolitiken. Detta

gäller inte minst frågan om kontroll av

vapenförmedling (arms brokerage) och harmonisering

av utformandet av slutanvändarintyg. Medlemsstaterna

har exempelvis nu enats om ett antal riktlinjer, som

den nationella lagstiftningen kan ha som

utgångspunkt, för att nå en ökad kontroll av

vapenförmedlingen. En målsättning med arbetet på

detta område är att säkerställa att personer och

organ inom EU inte skall kunna kringgå vare sig

nationella embargon eller embargon fastställda av

FN, EU eller OSSE.

En lista över civil materiel som kan användas för

att kränka mänskliga rättigheter sammanställdes

under 2000, och Europeiska kommissionen har i

uppdrag att utarbeta en kontrollmekanism för denna

inom ramen för första pelaren.

Internationella vapenembargon

EU:s medlemsstater iakttar fullt ut FN:s

säkerhetsråds bindande beslut om vapenembargon.

Säkerhetsrådets rekommendationer om restriktivitet

har inte samma bindande karaktär och tillämpningen

prövas därför från fall till fall. Inom ramen för

den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i EU

beslutas med enhällighet om vissa vapenembargon som

går utöver vad FN:s säkerhetsråd har beslutat. Dessa

är ett utslag av medlemsstaternas vilja att reagera

gemensamt i olika säkerhetspolitiska

frågeställningar. Ett vapenembargo beslutat av EU

genomförs genom tillämpning av respektive

medlemsstats nationella exportkontrollregelverk. EU

upprätthöll under hela eller delar av år 2001

embargon mot Afghanistan, Bosnien och Hercegovina,

Burma/Myanmar, Demokratiska Republiken Kongo,

Eritrea, Etiopien, Förbundsrepubliken Jugoslavien,

Irak, Kina, Liberia, Libyen, Sierra Leone och Sudan.

EU:s medlemsstater iakttog vidare även under år

2001 ett vapenembargo mot Nagorno-Karabach som 1992

beslutades av Organisationen för säkerhet och

samarbete i Europa (OSSE).

Lätta vapen

Begreppet lätta vapen omfattar i princip

handeldvapen och andra vapen som är avsedda att

bäras och användas av en eller ett par personer, men

någon enhetlig definition har ännu inte fastställts.

Arbetet med att förebygga och bekämpa

destabiliserande ansamlingar, okontrollerad

spridning och illegal handel pågår sedan flera år i

olika internationella forum. Sverige verkar för att

varje land skall bedriva en ansvarsfull

exportpolitik på grundval av heltäckande lagar och

regler, samt inrätta effektiva kontrollsystem och

upprätthålla en väl fungerande administration för

att kontrollera tillverkare, köpare och säljare,

agenter och mellanhänder.

Sverige fäster särskild vikt vid kontrollen av

vapenhandlare och vid ökad öppenhet och transparens

i vapenhandeln. Den svenska lagstiftningen utgör ett

av de exempel som framhålls i det internationella

arbetet.

Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa

(OSSE) antog i november 2000 ett dokument om lätta

vapen, som innehåller normer, principer och åtgärder

avseende bl.a. tillverkning och märkning av lätta

vapen, registerhållning, exportkontroll och

exportkriterier, transparens, säker förvaring samt

överskottsmateriel.

Sverige kommer att underteckna det av FN:s

generalförsamling i maj 2001 antagna juridiskt

bindande FN-protokollet mot illegal tillverkning av

och handel med skjutvapen m.m. (vapenprotokollet),

som är det tredje tilläggsprotokollet till FN-

konventionen mot gränsöverskridande organiserad

brottslighet.

I juli 2001 antog FN:s konferens om illegal handel

med lätta vapen ett politiskt bindande

handlingsprogram för att bekämpa den illegala

handeln med lätta vapen. En nationell handlingsplan

för lätta vapen kommer att utarbetas under våren

2002. Denna skall ligga till grund för regeringens

arbete med frågor rörande lätta vapen under de

närmaste åren.

Viktiga instrument i det internationella arbetet

är också EU:s program för att förebygga och bekämpa

olaglig handel med konventionella vapen (1997), EU:s

gemensamma åtgärd för att bekämpa destabiliserande

anhopning och spridning av handeldvapen och lätta

vapen (1998) samt EU:s uppförandekod för vapenexport

(1998).

Försvarsindustrin, exportstöd och

internationellt samarbete på

krigsmaterielområdet

Ett väsentligt utökat internationellt samarbete är,

enligt skrivelsen, en förutsättning för den svenska

försvarsindustrins överlevnad och för

Försvarsmaktens anpassningsförmåga.

Det finns flera motiv för staten att engagera sig

i exportstödjande verksamhet. Således bidrar

exporten till att långsiktigt säkerställa en

teknologisk och industriell bas för nyutveckling,

men också till att vidmakthålla och vidareutveckla

befintliga materielsystem. Exporten är vidare en

viktig förutsättning för att stärka den inhemska

industrins internationella konkurrenskraft. Det

finns också ett värde i att kundbasen för materiel

som används i

Försvarsmakten breddas, varigenom möjligheter

uppstår att dela kostnaderna för vidareutveckling,

samordna utbildning och underhåll samt att utbyta

erfarenheter om materielens användning. En

grundläggande utgångspunkt för statens exportstöd

är, självfallet, att de aktuella materielobjekten är

godkända ur exportkontrollsynpunkt.

Regeringen anser i denna del, sammanfattningsvis,

att exporten av väsentliga och större svenska

materielsystem har fortsatt stor försvarspolitisk

betydelse för Sverige. Exporten bidrar till att

upprätthålla och utveckla inhemsk kompetens och

kapacitet och medför vidare att den svenska

försvarsindustrin uppfattas som en intressant

partner i internationella samarbetsprojekt på

området.

Ett ramavtal har ingåtts mellan Frankrike,

Italien, Spanien, Storbritannien, Sverige och

Tyskland rörande åtgärder för att underlätta

omstruktureringen och driften av den europeiska

försvarsindustrin. Under 2001 ratificerades detta

avtal av fem av de sex staterna, med Italien som

återstående stat.

I propositionen Fortsatt förnyelse av

totalförsvaret (prop. 2001/02:10) underställde

regeringen för riksdagens godkännande ett den 9 juni

2001 undertecknat generellt avtal mellan Danmark,

Finland, Norge och Sverige om stöd för

industrisamarbete på försvarsmaterielområdet.

Ett alltmer tilltagande amerikanskt intresse har

noterats för att underlätta förutsättningarna för

ett ökat internationellt och transatlantiskt

försvarsindustriellt samarbete.

Utvecklingen av internationell handel med

krigsmateriel

Enligt senast tillgängliga uppgifter från SIPRI

vände den tidigare nedgången i överföringarna av

tyngre konventionella vapen till en liten ökning år

2001, från 15 168 miljoner US-dollar år 2000 till

16 231 miljoner US-dollar år 2001. I den lista som

SIPRI årligen publicerar över exportländer avseende

tyngre konventionella vapen (flygplan, krigsfartyg,

artilleri, pansarfordon, missiler samt målsöknings-

och radarsystem) ligger Sverige för perioden

1997–2001 på elfte plats med 1,12 % av världens

totala export, som för denna period uppgick till

100 734 miljoner US-dollar. Största exportland är

USA, som under samma period svarade för ca 44 % av

den totala exporten, närmast följt av Ryssland

(17 %), Frankrike (10 %), Storbritannien (6,7 %) och

Tyskland (4,8 %).

Korruption inom internationell handel med

krigsmateriel

Sverige arbetar aktivt för att bekämpa korruption

inom den internationella vapenhandeln. Som ett led i

detta arbete initierade Sverige sommaren 1999 ett

samarbete med den brittiska avdelningen av den

internationella organisationen Transparency

International. Samarbetet med bl.a. Transparency

International fick under våren 2001 det officiella

namnet Corruption in the Official Arms Trade (COAT).

Sverige kommer att fortsätta att arbeta aktivt med

denna fråga, och resultatet av detta arbete

redovisas i nästa års skrivelse.

Exportkontroll av produkter med dubbla

användningsområden

Samarbete inom multilaterala

exportkontrollarrangemang

I syfte att underlätta det internationella

samarbetet för icke-spridning av

massförstörelsevapen har ett trettiotal länder

slutit sig samman i ett antal multilaterala

exportkontrollarrangemang: Zanggerkommittén (ZC),

Nuclear Suppliers’ Group (NSG), Australiengruppen

(AG), Missilteknologikontrollregimen (MTCR) samt

Wassenaar-arrangemanget (WA). Syftet med

arrangemangen är att mellan medlemmarna främja

informationsutbyte angående spridningsrisker samt

att identifiera varor och tekniker som kan användas

för framställning av massförstörelsevapen och vars

utförsel således bör kontrolleras på ett samordnat

sätt.

Terroristattackerna i New York och Washington den

11 september 2001 förorsakade massförstörelse utan

att massförstörelsevapen i traditionell bemärkelse

kom till användning. Spridningen av

mjältbrandsbakterier i USA under hösten 2001 visade

att biologiskt material som kan användas som

biologiskt stridsmedel hade kommit i orätta händer.

I ljuset av dessa händelser har samarbetet inom de

multilaterala exportkontrollarrangemangen kommit att

fokusera på frågan hur samarbetet skall utvecklas så

att det blir än mera effektivt som instrument mot

internationell terrorism.

Ett första steg i detta arbete är att explicit

ange i arrangemangens grunddokument att ett av deras

syften är just att bekämpa spridning av produkter

med dubbla användningsområden till terrorister.

Europeiska unionens råd antog år 2000 en ny

rådsförordning, (EG) nr 1334/2000 om upprättandet av

en ny gemenskapsordning för kontroll av produkter

och teknik med dubbla användningsområden. Till

skillnad från de multilaterala

exportkontrollarrangemang som tidigare nämnts, är

förordningen juridiskt bindande för Sverige. Syftet

har varit att så långt möjligt etablera fri

rörlighet för kontrollerade produkter inom den inre

marknaden samtidigt som de olika nationella systemen

för kontroll av export till tredje land stärks och

harmoniseras.

