Bet. 2002/03:AU2

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

2002/03:AU2

Utgiftsområde 14 Arbetsliv

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Allmänt om

arbetslivspolitiken

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:A217, 2002/03:A239 yrkandena

16 och 17, 2002/03:A267, 2002/03:A274,

2002/03:A313 yrkande 3, 2002/03:A318

yrkandena 3, 6, 7 och 9, 2002/03:A326,

2002/03:A338 yrkandena 1-3,

2002/03:A343, 2002/03:A344,

2002/03:A367 yrkandena 5 och 6,

2002/03:Sf291 yrkandena 18, 20 och 21

samt 2002/03:Sf335 yrkande 2.

Reservation 1 (m)

Reservation 2 (kd)

Reservation 3 (c)

2. Mål för politikområdet

Arbetslivspolitik

Riksdagen avslår motion 2002/03:A364

yrkande 24.

Reservation 4 (m)

3. Allmänt om

jämställdhetspolitiken

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:A299 yrkandena 1 och 2,

2002/03:A315 yrkande 1, 2002/03:A323

yrkande 7 samt 2002/03:A365 yrkande 2.

Reservation 5 (m)

4. Mål för politikområdet

Jämställdhetspolitik

Riksdagen avslår motion 2002/03:A364

yrkande 25.

Reservation 6 (m)

5. Kompetenssparande

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:A224 yrkande 6, 2002/03:A239

yrkande 3, 2002/03:A241 yrkande 7,

2002/03:A297 yrkandena 1-4,

2002/03:A314 yrkande 13, 2002/03:A318

yrkande 5, 2002/03:A320 yrkande 16,

2002/03:A332 yrkande 10 och

2002/03:Ub338 yrkande 10.

Reservation 7 (m, fp, kd, c)

6. Kompetensutveckling

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:A233 och 2002/03:A357.

7. Anslag på utgiftsområde 14

för 2003

a) Bemyndigande beträffande anslaget

23:1

Riksdagen bemyndigar regeringen att

under 2003, i fråga om ramanslaget

23:1 Arbetsmiljöverket, ingå

ekonomiska förpliktelser som inklusive

tidigare åtaganden medför utgifter på

högst 18 550 000 kronor under år 2004.

Därmed bifaller riksdagen proposition

2002/03:1 utgiftsområde 14 punkt 1.

b) Bemyndigande beträffande anslaget

23:2

Riksdagen bemyndigar regeringen att

under 2003, i fråga om ramanslaget

23:2 Arbetslivsinstitutet, ingå

ekonomiska förpliktelser som inklusive

tidigare åtaganden medför utgifter på

högst 100 000 000 kronor under åren

2004-2005. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2002/03:1 utgiftsområde 14

punkt 2.

c) Bemyndigande beträffande anslaget

23:3

Riksdagen bemyndigar regeringen att

under 2003, i fråga om ramanslaget

23:3 Särskilda utbildningsinsatser

m.m., ingå ekonomiska förpliktelser

som inklusive tidigare åtaganden

medför utgifter på högst 34 200 000

kronor under år 2004. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2002/03:1

utgiftsområde 14 punkt 3.

d) Anvisning av anslag under

Utgiftsområde 14

Riksdagen anvisar anslagen under

utgiftsområde 14 Arbetsliv enligt vad

som framgår av bilaga 2. Därmed

bifaller riksdagen dels proposition

2002/03:1 Utgiftsområde 14 punkt 4,

dels motion 2002/03:Fi230 yrkande 4

och avslår motion 2002/03:A364 yrkande

15.

e) Motionsyrkanden om budgetförslagen

för år 2003

Riksdagen avslår de motionsyrkanden som

finns upptagna i efterföljande

förteckning.

Stockholm den 26 november 2002

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Anders Karlsson

Följande ledamöter har deltagit i

beslutet: Anders Karlsson (s), Margareta

Andersson (c)*, Laila Bjurling (s),

Anders G Högmark (m)*, Erik Ullenhag

(fp)*, Christer Skoog (s), Sonja Fransson

(s), Stefan Attefall (kd)*, Camilla Sköld

Jansson (v), Cinnika Beiming (s), Patrik

Norinder (m)*, Lars Lilja (s), Henrik

Westman (m)*, Britta Lejon (s), Ulf Holm

(mp), Mauricio Rojas (fp)* och Cecilia

Dahl (s).

* Deltar inte i förslaget till

riksdagsbeslut såvitt avser förslagspunkt

7.

Förteckning över av utskottet i punkt 7

e) avstyrkta motionsyrkanden

Motion Motionärer Yrkande

Anslaget 23:1

Arbetsmiljöverket

2002/03 Stefan Attefall m.fl. 30 och

:A320 (kd) 32 i

denna

del

2002/03 Margareta Andersson i denna

:A329 m.fl. (c) del

2002/03 Erik Ullenhag m.fl. 20 i

:A332 (fp) denna

del

2002/03 Anders G Högmark m.fl. 16

:A364 (m)

2002/03 Lars Leijonborg m.fl. 16 i

:Fi232 (fp) denna

del

Anslaget 23:2

Arbetslivsinstitutet

2002/03 Stefan Attefall m.fl. 31 och

:A320 (kd) 32 i

denna

del

2002/03 Margareta Andersson i denna

:A329 m.fl. (c) del

2002/03 Erik Ullenhag m.fl. 20 i

:A332 (fp) denna

del

2002/03 Anders G Högmark m.fl. 17

:A364 (m)

2002/03 Lars Leijonborg m.fl. 16 i

:Fi232 (fp) denna

del

Anslaget 23:3

Särskilda

utbildningsinsatser

m.m.

2002/03 Stefan Attefall m.fl. 32 i

:A320 (kd) denna

del

2002/03 Erik Ullenhag m.fl. 20 i

:A332 (fp) denna

del

2002/03 Anders G Högmark m.fl. 18

:A364 (m)

2002/03 Lars Leijonborg m.fl. 16 i

:Fi232 (fp) denna

del

Anslaget 23:4

Arbetsdomstolen

2002/03 Anders G Högmark m.fl. 19

:A364 (m)

Anslaget 23:7

Ombudsmannen mot

diskriminering på

grund av sexuell

läggning (HomO)

2002/03 Anders G Högmark m.fl. 20

:A364 (m)

Anslaget 23:8

Medlingsinstitutet

2002/03 Stefan Attefall m.fl. 32 i

:A320 (kd) denna

del

2002/03 Anders G Högmark m.fl. 21

:A364 (m)

Anslaget 24:1

Jämställdhetsombudsman

nen

2002/03 Anders G Högmark m.fl. 22

:A364 (m)

2002/03

AU2

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet

regeringens budgetproposition för år 2003

med förslag till anslag på utgiftsområde

14 Arbetsliv. Utgiftsområde 14 omfattar

politikområdena Arbetsliv och

Jämställdhetspolitik och anslag på dessa

områden. Ramen för utgiftsområdet uppgår

till drygt 1,1 miljarder kronor.

I betänkandet behandlas också 58

motionsförslag som väckts under allmänna

motionstiden hösten 2002.

I betänkandet redovisar utskottet sin

syn på inriktningen av

arbetslivspolitiken. Utskottet är oroat

över att antalet sjukskrivningar, liksom

antalet arbetssjukdomar, fortsätter att

öka. Utskottet ställer sig positivt till

det omfattande arbete som regeringen

genomför inom ramen för det s.k.

elvapunktsprogrammet för att motverka

ohälsa i arbetslivet. Utskottet

framhåller särskilt att det är

arbetsplatsen och parterna som måste stå

i fokus för arbetet mot ett hållbart

arbetsliv. Arbetsgivarna måste ta ett

större ansvar än i dag för att integrera

det förebyggande och rehabiliterande

arbetet i verksamheten. Utskottet

understryker också vikten av att

kvinnornas situation särskilt

uppmärksammas i arbetet mot ohälsan.

På utgiftsområde 14 föreslås att

Arbetsmiljöverkets anslag tillförs

ytterligare medel bl.a. för den regionala

skyddsombudsverksamheten och för

förstärkning av tillsynsverksamheten.

Arbetslivsinstitutet föreslås få medel

för bl.a. satsning på

företagshälsovårdsutbildning och

isocyanatforskning.

Utskottet tillstyrker att anslaget till

Ombudsmannen mot diskriminering på grund

av sexuell läggning (HomO) tillförs 2

miljoner kronor utöver regeringens

förslag i propositionen enligt en

gemensam motion av Socialdemokraterna,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Övriga

motioner avstyrks.

Sammanfattningsvis tillstyrker

utskottet, med den justering avseende

anslaget till HomO som nyss redovisats,

regeringens förslag till

anslagstilldelning på utgiftsområde 14

Arbetsliv.

I ett gemensamt särskilt yttrande av

företrädarna för Moderaterna,

Folkpartiet, Kristdemokraterna och

Centerpartiet kritiserar de regeringens

inriktning av arbetslivspolitiken. De

fyra partierna pekar på att ohälsan

fortsätter att öka. En vanlig vardag är

det sammanlagt uppemot 1,4 miljoner

svenskar i arbetsför ålder som inte

arbetar eller arbetar mindre än de

önskar. De är antingen arbetslösa, i

arbetsmarknadsåtgärder, latent

arbetssökande, långtidssjukskrivna,

förtidspensionerade eller

undersysselsatta. Det innebär att var

fjärde vuxen människa i arbetsför ålder

inte arbetar.

Partierna pekar på att det finns ett

stort antal orsaker som sammantagna eller

var för sig kan vara orsak till denna

utveckling. Av den anledningen krävs det

ett brett band av åtgärder som omspänner

allt från arbetsplatsfrågor, förändringar

i sjukförsäkringens villkor, samverkan

mellan olika system och myndigheter till

ökade resurser för rehabilitering och

förbättringar för barnfamiljerna m.m.

Inom arbetslivsområdet vill de bl.a.

verka för att det förebyggande arbetet på

arbetsplatserna ges en högre prioritet

och blir mer inriktat på den enskilde

individen, att det blir fler alternativa

arbetsgivare inom offentligt finansierad

verksamhet och att den enskilde får

större möjligheter att påverka

arbetstiden.

Totalt har 7 reservationer och 5

särskilda yttranden avgivits i ärendet.

Redogörelse för ärendet

I detta ärende behandlas regeringens

budgetproposition 2002/03:1 volym 7

avseende utgiftsområde 14 Arbetsliv och

58 motionsyrkanden som är väckta under

den allmänna motionstiden.

Arbetsmarknadsutskottet har i år valt att

begränsa budgetbetänkandet till att, vid

sidan om inriktningen av politiken, i

huvudsak behandla strikt budgetrelaterade

frågor. Härutöver behandlar utskottet ett

antal motioner som rör individuellt

kompetenssparande och

kompetensutveckling. Budgetpropositionens

förslag avseende utgiftsområde 13

Arbetsmarknad och de motioner som under

allmänna motionstiden har väckts i den

delen behandlas i utskottets betänkande

AU1 Utgiftsområde 13 Arbetsmarknad.

I flera delar av budgetpropositionen

och under olika politikområden behandlas

från skilda utgångspunkter frågor om

ohälsa som också föranlett motioner.

Sådana frågor kan alltså komma att

behandlas även i andra utskott. Övriga

motioner på arbetsmarknadsutskottets

beredningsområde som väckts under den

allmänna motionstiden och som tar upp

frågor om t.ex. arbetsmiljö, arbetstid,

jämställdhet etc. kommer att behandlas i

särskilda betänkanden under våren.

Under ärendets beredning har

Arbetsmiljöverkets generaldirektör Kenth

Pettersson lämnat upplysningar.

Riksdagen kommer den 4 december 2002

att behandla finansutskottets betänkande

2002/03:FiU1 där propositionens förslag

till utgiftsram för bl.a. utgiftsområde

14 behandlas. Arbetsmarknadsutskottet

lägger i detta betänkande fram förslag

beträffande anslagsfördelningen inom

utgiftsområde 14 under förutsättning att

riksdagen bifaller finansutskottets

förslag till utgiftsram för

utgiftsområdet.

Samtliga motioner anges i det följande

utan årtal, 2002/03.

Utskottets överväganden

1. Allmänt om arbetslivspolitiken

Utskottets förslag i korthet

Utskottet, som ställer sig bakom den

allmänna inriktning av politiken som

regeringen redovisar i

budgetpropositionen, avstyrker de

förslag som förs fram i motionerna.

Jämför reservationerna 1 (m), 2 (kd)

och 3 (c).

Propositionen

Ett bra arbetsliv med väl fungerande

arbetsvillkor är ett grundläggande mål i

regeringens politik. Det handlar framför

allt om att ha ett helhetsperspektiv och

att säkerställa en samverkan mellan de

olika verksamhetsområdena inom

arbetslivspolitiken. Politikens

inriktning på arbetsmiljöområdet är att

uppnå ett arbetsliv där människor inte

slås ut eller drabbas av skador eller

ohälsa till följd av arbetet. En god och

utvecklande arbetsmiljö, kunskap och

kompetens i arbetslivet, en arbetsrätt

som skapar trygghet, flexibilitet och

delaktighet, mångfald, jämställdhet och

icke-diskriminering samt arbetsfred och

lönebildning i samhällsekonomisk balans

ger tillsammans en god grund för

tillväxt, sysselsättning och ett

konkurrenskraftigt näringsliv. Grupper

som står utanför arbetsmarknaden måste

beredas tillträde och de som finns i

arbetskraften får inte slitas ut.

Den negativa utvecklingen av ohälsan

fortsätter och det finns för närvarande

inga tecken på att utvecklingen vänder.

Orsakssambanden är komplexa, varför de

åtgärder som vidtas måste omfatta många

olika områden.

Arbetstagarnas inflytande över

arbetstiden bör stärkas. Arbetstidens

längd och förläggning har stor betydelse

för människors möjlighet att planera sin

tid, för möjligheten att kombinera

arbetslivet och livet i övrigt samt för

arbetsgivarnas möjligheter att organisera

och planera sin verksamhet.

Det arbetsrättsliga arbetet bör

dessutom riktas in på att antalet former

av tidsbegränsade anställningar skall

minska. Det skall bli lättare att få en

tillsvidareanställning. Möjligheten att

få återanställning skall öka.

Föräldraledigheten skall inte kunna

missbrukas som uppsägningstid. Undantaget

i turordningsreglerna skall tas bort.

Motionerna

Moderaterna framhåller i partimotion

Sf291 att det inte går att peka ut en

orsak till sjukfrånvaron. I stället måste

förklaringarna sökas bland flera olika

orsaker som sammanfaller. Undersökningar

visar t.ex. att majoriteten av dem som

ofta sjukskriver sig gör det av andra

orsaker än sådana som rör arbetsplatsen.

Att som regeringen gör försöka lösa

ohälsoproblematiken genom markerade

åtgärder riktade mot arbetsgivarna och

arbetsplatserna är följaktligen fel väg.

I stället måste en bredare samhällsanalys

göras som innefattar såväl människors

arbetsförhållanden som deras ekonomiska

situation (yrk. 18). Det måste också

skapas en öppen arbetsmarknad med större

rörlighet. Arbetsmarknaden måste bli

tillgänglig för alla och den sociala

rörligheten måste öka. Studier visar

t.ex. att det är fler sjukskrivna i de

områden där arbetsmarknaden fungerar

dåligt. Dagens arbetsrättsliga

lagstiftning motverkar byte av

arbetsgivare varför Moderaterna vill

införa mer flexibla regler.

Turordningsreglerna skall avskaffas så

att fler företag vågar anställa fler och

så att fler personer vågar byta arbete

oftare (yrk. 20).

Den koncentration till ett fåtal

arbetsgivare som framför allt finns inom

vård, omsorg och skola skapar totalt sett

sämre arbetsförhållanden än om olika

former av företag och organisationer fick

konkurrera om både arbetskraft och

konsumenter. Undersökningar visar att en

påtagligt större andel av dem som arbetar

inom privata alternativ upplever att de

krav som ställs på dem är möjliga att

uppnå. En större mångfald av arbetsgivare

inom de nämnda sektorerna skulle därför

med all sannolikhet minska både missnöje

och frustration vilket i sin tur skulle

minska sjukskrivningarna (yrk. 21).

Kristdemokraterna framhåller i

kommittémotion A318 att det är viktigt

att betona att stress inte bara är en

arbetslivsfråga. Stress uppkommer när

konflikt uppstår mellan arbetsliv och

privatliv, när individ och

arbetsuppgifter inte passar ihop och när

människor inte har kontroll över sitt

eget arbete eller sina liv. Det handlar

om helheten i livet och om balansen i

tillvaron mellan arbete och hem- och

familjeliv. Arbetslivet bör göras mer

barnvänligt och måste utformas på ett

sådant sätt att det blir kompetenshöjande

att vårda och fostra sina barn. Ett

sådant arbetsliv skulle kunna åstadkommas

genom en familjepolitik som bl.a. ger

föräldrar möjlighet att välja

barnomsorgsform, mer flexibel arbetstid

och möjligheter till distansarbete. Genom

något som Kristdemokraterna kallar "job-

sharing" skulle två personer kunna dela

på ett arbete för att klara barnomsorgen

på ett familjenära sätt (yrk. 3).

Den offentliga sektorn toppar i dag

statistiken över såväl

långtidssjukskrivning som

korttidsfrånvaro från arbetet.

Kristdemokraterna vill därför ha en

belysning av de särskilda problem med

ohälsan som finns inom denna sektor.

Enligt partiet bör erbjudande om trygga

arbeten, möjlighet till flexibel

arbetstidsförläggning och rik möjlighet

till kompetensutveckling vara några

viktiga faktorer för en framtida

personalpolitik inom den offentliga

sektorn. Frågor om de anställdas

delaktighet och inflytande bör också ses

över (yrk. 6). Partiet pekar också på att

hälsan och arbetsförhållandena kan

förbättras inom vården genom att fler

aktörer och karriärvägar tillkommer inom

vårdsektorn. Med fler aktörer skulle

möjligheterna till bättre

arbetsförhållanden och bättre löner öka

vilket i sin tur underlättar för

personalen att hålla ohälsan borta

samtidigt som kvaliteten på vården skulle

öka (yrk. 7).

Slutligen anförs att Arbetsmiljöverket

(AV) måste arbeta på ett mer aktivt sätt

med såväl fysisk som psykisk ohälsa. AV

bör fungera som en närvarande och

uppsökande samarbetspartner för de

företag, organisationer och offentliga

förvaltningar som vill ha råd och stöd i

arbetet mot ohälsa (yrk. 9).

Även i kommittémotion Sf335 (yrk. 2)

pekar Kristdemokraterna på att det

förebyggande arbetsmiljöarbetet ute på

arbetsplatserna är viktigt. Detta är

arbetsgivarnas ansvar tillsammans med

företagshälsovården. Här skall

arbetsgivarna arbeta med det systematiska

arbetsmiljöarbete som lagen föreskriver.

Den nuvarande arbetsmiljölagstiftningen

är bra och ger redan i dag arbetsgivarna

ett stort ansvar för arbetsmiljön. Något

ytterligare ansvar för arbetsgivarna för

arbetsmiljön, som regeringen förespråkar,

är därför inte nödvändigt. Regeringen

borde i stället följa upp att den

nuvarande lagstiftningen efterlevs.

Centerpartiet anför i motion A239 att

regeringen tillsammans med

arbetsmarknadens parter bör göra en

kartläggning av arbetsmiljökompetensen

hos företagen och, om det visar sig

nödvändigt, föra en dialog om hur denna

kompetens kan förstärkas (yrk. 16).

Partiet anser vidare att en översyn bör

göras av de strukturer som styr den

enskildes arbetssituation så att verktyg

för bättre arbetsmiljöer kan utvecklas

(yrk. 17).

I motion A217 anser Chatrine Pålsson och

Sven Brus (båda kd) att det bör inrättas

en delegation mot stress och utbrändhet.

Forskare och praktiker med kunskaper om

stress och utbrändhet bör föras samman i

en sådan delegation. En återgång till 40

timmars arbetsvecka som ett första steg

mot arbetstidsförkortning, en analys av

varför sjukskrivningarna har ökat, större

möjlighet till reflektion och

reflekterande samtal kring den egna

arbetssituationen och balans mellan

familj och arbete är några frågor som bör

tas upp av delegationen.

I motion A267 begär Lennart Axelsson och

Helena Zakariasén (båda s) i mer allmänna

ordalag åtgärder för att anpassa

arbetslivet efter människors

livssituation. Bland annat efterfrågas

åtgärder avseende stress och ökat

inflytande för arbetstagarna över det

egna arbetet och arbetstiden.

I motion A274 pekar Birgitta Ahlqvist och

Carina Hägg (båda s) på att samhället i

dag inte har redskap för att hantera de

sjukdomar som orsakas av stress. De begär

därför att det skall göras en översyn av

sådana problem på arbetsmarknaden samt

att lagar och arbetsmarknadsförsäkringar

anpassas efter den nya arbetsmiljön och

de moderna sjukdomarna.

Ann-Kristine Johansson och Helena

Zakariasén (båda s) pekar i motion A313

(yrk. 3) på att forskning ger ett viktigt

underlag till arbetet för en ökad hälsa i

arbetslivet och att det därför är

angeläget att finna en samsyn mellan

parterna kring dessa frågor. Bland de

frågor som bör tas upp anger motionärerna

bl.a. hur arbetsorganisationen, de

anställdas inflytande över

arbetssituationen, anställningsformer

samt förläggning och inflytande över

arbetstiden påverkar arbetsmiljön.

I motion A326 framhåller Inger Lundberg

m.fl. (s) att rätten till

styrelserepresentation för arbetstagarna

har visat sig vara ett viktigt inslag för

en positiv utveckling av svenskt

näringsliv och svensk arbetsmarknad. För

att kunna verka på ett effektivt sätt har

arbetstagarrepresentanterna behov av

utbildning. Efterfrågan på utbildning

överstiger i dag det utbud som det finns

ekonomiska resurser till. Motionärerna

anser därför att regeringen bör undersöka

förutsättningarna för att ekonomiskt

stärka möjligheterna till sådan

fortbildning.

I motion A338 framför Barbro Feltzing

(mp) tre förslag för att åtgärda den

ökade stressen och ohälsan. För det

första bör regeringen inrätta speciella

arbetslivsfonder som kan medverka till

ett utvecklingsarbete för att förebygga

och åtgärda stress och utbrändhet (yrk.

1). Vidare bör det initieras en nationell

kampanj mot ohälsa i arbetslivet (yrk.

2). Slutligen förordar hon att det

tillsätts en "vardagsmaktsutredning" för

att analysera balansen mellan kraven som

ställs på individen och behovet av

inflytande (yrk. 3).

I motion A343 behandlar Lena Sandlin-

Hedman och Gunilla Carlsson i Hisings

Backa (båda s) regeringens strategi för

ökad hälsa i arbetslivet och det s.k.

elvapunktsprogrammet. De välkomnar

programmet men anser att det behövs

ytterligare åtgärder. Bland annat anser

motionärerna att det bör tas fram ett

program för att utveckla ledarskapet hos

arbetsgivarna för att dessa skall kunna

arbeta utifrån ett synsätt där bl.a.

arbetsmiljö, lokal samverkan och

medbestämmande är delar av en helhet.

Carin Lundberg och Karl Gustav Abramsson

(båda s) efterlyser i motion A344 en

försöksverksamhet för att stärka

arbetsmiljöarbetet. Utgångspunkten i

försöksverksamheten skulle, enligt

motionärerna, vara att extra

personalresurser skulle tillföras så att

en verksamhet kan drivas på ett

professionellt sätt och med god kvalitet.

I motion A367 anför Siw Wittgren-Ahl och

Ronny Olander (båda s) att det behövs en

översyn av tillämpningen av

arbetsmiljölagen och av åtgärder som kan

främja möjligheterna att anpassa

arbetslivets krav till människors skilda

förutsättningar (yrk. 5 och 6).

Bakgrund

Utskottet inleder detta avsnitt med att

redovisa några statistiska uppgifter som

rör hälsoläget på arbetsmarknaden såsom

sjukfrånvaro och sjukskrivningar samt

arbetsskador och arbetssjukdomar (se även

bilaga 3 där statistik avseende

hälsoläget redovisas i form av diagram

m.m.).

Den stora ökningen av

långtidssjukskrivningarna under senare

delen av 1990-talet har fortsatt.

Ökningen utgörs till större delen av

kvinnor som svarar för merparten av de

långvariga sjukskrivningarna. Det är

också främst bland kvinnorna som det sker

fortsatta förändringar. De sjukskrivna

kvinnorna som i stor utsträckning är

anställda inom vård, skola och omsorg är

allt yngre.

Könsfördelningen bland de

långtidssjukskrivna

I Riksförsäkringsverkets (RFV) rapport

Långtidssjukskrivna - diagnos, yrke,

arbetsgivare och återgång i arbete,

2002:3, som publicerades i juni i år görs

en jämförelse mellan åren 2000 och 2001.

(Rapporten avser sjukfall 60 dagar eller

längre.) Av rapporten framgår att

ökningstakten är lägre än tidigare men

att sjukskrivningarna blir allt längre.

Antalet personer som varit sjukskrivna i

mer än ett år ökade från februari 2001

till februari 2002 med 21 %. Antalet

nybeviljade förtidspensioner uppgick till

22 000 under de första fyra månaderna år

2002, vilket är en ökning med 23 %

jämfört med motsvarande period år 2001.

