Bet. 2001/02:UU5

Utrikesutskottets betänkande

2001/02:UU5

Berättelse om verksamheten i Europeiska unionenunder 2000

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens

skrivelse 2001/02:30 Berättelse om verksamheten inom

Europeiska unionen under 2000. Med anledning av det

svenska ordförandeskapet i EU första halvåret 2001

överlämnades skrivelsen till riksdagen först i

oktober 2001 och inga motioner väcktes då med

anledning av skrivelsen. Utskottet har därför valt

att bereda skrivelsen utan sedvanligt förfarande med

yttranden från andra utskott. EU-nämnden har dock

beretts tillfälle att yttra sig över skrivelsen.

Utskottet föreslår att skrivelsen läggs till

handlingarna.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs

under Utskottets överväganden föreslår utskottet att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Regeringens skrivelse 2001/02:30

Berättelse om verksamheten i Europeiska

unionen under 2000

Riksdagen lägger regeringens skrivelse

2001/02:30 Berättelse om verksamheten i

Europeiska unionen under 2000 till handlingarna.

Stockholm den 27 november 2001

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Viola

Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Sören Lekberg

(s), Lars Ohly (v), Holger Gustafsson (kd), Bertil

Persson (m), Carina Hägg (s), Liselotte Wågö (m),

Agneta Brendt (s), Marianne Jönsson (s), Murad Artin

(v), Jan-Erik Ågren (kd), Sten Tolgfors (m),

Marianne Samuelsson (mp), Marianne Andersson (c),

Karl-Göran Biörsmark (fp) och Birgitta Ahlqvist (s).

2001/02

UU5

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Regeringen är enligt 10 kap. 1§ riksdagsordningen

ålagd att varje år till riksdagen lämna en skrivelse

med berättelse över verksamheten i Europeiska

unionen. Denna brukar vanligtvis inkomma till

riksdagen i mars månad. Utrikesutskottet anförde i

betänkande 1999/2000:UU10 (sid. 44) som sin mening

att inget hinder förelåg att verksamhetsberättelsen

avseende år 2000 överlämnades först under hösten

2001. Detta med anledning av de arbetsförhållanden

som kunde förutses råda i Regeringskansliet under

det första halvåret 2001 på grund av det svenska

ordförandeskapet i EU.

Den årliga skrivelsen om verksamheten i EU fyller

en rad funktioner i riksdagen. Bland annat utgör den

underlag för utskottens kontrollverksamhet och för

EU-nämndens uppföljning av det gångna årets samråd

med regeringen. Den utgör, som referensverk, också

ett betydelsefullt underlag för annat EU-arbete i

riksdagen.

Den nu aktuella skrivelsen (skr. 2001/02:30) har

inte föranlett några följdmotioner. Utrikesutskottet

har mot bakgrund härav inte funnit sig föranlåtet

att inhämta yttranden från övriga utskott. Beaktande

att den period skrivelsen avser ligger tämligen

långt tillbaka i tiden och att en ny skrivelse om

verksamheten inom EU är att förvänta inom ett par

månader ser utskottet heller inget behov av att i

detalj kommentera skrivelsens innehåll. De

synpunkter av mera övergripande och principiell

natur som utskottet har kommer att framföras i ett

senare betänkande i vilket EU-frågorna kommer att

beredas mera ingående. I det betänkandet, vilket

kommer att avlämnas våren 2002, kommer - förutom den

då aktuella EU-skrivelsen jämte följdmotioner - även

motioner från den allmänna motionstiden 2001/02 och

yttranden från andra utskott att behandlas.

Som nämnts utgör EU-skrivelsen ett betydelsefullt

underlag för EU-nämndens uppföljning av samrådet med

regeringen. Oberoende av vad som ovan anförts gäller

detta även beträffande år 2000. Utskottet har därför

berett EU-nämnden tillfälle att yttra sig över den

nu aktuella skrivelsen.

Mot bakgrund av det anförda väljer utskottet att

huvudsakligen uppehålla sig vid de synpunkter EU-

nämnden framför i sitt yttrande. Yttrandet återges i

sin helhet sist i betänkandet.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Skrivelsen behandlar den övergripande utvecklingen i

Europeiska unionen, det ekonomiska och sociala

samarbetet, unionens förbindelser med omvärlden,

samarbetet i rättsliga och inrikes frågor samt

unionens institutioner. Verksamhetsberättelsen är

omfattande och täcker även andra delar av

unionssamarbetet.

Regeringen framhåller i skrivelsen att EU-arbetet

under år 2000 präglades av att förbereda unionen

inför den kommande utvidgningen. En

regeringskonferens med denna uppgift inleddes i

februari och avslutades vid Europeiska rådets möte i

Nice i december. Då fattades beslut om det s.k.

Nicefördraget, vilket innebär en genomgripande

institutionell översyn av fördelningen av platser i

Europaparlamentet, rådets nya röstviktning och

kommissionens sammansättning. Fördraget innebär

tillika att beslut i större utsträckning än tidigare

skall kunna fattas med kvalificerad majoritet.