Förordningen förenar medlemsstaternas åtaganden

inom ramen för de multilaterala

exportkontrollarrangemangen med friast möjliga

handel inom den inre marknaden. Med den nya

förordningen infördes ett generellt

gemenskapstillstånd för export av vissa produkter

till vissa tredje länder. Generella tillstånd

lämnades emellertid på nationell nivå redan före den

nya EG-förordningens ikraftträdande. Den nya

tillståndstypen har förenklat arbetet för de

exporterande företagen genom att ett och samma

tillstånd kan åberopas oavsett var utförseln från EU

äger rum. Det nya gemenskapstillståndet är samtidigt

ett uttryck för den samsyn som råder mellan

medlemsstaterna beträffande export till vissa tredje

länder.

Grunden för tillståndsgivningen har underlättats

genom att den nya förordningen även inkluderar

gemensamma kriterier som medlemsstaterna har att

beakta vid sin prövning. En gemensam

kriterieuppsättning har inneburit ytterligare ett

steg mot en mer harmoniserad politik på detta område

och en stabilare exportkontroll i EU som helhet.

Svensk lagstiftning

Export och överföring av produkter med dubbla

användningsområden är föremål för tillståndsgivning,

och tillståndsgivande myndighet är Inspektionen för

strategiska produkter (ISP).

Till skillnad från vad som gäller under

krigsmateriellagstiftningen – där utförseltillstånd

utgör undantag från ett generellt exportförbud – är

förhållandet det omvända under regelverket för

kontroll av produkter med dubbla användningsområden.

Här är utgångspunkten den att utförseltillstånd

skall ges såvida det inte strider mot utrikes- eller

säkerhetsintressen såsom dessa beskrivs i EG-

förordningen.

Regeringen anser att det finns fortsatta

säkerhetspolitiska skäl att förhindra spridning av

viss kryptoteknik till olämpliga mottagare i vissa

länder. Friast möjliga handel med kryptoprodukter

bör eftersträvas på EU:s inre marknad för att främja

elektronisk handel och förvaltning samt IT-

utvecklingen i Sverige och övriga EU.

Händelserna den 11 september 2001 har föranlett

flera länder att börja granska sin politik vad

gäller kryptografi. Kraven har bl.a. stärkts på att

ett lands rättsvårdande organ och säkerhetsorgan

skall ha möjlighet att vid brottsundersökning få

tillgång till överförd information i klartext, t.ex.

genom att få tillgång till använda kryptonycklar.

Regeringen har tagit initiativ till att

kommissionen och medlemsstaterna skall

arbeta gemensamt med frågan om

elektronisk överföring och export, i

syfte att främja en utveckling av

nationella och likartade

kontrollmekanismer. Ett viktigt skäl är

att en viss grad av harmonisering minskar

risken att lättrörlig elektronisk export

söker sig den ”lättaste” vägen ut ur EU:s

inre marknad till tredje land.

Utskottets överväganden

Regelverket och dess tillämpning

I motion 2001/02:U7 (mp) yrkande 1 begärs att

regelverket för krigs-materielexport bör utredas i

form av en bred och en grundlig offentlig utredning.

Utskottet har inhämtat att regeringen avser att

tillsätta en utredning med uppgift att se över

exportkontrollregelverket och dess tillämpning mot

bakgrund av den ökade internationaliseringen av

frågor rörande krigsmateriel och

krigsmaterielexport. Det gäller exempelvis frågor om

den gränsöverskridande konsolideringen av

försvarsindustrin och EU:s gemensamma uppförandekod

för vapenexport. Ramarna för den förestående

översynen är ännu inte satta och inget beslut har

fattats om tidpunkten för när utredningen kommer att

tillsättas.

Motion 2001/02:U7 (mp) yrkande 1 kan besvaras med

vad som ovan anförts.

I kommittémotion 2001/02:U7 (mp) yrkande 2 föreslås

en utredning om hur riktlinjerna för

krigsmaterielexport kan göras lagligt bindande.

Utskottet framhåller att beslut som rör export av

krigsmateriel är politiska beslut, där utrikes- och

säkerhetspolitiska avvägningar – som är svåra att

reglera genom lagstiftning – måste göras. Den

flexibilitet som det nuvarande systemet ger är,

enligt utskottets mening, nödvändig för att en

restriktiv politik skall kunna föras i balansgången

mellan behovet av export och ett totalt förbud.

Något behov av den föreslagna utredningen kan därför

inte anses föreligga, enligt utskottets mening.

Utskottet avstyrker därmed motion 2001/02:U7 (mp)

yrkande 2.

I kommittémotion 2001/02:U7 (mp) yrkande 3 och i

partimotion 2001/02:U8 (v) yrkande 8 föreslås att

det i riktlinjerna införs ett särskilt

demokratikriterium.

Utskottet noterar att det i betänkande

2000/01:UU14 haft anledning att behandla ett

likalydande yrkande och därvid anfört följande:

Utskottet konstaterar att huvudregeln vad gäller

riktlinjerna för svensk krigsmaterielexport är att

en helhetsbedömning skall göras som omfattar alla

relevanta faktorer. I underlaget för denna

helhetsbedömning ingår alltid en redovisning av

den politiska situationen i mottagarlandet, bl.a.

styrelseskick men också situationen vad gäller

pressfrihet, yttrandefrihet, den politiska

oppositionens ställning och andra faktorer.

Eftersom dessa faktorer vägs in i den totala

bedömningen är sannolikheten liten att tillstånd

för export av krigsmateriel till diktaturer

beviljas.

Utskottet anser att frågan om huruvida ett

demokratikriterium bör införas vad avser

riktlinjerna för krigsmaterielexport bör behandlas

vid en framtida utvärdering av regelverket för

svensk krigsmaterielexport. Regeringen har

aviserat att den kommer att ta initiativ till en

sådan översyn.

Utskottet avstyrker därmed motion 2000/01:U16 (v)

yrkande 5.

Utskottet håller fast vid denna uppfattning av

avstyrker därmed motion 2001/02:U7 (mp) yrkande 3

och motion 2001/02:U8 (v) yrkande 8.

Sverige bidrar mycket aktivt till att människor

tvingas fly genom att exportera vapen till länder

som kränker grundläggande mänskliga rättigheter.

Sådan vapenexport måste omedelbart upphöra, krävs

det i partimotion 2001/02:Sf398 (v) yrkande 1.

Utskottet konstaterar att enligt lagen om

krigsmateriel får tillstånd för utlandssamverkan

(däribland export) endast beviljas om det finns

säkerhets- eller försvarspolitiska skäl för det och

det inte strider mot Sveriges utrikespolitik. De

närmare principerna för tillståndsgivningen har

lagts fast i regeringens riktlinjer, som riksdagen

också ställt sig bakom. Riktlinjerna uttolkas med

brett parlamentariskt stöd och är vägledande för ISP

vid prövning av tillståndsärenden. Det har ansetts

viktigt att nå en bred parlamentarisk uppslutning

kring den svenska krigsmaterielexporten genom att ge

riksdagspartierna insyn och medinflytande i de

beslut som fattas. Detta främjar kontinuitet och

långsiktighet i den förda politiken. I

Exportkontrollrådet, med representanter för samtliga

riksdagspartier, ges ledamöterna full insyn i

handläggningen av utförselärenden och medinflytande

innan viktigare beslut fattas.

Vid varje tillståndsärende skall en

helhetsbedömning göras och alla för ärendet

betydelsefulla omständigheter beaktas. Riktlinjerna

framhåller den särskilda vikt som vid bedömningen av

varje utförselärende skall fästas vid respekten för

mänskliga rättigheter i mottagarlandet.

Utförseltillstånd för nya leveranser bör enligt

riktlinjerna inte lämnas om det avser en stat där

omfattande och grova kränkningar av mänskliga

rättigheter förekommer.

Riktlinjernas skrivningar om respekten för de

mänskliga rättigheterna fick en mer framträdande

plats än tidigare i och med 1992 års lagstiftning.

Detta visar den vikt statsmakterna lägger vid just

detta kriterium. Även internationellt, i den

europeiska uppförandekoden, intar kriteriet om de

mänskliga rättigheterna en framträdande plats.

Varje utförselärende prövas individuellt med

utgångspunkt i överenskomna riktlinjer. Riktlinjerna

är till sin karaktär ett balansinstrument där också

faktorer som talar för export vägs in (exempelvis

försvarets behov och Sveriges trovärdighet som

leverantör). Inget av kriterierna, förutom de tre

s.k. ovillkorliga hindren: beslut av FN:s

säkerhetsråd, internationella överenskommelser som

Sverige biträtt samt de neutralrättsliga reglerna i

Haagkonventionerna, har en direkt förbudseffekt.

Utskottet avstyrker därmed motion 2001/02:Sf398 (v)

yrkande 1.

I kommittémotion 2001/02:U7 (mp) yrkande 4 och i

partimotion 2001/02:U8 (v) yrkande 11 krävs att

samma regler för krigsmaterielexport som finns för

nya leveranser också skall gälla för

följdleveranser.

Utskottet erinrar om att likalydande yrkande

besvarats med följande i betänkande 2000/01:UU14:

Beslut om utförseltillstånd fattas alltid i

enlighet med en strikt tillämpning av de svenska

riktlinjerna för krigsmaterielexport. Enligt

dessa riktlinjer bör dock tillstånd ges till

utförsel av materiel som har samband med

tidigare exportaffärer, s.k. följdleveranser.

Reglerna om följdleveranser har sin grund i att

Sverige, för att export över huvud taget skall

vara möjlig, måste värna om sin trovärdighet som

leverantör.

