Bet. 2002/03:AU1

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

2002/03:AU1

Utgiftsområde 13 Arbetsmarknad

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar

utskottet regeringens

budgetproposition för år 2003

med förslag till

anslag på utgiftsområde 13

Arbetsmarknad. Ramen för

utgiftsområdet uppgår till 60,3

miljarder kronor. I

ärendet behandlas också

regeringens skrivelse

2001/02:187 Sveriges

genomförande av EU:s

sysselsättningsstrategi.

Utgiftsområde 13 omfattar

politikområdet

Arbetsmarknadspolitik. Anslagen

inom utgiftsområdet

hänför sig främst till kontantstöd

vid arbetslöshet

och deltagande i

arbetsmarknadspolitiska program.

I betänkandets inledande del

redovisar utskottet

sin syn på inriktningen av

arbetsmarknadspolitiken.

Utskottet konstaterar att

osäkerheten om

utvecklingen på arbetsmarknaden

har ökat sedan

budgetpropositionen lades fram

men finner inte

anledning att frångå de

bedömningar som regeringen

grundat sina förslag på.

Utskottet delar regeringens

uppfattning att det är

en stor utmaning att skapa

förutsättningar för att

alla delar av landet och hela

den potentiella

arbetskraften skall få del av en

positiv utveckling

framöver. En viktig del av

arbetsmarknadspolitiken

är att höja sysselsättningsgraden

bland invandrade

personer. Den yrkesmässiga

och geografiska

rörligheten måste öka för att

motverka flaskhalsar

och samtidigt utjämna skillnader i

arbetslöshet och

sysselsättning mellan olika

regioner och olika

grupper av människor. Risken är

annars stor att

klyftorna ökar.

När det gäller

arbetsmarknadspolitikens

tillväxtpolitiska roll anser

utskottet att frågor om

den framtida

kompetensförsörjningen måste ha

hög

prioritet eftersom de

sammanhänger med de

långsiktiga förutsättningarna

för tillväxt och

välfärd.

Arbetsmarknadsutbildningen skall

vara

efterfrågestyrd och i första

hand syfta till att

motverka brist på arbetskraft och

flaskhalsar och

därmed bidra till

sysselsättningstillväxt.

I fråga om

arbetsmarknadspolitikens

fördelningspolitiska roll behandlar

utskottet bl.a.

förslag om åtgärder för att

främja arbetsmarknaden

för arbetshandikappade. Riksdagen

gjorde för två år

sedan på utskottets förslag (bet.

2000/01:AU1) ett

tillkännagivande till regeringen om

justering av det

s.k. lönebidragstaket. Någon

justering har inte

gjorts. Utskottet pekar i

det nu aktuella

betänkandet på

svårigheterna för många

arbetshandikappade personer som

vill ha en plats på

arbetsmarknaden och anser det

angeläget att

regeringen snarast och i

positiv anda prövar

möjligheterna att höja

lönebidragstaket. Enligt

utskottet är det rimligt att

snarast frigöra

ekonomiskt utrymme för denna

reform. Utskottet kan

inte se att det skall vara

nödvändigt att avvakta

resultatet av den pågående

utredningen om lönebidrag

m.m. (dir. 2002:22) innan en sådan

prövning görs.

Det är enligt utskottet

viktigt att regeringen

informerar riksdagen om

resultatet av den

uppföljning och utvärdering som

görs av AMV:s nya

organisation och även redovisar

sin syn på hur

styrningen av verket bör utformas.

Resultatskrivelsen om Sveriges

genomförande av

EU:s sysselsättningsstrategi är

den ena av de två

första skrivelserna av denna

karaktär som avlämnats

till riksdagen. Utskottet

konstaterar att dessa

skrivelser är tänkta att ha

en koppling till

budgetprocessen och den

ekonomiska styrningen men

att något sådant samband inte

omedelbart kan utläsas

av skrivelsen. Utskottet

ställer sig bakom

regeringens redovisning av de

åtgärder som vidtagits

för att genomföra

riktlinjerna i

sysselsättningssamarbetet och

med anledning av

Ministerrådets

sysselsättningsrekommendationer

till

Sverige. Motioner med

anledning av skrivelsen

avstyrks.

Budgetförslaget innefattar en

höjning av den

lägsta ersättningsnivån i

aktivitetsstödet, dvs. det

stöd som lämnas till dem

som deltar i

arbetsmarknadspolitiska program,

från nuvarande 183

kronor per dag till 223 kronor

från år 2003.

Utskottet tillstyrker en

höjning av

utvecklingsersättningen till

deltagare i

ungdomsgarantin från 3 160

kronor per månad till

3 280 kronor från 2003.

Som ett led i insatserna

för att öka

sysselsättningen och minska

arbetslösheten bland

invandrare kommer de

satsningar på

bristyrkesutbildning för personer

med utländsk

högskoleexamen som inleddes år

2001 att fortsätta

under 2003. Minst 70 miljoner

kronor kommer att

avsättas för det ändamålet och

ytterligare 10

miljoner kronor skall disponeras

av regeringen för

åtgärder som kan komma att

aktualiseras senare.

Utskottet ställer sig bakom

satsningarna.

Den 1 juli 2003 inrättas en

ny myndighet,

Inspektionen för

arbetslöshetsförsäkringen, som

bl.a. kommer att överta

AMS nuvarande

tillsynsuppgifter i

förhållande till

arbetslöshetskassorna. Regeringen

har tillsatt en

särskild utredare som har fått i

uppdrag att bl.a.

utreda förutsättningarna för

lokalisering av

myndigheten. I vad mån

lokaliseringsfrågan efter

utredarens överväganden visar sig

vara av sådan art

att den bör underställas

riksdagen avgörs enligt

utskottets mening i första hand av

regeringen.

Sammanfattningsvis

tillstyrker utskottet

regeringens förslag till

anslagsfördelning på

utgiftsområde 13 Arbetsmarknad.

Reservationer och särskilda

yttranden

I en gemensam reservation från

företrädana för

Moderaterna, Folkpartiet,

Kristdemokraterna och

Centerpartiet förordar de en helt

annan politik än

regeringen för att komma

till rätta med

strukturproblemen på

arbetsmarknaden och för att få

en väl fungerande arbetsmarknad.

De fyra partierna

poängterar att den ekonomiska

politiken måste

utformas så att fler människor

kommer i arbete och

antalet arbetade timmar ökar.

Mer än 650 000

personer i arbetsför ålder saknar

ett riktigt arbete

eller vill arbeta mer. Av den

sysselsättningsuppgång

som skett mellan 1997 och 2001

utgörs 70 % av

ersättningsjobb för dem som är

sjukskrivna eller

förtidspensionerade.

Parallellt med att arbetslösheten

minskat under

1990-talets senare del har det

skett en motsvarande

uppgång av

sjukskrivningar och

förtidspensioneringar. Det finns

alltfler tecken på

att sjukskrivningar och

förtidspensioneringar

används för att avlasta

arbetsmarknadspolitiken.

Den nuvarande

arbetsmarknadspolitiken har

misslyckats. De mest utsatta på

arbetsmarknaden får

inte tillräcklig hjälp, den

enskilde saknar

valfrihet, arbetsförmedlarna

har dubbla och

motsägelsefulla roller,

förmedlingsverksamheten

respektive matchningen är

ineffektiv och dagens

arbetsmarknadsåtgärder

medför betydande

undanträngningseffekter. Åtgärder

krävs för att

främja invandrares tillträde till

arbetsmarknaden.

Den ekonomiska politiken måste

stärka incitamenten

till företagande, arbete

och utbildning.

Arbetsmarknadspolitiken måste

underlätta och främja

arbete och göra arbetsmarknaden

tillgänglig för

alla. Den geografiska och

sociala rörligheten

behöver öka. Den stora

arbetskraftsreserven måste

tas till vara.

En effektivare

arbetsmarknadspolitik måste

utformas. Den arbetslöse skall

vända sig till

servicekontor som skall fungera

som guide för

arbetslösa och för företag som

söker arbetskraft.

Det skall finnas utrymme för

många konkurrerande

aktörer inom

arbetsmarknadspolitiken som kan

erbjuda

den arbetslöse alternativa

åtgärder. Den som inte

inom en viss tid har hittat ett

nytt arbete behöver

åtgärder som kan kräva en ekonomisk

insats, en s.k.

omställningspeng.

Arbetsmarknadsverket och AMS

ersätts av en ny myndighet.

I en annan reservation från

de fyra partierna

behandlas regeringens

skrivelse om Sveriges

genomförande av EU:s

sysselsättningsstrategi.

Partierna kritiserar genomförandet

i Sverige och

pekar bl.a. på att regeringen

inom ramen för

sysselsättningssamarbetet

medverkat till antagande

av rådsrekommendationer till

Sverige, vilka man

sedan inte beaktat på hemmaplan.

Vänsterpartiet kräver i en

reservation utredning

av en rad frågor kring EMU och

arbetsmarknaden.

Totalt har nio reservationer

och ett antal

särskilda yttranden avgivits i

ärendet.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Allmän inriktning av

politiken m.m.

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:A206,

2002/03:A225 yrkandena 1-7,

2002/03:A228,

2002/03:A239 yrkandena 2, 5-13,

28-30 och 33,

2002/03:A244 yrkandena 1 och 2,

2002/03:A257,

2002/03:A259, 2002/03:A266,

2002/03:A277,

2002/03:A291, 2002/03:A292,

2002/03:A294

yrkandena 1-6, 2002/03:A306

yrkandena 1 och 2,

2002/03:A314 yrkandena 1-3, 5, 8-

12 och 14-16,

2002/03:A320 yrkandena 1-4, 6, 14,

17-19, 26, 28

och 29, 2002/03:A321 yrkandena

1, 3 och 4,

2002/03:A324 yrkandena 1, 2 och

6, 2002/03:A330

yrkandena 1 och 2, 2002/03:A332

yrkandena 1-9,

11-14 och 17, 2002/03:A335

yrkandena 1-5,

2002/03:A364 yrkandena 1-4 och

5 i denna del,

2002/03:A367 yrkandena 1 och 4,

2002/03:Sf226

yrkande 8, 2002/03:Sf332 yrkande 6,

2002/03:Sf336

yrkande 6, 2002/03:So296 yrkande 4,

2002/03:Kr230

yrkandena 3-5, 2002/03:Kr264

yrkande 13,

2002/03:Kr296 yrkandena 1-3,

2002/03:Kr372

yrkande 29, 2002/03:Ub272 yrkande

2, 2002/03:N227

yrkande 8 och 2002/03:N395 yrkande

11.

Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2. EMU och arbetsmarknaden

Riksdagen avslår motion

2002/03:A258 yrkandena

1-4.

Reservation 2 (v)

3. Lönebidragsfrågor

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:A220,

2002/03:A222, 2002/03:A239

yrkande 31,

2002/03:A245, 2002/03:A261,

2002/03:A282,

2002/03:A284, 2002/03:A285,

2002/03:A302,

2002/03:A330 yrkande 3,

2002/03:A341,

2002/03:A342, 2002/03:A367

yrkande 2 och

2002/03:So513 yrkandena 1-4 och 6.

Reservation 3 (fp)

Reservation 4 (kd)

Reservation 5 (c)

4. Arbetskraftsbehov i

trädgårdsnäringen

Riksdagen avslår motion

2002/03:Sk347 yrkande

3.

Reservation 6 (kd)

5. Naturvårdsarbete inom

arbetsmarknadspolitikens ram

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:A204 och

2002/03:A205.

Reservation 7 (c)

6. Sveriges genomförande av

EU:s

sysselsättningsstrategi

Riksdagen avslår motionerna

2001/02:A10

yrkandena 1-3, 2001/02:A11

yrkandena 1 och 2,

2002/03:A1 yrkandena 1-3,

2002/03:A2 yrkandena

1-16 och 2002/03:A320 yrkande

25. Regeringens

skrivelse 2001/02:187 Sveriges

genomförande av

EU:s sysselsättningsstrategi

läggs till

handlingarna.

Reservation 8 (m, fp, kd, c)

7. Mål för politikområdet

Arbetsmarknadspolitik

Riksdagen avslår motion

2002/03:A364 yrkande

14.

Reservation 9 (m)

8. Lokalisering av Inspektionen

för

arbetslöshetsförsäkringen

Riksdagen avslår motion

2002/03:A278.

9. Anslag på utgiftsområde 13

för 2003

a) Tillsynen av

arbetslöshetsförsäkringen

Riksdagen godkänner att 15

650 000 kr av inflytande

arbetsmarknadsavgifter enligt

socialavgiftslagen

(2000:980) får användas för

tillsynen av

arbetslöshetsförsäkringen.

Därmed bifaller

riksdagen proposition 2002/03:1

utgiftsområde 13

punkt 4.

b) Bemyndigande beträffande

anslaget 22:3

Riksdagen bemyndigar regeringen

att under 2003 för ramanslaget

22:3 Köp av

arbetsmarknadsutbildning och

övriga

kostnader ingå ekonomiska

förpliktelser som

inklusive tidigare gjorda

åtaganden medför

utgifter på högst 3 000 000

000 kr under

2004-2006. Därmed bifaller

riksdagen proposition

2002/03:1 utgiftsområde 13 punkt

5.

c) Bemyndigande beträffande

anslaget 22:4

Riksdagen bemyndigar regeringen

att under 2003 för ramanslaget

22:4 Särskilda insatser för

arbetshandikappade

ingå ekonomiska förpliktelser

som inklusive

tidigare gjorda åtaganden medför

utgifter på högst

6 000 000 000 kr under 2004-2006.

Därmed bifaller

riksdagen proposition 2002/03:1

utgiftsområde 13

punkt 6.

d) Bemyndigande beträffande

anslaget 22:6

Riksdagen bemyndigar regeringen

att under 2003 för ramanslaget

22:6 Europeiska socialfonden

m.m. för perioden

2000-2006 ingå ekonomiska

förpliktelser som

inklusive tidigare gjorda

åtaganden medför

utgifter på högst 5 000 000

000 kr under

2004-2008. Därmed bifaller

riksdagen proposition

2002/03:1 utgiftsområde 13 punkt

7.

e) Bemyndigande beträffande

anslaget 22:7

Riksdagen bemyndigar regeringen

att under 2003 för ramanslaget

22:7 Institutet för

arbetsmarknadspolitisk

utvärdering ingå ekonomiska

förpliktelser som

inklusive tidigare gjorda

etaganden innebär

utgifter på högst 7 000 000 kr

under 2004-2006.

Därmed bifaller riksdagen

proposition 2002/03:1

utgiftsområde 13 punkt 8.

f) Ändring i lagen om

arbetslöshetsförsäkring

Riksdagen antar regeringens

förslag till lag om ändring i lagen

(2002:545) om ändring i lagen

(1997:238) om

arbetslöshetsförsäkring enligt

bilaga 3. Därmed

bifaller riksdagen

proposition 2002/03:1

utgiftsområde 13 punkt 1.

g) Ändring i lagen om

arbetslöshetskassor

Riksdagen antar regeringens

förslag till lag om ändring i lagen

(2002:543) om ändring i lagen

(1997:239) om

arbetslöshetskassor enligt

bilaga 3. Därmed

bifaller riksdagen

proposition 2002/03:1

utgiftsområde 13 punkt 2.

h) Ändring i lagen om

arbetsmarknadspolitiska

program

Riksdagen antar regeringens

förslag till lag om ändring i lagen

(2000:625) om

arbetsmarknadspolitiska program med

den justeringen i förhållande

till propositionen

att lagens 4 § tillförs ett

fjärde stycke enligt

vad som framgår av bilaga 4.

Därmed bifaller

riksdagen delvis

proposition 2002/03:1

utgiftsområde 13 punkt 3.

i) Anvisning av anslag under

utgiftsområde 13

Riksdagen anvisar anslagen för

2003 under utgiftsområde 13

Arbetsmarknad enligt vad som

framgår av bilaga 2.

Därmed bifaller riksdagen

proposition 2002/03:1

Utgiftsområde 13 punkt 9 och

avslår motion

2002/03:A364 yrkande 7.

j) Motionsyrkanden om

budgetförslagen för år 2003

Riksdagen avslår de

motionsyrkanden som finns

upptagna i efterföljande

förteckning.

Stockholm den 28 november 2002

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Anders Karlsson

Följande ledamöter har deltagit i

beslutet: Anders

Karlsson (s), Margareta

Andersson (c)*, Laila

Bjurling (s), Erik Ullenhag

(fp)*, Christer Skoog

(s), Sonja Fransson (s), Stefan

Attefall (kd)*,

Cinnika Beiming (s), Patrik

Norinder (m)*, Lars

Lilja (s), Tina Acketoft (fp)*,

Berit Högman (s),

Henrik Westman (m)*, Britta Lejon

(s), Ulf Holm

(mp), Tobias Billström (m)* och

Anders Wiklund (v).

* Deltar inte i förslaget till

riksdagsbeslut såvitt

avser förslagspunkt 9.

Förteckning över av utskottet i

punkt 9 j) avstyrkta

motionsyrkanden (utgiftsområde 13)

-----------------------------------

--------------------------

Motion Motionärer Yrkande

-----------------------------------

--------------------------

Anslaget 22:1 Arbetsmarknadsverkets

förvaltningskostnader

-----------------------------------

--------------------------

2002/03:A320Stefan Attefall m.fl.

(kd) 32 i denna

del

-----------------------------------

--------------------------

2002/03:A330Margareta Andersson

m.fl. (c) 4 i denna

del

-----------------------------------

--------------------------

2002/03:A332Erik Ullenhag m.fl.

(fp) 19 i denna

del

-----------------------------------

--------------------------

2002/03:Fi232Lars Leijonborg m.fl.

(fp) 16 i denna

del

-----------------------------------

--------------------------

2002/03:A364Anders G Högmark m.fl.

(m) 8

-----------------------------------

--------------------------

-----------------------------------

--------------------------

Anslaget 22:2 Bidrag till

arbetslöshetsersättning och

aktivitetsstöd

-----------------------------------

--------------------------

2002/03:A320Stefan Attefall m.fl.

(kd) 32 i denna

del

-----------------------------------

--------------------------

2002/03:A330Margareta Andersson

m.fl. (c) 4 i denna

del

-----------------------------------

--------------------------

2002/03:A332Erik Ullenhag m.fl.

(fp) 19 i denna

del

-----------------------------------

--------------------------

2002/03:Fi232Lars Leijonborg m.fl.

(fp) 16 i denna

del

-----------------------------------

--------------------------

2002/03:A364Anders G Högmark m.fl.

(m) 9

-----------------------------------

--------------------------

-----------------------------------

--------------------------

Anslaget 22:3 Köp av

arbetsmarknadsutbildning och övriga

kostnader

-----------------------------------

--------------------------

2002/03:A320Stefan Attefall m.fl.

(kd) 32 i denna

del

-----------------------------------

--------------------------

2002/03:A330Margareta Andersson

m.fl. (c) 4 i denna

del

-----------------------------------

--------------------------

2002/03:A332Erik Ullenhag m.fl.

(fp) 19 i denna

del

-----------------------------------

--------------------------

2002/03:Fi232Lars Leijonborg m.fl.

(fp) 16 i denna

del

-----------------------------------

--------------------------

2002/03:A364Anders G Högmark m.fl.

(m) 10

-----------------------------------

--------------------------

-----------------------------------

--------------------------

Anslaget 22:4 Särskilda insatser

för arbetshandikappade

-----------------------------------

--------------------------

2002/03:A320Stefan Attefall m.fl.

(kd) 32 i denna

del

-----------------------------------

--------------------------

2002/03:A330Margareta Andersson

m.fl. (c) 4 i denna

del

-----------------------------------

--------------------------

2002/03:A332Erik Ullenhag m.fl.

(fp) 19 i denna

del

-----------------------------------

--------------------------

2002/03:Fi232Lars Leijonborg m.fl.

(fp) 16 i denna

del

-----------------------------------

--------------------------

-----------------------------------

--------------------------

Anslaget 22:6 Europeiska

socialfonden m.m. för perioden

2000-2006

-----------------------------------

--------------------------

2002/03:A330Margareta Andersson

m.fl. (c) 4 i denna

del

-----------------------------------

--------------------------

-----------------------------------

--------------------------

Anslaget 22:7 Institutet för

arbetsmarknadspolitisk utvärdering

-----------------------------------

--------------------------

2002/03:A364Anders G Högmark m.fl.

(m) 6 och 11

-----------------------------------

--------------------------

-----------------------------------

--------------------------

Anslaget 22:8 Bidrag till

administration av grundbeloppet

-----------------------------------

--------------------------

2002/03:A364Anders G Högmark m.fl.

(m) 12

-----------------------------------

--------------------------

-----------------------------------

--------------------------

Anslaget 22:9 Bidrag till Samhall

AB

-----------------------------------

--------------------------

2002/03:A320Stefan Attefall m.fl.

(kd) 32 i denna

del

-----------------------------------

--------------------------

2002/03:A332Erik Ullenhag m.fl.

(fp) 19 i denna

del

-----------------------------------

--------------------------

2002/03:Fi232Lars Leijonborg m.fl.

(fp) 16 i denna

del

-----------------------------------

--------------------------

-----------------------------------

--------------------------

Anslaget 22:10 Bidrag till

Stiftelsen Utbildning Nordkalotten

-----------------------------------

--------------------------

2002/03:A364Anders G Högmark m.fl.

(m) 13

-----------------------------------

--------------------------

forts. Förteckning över av

utskottet i punkt 9 j) avstyrkta

motionsyrkanden (utgiftsområde 13)

-----------------------------------

--------------------------

Motion Motionärer Yrkande

-----------------------------------

--------------------------

Förslag om nytt anslag: Ny

arbetsmarknadsmyndighet

-----------------------------------

--------------------------

2002/03:A364Anders G Högmark m.fl.

(m) 5 i denna

del

-----------------------------------

--------------------------

-----------------------------------

--------------------------

Förslag om nytt anslag: Jobbgaranti

-----------------------------------

--------------------------

2002/03:Fi232Lars Leijonborg m.fl.

(fp) 16 i denna

del

-----------------------------------

--------------------------

2002/03:A332Erik Ullenhag m.fl.

(fp) 19 i denna

del

-----------------------------------

--------------------------

2002/03

AU1

Redogörelse för ärendet

I detta ärende behandlas

regeringens budgetproposition

2002/03:1 volym 7 avseende

utgiftsområde 13 Arbetsmarknad

och 176 motionsyrkanden som är

väckta under den allmänna

motionstiden.

Arbetsmarknadsutskottet har i år

valt att i budgetbetänkandet i

huvudsak

behandla inriktningen av

arbetsmarknadspolitiken utöver rent

budgetrelaterade frågor.

Budgetproposition 2002/03:1

volym 7 avseende utgiftsområde

14 Arbetsliv och

motionsyrkanden behandlas i

betänkande 2002/03:AU2.

Utgiftsområde 14 omfattar

politikområdena Arbetslivspolitik

respektive Jämställdhetspolitik. I

det sistnämnda ärendet

behandlas utöver direkt

budgetrelaterade frågor även vissa

frågor av mer övergripande

karaktär.

I detta betänkande behandlas även

regeringens skrivelse (skr.

2001/02:187) om Sveriges

genomförande av EU:s

sysselsättningsstrategi med

motioner som väckts med anledning

av

resultatskrivelsen. Motioner med

anledning av skrivelsen har

avlämnats både under

föregående riksmöte (2001/02) och

innevarande riksmöte (2002/03).

Motioner som väckts under

föregående riksmöte refereras med

angivande av årtal (2001/02)

medan motioner från innevarande

riksmöte refereras utan angivande av

årtal.

I anslutning till beredningen

av ärendet har information

lämnats till utskottet av

generaldirektörerna vid AMS,

Medlingsinstitutet och

Konjunkturinstitutet.

Frågor om bl.a.

arbetsmarknadspolitiska program

och vissa särskilda grupper på

arbetsmarknaden,

arbetslöshetsförsäkring,

arbetsrätt, jämställdhet och

diskriminering,

arbetstid och ledighet kommer att

tas upp i särskilda betänkanden

under våren.

Riksdagen kommer den 4

december 2002 att behandla

finansutskottets betänkande

2002/03:FiU1 där propositionens

förslag till utgiftsram för

bl.a. utgiftsområde 13

behandlas. Arbetsmarknadsutskottet

lägger i detta betänkande fram

förslag beträffande

anslagsfördelningen inom

utgiftsområde 13 under

förutsättning att riksdagen

bifaller

finansutskottets förslag till

utgiftsram för utgiftsområdet.

Utskottets överväganden

1. Allmänna frågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen

godkänner den allmänna inriktningen

av politiken

som regeringen redovisar i

budgetpropositionen.

Budgetpropositionen bygger på en

överenskommelse mellan den

socialdemokratiska regeringen och

Vänsterpartiet.

Utskottet avstyrker de förslag som

förs fram i motionerna. Jämför

reservationerna 1 (m, fp, kd, c), 2

(v), 3 (fp), 4 (kd), 5 (c), 6 (kd)

och 7 (c).

Budgetpropositionen

Mål m.m.

Målet för den ekonomiska politiken

är full sysselsättning och ökat

välstånd genom en god

och uthållig ekonomisk

tillväxt. Sunda offentliga

finanser, stabila priser och en väl

fungerande lönebildning är

grundläggande förutsättningar för

att målet skall kunna nås. Den

ekonomiska politiken skall bidra

till att minska klyftorna i

samhället när det gäller

social bakgrund, kön, etnisk

tillhörighet, sexuell läggning och

funktionshinder.

Huvudinriktningen för

arbetsmarknadspolitiken ligger

fast. Målet är således en väl

fungerande arbetsmarknad med full

sysselsättning och god uthållig

ekonomisk tillväxt.

Arbetsmarknadspolitiken skall

tillsammans med övrig politik bidra

till att målet för den

ekonomiska politiken uppnås.

Målet för arbetsmarknadspolitiken

är fastställt med

utgångspunkt från de uppgifter på

området som riksdagen beslutade

om våren 2000 (prop.

1999/2000:98, bet. 1999/2000:AU7,

rskr. 1999/2000:230).

Arbetsmarknadspolitiken skall också

utformas i linje med EU:s

sysselsättningsstrategi (se nedan i

avsnittet om regeringens

skrivelse 2001/02:187).

