Bet. 2002/03:AU6

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

2002/03:AU6

Statens ansvarsnämnd och arbetsrättsliga frågor

Sammanfattning

Detta betänkande är uppdelat i två huvudavsnitt. Den

första delen avser regeringens förslag i proposition

2002/03:47 Statens ansvarsnämnds funktion och

kompetensområde, m.m., den andra avser motioner som

väckts under den allmänna motionstiden vid riksmötet

2002/03 och avser arbetsrätten i övrigt.

Förslagen i propositionen syftar bl.a. till att

utvidga Statens ansvarsnämnds behörighetsområde till

att även omfatta arbetstagare med verksledande eller

därmed jämförlig ställning som inte är anställda

genom beslut av regeringen. Tidigare har

behörighetsområdet enbart omfattat arbetstagare som

anställts av regeringen och sådana arbetstagare som

regeringen särskilt har föreskrivit skall omfattas.

Vidare föreslår regeringen i propositionen att

föreskrifterna om grunden för avskedande i lagen

(1982:80) om anställningsskydd (LAS) genom en

ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning

(LOA) görs tillämpliga även på tidsbegränsat

anställda arbetstagare i verksledande eller därmed

jämförlig ställning. Detta gäller sedan tidigare

tillsvidareanställda arbetstagare i denna ställning.

Därutöver föreslår regeringen i propositionen att en

arbetstagare som är anställd med särskilt

anställningsstöd undantas från tillämpningsområdet

för LOA och att ordet beredskapsarbete utmönstras ur

lagen. Motsvarande ändringar har redan genomförts i

LAS.

Slutligen föreslår regeringen att det i lagen

(1994:261) om fullmaktsanställning (LFA) görs ett

förtydligande om att avgångsskyldighet på grund av

ålder enligt 5 § LFA kan följa även av ett annat

kollektivavtal än kollektivavtal om statlig pension.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1

juli 2003.

Inga motioner har väckts med anledning av

propositionen. Utskottet godtar lagförslagen.

I den andra delen av betänkandet behandlas ett stort

antal motioner som gäller krav på allmänna

förändringar av arbetsrätten och en översyn av

denna. Vidare lämnas i motionerna förslag om

ändringar i centrala delar av de arbetsrättsliga

lagarna, t.ex. turordningsbestämmelserna i LAS. Även

vissa enskilda frågor tas upp.

Utskottet tillstyrker ett antal motioner om

upphävande av tvåpersonsundantaget för små

företagare i LAS turordningsregler. Övriga motioner

avstyrks.

I betänkandet finns 18 reservationer. I en

fempartireservation (m, fp, kd, c, mp) anser

partierna att tvåpersonsundantaget skall finnas kvar

i lagstiftningen.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Statens ansvarsnämnds funktion och

kompetensområde, m.m.

Riksdagen antar regeringens förslag enligt

bilaga 2 till

- lag om ändring i lagen (2002:1032) om ändring i

lagen (1994:260) om offentlig anställning,

- lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig

anställning, och

- lag om ändring i lagen (1994:261) om

fullmaktsanställning.

2. Översyn av arbetsrätten

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:A216

yrkandena 1 och 2, 2002/03:A229 yrkande 1,

2002/03:A236 yrkande 2 samt 2002/03:A365 yrkande

4.

Reservation 1 (m, fp, kd, c)

Reservation 2 (v)

Reservation 3 (mp)

3. Tidsbegränsad anställning m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:A208,

2002/03:A210, 2002/03:A215 yrkande 4 i denna del,

2002/03:A254, 2002/03:A296, 2002/03:A312,

2002/03:A320 yrkandena 20 och 22, 2002/03:A347 i

denna del, 2002/03:A359 samt 2002/03:N211 yrkande

6.

Reservation 4 (kd)

4. Rätt till heltidsanställning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:A215

yrkande 4 i denna del, 2002/03:A230,

2002/03:A289, 2002/03:A351 och 2002/03:A361.

5. Anhöriganställning

Riksdagen avslår motion 2002/03:A252.

6. Turordning vid uppsägning

Riksdagen antar utskottets förslag enligt

bilaga 3 till lag om

ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd.

Riksdagen bifaller därmed motionerna 2002/03:A215

yrkande 5, 2002/03:A218, 2002/03: A219,

2002/03:A234, 2002/03:A262, 2002/03:A295,

2002/03:A333, 2002/03:A347 i denna del och

2002/03:A350 samt avslår motion 2002/03:A229

yrkande 2.

Reservation 5 (m, fp, kd, c, mp)

7. Stärkt anställningsskydd för

tjänstlediga

Riksdagen avslår motion 2002/03:A337 yrkande 2.

Reservation 6 (mp)

8. Åldersdiskriminering i LAS

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:A226

yrkandena 1 och 2 samt 2002/03:A332 yrkande 16.

Reservation 7 (fp, c)

9. Företagsnedläggning m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:A251,

2002/03:A255, 2002/03:

A279, 2002/03:A303, 2002/03:A339 och 2002/03:N306

yrkande 30.

Reservation 8 (c)

10. Stridsåtgärder

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:A229

yrkande 4 och 2002/03:

A320 yrkandena 23 och 24.

Reservation 9 (m, kd)

11. Förstärkt skydd för gravida och

föräldralediga

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:A241

yrkande 15, 2002/03:A242 yrkande 17,

2002/03:A304, 2002/03:A320 yrkande 9,

2002/03:A337 yrkande 1, 2002/03:A347 i denna del

och 2002/03:A366 yrkande 15.

Reservation 10 (fp)

Reservation 11 (kd)

Reservation 12 (c)

12. Ett barnvänligt arbetsliv

Riksdagen avslår motion 2002/03:A239 yrkande

24.

13. Drogtester och kontroll i

belastningsregistret

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:A247,

2002/03:A253, 2002/03:

A358 och 2002/03:So446 yrkande 2.

14. Yttrandefrihet för privatanställda

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:A286 samt

2002/03:A307 yrkandena 1 och 2.

Reservation 13 (m) - motiv.

Reservation 14 (mp)

15. Översyn av reglerna för

arbetskraftsinvandring

Riksdagen avslår motion 2002/03:A239 yrkande

27.

16. Tilläggsförsäkring till

föräldraförsäkringen

Riksdagen avslår motion 2002/03:A366 yrkande

16.

Reservation 15 (c)

17. Förkortad företrädesrätt till

återanställning

Riksdagen avslår motion 2002/03:A320 yrkande

21.

Reservation 16 (kd)

18. Au pair-anställdas situation m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:A270

yrkandena 1 och 2, 2002/03:A336, 2002/03:A352,

2002/03:A355 samt 2002/03:A356.

19. Enskilda arbetstagares rätt att teckna

avtal

Riksdagen avslår motion 2002/03:A229 yrkande 3.

Reservation 17 (m)

20. Uppförandekoder

Riksdagen avslår motion 2002/03:U325 yrkandena

1 och 2.

Reservation 18 (mp)

Stockholm den 29 april 2003

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Anders Karlsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Anders

Karlsson (s), Margareta Andersson (c), Laila

Bjurling (s), Anders G Högmark (m), Christer Skoog

(s), Sonja Fransson (s), Stefan Attefall (kd),

Camilla Sköld Jansson (v), Patrik Norinder (m), Lars

Lilja (s), Tina Acketoft (fp), Berit Högman (s),

Henrik Westman (m), Britta Lejon (s), Ulf Holm (mp),

Mauricio Rojas (fp) och Mariam Osman Sherifay (s).

2002/03

AU6

Redogörelse för ärendet

I detta ärende behandlar arbetsmarknadsutskottet

dels regeringens proposition 2002/03:47 Statens

ansvarsnämnds funktion och kompetensområde, m.m.,

dels motioner som väckts under den allmänna

motionstiden hösten 2002 som rör andra frågor med

arbetsrättslig anknytning. Motionerna refereras utan

årtal då alla härrör från 2002/2003.

Propositionens och motionernas yrkanden återfinns i

bilaga till betänkandet.

Utskottets överväganden

Proposition 2002/03:47 Statens

ansvarsnämnds funktion och

kompetensområde, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet godtar regeringens förslag till

ändringar i lagen om offentlig anställning

och i lagen om ändring i lagen om offentlig

anställning samt om ändring i lagen om

fullmaktsanställning.

Propositionen innehåller förslag till ändringar i

lagen (1994:260) om offentlig anställning (32 och 34

§§), lagen (2002:1032) om ändring i lagen (1994:260)

om offentlig anställning och lagen (1994:261) om

fullmaktsanställning (5 §).

Statens ansvarsnämnd

Det första ändringsförslaget som gäller lagen om

offentlig anställning (LOA) avser att utöka Statens

ansvarsnämnds behörighetsområde. Statens

ansvarsnämnd beslutar i dag enligt 34 § LOA i frågor

om disciplinansvar, åtalsanmälan och avskedande när

det gäller arbetstagare som anställs av regeringen.

Ändringsförslaget innebär att behörighetsområdet

utvidgas till att även omfatta sådana arbetstagare

som utan att vara anställda genom beslut av

regeringen har en verksledande eller därmed

jämförlig ställning. Liksom tidigare får regeringen

föreskriva att Statens ansvarsnämnd skall besluta i

sådana frågor också när det gäller andra

arbetstagare.

På det sättet kommer frågor om disciplinansvar,

åtalsanmälan och avskedande för arbetstagare med

verksledande eller därmed jämförlig ställning att

prövas av nämnden i stället för av respektive

anställningsmyndighet.

Statens ansvarsnämnd inrättades den 1 januari 1976 i

samband med den s.k. ämbetsansvarsreformen. Reformen

innebar bl.a. att beslut i frågor om

disciplinpåföljd, åtalsanmälan och avskedande m.m.

som huvudregel placerades hos respektive

arbetstagares anställningsmyndighet. Det ansågs dock

inte lämpligt att vissa högre befattningshavare

skulle bedömas av sina kolleger på den egna

myndigheten. Av den anledningen inrättades Statens

ansvarsnämnd. Från början omfattade nämndens

behörighetsområde enbart vissa högre tjänstemän vid

statliga myndigheter och ordinarie domare. För den

senare kategorin är frågan reglerad i 15 § lagen om

fullmaktsanställning (LFA) och berörs inte av den

föreslagna lagändringen.

Nämnden beslutar i frågor om disciplinansvar,

avskedande och åtalsanmälan. Ärenden anhängiggörs

genom anmälan av anställningsmyndigheten, Riksdagens

ombudsmän (JO) eller Justitiekanslern (JK). Nämnden

prövar i varje enskilt fall om den arbetstagare som

anmälts till nämnden har en anställning som faller

inom behörighetsområdet.

Avskedande av arbetstagare i verksledande eller

därmed jämförlig ställning som är anställd för

begränsad tid

Regeringens andra ändringsförslag är ett tillägg

till 32 § LOA med innebörden att föreskrifterna om

grunden för avskedande i lagen (1982:80) om

anställningsskydd (LAS) görs tillämpliga även på

arbetstagare i verksledande eller därmed jämförlig

ställning som är anställda för begränsad tid. Detta

gäller sedan tidigare tillsvidareanställda

arbetstagare i denna ställning.

Fram till ikraftträdandet av nya LOA år 1994 fanns

möjlighet att avskeda arbetstagare oavsett

anställningsform. Vid införandet av nya LOA

framhölls i förarbetena att anställningsskyddet för

arbetstagare i verksledande eller därmed jämförlig

ställning i sak skulle behållas oförändrat.

De aktuella arbetstagarna är generellt undantagna

från LAS tillämpningsområde. Enligt LAS kan både

tidsbegränsat anställda och tillsvidareanställda

arbetstagare avskedas om arbetstagaren grovt har

åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren.

Tidsbegränsade anställningar kan däremot sägas upp

endast om parterna har avtalat om denna möjlighet.

I gällande 32 § LOA stadgas, för här relevanta

delar, att föreskrifterna om grunden för uppsägning

eller avskedande i LAS också skall tillämpas på en

arbetstagare i verksledande eller därmed jämförlig

ställning som är anställd tills vidare.

För tidsbegränsat anställda arbetstagare i denna

ställning har LOA avskedanderegler endast för två

kategorier anställda, nämligen chefen för ett

statligt affärsverk eller för Arbetsgivarverket. Om

en sådan arbetstagare är anställd för bestämd tid

får han eller hon skiljas från sin anställning före

utgången av denna tid om det är nödvändigt av hänsyn

till verkets bästa. Är chefen för någon annan

förvaltningsmyndighet som lyder omedelbart under

regeringen anställd för bestämd tid får han eller

hon förflyttas till en annan statlig anställning som

tillsätts på samma sätt om det är påkallat av

organisatoriska skäl eller annars är nödvändigt av

hänsyn till myndighetens bästa. Någon bestämmelse

som gör det möjligt att avskeda personen finns

alltså inte.

Regeringen har angett som skäl för ändringen,

förutom förarbetsuttalandena vid införandet av nya

LOA, att skillnaderna som råder är

otillfredsställande och att det saknas skäl till att

anställningsformen skall vara avgörande i detta

avseende.

Undantag från tillämpningen av LOA

Det tredje förslaget innebär att en arbetstagare som

är anställd med särskilt anställningsstöd undantas

från tillämpningsområdet för LOA och att begreppet

beredskapsarbete utmönstras ur lagen (3 § LOA).

Anledningen till att anställda med särskilt

anställningsstöd undantas anges vara att man sedan

tidigare från LOA:s tillämpningsområde har

undantagit arbetstagare som är föremål för särskilda

arbetsmarknadspolitiska åtgärder av tillfällig

natur. Personer som är anställda med särskilt

anställningsstöd skall behandlas på samma sätt. Vad

beträffar beredskapsarbeten finns inte sådana

arbeten längre varför begreppet kan tas bort från

undantagsbestämmelsen i LOA.

Motsvarande ändring har redan med giltighet från och

med den 1 augusti 2000 genomförts i LAS.

Avgångsskyldighet för fullmaktsanställda

Slutligen föreslår regeringen i sin proposition att

det i LFA görs ett förtydligande att

avgångsskyldighet på grund av ålder enligt 5 § LFA

omfattas av samtliga slags kollektivavtal, alltså

inte bara av kollektivavtal om statlig pension.

För merparten av de statliga arbetstagarna följer

fr.o.m. den 1 januari 2003 avgångsskyldigheten av

Allmänt löne- och förmånsavtal (ALFA) som är ett

centralt löne- och förmånsavtal. Med lagändringen

klargörs att avgångsskyldigheten kan följa även av

ett sådant kollektivavtal.

Utskottets ställningstagande

Inga motioner har väckts med anledning av

propositionen. Utskottet tillstyrker propositionen

och föreslår att riksdagen antar de lagändringar som

framgår av bilaga 2 till betänkandet.

Översyn av arbetsrätten

Utskottets förslag i korthet

I avsnittet avstyrks motioner om krav på en

översyn av arbetsrätten. Utskottet

konstaterar att en översyn av arbetsrätten

nyligen genomförts av Arbetslivsinstitutet

som överlämnat betänkandet Hållfast

arbetsrätt - för ett föränderligt arbetsliv

till regeringen. Beredning av frågan bör

avvaktas.

Jämför reservationerna 1 (m, fp, kd, c), 2

(v) och 3 (mp).

Motionerna

Den svenska arbetsmarknaden är starkt könssegregerad

menar Vänsterpartiet. Kvinnors arbetsmarknad är

väsentligt smalare, ger lägre löner samt sämre

möjligheter till kompetensutveckling och

befordringsgång. Vänsterpartiet vill därför i motion

A365 att den utredning som ser över arbetsrätten

lämnar en särskild redogörelse över hur

könsperspektivet beaktats i utredningen (yrk. 4). I

motionen framhålls att tidsbegränsade anställningar

har tydliga könsmönster. Sådana anställningar ger

ofta lägre inkomster, vilket påverkar sjuklönen,

socialförsäkringarna och pensionen. Det blir också

svårare att kvalificera sig för

arbetslöshetsförsäkringen, hyra lägenhet och låna

pengar från banken. Vänsterpartiet vill därför också

att utredningen ger förslag på åtgärder för att

snabbt minska antalet visstidsanställningar.

Miljöpartiet konstaterar i motion A236 att företag

och myndigheter mer systematiskt än tidigare

använder sig av det som i motionen kallas

tillfällighetsanställda. Begreppet

tillfällighetsanställning inkluderar både

visstidsanställning och t.ex. inhyrd personal från

annan arbetsgivare. De allra flesta, menar

Miljöpartiet, föredrar en fast anställning framför

tillfälliga flexibla anställningsformer eller att ha

eget företag. För dem som även i framtiden kommer

att vara tillfällighetsanställda behövs förändringar

för att motverka den stress som utsattheten en sådan

anställning innebär. Miljöpartiet gör gällande att

det finns behov av att utreda hur användandet av

tillfällighetsanställningar i samhället kan minska

(yrk. 2).

Catharina Elmsäter-Svärd (m) menar i motion A216

(yrk. 1 och 2) att en allmän översyn av arbetsrätten

skall ske. De principer som skall läggas till grund

för översynen kan sammanfattas enligt följande. De

anställda skall ses som individer och inte som delar

av ett kollektiv. Enskilda arbetsgivare och

arbetstagare skall vara innehavare av rättigheter

och skyldigheter. De skyddsregler som behövs skall

vara tvingande. Arbetstvister skall avgöras av de

allmänna domstolarna eller, om parterna är överens

om det, genom skiljeförfarande. Arbetsdomstolen bör

läggas ned. Den fackliga vetorätten skall avskaffas

och det skall inte vara tillåtet att vidta

sympatiåtgärder som en stridsåtgärd.

Mikael Odenberg (m) kräver i motion A229 (yrk. 1)

att en arbetsrättskommission skall tillsättas. Dess

uppdrag skall vara att under mandatperioden lägga

fram förslag till en genomgripande reformering av

den arbetsrättsliga lagstiftningen. Syftet skall

vara att anpassa arbetsrätten till det moderna

kunskapssamhället. En sådan anpassning innebär att

hinder för nyanställning skall undanröjas, att

framväxten av nya anställningsformer skall bejakas

och att man skall vidga möjligheterna till ökad

flexibilitet och anpassningsförmåga i näringslivet.

Alla arbetstagare skall tillförsäkras grundläggande

rättigheter oavsett kollektivavtalsförhållande och

facklig tillhörighet. Arbetstagarna skall garanteras

både positiv och negativ föreningsfrihet.

Reformeringen skall leda till ett kraftigt förenklat

regelverk.

Utskottets ställningstagande

I utskottets betänkande 1999/2000:AU5 angavs att det

fanns skäl att se över den arbetsrättsliga

lagstiftningen. Regeringen beslutade i enlighet med

riksdagsbeslutet att en översyn av arbetsrätten

skulle ske och gav uppdraget till

Arbetslivsinstitutet (ALI). Uppdraget har utförts

under ledning av professor Niklas Bruun och docent

Jonas Malmberg. Syftet med uppdraget var att se över

den arbetsrättsliga lagstiftningen så att den

uppfyller kraven på trygghet och inflytande för de

anställda inom ramen för en flexibel och effektiv

arbetsmarknad. Det angavs särskilt att ALI skulle

eftersträva balanserade lösningar som på längre sikt

kan utgöra en hållbar grund för en rättvis reglering

av förhållandena i arbetslivet. Uppdraget omfattade

fyra områden: bestämningen av arbetstagarbegreppet i

arbetsrätten, tidsbegränsade anställningar,

samverkan mellan arbetstagare och arbetsgivare samt

vissa anställningsskyddsfrågor.

Utskottet konstaterade i betänkande 2000/01:AU9

att det förekommer arbetsgivare som försvårar för

föräldrar att utnyttja rätten till ledighet enligt

föräldraledighetslagen (1995:584) och att det fanns

starka skäl att överväga om det finns behov av att

förstärka skyddet för de arbetstagare som väljer att

utnyttja sin rätt till ledighet i samband med

föräldraskap. Under utredningens löpande arbete gav

regeringen, också i enlighet med riksdagsbeslutet,

därför ALI ett tilläggsuppdrag att även överväga om

det finns behov av att förstärka skyddet för denna

kategori arbetstagare.

Till stöd för utredningen tillsatte ALI två

referensgrupper, en intern referensgrupp bestående

av forskare med olika inriktningar och en extern

referensgrupp bestående av representanter för

arbetsmarknadens parter och intresseorganisationer.

ALI har haft två utgångspunkter i sin allmänna

översyn av arbetsrätten. Den första är att

lagstiftningsbehovet skall vara klart dokumenterat

och vägande för att lagstiftaren skall införa nya

regler. ALI förordar således en restriktiv hållning

till nyregleringar. För det andra skall när

lagstiftning föreslås reglerna vara transparenta och

informativa. När lagstiftningen ger en felaktig bild

av rättsläget kan därför en kodifiering av

rättsläget vara befogad.

Utredningen lämnade i slutet av 2002 sitt

betänkande Hållfast arbetsrätt - för ett

föränderligt arbetsliv (Ds 2002:56) till regeringen.

I de delar utredningen lämnat förslag på

lagstiftning är det fråga om ändringar och tillägg i

redan befintliga lagar, främst LAS. Betänkandet

innehåller sammanfattningsvis följande slutsatser

och förslag till lagändringar.

1. Arbetstagarbegreppet

I svensk rätt finns inom olika rättsområden en icke

enhetlig definition av begreppet arbetstagare.

Utredningen konstaterar att arbetstagarbegreppet

spelar en viktig roll inom arbetsrätten eftersom det

anger de arbetsrättsliga lagarnas

tillämpningsområde. Begreppet får sitt innehåll i

rättspraxis genom att det är domstolarna som ytterst

avgör vem som är att betrakta som arbetstagare.

Denna klassificering görs utifrån en

helhetsbedömning av alla relevanta omständigheter i

det enskilda fallet.

Utredningen menar att det inte framkommit några så

allvarliga problem att lagstiftningsingrepp är

motiverat. Utredningen föreslår därför inga

lagändringar i denna del.

2. Uppsägning på grund av arbetsbrist och av

personliga skäl

LAS bygger på att arbetsgivares uppsägning kräver

saklig grund. Sådan uppsägning kan ske av skäl som

är att hänföra till personliga förhållanden eller

ske på grund av arbetsbrist. Begreppen är

lagtekniska till sin karaktär och bygger på att alla

uppsägningar skall kunna hänföras till den ena eller

andra kategorin. De personliga förhållandena

förutsätter omständigheter av viss karaktär och

svårighetsgrad. Sådana omständigheter har

preciserats i förarbetena till LAS och i

rättspraxis. Begreppet arbetsbrist har blivit något

av en samlingsrubrik under vilken alla övriga

uppsägningsfall inordnas.

Vid uppsägning på grund av personliga förhållanden

kan arbetsgivarens skäl för uppsägningen underkastas

ingående granskning av domstol. Vid

arbetsbristuppsägning görs normalt sett inte någon

överprövning av de företagsekonomiska bedömningar

som ligger till grund för arbetsgivarens beslut.

I utredningens uppdrag ingick att göra en

bedömning av om den strikta uppdelningen mellan de

två uppsägningsgrunderna är ändamålsenlig för att

LAS skall uppfylla kraven på trygghet och

förutsägbarhet för de anställda inom ramen för en

flexibel arbetsmarknad.

Utredningen konstaterar att skäl för beslut om

arbetsbristuppsägning innefattar

lämplighetsavgöranden, vilka inte är ändamålsenliga

för domstol att överpröva. Det är också viktigt att

anställningsskyddsreglerna innefattar möjligheter

till omställning, även om det innebär att

arbetskraft sägs upp.

