Bet. 2002/03:AU8

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

2002/03:AU8

Arbetsmarknadspolitik

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet

regeringens proposition 2002/03:44

Arbetsmarknadspolitiken förstärks och tre

motioner som avlämnats med anledning av

denna, Riksdagens revisorers förslag

2002/03:RR10 och fyra motioner som väckts

med anledning av detta samt 36

motionsyrkanden från allmänna

motionstiden hösten 2002.

I propositionen föreslås att en

försöksverksamhet med

arbetsplatsintroduktion för vissa

invandrare skall bedrivas vid

arbetsförmedlingen från den 1 september

2003. Specialutbildade arbetsförmedlare

skall med hjälp av särskild arbetsmetodik

förmedla kontakt med lämplig arbetsgivare

och ansvara för bl.a. introduktion och

uppföljning på arbetsplatsen.

Vidare föreslås ändringar i reglerna

för det särskilda anställningsstödet för

att underlätta för dem som har varit

inskrivna länge i aktivitetsgarantin.

Anvisning till en anställning med

särskilt anställningsstöd föreslås under

vissa villkor få göras även för personer

som inte fyllt 57 år. Stödnivån föreslås

bli höjd. För personer som fyllt 61 år

föreslås i vissa fall att anvisning till

anställning med anställningsstöd hos

samma arbetsgivare skall kunna göras

tidigare än efter sex månader.

Ändringarna genomförs från den 1 juli

2003.

I propositionen föreslås också en

försöksverksamhet med

bristyrkesutbildning för redan anställda.

Den skall bedrivas under perioden den 1

juli 2003 till den 31 december 2005 och

syftar till att motverka flaskhalsar på

arbetsmarknaden.

Ett antal regeländringar föreslås i

propositionen i syfte att förbättra och

effektivisera samverkan mellan

arbetslöshetsförsäkringen och

aktivitetsgarantin. Vid inträde i

aktivitetsgarantin upphör rätten att

återgå till en påbörjad ersättningsperiod

i arbetslöshetsförsäkringen som föregått

deltagande i aktivitetsgarantin. Ramtiden

för uppfyllande av ett arbetsvillkor för

den som deltar i aktivitetsgarantin får

inte omfatta tid före deltagandet. Även

jobbsökaraktiviteter inom ramen för

aktivitetsgarantin skall räknas in i

ramtiden. Dagpenningen från

arbetslöshetsförsäkringen till den som

deltagit i aktivitetsgarantin får, om det

är till fördel för den sökande, lämnas

med ett belopp som motsvarar den

ersättning som senast lämnades i form av

aktivitetsstöd under tiden i

aktivitetsgarantin. Ett särskilt

studerandevillkor införs för den som i

enlighet med den individuella

handlingsplanen som upprättats i samråd

med den sökande lämnat aktivitetsgarantin

för heltidsstudier. I detta

studerandevillkor skall det inte finnas

någon kvalifikationstid, och

arbetslöshetsersättning skall lämnas

antingen enligt grundförsäkringen eller

enligt inkomstbortfallsförsäkringen.

Förslagen i fråga om

arbetslöshetsförsäkringen föranleder

ändringar i lagen (1997:238) om

arbetslöshetsförsäkring. Lagändringarna

föreslås träda i kraft den 1 september

2003.

Utskottet tillstyrker förslagen i

propositionen. Beträffande lagförslagen

förordar dock utskottet en mindre

justering och ett tillägg till de

föreslagna övergångsbestämmelserna. Detta

innebär att också motionsförslag som

ligger i linje med regeringens förslag om

bl.a. arbetslöshetsförsäkringen

tillstyrks av utskottet. Övriga

motionsförslag med anledning av

propositionen avstyrks av utskottet.

Utskottet föreslår att riksdagen gör

ett tillkännagivande till regeringen om

behovet av vissa förtydliganden i samband

med aktivitetsgarantin.

Riksdagens revisorers förslag RR10 om

styrningen av Arbetsmarknadsverket (AMV)

omfattar sju delförslag. Målstrukturen

för arbetsmarknadspolitiken är för

komplicerad, och en generell översyn av

målen för arbetsmarknadspolitiken bör

göras. Regeringen bör få i uppdrag att

förbättra resultatredovisningen.

Verksamhetsplaneringen inom AMV har stora

brister och den nya verksamhetsplanering

som för närvarande genomförs bör

utvärderas. Enligt revisorerna är

tidsschemat för AMV:s

verksamhetsplanering för snävt, och

regeringen bör överväga införande av

preliminära verksamhetsmål för verket.

Insikten om de arbetsmarknadspolitiska

målen är begränsad inom AMV, och

regeringen bör uppdras att öka

kunskaperna om målen inom verket. AMS

uppföljning och utvärdering av den egna

verksamheten, och då främst

resultatstyrningen, är förenad med

betydande brister och bör förbättras.

Behovet av att förbättra uppföljnings-

och utvärderingsverksamheten innefattar

även länsarbetsnämnderna.

Utskottet för ett resonemang om vart

och ett av revisorernas förslag. Dessa

avstyrks av utskottet främst med

hänvisning till pågående arbete inom

Regeringskansliet och AMV som ligger i

linje med Revisorernas förslag. Utskottet

avstyrker även de därmed sammanhängande

motionsförslagen.

I betänkandet behandlas även

motionsförslag om bl.a. åtgärder för att

främja invandrare, äldre och andra

särskilda grupper på arbetsmarknaden samt

förslag om arbetsmarknadspolitiska

program. Samtliga dessa motionsyrkanden

avstyrks.

Totalt har företrädarna för

Moderaterna, Folkpartiet,

Kristdemokraterna, Centerpartiet och

Miljöpartiet avgivit 21 reservationer i

ärendet. Sex av dessa är gemensamma

reservationer från företrädarna för

Moderaterna, Folkpartiet,

Kristdemokraterna och Centerpartiet om

bl.a. bristyrkesutbildning, system för

individuell kompetensutveckling och

arbetskraftsinvandring.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Mål och inriktning,

styrning av AMV

Riksdagen avslår dels Riksdagens

revisorers förslag 2002/03:RR10

yrkandena 1-7, dels motionerna

2002/03:A3 yrkandena 9 och 10 (m),

2002/03:A4 yrkandena 1, 2, 4 och 5

(fp), 2002/03:A5 yrkandena 1, 4 och 5

(kd), 2002/03:A6 yrkandena 1 och 2

(m), 2002/03:A7 yrkandena 1-7 (kd),

2002/03:A8 yrkandena 1-3 (c),

2002/03:A9 yrkandena 1-4 (fp) samt

2002/03:Sf226 yrkande 7 (fp).

Reservation 1 (m)

Reservation 2 (fp)

Reservation 3 (kd)

Reservation 4 (c)

2. Aktivitetsgaranti -

särskilt anställningsstöd

Riksdagen godkänner regeringens

förslag om ändrade villkor i samband

med det särskilda anställningsstödet.

Därmed bifaller riksdagen proposition

2002/03:44 punkt 3 och avslår

motionerna 2002/03:A3 yrkande 1 (m),

2002/03:A4 yrkande 8 (fp) och

2002/03:A5 yrkande 2 (kd).

Reservation 5 (m)

Reservation 6 (fp)

Reservation 7 (kd)

3. Lagförslaget om

studerandevillkor efter deltagande i

aktivitetsgarantin

Riksdagen antar 18, 19 och 30 a §§ i

det av regeringen enligt bilaga 2

framlagda förslaget till lag om

ändring i lagen (1997:238) om

arbetslöshetsförsäkring. Därmed

bifaller riksdagen dels proposition

2002/03:44 punkt 1 i denna del, dels

motion 2002/03:A4 yrkande 9 i denna

del (fp) och avslår motion 2002/03:A3

yrkande 3 (m).

Reservation 8 (m)

4. Lagförslaget i övrigt

Riksdagen dels antar

a) 17 § i det av utskottet enligt

bilaga 3 framlagda förslaget till lag

om ändring i lagen (1997:238) om

arbetslöshetsförsäkring,

b) 7, 14 a, 23 och 30 §§ jämte

ingressen i det av regeringen enligt

bilaga 2 framlagda förslaget till lag

om ändring i lagen (1997:238) om

arbetslöshetsförsäkring i den mån det

inte omfattas av vad utskottet

föreslagit ovan,

dels beslutar att

övergångsbestämmelserna skall ha den

lydelse som framgår av bilaga 3.

Därmed bifaller riksdagen dels delvis

proposition 2002/03:44 punkt 1 i denna

del, dels motionerna 2002/03:A3

yrkandena 5 i denna del och 6 (m) samt

2002/03:A4 yrkande 9 i denna del (fp).