Som ett delmål satte regeringen

1996 upp målet att halvera den öppna

arbetslösheten till

4 %. Detta mål uppnåddes under

2000. Nu fortsätter kampen mot

arbetslösheten och för full

sysselsättning som prioriterade

uppgifter. Nu står ytterligare

ett delmål, det s.k.

sysselsättningsmålet, i fokus:

80 % av befolkningen i åldern 20-64

år skall ha reguljär

sysselsättning 2004. Den samlade

politiken inriktas på att uppnå

detta mål.

Regeringen har också satt upp som

mål att halvera

socialbidragsberoendet mellan 1999

och

2004 vilket avrapporteras i en

särskild bilaga till finansplanen.

Ett annat viktigt mål,

det s.k. ohälsomålet, som satts

upp av regeringen är att antalet

sjukdagar skall halveras

till 2008. Parallellt skall

antalet nya aktivitets- och

sjukersättningar minska.

Ohälsomålet behandlas ytterligare

i betänkande 2002/03:AU2.

Måluppfyllelse

Målet för arbetsmarknadspolitiken

är mångdimensionellt och

resultaten låter sig inte

kvantifieras med en eller ett

fåtal indikatorer. Inte heller går

det att empiriskt bestämma

i vilken utsträckning

utvecklingen på arbetsmarknaden och

inom ekonomin styrs av annat än

arbetsmarknadspolitik, exempelvis

insatser inom andra

politikområden och inhemsk eller

internationell

konjunkturutveckling. I

budgetpropositionen redovisas en rad

indikatorer för

utvecklingen på arbetsmarknaden,

bl.a. avseende sysselsättningen,

arbetslösheten och

arbetskraften.

Enligt den bedömning som

redovisas i budgetpropositionen

har målen för ar-

betsmarknadspolitiken till stor

del uppnåtts. När det gäller

frågan om arbetsmarknaden

fungerar väl hänvisar regeringen

till att AMS under 2001 och 2002

haft ett särskilt uppdrag

att studera den s.k. matchningen

på arbetsmarknaden. Resultaten ger

inte belägg för att ar-

betsmarknadens funktionssätt

försämrats.

Sverige har visserligen inte full

sysselsättning, men utvecklingen

är förhållandevis

positiv trots

konjunkturavmattningen från hösten

2001. Arbetslösheten har under 2001

och

första halvåret 2002 varit omkring

4 %. Den ekonomiska tillväxten i

Sverige har de senaste

åren varit högre än genomsnittet i

EU och OECD.

De arbetsmarknadspolitiska

programmen

De arbetsmarknadspolitiska

programmen har central betydelse

för att förbättra matchningen

på arbetsmarknaden genom bl.a.

utbildning eller andra

kompetenshöjande insatser. Dagens

programstruktur redovisas i

avsnitt 4.

Genom arbetsmarknadsutbildning

kan den enskildes möjligheter

till arbete stärkas

samtidigt som man motverkar s.k.

flaskhalsar på arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadsutbildningen

är inriktad mot yrken där det är

eller kan väntas bli

arbetskraftsbrist.

Av budgetpropositionen framgår

att aktivitetsgarantin syftar

till att minska

långtidsarbetslösheten och

motverka långtidsinskrivning vid

arbetsförmedlingen.

Arbetsmarknadssituationen för

personer med utländskt

medborgarskap har förbättrats

påtagligt under de senaste åren

även om arbetslösheten fortfarande

är väsentligt högre och

sysselsättningen lägre för denna

grupp än för genomsnittet. I

budgetpropositionen framhålls

att AMS även fortsättningsvis

måste prioritera arbetet med att få

dem som står längst från

arbetsmarknaden i arbete.

EU:s sysselsättningssamarbete

En viktig del i EU-samarbetet

kring sysselsättningsfrågorna är den

s.k. Lissabonstrategin.

Strategin lades fast vid EU-

toppmötet i Lissabon våren 2000 då

följande strategiska mål

etablerades: "Fram till 2010 skall

EU bli världens mest dynamiska och

konkurrenskraftiga

kunskapsdrivna ekonomi med hållbar

ekonomisk tillväxt, fler och

bättre jobb samt ökad

social sammanhållning."

Lissabonstrategin och den i

Göteborg antagna strategin för

hållbar utveckling kommer med

stor sannolikhet att sätta sin

prägel på EU-samarbetet under en

lång tid framöver. Den nya

öppna samordningsmetoden innebär

att medlemsländerna mäter sig med

varandra och utbyter

erfarenheter. Varje land sporras

att bli bättre på de områden där

det i dag ligger sämre

till än de andra länderna.

AMV:s målsättningar och organisation

I budgetpropositionen

konstaterar regeringen att det är

otillfredsställande att AMV:s

målsättningar för 2001 inte

uppnåtts, liksom att vissa

målsättningar för 2002 inte heller

ser ut att uppnås. Det är

angeläget att detta kan ske kommande

år och att skillnaderna i

resultat minskar mellan

länsarbetsnämnderna.

Intentionerna från propositionen

En rättvisare och tydligare

arbetslöshetsförsäkring

(prop. 1999/2000:139) måste få

fullt genomslag.

Arbetsförmedlingarna måste verka

för att

arbetslösa som uppburit

arbetslöshetsersättning mer än 100

dagar vidgar sitt sökområde

geografiskt och yrkesmässigt.

Förmedlingarna måste också främja

att personer som deltar i

arbetsmarknadspolitiska program i

större utsträckning aktivt söker

arbete under tiden i

program. Det gäller inte minst

personer i aktivitetsgarantin och

personer i yrkesinriktad

arbetsmarknadsutbildning som är i

slutfasen av sin utbildning.

Även om AMV inte uppnådde sina

målsättningar fullt ut under 2001 är

det regeringens be-

dömning att verksamheten utvecklas

positivt. AMV:s organisation har

ändrats i syfte att

stärka AMS roll som chefsmyndighet

och öka effektiviteten i de

arbetsmarknadspolitiska in-

satserna. AMV skall bli en mera

sammanhållen organisation där varje

arbetsförmedling erbju-

der likvärdig service och

tillämpar regelverket på ett

enhetligt vis. Vidare skall

planering, styrning och

uppföljning förbättras. Inom AMV

pågår för närvarande ett

omfattande förändringsarbete med

denna inriktning utifrån AMS s.k. 5-

punktsprogram. Re-

geringen följer AMS

förändringsarbete och anser att

det ligger väl i linje med

politikens

inriktning.

Handikappolitik, lönebidrag och

Samhall

AMV är sektorsansvarig myndighet

för handikappolitiken och har på

regeringens uppdrag

lämnat förslag till hur rollen

skall definieras och hur etappmål

skall formuleras så att

myndigheten uppfyller sin del av

de handikappolitiska målen.

Arbetsmarknadsverket uppnådde

2001 det kvantitativa målet att

antalet personer i

särskilda program för

arbetshandikappade skulle uppgå

till 57 000 per månad. I slutet av

året var antalet sysselsatta

med lönebidrag eller skyddat

arbete hos offentliga

arbetsgivare (OSA) nära 59 000.

Den genomsnittliga bidragsnivån i

lönebidrag som lämnas till andra

arbetsgivare än all-

männyttiga organisationer uppgick

till 59 % under 2001. Målsättningen

var 58 %. Den främsta

förklaringen till att den angivna

målsättningen inte kunde uppnås är

den kraftiga ökningen

av antalet nya beslut och att den

anställdes arbetsförmåga som regel

bedöms vara lägre vid

anställningens början.

Bidragsnivån till arbetsgivare

inom allmännyttiga organisationer

uppgick till 76 %.

Två av de kvantitativa målen för

Samhallkoncernens verksamhet för

2001 uppnåddes med god

marginal. Det ena gäller

kravet på att minst 40 % av de

personer som rekryteras till

koncernen skall tillhöra någon av

de prioriterade grupperna, dvs.

vara psykiskt sjuka, ha

flera handikapp eller vara

intellektuellt handikappade. Det

andra avser övergångar från

Samhall till en anställning på den

reguljära arbetsmarknaden där

andelen uppgick till 5,7 %

under 2001, vilket skall

jämföras med en målsättning på 5

%. Av dem som övergick till

anställning utanför Samhall gjorde

71 % detta med hjälp av lönebidrag.

En tredjedel av dem

som gick över till anställning

utanför Samhall återvände inom tolv

månader.

Motioner

Oppositionspartiernas alternativ

till inriktning av

arbetsmarknadspolitiken

Moderaterna presenterar i

motionerna A225 (yrk. 1-7), A294

(yrk. 1-6), A314 (yrk. 1-3, 5,

8-12 och 14-16), A321 (yrk. 1, 3

och 4), A364 (yrk. 1-4 och 5 i denna

del), Sf332 (yrk. 6),

Kr230 (yrk. 3-5), Kr264 (yrk. 13)

och N227 (yrk. 8) sin syn på hur

arbetsmarknadspolitiken

bör förändras. Partiet menar att

den nuvarande

arbetsmarknadspolitiken inte

fungerar och

varnar för dess konsekvenser.

Arbetsförmedlingen ger inte den

enskilde arbetslöse den

service man har rätt att kräva

samtidigt som den fråntar arbetslösa

eget ansvar. Det är

kraven på statistik och

kraven från administrationen

som avgör vilka

arbetsmarknadspolitiska

insatser som erbjuds, inte

den enskildes behov.

Arbetsmarknadspolitiken leder till

minskad rörlighet, såväl geografiskt

som branschmässigt.

Sju av tio företag rapporterar

svårigheter att få tag på utbildad

och kompetent arbetskraft

och bristsituationen kommer att

förvärras. Samtidigt kan

konstateras att dagens

arbetsmarknadspolitik inte

underlättar de arbetshandikappades

och invandrarnas situation.

Det växande utanförskapet i

Sverige måste brytas och

arbetsmarknaden måste öppnas för

människor som i dag är utestängda

därifrån. Det kan ske bl.a.

genom goda villkor för

företagande och en öppen

tjänstesektor, en moderniserad

arbetsrätt respektive

arbetsmarknadsutbildning,

förbättrad validering av utländsk

utbildning och effektiv

svenskundervisning.

Moderaterna menar att det är

angeläget att skapa ett

samhällsklimat som stimulerar arbete

och kunskap. Det skall löna sig

att arbeta och driva företag.

Skatten på arbete och kunskap

bör sänkas för alla.

Utbildning måste prioriteras i

alla led från grundskola till

kontinuerlig vidareutbildning.

Fastighetsskatten motverkar den

ekonomiska tillväxten och

bör på sikt avskaffas. Reglerna

som omgärdar start och drift av

företag måste förenklas och

antalet regler minskas.

Lönebildning bör ske lokalt.

Individuella löner belönar mer

direkt

de anställdas kunskaper och

arbetsresultat. Det måste bli

enklare bl.a. att anställa fler

medarbetare.

Arbetsmarknadspolitiken måste

läggas om för att uppmuntra

arbetslinjen fullt ut och

möjliggöra individuella

lösningar. Den enskilde måste få ett

ökat inflytande över vilken

utbildning eller aktivitet han

eller hon vill satsa på. Åtgärder

som leder till nya arbeten

måste prioriteras framför

tillfälliga lösningar med bidrag och

meningslös terapiverksamhet.

Olika arbetsmarknadsåtgärder som

innebär subventionerad

sysselsättning slår ut ordinarie

arbetstillfällen. Sådana

undanträngningseffekter måste

motverkas.

Flera av de traditionella

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna

liksom aktivitetsgarantin

bör slopas till förmån för mer

individuellt inriktade insatser med

utbildning som ett

dominerande inslag. Så bör t.ex.

traditionella arbetsmarknadsprogram

för ungdomar under 25

år ersättas med företagsinriktad

lärlingsutbildning. Insatserna

skall vara oberoende av om

den arbetslöse uppbär

arbetslöshetsersättning eller

socialbidrag. Rörligheten på

arbetsmarknaden måste öka.

Arbetshandikappade personer måste

behandlas med respekt och måste få

rimlig valfrihet.

Regelverken måste tydliggöra vem

som anses vara arbetshandikappad

och därmed i behov av

stöd. De som är

arbetshandikappade skall ges ett

fullgott stöd, anser Moderaterna.

Stöden

till arbetshandikappade bör

kontinuerligt utvärderas och

redovisas offentligt. De

arbetshandikappades möjligheter

till rehabilitering och arbete

på den reguljära

arbetsmarknaden måste stärkas.

Incitamenten måste ändras så att

viss ekonomisk belöning kan

utgå för varje genomförd åtgärd

som avser rehabilitering och för

individer som har blivit

anställda på den reguljära

arbetsmarknaden.

En ny effektiv statlig myndighet

bör ersätta AMS. Den nya myndigheten

får ansvar för att

godtagbara förmedlingstjänster

erbjuds över hela landet och

för administration av

arbetsmarknadspolitiska stöd och

den myndighetsutövning som det

innebär att fördela medel

från statsbudgeten. Andra aktörer

än stat och kommun skall i fri

konkurrens kunna sköta

arbetsförmedling, genom

exempelvis att lokala

förmedlingar avknoppas från AMS,

att

rekryteringsföretag hjälper vissa

arbetssökande och genom att

bemanningsföretag vidgar sina

verksamhetsfält. Arbetsförmedling

skall vara kostnadsfri för den

som är arbetslös.

Resultatbaserad ersättning till

arbetsförmedlingen bör prövas.

Utformningen och genomförandet

av arbetsmarknadspolitiken måste

kännetecknas av

konkurrens och mångfald.

Bemanningsföretagen symboliserar

enligt Moderaterna en ny syn på

arbete och företagande och

erbjuder såväl arbetsgivare som

arbetstagare flexibla lösningar.

De regler som i dag snedvrider

konkurrensen mellan

bemanningsföretag och andra

verksamheter

måste avskaffas. Det gäller

bl.a. diskriminerande regler i

arbetslöshetsförsäkringen och

karensregler i lagen (1993:440) om

privat arbetsförmedling och

uthyrning av arbetskraft. De

regler för bemanningsföretag som

förbereds på EU-nivå måste

kraftfullt avvisas.

Den nuvarande

arbetslöshetsförsäkringen måste

enligt Moderaterna reformeras.

Försäkringen

skall vara allmän och

obligatorisk för alla arbetstagare

som uppfyller försäkringens

villkor. Arbetslöshetsförsäkringen

skall vara en

omställningsförsäkring och

ersättning

skall lämnas maximalt 300

ersättningsdagar. En

övergångslösning mellan en strikt

bortre

parentes och socialbidrag måste

dock prövas. Ett bättre

försäkringsmässigt samband bör

skapas genom en utökad

självfinansiering. En

försäkringspremie, vars storlek

relateras till

månadslönen, bör ersätta

dagens fasta avgifter till a-

kassorna. De nuvarande

arbetslöshetskassorna bör upplösas

och Riksförsäkringsverket och

försäkringskassorna överta

hela ansvaret för den nya

arbetslöshetsförsäkringen. Därmed

kan man slopa huvuddelen av

dagens regel-, kontroll- och

sanktionssystem. I en motion om

kulturskaparnas villkor

konstaterar Moderaterna att en

konstnär som erhåller

arbetslöshetsersättning skall stå

till

arbetsmarknadens förfogande.

Vederbörande skall vara anmäld vid

arbetsförmedlingen och

skall ha en individuell

handlingsplan.

Moderaterna förespråkar en

modernisering av arbetsrätten.

Ett av hindren för nya

arbetstillfällen i Sverige är

den ålderdomliga och

komplicerade arbetsrättsliga

lagstiftningen som är dåligt

anpassad till den arbetsmarknad som

växer fram. Det behövs

reformer inom arbetsrätten som

ger största möjliga utrymme för

nya anställningar och

samtidigt stärker den enskildes

ställning på arbetsmarknaden.

Folkpartiets övergripande

synpunkter på

arbetsmarknadspolitiken framgår av

motionerna A332

(yrk. 1-9, 11-14 och 17), Sf226

(yrk. 8) och Kr372 (yrk. 29).

Partiet betonar arbetets

värde. Ett arbete har inte bara

privatekonomisk utan också social

betydelse och innebär att

den enskilde har en uppgift som

andra i samhället efterfrågar.

Arbetsmarknadspolitiken

måste ta sin utgångspunkt i ett

underifrånperspektiv där man hyser

tilltro till den

enskilde individen som också skall

stå i centrum för insatserna.

I dagens Sverige förekommer

arbetslöshet och arbetskraftsbrist

sida vid sida, vilket

visar att arbetsmarknaden

inte fungerar som den skall.

Den absolut viktigaste

arbetsmarknadspolitiska åtgärden

är att skapa ett företagsklimat

och ett skattesystem som

gör att nya arbeten tillkommer. En

av arbetsmarknadspolitikens

centrala uppgifter framöver

blir att underlätta yrkesmässig

och geografisk rörlighet, vilket i

sin tur bidrar till

framväxten av nya företag och

branscher.

Ökad valfrihet måste

erbjudas i de

arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna.

Arbetsmarknadsutbildningen har på

senare år anpassats bättre till

den enskildes behov och

dagens arbetsmarknad. Denna

utveckling måste få fortsätta

samtidigt som volymen minskar och

kvaliteten ökar.

Platsförmedlingsverksamheten måste

reformeras så att såväl den

arbetslöses

som platsförmedlarens roll stärks.

Dagens arbetsförmedling måste få

konkurrens från privata

förmedlingar eller

branschförmedlingar, privata

utbildnings- och bemanningsföretag,

ideella

föreningar, kooperativ och

nätverk. AMS bör läggas ned och

ersättas av en liten, central

organisation för vissa

myndighetsuppgifter inklusive

tillsyn.

Vissa delar av de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna

kan privatiseras och genomföras av

andra aktörer som

utbildningsföretag, komvux,

folkhögskolor m.fl. Ett system med

s.k.

omställningspeng kan vara ett

sätt att öka den enskilde

arbetslöses valfrihet och bör

utredas. Med ett sådant system kan

personen vända sig till

arbetsförmedlingen för att få

hjälp och för att ansöka om en

omställningspeng. Beloppets storlek

bestäms efter den

enskildes åtgärdsbehov.

För långtidsarbetslösa som

fastnat i bidragsberoende föreslår

Folkpartiet en jobb- och

utvecklingsgaranti som är ett

slags övergångssysselsättning.

Garantin syftar till att den

arbetslöse snarast skall finna ett

arbete på den reguljära

arbetsmarknaden. Den består av

två delar som kombineras efter

individens behov. Den ena delen

består av samhällsnyttigt

arbete som förmedlas av

bemanningspooler, startade av

bemanningsföretag och

frivilligorganisationer. Den

andra delen, som också organiseras

av bemanningspooler, skall

erbjuda vidareutveckling,

exempelvis i form av

språkutbildning,

informationsförmedling och

yrkesorienterade kurser.

Enligt Folkpartiet sker en osund

form av kulturfinansiering genom

arbetsmarknadsåtgärder

och arbetslöshetsförsäkring.

Många kulturarbetare som erhåller

utbildningsbidrag eller

arbetslöshetsersättning

fortsätter ändå att arbeta men

med den låga ersättning de då

uppbär. Partiet menar att

en omflyttning av en bråkdel

av medlen från

arbetsmarknadspolitiska insatser

skulle göra större nytta om de

användes till att förbättra

villkoren för producenter och

distributörer av konst och

kultur. Det bör byggas upp

kulturfonder liknande de

stiftelser för forskning och

kultur som skapades när

löntagarfonderna lades ned.

Arbetet har ett särskilt stort

socialt värde för

arbetshandikappade personer.

Arbetslinjen måste gälla även

för dessa och förtidspensioneringar

undvikas i största

möjliga utsträckning. Antalet

lönebidragsanställningar måste

enligt Folkpartiet öka för att

behovet av sådana skall

tillgodoses. Permanenta

lönebidragsanställningar är många

gånger

bättre för de berörda än

exempelvis förtidspensionering.

Anställning med lönebidrag måste

i största möjliga

utsträckning förbehållas

arbetshandikappade och taket

för

lönebidragsanställningar måste

höjas. Detta underlättar för

arbetshandikappade med

kvalificerade utbildningar att få

lämpligt arbete.

Folkpartiet anser att

arbetslöshetsförsäkringen bör

omfatta alla på arbetsmarknaden. Den

skall utformas som en

omställningsförsäkring med

tidsbegränsad ersättning baserad

på

inkomstbortfall för alla som

arbetat under en viss tid.

Ersättningen bör motsvara 80 % av

inkomstbortfallet upp till en viss

nivå. Ersättningen skall

successivt trappas ned. För

utförsäkrade bör ett

efterskydd finnas som visserligen

ger lägre ersättning än

arbetslöshetsförsäkringen men

som inte påverkas av t.ex.

besparingar eller

fastighetsinnehav.

Få politiska uppgifter är enligt

Folkpartiet viktigare än att

modernisera arbetsrätten.

Den lagstiftning som i dag styr

den svenska arbetsmarknaden bidrar

till att cementera

arbetslösheten på en högre nivå

än nödvändigt och till att skapa

problem i lönebildningen.

Dagens arbetsrättsliga

lagstiftning är anpassad till 1970-

talets behov och arbetsmarknad

och har som utgångspunkt att

skydda "insiders", eller anställda

som arbetar hos en och

samma arbetsgivare hela sin

yrkesverksamma tid. När

arbetsrätten reformeras skall

inriktningen bl.a. vara att de

som har projekt- eller

korttidsanställningar skall få ett

bättre skydd än i dag och att

öppna arbetsmarknaden för

"outsiders". Vidare bör bl.a.

vetomöjligheterna i samband med

entreprenader tas bort, undantaget i

turordningsreglerna

för småföretag vidgas till att

gälla alla företag och

möjligheterna till provanställning

förlängas. En parlamentarisk

utredning bör tillsättas för att

göra en översyn av

arbetsrätten.

Kristdemokraternas syn på

inriktningen av

arbetsmarknadspolitiken framgår av

motionerna

A320 (yrk. 1-4, 6, 14, 17-19, 26,

28 och 29), A324 (yrk 1, 2 och 6),

Sk347 (yrk. 3), Ub272

(yrk. 2) och N395 (yrk. 11).

Partiet kritiserar regeringens mål

för arbetsmarknadspolitiken

och dess ensidiga fokusering

på den öppna arbetslösheten

samt pekar på att

förtidspensioneringarna och

sjukskrivningarna ökat.

Det kristdemokratiska

alternativet innebär en ny

arbetsmarknadspolitik som syftar

till

ökad trygghet och valfrihet för

den enskilde individen. Den moderna

arbetsmarknaden präglas

av ett ökat behov av flexibilitet

och kunskap och fler

korttidsanställningar. Detta kräver

att ett nytt övergripande mål

för sysselsättningen formuleras

och att de nuvarande

arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna ses över. Den lokala

samverkan mellan kommuner,

arbetsförmedlingar och

försäkringskassor bör öka och

rundgången i åtgärder minska.

Arbetsmarknadsutbildningen bör i

högre grad samordnas med det

reguljära utbildningsväsendet

och den kvalificerade

yrkesutbildningen utökas.

Individen skall stå i centrum

för

insatserna. För att svara mot

företagens behov av yrkesutbildad

arbetskraft bör

lärlingsutbildning utgöra en

arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

Behovet av säsongsmässig

arbetskraft i trädgårdsnäringen

bör utredas.

Servicekontor bör inrättas runt om

i landet där arbetslösa skall få

information och

service och där beslut skall

fattas om s.k. omställningspeng.

Denna är avsedd för

arbetslösa som inte får ett

nytt arbete snabbt och skall

finansiera deltagande i

arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

De arbetslösa personerna skall

fritt kunna välja mellan

ett flertal olika aktörer som

genomför åtgärderna, t.ex.

bemanningsföretag, folkhögskolor

och fackliga organisationer.

Med konkurrens ökar kvaliteten

på åtgärderna, menar

Kristdemokraterna.

Bland de personer som är

långtidsinskrivna vid

arbetsförmedlingarna och som i

dag

återfinns inom aktivitetsgarantin

är många inte anställbara på

grund av exempelvis

språkproblem, handikapp, sociala

problem, bristande självförtroende

eller utbildning. För

dem krävs nära samverkan mellan

arbetsförmedling, kommun,

försäkringskassa och sociala

myndigheter. Aktiviteter behövs i

främst kommunal- eller föreningsregi

inom ramen för en

s.k. övergångsarbetsmarknad.

Regeringen bör lägga fram

förslag till konkurrensneutrala

regler för en

övergångsarbetsmarknad.

Arbetshandikappade personer måste

enligt Kristdemokraterna

tillförsäkras möjligheter till

ett fortsatt aktivt arbetsliv.

I dag är osäkerheten betydande

om den långsiktiga

inriktningen på politiken på

detta område. En möjlighet att

avstå från att sänka

lönebidraget bör återinföras i de

fall det föreligger risk för

uppsägning av en anställd

med lönebidrag. Likaså behövs

förbättrade villkor för

lönebidragsanställningar i ideella

organisationer. Partiet

konstaterar att det är svårt att

förena Samhalls sociala uppdrag

och effektivitetskraven på

verksamheten. Eventuellt bör

Samhalls volym minska något och i

stället bör ökad tonvikt läggas på

lönebidrag.

Arbetslöshetsförsäkringen skall

enligt partiet vara allmän och

obligatorisk och betalas

solidariskt av alla. Den bör

ha en högre grad av

egenfinansiering än i dag. Vidare

efterlyser Kristdemokraterna

enhetliga regelsystem i privata

respektive offentligt

organiserade bemanningsföretag.

En ny myndighet skall ersätta

Arbetsmarknadsverket och AMS. Denna

myndighet har att

utifrån de mål för

arbetsmarknadspolitiken som

riksdagen fastställt ansvara för en

rad

uppgifter. Bland dessa ingår bl.a.

att göra prognoser och analyser av

arbetsmarknadsläget,

att svara för anslagsfördelning

till och drift av

servicekontoren, att ombesörja

auktorisation av de aktörer

som genomför

arbetsmarknadspolitiska åtgärder

och att

tillhandahålla platsinformation.

Den nya myndigheten skall också

svara för att alla

arbetssökande får tillgång till

god information om vilka

servicekontor som finns, om lediga

platser och om hur man söker

arbete och utbildning.