Situationen blir delvis annan, menar utredningen,

om en eller några enstaka arbetstagare blir föremål

för arbetsbristuppsägning. Problemet får särskild

relevans vid uppsägning där det både finns

verksamhetsanknutna skäl och skäl hänförliga till

arbetstagaren personligen. I sådana fall kan det

förekomma att uppsägning sker på grund av

arbetsbrist trots att de egentliga skälen är att

hänföra till arbetstagaren personligen. Utredningen

gör gällande att kraven i rättspraxis för när en

uppsägning skall anses ha skett på grund av

arbetsbrist har satts påtagligt lågt i sådana här

fall.

Utredningen poängterar att hittillsvarande

rättspraxis inte fullt ut tillgodoser enskilda

arbetstagares skydd mot godtyckliga uppsägningar i

fall där såväl arbetsbrist som personliga skäl

finns. Utredningen anser att lösningen i första hand

inte står att finna i lagstiftningen utan i

rättstillämpningen.

Slutsatsen är att den nuvarande gränsdragningen

mellan uppsägning på grund av arbetsbrist och av

personliga skäl skall behållas och utredningen

föreslår därför inga lagändringar. Utredningen

understryker dock behovet av att skyddet mot

godtyckliga uppsägningar beaktas i domstol.

3. Tidsbegränsade anställningar

Utgångspunkten i LAS är att anställningsavtal gäller

tills vidare. Avtal om tidsbegränsad anställning får

träffas i de fall som anges i LAS (5, 5 a och 6 §§).

Utredningens uppdrag innefattade att se över

regleringen av tidsbegränsade anställningar. Enligt

uppdraget har utredningen haft att särskilt bedöma

om det är möjligt att minska skillnaderna i

anställningsvillkor och anställningstrygghet mellan

tillsvidareanställningar och tidsbegränsade

anställningar. Utredningen skulle också lägga fram

förslag till balanserade och på längre sikt hållbara

lösningar.

Utredningen har lagt fram konkreta förslag till

lagändringar som i detalj kommer att redovisas i

detta betänkande under rubriken Tidsbegränsad

anställning m.m.

4. Samverkan och lojalitet mellan arbetsgivare och

arbetstagare

Utredningen föreslår att en allmän

målsättningsparagraf införs i LAS om arbetsgivares

och arbetstagares ömsesidiga lojalitetsplikt. Syftet

är att lagfästa parternas skyldighet till samverkan.

Bestämmelsen skall inte vara

skadeståndssanktionerad. Avsikten är att den skall

få betydelse vid tolkning av hur arbetsgivare och

arbetstagare skall utöva sina rättigheter och

skyldigheter. Den avser också att få betydelse vid

bestämmandet av sanktioner och skadestånd.

Ett annat förslag är att särskilt ingripande

förändringar som hänför sig till arbetstagaren

personligen skall grunda sig på godtagbara skäl.

Arbetsgivaren skall i sådana fall enbart samråda med

den enskilda arbetstagaren. Information om

individuellt samråd skall lämnas till arbetstagarens

arbetstagarorganisation. Samtidigt föreslår

utredningen att arbetsgivarens primära

förhandlingsskyldighet avskaffas i dessa fall. I

stället för det individuella samrådet ges det

möjlighet för både arbetsgivar- och arbetstagarsidan

att påkalla förhandling.

En arbetstagare har i fall då arbetsgivaren

väsentligen åsidosatt sina skyldigheter mot denne

rätt att frånträda sin anställning. I utredningens

förslag ges arbetstagare en uttrycklig rätt till

såväl ekonomiskt som allmänt skadestånd i sådana

situationer.

Utredningen föreslår en ändring i 7 § LAS som

understryker att uppsägning är en sista åtgärd när

andra lösningar utretts. I dag omnämns endast

arbetsgivarens omplaceringsskyldighet i

bestämmelsen. För att klargöra rättsläget föreslås

ett tillägg med innebörden att en uppsägning inte är

sakligt grundad om det är skäligt att kräva att

arbetsgivaren förutom omplaceringsskyldigheten

vidtar andra åtgärder till undvikande av uppsägning.

En ny lagregel föreslås i LAS, vars syfte skall

vara att begränsa tillåtligheten av s.k.

konkurrensklausuler. En konkurrensklausul innebär

ett åtagande från arbetstagaren att låta bli att

konkurrera med arbetsgivaren efter

anställningsförhållandets upphörande.

5. Skydd för gravida och föräldralediga

Utredningen har kommit fram till att det finns

demografiska skäl, missförhållanden och viktiga

rättviseskäl som gör det motiverat att stärka

föräldralediga arbetstagares rättsliga ställning.

Utredningen lägger därför fram tre förslag som skall

öka skyddet. Förslaget kommer att i detalj redovisas

i detta betänkande under rubriken Förstärkt skydd

för gravida och föräldralediga.

I bilaga IV till utredningen finns ett bidrag av

professor Lena Gonäs och fil. dr Anders Wikman om

föräldraskapets villkor på svensk arbetsmarknad.

Utskottet kan konstatera att ett ofta framfört

argument för att ändra den nuvarande lagstiftningen

är att den har tillkommit i en annan tid med andra

förutsättningar och att den därför inte svarar mot

de krav som dagens arbetsmarknad ställer. Utskottet

kan konstatera att det har skett en gradvis

förändring av arbetsmarknaden, som skulle kunna

motivera justeringar och tillägg i vissa delar av

den gällande arbetsrättsliga lagstiftningen, t.ex.

när det gäller att förstärka skyddet för

föräldralediga.

Att lagstiftningen skall utgå från regler som

tillförsäkrar den enskilde arbetstagaren trygghet

och samtidigt tar vederbörlig hänsyn till

arbetsgivares behov och ger möjlighet till

nödvändiga förändringar i verksamheten gäller

alltjämt. Utredningen har i sitt betänkande Hållfast

arbetsrätt - för ett föränderligt arbetsliv (Ds

2002:56) gjort en grundlig genomgång och översyn av

den gällande arbetsrätten i Sverige. Utredningen har

också lämnat en rad konkreta lagförslag.

Betänkandet som har remissbehandlats är nu föremål

för regeringens beredning. Utskottet finner det

därför inte meningsfullt att i detalj bemöta

samtliga motionsyrkanden utan avvaktar regeringens

vidare åtgärder med anledning av betänkandet. De nu

behandlade motionerna A216 yrkandena 1 och 2 (m),

A229 yrkande 1 (m), A236 yrkande 2 (mp) och A365

yrkande 4 (v) avstyrks.

Tidsbegränsad anställning m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet behandlar i detta avsnitt motioner

från allmänna motionstiden som rör frågor om

tidsbegränsad anställning.

Utskottet, som avstyrker samtliga motioner

främst med hänvisning till regeringens

pågående beredning av ALI:s utredning

Hållfast arbetsrätt - för ett föränderligt

arbetsliv, anser att det inte finns skäl att

föregripa resultatet av denna beredning.

Jämför reservation 4 (kd).

Bakgrund

Som huvudregel gäller enligt LAS att anställning

skall gälla tills vidare. Tidsbegränsad anställning

får dock avtalas för viss tid, viss säsong eller

visst arbete om det föranleds av arbetets särskilda

beskaffenhet. Tidsbegränsad anställning får också

användas för vikariat, praktikarbete eller

feriearbete eller vid tillfällig arbetsanhopning och

vissa andra situationer. Vid tillfällig

arbetsanhopning gäller dock att visstidsanställning

får avse sammanlagt högst sex månader under två år.

Om en arbetstagare har varit anställd hos en

arbetsgivare som vikarie i sammanlagt mer än tre år

under de senaste fem åren, övergår anställningen

till en tillsvidareanställning. Avtal får också

träffas om provanställning i högst sex månader.

Därutöver finns s.k. överenskommen

visstidsanställning. Avtal om sådan anställning får

för en och samma arbetstagare omfatta högst tolv

månader under tre år, och ingen avtalsperiod får

vara kortare än en månad.

Motionerna

Som ett led i att göra arbetsrätten mer flexibel och

bättre anpassad till de mindre företagens situation

föreslår Kristdemokraterna i kommittémotion A320 att

möjligheten till provanställning skall förlängas

till tolv månader (yrk. 20) och att

visstidsanställning vid arbetsanhopning bör tillåtas

upp till två år (yrk. 22). Kristdemokraterna menar

att det är i de små företagen som de nya idéerna

föds och de nya jobben skapas. De mindre företagen

som är under utveckling upplever arbetsrätten som

ett stort problem.

Samma krav i fråga om provanställning ställs i

Tobias Krantz (fp) motion N211 (yrk. 6) för att

underlätta att anställa t.ex. ungdomar och

invandrare som i dag ofta stängs ute från

arbetsmarknaden. Även andra visstidsanställningar

skall enligt motionen förlängas från sex till tolv

månader.

I den enskilda flerpartimotionen A296 av Elizabeth

Nyström m.fl. (m, fp, kd och c) påtalas att det

finns ett behov av att reformera reglerna för

tidsbegränsade anställningar. En utgångspunkt är att

det skall vara likvärdigt att vara tidsbegränsat

anställd och tillsvidareanställd. Andra

utgångspunkter är att reglerna blir enklare och att

en hel del former av tidsbegränsade anställningar

rensas bort. Lagstiftningen måste ge goda

möjligheter att anställa för begränsad tid.

Huvudmodellen för tidsbegränsade anställningar skall

följa riktlinjerna för överenskommen

visstidsanställning enligt 5 a § LAS, varvid den

tillåtna tiden bör utsträckas till 24 månader.

I ett flertal enskilda s-motioner framförs kritik

mot utvecklingen av antalet och formerna för

tidsbegränsade anställningar. Inger Lundberg m.fl.

menar i motion A208 att antalet tidsbegränsade

anställningar bland unga arbetstagare ökat

dramatiskt och att det i många fall är den gällande

anställningsformen när ungdomar anställs. Denna

utveckling innebär bl.a. att barnafödandet skjuts

upp. I motionen framförs att det finns skäl att

begränsa antalet anställningsformer till två,

tillsvidareanställning och renodlade vikariat. Det

konstateras i motion A215 av Christina Axelsson och

Ann-Kristine Johansson att antalet tidsbegränsade

anställningar ökar och att 30 % av kvinnorna i LO-

kollektivet i åldern 25-29 år är tidsbegränsat

anställda. I motionen ställs krav på att det i LAS

skall slås fast att grunden för anställning skall

vara tillsvidareanställning (yrk. 4). Britt-Marie

Lindkvist och Christina Nenes vill i motion A254 få

till stånd en översyn av arbetsrätten för att stärka

möjligheten till tillsvidareanställning och för att

se över formerna för visstidsanställning för att

förhindra missbruk. Lena Sandlin-Hedman och Gunilla

Carlsson i Hisings Backa kräver i motion A312 en

översyn av lagstiftningen för att komma till rätta

med den försämring av villkoren på arbetsmarknaden

som det ökade antalet behovs-, projekt- och

objektanställningar innebär. Behovsanställningar är

vanligast bland LO-kvinnor och leder i mycket liten

utsträckning till tillsvidareanställning. Otrygga

anställningsformer är enligt motionen både en köns-

och en klassfråga. Siw Wittgren-Ahl m.fl. önskar i

motion A347 stärka unga kvinnors villkor på

arbetsmarknaden genom förändringar i bl.a. LAS så

att möjligheten att visstidsanställa under långa

tider begränsas. För att få fram fasta arbeten till

ungdomar föreslår Mikael Damberg m.fl. i motion A359

en översyn av systemet med tidsbegränsade

anställningar i syfte att begränsa antalet osäkra

anställningar och göra det lättare att bli

tillsvidareanställd som ung. Tidsbegränsade

anställningar minskar människors trygghet och

frihet. Ett annat allvarligt problem som tas upp i

motionen är att personer utan fasta inkomster

avvaktar med att bilda familj. Dagens låga

barnafödande har stark koppling till att många yngre

saknar fast anställning och därmed ekonomisk

trygghet.

Hans Backman (fp) menar i motion A210 att det skall

införas ett tillägg i LAS om att det åligger

arbetsgivaren att erbjuda personer som varit

timanställda hos samma arbetsgivare i 18 månader

fast anställning. På tio år har antalet timanställda

mer än fördubblats och timanställning förekommer

både inom vård- och omsorgssektorn. Timanställningen

är för arbetsgivaren en idealisk anställningsform.

För arbetstagaren innebär det en risk att hamna i en

grupp som aldrig erbjuds någon annan

anställningsform. Timanställda får allt svårare att

leva. Utan fast inkomst får man t.ex. inget banklån

eller hyreskontrakt.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan till stora delar instämma i de

synpunkter som framförs i s-motionerna om betydelsen

för den enskilde arbetstagaren av att vara

tillsvidareanställd. Genom en sådan anställning

erhåller han eller hon en högre grad av trygghet och

en större möjlighet att planera sitt liv. Detta

gynnar inte bara den enskilde utan i förlängningen

även arbetsgivarna och samhället i stort. Utskottet

kan konstatera att huvudprincipen i LAS är att

arbetstagare skall anställas tills vidare. Det har

dock i praktiken skett en viss förändring på

arbetsmarknaden i riktning mot en större andel

tidsbegränsade anställningar.

Utskottet vill i detta sammanhang peka på att det

fr.o.m. den 1 juli 2002 gäller en ny lag, nämligen

lagen (2002:293) om förbud mot diskriminering av

deltidsarbetande arbetstagare och arbetstagare med

tidsbegränsad anställning. Ändamålet med lagen är

att motverka diskriminering av deltidsarbetande och

tidsbegränsat anställda arbetstagare när det gäller

löne- och andra anställningsvillkor. Lagen har sitt

ursprung i två EG-direktiv, deltidsdirektivet

97/81/EG och visstidsdirektivet 1999/70/EG.

Utredningen Hållfast arbetsrätt - för ett

föränderligt arbetsliv (Ds 2002:56) konstaterar att

gruppen tidsbegränsat anställda har ökat markant

under 1990-talet. Det rör sig numera om i varje fall

en halv miljon arbetstagare eller en dryg sjättedel

av den samlade arbetskraften. Det är framför allt de

projekt- och behovsanställda som har ökat.

Tidsbegränsade anställningar förekommer i stor

utsträckning inom bl.a. vård och omsorg, olika

företagstjänster, handel samt inom utbildning och

forskning. Tidsbegränsade anställningar är vanliga

bland yngre arbetstagare och kvinnor. Även personer

med utländsk bakgrund är klart överrepresenterade

inom vissa sektorer. Effekten på individnivå skiljer

sig åt men allmänt sett får tidsbegränsat anställda

jämfört med tillsvidareanställda mindre

kompetensutveckling, har mindre kontroll över hur

arbetet utförs, har ett sämre hälsotillstånd och

upplever större oro för sin ekonomiska situation.

Under 1990-talet har mer än hälften av dem som har

haft tidsbegränsad anställning funnits kvar i sådan

anställning eller helt saknat anställning efter två

år.

Det står dock klart, menar utredningen, att

tidsbegränsade anställningar är något som behövs och

är legitimt på en modern arbetsmarknad.

Utredningen konstaterar att anställningsskyddet i

LAS är kopplat till de tillsvidareanställda. Endast

i några begränsade hänseenden finns regler om skydd

för tidsbegränsat anställda. Ett exempel är

företrädesrätt till återanställning efter normalt

sett mer än tolv månaders anställning om fortsatt

anställning inte erbjudits på grund av arbetsbrist.

Den övergripande strategin i lagstiftningen har

varit att begränsa möjligheterna att ingå

tidsbegränsade anställningar.

Utredningens förslag innebär att den nuvarande

listan över tillåtna tidsbegränsade anställningar i

LAS tas bort och ersätts med en regel som innebär

att det är tillåtet för en arbetsgivare att anställa

en person tidsbegränsat upp till 18 månader under en

period av fem år. Vikariat för att ersätta en annan

anställd kan pågå under ytterligare 18 månader under

samma period. Provanställningar tillåts på samma

villkor som i dag och räknas in i de angivna

tidsfristerna. För att förbättra de tidsbegränsat

anställdas ställning införs en förstärkt

företrädesrätt till återanställning. Den som är

anställd för begränsad tid och som inte fått

fortsatt arbete har, oavsett skälet till att

anställningen inte fortsatte, företrädesrätt till

återanställning. Denna rätt inträder efter sex

månaders anställning under en tvåårsperiod och

gäller i nio månader från anställningens upphörande.

Arbetstagaren måste ha tillräckliga kvalifikationer

för det arbete som avses med återanställningen. Om

arbetstagaren tidigare misskött sig kan

företrädesrätten gå förlorad genom att denne därmed

inte längre har tillräckliga kvalifikationer för

arbetet.

Det införs en helt ny sanktion för brott mot

reglerna om tidsbegränsad anställning och

företrädesrätt till återanställning. Den

arbetsgivare som bryter mot dessa bestämmelser skall

betala ett särskilt vederlag motsvarande en

tredjedels månadslön för varje fullgjord

anställningsmånad, dock lägst tre månadslöner. Vid

flera eller upprepade brott har arbetsgivaren rätt

att räkna av vad som tidigare kan ha utgetts till

arbetstagaren som sådant särskilt vederlag. Rätten

till vederlag förfaller om arbetsgivaren erbjuder

tillsvidareanställning på villkor som arbetstagaren

skäligen kan godta eller om arbetstagaren själv

säger upp sig från anställningen. Vederlaget kan

aldrig överstiga det högsta belopp för skadestånd

som med dagens system kan utges enligt 39 § LAS.

Utredningen föreslår vidare att en arbetstagare

skall kunna säga upp en tidsbegränsad anställning

med en månads uppsägningstid.

De föreslagna ändringarna i LAS skall inte beröra

redan träffade kollektivavtal eller

anställningsavtal.

Utskottet konstaterar att utvecklingen inneburit att

andelen tidsbegränsade anställningar har ökat på

bekostnad av tillsvidareanställningar. Enligt

utskottets uppfattning går det inte att bortse från

att det även i framtiden måste finnas olika former

av tidsbegränsade anställningar för att tillgodose

arbetsgivares behov i vissa situationer, t.ex. för

att stärka arbetsstyrkan vid tillfälliga

arbetstoppar, eller fylla ut vid tillfälliga

vakanser och tjänstledigheter m.m.

För utskottet är det angeläget att det tydligt

framgår att tillsvidareanställningen alltjämt skall

vara huvudregeln vid anställning. Möjligheten för

arbetsgivare att använda tidsbegränsade

anställningar måste vara begränsad och reglerna

måste vara utformade så att de inte leder till

missbruk. I vilken utsträckning lagändringar behövs

för att markera detta måste i första hand övervägas

av regeringen.

Enligt utskottets uppfattning bör man invänta

resultatet av regeringens beredning av ALI:s

utredning innan något ytterligare initiativ tas i

frågan.

Med hänsyn till det ovan anförda avstyrker

utskottet motionerna A208 (s), A210 (fp), A215

yrkande 4 i denna del (s), A254 (s), A296 (m, fp,

kd, c), A312 (s), A320 yrkandena 20 och 22 (kd),

A347 i denna del (s), A359 (s) och N211 yrkande 6

(fp) i de delar de inte kan anses tillgodosedda

genom det som utskottet anfört.

Rätt till heltidsanställning m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet behandlar i detta avsnitt motioner

från den allmänna motionstiden som rör frågor

om rätt till heltidsanställning. För att inte

föregripa den utredning som skall tillsättas

av regeringen i frågan, avstyrks samtliga

motioner.

Bakgrund

Utgångspunkten inom svensk arbetsrätt är att

arbetsgivaren fritt leder och fördelar arbetet.

Genom lagstiftning och rättspraxis har vissa avsteg

gjorts från denna princip. Avsteg har skett när det

gäller t.ex. arbetsgivares uppsägning som kräver

saklig grund och genom att arbetsbristuppsägningar

skall ske i viss turordning. När sådana

inskränkningar har skett i arbetsledningsrätten har

arbetstagarna regelmässigt givits möjligheten att få

saken överprövad i domstol.

I mer verksamhetsrelaterade frågor, som t.ex. hur

arbetet skall organiseras, har arbetsgivarens

självständiga beslutanderätt bevarats ograverad, låt

vara efter vederbörlig förhandling med fackliga

organisationer enligt lagen (1976:580) om

medbestämmande i arbetslivet (MBL) eller

kollektivavtal.

I arbetsledningsrätten ingår också att

arbetsgivaren beslutar om hur heltids- och

deltidstjänster skall organiseras. En senare

förändring i LAS är införandet av en bestämmelse (25

a §) om företrädesrätt till anställning med högre

sysselsättningsgrad. Regeln innebär att om

arbetsgivaren anser sig ha behov av att anställa mer

arbetskraft och detta behov kan tillgodoses genom

att en deltidsanställd anställs med högre

sysselsättningsgrad, då är arbetsgivaren skyldig att

lämna ett sådant erbjudande. Bestämmelsen bygger på

förutsättningen att arbetstagaren har anmält

intresse för högre sysselsättningsgrad och har

tillräckliga kvalifikationer för arbetet.

Bestämmelsen innebär att arbetsgivarens rätt att

leda arbetet alltjämt är orörd och inte kan

överprövas rättsligt. Frågan om arbetstagaren har

tillräckliga kvalifikationer för arbetet kan dock

bli föremål för domstolsprövning.

Motionerna

Frågor om heltids- och deltidsarbete tas upp i ett

antal enskilda s-motioner. De flesta motionerna ser

frågan ur ett könsperspektiv. Christina Axelsson och

Ann-Kristine Johansson gör i motion A215 (yrk. 4)

gällande att grunden för anställning skall vara

heltid som en rättighet och deltidsarbete som en

möjlighet. Motionärerna menar att det är orimligt

med den höga andel deltidsarbete som finns i

kvinnodominerade branscher, som handel, hotell,

restaurang, fastighetsförvaltning samt vård och

omsorg. Motsvarande krav på att grunden i alla

anställningar skall vara heltidsanställning

framställs i motion A289 av Anneli Särnblad Stoors

m.fl., som menar att saken måste bli föremål för

lagstiftning. I motion A230 anser Ann-Marie

Fagerström att regeringen skall verka för att

deltidstjänster skall omvandlas till

heltidstjänster. Lena Sandlin-Hedman och Gunilla

Carlsson i Hisings Backa påtalar i motion A351 att

LAS behöver förtydligas och skärpas, varvid heltid

skall utgöra norm och grund för anställningar på

hela arbetsmarknaden. Problemet är att omfattningen

av tjänster bestäms utifrån det arbetsgivaren tror

sig veta om kvinnor som grupp i stället för att se

till kvinnors enskilda förutsättningar och önskemål

om sysselsättningsgrad. Det blir därför närmast en

självklarhet att anställa kvinnor på deltid.

Deltidsarbete innebär en rad sämre förutsättningar

bl.a. när det gäller kompetensutveckling,

karriärmöjligheter och löneutveckling. Från

huvudregeln att grunden för anställning skall vara

heltidsanställning skall det dock finnas en

möjlighet för den enskilde att gå ned i arbetstid om

han eller hon önskar det. Undantag från huvudregeln

i en sådan lagstiftning om heltidsanställning skall

kunna göras genom kollektivavtal mellan

arbetsmarknadens parter. Inger Segelström m.fl.

förespråkar i motion A361 heltid som rättighet och

deltid genom kollektivavtal som möjlighet. Omkring

40 % av Sveriges kvinnor arbetar deltid, varav

hälften ofrivilligt då arbetsgivaren inte kan ge

högre sysselsättningsgrad. Drygt 80 % av alla

registrerade deltidsarbetslösa är kvinnor.

Slutligen tar Anita Jönsson och Kerstin Engle

(båda s) i motion A252 upp frågan om

anhöriganställdas situation mot bakgrund av

diskussionerna om rätten till heltid och möjligheten

till deltid. I motionen vill motionärerna att

möjligheten till nationella åtgärder för att

särskilt uppmärksamma situationen för personer med

anhöriganställning skall övervägas.