5. Översyn av

arbetslöshetsförsäkringen

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:A3 yrkande 4 (m) och

2002/03:A5 yrkande 12 (kd).

Reservation 9 (m, fp, kd, c)

6. Övriga frågor om

aktivitetsgaranti

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:A3 yrkande 5 i denna del (m),

2002/03:A5 yrkande 6 (kd),

2002/03:A239 yrkande 32 (c),

2002/03:A305 (s), 2002/03:A308 (mp)

och 2002/03:A320 yrkande 5 (kd).

Reservation 10 (m)

Reservation 11 (kd)

Reservation 12 (c)

7. Åtgärder för vissa

invandrare

Riksdagen godkänner regeringens

förslag om finansiering av

arbetsplatsintroduktion för vissa

invandrare. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2002/03:44 punkt 2 och

motion 2002/03:A3 yrkandena 7 och 8

(m) samt avslår motionerna 2002/03:A4

yrkandena 3, 6 och 7 (fp), 2002/03:A5

yrkande 9 (kd), 2002/03:A207 yrkandena

1-3 och 5 (fp), 2002/03:A271 yrkandena

1 och 3 (s), 2002/03:A320 yrkande 12

(kd), 2002/03:Sf334 yrkandena 38, 39

och 41 (kd) och 2002/03:Sf336

yrkandena 7, 9 och 11 (v).

Reservation 13 (fp)

Reservation 14 (kd)

8. Åtgärder för äldre

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:A5 yrkande 7 (kd),

2002/03:A224 yrkandena 2 och 3 (kd),

2002/03:A320 yrkande 8 (kd),

2002/03:A321 yrkande 8 (m),

2002/03:A327 (s) samt 2002/03:A332

yrkande 15 (fp).

Reservation 15 (m, fp, kd, c)

9. Åtgärder för övriga

särskilda grupper m.m.

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:A5 yrkande 8 (kd),

2002/03:A249 (s), 2002/03:A264

yrkandena 1 och 2 (mp), 2002/03:A287

(s) samt 2002/03:A320 yrkande 10 (kd).

Reservation 16 (m, fp, kd, c)

Reservation 17 (mp)

10. Vissa frågor rörande

arbetsmarknadspolitiska program,

m.m.

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:A212 (kd), 2002/03:A256 (s),

2002/03:A293 (s) samt 2002/03:A320

yrkandena 7, 11 och 27 (kd).

Reservation 18 (fp, kd, c)

11. Bristyrkesutbildning

Riksdagen godkänner regeringens

förslag om bristyrkesutbildning för

anställda. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2002/03:44 punkt 4 samt

avslår motionerna 2002/03:A3 yrkande 2

(m), 2002/03:A4 yrkandena 10 i denna

del och 11 (fp), 2002/03:A5 yrkande 3

(kd) och 2002/03:Sf336 yrkande 8 (v).

Reservation 19 (m, fp, kd, c)

12. System för individuell

kompetensutveckling

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:A4 yrkande 10 i denna del (fp)

och 2002/03:A5 yrkande 11 (kd).

Reservation 20 (m, fp, kd, c)

13. Arbetskraftsinvandring

Riksdagen avslår motion 2002/03:A5

yrkande 10 (kd).

Reservation 21 (m, fp, kd, c )- motiv.

14. Förtydliganden i samband

med aktivitetsgarantin

Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad utskottet anfört om

behovet av förtydliganden i samband med

aktivitetsgarantin.

Stockholm den 13 maj 2003

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Anders Karlsson

Följande ledamöter har deltagit i

beslutet: Anders Karlsson (s), Margareta

Andersson (c), Laila Bjurling (s), Anders

G Högmark (m), Christer Skoog (s), Sonja

Fransson (s), Stefan Attefall (kd),

Camilla Sköld Jansson (v), Patrik

Norinder (m), Lars Lilja (s), Tina

Acketoft (fp), Berit Högman (s), Henrik

Westman (m), Britta Lejon (s), Ulf Holm

(mp), Mauricio Rojas (fp) och Mariam

Osman Sherifay (s).

2002/03

AU8

Redogörelse för ärendet

I detta betänkande behandlas regeringens

förslag i proposition 2002/03:44

Arbetsmarknadspolitiken förstärks och tre

motioner som väckts med anledning av

propositionen samt Riksdagens revisorers

förslag 2002/03:RR10 Styrningen av AMS

och länsarbetsnämnderna och fyra motioner

som avlämnats med anledning av förslaget.

I betänkandet tas också upp ett antal

motioner som väckts under allmänna

motionstiden hösten 2002.

I propositionen lägger regeringen fram

förslag om finansiering av en

försöksverksamhet med

arbetsplatsintroduktion för vissa

invandrare som skall bedrivas vid

arbetsförmedlingen. Specialutbildade

arbetsförmedlare skall med hjälp av

särskild arbetsmetodik förmedla kontakt

med lämplig arbetsgivare och ansvara för

bl.a. introduktion och uppföljning på

arbetsplatsen.

Förslag läggs också fram om ändringar

av reglerna för det särskilda

anställningsstödet i syfte att underlätta

för dem som har varit inskrivna länge i

aktivitetsgarantin. Anvisning till en

anställning med särskilt anställningsstöd

får i dag ske för en person som är minst

57 år och deltagit i aktivitetsgaranti i

minst 3 månader och som uppfyller vissa

andra villkor. I propositionen föreslås

att även personer som inte fyllt 57 år

skall kunna få anvisning till särskilt

anställningsstöd om de varit inskrivna i

aktivitetsgarantin i 18 månader eller

mer.

För personer som fyllt 61 år föreslås

att det i vissa fall skall vara möjligt

att göra en ny anvisning till anställning

med särskilt anställningsstöd hos samma

arbetsgivare tidigare än efter sex

månader, vilket är den gräns som gäller i

dag. Förslaget om ändrade regler för det

särskilda anställningsstödet innefattar

också merkostnadsersättning och justering

av stödnivåer.

Möjlighet föreslås i propositionen att,

inom ramen för

arbetsmarknadsutbildningen, bevilja redan

anställda bristyrkesutbildning. Syftet är

att motverka flaskhalsar på

arbetsmarknaden.

I Riksdagens revisorers förslag RR10

föreslås åtgärder för att förbättra

främst resultatstyrningen av

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och

länsarbetsnämnderna. Förslaget omfattar

bl.a. översyn av mål och målstruktur för

Arbetsmarknadsverket (AMV), regeringens

resultatredovisning i

budgetpropositionen,

verksamhetsplaneringen inom AMV samt

uppföljning och utvärdering inom verket.

Samtliga motioner i ärendet anges nedan

utan årtal, 2002/03.

Utskottets överväganden

1 Utvecklingen på arbetsmarknaden

Propositionen

Situationen på arbetsmarknaden har under

det senaste decenniet påverkats av både

strukturella och konjunkturella faktorer.

Mellan 1990 och 1993 minskade antalet

sysselsatta med drygt en halv miljon

enligt Statistiska centralbyråns (SCB)

arbetskraftsundersökningar (AKU). Under

samma period steg antalet arbetslösa från

en nivå på 75 000 till drygt 350 000

personer. Därefter låg sysselsättningen

och den öppna arbetslösheten kvar på

ungefär samma nivå under flera år. Denna

period karaktäriserades av en förbättrad

konjunktur med snabb ekonomisk tillväxt

under framför allt 1995. Trots detta

fortsatte den öppna arbetslösheten att

vara hög.

Under 1996 minskade tillväxten som en

följd av en svagare internationell

konjunkturutveckling. Därefter följde

mellan 1997 och 2001 en positiv

utveckling med en märkbar uppgång av

antalet sysselsatta och en kraftig

nedgång av arbetslösheten. Hösten 2001

upphörde sysselsättningsökningen och

minskningen av den öppna arbetslösheten.

Antalet anmälda platser till

arbetsförmedlingen har varierat över

tiden. I slutet av 1980-talet anmäldes i

snitt varje månad drygt 60 000 arbeten

med mer än 10 dagars varaktighet. Trots

att utvecklingen var gynnsam efter

konjunkturförstärkningen 1997 har antalet

anmälda platser legat på en klart lägre

nivå än i början av 1980-talet. Hösten

2002 var antalet anmälda platser lägre än

under 1999 och 2000.

I propositionen konstateras att antalet

varsel sedan 2001 legat på en högre nivå

än under andra halvan av 1990-talet. Alla

inkomna varsel om uppsägning verkställs

inte.

Den relativa arbetslösheten för kvinnor

var lägre än för män under 1990-talet.