Utskottet avstyrker därmed motion 2000/01:U16

(v) yrkande 10.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker

därmed motion 2001/02:U7 (mp) yrkande 4 och motion

2001/02:U8 (v) yrkande 11.

I partimotion 2001/02:U8 (v) yrkande 12 krävs att

det i riktlinjerna också införs en särskild paragraf

eller formulering om att det inte finns någon given

rätt för en köpare av svensk krigsmateriel att

erhålla följdleveranser.

Utskottet konstaterar att ett med yrkande 12

likalydande yrkande besvarats med följande i

betänkande 2000/01:UU14:

Utskottet menar att det är av stor vikt att den

politik som bedrivs avseende krigsmaterielexport

präglas av långsiktighet. Reglerna om

följdleveranser är en naturlig del i denna

politik. Det innebär att en särskilt noggrann

prövning sker av export till länder dit export

av svensk krigsmateriel tidigare inte har ägt

rum, men att en stat som har köpt ett större

system av en svensk leverantör måste kunna lita

på att det kommer att vara möjligt att i

framtiden erhålla erforderliga följdleveranser.

Detta krav ställer även den svenska

försvarsmakten vid import av utländsk

krigsmateriel. Det framgår dock klart av

riktlinjerna att ingen export skall ske, inte

heller följdleveranser, då ett s.k. ovillkorligt

hinder har inträtt. Ett sådant hinder är beslut

i FN:s säkerhetsråd om vapenembargo. Det finns

således ingen given rätt för en köpare av svensk

krigsmateriel att erhålla följdleveranser.

Utskottet anser därför att den föreslagna

särskilda paragrafen knappast är motiverad,

givet riktlinjernas huvudinriktning.

Endast materiel som har samband med tidigare

leveranser faller under de särskilda reglerna om

följdleveranser. Detta samband prövas

omsorgsfullt från fall till fall. Hela system

kan betraktas som följdleveranser om det kan

visas att särskilda omständigheter föreligger

som medför att kraven på långsiktighet får anses

väga särskilt tungt. Bedömningen görs dock i en

restriktiv anda.

Motion 2000/01:U16 (v) yrkande 11 kan besvaras

med vad utskottet anfört.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och besvarar

därmed motion 2001/02:U8 (v) yrkande 12.

Förutsatt att ovannämnda yrkande 12 skulle avslås

föreslås i motion 2001/02:U8 (v) yrkande 13 en

återgång till den tidigare definitionen av begreppet

följdleveranser, som inte medför så vida

tolkningsmöjligheter som den nuvarande definitionen.

Utskottet har i betänkande 2000/01:UU14 även

besvarat ett med yrkande 13 likalydande yrkande med

följande:

Utskottet konstaterar att det varken i dag eller

tidigare ges någon definition av begreppet

följdleveranser i riktlinjerna. Det är genom den

fortlöpande bedömningen av enskilda

exportärenden som begreppet konkretiserats.

Grundläggande är i samtliga fall dock

leveransens organiska samband med tidigare

medgiven leverans.

I det betänkande om följdleveranser som avgavs

av Utredningen om följdleveranser vid

krigsmaterielexport (SOU 1999:38) konstateras

att begreppet inte täcker en tydligt avgränsad

kategori ärenden samt att en absolut avgränsning

av följdleveransbegreppet inte var möjlig till

följd av den mångfald situationer som alla

bedömdes ha ett samband med syftet med

följdleveransbegreppet.

Motion 2000/01:U16 (v) yrkande 12 kan besvaras

med vad utskottet anfört.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och besvarar

därmed motion 2001/02:U8 (v) yrkande 13.

I kommittémotion 2001/02:U7 (mp) yrkande 8 framhålls

att den svenska slutanvändarkontrollen bör göras mer

långtgående och omfattande. Svenska myndigheter bör

löpande inkräva bevis från mottagarländer att

krigsmateriel ej otillbörligen har

vidareexporterats.

Utskottet finner att Sverige har ett mycket väl

utvecklat system när det gäller krav på

slutanvändarintyg. Regeringen verkar även

internationellt, bl.a. inom EU, för att öka

användningen av detta och andra instrument som ger

en bättre kontroll över krigsmaterielexporten. ISP

gör i varje enskilt ärende en bedömning av vilken

typ av slutanvändarintyg som är lämpligt att använda

i det aktuella fallet.

Därmed anser utskottet att motion 2001/02:U7 yrkande

8 kan besvaras.

I kommittémotion 2001/02:U7 (mp) yrkande 9 anses att

rapportering till FN:s vapenhandelsregister skall

vara ett krav för att få importera krigsmateriel

från Sverige.

Utskottet har inhämtat att varje ärende avseende

export av krigsmateriel prövas individuellt av

Inspektionen för strategiska produkter i enlighet

med den svenska krigsmateriellagstiftningen och

riktlinjerna för krigsmaterielexporten.

Riktlinjerna, som riksdagen ställt sig bakom, har

lagts fast av regeringen.

Varje utförselärende prövas individuellt med

utgångspunkt i överenskomna riktlinjer. Vid varje

tillståndsärende skall en helhetsbedömning göras och

alla för ärendet betydelsefulla omständigheter

beaktas. Enligt riktlinjerna finns det endast tre

s.k. ovillkorliga hinder, som omöjliggör svensk

export, nämligen beslut av FN:s säkerhetsråd,

internationella överenskommelser som Sverige biträtt

samt de neutralrättsliga reglerna i

Haagkonventionerna.

Därmed anser utskottet att motion 2001/02:U7 (mp)

yrkande 9 kan besvaras.

I partimotion 2001/02:U8 (v) yrkande 1 pläderas för

att den nuvarande lagstiftningen för

krigsmaterielexport bör tolkas korrekt och därmed

mer restriktivt än vad som hittills varit fallet.

Utskottet hänvisar till vad det anfört med

anledning av en motion med samma ordalydelse i

betänkande 2000/01:UU14:

Utskottet konstaterar att bedömningsgrunderna för

exportbeslut återfinns i de parlamentariskt

förankrade riktlinjerna för krigsmaterielexport.

Tillämpningen av dessa riktlinjer sker under

former som ger riksdagspartierna insyn och ett

centralt inflytande genom deras representanter i

det parlamentariskt sammansatta

Exportkontrollrådet. Utskottet anser att denna

modell är lämplig för att uppnå en ansvarsfull och

långsiktig politik på exportkontrollområdet och

fäster stor vikt vid att denna arbetsform

bibehålls. Utskottet anser att det inte här finns

anledning att ha synpunkter på tillämpningen av

regelverket.

Utskottet avstyrker därmed motion 2000/01:U16 (v)

yrkande 1.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker

därmed motion 2001/02:U8 (v) yrkande 1.

I motion 2001/02:U8 (v) yrkande 3 krävs att samma

riktlinjer som gäller för krigsmateriel för strid

(KS) också skall tillämpas för övrig krigsmateriel

(ÖK).

Utskottet har behandlat ett likalydande yrkande i

betänkande 2000/01:UU14 och därvid anfört:

Utskottet konstaterar att en stor del av den

materiel som i dag klassas som övrig krigsmateriel

(ÖK) inte betraktades som krigsmateriel i Sverige

innan den nuvarande lagen om krigsmateriel trädde

i kraft 1992 och omfattades således tidigare inte

av exportkontroll. Begreppet övrig krigsmateriel

omfattar materiel som minröjningsutrustning,

radar, spaningsutrustning, skyddsmateriel,

bärgningsfordon och programvara. Inom kategorin

krigsmateriel för strid (KS) faller vapen med

förstörelsebringande verkan, bl.a. automatkarbiner

och kulsprutor, haubitsar och granatkastare,

missiler, stridsfordon m.m.

Breddningen av krigsmaterielbegreppet var så

omfattande att exporten i värdetermer

fördubblades. För att undvika en alltför kraftig

påverkan på tidigare civil handel omfattas ÖK-

kategorin, som även har civila

användningsområden, av något mindre restriktiva

regler jämfört med ”traditionell” krigsmateriel.

Breddningen innebar att tidigare civil handel

stoppades i inte oväsentlig omfattning, t.ex.

till länder som inte uppfyllde riktlinjernas MR-

krav.

Kontrollen över exporten av krigsmateriel från

Sverige omfattar ett mycket brett spektrum av

materiel med sinsemellan vitt skilda egenskaper.

Utskottet anser att det är relevant att i

prövningen av enskilda exportaffärer kunna göra

skilda bedömningar beroende på vilka egenskaper

materielen har. Riktlinjerna ger uttryck för

detta synsätt genom att uppställa delvis skilda

kriterier för export av KS respektive ÖK.

Utskottet avstyrker därmed motion 2000/01:U16 (v)

yrkande 3.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker

därmed motion 2001/02:U8 yrkande 3.

I motion 2001/02:U7 (mp) yrkande 5 krävs en öppnare

redovisning av regeringen om svensk

krigsmaterielexport. Det gäller särskilt

redovisningen av företag, statistik för

följdleveranser och information om vad slags köpare

varje affär avser. I samma motion, yrkande 7,

föreslås en utredning om hur information om

krigsmaterielexport och utförseltillstånd skall

kunna redovisas mer löpande. Beviljade

utförseltillstånd skulle exempelvis kunna redovisas

på Internet omgående efter beslut.

Utskottet konstaterar att krigsmaterielområdet

omfattas av viss sekretess av hänsyn dels till att

vår export är mottagarlandets försvarshemligheter,

dels till sekretesslagens bestämmelser om

kommersiell respektive utrikes sekretess. Regeringen

har enligt utskottets mening verkat för stor grad av

öppenhet kring den svenska krigsmaterielexporten

genom inrättandet av Exportkontrollrådet, den årliga

skrivelsen till riksdagen och andra allmänna

informationsinsatser. Regeringen prövar

kontinuerligt tidigare ställningstaganden för att

avgöra huruvida nya uppgifter kan offentliggöras

bl.a. mot bakgrund av den ökade internationella

öppenheten på området.