Av de långvarigt sjukskrivna är 63 %

kvinnor. Medelåldern bland de sjukskrivna

kvinnorna är 44 år medan den är 47 år för

män. Hos kvinnorna har det också skett

förändringar mellan de olika

åldersgrupperna. Andelen sjukskrivna har

ökat från 3 till 4 % i den yngsta

åldersgruppen, 16 till 24 år, medan den

minskat i relativ storlek i gruppen 45

till 54 år.

Långtidssjukskrivningar inom olika

sektorer och yrken

De långvarigt sjukskrivna är relativt

jämnt fördelade mellan privat och

offentlig sektor. Andelarna är

oförändrade jämfört med år 2000. Sett

till andelen på arbetsmarknaden som har

anställning inom offentlig sektor, ca 35

%, så är de offentliganställda dock

kraftigt överrepresenterade bland de

långvarigt sjukskrivna. Den största

enskilda gruppen var år 2001, liksom

tidigare, anställda inom vård och omsorg

som motsvarar 17 % av de långvarigt

sjukskrivna. Bland kvinnorna är andelen

med vård- och omsorgsyrke hela 24 %. Inom

denna yrkeskategori återfinns

barnskötare, undersköterskor,

sjukvårdsbiträden, vårdbiträden, skötare,

vårdare, personliga assistenter,

tandsköterskor m.fl.

Kortare sjukskrivningar inom vård och

omsorg

En analys av kortare sjukskrivningar som

pågått 15 dagar eller längre (dvs. högst

60 dagar) visar att andelen sjukskrivna

som är sysselsatta inom vård och omsorg

ökade markant mellan åren 2000 och 2001,

från 23 till 27 %. Förändringen ligger

helt på kvinnorna och främst bland de

yngre.

Diagnoser

Andelen långtidssjukskrivna kvinnor med

sjukdomar i rörelseorganen har fortsatta

att minska. År 1999 var andelen 40 %, år

2000 37 % och år 2001 har den minskat

ytterligare till 34 %. Bland männen var

diagnosmönstret stabilt mellan åren 2000

och 2001.

Den största enskilda förändringen

mellan åren 1999 och 2000 gällde de

psykiska sjukdomarna som ökat från 18

till 23 %. De vanligaste besvären

utgjordes av depression, ångesttillstånd

och stressreaktioner. Ökningen var

kraftigast bland kvinnor. En relativt

liten del av diagnoserna, 3 %, avsåg

utbrändhet. Mellan åren 2000 och 2001 har

andelen långvarigt sjukskrivna med

psykiska sjukdomar fortsatt att öka och

uppgick till 25 % av de sjukskrivningar

som påbörjades i februari 2001. Ökningen

är kraftigast bland kvinnorna där andelen

ökade från 24 till 28 %. Bland männen är

andelen med samma diagnos oförändrad

under samma period. Enligt en annan

rapport publicerad tidigare i år av

Riksförsäkringsverket (RFV) -

Långtidssjukskrivningar för psykisk

sjukdom och utbrändhet - Vilka egenskaper

och förhållanden är utmärkande för de

drabbade ? (2002:4) står sjukdomar som

berör den psykiska hälsan för minst 26 %

av de långvariga sjukskrivningarna

(sjukfall mer än 60 dagar). Det är

framför allt fråga om mindre svårartade

sjukdomar som neuroser och

stressrelaterade syndrom.

Diagnoser och yrken

Av den nyss nämnda rapporten framgår att

sjukskrivningar för psykiska besvär är

vanligare inom yrken med högre

utbildningskrav med mer teoretiskt

inriktad utbildning (tjänstemannayrken).

Särskilt utmärker sig s.k. kontaktyrken

inom vård, skola och omsorg. Även inom

mer uttalade karriäryrken är de psykiska

problemen dominerande. Inom yrken med

lägre utbildningskrav och yrken som

kräver mer praktiskt inriktad utbildning

(arbetaryrken) är sjukskrivning för

psykiska besvär mindre vanligt. Inom

arbetaryrken är det i stället olika

fysiska sjukdomar som dominerar, framför

allt rörelseorganens sjukdomar med besvär

i rygg, nacke och axlar. I åldersgruppen

35-44 år är risken för psykiska problem

som störst, särskilt bland kvinnorna,

vilket enligt RFV möjligen beror på att

stressen i skärningspunkten mellan privat-

och yrkesliv då är som mest intensiv. En

annan markant utsatt grupp när det gäller

långvarig sjukskrivning för psykiska

problem och utbrändhet är anställda inom

primärkommunal verksamhet.

Samband mellan sjukskrivning och

arbetsmiljö

Enligt vad RFV anför i den ovan nämnda

rapporten Långtidssjukskrivningar för

psykisk sjukdom och utbrändhet - Vilka

egenskaper och förhållanden är utmärkande

för de drabbade ? (2002:4) är det

sannolikt att det finns ett samband

mellan den kraftiga ökningen av

sjukskrivningar för psykiska sjukdomar

och utbrändhet och de försämringar som

skett i den psykosociala arbetsmiljön

under 1990-talet. Allt större grupper

arbetar under arbetsförhållanden med

negativ stress, låg egenkontroll och

bristande socialt stöd.

Anmälda arbetsskador

Enligt en preliminär sammanställning av

anmälda arbetsskador år 2001 som

Arbetsmiljöverket och Statistiska

centralbyrån (SCB) har gjort hade t.o.m.

den 9 augusti 2001 drygt 62 000

arbetsolyckor och arbetssjukdomar

anmälts. Totalt sett är det små

förändringar mellan åren 2000 och 2001.

Sedan 1997 har emellertid antalet anmälda

fall av arbetsolyckor per 1 000

förvärvsarbetande ökat med 13 %. Avseende

arbetssjukdomar har det skett en

fördubbling av antalet jämfört med 1997.

I båda fallen är ökningen kraftigare för

kvinnor. Bland arbetssjukdomarna

dominerar de belastningsrelaterade, som

utgör ca 60 % av de anmälda fallen.

Sjukdomar med sociala eller

organisatoriska orsaker, som är den näst

vanligaste orsaken, har ökat med över 300

% sedan mitten av 1990-talet, och avser

ca 20 % av de anmälda arbetssjukdomarna.

Var fjärde anmälan bland kvinnorna avser

den orsaken. Huvuddelen av dessa är

relaterade till stress och hög

arbetsbelastning. I praktiskt taget alla

de verksamheter som drabbas mest av

arbetssjukdom till följd av

organisatoriska eller sociala faktorer

arbetar man med människor, och alla

bedrivs huvudsakligen eller enbart i

offentlig regi. Vad gäller arbetsolyckor

bland män är processoperatörer inom trä

och pappersindustri samt poliser de mest

utsatta. Bland kvinnor är det

maskinoperatörsarbete och arbete som

vårdbiträde, personlig assistent m.fl.

som har högst frekvens. När det gäller

arbetssjukdomar har män inom

näringsgrenarna utvinning av mineralmalm

och tillverkning av mineraliska produkter

flest anmälningar per 1 000 sysselsatta.

För kvinnor har stål- och

metallframställning, tillverkning av

mineraliska produkter och

transportmedelstillverkning högst

frekvens anmälda sjukdomar.

Utskottets ställningstagande

Allmänna utgångspunkter

Den dystra utvecklingen av ohälsan i

arbetslivet fortsätter och för närvarande

finns det inte några tecken på att

utvecklingen kommer att vända på kort

sikt. Särskilt oroväckande är ökningen

vad avser kvinnors ohälsa. Utskottet

välkomnar därför att regeringen i

propositionen framhåller att den under

den kommande mandatperioden avser att

sätta kampen mot ohälsan högt på

dagordningen. Enligt regeringen måste en

rad åtgärder sättas in för att minska

antalet sjukskrivna. Bland annat vill

regeringen, på samma sätt som tidigare

skett för bl.a. arbetslösheten och

sysselsättningen, införa ett mål för att

bryta ohälsoutvecklingen och för ökad

hälsa i arbetslivet. Målet är att halvera

antalet sjukdagar till 2008. I detta

arbete måste särskilt fokuseras på

kvinnors arbetsplatser, arbetsmiljöer och

arbetsvillkor. Regeringen presenterar

även ett antal ytterligare åtgärder för

att pressa tillbaka ohälsan. Regeringen

anför bl.a. att arbetsplatsen och

dialogen mellan parterna skall stå i

fokus för arbetet med ett hållbart

arbetsliv. Det förebyggande

arbetsmiljöarbetet skall stärkas.

Arbetsgivarna har ett stort ansvar för

hälsan i arbetslivet. Dålig arbetsmiljö

skall kosta, varför det föreslås starkare

drivkrafter för arbetsgivare att ta ett

större ansvar för arbetsvillkoren och för

att integrera det förebyggande och

rehabiliterande arbetet i verksamheten.

Stödet för att människor skall komma

tillbaka i arbetslivet måste stärkas och

den enskildes rätt till rehabilitering

förbättras. Överhuvudtaget är det en

viktig del i arbetet med att bekämpa

ohälsan att ge den enskilde snabb och

effektiv hjälp.

Någon klar bild av vilka orsaker som

ligger bakom den pågående utvecklingen

finns inte i dag och utskottet kan

instämma i vad som anförs i några

motioner om att orsakerna till ohälsan

måste sökas även utanför arbetslivet. Ett

stort antal sjukdomar liksom många

olyckor har ett litet eller inget samband

alls med arbetslivet. Sociala faktorer

som familjeförhållanden och ekonomi,

motion och kost påverkar även de i mer

eller mindre grad hälsan hos den enskilde

individen. Andra faktorer är svårare att

identifiera. Av de utredningar som på

senare år gjorts rörande hälsan har bl.a.

såväl HpH-utredningen1 (SOU 2002:5) som

Sjukförsäkringsutredningen (SOU 2000:121)

funnit att det råder stora skillnader

avseende hälsa inom regioner, sektorer

och branscher. Skillnaderna är så stora

att de inte går att förklara med olika

individers sjukbenägenhet eller ålder

eller med näringsstruktur. Enligt HpH-

utredningen är det sannolikt att

tradition och inställning till

sjukskrivning som ett försörjningsmedel

bland medborgare, läkare och

försäkringskassor varierar över landet.

Regeltolkning och tillämpning sker inte

med den entydighet och rättssäkerhet som

ett nationellt system kräver.

Utskottet vill för sin del framhålla

att flera forskningsresultat dock visar

tydliga indikationer på ett samband

mellan arbete och ohälsa. En sådan

indikator är att ökningstakten under

senare delen av 1990-talet är likartad

för sjuktal, anmälda arbetssjukdomar och

arbetsorsakade besvär2. De faktorer som

ligger utanför arbetslivet kan inte

förklara skillnaderna i sjukfrånvaron

mellan olika arbetsplatser. Inte heller

har de externa faktorerna (kosthållning,

motion, etc.) förändrats i sådan

utsträckning att de till någon väsentlig

del kan ha påverkat den mycket starka

ökning av ohälsan som skett de senaste

åren.3

Utredningen om Analys av Hälsa och

Arbete (AHA-utredningen) konstaterar

också i sin delrapport, Kunskapsläge

sjukförsäkringen (SOU 2002:62) som lades

fram den 5 augusti 2002, att den bild som

framträder av utvecklingen av ohälsan i

hög grad är en bekräftelse av tidigare

redovisningar. Utredningen pekar på att

folkhälsan inte har försämrats, men att

det psykiska välbefinnandet däremot

minskat. Den negativa utvecklingen av

arbetsmiljön under 1990-talet har medfört

att andelen arbeten som innebär hög

anspänning ökat, vilket i sin tur kan ha

bidragit till ökningen av ohälsan. Enligt

utredningen förklarar dock den ökade

anspänningen inte mer än en del av

ökningen. Även det förhållandet att

arbetskraften blir allt äldre har, enligt

utredningen, lett till en betydande

ökning av antalet ohälsodagar.

Administrativa tillkortakommanden och mer

restriktiva bedömningar i

förtidspensionssystemet har dessutom lett

till att denna ökning helt har hamnat i

sjukförsäkringssystemet.

Bilden av orsakerna bakom den ökade

ohälsan är alltså mycket komplex med en

rad olika faktorer som samverkar. Det är

därför viktigt att försöka ha ett

helhetsperspektiv i arbetet och att

försöka se till att det sker en samverkan

mellan olika politikområden. Åtgärder får

därför vidtas inom en rad olika områden

och sedan löpande följas upp noga och vid

behov omprövas och förbättras.

Förhållandena i arbetslivet är dock av

avgörande betydelse.

Strategin för ökad hälsa i arbetslivet

Mot bakgrund av den alarmerande

utvecklingen av ohälsan i arbetslivet

lanserade regeringen i samband med förra

årets budgetproposition (prop. 2001/02:1)

en strategi för ökad hälsa i arbetslivet.

I strategin spelar det s.k.

elvapunktsprogrammet en central roll.

Programmet omfattar åtgärder för bättre

arbetsmiljö och tydligare

arbetsgivaransvar, åtgärder för snabb

återgång till arbete efter ohälsa,

åtagande för ökad tillgänglighet i hälso-

och sjukvården samt insatser inom

statistik, forskning m.m. Arbetet inom

ramen för programmet sker i nära

samarbete med flera politikområden

framför allt när det gäller det

förebyggande arbetsmiljöarbetet,

folkhälsoarbetet och hälso- och

sjukvården. Utskottet återkommer nedan

till elvapunktsprogrammet och de

trepartssamtal som hålls mellan

regeringen och arbetsmarknadens parter

inom ramen för detta.

Arbetslivets betydelse för att motverka

ohälsa

Insatser vidtas alltså inom en rad olika

områden för att vända den negativa

hälsoutvecklingen, men enligt utskottet

finns det anledning att särskilt

understryka betydelsen av arbetslivets

villkor i detta arbete. Arbetslivet måste

bli mänskligare. Det centrala i arbetet

för ökad hälsa i arbetslivet är att

stärka och utveckla de åtgärder som

förhindrar att människor får sin

arbetsförmåga nedsatt och blir sjuka.

De fortsatta ansträngningarna med att

utveckla arbetslivet måste, som

regeringen också anför, sätta individen i

centrum. Bara genom att utforma

arbetsmiljöarbetet utifrån de behov som

finns i det enskilda fallet kan de bästa

och mest kostnadseffektiva åtgärderna

vidtas. Detta innebär att det lokala

arbetsmiljöarbetet är nyckeln i det

framtida arbetet, vilket i sin tur

innebär att ökade krav kommer att ställas

på såväl enskilda arbetsgivare som

arbetstagare och deras organisationer att

aktivt delta i arbetet med att utveckla

en god och utvecklande arbetsmiljö. Det

är utskottets förhoppning att omsorgen om

arbetskraftens hälsa, ork och uthållighet

skall vara vägledande i detta arbete.

Utskottet vill här även påminna särskilt

om vikten av att kvinnornas situation

uppmärksammas.

Det finns här också skäl att beröra den

svåra uppgift som arbetslivspolitiken kan

komma att ställas inför när den skall

möta de krav som en alltmer åldrande

befolkning innebär. Det finns en risk att

allt färre måste försörja allt fler.

Arbetslivet måste även av den anledningen

utformas så att människor inte slås ut

eller drabbas av skador eller ohälsa till

följd av arbete. Målet måste vara att

alla skall erbjudas ett utvecklande

arbetsliv där människor inte bara orkar

arbeta fram till ålderspensioneringen

utan också kan leva ett aktivt liv

därefter. En sådan omställning måste

inledas redan nu och utskottet välkomnar

därför de ökade insatser som regeringen

vidtar för att stödja och stärka det

lokala arbetsmiljöarbetet. Utskottet

återkommer närmare till dessa insatser

nedan. Det är också positivt att alla

frågor kring arbetslivet -

arbetsmarknadspolitik, arbetsmiljöfrågor,

arbetsrätt, arbetslöshetskassa - efter

regeringsombildningen samlats under ett

statsråds ansvar.

Synpunkter med anledning av motioner

Med anledning av vad Kristdemokraterna

anför om alternativa former av barnomsorg

som ett sätt att minska stressen i

arbetslivet vill utskottet fästa

uppmärksamheten på att olika reformer på

förskoleområdet som genomförts av

regeringen har ökat föräldrarnas

möjligheter att efterfråga den barnomsorg

de önskar.

Utskottet kan instämma i vad

Kristdemokraterna anför om värdet för den

enskilde av individuella och flexibla

arbetstider för att minska stressen och

konflikten mellan arbetslivet och de krav

som bl.a. föräldrarollen innebär. Ökat

inflytande över arbetstiden för den

enskilde är en viktig fråga. Frågan är

också föremål för översyn, dels inom

ramen för de s.k. trepartssamtalen, dels

av Kommittén för nya arbetstids- och

semesterregler (Knas, dir. 2000:97).

Kommittén presenterade i juni i år bl.a.

delbetänkandet TID - för arbete och

ledighet (SOU 2002:58) som innehåller

förslag om en ny lag om flexibel

ledighet. Slutbetänkande från kommittén

skall avlämnas senast den 1 mars 2003. I

avvaktan på kommitténs slutliga förslag

och resultaten av trepartssamtalen avstår

utskottet från att kommentera frågan om

arbetstid vidare.

Utskottet kan däremot inte se hur ett

avskaffande av turordningsreglerna, som

Moderaterna förespråkar, skulle kunna

medföra ökad trygghet eller hälsa för

arbetstagarna. Vad gäller frågan om ökad

rörlighet på arbetsmarknaden vill

utskottet särskilt hänvisa till vad som

anförs nedan om trepartssamtalen, där

frågan om att underlätta

arbetsplatsbyten/provanställningar på

såväl interna som externa arbetsmarknader

diskuteras. Det skall också nämnas att

regeringen i augusti i år beslutade att

tillkalla en särskild utredare med

uppdrag att göra en översyn av generella

åtgärder inom arbetsmarknadspolitiken som

stimulerar arbetsmarknadsrelaterad

rörlighet (dir. 2002:80). Utredningen

(N 2002:19) som leds av generaldirektören

Jörgen Andersson har tagit namnet

Utredningen om rörelsestimulanser och

skall lämna sin slutredovisning senast

den 31 mars 2003. Här kan också nämnas

det uppdrag som Arbetslivsinstitutet haft

att se över den arbetsrättsliga

lagstiftningen så att den uppfyller

kraven på trygghet och inflytande för de

anställda inom ramen för en flexibel och

effektiv arbetsmarknad. Uppdraget

redovisades den 31 oktober 2002 i

promemorian Hållfast arbetsrätt - för ett

föränderligt arbetsliv (Ds 2002:56).

Utredningen lägger bl. a. fram förslag

rörande tidsbegränsade anställningar,

återanställningsrätt, förbud mot

konkurrensklausuler och förbud mot

uppsägning och diskriminering av

föräldralediga.

Här finns också anledning att nämna det

arbete som pågår inom EU på detta område.

Sverige har bl.a. arbetat aktivt för att

t.ex. sysselsättningspolitiken inte bara

skall handla om skapande av fler arbeten

utan att den även skall innebära högre

kvalitet i arbetet. Det svenska synsättet

har också fått gehör då den sociala

dimensionen inom EU har fått en ökad

betydelse. Vid rådets möte i Barcelona

2002 slogs t.ex. fast att målet för den

s.k. Lissabonstrategin (se närmare om

denna i utskottets betänkande AU1

Arbetsmarknad, som handläggs parallellt

med detta betänkande) endast kan nås

genom en balans mellan ansträngningarna

på den ekonomiska och den sociala

fronten. Bland annat anges att

arbetstagarna i högre grad måste bli

delaktiga i de förändringar som berör

dem.

Med det anförda avstyrker utskottet

motionerna Sf291 yrkandena 18 och 20 (m)

samt A318 yrkande 3 (kd).

Ohälsan i offentlig sektor

I motioner av bl.a. Moderaterna och

Kristdemokraterna tas frågor upp som har

anknytning till ohälsoläget i offentlig

sektor. Som framgått inledningsvis i

detta avsnitt uppvisar offentlig sektor,

i synnerhet vård och omsorg, märkbart

högre ohälsotal än den privata sektorn.

En förklaring till att vård och omsorg

som finns i kommunal regi generellt är

mer drabbad av arbetsrelaterad ohälsa

kan, enligt utskottet, vara att det i

kommunal sektor finns många tunga

arbetsuppgifter. Också de psykiska

påfrestningarna beskrivs ofta som stora

med en kombination av ett högt uppdrivet

arbetstempo och höga krav från dem som

efterfrågar tjänsterna. Eftersom

verksamheterna inom kommunerna och även

inom landstingen till sin karaktär är

mycket personalintensiva med en dominans

av människovårdande yrken får

verksamhetsförändringar effekter på stora

personalgrupper och därmed också på

arbetsmiljön. Detta är tydligt inom vård,

omsorg och skola. Enligt HpH-utredningen

finns dock variationer mellan kommunerna

som tyder på att deras sätt att

organisera verksamheter har betydelse för

personalens långtidssjukskrivningar.

Möjligheterna till delaktighet och

inflytande tycks ha särskilt stor

betydelse, liksom om arbetstagarna

upplever att de har stöd hos chefer och

arbetskamrater.

Det faktum att sjukskrivningarna är

höga i offentlig sektor har framhållits i

propositionen. Utskottet instämmer med

regeringen att offentliga verksamheter

måste gå före och vara föredömen när det

handlar om att förbättra arbetsmiljön och

minska ohälsan. Därför skall

personaltätheten öka och arbetsvillkoren

förbättras. Kraven på redovisning av

hälsa och arbetsmiljö inom den offentliga

sektorn måste öka. Regeringen pekar också

på att särskilda försök genomförs redan i

dag hos några av de stora offentliga

arbetsgivarna i syfte att förebygga och

minska frånvaron. I samband med

beredningen av budgetpropositionen har

Kenth Pettersson, generaldirektör vid

Arbetsmiljöverket, lämnat information

till utskottet. Han uppgav i det

sammanhanget bl.a. att de studier som har

gjorts avseende ohälsan i offentlig

sektor inte har innefattat någon köns-,

ålders- eller demografisk analys av

sjuktalen. Om även sådana faktorer

beaktas kan, enligt honom, slutsatsen bli

att ohälsan i offentlig sektor inte

behöver vara större än i den privata

sektorn.

Utskottet kan här nämna att

Arbetsmiljöverket i sin årsredovisning

för år 2001 anför bl.a. att det råder

enighet om att det inte i första hand är

ändrad lagstiftning eller forskning som

behövs utan att det viktigaste är att se

till att det systematiska

arbetsmiljöarbetet (SAM) fungerar. AV:s

inspektionsverksamhet har också till

väsentlig del haft till syfte att få

arbetsgivarna att införa systematisk

arbetsmiljöarbete. Särskild uppmärksamhet

har därvid ägnats åt offentlig

förvaltning, bl.a. hälso- och sjukvården.

Den 1 januari 2001 ökades AV:s

förvaltningsanslag med 70 miljoner

kronor, vilket i huvudsak använts till

att rekrytera och utbilda

arbetsmiljöinspektörer. Regeringen

satsade också 50 miljoner kronor i

december 2001 för försöksverksamhet med

nio olika projekt för ökad hälsa inom den

offentliga sektorn, bl.a. avseende s.k.

hälsobokslut som innebär ett systematiskt

arbete med att identifiera dåliga

arbetsmiljöer och att följa hälsans

utveckling. Tanken är att resultaten och

erfarenheterna från projekten så

småningom skall spridas för att utveckla

metoder och arbetssätt i det förebyggande

och rehabiliterande arbetet. I maj och

juni 2002 följde regeringen upp

satsningen genom att anslå ytterligare 20

miljoner kronor till elva projekt i denna

försöksverksamhet. Detta innebär att

sammanlagt har 70 miljoner kronor

fördelats på 19 projekt avseende ohälsan

i offentlig sektor.

Det kan här även nämnas att regeringen

nyligen lagt fram ett förslag om

obligatorisk redovisning av sjukfrånvaron

(prop. 2002/03:6). Förslaget innebär en

skyldighet för statliga, kommunala och

privata arbetsgivare att redovisa

sjukfrånvaron i sin årsredovisning. Att

arbetsgivare tvingas redovisa

sjukfrånvaron bland de anställda innebär

enligt utskottets mening förbättrade

möjligheter att identifiera de

arbetsplatser där ohälsan är som störst

så att man lättare kan fastställa vilka

orsaker som ligger bakom.

Utskottet vill även i detta sammanhang

ännu en gång understryka att kvinnor,

ofta äldre, inom vård och omsorg är en

grupp som drabbas extra hårt av ohälsa,

varför särskild uppmärksamhet bör ägnas

denna grupp i det fortsatta arbetet.

Med det anförda avstyrker utskottet

motionerna Sf291 yrkande 21 (m), A318

yrkandena 6 och 7 (kd) samt A344 (s).

Lokalt arbetsmiljöarbete och tillsyn

I några motioner av bl.a.

Kristdemokraterna tas det lokala

arbetsmiljöarbetet upp. Det motionärerna

efterlyser är bl.a. kartläggning och

vversyn av det lokala arbetsmiljöarbetet

samt att AV skall vara mer aktivt i fråga

om tillsyn och information till de lokala

arbetsplatserna.