Nicefördraget träder i kraft efter ratificering av

medlemsstaterna. Genom Nicefördraget gjordes således

de nödvändiga institutionella förändringarna för

utvidgningen och stora ansträngningar gjordes även

under året i anslutningsförhandlingarna med

kandidatländerna. Kommissionen presenterade i

november 2000 sina översynsrapporter om vilka

framsteg som uppnåtts i kandidatländerna samt en

strategi för de kommande förhandlingarna med en plan

för arbetet under de tre nästkommande

ordförandeskapen. Vid mötet i Nice gavs stöd för

arbetsplanen, som bl.a. angav vilka kapitel som

skulle ges prioritet under det svenska

ordförandeskapet. Då fastställdes även att

differentieringsprincipen skall vara gällande, dvs.

varje kandidatland skall bedömas utifrån sina egna

meriter, och att unionen skall vara redo att ta emot

nya medlemmar från slutet av 2002.

Vid mötet i Nice presenterades också en stadga om

grundläggande rättigheter, vars syfte är att

synliggöra vilka rättigheter unionens medborgare

har. Frågan om stadgans framtida status - om den

skall göras rättsligt bindande och vilken plats den

i så fall får inom gällande EG-fördrag - är föremål

för diskussion i förberedelsearbetet inför nästa

regeringskonferens år 2004.

På toppmötet i december antog stats- och

regeringscheferna även en social agenda med

handlingsplan för unionens socialpolitik, vilken

omfattar bl.a. sysselsättning, jämställdhet,

arbetsrätt, arbetsmiljö, fri rörlighet för

arbetstagare och vissa sociala trygghetsfrågor.

Vid Europeiska rådets möte i Lissabon i mars

beslutades att ett nytt strategiskt mål för unionen

skall vara att inom loppet av 10 år bli världens

mest konkurrenskraftiga och dynamiska

kunskapsbaserade ekonomi. Detta skall bidra till

hållbar ekonomisk tillväxt med fler arbetstillfällen

och social sammanhållning. För att uppnå målet

betonades betydelsen av bl.a. informationsteknik,

utbildning och forskning. Ytterligare en viktig

aspekt i sammanhanget är att fortsätta arbetet med

att modernisera den inre marknaden. För att skapa

bättre överensstämmelse i rådsarbetet sammanfördes i

enlighet med principöverenskommelsen i Helsingfors

inremarknads-, konsument- och turistfrågorna till

behandling i ett och samma råd. Under år 2000 ägde

det första mötet rum med den nya rådsformationen.

Under året fortsatte arbetet med att harmonisera

unionens asyl- och flyktingpolitik, vilket bl.a. gav

till resultat att en europeisk flyktingfond

inrättades som i första hand skall stödja projekt i

medlemsstaterna för mottagande av asylsökande. I

slutet av 2000 fattade rådet beslut om att

Schengenregelverket skulle träda i kraft för de

nordiska länderna i mars 2001, vilket bl.a. innebar

hävande av gränskontroller mellan de nordiska

länderna och övriga Schengenstater. Utvärderings-

och förberedelsearbetet för detta pågick under hela

året.

I syfte att förebygga och bekämpa organiserad

brottslighet antogs i mars Europeiska unionens

strategi inför det nya årtusendet, den s.k.

millenniestrategin. Denna innehöll politiska

riktlinjer samt 39 detaljerade rekommendationer, som

utgör en precisering och vidareutveckling av

medlemsstaternas tidigare åtaganden.

Den tredje etappen av den ekonomiska och monetära

unionen (EMU) hade redan inletts i januari 1999 då

den gemensamma valutan, euron, infördes i elva

medlemsstater; Belgien, Finland, Frankrike, Irland,

Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal,

Spanien, Tyskland och Österrike. I Danmark hölls i

september 2000 en folkomröstning, vari en majoritet

av väljarna (53,1 % mot 46,9 %) röstade nej till att

införa euron. Sveriges andra konvergensprogram

antogs av regeringen och överlämnades därefter till

kommissionen och rådet under senare delen av året.

En omfattande översyn av hur miljöskyddskrav och

hållbar utveckling kan integreras i övriga

politikområden initierades under året och beslut

fattades om att en strategi för hållbar utveckling

skulle antas av Europeiska rådet i Göteborg 2001.

Året präglades även av att förbereda för EU:s

ratificering av Kyotoprotokollet och för det sjätte

partsmötet, COP6, inom ramen för klimatkonventionen.

I januari 2000 presenterade kommissionen en vitbok

om livsmedelssäkerhet, vars syfte var att ta ett

helhetsgrepp på frågor som rör säkra livsmedel.

Förslagen behandlade hela livsmedelskedjan från

djurfoder till färdig produkt. I detta sammanhang

föreslogs även inrättandet av en europeisk livsme-

delsmyndighet. På hösten 2000 konstaterades fall av

den s.k. galna ko-sjukan, BSE, i ett flertal

medlemsländer. Som en följd av detta beslutade

kommissionen om en rad nya gemenskapsåtgärder, bl.a.

ett utökat testprogram.

Inom EU finns ett väl etablerat samarbete för

bekämpning av utsläpp till sjöss. Under 1999

förliste oljefartyget Erika utanför Frankrike,

vilket bidrog till att sjösäkerhetsfrågor än mer

uppmärksammades under år 2000. Således kom flera

initiativ på sjötransportområdet under året. I

december 2000 beslutades om ett nytt ramverk som

täcker in både oavsiktliga och avsiktliga

föroreningar av havet, inklusive utsläpp från

offshoreanläggningar.