Öppenheten kring den svenska krigsmaterielexporten

är stor. Utöver den offentliga rapportering som ges

i den årliga skrivelsen ges i Exportkontrollrådet

representanter för samtliga riksdagspartier full

insyn i handläggningen av utförselärenden för

exportförsäljning och medinflytande innan viktigare

beslut fattas. Exportkontrollrådet utgör vid en

internationell jämförelse ett unikt inslag genom

vilket parlamentariskt inflytande och kontinuitet i

den förda politiken tillförsäkras.

I regeringens årliga skrivelse till riksdagen

redovisas statistik om de tillstånd som beviljats

för framtida utförsel av krigsmateriel. Detta

innebär att riksdag och allmänhet ges kännedom om

till vilka destinationer krigsmateriel av olika slag

har beviljats innan de faktiska leveranserna äger

rum. Därtill ges ledamöterna i Exportkontrollrådet

full insyn i samtliga utförselärenden och erhåller

sålunda information i god tid innan den faktiska

exporten äger rum.

Enligt vad utskottet inhämtat avser regeringen att

kontinuerligt se över den offentliga redovisning som

ges av den svenska krigsmaterielexporten i syfte att

ta ställning till hur denna kan förbättras mot

bakgrund av bl.a. den internationella utvecklingen

på området samt den tekniska utvecklingen och med

hänsyn tagen till befintliga resurser.

Utskottet avstyrker därmed motion 2001/02:U7 (mp)

yrkande 5 och anser att motion 2001/02:U7 (mp)

yrkande 7 kan besvaras med vad som ovan anförts.

I motion 2001/02:U7 (mp) yrkande 6 ges förslag om

hur Exportkontrollrådets verksamhet kan göras mer

offentlig. Bland annat föreslås att det i en

regeringsskrivelse redovisas hur ledamöterna röstat.

Adressuppgifter om ledamöterna bör också finnas lätt

tillgängliga liksom datum för kommande möten och

sekretessrensade ärendeförteckningar. Därutöver bör

rådets protokoll offentliggöras.

Utskottet framhåller att krigsmaterielområdet

omfattas av viss sekretess av hänsyn dels till

mottagarlandets försvarsintressen, dels till

sekretesslagens bestämmelser om kommersiell

respektive utrikes sekretess. Med beaktande av detta

har statsmakterna sökt åstadkomma så mycket öppenhet

som möjligt kring den svenska krigsmaterielexporten,

inte minst genom Exportkontrollrådet, som vid en

internationell jämförelse utgör ett unikt inslag för

parlamentarisk insyn och medinflytande.

Beträffande motionärernas förslag i syfte att öka

öppenheten kring Exportkontrollrådets verksamhet

konstaterar utskottet att det på ISP:s websida finns

uppgifter om namnen på Exportkontrollrådets

ledamöter, tillsammans med partitillhörighet och

notering om ledamoten är medlem av riksdagen.

Ledamöterna i rådet är underkastade samma

sekretessbestämmelser som ISP:s tjänstemän.

Ledamöterna i rådet har i uppgift att vägleda ISP:s

generaldirektör så att myndigheten kan fatta beslut

som står i samklang med de av riksdagen fastlagda

riktlinjerna.

Det finns redan i dag möjlighet att begära ut

sekretessrensade handlingar från EKR:s möten. Rådets

ärendeförteckningar och protokoll är allmänna

handlingar och kan således begäras ut av allmänhet

och övriga intressenter. Innan dokumenten lämnas ut

sekretessprövas de. Då krigsmaterielområdet och

EKR:s diskussioner berör kommersiellt känslig

information, försvarshemligheter och utrikes- och

säkerhetspolitiska spörsmål som omfattas av

sekretess, blir den information som efter

sekretessprövning kan lämnas ut emellertid

begränsad.

Utskottet avstyrker därmed motion 2001/02:U7 (mp)

yrkande 6.

I motion 2001/02:U8 (v) yrkande 4 föreslås att Sverige i likhet

med Nederländerna och Storbritannien offentligt – i

enlighet med EU:s uppförandekod bör redovisa vilka

utförseltillstånd som avslagits.

Utskottet har behandlat ett liknande yrkande i

betänkande 2001/02:U14 och då anfört följande:

Avslagsbesluten på licensansökningar skall enligt

EU:s uppförandekod meddelas till regeringarna i de

andra medlemsländerna, men besluten behöver inte

offentliggöras. Formella avslagsbeslut fattas

praktiskt taget aldrig i Sverige, eftersom

negativa besked normalt meddelas till företagen

och Exportkontrollrådet på ett mycket tidigare

stadium, genom informella s.k. förhandsbesked,

eller muntligt i kontakten mellan

licensmyndigheten och företaget.

Utskottet avstyrker därmed motion 2000/01:U16 (v)

yrkande 4.

Utskottet vidhåller sin uppfattning och avstyrker

därmed motion 2001/02:U8 (v) yrkande 4.

I den enskilda motionen 2001/02:U279 (mp) krävs att

Inspektionen för strategiska produkter skall

redovisa beviljade utförseltillstånd snarast möjligt

efter beslut (yrkande 1) och faktisk export av

krigsmateriel snarast möjligt efter det att exporten

har skett (yrkande 2).

Utskottet konstaterar att Sverige år 1985 blev

första land – och länge också var ensamt – i Europa

om att regelbundet offentliggöra uppgifter om

krigsmaterielexporten. Många länder har nu följt det

svenska exemplet och rapporterar årligen om landets

export. Utskottet noterar även att regeringen har

som mål att visa största möjliga öppenhet i

redovisningen av krigsmaterielexporten. Enligt vad

utskottet inhämtat vill regeringen söka förbättra

redogörelsen om den svenska krigsmaterielexporten

och har kontinuerligt prövat tidigare

ställningstaganden för att avgöra huruvida nya

uppgifter kan offentliggöras. Mot bakgrund av den

ökade internationella öppenheten har regeringen

bedömt det möjligt att utvidga redovisningen i den

årliga skrivelsen; i år redovisas t.ex. för första

gången det samlade värdet av de beviljade

utförseltillstånden per mottagarland.

Öppenheten kring den svenska krigsmaterielexporten

är enligt utskottets mening stor. Utöver den

offentliga rapportering som ges i den årliga

skrivelsen ges i Exportkontrollrådet representanter

för samtliga riksdagspartier full insyn i

handläggningen av utförselärenden för

exportförsäljning och medinflytande innan viktigare

beslut fattas. Exportkontrollrådet utgör vid en

internationell jämförelse ett unikt inslag genom

vilket parlamentariskt inflytande och kontinuitet i

den förda politiken tillförsäkras.

I regeringens årliga skrivelse till riksdagen

redovisas statistik om de tillstånd som beviljats

för framtida utförsel av krigsmateriel. Detta

innebär att riksdag och allmänhet ges kännedom om

till vilka destinationer krigsmateriel av olika slag

har beviljats innan de faktiska leveranserna äger

rum. Därtill ges ledamöterna i Exportkontrollrådet

full insyn i samtliga utförselärenden och erhåller

sålunda information i god tid innan den faktiska

exporten äger rum.

Utskottet har vidare inhämtat att regeringen avser

att kontinuerligt se över den offentliga redovisning

som ges av den svenska krigsmaterielexporten i syfte

att ta ställning till hur denna kan förbättras mot

bakgrund av bl.a. den internationella utvecklingen

på området samt den tekniska utvecklingen.

Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion

2001/02:U279 (mp) yrkandena 1 och 2.

Lätta vapen

Vid FN:s konferens mot illegal handel med lätta

vapen i juli 2001 antogs ett handlingsprogram för

att förhindra och bekämpa den illegala handeln med

lätta vapen. Tillsammans med EU och i kraft av EU-

ordförandeskapet spelade Sverige en mycket aktiv

roll i förhandlingarna om detta handlingsprogram.

Syftet med programmet är att försöka etablera

konkreta åtaganden avseende bl.a. kontroll av import

och export av vapen, reduktion av antalet

överskottsvapen, förbättrade system för märkning,

förvaring, registrering och spårning av lätta vapen,

ökad kontroll över vapenhandlare, internationellt

samarbete och bistånd till insatser i utsatta länder

i deras kamp mot lätta vapen.

I januari 2002 genomfördes i Tokyo den första

uppföljningskonferensen på internationell nivå, där

syftet var att diskutera resultatet av FN-

konferensen år 2001 och implementeringen av

handlingsprogrammet. Under de närmaste åren kommer

frågan att diskuteras vid flera ytterligare möten,

och en ny uppföljningskonferens i FN:s regi skall

äga rum år 2006.

Såväl Sverige som EU avsätter resurser till

konkreta projekt som bl.a. syftar till insamling och

förstöring av lätta vapen, kapacitetsuppbyggnad för

lagstiftning, gränskontroll m.m.

Utskottet fäster stor vikt vid uppföljningen av

handlingsprogrammet, som även uppmärksammats inom

riksdagen. Exempelvis har ett samarbete inletts

mellan parlamentariker från Sverige, Spanien och

Centralamerika, regeringsrepresentanter, Kristna

Fredsrörelsen och FN. Ett särskilt projekt har

startats med ekonomiskt stöd från Sida. Seminarier

med deltagare från bl.a. riksdagen har hållits i

Stockholm i november 2000, Nicaragua i april 2001

och Costa Rica i maj 2002. Till september 2002

planeras en fortsättning i Spanien. Syftet är att på

regional nivå i Centralamerika försöka uppnå

konkreta resultat i enlighet med FN:s målsättning.

Genom utbyte av erfarenheter och idéer länder

emellan finns förhoppningar om att såväl kunna

begränsa innehavet och illegal handel som att minska

våldet relaterat till dessa vapen.