Utskottet vill inledningsvis

understryka att det är arbetsplatsen och

parterna som måste stå i fokus för

arbetet för ett hållbart arbetsliv. De

enskilda arbetsgivarna måste ta ett

större ansvar för att integrera det

förebyggande och rehabiliterande arbetet

i verksamheten.

Det finns samtidigt anledning att

påminna om att det redan enligt dagens

arbetsmiljölag åligger arbetsgivaren och

arbetstagaren att samverka för att

arbetsmiljön anpassas efter enskilda

människors förutsättningar. Till exempel

anges i lagens 2 kap. 1 § att

arbetsförhållandena skall anpassas efter

människors olika förutsättningar i

fysiskt och psykiskt avseende. I

arbetsmiljölagen betonas också vikten av

förebyggande insatser, för vilka det är

arbetsgivarna som har huvudansvaret. En

bärande tanke i arbetsmiljölagen är dock

att arbetsgivare och arbetstagare skall

samverka för att åstadkomma en god

arbetsmiljö (3 kap. 1 a §). En god

utgångspunkt för en sådan samverkan finns

också i Arbetsmiljöverkets föreskrift

Systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS

2001:1) som ger arbetsgivare och

arbetstagare en metod att identifiera

risker i arbetsmiljön, åtgärda och följa

upp dem. Det är viktigt att parterna

tillämpar denna metod och att de håller

sig välinformerade om vilka faktorer

eller arbetsvillkor som kan påverka

människor negativt i fysiskt och psykiskt

hänseende.

Under beredningen av

budgetpropositionen har, som redan

nämnts, information lämnats till

utskottet av generaldirektören vid AV,

som ansåg det förvånande att bara en

tredjedel av arbetsplatserna tillämpar

det systematiska arbetsmiljöarbetet

eftersom det enligt honom är en både bra

och enkel metod.

Regeringen har också som ett led i

strategin för bättre hälsa i arbetslivet

vidtagit särskilda åtgärder för att

stärka det lokala arbetsmiljöarbetet. AV

har bland annat haft i uppdrag att i

samverkan med Arbetslivsinstitutet stärka

metodutvecklingen inom

företagshälsovården, vilket i första hand

skett genom utbildningsinsatser. Under

åren 2001 och 2002 har en förstärkt

utbildning för regionala skyddsombud

genomförts och i mars 2002 gavs AV i

uppdrag att utreda hur

arbetsmiljöcertifiering kan utnyttjas för

att stärka arbetsmiljöarbetet. Uppdraget

skall redovisas till regeringen senast i

december 2002.

För år 2003 föreslår regeringen

ytterligare satsningar med 30 miljoner

kronor på AV:s tillsynsarbete och med

lika mycket på den förstärkta

skyddsombudsverksamheten på regional

nivå. Vidare föreslås att det avsätts 15

miljoner kronor för att förstärka

utbildningen av personal inom

företagshälsovården och totalt 20

miljoner kronor till en

informationskampanj inom ramen för

trepartssamtalen, det senare under

förutsättning att parterna medverkar både

i genomförande och finansiering.

Mot bakgrund av det anförda anser

utskottet att det inte finns skäl att

föreslå några ytterligare åtgärder med

anledning av motionerna Sf335 yrkande 2

(kd), A318 yrkande 9 (kd) och A367

yrkandena 5 och 6 (s).

I likhet med motionärerna i motion A326

(s) anser utskottet att väl utbildade och

kunniga arbetstagarrepresentanter i

bolagsstyrelserna är av stort värde.

Utskottet, som förutsätter att regeringen

överväger behovet av och möjligheterna

till stöd för utbildning av sådana

representanter, finner inte anledning

till något uttalande från riksdagens

sida.

Forskning m.m. om orsakerna bakom ohälsan

I ett par motioner efterlyses

kunskapsinhämtning av olika slag för att

belysa problem förknippade med ohälsa i

arbetslivet. De frågor motionärerna vill

ha svar på är bl.a. om arbetets

förhållande till hälsa, den enskildes

inflytande och makt över det egna arbetet

samt andra arbetsorganisationsfrågor.

Utskottet behandlade liknande yrkanden

i våras (bet. 2001/02:AU4) och vill

inledningsvis hänvisa till den genomgång

av pågående och avslutade utredningar som

gjordes där.

Därutöver finns det anledning att

framhålla att flera olika myndigheter och

andra organ forskar om hälsa och ohälsa i

arbetslivet. Arbetslivsinstitutet, som

bedriver forsknings- och

utvecklingsverksamhet inom arbetsmiljö,

arbetsliv och arbetsmarknad, är ett

exempel. Institutet för psykosocial

medicin, Statens folkhälsoinstitut,

universitet och högskolor är andra

exempel. Finansieringen av forskningen

sker från olika instanser. I det redan

nämnda elvapunktsprogrammet framhåller

regeringen att utvecklingen av den

arbetsrelaterade ohälsan bör följas upp

och utvärderas av en fristående

utvärderingsgrupp. Målet är att

utvärderingarna skall kunna utgöra en

viktig del av ett beslutsunderlag för

konkreta förslag till åtgärder på

området. Den ovan nämnda AHA-utredningen

har också, sedan januari 2002, i uppdrag

att lämna förslag till utformningen av

och den närmare inriktningen för en

analysgrupp inom området hälsa och ohälsa

i arbetslivet (dir. 2002:4). Förslag

skall lämnas bl.a. om hur analysgruppen

skall kunna medverka till att skapa en

samlad bild av hälsoläget på

arbetsmarknaden. Utredningen skall också

belysa hur analysgruppen skall kunna

bidra till att kunskaperna om hälsoläget

kontinuerligt uppdateras när

förhållandena på arbetsmarknaden och

andra faktorer som kan ha betydelse för

hälsa och ohälsa i arbetslivet ändras och

hur relevanta forskningsresultat skall

kunna tas till vara på ett konstruktivt

sätt och spridas till berörda aktörer.

Utredningen skall slutredovisa sina

resultat senast den 31 mars 2003.

Som framgår har det vidtagits en rad

olika åtgärder för att kartlägga

orsakerna bakom ohälsan. Resultaten som

de olika utredningarna m.m. har kommit

fram till visar på frågornas komplexitet

och behovet av insatser inom flera

politikområden. Ett stort antal av de

frågor som har aktualiseras i

utredningarna omfattas dessutom av det

arbete som pågår inom ramen för

trepartssamtalen och regeringens

elvapunktsprogram för ökad hälsa i

arbetslivet, som utskottet återkommer

till i nästa avsnitt. Utskottet kan av

den anledningen inte se att det finns

skäl att tillsätta ytterligare

utredningar.

Motionerna A313 yrkande 3 (s) och A239

yrkandena 16 och 17 (c) avstyrks.

Trepartssamtalen och elvapunktsprogrammet

Mot bakgrund av den stora ökningen av

sjukfrånvaron presenterade regeringen i

samband med förra årets budgetproposition

en strategi för bättre hälsa i

arbetslivet i form av ett

elvapunktsprogram. Utskottet har

redogjort för innehållet i programmet i

betänkandena 2001/02:AU1 och 2001/02:AU4.

Programmet innehåller följande punkter:

1. Nationella mål för ökad hälsa i

arbetslivet skall utarbetas

2.

3. Trepartssamtal mellan regeringen

och arbetsmarknadens parter bör

genomföras

4.

5. Ekonomiska drivkrafter för

arbetsgivare att förebygga ohälsa

6.

7. Utveckling av arbetsmiljöarbetet

8.

9. Hälsobokslut

10.

11. Försök att minska ohälsan inom

den offentliga sektorn

12.

13. Förnyelse av rehabiliteringen -

individen i centrum

14.

15. Justeringar i gällande

lagstiftning för att höja kvaliteten i

rehabiliteringsarbetet

16.

17. Formerna för

sjukskrivningsprocessen

18.

19. Förbättrad statistik och

forskning på ohälsoområdet

20.

21. Förbättrad tillgänglighet till

behandling i hälso- och sjukvården.

22.

Arbetet inom ramen för programmet sker i

samarbete mellan Justitie-, Social-,

Finans- och Näringsdepartementen, och det

har vidtagits en rad olika satsningar

inom såväl utskottets beredningsområde

som t.ex. inom hälso- och

sjukvårdsområdet och inom

socialförsäkringsområdet. I årets

budgetproposition (prop. 2002/03:1)

lämnar regeringen en närmare redogörelse

för de insatser som hittills har

vidtagits.

Den kanske viktigast punkten i

programmet är de trepartssamtal som förs

mellan regeringen och arbetsmarknadens

parter. Syftet med dessa samtal är att

skapa samsyn och samordna insatserna i

strategin för att motverka ohälsa i

arbetslivet. Samtalen inleddes under

hösten 2001 och vid halvårsskiftet 2002

skedde en avstämning. Samtalen

återupptogs i november och en

slutredovisning beräknas komma till

årsskiftet. Samtalen leds av AV:s

generaldirektör, som alltså informerat

utskottet i samband med beredningen av

budgetpropositionen. Den 5 november

översände han till parterna ett första

skriftligt förslag till programmet Ett

arbetsliv för alla. Där föreslås att de

fortsatta samtalen bl.a. skall omfatta

följande.

- En informationssatsning i syfte

att stärka arbetsmiljö- och

folkhälsoarbetet där goda exempel på

Thälsofrämjande" arbetsplatser skall

redovisas och främjas. Som viktiga

områden för ökad kunskap, debatt och

information anges t.ex. individens ansvar

för sin egen hälsa, arbetsgivarens ansvar

för hälsan på arbetsplatsen, sambanden

mellan sjukdom och arbetsförmåga samt

arbetsplatsens betydelse för individens

välbefinnande. Som nämnts ovan har

regeringen föreslagit att det anslås 20

miljoner kronor till detta ändamål under

år 2003. En förutsättning för satsningen

är dock att parterna medverkar i både

genomförande och finansiering.

-

- Frågor om ledarskap,

arbetsorganisation, inflytande för

anställda och arbetstider. Bland annat

föreslås en kraftfull stärkning av det

systematiska arbetsmiljöarbetet samt att

ökade satsningar görs på utbildning i

arbetsmiljöfrågor. För detta ändamål har

regeringen, som berörts ovan, föreslagit

ytterligare 30 miljoner kronor för år

2003 för stöd till utbildning av

regionala skyddsombud.

-

- Hur de ekonomiska drivkrafterna

för arbetsgivarna att genomföra åtgärder

på arbetsplatserna för att förbättra

hälsoläget skall synliggöras.

-

- Frågor om livsstil, t.ex. att

stimulera arbetstagarna till

friskvårdsaktiviteter, och

rehabilitering.

-

- Åtgärder för att öka rörligheten

på arbetsmarknaden. Bland annat kommer

man att diskutera utvecklandet av system

som gör

arbetsplatsbyten/provanställningar på

såväl interna som externa arbetsmarknader

mindre riskabla för den enskilde

individen.

-

I några motioner efterfrågas olika former

av insatser och handlingsplaner etc. som

ett led i arbetet för att vända

hälsoutvecklingen inom arbetslivet. Bland

de frågor som tas upp finns

arbetsorganisation, ledarskap samt

arbetstagarinflytande och arbetstider. En

stor del av dessa frågor finns, som

framgår ovan, med bland dem som

diskuteras inom ramen för de nyss

redovisade trepartssamtalen. Utskottet,

som inte ser någon anledning att

föregripa resultaten av dessa samtal,

avstyrker motionerna A217 (kd), A267 (s),

A274 (s), A338 yrkandena 1-3 (mp) och

A343 (s).

Slutsats

Med hänvisning till vad som anförts ovan

finner utskottet inte anledning till

något uttalande från riksdagens sida med

anledning av motionerna A217 (kd), A239

yrkandena 16 och 17 (c), A267 (s), A274

(s), A313 yrkande 3 (s), A318 yrkandena

3, 6, 7 och 9 (kd), A326 (s), A338

yrkandena 1-3 (mp), A343 (s), A344 (s),

A367 yrkandena 5 och 6 (s), Sf291

yrkandena 18, 20 och 21 (m) samt Sf335

yrkande 2 (kd).

2. Mål för politikområdet

Arbetslivspolitik

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlas en motion som

gäller målen för politikområdet

Arbetslivspolitik. Motionen avstyrks.

Jämför reservation 4 (m).

Propositionen

För politikområdet Arbetslivspolitik

gäller samma mål år 2003 som under

innevarande budgetår. Målet är därmed ett

bra arbetsliv med väl fungerande

arbetsvillkor.

Enligt regeringen skall

arbetslivspolitiken inom ramen för målet

bidra till tillväxt, sysselsättning och

ett konkurrenskraftigt näringsliv.

Liksom för innevarande budgetår är

politikområdet arbetsliv indelat i

verksamhetsområden. Målen för de olika

verksamhetsområdena är följande.

- En bra och utvecklande

arbetsmiljö (verksamhetsområde

arbetsmiljö).

-

- En ökad kunskap om och i

arbetslivet (verksamhetsområde kunskap

och kompetens).

-

- En arbetsrätt som skapar

trygghet, flexibilitet och delaktighet

(verksamhetsområde arbetsrätt).

-

- Diskriminering i arbetslivet och

i samhället i övrigt skall ej förekomma

(verksamhetsområde icke-diskriminering).

-

- Arbetsfred och en lönebildning i

samhällsekonomisk balans

(verksamhetsområde medling och

lönebildning).

-

Regeringen konstaterar att den negativa

utvecklingen av hälsan i arbetslivet

fortsätter. Även om denna utveckling inte

enbart kan förklaras av förhållandena i

arbetslivet anser regeringen att mycket

återstår att göra för att villkoren i

arbetslivet skall anses vara

tillfredsställande. Åtgärderna inom ramen

för elvapunktsprogrammet för hälsa i

arbetslivet kräver för sitt genomförande

ytterligare beslut och uppföljning.

Grunden för det fortsatta arbetet på

ohälsoområdet är enligt regeringen en

utveckling på de lokala arbetsplatserna.

Arbetsmiljöarbetet och organisationen av

arbetet måste utvecklas och anpassas till

de äldres förutsättningar. För att uppnå

detta krävs såväl utvecklings- och

forskningsinsatser som förbättrad

uppföljning och utvärdering av vidtagna

åtgärder och insatser. Regeringen pekar

vidare bl.a. på betydelsen av

Arbetsmiljöverkets tillsynsarbete och den

viktiga roll som de lokala skyddsombuden

spelar.

I propositionen lämnas en redovisning

för de insatser som genomförts på

politikområdet Arbetsliv och inom andra

politikområden.

Motionen

Moderaterna anser i kommittémotionen A364

(yrk. 24) att regeringens mål för

politikområdet Arbetsliv bör avvisas med

hänvisning till partiets politik som

presenteras i motionerna A314

Arbetsmarknaden och A315 Jämställdhet.

Utskottets ställningstagande

Som framgår av vad utskottet anfört ovan

i avsnitt 1. Allmänt om

arbetslivspolitiken och av den

redovisning som lämnas i propositionen

har det vidtagits och kommer att vidtas

en rad åtgärder inom de olika

verksamhetsområdena under politikområdet.

Utskottet ställer sig positivt till dessa

insatser och välkomnar särskilt det stora

antalet åtgärder inom en rad olika

områden för att öka hälsan i arbetslivet.

Utskottet har ovan varit inne på den

komplexa bakgrunden till ohälsan.

Utskottet kan därför inte se att den

kritik som Moderaterna framför mot

regeringens mål är berättigad.

Moderaternas politik har i och för sig

andra utgångspunkter än den politik som

regeringen förespråkar och som utskottet

biträder. Enligt utskottet anlägger

Moderaterna ett alltför snävt synsätt på

vilka åtgärder som krävs för att komma

till rätta med ohälsan i arbetslivet. Med

hänsyn till det anförda anser utskottet

att det inte finns skäl att föreslå någon

förändring av målet för politikområdet.

Utskottet avstyrker därför motion A364

yrkande 24 (m).

Avslutningsvis noterar utskottet att

regeringen, med anledning av vad

utskottet påpekade i förra årets

budgetbetänkande (2001/02:AU1) om att

verksamhetsmålet icke-diskriminering har

större räckvidd än målet för

politikområdet och att regeringen så

långt som möjligt bör eftersträva mät-

och uppföljningsbara mål, avser att

genomföra en samlad översyn av

verksamhetsområden, mål och

resultatindikatorer för utgiftsområdet

för att sedan återkomma till riksdagen i

budgetpropositionen för 2004.

3. Allmänt om jämställdhetspolitiken

Utskottets förslag i korthet

Utskottet ställer sig bakom den

allmänna inriktning av politiken som

regeringen redovisar i

budgetpropositionen. Riksdagen

avstyrker de förslag som förs fram i

motionerna. Jämför reservation 5 (m).

Propositionen

Jämställdhetspolitikens inriktning på

utvecklings- och förändringsarbete ligger

fast. Arbetet med att vidareutveckla

metoder och strategier för att stärka

jämställdhetsintegreringen fortsätter

under år 2003. Arbetsmarknaden och

arbetslivet är centrala områden för

jämställdhetspolitiken. Arbetsmarknadens

parter har ett stort ansvar för att

bekämpa löneskillnader mellan kvinnor och

män, motverka den könsuppdelade

arbetsmarknaden och skapa förutsättningar

för människor att kombinera arbete och

familjeliv.

Förutom att arbeta för förändring inom

det statliga området, har regeringen en

viktig roll i att stimulera aktörer även

inom andra samhällssektorer. Den privata

sektorns medverkan i jämställdhetsarbetet

är av stor betydelse. Regeringen

fortsätter dialogen med näringslivet om

jämställdhetsfrågor. Regeringen

fortsätter det långsiktiga arbetet för

att representationen i beslutsfattande

organ skall vara jämnt fördelad mellan

kvinnor och män.

Motionerna

Moderaterna betonar i motion A315 (yrk.

1) att politikernas roll måste vara att

inspirera och skapa möjligheter till

fritt val för den enskilde och för

familjer, inte att dirigera. Det måste

bli möjligt att räcka till i vardagen.

Familjepolitiken skall läggas om så att

den skapar förutsättningar för individer

och familjer att välja sina egna

lösningar. Den främsta formen av

oberoende är att kunna leva på sin lön;

därför behövs en skattereform. Den som

betalar skatt borde inte behöva vara

beroende av bidrag.

En förutsättning för jämställdhet är

att det finns alternativa former av

barnomsorg. Om kvinnor skall kunna bli

fullt ut konkurrenskraftiga på

arbetsmarknaden krävs också individuella,

flexibla arbetstider och individuella,

flexibla barnomsorgstider. Mot den

bakgrunden motsätter sig Moderaterna

maxtaxa i barnomsorgen.

Vänsterpartiet tar upp allmänna frågor om

jämställdhetspolitiken i tre motioner,

A299, A323 och A365. I motion A299 anser

Vänsterpartiet att målsättningarna för

jämställdhetspolitiken måste förändras i

feministisk riktning och att

könsmaktsordningen, alltså den ordning

som innebär att kvinnor underordnas män,

utmanas. Den svenska

jämställdhetspolitiken har inte på något

avgörande sätt förmått motverka rådande

maktstrukturer.

Trots jämställdhetspolitikens ambitiösa

målsättningar visar utvärderingar på

fortsatt ojämlikhet och en djup klyfta

mellan mål och verklighet. Jämställdhet

måste handla om mer än att lyfta fram

kvinnor eller ge dem samma rättigheter

som män. Det är dags att utmana mäns makt

och privilegier. Därför krävs att mäns

intresse som grupp ställs mot kvinnors

gemensamma intressen. Hållningen måste

förändras så att medvetenheten om

könsmotsättningarna ökar möjligheterna

för kvinnors kollektiva erfarenheter att

få utrymme på den politiska arenan (yrk.

1).

För att skapa en reell förändring krävs

därför att det skapas en konkret

handlingsplan för att förändra

jämställdhetspolitiken. Handlingsplanen

bör ta sin utgångspunkt i vad som nyss

anförts om inriktningen av

jämställdhetsarbetet (yrk. 2).

I motion A365 anför Vänsterpartiet att

skillnaderna mellan män och kvinnor på

arbetsmarknaden har sin grund i

lönediskriminering, könsarbetsdelning och

olika grader av betalt arbete. Dessa

orsaker förstärker och upprätthåller

varandra. För att arbetet med att

motverka skillnaderna mellan könen skall

vara framgångsrikt måste analys och

åtgärder utgå från denna komplexitet

(yrk. 2).

I motion A323 (yrk. 7) pekar

Vänsterpartiet på att

jämställdhetspolitikens mål är alla

kvinnor och mäns lika rättigheter. I sin

nuvarande form har den emellertid orsakat

utökade klyftor mellan invandrade kvinnor

och män i förhållande till

majoritetssamhällets kvinnor och män och

förstärkt underordningen generellt av

kvinnor i Sverige.

Utskottets ställningstagande

När utskottet i slutet av februari i år

behandlade ett yrkande liknande det

Moderaterna framför i motion A315

anfördes bl.a. att utskottet till

skillnad från Moderaterna inte ser

skattesänkningar som någon självklar väg

till ökad jämställdhet. Utskottet ville i

stället varna för de negativa

fördelningseffekter som skulle kunna

uppstå till följd av kraftigt sänkta

skatter. Det fanns enligt utskottet lite

som talar för att jämställdheten skulle

öka genom sänkta skatter och

transfereringar.

Vad gällde uppfattningen att

individuella och flexibla arbetstider kan

stärka jämställdheten, kunde utskottet

instämma i Moderaternas syn.

Förutsättningen var dock enligt utskottet

att den enskilda individens rätt att

styra över sin arbetstid stärks. Det

pågående arbetet inom Kommittén för nya

arbetstids- och semesterregler (Knas,

dir. 2000:97) borde dock avvaktas.

Avslutningsvis påpekade utskottet, med

anledning av Moderaternas uppfattning att

alternativa barnomsorgsformer är en

förutsättning för jämställdhet, att olika

reformer på förskoleområdet som

genomförts av regeringen har ökat

föräldrarnas möjligheter att efterfråga

den barnomsorg de önskar (bet.

2001/02:AU3).

Utskottet är i dag inte berett att inta

någon annan ståndpunkt och vill särskilt

vad avser frågan om arbetstid påminna om

att den nyss nämnda kommittén kommer med

sitt slutbetänkande i mars 2003. Motion

A315 yrkande 1 (m) avstyrks.

Vänsterpartiet tar i sina motioner upp

strukturella frågor och pläderar där för

en förändring av målsättningarna för

jämställdhetspolitiken i feministisk

riktning och för en samordnad strategi,

innefattande flera politikområden, och en

handlingsplan för att bryta

könssegregeringen.

Från att tidigare ha varit koncentrerad

på särskilda åtgärder för att undanröja

könsdiskriminering har

jämställdhetspolitiken sedan mitten av

1990-talet genomgått en förändring.

Numera har alla ministrar ett ansvar för

jämställdheten inom sina respektive

politikområden. Ansvaret för samordningen

av jämställdhetsfrågorna ligger på

Jämställdhetsministern. Denna strategi

kallas i Sverige för

jämställdhetsintegrering (mainstreaming).

Utskottet har vid flera tidigare

tillfällen uttalat sin övertygelse att

jämställdhetsintegrering är en

förutsättning för att man skall kunna

komma till rätta med de strukturella

problem som i dag hindrar måluppfyllelsen

på jämställdhetsområdet (se t.ex. bet.

2001/02:AU3).

Här bör också nämnas att

Regeringskansliet i slutet av 1997

tillsatte en arbetsgrupp med uppdrag att

se över frågor för metodutveckling i

jämställdhetsarbetet. Arbetsgruppen

presenterade i december 2001

slutrapporten Ändrad ordning - strategisk

utveckling för jämställdhet (Ds 2001:64).

I rapporten lämnas slutsatser och förslag

till hur arbetsformerna kan stärkas i

Regeringskansliet och den statliga

sektorn, där bl.a. en ny förordning för

jämställdhet i den statliga sektorn

föreslås. Vidare har, under våren 2002,

ett projekt startats inom

Regeringskansliet som syftar till att

stärka förutsättningarna för

jämställdhetsintegrering. Målet är att ta

fram en strategi med förslag till

förbättringar av styrningen,

utbildningsinsatser, metoder och

stödfunktioner. För närvarande övervägs

hur ett köns- och jämställdhetsperspektiv

mera strukturerat skall integreras i

regeringens samlade politik och hur den

bör redovisas inom ramen för

budgetprocessen.

Det finns även anledning att framhålla

att jämställdhetsarbetet under senare år

varit föremål för en kontinuerlig

utveckling. I det arbetet har en fortsatt

utveckling av den feministiska analysen

och metoder för ökad samverkan mellan

olika politikområden sin givna plats.

Såväl framsteg som kvarstående problem på

jämställdhetsområdet har redovisats i ett

antal propositioner och

regeringsskrivelser, senast i skrivelse

1999/2000:24 Jämställdhetspolitiken inför

2000-talet respektive i proposition

1999/2000:143 Ändringar i

jämställdhetslagen m.m. (bet.

1999/2000:AU6 och bet. 2000/01:AU3).

Utskottet noterar också att regeringen

i årets budgetproposition aviserar att

den under år 2003 återkommer till

riksdagen med en skrivelse där det kommer

att lämnas en redovisning av de insatser

som gjorts under senare år för ökad

jämställdhet och en handlingsplan för det

fortsatta arbetet med

jämställdhetspolitiken.