Utskottets ställningstagande

I de ovan redovisade motionerna tas frågorna om hel-

och deltidsarbete upp från en rad olika

utgångspunkter. Genomgående vill man öka de

anställdas möjlighet att påverka den egna

sysselsättningsgraden, antingen genom regler riktade

direkt till den enskilde eller via

arbetstagarorganisationerna.

I mars 2003 var, enligt Arbetsmarknadsstyrelsen

(AMS), 77 067 personer registrerade som

deltidsarbetslösa (60 678 kvinnor och 16 389 män).

Därutöver hade 74 416 personer tillfälliga

timanställningar (47 245 kvinnor och 27 171 män).

Enligt Statistiska centralbyråns (SCB:s)

arbetskraftsundersökningar för samma tidpunkt

uppgick antalet undersysselsatta, som av

arbetsmarknadsskäl jobbar mindre än de önskar, till

234 000 personer, dvs. avsevärt fler än de som finns

registrerade hos AMS. Skillnaderna kan bl.a.

förklaras av olika mätmetoder.

Utskottet vill också i detta sammanhang peka på

den nya lagen om förbud mot diskriminering av

deltidsarbetande arbetstagare och arbetstagare med

tidsbegränsad anställning som utskottet kortfattat

redogjort för i detta betänkande under rubriken

Tidsbegränsad anställning m.m.

På initiativ av regeringen finns på

Arbetsmiljöverket (AV) en styrgrupp som tillsatts i

syfte att minska deltidsarbetslösheten. Gruppen har

antagit namnet HelaProjektet. I gruppen ingår

företrädare för ALI, Jämställdhetsombudsmannen

(JämO), AMS och Svenska ESF-rådet. Uppgiften är att

påverka de omständigheter som hindrar dem som

arbetar deltid och som vill arbeta mer att få den

önskade sysselsättningsgraden. Projektet skall

fördela medel till aktiviteter som prövar nya

arbetssätt och arbetsorganisationer och som kan

överföras i ordinarie verksamhet.

HelaProjektets handlingsplan utgår från att alla

som vill skall ha möjlighet att arbeta heltid. Det

målet kan enligt handlingsplanen uppnås genom

exempelvis nya decentraliserade lösningar i

arbetsorganisationen, nya sätt att lägga upp

arbetet, en bra arbetsmiljö, möjlighet för de

anställda att påverka sin arbetssituation samt

utrymme för kompetensutveckling och lärande. De

övergripande målen är

- att minska deltidsarbetslösheten för deltids-

och timanställda

-

- att minska den ofrivilliga

deltidsarbetslösheten

-

- att minska hindren för möjligheten till

heltidsarbete

-

- att verka för bestående förändringar.

-

Drygt 90 projekt befinner sig i olika faser, från

första kontakt och förankring till beslut om

beviljade bidrag. De handlar om allt från satsningar

på heltidsjobb i norrländsk glesbygd till

kompetensutveckling inom kooperativa butiker i

Malmöregionen. De flesta projekten berör kommunal

verksamhet, men även det privata näringslivet är

representerat.

I juli 2001 avrapporterade AMS till regeringen om

den översiktliga kartläggning av

deltidsarbetslösheten som AMS genomfört under maj

2001. Kartläggningen visar att deltidsarbete och

deltidsarbetslöshet främst förekommer inom vård,

omsorg och handel och att kvinnor berörs i betydligt

högre grad än män. Deltidsproblematiken är relativt

sett störst i skogslänen och i Gotlands län. Län med

hög arbetskraftsefterfrågan har lägre

deltidsarbetslöshet. Det största antalet

deltidsarbetslösa finns dock i Västra Götaland och

Skåne.

I Arbetsmarknadsverkets regleringsbrev för 2003

angav regeringen att "en väl fungerande sök- och

matchningsprocess i kombination med

programverksamheten skall medverka till att minska

arbetslösheten och deltidsarbetslösheten samt öka

sysselsättningen". AMS huvudinriktning för detta

arbete under 2003 innebär följande.

· Överenskommelser mellan AMS och samtliga

länsarbetsnämnder för att minska

deltidsarbetslösheten och timanställningarna.

·

· Den särskilda intygsrutinen utvidgas till att

gälla samtliga deltidsarbetslösa och

timanställda.

·

· Fortsatt och utvecklad samverkan med arbetsgivar-

och arbetstagarorganisationer om gemensamma

insatser för att minska deltidsarbetslöshet och

timanställningar samt samverka med HelaProjektet.

·

I slutet av januari 2003 meddelade AMS att det

åtagande som regeringen tillsammans med

Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet,

Svenska Kommunalarbetareförbundet och SACO gjort om

att halvera deltidsarbetslösheten inom vård och

omsorg uppfyllts. Åtagandet handlade om att minska

deltidsarbetslösheten inom vård och omsorg från 30

000 till 15 000 personer. Timanställningarna har

samtidigt sjunkit med 26 %. Den ökade

sysselsättningsgraden beror på att kvinnor i mindre

utsträckning arbetar deltid. Skillnaden mellan män

och kvinnor i genomsnittlig överenskommen

sysselsättningsgrad har under perioden 1997-2001

minskat från omkring 8 till omkring 6

procentenheter. Mäns sysselsättningsgrad har varit

ungefär oförändrad på 96 %, medan den för kvinnor

ökat från omkring 88 % till omkring 90 %. De

kraftigaste minskningarna har skett i Västerbottens,

Kronobergs, Uppsala, Dalarnas och Stockholms län.

Kommunerna, som är stora arbetsgivare inom området,

har i stor omfattning erbjudit de som så önskade

ökad sysselsättningsgrad.

Här finns det anledning att uppmärksamma att

regeringen i vårpropositionen 2002/03:100 anger att

utvecklingen för deltidsarbetslösa noga kommer att

följas och att regeringen vid behov kommer att vidta

ytterligare åtgärder. Dessutom meddelar regeringen

att det skall tillsättas en utredning för att

undersöka möjligheterna att införa en rätt till

heltidsanställning.

Utskottet kan med det ovan redovisade konstatera

att arbete pågår som i stora delar ligger i linje

med de förslag och synpunkter som framförs i de ovan

redovisade motionerna och som också överensstämmer

med utskottets uppfattning. Med hänvisning till det

anförda och till att det inte finns anledning att

föregripa resultatet av den nyssnämnda utredningen

avstyrks

motionerna A215 yrkande 4 i denna del (s), A230

(s), A289 (s), A351 (s) och A361 (s).

Anhöriga står för större delen av all vård och

omsorg till äldre och funktionshindrade. En allmän

uppskattning som är gjord av Kommunförbundet i dess

skrift "Aktuellt om äldreomsorgen 2002" är att 60-70

% utförs av anhöriga eller närstående. Den största

gruppen anhörigvårdare finns bland de äldre. I 65 %

av landets kommuner finns möjlighet att få ekonomisk

ersättning för anhörigvården. Ersättning kan utges i

form av ett bidrag från kommunen till den som vårdas

av anhörig, och i speciella fall kan vårdaren

anställas av kommunen. Antalet personer 65 år och

äldre som fick hjälp av anhörig eller närstående som

anställts av kommunen år 2001 var 2 100. Vid

anställningen är det vårdtagarens behov av hjälp som

styr omfattningen av anställningen och inte

anhörigvårdarens behov av anställning med en viss

sysselsättningsgrad. Kommunens beslut om

anhöriganställning och dess omfattning kan

överklagas till länsrätt.

Utskottet avstyrker därmed motion A252 (s).

Turordning vid uppsägning m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker motionsförslag om att

upphäva tvåpersonsundantaget i LAS för

småföretag och avstyrker en motion om att

helt avskaffa turordningsreglerna i LAS.

Jämför reservationerna 5 (m, fp, kd, c, mp)

och 6 (mp).

Bakgrund

LAS innehåller turordningsregler som arbetsgivare

skall iaktta vid uppsägning på grund av arbetsbrist.

Huvudregeln är i enlighet med principen sist in

först ut, dvs. arbetstagare med kortare

anställningstid står först i tur att sägas upp, före

arbetstagare med längre anställningstid. Om en

arbetstagare måste omplaceras för att få fortsatt

arbete, krävs att arbetstagaren har tillräckliga

kvalifikationer för det fortsatta arbetet. Därutöver

finns vissa särregler, t.ex. för arbetstagare med

nedsatt arbetsförmåga och som beretts särskild

sysselsättning hos arbetsgivaren. Domstol kan pröva

om arbetsgivarens uppsägning står i strid med

turordningsreglerna och ålägga arbetsgivare

skadestånd i sådana fall.

Efter förslag av arbetsmarknadsutskottet i

betänkande 2000/01:04 Undantag från turordningen

m.m. infördes med giltighet fr.o.m. den 1 januari

2001 i 22 § andra stycket LAS ett undantag från

denna turordningsprincip. Regeln innebär att en

arbetsgivare med högst tio arbetstagare får undanta

högst två arbetstagare som enligt arbetsgivarens

bedömning är av särskild betydelse för den fortsatta

verksamheten. Den eller de personer som undantas har

företräde till fortsatt anställning oavsett

turordningen. Väljer arbetsgivaren att undanta en

eller två personer från uppsägning får i stället

arbetstagarna efter dem i turordningen sägas upp.

Arbetsgivarens beslut att tillämpa

undantagsbestämmelsen kan i normalfallet inte prövas

rättsligt.

Bakom förslaget stod en majoritet bestående av

företrädare för Moderaterna, Kristdemokraterna,

Centerpartiet, Folkpartiet och Miljöpartiet.

Frågan om att upphäva undantagsregeln har därefter

varit uppe till behandling och avstyrkts av

utskottet i betänkandena 2000/01:AU10 och

2001/02:AU6.

Motionerna

Vänsterpartiet anser i motion A262 att

tvåpersonsundantaget i 22 § LAS skall avskaffas och

ger förslag på lydelse av lagtexten efter en sådan

ändring. Som skäl för ändring anges bl.a. att

rättstryggheten satts ur spel då arbetsgivaren inte

behöver visa saklig grund för att tillämpa

undantagen och då arbetstagaren inte heller kan få

undantaget rättsligt prövat. Mycket talar för att

gravida och föräldralediga drabbats av

undantagsbestämmelsen. Vänsterpartiet understryker

vikten av att småföretag kan växa och anställa fler.

Sämre anställningstrygghet lockar inte fler att söka

sig till småföretag. Vägen för att underlätta för

småföretag måste ta andra banor än via försämrade

villkor för de anställda.

I ett flertal enskilda s-motioner krävs att

undantaget för två personer i

turordningsbestämmelsen i 22 § andra stycket LAS

avskaffas. Skäl som anförs för ett avskaffande är

bl.a. att det urholkar anställningsskyddet och

särskilt missgynnar kvinnor samt att regeln ökar

risken för godtycke och orättvis behandling eftersom

dess tillämpning inte kan prövas rättsligt. Krav på

avskaffande framställs av Christina Axelsson och

Ann-Kristine Johansson i motion A215 (yrk. 5), av

Catherine Persson i motion A218 och av Carina

Adolfsson Elgestam m.fl. i motion A219. I de två

senare motionerna påpekas att ensidiga

arbetsgivarbeslut minskar rättssäkerheten för den

enskilde och oftast missgynnar den svagare parten.

Bestämmelsen rubbar maktbalansen mellan

arbetsmarknadens parter till arbetsgivarens fördel.

Det är väl etablerat på arbetsmarknaden att göra

avvikelser från lagens turordningsregler genom

kollektivavtal. Motsvarande krav om avskaffande av

undantagsbestämmelsen i 22 § andra stycket LAS

ställs i motion A234 av Håkan Juholt m.fl., i motion

A295 av Claes-Göran Brandin och Gunilla Carlsson i

Hisings Backa samt i motion A333 av Kurt Kvarnström

m.fl. I den senare motionen understryks att

undantaget särskilt drabbar yngre kvinnor i

barnfamiljer. Siw Wittgren-Ahl m.fl., som i motion

A347 vill stärka unga kvinnors villkor på

arbetsmarknaden, anser också att

tvåpersonsundantaget skall tas bort. Utvecklingen

för främst yngre kvinnor riskerar annars att leda

till betydande ojämlikhet mellan arbetsvillkoren för

män och kvinnor. Även Lena Sandlin-Hedman och

Gunilla Carlsson i Hisings Backa vill i motion A350

återställa turordningsreglerna. De anser att det av

flera skäl är viktigt att minimera utrymmet för

godtycke i beslutsprocessen vid uppsägningar. Att ha

en lagstiftning som bygger på ensidighet är inte

acceptabelt. Frågan om att undanta någon från

turordningen avgörs bäst av de lokala parter som

känner förhållandena på arbetsplatsen bäst, dvs.

arbetsgivaren och arbetstagarorganisationen.

Mikael Odenberg (m) vill i motion A229 (yrk. 2)

helt avskaffa turordningsreglerna i LAS. Skälen för

detta är att turordningsreglerna straffar den som

byter jobb med sämre anställningstrygghet,

avskräcker småföretagare att anställa nya

medarbetare, försvårar för invandrare och ungdomar

och andra nytillträdande att komma in på

arbetsmarknaden och försvårar överlevnaden för

företag i kris. Ett avskaffande understryker också

att varje medarbetare är unik och skall behandlas

därefter.

Enligt Ulf Holm och Barbro Feltzing (båda mp) i

motion A337 (yrk. 2) bör skyddet för personer som är

tjänstlediga för studier eller av annan anledning

öka vid uppsägning på grund av arbetsbrist och vid

tillämpning av gällande turordningsbestämmelser. Det

skall inte gå att undanta andra arbetstagare från

turordningen vid uppsägning för att i stället säga

upp tjänstlediga.

Utskottets ställningstagande

LAS är en skyddslagstiftning till förmån för den

svagare parten i anställningsförhållandet. Det är av

stor vikt att lagen uppfattas som klar och rättvis

både i sin utformning och i sin tillämpning.

Införandet av tvåpersonsundantaget i 22 § andra

stycket LAS innebar en avvikelse från en tydlig och

välkänd turordningsprincip, nämligen principen om

sist in - först ut. Undantaget ger stort utrymme för

ensidiga och godtyckliga arbetsgivarbeslut i

anställningsskyddsfrågor. Tillämpningen av

undantaget har bland arbetstagare upplevts som

kränkande och diskriminerande. Det finns exempel på

icke-godtagbar tillämpning som särskilt drabbat

gravida och föräldralediga arbetstagare. Det finns

även tecken som tyder på att gamla och sjuka

drabbats i större utsträckning. Att i ett sådant

läge inte ha möjlighet att rättsligt överpröva

arbetsgivarens beslut försvagar anställningsskyddet

ytterligare och bidrar även starkt till känslan av

rättsosäkerhet hos arbetstagarna.

Utskottet har förståelse för att det i vissa fall

kan finnas behov av att göra undantag från

turordningsreglerna i 22 § LAS. Redan före

införandet av undantagsbestämmelsen fanns det

möjlighet att genom kollektivavtal avvika från

turordningsprincipen sist in - först ut. Att

arbetsgivaren och arbetstagarorganisationen måste

vara överens borgar för en saklig och rättvis

hantering av frågorna samtidigt som anpassning till

verksamheten och de lokala förhållandena kan göras.

Att såsom Mikael Odenberg föreslår i motion A229

(yrk. 2) helt avskaffa turordningsreglerna skulle

enligt utskottets mening väsentligt urholka

anställningsskyddet i LAS och även ge upphov till

orättvis och godtycklig hantering av dessa frågor.

Det skulle i praktiken innebära att de som sägs upp

på grund av arbetsbrist inte skulle ha något

anställningsskydd alls.

Sammantaget finns det tungt vägande skäl för att

avskaffa tvåpersonsundantaget i LAS. Tillämpningen

av regeln har drabbat orättvist och godtyckligt utan

att möjlighet finns att få frågan rättsligt prövad.

Det innebär att utskottet tillstyrker samtliga

motioner om avskaffande av tvåpersonsundantaget i 22

§ andra stycket LAS, nämligen motionerna A215

yrkande 5 (s), A218 (s), A219 (s), A234 (s), A262

(v), A295 (s), A333 (s), A347 i denna del (s) och

A350 (s). Motion A229 yrkande 2 (m) avstyrks.

Riksdagen bör därför fatta beslut om en sådan

lagändring. I bilaga 3 lägger utskottet fram förslag

till lagtext. Lagändringen bör träda i kraft den 1

juli 2003.

I motion A337 (yrk. 2) anför som framgått Ulf Holm

och Barbro Feltzing (mp) att skyddet för

tjänstlediga bör stärkas. Utskottet kan instämma med

motionärerna i att diskriminering inte får ske av

tjänstlediga vid tillämpning av

turordningsbestämmelserna i LAS. Möjligheterna att

träffa kollektivavtal om turordningen är inte heller

oinskränkta. En avtalsturlista kan förklaras ogiltig

om den är diskriminerande eller strider mot god sed.

Därutöver finns skyddsregler i

ledighetslagstiftningen. Utskottet ser inte i

nuläget att det finns underlag för att utvidga

lagstiftningen på det sätt som motionärerna

förespråkar.

Utskottet avstyrker motion A337 yrkande 2 (mp).

Åldersdiskriminering i LAS

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsförslag om att

ändring skall ske av 3 § LAS så att äldre

arbetstagare vid beräkning av anställningstid

inte kan tillgodoräkna sig extra

anställningsmånader efter fyllda 45 år.

Jämför reservation 7 (fp, c).

Bakgrund

I LAS är en del bestämmelser och rättigheter

relaterade till arbetstagarens anställningstid hos

arbetsgivaren. Det kan gälla placering i

turordningen vid arbetsbristuppsägning (22 §) och

vid företrädesrätt till återanställning (26 §) samt

vid bestämmandet av taket för antalet månadslöner

som arbetsgivaren kan bli skyldig att betala i

skadestånd för brott mot LAS (38 §) eller det

sammanlagda skadestånd som en arbetsgivare som

vägrar rätta sig efter domstols dom i vissa fall kan

bli skyldig att betala (39 §).

I dessa avseenden får enligt 3 § andra stycket en

arbetstagare tillgodoräkna sig en extra

anställningsmånad för varje anställningsmånad som

arbetstagaren har påbörjat efter fyllda 45 år.

Sammanlagt får tillgodoräknande ske med högst 60

sådana extra anställningsmånader.

Motionerna

Folkpartiet anser i kommittémotion A332 (yrk. 16)

liksom Karin Pilsäter (fp) i motion A226 (yrk. 1och

2) att 3 § skall ändras så att den regel tas bort

som innebär att äldre arbetstagare får tillgodoräkna

sig en extra anställningsmånad för varje

anställningsmånad han eller hon har påbörjat efter

fyllda 45 år. I motionerna görs det gällande att

reglerna är diskriminerande. Om regeln har

tillkommit för att skydda arbetstagare med

försörjningsbörda för barn menar man att

åldersgränsen är godtyckligt bestämd och

diskriminerar yngre. Om regeln tillkommit för att

förstärka anställningsskyddet för äldre så

diskrimineras de äldre eftersom det försvårar för

dem som försöker ta sig in på arbetsmarknaden.

Utskottets ställningstagande

I motionerna A332 och A226 ifrågasätts en

bestämmelse i LAS som tillkommit för att skydda

äldre arbetstagare. Bestämmelserna har enligt

förarbetena till den äldre lagen (prop. 1973:129 s.

155), som alltjämt får anses ha giltighet,

tillkommit som skydd för den arbetskraft som löper

störst risk att slås ut och som har svårast att

klara sig på arbetsmarknaden.

Vid nyanställningssituationen kan det naturligtvis

inte uteslutas att arbetsgivare överväger

konsekvenserna av en framtida uppsägning av den

person som just skall anställas. Risken skall dock

inte överdrivas. Vid en avvägning mellan olika

intressen väger skyddet för de äldre arbetstagarna

tyngre.

Frågan om diskriminering på grund av ålder har

även en EG-rättslig aspekt. Frågan är reglerad i EG-

direktivet 2000/78/EG om inrättande av en allmän ram

för likabehandling i arbetslivet (jämte rättelse).

Syftet med direktivet är att fastställa en allmän

ram för bekämpning av diskriminering i arbetslivet

på grund av flera omständigheter, däribland ålder.

Utskottet har noterat att det i direktivet finns

angivet att befogad särbehandling på grund av ålder

får ske om det kan motiveras av ett berättigat mål

som särskilt rör sysselsättningspolitik,

arbetsmarknad och yrkesutbildning om sättet att

genomföra detta syfte är lämpligt och nödvändigt.

Genomförandet av direktivet skall ha skett senast

den 2 december 2003. Den del av direktivet som bl.a.

avser åldersdiskriminering har Sverige ytterligare

tre år på sig för att införa i svensk lagstiftning.

Den s.k. diskrimineringskommittén, som är en

parlamentarisk kommitté med hovrättslagmannen Göran

Ewerlöf som ordförande, har bl.a. fått i uppdrag att

lämna förslag till hur bestämmelserna om

åldersdiskriminering i direktivet om likabehandling

i arbetslivet skall genomföras i Sverige (dir.

2002:11). Kommittén skall redovisa sitt uppdrag

senast den 1 december 2004. Enligt utskottets mening

bör man alltså inte, som föreslås i motionerna,

försämra skyddet för de äldre. I stället bör man ta

till vara den resurs som den äldre arbetskraften

utgör genom att satsa på kompetensutveckling och på

att anpassa arbetsplatser och arbetsvillkor till

äldres förutsättningar. Man bör också verka för en

förändring av den negativa attityd som kan finnas

mot äldre arbetskraft.

Utskottet avstyrker motionerna A226 yrkandena 1 och

2 (fp) och A332 yrkande 16 (fp).

Företagsnedläggning m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet behandlar i detta avsnitt olika

motionsförslag som berör frågor om

anställningsskydd och medinflytande i samband

med företagsnedläggning m.m. Motionerna

avstyrks.

Jämför reservation 8 (c).

Motionerna

Ett antal motioner tar från olika utgångspunkter upp

frågor med anknytning till omstrukturering och

nedläggning av företag. Centerpartiet pläderar i

motion N306 (yrk. 30) för att regeringen skall låta

utreda ansvarsfördelningen avseende personal vid

företagsnedläggning. Uppdraget skall även inkludera

kommuners och statens roll för att lindra de lokala

effekterna av en nedläggning. Jämfört med andra

europeiska länder är det i Sverige lätt att lägga

ned företag. I Kontinentaleuropa krävs omfattande

kontroller och förhandlingar med myndigheter innan

en nedläggning godkänns. Exempelvis kan en

nedläggning stoppas om argumentet om dålig lönsamhet

inte anses hålla. I många länder är varseltiderna

kortare och företagen riktar in sig på att upprätta

sociala planer, exempelvis i form av utbildning och

omskolning. I Sverige hanteras ansvaret för de

varslade arbetstagarna mycket olika i företagen.

Ofta är även kommunen och i vissa fall staten

aktörer för att lindra de lokala effekterna av en

nedläggning.

Hillevi Larsson och Britt-Marie Lindkvist (båda s)

menar i motion A251 att det svenska regelverket

skall anpassas till internationella regler som ger

arbetstagare större trygghet vid

företagsnedläggningar. Motionärerna hänvisar till en

OECD-sammanställning av 27 länders regler om

anställningstrygghet. En tredjedel av länderna har

sammantaget ett starkare skydd för de anställda på

de tre områden som undersöktes. Enligt motionen bör

regeringen se över gällande regler och anpassa dem

efter internationella förutsättningar, dvs. ändra de

regler som ger Sverige dålig placering jämfört med

de bästa EU- och OECD-länderna.

I motion A255 anser Raimo Pärssinen och Per-Olof

Svensson (båda s) att det finns behov av att öka

löntagarnas trygghet och att stärka fackens roll och

samhällets inflytande vid strukturomvandling i

näringslivet. Företags skyldighet att vid en

situation med större förändringar föra dialog med

övriga parter i samhället måste lagfästas. Alla

måste ta ansvar och skapa gemensamma resurser som

skall tas i bruk vid större förändringar. Med

resurser avses bl.a. tid för genomförande av

omställning för såväl individen som samhället, men

också gemensam finansiering där näringslivet tar sin

del av ansvaret. Ett sätt att hantera problemet kan

vara att ingå lokala omställningsavtal.