På det arbetsrättsliga området

förespråkar Kristdemokraterna en

översyn av lagstiftningen

i syfte att modernisera och

förenkla denna. Arbetsrätten är

uppbyggd för att skydda dem som

har arbete men motverkar

samtidigt rörlighet på

arbetsmarknaden genom

turordningsreglerna.

Den skapar därigenom otrygghet

för dem som inte har arbete.

Nuvarande regelverk är

svårgenomträngligt för det lilla

företaget och avhåller många företag

från att nyanställa.

En rad komponenter ingår i partiets

strategi för god lönebildning. De

ekonomisk-politiska

ramarna skall vara stabila och

främja ansvarstagande. Statlig

inkomstpolitik avvisas. Det

behövs skattesänkningar för att

uppmuntra arbete, utbildning och

kompetensutveckling.

Arbetslöshetsförsäkringen måste

vara obligatorisk och i större

utsträckning än i dag

finansieras genom avgifter från

de försäkrade. Kristdemokraterna

förespråkar också

vinstdelningssystem och ökad

flexibilitet i lönebildningen för

ungdomar. Lagstiftningen som

reglerar kollektivavtal och

stridsåtgärder måste också ses över.

I motionen fastslås att det är

arbetsmarknadens parter som har

det direkta ansvaret för

lönebildningen medan

Medlingsinstitutets roll i

sammanhanget bl.a. är att verka

för

samordnade avtalsperioder, ge

råd och stöd i sammanhanget,

kunna medla, ta fram

lönestatistik och analysera

löneutvecklingen ur ett

jämställdhetsperspektiv.

Centerpartiet lägger i motionerna

A239 (yrk. 2, 5-13, 28-31 och 33),

A330 (yrk. 1-3) och

So296 (yrk. 4) fram

förslag om

arbetsmarknadspolitiken. Fler

beslut inom

arbetsmarknadspolitiken bör

enligt Centerpartiet decentraliseras

och flyttas från statlig

och regional nivå till lokal nivå

eftersom en framgångsrik matchning

mellan arbetssökande

och företag bygger på goda

relationer mellan förmedlare och

arbetsgivare. Dagens

arbetsmarknadspolitiska insatser

bör förändras så att man tillåter

fler aktörer men också

genom att beslut om vilka åtgärder

som skall erbjudas fattas på lokal

nivå.

Arbetsmarknadspolitiken måste bli

mer individinriktad. De arbetslösa

bör så långt möjligt

själva fatta beslut om åtgärder

och utbildningar. Deras rättigheter

och skyldigheter måste

klargöras. Möjligheterna att

införa ett system med s.k.

omställningspeng bör utredas. Med

ett sådant system skulle en

person som riskerar arbetslöshet

under längre tid tilldelas en

omställningspeng som kan användas

för inköp av tjänster i form av

arbetsmarknadspolitiska

åtgärder.

Strategier måste utformas för att

möta framtidens behov av

utbildad arbetskraft. Det

gäller att få bukt med

sjukskrivningarna, att göra reglerna

för arbetskraftsinvandring mer

generösa och att öka rörligheten

på arbetsmarknaden bl.a. genom

möjligheter till livslångt

lärande.

Centerpartiet anser att

Arbetsmarknadsverket måste

reformeras och minskas. En central

myndighet bör ha i uppgift att

samla in statistik, göra

kvalitetsbedömningar, fördela

anslag och auktorisera aktörer,

men i övrigt bör beslut i så stor

utsträckning som möjligt

fattas på lägre nivå. Flera olika

aktörer bör få auktorisation att

erbjuda och utföra

arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

De aktörer som i konkurrens skall

kunna erbjuda tjänster

till arbetslösa är exempelvis

utbildnings-, rekryterings- och

bemanningsföretag och ideella

organisationer. Statens skall ha

ansvar för att arbetslösa kan

erbjudas åtgärder på orter

där inga andra aktörer

etableras. Arbetsmarknadspolitiken

behöver förankras lokalt och

regelverket för

arbetsmarknadsnämnderna liksom deras

organisation bör utvärderas.

Särskilda insatser behövs för

personer som riskerar att bli

långtidsarbetslösa. De bör

erbjudas anställningsstöd i

form av s.k.

övergångsarbetsmarknader som

innebär att

arbetsgivarna bildar regionala

partnerskap där den arbetslöse kan

få prova olika arbeten på

skilda arbetsplatser. Den

arbetslöse får på så vis

personliga kontakter vilket ökar

möjligheterna till anställning.

Arbetsgivaren får i sin tur

arbetsgivaravgiften nedsatt för

en anställd när man tagit emot en

arbetslös.

Decentralisering och ökad lokal

frihet behövs enligt Centerpartiet

också i fråga om

arbetsmarknadspolitiska program

för personer som inte kommer in

på den reguljära

arbetsmarknaden och där

aktivitetsgarantin upplevs som

meningslös. I sådana fall bör det

vara möjligt för

arbetsmarknadsnämnden att införa

åtgärder liknande OSA och OTA,

offentliga

tillfälliga anställningar.

Arbetslivet måste bli mer

tillgängligt för personer med

funktionshinder. Regeringen bör

enligt Centerpartiet återkomma med

förslag till metoder för att minska

arbetslösheten bland

personer med funktionshinder.

Regeringen bör också utreda

Samhalls verksamhetsmål och

tillse att lönsamhetsmål

inte går före ansvaret för

de funktionshindrade.

Lönebidragssystemet måste utökas

och utformas mer flexibelt. För

anställda med lönebidrag

bör den bidragsgrundande

lönekostnaden, det s.k.

bidragstaket, höjas från 13 700 kr

till

15 000 kr per månad.

I fråga om

arbetslöshetsförsäkringen

förespråkar Centerpartiet

att

självfinansieringsgraden höjs

till en tredjedel av

kostnaden samtidigt som en

skattereduktion på 40 % av

avgiften införs.

Arbetslöshetsförsäkringen bör

förändras och bli

mer av en omställningsförsäkring

samtidigt som ersättningen stegvis

trappas ned till en

lägsta nivå, ett garantibelopp.

Övriga motioner om inriktningen på

arbetsmarknadspolitiken

Vänsterpartiet tar i motionerna

A258 (yrk. 1-4), A259, Sf336 (yrk.

6), So513 (yrk. 1-4 och

6) och Kr296 (yrk. 1-3) upp ett

antal centrala

arbetsmarknadspolitiska frågor. I

motionen

konstateras att målet är full

sysselsättning i hela landet och att

det satts upp delmål om

att halvera den öppna

arbetslösheten och om att 80 % av

befolkningen i åldern 20-64 år

skall ha reguljär sysselsättning

2004. Partiet anser att målen för

sysselsättningspolitiken

bör vidareutvecklas till att

innefatta även en ambition om

minskade regionala obalanser och

att målen även bör väga in

befolkningsutvecklingen. En

höjning av sysselsättningsgraden

bland invandrade personer måste

vara en grundläggande del av

arbetsmarknadspolitiken.

När det gäller

arbetshandikappades möjligheter

att delta på arbetsmarknaden

menar

Vänsterpartiet att lönebidrag är

ett bra instrument. Eftersom

alternativen till anställning

med lönebidrag är förtidspension

eller försörjning via sjuk- eller

arbetslöshetsförsäkring

vill partiet se ökade möjligheter

till lönebidragsanställning.

Lönebidrag bör kunna prövas

på ett flexibelt sätt, och

det bör inte göras några

automatiska neddragningar av

lönebidraget.

För att lönebidragstaket

skall kunna höjas bör

antalet beslut om nya

lönebidragsanställningar

begränsas. Utredningen

Arbetsmarknadspolitiska program

för

personer med nedsatt arbetsförmåga

(dir. 2002:22) bör få

tilläggsdirektiv om att utreda den

begränsningsregel i förordningen

(2000:630) om särskilda insatser

för personer med

arbetshandikapp som avser

kombination av arbetsbiträde med

stödformerna lönebidrag, skyddat

arbete eller utbildning i företag.

Vänsterpartiet vill att det i

tilläggsuppdraget också

skall ingå att lämna förslag om

hur lönebidragsanställda skall få

samma möjlighet som andra

att stanna kvar på arbetsmarknaden

till 67 års ålder. Lönebidrag är av

stor betydelse för

att få till stånd övergångar

från skyddat arbete inom Samhall

till anställning på den

reguljära arbetsmarknaden. Därför

bör det sättas av en särskild kvot

av lönebidragsmedlen

för detta ändamål.

I fråga om villkoren på

kulturarbetarnas arbetsmarknad

poängterar partiet vikten av ett

tryggt och förutsägbart skydd vid

arbetslöshet. Partiet begär att

förslag läggs fram om hur

ett sådant skydd skall utformas.

Därvid bör man utreda om ansvaret

skall ligga på kultur-

eller arbetsmarknadsområdet.

Etablerade kulturarbetare som är

arbetssökande skall kunna få

sådan arbetsmarknadsutbildning som

gör att de lättare kan ta lediga

arbeten. En utvärdering

bör göras av hur

kulturarbetare påverkats av de

senaste årens förändringar av

arbetsmarknadspolitiken.

I en partimotion från

Vänsterpartiet behandlas EMU och

arbetsmarknaden. Motionärerna

anser att förutsättningarna

för hur arbetsrätten, och inte

minst reglerna om

anställningstrygghet, bör utformas

blir olika beroende på om Sverige är

medlem i EMU eller

inte. Partiet hävdar att EMU

stärker incitamenten för

antifackliga lagar, uppluckrad

arbetsrätt, lägre lönenivåer,

försämringar i

arbetslöshetsersättningen och

ökade

inkomstskillnader. Löntagarna och

deras fackliga organisationer

riskerar att ställas inför

två alternativ, försämringar av

exempelvis nyssnämnda slag eller

arbetslöshet. Därför

behövs en översyn av arbetsrätten

där särskilt EMU:s inverkan

redovisas. Likaså bör alla

kommande förslag och beslut inom

arbetsmarknadsområdet och

trygghetssystemen åtföljas av en

konsekvensbeskrivning där EMU:s

eventuella inverkan redovisas.

Effekterna av ett svenskt EMU-

medlemskap för Norrland och

norrländskt näringsliv bör

också analyseras. Det finns

enligt Vänsterpartiet skäl att

utreda hur och i vilken

omfattning dessa negativa

konsekvenser kan motverkas. De

ökade krav på flexibilitet på

arbetsmarknaden, skattesänkningar

och minskade offentliga utgifter

som enligt partiet

följer av EMU-medlemskap bör

analyseras ur ett

jämställdhetsperspektiv.

I två motioner, A266 av Helena

Zakariasén m.fl. (s) och A291 av

Ann-Kristine Johansson m.fl. (s)

förespråkas en

kombination av friår och möjlighet

att starta eller utveckla eget

företagande.

Cristina Husmark Pehrsson

(m) förespråkar i motion

A206 att konkurrerande

arbetsförmedlingar i alternativa

driftsformer skall tillåtas.

Ana Maria Narti (fp) påtalar i

motion A244 (yrk. 1 och 2) behovet

av en sanering av

arbetsmarknadspolitiken och

menar att det endast behövs tre

stödformer för arbetslösa:

subventionerad provanställning,

subventionerade yrkesstudier

samt en jobb- och

utvecklingsgaranti för grupper

utan en någorlunda aktuell

erfarenhet av svenskt arbetsliv.

Annelie Enochson och Stefan

Attefall (båda kd) begär i

motion A261 att rätten till

anställning med lönebidrag

förlängs till 67 års ålder.

Birgitta Carlsson och Sven

Bergström (båda c) föreslår i motion

A205 att arbetslösa som

deltagit i aktivitetsgarantin

utan att komma ut på den öppna

arbetsmarknaden skall kunna

utföra naturvårdsarbete inom

ramen för en övergångsarbetsmarknad.

Barbro Feltzing (mp)

presenterar i motion A204 ett

liknande förslag och menar att s.k.

gröna jobb som innefattar

exempelvis skötsel av

naturreservat bör kunna utföras som

övergångsarbeten. Därmed förenas

miljö- och sysselsättningsmål.

Sofia Larsen och Claes Västerteg

(båda c) pläderar i motion A306

(yrk. 1 och 2) för en

översyn av Samhalls verksamhetsmål

så att kravet på lönsamhet inte går

före ansvaret för de

arbetshandikappade. Motionärerna

förespråkar också ett regelverk

för decentraliserade

åtgärder riktade till

arbetshandikappade.

Göran Lindblad (m) anser i motion

A335 (yrk. 1-5) att AMS bör läggas

ned och kommunerna

åläggas att införa en jobbgaranti

så att arbetslösa får arbete.

Finansiering bör ske genom

att merparten av AMS anslag

överförs till kommunerna.

Jobbgarantin skulle främst skötas

av

privata entreprenörer. Genom en

kompetensutvecklingspeng bör den

enskilde arbetssökanden

själv kunna välja utbildning eller

praktikplats.

I ett antal enskilda

socialdemokratiska motioner samt i

en enskild motion från en moderat

och en folkpartist läggs förslag

fram om att höja lönebidragsnivån

eller att utreda denna

eller mer generella frågor om

arbetshandikappades situation på

arbetsmarknaden. Det gäller

motionerna A220 av Lars Wegendal

m.fl. (s), A222 av Håkan Juholt och

Ann-Marie Fagerström

(båda s), A282 av Göte Wahlström

m.fl. (s), A284 av Hans Hoff (s),

A285 av Gunilla Carlsson

i Hisings Backa och Christina

Nenes (båda s), A302 av Rezene

Tesfazion m.fl. (s), A341 av

Agneta Lundberg och Hans Stenberg

(båda s), A342 av Lena Sandlin-

Hedman och Karl Gustav

Abramsson (båda s) samt A245 av

Ulla Löfgren (m) och Yvonne Ångström

(fp).

Siw Wittgren-Ahl och Ronny Olander

(båda s) vill i motion A367 (yrk.

1, 2 och 4) utöver en

översyn av lönebidragen också

ha en översyn av inriktningen på

Samhalls verksamhet

respektive användningen av

främjandelagen.

I motionerna A277 av Margareta

Sandgren m.fl. (s) och A257 av

Raimo Pärssinen och Per-Olof

Svensson (båda s) krävs

klarläggande av avvägningen mellan

Samhalls sociala och ekonomiska

mål.

I två motioner behandlas frågan om

gränssamarbete mellan Sverige och

Norge. Marie Engström

(v) begär i motion A228 konkreta

förslag till åtgärder för att

avskaffa gränshinder av

olika slag och för att få till

stånd ett effektivt samarbete på

arbetsmarknadsområdet. Ann-

Kristine Johansson m.fl. (s)

kräver i motion A292 förenklingar av

de lagar och regelverk

som hindrar arbetskraftens

rörlighet mellan de båda länderna

och pekar på betydelsen av en

arbetsförmedling med både svensk

och norsk personal som går under

benämningen AF Inre

Skandinavia.

Arbetsmarknadsutskottets syn på den

allmänna inriktningen av politiken

m.m.

Arbetsmarknadsläget

Arbetsmarknadsutskottet har

nyligen i 2002/03:AU1y yttrat sig

till finansutskottet om ramar

för utgiftsområdena 13 och 14.

Utskottet har där översiktligt

redovisat senast tillgängliga

månadsstatistik från AMS och

SCB, Konjunkturinstitutets

månadsbarometer samt vissa andra

mätningar och prognoser.

Generaldirektörerna för AMS,

Medlingsinstitutet och

Konjunkturinstitutet har lämnat

information till utskottet om

bl.a. konjunkturläget i

anslutning till beredningen av

budgetpropositionen.

Med utgångspunkt från den samlade

information som utskottet tagit

del av konstaterade

utskottet i ovannämnda yttrande

att osäkerheten om utvecklingen på

arbetsmarknaden ökat

sedan budgetpropositionen lades

fram. Arbetsmarknadsutskottet ansåg

emellertid att det inte

fanns underlag för att frångå de

bedömningar som regeringens förslag

grundats på. Utskottet

framhöll dock att det är av

största vikt att det finns en

beredskap för att på olika sätt

möta en ökande arbetslöshet.

Stora ansträngningar måste också

göras för att nå

sysselsättningsmålet.

Vissa uppgifter ur den senast

tillgängliga statistiken från AMS

och SCB redovisas här i

koncentrat.

AMS-statistiken härrör sig från den

7 november och avser oktober månad.

AMS konstaterar

att konjunkturuppgången dröjer

men att arbetsmarknaden trots det är

fortsatt stabil. Den

öppna arbetslösheten fortsätter

att gå ned trots den svaga

konjunkturen. Arbetslösheten har

minskat främst bland kvinnor men

har även sjunkit för äldre och

långtidsinskrivna. Det s.k.

obalanstalet, dvs. öppet

arbetslösa och deltagare i

arbetsmarknadspolitiska program,

uppgick i oktober till 6,6 % av

arbetskraften.

Enligt SCB:s

arbetskraftsundersökningar (AKU) låg

både antalet arbetslösa och

antalet

sysselsatta på en oförändrad

nivå i oktober jämfört med

september. Andelen arbetslösa

uppgick i oktober till 3,7 % av

arbetskraften jämfört med 4,0 %

i oktober 2001. Andelen

sysselsatta i åldersgruppen 20-64

år på den reguljära arbetsmarknaden

låg i oktober på 77,6

%, vilket kan jämföras med 78,4 %

i september.

Den bedömning av

arbetsmarknadsläget som utskottet

nyligen gjorde i sitt yttrande

till

finansutskottet framgår ovan.

Den information om utvecklingen

på arbetsmarknaden som

utskottet tagit del av efter det

att yttrandet tillkom föranleder

ingen ändring av den

bedömning som då gjordes.

Mål för politiken på utgiftsområde

13 m.m.

Som framgått av betänkandets

inledande del redovisas i

budgetpropositionen målen för den

ekonomiska politiken och

arbetsmarknadspolitiken. Där finns

också information om bl.a.

sysselsättningsmålet om att 80

% av befolkningen i åldern 20-64

år skall ha reguljär

sysselsättning 2004. Utskottet

ställer sig bakom regeringens

deklaration att den samlade

politiken skall inriktas på att

uppnå detta mål. En god uthållig

ekonomisk tillväxt, det

s.k. högtillväxtalternativet

enligt regeringens finansplan, i

kombination med en rad

politiska åtgärder erfordras för

att målet skall kunna uppnås.

Utskottet ser positivt på

att regeringen i bilaga 2 till

finansplanen redovisat

utvecklingen hittills liksom en

prognos när det gäller målet om

reguljär sysselsättning.

Regeringens mål att halvera

socialbidragsberoendet mellan 1999

och 2004 liksom

ohälsomålet är enligt utskottet

uttryck för höga och lovvärda

politiska ambitioner som har

stor betydelse också för

arbetsmarknaden.

I årets regeringsförklaring pekade

statsministern ut två

samhällsproblem - de höga

sjuktalen och många

invandrares utanförskap - som

denna mandatperiods allt annat

överskuggande arbetsuppgifter. Han

betonade att ansvaret är gemensamt.

Medverkan kommer att

behövas från alla aktörer.

Att öka de invandrade svenskarnas

tillträde till arbetsmarknaden är en

central uppgift

för arbetsmarknadspolitiken.

Viljan att arbeta måste tas till

vara och en arbetsmarknad för

alla skapas. Om detta råder det en

bred politisk enighet.

Utskottet instämmer i såväl

Moderaternas uppfattning att

utanförskap och

långtidsarbetslöshet måste

motverkas som i vad Folkpartiet

anför om arbetets betydelse för

individen liksom om att

individen skall stå i centrum för

de arbetsmarknadspolitiska

insatserna.

Utskottet delar vidare

Vänsterpartiets åsikt att en viktig

del av arbetsmarknadspolitiken

är att höja

sysselsättningsgraden bland

invandrade personer.

Arbetsförmedling och

arbetsvägledning måste i högre

grad anpassas efter individens

förutsättningar. Regeringen

har aviserat ett förslag om ett

nytt stöd för dem som trots lång tid

i aktivitetsgarantin

inte fått fotfäste på

arbetsmarknaden. Därtill skall

undervisningen i svenska förbättras

och former och metoder för

värdering av utländsk

yrkeskompetens utvecklas. I

regeringsförklaringen aviserades

ett utökat skydd mot diskriminering.

Av regeringsförklaringen framgår

att samtliga myndigheter liksom

kommuner och landsting

skall sätta upp mål och utarbeta

handlingsplaner för att öka

mångfalden och motverka

diskriminering vid anställning.

En motsvarande utveckling i den

privata sektorn är

önskvärd. Det är utskottets

övertygelse att ökad mångfald i

arbetslivet främjar tillväxten

i ekonomin.

Det är enligt utskottets

uppfattning viktigt att en grund

för tillträdet till

arbetsmarknaden läggs redan under

flyktingars och invandrares första

tid i Sverige. Det är

därför positivt att AMS i

regleringsbrevet för innevarande år

fått i uppgift att utarbeta

en strategi för hur man i

verksamheten skall säkerställa att

arbetsförmedlingarnas insatser

för de nämnda grupperna under

introduktionsperioden prioriteras

oavsett konjunkturläge och

generell medelstilldelning.

Strategin skall redovisas

till Regeringskansliet

(Näringsdepartementet).

Arbetsförmedlingen måste motverka

diskriminering. När det gäller

etnisk diskriminering i

samband med arbetsförmedling

finns det anledning att påpeka att

en arbetsgivare inte får

ställa krav som framstår som

neutrala men i praktiken ställer en

arbetstagare med en viss

etnisk tillhörighet i ett sämre

läge. Ett exempel på det är att man

inte får kräva bättre

svenskkunskaper av den som söker

arbete än vad som är nödvändigt för

arbetet.

Utskottet delar regeringens

uppfattning i

budgetpropositionen att målet

för

arbetsmarknadspolitiken bör

ligga fast: En väl fungerande

arbetsmarknad med full

sysselsättning och god uthållig

ekonomisk tillväxt.

Ur detta mål kan huvuduppgifterna

för den arbetsmarknadspolitiska

verksamheten härledas.

Dessa är i dag formulerade på

följande sätt i förordningen

(2000:628) om den

arbetsmarknadspolitiska

verksamheten:

· Att effektivt sammanföra den

som söker arbete med den som söker

arbetskraft.

·

· Att främja sysselsättning och

kompetensutveckling för arbetslösa

personer på en effektiv

och flexibel arbetsmarknad.

·

· Att underlätta för personer

med svag ställning på

arbetsmarknaden att få arbete

och

förhindra utslagning från

arbetsmarknaden.

·

· Att motverka långa tider utan

reguljärt arbete.

·

· Att motverka en

könsuppdelad arbetsmarknad och på

andra sätt bidra till ökad

jämställdhet mellan kvinnor och män

samt till ökad mångfald i

arbetslivet.

·

Moderaterna respektive

Kristdemokraterna anser, som

framgått ovan, att ett nytt

sysselsättningsmål bör formuleras,

och Vänsterpartiet föreslår i en

motion att målen för

sysselsättningspolitiken bör

vidareutvecklas till att avse

även minskade regionala

obalanser inklusive

befolkningsutveckling.

Utskottet kan konstatera att

regionala obalanser, exempelvis

i fråga om

befolkningsutveckling och

sysselsättningsgrad, påverkas av en

lång rad faktorer. Att så är

fallet framgår också av vad

regeringen anför i

budgetpropositionen rörande

utgiftsområde 19

Regionalpolitik. Där konstateras

att målen för regionalpolitiken

innebär att den skall

skapa förutsättningar för

hållbar ekonomisk tillväxt,

rättvisa och valfrihet så att

likvärdiga levnadsvillkor skapas

för medborgarna i hela riket.

Regeringen har i regleringsbrev

till myndigheter inom de

politikområden som är av störst

betydelse för den regionala

utvecklingen ställt krav på att de

skall bidra till att uppnå

målet för den regionala

utvecklingspolitiken. Så anges

exempelvis följande i

Arbetsmarknadsverkets

regleringsbrev för 2002:

Målet för den regionala

utvecklingspolitiken är väl

fungerande och hållbara lokala

arbetsmarknadsregioner med en

god servicenivå i alla delar av

landet. AMV skall bidra

till att målet uppnås genom att

vara samverkanspart och kan vara

medfinansiär i de

regionala tillväxtavtalen. De

insatser som görs inom de regionala

tillväxtavtalen skall

rymmas inom ramen för de

arbetsmarknadspolitiska reglerna.

De skall också göras med

utgångspunkt i de mål och

prioriteringar som finns uppsatta

för arbetsmarknadspolitiken.

AMV skall återrapportera på vilket

sätt verksamheten bidragit till

att nå ovan nämnda

mål inom regional

utvecklingspolitik. AMV skall i

särskild redovisning, senast den

22

februari 2003, redovisa beslut

om finansiella åtaganden inom

ramen för regionala

tillväxtavtal. Av redovisningen

skall det per åtagande framgå vilka

samverkande parter

är, vilket eller vilka av

myndighetens anslag som använts

samt belopp. Den närmare

utformningen av redovisningen

skall ske i samråd med

Regeringskansliet

(Näringsdepartementet).

SCB publicerar varje månad

statistik om arbetsmarknadsläget.

Myndigheten har också i

uppdrag att månatligen redovisa

statistik om det s.k.

sysselsättningsmålet som innebär att

80 % av befolkningen i

åldern 20-64 år skall vara

sysselsatt på den reguljära

arbetsmarknaden år 2004. Dessa

uppgifter redovisas för riket i

anslutning till att gängse

AKU-statistik publiceras men kan

också tas fram fördelade på län.

Vid en nedbrytning på länsnivå

av den reguljära sysselsättningen

framkommer att de

regionala skillnaderna är

betydande. Medan riksgenomsnittet

under tredje kvartalet 2002 var

78,7 % låg Stockholms län på

82,5 % medan Jämtlands län

endast nådde 70,5 % reguljär

sysselsättningsgrad. De lokala

variationerna är sannolikt ännu

större.