Utskottet, som inte ser någon anledning

för riksdagen att föregripa detta arbete,

avstyrker motionerna A299 yrkandena 1 och

2 (v), A323 yrkande 7 (v) och A365

yrkande 2 (v).

4. Mål för politikområdet

Jämställdhetspolitik

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlas en motion som

gäller mål för politikområdet

Jämställdhetspolitik. Motionen

avstyrks. Jämför reservation 6 (m).

Propositionen

För politikområdet Jämställdhetspolitik

är det övergripande målet att kvinnor och

män skall ha samma möjligheter,

rättigheter och skyldigheter inom livets

alla områden. Jämställdhet är ett

sektorsövergripande politikområde, vilket

innebär att jämställdhet även är ett mål

i andra politikområden. Målet för

politikområdet är oförändrat i

förhållande till innevarande år.

Jämställdhetspolitikens mål innebär en

jämn fördelning mellan kvinnor och män av

makt och inflytande, samma möjligheter

till ekonomiskt oberoende, lika villkor

och förutsättningar i fråga om

företagande, arbete, arbetsvillkor samt

utvecklingsmöjligheter i arbetet. Det

innebär också lika tillgång till

utbildning och möjligheter till

utveckling av personliga ambitioner,

intressen och talanger, delat ansvar för

hem och barn samt frihet från

könsrelaterat våld.

Resultatet av jämställdhetspolitiken

mäts bl.a. genom att följa de ekonomiska

resursernas fördelning mellan kvinnor och

män samt kvinnors och mäns representation

i kommittéer och statliga

lekmannastyrelser.

Jämställdhetspolitikens resultat

framkommer även i övriga politikområdens

resultatredovisning.

I propositionen lämnas en redovisning

för de insatser som genomförts på

politikområdet Jämställdhet och inom

andra politikområden.

Under rubriken Analys och slutsatser

konstaterar regeringen att målet om att

kvinnor och män skall ha samma

möjligheter till ekonomiskt oberoende

inte är uppnått. Kvinnor har generellt

sämre villkor än män. Regeringens

insatser bör fortsättningsvis vara

inriktade på att skapa möjligheter för

kvinnor att arbeta heltid, att få män att

delta i det obetalda arbetet, att

föräldraförsäkringen delas lika och att

bekämpa den könsuppdelade arbetsmarknaden

och osakliga löneskillnader mellan

kvinnor och män.

För att ta de sista stegen mot en jämn

könsfördelning i statliga styrelser

krävs, enligt regeringen, fortsatt

uppmärksamhet vid tillsättning av nya

ledamöter.

Motionen

Moderaterna anser i kommittémotionen A364

(yrk. 25) att regeringens mål för

politikområdet Jämställdhetspolitik bör

avvisas med hänvisning till partiets

politik som presenteras i motionerna A314

Arbetsmarknaden och A315 Jämställdhet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att den kritik

Moderaterna framför mot regeringens mål

utgår från en politik med andra

utgångspunkter än den politik som

regeringen förespråkar och som utskottet

biträder. Med hänsyn till det anförda

anser utskottet att det inte finns skäl

att föreslå någon förändring av målet för

politikområdet. Utskottet avstyrker

därför motion A364 yrkande 25 (m).

5. Kompetenssparande och

kompetensutveckling

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlas motioner som

gäller kompetenssparande och

kompetensutveckling. Samtliga motioner

avstyrks. Jämför reservation 7 (m, fp,

kd, c).

Bakgrund

Efter en överenskommelse mellan

regeringen, Vänsterpartiet och

Miljöpartiet föreslogs i

budgetpropositionen för år 2000 (prop.

1999/2000:1) att det skulle avsättas

medel för att stimulera individuell

kompetensutveckling. Enligt förslaget

skulle det avsättas 1,35 miljarder kronor

för år 2000 och därefter 1,15 miljarder

kronor årligen. Efter utredningsarbete

och efter en lagrådsremiss som mötte

kritik valde regeringen att lägga fram

ett förslag (prop. 2001/02:175) som

innebar att riksdagen i ett första steg

endast skull ta ställning till grunderna

i systemet. Riksdagen godkände detta

förslag (bet. 2001/02:AU10, rskr.

2001/02:322). Regeringen avser att

återkomma med en kompletterande

proposition där systemet närmare

utvecklas och ett fullständigt lagförslag

presenteras.

En utgångspunkt för det av riksdagen

godkända systemet skall vara att

individen deltar med eget sparande på

kompetenssparkonto. Den

kompetensutveckling som systemet skall

stimulera ges en vid definition. Den

enskilde individen ges möjlighet att med

vissa begränsningar göra skattemässigt

avdragsgilla insättningar på

kompetenssparkonton (maximalt 25 % av ett

prisbasbelopp per år). En stimulans för

arbetsgivare att göra inbetalningar på en

anställds kompetenssparkonto införs.

Räntan på kompetenssparkonton beskattas

som vanlig kapitalinkomst. Inledningsvis

förvaltas kompetenssparkonton av en

statlig myndighet. Uttag från

kompetenssparkonto beskattas som inkomst

av tjänst. Vid uttag i anslutning till

kompetensutveckling skall det ges en

stimulans i form av en kompetenspremie

vars storlek bl.a. beror på längden på

kompetensutvecklingen. Premien skall ges

i form av en skattereduktion.

Motionerna

I den gemensamma motionen A297

presenterar Moderaterna, Folkpartiet,

Kristdemokraterna och Centerpartiet ett

förslag om hur ett system för individuell

kompetensutveckling bör utformas.

Enligt partierna är det viktigt att

Sverige återfår sin forna ställning i

toppen av den s.k. välståndsligan. Dagens

situation är bekymmersam. I många

kommuner är en tredjedel av den

arbetsföra befolkningen antingen

arbetslös, föremål för någon

arbetsmarknadspolitisk insats eller

förtidspensionerad.

Arbetslivet genomgår en snabb

förändring. Globalisering och

teknikintensifiering leder till ökad

rörlighet på arbetsmarknaden. Det blir

allt vanligare att en person har varit

anställd hos flera olika arbetsgivare och

att man växlar mellan utbildning och

arbete. Utbildningen är en färskvara, och

många gamla yrken är på tillbakagång

samtidigt som nya tillkommer.

Det är viktigt att man understöder det

livslånga lärandet och ökar människors

möjligheter att förkovra sig och

utvecklas. Utbildning och kompetens är

nyckelord för framtidens arbetsmarknad.

Därför skall ett system införas för

sparande till kompetensutveckling.

Systemet skall vara individuellt och

frivilligt. Kompetenssparande främjar

möjligheterna för individen att utbilda

sig vidare. När kompetensen stärks ökar

den enskildes trygghet på arbetsmarknaden

liksom benägenheten att pröva utmaningar

i arbetslivet. Ökade möjligheter till

kompetenssparande är därför en viktig

komponent i en strategi för långsiktig

tillväxt.

Kompetenssparande är inte bara positivt

ur ett individperspektiv. Sådant sparande

bidrar till kompetenshöjning och därmed

till att begränsa arbetslösheten. Landets

förmåga att stå emot ekonomiska kriser

förstärks (yrk. 1).

Systemet skall bygga på en möjlighet

för fysiska personer att med skattemässig

verkan göra insättningar på individuella

kompetenssparkonton. Det skall inte bara

gälla för anställda, utan det är också

viktigt att egenföretagare ges möjlighet

att kompetensspara.

Medlen på kompetenssparkontot är

individens egna och skall kunna användas

till sådan kompetensutveckling som den

enskilde själv bestämmer.

Kompetensutveckling bör ges en vid

definition. Om sparmedlen inte kommer

till användning för kompetensutveckling

bör de kunna användas för att förstärka

pensionen (yrk. 2).

Den föreslagna avdragsrätten är

otillräcklig för att nå reformens syfte.

Avdragsrätten bör gälla för insättningar

upp till ett prisbasbelopp per år.

För låginkomsttagare bör det införas

någon form av extra skattekredit eller

bidrag.

Arbetsgivarnas medverkan är viktig för

att stödja och utveckla individernas

kontinuerliga vidareutbildning. Det är

angeläget att få deras medverkan bl.a.

därför att kapitalet i systemet då kan

byggas upp i en snabbare takt. I syfte

att stimulera arbetsgivare att bidra till

den anställdes eget utbildningssparande

bör det införas en rätt till avdrag för

sociala avgifter vid avsättningar till

den anställdes kompetenssparkonto (yrk.

3).

Partierna avvisar förslaget att medlen

skall förvaltas av en myndighet. I

stället anser de att medlen bör förvaltas

av banker och andra finansiella institut.

Kostnaderna minskar eftersom det redan

finns en "infrastruktur". Det är viktigt

att kompetenssparandet blir attraktivt

genom att det råder stor valfrihet för

spararna vad gäller både olika typer av

sparande och sparinstitut.

Avkastningen skall inte beskattas som

kapitalinkomst. I stället skall

avkastningen beskattas på samma sätt som

gäller för det individuella

pensionssparandet. Det innebär att

avkastningen bör beskattas med 15 % (yrk.

4).

De fyra partierna lägger dessutom i

egna parti- och kommittémotioner fram

förslag av motsvarande eller liknande

innehåll, Moderaterna i A314 (yrk. 13),

Folkpartiet i Ub338 (yrk. 10), A241 (yrk.

7) och A332 (yrk. 10), Kristdemokraterna

i A224 (yrk. 6), A318 (yrk. 5) och A320

(yrk. 16) samt Centerpartiet i A239 (yrk.

3).

I motion A233 anför Ann-Marie Fagerström

(s) att den offentliga sektorn, i stället

för att säga upp personal, bör satsa på

kompetensutveckling av personalen.

Anders Ygeman och Maria Hassan (båda s)

anför i motion A357 att det bör ges ett

större ansvar till arbetsmarknadens

parter för kompetensutveckling inom

arbetslivet. Genom att parterna får

ansvaret för fortbildningen av

arbetstagarna skulle fler ta del av olika

utbildningsinsatser.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att de synpunkter

som framförs i bl.a. motion A297 av

Moderaterna, Folkpartiet,

Kristdemokraterna och Centerpartiet i

allt väsentligt motsvarar dem som

utskottet behandlade i det ovan nämnda

ärendet 2001/02:AU10. Utskottet avstyrkte

de synpunkter som framfördes i

motionerna. Utskottet finner inte

anledning att nu inta någon annan

ståndpunkt och påminner om att ett

förslag till slutlig utformning av ett

system för individuellt kompetenssparande

för närvarande är under beredning i

Regeringskansliet. Utskottet vill

emellertid understryka betydelsen av att

det skapas ekonomiska möjligheter för

enskilda att kompetensutveckla sig.

Motionerna A224 yrkande 6 (kd), A239

yrkande 3 (c), A241 yrkande 7 (fp), A297

yrkandena 1-4 (m, fp, kd, c), A314

yrkande 13 (m), A318 yrkande 5 (kd), A320

yrkande 16 (kd), A332 yrkande 10 (fp) och

Ub338 yrkande 10 (fp) avstyrks.

Med anledning av de synpunkter som

framförs i motionerna A233 och A357 vill

utskottet inledningsvis helt och fullt

instämma i vad motionärerna anför om

värdet av ökad kompetens bland

arbetskraften, en ståndpunkt som

utskottet intagit vid flera tidigare

tillfällen, se t.ex. det ovan berörda

betänkandet 2001/02:AU10.

Vad gäller de synpunkter som framförs i

motion A233 kan utskottet instämma i att

kompetensutveckling för personalen

självfallet är att föredra framför

uppsägning. Vad enskilda kommuner bör

eller måste göra för att tillgodose sitt

personalbehov eller för att anpassa sig

till de ekonomiska förutsättningarna

ankommer det dock inte på riksdagen att

uttala sig om. Utskottet kan nämna att

frågor om kompetensutveckling m.m. i

samband med uppsägningar har varit

föremål för översyn nyligen. Utredningen

om omställningsavtal lade fram sitt

betänkande Omställningsavtal - Ett

aktivare stöd till uppsagda (SOU 2002:59)

i juni i år. Där för utredningen bl.a.

ett resonemang om möjligheterna att

införa s.k. omställningsavtal på hela

arbetsmarknaden. Eftersom hänsyn måste

tas till förutsättningarna inom

respektive sektor förordar utredningen

emellertid inte en enda modell av

omställningsavtal. När det gäller den

kommunala sektorn konstaterar utredningen

särskilt att intresset för

omställningsavtal av nuvarande modell är

mindre, särskilt hos arbetsgivarparten.

Problemen, framför allt inom den

primärkommunala sektorn, är stora

rekryteringsbehov och svårigheter att

behålla arbetskraften i sysselsättning

fram till den ordinarie pensionsåldern.

Utredningen har därför visat på en modell

där ett traditionellt omställningsavtal

för rörlighet ut ur organisationen kan

kombineras med stimulans för intern

rörlighet inom en kommun eller ett

landsting. Utredningens förslag är för

närvarande under beredning i

Regeringskansliet.

Med anledning av de synpunkter som

framförs i motion A357 om det låga

antalet män som deltar i den kommunala

vuxenutbildningen kan nämnas att det i

rapporten Kompetensförsörjningen på

arbetsmarknaden - Strategiska

utvecklingstendenser (Ds 2002:47) som

utarbetats inom Näringsdepartementet,

framgår att drygt 800 000 personer under

perioden 1997-2002 getts möjlighet att

delta i kommunal vuxenutbildning inom

ramen för kunskapslyftsprojektet. Andelen

män är dock låg. Bland de nyregistrerade

under höstterminen 2002 utgjorde männen

bara 35 %. I rapporten pekas på att

riksdagen under våren 2001 beslutade om

mål och en nationell strategi för hur

vuxnas lärande skall förverkligas i ett

samhälle som präglas av livslångt

lärande. Basen i denna strategi skall

bl.a. bestå av uppsökande verksamhet och

vägledning. Fokus skall skiftas från

undervisning i skollika former till ett

mer flexibelt stöd för individens lärande

där innehåll, tidpunkt och form anpassas.

Vuxenutbildningen skall stödja ett

flexibelt och livslångt lärande utifrån

den enskilda personens önskemål och

förutsättningar.

Utskottet är inte berett att föreslå

några förändringar av finansiering eller

huvudmannaskap avseende de

utbildningsinsatser som motionärerna tar

upp. Utskottet vill emellertid framhålla

att de fackliga organisationerna kan

bidra med värdefulla insatser bl.a. i

form av information till sina medlemmar

kring frågor om och betydelsen av det

livslånga lärandet.

Med det anförda avstyrker utskottet

motionerna A233 (s) och A357 (s).

6. Anslagsfrågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag om fördelning av anslag på

utgiftsområde 14 och det förslag om

ytterligare medel på anslaget till

Ombudsmannen mot diskriminering på

grund av sexuell läggning (HomO) som

väckts i en motion av s, v och mp.

Övriga motionsyrkanden som rör anslagen

avstyrks.

Anslaget 23:1 Arbetsmiljöverket

Propositionen

Anslagsutveckling

Tusental kronor

Anslags-

2001 Utfall 490 799 sparande

76 222

Utgifts-

2002 Anslag 561 461 1 prognos 572 460

2003 Försla 650 578

g

2004 Beräkn 586 462 2

at

1 Inklusive beslut om en minskning om 5

150 tkr till följd av förslag till

tilläggsbudget i samband med 2002 års

ekonomiska vårproposition.

2 Motsvarar 573 668 tkr i 2003 års

prisnivå.

Från anslaget finansieras kostnader för

personal, lokaler samt övriga

förvaltningskostnader vid

Arbetsmiljöverket. Anslaget omfattar även

kostnader för bl.a. den regionala

skyddsombudsverksamheten och tidningen Du

& Jobbet.

Regeringen föreslår att

Arbetsmiljöverkets anslag för 2003

tillförs ytterligare 30 miljoner kronor

för den regionala

skyddsombudsverksamheten och ytterligare

30 miljoner kronor för att förstärka

tillsynsverksamheten. För finansiering av

en informationssatsning föreslås att

anslaget tillförs ytterligare 20 miljoner

kronor. En förutsättning för satsningen

är att parterna medverkar i både

genomförande och finansiering.

Arbetsmiljöverket har tidigare disponerat

medel på utgiftsområde 24 Näringsliv

under anslaget 38:12 Bidrag till

standardisering och FoU inom

experimentell teknik m.m. för bidrag till

standardisering, forskning och utveckling

inom experimentell teknik m.m. Regeringen

föreslår att 2,5 miljoner kronor tillförs

Arbetsmiljöverkets anslag för sådan

verksamhet. Vidare föreslår regeringen

att anslaget minskas med 8 miljoner

kronor för att finansiera överflyttningen

av Belastningsskadecentrum (BSC) under

2003 (jfr. anslag 23:2 nedan).

Anslagsnivån har justerats i syfte att

begränsa statlig konsumtion.

I fråga om bemyndiganden har regeringen

på tilläggsbudget föreslagit att

Arbetsmiljöverket för 2002 får en

bemyndiganderam för anslaget 23:1

Arbetsmiljöverket. Den medger att

myndigheten får besluta om

utbildningsinsatser för regionala

skyddsombud som medför utgifter för

budgetåret 2003. Regeringen föreslår att

bemyndiganderamen för 2003 för att ingå

ekonomiska förpliktelser för 2004 uppgår

till 18,55 miljoner kronor (prop. punkt

1).

Motionerna

Tusental kronor

Regerin Oppositionens förslag i

gens förhållande till regeringens

förslag förslag

m fp kd c

650 - 28 - 100 - 130 - 70

578 330 000 000 000

Av motion A364 (yrk. 16) framgår att

Moderaterna anser att Arbetsmiljöverkets

uppdrag är omfattande och att

verksamheten är betydelsefull.

Moderaterna föreslår att det till

anslaget anvisas drygt 622 miljoner

kronor, dvs. ca 28 miljoner kronor mindre

än enligt regeringens förslag.

Folkpartiet föreslår i motion Fi232 (yrk.

16 i denna del) och A332 (yrk. 20 i denna

del) ett sparbeting på anslaget med 100

miljoner kronor.

I motion A320 påpekar Kristdemokraterna

att myndigheten under senare år fått

ökade anslag, vilka inte har kunnat

förbrukas. Med hänvisning till de ökade

anslagen och till de

rationaliseringsvinster som bör kunna

uppnås efter sammanslagningen av

Arbetarskyddsstyrelsen och

Yrkesinspektionen anser partiet att det

är möjligt att göra en besparing på 50

miljoner kronor utöver de 80 miljoner

kronor i engångssatsningar som regeringen

föreslår och som partiet avvisar.

Kristdemokraterna vill i stället införa

en ny och samordnad

rehabiliteringsförsäkring.

Partiet menar att Arbetsmiljöverket bör

prioritera utbildning och stöd till

regionala arbetsmiljöskyddsombud som

arbetar uppsökande på de mindre

företagen. Sammantaget vill

Kristdemokraterna minska anslaget till

Arbetsmiljöverket med 130 miljoner kronor

(yrk. 30 och 32 i denna del).

Centerpartiet förordar i motion A329 i

denna del, en lägre medelsanvisning än

vad regeringen gör. Anslaget minskas med

70 miljoner kronor. Enligt partiet finns

ett anslagssparande under anslaget och

regeringens föreslagna ökning är därför

inte nödvändig.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser, vilket framgår av det

inledande avsnittet, att utvecklingen när

det gäller den arbetsrelaterade ohälsan

är oroväckande. De växande problemen

medför ett stort mänskligt lidande för

den enskilde och betydande kostnader för

individen och samhället.

I Arbetsmiljöverkets uppgifter ingår

bl.a. att utöva tillsyn över att

arbetsmiljö- och arbetstidslagstiftningen

efterlevs, att utarbeta och sprida

information för att förbättra

arbetsmiljön och att meddela föreskrifter

och allmänna råd på arbetsmiljöområdet.

Arbetsmiljöverkets verksamhet är

följaktligen av stor betydelse för att

förebygga och motverka ohälsa i

arbetslivet. Utskottet anser att de

satsningar som regeringen föreslår är

viktiga resurstillskott för det

förebyggande arbetsmiljöarbetet och för

att åstadkomma en bra tillsynsverksamhet.

Frågan om en ny

rehabiliteringsförsäkring kommer att

behandlas i socialförsäkringsutskottets

betänkande 2002/03:SfU1.

Utskottet finner regeringens förslag

till medelsanvisning under anslaget väl

avvägt och tillstyrker detta. Därmed

avstyrks motionerna A320 yrkandena 30 och

32 i denna del (kd), A329 i denna del

(c), A332 yrkande 20 i denna del (fp),

A364 yrkande 16 (m) och Fi232 yrkande 16

(fp) i denna del.

Utskottet biträder även förslaget i

fråga om bemyndigande (prop. punkt 1). I

slutet av detta avsnitt finns en

sammanställning av utskottets

ställningstagande i fråga om anslagen

under utgiftsområdet.

Anslaget 23:2 Arbetslivsinstitutet

Propositionen

Anslagsutveckling

Tusental kronor

Anslags-

2001 Utfall 340 090 sparande

-658

Utgifts-

2002 Anslag 319 235 1 prognos 313 972

2003 Försla 317 952

g

2004 Beräkn 302 899 2

at

1 Inklusive beslut om 9 150 tkr till

följd av förslag till tilläggsbudget i

samband med 2002 års ekonomiska

vårproposition.

2 Motsvarar 296 253 tkr i 2003 års

prisnivå.

Från anslaget finansieras

Arbetslivsinstitutets kostnader för

forsknings- och utvecklingsverksamhet,

inklusive samarbetsavtal med externa

parter samt utbildningsverksamhet och

annan kunskapsförmedling (bibliotek och

information). Anslaget omfattar även

kostnader för personal och lokaler samt

övriga förvaltningskostnader vid

Arbetslivsinstitutet.

I förra årets budgetproposition (prop.

2001/02:1) redovisades att vissa

forskningsuppgifter skulle flyttas över

till olika lärosäten. Regeringen anser nu

att ytterligare överflyttningar bör ske,

dels av Belastningsskadecentrum (BSC) som

flyttas till Högskolan i Gävle, dels av

klimatforskningen, som förs över till

Lunds universitet. Med anledning av

överflyttningen av BSC minskas anslaget

23:2 Arbetslivsinstitutet med 23 283 000

kr, som tillförs anslaget 25:73 Forskning

och konstnärligt utvecklingsarbete vid

vissa högskolor m.m. (felbenämnt i

propositionen) under utgiftsområde 16.

Under en övergångsperiod bör BSC

tillföras medel. För 2003 förs 8 miljoner

kronor från anslaget 23:1

Arbetsmiljöverket till BSC (jfr. anslag

23:1). Med anledning av överflyttningen

av klimatforskningen minskas anslaget

23:2 Arbetslivsinstitutet med 3 miljoner

kronor som tillförs anslaget 25:22 Lunds

universitet, Forskning och

forskarutbildning under utgiftsområde 16.

I övrigt föreslås att anslaget 23:2

Arbetslivsinstitutet minskas med 500 000

kr för 2003 i samband med att regeringen

skärper finansieringskravet för

myndighetens avgiftsbelagda verksamhet.

Regeringen föreslår att anslaget 23:2

Arbetslivsinstitutet tillförs medel

enligt följande

- 15 miljoner kronor för satsning

på företagshälsovårdsutbildning

-

- 6,7 miljoner kronor för en

förstärkning av isocyanatforskningen

-

- 936 000 kr som ersättning för

premier för de statliga

avtalsförsäkringarna. Medlen, som

tidigare finansierats över anslaget 25:76

Universitets och högskolors premier för

de statliga avtalsförsäkringarna på

utgiftsområde 16, avser forskning och

utveckling som sker vid lärosäten och som

finansieras av Arbetslivsinstitutet.

-

Anslagsnivån har justerats i syfte att

begränsa statlig konsumtion.

Regeringen anser att institutet bör

fortsätta att utveckla metoder där

forskningen kan utvecklas i nära

samarbete med privata och offentliga

aktörer och att arbetslivsforskningen

även i fortsättningen bör bedrivas i

aktiv samverkan med regionala och lokala

aktörer.

Den ökade tydligheten i

Arbetslivsinstitutets prioriteringar för

verksamheten bör fortsätta. Samverkan med

andra forskande organisationer och

praktiker bör fortsättningsvis ske inom

ramen för tidsbegränsade projekt.

Arbetslivsinstitutet har under 2002

genomfört en utvärdering av de

samarbetsavtal för regional verksamhet

som löper ut under året. Regeringen slår

fast att institutet fortlöpande bör

utvärdera och pröva sin verksamhet med

syfte att åstadkomma en effektiv

resursanvändning och ökat nyttiggörande

av forskningsresultaten. Regeringen avser

att följa det arbetet.

För 2002 har Arbetslivsinstitutet en

bemyndiganderam för anslaget som medger

att myndigheten får besluta om bidrag och

uppdrag som medför utgifter för

budgetåren 2003-2005 inom en ram som,

tillsammans med tidigare fattade beslut,

får uppgå till högst 100 miljoner kronor

för åren 2002-2005, inklusive tidigare

åtaganden. Regeringen föreslår att

bemyndiganderamen uppgår till 100

miljoner kronor även för 2003 (prop.

punkt 2).