Jan Björkman och Kerstin Andersson (båda s) vill i

motion A279 förstärka arbetsgivarens sociala ansvar

vid företagsnedläggning. Det är inte rimligt att

samhället tar hela ansvaret för dem som blir

arbetslösa. Om överenskommelse inte kan träffas

måste lagstiftning tillgripas. Företagen måste i ett

tidigare skede än i dag informera de fackliga

organisationerna och de berörda myndigheterna på

orten. Dessa måste ges möjlighet att påverka vilka

åtgärder som skall vidtas för att underlätta för dem

som blir arbetslösa. Det måste också finnas

enhetliga regler för alla länder inom EU om

arbetsgivares ansvar vid företagsnedläggningar.

En översyn måste genomföras av reglerna om varsel

till länsarbetsnämnden menar Göte Wahlström m.fl.

(s) i motion A303, detta för att skapa bättre

förutsättningar för att den enskilde som varslats

kan komma i arbete och för att skadeverkningarna av

eventuell arbetslöshet skall kunna minimeras.

Hans Stenberg och Kerstin Kristiansson Karlstedt

(båda s) anser i motion A339 att regeringen bör

arbeta för enhetliga regler för företagsnedläggning

i EU:s alla medlemsländer.

Utskottets ställningstagande

Motionerna i detta avsnitt har olika inriktning men

har samma utgångspunkt i olika problem som kan

uppstå vid företagsnedläggning. En del motioner tar

upp ansvarsfördelningen mellan de olika aktörerna

inom Sverige, andra har ett mera europeiskt

perspektiv och jämför medlemsstaternas inhemska

bestämmelser med varandra.

Regeringen gav i december 2001 AMS i uppdrag att i

samverkan med ALI kartlägga rättsläget i EU:s

medlemsstater vad gäller arbetsgivares ansvar vid

företagsnedläggningar.

Bakgrunden till uppdraget var det ökade antalet

varsel om driftsinskränkningar som hade skett i

Sverige under de senaste åren. Därför kom frågan om

arbetsgivarens ansvar för anställda som har drabbats

av driftsinskränkning i fokus, särskilt när

verksamheter helt lagts ned eller flyttats till

andra länder. Det ifrågasattes om det kan finnas

särskilda vinster för internationella koncerner med

att lägga ned sin verksamhet just i Sverige.

Kartläggningen presenterades i maj 2002 och har

koncentrats på de stora medlemsstaterna Frankrike,

Italien, Spanien, Storbritannien och Tyskland samt,

förutom Sverige, vissa medlemsstater i Sveriges

närhet, nämligen Danmark och Finland och därutöver

Nederländerna. Det är framför allt de

arbetsrättsliga reglerna om uppsägning på grund av

arbetsbrist (s.k. kollektiva uppsägningar) som har

kartlagts. Även myndigheternas tillsyns- och

tillståndsuppgifter i samband med varsel om

driftsinskränkningar har utretts.

Enligt kartläggningen finns en utbredd uppfattning

att det inom EU finns vissa särdrag i

medlemsstaternas arbetsmarknadsregleringar som gör

det möjligt att tala om en kontinental, en

anglosaxisk och en nordisk modell. De grundläggande

skillnaderna mellan modellerna avser den

arbetsrättsliga strukturen, kollektivavtalets

ställning samt statens och de fackliga

organisationernas varierande betydelse på

arbetsmarknaden.

Den kontinentala modellen, som finns i bl.a.

Tyskland och Frankrike, präglas av låg facklig

organisationsgrad och har en pluralistisk

fackföreningsrörelse med inbördes konkurrens.

Avtalsförhandlingarna är decentraliserade, och

lagstiftningen är främst inriktad på skyddsregler

för den individuella arbetstagaren. Kollektivavtal

har underordnad betydelse men kan genom

myndighetsbeslut utsträckas till att gälla

arbetsgivare och arbetstagare inom det geografiska

och yrkesmässiga område som avtalet gäller för.

Kontrollen av efterlevnaden av anställningsskyddet

sker vanligen genom myndigheter eller företagsråd.

Den anglosaxiska modellen finns i Storbritannien

och Irland. Den kännetecknas av statens svaga roll

på arbetsmarknaden och den låga fackliga

organisationsgraden. Rättssystemet bygger på

rättspraxis. Kollektivavtal saknar rättsligt

bindande verkan och är endast gällande mellan de

parter som uttryckligen angett det i

anställningsavtalet. Anställningsavtalet är bärare

av rättigheter och skyldigheter.

Den nordiska modellen präglas av den grundläggande

synen att staten så långt möjligt skall hålla sig

utanför och överlåta den arbetsrättsliga regleringen

till arbetsmarknadens parter.

Arbetstagarorganisationerna har en central roll, de

är välorganiserade och organisationsgraden är hög.

Kollektivavtal är rättsligt bindande för

organisationerna och deras medlemmar.

Avtalsverksamheten är centraliserad.

Slutsatsen av AMS kartläggning är att EU-

medlemsstaternas regelsystem för

företagsnedläggningar uppvisar vissa gemensamma

drag. Dessa beror på att staternas reglering utgår

från samma minimikrav i ILO-instrument och EG-

direktiv. Det finns också många olikheter som beror

på staternas olika syn på arbetsrättens och

arbetsmarknadsmyndigheternas roll och funktionssätt

i samhället. Dessutom är sambandet med bl.a. skatte-

och socialförsäkringssystemen så komplicerat att det

inte går att göra några enkla jämförelser av

kostnaderna vid företagsnedläggningar i de olika EU-

medlemsstaterna.

Ett annat arbete som presenterats det senaste året

är den särskilda utredaren landshövdingen Lars Eric

Ericssons betänkande Omställningsavtal - Ett

aktivare stöd till uppsagda (SOU 2002:59).

Betänkandet framlägger en redovisning av hur de

omställnings- och trygghetsavtal som finns på svensk

arbetsmarknad verkar och en analys av vilka effekter

de har.

Utredningens utgångspunkt är att omställningsavtal

är ett sätt att ta ansvar i samband med

omstruktureringar som väl ansluter till den svenska

traditionen på arbetsmarknaden. Omställnings- och

trygghetsavtal är kollektivavtal, som syftar till

att ge arbetstagare som sagts upp på grund av

arbetsbrist stöd i omställning till ny försörjning.

Detta sker genom ett aktivt omställningsarbete som

kan påbörjas vid uppsägningstillfället eller i vissa

fall tidigare. Avtalet ger också under vissa

förutsättningar ekonomisk ersättning som komplement

till den allmänna arbetslöshetsersättningen på

lönedelar över det s.k.

a-kassetaket. En tidsbegränsad kompensation för

lönemellanskillnad vid övergång till lägre betalt

arbete kan också utges. Verksamheten finansieras

genom att de företag som omfattas av avtalet betalar

en avgift som beräknas som en procentuell andel av

lönesumman. Omställningsarbetet genomförs i

samverkan med de uppsagda av de trygghetsråd som

inrättats av parterna som träffat

omställningsavtalet. Kännetecknade för

arbetsformerna är en hög grad av individ- och

situationsanpassning. Individens aktiva medverkan

förutsätts. Omställningsstödet kan vara av olika

slag. Normalt ingår någon form av startaktivitet i

form av rådgivning, vägledning och nyorientering,

och därefter sätts vid behov in ytterligare åtgärder

i form av stöd för att söka arbete, utbildning,

praktik eller stöd för att starta eget företag.

Trygghetsråden har en självständig ställning i

förhållande till de lokala parterna och har inga

myndighetsfunktioner.

Omställningsavtal finns framför allt på det

privata tjänstemannaområdet och för statsanställda.

Antalet arbetstagare som omfattas av sådana avtal är

knappt en miljon. Omställningsavtal saknas för

huvuddelen av det privata LO-området och för hela

den kommunala arbetsmarknaden.

Omställningsavtal har positiva effekter på

individnivå. Risken för arbetslöshet minskar, och de

flesta övergår efter relativt kort tid till egen

försörjning i nytt arbete eller eget företag. De

viktigaste framgångsfaktorerna i trygghetsrådets

verksamhet är enligt utredningens bedömning den

tidiga starten, det individinriktade arbetssättet

och de arbetsformer trygghetsråden tillämpar.

Utredningen har bedömt att det inte finns några

egenskaper i de tillkommande grupperna på

arbetsmarknaden som ännu inte har omställningsavtal

som talar för att resultatet skulle bli sämre.

Avtalen bidrar till ett ökat omvandlingstryck på

arbetsmarknaden, vilket har positiva

samhällsekonomiska effekter. Effekterna är framför

allt en följd av minskade kostnader för a-kassa och

åtgärder inom arbetsmarknadspolitiken samt av ökade

intäkter i form av inkomstskatt, sociala avgifter

och konsumtionsskatter.

Avtalen får fördelningspolitiska effekter eftersom

stödet är tillgängligt för alla som omfattas av

avtalen. De som mest behöver stöd får också tillgång

till det.

I förhandlingarna om omställningsavtal har det på

det privata tjänstemannaområdet skett en koppling

mellan turordningsreglerna och omställningsavtalen

så att det uppstått en "köp-säljsituation". Det

visade sig i utredningens material att

omställningsstödet har positiva företagsekonomiska

effekter.

Utskottet konstaterar att det i

budgetpropositionen för år 2003 angetts att

regeringen med anledning av ovannämnda SOU noga

följer utvecklingen och delar utredningens bedömning

att formerna för nya avtal skall avgöras av

parterna. Regeringen ansåg vidare att det material

som utredningen tagit fram om omställningsavtal har

ett värde för att driva processen framåt.

Utskottet anser att frågorna om anställningsskydd

och inflytande vid strukturförändring är av stor

vikt. Frågorna har en svårgenomtränglig komplexitet,

i synnerhet i Europaperspektivet. Utskottet avvaktar

regeringens beredning och vidare åtgärder med

anledning av AMS kartläggning och betänkandet om

omställningsavtal.

Utskottet, som förutsätter att regeringen

återkommer till riksdagen i frågan, avstyrker

motionerna A251 (s), A255 (s), A279 (s), A303 (s),

A339 (s) och N306 yrkande 30 (c).

Stridsåtgärder

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlas motionsförslag om

att förbjuda sympatiåtgärder och om att

införa ett krav på att stridsåtgärder skall

vara proportionerliga. Motionerna avstyrks.

Jämför reservation 9 (m, kd).

Motionerna

Kristdemokraterna anser i kommittémotion A320 att en

rimligare balans mellan arbetsmarknadens parter

skall etableras vid konflikter och att

stridsåtgärder skall vara proportionerliga (yrk.

23). Möjligheterna till stridsåtgärder som kostar

lite för den egna organisationen men som orsakar

stora kostnader för motparten och tredje man måste

begränsas. Proportionalitetskravet skall omfatta

såväl den inledande åtgärden som svarsåtgärden och

avse alla typer av stridåtgärder. Proportionaliteten

bör prövas utifrån själva åtgärden och den skada den

orsakar. Den snabba tekniska utvecklingen gör att

företag är extremt känsliga när arbetstagare med den

rätta kompetensen tas ut i strejk. Kristdemokraterna

hävdar vidare att sympatiåtgärder inte skall

tillåtas som instrument vid arbetsmarknadskonflikter

(yrk. 24). Den egentliga orsaken till att

arbetsmarknadens parter får vidta stridsåtgärder är

att de inte träffat kollektivavtal med varandra. Vid

sympatiåtgärder är däremot de stridande parterna

bundna av kollektivavtal, och det är därför inte

rimligt att tillåta sympatiåtgärder.

Mikael Odenberg (m) kräver i motion A229 att en

proportionalitetsregel för stridsåtgärder skall

införas i MBL (yrk. 4). Motionären menar att regeln

bör ta sikte på proportionalitet mellan en

stridsåtgärds omfattning och den skada som drabbar

motparten. Även förhållandet mellan en stridsåtgärds

omfattning och åtgärdens syfte bör omfattas av

proportionalitetsprincipen.

Utskottets ställningstagande

Rätten till fackliga sympatiåtgärder berördes i

anslutning till behandlingen av den s.k.

lönebildningspropositionen (prop. 1999/2000:32 och

bet. 1999/2000:AU5) liksom i betänkandena om

arbetsrättsliga frågor 2000/01:AU7 och 2001/02:AU6.

Frågan hade tagits upp i utredningsbetänkandet

Medling och lönebildning (SOU 1998:141).

Utredningens slutsats var att sympatiåtgärder inte

borde förbjudas.

Att kunna vidta sympatiåtgärder utgör en del i den

nordiska traditionen och är också väsentligt för

hela kollektivavtalssystemet. En inskränkning av

möjligheterna till sympatiåtgärder skulle sannolikt

också komma i konflikt med Sveriges internationella

förpliktelser. Utskottet har tidigare avstyrkt

motioner med samma innehåll och har inte ändat sin

uppfattning i denna fråga.

Även frågan om stridsåtgärders proportionalitet

ingick i den ovannämnda utredningen. I denna del

föreslog utredningen en proportionalitetsregel.

Förslaget tog sikte på tre olika situationer och

motiverades med att det borde skapas en rimligare

balans mellan parterna. Vid remissbehandlingen

utsattes dock förslaget för kritik av många olika

slag, bl.a. skulle sådana regler kunna försvåra,

fördyra och försena förhandlingsprocessen och de

skulle kunna bli svårtillämpade. Regeringen kom

aldrig att lägga fram något förslag med sådant

innehåll. Utskottet fann också vid sin behandling av

lönebildningspropositionen att starka skäl talar mot

proportionalitetsregler. Utskottet står alltjämt

fast vid detta.

Med beaktande av det som sagts ovan bör de nu

behandlade motionerna A229 yrkande 4 (m) och A320

yrkandena 23 och 24 (kd) avstyrkas.

Förstärkt skydd för gravida och

föräldralediga

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet ett antal

motioner som avser frågor om förstärkt skydd

för gravida och föräldralediga.

Utskottet avstyrker samtliga motioner.

Jämför reservationerna 10 (fp), 11 (kd) och

12 (c).

Motionerna

Folkpartiet anser i motion A241 att

anställningsskyddet för gravida och föräldralediga

skall stärkas (yrk. 15). Många kvinnor och några män

vittnar om att de blir sämre behandlade på

arbetsplatsen efter att ha varit föräldralediga. Det

kan vara fråga om omplacering och i vissa fall att

de drabbats hårdare vid uppsägning. Villkoren vid

uppsägningar bör noga granskas. Framkommer det att

arbetsgivare och fackföreningar missgynnar gravida

och föräldralediga vid uppsägningsförhandlingar bör

man överväga att skärpa lagstiftningen. En metod är

att uppsägningslön skall utges även till

föräldralediga, vilket minskar frestelsen att säga

upp föräldralediga för att slippa betala

uppsägningslön.

Kristdemokraterna hänvisar i kommittémotion A242

till det som EU:s ministerråd kommit fram till när

det gäller anställdas rätt att återuppta sitt arbete

utan försämrade villkor efter föräldraledighet och

möjligheterna att tillgodoräkna sig de förbättringar

som arbetskamraterna erhållit under tiden (yrk. 17).

Det kan gälla lönehöjning eller utbildning. Partiet

menar att föräldraledigheten i dag kan vägas in som

skäl för förändring av tjänsten och att detta inte

är förenligt med de nya EU-reglerna.

Kristdemokraterna ställer i en annan kommittémotion,

A320, kravet att lagstiftningen måste skärpas så att

den ger ett användbart skydd för kvinnor och män som

under föräldraledigheten blir diskriminerade i något

avseende (yrk. 9). Ett exempel på skärpning kan vara

förbud mot att föräldraledighet skall kunna användas

som uppsägningsskäl. Den extra kostnad som en

arbetsgivare har för en anställd som är

föräldraledig i form av semesterersättning motverkar

anställning av personer, främst kvinnor, i åldrar

där föräldraskap är troligt. Ersättning för

semesterersättning till en föräldraledig bör därför

betalas via försäkringskassan genom

arbetsgivaravgiften och inte belasta den enskilde

arbetsgivaren. Det måste också ges möjlighet till

både deltids- och heltidsarbete på arbetsmarknaden.

Ett stort ansvar vilar på den offentliga sektorn i

detta avseende.

Centerpartiet framför i kommittémotion, A239, att

regeringen bör ta initiativ till en fördjupad

uppföljning av den lagstiftning som reglerar

möjligheten till ett barnvänligt arbetsliv (yrk.

24). Ett barnvänligt arbetsliv bör kännetecknas av

hög flexibilitet och tillåtande attityder. Lika

möjligheter för kvinnor och män att förena karriär

med familjebildning skall eftersträvas. Det bör tas

initiativ till överläggningar mellan

arbetsmarknadens parter kring frågor om ett

barnvänligt arbetsliv. Varken vid graviditet eller

föräldraledighet skall anställda få diskrimineras.

Centerpartiet kräver i kommittémotion A366 att

föräldraledighetslagen skall stärkas så att

föräldraledighet inte får räknas som uppsägningstid

(yrk. 15).

I motion A304 av Lars U Granberg och Birgitta

Ahlqvist (båda s) konstateras att stödet för

föräldralediga är för svagt. Därför är det

nödvändigt att en skärpning görs i LAS för att

förhindra uppsägning och omplacering av anställda

under föräldraledighet. Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s)

anser i motion A347 att unga kvinnors villkor på

arbetsmarknaden måste stärkas genom förändring i

bl.a. LAS, föräldraledighetslagen och

jämställdhetslagen (1991:433). Det är oacceptabelt

att unga kvinnor som väljer att bli föräldrar

riskerar avskedande, uppsägning, avbruten

provanställning, försämrad löneutveckling eller

andra försämringar i anställningsvillkoren.

Ulf Holm och Barbro Feltzing (båda mp) kräver i

motion A337 att regeringen skyndsamt utarbetar

lagförslag om skärpning av föräldraledighetslagen

för att skydda gravida och föräldralediga i enlighet

med den skärpning av lagen som riksdagen förordade i

sitt beslut den 5 april 2001 (yrk. 1).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid ett flertal tillfällen betonat

vikten av att skapa gynnsammare förutsättningar för

att arbetstagare skall kunna förena arbete och

föräldraskap.

Utskottet konstaterade i betänkande 2000/01:AU9

att det förekommer att arbetsgivare försvårar för

föräldrar att utnyttja rätten till ledighet enligt

föräldraledighetslagen. Regeringen fick av riksdagen

i uppdrag att överväga om det finns behov av att

förstärka skyddet för de arbetstagare som väljer att

utnyttja sin rätt till ledighet i samband med

föräldraskap. Den då pågående översynen av

arbetsrätten fick sedan av regeringen ett

tilläggsuppdrag att se över den arbetsrättsliga

lagstiftningen även i detta avseende.

I betänkandet Hållfast arbetsrätt - för ett

föränderligt arbetsliv (Ds 2002:56) anges att

tillgänglig statistik visar att barnafödandet under

det senaste årtiondet har minskat dramatiskt, främst

bland kvinnor mellan 20 och 29 år. Det kan enligt

utredningen antas att en av många orsaker till detta

stora samhällsproblem är svårigheter att på dagens

arbetsmarknad kunna kombinera förvärvsarbete och

föräldraskap. Enligt JämO har antalet anmälningar

och förfrågningar med anknytning till föräldraskap

och graviditet ökat under senare år, och samma

tendens har observerats från fackligt håll. Någon

entydig statistik som talar för att gravida och

föräldralediga regelmässigt missgynnas på

arbetsmarknaden har dock utredningen inte kunnat

finna. Befintlig statistik visar emellertid att det

finns en tendens till försämrad situation för

småbarnsföräldrar, särskilt kvinnor, som har en lös

förankring i arbetslivet när de skaffar barn. Helt

klart är att en persons ställning på arbetsmarknaden

åtminstone riskerar att försämras i och med en

planerad eller föreliggande graviditet och därmed

sammanhörande föräldraledighet. Särskilt drabbade av

detta förhållande är kvinnor, som av tradition eller

ekonomiska skäl ofta är den av föräldrarna som

utnyttjar huvuddelen av rätten till ersättning för

föräldraledighet och stannar hemma med barnet.

När det gäller gravida kvinnors ställning på

arbetsmarknaden konstaterar utredningen att skyddet

förstärkts genom de ändringar i jämställdhetslagen

som trädde i kraft den 1 januari 2001 och genom EG-

domstolens praxis i fråga om tillämpningen av det

s.k. likabehandlingsdirektivet under senare år.

Senast genom det uppmärksammade avgörandet i målet

Tele Danmark har domstolen understrukit det starka

skyddet för gravida kvinnor på arbetsmarknaden

enligt direktivet.

Vad gäller föräldralediga arbetstagare är skyddet

emellertid betydligt svagare, både enligt gällande

EG-rätt och svensk rätt. Enligt utredningens mening

finns inte några sakliga skäl för att skyddet för

föräldralediga arbetstagare skall vara sämre än för

gravida arbetstagare. Vidare har nyligen inom EU

beslutats om förändringar i

likabehandlingsdirektivet som bl.a. syftar till att

stärka skyddet för föräldralediga när det gäller

såväl anställningen som anställningsvillkoren.

Utredningen har mot den nu beskrivna bakgrunden

lagt fram tre lagförslag för att stärka

föräldralediga arbetstagares rättsliga ställning.

Det första förslaget tar sikte på ändrade regler

för tidsbegränsade anställningar, se under rubrik

Tidsbegränsad anställning m.m., som avser att

förhindra långvariga visstidsanställningar.

Förslaget har tillkommit bl.a. med hänsyn till att

kvinnor i fertil ålder är klart överrepresenterade

inom gruppen tidsbegränsat anställda.

Det andra förslaget är att ett särskilt förbud mot

att diskriminera föräldralediga införs i

föräldraledighetslagen. Diskrimineringsförbudet är i

allt väsentligt uppbyggt på samma sätt som

jämställdhetslagens förbud mot könsdiskriminering.

Vid sidan av arbetsmarknadens parter ges JämO

uppgiften att övervaka denna reglering.

Missgynnande av föräldralediga blir därigenom

förbjudet på motsvarande sätt som när det gäller

missgynnande på grund av kön enligt

jämställdhetslagen.

Diskrimineringsskyddet skall även täcka den

situationen att en arbetstagare missgynnas av skäl

som har samband med att han eller hon tidigare

utnyttjat sin rätt till föräldraledighet. Den

föreslagna regeln medför att varje beslut från

arbetsgivarens sida att t.ex. säga upp en

föräldraledig arbetstagare eller att avbryta en

provanställning kommer att kunna prövas rättsligt.

Även skyddet avseende anställningsvillkoren blir

enligt utredningen starkare än vad det är i dag.

Den ovan föreslagna regleringen medför inte något

absolut förbud mot uppsägning av föräldralediga

arbetstagare. Det kan enligt utredningen

naturligtvis förekomma att föräldralediga

arbetstagare sägs upp utan att arbetsgivarens beslut

har något samband med föräldraledigheten i sig. Ett

problem i detta sammanhang är att uppsägningstiden

enligt LAS löper under tiden som föräldraledigheten

fortgår. Det är således möjligt att uppsägningstiden

har löpt ut och anställningen har upphört när

föräldraledigheten sedermera avslutas. Detta medför

även att företrädesrätten till återanställning för

denna kategori av arbetstagare inte blir reell.