I kommittémotion 2001/02:U7 (mp) yrkande 11 föreslås

en utredning om hur den svenska exporten av lätta

vapen kan göras mer restriktiv samt hur

informationen om sådan export kan göras mer

tillgänglig.

Utskottet konstaterar att det av skrivelsen (s.

48) framgår att finkalibriga militära eldhandvapen

– den i sammanhanget viktigaste delen av begreppet

lätta vapen – spelar en mycket begränsad roll i den

svenska krigsmaterielexporten. Värdet av exporten av

KS1 –finkalibriga eldrörsvapen – var förra året,

liksom år 2000 och år 1999, 0 kr. Värdet av exporten

av ÖK21 – finkalibriga eldrörsvapen – minskade till

endast 5 miljoner kronor förra året. Dessa

leveranser gällde jakt- och sportskyttevapen. Även

utförsel av sådana vapen är tillståndspliktig i

syfte att minska risken för att sådana vapen används

för militära ändamål.

Utskottet konstaterar att Sverige fäster stor vikt

vid kontrollen av vapenhandlare och vid ökad

öppenhet och transparens i vapenhandeln. Den svenska

lagstiftningen kontrollerar när personer och företag

agerar som förmedlare i vapentransaktioner och utgör

ett exempel som framhålls i det internationella

arbetet för att förhindra okontrollerad spridning av

lätta vapen.

Sverige deltar aktivt i de internationella

ansträngningar som görs beträffande ökad transparens

kring handeln med lätta vapen (inom bl.a. OSSE och

FN).

Genom att arbeta för ökad internationell öppenhet

på området ökar möjligheterna för Sverige att

offentliggöra mer detaljerad information om den egna

handeln med lätta vapen. Frågan om detaljnivån på

redovisningen av exporten av lätta vapen är en av de

frågor som kommer att ses över i arbetet med

kommande skrivelser till riksdagen för att avgöra om

ytterligare information kan lämnas ut.

Mer detaljerade former av redovisning måste dock

noga övervägas. Hittills har kommersiella och

utrikespolitiska överväganden gjort att någon mer

detaljerad information än den som finns i skrivelsen

till riksdagen inte har offentliggjorts.

Därmed anser utskottet att motion 2001/02:U7 (mp) yrkande 11

kan besvaras.

Krigsmaterielexport till enskilda stater och

områden

I partimotion 2001/02:U8 (v) yrkandena 14–26

föreslås att krigsmaterielexporten upphör till

Mellanöstern, Saudiarabien, Oman, Bahrein, Förenade

Arabemiraten, Turkiet, Indien, Pakistan, Brasilien,

Singapore, Malaysia, Kroatien och Slovenien. I

kommittémotion 2001/02:U345 (fp) yrkande 35 krävs

att EU skall upprätthålla sitt förbud från september

1999 mot vapenexport till Indonesien.

Utskottet erinrar om att det i betänkande

2000/01:UU14 framhållit bl.a. följande med anledning

av ett antal liknande yrkanden:

Utskottet gör med anledning av dessa

motionsyrkanden följande bedömning. Det gällande

regelsystemet avseende utlandssamverkan på

krigsmaterielområdet syftar till att så långt

möjligt uppnå politiskt samförstånd i dessa,

många gånger svåra, avvägningsfrågor. Alla

principiellt viktiga ärenden föreläggs

Exportkontrollrådet och kan också bli föremål för

diskussion i Utrikesnämnden. Enligt gällande lag

och riktlinjer är det i sista hand regeringen som

har att ta ställning till frågor rörande

tillstånd för export av krigsmateriel. Regeringen

har också det politiska ansvaret för

tillämpningen av riktlinjerna.

För prövning av ansökningar om

utförseltillstånd tillämpas det restriktiva

svenska regelverket på området. Den senaste lagen

om krigsmateriel trädde i kraft den 1 januari

1993 (1992:1300 och senaste omtryck i SFS

1997:689 med nu gällande lagtext efter

organisationsförändringar) efter beslut av

riksdagen hösten 1992 och bildar, tillsammans med

de riktlinjer som finns på området, ramen för

regelverket. Varje ansökan prövas individuellt.

En uttalad preferens för tillstånd finns för

leveranser till övriga Norden och alliansfria

länder i Europa. Någon formell uppdelning i

tillåtna eller förbjudna länder finns inte.

Förbud mot utförsel gäller däremot när

ovillkorliga hinder, i första hand i form av FN-

sanktioner eller EU-embargon, föreligger.

Utskottet menar att en internationellt samordnad

restriktivitet vad gäller vapenexport är en

effektiv fredsfrämjande åtgärd och konstaterar

att regeringen sedan lång tid arbetar inom EU och

andra internationella forum för att åstadkomma en

ökad restriktivitet vad gäller

krigsmaterielexport.

Mottagarländernas respekt för de mänskliga

rättigheterna är ett viktigt rekvisit vid

bedömningen av tillståndsgivningen för svensk

krigsmaterielexport. Utförseltillstånd för nya

leveranser av krigsmateriel bör enligt

riktlinjerna inte lämnas avseende stater där

omfattande och grova kränkningar av mänskliga

rättigheter förekommer. Utskottet har tidigare

uttalat, senast i betänkande 1999/2000:UU12, att

regeringen vid en utvärdering och översyn av

krigsmateriellagstiftningen och riktlinjerna samt

tillämpningen av desamma skall fästa särskilt

stor vikt vid MR-frågorna. Utskottet vidhåller

denna uppfattning. Utskottet har i tidigare

betänkanden ansett att riksdagen inte bör fatta

beslut i förvaltningsangelägenheter som enligt

författning ankommer på regeringen, domstolar

eller andra myndigheter.

Utskottet har, i betänkande 1999/2000:UU12,

kommit till slutsatsen att riksdagen inte bör

göra något särskilt tillkännagivande beträffande

ett vapenembargo gentemot enskilda länder. Denna

utskottets bedömning kvarstår. Utskottet vill i

detta sammanhang framhålla vikten av utskottets

årligen återkommande betänkanden med

landspecifika bedömningar rörande respekten för

de mänskliga rättigheterna. Utskottet utgår från

att regeringen vid sina ställningstaganden

rörande utförseltillstånd och annan

tillståndspliktig utlandssamverkan noga beaktar

vad utskottet därvid anför.

Varje ärende avseende export av krigsmateriel

skall prövas individuellt av Inspektionen för

strategiska produkter i enlighet med det svenska

regelverket och de sedan länge tillämpade och av

riksdagen fastlagda riktlinjerna för

krigsmaterielexport. Principiellt viktiga ärenden

behandlas också i Exportkontrollrådet där

samtliga riksdagspartier är representerade. Den

parlamentariska insynen i arbetet är därmed väl

tillgodosedd. Det svenska regelsystemet syftar

också till att så långt möjligt uppnå politiskt

samförstånd när det gäller exportärenden.

Förbud mot utförsel gäller när s.k.

ovillkorliga hinder föreligger, exempelvis ett

beslut om vapenembargo i FN. I det svenska

regelverket finns inte utrymme för någon annan

formell uppdelning i tillåtna eller förbjudna

länder.

Utskottet avstyrker därmed motionerna 2000/01:U16

(v) yrkandena 13 och 14, 2000/01:U616 (v)

yrkandena 1 och 2 och 2000/01:U633 (fp) yrkande

2.

Utskottet finner det ovan anförda tillämpligt också

på de nu aktuella yrkandena och avstyrker därmed

motion 2001/02:U8 (v) yrkandena 14–26 samt motion

2001/02:U345 (fp) yrkande 35.

I motion 2001/02:U7 (mp) yrkande 10 krävs att

krigsmaterielexport till länder som ej ratificerat

viktiga internationella konventioner bör behandlas i

mycket restriktiv anda.

Utskottet konstaterar att varje ärende avseende

export av krigsmateriel prövas individuellt av

Inspektionen för strategiska produkter i enlighet

med den svenska krigsmateriellagstiftningen och

riktlinjerna för krigsmaterielexporten.

Riktlinjerna, som riksdagen ställt sig bakom, har

lagts fast av regeringen.

Varje utförselärende prövas individuellt med

utgångspunkt i överenskomna riktlinjer. Vid varje

tillståndsärende skall en helhetsbedömning göras och

alla för ärendet betydelsefulla omständigheter

beaktas. Enligt riktlinjerna finns det endast tre

s.k. ovillkorliga hinder som omöjliggör svensk

export, nämligen beslut av FN:s säkerhetsråd,

internationella överenskommelser som Sverige biträtt

samt de neutralrättsliga reglerna i

Haagkonventionerna. Riktlinjerna framhåller den

särskilda vikt som vid bedömningen av varje utförsel

ärende skall fästas vid respekten för mänskliga

rättigheter i mottagarlandet.

Därmed avstyrks motion 2001/02:U7 (mp) yrkande 10.

I motion 2001/02:U8 (v) yrkande 5 begärs en

kompletterande regeringsskrivelse angående

lastbilsexporten till Israel. Lastbilarna borde,

enligt motionen, rimligen klassas som produkter med

dubbla användningsområden och som sådana redovisas i

redogörelsen för beviljade utförseltillstånd. I

samma motion, yrkande 6, krävs också att

leveranserna av dessa lastbilar till Israel

omedelbart avbryts.

Utskottet har inhämtat att de lastbilshytter som

tillverkas vid Volvo Lastvagnar i Umeå och

exporteras för montage på chassi till USA för vidare

levererans till bl.a. Israel utgör civila produkter.

Efter att ISP på förfrågan erhållit en teknisk

specifikation av hytterna från Volvo har myndigheten

kunnat konstatera att det inte rör sig om

krigsmateriel utan om civilt materiel. Volvo är inte

skyldigt att ansöka om tillstånd för att få

exportera de civila produkterna (hytterna) från

Sverige.

Därmed avstyrks motion 2001/02:U8 (v) yrkandena 5

och 6.