Bland annat mot bakgrund av krisen på Balkan

fortsatte under året utvecklingen av den gemensamma

utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) samt EU:s

säkerhets- och försvarspolitik (ESDP). För att följa

beslutet från Helsingfors 1999 inrättades tre nya

provisoriska organ för krishantering: Kommittén för

utrikes- och säkerhetspolitik (KUSP),

Militärkommittén (EUMC) och Militära staben (EUMS).

Utöver detta upprättades en särskild kommitté för de

civila aspekterna av krishantering. EU:s externa

relationer krävde engagemang i olika delar av

världen. Vid ett toppmöte i Zagreb, i november 2000,

bekräftades ett närmande mellan länderna på västra

Balkan och EU genom den s.k. stabiliserings- och

associationspakten. EU:s strävan att stödja

fredsprocessen i Mellanöstern, såväl politiskt som

ekonomiskt, fortsatte under året och i december

antogs en deklaration om fredsprocessen, som tog upp

palestiniernas rätt till en suverän, demokratisk,

livskraftig och fredlig pale-stinsk stat. Insatser

gjordes även för att stödja försoningsprocessen på

Koreahalvön och utvecklingen i länderna inom

Oberoende staters samvälde, OSS. Vad gäller den

nordliga dimensionen antog Europeiska rådet en

handlingsplan vid mötet i Feira i juni 2000.

Det s.k. Cotonouavtalet mellan EU och 77 AVS-

länder (Afrika, Västindien och Stilla havet)

undertecknades i juni 2000. När det trätt i kraft

kommer det att ersätta Loméavtalet. För att bemöta

den kritik som riktats mot gemenskapens bistånd,

förbereddes en effektivisering av EG:s

utvecklingssamarbete med bättre samordning mellan

medlemsstaterna och internationella organisationer.

Samtidigt gjordes fattigdomsbekämpning till en

överordnad målsättning i den nya

utvecklingspolitiken.

Regeringen understryker i skrivelsen att

den dominerande uppgiften för Sveriges

del under år 2000 var att förbereda det

svenska EU-ordförandeskapet våren 2001.

Sverige presenterade i december 2000 sitt

ordförandeskapsprogram där utvidgningen,

sysselsättningen och miljön angavs bli

prioriterade områden.

Utskottets överväganden

Utskottet vill inledningsvis framhålla att det

sätter stort värde på den information som regeringen

ger i den årliga skrivelsen. Det är därför av stor

vikt att berättelsen om verksamheten i Europeiska

unionen i vedertagen ordning inkommer till riksdagen

i början av varje år. Det senarelagda överlämnandet

av den skrivelse som nu föreligger och som har sin

bakgrund i vad utskottet anförde i bet.

1999/2000:UU10 skall därför ses som ett

undantagsfall betingat av de speciella

omständigheter som ordförandeskapet i EU föranledde.

Så som framgått ovan i avsnittet Ärendet och dess

beredning avser utskottet ej i detalj kommentera

skrivelsens innehåll, utan väljer att invänta

verksamhetsberättelsen för 2001, som inkommer i mars

2002. Utskottet noterar i det följande några av de

aspekter som EU-nämnden uppmärksammar i sitt

yttrande 2001/02:EUN1y.

Vid tidigare års behandling av regeringens

skrivelse om verksamheten inom Europeiska unionen

har ett antal synpunkter och önskemål framförts från

riksdagens sida angående innehållet i skrivelsen.

Utskottet kan konstatera att i stort sett samtliga

önskemål har hörsammats av regeringen. Även EU-

nämnden uppmärksammar detta i sitt yttrande:

EU-nämnden bereddes tillfälle att yttra sig över

skrivelsen för första gången våren 1999. EU-

nämnden framförde då ett antal synpunkter på

redogörelsen i skrivelsen, vilka i stort sett

beaktades i påföljande års skrivelse

(1999/2000:60). I sitt yttrande över den

skrivelsen (yttr. 1999/2000:EUN1y) anförde EU-

nämnden bl.a. att viktiga förslag till bindande

rättsakter borde finnas redovisade i bilaga till

skrivelsen. Utrikesutskottet delade denna

bedömning (bet. 1999/2000:UU10 s. 44). Nämnden

kan konstatera att även detta önskemål nu i stort

sett har uppfyllts.

Vidare framhåller EU-nämnden en annan aspekt vad

gäller skrivelsens innehåll:

Riksdagen gör varje år ett antal tillkännagivanden med krav på

hur regeringen skall agera i frågor i EU. I EU-

nämndens samråd med regeringen kan nämnden ha

anledning att hänvisa till de ståndpunkter som

riksdagen har framfört i dessa tillkännagivanden.

EU-nämnden anser att det vore värdefullt om

skrivelsen kunde vara mer utförlig i de frågor

som riksdagen genom tillkännagivanden explicit

har uttryckt en ståndpunkt kring (det gäller

t.ex. riksdagens tillkännagivande i bet.