-----------------------------------

----------------

Sysselsatta 20-64 år på

den reguljära

arbetsmarknaden

Per län tredje kvartalet 2002

-----------------------------------

-----------------

|Län |Antal |Andel

sysselsatta|

| |sysselsatta |i % av

|

| |20-64 år, |befolkningen

20-64

|

| |1 000-tal |år |

-----------------------------------

-----------------

|Stockholms | 0928 |

82,5 |

-----------------------------------

-----------------

|Uppsala | 0147 |

79,6 |

-----------------------------------

-----------------

|Södermanlands | 0118 |

79,1 |

-----------------------------------

-----------------

|Östergötlands | 0186 |

78,0 |

-----------------------------------

-----------------

|Jönköpings | 0156 |

83,8 |

-----------------------------------

-----------------

|Kronobergs | 0083 |

80,3 |

-----------------------------------

-----------------

|Kalmar | 0102 |

76,9 |

-----------------------------------

-----------------

|Gotlands | 0027 |

77,8 |

-----------------------------------

-----------------

|Blekinge | 0066 |

73,9 |

-----------------------------------

-----------------

|Skåne | 0508 | 76,1

|

-----------------------------------

-----------------

|Hallands | 0131 |

81,6 |

-----------------------------------

-----------------

|Västra Götalands | 0699 |

80,6 |

-----------------------------------

-----------------

|Värmlands | 0117 |

72,6 |

-----------------------------------

-----------------

|Örebro | 0122 |

76,5 |

-----------------------------------

-----------------

|Västmanlands | 0114 |

74,9 |

-----------------------------------

-----------------

|Dalarnas | 0123 |

77,4 |

-----------------------------------

-----------------

|Gävleborgs | 0120 |

74,6 |

-----------------------------------

-----------------

|Västernorrlands | 0108 |

76,4 |

-----------------------------------

-----------------

|Jämtlands | 0055 |

70,5 |

-----------------------------------

-----------------

|Västerbottens | 0117 |

78,0 |

-----------------------------------

-----------------

|Norrbottens | 0107 |

71,0 |

-----------------------------------

-----------------

|Hela riket | 4 135 |

78,7 |

-----------------------------------

-----------------

Anm. Som sysselsatta på den

reguljära arbetsmarknaden räknas

sysselsatta enl. AKU exkl.

sysselsatta i de

konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska programmen

allmänt

anställningsstöd, förstärkt

anställningsstöd, särskilt

anställningsstöd till personer över

57 år och start av

näringsverksamhet. Ovanstående är

skattningar med en viss osäkerhet.

Källa: SCB,

Arbetskraftsundersökningarna (AKU)

När det gäller den

arbetsmarknadspolitiska verksamhet

som bedrivs av AMV

fördelas resurserna till länen via

länsarbetsnämnderna enligt en

särskild

resursfördelningsmodell. Utskottet

kan konstatera att den modell som

används

av AMS vid fördelning till

länsarbetsnämnderna av medel

för

arbetsmarknadspolitiska insatser

tar hänsyn till kvarstående sökande

utan

arbete och i program under den

senaste tolvmånadersperioden, alltså

det s.k.

sökandetrycket. Utöver detta tar

man hänsyn till en

fördelningspolitisk

faktor som skall mäta svårigheten

på arbetsmarknaden.

Utskottet har i tidigare

sammanhang tagit upp frågan om

resursfördelning

inom AMV. Senast i betänkande

2001/02:AU1 uttalade utskottet

att det är

angeläget att AMV även

fortsättningsvis utformar och

omprövar de

resursfördelningsmodeller som

används inom verket. Utifrån de

vvergripande

riktlinjer som riksdag och

regering ger i mål- och

resultatstyrningen

åligger det verket att fördela

anslagna medel på mest

ändamålsenliga sätt.

Utskottet vidhåller denna

uppfattning. Nedan återkommer

utskottet till

frågan om AMV:s organisation och

styrning.

De regionala skillnaderna är

stora inte bara i fråga om

reguljär

sysselsättning och arbetslöshet

utan också i fråga om ohälsa. I

betänkande

2002/03:AU2 behandlar utskottet

närmare frågan om åtgärder och

förslag för

att minska ohälsan.

Utskottet ställer sig bakom

regeringens uppfattning i

budgetpropositionen

att det är en stor utmaning att

skapa förutsättningar för att alla

delar av

landet och hela den potentiella

arbetskraften skall få del av den

positiva

utvecklingen framöver. Det är

också viktigt att uppmärksamma

de

inomregionala skillnader som är

mycket stora, bl.a. i

storstadsregionerna.

Den yrkesmässiga och geografiska

rörligheten måste öka för att

motverka

flaskhalsar och samtidigt utjämna

skillnader i arbetslöshet och

sysselsätt-

ning mellan olika regioner och

olika grupper av människor. Risken

är annars

stor att klyftorna ökar.

I detta sammanhang vill

utskottet också peka på att de

regionala

aspekterna även framhålls i

EU:s sysselsättningsriktlinjer.

Enligt

riktlinjerna för 2002 skall

medlemsstaterna, när de

omsätter

sysselsättningsriktlinjerna i

nationell politik, ta hänsyn

till den

regionala dimensionen och

regionala skillnader genom att

utforma

differentierade åtgärder eller

mål. Utskottet återkommer nedan

närmare till

frågan om EU:s

sysselsättningssamarbete.

Av det anförda framgår att

utskottet delar Vänsterpartiets

oro över de

regionala och inomregionala

klyftor som finns i landet.

Samtidigt kan

utskottet konstatera att vad som

sägs i sysselsättningsriktlinjerna

om den

regionala dimensionen ligger i

linje med vad som anförs i

Vänsterpartiets

motion.

Arbetsmarknadspolitikens

tillväxtfrämjande och

fördelningspolitiska

roll

Målet för arbetsmarknadspolitiken

är, som framgått ovan, en väl

fungerande

arbetsmarknad med full

sysselsättning och god

ekonomisk tillväxt.

Arbetsmarknadspolitiken skall

bidra till att målet för den

ekonomiska

politiken uppnås och har därmed en

viktig tillväxtfrämjande roll.

Men arbetsmarknadspolitiken kan

självfallet inte på egen hand klara

av att

uppnå målen för den ekonomiska

politiken - full sysselsättning och

ökat

välstånd genom en god och uthållig

ekonomisk tillväxt. För detta krävs,

som

påtalas också i motioner, ett

gynnsamt företagsklimat och ett

skattesystem

som främjar företagande och arbete.

Utskottet avstår här från att

närmare gå

in på de reformer som genomförts

med bl.a. denna inriktning men

kan

konstatera att detta redovisas

såväl i budgetpropositionen som i

skrivelse

2001/02:187 om Sveriges

genomförande av EU:s

sysselsättningssamarbete som -

utöver budgetpropositionen -

behandlas i detta

utskottsbetänkande. Utskottet

återkommer nedan till frågan

om lönebildningens,

arbetsrättens och

arbetslöshetsförsäkringens

betydelse för tillväxten och

arbetsmarknadens

funktionssätt.

Att arbetsmarknadspolitiken har

såväl en tillväxtfrämjande som

en

fördelningspolitisk roll

framgår av uppgifterna

för den

arbetsmarknadspolitiska

verksamheten, vilka redovisats ovan.

Flera motioner tar upp

rörligheten på arbetsmarknaden och

man menar att

denna i dag är otillräcklig. Den

geografiska och yrkesmässiga

rörligheten är

av central betydelse för

matchningen på arbetsmarknaden.

Rörligheten är, som

påpekas i motioner bl.a. från

Moderaterna och Folkpartiet,

otillräcklig och

måste öka för att flaskhalsar

skall kunna motverkas. En ökad

rörlighet

medverkar också till att utjämna

skillnader i arbetslöshet och

sysselsätt-

ning mellan olika regioner och

olika grupper av människor.

Också den

inomregionala obalansen i bl.a.

storstadsregionerna måste

uppmärksammas. Som

regeringen påpekar i

budgetpropositionen kan otillräcklig

rörlighet bidra

till ökade klyftor i samhället.

Det är mot denna bakgrund positivt

att regeringen tillkallat en

särskild

utredare som skall göra en

översyn av generella åtgärder

inom

arbetsmarknadspolitiken som

stimulerar arbetsmarknadsrelaterad

geografisk

rörlighet (dir. 2002:80).

Flyttningsbidragets betydelse

betonas särskilt i

utredningsdirektiven. I utredarens

uppdrag ingår också att se över

andra

möjligheter att främja

tillgången till nyckelpersoner

i lokala

arbetsmarknadsregioner av mindre

storlek. Utredaren skall bl.a. lägga

fram

förslag om uppföljningsbara

mål för geografisk

rörlighet.

Utredningsuppdraget skall

slutredovisas senast den 31 mars

2003.

De lokala arbetsmarknaderna har

vidgats väsentligt under de

gångna 30

åren, visar statistik från SCB.

Utskottet ser positivt på denna

utveckling

och vill i sammanhanget peka på

att pendlingsstödet reformerats från

den 1

januari 2002.

Vikten av ökad rörlighet på

arbetsmarknaden ingår också i

de

trepartssamtal mellan regeringen

och arbetsmarknadens parter som

pågår för

närvarande och som utskottet tar

upp närmare i betänkande

2002/03:AU2. I

dessa samtal kommer man bl.a.

att diskutera utvecklande av

system som

underlättar

arbetsplatsbyten/provanställningar

på såväl interna som externa

arbetsmarknader.

Utskottet återkommer nedan till

motionsförslag om rörligheten på

den

nordiska arbetsmarknaden.

Som framgått har AMS

generaldirektör nyligen informerat

utskottet om

aktuella arbetsmarknadsfrågor. En

av de frågor som togs upp var

de

demografiska förändringar som

Sverige står inför och den

därmed

sammanhängande arbetskraftsbrist

som är att vänta. Den

överskuggande

arbetsmarknadspolitiska frågan är

enligt chefen för AMV hur man

skall

utforma en politik som framgent

kan erbjuda ett tillräckligt utbud

av

arbetskraft och en god

kompetensförsörjning. Det

framtida

arbetskraftsbehovet kommer inte

bara att finnas i "teknikdrivna"

branscher i

storstadsområdena, vilket

varit kännetecknande för de

senaste

högkonjunkturerna, utan behovet

kommer också i helt andra

branscher,

exempelvis vård och omsorg, och i

mindre orter.

Det finns i dag många människor som

är arbetslösa men som vill ha

ett

arbete. Likaså finns det många

människor som på grund av ohälsa

står utanför

arbetslivet. Kraftfulla insatser

måste till så att man kan ta till

vara den

arbetskraft som dessa människor

skulle kunna erbjuda. Politiken

måste enligt

utskottet utformas för att göra

detta möjligt. I betänkande

2002/03:AU2

behandlar utskottet frågor om hur

ohälsa i arbetslivet skall

motverkas.

Centerpartiet efterlyser i en

motion en strategi för att möta

framtidens

behov av utbildad arbetskraft inom

den offentliga sektorn medan

Moderaterna

pekar på behovet av yrkesutbildad

arbetskraft.

Strategiska frågor kring

kompetensförsörjningen har nyligen

utretts av en

arbetsgrupp inom Regeringskansliet

(Ds 2002:47). Bland de frågor som

tas upp

i gruppens rapport kan nämnas

kompetensförsörjningen i några

yrkesgrupper,

däribland sjuksköterskor,

gymnasielärare, byggnadsarbetare

och IT-

specialister. Vidare behandlas

graden av överensstämmelse mellan

tillgång

till och efterfrågan på utbildad

arbetskraft samt

anpassningsmekanismer för

en effektiv kompetensförsörjning.

En annan arbetsgrupp i

Regeringskansliet utarbetar för

närvarande en

rapport om arbetskraftsutbud och

välfärd där man bl.a. kommer att

belysa

framtida arbetskraftsbehov och

vilka arbetskraftsreserver som

finns. Gruppen

skall också peka ut viktiga

insatsområden för att

arbetskraftsreserverna

skall kunna tas till vara.

Ytterligare en aktuell utredning

som kan nämnas i detta sammanhang

belyser

den framtida

personalförsörjningen inom vård-

och omsorgssektorn med

inriktning på tillgång och

rekryteringsbehov till 2015 (Ura

2002:3). I

utredningen, som gjorts av AMS,

utpekas tre avgörande frågor för

den

framtida kompetens- och

personalförsörjningen inom vård

och omsorg:

arbetsorganisationen inom sektorn

måste förändras samtidigt som

åtgärder

vidtas för att höja statusen på

arbete där, utbildningens innehåll

måste

stämma överens med framtida

kompetensbehov i sektorn och

behörighetsreglerna

till högre vårdutbildningar måste

ses över så att exempelvis

undersköterskor

med lång arbetslivserfarenhet

kan genomgå en förkortad

sjuksköterskeutbildning.

Utformningen av grund- och

högskoleutbildningen och

kompetensutvecklingen

i arbetslivet är naturligtvis av

största vikt för den framtida

tillgången

till arbetskraft.

Gymnasiekommittén 2000 väntas

presentera ett

slutbetänkande i december

2002. Enligt vad utskottet

erfarit från

Regeringskansliet kan kommitténs

förslag, om det genomförs, komma

att få

betydande inverkan på utformningen

av den eftergymnasiala

utbildningen, och

då inte minst yrkesutbildningen på

högskolenivå.

Utskottet anser att frågor om

den framtida kompetensförsörjningen

på

arbetsmarknaden redan i dag har hög

prioritet. Så måste vara fallet

även i

framtiden eftersom

kompetensförsörjningen så nära

sammanhänger med de

långsiktiga förutsättningarna för

tillväxt och välfärd. De

demografiska

utmaningarna kräver att stor

uppmärksamhet riktas mot frågan.

En av grunduppgifterna för AMV och

arbetsförmedlingen är att medverka

till

att arbetskraften är utbildad och

får utveckling och ökade

kvalifikationer

så att den motsvarar

arbetsmarknadens efterfrågan på

kompetens och

yrkeskunnande.

Arbetsmarknadsutbildningen skall

vara efterfrågestyrd och i

första hand syfta till att motverka

brist på arbetskraft och flaskhalsar

och

därmed bidra till

sysselsättningstillväxt.

Också kortsiktigt är naturligtvis

tillgången till arbetskraft viktig.

AMS

följer exempelvis noga

hur länsarbetsnämnderna

använder

arbetsmarknadsutbildning för att

motverka flaskhalsar, bl.a. genom

att

rapporter begärs in om detta vid

två tillfällen under året.

Myndigheten har

vidare i oktober tillsatt en

särskild arbetsgrupp för att hitta

former för

hur övertalig arbetskraft inom

telekomsektorn skall tas till vara i

andra

sektorer eller regioner i landet.

Motionsyrkandet om att utreda

trädgårdsnäringens säsongsmässiga

arbetskraftsbehov är utskottet inte

berett att tillstyrka. Det är i

första

hand ett ansvar för den

enskilda branschen att analysera

och åtgärda

svårigheter att rekrytera

arbetskraft som kan hänga samman

med faktorer som

lönesättning, arbetsmiljö,

arbetstider, lokala förhållanden

etc. Utskottet

konstaterar vidare att den period

för vilken länsarbetsnämnderna kan

bevilja

arbetstillstånd för

säsongsanställd arbetskraft har

förlängts till sju

månader per år, vilket tidigare

redovisats i betänkande

2001/02:MJU17.

En rad motionsförslag under

allmänna motionstiden avser insatser

för att

stärka arbetsmarknadspolitikens

fördelningspolitiska roll. Det

gäller bl.a.

förslag om att underlätta

situationen på arbetsmarknaden

för särskilda

grupper, exempelvis

arbetshandikappade, invandrare,

ungdomar och äldre. Det

gäller också förslag av mer

övergripande karaktär kring vad som

motionärerna

benämner övergångsarbetsmarknad,

jobbgaranti, omställningspeng m.m.

Den

sistnämnda typen av förslag

behandlas i detta betänkande

liksom

motionsförslag om att stärka

arbetsmarknaden för

arbetshandikappade.

Utskottet räknar med att behandla

övriga motioner om särskilda grupper

i ett

betänkande i början av 2003.

Utskottet behandlade våren 2002 i

betänkande 2001/02:AU5 ett antal

förslag

om att införa s.k.

övergångsarbeten eller förstärkt

aktivitetsgaranti. Med

anledning av de motioner som

behandlas i detta betänkande och

som tar sikte

på vad motionärerna benämner jobb-

och utvecklingsgaranti,

övergångsarbete,

övergångssysselsättning och

övergångsarbetsmarknad vill

utskottet hänvisa

till sitt ställningstagande i

betänkande AU5:

Utskottet kan konstatera att det

inom en relativt snar framtid kommer

att

uppstå arbetskraftsbrist. Inom

många viktiga sektorer på

arbetsmarknaden

kommer efterfrågan på arbetskraft

att bli större än utbudet. I

denna

situation kommer alla arbetsföra

att behövas. Aktivitetsgarantin

kommer

utifrån detta perspektiv att

spela en allt viktigare roll för att

inför

framtiden stärka och rusta

personer som i dag har svårt att

komma in på

den reguljära arbetsmarknaden.

Även i en situation med

arbetskraftsbrist kan det inte

uteslutas att

det fortfarande finns grupper som

står mycket långt utanför den

reguljära

arbetsmarknaden, exempelvis

vissa äldre arbetslösa och

personer som

aldrig har fått något fotfäste

på arbetsmarknaden. Enligt

utskottets

mening bör det finnas

ytterligare insatser, inom

ramen för

aktivitetsgarantin, som kan

vidtas för att stödja och

hjälpa dessa

grupper.

Vid utformningen av dessa insatser

bör man ta till vara de erfarenheter

som finns inom den kommunala

sektorn av bl.a. OTA och lokalt

genomförda

sysselsättningsprojekt. Även OSA

bör kunna tjäna som förebild för

dessa

åtgärder. En annan lösning kan

vara meningsfulla sysselsättningar,

t.ex.

inom miljö- och naturvård, som

subventioneras genom någon form

av

anställningsstöd.

Mot bakgrund av det anförda

gjorde riksdagen på förslag

från

arbetsmarknadsutskottet ett

tillkännagivande till regeringen om

ytterligare

insatser inom aktivitetsgarantin

(bet. 2001/02:AU5, rskr. 216).

Utskottet

noterar att regeringen i

budgetpropositionen aviserat att

den under

riksmötet avser att återkomma

till riksdagen med förslag såväl

om att

ytterligare förbättra matchningen

på arbetsmarknaden som när det

gäller

vidareutveckling av

aktivitetsgarantin och det särskilda

anställningsstödet.

Omställningspeng och alternativa

aktörer, m.m.

Som framgått föreslår Folkpartiet,

Kristdemokraterna och

Centerpartiet i

skilda motioner att arbetslösa

skall kunna få en s.k.

omställningspeng om de

inte får nytt arbete snabbt.

Omställningspengen skall användas

till att

finansiera arbetsmarknadsåtgärder

för den arbetslösa. En mångfald

av

aktörer, däribland exempelvis

bemanningsföretag av olika slag,

skall kunna

svara för utförandet av de

åtgärder som erbjuds till

arbetslösa, enligt

såväl de tre nämnda partierna som

enligt Moderaterna.

Beslut om att omställningspeng

skall betalas ut liksom om storleken

på den

skall enligt Kristdemokraternas

förslag fattas av ett organ som

man

benämner som servicekontor medan

den arbetslösa personen i

Folkpartiets

version vänder sig till en

arbetsförmedling, benämnd

jobbkontor, för att

ansöka om en omställningspeng.

Centerpartiet, som i likhet med

övriga

borgerliga partier förordar att

AMV reformeras och minskas, vill

att en

central myndighet skall

"förmedla omställningspengar och

auktorisera

aktörer, men i övrigt bör så mycket

som möjligt beslutas på en lägre

nivå".

Gemensamt för de skilda

motionsförslagen är att de

resurser som erbjuds

den arbetslöse skall variera

utifrån den enskildes behov,

något som

utskottet närmast ser som en

självklarhet. Att individen står i

centrum

måste redan i dag anses vara ett

rättesnöre för förmedlingsinsatserna

liksom

att de resurser som ställs till

förfogande också anpassas till den

enskilde

arbetssökandens behov av stöd och

hjälp. Som framgår av

budgetpropositionen

bedriver AMS i samarbete med

länsarbetsnämnderna ett

utvecklingsarbete med

fokus på bl.a. förbättrade

behovsanalyser.

Utskottet kan inte av de

sinsemellan varierande och relativt

knapphändiga

beskrivningar som görs i de tre

nämnda borgerliga partiernas

motioner få

någon klarare bild av hur det är

tänkt att storleken på den

föreslagna

omställningspengen skall

bestämmas - enligt en av

motionerna skall dock

utgångspunkten vara exempelvis

ålder, utbildning och

arbetslivserfarenhet.

Inte heller har utskottet lyckats

finna någon närmare motivering

till

varför motionärerna förutsätter

att en omställningspeng automatiskt

skulle

medföra att arbetslösa stod mer i

centrum för de

arbetsmarknadspolitiska

insatserna än vad som är fallet i

dag. Det finns redan i dag krav på

att en

individuell handlingsplan skall

upprättas inom tre månader från det

att den

enskilde anmäler sig som

arbetssökande hos den offentliga

arbetsförmedlingen

(SFS 2000:628). För att

handlingsplanen skall vara

effektiv måste den utgå

från individens behov och

upprättas i samråd mellan

arbetsförmedlare och

arbetssökande.

I en studie genomförd av en

arbetsgrupp inom

arbetsmarknadsutskottet

rörande Arbetsmarknadsverkets

arbete med individuella

handlingsplaner har

gruppen funnit att sådana

handlingsplaner är en bra metod

för att uppnå en

strukturerad sökprocess som kan

underlätta för den arbetssökande

att få

arbete. Arbetsgruppen framhöll att

handlingsplanen, för att vara

effektiv,

måste utgå från individens

behov och upprättas i en

dialog mellan

arbetsförmedlare och arbetssökande.

Gruppen presenterade i sin

rapport i

april 2002 också förslag om

hur arbetet med handlingsplanerna

kunde

förbättras och effektiviseras.

Ett utvecklingsarbete rörande

individuella

handlingsplaner pågår inom AMV.

I Folkpartiets förslag om en jobb-

och utvecklingsgaranti på en form

av

övergångsarbetsmarknad ingår

att bemanningspooler, startade

av

bemanningsföretag och

frivilligorganisationer, skall

organisera och sköta

förmedlingsverksamheten.

I motionsförslagen från

Folkpartiet, Kristdemokraterna och

Centerpartiet

om omställningspeng pekar man på

bemanningsföretagens betydelse som

utförare

av åtgärder. Bemanningsföretag

har redan i dag en roll

inom

förmedlingsverksamheten.

En grundtanke bakom

aktivitetsgarantin är att den skall

utformas i nära

samverkan mellan stat, kommuner,

företag och arbetsmarknadens

parter. Det

skall också finnas möjligheter

att använda sig av

bemanningsföretag.

Utskottet betonade i betänkande

2001/02:AU5 att det är viktigt att

samverkan

sker med föreningslivet;

inte minst gäller detta

olika

invandrarorganisationer där

engagemang och stora kunskaper

kan tas till

vara. Detta, framhöll utskottet,

är i första hand en fråga för de

lokala

aktörerna.

AMS utarbetade under 2001

riktlinjer för AMV om samverkan

med

bemanningsföretag inom ramen för

aktivitetsgarantin. Sådan

samverkan som

leder till att deltagarna får

någon form av anställning ses

som mest

angelägen och alla möjligheter

som främjar det målet skall prövas,

enligt

riktlinjerna. I riktlinjerna anges

vidare att syftet med samverkan är

att

aktivitetsgarantins deltagare skall

få vidgade möjligheter och nya

kontakter

med arbetsgivare, vilket förväntas

öka deras chanser att åter

etablera sig

på arbetsmarknaden.

I de nämnda riktlinjerna ges bl.a.

konkreta exempel på hur samverkan

kring

information, praktik och

personaluthyrning kan utformas.

Eftersom det är

fråga om en form av

utvecklingsarbete har

länsarbetsnämnderna haft i uppdrag

att rapportera om erfarenheterna

av denna samverkan. På central

nivå inom

AMS har en grupp med

företrädare från

bemanningsbranschen, fackliga

organisationer och AMS följt

verksamheten.

Enligt utskottets uppfattning är

det viktigt att

Arbetsmarknadsverket

visar stor öppenhet när det gäller

samverkan med olika aktörer för

att

förbättra matchningen på

arbetsmarknaden och för att

förhindra och motverka

långtidsarbetslöshet. Det bör

dock enligt utskottets uppfattning i

första

hand vara arbetsförmedlingarna och

AMV som skall avgöra i vilken

omfattning

olika aktörer anlitas.

Utskottet återkommer nedan till

frågan om samverkan och lokal

förankring

av arbetsmarknadspolitiken.

Uppföljning och utvärdering är, som

utskottet många gånger har

framhållit,

av stor betydelse i den

arbetsmarknadspolitiska

verksamheten. Utskottet vill

i detta sammanhang betona att det

är väsentligt att olika

samverkansformer

följs upp. Det är inte alls,

som vissa motionärer tycks utgå

från,

självklart att nya

samverkansformer eller aktörer

automatiskt leder till

bättre resultat för de

arbetslösa individerna än vad som

är fallet med

dagens förmedlingsinsatser.

Detta kan illustreras med ett

exempel. Det gäller ett

pilotprojekt för

arbetslösa invandrare, där man

jämfört utfallet av

förmedlingsaktiviteter

via bemanningsföretag med

arbetsförmedlingen. Slutsatsen

blev att de

arbetslösa invandrare som

erhållit förmedlingsinsatser

via

arbetsförmedlingen fått arbete i

större utsträckning än de som

varit

hänvisade till bemanningsföretag.

Resultaten från pilotprojektet

redovisas i

en rapport från Centrum för

arbetsmarknadspolitisk forskning

(CAFO) vid

Växjö universitet som har

publicerats av AMS (Ura 2002:6).

Mot bakgrund av vad utskottet

anfört om betydelsen av samverkan

mellan AMV

och andra aktörer ser utskottet

positivt på att en särskild enhet

för

samverkansfrågor bildades inom

AMS den 1 juli 2002. Enheten är

en s.k.

stabsfunktion och skall bl.a.

arbeta med policyfrågor kring

samverkan med

externa parter liksom med planering

och uppföljning av verkets insatser

för

att främja mångfald,

jämställdhet, integration och

insatser mot

diskriminering.