Det tredje förslaget till åtgärd är därför att

uppsägningstiden vid uppsägning på grund av

arbetsbrist av en anställd som är helt föräldraledig

skall börja löpa först när arbetstagaren helt eller

delvis återupptar sitt arbete. Därigenom ges den

föräldralediga arbetstagaren en rätt till lagstadgad

uppsägningstid när han eller hon återkommer till

arbete, och tiden kan t.ex. utnyttjas för att söka

nytt arbete. Genom denna lösning kommer man enligt

utredningen även till rätta med problematiken kring

företrädesrätt till återanställning för

föräldralediga arbetstagare eftersom tiden under

vilken denna kan göras gällande bl.a. är knuten till

anställningens upphörande sedan uppsägningstiden

löpt ut.

Med anledning av Centerpartiets motion A239 (yrk.

24) har utskottet noterat att JämO just avslutat en

nio månader lång kampanj mot diskriminering av

gravida kvinnor i arbetslivet. Kampanjen har kallats

"barn OCH jobb: nio månader". Syftet med kampanjen

har varit att informera allmänheten om de regler och

rättigheter som gäller. Syftet har vidare varit att

informera och aktivt påverka arbetsmarknadens parter

och politiska beslutsfattare så att diskriminering

som har samband med graviditet kan upphöra.

Graviditet och barnafödande skall ses som en normal

del av "livets regler", inte som ett

arbetslivsproblem. Kampanjens huvudsyfte var att

föra fram att det är diskriminering att missgynna

gravida kvinnor och att det är en kränkning av en

mänsklig rättighet och ett lagbrott.

I ett första skede valde JämO att uppmärksamma den

diskriminering som enbart drabbar kvinnor, faktiskt

eller förväntat. JämO:s avsikt är att senare, under

samlingsnamnet "barn OCH jobb: föräldraskap" belysa

de problem som följer när barnet har fötts.

Utskottet anser att frågorna om stärkt skydd för

föräldralediga måste ha hög prioritet. Det hör inte

hemma på svensk arbetsmarknad att bli missgynnad på

grund av att man som arbetstagare nyttjat sina

lagstadgade rättigheter som förälder. Utskottet

förutsätter att regeringen skyndsamt återkommer till

riksdagen med förslag för att utöka skyddet för

föräldralediga arbetstagare. I avvaktan på

regeringens beredning av frågan avstyrks motionerna

A239 yrkande 24 (c), A241 yrkande 15 (fp), A242

yrkande 17 (kd), A304 (s), A320 yrkande 9 (kd), A337

yrkande 1 (mp), A347 i denna del (s) och A366

yrkande 15 (c), i den mån de inte kan anses

tillgodosedda med vad utskottet anfört.

Drogtester och kontroll i

belastningsregistret

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlas motionsförslag som

berör frågor om drogtester och arbetsgivares

rätt att få del av personuppgifter ur

belastningsregistret. Motionerna avstyrks.

Bakgrund

Den s.k. Integritetsutredningen lämnade i mars 2002

sitt slutbetänkande Personlig integritet i

arbetslivet (SOU 2002:18) till regeringen. I

utredningen föreslogs en helt ny lag om skydd för

den personliga integriteten (LIA). Utredningen

konstaterade att det inte finns någon samlad

reglering till skydd för den personliga integriteten

i arbetslivet och inte heller någon lagstiftning som

utformats med hänsyn till den tekniska och

medicinska utvecklingen. De frågor som utredningen

framför allt inriktade sig på var risker för

kränkningar av arbetstagarnas personliga integritet

i samband med dels användningen av

informationsteknik i arbetslivet, dels

arbetsgivarens kontroller av arbetstagarnas hälsa

eller droganvändning. Lagförslaget tog sin

utgångspunkt i personuppgiftslagen (1998:204) (PUL).

Lagförslaget innebar i här relevanta delar följande.

- Förbud att behandla personuppgifter om

arbetstagarens eller arbetssökandens hälsa eller

droganvändning utom när det är nödvändigt för att

bedöma om arbetstagaren är lämpad för uppgifter i

arbetsgivarens verksamhet eller, om arbetstagaren

begärt det, för att bedöma rätten till förmåner.

- Hälsoundersökningar och drogtester får bara

utföras av personal inom hälso- och sjukvården

eller under överinseende av sådan personal;

drogtesterna måste dessutom analyseras på visst

föreskrivet sätt.

- Förbud för arbetsgivaren att behandla

personuppgifter om arbetstagarens eller

arbetssökandens lagöverträdelser utom när det är

nödvändigt för att bedöma tillförlitligheten med

hänsyn till säkerheten för det allmänna eller för

arbetsgivarens verksamhet; arbetsgivaren skall inte

rutinmässigt kunna ställa krav på att arbetstagaren

eller arbetssökanden företer registerutdrag före en

anställning.

I fråga om tillåtligheten att genomföra drogtester

konstaterade utredningen att ingen lagreglering

finns. Har inte frågan reglerats i avtal måste

frågan anses ingå i arbetsgivarens

arbetsledningsrätt under vissa förutsättningar.

Förutsättningarna har utvecklats av Arbetsdomstolen

bl.a. i rättsfallet AD 2001 nr 3. Det förutsätts att

arbetsgivaren inte överskrider gränserna för denna

rätt genom att utöva den i strid med lag eller god

sed. Vid bedömningen av om arbetsgivarens beslut

står i strid med god sed har i praxis gjorts en

avvägning mellan arbetsgivarens intresse av att

utföra testet och arbetstagarens intresse av att

värna sin personliga integritet. Intrånget i

arbetstagarens personliga integritet måste stå i

proportion till det intresse arbetsgivaren vill

tillgodose.

Det finns lagregler som begränsar arbetsgivarens

arbetsledningsrätt i detta avseende; av störst

betydelse är 2 kap. 6 § regeringsformen (bl.a. skydd

mot påtvingat kroppsligt ingrepp) och 30 § LOA

(periodiska hälsoundersökningar).

När det gäller rätten att få ut personuppgifter ur

belastningsregistret är den frågan reglerad i lagen

(1998:620) om belastningsregister.

Belastningsregistret innehåller uppgifter om

personers brottmålsdomar och beslut som meddelats i

Sverige och som avser brottspåföljd m.m.

Belastningsregistret motsvarar det som tidigare

benämndes kriminalregistret och som även kallades

brottsregistret. Rätten att få uppgifter från

registret tillkommer vissa myndigheter för deras

tillsynsverksamhet, t.ex. Datainspektionen och

domstolar och myndigheter i vissa fall. I övrigt kan

regeringen för vissa ärenden föreskriva sådan rätt

och i särskilda fall ge tillstånd för det. En

enskild har dock alltid rätt att på begäran

skriftligen få ta del av samtliga uppgifter ur

registret om sig själv.

Enligt lagen (2000:873) om registerkontroll av

personal inom förskoleverksamhet, skola och

skolbarnsomsorg skall den som erbjuds en anställning

inom sådan verksamhet till den som erbjuder

anställningen lämna ett utdrag som är mindre än ett

år gammalt ur det register som förs enligt lagen om

belastningsregister. För sådant ändamål används ett

särskilt utdrag med ett begränsat innehåll. Den som

inte har lämnat ett registerutdrag får inte

anställas.

Motionerna

I motion A253 vill Ronny Olander och Britt-Marie

Lindkvist (båda s) att ett kommande lagförslag

tydligare än enligt utredningen om Personlig

integritet i arbetslivet (SOU 2002:18) skall skydda

och stärka individens integritet vid drogtester i

arbetslivet. Det vällovliga syftet med drogtester är

att uppnå en god arbetsmiljö genom att säkerställa

drogfria arbetsplatser och på det sättet förebygga

risker för ohälsa och olycksfall. Samtidigt, menar

motionärerna, måste en sådan på tvång byggd

kontrollverksamhet bedrivas på ett sätt som inte

kränker individen. Lagstiftningen måste på ett

bättre sätt än vad som föreslås i betänkandet

säkerställa rättssäkerheten och integriteten för den

enskilde vid drogtester.

Hillevi Larsson (s) menar i motion A247 att de som

arbetar med utvecklingsstörda skall kunna granskas i

brottsregistret innan de anställs, eftersom

utvecklingsstörda på många sätt liknar barn även

sedan de blivit vuxna. Utvecklingsstörda uppfattas

som lätta offer. De är lättmanipulerade, har lägre

trovärdighet hos omgivningen och de berättar inte

utan vidare om vad de har varit med om. Det måste

vara möjligt att förhindra de systematiska övergrepp

som begås mot utvecklingsstörda under täckmantel av

omsorg. Med tanke på att det finns en grupp

människor som aktivt söker sig till yrken där de kan

utnyttja utvecklingsstörda bör det bli möjligt att

kräva att de arbetssökande visar utdrag ur

brottsregistret som en förutsättning för

anställning. Jan Emanuel Johansson (s) kräver i

motion A358 att det införs en skyldighet att utföra

registerkontroll för personal som arbetar inom små

boendeenheter, familjehem, flyktingförläggningar och

som företrädare för ensamkommande barn eller god

man. Arbetsgivare bör vara skyldiga att kontrollera

att de som erbjuds anställning själva införskaffar

ett registerutdrag ur belastningsregistret.

Registerutdraget bör vara begränsat och endast

innehålla uppgifter om brott som är av betydelse för

att förebygga övergrepp eller annan skada på barnen.

Exempelvis bör sexual-, barnpornografi- och

narkotikabrott ingå.

Kerstin-Maria Stalin (mp) framför i motion So446 att

möjligheter till drogtestning och kontroll i

brottsregistret skall införas för personal som

arbetar med psykiskt funktionshindrade, eftersom

denna grupp är lika hjälplös som små barn (yrk. 2).

Hon menar vidare att det i vården och omsorgen av

psykiskt funktionshindrade är viktigt med en skälig

lönesättning och god personalpolitik för att

personalen skall må bra, fungera väl i sitt arbete

och vilja stanna kvar. Det blir allt svårare att få

tag på personal till vård- och omsorgsyrken. Det är

därför särskilt viktigt att klargöra att man inte

gör avkall på kvaliteten. Som ett led i detta måste

personalen kunna drogtestas och kontroll få göras i

brottsregistret.

Utskottets ställningstagande

Utskottet instämmer i vad som i motion A253 sägs om

betydelsen av ett starkt skydd för arbetstagares

personliga integritet vid drogtestning. Lagstiftning

på området bör syfta till att ge arbetstagarna ett

långtgående skydd i det avseendet.

Vad beträffar tillåtligheten av drogtester anser

utskottet att det enligt gällande rättspraxis ges

rimliga möjligheter till drogtestning. Utskottet är

inte berett att medverka till en utvidgning av

arbetsgivares rätt att tvångsvis drogtesta sina

anställda utan att det föreligger mycket tungt

vägande skäl. Sådana skäl har inte framkommit i

motion So446.

När det gäller motionerna A247, A358 och So446 i de

delar som gäller arbetsgivares rätt att ta del av

personuppgifter ur belastningsregistret vill

utskottet se som en allmän utgångspunkt att en

person som har avtjänat sitt straff skall kunna gå

vidare i livet och arbetslivet utan att

diskrimineras eller särbehandlas på annat sätt på

grund av tidigare brottslighet. En situation som kan

innebär ett allvarligt hot mot den personliga

integriteten är att en arbetsgivare får tillgång

till och kan behandla personuppgifter om

lagöverträdelser som en arbetssökande eller

arbetstagare har gjort sig skyldig till. Det är

därför av stor vikt att bara de arbetsgivare som

verkligen kan anses ha berättigat behov av

personuppgifter om lagöverträdelser får behandla

sådana personuppgifter.

Utskottet konstaterar att utredningen om Personlig

integritet i arbetslivet anser att det finns risk

för att skyddet för den personliga integriteten har

börjat "erodera" när det gäller krav på utdrag ur

belastningsregistret. Enligt uppgifter från

Rikspolisstyrelsen som utredningen inhämtat har

ansökningar från enskilda om utdrag ur

belastningsregistret ökat kraftigt, även när man

räknar bort ansökningarna för dem som sökt och söker

arbete inom förskola och barnomsorg. Utredningen

föreslår därför en uppstramning genom att alla

arbetsgivare förbjuds att samla in personuppgifter

om lagöverträdelser om arbetstagare om det inte kan

visas att det är nödvändigt från säkerhetssynpunkt.

Inte ens om arbetstagaren på eget initiativ vill

överlämna ett registerutdrag till arbetsgivaren får

arbetsgivaren behandla detta på ett sätt som står i

strid med reglerna i övrigt.

Betänkandet Personlig integritet i arbetslivet har

remissbehandlats och fått ett tämligen kritiskt

mottagande. Bland annat har stark kritik lämnats i

LO:s, TCO:s och SACO:s gemensamma remissvar. I

remissvaret förs fram att lagförslaget inte lever

upp till utredningsdirektivens mål att stärka

skyddet av den personliga integriteten i

arbetslivet. Lagförslaget innebär, fortsätter

remissvaret, att det rättsliga skyddet för den

personliga integriteten i arbetslivet läggs fast på

nuvarande nivå, försämras i vissa fall och

förbättras i några få avseenden. Vidare menade man

att behovet av en lag är akut bl.a. med hänsyn till

teknikutvecklingen.

Arbetsdomstolen har i sitt remissvar uppgett att

den allmänt sett inte har några starka invändningar

mot de sakliga lösningar som utredningen har

föreslagit. Däremot har förslaget fått en lagteknisk

utformning som gör det svårtillgängligt.

Arbetsdomstolen ifrågasätter också om lagförslaget

har den breda inriktning på personlig integritet i

arbetslivet som dess rubrik antyder. Om det skall

införas en särskild lag om personlig integritet i

arbetslivet bör denna ha ett mera brett anslag än

det remitterade förslaget.

Frågan om skydd för den personliga integriteten

har även aktualiserats inom EU. Kommissionen tog i

augusti 2001 initiativ till att påbörja den s.k.

sociala dialogen med arbetsmarknadens parter genom

att påkalla ett första samråd. Samrådet inbegrep

frågor om behandling av känslig information såsom

hälsouppgifter, uppgifter om drogtester och

genetiska undersökningar, övervakning av

arbetstagares e-post och Internetanvändning. Det

andra formella samrådet inleddes i slutet av oktober

2002. Kommissionen har tagit fram ett utkast till

ett ramverk om skydd för arbetares personuppgifter

och förklarat sin avsikt att återkomma i maj/juni

2003 med ett konkret förslag. Kommissionen har gett

uttryck för att frågan bäst löses genom ett avtal

mellan arbetsmarknadens parter på EU-nivå.

Enligt uppgifter som inhämtats från

Regeringskansliet har regeringen för avsikt att

avvakta vad initiativet inom EU kommer att leda till

innan vidare åtgärder vidtas.

Med anledning av det som redovisats ovan är

utskottet inte berett att nu ta ställning till de

konkreta förslagen i motionerna A247 (s), A253 (s),

A358 (s) och So446 yrkande 2 (mp) som därför

avstyrks.

Yttrandefrihet för privatanställda

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlas motionsförslag om

yttrandefrihet för privatanställda.

Motionerna avstyrks.

Jämför reservationerna 13 (m) och 14 (mp).

Bakgrund

Grundlagsbestämmelserna i tryckfrihetsförordningen

(1949:105) och yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469)

garanterar var och en ett skydd för yttrande- och

meddelarfriheten mot ingripande från det allmänna.

Detta innebär att alla medborgare - utom i särskilt

angivna undantagsfall - har rätt att t.ex. lämna

uppgifter till massmedierna utan att straffas för

det. Det allmänna får inte heller efterforska vem

som har lämnat uppgifter till medierna. Att det

allmänna inte får göra några ingripanden innebär

även att den offentliga arbetsgivaren inte får vidta

några åtgärder som medför negativa konsekvenser för

en offentligt anställd, t.ex. uppsägning eller

omplacering, med anledning av att denne utnyttjat

sin yttrande- eller meddelarfrihet.

För privatanställda finns det inte något tydligt

lagfäst skydd för yttrande- och meddelarfriheten mot

ingripande från arbetsgivaren. Den så kallade

lojalitetsplikten som anses ingå i

anställningsförhållandet kan i vissa fall innebära

att lämnande av meddelanden för publicering kan

utgöra ett avtalsbrott vilket skulle kunna ge den

privata arbetsgivaren grund för t.ex. uppsägning

eller omplacering. Det är också tillåtet för en

privat arbetsgivare att efterforska vem som har

meddelat sig med massmedierna.

I promemorian Yttrandefrihet för privatanställda

(Ds 2001:9) som presenterades för ett par år sedan

redovisas ett utredningsuppdrag som avser frågan om

yttrande- och meddelarfrihet för anställda i

verksamheter med anknytning till det allmänna.

Promemorian innehåller ett lagförslag, lag om skydd

för privatanställdas yttrandefrihet. Syftet är att

skydda arbetstagare hos andra arbetsgivare än

myndigheter och andra allmänna organ mot åtgärder

från arbetsgivaren för att de utnyttjat tryck- och

yttrandefriheten. Lagen föreslås omfatta

privatanställdas utnyttjande av tryck- och

yttrandefrihet i fråga om åsikter och upplysningar

om sådan verksamhet som bedrivs

- av myndigheter och andra allmänna organ

- av privata företag med verksamheter som har

allmänna handlingar, t.ex. därför att de sysslar med

myndighetsutövning

- av kommunala företag som har allmänna handlingar

- avseende sådan driftsentreprenad som har

upphandlats av myndigheter och andra allmänna organ,

och

- avseende förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg och

utbildning för barn och ungdom enligt skollagen,

hälso- och sjukvård samt tandvård som bedrivs av

privata rättssubjekt och för detta tar emot bidrag

eller annan ersättning från det allmänna.

Ett skadeståndssanktionerat förbud föreslås mot

arbetsgivare att ingripa mot en arbetstagare som

utnyttjat sin tryck- och yttrandefrihet. Vissa

undantag skall gälla, bl.a. för företagshemligheter,

uppgifter om enskildas personliga eller privata

ekonomiska förhållanden och för hemliga affärs- och

driftsförhållanden i övrigt. Arbetsgivaren får inte

heller efterforska vem som har utnyttjat tryck- och

yttrandefriheten. Sådan efterforskning föreslås bli

straffad med böter eller fängelse. Det föreslås även

en regel om att myndigheter och andra inte får

ingripa mot någon för att en arbetstagare utnyttjat

sina rättigheter enligt lagen.

Motionerna

Miljöpartiet tar i kommittémotion A307 upp det

växande problemet med "tystnaden" på arbetsplatsen

(yrk. 1 och 2). Enligt partiet är rädslan att

framföra kritik på arbetsplatsen ett stort och

växande arbetsmiljöproblem. Många arbetsgivare anser

att lojalitet innebär att arbetstagarna inte skall

kritisera dem. Detta gäller i hög grad arbetsgivare

inom den offentliga sektorn. Arbetstagare vågar

därför inte öppet kritisera sin arbetsgivare av

rädsla för att få problem på arbetsplatsen. Särskilt

utsatta är de arbetstagare som har tidsbegränsade

anställningar. För att kunna få

tillsvidareanställningar berättar de inte om

eventuella missförhållanden. Miljöpartiet menar att

departementspromemorian Ds 2001:9 om yttrandefrihet

för privatanställda skall läggas till grund för en

proposition för att komma till rätta med tystnaden

på arbetsplatserna.

Vidare anser Miljöpartiet att det bör göras en

ändring i medbestämmandelagen för att ge ökad

yttrandefrihet till de privatanställda.

Att det skall vidtas åtgärder för att förbättra

yttrandefriheten för anställda inom den privata

sektorn anser Christina Nenes och Göte Wahlström

(båda s) i motion A286. När tidigare offentlig

verksamhet går över i privat regi försämras den

formella yttrandefriheten kraftigt. Den

yttrandefrihet som medborgaren tillförsäkrats mot

det allmänna skall även gälla mot privata

arbetsgivare.

Utskottets ställningstagande

De krav på förändringar av den arbetsrättsliga

lagstiftningen som redovisas ovan har tidigare

behandlats av utskottet. Privatanställdas

yttrandefrihet har också vid flera tillfällen varit

föremål för utredning. Bland annat har det

föreslagits att ett skydd för privatanställda mot

ingripanden från arbetsgivaren införs i

tryckfrihetsförordningen. Regeringen har dock inte

lagt fram något sådant lagförslag.

Den ovannämnda promemorian Yttrandefrihet för

privatanställda (Ds 2001:9) har varit föremål för

remissbehandling. Vid remissbehandlingen framkom att

flera instanser i och för sig var positiva till att

det meddelarskydd som gäller för offentliganställda

utsträcks till att omfatta också privatanställda.

Promemorian mötte dock kritik från både sakliga och

lagtekniska utgångspunkter från flera olika håll och

har ännu inte lett till någon proposition från

regeringen.

Enligt vad utskottet erfarit har frågan inte

avförts från dagordningen utan övervägs vidare inom

Regeringskansliet. Utskottet skulle välkomna en

stärkt yttrandefrihet för privatanställda, i

synnerhet för arbetstagare som arbetat i offentlig

verksamhet som överförts till privat regi med

offentlig finansiering. Av remissutfallet framgår

att frågan är komplex. Utskottet förutsätter dock

att regeringen återkommer i frågan inom en inte

alltför lång framtid.

Motionerna A286 (s) och A307 yrkandena 1 och 2

(mp) avstyrks i avvaktan på vidare åtgärder från

regeringen.

Övriga frågor inom arbetsrätten

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker i detta avsnitt

motionsförslag som väckts under den allmänna

motionstiden som bl.a. gäller frågor om att

förkorta tiden för företrädesrätt till

återanställning i LAS. Även en motion som

gäller enskilda arbetstagares rätt att teckna

avtal avstyrks. I avsnittet behandlas också

en motion med anknytning till frågan om

arbetskraftsinvandring och ett förslag som

gäller de au pair-anställdas situation.

Jämför reservationerna 15 (c), 16 (kd), 17

(m) och 18 (mp).

Motionerna

Översyn av reglerna för arbetskraftsinvandring

Centerpartiet anser i kommittémotion A239 att

Sverige bör tillåta arbetskraftsinvandring i ökad

grad för att klara framtidens behov av arbetskraft.

Fackföreningar har påtalat risken för att

lönedumpning och sämre villkor kan komma att

tillämpas på de personer som arbetskraftsinvandrat.

Detta torde vara ett marginellt problem, menar man i

motionen, eftersom kollektivavtal och befintlig

lagstiftning fortfarande kommer att gälla. Oseriösa

arbetsgivare skulle dock kunna utnyttja vissa

arbetskraftsinvandrade arbetstagares känsliga

situation och ge lägre löner och sämre villkor.

Reglerna för att motverka lönedumpning och

urholkande av arbetsrätten för

arbetskraftsinvandrare bör därför ses över (yrk.

27).

Tilläggsförsäkring till föräldraförsäkringen

I en annan kommittémotion A366 (yrk. 16) poängterar

Centerpartiet att en lag borde finnas som hindrar de

fackliga organisationerna att inskränka företagens

möjlighet att teckna tilläggsförsäkringar till

föräldraförsäkringen. De initiativ som har tagits av

större företag för att ge de föräldralediga högre

ersättningar måste ses som positiva och uppmuntras.

Förkortad företrädesrätt till återanställning

Kristdemokraterna vill i kommittémotion A320 (yrk.

21) som ett led i att göra arbetsrätten mer flexibel

och bättre anpassad till de mindre företagens

situation förkorta tiden för arbetsgivares

skyldighet att återanställa till sex månader.

Au pair-anställdas situation

I motion A270 pläderar Hillevi Larsson (s) för att

en bred översyn bör övervägas rörande au pair-

verksamheten i Sverige. Översynen bör också avse

omfattningen av eventuell svart verksamhet (yrk. 1)

och klargöra vilken kontrollinstans som skall

garantera efterlevnaden av reglerna på området (yrk.