Efter det att kvinnornas situation på

arbetsmarknaden försämrades i mitten av

1990-talet har gapet i arbetslöshetsnivå

mellan kvinnor och män varit relativt

litet. Hösten 2001 var den öppna

arbetslösheten bland män strax över 4 %,

medan den låg strax under 4 % för

kvinnor. Under hösten 2002 syntes vissa

tendenser till att arbetslösheten ökade

bland män, medan kvinnors arbetslöshet

minskade. Förklaringen är främst att

konjunkturavmattningen under 2001 och

2002 i första hand påverkade den privata

sektorn, medan den offentliga sektorn,

där kvinnor är överrepresenterade,

fortsatte att expandera.

Sysselsättningsgraden varierar starkt

mellan olika åldersgrupper. Den öppna

arbetslösheten bland ungdomar varierar i

regel snabbt med konjunkturförändringar.

Den äldre arbetskraften påverkas däremot

inte lika starkt av

konjunkturutvecklingen.

De regionala skillnaderna har

förstärkts under den senaste

högkonjunkturen. Storstadsregionerna och

vissa andra tillväxtregioner har präglats

av svår arbetskraftsbrist och låg

arbetslöshet, medan andra regioner haft

hög öppen arbetslöshet och många personer

i konjunkturberoende program. Den

konjunkturavmattning som inträdde under

hösten 2001 drabbade dock vissa tidigare

gynnade områden, bl.a. Stockholm.

I avsnitt 4.1 redovisas vissa uppgifter

om utvecklingen av arbetsmarknaden för

invandrare.

Utskottet

Utskottet gör här inte någon mer

övergripande bedömning av utvecklingen på

arbetsmarknaden utan begränsar sig till

att redovisa vissa frågor rörande

konjunkturutvecklingen på senare tid och

mer omedelbara effekter på

arbetsmarknaden.

Utskottet delar regeringens uppfattning

i 2003 års ekonomiska vårproposition om

att den internationella ekonomin präglas

av osäkerhet. Utvecklingen är och har

varit svagare än förväntat. Den

internationella lågkonjunkturen påverkar

Sverige.

Arbetsmarknaden påverkas negativt av

den jämförelsevis svaga tillväxten i fjol

och i år. Regeringen räknar med en öppen

arbetslöshet på 4,5 % i år, vilket

stämmer ungefär överens med flera andra

konjunkturprognoser. Konjunkturinstitutet

(KI) bedömer i sin senaste prognos från

mars 2003 att arbetslösheten i år skall

uppgå till 4,6 %.

För 2004 räknar såväl regeringen som KI

i sina senaste bedömningar med att den

öppna arbetslösheten skall sjunka något

och uppgå till 4,3 %.

I fråga om reguljär sysselsättningsgrad

för personer i åldern 20-64 år

överensstämmer regeringens och KI:s

prognoser såväl för 2003 (77,3 %) som för

2004 (77,6 %).

Den senaste statistiken från AMS

publicerades den 7 april och avser mars

månad. Enligt AMS har effekterna på

arbetsmarknaden ännu inte varit så stora

av lågkonjunkturen och de varsel som

lämnats. Bara en mindre del av de

personer som varslats om uppsägning hade

också blivit arbetslösa.

Enligt AMS är efterfrågan på

arbetskraft stor i vissa sektorer på

arbetsmarknaden, men generellt sett har

arbetsgivarna för närvarande lättare än

på länge att få tag i arbetskraft.

Jämfört med mars förra året var antalet

arbetslösa 23 000 större i mars 2003.

Männen stod för två tredjedelar av

ökningen.

Antalet personer som var anmälda som

arbetssökande var 193 000 vid slutet av

månaden. Det motsvarar 4,4 % av

arbetskraften, jämfört med 3,9 % i mars

förra året. Men 15 000 färre deltar i

arbetsmarknadspolitiska program, och med

hänsyn till det är försämringen på

arbetsmarknaden liten, enligt AMS. Av

arbetskraften var 6,9 % arbetslösa eller

inskrivna i program i mars, jämfört med

6,7 % förra året.

SCB redovisar i AKU för mars att 202

000 personer var arbetslösa jämfört med

167 000 för ett år sedan. Antalet

arbetslösa har ökat bland både män och

kvinnor. Andelen arbetslösa uppgick i

mars till 4,5 % av arbetskraften, jämfört

med 3,8 % året innan. Även mellan

februari och mars ökade antalet

arbetslösa. Därmed har antalet ökat ända

sedan hösten 2002.

Andelen sysselsatta i åldersgruppen

20-64 år uppgick i mars 2003 till 77,5 %,

vilket är en minskning med 0,6

procentenheter sedan mars föregående år.

När det gäller latent arbetssökande,

dvs. personer som velat och kunnat arbeta

men inte sökt arbete (inklusive

heltidsstuderande), redovisar SCB en

minskning med 22 000 personer till

128 000 i mars 2003. I gruppen återfinns

19 000 heltidsstuderande som sökt arbete.

2 Mål och inriktning, styrning av AMV

Utskottets förslag i korthet

Utskottet ställer sig bakom mål och

allmän inriktning av

arbetsmarknadspolitiken som redovisas i

proposition 2002/03:44. Utskottet

redovisar också sina ställningstaganden

till Riksdagens revisorers förslag

2002/03:RR10 Styrningen av AMS och

länsarbetsnämnderna. Revisorernas

förslag (yrk. 1-7) avstyrks liksom

samtliga motionsförslag. Jämför

reservationerna 1 (m), 2 (fp), 3 (kd)

och 4 (c).

I detta avsnitt behandlas frågor av mer

allmän eller övergripande karaktär om mål

för och inriktning m.m. av

arbetsmarknadspolitiken. I avsnittet

behandlas också Riksdagens revisorers

förslag 2002/03:RR10 och de

motionsförslag som avlämnats med

anledning därav.

Som framgår nedan har motionsförslag

med lika eller likartad lydelse avlämnats

såväl med anledning av propositionen som

med anledning av revisorernas förslag. I

något fall gäller det också förslag som

väckts under allmänna motionstiden hösten

2002.

I argumenteringen sammanlänkar

motionärerna i flera fall mer allmänna

eller övergripande synpunkter på mål och

inriktning med ställningstaganden till

revisorernas förslag om styrningen av

AMV. Det är främst av denna anledning som

utskottet väljer att i detta avsnitt

behandla såväl frågor om mål och

inriktning som revisorernas förslag.

Mål och inriktning enligt propositionen

Sverige står inför två stora utmaningar,

att bryta den ökande ohälsan och att

förbättra integrationen av invandrare på

arbetsmarknaden. En effektiv

arbetsmarknadspolitik som bidrar till

ökad sysselsättning är en förutsättning

för att dessa utmaningar skall klaras.

Det är också ett villkor för att nå

regeringens övergripande mål, det s.k.

sysselsättningsmålet, som innebär att

andelen reguljärt sysselsatta i

befolkningen i åldern 20-64 år skall öka

till 80 % 2004. Målet därefter är full

sysselsättning. Att nå dessa båda mål

samtidigt som arbetslösheten hålls på en

låg nivå ställer nya krav på

arbetsmarknadspolitiken.

Möjligheterna att nå

sysselsättningsmålet skulle förbättras av

en kraftig konjunkturuppgång under 2003

och 2004. En förutsättning för att nå

målet är att sysselsättningsgraden

stiger, särskilt i grupper där den i dag

är betydligt lägre än genomsnittet.

Arbetsmarknadspolitiken har mot denna

bakgrund lagts om i en tydligare

tillväxtfrämjande riktning, från

stabilisering till allokering. En

förskjutning av insatserna har också ägt

rum från praktikåtgärder till matchning

och utbildning.

Arbetslöshetsförsäkringens effektivitet

har samtidigt förbättrats och

rättstryggheten har ökat för dem som är

beroende av försäkringen. Till detta

kommer att insatserna för dem som har

svårast att få ett arbete har stärkts,

främst genom införandet av

aktivitetsgarantin. Omläggningen av

arbetsmarknadspolitiken måste fortsätta.

Regeringen anser att dagens

huvudinriktning för

arbetsmarknadspolitiken bör ligga fast.

Målet för arbetsmarknadspolitiken är en

väl fungerande arbetsmarknad med full

sysselsättning och god ekonomisk

tillväxt. För att uppnå målet är

politikens huvuduppgifter att:

· Medverka till att arbetssökande

snabbt sammanförs med vakanta platser.

·

· Öka de arbetslösas kompetens.

·

· Stödja dem som har svårast att

få ett arbete.

·

Ge inkomsttrygghet under en

övergångsperiod vid ofrivillig

arbetslöshet.

Den fortsatta omläggningen av

arbetsmarknadspolitiken måste utformas så

att matchningsprocessen effektiviseras

ytterligare. Det kan bl.a. ske genom att

aktivitetsgarantin förbättras och genom

fortsatta insatser för att kvalitetssäkra

de individuella handlingsplanerna.