1998/99:KU15 angående direktiv 95/46/EG om skydd

för enskilda med avseende på behandling av

personuppgifter och om det fria flödet av sådana

uppgifter och bet. 2000/01:SkU6 angående skadlig

skattekonkurrens). Redogörelsen bör inbegripa

både hur frågan har utvecklats på EU-nivå och hur

regeringen har agerat i syfte att uppnå det som

riksdagen ansett vara önskvärt.

Även utskottet skulle värdesätta om riksdagens

tillkännagivanden reflekteras i den årliga

skrivelsen om verksamheten i EU. Regeringen redogör

årligen, i en separat skrivelse, för behandlingen av

riksdagens skrivelser och därigenom

tillkännagivanden. Den redogörelsen fyller främst en

kontroll- och uppföljningsfunktion som ej närmare

beskriver agerandet i respektive ärende. Till följd

av detta skulle det vara angeläget för riksdagen att

i skrivelsen få en återrapportering om utvecklingen

i de EU-relaterade frågor som naturligen anknyter

till skrivelsen och där riksdagen genom

tillkännagivande uttryckt sin ståndpunkt.

EU-nämnden redovisar sina synpunkter på det

samrådsförfarande som genomfördes med regeringen

under år 2000. I detta sammanhang berörs frågan om

samrådsskyldighet när beslut fattas med skriftligt

förfarande. EU-nämnden uppmärksammar bl.a. ett

rådsbeslut som innebar att vissa kategorier av

handlingar skulle undantas från 1993 års beslut om

handlingars offentlighet. Nämnden konstaterar att

någon information till och samråd med EU-nämnden ej

skett i samband med att beslutet fattades. EU-

nämnden anför följande:

Det aktuella rådsbeslutet antogs i augusti 2000

genom skriftligt förfarande. Denna procedur

regleras i rådets arbetsordning (artikel 12) och

kan tillämpas om rådet eller Coreper enhälligt

beslutar det. EU-nämnden vill i detta sammanhang

erinra om innehållet i en av Regeringskansliet

(Utrikesdepartementet) utgiven cirkulärsamling

med riktlinjer för handläggningen av EU-frågor. I

Cirkulär 4 ges riktlinjer för bl.a. skriftliga

beslutsförfaranden i EU-frågor. Där sägs att

flertalet skriftliga beslutsförfaranden inte har

sådan karaktär att information och samråd behöver

ske med EU-nämnden. Om frågan bedöms som

betydelsefull skall dock information och samråd

med nämnden ske skyndsamt, vilket kan ske genom

skriftligt förfarande eller genom

telefonkonferens.

Frågor som gäller allmänhetens tillgång till

handlingar måste anses vara betydelsefulla.

Information och samråd i sådana frågor bör

normalt ske. I ett ärende som det nyssnämnda har

dock regeringen haft anledning att utgå från ett

brett parlamentariskt stöd för sin ståndpunkt.

Utrikesutskottet noterar dessa synpunkter och

instämmer i nämndens uppfattning vad gäller vikten

av att iakttaga informations- och samrådsplikten

gent-emot riksdagen. Utskottet vill i detta

sammanhang erinra om att riksdagen den 13 juni 2001

antog förslag till lag om ändring av

riksdagsordningen (bet. 2000/01:KU23, rskr.

2000/01:273-276), vilket innebär ett tillägg till

riksdagsordningens 10 kap. 1 § att regeringen för

riksdagen skall redovisa sitt agerande i Europeiska

unionen.

I regeringens skrivelse (kap. 43.1) framhålls att

det svenska språkets ställning i EU, som ett av de

elva officiella språken, är av stor principiell

betydelse för Sverige. Regeringen anför följande:

En viktig utgångspunkt är att enskilda har god

möjlighet till kommunikation med EU:s

institutioner på det egna språket, och folkvalda

representanter i Europaparlamentet och

ministerrådet måste ha möjlighet att använda

svenska. Demokratiskt valda representanter får

inte utestängas på grund av sina språkkunskaper.

Eftersom språkfrågan är en del i regeringens

strävanden efter större öppenhet och demokratisk

förankring av EU-arbetet är svenska språkets

ställning inom EU mycket betydelsefull.

Regeringens ambition är att förbättra situationen

för svenskan ytterligare.

EU-nämnden har i tidigare yttranden erinrat om

betydelsen av det svenska språket i EU och upprepar

i yttrande 2001/02:EUN1y att underlagsdokument inför

beslut i ministerrådet i så stor utsträckning som

möjligt måste föreligga på svenska, och nämnden

utgår ifrån att regeringen verkar för detta.

Utskottet har vid flera tillfällen berört frågan

om svenskans ställning i EU-arbetet. I bet.

1998/99:UU10 framfördes följande:

Utrikesutskottet kan inledningsvis konstatera att

riktlinjer för att främja svenska språkets

ställning i EU-arbetet fastställdes redan 1996.

Den policy som gäller är formulerad i ett antal

riktlinjer. Dessa är stadfästa i cirkulär 6 från

Utrikesdepartementet (EU-sekretariatet) och utgör

en stående instruktion till svenska offentligt

anställda som deltar i möten inom ramen för

unionssamarbetet. Instruktionen är mycket

ingående och heltäckande. Den syftar till att de

politiska åtgärder för att främja svenska

språkets ställning inom EU-arbetet som vidtas

skall stödjas av ett konsekvent agerande av alla

som företräder Sverige på övriga nivåer i

unionens olika forum. Utskottet har inhämtat att

regeringen lägger vikt vid att den etablerade

språkpolicyn följs och att svenska representanter

hävdar kravet på tolkning.