2). Motionären menar att det inte är någon större

skillnad på arbetsvillkor och arbetsförhållanden för

de kvinnor som arbetar som au pair i dag jämfört med

"pigorna i Fattigsverige". De har långa arbetspass

och usla löner. De som arbetar som au pair känner

inte till att de har rättigheter i Sverige eftersom

de inte behärskar svenska språket. Många är dessutom

anställda som svart arbetskraft. Även de lagligt

anställda saknar tillräckligt skydd. Lagen

(1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete gäller

för dem som arbetar som au pair men reglerar bara de

grundläggande arbetsförhållandena. Det finns inte

någon tillsyn över efterlevnaden av de krav som

måste vara uppfyllda för att arbetstillstånd skall

kunna beviljas. Det finns inte heller några

sanktioner vid brott mot dessa. Det är vårt ansvar

att förhindra att dessa unga människor utnyttjas när

de kommer till Sverige, sägs det i motionen.

Beräkning av anställningstid vid

verksamhetsövergång

Hans Stenberg och Susanne Eberstein (båda s) betonar

i motion A336 att det skall finnas rätt att på samma

sätt tillgodoräkna sig anställningstid vid

verksamhetsövergång i samband med konkurs som vid

andra former av verksamhetsöverlåtelser.

Företagarutbildning

Enligt Lena Sandlin-Hedman och Gunilla Carlsson i

Hisings Backa (båda s) i motion A352 är bristande

kunskap hos arbetsgivare om arbetsrättsliga frågor

en betydande orsak till missförhållandena på

arbetsmarknaden. De anser därför att alla blivande

företagare bör genomgå en utbildning i de

grundläggande reglerna på arbetsmarknaden vid start

av företag. Utbildningen skall vara inriktad på

arbetsrätt, förhandling och avtal och också omfatta

de gängse reglerna på den svenska arbetsmarknaden.

En avklarad utbildning skall vara ett krav för att

bl.a. vara berättigad till starta-eget-bidrag.

Trygghet för personal i personalkooperativ

I motion A355 understryker Christina Axelsson och

Krister Örnfjäder (båda s) behovet av att främja

tryggheten för dem som startar personalkooperativ

genom att överta tidigare kommunal verksamhet. Det

är möjligt för kommuner och landsting att besluta om

en policy som innebär att verksamhet som läggs ut på

entreprenad skall främja lokal utveckling och

föreningsengagemang. Detta bidrar till att

exempelvis personalkooperativ startas och kan ta

över verksamhet. En väsentlig fråga för personalen

blir i en sådan situation att de trygghetsförmåner

som de har som kommun- och landstingsanställda

beaktas eftersom de har behov av att få

tillgodoräkna sig dessa i den nya verksamheten.

Utökat medbestämmande

Anders Ygeman (s) föreslår i motion A356 åtgärder

för att utöka medbestämmandet. De anställda skall ha

rätt att på jämlika villkor delta i såväl utförande

som planering och organisering av arbetet. Det är

svårt, enligt motionären, att förverkliga genom

lagstiftning. Lagstiftningen måste i stället skapa

en grund för att avtalsvägen hitta lokala lösningar.

MBL bör ändras så att det krävs av företagen att de

sluter medbestämmandeavtal och upprättar

demokratiseringsplaner. Genom medbestämmandeavtal

kan arbetsgivarna och de lokala fackliga

organisationerna tillsammans utveckla det

demokratiska inflytandet över arbetet.

Demokratiseringsplanernas uppgift är att beskriva

hur företagen avser att göra de anställda delaktiga

i planerings- och organisationsfrågor. Motionären

anser också att lagen (1987:1245) om

styrelserepresentation för de privatanställda

(styrelserepresentationslagen) bör ändras så att

löntagarnas representation i framför allt mindre

företag kan förbättras. Sverige bör genom EU och

andra internationella forum verka för regleringar

för förbättrat inflytande för de anställda i de

transnationella företagen.

Enskild arbetstagares rätt att teckna avtal

Enskilda arbetstagare skall enligt Mikael Odenberg

(m) i motion A229 få rätt att teckna egna avtal med

arbetsgivaren (yrk. 3). På en arbetsplats med

kollektivavtal är det i dag omöjligt för en enskild

anställd att ställa sig vid sidan av avtalet då

arbetsgivaren är skyldig att tillämpa

kollektivavtalet även på en arbetstagare som är

oorganiserad eller organiserad i en icke

kollektivavtalsbärande fackförening.

Uppförandekoder

I motion U325 (yrk. 1 och 2) anser Lars Ångström

(mp) att företag, organisationer och myndigheter

skall ta fram uppförandekoder för utlandsarbetande

personal och att uppförandekoderna skall innehålla

påföljder när det gäller att köpa sexuella tjänster.

Utskottets ställningstagande

Översyn av reglerna för arbetskraftsinvandring

Frågan om arbetskraftsinvandring och därmed

sammanhängande frågor har hög aktualitet.

Arbetsmarknadsutskottet kommer inom kort att ordna

en öppen utfrågning om detta.

Utskottet konstaterar att ett betänkande om EU:s

utvidgning och arbetskraftens rörlighet (SOU

2002:116) under våren överlämnats till regeringen.

Den särskilda utredaren Berit Rollén ser inga risker

för att den seriösa arbetskraftsinvandringen till

Sverige från de nya medlemsländerna blir ett problem

även om rörligheten bland arbetstagare skulle bli

större än i EU i dag. Många arbetar redan här och

gör stora insatser i bristyrken. Hon tror inte

heller att utvandringen till Sverige från dessa

länder blir ett problem för dem. Hennes slutsats är

därför att arbetsmarknaden bör öppnas omedelbart för

seriös arbetskraftsinvandring från de nya

medlemsstaterna i EU. Hon anser samtidigt att

Sverige bör sätta upp hinder för missbruk och

brottslighet. Formen för detta är att behålla krav

på arbetstillstånd för de nya medlemsländernas

medborgare, ändra riktlinjerna för arbetstillstånd,

införa en bättre kontroll än i dag av

arbetserbjudandenas seriositet och att inte

omedelbart bevilja femårigt EU/EES-tillstånd.

Riksdagen fattade den 11 april 2003 beslut med

anledning av betänkandet 2002/03:SfU8 om att låta

regeringen tillsätta en parlamentarisk utredning med

uppdrag att utreda konsekvenser av och ta fram ett

regelverk som medger vidgad arbetskraftsinvandring

från länder utanför EU.

Med anledning av det som redovisats ovan avstyrks

motion A239 yrkande 27 (c) i den mån den inte kan

anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.

Tilläggsförsäkring till föräldraförsäkringen

Vad avser Centerpartiets förslag i motion A366 (yrk.

16) om att lagstiftningsvägen förhindra de fackliga

organisationerna från att inskränka företagens

möjlighet att teckna tilläggsförsäkringar till

föräldraförsäkringen vill utskottet hänvisa till

behandlingen av motsvarande förslag i betänkandena

2001/02:AU3 och AU6.

I anslutning till Långtidsutredningen 2003

genomfördes ett antal specialstudier, varav en avsåg

föräldraförsäkringen och rubricerades En jämställd

föräldraförsäkring? (Finansdepartementet, LU 2003,

bilaga 12, SOU 2003:36). I studien analyseras bl.a.

hur föräldraförsäkringen i dess nuvarande utformning

påverkar fördelningen av föräldraledigheten och

vilka ekonomiska incitament föräldraförsäkringen ger

föräldrarna att dela på föräldraledigheten.

Några slutsatser som specialstudien kom fram till

är att en ökad inkomst leder till att pappor dels

tar ut ledighet, dels tenderar att ta ut fler dagar.

Taket i föräldraförsäkringen leder dock till att

uttaget av pappaledighet avstannar. En minst lika

viktig slutsats från studien är att pappor med låga

inkomster tar ut färre föräldraledighetsdagar. Att

påverka denna grupp skulle kunna ge större effekter

på pappauttaget än att höja taket. En ytterligare

aspekt på problematiken med ojämnt uttag av

föräldraledigheten är att också insatser som

förbättrar kvinnornas situation på arbetsmarknaden

kan leda till ett jämnare uttag av

föräldraförsäkringen.

Utskottet vill understryka att det är ett uttalat

mål för politiken att männens uttag av

föräldrapenning ökar. Det är dock flera samverkande

faktorer som kan påverka om pappor tar ut

föräldraledighet och i vilken utsträckning som de

gör detta. Det finns alltså mer än en väg att gå.

Utskottet utgår från att regeringen följer dessa

frågor och, om så är erforderligt, återkommer med

förslag till förändringar.

Med det ovan anförda avstyrker utskottet motion A366

yrkande 16 (c).

Förkortad företrädesrätt till återanställning

Kristdemokraterna vill i motion A320 som ett led i

att få ett enklare regelverk vid anställning

förkorta företrädesrätten till återanställning i LAS

för viss arbetskraft, t.ex. äldre, till sex månader

(yrk. 21).

Utskottet vill allmänt understryka betydelsen av

företrädesrätten till återanställning och den

särskilda vikt den har för de äldre arbetstagarnas

möjlighet att återkomma i arbete. De äldre är en

utsatt grupp på arbetsmarknaden och skall snarare ha

ökat än minskat skydd än de yngre arbetstagarna. Det

förstärkta skyddet har i LAS skapats genom att

arbetstagare som är 45 år och äldre får

tillgodoräkna sig extra anställningsmånader, vilket

tidigare berörts under rubriken Åldersdiskriminering

i LAS.

Frågan om företrädesrätt till återanställning har

dessutom varit föremål för ALI:s översyn i

betänkandet Hållfast arbetsrätt - för ett

föränderligt arbetsliv (Ds 2002:56). I utredningens

förslag förstärks företrädesrätten för de

tidsbegränsat anställda. Förslaget innebär att

företrädesrätt intjänas redan efter sex månaders

anställning under en period av två år och att

företrädesrätt skall finnas oavsett anledningen till

att arbetstagaren inte fick fortsatt anställning.

Utskottet vill inte föregripa regeringens behandling

av utredningsförslaget och avstyrker därför motion

A320 yrkande 21 (kd).

Au pair-anställdas situation m.m.

Utskottet har stor förståelse för de problem som tas

upp i motion A270 om au pair-verksamheten i Sverige.

Hur många ungdomar som kommer till Sverige för att

arbeta som au pair kan inte fastställas. De

uppgifter som finns tillgängliga rör antalet

beviljade arbetstillstånd för personer som kommer

från länder utanför EU/EES. Enligt Migrationsverket

uppgick dessa 2002 till omkring 600 personer.

Uppgift om hur många personer som kommer från länder

inom EU/EES för denna typ av arbete är mycket svårt

att få fram.

Personer som inte är EU/EES-medborgare måste ha

arbetstillstånd. Om arbetet skall pågå mer än tre

månader krävs även uppehållstillstånd. Beviljat

tillstånd gäller för högst ett års vistelse i

Sverige. Den som söker tillstånd att arbeta som au

pair skall vara mellan 18 och 30 år och ha ett

uttalat intresse för eller nytta av svenska

språkstudier. Därutöver krävs ett skriftligt

erbjudande från värdfamiljen i Sverige där villkoren

för anställningen skall framgå. Bruttolönen får vara

lägst 3 500 kr i månaden och fri kost och logi skall

ingå. För att tillstånd skall beviljas får arbetet

vara högst 25 timmar per vecka. En avsevärd del av

den återstående tiden skall ägnas åt studier i

svenska. Intyg om studieplats skall bifogas ansökan

om tillstånd.

Personer som är medborgare i länder inom EU/EES-

området måste ansöka om uppehållstillstånd om

vistelsen i Sverige är längre än tre månader. Det

krävs också att det till ansökan bifogas ett

anställningsbevis undertecknat av arbetsgivaren.

Uppfyller inte sökanden kraven avslås ansökan.

Personer som är anställda som au pair betraktas i

Sverige som arbetstagare men är undantagna från en

del arbetsrättslig lagstiftning på grund av arbetets

särskilda karaktär. Till exempel är den arbetstagare

som är anställd för arbete i arbetsgivarens familj

undantagen från LAS tillämpningsområde. För denna

kategori gäller i stället lagen om arbetstid m.m. i

husligt arbete. Liksom LAS är denna lag en skyddslag

som är tvingande till förmån för arbetstagaren. I

lagen regleras bl.a. frågor om ordinarie arbetstid

(högst 40 timmar i veckan i genomsnitt för en tid av

högst fyra veckor), övertid (högst 48 timmar under

en tid av fyra veckor, dock högst 300 timmar under

ett kalenderår), rätten till övertidsersättning,

nattvila och om anställningsavtalets ingående och

upphörande. Även arbetsgivarens skyldighet att vidta

alla åtgärder som behövs för att förebygga att

arbetstagare utsätts för ohälsa och olycksfall är

lagfäst.

Arbetsmiljöverket utövar tillsyn över

bestämmelserna om arbetstid, övertid, nattvila och

frågan om arbetsgivarens skyldighet att förebygga

ohälsa och olycksfall. Undersökningar på

arbetsstället, dvs. i arbetsgivarens hem, får endast

göras på begäran av part eller om det annars finns

särskild anledning. I tillsynsverksamheten gäller

arbetsmiljölagen i tillämpliga delar. Arbetsgivare

som inte rättar sig efter föreläggande från

Arbetsmiljöverket eller som uppsåtligen lämnar

oriktiga eller vilseledande uppgifter om

övertidsarbete kan dömas till böter. Lagen om

arbetstid m.m. i husligt arbete är liksom övrig

arbetsrättslig lagstiftning skadeståndssanktionerad.

Som framgått ovan finns det skyddsregler även för

anställda som arbetar som au pair. Ett problem är

att reglerna inte alltid följs. Det innebär

naturligtvis också en särskild utsatthet att inte

känna till landet och språket och att arbeta ensam i

någon annans hem.

I själva karaktären av arbetet ligger dock att

arbetstagaren själv måste fästa någon utomståendes

uppmärksamhet på missförhållanden som råder. I

sedvanlig ordning kan sedan brott mot

anställningsavtalet t.ex. genom att för låg lön

utbetalats eller brott mot lagen om arbetstid m.m. i

husligt arbete påtalas.

Även om au pair-anställda många gånger kan ha en

utsatt situation ter det sig varken praktiskt

möjligt eller ekonomiskt försvarbart att utöva en

allmän statlig tillsyn av arbetsgivare som har en

anställd som arbetar som au pair.

Det är således inte lätt att hitta praktiska

lösningar på problemen. En förbättring borde dock

kunna åstadkommas genom väl utformad information

till dem som söker arbets- och uppehållstillstånd

för au pair-anställning i Sverige. Informationen

skulle bl.a. redogöra för deras rättigheter och vart

de kan vända sig om problem uppstår.

Motion A336 (s) tar upp frågor om hur

anställningstid beräknas enligt 3 § LAS. Vid

beräkning av anställningstid får en arbetstagare

lägga samman all sin sammanlagda anställningstid hos

samma arbetsgivare, dvs. samma fysiska eller

juridiska person. Vid övergång av verksamhet enligt

6 b § LAS övergår anställningen från en fysisk eller

juridisk person till en annan fysisk eller juridisk

person. För att kunna sammanräkna anställningstiden

från båda arbetsgivarna regleras i 3 § första

stycket p. 2 LAS att en arbetstagare som byter

anställning i samband med en övergång som omfattas

av 6 b § LAS får tillgodoräkna sig tiden hos den

förre arbetsgivaren när anställningstid skall

beräknas hos den senare. Detta gäller uttryckligen

även vid byte av anställning i samband med konkurs.

En förutsättning för att bestämmelsen skall kunna

tillämpas är att arbetstagaren är anställd vid

tidpunkten för övergången av verksamheten och att

själva övergången uppfyller kraven enligt 6 b § LAS.

Är det ett avbrott i anställningen vid

övergångstidpunkten kan anställningstiden alltså

inte sammanräknas. Något undantag i detta avseende

som enbart gäller konkurssituationen finns inte.

Kravet på utbildning av blivande företagare som

framställs i motion A352 kan utskottet ha viss

förståelse för. En del problem som uppstår inom

arbetslivet kan förklaras med bristande kunskap. Det

bär dock för långt att ställa upp formella

utbildningskrav på blivande företagare. Risken är

att personer i onödan kommer att tveka att starta

nya företag. För den som ansluter sig till en

intresseorganisation för småföretagare eller en

arbetsgivarorganisation kan information och hjälp

erhållas när problem uppstår.

Enligt utskottet bör man fortsätta att förbättra

möjligheten för nya företagare att skaffa sig

information. Som utskottet poängterat i tidigare

betänkanden har dessa möjligheter avsevärt

förbättrats. Förutom Verket för

näringslivsutvecklings, NUTEK, Internetbaserade

elektroniska tjänster för information och

ärendehantering för företagare på webbplatsen

benämnd företagarguiden, finns ett flertal andra

Internetbaserade informationswebbplatser för

personer som skall eller har startat eget företag.

De frågor som tas upp i motion A355 (s) är

väsentliga för den personal som tar över tidigare

kommunal och landstingskommunal verksamhet och

startar personalkooperativ. Frågorna måste dock

lösas i samband med att upphandling av verksamheten

sker och är inte i första hand frågor för riksdagen

att behandla.

Anders Ygeman (s) vill, som nämnts, i motion A356

att en skärpning skall ske av MBL så att det krävs

av företag att de skall sluta medbestämmandeavtal.

Med anledning av detta krav kan utskottet konstatera

följande. Huvudlinjen vid 1976 års arbetsrättsliga

reform var att MBL i möjligaste mån skulle ge

parterna på arbetsmarknaden frihet att finna de

former för arbetstagarinflytande som passar dem

bäst. Lagen slår fast vissa grundläggande

rättigheter av betydelse för inflytandet och

överlåter åt parterna att bygga vidare på den

grunden. I MBL ges också möjlighet för parterna att

ingå medbestämmandeavtal. I 32 § föreskrivs att

parter som sluter kollektivavtal om löner och

allmänna anställningsvillkor bör träffa

kollektivavtal om medbestämmande för arbetstagarna i

frågor som bl.a. avser ledningen och fördelningen av

arbetet och verksamhetens bedrivande i övrigt, om

arbetstagarparten begär det. Det tillkommer alltså

arbetstagarparten att begära medbestämmanderätt i

den takt och i den omfattning som arbetstagarparten

själv väljer. Arbetstagarsidan har även rätt att

vidta stridsåtgärder för att försöka åstadkomma ett

medbestämmandeavtal. Har arbetstagarparten vid

förhandlingar om kollektivavtal begärt att någon av

de frågor som avses i 32 § MBL skall regleras i

avtalet och detta ändå inte leder till att frågan

uttryckligt blir reglerad, finns det en s.k.

kvarvarande stridsrätt för parten. Det har dock inte

varit lagstiftarens avsikt att den fackliga striden

skall ses som det främsta medlet att åstadkomma ett

inflytande för de anställda.

Utskottet vill med det anförda peka på att det i

MBL finns möjligheter att uppnå medbestämmandeavtal

om de frågor som tas upp i motionen. Ett sådant

avtal måste för att fungera väl i praktiken vila på

båda parters ömsesidiga vilja att avtalsreglera

arbetstagarinflytandet. Utskottet anser att MBL:s

modell har bättre förutsättningar att uppnå verkligt

medbestämmande än den modell om tvång som

förespråkas i motionen.

I motion A356 anges även att

styrelserepresentationslagen bör förändras så att

löntagarnas representation i framför allt mindre

företag förbättras. Frågan om medbestämmande har i

lagstiftningen hanterats på två sätt. Den ena vägen

går genom MBL och tar sin utgångspunkt i

arbetstagarens ställning som motpart till

arbetsgivaren i ett avtalsförhållande som regleras

genom kollektiv- och anställningsavtal. I detta

förhållande löses tvister och utjämnas

intressemotsättningar vid förhandlingar mellan

arbetsgivaren och fackföreningen som representant

för arbetstagarna. Det andra sättet är direkt

fackligt inflytande i arbetsgivarens beslutande

organ. Detta är reglerat genom

styrelserepresentationslagen. Lagens viktigaste

funktion är att ge insyn. Andra syften är att de

anställda skall få följa och delta i

beslutsprocessen. Det är inte tänkt att

arbetstagarrepresentanterna skall ha någon avgörande

bestämmanderätt. Arbetstagarledamöterna förutsätts

alltid vara i minoritet.

Styrelserepresentationslagen grundar rätt till

arbetstagarrepresentanter i styrelsen om företaget

har sysselsatt minst 25 arbetstagare det senaste

räkenskapsåret. Företaget kan också besluta att

lagen skall gälla även om företaget har färre

anställda än 25.

Frågan om representationsrätten i företag med

färre än 25 anställda har i lagstiftningssammanhang

inte varit en stor tvistefråga. Reglerna i MBL ger

arbetstagarna på små arbetsplatser samma rättigheter

till medbestämmande som på stora arbetsplatser.

Arbetsgivare med få anställda har typiskt sett korta

och nära beslutsvägar. Ofta består

aktiebolagsstyrelser i så små företag enbart av en

ordinarie styrelseledamot och en suppleant.

Utskottet kan mot denna bakgrund inte finna att det

föreligger något vägande behov av att införa en rätt

till styrelserepresentation i företag med färre

anställda än 25.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det ovan

anförda motionerna A270 yrkandena 1 och 2 (s), A336

(s), A352 (s), A355 (s) och A356 (s).

Enskilda arbetstagares rätt att teckna avtal

Motion A229 (m) ifrågasätter kollektivavtalet och

dess verkningar. Kollektivavtalet är en del av

grunden till den svenska arbetsrätten.

Kollektivavtal ingås mellan arbetstagarorganisation

och arbetsgivare eller arbetsgivarorganisation.

Kollektivavtalet binder inom sitt tillämpningsområde

även medlem i organisationen. Tillämpningsområdet

bestämmer parterna i avtalet. Det förekommer både

att tillämpningsområdet avser alla arbetstagare som

utför arbete som regleras genom kollektivavtalet och

att det endast är medlemmarna i den avtalsslutande

organisationen som omfattas.

Ingår arbetsgivaren i det första fallet ett

enskilt avtal med en arbetstagare som står i strid

med kollektivavtalet, äger avtalet ingen giltighet i

den delen (27 § MBL). Arbetsgivaren bryter mot

kollektivavtalet och blir skadeståndsskyldig mot

arbetstagarorganisationen enligt regeln "pacta sunt

servanda" (avtal skall hållas). Detta gäller oavsett

om arbetstagaren är medlem eller inte i den

kollektivavtalsbärande organisationen.

För den arbetstagare som inte är medlem i

organisationen får, i det senare fallet, avtalet

inga sådana konsekvenser utan båda avtalen kan

tillämpas parallellt. Arbetsgivarens

handlingsutrymme bestäms alltså av innehållet i de

kollektivavtal som arbetsgivaren eller

arbetsgivarorganisationen ingått.

Kollektivavtalet fyller en viktig funktion på

svensk arbetsmarknad. Kollektivavtal gagnar

arbetsfreden och stabiliteten på arbetsmarknaden.

Många kollektivavtal på arbetsmarknaden tillåter

dessutom arbetsgivare och enskilda arbetstagare att

ingå avtal som innebär bättre förmåner än vad

kollektivavtalet ger. Det är endast de avtal som

innebär sämre förmåner för arbetstagaren som då blir

ogiltiga enligt MBL.

För utskottet råder det inget tvivel om att den

modell på arbetsmarknaden som motionen förespråkar

skulle leda till försämringar för många enskilda

arbetstagare.

Motion A229 yrkande 3 (m) avslås.

Uppförandekoder

Motion U325 (mp) tar upp frågor som berör företags,

myndigheters och organisationers interna

angelägenheter. Att upprätta en uppförandekod kan

för ett företag innebära ett formellt uttalande om

företagets värderingar med ett löfte till andra,

t.ex. leverantörer och kunder, att företaget och

dess personal skall iaktta den antagna koden.

I EU-sammanhang har frågan om företagens sociala

ansvar fått genomslag. På området finns det en

grönbok om främjande av en europeisk ram för

företagens sociala ansvar. Företagens sociala ansvar

kan beskrivas som att företag på frivillig grund

integrerar sociala och miljömässiga hänsyn i sin

verksamhet och i samverkan med sina intressenter.