I anslutning till vad

utskottet här anfört om

samverkan mellan

arbetsförmedlingen och bl.a.

bemanningsföretag vill utskottet

också redovisa

sin syn på förslag från Moderaterna

och Kristdemokraterna om villkoren

för

bemanningsföretagen.

Utskottet har vid ett flertal

tillfällen under senare år behandlat

olika

motioner som tagit upp frågor

kring bemanningsföretagens villkor,

senast

våren 2002 (se bet. 2001/02:AU5).

På förslag av utskottet

beslutade riksdagen tidigare om

ett

tillkännagivande om behovet av

en översyn av bemanningsföretagen

(bet.

1999/2000:AU1, rskr.

1999/2000:83). Bakgrunden var

de slutsatser om

branschens verksamhet som

presenterades i betänkandet

Personaluthyrning (SOU

1997:58) och ett antal motioner

som bl.a. behandlade de

anställdas

situation, exempelvis

löneform och arbetstid,

men även

konkurrensförhållandena. Enligt

utskottet väckte verksamheten

i

bemanningsföretagen, reglerna för

själva

verksamheten, verksamhetens

förhållande till andra

regelsystem,

konkurrensförhållanden m.m. en rad

frågor. Utskottet ansåg att

översynen av

verksamheten borde bedrivas

förutsättningslöst, men att de

anställdas

situation och övriga problem som

kan vara förknippade med en

anställning i

bemanningsföretag måste stå i

fokus.

Inom Regeringskansliet tillsattes

under hösten 2001 en arbetsgrupp

med

uppdrag att inventera de problem

som kan vara förknippade med

anställning i

ett bemanningsföretag. I

arbetsgruppen ingår företrädare

för

Näringsdepartementet,

arbetsmarknadens parter och

branschföreträdare.

Arbetsgruppen skall samråda med

de myndigheter som kan tillföra

särskild

sakkunskap, såsom de ombudsmän

som har till uppgift att

motverka

diskriminering i arbetslivet.

Bland de frågor som skall tas

upp i

arbetsgruppen är tillämpningen av

arbetslöshetsförsäkringen för

anställda i

bemanningsföretag.

Den 21 mars 2002 lade EU:s

kommission fram ett förslag till

direktiv (KOM

[2002] 149 slutlig) om

arbetsvillkor för personal som

hyrs ut av

bemanningsföretag. Förslaget

innebär i huvudsak att en uthyrd

arbetstagare

inte får behandlas på ett

mindre förmånligt sätt när

det gäller

grundläggande arbetsvillkor än

anställda med identiskt eller

likartat arbete

i kundföretaget.

Med anledning av

direktivförslaget utvidgades den

ovannämnda

arbetsgruppens uppdrag till att

även avse ett samråd rörande detta.

Enligt det ursprungliga

uppdraget skulle arbetsgruppen ha

redovisat

resultatet av sitt arbete

senast den 30 november 2002.

Arbetet har

emellertid fördröjts huvudsakligen

på grund av behandlingen inom EU

av

kommissionens förslag till

direktiv. Av den preliminära

dagordningen inför

Europeiska rådets möte den 2-3

december 2002 framgår t.ex. att

information

kring direktivet skall lämnas vid

mötet. Frågan är inte upptagen

som en

beslutspunkt.

Enligt vad utskottet inhämtat

från Regeringskansliet dröjer

ett

ställningstagande från

arbetsgruppen, bl.a. i avvaktan

på resultatet av

behandlingen inom EU av

kommissionsförslaget.

Med anledning av vad Moderaterna

anför om att regeringen i EU-

samarbetet

skall verka för att arbetsvillkoren

skall vara en fråga för

arbetsmarknadens

parter och inte regleras i

direktivet vill utskottet påpeka att

regeringen i

förhållande till EU i fråga om

bemanningsföretagen intagit

ståndpunkten att

arbetsmarknadens parter skall

ha rätt att via kollektivavtal

träffa

överenskommelser om

anställningsavtalens innehåll.

Mot bakgrund av det anförda och

då utskottet utgår från att många

av de

frågor som tas upp i motionerna

kommer att behandlas av den ovan

nämnda

arbetsgruppen, ser utskottet inte

något skäl att föregripa de

slutsatser som

den kan komma att dra.

Som framgått har utskottet i detta

avsnitt behandlat förslag om

alternativa aktörer på det

arbetsmarknadspolitiska området.

Det har också väckts

motionsförslag om

alternativa aktörer när det

gäller arbetsmarknadspolitiska

insatser för

kulturskapare som utskottet

behandlar i det följande.

Utskottet har vid ett antal

tillfällen behandlat frågor med

anknytning

till kulturarbetarnas villkor på

arbetsmarknaden. Senast utskottet

uttalade

sig var i mars i år i betänkande

2001/02:AU5.

Kulturarbetarna har i likhet med

andra arbetslösa möjlighet att delta

i

olika arbetsmarknadspolitiska

program. Inom ramen för dessa

program anordnas

sådana insatser som är utformade

efter deras behov. Det finns

också

särskilda kulturarbetsförmedlingar.

Sådana finns i fem län:

Stockholms,

Skåne, Västra Götalands, Örebro

och Västerbottens län. Dessa

förmedlingar

har ett regionalt ansvar för

flera län och har koppling till

regionala

kulturarbetsnämnder.

Våren 2002 tillsattes inom AMS

en utredning i syfte att får en

mer

sammanhållen organisation

över hela landet

avseende

kulturarbetsförmedlingarna.

Uppdraget var att ta fram

underlag för

förändringar av förmedlingarnas

styrning, ledning och

organisation.

Utredaren skulle också redovisa

hur samarbetet och gränsdragningen

till

annan förmedlingsverksamhet skall

utformas.

Enligt vad utskottet inhämtat

från AMS presenterades resultatet

av

översynen i juni 2002 för AMS

styrelse. Denna fattade beslut

om att

arbetsförmedlingsorganisationen

inom kultur-medie-området fr.o.m.

den 1

januari 2003 skall vara en

rikstäckande organisation inom AMS.

Samtidigt

uppdrogs åt generaldirektören att

vidta de åtgärder som erfordras för

att

genomföra detta.

Utskottet har också inhämtat från

AMS att det pågår en översyn

bl.a. av

den befintliga strukturen på

arbetsmarknadspolitiska program för

att kunna

anpassa de olika insatserna

bättre efter de behov som finns

bland

kulturarbetarna.

När det gäller

arbetslöshetsförsäkringen vill

utskottet erinra om att

hänsyn tas till kulturarbetarnas

särskilda situation. Utskottet vill

också

erinra om att det vid AMS finns

en särskild kulturarbetsdelegation

som är

ett rådgivande organ till

generaldirektören. Utskottet vill

även påpeka att

det sedan några år tillbaka finns

en verksamhet som benämns

Teateralliansen.

Syftet med verksamheten är att

bereda skådespelare anställning

så att de

även under perioder då de inte har

något engagemang har försörjning i

form

av lön.

Vad gäller önskemålet från

Vänsterpartiet om en översyn av

villkoren för

kulturarbetarna avseende bl.a.

arbetslöshetsförsäkringen vill

utskottet

också påminna om att betydande

regeländringar gjordes så sent som

år 2001

(prop. 1999/2000:139, bet.

2000/01:AU5, rskr. 102). I det

ärendet angav

regeringen att den skulle följa

utvecklingen av de nya

anställningsformerna

i gränslandet mellan

egenföretagande och anställning.

Enligt vad utskottet

inhämtat har det tillsatts en

interdepartemental utredning med

uppdrag att

se över dessa frågor.

Slutsatserna skall presenteras

i en

departementspromemoria. Utskottet

anser att det pågående arbetet

bör

avvaktas innan någon ytterligare

översyn inleds.

Utskottet är inte heller berett att

ställa sig bakom förslagen om att

föra

över en del medel från AMS till

kultursektorn. Enligt utskottet är

det dock

angeläget att det finns

resurser inom ramen för den

ordinarie

arbetsmarknadspolitiken för att

stärka kulturarbetarnas ställning

på

arbetsmarknaden.

Situationen på arbetsmarknaden för

människor med arbetshandikapp

Allmänt

Utskottet har ovan berört

arbetsmarknadspolitikens

fördelningspolitiska

roll. I denna ingår åtgärder

för att främja arbetsmarknaden

för

arbetshandikappade. Utskottet

delar Folkpartiets uppfattning

att

arbetslinjen måste innefatta även

personer med arbetshandikapp.

Arbetet har

ett värde för alla. Likaså delar

utskottet naturligtvis Moderaternas

syn att

personer med funktionshinder skall

behandlas med respekt och att man

måste

se till individens speciella behov

och önskemål. Det är självklart att

dessa

personer, liksom andra i samhället,

skall få ett korrekt bemötande i

sina

kontakter med myndigheter och

andra officiella organ och att

deras

integritet inte får kränkas i

samband med olika former av

beslutsfattande.

Enligt utskottets mening är det

viktigt att detta efterlevs i den

praktiska

hanteringen. Denna ståndpunkt,

som utskottet uttryckte i

betänkande

2001/02:AU5, kan det finnas

anledning att upprepa. I

nyssnämnda betänkande

upplyste utskottet också om

att Statens institut för

särskilt

utbildningsstöd (Sisus) har ett

särskilt uppdrag att verka för

ökad

kompetens om bemötande av personer

med funktionshinder.

Utskottet delar också

Moderaternas uppfattning att

regelverken måste

tydliggöra vem som kan anses vara

arbetshandikappad och därmed i

behov av

stöd. Utskottet anser att det är

viktigt att de riktlinjer som finns

för att

fastslå förekomsten av

arbetshandikapp tillämpas på ett

likartat sätt i hela

landet och utgår från att AMV

verkar för att så blir fallet.

Arbetshandikappad är enligt

den definition som slagits fast

för

verksamheten inom AMV en person

som "på grund av fysiskt,

psykiskt,

förståndsmässigt eller

socialmedicinskt handikapp har

eller förväntas få

svårigheter med att få eller

behålla ett arbete på den

reguljära

arbetsmarknaden". I verkets

interna riktlinjer anges också att

det är först

om personens funktionsnedsättning

påverkar hennes förmåga att utföra

eller

få ett arbete som personen kan

kallas arbetshandikappad.

Dokumentation om arbetshandikapp

kan bestå av en utredning av någon

expert

inom AMV, exempelvis en

arbetspsykolog, socialkonsulent

eller liknande,

eller av ett utlåtande från en

extern expert, exempelvis i form

av ett

läkarutlåtande eller en remiss

från socialtjänsten. I ett

särskilt

lönebidragsprojekt som AMV på

regeringens uppdrag genomfört åren

1998-2000

har en rad åtgärder vidtagits för

att åstadkomma fullgod

dokumentation av

arbetshandikapp i samband med

beslut om lönebidrag.

En sökande som klassificeras

som arbetshandikappad i

förmedlingens

register skall lämna skriftligt

medgivande till detta.

Klassificeringen

innebär att personen skall kunna

få tillgång till särskilda

insatser för

arbetshandikappade inklusive

fördjupad service hos speciell

handläggare

eller arbetsförmedling.

En sådan särskild insats är

lönebidrag. Denna stödform

förutsätter enligt

AMS allmänna råd (AMSFS

2001:20) att det föreligger ett

dokumenterat

arbetshandikapp. I första hand bör

handikappet kompenseras genom

hjälpmedel,

anordningar eller personligt

biträde. Är detta inte möjligt

eller

tillräckligt kan lönebidrag

beviljas.

Också en anvisning till skyddat

arbete hos Samhall AB skall

föregås av

erforderlig och dokumenterad

utredning. Rekryteringsprocessen in

i Samhall

regleras i ett samarbetsavtal

mellan AMS och bolaget. Den

pågående

utredningen (dir. 2002:34)

Styrning och inriktning av Samhall

AB (se nedan)

har till uppdrag att bl.a. se

över rekryteringsprocessen in i

Samhall och

vid behov lämna förslag om

förändringar.

I detta sammanhang kan också nämnas

att sökande med arbetshandikapp

enligt

AMV:s internt fastställda

prioriteringar skall ha större

tillgång till

arbetsmarknadspolitiska åtgärder

än övriga sökande. De indikatorer

över

verksamheten som verket publicerar

varje månad visar att dessa grupper

också

erbjuds arbetsmarknadspolitiska

åtgärder i större utsträckning än

andra

sökandegrupper (senaste uppgifter

återfinns i Ure 2002:11).

Med anledning av Moderaternas

krav på bl.a. offentlig

redovisning av

arbetsmarknadspolitiska stöd till

arbetshandikappade kan nämnas att en

rad

statistiska och andra uppgifter

om arbetsmarknadspolitiska stöd

till

arbetshandikappade publiceras i

rapporter från AMS. Det gäller

såväl i

löpande statistik över

programdeltagande som i

årsredovisning och

kvartalsrapporter samt

exempelvis i anslutning till

särskilda

uppföljningsrapporter som

regeringen begärt i

regleringsbrev. Också i

budgetpropositionen redovisas

uppgifter om sådana stöd.

Att arbetslivet skall bli mer

tillgängligt för funktionshindrade

är en

uppfattning som förs fram av

Centerpartiet och som utskottet

självfallet

står bakom. Samma inställning

kan också sägas vara

underförstådd i

direktiven till de båda pågående

utredningarna om

arbetsmarknadspolitiska

program för arbetshandikappade

respektive Samhalls verksamhet.

Effektiva metoder kan, som

Centerpartiet mycket riktigt

påpekar,

underlätta för arbetshandikappade

personer att vara verksamma i

arbetslivet.

Det ovannämnda lönebidragsprojektet

inom AMV kan nämnas som exempel

på

metodutvecklingsarbete. Projektet

hade till syfte att uppnå

högre

effektivitet och säkrad kvalitet

i hanteringen och uppföljningen

av

lönebidrag.

Uppdraget för Samhall

Mål och inriktning på

verksamheten vid Samhall liksom

avvägningen mellan

skyddat arbete där och andra

former av insatser för

arbetshandikappade

personer tas upp i ett antal

motioner. Som framgått pågår för

närvarande en

utredning om styrning och

inriktning av Samhall AB. Den

särskilde utredare

som utsetts skall senast den 15

mars 2003 ha övervägt följande

frågor:

- analysera resultatet av

Samhalls verksamhet i

förhållande till

regeringens mål och krav på

verksamheten,

-

- pröva Samhalls

arbetsmarknadspolitiska uppdrag

och vid behov lämna

förslag till ändringar,

-

- pröva ändamålsenligheten med

nuvarande finansieringsmodell och

vid behov

lämna förslag till alternativ

modell,

-

- se över nuvarande

rekryteringsprocess för anställning

i Samhall,

-

- föreslå alternativa insatser som

kan kompensera en eventuell

minskning av

arbetstillfällen vid Samhall samt

-

- utvärdera Samhalls nuvarande

associationsform och analysera

om

utgångspunkterna i proposition

1991/92:91 om ombildning av Samhall

till

aktiebolag fortfarande är giltiga.

-

Flera motionsförslag om Samhall

har direkt anknytning till frågor

som tas

upp i direktiven till

utredningen om Samhall.

Utredningsarbetet bör

avvaktas. Förslagen avstyrks därför

av utskottet.

Lönebidrag m.m.

I ett flertal motionsförslag om

arbetsmarknaden för

arbetshandikappade

förordar motionärerna att olika

aspekter på lönebidrag utreds. Ett

antal

motionsförslag behandlar vidare

frågan om höjning av det

s.k.

lönebidragstaket.

Samtidigt med den ovannämnda

utredningen om Samhall tillsattes

också en

utredning om lönebidrag och

andra arbetsmarknadspolitiska

program för

personer med nedsatt arbetsförmåga

(dir. 2002:22).

I den sistnämnda

utredningen skall prövas om

nuvarande

arbetsmarknadspolitiska program är

effektiva på dagens arbetsmarknad så

att

personer med nedsatt arbetsförmåga

därigenom får ett stöd som möjliggör

för

dem att försörja sig med eget

arbete. Vid behov skall den

särskilda

utredaren föreslå förändringar.

Vidare skall utredaren pröva om

målen för det flexibla

lönebidraget

uppfylls. I

utredningsarbetet ingår

också att analysera

finansieringsmodellen för

anställning med lönebidrag och

OSA och att

undersöka om och i vilken mån

omförhandlingar av

lönebidragsnivåerna

genomförs och vilka resultat

som uppnås. Vidare skall

kvalitet och

effektivitet i förhandlingsarbetet

belysas.

Utredaren skall föreslå

regelförändringar som - inom ramen

för tilldelade

resurser - dels kan leda till

att fler personer med nedsatt

arbetsförmåga

kan erbjudas anställning med

lönebidrag, dels innebär att antalet

övergångar

från Samhall AB till den övriga

arbetsmarknaden ökar och dels medför

såväl

effektivitet som kvalitet för

alla inblandade parter i

hanteringen av

lönebidragen.

Utredningsdirektiven omfattar

också en rad andra frågor,

däribland

följande:

· Föreslå åtgärder för att öka

övergångarna från anställning med

lönebidrag

till anställning utan subvention.

·

· Bedöma och redovisa för- och

nackdelar med att medge lönebidrag

för redan

anställda som efter sjukdom eller

skada fått nedsatt arbetsförmåga.

·

· Föreslå hur regler och

ersättningar till allmännyttiga

organisationer kan

utformas så att

arbetshandikappade skall kunna

beredas meningsfulla

arbetsuppgifter.

·

· Pröva behovet av fortsatt

särskilt stöd vid start av

näringsverksamhet

inom ramen för

arbetsmarknadspolitiken.

·

Som framgått anser utskottet att

många av motionsförslagen ligger

i linje

med vad som ingår i

utredningsuppdraget. Utskottet anser

att det pågående

utredningsarbetet bör avvaktas

och är inte berett att

tillstyrka

motionsförslag som kan innebära en

utökning av ett redan nu

omfattande

utredningsuppdrag. Inte heller

kan utskottet i dagsläget ställa sig

bakom

krav på en översyn av hur lagen

(1974:13) om vissa

anställningsfrämjande

åtgärder används. Den sistnämnda

frågan ingick i uppdraget till

utredningen

(dir. 1997:8) Förbud mot

diskriminering i arbetslivet av

personer med

funktionshinder.

Den nu behandlade utredningen

liksom den tidigare berörda

utredningen

rörande Samhall tillsattes

efter ställningstaganden

från

arbetsmarknadsutskottet i

betänkande 2000/01:AU1. Dessa

godkändes senare av

riksdagen.

I det sammanhanget uttalade sig

utskottet också om nivån på

lönebidragen.

Utskottet gjorde bedömningen att

lönebidragstaket på 13 700 kr per

månad

inverkar menligt på

möjligheterna att skapa

lönebidragsanställningar.

Utskottet såg starka

sysselsättnings- och

fördelningspolitiska skäl att

anpassa inkomstnivån som läggs

till grund för lönebidraget till

en mer

realistisk nivå och utgick ifrån

att regeringen, när utrymme gavs,

skulle

pröva möjligheterna att justera

nivån på den maximala inkomst som

får läggas

till grund för lönebidraget.

Utskottet kan nu efter två år

konstatera att någon sådan justering

inte

har gjorts. Den högsta

lönebidragsnivån är oförändrad.

Utskottet har inte

ändrat uppfattning om behovet

av en justering. Med kännedom

om de

svårigheter som möter många

arbetshandikappade personer som vill

ha en plats

på arbetsmarknaden anser

utskottet att det är angeläget att

regeringen

snarast och i positiv anda prövar

möjligheterna att höja

lönebidragstaket.

Enligt utskottets uppfattning är

det rimligt att snarast frigöra

ekonomiskt

utrymme för denna reform.

Utskottet kan inte se att det

skall vara

nödvändigt att avvakta resultatet

av den ovannämnda utredningen innan

en

sådan prövning görs.

När det gäller motionsförslag om

att anställda med lönebidrag skall

ha rätt

att kvarstå i arbete till 67 års

ålder vill utskottet anföra

följande. Efter

riksdagsbeslut infördes från den 1

september 2001 en ny tvingande

regel i

lagen om anställningsskydd (LAS)

som ger en arbetstagare rätt, men

inte

skyldighet, att stanna kvar i

anställningen till 67 års ålder.

I det utskottsbetänkande (bet.

2000/01:AU10) som låg till grund

för

riksdagsbeslutet avstyrkte

arbetsmarknadsutskottet

motionsförslag om att

personer som deltar i

arbetsmarknadspolitiska program

skall kunna delta fram

till 67 års ålder. Utskottets

motivering var följande.

Enligt 6 § förordningen

(2000:634) om

arbetsmarknadspolitiska program

skall en anvisning vara

arbetsmarknadspolitiskt motiverad.

Det betyder

att den skall framstå som

lämplig både för den enskilde och

ur ett

övergripande

arbetsmarknadspolitiskt

perspektiv. Motsvarande gäller

enligt 9 § förordningen (2000:630)

om särskilda insatser för personer

med

arbetshandikapp.

Enligt utskottets mening kan den

höjda åldern för rätt att stå kvar

i

anställningen till 67 års

ålder inte få medföra att personer

i olika

arbetsmarknadspolitiska program

eller i olika former av

subventionerade

anställningar generellt skall ha

motsvarande rätt att delta till

den

högre åldern. Skäligheten måste

prövas mot de allmänna

förutsättningarna

som gäller för de olika

programmen, vilket i allmänhet bör

leda till

slutsatsen att en insats inte är

arbetsmarknadspolitiskt motiverad ur

ett

övergripande perspektiv. Med tanke

på att den som fyllt 65 år har

sin

försörjning tryggad genom

garantipension är en anvisning i

regel inte

heller motiverad av hänsyn till

individen. Utskottet vill emellertid

inte

utesluta att bedömningen i något

fall kan bli den motsatta. Till

exempel

skall man kunna låta en

lönebidragsanställning för en

funktionshindrad

person fortsätta även om han eller

hon fyllt 65 år om detta är

befogat.

Detta kräver inte någon ändring i

nu gällande regler.

Utskottet delade därmed

regeringens bedömning i proposition

2000/01:78 att några ändringar

inte bör göras vad gäller

möjligheten att delta i

arbetsmarknadspolitiska

program, men ansåg att detta inte

får innebära något absolut hinder

mot att

en person som är över 65 år

deltar. Arbetsmarknadsutskottet

finner inte

anledning att ändra det

ställningstagande som gjordes i

betänkande

2000/01:AU10.

Lönebildning, arbetsrätt respektive

arbetslöshetsförsäkring

Det råder - utifrån vitt skilda

utgångspunkter - bred politisk

enighet om

att en väl fungerande

lönebildning, arbetsrätt och

arbetslöshetsförsäkring

har betydelse för tillväxten.

Däremot är spännvidden stor när det

gäller

valet av metoder.

Chefen för Medlingsinstitutet,

generaldirektör Anders Lindström,

har den 5

november 2002 informerat

utskottet om aktuella frågor

rörande

lönebildningen. Han erinrade om att

en väl fungerande lönebildning bl.a.

ger

reallöneutveckling och

sysselsättningstillväxt, medför

att

kostnadsutvecklingen inte

överstiger den i våra viktigaste

konkurrentländer,

i så liten utsträckning som möjligt

ger upphov till

arbetsmarknadskonflikter

och åstadkommer jämställda löner

mellan kvinnor och män.

Konjunkturinstitutet har i

rapporten Lönebildningen -

Samhällsekonomiska

förutsättningar i Sverige 2002

(oktober 2002) slagit fast att

den

långsiktiga löneökningstakten

inte får överstiga 3,5 %

per år.

Generaldirektör Lindström bedömde

dock att löneökningstakten i

kommuner,

landsting och staten kan komma att

överstiga 4 % under 2003.

Industrins

parter, som skall ha en

normerande roll i lönebildningen,

får svårt att

hävda denna. Det finns enligt

Medlingsinstitutets chef en

betydande risk att

löneökningarna inom offentliga

sektorn får överspridningseffekter

framför

allt under 2004 då förhandlingar

om nya löneavtal skall äga rum på ca

80 %

av arbetsmarknaden.

I den information som lämnades

till utskottet från

Medlingsinstitutets

sida ingick också uppgifter om

avrapporteringar som nyligen gjorts

till

regeringen om dels hur de

centrala förbundsparterna har

reglerat

förutsättningarna för de lokala

parterna att genomföra

jämställdhetslagens

krav i träffade kollektivavtal,

dels hur institutet har fullgjort

ett

uppdrag om att i sina

överläggningar med

arbetsmarknadens parter behandla

frågan om hur jämställda löner kan

främjas i kollektivavtal.

Utskottet understryker vikten av en

lönebildning som ligger inom ramen

för

vad som är samhällsekonomiskt

godtagbart.

Medlingsinstitutet, som enligt sin

instruktion (2000:258) bl.a. har

till

uppgift att samråda med parterna

om de samhällsekonomiska

förutsättningarna

för förhandlingarna, har en viktig

roll när det gäller att verka för en

väl

fungerande lönebildning.

När det gäller frågan om

löneskillnader mellan kvinnor och

män får

utskottet anledning att

återkomma till denna viktiga fråga

senare under

riksmötet med anledning av motioner

som väckts under allmänna

motionstiden.

Regeringen har dessutom aviserat

att en nationell handlingsplan för

ökad

jämställdhet skall läggas fram

under riksmötet.

Utskottet kan konstatera att

statsministern i

regeringsförklaringen har

deklarerat att det skall göras

noggranna analyser av utfallet av

de

skärpningar som gjorts i

jämställdhetslagen som bl.a.

innebär att

osakliga löneskillnader skall

kartläggas och åtgärdas inom tre

år. Om så

krävs, är regeringen beredd att

skärpa lagen ytterligare.

I motioner från Moderaterna,

Folkpartiet och Kristdemokraterna

presenteras

förslag om att reformera

respektive göra en översyn av den

arbetsrättsliga

lagstiftningen. Motionärerna

menar att utformningen av

dagens

arbetsrättsliga lagstiftning

påverkar arbetsmarknadens

funktionssätt i

negativ riktning.