Regeringen pekar ut sju områden där

arbetsmarknadspolitikens

tillväxtorienterade inriktning skall

förstärkas:

1. Effektivisering och förbättrad

styrning av arbetsmarknadspolitiken.

2.

3. Åtgärder för att hålla uppe och

öka arbetskraftsutbudet.

4.

5. Förbättrad integration av

invandrare på arbetsmarknaden.

6.

7. Insatser för att få

långtidssjukskrivna i arbete.

8.

9. Anpassning av

arbetsmarknadsutbildningen till nya krav

på arbetsmarknaden.

10.

11. Åtgärder för att främja

arbetskraftens geografiska rörlighet.

12.

Säkerställande av

arbetslöshetsförsäkringens legitimitet.

När det gäller effektivisering och

förbättrad styrning av

arbetsmarknadspolitiken framhålls i

propositionen att flera av de åtgärder

som regeringen vidtagit under de senaste

åren ligger väl i linje med förslagen

från Riksdagens revisorer. Bland annat

har regeringen vidtagit åtgärder för att

förbättra styrningen och ledningen av

AMV. Regeringen framhåller samtidigt att

det fortfarande finns utrymme för

avsevärda förbättringar av styrningen och

genomförandet av den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten och

ger exempel på sådana. Ytterligare

åtgärder kommer att vidtas under 2003.

För regeringen är det en viktig

utgångspunkt att arbetsmarknadspolitiken,

liksom politiken inom andra relevanta

politikområden, skall stå i samklang med

riktlinjerna i EU:s

sysselsättningsstrategi och de fyra

pelarna under dessa.

Den svenska arbetsmarknadspolitiken har

främst betydelse för genomförandet av

riktlinjerna under den första pelaren.

Olika insatser för att leva upp till

dessa görs kontinuerligt. Också förslagen

i propositionen kan ses i ljuset av dessa

riktlinjer.

I den första av

sysselsättningsstrategins riktlinjer

anges att medlemsstaterna skall bekämpa

ungdomsarbetslöshet och förebygga

långtidsarbetslöshet. Propositionens

förslag rörande arbetslöshetsförsäkringen

och aktivitetsgarantin har bäring på

denna riktlinje. Dessa förslag står också

i samklang med riktlinje 2, i vilken

anges att länderna skall göra bidrags-,

skatte- och utbildningssystemen mer

sysselsättningsbefrämjande.

I riktlinje 4 uppmanas medlemsstaterna

att utveckla kompetens för den nya

arbetsmarknaden genom livslångt lärande,

medan riktlinje 6 tar sikte på behovet av

att vidta åtgärder för att förbättra

jobbmatchningen och förebygga

flaskhalsar. Förslaget om

bristyrkesutbildning syftar till att

komma till rätta med brister på dessa

områden.

Den översyn av de

rörlighetsstimulerande medlen inom

arbetsmarknadspolitiken, med särskild

tyngdpunkt på flyttningsbidragen, som

regeringen initierat, överensstämmer väl

med riktlinje 6.

Flera förslag har i större eller mindre

utsträckning bäring på riktlinje 7, i

vilken anges att medlemsländerna skall

motverka diskriminering och främja social

integrering genom tillgång till

anställning. Förslag om

arbetsplatsintroduktion för vissa

invandrare har anknytning till denna

riktlinje.

Förslaget från Riksdagens revisorer om

styrningen av AMS och länsarbetsnämnderna

Riksdagens revisorer har granskat

styrningen av AMS och

länsarbetsnämnderna. Granskningen har

sitt ursprung i ett förslag från

arbetsmarknadsutskottet. Resultaten av

granskningen har redovisats i rapporten

2002/03:2 Styrningen av AMS och

länsarbetsnämnderna. Rapporten har

remissbehandlats.

Enligt revisorernas förslag till

riksdagen 2002/03:RR10 om styrningen av

AMS och länsarbetsnämnderna har

resultatstyrningen av

arbetsmarknadspolitiken stora brister.

Det finns en uppenbar risk för att

resurser inom arbetsmarknadspolitiken

används och fördelas fel. Revisorerna

anser därför att det behövs en grundlig

översyn av resultatstyrningen inom

arbetsmarknadspolitiken. Detta gäller

både regeringens och AMV:s insatser.

Målstrukturen för

arbetsmarknadspolitiken är för

komplicerad. Målen är också orealistiska

och kan leda till en övertro på vad

arbetsmarknadspolitiken kan åstadkomma.

Riksdagens revisorer anser att det inte

går att styra arbetsmarknadspolitiken

effektivt utifrån dagens målstruktur och

föreslår att regeringen gör en generell

översyn av målen för

arbetsmarknadspolitiken (revisorernas

yrk. 1).

Regeringens resultatinformation i

budgetpropositionen ger ingen bra bild av

hur arbetsmarknadspolitiken bidrar till

måluppfyllelsen. Regeringen bör därför få

i uppdrag att förbättra

resultatredovisningen (revisorernas yrk.

2).

Granskningen visar också att

verksamhetsplaneringen inom AMV har stora

brister. Detta gör att intentionerna med

resultatstyrningen riskerar att

undermineras. Målen får inte något

ordentligt genomslag bland de anställda,

målens styrande funktion reduceras

väsentligt och resurserna fördelas inte

effektivt. Ett arbete för att förnya och

förbättra verksamhetsplaneringen har

emellertid kommit i gång inom verket.

Revisorerna anser därför att det i

nuläget inte finns anledning att ställa

krav på ytterligare omarbetning av

verksamhetsplaneringen inom AMV. Däremot

är det av vikt att fempunktsprogrammet

(se nedan i detta avsnitt under rubriken

Bakgrund) och den nya

verksamhetsplaneringen utvärderas.

Regeringen bör därför få i uppdrag att

utvärdera effekterna av dessa och

återkomma till riksdagen med en

redovisning. Utvärderingen bör göras av

ett externt utvärderingsorgan

(revisorernas yrk. 3).

Tidsschemat för AMV:s

verksamhetsplanering är snävt. Exempelvis

fattas regeringens definitiva beslut om

verksamhetsmål för kommande budgetår

kring den 20 december. Revisorerna anser

att regeringen bör överväga att i god tid

ange preliminära verksamhetsmål för AMV.

Därmed skulle verksamhetsplaneringen inom

verket underlättas (revisorernas yrk. 4).

Resultatet av en enkätundersökning

bland de anställda vid

arbetsförmedlingarna visar enligt

revisorerna att insikten om de

arbetsmarknadspolitiska målen är

begränsad. Regeringen bör få i uppdrag

att öka kunskaperna om målen och

förståelsen för dessa genom någon form av

skriftligt dokument, exempelvis

regleringsbrevet (revisorernas yrk. 5).

AMS uppföljning och utvärdering av den

egna verksamheten, och då främst

resultatstyrningen, är förenad med

betydande brister. Analysen av

resultatstyrningsprocessen är mycket

förenklad och outvecklad. Det måste vara

otillfredsställande för de anställda att

inte kunna bedöma och jämföra resultat.

Revisorerna anser att AMV bör få i

uppdrag att förbättra sin uppföljnings-

och utvärderingsverksamhet (revisorernas

yrk. 6). Behovet av att förbättra

uppföljnings- och

utvärderingsverksamheten innefattar även

länsarbetsnämnderna (revisorernas yrk.

7).

Motioner

Som framgått behandlas i avsnittet

motioner som väckts vid tre olika

tillfällen. Motionerna A6 (m), A7 (kd),

A9 (fp) och A8 (c) har avlämnats med

anledning av revisorernas förslag medan

motionerna A3 (m), A4 (fp) och A5 (kd)

har avlämnats med anledning av

propositionen. I avsnittet behandlas

också en motion som väckts under allmänna

motionstiden.

Enligt motion A6 (yrk. 1 och 2) instämmer

Moderaterna i huvudsak i revisorernas

kritik. Partiet menar att det är

uppenbart att den svenska

arbetsmarknadspolitiken har misslyckats.

Den snarare bromsar tillkomsten av nya

arbeten än stimulerar den. Moderaterna

ställer sig i allt väsentligt bakom

revisorernas analys och kritik och

poängterar att revisorernas förslag

skyndsamt bör genomföras av regeringen.

Partiet anser att regeringen snarast

måste formulera om det övergripande

sysselsättningsmålet så att detta blir

relevant och mäter andelen sysselsatta

minus sjukfrånvarande, dvs. den andel av

befolkningen i arbetsför ålder som är i

arbete. Det finns alltför många mål inom

arbetsmarknadspolitiken, konstaterar

Moderaterna. Målen är dessutom

motsägelsefulla och vissa av dem är

direkt felaktiga.