Att ta socialt ansvar innebär inte endast att man

uppfyller de rättsliga kraven fullständigt utan

också att man går längre än vad som krävs genom att

investera mer i humankapital, miljö och relationer

till intressenter. Den interna dimensionen av

företagens sociala ansvar rör främst de anställda

och kan avse personalförvaltning, arbetsmiljö,

anpassning till strukturförändringar samt hantering

av miljöpåverkan och naturresurser. I företagens

externa sociala ansvar ingår t.ex. att iaktta

mänskliga rättigheter särskilt i internationell

verksamhet.

De aktuella frågorna som motionen tar upp avser i

första hand företags, organisationers och

myndigheters interna angelägenheter och ligger

utanför vad riksdagen normalt sett fattar beslut om.

Utskottet som i stora delar kan hålla med motionären

om värdet av uppförandekoder avstyrker motion U325

yrkandena 1 och 2 (mp).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Översyn av arbetsrätten (punkt 2) (m, fp,

kd, c)

av Margareta Andersson (c), Anders G Högmark (m),

Stefan Attefall (kd), Patrik Norinder (m), Tina

Acketoft (fp), Henrik Westman (m) och Mauricio

Rojas (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 1. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2002/03:A216 yrkandena 1 och 2 samt 2002/03:A229

yrkande 1 och avslår motionerna 2002/03:A236 yrkande

2 samt 2002/03:A365 yrkande 4.

Ställningstagande

Förhållandena på arbetsmarknaden förändras. Sverige

har gått från ett traditionellt industrisamhälle

till ett modernt kunskapssamhälle. Den

arbetsrättsreglering som infördes på 1970-talet ter

sig alltmer otidsenlig. Det är ett komplicerat och

oöverskådligt regelverk. Det behövs en lagstiftning

som har en modernare syn på medarbetarnas och

företagens ömsesidiga relationer. De anställda skall

ses som individer och inte bara som en del av ett

kollektiv.

Vi vill stärka den enskildes ställning på

arbetsmarknaden. Det är de enskilda arbetsgivarna

och arbetstagarna som skall vara innehavare av

rättigheter och skyldigheter, men som på frivilliga

grunder kan delegeras till olika organisationer.

Alla arbetstagare skall tillförsäkras grundläggande

rättigheter, oavsett avtalsförhållanden eller

facklig tillhörighet. Alla arbetstagare skall vara

garanterade både positiv och negativ föreningsrätt.

Möjligheterna till lokala överenskommelser måste

vidgas för att anpassning skall kunna ske till

arbetstagarnas och företagens individuella

förutsättningar. Den fackliga vetorätten har spelat

ut sin roll och skall avskaffas.

Vi anser att ett modernt arbetsrättsligt regelverk

skall präglas av flexibla sätt att knyta arbetskraft

till sig. Hindren mot nyanställning måste avskaffas

och nya anställningsformer införas.

Den översyn som ALI i slutet av 2002 överlämnade

till regeringen, menar vi, inte har lyckats att

förutsättningslöst göra en översyn av arbetsrätten,

utan har lagt fram sina förslag utifrån begränsade

direktiv och det gällande arbetsrättsliga

regelverket.

Det anförda innebär att motionerna A216 yrkandena 1

och 2 (m) samt A229 yrkande 1 (m) bör bifallas av

riksdagen och motionerna A236 yrkande 2 (mp) samt

A365 yrkande 4 (v) avslås.

2. Översyn av arbetsrätten (punkt 2) (v)

av Camilla Sköld Jansson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 2. Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:A365 yrkande 4 samt avslår motionerna

2002/03:A216 yrkandena 1 och 2, 2002/03:A229 yrkande

1 och 2002/03:A236 yrkande 2.

Ställningstagande

Vänsterpartiets utgångspunkt är att när ett

anställningsavtal ingås skall det som huvudregel

gälla tills vidare. När anställningar tidsbegränsas

skall det finnas särskilda skäl för det. Detta har

också, åtminstone inledningsvis, varit lagstiftarens

intentioner. LAS har dock över åren luckrats upp,

och det finns numera stora möjligheter att anställa

en arbetstagare för begränsad tid. Antalet

tidsbegränsade anställningar har under de senaste

10-15 åren dramatiskt ökat. I dag är det omkring 500

000 personer som är tidsbegränsat anställda, varav

merparten är kvinnor. Offentliga arbetsgivare är

sämst att erbjuda anställningstrygghet i form av

tillsvidareanställningar.

Att vara tidsbegränsat anställd innebär många

negativa konsekvenser. Det ger oftast lägre inkomst,

vilket påverkar bl.a. sjuklönen,

socialförsäkringarna och pensionen. Det blir också

svårare att kvalificera sig för

arbetslöshetsförsäkringen, hyra lägenhet och bli

beviljad banklån.

Anställningsform och anställningsvillkor är en

fråga om makt och har en tydlig könsdimension.

Vänsterpartiet menar att det är nödvändigt att hitta

lösningar för hur de tidsbegränsade anställningarna

kan minska.

Det ingick inte i direktivet till utredningen

Hållfast arbetsrätt - för ett föränderligt arbetsliv

(Ds 2002:56) att föreslå åtgärder för att minska

möjligheterna till att anställa tidsbegränsat.

Utredningen har föreslagit att den nuvarande listan

över tidsbegränsade anställningar i LAS tas bort och

ersätts med en regel som innebär att det är fritt

fram för en arbetsgivare att anställa en person

tidsbegränsat upp till 18 månader under en period av

fem år.

Vänsterpartiet gör bedömningen att ett sådant

förslag kommer att öka antalet tidsbegränsat

anställda, i vart fall kommer det inte att minska.

Det måste vara fråga om helt andra lösningar för att

komma till rätta med problemet med det höga antalet

tidsbegränsat anställda.

Det anförda innebär att motion A365 yrkande 4 (v)

bör bifallas av riksdagen och motionerna A216

yrkandena 1 och 2 (m), A229 yrkande 1 (m) samt A236

yrkande 2 (mp) avslås.

3. Översyn av arbetsrätten (punkt 2) (mp)

av Ulf Holm (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 3. Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:A236 yrkande 2 samt avslår motionerna

2002/03:A216 yrkandena 1 och 2, 2002/03:A229 yrkande

1 och 2002/03:A365 yrkande 4.

Ställningstagande

Företag och myndigheter har mer systematiskt än

tidigare börjat utnyttja

tillfällighetsanställningar. I begreppet

tillfälliganställning ingår personer med

projektanställning och andra tidsbegränsade

anställningar men även personer som är föremål för

personaluthyrning. Många företag väljer att endast

ta in folk vid produktionstoppar i stället för att

tillsvidareanställa dem. Unga människor anställs i

stor utsträckning i olika tidsbegränsade

anställningar. Fasta arbeten erbjuds sällan till dem

under 25 år. Andelen tidsbegränsat anställda har

ökat från 9 % för år 1990 till drygt 14 %.

Många arbetsgivare ser tillfällighetsanställningar

som positivt. De arbetstagare som inte orkar med

arbetet är lätta att bli av med, liksom de som

ställer krav i arbetet.

Nästan alla människor tycker att

anställningstrygghet är viktigt. De allra flesta

föredrar en tillsvidareanställning framför en

tillfällighetsanställning eller att ha eget företag.

Regeringen bör ta initiativ till en utredning om

hur tillfällighetsanställningar kan minska.

Det anförda innebär att motion A236 yrkande 2 (mp)

bör bifallas av riksdagen och motionerna A216

yrkandena 1 och 2 (m), A229 yrkande 1 (m) samt A365

yrkande 4 (v) avslås.

4. Tidsbegränsad anställning m.m. (punkt 3)

(kd)

av Stefan Attefall (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 4. Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:A320 yrkandena 20 och 22 samt avslår

motionerna 2002/03:A208, 2002/03:A210, 2002/03:A215

yrkande 4 i denna del, 2002/03:A254, 2002/03:A296,

2002/03:A312, 2002/03:A347 i denna del, 2002/03:A359

och 2002/03:N211 yrkande 6.

Ställningstagande

Kristdemokraterna har under flera år hävdat behovet

av att göra arbetsrätten mer flexibel och bättre

anpassad till de mindre företagens situation. Det

finns behov av att reformera reglerna för

tidsbegränsade anställningar. En utgångspunkt är att

reglerna skall bli enklare. Att förlänga perioden

för provanställning till tolv månader skulle öka

företagens benägenhet att nyanställa i stället för

att nyttja övertid vid konjunkturuppgångar. En

motsvarande effekt skulle en lagändring kunna få som

innebär att visstidsanställning vid arbetsanhopning

i stället för sex månader tillåts i två år.

De konkreta lagändringarna skulle kunna träda i

kraft och börja tillämpas relativt omedelbart och

kunna påverka nyanställningssituationen i framför

allt de små företagen.

Det anförda innebär att motion A320 yrkandena 20 och

22 (kd) bör bifallas av riksdagen och motionerna

A208 (s), A210 (fp), A215 yrkande 4 i denna del (s),

A254 (s), A296 (m, fp, kd, c), A312 (s), A347 i

denna del (s), A359 (s) och N211 yrkande 6 (fp)

avslås.

5. Turordning vid uppsägning (punkt 6) (m, fp,

kd, c, mp)

av Margareta Andersson (c), Anders G Högmark (m),

Stefan Attefall (kd), Patrik Norinder (m), Tina

Acketoft (fp), Henrik Westman (m), Ulf Holm (mp)

och Mauricio Rojas (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:A215 yrkande 5,

2002/03:A218, 2002/03:A219, 2002/03:A229 yrkande 2,

2002/03:A234, 2002/03:A262, 2002/03:A295,

2002/03:A333, 2002/03:A347 i denna del och

2002/03:A350.

Ställningstagande

I utskottet har åter frågan om upphävande av

tvåpersonsundantaget i 22 § andra stycket LAS varit

uppe för behandling. Sedan bestämmelsen infördes den

1 januari 2001 har drygt två år passerat. Undantaget

har tillämpats vid arbetsbrist i små företag. Dessa

företag har kunnat fortsätta sin verksamhet med sina

nyckelpersoner kvar i anställning trots

nedskärningar. Bestämmelsen har fått den positiva

effekt för små företag som utskottet hoppades på vid

införandet.

Som framfördes vid införandet av regeln skulle

regeln i enstaka fall kunna komma att tillämpas på

ett diskriminerande sätt. Därför framhölls särskilt

möjligheten att pröva ett beslut om undantag med

stöd av det skydd för arbetstagaren som följer av

jämställdhetslagen och andra diskrimineringslagar.

Undantag från turordningsreglerna kan också prövas

enligt allmänna rättsgrundsatser om beslutet är

otillbörligt eller strider mot god sed på

arbetsmarknaden. Vi vill understryka att tillämpning

av undantagsregeln är avsedd för att nyckelpersoner

skall kunna stanna kvar i verksamheten.

Vår slutsats är att det inte finns några skäl att

upphäva undantagsbestämmelsen.

Motionerna A215 yrkande 5 (s), A218 (s), A219 (s),

A229 yrkande 2 (m), A234 (s), A262 (v), A295 (s),

A333 (s), A347 i denna del (s) och A350 (s)

avstyrks.

6. Stärkt anställningsskydd för tjänstlediga

(punkt 7) (mp)

av Ulf Holm (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 6. Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:A337 yrkande 2.

Ställningstagande

Vid tillämpningen av turordningsreglerna i 22 § LAS

har det tyvärr visat sig att det förekommit vissa

former av diskriminering från arbetsgivarens sida.

Turordningsreglerna bör finnas kvar men det är dags

att förbättra andra delar av arbetsrätten.

Åtgärder måste vidtas mot diskriminering i olika

former. Miljöpartiet värnar särskilt om gravida,

föräldralediga, äldre och tjänstlediga. Lagändringar

måste komma till stånd som stärker skyddet mot

diskriminering av dessa grupper.

För den som är tjänstledig finns det risk för

diskriminering i samband med arbetsgivares

tillämpning av turordningsreglerna. Det är därför

nödvändigt att skydda den grupp som av studier eller

annan anledning beviljats ledighet. Det skall inte

gå att undanta folk från turordningen vid

uppsägningar och i stället säga upp tjänstlediga.

Det anförda innebär att motion A337 yrkande 2 (mp)

bör bifallas av riksdagen.

7. Åldersdiskriminering i LAS (punkt 8) (fp, c)

av Margareta Andersson (c), Tina Acketoft (fp)

och Mauricio Rojas (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 7. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2002/03:226 yrkandena 1 och 2 samt 2002/03:A332

yrkande 16.

Ställningstagande

Reglerna i LAS som ger arbetstagare rätt att vid

beräkning av anställningstid i vissa avseenden

tillgodoräkna sig en extra anställningsmånad för

varje anställningsmånad som arbetstagaren påbörjat

efter fyllda 45 år är åldersdiskriminerande. Både

yngre och äldre diskrimineras. De yngre

diskrimineras eftersom de äldre som redan är i

anställning får bättre placering i t.ex.

turordningshänseende även om de egentligen varit

anställda lika länge eller längre. De äldre blir

diskriminerade eftersom de har svårare att få arbete

efter fyllda 45 år på grund av dessa regler.

De skäl till skydd för äldre arbetstagare som

anförs av utskottsmajoriteten och som hämtats ur

lagförarbete från tidigt 1970-tal är inte längre

relevanta. En arbetstagare som är 45 år kan i det

moderna kunskapssamhället inte rimligen betraktas

som en sådan äldre arbetstagare som behöver särskilt

skydd för att över huvud taget kunna hävda sig på

arbetsmarknaden. Bestämmelserna i LAS är

åldersdiskriminerande och det finns inte berättigade

skäl för det.

Det anförda innebär att motionerna A226 yrkandena 1

och 2 (fp) samt A332 yrkande 16 (fp) bör bifallas av

riksdagen.

8. Företagsnedläggning m.m. (punkt 9) (c)

av Margareta Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 8. Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:N306 yrkande 30 samt avslår motionerna

2002/03:A251, 2002/03:A255, 2002/03:A279,

2002/03:A303 och 2002/03:A339.

Ställningstagande

De senaste åren har andelen av de största svenska

företagen som flyttat sitt huvudkontor utanför

landet ökat, för år 2000 var det 30%. Även andra

delar av företagens verksamheter har flyttats till

andra länder. Centerpartiet ser med oro på denna

utveckling. Det är viktigt att Sverige skapar ett

företagsklimat som gör att företag vill flytta till

och stanna kvar i Sverige. I Sverige är företagens

ansvar när de flyttar utomlands begränsat jämfört

med andra länder. I Kontinentaleuropa krävs t.ex.

omfattande kontroller och förhandlingar med

myndigheter innan en nedläggning godkänns. En

nedläggning kan stoppas ifall argument om dålig

lönsamhet inte bedöms hålla. I många länder finns

det kortare varseltider med en inriktning mot att

upprätta sociala planer, ofta i form av utbildning

och omskolning. I Sverige hanterar företagen

ansvaret för den uppsagda personalen på olika sätt.

Exempel finns där företag, stat och kommun tar ett

gemensamt ansvar, men det finns också exempel på

motsatsen. Ansvarsfördelningen mellan olika tänkbara

parter vid en företagsnedläggning bör ses över.

Det anförda innebär att motion N306 yrkande 30 (c)

bör bifallas av riksdagen och motionerna A251 (s),

A255 (s), A279 (s), A303 (s) och A339 (s) avslås.

9. Stridsåtgärder (punkt 10) (m, kd)

av Anders G Högmark (m), Stefan Attefall (kd),

Patrik Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 9. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2002/03:A229 yrkande 4 samt 2002/03:A320 yrkandena

23 och 24.

Ställningstagande

Enligt vår mening bör det införas ett

proportionalitetskrav för att begränsa möjligheten

till stridsåtgärder som kostar lite för den egna

organisationen men orsakar stor skada för motparten

och tredje man. Kravet på proportionalitet bör gälla

vid såväl primärkonflikten som svarsåtgärden och

både vid konflikter som syftar till ett nytt avtal

och vid konflikter som syftar till s.k. hängavtal.

Vi anser även att rätten till sympatiåtgärder bör

avskaffas. Enligt vår uppfattning är det svårt att

rättsligt motivera denna stridsåtgärd. Rätten till

sympatiåtgärder försvaras i dag endast av den

fackliga sidan som uppfattar den som en del av

kollektivavtalssystemet. Den egentliga grunden för

rätten till stridsåtgärder - att träffa

kollektivavtal - finns inte vid sympatiåtgärder. Det

kan t.o.m. vara så att en part som har träffat

kollektivavtal efter stridsåtgärder i de egna

förhandlingarna sedan också drabbas av

sympatiåtgärder. Ett annat skäl för ett förbud mot

sympatiåtgärder är den ökade sårbarheten hos

företagen till följd av den tekniska utvecklingen.

Det anförda innebär att motionerna A229 yrkande 4

(m) och A320 yrkandena 23 och 24 (kd) bör bifallas

av riksdagen.

10. Förstärkt skydd för gravida och

föräldralediga (punkt 11) (fp)

av Tina Acketoft (fp) och Mauricio Rojas (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 10. Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:A241 yrkande 15 samt avslår motionerna

2002/03:A242 yrkande 17, 2002/03:A304, 2002/03:A320

yrkande 9, 2002/03:A337 yrkande 1, 2002/03:A347 i

denna del och 2002/03:A366 yrkande 15.

Ställningstagande

Många kvinnor och män vittnar om att de blir sämre

behandlade på arbetsplatsen efter sin

föräldraledighet. Det kan vara fråga om att bli

föremål för omplacering eller uppsägning. Den som är

eller har varit föräldraledig kan inte helt skyddas

från sådana åtgärder men de tycks behöva ett

förstärkt diskriminerings- och anställningsskydd.

Det anförda innebär att motion A241 yrkande 15 (fp)

bör bifallas av riksdagen och motionerna A242

yrkande 17 (kd), A304 (s), A320 yrkande 9 (kd), A337

yrkande 1 (mp), A347 i denna del (s) och A366

yrkande 15 (c) avslås.

11. Förstärkt skydd för gravida och

föräldralediga (punkt 11) (kd)

av Stefan Attefall (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 11

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 11. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2002/03:A242 yrkande 17 och 2002/03:A320 yrkande 9

samt avslår motionerna 2002/03:A241 yrkande 15,

2002/03:A304, 2002/03:A337 yrkande 1, 2002/03:A347

i denna del och 2002/03:A366 yrkande 15.

Ställningstagande

Det är oroande att det föds så få barn i Sverige.

Kristdemokraterna menar att politiker, arbetsgivare

och fackföreningar tillsammans måste arbeta fram

former för ett mer barnvänligt arbetsliv, ett

arbetsliv som också möjliggör ett aktivt

föräldraskap och där föräldraskap betraktas som en

kompetenshöjning och en viktig samhällsuppgift.

Utgångspunkten skall vara att förbättra barnens

situation och minska föräldrarnas stress.

Alla typer av hinder eller diskriminering som män

eller kvinnor utsätts för med anledning av uttag av

föräldraledighet måste med all tydlighet bekämpas.

Ett förslag är att den extra kostnad som en

arbetsgivare har i form av semesterersättning för en

anställd som är föräldraledig motverkar anställning

av personer främst kvinnor, i åldrar där

föräldraskap är troligt. Ersättning för

semesterersättning till föräldralediga bör därför

betalas via försäkringskassan genom

arbetsgivaravgiften och inte belasta den enskilde

arbetsgivaren. Det måste också ges möjlighet till

både deltids- och heltidsarbete. Ett stort ansvar

vilar på den offentliga sektorn i detta avseende.

EU:s ministerråd har enats om att garantera rätten

att återuppta sitt arbete utan försämrade villkor

när man varit föräldraledig. Man skall också få

räkna sig till godo förbättringar som

arbetskamraterna erhållit under tiden. Det kan gälla

generella lönehöjningar eller utbildningar. I dag

kan föräldraledigheten vägas in som skäl för

förändring av tjänsten, vilket nu inte blir

förenligt med de nya EU-reglerna. Kristdemokraterna

ser fram mot att den svenska lagen snarast kommer

att skärpas i detta avseende.

Det anförda innebär att motionerna A242 yrkande 17

(kd) och A320 yrkande 9 (kd) bör bifallas av

riksdagen och motionerna A241 yrkande 15 (fp), A304

(s), A337 yrkande 1 (mp), A347 i denna del (s) och

A366 yrkande 15 (c) avslås.

12. Förstärkt skydd för gravida och

föräldralediga (punkt 11) (c)

av Margareta Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 11

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 12. Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:A366 yrkande 15 samt avslår motionerna

2002/03:A241 yrkande 15, 2002/03:A242 yrkande 17,

2002/03:A304, 2002/03:A320 yrkande 9, 2002/03:A337

yrkande 1 och 2002/03:A347 i denna del.

Ställningstagande

Varken gravida eller föräldralediga skall få

diskrimineras när det gäller löneutveckling och

karriärmöjligheter. En åtgärd för att stärka skyddet

för föräldralediga är att föräldraledigheten inte

räknas med i uppsägningstiden vid förändringar på

arbetsplatsen.

Det anförda innebär att motion A366 yrkande 15 (c)

bör bifallas av riksdagen och motionerna A241

yrkande 15 (fp), A242 yrkande 17 (kd), A304 (s),

A320 yrkande 9 (kd), A337 yrkande 1 (mp) och A347 i

denna del (s) avstyrks.

13. Yttrandefrihet för privatanställda

(punkt 14, motiveringen)

av Anders G Högmark (m), Patrik Norinder (m) och

Henrik Westman (m).

Vi anser att det näst sista stycket i utskottets

ställningstagande borde ha följande lydelse:

Ställningstagande

Enligt vad utskottet erfarit har frågan inte avförts

från dagordningen utan övervägs vidare inom

Regeringskansliet. Av remissutfallet framgår att

frågan är komplex. Utskottet förutsätter dock att

regeringen återkommer i frågan inom en inte alltför

lång framtid.

Med hänsyn till vad vi anfört anser vi att

motionerna A286 (s) och A307 yrkandena 1 och 2 (mp)

bör avstyrkas.

14. Yttrandefrihet för privatanställda

(punkt 14) (mp)

av Ulf Holm (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 14

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 14. Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:A307 yrkandena 1 och 2 samt avslår motion

2002/03:A286.

Ställningstagande

Ett stort och växande problem är tystnaden på

arbetsplatsen. De anställda är rädda för att

framföra kritik. Många arbetsgivare kräver i dag

tystnad och lojalitet av sina medarbetare, detta

gäller både inom den privata och offentliga sektorn.

Rädslan för att kritisera är störst bland kvinnor

och äldre arbetstagare och administrativ personal.

De som har tidsbegränsade anställningar har svårast

att säga ifrån. Ju osäkrare anställningar, desto

svårare är det att framföra kritik. Yttrandefriheten

och meddelarfriheten är reglerade i grundlagen och

gäller bara i förhållande till den offentliga

arbetsgivaren. När privata företag tar över den

verksamheten gäller inte längre dessa rättigheter.

Miljöpartiet anser att det borde införas en ny

regel i medbestämmandelagen. Dessutom borde även

arbetstagare hos privata arbetsgivare omfattas av

ökad yttrandefrihet. Miljöpartiet anser att

departementspromemorian Ds 2001:9 bör läggas till

grund för ny lagstiftning. Regeringen bör återkomma

med förslag om en sådan lag och om ändringar i

medbestämmandelagen.

Det anförda innebär att motion A307 yrkandena 1 och

2 (mp) bör bifallas av riksdagen samt motion A286

(s) avslås.

15. Tilläggsförsäkring till

föräldraförsäkringen (punkt 16) (c)

av Margareta Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 16

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 15. Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:A366 yrkande 16.