Motionerna

Tusental kronor

Regerin Oppositionens förslag i

gens förhållande till regeringens

förslag förslag

m fp kd c

317 - 15 - 75 - 50 - 317

952 504 000 000 000

Enligt motion A364 (yrk. 17) anser

Moderaterna att Arbetslivsinstitutets

uppdrag är omfattande och verksamheten

betydelsefull. Moderaterna föreslår att

drygt 302 miljoner kronor anvisas under

anslaget, dvs. ca 15,5 miljoner kronor

mindre än enligt regeringens förslag.

Folkpartiet föreslår i motionerna Fi232

(yrk. 16 i denna del) och A332 (yrk. 20 i

denna del) ett sparbeting på anslaget med

75 miljoner kronor.

Kristdemokraterna konstaterar i motion

A320 (yrk. 31 och 32 i denna del) att det

finns allvarliga brister i styrningen av

Arbetslivsinstitutet. Partiet anser att

regeringens översyn av institutet och

dess relationer till andra myndigheter

bör vara grundlig och förutsättningslös.

Mycket talar för att institutets

forskningsresurser kommer till

effektivare användning om de finansierar

forskning inom andra institutioner,

exempelvis universitet. Kristdemokraterna

anser att stora delar av institutets

informations- och utbildningsverksamhet

bör kunna föras över till

Arbetsmiljöverket. Institutet bör

dessutom kunna genomföra

rationaliseringar av sin verksamhet. Den

arbetslivsinriktade forskningen som avser

arbetsorganisationsområdet bör

prioriteras. Kristdemokraterna gör

bedömningen att anslaget bör kunna minska

med 50 miljoner kronor för år 2003 och

att verksamheten bör kunna avvecklas på

tre års sikt. Institutets

forskningsresurser bör kunna överflyttas

till Arbetsmiljöverket och andra aktörer

inom området.

I motion A329 i denna del framhåller

Centerpartiet att det är viktigt att det

byggs upp livskraftiga forskningsmiljöer

runtom i landet. Därför bör det

forskningsarbete som i dag utförs på

Arbetslivsinstitutet i stället ges som

ett uppdrag till ett lärosäte. Partiet

föreslår en minskning av institutets

anslag med 317 miljoner kronor. Under

utgiftsområde 14 föreslås ett nytt anslag

med benämningen Forskningsuppdrag

arbetsmarknad; detta anslag tillförs 150

miljoner kronor.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill understryka betydelsen av

att det finns en fungerande organisation

för forskning och utveckling som rör de

snabba och djupgående förändringarna som

pågår inom arbetslivet.

Arbetslivsinstitutet, vars uppgift är att

forska, utveckla, utbilda och förmedla

kunskap om och i arbetslivet, har en roll

i detta arbete.

I arbetsmarknadsutskottets betänkande

2001/02:AU4 framhöll utskottet

företagshälsovården som en betydelsefull

tillgång i det förebyggande

arbetsmiljöarbetet och i samband med

rehabilitering. Det förslag om en

ytterligare förstärkning av utbildningen

av personal inom företagshälsovården

välkomnas därför av utskottet. Vidare

stöder utskottet den föreslagna

förstärkningen av isocyanatforskningen.

Utskottet noterar att det i

propositionen redovisas ett flertal

åtgärder som har vidtagits för att

utveckla institutets verksamhet och för

att uppnå en balanserad budget.

Arbetslivsinstitutets organisation har

setts över med syfte att åstadkomma en

vkad fokusering av resurserna, ett

förtydligande av institutets

sektorsforskningsroll samt en ökad

satsning på utbildning och

kunskapsspridning. Den nya

organisationen, som var genomförd den 1

juli 2002, innebär en ökad inriktning mot

ett programinriktat, tematiskt

arbetssätt. Som framgår ovan kommer

regeringen att följa institutets arbete

med att fortlöpande utvärdera och pröva

verksamheten med syfte att åstadkomma en

effektiv resursanvändning. Utskottet ser

vidare positivt på det som regeringen

framför i propositionen om att

Arbetslivsinstitutet bör fortsätta den

påbörjade kraftsamlingen med inriktning

mot arbetsorganisationsområdet och att

bl.a. frågan om arbetsorganisationens

betydelse för såväl hälsan i arbetslivet

som för förmågan till tillväxt behöver

belysas ytterligare. Utskottet har under

hand erfarit att det inom

Regeringskansliet pågår ett arbete för

att utveckla samarbetet mellan

Arbetslivsinstitutet och en rad andra

myndigheter, däribland Arbetsmiljöverket.

Utskottet finner mot denna bakgrund

ingen anledning att i dagsläget föreslå

ytterligare förändringar.

Utskottet kan inte heller ställa sig

bakom det förslag om ett nytt anslag för

forskning som framförs i en motion av

Centerpartiet. Av propositionen framgår

att ett flertal forskningsprogram redan

flyttats över till lärosäten och att

regeringen avser att göra ytterligare

sådana förflyttningar.

Utskottet, som biträder regeringens

förslag till bemyndigande (prop. punkt 2)

och medelsanvisning, avstyrker motionerna

A320 yrkande 31 och 32 i denna del (kd),

A329 i denna del (c), A332 yrkande 20 i

denna del (fp), A364 yrkande 17 (m) och

Fi232 yrkande 16 i denna del (fp). I

slutet av detta avsnitt finns en

sammanställning av utskottets

ställningstagande i fråga om anslagen

under utgiftsområdet.

Anslaget 23:3 Särskilda

utbildningsinsatser m.m.

Propositionen

Anslagsutveckling

Tusental kronor

Anslags-

2001 Utfall 82 508 sparande

34 677

Utgifts-

2002 Anslag 46 000 prognos 46 000

2003 Försla 46 000

g

2004 Beräkn 46 000

at

Anslaget administreras av

Arbetslivsinstitutet och avser bidrag

till arbetsmarknadens parter. Främst går

anslaget till arbetsmiljöutbildningar för

fackliga förtroendemän och viss EU-

bevakning.

I fråga om bemyndiganden har regeringen

på tilläggsbudget föreslagit att

Arbetslivsinstitutet för 2002 får en

bemyndiganderam för anslaget. Den medger

att myndigheten får besluta om bidrag och

uppdrag som medför utgifter för

budgetåret 2003.

Regeringen föreslår att bemyndiganderamen

för att ingå ekonomiska förpliktelser för

2004 uppgår till 34,2 miljoner kronor

under år 2003 (prop. punkt 3).

Motionerna

Tusental kronor

Regerin Oppositionens förslag i

gens förhållande till regeringens

förslag förslag

m fp kd c

46 000 - 23 - 36 - 23

000 000 000

Moderaterna anser i motion A364 (yrk. 18)

att anslaget bör reduceras successivt och

föreslår att 23 miljoner kronor anvisas

till anslaget.

Folkpartiet föreslår i motionerna Fi232

(yrk. 16 i denna del) och i A332 (yrk. 20

i denna del) ett sparbeting på anslaget

med 36 miljoner kronor.

I motion A320 anser Kristdemokraterna att

det är tveksamt att statliga bidrag skall

utgå i all evighet till utbildning av

övriga fackliga förtroendevalda eftersom

stödet till de regionala skyddsombuden

har överförts till Arbetsmiljöverkets

anslag. Enligt partiet bör de fackliga

organisationerna själva eller i samarbete

med arbetsgivarna kunna finansiera sådan

utbildning. Kristdemokraterna föreslår

att anslaget halveras för 2003 och att

det därefter helt tas bort (yrk. 32 i

denna del).

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottet finns det inte skäl att

nu göra någon förändring av de bidrag som

lämnas inom ramen för detta anslag.

Utskottet, som ställer sig bakom

regeringens förslag till bemyndigande

(prop. punkt 3) och medelsanvisning,

avstyrker motionerna A320 yrkande 32 i

denna del (kd), A332 yrkande 20 i denna

del (fp), A364 yrkande 18 (m) och Fi232

yrkande 16 i denna del (fp). I slutet av

detta avsnitt finns en sammanställning av

utskottets ställningstagande i fråga om

anslagen på utgiftsområdet.

Anslaget 23:4 Arbetsdomstolen

Propositionen

Anslagsutveckling

Tusental kronor

Anslags-

2001 Utfall 19 655 sparande

924

Utgifts-

2002 Anslag 19 032 prognos 19 917

2003 Försla 19 971

g

2004 Beräkn 20 409 1

at

1 Motsvarar 19 971 tkr i 2003 års

prisnivå.

Från anslaget finansieras kostnader för

personal, lokaler samt övriga

förvaltningskostnader vid

Arbetsdomstolen.

Regeringen föreslår att 8 000 kr

överförs från anslaget 23:4

Arbetsdomstolen till anslaget 28:21

Riksarkivet och landsarkiven under

utgiftsområde 17 för arkivkostnader

avseende material som levererats från

Arbetsdomstolen till Riksarkivet från

2003.

Motionen

Tusental kronor

Regerin Oppositionens förslag i

gens förhållande till regeringens

förslag förslag

m fp kd c

19 971 - 19

971

Moderaterna förklarar i motion A364 (yrk.

19) att de är principiella motståndare

till specialdomstolar och

partssammansatta domstolar. Som en följd

av detta ställningstagande föreslås att

Arbetsdomstolen läggs ned och att dess

uppgifter överförs till det allmänna

domstolsväsendet. Moderaterna anser att

anslaget skall utgå.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid flera tillfällen

behandlat liknande förslag från

Moderaterna. Utskottet anser liksom

tidigare att det inte är aktuellt att

lägga ned Arbetsdomstolen. Moderaternas

förslag i motion A364 yrkande 19 (m) att

anslaget bör utgå avstyrks därför.

Utskottet biträder regeringens förslag

till medelsanvisning under anslaget. I

slutet av detta avsnitt finns en

sammanställning av utskottets

ställningstagande i fråga om anslagen på

utgiftsområdet.

Anslaget 23:5 Statens nämnd för

arbetstagares uppfinningar

Propositionen och utskottets

ställningstagande

Anslagsutveckling

Tusental kronor

Anslags-

2001 Utfall 41 sparande

19

Utgifts-

2002 Anslag 59 prognos 40

2003 Försla 61

g

2004 Beräkn 62 1

at

1 Motsvarar 61 tkr i 2003 års prisnivå.

Anslaget avser kostnader för nämndens

verksamhet, som huvudsakligen består av

arvodes- och ersättningskostnader.

Utskottet ställer sig bakom regeringens

förslag till medelsanvisning under

anslaget. I slutet av detta avsnitt finns

en sammanställning av utskottets

ställningstagande i fråga om anslagen på

utgiftsområdet.

Anslaget 23:6 Internationella

arbetsorganisationen (ILO)

Propositionen och utskottets

ställningstagande

Anslagsutveckling

Tusental kronor

Anslags-

2001 Utfall 23 817 sparande

-170

Utgifts-

2002 Anslag 22 195 prognos 21 874

2003 Försla 26 681

g

2004 Beräkn 26 543 1

at

1 Motsvarar 26 681 tkr i 2003 års

valutanivåer.

Från anslaget finansieras huvudsakligen

kostnader för Sveriges medlemsavgift till

Internationella arbetsorganisationen

(ILO). En del av anslaget avser kostnader

för deltagande i ILO:s verksamhet och för

ILO-kommittén.

Utskottet biträder regeringens förslag

till medelsanvisning under anslaget. I

slutet av detta avsnitt finns en

sammanställning av utskottets

ställningstagande i fråga om anslagen på

utgiftsområdet.

Anslaget 23:7 Ombudsmannen mot

diskriminering på grund av sexuell

läggning (HomO)

Propositionen

Anslagsutveckling

Tusental kronor

Anslags-

2001 Utfall 4 096 sparand

e 145

Utgifts-

2002 Anslag 4 894 1 prognos 4 950

2003 Försla 4 493

g

2004 Beräkn 4 593 2

at

1 Inklusive beslut om 500 tkr till följd

av förslag till tilläggsbudget i samband

med den ekonomiska vårpropositionen 2002.

2 Motsvarar 4 493 tkr i 2003 års

prisnivå.

Från anslaget finansieras kostnader för

personal, lokaler och andra

förvaltningskostnader för HomO.

Motionerna

Tusental kronor

Regerin Oppositionens förslag i

gens förhållande till regeringens

förslag förslag

m fp kd c

4 493 - 4

493

Flerpartimotion s, v, mp

+ 2

000

I flerpartimotionen Fi230 (yrk. 4)

framhåller Socialdemokraterna,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet att HomO

fått ökade uppgifter och permanent högre

kostnader för sin verksamhet. Dessutom

vill motionärerna möjliggöra att HomO får

myndighetsansvaret för homofobi. Anslaget

föreslås öka med 2 miljoner kronor 2003 i

förhållande till propositionen. Till

följd av förslaget om ökat anslag

föreslås också en utökad ram för

utgiftsområde 14 med motsvarande belopp.

Detta yrkande bereds i finansutskottet.

I motion A364 föreslår Moderaterna att de

fyra ombudsmännen Handikappombudsmannen

(HO), Jämställdhetsombudsmannen (JämO),

Ombudsmannen mot diskriminering på grund

av sexuell läggning (HomO) och

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering

(DO) slås samman och att anslaget för

HomO därmed bör utgå (yrk. 20). I

motionen föreslås att det under

utgiftsområde 14 i stället inrättas en ny

myndighet och att det skapas ett anslag

23: (Ny) Ombudsmannen mot diskriminering,

som tillförs drygt 53 miljoner kronor,

ett yrkande som hänvisats till

konstitutionsutskottet.

Utskottets ställningstagande

Förslaget i Moderaternas motion om ett

nytt anslag till en sammanslagen

ombudsmannaverksamhet kommer att

behandlas i konstitutionsutskottets

betänkande 2002/03:KU1.

Konstitutionsutskottet har tidigare

behandlat liknande synpunkter och då

hänvisat till den utredning (dir.

2002:11) som regeringen tillsatt för att

bl.a. överväga en samordning eller

sammanslagning av HO, JämO, HomO och DO.

Kommittén skall redovisa uppdraget senast

den 1 december 2004. Med hänvisning till

att frågan om en sammanslagning av

ombudsmännen är under utredning anser

utskottet att motion A364 yrkande 20 (m)

bör avslås.

Utskottet har i sitt yttrande till

finansutskottet (2002/03:AU1y) tillstyrkt

det förslag om en ökning av ramen för

utgiftsområde 14 som läggs fram i motion

Fi230. Utskottet tillstyrker följaktligen

även förslaget om ökat anslag för HomO,

vilket innebär att motion Fi230 yrkande 4

(s, v, mp) bör bifallas av riksdagen. I

slutet av detta avsnitt finns en

sammanställning av utskottets

ställningstagande i fråga om anslagen på

utgiftsområdet.

Anslaget 23:8 Medlingsinstitutet

Propositionen

Anslagsutveckling

Tusental kronor

Anslags-

2001 Utfall 46 753 sparande

4 799

Utgifts-

2002 Anslag 46 074 prognos 47 407

2003 Försla 46 891

g

2004 Beräkn 47 974 1

at

1 Motsvarar 46 891 tkr i 2003 års

prisnivå.

Från anslaget finansieras

Medlingsinstitutets kostnader för

personal, lokaler, lönestatistik och

andra förvaltningskostnader.

Motionerna

Tusental kronor

Regerin Oppositionens förslag i

gens förhållande till regeringens

förslag förslag

m fp kd c

46 891 - 23 - 3

446 000

Moderaterna förordar i motion A364 (yrk.

21) att Medlingsinstitutets uppdrag

begränsas, varför anslaget kan minskas

med ca 23,5 miljoner kronor.

I motion A320 (yrk. 32 i denna del) anser

Kristdemokraterna att det bör övervägas

om inte Medlingsinstitutet kan

samverka/samlokalisera med någon annan

myndighet, exempelvis Kammarkollegiet,

för att åstadkomma en minskning av bl.a.

de administrativa kostnaderna. Partiet

föreslår att Medlingsinstitutets anslag

minskas med 3 miljoner kronor.

Utskottets ställningstagande

Utskottet, som biträder regeringens

förslag till medelsanvisning, avvisar

besparingsförslagen som framförs i

ovanstående motioner. Utskottet avstyrker

därför motionerna A320 yrkande 32 i denna

del (kd) och A364 yrkande 21 (m). I

slutet av detta avsnitt finns en

sammanställning av utskottets

ställningstagande i fråga om anslagen på

utgiftsområdet.

Anslaget 24:1 Jämställdhetsombudsmannen

Propositionen

Anslagsutveckling

Tusental kronor

Anslags-

200 Utfall 18 621 sparand

1 e 1 075

Utgifts-

200 Anslag 20 886 prognos

2 20 757

200 Försla 21 294

3 g

200 Beräkn 21 766 1

4 at

1 Motsvarar 21 294 tkr i 2003 års

prisnivå.

Från anslaget betalas kostnader för JämO

med kansli och för Jämställdhetsnämnden.

De huvudsakliga faktorer som styr

utgifterna på området är antalet

anmälningar om könsdiskriminering

respektive arbetsgivares bristande

förmåga att leva upp till

jämställdhetslagens krav på aktiva

åtgärder. Vidare styrs utgifterna av

JämO:s insatser för att följa upp lagens

krav på aktiva åtgärder och för att

fullgöra det informationsansvar som

åläggs myndigheten.

Motionen

Tusental kronor

Regerin Oppositionens förslag i

gens förhållande till regeringens

förslag förslag

m fp kd c

21 294 - 21

294

I motionen A364 föreslår Moderaterna att

de fyra ombudsmännen

Handikappombudsmannen (HO),

Jämställdhetsombudsmannen (JämO),

Ombudsmannen mot diskriminering på grund

av sexuell läggning (HomO) och

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering

(DO) slås samman till en myndighet och

att anslaget för JämO därmed bör utgå

(yrk. 22). I motionen föreslås att det

under utgiftsområde 14 i stället inrättas

en ny myndighet och att det skapas ett

nytt anslag 23: (Ny) Ombudsmannen mot

diskriminering, som tillförs drygt 53

miljoner kronor, ett yrkande som

hänvisats till konstitutionsutskottet.

Utskottets ställningstagande

Som utskottet har konstaterat ovan vid

behandlingen av anslag 23:7 kommer

förslaget i Moderaternas motion om ett

nytt anslag till en sammanslagen

ombudsmannaverksamhet att behandlas i

konstitutionsutskottets betänkande

2002/03:KU1. Konstitutionsutskottet har

tidigare behandlat liknande synpunkter

och då hänvisat till den utredning (dir.

2002:11) som regeringen tillsatt för att

bl.a. överväga en samordning eller

sammanslagning av HO, JämO, HomO och DO.

Kommittén skall redovisa uppdraget senast

den 1 december 2004. Med hänvisning till

att frågan om en sammanslagning av

ombudsmännen är under utredning anser

utskottet att motion A364 yrkande 22 (m)

bör avslås.

Utskottet har ingen erinran mot

regeringens förslag till

medelstilldelning.

I slutet av detta avsnitt finns en

sammanställning av utskottets

ställningstagande i fråga om anslagen på

utgiftsområdet.

Anslaget 24:2 Särskilda

jämställdhetsåtgärder

Propositionen och utskottets

ställningstagande

Anslagsutveckling

Tusental kronor

Anslags-

2001 Utfall 20 179 sparand

e 13 055

Utgifts-

2002 Anslag 12 206 prognos 19 247

2003 Försla 13 706

g

2004 Beräkn 13 706

at

Från anslaget betalas kostnader för

jämställdhetsåtgärder som syftar till att

främja jämställdhet mellan kvinnor och

män. Anslaget skall användas för att

stödja verksamheter och organisationer

med detta syfte. Anslaget kan även

användas för att pröva nya metoder inom

jämställdhetsarbetet.

Utskottet biträder regeringens förslag

till medelsanvisning under anslaget. I

slutet av detta avsnitt finns en

sammanställning av utskottets

ställningstagande i fråga om anslagen på

utgiftsområdet.

Sammanställning av utskottets

ställningstagande i fråga om anslagen

m.m. på utgiftsområde 14 Arbetsliv

Av nedanstående tabell framgår

regeringens och oppositionspartiernas

förslag och fördelning av anslag på

utgiftsområde 14, liksom det förslag som

lagts fram i trepartimotionen (s, v, mp).

Tusental kronor

Anslag Reger s, m fp kd c

ingen v,

mp

23: Arbetsm 650 -28 - - -70

1 iljöver 578 330 100 130 000

ket 000 000

23: Arbetsl 317 -15 -75 -50 -

2 ivsinst 952 504 000 000 317

itutet 000

23: Särskil 46 -23 -36 -23

3 da 000 000 000 000

utbildn

ingsins

atser

m.m.

23: Arbetsd 19 -19

4 omstole 971 971

n

23: Statens 61

5 nämnd

för

arbetst

agares

uppfinn

ingar

23: Interna 26

6 tionell 681

a

arbetso

rganisa

tionen

(ILO)

23: Ombudsm 4 493 +2 -4

7 annen 000 493

mot

diskrim

inering

på

grund

av

sexuell

läggnin

g

(HomO)

23: Medling 46 -23 -3

8 sinstit 891 446 000

utet

23: Ombudsm +53

91 annen 388

mot

diskrim

inering

23: Forskni +15

102 ngsuppd 0

rag 000

arbetsm

arknad

24: Jämstäl 21 -21

1 ldhetso 294 294

mbudsma

nnen

24: Särskil 13

2 da 706

jämstäl

ldhetså

tgärder

Summa 1 147 +2 -82 - - -

627 000 650 211 206 237

000 000 000

1 Av Moderaterna föreslaget nytt anslag.

Frågan om ett nytt anslag för en

sammanslagen ombudsmannaverksamhet

behandlas i konstitutionsutskottets

betänkande 2002/03:KU1.

2 Av Centerpartiet föreslaget nytt

anslag.

Av avsnitt 6 framgår att utskottet har

anslutit sig till förslaget om ökat

anslag för HomO i motion Fi230 yrkande 4

(s, v, mp). I övrigt ansluter sig

utskottet till regeringens förslag om

fördelning på anslag av utgifterna på

utgiftsområde 14. Detta innebär att

propositionen (punkt 4) tillstyrks med

den ändring som föranleds av motion Fi230

yrkande 4 samtidigt som motionerna A320

yrkandena 30, 31 och 32 i denna del (kd),

A329 (c), A332 yrkande 20 (fp), A364

yrkandena 15-22 (m) och Fi232 yrkande 16

i denna del (fp) avstyrks.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

och ställningstaganden har föranlett

följande reservationer. I rubriken anges

inom parentes vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas

i avsnittet.

1.Allmänt om arbetslivspolitiken

(punkt 1) (m)

av Anders G Högmark (m), Patrik

Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 1.

Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:Sf291 yrkandena 18, 20 och 21

samt avslår motionerna 2002/03:A217,

2002/03:A239 yrkandena 16 och 17,

2002/03:A267, 2002/03:A274, 2002/03:A313

yrkande 3, 2002/03:A318 yrkandena 3, 6, 7

och 9, 2002/03:A326, 2002/03:A338

yrkandena 1-3, 2002/03:A343,

2002/03:A344, 2002/03:A367 yrkandena 5

och 6 samt 2002/03:Sf335 yrkande 2.

Ställningstagande

Till skillnad från regeringen tror vi

inte att det går att peka ut en orsak

till sjukfrånvaron, utan troligtvis finns

det flera faktorer som ofta sammanfaller.

Regeringens förslag för att lösa

ohälsoproblematiken riktar tydligt in sig

mot arbetsgivarna och arbetsplatsernas

miljö. Men hur kommer det sig att så

många svenskar mår dåligt när vi satsar

miljoner och åter miljoner kronor på att

skydda oss från dåliga arbetsmiljöer?

Undersökningar visar att majoriteten

sjukskriver sig av andra orsaker än

sådana som rör arbetsplatsen. "För två

tredjedelar är det inte jobbet som är den

främsta stressfaktorn utan det som kan

beskrivas som ''''''''skarven'''''''' mellan

arbetslivet och det privata livet. Det

märks särskilt väl när det gäller den

dagliga stressen, där morgnarna och

kvällarna är en kritisk faktor. Även

brist på pengar, liksom semestrar och

helger är stressfaktorer för så många som

var fjärde."4

Lika konstruktiv och nödvändig som

sjukskrivning kan vara i samband med

behandling och nedsatt arbetsförmåga,

lika fel och kontraproduktiv kan

sjukskrivning vara om den ses som en

generell lösning på livets övriga

problem. Sjukskrivning skall vara en del

av en behandling och grundas på att

arbetsförmågan är nedsatt. Vi vill hävda

att dagens nivå på sjukfrånvaro måste ses

som en mycket bred samhällsfråga.

Sjukskrivningarna är både ett uttryck för

människors faktiska sjukdom och ett

symptom på problem i samhället i övrigt,

problem som gör att vardagslivet blir

svårt att orka med, som ger uppgivenhet

och resignation.

Enbart arbetsmiljö eller dåliga

arbetsgivare förklarar alltså inte varför

så många människor känner att de inte kan

arbeta. I stället måste en bredare

samhällsanalys göras som inbegriper

människors arbetsförhållanden och

ekonomiska situation.