EU:s uppförandekod och internationellt

samarbete

I partimotion 2001/02:U315 (mp) yrkande 5 framhålls

att det parallellt med EU:s militarisering pågår

samarbete på krigsmaterielområdet som påvekar

Sveriges självständiga beslutsfattande och militära

alliansfrihet. Den utvecklingen är farlig, enligt

Miljöpartiet, som anser att den svenska

vapenexporten bör inskränkas i stället för att

luckras upp.

Utskottet konstaterar med hänvisning till vad som

sägs i skrivelsen under kapitel 13

Försvarsindustrin, exportstöd och internationellt

samarbete på krigsmaterielområdet att ett väsentligt

utökat internationellt samarbete är en viktig

förutsättning för den svenska försvarsindustrins

överlevnad och för Försvarsmaktens

anpassningsförmåga. Även om en inhemsk

försvarsindustri inte längre kan upprätthållas på

samma sätt som tidigare är det, enligt utskottets

mening, av stor vikt för Sverige att bibehålla

kvalificerad teknisk kompetens på området och att

säkerställa en betryggande materielförsörjning som

en förutsättning för att vi skall kunna upprätthålla

vår militära alliansfrihet. En omstrukturering på

europeisk nivå underlättar en minskning av rådande

överkapacitet inom europeisk försvarsindustri,

vilket i sin tur minskar trycket att exportera för

att kompensera bortfallet av lokala beställningar.

Detta måste enligt utskottets mening anses vara en i

sig eftersträvansvärd effekt.

Sverige deltar i det s.k. Letter of Intent (LOI)-

initiativet som ratificerats i Frankrike, Spanien,

Storbritannien, Sverige och Tyskland. Italien

förväntas ratificera avtalet i år. Detta arbete

syftar till att identifiera och vidta åtgärder för

att underlätta försvarsindustriellt samarbete över

gränserna. Bland de områden som diskuteras återfinns

exportkontrollprocedurer. Vidare fortsätter Sverige

att aktivt delta i arbetet inom ramen för den

gemensamma uppförandekod för vapenexport som

Europeiska unionen antog den 8 juni 1998. Båda dessa

aktiviteter är exempel på processer som över tiden

kommer att leda till ett gradvis närmande mellan EU-

ländernas politik på exportkontrollområdet och en

ökad grad av restriktivitet och ansvarstagande i

Europa som helhet.

Enligt vad utskottet inhämtat är det en

utgångspunkt för Sveriges fortsatta arbete på detta

område att det ökade internationella samarbetet

skall rymmas inom ramen för gällande svenska

riktlinjer. Samtidigt fäster utskottet också stor

vikt vid att en samsyn avseende exportpolitiken

växer fram i Europa. En sådan samsyn borde, enligt

utskottets mening, kunna befrämja en europeisk

vapenexportpolitik som i stor utsträckning baseras

på ett restriktivt synsätt av det slag som Sverige

redan har.

Utskottet avstyrker därmed motion 2001/02:U315 (mp)

yrkande 5.

I kommittémotion 2001/02:U226 (m) yrkandena 1 och 2

samt partimotion 2001/02:U300 (m) yrkande 16

framhålls att Sverige bör verka för att det inom EU

tas fram gemensamma och bindande exportregler för

krigsmateriel. För att övervaka gemensamma regler

bör det också etableras en gemensam EU-myndighet för

kontroll och tillsyn av export av krigsmateriel och

strategiska produkter.

Utskottet konstaterar att likalydande yrkanden

behandlats av utskottet i betänkande 2000/01:UU14

enligt följande:

Utskottet fäster största vikt vid att kunna

vidmakthålla en restriktiv nationell

exportpolitik. Det är därför angeläget att den

nationella beslutanderätten på detta område

består. I samarbetet kring EU:s uppförandekod och

i den dialog som uppstår till följd av

försvarsindustrins europeiska omstrukturering

anser utskottet att det från svensk sida är av

vikt att verka för att en hög nivå av

restriktivitet tillämpas även av andra EU-länder.

En ökad transparens mellan EU:s medlemsstater

inom ramen för samarbetet kring den gemensamma

utrikes- och säkerhetspolitiken är synnerligen

viktig. Detta syftar till att öka insynen i det

nationella beslutsfattande som i dag gäller. En

gemensam EU-myndighet torde bli aktuell först om

och när gemensamma exportregler blir en konkret

möjlighet.

Utskottet avstyrker därmed motion 2000/01:U15 (m)

yrkandena 1 och 2 och motion 2000/01:U411 (m)

yrkandena 1 och 2.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker

därmed motion 2001/02:U226 (m) yrkandena 1 och 2 och

motionerna 2001/02:U300 (m) yrkande 16.

I motion 2001/02:U8 (v) yrkande 9 krävs att

regeringen skall verka för att EU:s uppförandekod

för krigsmaterielexporten blir mer restriktiv och

bindande.

Utskottet hänvisar till att det i betänkande

2000/01:UU14 besvarat ett likalydande yrkande med

följande:

Utskottet bedömer att tonvikten i nuläget bör

läggas vid att arbeta för en restriktiv uttolkning

av den nuvarande uppförandekoden. Koden

representerar en kompromiss mellan olika

medlemsstaters exportpolitiska syn. Det är inte

givet att en omförhandling av texten skulle

resultera i mer restriktiva skrivningar. Förslaget

att göra koden juridiskt bindande bedöms inte vara

förenligt med Sveriges strävan att tills vidare

behålla beslutsfattandet på detta område som ett

nationellt ansvar, i syfte att säkerställa

möjligheten att föra en restriktiv nationell

politik.

Motion 2000/01:U16 (v) yrkande 7 kan besvaras med

vad utskottet anfört.

Utskottet vidhåller denna uppfattning. Motion

2001/02:U8 (v) yrkande 9 kan besvaras med vad

utskottet anfört.

I motion 2001/02:U8 (v) yrkande 10 begärs att

svenska regler skall gälla vid samarbete mellan

svenska företag och företag i andra EU-länder när

det gäller export av krigsmateriel.

Utskottet konstaterar att ett likalydande yrkande

behandlats i betänkande 2000/01:UU14, varvid

utskottet framhållit följande:

Utskottet konstaterar att riktlinjerna anger att

export av en samarbetsprodukt skall bedömas i

enlighet med de svenska riktlinjerna, även om

exporten verkställs från samarbetslandet, om

produkten har en övervägande svensk identitet. Om

produkten har en övervägande utländsk identitet

kan export från samarbetslandet ske enligt det

landets regler. Om det föreligger ett starkt

svenskt försvarspolitiskt intresse av ett

samarbete, och det är en förutsättning att viss

utförsel får ske från samarbetslandet, kan efter

omständigheterna export medges efter det landets

regler. Någon anledning att göra avkall på dessa

bestämmelser föreligger enligt utskottets mening

inte.

I det särskilt nära samarbete som

överenskommits med de fem största

försvarsindustrinationerna inom EU bestäms vilka

exportdestinationer som skall vara tillåtna med

konsensus. Denna överenskommelse, som förelades

för riksdagen i proposition 2000/01:49, ger enligt

regeringens mening en stark kontroll som väl

uppfyller riktlinjernas krav. En särskild fördel

med konsensus kring möjliga exportdestinationer är

att det undanröjer incitamentet för företagen att

omlokalisera till utlandet i syfte att dra fördel

av en annorlunda exportpolitik i ett annat land.

Utskottet avstyrker därmed motion 2000/01:U16 (v) yrkande 8.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker

därmed motion 2001/02:U8 (v) yrkande 10.

Försvarsindustrins inriktning

I motion 2001/02:U8 (v) yrkande 2 anses att svensk

krigsmateriel på kort sikt skall underkastas en mer

restriktiv lagstiftning som på längre sikt syftar

till att denna export upphör.

Utskottet har besvarat ett likalydande yrkande i

sitt betänkande 2000/01:UU14 med följande:

Utskottet konstaterar att det finns en bred

politisk enighet om att Sverige skall ha en egen

produktion av krigsmateriel och att en viss export

behövs av svenska säkerhets- och försvarspolitiska

skäl. Denna sedan länge rådande ståndpunkt har sin

grund i Sveriges behov som militärt alliansfritt

land att bibehålla kvalificerad teknisk kompetens

på området och att säkerställa en betryggande

materielförsörjning och Försvarsmaktens förmåga

till återtagande. Utskottet anser att den

inriktning som kommer till uttryck i riktlinjerna

för krigsmaterielexport är relevant och bör

bibehållas.

Utskottet avstyrker därmed motion 2000/01:U16

(v) yrkande 2.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker

därmed motion 2001/02:U8 (v) yrkande 2.

I partimotion 2001/02:U8 (v) yrkande 7 föreslås en

successiv avveckling av exporten och att ett

omställningsprogram utarbetas för industrin med

syfte att ersätta krigsmaterielexporten med annan

produktion.

Utskottet har behandlat ett likalydande yrkande i

sitt betänkande 2000/01:UU14 och därvid framhållit:

Utskottet konstaterar att de förändrade

betingelser för försvarsindustrins verksamhet som

vuxit fram efter det kalla krigets slut medför ett

anpassningsbehov. Ansvaret för denna anpassning av

försvarsindustrins omfattning och inriktning måste

enligt utskottets mening i första hand vila på

industrin själv. Ett växande civilt inslag i

försvarsindustrins produktion har också förmärkts

under senare år.

Utskottet avstyrker därmed motion 2000/01:U16 (v)

yrkande 6.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och

avstyrker därmed motion 2001/02:U8 (v) yrkande 7.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Demokratikriterium (punkt 2)

av Lars Ohly och Murad Artin (båda v) och

Marianne Samuelsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 1. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:U7 yrkande 3 och

2001/02:U8 yrkande 8.