En arbetsrättslig översyn har

slutförts i dagarna.

Arbetslivsinstitutet

har på uppdrag av regeringen

sett över behovet av att

ändra den

arbetsrättsliga lagstiftningen så

att den uppfyller kraven på

trygghet och

inflytande för de anställda

inom ramen för en flexibel och

effektiv

arbetsmarknad. Genom ett

tilläggsuppdrag har det också

ingått i

Arbetslivsinstitutets uppdrag att

överväga om det finns behov av

att

förstärka skyddet för de

arbetstagare som väljer att

utnyttja sin rätt till

ledighet i samband med

föräldraskap. Utredningen

avrapporterades den 12

november 2002 och bereds nu i

Regeringskansliet.

I regeringsförklaringen tog

statsministern upp vissa frågor med

anknytning

till arbetsrätten och framhöll att

löntagarnas inflytande över

arbetsvillkor

och arbetstid måste öka. Vidare

poängterades att antalet

tidsbegränsade

anställningsformer skall

minska och möjligheten

att få

tillsvidareanställning öka

liksom att

anställningstryggheten för

föräldralediga skall stärkas.

Arbetsmarknadsutskottet företräder

en annan syn än de ovannämnda

partierna

på hur arbetsrätten påverkar

arbetsmarknadens funktionssätt.

Utskottet anser

att trygghet och inflytande

för de anställda medverkar

till att

arbetsmarknaden fungerar mer

smidigt och flexibelt och därmed

bättre bidrar

till tillväxt. Motionärerna

förefaller ha i det närmaste

motsatt

uppfattning.

Utskottet avser att våren 2003

behandla en rad motionsförslag

om

arbetsrätt från allmänna

motionstiden i ett särskilt

betänkande.

Utskottet kan inte heller

ställa sig bakom de fyra

borgerliga

oppositionspartiernas syn på hur

arbetslöshetsförsäkringen bör

utformas.

Också i denna fråga är utskottets

grundinställning att en försäkring

som är

så utformad att den ger trygghet i

omställningssituationer bidrar

till att

arbetsmarknaden fungerar bättre och

till att exempelvis

strukturförändringar

inte skapar samma oro som annars

skulle vara fallet.

I sitt yttrande nyligen till

finansutskottet (yttr. 2002/03:AU1y)

om ramar

för utgiftsområdena 13

Arbetsmarknad och 14 Arbetsliv

har utskottet

behandlat motionsförslag rörande

arbetslöshetsförsäkringen från

Moderaterna,

Folkpartiet, Kristdemokraterna och

Centerpartiet och därvid redovisat

en rad

invändningar mot förslagen.

Också i betänkandena 2001/02:AU1

respektive

2001/02:AU5 har utskottet ställt

sig avvisande till förslag från

samma

partier om

arbetslöshetsförsäkringens

utformning. Utskottet har inte

ändrat

uppfattning i denna fråga.

EMU och arbetsmarknaden

Vänsterpartiet konstaterar i en

motion att man är motståndare

till att

Sverige blir medlem i Europeiska

monetära unionen, EMU. Partiet

efterfrågar

en rad analyser av hur ett

svenskt EMU-medlemskap skulle

påverka de

arbetsrättsliga reglerna,

framtida ställningstaganden

inom

arbetsmarknadsområdet och när det

gäller trygghetssystemens

utformning men

också Norrland och norrländskt

näringsliv bl.a. genom ett starkare

tryck på

geografisk rörlighet från norr

till söder. Vänsterpartiet menar

att

sambandet mellan EMU och rådande

könsmaktsordning medför behov av

att

analysera den monetära unionen

också ur ett

jämställdhetsperspektiv.

Utskottet vill för sin del

framhålla att det sker en rad

strukturella

förändringar på arbetsmarknaden

vare sig Sverige blir medlem i EMU

eller ej.

Detta bekräftas också såväl i den

arbetsrättsutredning, Hållfast

arbetsrätt

- för ett föränderligt

arbetsliv (Ds 2002:56), som

Arbetslivsinstitutet

publicerat i november 2002 som i en

forskarrapport[1] som utgör en

bilaga

till utredningen.

Varken Arbetslivsinstitutets

arbetsrättsutredning eller den

nämnda

forskarrapporten har dock

behandlat frågan om och i så fall

hur ett EMU-

medlemskap skulle påverka

arbetsrätten och förhållandena på

arbetsmarknaden

i övrigt samt jämställdheten. Det

har däremot skett i bl.a. andra

statliga

utredningar och forskarrapporter.

EMU-utredningen (dir. 1995:128)

initierade en rad studier när det

gällde

centrala frågeställningar och

presenterade i sitt

huvudbetänkande, SOU

1996:158 Sverige och EMU, ett antal

överväganden kring arbetsmarknaden

och

valutaunionen. Dessa

innefattade frågor om bl.a.

anpassningskrav på

arbetsmarknaden, lönebildning,

arbetslöshet och arbetskraftens

rörlighet. En

särskild bilaga med rubriken

EMU, sysselsättningen och den

svenska

arbetsmarknadens

anpassningsförmåga finns fogad

till EMU-utredningens

huvudbetänkande (bilaga 13 till

denna utredning).

Den statliga utredning om EMU

som publicerats i år, SOU

2002:16

Stabiliseringspolitik i

valutaunionen, innefattar också

resonemang och

bedömningar av påverkan på

arbetsmarknaden av ett EMU-

medlemskap. Kommittén

för stabiliseringspolitik för full

sysselsättning vid ett svenskt

medlemskap

i valutaunionen har tagit fram

en rad underlagsrapporter inför

sina

ställningstaganden i

utredningsbetänkandet.

Företrädare för

centralorganisationer på

arbetsmarknaden inom den enskilda

sektorn har

utarbetat en gemensam rapport,

benämnd partsgruppens rapport, som

ingår som

bilaga 1 till det nyss nämnda

betänkandet. I andra bilagor

behandlas bl.a.

EMU:s effekter på lönebildningen

och frågor om personalutbildning.

Mot bakgrund av det

omfattande offentliga

utredningsarbete om

arbetsmarknads- och andra

effekter av EMU som redan

utförts kan inte

utskottet se att det i dagsläget

finns anledning att initiera någon

analys

av den karaktär som Vänsterpartiet

efterfrågar.

AMV:s organisation och

decentralisering av

arbetsmarknadspolitiken

I motionsförslag från

Moderaterna, Folkpartiet,

Kristdemokraterna och

Centerpartiet framförs krav

på stora förändringar

avseende

Arbetsmarknadsverket. Förslagen

avser nedläggning eller kraftig

bantning av

AMV respektive besparingar och

effektivisering av

myndighetsutövningen på

arbetsmarknadsområdet.

I föregående års budgetbetänkande

(bet. 2001/02:AU1) behandlade

utskottet

relativt utförligt en rad frågor

om AMV:s organisation och

ledningsform.

Bakgrunden till detta var dels en

skrivelse från regeringen,

2000/01:142

Arbetsmarknadsverkets organisation,

dels ett antal motionsförslag som

väckts

både med anledning av skrivelsen

och under allmänna motionstiden

2001.

Utskottet redovisade i

betänkande 2001/02:AU1 sin syn

på såväl

förändringarna i AMV:s

ledningsform som i fråga om de

stora förändringar

avseende AMV som föreslagits i

motioner. När det gällde den

sistnämnda

frågan påminde utskottet om att

en av arbetsmarknadspolitikens

viktigaste

uppgifter är att ge stöd till den

som har det svårast att få

arbete.

Drastiska förändringar kan vara

svårförenliga med

arbetsmarknadspolitikens

fördelningspolitiska mål. Utskottet

menade att det inte är realistiskt

att

tro att offentlig

arbetsförmedlingsverksamhet kan

bedrivas på ett effektivt

sätt enbart i glest befolkade

eller arbetsmarknadssvaga regioner

som

Folkpartiet förordar.

Utifrån vad som kan sägas vara

de grundläggande uppgifterna för

AMV,

nämligen matchning, medverkan till

kompetensförsörjning och aktivering

pågår

för närvarande ett

förändringsarbete inom verket med

utgångspunkt från AMS

s.k. 5-punktsprogram. Detta kan

beskrivas som en arbets- och

utvecklingsplan

för hela verket med syfte att

utveckla och upprätthålla hög

kvalitet i

verksamheten.

Regeringen anger i

budgetpropositionen att den

följer AMS föränd-

ringsarbete och anser att det

ligger väl i linje med politikens

inriktning.

Regeringen har också uppdragit

till Statskontoret att följa upp

och

utvärdera

organisationsförändringen. Första

delrapporten skall lämnas till

regeringen i januari 2003.

Utskottet vill också erinra om att

regeringen i

skrivelse 2000/01:142 om AMV:s

organisation angav att

förändringarna av

verkets organisation skulle

utvärderas efter två år och att

regeringen

därefter skulle ta ställning

till hur den fortsatta styrningen

av AMV

lämpligen bör ske.

Arbetsmarknadsutskottet har noterat

att Riksdagens revisorer nu i

dagarna

har publicerat en rapport om

Styrningen av AMS och

länsarbetsnämnderna

(Rapport 2002/03:2) där revisorerna

pekar på brister i

resultatstyrningen av

arbetsmarknadspolitiken. Rapporten

är nu föremål för

remissbehandling.

Utskottet vill för sin del inte

föregripa vare sig denna eller

Revisorernas

senare ställningstagande och

eventuella förslag till riksdagen.

Det är enligt utskottet viktigt

att regeringen informerar

riksdagen om

resultatet av den uppföljning

och utvärdering som görs av

AMV:s nya

organisatoriska ordning och även

redovisar sin syn på hur styrningen

av

verket bör utformas.

Centerpartiet betonar i

motionsförslag betydelsen av

att arbetsmarknadspolitiken

decentraliseras. Utskottet

instämmer i att regional och lokal

förankring och

samverkan i arbetsmarknadspolitiken

är av stor vikt. Som utskottet

tidigare

har framhållit i olika sammanhang -

senast i förra årets

budgetbetänkande -

är det viktigt att den

arbetsmarknadspolitiska

verksamheten anpassas till

skilda förutsättningar och behov i

olika delar av landet.

Arbetsmarknadsnämnderna har en

viktig roll i detta sammanhang.

Nämnden är

ett samarbetsorgan med

uppgift att medverka till

att den

arbetsmarknadspolitiska

verksamheten inom ramen för

den statliga

arbetsmarknadspolitiken utformas

utifrån lokala förutsättningar och

behov

(SFS 2001:623).

Länsarbetsnämnden överlåter frågor

till arbetsmarknadsnämnden och

det

skall i första hand ske i

frågor där ett utökat ansvar

för

arbetsmarknadsnämnden påtagligt

ökar förutsättningarna för en

lokal

anpassning av verksamheten. En

majoritet av ledamöterna i nämnden,

däribland

ordföranden, skall utses på

förslag av den eller de kommuner som

berörs.

Utöver företrädare för kommunen,

arbetsförmedlingen och

länsarbetsnämnden

skall det i nämnden också ingå

representanter för det lokala

näringslivet

och lokala

arbetstagarorganisationer.

Institutet för

arbetsmarknadspolitisk utvärdering,

IFAU, konstaterade 2000

i en studie (Working Paper 2000:6)

av effekter av ett ökat lokalt

inflytande

i arbetsmarknadspolitiken att

decentralisering av beslutsfattande

till lokal

nivå genom vad som nu benämns

arbetsmarknadsnämnder kan öka

effektiviteten i

den aktiva arbetsmarknadspolitiken

eftersom kunskap om lokala

förhållanden

kan utnyttjas fullt ut.

Nackdelen är att centralt

fastställda

arbetsmarknadspolitiska mål kan bli

åsidosatta - exempelvis kan

ledamöterna

i nämnderna lägga vikt vid vissa

befolkningsmål och strävanden att

överföra

personer från socialbidrag till

arbetsmarknadsåtgärder, vilket kan

stå i

konflikt med nationella mål om

geografisk rörlighet och

effektivitet i

programmen.

Utöver verksamheten i

arbetsmarknadsnämnden skall nära

samverkan mellan

AMV och kommunerna också ske på

en rad andra områden med anknytning

till

arbetsmarknadspolitiken. Ett

axplock av aktuella exempel

lämnas i det

följande.

Vid planeringen av de senaste

årens omfattande riktade

arbetsmarknadsin-

satser, bl.a.

bristyrkesutbildning på

högskolenivå för att öka

sysselsättningen bland invandrare

har en nära samverkan ägt rum

mellan AMV,

kommuner, landsting, företag och

parterna på arbetsmarknaden. AMS

skall

vidare samverka med bl.a.

kommunerna och Migrationsverket för

att nyanlända

invandrares och asylsökandes

kompetens tidigt skall kunna tas

till vara på

ett sådant sätt att

arbetsmarknadsinträdet

effektiviseras och tidigareläggs.

För att rekrytera kortutbildade

vuxna som antingen är eller

riskerar att

bli arbetslösa till vuxenutbildning

införs ett rekryteringsbidrag till

vuxna

(prop. 2001/02:161, bet.

2001/02:UbU15, rskr. 2001/02:312).

Bidraget lämnas

under högst 50 veckor. Det är

kommunerna som prövar om den sökande

har

förutsättningar att få bidraget,

men kommunerna skall också verka

för att

samråd sker med arbetsförmedlingen

eller andra parter så att

bidraget når

dem som har det största behovet av

kompetensutveckling.

Som ett sista exempel kan här

också nämnas att finansiell

samordning

beträffande rehabilitering skall

införas under 2003. Den utgår

från

samverkan mellan socialtjänst,

socialförsäkring, hälso- och

sjukvård och

arbetsmarknadsmyndigheter.

Som framgått ser utskottet

positivt på att många beslut

inom

arbetsmarknadspolitiken fattas på

lokal nivå och att kontakter och

samarbete

utvecklas mellan AMV, kommuner

och andra lokala intressenter.

Denna

samverkan måste i största

möjliga utsträckning bygga på

frivillighet.

Utskottet ställer sig därför

avvisande till ett förslag i en

enskild motion

från en moderat ledamot om att

kommunerna skulle åläggas att införa

och

administrera vad motionären

benämner jobbgaranti för arbetslösa.

Även om utskottet som

framgått är positivt till

att

arbetsmarknadspolitiken anpassas

till lokala förhållanden kan det

finnas

anledning att framhålla att den

service och det stöd som en

arbetssökande

erbjuds måste vara likvärdig i hela

riket. Likaså måste

myndighetsutövningen

på det arbetsmarknadspolitiska

området av rättssäkerhetsskäl ske

på ett

enhetligt sätt överallt i

landet. Mot denna bakgrund delar

utskottet

regeringens uppfattning att AMV

måste bli en mer sammanhållen

organisation.

Friår

Under perioden februari 2002-

december 2004 pågår en

försöksverksamhet med

s.k. friår i tolv kommuner.

Försöksverksamheten regleras i

förordningen

(2001:1300) om friåret. I två

enskilda motioner föreslås att det

skall vara

möjligt för den som har friår att

starta eget företag eller utveckla

eget

företagande.

Utredningen om statens regionala

insatser för företagsutveckling

(STRIF)

lade den 8 november 2002 fram

betänkande (SOU 2002:101)

Företagsutveckling

på regional nivå. Utredningen

anser att starta-eget-bidrag på

försök och

under vissa angivna villkor skall

kunna ges också till personer som

inte är

arbetslösa för innovations- och

produktutveckling och företagande.

Även

friåret skall kunna användas på

detta sätt. Också en rad

förenklingar för

företag liksom satsningar på

företagsutveckling i tidiga faser

föreslås i

utredningen.

Regeringen konstaterar i

budgetpropositionen för 2003 att den

i föregående

års budgetproposition aviserade att

den skulle återkomma till riksdagen

med

ett förslag angående

försöksverksamhet med ett s.k.

friår under perioden

2002-2004. Utformningen av friåret

har dock enligt regeringen

inneburit att

något riksdagsbeslut inte

erfordrats.

IFAU har i uppdrag att följa upp

och utvärdera de

arbetsmarknadspolitiska

effekterna av den pågående

försöksverksamheten med friår.

Rapporter skall

lämnas till regeringen med början

den 31 december 2002.

En överenskommelse träffades den 4

oktober 2002 mellan

Socialdemokraterna,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet om

att friår senast den 1 januari 2005

skall

införas i hela landet med

lägst samma villkor,

ersättningsnivå och

omfattning per kommun som det

pågående friårsförsöket. Det är

enligt

utskottet värdefullt att regeringen

informerar riksdagen om vilka

slutsatser

som kan dras när det

gäller arbetsmarknadspolitiska

effekter,

välfärdsförbättringar och

möjligheter att bryta den ökande

trenden av

sjukskrivningar på grund av stress.

Utskottet utgår också från att

riksdagen

informeras om vilka villkor som

skall gälla för friåret när det

införs i

hela landet.

Nordisk arbetsmarknad

Ett par motioner tar upp problem

som kan uppstå när någon väljer att

arbeta

eller bo i ett annat nordiskt

land. Enligt utskottets uppfattning

är det

angeläget att så långt som möjligt

ta bort sådana hinder mot ökat

utbyte av

arbetskraft.

Utskottet kan notera att det

sedan några år inletts en dialog

mellan

Sverige och Norge om hur man skall

lösa dessa problem. Till exempel

pågår

kontakter mellan de båda

länderna bl.a. på ministernivå.

Här kan också

nämnas att Sverige kommer att vara

ordförandeland i Nordiska

ministerrådet

under 2003. Enligt vad

utskottet inhämtat från

Regeringskansliet kommer

Sverige i det sammanhanget att

arbeta aktivt för att identifiera

dels de

områden där resultat kan nås för

att konkret undanröja gränshinder,

dels de

områden där samordning inte går att

genomföra på kort sikt, men där

ökade

informationsinsatser kan

behövas. Av det svenska

ordförandeprogrammet

framgår också att frågan om

undanröjande av gränshinder är

en av fyra

huvudpunkter. Bland de åtgärder

som den svenska regeringen avser att

vidta

är bl.a. att

· följa upp arbetet med att

avskaffa olika gränshinder med

utgångspunkt i

ministerrådsförslaget om nordbors

rättigheter samt utifrån

erfarenheterna

i det bilaterala samarbetet

·

· arrangera särskilda

mötesaktiviteter kring

avlägsnandet av gränshinder

med deltagande av berörda

instanser

·

· tillsätta en särskild

representant för

ordförandelandets

samarbetsminister som i bl.a.

bilaterala kontakter kan verka för

att

arbetet med gränshinder följs upp

effektivt

·

· öka insatserna för

utbildning, information och

samverkan på

socialförsäkringsområdet.

·

Av programmet framgår också att

förbättrade informationsinsatser

planeras bl.a. vid den norsk-

svenska gränsen för frågor gällande

Sverige och Norge.

Utskottet delar som anförts

motionärernas uppfattning att det

är viktigt

att gränshindren elimineras och

att resurser byggs upp för

samordnad

information. Som framgått har det

vidtagits och kommer att vidtas en

rad

åtgärder för att underlätta för

den som väljer att arbeta i ett

annat

nordiskt land. Utskottet utgår

från att man inom detta arbete även

kommer

att beakta de erfarenheter som

finns från bl.a. AF Inre

Skandinavia, ett

gemensamt norsk-svenskt

förmedlingssamarbete.

Slutsats

Med hänvisning till vad som anförts

finner utskottet inte anledning

till

något uttalande från riksdagens

sida med anledning av de

behandlade

motionerna. Utskottet avstyrker

därför motionerna A204 (mp), A205

(c), A206

(m), A220 (s), A222 (s), A225

yrkandena 1-7 (m), A228 (v), A239

yrkandena 2,

5-13, 28-31 och 33 (c), A244

yrkandena 1 och 2 (fp), A245 (m och

fp), A257

(s), A258 yrkandena 1-4 (v), A259

(v), A261 (kd), A266 (s), A277 (s),

A282

(s), A284 (s), A285 (s), A291 (s),

A292 (s), A294 yrkandena 1-6 (m),

A302

(s), A306 yrkandena 1 och 2 (c),

A314 yrkandena 1-3, 5, 8-12 och 14-

16 (m),

A320 yrkandena 1-4, 6, 14, 17-19,

26, 28 och 29 (kd), A321 yrkandena

1, 3

och 4 (m), A324 yrkandena 1, 2

och 6 (kd), A330 yrkandena 1-3

(c), A332

yrkandena 1-9, 11-14 och 17

(fp), A335 yrkandena 1-5 (m), A341

(s), A342

(s), A364 yrkandena 1-4 och 5 i

denna del (m), A367 yrkandena 1, 2

och 4

(s), Sk347 yrkande 3 (kd), Sf226

yrkande 8 (fp), Sf332 yrkande 6

(m), Sf336

yrkande 6 (v), So296 yrkande 4 (c),

So513 yrkandena 1-4 och 6 (v),

Kr230

yrkandena 3-5 (m), Kr264

yrkande 13 (m), Kr296 yrkandena 1-3

(v), Kr372

yrkande 29 (fp), Ub272 yrkande 2

(kd), N227 yrkande 8 (m) samt N395

yrkande

11 (kd).

2. Regeringens skrivelse

2001/02:187 Sveriges genomförande av

EU:s

sysselsättningsstrategi

Utskottets förslag i korthet

Utskottet redovisar synpunkter på

inriktningen av skrivelsen mot

bakgrund av

Riksdagsutredningens förslag om

syftet med

resultatskrivelser. Utskottet

ställer sig bakom den redogörelse

för

erfarenheterna av samarbetet

inom ramen för EU:s

sysselsättningsstrategi som lämnas

i skrivelsen. Jämför reservation

8 (m, fp, kd, c).

Skrivelse 187

Bakgrund

Riksdagen har beslutat att

regeringen skall lämna

resultatredovisningar till

riksdagen i form av skrivelser.

Dessa utgör komplement till

nuvarande

budgetdokument och syftar till

att bättre integrera uppföljning

och

utvärdering i budgetprocessen och

ge riksdagen ett bättre

beslutsunderlag.

Huvuddrag i EU:s

sysselsättningssamarbete

Sysselsättningsstrategin bygger

på mellanstatligt samarbete utan

bindande

direktiv och lagstiftning.

Sysselsättningspolitiken är

nationell och

ansvaret för såväl utformningen

som genomförandet ligger således

hos

medlemsstaterna. Strategin

genomförs med hjälp av

gemensamma mål och

riktlinjer, uppföljning i form av

nationella handlingsplaner och

gemensamma

indikatorer samt utbyte av goda

erfarenheter. Drivkraften i

processen utgörs

av det gemensamma åtagandet och

det politiska trycket. Denna form av

mel-

lanstatligt samarbete har kommit

att kallas den öppna

samordningsmetoden.

Grunden för det gemensamma

sysselsättningssamarbetet i

unionen anges i

Amsterdamfördraget.

Varje år lägger rådet, på

förslag av kommissionen, fast

gemensamma

riktlinjer för

sysselsättningspolitiken som skall

ligga till grund för

ländernas nationella

sysselsättningspolitik. Antalet

riktlinjer uppgår för

år 2002 till 18 stycken.

Riktlinjerna har varit strukturerade

under följande

fyra pelare sedan

sysselsättningsstrategin

tillskapades:

· att förbättra anställbarheten,

·

· att utveckla företagarandan och

skapandet av arbetstillfällen,

·

· att uppmuntra företagens och de

anställdas anpassningsförmåga samt

·

· att stärka

jämställdhetspolitiken.

·

Riktlinjerna har reviderats något

varje år, både innehållsmässigt och

till

antalet, för att bättre svara mot

nya utmaningar. Vissa områden har

till-

kommit och andra har fått ökat

fokus. I riktlinjerna för år 2000

infördes

för första gången övergripande

horisontella mål innefattande

nationella

sysselsättningsmål, kvalitet i

arbetet, strategier för livslångt

lärande,

samarbete med arbetsmarknadens

parter, policy mix och

gemensamma

indikatorer.

I ett nästa steg formulerar

medlemsländerna sina nationella

handlings-

planer för sysselsättning som

presenterar den politik och de

initiativ som

länderna har vidtagit mot

bakgrund av

sysselsättningsriktlinjerna. I

handlingsplanerna presenterar

medlemsländerna goda exempel.

Handlingsplanerna blir föremål för

granskning av rådet och

kommissionen

och denna utmynnar i den gemensamma

rapporten om sysselsättning från

rådet

och kommissionen. Där görs en

bedömning av

sysselsättningssituationen och

sysselsättningspolitiken inom

unionen och i de enskilda

medlemsstaterna.

Ett viktigt inslag i

sysselsättningsstrategin är

utvecklandet av

indikatorer och jämförbar

statistik för att underlätta och

effektivisera

uppföljning.

Fördraget ger rådet möjlighet att

avge rekommendationer till

enskilda

länder om sysselsättningspolitikens

genomförande. Rekommendationerna

baseras

på analysen och bedömningen av

sysselsättningspolitiken i de

nationella

handlingsplanerna och i den

gemensamma rapporten.

Regeringens bedömning av samband

mellan sysselsättningsriktlinjerna

och nationell politik

Regeringen slår i

resultatskrivelsen fast att

den svenska

sysselsättningspolitiken skall

ligga i linje med

EU:s

sysselsättningsriktlinjer. I

skrivelsen redovisas den förda

politiken med

utgångspunkt från strategins mål

och riktlinjer. I fokus står en

analys av

inriktningen på politiken och hur

denna har förändrats.

Sysselsättningspolitiken är en

nationell angelägenhet, men

samtidigt har

den öppna samordningsmetoden en

viktig roll på

sysselsättningsområdet.

Metoden utgör ett betydelsefullt

instrument i EU-arbetet och ett

viktigt

komplement till gemensam

lagstiftning. Ett utökat

samarbete mellan

medlemsländerna kan enligt

regeringen skapa förutsättningar

för tillväxt,

sysselsättning och en väl

fungerande arbetsmarknad i Europa.

Sysselsättningsstrategin är en

dynamisk process som vuxit fram

successivt.

Det är därför enligt regeringen

svårt att i efterhand avgöra vilka

politiska

initiativ på nationell nivå som är

en direkt följd av strategin och

vilka

som skulle ha genomförts ändå.

En av målsättningarna under senare

år har

varit att effektivisera processen.