Offentliga sektorn som arbetsgivare

Den svenska arbetsmarknaden är i

betydligt högre grad än i många andra

länder könssegregerad. Det är i offentlig

verksamhet som många kvinnor arbetar. Som

framgått ovan i avsnitt 1 under rubriken

Bakgrund är särskilt kvinnor drabbade av

sämre arbetsmiljö och arbetsvillkor.

Detta gäller speciellt vård- och

omsorgssektorerna. Vi tror att en

förklaring till detta är att många

kvinnor är hänvisade till en enda

arbetsgivare. Det innebär inte sällan

sämre löneutveckling, mindre inflytande

och högre krav på anpassning. Vi är

övertygade om att de offentliga monopolen

måste brytas. Om fler arbetsgivare

konkurrerar om personalen kan bättre

löner åstadkommas för de många kvinnor i

yrken med lång utbildning som i dag är

underbetalda i framför allt vård- och

omsorgssektorn. Det skulle också öppna

fler karriärvägar och ge möjligheter att

arbeta i arbetsorganisationer som bättre

tar till vara sina anställdas intressen.

Det har visat sig att verksamheter som

utåt sett är "demokratiskt styrda" i

själva verket är hierarkiskt uppbyggda

och utan möjligheter för den enskilde

arbetstagaren till inflytande.

Undersökningar visar att många av

Kommunalarbetareförbundets medlemmar är

positiva till privata alternativ inom

vård och omsorg.

Regeringen borde därför vidta åtgärder

för att bryta de offentliga monopolen.

Det skulle åstadkomma en mer

differentierad och mindre könssegregerad

arbetsmarknad och medföra ett större

inflytande över de egna arbetsvillkoren

för den enskilde individen.

Ökad rörlighet på arbetsmarknaden

Arbetsmarknaden måste bli mer rörlig och

öppen, en arbetsmarknad som alltid är

tillgänglig för alla. Den geografiska

rörligheten behöver öka, men framförallt

den sociala. Den stora arbetskraftsreserv

av sjukskrivna och arbetslösa människor

som finns i Sverige måste mobiliseras och

tas till vara, både för den enskildes och

för samhällets skull.

Detta handlar först och främst om att

skapa ett samhällsklimat som uppmuntrar

arbete och kunskap. Det skall alltid löna

sig att arbeta och driva företag. Skatten

på arbete och kunskap behöver sänkas för

alla. Utbildning måste prioriteras i alla

led från grundskolan till kontinuerlig

vidareutbildning.

Alla som kan och vill arbeta behövs på

arbetsmarknaden. Alla skall ges rimliga

möjligheter att kunna försörja sig

själva, i stället för att fastna i

bidragsberoende. Alla människor kan ta

ansvar och vill känna delaktighet.

Nuvarande system hindrar dem att ta detta

ansvar. Det är bra för alla om

rörligheten på arbetsmarknaden ökar.

Dagens lagstiftning motverkar att man

byter arbetsgivare. I stället premieras

de som stannar på sitt gamla jobb år

efter år. Ett sätt att motverka

inlåsningar i arbeten som enskilda inte

trivs med och som därför kan leda till

ohälsa, är att genomföra ändringar i

arbetsrätten. Om t.ex. dagens stelbenta

turordningsregler avskaffades skulle

företagen våga anställa fler och fler

personer skulle våga byta arbete oftare.

Nuvarande system medför i stället att

många sjukskrivna människor som återgår

till sitt gamla jobb snabbt riskerar att

bli sjukskrivna igen. Det är ingen slump

att fler är sjukskrivna där

arbetsmarknaden fungerar som allra sämst.

Så får det inte fortsätta att vara.

Regering och riksdag måste därför skicka

tydliga signaler om att arbetsmarknaden

måste öppnas.

Vad vi nu har anfört bör ges regeringen

till känna. Vi tillstyrker därmed motion

Sf291 yrkandena 18, 20 och 21 (m) samt

avstyrker motionerna A217 (kd), A239

yrkandena 16 och 17 (c), A267 (s), A274

(s), A313 yrkande 3 (s), A318 yrkandena

3, 6, 7 och 9 (kd), A326 (s), A338

yrkandena 1-3 (mp), A343 (s), A344 (s)

och A367 yrkandena 5 och 6 (s) samt Sf335

yrkande 2 (kd).

2.Allmänt om arbetslivspolitiken

(punkt 1) (kd)

av Stefan Attefall (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 2.

Riksdagen bifaller därmed motionerna

2002/03:A217, 2002/03:A318 yrkandena 3,

6, 7 och 9 samt 2002/03:Sf335 yrkande 2

och avslår motionerna 2002/03:A239

yrkandena 16 och 17, 2002/03:A267,

2002/03:A274, 2002/03:A313 yrkande 3,

2002/03:A326, 2002/03:A338 yrkandena 1-3,

2002/03:A343, 2002/03:A344, 2002/03:A367

yrkandena 5 och 6 samt 2002/03:Sf291

yrkandena 18, 20 och 21.

Ställningstagande

Det är viktigt att diskussionen om den

ökade ohälsan utgår från människan i ett

helhetsperspektiv. För att människor

skall må bra måste samhället formas

utifrån begrepp som gemenskap och

solidaritet. Den ökande ohälsan kan inte

enbart anses bero på hur arbetslivet

eller arbetsmarknaden fungerar. Snarare

är det fråga om att människor måste få

balans i tillvaron mellan arbete och hem-

och familjeliv.

Den snabba teknikutvecklingen och

förändringar av marknader har medfört ett

högre livstempo för många. En ökad

internationalisering och en hårdnande

konkurrens ställer högre krav på företag,

organisationer, egenanställda och

arbetstagare att vara flexibla. De

börsnoterade bolagen har aktieägare som

kräver avkastning på sina satsade pengar.

Gränserna mellan arbetstid och fritid

luckras upp alltmer. Många tar med sig

arbetet hem och upplever att krav ställs

på ständig tillgänglighet för arbetet.

Utvecklingen har lett till stress och

olika sjukdomar.

Samhället måste ta en del av ansvaret

för att hejda utvecklingen, liksom

arbetsgivarna och de enskilda individer

som riskerar att drabbas.

Samhällets ansvar och politikernas

uppgift är att ge goda förutsättningar

för ett sunt företagande och ett friskt

arbetsliv såväl i offentlig som privat

sektor. Goda möjligheter för ökad

rörlighet i arbetslivet, kombinerat med

trygghet, bör eftersträvas.

Också den enskilde individen har att ta

ansvar för sin hälsa och för att han

eller hon har en bra balans mellan arbete

och fritid. Den enskilde måste våga

framföra klagomål på arbetsplatsen, komma

med förslag till förbättringar och se

till att han eller hon har en bra

arbetsbeskrivning. Den enskilde måste

också själv ta ansvar för att ta tid för

sammanhängande återhämtning och vila.

Arbetsgivaren, å sin sida, måste sträva

efter att arbetet organiseras så att

människor inte slits ut och se till att

det ställs rimliga krav på de anställda.

Varje arbetstagare måste ges en tydlig

arbetsbeskrivning. Arbetsgivarna bör

också sträva efter att införa flexibel

förläggning av arbetstid utifrån

verksamhetens behov och de anställdas

önskemål, att informera om rutiner när

det gäller framförandet av klagomål, att

uppmuntra och bevilja tjänstledighet för

vård av barn, både för mammor och pappor,

att göra anställda delaktiga och att ta

vara på deras idéer för att utveckla

verksamheten. Utvecklingssamtal och

kompetensutveckling är andra viktiga

faktorer för att öka trivseln i

arbetslivet.

Ett sätt att få överblick över

ohälsoproblematiken och för att kunna

föreslå nödvändiga åtgärder är att

inrätta en delegation för stress och

utbrändhet. I delegationen bör forskare

och praktiker ingå. Genom att sammanföra

deras olika erfarenheter bör bl.a. goda

exempel på hur ohälsan skall motverkas

kunna tas fram.

Ohälsan i offentlig sektor

Kristdemokraterna ser allvarligt på det

stora antalet sjukskrivna inom den

offentliga sektorn, liksom att diagnosen

utbrändhet är vanligast där, och på

svårigheten att rekrytera personal inom

denna sektor.

Den offentliga sektorns särskilda

problem måste uppmärksammas. Om

personalen har goda arbetsvillkor och

känner delaktighet i verksamheten blir

personalrekrytering ett mindre problem.

Tillväxt och lönsamhet kan baseras på

personalens välbefinnande och

medinflytande. Frågor om de anställdas

delaktighet och inflytande samt deras

kompetensutveckling måste ventileras. Det

är viktigt att Sveriges största

arbetsgivare tar sitt ansvar på allvar.

Erbjudande om trygga arbeten, med

möjlighet till flexibel

arbetstidsförläggning och rik möjlighet

till kompetensutveckling, är några

viktiga faktorer för framtidens

personalpolitik inom den offentliga

sektorn. Detta är angeläget inte minst

från jämställdhetssynpunkt, eftersom

många yrkesgrupper inom offentlig sektor

domineras av kvinnor.

Partiet är också övertygat om att

hälsan och arbetsförhållandena kan

förbättras inom vården genom att fler

aktörer och karriärvägar tillkommer inom

vårdsektorn. Med fler aktörer skulle

möjligheterna för både bättre

arbetsförhållanden och löner öka, vilket

i sin tur underlättar för personalen att

hålla ohälsan borta samtidigt som

kvaliteten på vården skulle öka.

Barnvänligt arbetsliv

En förutsättning för att både kvinnor och

män skall kunna utvecklas i sina

yrkesroller och samtidigt kunna fungera i

den viktiga föräldrarollen är att

arbetslivet blir mer barnvänligt. Att

vårda och fostra barn bör ses som en

kompetenshöjande uppgift.

Om föräldrar ges möjlighet till

flexibel förläggning av arbetstiden

skulle de kunna minska barnens dagliga

vistelsetid i barnomsorg eller

skolbarnsomsorg. Att öka

förutsättningarna för distansarbete kan

vara ett sätt att underlätta för

föräldrar att kombinera familjeliv med

arbetsliv. Kristdemokraterna ser också

positivt på s.k. job-sharing, där två

parter med likartad kompetens delar på

ett jobb för att klara t.ex. barnomsorg

på ett familjenära sätt. Att förlägga

arbetstiden så att det går att förena

arbete med familjeliv är en angelägenhet

för framtidsinriktade arbetsgivare.

Systematiskt arbetsmiljöarbete

Arbetsmiljöverket måste arbeta på ett

aktivt sätt med såväl fysisk som psykisk

ohälsa. Arbetet med arbetsrelaterad

stress bör ske med ett sådant brett

perspektiv som vi anfört ovan. Det

förebyggande arbetets betydelse kan inte

överskattas. Det är varje arbetsgivares

skyldighet att genomföra "systematiskt

arbetsmiljöarbete" på varje arbetsplats.

Hela personalen skall involveras i

arbetet. Det ger en ökad medvetenhet om

hur ett hälsofrämjande arbetsliv kan

skapas så att människor trivs och mår

bra.

På arbetsmiljöområdet finns det en rad

bestämmelser som i sig kan vara positiva

men som på olika sätt skapar problem för

många småföretag. Reglerna är i vissa

fall svåra att förstå och tillämpa.

Arbetsmiljöverket bör därför fungera som

rådgivare i arbetsmiljöfrågor.

Kristdemokraterna menar att verket även i

övrigt bör fungera som en uppsökande

samarbetspartner för de företag,

organisationer och offentliga

förvaltningar som vill ha råd och stöd i

arbetet med fysisk och psykisk ohälsa. En

annan viktig uppgift för verket är att se

till att det systematiska

arbetsmiljöarbetet blir ett verksamt

instrument på arbetsplatserna.

Vad jag nu har anfört bör ges

regeringen till känna. Jag tillstyrker

därmed motionerna A217, A318 yrkandena 3,

6, 7 och 9 samt Sf335 yrkande 2 och

avstyrker motionerna A239 yrkandena 16

och 17 (c), A267 (s), A274 (s), A313

yrkande 3 (s), A326 (s), A338 yrkandena

1-3 (mp), A343 (s), A344 (s), A367

yrkandena 5 och 6 (s) samt Sf291

yrkandena 18, 20 och 21 (m).

3.Allmänt om arbetslivspolitiken

(punkt 1) (c)

av Margareta Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 3.

Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:A239 yrkandena 16 och 17 samt

avslår motionerna 2002/03:A217,

2002/03:A267, 2002/03:A274, 2002/03:A313

yrkande 3, 2002/03:A318 yrkandena 3, 6, 7

och 9, 2002/03:A326, 2002/03:A338

yrkandena 1-3, 2002/03:A343,

2002/03:A344, 2002/03:A367 yrkandena 5

och 6, 2002/03:Sf291 yrkandena 18, 20 och

21 samt 2002/03:Sf335 yrkande 2.

Ställningstagande

Att ha ett arbete är viktigt inte bara

för att ha en inkomst. Det är minst lika

viktigt för människors självkänsla och

självförtroende. Oavsett om man arbetar i

privat, offentlig eller kooperativ regi

är arbetet en stor del av människors liv.

Arbetet skall kännas meningsfullt för den

enskilde och det skall utföras i en bra

arbetsmiljö. Den kraftiga ökningen av

antalet sjukskrivna och

förtidspensionerade under de senaste åren

visar dock att arbetslivet inte lyckas

att svara upp mot dessa anspråk. Förutom

det lidande som ohälsan innebär för den

enskilde utgör den också ett av de stora

hoten mot den framtida

välståndsutvecklingen. Att få bukt med

den kraftiga ökningen av ohälsan är

centralt för den ekonomiska tillväxten.

För dem som redan är sjukskrivna är det

viktigt att snabbt få rehabilitering -

man blir inte friskare av att behöva

vänta på att få vård. Lika viktigt är

emellertid att förebygga att ohälsa

uppstår i arbetslivet. Många av de skador

som kan härledas till arbetsmiljön kan

också förebyggas effektivt, ofta med

relativt små insatser till låga

kostnader. Det kan handla om att

investera i hjälpmedel för tunga lyft

eller att arbetsplatserna utformas

ergonomiskt riktigt. Andra åtgärder som

kan genomföras är av mer organisatorisk

art. I båda fallen handlar det i grunden

om att arbetsgivaren måste ha egen,

alternativt tillgång till annans, kunskap

och kompetens i dessa frågor.

Viktigt är också att arbetsgivarna får

ökad kunskap om skillnaderna i

förutsättningar och behov inom

arbetsmiljöområdet mellan kvinnor och

män. Många arbetsverktyg, t.ex.

skiftnycklar och slagborrmaskiner, är

utformade efter den genomsnittliga

handstorleken hos en man. Storleken på

tangenter och tangentbord eller på

datormusen är andra exempel på vanliga

arbetsredskap som vanligtvis är utformade

efter mäns förutsättningar.

Jag anser därför att det bör genomföras

en kartläggning av arbetsmiljökompetensen

hos företagen och i de fall där det

behövs måste en förstärkning ske av

denna. Ett lämpligt sätt att åstadkomma

detta vore att regeringen inom ramen för

de pågående trepartssamtalen med

arbetsmarknadens parter låter göra en

närmare studie av hur utbildningen inom

arbetsmiljöområdet har utvecklats samt

för en dialog om hur kunskapen och

kompetensen inom arbetsmiljöområdet kan

stärkas ytterligare.

Återkommande organisationsförändringar

och få fasta strukturer leder till dålig

kontinuitet i arbetet och riskerar att

leda till ökad stress för de anställda.

Gällande lagstiftning ger inget stöd för

att skapa strukturer och ökad kontinuitet

och trygghet. Arbetets förläggning i tid

och rum, anställningsvillkor och

anställningsformer är områden som tydligt

kan avgränsas och där insatser behövs.

Jag anser därför att en total översyn bör

göras av de strukturer som styr den

enskildes arbetssituation så att verktyg

för bättre arbetsmiljöer kan utvecklas.

Vad jag nu har anfört bör ges

regeringen till känna. Jag tillstyrker

därmed motion A239 yrkandena 16 och 17

(c) samt avstyrker motionerna A217 (kd),

A267 (s), A274 (s), A313 yrkande 3 (s),

A318 yrkandena 3, 6, 7 och 9 (kd), A326

(s), A338 yrkandena 1-3 (mp), A343 (s),

A344 (s) och A367 yrkandena 5 och 6 (s),

Sf291 yrkandena 18, 20 och 21 (m) samt

Sf335 yrkande 2 (kd).

4.Mål för politikområdet

Arbetslivspolitik (punkt 2) (m)

av Anders G Högmark (m), Patrik

Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 4 om mål

för politikområdet Arbetslivspolitik.

Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:A364 yrkande 24.

Ställningstagande

Vi kan inte ställa oss bakom regeringens

mål för politikområdet Arbetslivspolitik.

I stället anser vi att

arbetslivspolitiken bör utformas i

enlighet med de förslag vi presenterar i

motionerna A314 Arbetsmarknaden och A315

Jämställdhet och som innebär en lång rad

politiska förändringar. Vi förordar bl.a.

genomförande av en nationell

handlingsplan mot ohälsan.

Arbetsmarknaden måste bli mer öppen och

rörligheten öka, både yrkesmässigt och

geografiskt. Därtill krävs en mängd

reformer, bl.a. sänkta skatter samt

minskat regelkrångel för företagande. I

de reformer vi förespråkar ingår också en

rad förändringar av arbetsrätten liksom

möjligheter till betydligt flexiblare

arbetstider än i dag. Med hänsyn till det

anförda bör motion A362 yrkande 24 (m)

bifallas.

5.Allmänt om jämställdhetspolitiken

(punkt 3) (m)

av Anders G Högmark (m), Patrik

Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 5.

Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:A315 yrkande 1 och avslår

motionerna 2002/03:A299 yrkandena 1 och

2, 2002/03:A323 yrkande 7 samt

2002/03:A365 yrkande 2.

Ställningstagande

Den självklara utgångspunkten för

jämställdhetspolitiken måste vara att

varje människa har lika värde och därför

skall ha samma rättigheter, skyldigheter

och möjligheter. Utgångspunkten i

individens frihet har betydelse för synen

på jämställdhet. Det måste finnas utrymme

för kvinnor och män att bryta

könsstereotypa mönster för att leva som

de själva tycker att det passar dem bäst.

När det gäller familjen och yrkeslivet

måste politikernas roll vara att

inspirera och skapa möjligheter till

fritt val, inte att dirigera. Politiken

skall inte tvinga en kvinna varken att

vara yrkesarbetande förälder eller att

vara hemma med sina barn. Det är den

enskilda individen och familjen som skall

avgöra vad som passar dem bäst.

För att uppnå detta krävs en politisk

förändring som bl.a. innefattar ekonomisk

frihet, personlig frihet, yrkesmässig

frihet samt frihet för familjen.

Skattereformer måste till så att man kan

leva på sin lön, arbetstiderna måste vara

individuella och flexibla, möjligheterna

att starta och driva företag inom vård

och omsorg måste förbättras och

arbetsmarknaden måste öppnas för dem som

arbetar inom den offentliga sektorn. Det

måste införas frihet i barnomsorgen genom

ett barnomsorgskonto, omfattande alla

barn, som ger föräldrarna möjlighet att

välja sin barnomsorg.

Med hänsyn till det anförda anser vi

att riksdagen med bifall till motion A315

yrkande 1 (m) bör tillkännage för

regeringen som sin mening vad vi har

anfört om inriktningen av

jämställdhetspolitiken. Motionerna A299

yrkandena 1 och 2 (v), A323 yrkande 7 (v)

och A365 yrkande 2 (v) bör avslås.

6.Mål för politikområdet

Jämställdhetspolitik (punkt 4) (m)

av Anders G Högmark (m), Patrik

Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 6 om mål

för politikområdet Jämställdhetspolitik.

Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:A364 yrkande 25.

Ställningstagande

Vi motsätter oss regeringens mål för

politikområdet och förordar i stället en

inriktning av jämställdhetspolitiken som

innebär att den bidrar till att

självständiga kvinnor och män kan forma

sin tillvaro enligt egna önskemål och

behov. I sammanhanget har familjepolitik

och skattepolitik stor betydelse liksom

ett avskaffande av den offentliga

sektorns monopol inom många

kvinnodominerade yrken. Motion A364

yrkande 25 (m) bör därför bifallas.

7.Kompetenssparande (punkt 5) (m, fp,

kd, c)

av Margareta Andersson (c), Anders G

Högmark (m), Erik Ullenhag (fp),

Stefan Attefall (kd), Patrik Norinder

(m), Henrik Westman (m) och Mauricio

Rojas (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 7 om

riktlinjer för ett system för individuell

kompetensutveckling såvitt avser

systemets utgångspunkter och syfte, val

av sparmodell, avsättningsmöjligheter

m.m. och om förvaltning av medel på

kompetenssparkonto. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:A297 yrkandena

1-4 samt avslår motionerna 2002/03:A224

yrkande 6, 2002/03:A239 yrkande 3,

2002/03:A241 yrkande 7, 2002/03:A314

yrkande 13, 2002/03:A318 yrkande 5,

2002/03:A320 yrkande 16, 2002/03:A332

yrkande 10 och 2002/03:Ub338 yrkande 10.

Ställningstagande

Inledning

Kompetensutveckling är en fråga som har

strategisk betydelse. Trots detta har

regeringen misskött frågan under en

längre tid. Nödvändiga reformer har gång

på gång skjutits på framtiden. Redan år

2000 var en utredning om individuellt

kompetenssparande klar (SOU 2000:119).

Länge var det oklart om regeringen över

huvud taget skulle orka med att

åstadkomma den aviserade propositionen.

Till sist kom en proposition. Den

innehöll dock inga lagförslag utan endast

knapphändiga riktlinjer. Därmed har den

viktiga reform som införandet av

kompetenssparande innebär ännu en gång

skjutits på en osäker framtid. Om

regeringen hade agerat så att ett system

med individuellt kompetenssparande hade

kunnat införas under 2002 hade

förutsättningar funnits för att en

väsentlig del av de 36 miljarder kronor

som under året återbetalas från SPP till

svenska företag hade kunnat avsättas till

kompetenssparande via lokala

överenskommelser. Vi anser därför att

regeringen förtjänar stark kritik för

hela sin handläggning av frågan om

individuell kompetensutveckling. I motion

A297 lägger vi fram ett gemensamt förslag

till riktlinjer för ett system för

individuell kompetensutveckling.

Systemets utgångspunkter och syfte

Enligt vår uppfattning är det viktigt att

Sverige återfår sin forna ställning i

toppen av den s.k. välståndsligan. Det är

nödvändigt om vi skall kunna skapa det

goda samhället där alla har ett arbete

och där sjuka, gamla och behövande får

den vård och omsorg som de behöver.

I många kommuner är en tredjedel av den

arbetsföra befolkningen arbetslös,

deltagande i någon arbetsmarknadspolitisk

insats eller förtidspensionerad. Särskilt

prekär är situationen i de delar av

landet som traditionellt styrts av

Socialdemokraterna under lång tid. Där

har enskilda initiativ, konkurrens med

den offentliga sektorn och

entreprenörsanda sällan eller aldrig

uppmuntrats.

Arbetslivet genomgår en snabb

förändring. Globalisering och

teknikintensifiering leder till ökad

rörlighet på arbetsmarknaden. Inom det

privata näringslivet omsätts 25-30 % av

alla arbetstillfällen varje år. Det blir

allt vanligare att personer är anställda

hos flera olika arbetsgivare och att

personer växlar mellan utbildning och

arbete.

Utbildning blir alltmer en färskvara,

och många gamla yrken är på tillbakagång

samtidigt som nya tillkommer. Länder som

vill hävda sig i den internationella

konkurrensen måste anpassa sina

utbildningssystem till denna utveckling.

Enligt vår uppfattning är det viktigt

att man understöder det livslånga

lärandet och ökar människors möjligheter

att förkovra sig och utvecklas.

Utbildning och kompetens är nyckelord för

framtidens arbetsmarknad. Därför anser vi

att det skall införas ett system för

sparande till kompetensutveckling.

Systemet skall vara individuellt och

frivilligt.

Individuellt kompetenssparande främjar

möjligheterna för individen att utbilda

sig vidare. När kompetensen stärks ökar

den enskildes trygghet på arbetsmarknaden

liksom benägenheten att pröva utmaningar

i arbetslivet. Ökade möjligheter till

kompetenssparande är därför en viktig

komponent i en strategi för långsiktig

tillväxt.

Kompetenssparande är inte bara positivt

ur ett individperspektiv. Sådant sparande

bidrar till kompetenshöjning och därmed

till att begränsa arbetslösheten. Landets

förmåga att stå emot ekonomiska kriser

stärks.

Val av sparmodell

Vi anser att systemet skall bygga på en

möjlighet för fysiska personer att med

skattemässig verkan göra insättningar på

individuella kompetenssparkonton. Det

skall inte bara gälla för anställda, utan

det är också viktigt att egenföretagare

ges möjlighet att kompetensspara.

Avkastningen på sparandet skall inte

beskattas som kapitalinkomst. I stället

bör den skattemässiga behandlingen

likställas med vad som gäller för det

individuella pensionssparandet (IPS). Det

innebär för närvarande att avkastningen

beskattas med 15 % avkastningsskatt i

stället för med 30 % kapitalinkomstskatt.