Ställningstagande

Restriktioner i de svenska riktlinjerna för

krigsmaterielexport omfattar endast brott mot

mänskliga rättigheter, konfliktsituationer där

freden hotas eller krig pågår. Ett utmärkande drag i

svensk utrikespolitik som blivit alltmer

framträdande under senare år är att Sverige på olika

sätt sökt understödja demokratiska krafter och en

demokratisk utveckling i olika delar av världen. I

konse-

kvens med en sådan politik borde Sverige inte

bedriva en politik för krigsmaterielexport som

innebär att man exporterar krigsmateriel till

diktaturer. Ett demokratikriterium och ett krav på

ett visst mått av folkstyre bör sålunda införas som

ett krav när det gäller de länder till vilka Sverige

exporterar krigsmateriel.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt

förslag lämnas med anledning av motionerna

2001/02:U7 (mp) yrkande 3 och 2001/02:U8 (v) yrkande

8.

2. Följdleveranser (punkt 4)

av Lars Ohly och Murad Artin (båda v) och

Marianne Samuelsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 2. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:U7 yrkande 4 och

2001/02:U8 yrkande 11. Riksdagen förklarar motion

2001/02:U8 yrkandena 12 och 13 besvarade med vad

utskottet anfört.

Ställningstagande

Vi menar att hela krigsmaterielsystem aldrig får

betraktas och exporteras som följdleveranser och

kräver stopp av all export av ammunition och

reservdelar till stater som kommer i krig eller som

av andra orsaker inte uppfyller riktlinjerna för

svensk krigsmaterielexport.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt

förslag lämnas med anledning av motionerna

2001/02:U7 (mp) yrkande 4 och 2001/02:U8 (v) yrkande

11.

3. Export av övrig krigsmateriel (punkt 8)

av Lars Ohly och Murad Artin (båda v) och

Marianne Samuelsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 3. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:U8 yrkande 3.

Ställningstagande

Vi anser att den uppdelning som görs i regelverket

mellan krigsmateriel för strid (KS) och övrig

krigsmateriel (ÖK) är både olämplig och

vilseledande. Den är vilseledande såtillvida att den

ger intryck av att den sistnämnda kategorin

krigsmateriel inte är lika farlig eller lika hotfull

som krigsmateriel för strid (KS). Därigenom skapar

den felaktiga föreställningar om den svenska

krigsmaterielexportens beskaffenhet. Ofta är s.k.

övrig krigsmateriel helt nödvändig för att

krigsmateriel för strid skall kunna användas.

Eftersom denna uppdelning inte har något att göra

med de effekter krigsmaterielen har när det gäller

att åstadkomma mänskliga lidanden skall inte skilda

regler för dem gälla. De regler som gäller för

krigsmateriel för strid (KS) skall även tillämpas

för övrig krigsmateriel (ÖK).

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt

förslag lämnas med anledning av motion 2001/02:U8

(v) yrkande 3.

4. Offentlig redovisning av avslagsbeslut

(punkt 11)

av Lars Ohly och Murad Artin (båda v) och

Marianne Samuelsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 4. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:U8 yrkande 4.

Ställningstagande

Enligt EU:s uppförandekod för vapenexport skall

medlemsländerna redovisa för varandra vilka licenser

man har avslagit. Nederländerna och Storbritannien

har föregått med gott exempel och redovisar dessa i

sina årliga rapporter, något som Sverige bör ta

efter. Att rena avslag är sällsynta förstärker

argumentationen för att dessa bör offentliggöras.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt

förslag lämnas med anledning av motion 2001/02:U8

(v) yrkande 4.

5. Krigsmaterielexport till enskilda stater och

områden (punkt 13)

av Lars Ohly och Murad Artin (båda v) och

Marianne Samuelsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 5. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:U8 yrkandena 5 och 6.

Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U8 yrkandena

14–26 samt 2001/02:U345 yrkande 35 besvarade med vad

utskottet anfört.

Ställningstagande

Utrikesministern har inte velat beskriva konflikten

mellan Israel och Palestina som väpnad konflikt.

Motiveringen var att i en väpnad konflikt har båda

parter rätt att anfalla allt som kan betecknas som

militära mål, vilket kan gälla även civila byggnader

med ett strategiskt läge. Nu begränsar sig

konflikten inte till denna beskrivning. Konflikten

mellan Israel och Palestina är så som den i dag

gestaltat sig i så fall något ännu värre än en

väpnad konflikt när attackhelikoptrar, bombflyg och

stridsvagnar uppenbarligen inte riktar sig mot

militära mål utan direkt mot en civil befolkning.

Det har rapporterats om massakrer genomförda av

israelisk militär på palestinska civila i bl.a.

Jenin. I TV-sändningar har vi också kunnat se hur

stridsvagnar transporterats av stora lastfordon.

Det har förklarats vid Volvo Lastvagnar att de

lastbilshytter som tillverkas för montage på chassin

i USA för vidare leverans av färdiga lastfordon till

Israel utgör civila produkter. ISP har erhållit

teknisk specifikation av hytterna från Volvo och

kunnat konstatera att det inte rör sig om

krigsmateriel utan om civil materiel. Detta hindrar

inte att de fordon som utgör slutprodukten inte alls

kan användas som krigsmateriel. Detta kan sannolikt

ske antingen direkt eller efter vissa förändringar

av den produkt som anländer till Israel.

Det är väl känt att fordon som leverats till Irak

som civila produkter efter vissa tekniska

förändringar kunnat omvandlas till transportabla

avskjutningsramper för missiler. Hänvisningar till

att vissa tekniska detaljer hos vissa produkter

skulle gör dem mindre lämpliga som krigsmateriel

utgör endast ett kryphål genom vilket dubbelmoralen

i frågan om svensk krigsmateriel kan passera.

Alla vet att krig från en social synpunkt är ett

patologiskt tillstånd där alla normala regler som

respekten för mänskliga rättigheter, folkrätt, avtal

och löften när det kommer till konkret handlande

degraderas eller åsidosätts.

Att Sverige har ett regelverk när det gäller den

svenska krigsmaterielexporten är bra även om många

anser att det borde vara än mer restriktivt än vad

det är i dag. Detta torde dock inte utgöra den enda

utgångspunkten för ställningstaganden i den typ av

konflikter som uppstått mellan Israel och Palestina.

Här handlar det inte bara om att Sverige skall följa

sitt regelverk utan även ta ansvar för den politiska

utvecklingen i Mellanöstern och understödja en

fredlig utveckling. Detta sker inte genom att man

underlättar för den aggressiva israeliska staten att

skaffa sig krigsmateriel och fortsätta sina brott

mot mänskliga rättigheter och folkrätten.

Vi anser därför att regeringen omedelbart skall

avbryta leveranserna av lastbilshytter till USA för

vidareleverans till Israel.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt

förslag lämnas med anledning av motion 2001/02:U8

(v) yrkandena 5 och 6.

6. Internationella konventioner (punkt 14)

av Marianne Samuelsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 14

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 6. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:U7 yrkande 10.

Ställningstagande

Under 1990-talet exporterade Sverige krigsmateriel

till 14 av de 69 länder som ännu inte ratificerat

konventionen mot tortyr och annan omänsklig och

förnedrande behandling. Internationella konventioner

har fått en större betydelse och effekt efter det

kalla krigets slut. Detta är bra och bör

understödjas. Detta kan exempelvis göras genom att

Sverige visar större restriktivitet vid

krigsmaterielexport till länder som ej ratificerat

viktiga internationella konventioner.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad jag framför.

Mitt förslag lämnas med anledning av motion

2001/02:U7 (mp) yrkande 10.

7. Försvarsmaterielsamarbetet inom EU

(punkt 15)

av Marianne Samuelsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 15

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 7. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:U315 yrkande 5.

Ställningstagande

Parallellt med EU:s militarisering pågår samarbeten

på krigsmaterielområdet som påverkar Sveriges

självständiga beslutsfattande och militära

alliansfrihet. WEAG (Western European Armaments

Group) är en organisation för samarbete på

krigsmaterielområdet som skapades 1993 inom ramen

för VEU. WEAG har i dag 19 medlemsstater – däribland

Sverige. Inom WEAG diskuteras skapandet av en

europeisk vapenagentur (European Armaments Agency)

som skall sjösättas 2002. Den skall samordna

upphandlingsfrågor och forskning på

krigsmaterielområdet.

Ett annat exempel är ramavtalet för

krigsmaterielsamarbete, vilket undertecknats av de

sex största vapenproducenterna inom EU, däribland

Sverige, utanför både EU:s och VEU:s ramar. Svenska

Freds fruktar att detta samarbete kommer att leda

till en liberalisering av svenska vapenexportregler.

Avtalet innebär bl.a. att Sverige kan bli pressat

att tillhandahålla krigsmateriel till en krigförande

EU-part. Artiklarna 10 och 11 i ramavtalet tar upp

de så kallade leveranssäkerhetsfrågorna. I artikel

10 står det: ”Om en part begär försvarsmateriel

eller försvarsmaterieltjänster i händelse av

nödläge, kris eller väpnad konflikt åtar sig

parterna att omedelbart samråda i en anda av

samarbete och med sikte på att möjliggöra att den

begärande parten prioriteras vid beställning eller

omfördelning av tillgång till försvarsmateriel eller

försvarsmaterieltjänster.” I artikel 11 står det att

man skall försöka tillhandahålla försvarsmateriel,

”huvudsakligen mot ersättning, ur varje parts egna

förråd”. Det skulle alltså kunna bli fråga om att

låna ut eller ge bort vapen.

Även om detta avtal är ett multilateralt avtal

utanför EU skulle man kunna se det som ett exempel

på det ”fördjupade samarbete” som Nicefördraget

öppnar för. Denna ”flexibla integration” mellan de

länder som står för cirka 90 % av EU:s vapenexport

skulle mycket väl kunna dra med resten av

medlemsländerna, vilket skulle innebära att

ramavtalet så småningom blir EU-standard. Detta får

naturligtvis effekter på den svenska vapenexporten

och de lagar som gäller för denna. Redan i dag är

dessa regler urholkade, och de lär ytterligare

luckras upp på grund av EU. Den utvecklingen är

farlig. Miljöpartiet anser att den svenska

vapenexporten bör inskränkas i stället för att

luckras upp.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen vad jag framför. Mitt förslag lämnas med

anledning av motion 2001/02:U315 (mp) yrkande 5.