Icke desto mindre har det observerats att det

svenska språkets ställning inte är vad den borde

vara inom EU-samarbetet. Det har dels att göra

med brist på kvalificerade tolkar och

översättare, dels bristande kvalitet vad gäller

översättningen av dokument och tolkning vid

möten.

Svenska språknämnden har på uppdrag av

regeringen utarbetat ett handlingsprogram för att

främja det svenska språket med mål för svensk

språkvård samt förslag till framtida strategier

och konkreta åtgärder för bevarandet av ett

nationellt språk. En rapport överlämnades till

regeringen i mars 1998.

Svenska språknämndens förslag till

handlingsprogram omfattar ett stort antal

åtgärder på kort och lång sikt inom ett flertal

områden, däribland EU. Bl.a. föreslås att Sverige

inom EU-arbetet bör verka för att EU-texterna

görs mer lättillgängliga och vidta åtgärder för

att stödja de svenska översättarna. Svenska

språknämnden menar att det är rimligt att

stadfästa det svenska språkets ställning som

huvudspråk i Sverige och att målet skall vara att

svenska skall fortsätta att vara det

samhällsbärande språket utan inskränkningar i

Sverige samt ett officiellt språk i EU.

Mot denna bakgrund delar utskottet nämndens

uppfattning samt konstaterar att regeringen hösten

2000 tillsatte en parlamentarisk kommitté med

uppdrag att se över svenskans ställning i EU.

Resultatet av kommitténs uppdrag, som bl.a. innebär

att utarbeta ett handlingsprogram som främjar

svenska språkets ställning, skall redovisas i slutet

av år 2001.

Vidare redogör regeringen i skrivelsen för två

domar från EG-domstolen som har betydelse för den

svenska jämställdhetslagstiftningen. EU-nämnden

påtalar följande:

I synnerhet beträffande den ena domen, som gällde

tillämpningen av den svenska förordningen

(1995:936) om vissa anställningar som professor

och forskarassistent i jämställdhetssyfte, hade

det varit värdefullt om regeringen även hade

redovisat vilka åtgärder den vidtagit eller avser

att vidta med anledning av domstolens dom.

Mot bakgrund av att även Riksdagskommittén (förs.

2000/01:RS1, bet. 2000/01:KU23, rskr.

2000/01:273-276) uttryckt önskemål om en dylik

redovisning vill också utskottet betona vikten av

att regeringen till riksdagen redogör för de

åtgärder som EG-domstolens domar föranleder.

I regeringens skrivelse framhålls avslutningsvis

att den dominerande uppgiften för Sveriges del under

år 2000 var att förbereda det svenska EU-

ordförandeskapet våren 2001. Utskottet har erfarit

att regeringen avser att redogöra för det svenska

ordförandeskapet i en separat skrivelse som kommer

att överlämnas till riksdagen i början av år 2002.

Utskottet får därmed anledning att återkomma till de

frågor som rör Sveriges ordförandeskap i EU.

Med det anförda föreslår utrikesutskottet att

riksdagen lägger regeringens skrivelse 2001/01:30

Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen

under 2000 till handlingarna.

Bilaga

EU-nämndens yttrande

2001/02:EUN1y

Verksamheten i Europeiska

unionen under 2000

(skr. 2001/02:30)

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har den 13 november 2001 beslutat

att ge EU-nämnden tillfälle att yttra sig över

regeringens skrivelse 2001/02:30 Berättelse om

verksamheten i Europeiska unionen under 2000. Enligt

10 kap. 4 § riksdagsordningen är EU-nämnden

riksdagens organ för samråd med regeringen i frågor

som gäller Europeiska unionen. Regeringen skall,

enligt 10 kap. 5 § riksdagsordningen, informera och

samråda med nämnden om frågor som skall bli

behandlade i Europeiska unionens råd och i andra

frågor som EU-nämnden bestämmer.

EU-nämnden behandlar i sitt yttrande både vissa

övergripande frågor som gäller skrivelsens innehåll

och regeringens samråd med riksdagen i vissa av de

frågor som redovisas i skrivelsen. Nämnden tar

vidare upp vissa frågor på olika sakområden som

nämnden funnit särskild anledning att uppmärksamma.

Regeringens skrivelse

I skrivelsen redogör regeringen

för verksamheten i Europeiska

unionen under 2000. Skrivelsen

behandlar Europeiska unionens

övergripande utveckling, det

ekonomiska och sociala

samarbetet, unionens

förbindelser med omvärlden,

samarbetet i rättsliga och

inrikes frågor samt unionens

institutioner m.m. Vidare

redovisas förberedelserna för

Sveriges ordförandeskap i EU:s

ministerråd första halvåret

2001.

EU-nämnden

Allmänna synpunkter på innehållet i skrivelsen

Enligt 10 kap. 1 § riksdagsordningen skall

regeringen fortlöpande informera riksdagen om vad

som sker inom ramen för samarbetet i Europeiska

unionen samt varje år till riksdagen lämna en

skrivelse med berättelse över verksamheten i

Europeiska unionen. Sedan den 1 september 2001 anges

dessutom explicit i riksdagsordningen att regeringen

skall redovisa sitt agerande i EU för riksdagen (10

kap. 1 §, SFS 2001:581). Den första skrivelsen

lämnades i mars 1996, och detta är således den

sjätte skrivelsen som överlämnats till riksdagen.