Medlen på kompetenssparkontot är

individens egna och skall kunna användas

till sådan kompetensutveckling som den

enskilde själv bestämmer.

Kompetensutveckling bör ges en vid

definition. Om sparmedlen inte kommer

till användning för kompetensutveckling

bör de kunna användas för att förstärka

pensionen.

Avsättningsmöjligheter m.m.

Vi föreslår en ordning där varje individ

ges möjlighet att göra avdrag vid

inkomstbeskattningen för insättningar på

ett individuellt kompetenssparkonto.

Avdragsrätten bör gälla för insättningar

upp till ett prisbasbelopp per år.

Enligt det beslut som riksdagen fattade

i våras (bet. 2001/02:AU10, rskr. 322)

skall en maximal årlig avsättning på

endast en fjärdedels prisbasbelopp

tillåtas. Det är helt otillräckligt för

att nå reformens syfte. I propositionen

motiveras detta med att personer med höga

inkomster har möjlighet att spara i

större utsträckning. Enligt vår mening

bör dock inte låginkomsttagarnas mer

begränsade handlingsutrymme föranleda

beloppsgränser som gör hela reformen

meningslös. I stället förordar vi någon

form av extra skattekredit eller bidrag

till låginkomsttagare som börjar

kompetensspara. Sänkta skatter för i

första hand låg- och medelinkomsttagare

skulle också öka deras självbestämmande.

Det ökade ekonomiska utrymmet skulle

exempelvis kunna användas till ett riktat

sparande såsom kompetenssparande.

Enligt vår uppfattning är

arbetsgivarnas medverkan viktig för att

stödja och utveckla individernas

kontinuerliga vidareutbildning. För det

enskilda företaget är det av avgörande

betydelse för dess överlevnad att ge

anställda kontinuerlig utbildning. Denna

typ av mer verksamhetsrelaterad

kompetensutveckling är ett naturligt led

i företagens vardag.

Det är angeläget att få deras medverkan

bl.a. därför att kapitalet i systemet då

kan byggas upp i en snabbare takt. Redan

i dag tar företagen ett betydande ansvar

för de anställdas kompetensutveckling.

Här är det emellertid ofta fråga om en

mer direkt verksamhetsrelaterad

personalutbildning där företaget också

har ett avgörande inflytande. Det är inte

lika självklart med en aktiv

arbetsgivarmedverkan i ett

kompetenssparande där medlen helt

disponeras av den enskilde.

För att stimulera arbetsgivare att

bidra till den anställdes egna

utbildningssparande anser vi att det bör

införas en rätt till avdrag för sociala

avgifter vid avsättningar till den

anställdes kompetenssparkonto. Detta kan

jämföras med de villkor som gäller för

arbetsgivares avsättningar till

pensionssparande för anställda.

Förvaltning av medel på

kompetenssparkonto m.m.

Enligt de riktlinjer för ett individuellt

kompetenssparande som fastlogs av

riksdagen i våras skall sparandet ske hos

en statlig myndighet i stället för -

såsom föreslogs i IKS-utredningens

betänkande - hos banker och andra

finansiella institut. Vi motsatte oss

detta i samband med beslutet och

vidhåller denna inställning. Enligt vår

mening bör medlen förvaltas av banker och

andra finansiella institut.

I samband med beslutet anfördes som

skäl för den valda lösningen dels att det

finns problem i förhållande till EG-

rätten, dels att det går fortare om man

väljer en myndighetslösning i stället för

en marknadslösning.

Den begränsade EG-rättsliga analys som

regeringen presenterade i propositionen

visar att det finns osäkerhet om

förenligheten med EG-rätten både vad

beträffar en marknadslösning och vad

beträffar en myndighetslösning. Frågan

måste analyseras vidare men det finns

naturligtvis inget skäl att välja den

modell som långsiktigt blir sämst för

spararna genom att ingen konkurrens över

huvud taget tillåts förekomma.

Det är vidare helt orimligt att tro att

utnyttjandet av en myndighet skulle

innebära en snabbare introduktion av det

individuella kompetenssparandet än om man

utnyttjar den befintliga infrastrukturen

hos banker och andra finansiella

institut. Erfarenheterna från den nya

Premiepensionsmyndigheten talar sitt

tydliga språk och illustrerar hur lång

tid det kan ta och hur kostsamt det kan

bli att etablera en myndighetslösning.

Kostnaderna för att bygga upp en

sparandeförvaltning inom ramen för en

statlig myndighet är mycket stora i

jämförelse med kostnaderna för att

använda dagens infrastruktur, som

försäkringsbolag, banker,

värdepappersbolag etc. Genom att nyttja

redan befintliga strukturer stimuleras

också marknadsföringen av

kompetenssparandet i och med att de olika

aktörerna har ett företagsekonomiskt

intresse av att göra systemet känt bland

löntagare och arbetsgivare. Statens

kostnader kan därmed hållas nere. Även

den effekten går förlorad när sparandet

sker inom ramen för en statlig myndighet.

Det är viktigt att det individuella

kompetenssparandet blir attraktivt i

förhållande till andra sparformer. Därför

är det viktigt att det råder stor

valfrihet för spararna både vad avser

olika typer av sparande och vad avser

olika sparinstitut. Konkurrens och

valfrihet måste vara vägledande även för

denna sparform.

Sammanfattande bedömning

Med hänsyn till det ovan anförda anser

vi att utskottet bör föreslå att

riksdagen med bifall till motion A297

yrkandena 1-4 (m, fp, kd, c) godkänner

motionens förslag till riktlinjer för ett

system för individuell

kompetensutveckling såvitt avser

systemets utgångspunkter och syfte, val

av sparmodell, avsättningsmöjligheter

m.m. och förvaltning av medel på

kompetenssparkonto m.m. Motionerna A224

yrkande 6 (kd), A239 yrkande 3 (c), A241

yrkande 7 (fp), A314 yrkande 13 (m), A318

yrkande 5 (kd), A320 yrkande 16 (kd),

A332 yrkande 10 (fp) och Ub338 yrkande 10

(fp) avstyrks i den mån de inte kan anses

tillgodosedda genom vad som anförts.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har

föranlett följande särskilda yttranden. I

rubriken anges inom parentes vilken punkt

i utskottets förslag till riksdagsbeslut

som behandlas i avsnittet.

1. Allmänt om arbetslivspolitiken (punkt

1) (m, fp, kd, c)

av Margareta Andersson (c), Anders G

Högmark (m), Erik Ullenhag (fp),

Stefan Attefall (kd), Patrik Norinder

(m), Henrik Westman (m) och Mauricio

Rojas (fp).

Vi har nyligen i avvikande mening nr 1 i

yttrande till finansutskottet över ramar

för utgiftsområde 13 Arbetsmarknad och

utgiftsområde 14 Arbetsliv (yttr.

2002/03:AU1y) gett vår syn på

utvecklingen på arbetsmarknaden m.m. Vi

konstaterar där att vi till skillnad från

majoriteten i utskottet anser att de

senaste prognoserna

(Konjunkturinstitutets rapport

"Lönebildningen, Samhällsekonomiska

förutsättningar i Sverige 2002", som

utkom i oktober 2002) inte bara tyder på

en ökad osäkerhet kring det framtida

tillväxt- och sysselsättningsläget, utan

också på ett i förhållande till

regeringens antaganden klart försämrat

tillväxt- och sysselsättningsläge.

Den dystra bilden av arbetsmarknaden

förstärks av det faktum att 70 % av den

sysselsättningsuppgång som skett mellan

1997 och 2001 är ersättningsjobb för de

sjukskrivna och förtidspensionerade. En

vanlig vardag är det sammanlagt uppemot

1,4 miljoner svenskar i arbetsför ålder

som inte arbetar eller arbetar mindre än

de önskar. De är antingen arbetslösa, i

arbetsmarknadsåtgärder, latent

arbetssökande, långtidssjukskrivna,

förtidspensionerade eller

undersysselsatta. Det innebär att var

fjärde vuxen människa i arbetsför ålder

inte arbetar. Om nuvarande utveckling

fortsätter kommer snart fler att vara

sjukskrivna mer än ett år än vad det

finns personer i öppen arbetslöshet.

Läget bland de anställda är allra värst

inom offentlig sektor.

Av den senaste statistiken från

Riksförsäkringsverket framgår att

ökningstakten för antalet sjukskrivna

avtar. Samtidigt sker emellertid en

kraftig ökning av antalet nya

förtidspensionärer. Under oktober månad

fick 338 000 personer ersättning från

sjukförsäkringen i form av sjukpenning,

rehabiliterings- eller

arbetsskadeersättning. Av dessa var 212

000 eller ca 63 % kvinnor. Mellan oktober

2001 och oktober 2002 har antalet

personer som uppbär ersättning ökat med

omkring 10 000, vilket motsvarar en

ökning på 3,1 %. Mellan oktober 2000 och

oktober 2001 var ökningen 14,1 %.

Antalet som varit sjukskrivna i mer än

ett år uppgick i slutet av augusti 2002

till 120 000, vilket var omkring 2 600

fler än månaden innan och 14 000 fler än

i augusti 2001. Det senare är en ökning

med 13 %. För tolvmånadersperioden

fr.o.m. september 2000 var ökningstakten

26 %.

Antalet dagsersättningar som utbetalats

under de senaste 12 månaderna uppgår till

nära 99 miljoner (netto). Det är 8,4

miljoner eller 9,3 % fler ersatta dagar

än under tolvmånadersperioden fr.o.m.

oktober 2000.

Antalet förtidspensionärer fortsätter,

som nämnts, att öka. I november 2002

uppbar 483 000 personer

förtidspension/sjukbidrag. Av dessa var

58 % kvinnor. Antalet

förtidspensionärer/sjukbidragsmottagare

var i november 2002 drygt 30 000 fler än

för ett år sedan. Till och med oktober

har 55 000 personer beviljats

förtidspension, en ökning med 23 %

jämfört med motsvarande period förra

året. Här kan också nämnas att LO i en

rapport har visat att en hel del

förtidspensioneringar utgör en

arbetsmarknadspolitiskt motiverad

åtgärd. I vissa regioner står en

tredjedel av den arbetsföra befolkningen

utanför arbetsmarknaden. Och tendensen

är, enligt LO, tydlig: Ju fler som är

arbetslösa i en region eller ort, desto

fler är samtidigt förtidspensionerade

respektive satta i

arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Det sammantagna ohälsotalet var, enligt

RFV, i oktober 2002 43,7 dagar varav 17,6

dagar avsåg sjukpenning och 26,1 dagar

förtidspension. Ohälsotalet var för

kvinnorna omkring 52 dagar och för männen

omkring 36 dagar. Under den senaste

tolvmånadersperioden har det sammantagna

ohälsotalet ökat med 2,6 dagar. (Se

tabell nedan)

Utgifterna för sjukpenning under

perioden januari-oktober 2002 var 34,1

miljarder kronor och för

förtidspension/sjukbidrag 37 miljarder

kronor. Jämfört med motsvarande period

förra året ökade utgifterna för

sjukpenning med 14 % och för

förtidspension/sjukbidrag med 8,7 %.

Ohälsotal för kvinnor och män för 12 mån.

perioder oktober 1998-2002 (antal dagar)

Inriktningen av politiken

Sjukfrånvaron och förtidspensioneringarna

är alltså ett av de stora hoten mot den

svenska välståndsutvecklingen. Att få

bukt med den kraftiga ökningen av ohälsan

är centralt för den ekonomiska

tillväxten. Bara kostnaderna för

sjukpenning, förtidspensioner och

arbetsgivarnas sjukersättningsansvar

uppgår till mer än 14 000 kr per

innevånare, men i den siffran ingår

naturligtvis inte de

effektivitetsförluster i näringsliv och

offentlig sektor som det medför att

ersätta inskolad eller utbildad

arbetskraft med vikarier m.m.

Konjunkturinstitutet har beräknat att en

halverad ohälsa till 2008 utan ökade

förtidspensioneringar skulle medföra ett

finansiellt sparande på 45 miljarder

kronor och en extra BNP-tillväxt om 2,6

%. Genom att arbetskraftsutbudet ökas

minskas också riskerna för överhettning.

Härtill kommer naturligtvis också de

påfrestningar som den ökade ohälsan

innebär för den enskilde individen.

Vi ställer oss tvivlande till de

beräkningar som regeringen gör i årets

budgetproposition om att de åtgärder som

föreslås bli vidtagna mot ohälsan kommer

att leda till ett minskat antal sjukdagar

(nettodagar) med 10 % under 2003. Därmed

kan regeringen med vad som nu görs inte

minska statens utgifter för ohälsan med 5

miljarder kronor.

Av en studie från ESO (Ds 2002:49)

framgår att Nederländerna och Norge haft

en utveckling av sjukskrivningarna

liknande den svenska. Den svenska

frånvaron ligger dock högst. Ett

gemensamt drag är ett omvänt samband

mellan arbetslöshet och sjukskrivningar.

I tider av hög arbetslöshet har

sjukskrivningarna gått ned kraftigt medan

de ökar när tillgången på arbete

förbättras. Detta samband är tydligast

markerat i Sverige. Det kan också

tilläggas att utvecklingen i Norge och

Nederländerna vänts under de senaste åren

medan den, som framgått ovan, fortsatt i

Sverige.

* grafiskt elemnt borttaget *

ESO-rapporten visar också att

arbetskraftens ålderssammansättning inte

kan förklara ökningen av antalet

sjukskrivna mer än mycket marginellt

eftersom ökningen är likartad i alla

åldersgrupper. Regeringens påstående att

en stigande genomsnittsålder i

arbetskraften skulle vara en viktig

förklaring till ökningen av frånvaron

håller således inte. Det förefaller

mindre troligt att arbetsmiljöerna och

hälsoläget för svenska löntagare

generellt sett skulle vara sämre än i

andra västeuropeiska länder. ESO-

rapporten pekar dock på att den

psykosociala arbetsmiljön kan ha

försämrats på senare år, inte minst i

offentlig sektor.

Regelverket för sjukförsäkringssystemen

har betydelse för nivån på

sjukskrivningarna. Det påverkar dels vem

som kan ta del av sjukersättning, dels

benägenheten att använda

ersättningsmöjligheten. Regelverken är

enligt ESO:s studie klart förmånligast i

Sverige, Norge och Nederländerna. Det

finns också alltfler tecken på att

sjukskrivningar och förtidspensioneringar

används som avlastning på

arbetsmarknadspolitiken. Samtidigt tycks

det ha skett en glidning i

beteendemönster och uppfattning om vad

som är giltig anledning att stanna hemma

från jobbet på grund av att man mår

dåligt utan att vara sjuk. Denna

attitydförändring är inte samma sak som

att människor medvetet fuskar även om

fusk naturligtvis också förekommer.

Snarare speglar det hur människors

beteende anpassas efter välfärdssystemens

regelverk. Sammantaget leder dessa

trender till ett överutnyttjande.

Även utanför arbetslivet finns det

naturligtvis källor till vantrivsel som

kan ta sig uttryck i att människor känner

sig sjuka eller deprimerade. En sådan

vantrivsel är förvisso ett

samhällsproblem, som kan kräva politiska

åtgärder. Långvarig sjukskrivning och

förlorad kontakt med arbetsplatsen är i

allmänhet inte en bra lösning på dessa

problem.

Det har under senare år utvecklats

betydande skillnader mellan kvinnor och

män när det gäller sjukskrivningar och

förtidspensioneringar. I dagens läge står

kvinnorna för nästan dubbelt så stor del

av sjukskrivningarna som männen. En

förklaring till detta är den höga ohälsan

i offentlig sektor där flertalet kvinnor

arbetar. Men också på många andra

kvinnodominerade arbetsplatser - t.ex. i

handeln - ligger sjukskrivningarna långt

över genomsnittet. Ohälsan speglar av

allt att döma kvinnors - genomsnittligt

sett - underordnade ställning på

arbetsmarknaden där en stor del av

kvinnorna har fysiskt och psykiskt tunga

arbeten och mycket ansvar, men liten makt

över sin arbetssituation.

En del av förklaringen till den nästan

dubbelt så stora sjukfrånvaron för

kvinnor är att dessa alltjämt tar

huvudansvaret för hem och barn. Den

totala arbetsbördan blir större än för

männen, och den psykiska stressen över

brist på tid och ekonomiska resurser för

framför allt föräldrar med hemmavarande

barn vilar sannolikt tyngst på kvinnorna.

Den höga ohälsan i offentlig sektor är

ett underbetyg åt kommuner och landsting

som arbetsgivare. Men det är för enkelt

att reducera frågan till ett ledarskaps-

eller resursproblem. Ett av problemen är

att det i stor utsträckning saknas

alternativa driftsformer inom dessa

verksamheter. Det saknas även tydliga

ekonomiska incitament för att effektivt

åtgärda de höga sjukskrivningarna.

Bristen på alternativa arbetsgivare gör

det samtidigt svårt för personalen att

"rösta med fötterna" för att förbättra

sina arbetsvillkor.

Vid långvarig sjukfrånvaro är ett av de

stora problemen att den sjukskrivne

förlorar kontakten med sin arbetsplats

och mentalt orienterar sig från

arbetslivet. Flera exempel från

näringslivet visar att ett

rehabiliteringsarbete i nära kontakt med

arbetsplatsen ger ett bättre resultat.

För stora arbetsgivare - särskilt

kommunerna - kan erbjudande om nya

arbetsuppgifter vara en lösning för en

person som blivit sjuk i sitt tidigare

arbete.

Arbetsgivarnas ansvar för de första

fjorton dagarnas sjukskrivning medför en

stor riskexponering för företag med ett

litet antal anställda. Samtidigt är det

mycket angeläget att arbetsgivarna har

tydliga ekonomiska incitament att arbeta

förebyggande mot ohälsa.

Som framgått ovan finns det ett stort

antal faktorer som sammantagna eller var

för sig kan vara orsak till den ökade

ohälsan. Av den anledningen går det inte

att som regeringen gör stirra sig blind

på en enda faktor, arbetsmiljön, och tro

att lite ökade kostnader på företagen

löser allting. Det centrala enligt vårt

synsätt är i stället att hänsyn måste tas

till människors hela livssituation, och

därför krävs det ett brett band av

åtgärder som omspänner allt från

arbetsplatsfrågor, förändringar i

sjukförsäkringens villkor, samverkan

mellan olika system och myndigheter till

ökade resurser för rehabilitering och

förbättringar för barnfamiljerna m.m.

Inom arbetslivsområdet vill vi särskilt

verka för:

· att det förebyggande arbetet på

arbetsplatserna ges en högre prioritet

och blir mer inriktat på den enskilde

individen. Detta gäller särskilt den

offentliga sektorn

·

· fler alternativa arbetsgivare

inom den offentligt finansierade

verksamheten för att öka drivkrafterna

för att arbeta förebyggande och ge de

anställda rimliga arbetsvillkor, bl.a.

vad gäller arbetstidens förläggning

·

· utökade möjligheter för den

enskilde att påverka arbetstidens

förläggning och bestämma dess omfattning,

vilket också i många fall kan göra att

arbetsmiljön upplevs som bättre och

därmed i förlängningen kan leda till ett

bättre hälsoläge

·

· förbättrad kunskap om och ökade

insatser mot kvinnors ohälsa.

·

Avslutningsvis vill vi här också hänvisa

till vad vi anför i reservation 1 i

betänkande AU1 avseende den allmänna

inriktningen av politiken på

utgiftsområde 13 Arbetsmarknad.

2. Moderaternas anslagsförslag för

utgiftsområde 14 (punkt 7) (m)

av Anders G Högmark (m), Patrik

Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Arbetsmarknadsutskottet har under

beredningen av detta betänkande arbetat

under förutsättningen att en

riksdagsmajoritet bestående av

socialdemokrater, vänsterpartister och

miljöpartister den 4 december 2002 kommer

att fastställa ekonomiska ramar för de

olika utgiftsområdena i den statliga

budgeten och en beräkning av statens

inkomster avseende 2003 samt besluta om

preliminära utgiftstak för år 2004.

Moderata samlingspartiet har i parti-

och kommittémotioner förordat en annan

inriktning av den ekonomiska politiken

och budgetpolitiken. Ett övergripande mål

för den ekonomiska politiken bör vara att

möjliggöra ökad tillväxt. Då måste

utgiftskvoten sänkas. För detta krävs

bland annat en moderniserad

arbetsmarknad, avregleringar, sänkta

skatter och lägre offentliga utgifter.

Antalet sjukskrivna och

förtidspensionerade måste minskas genom

att sjukvård och rehabilitering

förbättras.

Våra förslag syftar också till att

skapa förutsättningar för ett ekonomiskt,

kulturellt och socialt växande Sverige.

Vi vill satsa på en utbildning som ger

alla större möjligheter till ett rikare

liv. Genom en större enskild sektor och

ett starkare civilt samhälle kan både

företag och människor växa. Ännu fler kan

komma in på den ordinarie

arbetsmarknaden. Den sociala tryggheten

ökar också i andra bemärkelser genom att

hushållen får en större ekonomisk

självständighet. Friheten att välja

bidrar både till mångfald, en bättre

kvalitet och en större trygghet. De

enskilda människorna får ett större

inflytande över sina liv.

Vi har föreslagit en långtgående

växling från subventioner och bidrag till

omfattande skattesänkningar för alla,

främst låg- och medelinkomsttagare.

Samtidigt värnar vi de människor som är i

störst behov av gemensamma insatser och

som har små eller inga möjligheter att

påverka sin egen situation. Vi slår också

fast att det allmänna skall tillföras

resurser för att på ett

tillfredsställande sätt kunna genomföra

de uppgifter som måste vara gemensamma.

Avsevärda resurser tillförs till exempel

för att bryta den ökade sjukfrånvaron och

de ökande förtidspensioneringarna.

Vårt budgetalternativ - med våra

förslag till utgiftstak,

anslagsfördelning och skatteförändringar

- bör ses som en helhet där inte någon

eller några delar kan brytas ut och

behandlas isolerat från de andra. Om

riksdagens majoritet den 4 december

beslutar om ramar för de olika

utgiftsområdena i enlighet med

finansutskottets förslag och därmed

väljer en annan inriktning av politiken,

deltar vi inte i det nu aktuella beslutet

om anslagsfördelning inom utgiftsområde

14.

Beträffande de olika anslagen har vi

följande uppfattning.

Anslaget 23:1 Arbetsmiljöverket

Enligt vår mening är Arbetsmiljöverkets

uppdrag omfattande och verksamheten

betydelsefull. Vi föreslår att det till

anslaget anvisas drygt 622 miljoner

kronor.

Anslaget 23:2 Arbetslivsinstitutet

I likhet med vad som gäller för

Arbetsmiljöverket är

Arbetslivsinstitutets uppdrag omfattande

och verksamheten betydelsefull. Vi

föreslår att det till anslaget anvisas

drygt 302 miljoner kronor.

Anslaget 23:3 Särskilda

utbildningsinsatser m.m.

Vi anser att anslaget bör reduceras

successivt och föreslår att det nu

anvisas 23 miljoner kronor.

Anslaget 23:4 Arbetsdomstolen

Vi moderater är principiella motståndare

till specialdomstolar och

partssammansatta domstolar. Enligt vår

uppfattning bör därför Arbetsdomstolen

läggas ned och dess uppgifter överföras

till det allmänna domstolsväsendet.

Anslaget 23:4 bör därmed utgå.

Anslaget 23:7 Ombudsmannen mot

diskriminering på grund av sexuell

läggning (HomO)

De fyra ombudsmän som har till uppgift

att utöva tillsyn över

diskrimineringslagstiftningen i

arbetslivet bör slås ihop till en enda

myndighet, Ombudsmannen mot

diskriminering, och ett nytt anslag under

utgiftsområde 14 bör skapas för

ändamålet. Anslaget bör tillföras drygt

53 miljoner kronor för budgetåret 2003.

Samtidigt slopas under utgiftsområde 14

anslagen 23:7 Ombudsmannen mot

diskriminering på grund av sexuell

läggning (HomO) och 24:1

Jämställdhetsombudsmannen (JämO). Under

andra utgiftsområden slopas anslagen för

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering

(DO) respektive Handikappombudsmannen

(HO). Vidare innebär förslaget att

Jämställdhetsnämnden och Nämnden mot

diskriminering sammanläggs.

Anslaget 23:8 Medlingsinstitutet

Vi anser att Medlingsinstitutets uppdrag

bör begränsas. Anslaget 23:8 bör därför

reduceras med ca 23,5 miljoner kronor i

förhållande till regeringens förslag.

Anslaget 24:1 Jämställdhetsombudsmannen

Som framgår av vad vi anfört ovan under

anslaget 23:7 är vi av den uppfattningen

att de fyra ombudsmännen DO, HO, HomO och

JämO bör slås ihop till en enda

myndighet, Ombudsmannen mot

diskriminering, och att ett nytt anslag

bör skapas för ändamålet. Detta får till

följd att övriga anslag som avser

diskrimineringsombudsmännen bör utgå.

Sammanställning över anslagen 23:1-23:4,

23:7, 23:8, 23: (Ny) och 24:1

Tusental kronor

Anslag Ansla Utsk Modera

gstyp otte terna

t

23:1 Arbetsmil raman 650 - 28

jöverket slag 578 330

23:2 Arbetsliv raman 317 - 15

sinstitut slag 952 504

et

23:3 Särskilda raman 46 - 23

utbildnin slag 000 000

gsinsatse

r m.m.