I motion A3 (yrk. 9 och 10), som

avlämnats med anledning av propositionen,

förespråkar Moderaterna ett reformprogram

för en arbetsmarknad för alla där det

alltid skall löna sig att arbeta.

Skatterna skall sänkas främst för dem med

låga och medelhöga inkomster. Rörligheten

skall ökas genom att bl.a. den

arbetsrättsliga lagstiftningen och

arbetslöshetsförsäkringen reformeras. En

allmän obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring som omfattar alla

och har en tydlig bortre tidsgräns

införs.

Reformprogrammet skall också inriktas

på att stimulera utbildning och

förkovran, vilket alltid skall löna sig.

Individuella kompetenskonton är ett

redskap i sammanhanget liksom

kvalificerad yrkesutbildning och ökade

möjligheter till tjänstledighet. När det

gäller personer med utländsk bakgrund

pekar Moderaterna på behovet av skärpta

krav gällande det svenska samhället och

språket, vilket kan tillgodoses genom

bättre möjligheter att varva språkträning

och praktik.

Arbetskraftsutbudet skall öka genom

att den skenande sjukfrånvaron stoppas,

och förtidspensioneringarna begränsas

till ett minimum. Sjukskrivning skall

huvudsakligen avse deltid.

Ytterligare en åtgärd i det

reformprogram som Moderaterna förespråkar

är att det tillskapas en ny och modern

arbetsmarknadspolitik som tar ökad hänsyn

till de arbetslösas varierande bakgrund,

förutsättningar och behov.

Arbetsförmedlingen bör vara mer

individuellt inriktad, och den bör

konkurrensutsättas. Alla skall ha rätt

att välja arbetsförmedling samtidigt som

alla arbetslösa skall ha skyldighet att

anmäla sig som arbetslösa och stå till

arbetsmarknadens förfogande.

AMV bör ersättas av en modern

organisation, och i stället för AMS bör

en ny myndighet tillskapas med ansvar för

att förmedlingstjänster erbjuds över hela

landet och för att erforderlig

myndighetsutövning bedrivs.

I motion A4 (yrk. 1, 2, 4 och 5), vilken

som framgått väckts med anledning av

propositionen, efterfrågar Folkpartiet en

mer tillväxt- och näringslivsinriktad syn

på arbetsmarknaden. Den absolut

viktigaste arbetsmarknadspolitiska

åtgärden är att skapa ett företagsklimat

och skattesystem som gör att nya arbeten

tillkommer, något som betonas också i

motion A9 (yrk. 1-4) som avlämnats med

anledning av revisorernas förslag.

Partiet instämmer i revisorernas

uppfattning att det är viktigt att göra

en klar skillnad mellan vilka uppgifter

som gäller för sysselsättningspolitiken i

stort och vilka som gäller för den aktiva

arbetsmarknadspolitiken.

Målet för arbetsmarknadspolitiken,

vilket betonas i båda motionerna, skall

vara att förstärka de arbetslösas

ställning på arbetsmarknaden så att de

kan få nytt arbete så snart som möjligt.

Ett underifrånperspektiv skall enligt

Folkpartiet vara utgångspunkt för

arbetsmarknadspolitiken där den enskilde

skall stå i centrum. Arbetsförmedlingen

bör konkurrensutsättas och ett system med

omställningspeng införas. Det innebär att

arbetslösa personer ansöker hos

arbetsförmedlingen om en

omställningspeng. Storleken på denna

bestäms utifrån vilka åtgärder som krävs.

Enligt Folkpartiet i motion A9 kommer,

efter att inriktningen på AMS verksamhet

förändrats, omställningspengen att utgöra

ett centralt styrinstrument för

arbetsmarknadspolitiken. En utredning bör

behandla frågan om att tillskapa en sådan

omställningspeng. I motionen välkomnar

partiet också revisorernas förslag om

översyn av mål och målstruktur för

arbetsmarknadspolitiken.

Folkpartiet förespråkar i motionerna A4

och A9 att AMS i nuvarande form läggs ned

och ersätts av en liten organisation för

rena myndighetsuppgifter och tillsyn. I

stor utsträckning skall andra aktörer än

AMV sköta exempelvis arbetsförmedling. En

jobb- och utvecklingsgaranti skall

upphandlas av främst bemannings- och

uthyrningsföretag som startar

bemanningspooler.

Det finns enligt Folkpartiet tunga skäl

för regeringen att göra en särskild

översyn av regleringsbrevets innehåll i

fråga om ansvar för återrapportering och

uppföljning.

Jobb- och utvecklingsgarantin utgör

enligt motion A4 en viktig komponent i

den arbetsmarknadspolitik som partiet

förespråkar. Garantin behandlas även i

motion Sf226 (yrk. 7). Garantin sägs

enligt motion A4 vara en slags

övergångssysselsättning som skall

förbättra den arbetslöses möjligheter att

få ett arbete på den reguljära

arbetsmarknaden. Garantin består av två

delar som kombineras på olika sätt

beroende på individens behov. Den ena

delen utgörs av samhällsnyttigt arbete,

den andra av utvecklingsinsatser,

exempelvis språkinlärning,

informationsförmedling och

yrkesorienterade kurser.

Arbetsgivare som anställer nyanlända

asylsökande och invandrare skall enligt

Folkpartiet kunna få särskilda bidrag

genom den föreslagna jobb- och

utvecklingsgarantin. Utrikes födda

personer som efter utbildning i svenska

och arbetslivsintroduktion har fått ett

arbete under sin egentliga kompetensnivå

skall kunna få tilläggsutbildning med

hjälp av jobb- och utvecklingsgarantin.

Genom jobb- och utvecklingsgarantin får

den arbetssökande större valfrihet genom

att hon eller han kan vända sig till

olika aktörer. Förslaget innebär enligt

Folkpartiet att dagens AMS-byråkrati och

omhändertagandementalitet ersätts av

effektivitet, handling och krav.

Till följd av allvarliga systemfel och

strukturella hinder har utrikesfödda

sämre möjligheter på arbetsmarknaden än

svenskfödda, och en ny

sysselsättningskatastrof kan väntas.

Problemen kan avlägsnas med hjälp av

reformer av skattesystem,

arbetsmarknadslagstiftning och

bidragssystem samt genom

regelförenklingar för nyföretagande.

Utöver detta krävs en ny och bättre

antidiskrimineringslagstiftning.

Kristdemokraterna riktar i motion A7

(yrk. 1-7) kritik mot regeringens mål för

bl.a. arbetsmarknadspolitiken. Motionen

har som framgått väckts med anledning av

revisorernas förslag. Att inrikta ett mål

på den öppna arbetslösheten på det sätt

som regeringen gjort i fråga om 4-

procentsmålet om öppen arbetslöshet,

anser partiet vara förkastligt. Målet om

att 80 % av arbetskraften skall vara

sysselsatt år 2004, det s.k.

sysselsättningsmålet, finner man däremot

träffsäkert men konstaterar samtidigt att

i och med att sjukskrivningarna blir

alltfler, så ökar också sysselsättningen.

Det beror på att såväl sjukskrivna som

arbetslösa personer räknas in i

statistiken över sysselsatta.

Vidare riktar man kritik mot att målet

för arbetsmarknadspolitiken inte beaktar

förtidspensioneringarna som i likhet med

de långa sjukskrivningarna blivit fler på

senare år. När det gäller regeringens mål

om att halvera sjukskrivningarna

ifrågasätter Kristdemokraterna om detta

kan uppnås.

Partiet efterlyser ett nytt

övergripande sysselsättningsmål, vilket,

som man uttrycker det, skall visa

verkligheten som den är. Det nya målet

skall inte heller innebära att man för

att uppfylla vallöften och uppnå

politiska mål laborerar med missvisande

statistiska redovisningar av öppet

arbetslösa, deltagare i Kunskapslyftet

eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder,

sjukskrivna och förtidspensionerade.

Partiet tillstyrker revisorernas

förslag om att en översyn bör göras av

mål och målstruktur för

arbetsmarknadspolitiken liksom deras

förslag om att regeringens

resultatredovisning till riksdagen måste

förbättras väsentligt.

I nyssnämnda motion liksom i motion A5

(yrk. 1, 4 och 5), som väckts med

anledning av propositionen, betonar

Kristdemokraterna att det politiska mål

som sätts upp för arbetsmarknaden måste

förhålla sig till både arbetskraft,

sysselsatta och personer som faktiskt är

i arbete.