EU-nämnden bereddes tillfälle att yttra sig över

skrivelsen för första gången våren 1999. EU-nämnden

framförde då ett antal synpunkter på redogörelsen i

skrivelsen, vilka i stort sett beaktades i

påföljande års skrivelse (1999/2000:60). I sitt

yttrande över den skrivelsen (yttr. 1999/2000:EUN1y)

anförde EU-nämnden bl.a. att viktiga förslag till

bindande rättsakter borde finnas redovisade i bilaga

till skrivelsen. Utrikesutskottet delade denna

bedömning (bet. 1999/2000:UU10 s. 44). Nämnden kan

konstatera att även detta önskemål nu i stort sett

har uppfyllts.

Efter önskemål från bl.a. EU-nämnden redovisar

regeringen numera i skrivelsen hur Sverige har

röstat i rådet när rättsakter antagits. I skrivelsen

anges att "enligt rådets redovisning av antagna

rättsakter under 2000 röstade Sverige nej två

gånger" (s. 326). Det gällde dels beslutet om

prispaketet för socker, dels beslutet om ändring av

marknadsordningarna för frukt och grönsaker. Som

framgår av skrivelsen röstade Sverige emellertid nej

vid ytterligare ett tillfälle, nämligen då rådet

beslutade om att vissa handlingar om unionens

gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik skulle

undantas från tillämpningen av 1993 års beslut om

handlingars offentlighet (s. 316). Detta beslut

kommenteras ytterligare nedan.

Riksdagen gör varje år ett antal tillkännagivanden

med krav på hur regeringen skall agera i frågor i

EU. I EU-nämndens samråd med regeringen kan nämnden

ha anledning att hänvisa till de ståndpunkter som

riksdagen har framfört i dessa tillkännagivanden.

EU-nämnden anser att det vore värdefullt om

skrivelsen kunde vara mer utförlig i de frågor som

riksdagen genom tillkännagivanden explicit har

uttryckt en ståndpunkt kring (det gäller t.ex.

riksdagens tillkännagivande i bet. 1998/99:KU15

angående direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda

personer med avseende på behandling av

personuppgifter och om det fria flödet av sådana

uppgifter och bet. 2000/01:SkU6 angående skadlig

skattekonkurrens i EU). Redogörelsen bör inbegripa

både hur frågan har utvecklats på EU-nivå och hur

regeringen har agerat i syfte att uppnå det som

riksdagen ansett vara önskvärt.

Den övergripande utvecklingen i Europeiska

unionen (del 1)

I skrivelsen redovisar regeringen bl.a. resultaten

av Europeiska rådets möten under året,

förhandlingarna om EU:s utvidgning,

regeringskonferensen som ledde fram till

Nicefördraget och arbetet med stadgan om de

grundläggande rättigheterna.

Liksom under tidigare år har EU-nämnden engagerat

sig mycket i dessa frågor, bl.a. genom besök och

resor samt deltagande i den s.k. COSAC-konferensen

(Conférence des Organes Spécialisés dans les

Affaires Communautaires), som anordnas varje halvår

med deltagare från Europautskott i EU:s

medlemsländer och kandidatländer samt från

Europaparlamentet.

En informell beredningsgrupp inom EU-nämnden med

företrädare för varje riksdagsparti har regelbundet

erhållit fördjupad information från företrädare för

Regeringskansliet om bl.a.

utvidgningsförhandlingarna och om förhandlingarna om

det nya fördraget. Under slutskedet vid Europeiska

rådets möte i Nice hade EU-nämnden också vid ett

antal telefonsammanträden tillfälle att vid samrådet

med regeringen ge sin syn på regeringens

ställningstaganden i fråga om förhandlingarna om

fördragsändringarna. Detta redovisas också i

regeringens skrivelse.

I fråga om arbetet med stadgan om de grundläggande

rättigheterna har EU-nämnden haft särskilda

möjligheter att på nära håll följa detta arbete

genom att tre av nämndens ledamöter har ingått som

ledamöter respektive suppleant i det s.k. konvent

som utarbetade stadgan. I skrivelsen sägs (s. 48)

att konventets procedurer och arbetsformer kan sägas

ha varit en blandning av mellanstatliga

fördragsförhandlingar och parlamentariska

traditioner. Samtidigt sägs att det inte företogs

några omröstningar och att slutresultatet bygger på

ordförandens och de tre viceordförandenas

uppfattning om vad ledamöterna kunnat godta.

I detta sammanhang vill EU-nämnden erinra om vad

som sägs i det sammansatta konstitutions- och

utrikesutskottets betänkande om EU:s framtidsfrågor

(bet. 2000/01:KUU1, s. 62) om erfarenheterna från

konventsarbetet. Utskottet påpekar att arbetet på

sitt sätt präglades av stor öppenhet men samtidigt

av stor snabbhet vilket medförde stora svårigheter

för nationella parlamentariker att hinna medverka i

arbetet på ett sätt som hade varit önskvärt. Enligt

utskottet var också balansen mellan olika

företrädare ojämn och oklarhet rådde om mandat och

således om vem som företrädde olika "företrädare".