23:4 Arbetsdom raman 19 - 19

stolen slag 971 971

23:7 Ombudsman raman 4 - 4

nen mot slag 493 493

diskrimin

ering på (+ 2

grund av 000)

sexuell 1

läggning

(HomO)

23:8 Medlingsi raman 46 - 23

nstitutet slag 891 446

23:( Ombudsman + 53

Ny) nen mot 388

diskrimin

ering

24:1 Jämställd raman 21 - 21

hetsombud slag 294 294

smannen

Totalt för 1 - 82

utgiftsområdet 149 6502

627

1 Motion Fi230 yrkande 4

2 I förhållande till propositionen

3. Folkpartiets anslagsförslag för

utgiftsområde 14 (punkt 7) (fp)

av Erik Ullenhag (fp) och Mauricio

Rojas (fp).

Folkpartiet liberalernas budgetförslag

för år 2003 innebär i sina huvuddrag

sänkta skatter på arbete och företagande

som syftar till att uppnå en långsiktig

och uthållig tillväxt. Det syftar också

till en mera rättvis skattepolitik för

bl.a. barnfamiljer. Våra utgiftsökningar

avser främst bistånd, utbildning, vård

och omsorg, förbättringar för

handikappade, åtgärder mot ohälsan samt

satsningar på miljö och rättssäkerhet.

Vårt förslag till utgiftsram för

utgiftsområde 14 avslås emellertid i

budgetprocessens första steg. Då

Folkpartiets budgetförslag är en helhet

är det inte meningsfullt att delta i

fördelningen på anslag inom utgiftsområde

14. I det följande redovisas i

sammanfattning innehållet i vårt

budgetförslag för utgiftsområde 14.

Vi vill också här nämna att vi i flera

motioner, som kommer att behandlas i

andra sammanhang, utvecklar vår syn på

ohälsoproblemet och på

jämställdhetspolitiken.

För att vända den accelererande

ohälsoutvecklingen anser vi att det

behövs ett handlingsprogram mot ohälsan.

Ett program som, för att det skall ge

varaktiga resultat, måste omfatta en rad

olika politikområden. Som exempel behövs

förebyggande insatser för att ge fler

möjlighet att "räcka till" och snabbare

vård för dem som ändå blir sjuka.

Enskilda måste över huvud taget ges mer

makt över sin situation. Därför krävs en

bred förebyggande politik som bl.a.

innehåller ekonomiska förbättringar för

barnfamiljerna, en arbetstidsreform som

ökar flexibiliteten för individen,

regeländringar för billigare hushållsnära

tjänster, en mer aktiv roll för

företagshälsovården, större utrymme för

alternativ och nya organisationsformer i

vården och åtgärder för att förmå

statliga verk och myndigheter, landsting

samt kommuner att bli bättre

arbetsgivare.

Inom jämställdhetspolitiken är ett av

människors största problem i dag att få

det s.k. livspusslet att gå ihop. Konkret

handlar det framför allt om att kvinnor

måste ges ökad makt över sin

arbetssituation och sitt övriga liv. För

att detta skall kunna åstadkommas behövs

en liberal jämställdhetsreform. Vi

liberaler har under flera decennier

slagits för kvinnors och mäns lika

rättigheter. Ytterst handlar jämställdhet

om makt och inflytande. Vägen till ökad

jämställdhet handlar därför om att

kvinnor och män måste ha makt och

inflytande på lika villkor. Kvinnor är

precis som män unika individer med olika

drömmar och önskemål. Vägen till ökad

jämställdhet går via ökade möjligheter

för varje enskild kvinna att bestämma

över sitt eget liv, inte genom att

samtliga kvinnor placeras i en enda mall.

När det gäller anslagen på utgiftsområde

14 föreslår vi sparbeting på anslaget

23:1 Arbetsmiljöverket med 100 miljoner

kronor, på anslaget 23:2

Arbetslivsinstitutet med 75 miljoner

kronor och på anslaget 23:3 Särskilda

utbildningsinsatser m.m. med 36 miljoner

kronor.

Sammanställning över anslagen 23:1-23:3

Tusental kronor

Anslag Ansla Utsk Folkpa

gstyp otte rtiet

t

23:1 Arbetsmil raman 650 - 100

jöverket slag 578 000

23:2 Arbetsliv raman 317 - 75

sinstitut slag 952 000

et

23:3 Särskilda raman 46 - 36

utbildnin slag 000 000

gsinsatse

r m.m.

Totalt för 1 - 211

utgiftsområdet 149 000

627

4. Kristdemokraternas anslagsförslag för

utgiftsområde 14 (punkt 7) (kd)

av Stefan Attefall (kd).

Kristdemokraterna har i parti- och

kommittémotioner förordat en annan

inriktning av den ekonomiska politiken

och budgetpolitiken än den regeringen och

dess stödpartier föreslår.

Kristdemokraternas budgetalternativ tar

sikte på att långsiktigt förbättra

Sveriges tillväxtförutsättningar genom

strukturella reformer för minskad ohälsa,

förbättrad lönebildning och strategiska

skattesänkningar på arbete och sparande.

Därigenom skapas förutsättningar för att

sysselsättningen skall kunna öka i en

sådan utsträckning att välfärden tryggas

för alla.

Det handlar bl.a. om arbetsmarknaden,

som måste göras mer flexibel, och där den

kraftigt ökande sjukfrånvaron måste mötas

med en förbättrad arbetsmiljö och

rehabilitering. Det handlar om skatterna

på arbete och företagande som måste

sänkas och på sikt anpassas till

omvärldens betydligt lägre skattetryck.

Det handlar om det svenska

konkurrenstrycket som måste förbättras.

Vidare måste den offentliga sektorn

förnyas för att bättre möta

konsumenternas/brukarnas behov och bättre

tillvarata personalens kompetens och

idéer. Dessutom måste valfriheten inom

familjepolitiken öka, rättsväsendet

återupprättas, pensionärernas ekonomiska

situation stärkas och infrastrukturen

förbättras.

Målet med våra reformer på dessa

områden är att skapa förutsättningar för

en uthållig tillväxt på åtminstone tre

procent över en konjunkturcykel, där

sysselsättningen kan öka utan att

inflationen tar fart, där den enskildes

valfrihet, personliga ansvar och välfärd

kan öka utan politisk detaljstyrning, där

den offentliga sektorn kan vitaliseras

och möta ökande behov utan att jagas av

krympande skattebaser, och där statens

finanser blir mindre konjunkturkänsliga.

Finansutskottets majoritet - bestående

av socialdemokrater, vänsterpartister och

miljöpartister - har nu genom förslag

till ramar för de olika utgiftsområdena

samt beräkningen av statens inkomster

ställt sig bakom en annan inriktning av

politiken i det första rambeslutet om

statsbudgeten. Därför redovisar jag i

detta särskilda yttrande (i stället för i

en reservation) den del av

Kristdemokraternas politik som rör

utgiftsområde 14 och som jag skulle ha

yrkat bifall till om vårt förslag till

ramar hade vunnit riksdagens bifall i den

första beslutsomgången.

Beträffande de olika anslagen har jag

följande uppfattning.

Anslaget 23:1 Arbetsmiljöverket

Kristdemokraterna anser att det genom

sammanslagningen av

Arbetarskyddsstyrelsen och

Yrkesinspektionen till en myndighet har

skapats bättre förutsättningar att uppnå

effektiviseringar. Verket har också under

senare år fått ökade anslag vilka inte

fullt ut har kunnat förbrukas. Med

hänvisning till dessa ökningar av

anslaget och till de

rationaliseringsvinster som bör kunna

uppnås efter sammanslagningen anser

partiet att det är möjligt att reducera

anslagstilldelningen med 50 miljoner

kronor, utöver de 80 miljoner kronor i

engångssatsningar som vi kristdemokrater

avvisar.

Kristdemokraterna vill i stället, som

närmare utvecklas i ett antal motioner,

införa en ny och samordnad

rehabiliteringsförsäkring, i linje med

förslagen i SOU 2000:78, fr.o.m. den 1

juli 2003.

Enligt vår uppfattning bör

Arbetsmiljöverket prioritera utbildning

och stöd till regionala

arbetsmiljöskyddsombud som arbetar

uppsökande på de mindre företagen.

Anslaget 23:2 Arbetslivsinstitutet

Det kan konstateras att det finns

allvarliga brister i styrningen av

Arbetslivsinstitutet. Kristdemokraterna

anser att översynen av institutet och

dess relationer till andra myndigheter

bör vara grundlig och förutsättningslös.

Mycket talar för att institutets

forskningsresurser kommer till

effektivare användning om de finansierar

forskning inom andra institutioner,

exempelvis universiteten. Enligt vår

uppfattning bör stora delar av

institutets informations- och

utbildningsverksamhet kunna överföras

till Arbetsmiljöverket. Institutet bör

dessutom kunna genomföra

rationaliseringar av sin verksamhet. Den

arbetslivsinriktade forskningen som avser

arbetsorganisationsområdet bör

prioriteras. Sammantaget gör vi

kristdemokrater bedömningen att anslaget

bör kunna minska med 50 miljoner kronor

för år 2003 i förhållande till

regeringens förslag och att verksamheten

bör kunna avvecklas på tre års sikt.

Institutets forskningsresurser bör kunna

överflyttas till Arbetsmiljöverket och

andra aktörer inom området.

Anslaget 23:3 Särskilda

utbildningsinsatser m.m.

Eftersom stödet till utbildningen av de

regionala skyddsombuden har överförts

till Arbetsmiljöverkets anslag anser vi

kristdemokrater att det är tveksamt att

statliga bidrag i all evighet skall

lämnas till utbildning av övriga fackliga

förtroendevalda. Enligt vår uppfattning

bör de fackliga organisationerna själva

eller i samarbete med arbetsgivarna kunna

finansiera sådan utbildning.

Kristdemokraterna föreslår att anslaget

halveras för 2003 och att det sedan helt

tas bort.

Anslaget 23:8 Medlingsinstitutet

Kristdemokraterna anser att det bör

övervägas om inte Medlingsinstitutet kan

samverka/samlokalisera med någon annan

myndighet, exempelvis Kammarkollegiet,

för att åstadkomma en minskning av bl.a.

de administrativa kostnaderna. Vi

kristdemokrater föreslår att

Medlingsinstitutets anslag minskas med

3 miljoner kronor.

Sammanställning över anslagen 23:1-23:3

och 23:8

Tusental kronor

Anslag Ansla Utsk Kristdemok

gstyp otte raterna

t

23:1 Arbetsmil raman 650 - 130

jöverket slag 578 000

23:2 Arbetsliv raman 317 - 50

sinstitut slag 952 000

et

23:3 Särskilda raman 46 - 23

utbildnin slag 000 000

gsinsatse

r m.m.

23:8 Medlingsi raman 46 - 3 000

nstitutet slag 891

Totalt för 1 - 206

utgiftsområdet 149 000

627

5. Centerpartiets anslagsförslag för

utgiftsområde 14 (punkt 7) (c)

av Margareta Andersson (c).

Centerpartiets politik syftar till att

människor skall få växa. Det förutsätter

ett samhälle präglat av livskraft,

livskvalitet och självbestämmande.

I den ekonomiska politiken innebär

detta att Centerpartiet vill åstadkomma

en socialt, ekonomiskt och ekologiskt

hållbar utveckling. Denna utveckling

måste omfatta alla människor, i hela

landet.

Genom att ge människor ett ökat

inflytande över sin arbetssituation och

genom att sänka skatterna så att alla kan

leva på sin lön, ökar också människors

självbestämmande. För samhällets del är

ökad sysselsättning en grund för högre

tillväxt. När fler människor går från

bidrag till att försörja sig själva,

minskar samhällets kostnader samtidigt

som skatteintäkterna ökar. Många

människors arbete lägger grunden för en

väl utbyggd välfärd.

Som Centerpartiet framfört i det

gemensamma särskilda yttrandet (m, fp,

kd, c) när det gäller arbetslivspolitiken

finns det ett stort antal orsaker till

den ökade ohälsan, arbetsmiljön är inte

den enda faktorn. Hänsyn måste tas till

hela livssituationen, vilket kräver

åtgärder som omspänner allt från

arbetsplatsfrågor, förändringar i

sjukförsäkringens villkor, samverkan

mellan olika system och myndigheter och

till ökade resurser för rehabilitering

och förbättringar för barnfamiljerna m.m.

Då jag inte deltar i beslutet om

anslagsfördelning inom utgiftsområde 14

redovisar jag i detta särskilda yttrande

min uppfattning beträffande anslagen.

Anslaget 23:1 Arbetsmiljöverket

Centerpartiet anser att regeringens

förslag till ytterligare medel för att

göra vissa engångssatsningar inte är

nödvändigt då det finns ett

anslagssparande på 76 miljoner under

anslaget. Därför föreslår partiet en

minskning med 70 miljoner kronor i

förhållande till regeringens förslag.

Anslaget 23:2 Arbetslivsinstitutet

Centerpartiet vill satsa på en

decentraliserad forskningsstruktur. Det

är viktigt att bygga upp livskraftiga

forskningsmiljöer runtom i landet. Därför

anser partiet att det forskningsarbete

som i dag bedrivs på Arbetslivsinstitutet

i stället bör ges som ett uppdrag till

ett lärosäte. Centerpartiet föreslår ett

nytt anslag med benämningen

Forskningsuppdrag arbetsmarknad som

tillförs 150 miljoner kronor.

Sammanställning över anslagen 23:1, 23:2

och 23:Ny

Tusental kronor

Anslag Ansla Utsk Centerpart

gstyp otte iet

t

23:1 Arbetsmil raman 650 - 70

jöverket slag 578 000

23:2 Arbetsliv raman 317 - 317

sinstitut slag 952 000

et

23:N Forskning + 150

y suppdrag 000

arbetsmar

knad

Totalt för 1 - 237

utgiftsområdet 149 000

627

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Proposition 2002/03:1

I proposition 2002/03:1 föreslår

regeringen för utgiftsområde 14 Arbetsliv

att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att under

2003, i fråga om ramanslaget 23:1

Arbetsmiljöverket, ingå ekonomiska

förpliktelser som inklusive tidigare

åtaganden medför utgifter på högst 18 550

000 kronor under året 2004 (avsnitt 9.1)

2. bemyndigar regeringen att under

2003, i fråga om ramanslaget 23:2

Arbetslivsinstitutet, ingå ekonomiska

förpliktelser som inklusive tidigare

åtaganden medför utgifter på högst 100

000 000 kronor under åren 2004-2005

(avsnitt 9.2)

3. bemyndigar regeringen att under

2003, i fråga om ramanslaget 23:3

Särskilda utbildningsinsatser m.m., ingå

ekonomiska förpliktelser som inklusive

tidigare åtaganden medför utgifter på

högst 34 200 000 kronor för 2004 (avsnitt

9.3)

4. för budgetåret 2003 anvisar anslagen

under utgiftsområde 14 Arbetsliv enligt

uppställning i propositionen.

Motioner från allmänna motionstiden 2002

2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s,

v, mp):

4. Riksdagen anvisar med angivna

ändringar i förhållande till regeringens

förslag anslagen under utgiftsområde 14

Arbetsliv enligt uppställning i motionen.

2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp):

16. (del av, återstående del behandlas

i bet. 2002/03:AU1) Riksdagen anvisar för

budgetåret 2003 anslagen under

(utgiftsområde 13 Arbetsmarknad samt)

utgiftsområde 14 Arbetsliv enligt

uppställningen i tabell 9 i motionen.

2002/03:Sf291 av Bo Lundgren m.fl. (m):

18. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om regler för arbetsmiljöarbetet.

20. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om arbetsrättens inverkan på

möjligheten att byta arbetsgivare.

21. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om den offentliga sektorns brister

som arbetsgivare.

2002/03:Sf335 av Sven Brus m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om stöd till arbetsgivarna i

rehabiliteringsarbetet och om att

efterlevnaden av den nuvarande

arbetsmiljölagstiftningen bör följas upp.

2002/03:Ub338 av Ulf Nilsson m.fl. (fp):

10. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att den anställde själv skall

få disponera behållningen på sitt

kompetenskonto till de studier den

anställde vill ägna sig åt.

2002/03:A217 av Chatrine Pålsson och Sven

Brus (kd) vari yrkas: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

inrätta en delegation mot stress och

utbrändhet.

2002/03:A224 av Annelie Enochson m.fl.

(kd):

6. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om individuellt kompetenssparande.

2002/03:A233 av Ann-Marie Fagerström (s)

vari yrkas: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om kompetensutveckling.

2002/03:A239 av Margareta Andersson m.fl.

(c):

3. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om justeringar av systemet för

individuellt kompetenssparande.

16. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om kartläggning av

arbetsmiljökompetensen hos företagen och

en förstärkning av denna.

17. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att en översyn bör göras av

dagens strukturer som styr den enskildes

arbetssituation så att verktyg för bättre

arbetsmiljöer därigenom kan utvecklas.

2002/03:A241 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp):

7. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ett system med individuella

kompetenskonton.

2002/03:A267 av Lennart Axelsson och

Helena Zakariasén (s) vari yrkas:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

behovet av åtgärder för att anpassa

arbetslivet efter människors

livssituation.

2002/03:A274 av Birgitta Ahlqvist och

Carina Hägg (s): Riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av översyn av

stressrelaterade sjukdomar.

2002/03:A297 av Anders G Högmark m.fl.

(m, fp, kd, c):

1. Riksdagen beslutar godkänna

motionens förslag till riktlinjer för ett

system för individuell

kompetensutveckling såvitt avser

systemets utgångspunkter och syfte, i

enlighet med vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen beslutar godkänna

motionens förslag till riktlinjer för ett

system för individuell

kompetensutveckling såvitt avser val av

sparmodell i enlighet med vad som anförs

i motionen.

3. Riksdagen beslutar godkänna

motionens förslag till riktlinjer för ett

system för individuell

kompetensutveckling såvitt avser

avsättningsmöjligheter m.m. i enlighet

med vad som anförs i motionen.

4. Riksdagen beslutar godkänna

motionens förslag till riktlinjer för ett

system för individuell

kompetensutveckling såvitt avser

förvaltning av medel på

kompetenssparkonto m.m. i enlighet med

vad som anförs i motionen.

2002/03:A299 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening att

jämställdhetspolitiken förändras i

feministisk riktning i enlighet med vad i

motionen anförs om feministisk strategi

för att utmana könsmaktsordningen.

2. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om upprättande av en konkret

handlingsplan för att förändra

jämställdhetspolitiken i feministisk

riktning.

2002/03:A313 av Ann-Kristine Johansson

och Helena Zakariasén (s):

3. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om forskning om hälsa i

arbetslivet.

2002/03:A314 av Anders G Högmark m.fl.

(m):

13. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ett individuellt

kompetenssparande.

2002/03:A315 av Anders G Högmark m.fl.

(m):

1. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om den allmänna inriktningen av

jämställdhetspolitiken.

2002/03:A318 av Annelie Enochson m.fl.

(kd):

3. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ett barnvänligt arbetsliv.

5. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om individuellt kompetenssparande.

6. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om belysning av de särskilda

problemen med ohälsa i offentlig sektor.

7. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om den betydelse för arbetsmiljön

inom vård- och omsorgsyrken som en

mångfald av vårdgivare har.

9. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Arbetsmiljöverket som aktiv

rådgivare kring stressrelaterad sjukdom.

2002/03:A320 av Stefan Attefall m.fl.

(kd):

16. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om individuellt kompetenssparande.

30. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Arbetsmiljöverket.

31. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Arbetslivsinstitutet och dess

utbildningsinsatser.

32. (del av, återstående del behandlas

i bet. 2002/03:AU1) Riksdagen beslutar

att för budgetåret 2003 anvisa anslagen

under (utgiftsområde 13 Arbetsmarknad

och) utgiftsområde 14 Arbetsliv med

angivna ändringar i förhållande till

regeringens förslag, enligt uppställning

i motionen.

2002/03:A323 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

7. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att jämställdhetens mål är alla

kvinnors och mäns lika rättigheter.

2002/03:A326 av Inger Lundberg m.fl. (s)

vari yrkas: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om utbildning för

arbetstagarrepresentanter i

bolagsstyrelser.

2002/03:A329 av Margareta Andersson m.fl.

(c) vari yrkas: Riksdagen anvisar med

angivna ändringar i förhållande till

regeringens förslag anslagen under

utgiftsområde 14 Arbetsliv enligt

uppställning i motionen.

2002/03:A332 av Erik Ullenhag m.fl. (fp):

10. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om kompetensutveckling.

20. Riksdagen anvisar med angivna

ändringar i förhållande till regeringens

förslag anslagen under utgiftsområde 14

Arbetsliv enligt uppställning i motionen.

2002/03:A338 av Barbro Feltzing (mp):

1. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om inrättande av fonder för att

utveckla arbetsmiljö och

arbetsorganisation.

2. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en nationell kampanj mot ohälsa

i arbetslivet.

3. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att tillsätta en

vardagsmaktsutredning.

2002/03:A343 av Lena Sandlin-Hedman och

Gunilla Carlsson i Hisings Backa (s) vari

yrkas: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en strategi för ökad hälsa i

arbetslivet.

2002/03:A344 av Carin Lundberg och Karl

Gustav Abramsson (s) vari yrkas:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om en

försöksverksamhet för att förstärka

arbetsmiljöarbetet.

2002/03:A357 av Anders Ygeman och Maria

Hassan (s) vari yrkas: Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att pröva

möjligheten att ge arbetsmarknadens

parter ett större ansvar för

kompetensutvecklingen.

2002/03:A364 av Anders G Högmark m.fl.

(m):

15. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om de totala utgiftsramarna

gällande (avsnitt 6.6) utgiftsområde 14

Arbetsliv.

16. Riksdagen anvisar i enlighet med

vad som anförs i motionen till

utgiftsområde 14 politikområde 23:1

Arbetsmiljöverket för år 2003

622 248 000 kr.

17. Riksdagen anvisar i enlighet med

vad som anförs i motionen till

utgiftsområde 14 politikområde 23:2

Arbetslivsinstitutet för år 2003

302 448 000 kr.

18. Riksdagen anvisar i enlighet med

vad som anförs i motionen till

utgiftsområde 14 politikområde 23:3

Särskilda utbildningsinsatser m.m. för år

2003 23 000 000 kr.

19. Riksdagen beslutar att låta

anslaget till utgiftsområde 14

politikområde 23:4 Arbetsdomstolen för år

2003 utgå i enlighet med vad som anförs i

motionen.

20. Riksdagen beslutar att låta

anslaget till utgiftsområde 14

politikområde 23:7 Ombudsmannen mot

diskriminering på grund av sexuell

läggning för år 2003 utgå i enlighet med

vad som anförs i motionen.

21. Riksdagen anvisar i enlighet med

vad som anförs i motionen till

utgiftsområde 14 politikområde 23:8

Medlingsinstitutet för år 2003

23 445 000 kr.

22. Riksdagen beslutar att låta

anslaget till utgiftsområde 14

politikområde 24:1

Jämställdhetsombudsmannen för år 2003

utgå i enlighet med vad som anförs i

motionen.

24. Riksdagen avslår regeringens

förslag till mål för politikområdet

Arbetsliv i enlighet med vad som anförs i

motionen.

25. Riksdagen avslår regeringens

förslag till mål för politikområdet

Jämställdhetspolitik i enlighet med vad

som anförs i motionen.

2002/03:A365 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

2. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om feministiskt perspektiv på

insatser för att utjämna könsskillnader.

2002/03:A367 av Siw Wittgren-Ahl och

Ronny Olander (s):

5. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en översyn av användandet av

Arbetsmiljölagen.

6. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en översyn av andra åtgärder

som kan främja en ökad förmåga att

anpassa arbetslivets krav till människors

skilda förutsättningar.

BILAGA 2

Utskottets förslag till beslut om anslag

inom utgiftsområde 14 Arbetsliv (punkt 7)

Utgiftsområde 14 Arbetsliv

Belopp i tusental kronor

Anslag Anslag Utskotte

styp ts

förslag

23: Arbetsmiljöver ramans 650 578

1 ket lag

23: Arbetslivsinst ramans 317 952

2 itutet lag

23: Särskilda ramans 46 000

3 utbildningsins lag

atser m.m.

23: Arbetsdomstole ramans 19 971

4 n lag

23: Statens nämnd ramans 61

5 för lag

arbetstagares

uppfinningar

23: Internationell ramans 26 681

6 a lag

arbetsorganisa

tionen (ILO)

23: Ombudsmannen ramans 6 493

7 mot lag

diskriminering

på grund av

sexuell

läggning

(HomO)

23: Medlingsinstit ramans 46 891

8 utet lag

24: Jämställdhetso ramans 21 294

1 mbudsmannen lag

24: Särskilda ramans 13 706

2 jämställdhetså lag

tgärder

Summa 1 149

627

Bilaga 3

*grafiska element borttagna*

_______________________________

1 Utredningen om en handlingsplan för

ökad hälsa i arbetslivet (HpH-

utredningen)

2 Arbetsorsakade besvär enligt

intervjuundersökningar som inte lett till

sjukskrivning

3 HpH-utredningen

4 Henreksson, Magnus, Hur skatterna

minskar kvinnors ekonomiska makt, Skatter

& Välfärd, nr 4 2000.