Kristdemokraterna instämmer i

revisorernas slutsats att ett externt

utvärderingsorgan bör få i uppdrag att

utvärdera verksamhetsplaneringen inom

AMV. Likaså delar partiet revisorernas

uppfattning att kunskapen om och

förståelsen inom AMV för målen för

arbetsmarknadspolitiken bör förbättras. I

fråga om kritiken mot brister i

länsarbetsnämndernas

verksamhetsredovisning anser

Kristdemokraterna i likhet med

revisorerna att regeringen bör besluta om

att länsarbetsnämnderna skall följa upp

sin verksamhet. Partiet delar dock inte

revisorernas uppfattning om att AMS skall

utfärda närmare bestämmelser om detta

utan anser att detta bör ankomma på

regeringen.

När det gäller revisorernas förslag om

att regeringen bör underlätta AMV:s

verksamhetsplanering genom att slå fast

preliminära verksamhetsmål har

Kristdemokraterna invändningar. Partiet

förutsätter att en översyn av AMV:s mål

och verksamhet kommer till stånd till

följd av revisorernas rapport. Översynen

skall leda till att verksamheten trimmas

och att man slår fast tydligare mål och

mellanliggande mål. Därmed är det enligt

Kristdemokraterna inte nödvändigt med

preliminära verksamhetsmål, och således

avstyrks revisorernas förslag i den

delen.

I motion A7 (yrk. 7) begär partiet att

en utredning tillsätts med uppgift att se

över hela arbetsmarknadspolitiken. Samma

krav återfinns i motion A5, då med

tillägget att det bör vara fråga om en

parlamentarisk utredning.

Partiet anser att

arbetsmarknadspolitiken kännetecknas av

handlingsförlamning och uttrycker i den

sistnämnda motionen sin besvikelse över

regeringens arbetsmarknadspolitik. Man

pekar på problem, bl.a. de höga

kostnaderna för arbetsmarknadspolitiken i

förhållande till de relativt små effekter

som uppnås, att den faktiska

sysselsättningen minskar och att

sjukfrånvaron fortsätter att öka samt att

man i alltför liten utsträckning utgår

från den enskilda människans behov och

önskemål.

Den arbetsmarknadspolitik som

Kristdemokraterna förespråkar syftar till

ökad trygghet och valfrihet för

individen. Detta skall uppnås genom att

man inrättar servicekontor som skall

erbjuda arbetslösa service i form av

databaser och information om lediga

arbeten. På servicekontoren skall också

beslut fattas om omställningspeng för

arbetslösa som inte får ett nytt arbete

inom kort. Omställningspengen skall

finansiera arbetsmarknadsåtgärder för den

enskilda och dessa skall utföras av olika

aktörer på arbetsmarknaden. Arbetslösa

skall fritt kunna välja aktör. Genom

förslaget ökar enligt motionärerna

mångfalden, valfriheten, konkurrensen och

kvaliteten på arbetsmarknadsområdet.

Centerpartiet ser i motion A8 (yrk. 1-3)

positivt på revisorernas granskning av

AMS och länsarbetsnämnderna och hävdar

att den kritik som partiet riktat mot den

centraliserade arbetsmarknadspolitiken

till stora delar bekräftats i

revisorernas rapport. Partiet välkomnar

förslagen från revisorerna men menar att

det finns skäl att sträcka sig längre än

vad revisorerna gjort.

Centerpartiet vill skära ned AMV och i

stället decentralisera beslut och

resurser genom att beslut flyttas från

statlig och regional nivå till lokal nivå

liksom ytterst också till varje arbetslös

person. En omställningspeng bör

tillskapas med vilken arbetslösa kan

finansiera åtgärder som de själva

beslutar om. Fler alternativa aktörer bör

kunna erbjuda arbetsmarknadsåtgärder. I

stället för dagens AMS behövs en central

myndighet för att samla in statistik,

göra kvalitetsbedömningar, utöva tillsyn,

förmedla omställningspengar och

auktorisera aktörer. Övriga uppgifter bör

i så stor utsträckning som möjligt

utföras på en lägre nivå.

Genom tillskapandet av

arbetsförmedlingsnämnderna skulle fler

personer engageras i den lokala

arbetsmarknadspolitiken. Nämnderna har

dock ingen makt över de

arbetsmarknadspolitiska resurserna,

vilket begränsar deras betydelse. En

utvärdering av

arbetsförmedlingsnämndernas regelverk och

organisation bör göras, anser

Centerpartiet.

Bakgrund

Mål m.m.

Målet för arbetsmarknadspolitiken är som

framgått en väl fungerande arbetsmarknad

med full sysselsättning och god ekonomisk

tillväxt.

Enligt regleringsbrevet för 2003 är AMV:s

verksamhet indelad i följande

verksamhetsgrenar till vilka hör mål

respektive återrapporteringskrav. De

sistnämnda återges dock inte här.

1. Matchning på arbetsmarknaden

Verksamhetsmål 1: Målet är en effektiv

matchning mellan vakanser och

arbetssökande på arbetsförmedlingen.

Arbetsgivare som anmäler lediga platser

till arbetsförmedlingen skall få

tillräckligt med sökande för att kunna

anställa personal enligt sina önskemål.

Verksamhetsmål 2: Målet är att korta

arbetslöshetstiderna för kvinnor och män

genom en effektiv sökprocess. En väl

fungerande sök- och matchningsprocess i

kombination med programverksamheten skall

medverka till att minska arbetslösheten

och deltidsarbetslösheten samt öka

sysselsättningen.

2. Kompetenshöjande insatser

Verksamhetsmål: Målet är att andelen

kvinnor och män som fått arbete 90 dagar

efter avslutad arbetsmarknadsutbildning i

genomsnitt skall uppgå till minst 70 %.

3. Stöd till dem som har det svårast på

arbetsmarknaden

Verksamhetsmål 1: Målet är att antalet

långtidsinskrivna kvinnor och män skall

uppgå till högst 37 000 personer i

genomsnitt per månad.

Verksamhetsmål 2: Målet är att i

genomsnitt minst 60 000 kvinnor och män

med arbetshandikapp per månad skall ha

lämplig sysselsättning under år 2003 för

beloppet som tilldelas under anslaget

22:4 Särskilda insatser för

arbetshandikappade.

Verksamhetsmål 3: Målet är att andelen

övergångar från lönebidrag till

osubventionerat arbete skall öka jämfört

med föregående år samt att

omprövningsbeslut i genomsnitt skall ha

en lägre bidragsnivå än föregående

beslut.

4. Tillsyn och kontroll av

arbetslöshetsförsäkringen

Verksamhetsmål: Tillsynen och kontrollen

skall förbättras. Resultaten skall

spridas och åtgärderna inom

arbetslöshetskassorna skall följas upp.

5. Avgiftsfinansierad verksamhet

Arbetslivstjänster, Aske kursgård och

tjänsteexport

Verksamhetsmål: Arbetslivstjänster skall

medverka till att personer som står

utanför arbetslivet skall kunna gå

tillbaka till sitt tidigare arbete eller

få ett annat arbete.

Fempunktsprogrammet inom AMV

AMS ledning har tagit fram ett program

för att utveckla verksamheten, benämnt

fempunktsprogrammet. Programmet

presenterades hösten 2001 vid AMS årligen

återkommande arbetsmarknadsdagar där

verkets chefer deltar. Det har följande

huvudkomponenter.

1. Ett gemensamt uppdrag - ett

Arbetsmarknadsverk - Af Sverige: AMV

skall tydliggöra sitt uppdrag och sin

verksamhetsidé. Af Sverige är den

rikstäckande arbetsförmedlingen där alla

arbetsgivare och arbetssökande får

likvärdiga möjligheter och möter likadana

krav.

2. Arbetsmarknadsverket i omvärlden:

Omvärldens syn på AMV. Organisationen

avser att tydliggöra det uppdrag man har

och vad man uträttar.

3. Ledning och styrning: Utveckla

ledarskap och arbetsformer.

4. En kompetensbaserad lärande

organisation: Uppgradering av de

verksgemensamma utbildningsinsatserna för

nyanställda, fortbildning och

chefsutbildning.

5. Utvärdering och förnyelse: Förbättring

av målstyrningen, resultatdialogen och

uppföljningen.

Vissa begrepp inom resultatstyrningen

Under rubriken Utskottets

ställningstagande i detta avsnitt används

vissa begrepp rörande resultatstyrning.

En närmare förklaring till begreppen

lämnas i revisorernas rapport

2002/03:RR10 avsnitt 3.2. Här kan dock

nämnas att där framgår att

resultatstyrningen skall genomföras i en

verksamhetsstruktur som omfattar tre

nivåer.

1. Politikområden

2.

3. Verksamhetsområden

4.

5. Verksamhetsgrenar

6.