I skrivelsen anges att

sysselsättningspolitiken i Sverige

ligger väl i

linje med de övergripande

målen och riktlinjerna för

EU:s

sysselsättningsstrategi. Sverige

uppfyller med god marginal EU:s

gemensamma

kvantitativa sysselsättningsmål

för år 2010 avseende

sysselsättningsgrad

totalt på 70 %, för kvinnor på 60 %

samt för personer 55-64 år på 50 %.

Sverige har goda erfarenheter av

att arbeta med kvantitativa mål

inom

ramen för den ekonomiska politiken

och ambitionerna har varit och är i

flera

fall också mer långtgående än vad

sysselsättningsriktlinjerna anger.

År 1996

satte regeringen upp som mål att

den öppna arbetslösheten skulle

halveras

till 4 % före utgången av

år 2000, vilket också

uppnåddes.

Arbetslöshetsmålet kompletterades

med ett sysselsättningsmål som

innebär att

sysselsättningsgraden i termer av

reguljärt arbete för personer i

åldern

20-64 år skall uppgå till 80 % år

2004. Målet ligger enligt

regeringen inom

räckhåll.

När det gäller

sysselsättningsstrategins första

pelare poängterar

regeringen att Sverige har en lång

tradition av aktiv

arbetsmarknadspolitik

för att främja arbetskraftens

anställbarhet. Den s.k. arbets-

och

kompetenslinjen utgör

grundprincipen i den svenska

arbetsmarknadspolitiken

och ligger enligt regeringen väl i

linje med den preventiva ansatsen i

EU:s

sysselsättnings-

strategi. Sverige uppfyller

samtliga tre kvantitativa mål under

riktlinjerna

1 och 2 i strategin.

Att främja ett gott företagsklimat

är en av hörnstenarna i regeringens

po-

litik för ökad sysselsättning

och tillväxt och står i

samklang med

sysselsättningsstrategins andra

pelare. Tyngdpunkten i

regeringens

näringspolitik ligger i första hand

på generella åtgärder för att skapa

goda

förutsättningar för nyetableringar

av företag och möjligheter för

redan

etablerade företag att växa. Den

svenska politiken ligger enligt

regeringen

väl i linje med EU:s riktlinjer på

detta område.

Reformer av skatte- och

bidragssystemen har varit ett

bärande inslag i

såväl EU:s

sysselsättningsstrategi som i

regeringens ekonomiska politik.

Genomförda reformer inom ramen för

skatte- och bidragssystemen har

bidragit

till att minska marginaleffekterna

och främja arbete och att söka

arbete.

Den svenska strategin för

livslångt lärande ligger väl i

linje med

sysselsättningsstrategins tredje

pelare. Utbildningspolitiken är

en

betydelsefull del av strävandena

att öka sysselsättningen och

minska

arbetslösheten. Sverige har ett

väl utvecklat system för utbildning

och

kompetensutveckling både inom ramen

för skolsystemet, vuxenutbildningen

och

den högre utbildningen liksom för

kompetensutveckling i arbetslivet.

Ett viktigt mål för regeringens

politik är att alla skall ges

möjlighet

till ett bra arbetsliv med väl

fungerande arbetsvillkor. Detta

skall ske

genom att främja ett arbetsliv som

ger utrymme för utveckling och

förnyelse

och som inte leder till att

individer förslits, skadas eller

slås ut.

Därigenom bidrar

arbetslivspolitiken till ökad

produktivitet och

effektivitet, vilket leder till

högre tillväxt och lägre

samhällskostnader.

Arbetsmarknadens parter spelar

en viktig roll för att uppnå

kvalitet i

arbetet i och med att många

frågor om anställningsvillkor

regleras genom

kollektivavtal. Regeringen anser

att den svenska politiken på detta

område

ligger väl i linje med

sysselsättningsriktlinjerna.

Också när det gäller jämställdhet

ligger politiken enligt regeringen

väl i

linje med EU:s riktlinjer och

sysselsättningsstrategins fjärde

pelare. Det

övergripande målet för

jämställdhetspolitiken i Sverige är

att kvinnor och

män skall ha samma möjligheter,

rättigheter och skyldigheter på

livets alla

områden. Arbetet för ett

jämställt samhälle skall genomsyra

alla delar av

politiken och alla nivåer av

samhället. Sverige har ett

högt

arbetskraftsdeltagande och en

hög sysselsättning bland kvinnor och

uppnår

med god marginal EU:s mål om en

sysselsättningsgrad på 60 % för

kvinnor år

2010. Det är resultatet av en

långsiktig politik som inkluderar

reformer på

en rad områden.

Motioner med anledning av skrivelse

2001/02:187

Fyra motioner har avlämnats med

anledning av skrivelse 2001/02:187

Sveriges genomförande av

EU:s sysselsättningsstrategi.

I fyrpartimotion 2001/02:A11

(yrk. 1 och 2) från

Moderaterna,

Kristdemokraterna, Centerpartiet

och Folkpartiet behandlas den

arbetsform,

öppna samordningsmetoden,

genom vilken EU-

medlemsstaternas

sysselsättningspolitik samordnas.

Motionärerna menar att det är

uppenbart

att den öppna samordningsmetoden

kan bidra till att sätta politiskt

fokus på

angelägna samhällsproblem. De

betonar samtidigt att metoden inte

får urholka

subsidiariteten genom att på ett

smygande sätt föra över

beslutskompetens

från medlemsstaterna till unionen.

Stark kritik riktas i motionen

mot att regeringen år efter år

i

ministerrådet medverkat till

rådsrekommendationer till Sverige

om hur

sysselsättningspolitiken bör

utformas utan att regeringen

sedan beaktat

dessa. Trots rådsrekommendationerna

är skattetrycket extremt högt,

särskilt

på låg- och medelinkomsttagare, och

inga egentliga reformer har

genomförts

inom stöd- och bidragssystemen.

Inte heller har försök gjorts att

motverka

den könssegregerade arbetsmarknaden

genom att bryta upp offentliga

monopol.

I fyrpartimotionen tillbakavisas

regeringens påstående i skrivelsen

att de

svenska erfarenheterna av att

arbeta med horisontella mål

på

sysselsättningsområdet är goda.

De svenska målen att reducera den

öppna

arbetslösheten till 4 % före

utgången av 2000 respektive uppnå 80

% reguljär

sysselsättningsgrad år 2004 har

lett till "statistikpolitik" i

stället för

ansträngningar att öka utbudet av

arbetskraft.

När det gäller

sysselsättningsstrategins första

pelare om att förbättra

anställbarheten menar motionärerna

att de svenska resultaten lämnar

mycket

övrigt att önska och pekar på

negativ utveckling och

misslyckanden när det

gäller ungdomsarbetslöshet,

långtidsarbetslöshet, invandrares

delaktighet på

arbetsmarknaden, individuellt

kompetenssparande, minskande

rörlighet och

ineffektiv matchning på

arbetsmarknaden samt AMS-

byråkrati. Vid upprepade

tillfällen har Sverige fått

sysselsättningsrekommendationer om

att åtgärda

det höga skattetrycket men

skattetrycket på låginkomsttagare är

fortfarande

oerhört högt.

I fråga om

sysselsättningsstrategins andra

pelare om att utveckla

företagaranda och att skapa

arbetstillfällen kritiserar

Moderaterna,

Kristdemokraterna, Centerpartiet

och Folkpartiet att Sverige inte

beaktat

vad som sägs i

sysselsättningsriktlinjerna om

skattereformer som gynnar

sysselsättning och utbildning,

minskat regelkrångel och

avskaffande av

hinder för nyföretagande. I

motionen riktas också stark kritik

mot att man

inte öppnat den offentliga

sektorn för konkurrens och sänkt

skatten på

hemnära tjänster och därmed

inte beaktat vad som sägs

i

sysselsättningsriktlinjerna om

att tillvarata tjänstesektorns

möjligheter

för skapandet av fler och bättre

arbetstillfällen.

I den aktuella fyrpartimotionen

vänder sig motionärerna mot att

regeringen

framhåller Kunskapslyftet som ett

sätt att uppmuntra företagens

och de

anställdas anpassningsförmåga

enligt sysselsättningsstrategins

tredje

pelare. Fler konkreta

åtgärder behövs, exempelvis

modernisering av

arbetsrätten, bättre service

hos myndigheter och

individuellt

kompetenssparande.

Att stärka jämställdhetspolitiken

utgör sysselsättningsstrategins

fjärde

pelare. För att bryta obalansen

mellan könen på den svenska

arbetsmarknaden

bör de offentliga monopolen

öppnas för konkurrens från

fristående

arbetsgivare och skattetrycket

minskas så att familjer bättre

kan förena

arbetsliv och familjeliv. Likaså

behövs åtgärder till för att minska

det

oavlönade arbetet, exempelvis genom

skattereduktion för hemnära

tjänster.

Folkpartiet hävdar i motion

2001/02:A10 (yrk. 1-3) att

näringspolitiken

är en bortglömd del av

sysselsättningsstrategin och att

synen på företagande

måste ändras. Krånglet måste

minska, skatterna sänkas och

konkurrensen öka.

Arbetsmarknadspolitiken måste

utformas på ett flexibelt sätt och

utgå från

människors olika behov. I

redovisningen till EU av

arbetslöshetsstatistik

bör faktiska förhållanden framgå.

Med anledning av resultatskrivelsen

förordar Vänsterpartiet i motion

A1

(yrk. 1-3) en utvärdering av

den öppna samordningsmetoden

utifrån

demokratiaspekter. Metoden avser

enligt partiet samordning, inte

samarbete.

Den har dessutom brister när det

gäller insyn och den är otydlig

när det

gäller möjligheter att utkräva

ansvar. Därför bör metoden

analyseras inför

EU:s framtidsdebatt.

Vänsterpartiet välkomnar den

målsättning om konkurrenskraft

byggd på

kunskap som kommit till uttryck

i den s.k. Lissabonstrategin. För

att

realisera en sådan målsättning

krävs långsiktighet, statligt

ansvar för

forskning och teknikutveckling och

ett synsätt där arbetskraften utgör

en

resurs och där

anställningsvillkoren är goda. Det

bör utarbetas ett program

för tillväxt och konkurrenskraft

baserad på kunskap.

Könssegregeringen på

arbetsmarknaden måste brytas

samtidigt som den

offentliga verksamheten

försvaras. Personal med tillfälliga

anställningar

har sämre möjligheter till

påverkan i arbetet och får

mindre

personalutbildning. Otryggheten

hämmar också kreativiteten och

utrymmet för

att uttrycka kritik. För att öka

tillväxtmöjligheterna baserade på

kunskap

måste andelen otrygga

anställningar minska och

fler få

tillsvidareanställningar.

Barbro Feltzing (mp) ställer sig i

motion 2002/03:A2 (yrk. 1-16)

positiv

till den öppna samverkan som EU:s

sysselsättningsstrategi ger uttryck

för

eftersom det mellanstatliga

samarbetet bedrivs utan tvingande

lagar eller

direktiv. Motionären anser dock

att det saknas en hållbar

strategi på

sysselsättningsområdet och vill

förbättra insatserna på

arbetsmarknads- och

arbetslivsområdena. Det gäller

bl.a. åtgärder för att förebygga

arbetslöshet

i vissa grupper, främja

livslångt lärande och ny

arbetsorganisation

respektive entreprenörskap och

nya arbetstillfällen. Motionärens

förslag

innefattar också skattepolitik och

åtgärder för att främja

jämställdhet

mellan kvinnor och män.

Motion väckt under allmänna

motionstiden

Utskottet bedömer att följande

motionsförslag lämpligen kan

behandlas i anslutning till

ställningstagandet rörande

skrivelse 187.

Kristdemokraterna riktar i motion

A320 yrkande 25 kritik mot

regeringen för

att den inte beaktat

rådsrekommendationerna till

Sverige om åtgärder på

sysselsättningsområdet. Regeringen

bör snarast revidera den

nationella

handlingsplanen för

sysselsättning och omsätta

rådsrekommendationerna om

sänkta skatter m.m. i praktisk

tillämpning. Vidare bör Sverige

i EU-

samarbetet betona en konsekvent

tillämpning av

subsidiaritetsprincipen.

Utskottets ställningstagande

Allmänt om resultatskrivelsen

Skrivelse 2001/02:187 Sveriges

genomförande av EU:s

sysselsättningsstrategi

är den ena av de två första

resultatskrivelser som regeringen

överlämnat

till riksdagen. Som framgått

ansåg Riksdagskommittén att

riksdagens

möjligheter att arbeta med

uppföljning och utvärdering i

budgetsammanhang

skulle bli bättre om

resultatredovisningar varje år

lämnades till riksdagen.

Redovisningarna skulle ge riksdagen

och ansvarigt utskott underlag

för en

mer inträngande granskning av

viss statlig verksamhet.

Huvudsyftet med

resultatskrivelserna skulle

enligt Riksdagskommittén vara

att ge ett

underlag för en diskussion i

riksdagen om uppnådda resultat.

Riksdagskommittén (förslag till

riksdagen 2000/01:RS1 s. 76 f.)

ansåg att

budgetarbetet i riksdagen

borde utvecklas mot att

uppföljning och

utvärdering blir en integrerad del

av budgetprocessen.

Resultatskrivelserna

skall syfta till att förbättra

förutsättningarna för detta inom

ramen för

den ekonomiska styrningen.

Kommittén betonade vidare att

skrivelserna inte behöver avse

all

verksamhet inom ett utgiftsområde

utan att de med fördel kan

koncentreras

till vissa delar.

Riksdagskommittén bedömde vidare

att uppföljningen av

riksdagens beslut troligen blir

mer meningsfull för mål på lägre

nivåer,

t.ex. verksamhetsområdesnivå

eller anslagsnivå.

Resultatinformation på

utgiftsområdesnivå skulle enligt

kommittén kunna bli alltför

abstrakt och

generell.

Den resultatskrivelse som

arbetsmarknadsutskottet har att

behandla och en

motsvarande skrivelse om kultur

och delaktighet (skr.

2001/02:176) som

bereds i kulturutskottet utgör de

två första redovisningarna av detta

slag.

Erfarenheterna av

riksdagsbehandlingen av dessa kan

därmed komma att ge

vägledning inför utformning och

omfattning av framtida

resultatskrivelser.

I och med att syftet med

resultatskrivelser är att bidra

till

förbättringar av den ekonomiska

styrningen finns det anledning att

något

beröra hur denna styrning går till

efter det att riksdagen tagit

ställning

till förslagen i

budgetpropositionen. Då sker

regeringens medelstilldelning

genom den årliga statsliggaren med

regleringsbrev. Regleringsbreven

utformas

i dialog mellan respektive

departement och berörd myndighet.

De kan

revideras under löpande budgetår.

I AMV:s regleringsbrev för 2002,

som kan anses vara av särskilt

intresse

när det gäller

sysselsättningsfrågor, anger

regeringen förutom anslagsbelopp

och anslagsvillkor också ett

antal verksamhetsgrenar. För var

och en av

verksamhetsgrenarna finns mål och

avrapporteringskrav angivna.

I budgetpropositionen för 2003

redovisar regeringen under

utgiftsområde 13

viss information om

sysselsättningssamarbetet inom EU. I

anslutning till att

målet för arbetsmarknadspolitiken

behandlas konstaterar regeringen att

detta

också skall ligga i linje med EU:s

sysselsättningsriktlinjer. Vidare

nämner

regeringen att frågan om hur

Sverige genomför EU:s

sysselsättningsriktlinjer

varje år redovisas i

handlingsplanen för sysselsättning.

Varken i budgetpropositionen för

2003 eller i skrivelse 187 finns

några

uppgifter som tyder på att det

skulle föreligga ett samband mellan

å ena

sidan Sveriges deltagande i

sysselsättningssamarbetet inom EU

och å den

andra statsbudgeten eller

förslagen i budgetpropositionen.

Inte heller har

regeringen i Arbetsmarknadsverkets

regleringsbrev för 2002 givit

några

sådana indikationer. I det

sistnämnda dokumentet saknas helt

referenser till

EU:s sysselsättningssamarbete

respektive Sveriges deltagande i

detta. Omvänt

finns inte heller i Sveriges

handlingsplan för sysselsättning

2002 någon

hänvisning till att budgetmedel

avsatts för att uppnå vissa

resultat.

Arbetsmarknadsutskottet har

tidigare berört det faktum att

något samband

inte finns beskrivet i sitt

yttrande 2001/02:AU4y till

utrikesutskottet

angående verksamheten i Europeiska

unionen under år 2001. I anslutning

till

att arbetsmarknadsutskottet

kommenterade utvärderingen av

dittillsvarande

sysselsättningssamarbete påpekade

utskottet att det kunde finnas

anledning

att se närmare på samspelet

mellan den nationella

handlingsplanen för

sysselsättning och den

praktiska, konkreta utformningen

av svensk

sysselsättningspolitik bl.a. såsom

den kommer till uttryck i den

statliga

budgetprocessen inklusive

regleringsbreven. Här kan det finnas

ett utrymme

för ökad reell ömsesidig påverkan

på nationellt, regionalt respektive

lokalt

plan, menade

arbetsmarknadsutskottet i

yttrandet. Utrikesutskottet delade

arbetsmarknadsutskottets bedömning

(bet. 2001/02:UU10).

Beträffande det ämne som

behandlas i resultatskrivelse

187 kan

arbetsmarknadsutskottet konstatera

att regeringen inte hänvisar till

någon

koppling vare sig till de båda

utgiftsområden som ligger inom

utskottets

beredningsområde - utgiftsområdena

13 Arbetsmarknad och 14 Arbetsliv -

eller

till budgetprocessen i stort.

Utskottet har tagit del av

information om EU:s

sysselsättningssamarbete

alltsedan detta inleddes och har

under förra riksmötet också följt

den av EU

initierade utvärderingen av

unionens sysselsättningssamarbete.

Utvärderingen

skulle ske efter det att samarbetet

bedrivits i fem år. Huvudsyftet var

att

analysera vilken påverkan

sysselsättningsstrategin har haft

på utformningen

av den nationella politiken

och på sysselsättningsutvecklingen

i

medlemsländerna. Resultatet skall

bidra till att vidareutveckla

strategin

för framtiden i syfte att

uppnå de gemensamt uppsatta målen

för ökad

tillväxt och sysselsättning i

Europa.

Utskottet har mot slutet av den

förra mandatperioden fortlöpande

fått

information om det svenska

utvärderingsarbetet och därvid under

hand bl.a.

tagit del av utvärderingsrapporter

såväl i preliminär som i slutlig

form.

Likaså har utskottet informerats

om regeringens

sammanfattningsrapport om

Sveriges nationella utvärdering av

EU:s sysselsättningsstrategi (mars

2002).

I samband med att företrädare

för Näringsdepartementet i

anslutning till

utskottssammanträden lämnat

upplysningar till utskottet om

aktuella EU-

frågor har utvärderingsarbetet

tagits upp vid flera tillfällen.

Sammanfattningsvis anser

utskottet att det kan anses ha ett

värde med en

sammanhållen och översiktlig

redovisning av Sveriges

genomförande av EU:s

sysselsättningssamarbete på det

sätt som görs i skrivelse 187.

Utskottet kan

dock sägas ha haft förhållandevis

goda möjligheter att fortlöpande

följa det

ämne som behandlas i

resultatskrivelsen.

Som framgått är

resultatskrivelser enligt

Riksdagskommitténs förslag

tänkta att ha en koppling till

budgetprocessen och den

ekonomiska

styrningen. Det går dock inte att

ur resultatskrivelsen omedelbart

utläsa om

det finns ett samband mellan

Sveriges genomförande av den

europeiska

sysselsättningsstrategin och

budgetprocessen och den ekonomiska

styrningen.

Utskottet kan dock inte utesluta

att så kan vara fallet.

För fullständighetens skull bör

dock här nämnas att utskottet

noterat att

det av skrivelse 187 framgår

att "det för närvarande övervägs

hur ett

jämställdhetsperspektiv mera

strukturerat ska integreras inom

ramen för den

statliga budgetprocessen".

Sveriges deltagande i EU:s

sysselsättningssamarbete

Arbetsmarknadsutskottet kan

inledningsvis konstatera att

frågan om full

sysselsättning har fått en

framträdande roll i EU-samarbetet.

Det är enligt

utskottets uppfattning mycket

positivt att

sysselsättningsfrågorna inte

minst genom Lissabonstrategin fått

en så stor betydelse i

unionssamarbetet.

Den europeiska

sysselsättningsstrategin har haft

stor betydelse för

unionen i dess helhet när det

gäller att öka sysselsättningen och

minska

arbetslösheten. Den öppna

samordningsmetoden har utgjort

ett värdefullt

instrument för att utveckla

sysselsättningspolitiken i

medlemsstaterna.

Målsättningarna om full

sysselsättning och en öppen

arbetsmarknad är dock

ännu inte förverkligade. De

förändringar av

sysselsättningsstrategin

(Luxemburgprocessen) som för

närvarande förbereds inom bl.a.

kommissionen

kommer att påverka

förutsättningarna för att nå dessa

målsättningar. Även

utformningen av bl.a. det

ekonomisk-politiska samarbetet

inom EU har

självfallet stor inverkan.

I det ovannämnda

yttrandet (yttr.

2001/02:AU4y) tog

arbetsmarknadsutskottet upp

en mer övergripande

kommentar om

sysselsättningsstrategins påverkan

på svensk politik som lämnats

i

Statskontorets utvärderingsrapport

rörande sysselsättningssamarbetet

(EU:s

sysselsättningsstrategi och

utformningen av den nationella

politiken.

Delprojekt 6 i nationell

utvärdering av

sysselsättningssamarbetet, april

2002). Enligt Statskontorets

rapport var det en allmän

uppfattning bland

tjänstemän vid departement och

myndigheter och bland företrädare

för

arbetsmarknadens parter att EU:s

sysselsättningsstrategi inte

nämnvärt har

påverkat svensk politik och att

strategin är relativt okänd utanför

den

grupp av personer som direkt

arbetar med den. Enligt

Statskontorets

utvärdering uppgavs en anledning

till att strategin inte har haft

så stort

inflytande vara att den svenska

sysselsättningspolitiken redan

ligger i

linje med EU:s

sysselsättningsstrategi.

Utskottet kan konstatera att

regeringen inte berört frågan om

inhemsk

förankring av

sysselsättningssamarbetet närmare i

skrivelse 187. Enligt vad

utskottet inhämtat har dock

regeringen under året vidtagit vissa

åtgärder

för att sprida kännedom om EU:s

sysselsättningsstrategi, vilket är

positivt.

Målgrupp för

informationsinsatserna är bl.a.

Arbetsmarknadsverkets,

Arbetsmiljöverkets och Nuteks

personal samt arbetsmarknadens

parter och

andra aktörer på

sysselsättningsområdet. Ett magasin

om strategin har tagits

fram för spridning i

pappersform. På regeringens hemsida

under adressen

www.jobben.regeringen.se finns

förutom en översikt över

samarbetet också

uppgifter om bakgrund, mål, syfte,

metoder m.m. Vidare finns länkar

till

bl.a. olika former av

grunddokument. I regeringens

informationsinsatser om

sysselsättningssamarbetet ingår

också bl.a. medverkan av

företrädare för

Regeringskansliet i seminarier runt

om i landet.

Arbetsmarknadsutskottet ser

positivt på en ökad regional

och lokal

förankring av

sysselsättningssamarbetet. Denna

uppfattning redovisade

utskottets ordförande i en

utfrågning om

sysselsättningssamarbetet som ägde

rum i Europaparlamentet i januari

2002. Här kan tilläggas att en

förankring

också hos exempelvis

arbetsmarknadens parter på

nationell nivå är angelägen

liksom att det fortsatta

sysselsättningssamarbetet tar sig an

viktiga frågor

som framtida arbetskraftsbehov och

kompetensförsörjning, åtgärder för

att

främja deltagande på

arbetsmarknaden och kvalitet i

arbetet.

Vikten av regional och lokal

förankring betonades också av

utskottet i det

tidigare nämnda yttrandet till

utrikesutskottet (yttr.

2001/02:AU4y). Där

redovisade utskottet också vissa

mer allmänna synpunkter på

önskvärda

förändringar av

sysselsättningssamarbetet.

Arbetsmarknadsutskottet framförde

i sitt yttrande synpunkter på

behovet av att framtida riktlinjer

förenklas

och blir lätta att tillämpa, att

mål för samarbetet slås fast på

lång och

medellång sikt och att tydliga och

ändamålsenliga indikatorer

utformas så

att det blir möjligt att

följa upp och utvärdera

genomförandet av

riktlinjerna. Vidare framhölls

betydelsen av att de nationella

parlamenten

involveras i det framtida

sysselsättningssamarbetet så att

detta får större

demokratisk legitimitet. Detta är

av största betydelse när den

öppna

samordningsmetoden används. Som

framgått delar utrikesutskottet

den

bedömning som

arbetsmarknadsutskottet gjort i

yttrandet. Riksdagen har

ställt sig bakom detta (bet.

2001/02:UU10, rskr. 294).

I anslutning till vad utskottet

här anfört om vikten av

nationell

förankring av

sysselsättningssamarbetet vill

utskottet något närmare beröra

frågan om subsidiaritet i

samarbetet.

Subsidiaritetsprincipen skall

enligt Romfördragets artikel 5

gälla inom

områden där det råder gemensam

kompetens. Enligt denna artikel

skall

gemenskapen, på de områden där den

inte ensam är behörig, dvs. där det

råder

gemensam kompetens, i

överensstämmelse med

subsidiaritetsprincipen vidta en

åtgärd endast om och i den mån som

målen för den planerade åtgärden

inte i

tillräcklig utsträckning kan uppnås

av medlemsstaterna och därför, på

grund

av den planerade åtgärdens

omfattning eller verkningar, bättre

kan uppnås på

gemenskapsnivå. Principen slår fast

att gemenskapen inte skall vidta

någon

åtgärd som går utöver vad som är

nödvändigt för att uppnå målen i

fördraget.