Ställningstagande

Centerpartiet är för ökat självbestämmande för

barnfamiljerna när det gäller att kombinera

familjeliv och arbetsliv. Det förutsätter att

familjernas ekonomiska möjligheter förbättras. För

att öka möjligheterna och incitamenten för både män

och kvinnor att utnyttja sin rätt att vara hemma med

barnen när de är små vill Centerpartiet bl.a. höja

taket i föräldraförsäkringen och införa en

jämställdhetsbonus för de familjer där kvinnan och

mannen delar på föräldraförsäkringen.

Det blir dessutom allt vanligare att stora företag

vill teckna tilläggsförsäkring till

föräldraförsäkringen för att garantera att de

anställda får en högre ersättning när de är

föräldralediga. I stället för att uppmuntra detta

har det förekommit motstånd från de fackliga

organisationerna mot denna lösning, vilket

förhindrat genomförandet av förslaget. Centerpartiet

anser att det inte bör vara möjligt för fackliga

organisationer att förhindra denna typ av

tilläggsförsäkring.

Det anförda innebär att motion A366 yrkande 16 (c)

bör bifallas av riksdagen.

16. Förkortad företrädesrätt till

återanställning (punkt 17) (kd)

av Stefan Attefall (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 17

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 16. Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:A320 yrkande 21.

Ställningstagande

Dagens arbetsrätt är anpassad till hur

arbetsmarknaden såg ut och fungerade på 1970-talet.

Utgångspunkten var de stora varuproducerande

företagen där arbetstagarna betraktades som

utbytbara som en del av produktionskedjan.

Arbetsmarknaden har genomgått stora förändringar.

Arbetstagarna är mer välutbildade och är svårare att

byta ut. Många av de nya arbetena skapas i de små

företagen. Varken företag som är i snabb tillväxt

eller de stora företagen uppfattar arbetsrätten som

så problematisk. Däremot upplever mindre företag i

förändring arbetsrätten som ett stort problem. Det

har över tiden skapats ett svårgenomträngligt

regelverk. Detta skrämmer många småföretag att

nyanställa och skapar en känsla av vanmakt. Det är

nödvändigt med en mera flexibel arbetsmarknad med

förenklat regelverk för att möjliggöra en anpassning

till de förhållanden under vilka de mindre företagen

lever. Kristdemokraterna har som ett led i denna

process föreslagit att möjligheten till

provanställning skall förlängas från sex till tolv

månader, att visstidsanställning vid arbetsanhopning

bör tillåtas i två år och att skyldigheten för

arbetsgivare att återanställa ändras från nio till

sex månader för viss arbetskraft, t.ex. för personer

över 55 år.

Det anförda innebär att motion A320 yrkande 21 (kd)

bör bifallas av riksdagen.

17. Enskilda arbetstagares rätt att teckna

avtal (punkt 19) (m)

av Anders G Högmark (m), Patrik Norinder (m) och

Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 17. Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:A229 yrkande 3.

Ställningstagande

Relationerna på arbetsmarknaden är en fråga om

respekt för den enskildes rätt. Varje svensk

arbetstagare skall vara tillförsäkrad grundläggande

rättigheter på arbetsmarknaden. Det skall han eller

hon vara i sin egenskap av arbetstagare, inte i sin

egenskap av medlem i en viss organisation eller att

han eller hon omfattas av ett visst kollektivavtal.

Den enskilde arbetstagarens ställning på

arbetsmarknaden måste stärkas. En

kollektivavtalsbunden arbetsgivare är i dag skyldig

att tillämpa kollektivavtalet inte bara på

motpartens medlemmar utan även på oorganiserad

arbetskraft och på arbetstagare som tillhör annan

fackförening. På arbetsplatser där det finns

kollektivavtal är det därför omöjligt för en enskild

anställd att ställa sig vid sidan av avtalet. Det är

inte rimligt att den enskildes rätt träds förnär och

att arbetstagare är tvingade att underordna sig

kollektivavtal även mot sin egen uttryckliga vilja.

Det anförda innebär att motion A229 yrkande 3 (m)

bör bifallas av riksdagen.

18. Uppförandekoder (punkt 20) (mp)

av Ulf Holm (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 20

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 18. Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:U325 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Det är ett ökande problem i världen med

människohandel. Enligt Förenta nationerna (FN)

faller mellan 700 000 och 2 miljoner människor offer

för människohandel varje år. De som drabbas är

fattiga och maktlösa och deras mänskliga rättigheter

kränks.

Det är många faktorer som påverkar omfattningen av

denna verksamhet. En sådan faktor är efterfrågan på

sexuella tjänster. Det är tydligt t.ex. i

krigsdrabbade länder att problemet växer i och med

ökad internationell närvaro. Utländska personer på

internationella uppdrag köper sex och utnyttjar

kvinnor och flickor som råkat ut för

människohandlare.

I Sverige gäller sedan juli 2002 en lag som

kriminaliserar människohandel för sexuella ändamål,

även FN och EU har på olika sätt agerat i denna

fråga.

Det är viktigt att lyfta fram svenska företags,

myndigheters och organisationers ansvar när dessa

sänder sin personal utomlands. Det behövs en

gemensam uppförandekod så att inte svenskar bidrar

till verksamheten med människohandel. I dag har

flera svenska organisationer uppförandekoder. Det är

dock inte många som behandlar frågan om hur man

skall agera om en anställd utnyttjar en

prostituerad. Ännu färre pekar på kopplingen mellan

sexköp och stöd till människohandel och organiserad

brottslighet. Påföljden för den som bryter mot

uppförandekoden skall också vara tydlig och kännbar.

Det anförda innebär att motion U325 yrkandena 1

och 2 (mp) bör bifallas av riksdagen.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Förstärkt skydd för gravida och föräldralediga

(punkt 11) (mp)

av Ulf Holm (mp).

En viktig fråga för Miljöpartiet är skyddet mot

olika former av diskriminering. En drabbad grupp är

gravida och föräldralediga. Denna grupp är särskilt

utsatt och behöver förstärkt skydd. Med anledning

därav bör regeringen skyndsamt utarbeta lagförslag

om skärpning av föräldraledighetslagen för att öka

skyddet för gravida och föräldralediga i enlighet

med den skärpning av lagen som riksdagen förordade i

sitt beslut den 5 april 2001.

Drogtester och kontroll i belastningsregistret

(punkt 13) (mp)

av Ulf Holm (mp).

Miljöpartiet värnar om olika utsatta grupper, en

sådan grupp är de psykiskt funktionshindrade. Deras

rättsskydd bör stärkas på en rad punkter.

En grundläggande och viktig fråga är hur vården

och omsorgen om de psykiskt funktionshindrade är

organiserad och fungerar. De psykiskt

funktionshindrade är i stor utsträckning utlämnade

till den personal som tar hand om dem. De är på

många sätt lika värn- och hjälplösa som små barn.

Det blir allt svårare att få tag på personal inom

vård- och omsorgsområdet. I en sådan situation är

det viktigt att betona att man inte gör avkall på

kvaliteten. Personlig lämplighet och relevant

utbildning måste fortsätta att vara av högsta

betydelse vid anställning. Skälig lönesättning och

god personalpolitik är viktigt för att personalen

skall må bra, fungera väl och vilja stanna kvar i

sitt arbete.

Som ett skydd för de psykiskt funktionshindrade

måste det bli möjligt att vid anställning av

personal kunna begära och få uppgifter ur

belastningsregistret liksom att genomföra drogtester

av den redan anställda personalen.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

2002/03:47:

1. Regeringen föreslår att riksdagen antar

regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (2002:1032) om ändring i

lagen (1994:260) om offentlig anställning.

2. Regeringen föreslår att riksdagen antar

regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig

anställning.

3. Regeringen föreslår att riksdagen antar

regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1994:261) om

fullmaktsanställning.

Motioner från allmänna motionstiden

2002/03:U325 av Lars Ångström (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att företag,

organisationer och myndigheter skall ta fram

uppförandekoder för utlandsarbetande personal.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att

uppförandekoder när det gäller problemet med köp

av sexuella tjänster skall innehålla påföljder om

dessa bryts.

2002/03:So446 av Kerstin-Maria Stalin (mp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om god

personalpolitik, kontroll i brottsregister och

möjlighet till drogtester.

2002/03:N211 av Tobias Krantz (fp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en förlängning av

perioden för prov- och visstidsanställningar från

sex till tolv månader.

2002/03:N306 av Maud Olofsson m.fl. (c):

30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda

ansvarsfördelningen vad gäller personal vid

företagsnedläggning.

2002/03:A208 av Inger Lundberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om visstidsanställningar för

ungdomar.

2002/03:A210 av Hans Backman (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att lagen om

anställningsskydd (LAS) bör få ett tillägg som

ålägger arbetsgivarna att erbjuda personer som varit

timanställda hos samma arbetsgivare i 18 månader

fast anställning.

2002/03:A215 av Christina Axelsson och Ann-Kristine

Johansson (s):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att LAS bör

innehålla skrivningar som slår fast att grunden

för anställning skall vara tills vidare samt att

heltidsarbete är en rättighet - deltid en

möjlighet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avskaffa

undantaget för arbetsplatser med högst tio

anställda enligt 22 § LAS.

2002/03:A216 av Catharina Elmsäter-Svärd (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en allmän översyn

av arbetsrätten.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om de synpunkter som

lagts på de allmänna principer som bör läggas till

grund för översynen.

2002/03:A218 av Catherine Persson (s):

Riksdagen beslutar att 22 § LAS, vad gäller

turordningsregler vid uppsägning, skall ändras till

den lydelse som gällde före den 1 januari 2001.

2002/03:A219 av Carina Adolfsson Elgestam m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att ta initiativ till att

återställa LAS vad gäller turordningsreglerna.

2002/03:A226 av Karin Pilsäter (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avskaffa

åldersdiskrimineringen i lagen (1982:80) om

anställningsskydd.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av lagen (1982:80) om

anställningsskydd enligt vad som anförs i motionen

om åldersdiskriminering.

2002/03:A229 av Mikael Odenberg (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en genomgripande

reformering av den arbetsrättsliga lagstiftningen.

2. Riksdagen beslutar att avskaffa

turordningsreglerna i lagen (1982:80) om

anställningsskydd i enlighet med vad som anförs i

motionen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om den enskildes rätt

att teckna egna avtal.

4. Riksdagen beslutar om införande av en

proportionalitetsregel i medbestämmandelagen

(1976:580) i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2002/03:A230 av Ann-Marie Fagerström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om heltidstjänster.

2002/03:A234 av Håkan Juholt m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att avskaffa undantaget i

turordningsreglerna.

2002/03:A236 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om behovet av att

utreda hur användandet av

tillfällighetsanställningar i samhället kan

minskas.

2002/03:A239 av Margareta Andersson m.fl. (c):

24. Riksdagen begär att regeringen tar initiativ

till att göra en fördjupad uppföljning av den

lagstiftning som reglerar möjligheten till ett

barnvänligt arbetsliv.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om reglerna för att

motverka lönedumpning och urholkande av

arbetsrätten för arbetskraftsinvandrare.

2002/03:A241 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stärka

anställningsskyddet för gravida och

föräldralediga.

2002/03:A242 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

17. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av svensk lagstiftning i

enlighet med det som ministerrådet kommit fram

till avseende föräldraledighet och rätten att

återta sin tjänst utan försämrade villkor, i

enlighet med vad som anförs i motionen.

2002/03:A247 av Hillevi Larsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att de som arbetar med

utvecklingsstörda skall kunna granskas i

brottsregistret innan de anställs.

2002/03:A251 av Hillevi Larsson och Britt-Marie

Lindkvist (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om anställningstrygghet vid

företagsnedläggning.

2002/03:A252 av Anita Jönsson och Kerstin Engle (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

att mot bakgrund av diskussionen om att heltid bör

vara en rättighet och deltid en möjlighet överväga

möjligheten till nationella åtgärder för att

särskilt uppmärksamma situationen för personer med

anhöriganställning.

2002/03:A253 av Ronny Olander och Britt-Marie

Lindkvist (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om behovet av att i den

föreslagna lagstiftningen om personlig integritet i

arbetslivet tydligare skydda och stärka individens

integritet vid drogtester.

2002/03:A254 av Britt-Marie Lindkvist och Christina

Nenes (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om tillfälliga

anställningar.

2002/03:A255 av Raimo Pärssinen och Per-Olof

Svensson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs om lokala omställningsavtal vid

större förändringar inom näringslivet.

2002/03:A262 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

Riksdagen beslutar att 22 § lagen (1982:80) om

anställningsskydd ges följande lydelse: Vid

uppsägning på grund av arbetsbrist skall

arbetsgivaren iaktta följande turordningsregler.

2002/03:A270 av Hillevi Larsson (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att en bred översyn bör övervägas rörande

au pair-verksamheten i Sverige och omfattningen av

eventuell svart verksamhet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att det bör klargöras vilken

kontrollinstans som skall garantera efterlevnaden

av reglerna på området.

2002/03:A279 av Jan Björkman och Kerstin Andersson

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att stärka

ansvaret vid företagsnedläggningar.

2002/03:A286 av Christina Nenes och Göte Wahlström

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att vidta åtgärder för att

förbättra yttrandefriheten för anställda inom den

privata sektorn.

2002/03:A289 av Anneli Särnblad Stoors m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att heltider skall vara

grunden för alla anställningar.

2002/03:A295 av Claes-Göran Brandin och Gunilla

Carlsson i Hisings Backa (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i motionen om att ta bort undantagen

i turordningsprinciperna.

2002/03:A296 av Elizabeth Nyström m.fl. (m, fp, kd,

c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att reformera

reglerna för tidsbegränsade anställningar.

2002/03:A303 av Göte Wahlström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om översyn av varselregler vid

personalneddragning.

2002/03:A304 av Lars U Granberg och Birgitta

Ahlqvist (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av ändring i lagen

om anställningsskydd när det gäller

föräldraledighet.

2002/03:A307 av Barbro Feltzing m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

departementspromemorian om yttrandefrihet bör

läggas till grund för en proposition för att komma

till rätta med tystnaden på våra arbetsplatser.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utredning om en

ändring i medbestämmandelagen.

2002/03:A312 av Lena Sandlin-Hedman och Gunilla

Carlsson i Hisings Backa (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av en översyn av

lagstiftningen för att komma till rätta med den

försämring av villkoren på arbetsmarknaden som det

ökade antalet behovs-, projekt- och

objektanställningar innebär.

2002/03:A320 av Stefan Attefall m.fl. (kd):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om jämställdhet och

diskriminering av föräldralediga.

20. Riksdagen beslutar att möjligheten till

provanställning förlängs till tolv månader.

21. Riksdagen beslutar att ändra tiden för

arbetsgivares skyldighet att återanställa till sex

månader.

22. Riksdagen beslutar att visstidsanställning vid

arbetsanhopning bör tillåtas upp till två år.

23. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

lagförslag som innebär att stridsåtgärder skall

vara proportionerliga.

24. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

lagförslag om att sympatiåtgärder inte skall

tillåtas som instrument vid

arbetsmarknadskonflikter.

2002/03:A332 av Erik Ullenhag m.fl. (fp):

16. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av 3 § tredje stycket lagen

(1982:80) om anställningsskydd i enlighet med vad

i motionen anförs.

2002/03:A333 av Kurt Kvarnström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om att ta bort undantagen

i lagen vid arbetsplatser med mindre än tio

anställda.

2002/03:A336 av Hans Stenberg och Susanne Eberstein

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om beräkning av

anställningstid vid övergång av verksamhet.

2002/03:A337 av Ulf Holm och Barbro Feltzing (mp):

1. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt bör

utarbeta ett förslag till lagändring i enlighet

med vad i motionen anförs om

föräldraledighetslagen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om ökat skydd för

tjänstlediga.

2002/03:A339 av Hans Stenberg och Kerstin

Kristiansson Karlstedt (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om enhetliga regler vid

nedläggning av företag.

2002/03:A347 av Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att stärka unga kvinnors

villkor på arbetsmarknaden och att förändringar bör

ske i de lagar som rör anställningsskydd,

föräldraledighet och jämställdhet.

2002/03:A350 av Lena Sandlin-Hedman och Gunilla

Carlsson i Hisings Backa (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att återställa LAS vad

gäller turordningsreglerna.

2002/03:A351 av Lena Sandlin-Hedman och Gunilla

Carlsson i Hisings Backa (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om rätten till heltidsarbete.

2002/03:A352 av Lena Sandlin-Hedman och Gunilla

Carlsson i Hisings Backa (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om utbildning av nya

företagare för att undvika konflikter på

arbetsmarknaden som grundas i okunskap.

2002/03:A355 av Christina Axelsson och Krister

Örnfjäder (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att främja

tryggheten för dem som startar personalkooperativ.

2002/03:A356 av Anders Ygeman (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om utökat medbestämmande.

2002/03:A358 av Jan Emanuel Johansson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om skyldighet att utföra

registerkontroll på personal som arbetar inom små

boendeenheter, familjehem, flyktingförläggningar,

som företrädare för ensamkommande barn eller är god

man.

2002/03:A359 av Mikael Damberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en översyn av systemet med

tidsbegränsade anställningar i syfte att begränsa

antalet osäkra anställningar och göra det lättare

att bli tillsvidareanställd.

2002/03:A361 av Inger Segelström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om lag om heltid som rättighet

och deltid som möjlighet i avtal.

2002/03:A365 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den utredning

som ser över arbetsrätten lämnar en särskild

redogörelse över hur könsperspektivet beaktats

samt ger förslag på åtgärder för att snabbt minska

antalet visstidsanställningar.

2002/03:A366 av Margareta Andersson m.fl. (c):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stärka

föräldraledighetslagen så att föräldraledighet ej

får medräknas som uppsägningstid.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att lagstifta bort

möjligheten för facken att inskränka företagens

möjlighet att teckna tilläggsförsäkringar till

föräldraförsäkringen.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

1. Förslag till lag om ändring i

lagen (2002:1032) om ändring i lagen

(1994:260) om offentlig anställning

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1994:260) om

offentlig anställning i stället för dess lydelse

enligt lagen (2002:1032) om ändring i nämnda lag

skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Lydelse enligt SFS Föreslagen lydelse

2002:1032

-----------------------------------------------------

3 §[1]

Lagen gäller inte

1. statsråden,

2. riksdagens ombudsmän,

3. riksrevisorerna,

4. arbetstagare som är lokalanställda av svenska

staten utomlands och som inte är svenska medborgare,

-----------------------------------------------------

5. arbetstagare som har 5. arbetstagare som är

anvisats beredskapsarbete anställda med särskilt

eller skyddat arbete. anställningsstöd eller i

skyddat arbete.

-----------------------------------------------------

För justitiekanslern, justitieråden och

regeringsråden gäller bara 4 § om bedömningsgrunder

vid anställning, 7-7 d §§ om bisysslor, 23-29 §§ om

arbetskonflikter, 38 § om interimistiskt beslut och

42 § andra stycket om vissa undantag från lagen

(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.

**FOOTNOTES**

[1]: Senaste lydelse 2001:1016.

2. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:260) om

offentlig anställning

Härigenom föreskrivs att 32 och 34 §§ lagen (1994:260) om offentlig

anställning skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

32 §

-----------------------------------------------------

Föreskrifterna om grunden för uppsägning eller

avskedande, turordning vid uppsägning och

företrädesrätt till återanställning i lagen

(1982:80) om anställningsskydd skall också tillämpas

på en arbetstagare i verksledande eller därmed

jämförlig ställning som är anställd tills vidare,

om något annat inte följer av denna lag eller,

såvitt rör andra frågor än grunden för uppsägning

eller avskedande, av föreskrifter som regeringen

meddelar.

-----------------------------------------------------

Vad som sägs i första

stycket om avskedande

gäller även för en

arbetstagare i

verksledande eller därmed

jämförlig ställning som

är anställd för begränsad

tid.

-----------------------------------------------------

-----------------------------------------------------

34 §

-----------------------------------------------------

Statens ansvarsnämnd Statens ansvarsnämnd

beslutar i frågor om beslutar i frågor om

disciplinansvar, åtals- disciplinansvar, åtals-

anmälan och avskedande, anmälan och avskedande,

när det gäller när det gäller

arbetstagare som anställs

av regeringen. 1. arbetstagare som är

anställda genom beslut av

regeringen,

2. arbetstagare som

utan att vara anställda

genom beslut av

regeringen har en

verksledande eller därmed

jämförlig ställning.

-----------------------------------------------------

Regeringen får föreskriva att nämnden skall besluta i sådana frågor också

när det gäller andra arbetstagare.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.

2. I ärende som har påbörjats före ikraftträdandet gäller 34

§ i sin äldre lydelse.

3. Förslag till lag om ändring i lagen

(1994:261) om fullmaktsanställning

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1994:261) om

fullmaktsanställning skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

5 §

-----------------------------------------------------

En arbetstagare är En arbetstagare är

skyldig att avgå från skyldig att avgå från

anställningen vid den anställningen vid den

ålder som anges i ålder som anges i

författningar eller författningar eller

kollektivavtal om statlig kollektivavtal.

pension.

-----------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.

Bilaga 3

Utskottets lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om

anställningsskydd

Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1982:80) om

anställningsskydd skall ha följande lydelse.

22 §

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

-----------------------------------------------------

Vid uppsägning på grund av arbetsbrist skall

arbetsgivaren iaktta följande turordningsregler.

-----------------------------------------------------

Innan turordningen .

fastställs får en

arbetsgivare med högst

tio arbetstagare oavsett

antalet

turordningskretsar

undanta högst två

arbetstagare som enligt

arbetsgivarens bedömning

är av särskild betydelse

för den fortsatta

verksamheten. Vid

beräkningen av antalet

arbetstagare hos

arbetsgivaren bortses

från arbetstagare som

avses i 1 §. Den eller

de arbetstagare som

undantas har företräde

till fortsatt anställning

-----------------------------------------------------

Har arbetsgivaren flera driftsenheter, fastställs en

turordning för varje enhet för sig. Enbart den

omständigheten att en arbetstagare har sin

arbetsplats i sin bostad medför inte att den

arbetsplatsen utgör en egen driftsenhet. Om

arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av

kollektivavtal, fastställs en särskild turordning

för varje avtalsområde. Finns det i ett sådant fall

flera driftsenheter på samma ort, skall inom en

arbetstagarorganisations avtalsområde fastställas en

gemensam turordning för samtliga enheter på orten,

om organisationen begär det senast vid förhandlingar

enligt 29 §.

-----------------------------------------------------

Turordningen för de Arbetstagarens plats i

arbetstagare som inte turordningen bestäms med

undantagits bestäms med utgångspunkt i varje

utgångspunkt i varje arbetstagares sammanlagda

arbetstagares sammanlagda anställningstid hos

anställningstid hos arbetsgivaren.

arbetsgivaren. Arbetstagare med längre

Arbetstagare med längre anställningstid har

anställningstid har företräde framför

företräde framför arbetstagare med kortare

arbetstagare med kortare anställningstid. Vid lika

anställningstid. Vid lika anställningstid ger högre

anställningstid ger högre ålder företräde. Kan en

ålder företräde. Kan en arbetstagare endast efter

arbetstagare endast efter omplacering beredas

omplacering beredas fortsatt arbete hos

fortsatt arbete hos arbetsgivaren, gäller som

arbetsgivaren, gäller som förutsättning för

förutsättning för företräde enligt

företräde enligt turordningen att

turordningen att arbetstagaren har

arbetstagaren har tillräckliga

tillräckliga kvalifikationer för det

kvalifikationer för det fortsatta arbetet.

fortsatta arbetet.

-----------------------------------------------------

-----------------

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.

2. Äldre föreskrifter om turordning enligt 22 § skall

tillämpas i

samband med förhandling enligt lagen (1976:580) om

medbestämmande i arbetslivet i fråga om uppsägning på grund

av

arbetsbrist, om förhandlingen har begärts före lagens

ikraftträdande.