Utskottets ställningstagande

Som framgått behandlas i detta betänkande

både proposition 2002/03:44

Arbetsmarknadspolitiken förstärks och

Riksdagens revisorers förslag

2002/03:RR10 Styrningen av AMS och

länsarbetsnämnderna. Vidare har framgått

att revisorernas granskning av styrningen

av AMV har sitt ursprung i ett förslag

från arbetsmarknadsutskottet.

Mål för arbetsmarknadspolitiken, m.m.

Såväl i propositionen som i revisorernas

förslag återfinns ställningstaganden om

mål och inriktning av

arbetsmarknadspolitiken.

Som framgått betonar regeringen i

propositionen att arbetsmarknadspolitiken

måste blir mer tillväxtorienterad.

Insatser behöver göras på sju områden,

däribland effektivisering och förbättrad

styrning av arbetsmarknadspolitiken.

Enligt regeringen bör det mål för

arbetsmarknadspolitiken som gäller sedan

budgetåret 2001, en väl fungerande

arbetsmarknad med full sysselsättning och

god ekonomisk tillväxt, ligga fast.

Revisorerna, däremot, anser i RR10 att

dagens mål inte är lämpligt för att styra

ett område som arbetsmarknadspolitik.

Enligt revisorerna anser många bedömare

att den aktiva arbetsmarknadspolitiken

inte kan tillskrivas några direkta

effekter på den reguljära

sysselsättningen. Effekterna av

arbetsmarknadspolitik är snarare

indirekta genom att arbetsmarknadens

funktionssätt förbättras.

Sysselsättningen påverkas därmed endast

marginellt.

Revisorernas ställningstagande i fråga

om målet för arbetsmarknadspolitiken görs

i anslutning till deras förslag som

omfattar mer än enbart det övergripande

målet för arbetsmarknadspolitiken. De

anser som framgått att en översyn bör

göras av mål och målstruktur

(revisorernas yrk. 1) på det

arbetsmarknadspolitiska området.

Översynen bör utöver det övergripande

målet även innefatta verksamhetsmål och

andra slag av mål som beslutas av

regering och riksdag.

Revisorernas förslag RR10 föregicks av

granskningsrapporten 2002/03:2, vilket

redovisats ovan. Rapporten har

remissbehandlats.

Enligt RR10 ser flertalet av

remissinstanserna problem med de

nuvarande målen och målstrukturen.

En av remissinstanserna har varit

Institutet för arbetsmarknadspolitisk

utvärdering (IFAU). När det gäller målet

för arbetsmarknadspolitiken för

institutet i sitt remissyttrande (2003-01-

20, dnr 111/2002) ett resonemang som

utskottet finner anledning att återge

här. IFAU anför:

Målen för arbetsmarknadspolitiken är

flera (de brukar ofta delas in i

stabiliserings-, allokerings- och

fördelningspolitiska mål), målen kan

komma i konflikt med varandra och kan

ofta prioriteras olika av regeringar

med olika parlamentariskt stöd.

Slutligen finns det mycket mindre av

konsensus än i fråga om målen för

penningpolitiken om hur olika medel

kan bidra till att målen faktiskt

uppfylls.

Mot denna bakgrund är det inte en

enkel uppgift att utforma målen för

AMV:s verksamhet. Klart är emellertid

att arbetsmarknadspolitiken inte ensam

kan förväntas leda till att samtliga

typer av mål uppnås. Det handlar

istället om vilka bidrag (utskottets

kursivering), utöver dem som andra

typer av politik åstadkommer, som

arbetsmarknadspolitiken kan ge.

IFAU håller mot denna bakgrund inte

med revisorerna om att målet för

politikområdet - en väl fungerande

arbetsmarknad med full sysselsättning

och ekonomisk tillväxt - skulle vara

olämpligt som övergripande mål för

arbetsmarknadspolitiken.

Enligt Näringsdepartementet, som i likhet

med IFAU avgivit ett remissvar på

revisorernas granskningsrapport, har

regeringen under 2001 påbörjat ett arbete

med att se över strukturen för en

effektivare styrning och uppföljning av

den arbetsmarknadspolitiska verksamheten.

I remissyttrandet anger

Näringsdepartementet att revisorernas

rapport kommer att utgöra en utgångspunkt

i det fortsatta utvecklingsarbetet.

I detta sammanhang finns det anledning

att erinra om att såväl regeringen som

utskottet i budgetbehandlingen hösten

2001 uttryckte kritik mot att AMV:s

analys av måluppfyllelsen var bristfällig

och svårtolkad (prop. 2001/02:1, bet.

2001/02:AU1). Större ansträngningar borde

också, enligt vad utskottet då anförde,

göras för att få till stånd en mer

relevant målstruktur och för att belysa

varför flera mål inte hade uppnåtts samt

vad som krävs för att målen skall uppnås.

Den översyn av strukturen för styrning

och uppföljning som åsyftas i

Näringsdepartementets nyssnämnda

remissvar sker enligt vad utskottet

erfarit från departementet inom ramen för

det arbete som pågår inom

statsförvaltningen när det gäller

ekonomisk styrning och utveckling av det

ekonomiadministrativa regelverket samt

utveckling av budgetprocessen och

statsförvaltningen, m.m. Detta har

redovisats i budgetpropositionen för 2001

(s. 243 f.).

På det arbetsmarknadspolitiska området

har översynsarbetet hittills bl.a.

resulterat i att det inom ramen för den

nya struktur med indelning i

politikområden som gäller sedan 2001

fastställts ett mål för politikområdet

Arbetsmarknadspolitik (prop. 2000/01:1

utg.omr. 13, AU1, rskr. 103). Likaså har

verksamhetsgrenar slagits fast för AMV

(se ovan under rubriken Bakgrund).

Enligt uppgift från

Näringsdepartementet inriktas översynen

nu närmast på att överväga om en

indelning i verksamhetsområden skall

göras. Politikområdet

Arbetsmarknadspolitik är för närvarande

inte indelat i verksamhetsområden, dvs.

mellannivån i den trestegsstruktur för

resultatstyrningen som beskrivits ovan.

Översynsarbetet skall innefatta förslag

om mål och indikatorer för

verksamhetsgrenar och eventuella

verksamhetsområden. Avsikten är enligt

vad utskottet erfarit från

Näringsdepartementet att arbetet skall

redovisas i budgetpropositionen hösten

2003.

Utskottet, som i betänkande 2000/01:AU1

tillstyrkte regeringens förslag om det nu

gällande målet för politikområdet

Arbetsmarknadspolitik, anser att det är

väsentligt att det förs en fortlöpande

diskussion om mål och målstruktur på det

arbetsmarknadspolitiska området. Att

utskottet en gång anslutit sig till ett

visst politiskt mål innebär givetvis inte

att detta mål för all framtid skall

kvarstå oförändrat. I stället är det

önskvärt att politiska mål successivt

omprövas och vid behov förtydligas.

Det finns enligt utskottet i detta

sammanhang anledning att i likhet med

IFAU (se citatet ovan) framhålla att det

inte är någon lätt uppgift att utforma

målen för arbetsmarknadspolitiken. Klart

är emellertid att ambitionsnivån måste

vara hög på såväl de stabiliserings-, som

de allokerings- och fördelningspolitiska

områdena samtidigt som utskottet i likhet

med regeringen i propositionen vill

framhålla att ytterligare förskjutning

bör ske i tillväxtfrämjande riktning,

alltså från stabilisering mot allokering,

dvs. fördelning av resurser.

Det kan i sammanhanget konstateras att

arbetsmarknadspolitiken är ett område där

det långt ifrån alltid råder politisk

konsensus, vilket enligt utskottet dock

kanske inte främst återspeglas i

överväganden kring målformuleringar utan

snarare i andra sammanhang.

En översyn av strukturen för en

effektivare styrning och uppföljning av

den arbetsmarknadspolitiska verksamheten

pågår, som framgått, inom

Regeringskansliet. Utskottet anser det

därför inte nödvändigt att riksdagen, som

revisorerna föreslagit, uppdrar åt

regeringen att göra en generell översyn

av mål och målstruktur. I stället

förutsätter utskottet att regeringen i

det pågående arbetet beaktar de

synpunkter i den aktuella frågan som

framkommit såväl i revisorernas rapport

som under remissbehandlingen och i

revisorernas slutliga förslag. Därvid kan

regeringen bl.a. ta ställning till om det

kan finnas anledning att överväga en

ändring av målet för

arbetsmarknadspolitiken så att det

tydligare framgår att detta skall bidra

till målet för den ekonomiska politiken,

vilket är full sysselsättning genom en

god och uthållig ekonomisk tillväxt.

Med hänvisning till pågående

översynsarbete anser utskottet att

revisorernas yrkande 1 bör avslås av

riksdagen.