8. EU-gemensamma regler för krigsmaterielexport

(punkt 16)

av Bertil Persson, Göran Lennmarker, Liselotte

Wågö och Sten Tolgfors (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 8. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:U226 yrkandena 1 och 2

samt 2001/02:U300 yrkande 16.

Ställningstagande

Den gemensamma uppförandekod för vapenexport som

antagits av EU är ett steg på vägen mot verkligt

gemensamma exportregler på krigsmaterielområdet.

Denna process kommer att ta åtskilliga år. Vi anser

att arbetet redan nu måste inledas för att ta fram

dessa regler samt för att bygga upp en gemensam

myndighet för tillsyn och export av krigsmateriel

och strategiska produkter.

Vi föreslår att riksdagen ger regeringen till känna

vad vi framför. Vårt förslag lämnas med anledning av

motionerna 2001/02:U226 (m) yrkandena 1 och 2 samt

2001/02:U300 (m) yrkande 16.

9. Försvarsindustrins inriktning (punkt 19)

av Lars Ohly och Murad Artin (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 9. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:U8 yrkandena 2 och 7.

Ställningstagande

Vi anser att en än mer restriktiv lagstiftning än

den nuvarande när det gäller svensk

krigsmaterielexport bör införas. Hårdare krav på

dispenser bör införas. Syftet med den nya

lagstiftningen bör vara att vårt lands

krigsmaterielexport på lång sikt successivt skall

upphöra och ersättas med ett program för övergång

till annan produktion.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt

förslag lämnas med anledning av motion 2001/02:U8

(v) yrkandena 2 och 7.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Tolkning av nuvarande regelverk (punkt 7)

av Lars Ohly och Murad Artin (båda v).

Enligt svensk lag är export av krigsmateriel

förbjuden, men dispenser kan dock beviljas.

Grundtanken med ett generellt förbud är att den

svenska krigsmaterielexporten skall vara restriktiv.

Dispenserna får dock inte bli så många eller

reglerna för undantag så vaga och oklara att själva

grundtanken med det generella förbudet undergrävs.

Flera exempel ur den svenska krigsmateriel-exportens

historia visar att svenska företag beviljats

exporttillstånd till länder som rimligen inte borde

ha fått köpa krigsmateriel från Sverige. Detta

riskerar att urholka det förbud mot export av

krigsmateriel som enligt svensk lag är grundregel.

Vi anser att den nuvarande lagstiftningen när det

gäller krigsmaterielexporten bör tolkas korrekt och

därmed mer restriktivt.

2. Krigsmaterielexport till enskilda stater och

områden (punkt 13)

av Lars Ohly och Murad Artin (båda v).

Utskottsmajoriteten säger sig inte kunna ta

ställning till förhållandena i enskilda länder utan

lastar helt och hållet över denna uppgift på ISP och

Exportkontrollrådet, som båda utför viktigt och

omfattande granskningsarbete. Men riksdagen har även

rätt till insyn och kontroll när det gäller dessa

frågor och även en skyldighet att kontrollera hur

det regelverk man antagit i praktiken fungerar. Ett

sådant ställningstagande kompletterar de

övergripande riktlinjer som riksdagen genom

lagstiftning ger granskande och beslutande

myndigheter.

3. Krigsmaterielexport till enskilda stater och

områden (punkt 13)

av Karl-Göran Biörsmark (fp).

Det är viktigt att Sverige inom ramen för EU

och andra mulitlaterala sammanhang verkar

för att Indonesien förmås att påbörja en

demokratisk utveckling av landet och

genomföra fredliga lösningar av landets

många territoriella och etniska konflikter.

EU bör tills detta har skett upprätthålla

sitt förbud mot vapenexport till Indonesien.

4. EU:s uppförandekod (punkt 17)

av Lars Ohly och Murad Artin (båda v) och

Marianne Samuelsson (mp).

Vi anser att denna uppförandekod är ett framsteg.

Den är dock inte bindande utan har karaktären av

rekommendation. Ett land som bryter mot

uppförandekoden drabbas inte heller av några

repressalier. Följaktligen anser vi att den

uppförandekod som gäller för EU-länderna inte bör

stanna vid en rekommendation. Man måste fortsätta

arbetet med uppförandekoden, så att den blir mer

restriktiv och bindande.

BILAGA

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

Regeringen har till riksdagen överlämnat skrivelse

2001/02:114 Redogörelse för den svenska

exportkontrollpolitiken och exporten av

krigsmateriel år 2001.

Följdmotioner

2001/02:U7 av Lars Ångström m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regelverket

för krigsmaterielexport bör utredas i form av en

bred och grundlig offentlig utredning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda hur

riktlinjerna för krigsmaterielexport kan göras

lagligt bindande.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa ett

demokratikriterium i riktlinjerna.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att tillstånd till

följdleveranser skall ske med tillämpning av samma

riktlinjer som för nya leveranser.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ytterligare

öka öppenheten om svensk krigsmaterielexport genom

att göra kommande års regeringsskrivelser mer

informativa, särskilt gällande redovisning av

företag, statistik för följdleveranser och

information om vad slags köpare varje affär avser.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om hur

Exportkontrollrådets verksamhet kan göras mer

offentlig.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda hur

information om krigsmaterielexport och

utförseltillstånd för denna skall kunna redovisas

mer löpande.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den svenska

slutanvändarkontrollen bör göras mer långtgående

och omfattande.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att rapportering

till FN:s vapenhandelsregister skall vara ett krav

för att få importera krigsmateriel från Sverige.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ärenden

gällande krigsmaterielexport till länder som ej

ratificerat viktiga internationella konventioner

bör behandlas i mycket restriktiv anda.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda hur den

svenska exporten av lätta vapen kan göras mer

restriktiv samt hur informationen om sådan export

kan göras mer tillgänglig.

2001/02:U8 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den nuvarande

lagstiftningen när det gäller den svenska

krigsmaterielexporten tolkas korrekt och därmed

restriktivt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att svensk

krigsmateriel på kort sikt skall underkastas en

mer restriktiv lagstiftning syftande till att på

längre sikt medföra den svenska

krigsmaterielexportens upphörande.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att samma

riktlinjer som gäller för krigsmateriel för strid

(KS) också skall tillämpas för övrig krigsmateriel

(ÖK).

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att öppenheten när

det gäller den svenska krigsmaterielexporten

utvidgas ytterligare så att Sverige i likhet med

Nederländerna och Storbritannien – i enlighet med

EU:s uppförandekod – offentligt bör redovisa vilka

utförseltillstånd som avslagits.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

återkomma med en kompletterande skrivelse till

riksdagen när det gäller lastbilsexporten till

Israel.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att leveranserna

av lastbilar till Israel omedelbart avbryts.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ett

omställningsprogram för industrin utformas med

syfte att ersätta krigsmaterielexporten med annan

produktion.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ett

demokratikriterium införs när det gäller

restriktionerna för den svenska

krigsmaterielexporten.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen i

sitt fortsatta arbete med EU:s uppförandekod för

krigsmaterielexporten verkar för att denna blir

mer restriktiv och bindande.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

verkar för att svenska regler skall gälla vid

samarbete mellan svenska företag och företag i

andra EU-länder när det gäller export av

krigsmateriel.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att någon

åtskillnad i riktlinjer mellan nya leveranser av

krigsmateriel och följdleveranser inte görs, utan

att samma regler som gäller för nya leveranser

även skall gälla för följdleveranser.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det i

riktlinjerna för svensk krigsmaterielexport skall

införas en särskild paragraf eller formulering som

anger att det inte finns någon given rätt för en

köpare av svensk krigsmateriel att erhålla

följdleveranser.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige, ifall

föregående yrkande avslås av riksdagen, återgår

till den ursprungliga definitionen av begreppet

följdleveranser, vilken inte medger så vida

tolkningsmöjligheter som den nuvarande

definitionen.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att krigsmateriel-exporten till

Mellanöstern åter skall upphöra.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att krigsmateriel-exporten till

Saudiarabien skall upphöra.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att krigsmateriel-exporten till Oman skall

upphöra.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att krigsmateriel-exporten till Bahrain

skall upphöra.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att krigsmateriel-exporten till Förenade

Arabemiraten skall upphöra.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att krigsmateriel-exporten till Turkiet

skall upphöra.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att krigsmateriel-exporten till Indien

skall upphöra.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att krigsmateriel-exporten till Pakistan

skall upphöra.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att krigsmateriel-exporten till Brasilien

skall upphöra.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att krigsmateriel-exporten till Singapore

skall upphöra.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att krigsmateriel-exporten till Malaysia

skall upphöra.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att krigsmateriel-exporten till Kroatien

skall upphöra.

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att krigsmateriel-exporten till Slovenien

skall upphöra.

Motioner från allmänna motionstiden

2001/02:U226 av Göran Lennmarker m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om EU-gemensamma

regler för krigsmaterielexport.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en ny, gemensam

EU-myndighet.

2001/02:U279 av Lars Ångström (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Inspektionen

för strategiska produkter skall redovisa beviljade

utförseltillstånd snarast möjligt efter beslut.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Inspektionen

för strategiska produkter skall redovisa faktisk

export av krigsmateriel snarast möjligt efter det

att exporten har skett.

2001/02:U300 av Bo Lundgren m.fl. (m):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

krigsmaterielexport.

2001/02:U315 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vapensamarbetet

inom EU.

2001/02:U345 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp):

35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att EU bör

upprätthålla förbud mot vapenexport till

Indonesien.

2001/02:Sf398 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om den svenska

vapenexporten.