På nationell nivå försöker man i

dag på en rad samhällsområden sporra

till

förbättringar genom att jämföra

resultat med hjälp av indikatorer

och

framgångsanalys (benchmarking),

förenklat uttryckt "genom att

jämföra sig

med den som är bäst". Inom

Arbetsmarknadsverket redovisas t.ex.

fortlöpande

en rad indikatorer över

verksamheten där man kan jämföra

resultaten i det

egna länet eller förmedlingen med

andra. Ett annat exempel kan hämtas

från

det regionala utvecklingsarbetet

där man bl.a. genom framgångsanalys

jämför

kluster i och utanför Sverige

med varandra. I dessa kluster

samspelar

företag inom ett gemensamt

strategiskt kompetensområde med

varandra och med

andra företag och aktörer.

På motsvarande sätt är det

enligt utskottet värdefullt att

EU:s

medlemsstater genom den öppna

samordningsmetoden stimuleras att

få fram de

bästa metoderna för tillväxt. De

instrument som används vid

genomförandet av

strategin är som framgått

gemensamma mål och riktlinjer,

uppföljning i form

av nationella handlingsplaner och

med hjälp av gemensamma indikatorer

samt

utbyte av goda erfarenheter.

Utskottet ser

subsidiaritetsprincipen som en

utgångspunkt och anser det

positivt att man inom ramen för

den öppna samordningsmetoden har

utökat

utbyte av erfarenheter och

kunskaper mellan medlemsstaterna.

Utskottet

finner också anledning att

betona att det är viktigt att

värna om det

element av frivillighet som finns

i sysselsättningssamarbetet -

processen

drivs framåt genom mellanstatligt

samarbete utan politiska utfästelser

och

med avsaknad av bindande direktiv,

lagstiftning och sanktioner.

När det gäller Sveriges

genomförande av EU:s

sysselsättningssamarbete

redovisar regeringen i skrivelse

187 utförligt uppgifter om vilka

åtgärder

som vidtagits för att genomföra

riktlinjerna under var och en av

de fyra

pelarna i samarbetet liksom vilka

åtgärder som vidtagits med

anledning av

ministerrådets

sysselsättningsrekommendationer till

Sverige.

Utskottet ställer sig bakom

den redovisning som regeringen

gör i

skrivelsen. Med hänvisning till

detta och till vad utskottet anfört

ovan

avstyrks de motionsförslag som

väckts med anledning av

skrivelsen. I

sammanhanget avstyrker utskottet

också Kristdemokraternas motion

A320

yrkande 25 som avlämnats under

allmänna motionstiden men som i

allt

väsentligt rör frågor som behandlas

i skrivelsen.

Utskottet föreslår att riksdagen

lägger regeringens skrivelse

2001/02:187

till handlingarna.

**FOOTNOTES**

[1]: En arbetsmarknad i

förändring? Av docent Jan

Ottosson, fil.dr

Karsten Lundeqvist och professor

Lars Magnusson.

Utgiftsområde 13 Arbetsmarknad

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlas en

motion som gäller målen för

politikområdet

Arbetsmarknadspolitik. Motionen

avstyrks. Jämför

reservation 9 (m).

Utskottet tillstyrker

regeringens förslag till

anslag på

utgiftsområde 13 för budgetåret

2003 och avstyrker samtliga

motionsyrkanden som rör anslagen.

Utskottet tillstyrker vidare

regeringens förslag om höjning av

ersättningen till

deltagare i ungdomsgarantin, en

senareläggning av tidpunkten för

ikraftträdandet av vissa

lagändringar knutna till inrättandet

av

den nya myndigheten Inspektionen

för arbetslöshetsförsäkringen, en

konsekvensändring med anledning av

att sagda myndighet skall överta

AMS tillsyn över

arbetslöshetsförsäkringen,

godkännande att använda

en del av inflytande

arbetsmarknadsavgifter för

tillsynen över

arbetslöshetsförsäkringen och om

bemyndiganden rörande fyra av

anslagen på utgiftsområdet.

En motion om vidgat uppdrag för

IFAU när det gäller utvärdering av

de arbetsmarknadspolitiska

insatserna avstyrks med hänvisning

till

att förslaget redan är

tillgodosett inom ramen för

nuvarande

resurser. En motion om

lokalisering av Inspektionen för

arbetslöshetsförsäkringen avstyrks

med hänvisning till kommande

överväganden i Regeringskansliet.

3. Mål för politikområde

Arbetsmarknadspolitik

Propositionen

För politikområdet

Arbetsmarknadspolitik gäller för

år 2003 samma mål som

under innevarande budgetår, dvs.

en väl fungerande arbetsmarknad med

full

sysselsättning och god ekonomisk

tillväxt.

Motionen

Moderata samlingspartiet anser i

motion A364 (yrk. 14) att

regeringens mål

för politikområdet Arbetsmarknad

skall avvisas. Partiet hänvisar

därvid till

förslagen i motionerna A225

Arbetshandikappade, A294

Bemanningsföretag, A314

Arbetsmarknaden, A315 Jämställdhet,

A316 Arbetstid och A321 En rörlig

och

individuell yrkesutbildning.

Utskottets ställningstagande

Arbetsmarknadsutskottet behandlade

i betänkande 2000/01:AU1

regeringens

förslag om att målet för

politikområdet Arbetsmarknadspolitik

skall vara en

väl fungerande arbetsmarknad med

full sysselsättning och god

ekonomisk

tillväxt. Utskottet tillstyrkte

förslaget och avstyrkte samtidigt

ett

avslagsyrkande från Moderaterna med

samma innebörd som partiet nu

återkommit

med. Riksdagen beslutade i

enlighet med utskottets förslag.

Motsvarande

förslag av Moderaterna avstyrktes

även i förra årets betänkande

2001/02:AU1.

Utskottet delar regeringens

uppfattning att nuvarande mål för

politikområdet

bör kvarstå oförändrat under

budgetåret 2003 och avstyrker

därmed motion

A364 yrkande 14 (m).

4. Arbetsmarknadspolitiska program

Strukturen på

arbetsmarknadspolitiska program

Olika arbetsmarknadspolitiska

program berörs i flera förslag i

anslagsfrågor

i avsnittet nedan. Av detta

skäl finns här en förteckning över

de olika

arbetsmarknadspolitiska programmen

och övrigt stöd, som de

redovisas på

Arbetsmarknadsverkets hemsida.

-----------------------------------

-------------

Arbetsmarknadspolitiska program och

övrigt stöd

-----------------------------------

-------------

1. Arbetsmarknadsutbildning

-----------------------------------

-------------

2. Arbetspraktik

-----------------------------------

-------------

3. Stöd till start av

näringsverksamhet

-----------------------------------

-------------

4. Aktivitetsgaranti

-----------------------------------

-------------

5. Projekt med

arbetsmarknadspolitisk

inriktning

-----------------------------------

-------------

6. Ungdomsinsatser

-----------------------------------

-------------

Ungdomsgaranti för ungdomar 20-24

år

-----------------------------------

-------------

Kommunala ungdomsprogram

-----------------------------------

-------------

Interpraktik

-----------------------------------

-------------

7. Förberedande insatser

-----------------------------------

-------------

Aktiviteter inom vägledning och

platsförmedling

-----------------------------------

-------------

Arbetslivsinriktad rehabilitering

-----------------------------------

-------------

Datortek

-----------------------------------

-------------

Förberedande eller orienterande

utbildningar

-----------------------------------

-------------

8. Aktivitetsstöd

9. Arbetsmiljöansvar och

försäkringsskydd vid

arbetsmarknadspolitiska insatser

-----------------------------------

-------------

10. Anställningsstöd

-----------------------------------

-------------

Allmänt anställningsstöd

-----------------------------------

-------------

Förstärkt anställningsstöd (2-

årsinskrivna)

-----------------------------------

-------------

Förstärkt anställningsstöd (4-

årsinskrivna)

-----------------------------------

-------------

Särskilt anställningsstöd (personer

över 57 år)

-----------------------------------

-------------

11. Anställningsstöd som

kombineras med vård-

och omsorgsutbildning

-----------------------------------

-------------

12. Särskilda insatser för

personer med

arbetshandikapp

-----------------------------------

-------------

Stöd till hjälpmedel på

arbetsplatsen

-----------------------------------

-------------

Stöd till personligt biträde

Lönebidrag

Skyddat arbete hos Samhall

-----------------------------------

-------------

OSA (Skyddat arbete hos

offentliga

arbetsgivare)

-----------------------------------

-------------

SIUS (Särskilt

introduktions- och

uppföljningsstöd)

-----------------------------------

-------------

Särskilt stöd vid start av

näringsverksamhet

-----------------------------------

-------------

Utöver de ovan angivna programmen

och stöden finns ytterligare former

av arbetsmarknadspolitiska

insatser, exempelvis

flyttningsbidrag,

friårsförsöket, stöd till

utbildning av anställda och medel

för s.k.

brytprojekt.

Ersättning till deltagare i

ungdomsgarantin

Propositionen och utskottets

ställningstagande

Den lägsta nivån på

aktivitetsstödet kommer att uppgå

till 223 kr per

dag från och med 2003. För att

utvecklingsersättningen till

deltagare

i ungdomsgarantin skall

överensstämma med det lägsta

aktivitetsstödet, som till

skillnad från

utvecklingsersättningen är

skattepliktigt, föreslår

regeringen att

utvecklingsersättningen höjs

till 3 280 kr per månad fr.o.m.

den 1 januari 2003. Ersättningsnivån

regleras i 4 § lagen (2000:625) om

arbetsmarknadspolitiska program. I

propositionen föreslås att

riksdagen antar regeringens

förslag till

lag om ändring i denna lag (prop.

punkt 3). Regeringens lagförslag

framgår av bilaga 3 till

betänkandet. Utskottet noterar att

den

berörda paragrafens fjärde

stycke i nu gällande lydelse saknas

i

propositionens lagförslag.

Utskottet föreslår att regeringens

förslag

bifalles med den justeringen

att detta stycke tillförs 4 §.

Utskottets lagförslag framgår av

bilaga 4 till betänkandet.

5. Anslagsfrågor

Anslaget 22:1 Arbetsmarknadsverkets

förvaltningskostnader

Propositionen

Anslagsutveckling

Tusental kronor

-----------------------------------

--------------------------

Anslags-

2001 Utfall 4 416 765

sparande

-1 954

-----------------------------------

--------------------------

Utgifts-

2002 Anslag 4 517 058

prognos 4 456 408

-----------------------------------

--------------------------

2003 Förslag 4 621 614

-----------------------------------

--------------------------

2004 Beräknat 4 724 111 1

-----------------------------------

--------------------------

1 Motsvarar 4 622 195 tkr i 2003 års

prisnivå.

Från anslaget finansieras

kostnaderna för personal och

lokaler samt andra

förvaltningskostnader vid AMS,

länsarbetsnämnderna,

arbetsförmedlingarna och de

avgiftsfinansierade verksamheterna

vid Arbetslivstjänster

(ALT) och Aske kursgård. Under

anslaget redovisas också

IAESTE-praktik (The International

Association for Exchange

of Students for Technical

Experience).

Under budgetåret 2002 har 15,2

miljoner kronor av anslaget

avsatts för AMS tillsyn över

arbetslöshetsförsäkringen m.m.

Som framgår i avsnittet om

anslaget 22:12 Inspektionen för

arbetslöshetsförsäkringen kommer

en ny myndighet att

inrättas under år 2003 med uppgift

att utöva tillsyn över

arbetslöshetsförsäkringen.

Regeringen återkommer i

tilläggsbudgeten i anslutning

till nästa års ekonomiska

vårproposition med förslag om

överföring av medel från AMV

till den nya myndigheten.

Även om situationen på

arbetsmarknaden för utrikes födda

under senare år förbättrats

väsentligt är skillnaden i

förhållande till inrikes födda

oacceptabelt stor. För att

stärka ställningen på

arbetsmarknaden för personer med

utländsk bakgrund bedömer

regeringen det som angeläget med

personalförstärkningar under 2003.

Under 2003 fortsätter också den

satsning på kompletterande

utbildning för personer med

utländsk högskoleexamen inom

olika bristyrken som inleddes 2001.

Minst 70 miljoner kronor

skall användas för detta ändamål.

Insatserna för att bättre ta

till vara invandrares

kompetens i arbetslivet måste

utvecklas ytterligare.

Ytterligare 10 miljoner

kronor skall disponeras av

regeringen för åtgärder som kan öka

sysselsättningen och som

kan komma att aktualiseras senare.

Regeringen föreslår att riksdagen

anvisar ett ramanslag på

4 621 614 000 kr för 2003. Vidare

föreslås att 15 650 000 kr

av inflytande

arbetsmarknadsavgifter enligt

socialavgiftslagen (2000:980) får

användas för tillsynen av

arbetslöshetsförsäkringen (prop.

punkt 4).

Motionerna

Tusental kronor

-----------------------------------

--------------------------

|Regeringens | Oppositionens

förslag i förhållande till|

|förslag |regeringens förslag

|

-----------------------------------

-------------------------

| | m | fp | kd

| c |

-----------------------------------

-------------------------

|4 621 614 | - 250| -

1 200| - 400| -

700 000 |

| | 853 | 000 | 000

| |

-----------------------------------

-------------------------

Moderata samlingspartiet förordar

i motion A364 (yrk. 5 i denna del)

att en ny statlig

arbetsmarknadsmyndighet inrättas

helt och fullt år

2005 samt föreslår ett anslag för

detta om 25 miljoner kronor för år

2003. Utskottet återkommer till

detta förslag i senare delen av

betänkandet. Den nya statliga

myndigheten skall ersätta den

nuvarande

organisationen som består av 21

myndigheter och 418

arbetsförmedlingar.

Myndigheten skall ansvara för

att godtagbara förmedlingstjänster

erbjuds i hela landet,

administrera schabloniserade

arbetsmarknadspolitiska stöd

och bedriva den yttersta

myndighetsutövning som behövs för

att fördela de medel som anslås över

statsbudgeten för övriga insatser.

- Moderaterna vill även införa en

mer individuell och effektiv

arbetsförmedling, bl.a. med

möjligheter

till förmedling av arbeten i

fri konkurrens. - Partiets förslag

om

reformering av

arbetslöshetsförsäkringen innebär

att AMS

övervakningsansvar kan upphöra

när försäkringen flyttas från

arbetslöshetskassorna till

den allmänna

försäkringskassan.

Administration och beslut om

lönebidrag flyttas likaså till

försäkringskassan. Detta

möjliggör nedläggning av AMS. För

budgetåret

2003 beräknar Moderaterna anslaget

till ett 251 miljoner kronor lägre

belopp än regeringen (yrk. 8).

Folkpartiet vill enligt motionerna

Fi232 (yrk. 16 i denna del) och A332

(yrk. 19 i denna del) att

arbetsmarknadspolitiken reformeras.

Det

föreslås att AMS i sin nuvarande

form läggs ned och ersätts på

central

nivå av en förhållandevis liten

organisation för tillsyn och

rena

myndighetsuppgifter. Delar

av "servicefunktionen" i

arbetsmarknadspolitiken, som

jobbförmedling och yrkesutbildning,

bör

till stor del kunna genomföras av

andra aktörer som

utbildningsföretag,

komvux, folkhögskolor etc.

Ytterst bör dock ansvaret

för

förmedlingsverksamheten ligga kvar

på det offentliga. Folkpartiet vill

vidare se en reformering

av platsförmedlingsverksamheten.

Arbetsförmedlingen måste få

konkurrens från andra aktörer

när det

gäller platsförmedlingen.

Sammantaget räknar partiet med att

anslaget

kan minskas med 1 200 miljoner

kronor i förhållande till vad som

föreslås i budgetpropositionen.

Kristdemokraterna pekar i sin

motion A320 på behovet av en

helt ny

arbetsmarknadspolitik och en ny,

mindre arbetsmarknadsmyndighet.

Innan

den nya arbetsmarknadspolitiken

är sjösatt fullt ut anser partiet

att

AMS i egenskap av central

myndighet bör förändras mot en

tydligare

stabsroll med möjlighet till

ytterligare rationaliseringar.

Partiet

menar att det finns tydliga

indikationer på problem med

styrning,

resultatuppföljning och kontroll

av medelsanvändningen. Till detta

kommer att internadministrationen

dr alltför stor. För att minska

internadministrationen och öka

möjligheterna till samordning

och

tydlighet när det gäller

beslut och ansvar bör enligt

partiet

länsarbetsnämnderna avvecklas som

självständiga myndigheter. Även ett

lägre antal program kan minska

administrationen centralt i AMS och

inom

länsarbetsnämnderna, vilket skulle

möjliggöra besparingar. Partiets

budgetalternativ innebär

besparingar på 400 miljoner kronor

på anslaget

i förhållande till propositionen

(yrk. 32 i denna del).

Centerpartiet ser i motion A330

(yrk. 4 i denna del) möjligheten

att

minska Arbetsmarknadsverkets

förvaltningskostnader genom en

reformering

av verket. Därigenom räknar man med

att kunna minska anslaget med 700

miljoner kronor i förhållande till

regeringens förslag.

Utskottets ställningstagande

Mot bakgrund av vad utskottet

anfört i avsnitt 1 Allmänna frågor

rörande oppositionens förslag om

en förändrad arbetsmarknadsmyndighet

avstyrker utskottet motionerna A320

yrkande 32 i denna del (kd), A330

yrkande 4 i denna del (c), A332

yrkande 19 i denna del (fp),

Fi232

yrkande 16 i denna del (fp) och

A364 yrkande 8 (m) och tillstyrker

regeringens förslag till

medelsanvisning under anslaget.

Sist i detta

avsnitt finns en sammanställning

av utskottets ställningstagande i

fråga om anslagen på utgiftsområde

13.

Utskottet biträder vidare

regeringens förslag att 15 650 000

kronor

av inflytande

arbetsmarknadsavgifter enligt

socialavgiftslagen

(2000:980) skall få användas för

tillsynen av

arbetslöshetsförsäkringen

(prop. punkt 4).

Anslaget 22:2 Bidrag till

arbetslöshetsersättning och

aktivitetsstöd

Propositionen

Anslagsutveckling

Tusental kronor

----------------------------------

---------------------------

Anslags-

2001 Utfall 35 956 502

sparande

1 957 645

----------------------------------

---------------------------

Utgifts-

2002 Anslag 35 923 000 1

prognos 36 637 000

----------------------------------

---------------------------

2003 Förslag 36 363 000

----------------------------------

---------------------------

2004 Beräknat 35 562 000

----------------------------------

---------------------------

1 Varav minskning med 100 miljoner

kronor på tilläggsbudget i

budgetpropositionen för

2003.

Anslaget används huvudsakligen

till finansiering av

kostnaderna för

arbetslöshetsersättning vid öppen

arbetslöshet

och aktivitetsstöd för

personer som deltar i

arbetsmarknadspolitiska program.

Aktivitetsstödet motsvarar

den arbetslöshetsersättning

deltagarna skulle ha fått om de

varit öppet arbetslösa. Den som

inte är berättigad till

arbetslöshetsersättning får fr.o.m.

nästa år 223 kr per dag i

aktivitetsstöd.

Aktivitetsstöd får även användas

för viss nationell

medfinansiering som svarar mot

utbetalningar från anslaget

22:6 Europeiska socialfonden

m.m. för perioden 2000-2006.

Likaså får aktivitetsstöd

användas för medfinansiering av

regionala tillväxtavtal för

insatser som ryms inom ramen för

de arbetsmarknadspolitiska reglerna

med utgångspunkt i de mål

och prioriteringar som

finns uppsatta för

arbetsmarknadspolitiken. Av

medlen under anslaget får högst

400 miljoner kronor användas för

utgifter enligt ändamålet för

anslaget 22:3 Köp av

arbetsmarknadsutbildning och

övriga

kostnader.

Utgifterna för

arbetslöshetsersättningen har

fortsatt att

minska. Trots att den högsta

ersättningen och grundbeloppet

höjdes fr.o.m. den 2 juli

2001 har den lägre

arbetslöshetsnivån och ett lägre

uttag av ersättningsdagar

bidragit till att utgifterna

minskat. Efter den ytterligare

höjningen från och med den

1 juli 2002 utges den

inkomstrelaterade ersättningen med

högst 730 kr per dag under

de första hundra dagarna.

För dagar därutöver lämnas

ersättning med högst 680 kr om

dagen. Grundbeloppet har höjts

till 320 kr per dag.

Utgifterna för aktivitetsstödet

ökade under 2001 i

förhållande till år 2000

samtidigt som antalet personer med

aktivitetsstöd minskade.

Detta berodde på att

ersättningsnivåerna höjdes under

2001. Under 2002 har

ytterligare höjningar av

ersättningsnivåerna genomförts

motsvarande ersättningen i

arbetslöshetsförsäkringen. Den

lägsta nivån för aktivitetsstödet

uppgår sedan den 1 januari

2002 till 183 kr per dag. Från och

med år 2003 kommer nivån

att höjas till 223 kr per dag.

Regeringen har initierat en

försöksverksamhet med ett s.k.

friår under perioden 2002-

2004. Utgifterna för

försöksverksamheten beräknas till

159 miljoner kronor brutto

respektive 65 miljoner kronor netto

per år.

Utskottet har ovan behandlat

regeringens förslag om en

höjning av ersättningen till

deltagare i den kommunala

ungdomsgarantin. Regeringen avser

att återkomma till riksdagen

under våren 2003 med ett

förslag om hur de kommunala

ungdomsprogrammen skall avvecklas.

Antalet s.k.

interpraktikstipendier för att

finansiera

praktikperioder utomlands har

under första halvåret 2002 ökat

jämfört med föregående år.

Förklaringen är i huvudsak att

antalet avslagna ansökningar

minskat avsevärt. Regeringen ser

anledning att närmare granska i

vilken grad stipendierna

utnyttjas av den avsedda

målgruppen, nämligen personer

mellan

20 och 30 år som är eller riskerar

att bli långtidsarbetslösa.

Regeringen föreslår att riksdagen

anvisar ett ramanslag på

36 363 miljoner kronor för

budgetåret 2003. Av detta belopp

beräknas 9 666 miljoner kronor

för aktivitetsstöd, 23 507

miljoner kronor för bidrag till

arbetslöshetsersättning och 3

189 miljoner kronor för

statliga ålderspensionsavgifter

avseende aktivitetsstöden

och bidrag till

arbetslöshetsersättning.

Motionerna

Tusental kronor

------------------------------------

-------------------------

|Regeringens | Oppositionens

förslag i förhållande till|

|förslag |regeringens förslag

|

------------------------------------

-------------------------

| | m | fp | kd

| c |

------------------------------------

-------------------------

|36 363 000 | - 3 175|

- 10 750| - 7 055| -

7 915 |

| | 000 | 000 |

000 | 000|

------------------------------------

-------------------------

Moderata samlingspartiet

förespråkar i motion A364 införandet

av en allmän

arbetslöshetsförsäkring som

administreras av staten.

Försäkringen skall

vara en omställningsförsäkring som

finansieras med en

försäkringspremie

som relateras till månadslönen.

Premien betalas med 2 % på

sådana

inkomster som är

ersättningsberättigande och skall

vara avdragsgill. Ingen

förändring av arbetsvillkoret

föreslås. Ersättning skall endast

kunna

utges under en ersättningsperiod om

300 dagar och återkvalificering

skall

kunna ske bara genom ett riktigt

arbete. Genom den föreslagna

försäkringen

blir det möjligt att slopa

huvuddelen av dagens regel-,

kontroll- och

sanktionssystem, vilket får

ekonomiska konsekvenser för

berörda

myndigheter. Den enskilde

kompenseras för de höjda

egenavgifterna genom

sänkt skatt.

Sammanfattningsvis beräknar

Moderaterna besparingarna för

budgetåret

2003 till 3 175 miljoner kronor,

varav 2 100 miljoner kronor avser

högre

egenfinansiering (yrk. 9).

Folkpartiet räknar i motionerna

Fi232 (yrk. 16 i denna del) och A332

(yrk.

19 i denna del) med

anslagsbesparingar på 10 750

miljoner kronor, varav 7

300 miljoner kronor till

följd av höjda egenavgifter

i

arbetslöshetsförsäkringen.

Kristdemokraterna vill enligt

motion A320 införa en allmän

obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring fr.o.m.

den 1 januari 2003. Motsvarande

yrkande

finns även i Kristdemokraternas

motion A324 som behandlas i

avsnittet om

den allmänna inriktningen av

politiken. Försäkringen skall

ge

grundläggande ekonomisk trygghet så

länge som den arbetslösa står

till

arbetsmarknadens förfogande. Den

bör utformas så att det alltid lönar

sig

bättre att ta ett kort,

tillfälligt arbete än att låta

bli.

Egenfinansieringen

(finansieringsavgiften) bör höjas

till en tredjedel i

den nya försäkringen. Höjningen

kompenseras för den enskilde genom

sänkt

inkomstskatt, däribland genom

höjning av grundavdraget. - Partiet

stöder

även de förslag som lades fram i Ds

1999:58 Kontrakt för arbete -

rättvisa

och tydliga regler i

arbetslöshetsförsäkringen. Ett

genomförande av

förslagen skulle enligt partiet

minska den arbetslöses söktid,

varvid

kostnaderna för

arbetslöshetsförsäkringen skulle

minska. - Genom satsning

på en bättre småföretagspolitik,

sänkt skatt för hushållstjänster

och

andra reformer anser partiet

att resurser kan frigöras

från

aktivitetsstödet och

arbetsmarknadsutbildningen. -

Kristdemokraterna

avvisar regeringens extra

anslag på 65 miljoner kronor

till

friårsförsöket. I stället anser

partiet att projektet, som bygger

på att

a-kassemedel skall utnyttjas,

bör finansieras inom befintliga

ramar. -

Sammantaget beräknas anslaget

minska med 7 055 miljoner kronor,

varav 4

790 miljoner kronor till följd av

höjd egenavgift, (yrk. 32 i denna

del).

Centerpartiet betonar i motion A330

(yrk. 4 i denna del) att arbete

alltid

måste löna sig och att

försäkringssystemen måste skapa

incitament för

arbete.

Arbetslöshetsförsäkringen

reformeras genom att

självfinansieringsgraden ökas

till en tredjedel av kostnaden. De

som har

arbete betalar full avgift medan

de arbetslösa betalar halv

avgift.

Effekten av den höjda

egenfinansieringen minskas genom

att avgiften

berättigar till en

skattereduktion på 40 % av