Det ekonomiska och sociala samarbetsområdet

(del 2)

Som vanligt finns här en mycket fyllig och

omfattande redogörelse för arbetet inom EU:s första

pelare. Beträffande EU:s sysselsättningsstrategi

(avsnitt 7.2) kan EU-nämnden för sin del konstatera

att detta område har kommit att bli en av de frågor

som regelbundet återkommer till nämnden. Nämnden får

varje vår information om innehållet i den svenska

handlingsplanen för sysselsättning innan denna

överlämnas till kommissionen och rådet. Därefter

återkommer frågan i samband med att det s.k.

sysselsättningspaketet (sysselsättningsrapporten,

rekommendationerna till medlemsstaterna samt

sysselsättningsriktlinjerna) behandlas av flera

olika ministerråd samt Europeiska rådet under

hösten.

I kapitel 14 om jämställdhet finns en utmärkt

redogörelse för två domar från EG-domstolen som har

betydelse för den svenska

jämställdhetslagstiftningen. I synnerhet beträffande

den ena domen, som gällde tillämpningen av den

svenska förordningen (1995:936) om vissa

anställningar som professor och forskarassistent

vilka inrättas i jämställdhetssyfte, hade det varit

värdefullt om regeringen även hade redovisat vilka

åtgärder den vidtagit eller avser att vidta med

anledning av domstolens dom. Nämnden vill erinra om

att även Riksdagskommittén har framhållit värdet av

en sådan redovisning från regeringens sida (förs.

2000/01:RS1 s. 140, bet. 2000/01:KU23, rskr.

2000/01:273-276).

I skrivelsen framhåller regeringen (kapitel 24

Livsmedel) betydelsen av kommissionens vitbok om

livsmedelssäkerhet som presenterades i januari 2000.

I detta sammanhang kan nämnas att EU-nämnden mottog

ett yttrande från miljö- och jordbruksutskottet i

mars 2000 angående vitboken om livsmedelssäkerhet

(1999/2000:MJU1y). Yttrandet överlämnades till

regeringen vid nämndens sammanträde den 14 april

2000.

I skrivelsen (kapitel 26) redovisar regeringen

miljöarbetet under år 2000. I redovisningen ingår

bl.a. hållbar utveckling och integration av miljö i

andra politikområden, kretsloppsanpassning och

ramdirektiv för vatten. I EU-nämndens yttrande över

föregående års skrivelse framhölls att redovisningen

gav en mycket bra bild av det miljöarbete som skett

under året, såväl inom EU som internationellt. EU-

nämnden anser att det även i år ges en mycket bra

och värdefull information över EG:s miljöpolitik och

hur det svenska arbetet har kunnat påverka

utvecklingen inom olika miljöområden.

Regeringen redovisar i skrivelsen arbetet med

utbildningsfrågorna under år 2000 (kapitel 28). I

detta sammanhang vill EU-nämnden redogöra för

samrådet med regeringen den 3 november inför

ministerrådets (utbildning och ungdomsfrågor) möte

den 9 november då ministerrådet antog bl.a. två

yttranden om medlemsstaternas sysselsättningspolitik

för år 2001 respektive den nya socialpolitiska

dagordningen. Efter votering konstaterade nämndens

ordförande att det förelåg en majoritet mot

regeringens ståndpunkt beträffande förslagen till de

aktuella yttrandena. Den 7 november hade nämnden

ytterligare ett sammanträde inför ministerrådsmötet

den 9 november. Vid detta möte redogjorde

utbildningsministern för regeringens, med anledning

av nämndens synpunkter, reviderade ståndpunkter

inför rådsmötet. Bland annat framhöll

utbildningsministern vikten av att

utbildningspolitiken är en nationell fråga.

Regeringen fick då stöd för sina reviderade

ståndpunkter.

Rättsligt samarbete samt polis- och

tullsamarbete (del 4)

Detta område har kommit att bli ett av de områden

inom EU där det mest omfattande lagstiftningsarbetet

pågår just nu. Besluten utformas ofta som

konventioner eller rambeslut, vilka måste godkännas

av riksdagen. Det är därför mycket värdefullt att

regeringen i skrivelsen, på sätt som förekommer

t.ex. på s. 293 beträffande penningtvätt samt

bedrägeri och förfalskning, redovisar inte bara

samrådet i EU-nämnden utan även vilka övriga

åtgärder, i form av skrivelser eller propositioner

till riksdagen, som regeringen vidtagit med

anledning av besluten.

EU:s institutioner m.m. (del 5)

I skrivelsen redogörs för de olika institutionernas

funktion och verksamhet, svenska språket och

rekryteringen av svenskar samt för förberedelser för

Sveriges ordförandeskap i EU.

När det gäller rådets arbetsformer vill EU-nämnden

erinra om att nämnden den 15 december 2000 beslutade

att överlämna en skrivelse till regeringen angående

genomförandet av Europeiska rådets rekommendationer.

I skrivelsen hemställde nämnden att regeringen tar

sådana initiativ att de av Europeiska rådet antagna

rekommendationerna om bl.a. införande av en

tidsfrist mellan Corepers möten och ministerrådets

möten kan genomföras så snart som möjligt. I sitt

svar på skrivelsen erinrade Regeringskansliet om att

rådets arbetsordning ändrats till följd av

Europeiska rådets rekommendationer.

EU-nämnden kan konstatera att den nya

arbetsordningen, som trädde i kraft den 6 juni 2000

(EGT L 149, 23.6.2000, s. 21) innehåller en

bestämmelse om att ordförandeskapet skall från den

preliminära dagordningen avföra de

lagstiftningsärenden som Coreper inte har

färdigbehandlat senast i slutet av den vecka som

föregår veckan före sammanträdet (artikel 3 punkt 6

andra stycket). Denna bestämmelse gäller när rådet

handlar i sin egenskap av lagstiftare, dvs. enligt

vad som sägs i arbetsordningen (artikel 7) när det

antar regler som är rättsligt bindande i eller för

medlemsstaterna genom förordningar, direktiv,

rambeslut eller beslut på grundval av relevanta

bestämmelser i fördragen. Undantag görs dock för

ärenden av brådskande natur och för rättsakter som

avser interinstitutionella eller internationella

förbindelser eller icke-bindande rättsakter (såsom

slutsatser, rekommendationer eller resolutioner).

EU-nämnden, som i samrådet med regeringen

behandlar ett stort antal rättsakter på det

internationella området liksom icke-bindande

rättsakter av olika slag, finner det angeläget att

den nyssnämnda bestämmelsen i rådets arbetsordning

om en tidsfrist kan komma att omfatta även sådana

rättsakter. Möjligheten att undanta ärenden som är

brådskande, t.ex. på grund av händelser i omvärlden,

är redan tillgodosedd i arbetsordningen och bör

givetvis kunna tillämpas också på sådana rättsakter

som inte är lagstiftningsärenden.

Beträffande öppenhet och insyn redogör regeringen

(s. 315) för förhandlingarna om en ny rättsakt om

handlingsoffentlighet i Europaparlamentet, rådet och

kommissionen. Regeringen informerade och samrådde

med EU-nämnden regelbundet om denna viktiga

rättsakt. EU-nämnden hade också tillfälle att den 15

december 2000 besluta att till regeringen för

beaktande i det fortsatta förhandlingsarbetet

överlämna ett till EU-nämnden ställt yttrande från

konstitutionsutskottet (2000/01:KU3y) angående

kommissionens förslag om allmänhetens tillgång till

EU-institutioners handlingar.

Vad gäller det rådsbeslut som nämnts inledningsvis

i detta yttrande och i skrivelsen (s. 316), och som

innebar att vissa kategorier av handlingar skulle

undantas från 1993 års beslut om allmänhetens

tillgång till rådets handlingar kan EU-nämnden

konstatera att någon information till och samråd med

EU-nämnden ej skett.

Det aktuella rådsbeslutet antogs i augusti 2000

genom skriftligt förfarande. Denna procedur

regleras i rådets arbetsordning (artikel 12) och kan

tillämpas om rådet eller Coreper enhälligt beslutar

det. EU-nämnden vill i detta sammanhang erinra om

innehållet i en av Regeringskansliet

(Utrikesdepartementet) utgiven cirkulärsamling med

riktlinjer för handläggningen av EU-frågor. I

Cirkulär 4 ges riktlinjer för bl.a. skriftliga

beslutsförfaranden i EU-frågor. Där sägs att

flertalet skriftliga beslutsförfaranden inte har

sådan karaktär att information och samråd behöver

ske med EU-nämnden. Om frågan bedöms som

betydelsefull skall dock information och samråd med

nämnden ske skyndsamt, vilket kan ske genom

skriftligt förfarande eller genom telefonkonferens.

Frågor som gäller allmänhetens tillgång till

handlingar måste anses vara betydelsefulla.

Information och samråd i sådana frågor bör normalt

ske. I ett ärende som det nyssnämnda har dock

regeringen haft anledning att utgå från ett brett

parlamentariskt stöd för sin ståndpunkt.

Svenska språket i EU behandlas också i skrivelsen

(kapitel 43). Som framhålls i skrivelsen måste

folkvalda representanter ha möjligheter att använda

svenska. I yttrande över regeringens skrivelse om

verksamheten i EU under 1998 (yttr. 1998/99:EUN1y)

erinrade EU-nämnden om betydelsen av svenska språket

i EU. EU-nämnden finner det alltjämt angeläget

påpeka att underlagsdokument inför beslut i

ministerrådet i så stor utsträckning som möjligt

måste föreligga på svenska språket och utgår från

att regeringen verkar för detta.

Stockholm den 23 november 2001

På EU-nämndens vägnar

Sören Lekberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Sören

Lekberg (s), Lars Tobisson (m), Göran Lennmarker

(m), Willy Söderdahl (v), Mats Odell (kd), Carl G

Nilsson (m), Lennart Daléus (c), Paavo Vallius (s),

Majléne Westerlund Panke (s), Per-Olof Svensson (s),

Susanne Eberstein (s), Carl Erik Hedlund (m), Martin

Nilsson (s), Ulf Björklund (kd), Sven-Erik Sjöstrand

(v) och Harald Nordlund (fp).