Regeringens resultatredovisning

Som framgått anser revisorerna att

regeringens resultatredovisning till

riksdagen bör förbättras (revisorernas

yrk. 2). Efter att utskottet från

Näringsdepartementet inhämtat aktuella

uppgifter om den ovannämnda översynen av

styrningen av den arbetsmarknadspolitiska

verksamheten kan det konstateras att

denna omfattar även regeringens

resultatredovisning till riksdagen.

Utskottet ser positivt på detta.

Utskottet finner det mot ovanstående

bakgrund intressant att regeringen i

AMV:s regleringsbrev för 2003 begärt en

ny form av strategisk avrapportering. Vid

fyra olika tillfällen i februari, juni

och oktober 2003 samt i februari 2004

skall AMS till regeringen redovisa:

1. De mest strategiska åtgärderna

som planeras för att uppnå målen. Detta

skall ske med utgångspunkt från förra

årets verksamhetsresultat och sättas i

relation till bl.a. årets mål och

tilldelade medel.

2.

3. Uppnådda resultat i förhållande

till samtliga mål och de

återrapporteringskrav som finns för

verksamhetsgrenarna 1, 2 och 3

(verksamhetsgrenarna framgår under

rubriken Bakgrund ovan).

4.

5. Resultat och analys av

måluppfyllelsen för verksamhetsgrenarna

1, 2 och 3. AMS skall också redovisa en

bedömning av vilka konsekvenser nuvarande

resultat bör få för inriktningen av

verksamheten kommande budgetår.

6.

7. Analys av uppnådda resultat i

förhållande till samtliga mål och de

återrapporteringskrav som är angivna

under verksamhetsgrenarna 1, 2 och 3. AMS

skall redovisa de mest strategiska

åtgärderna som planeras för att uppnå

målen 2004. Detta skall på motsvarande

sätt som under punkt 1 ske utifrån 2003

års verksamhetsresultat i relation till

2004 års mål, instruktioner,

återrapporteringar och tilldelade medel.

8.

I fråga om punkterna 2-4 ovan skall AMS

också kommentera i vilken omfattning

resultaten beror på myndighetens insatser

respektive andra faktorers påverkan.

Resultat som avviker från målen och

övriga riktlinjer skall analyseras

ingående.

Utskottet förutsätter att riksdagen får

ta del av relevanta delar av den

strategiska avrapporteringen, exempelvis

i form av en resultatskrivelse från

regeringen.

I revisorernas granskningsrapport

2002/03:2, som ligger till grund för det

nu behandlade förslaget, sägs att

regeringen i budgetpropositionens

resultatredovisning i mycket begränsad

omfattning tar till vara utvärderingar

från externa utvärderingsorgan. Ett organ

som nämns i sammanhanget är IFAU.

Utskottet konstaterar att regeringen i

den senaste budgetpropositionen gjort

fler hänvisningar till IFAU-studier än i

tidigare budgetpropositioner. Utskottet

avstår dock från att bedöma om detta är

en följd av ökad tonvikt på

resultatredovisning eller om det finns

andra bakomliggande skäl, exempelvis att

antalet publicerade studier från IFAU

successivt har ökat och det därmed finns

fler uppföljnings- och

utvärderingsrapporter att referera till.

Tveklöst är regeringens

resultatredovisning till riksdagen i

främst budgetpropositionen en av

utskottets viktigaste källor när det

gäller att följa arbetsmarknadspolitikens

effekter. Det beror inte minst på att

resultatredovisningen skall innefatta

väsentligt mer än en sammanställning av

rena faktauppgifter, något som utskottet

i regel självt kan införskaffa.

Det kan dock i detta sammanhang nämnas

att utskottet även på andra sätt följer

bl.a. externt uppföljnings- och

utvärderingsarbete inom utskottets

beredningsområde.

I ett nyhetsblad som utarbetas inom

utskottskansliet och som distribueras

till främst ledamöter och suppleanter i

utskottet sammanställs fortlöpande

information om aktuella uppföljnings- och

utvärderingsrapporter, offentliga

utredningar, förslag från arbetsgrupper i

Regeringskansliet, nya

utredningsdirektiv, pressmeddelanden,

statistik m.m. I överläggningar mellan

partigruppsföreträdarna i utskottet våren

2003 har man enats om att ägna vissa

utskottssammanträden åt uppföljnings- och

utvärderingsfrågor.

Ett annat sätt på vilket utskottet

redan i dag följer uppföljnings- och

utvärderingsverksamhet inom

beredningsområdet är genom

direktinformation från företrädare för

myndigheter som har uppgifter av

uppföljnings- eller utvärderingskaraktär.

Så har utskottet vid sammanträden under

innevarande riksmöte fått information

från företrädare för bl.a. AMS, IFAU och

Medlingsinstitutet.

Med det anförda anser utskottet att

riksdagen bör avslå revisorernas yrkande

2.

Verksamhetsplaneringen inom AMV

Utskottet övergår nu till att behandla

revisorernas förslag om

verksamhetsplaneringen inom AMV

(revisorernas yrk. 3). Som framgått anser

revisorerna att denna har stora brister.

Utskottet konstaterar att utformningen

av AMV:s verksamhetsplanering genom

riktlinjer, fördelning av verksamhetsmål,

resursfördelning samt utformningen av

åtgärder och anslagstilldelning får

direkta eller indirekta återverkningar på

alltifrån enskilda arbetssökande,

arbetsgivare som söker arbetskraft och

lokala arbetsförmedlingar ända upp till

en mer övergripande samhällsnivå, såsom

målet för den ekonomiska politiken.

Revisorerna har gjort en omfattande

genomgång av styrningsfrågorna inom AMV i

den granskningsrapport (2002/03:2) som

ligger till grund för förslagen. De fakta

och synpunkter som framkommit under

remissbehandlingen har bidragit till att

det nu föreligger ett mångfasetterat

underlag beträffande styrningsfrågorna.

I anslutning till arbetet med

granskningsrapporten gjorde revisorerna

en genomgång av verksamhetsplaneringen

inom AMV och studerade riktlinjer,

fördelning av verksamhetsmål,

resursfördelning, planering av åtgärder

och anslag samt uppföljning och

utvärdering. Revisorerna ifrågasatte

flera av inslagen i AMV:s

verksamhetsplanering och menade att dessa

med stor sannolikhet leder till att

verksamhetsmålens styrande effekt

reduceras. Detta medför enligt

revisorerna risk för att regeringens

resultatstyrning inte får avsedd effekt.

Enligt revisorernas förslag

2002/03:RR10 delar AMS och flertalet

länsarbetsnämnder revisorernas bedömning.

Företrädarna för AMV anför i sina

remissvar att det av denna anledning

sedan 2001 vidtas konkreta åtgärder inom

verket för att införa en ny

verksamhetsplanering. En helt ny

planeringsmodell skall tillämpas

budgetåret 2004. Till detta kommer en ny

myndighetsinstruktion, en ny

ledningsorganisation, i regel benämnd

fempunktsprogrammet, och åtgärder för att

tydliggöra AMS roll som chefsmyndighet.

Utskottet kan för sin del konstatera

att regeringen i budgetpropositionen för

2003 (prop. 2002/03:1 utg.omr. 13

Arbetsmarknad) redovisat att AMV:s

organisation har ändrats i syfte att

stärka AMS roll som chefsmyndighet och

öka effektiviteten i de arbetsmarknads

politiska insatserna. AMV skall bli en

mera sammanhållen organisation där varje

arbetsförmedling erbjuder likvärdig

service och tillämpar regelverket på ett

enhetligt vis.

Vidare skall enligt regeringen

planering, styrning och uppföljning inom

AMV förbättras. I budgetpropositionen

angavs att det inom verket pågår ett

omfattande förändringsarbete med denna

inriktning utifrån AMS fempunktsprogram.

Regeringen följer enligt

budgetpropositionen förändringsarbetet

och anser att detta ligger väl i linje

med politikens inriktning.

Regeringen har uppdragit åt Stats

kontoret att följa upp resultatet av den

nya ledningsform för AMV som infördes den

1 januari 2002 samt att beskriva och

analysera AMS styrning av

länsarbetsnämnderna. Statskontorets

uppdrag avser inte verksamhetsplaneringen

inom AMV, men frågeställningar av sådan

karaktär tangeras inom ramen för

översynsarbetet, uppger

Näringsdepartementet.

En första delrapport, Styrning av

länsarbetsnämndernas verksamhet - En

första uppföljning av den förändrade

ledningsformen, lämnades till regeringen

i januari 2003 (delredovisning 2003:2).

Statskontorets uppdrag skall

slutrapporteras i januari 2004.

Enligt vad som framgår i anslutning

till revisorernas förslag om

verksamhetsplaneringen inom AMV är det,

som revisorerna uttrycker det, inte helt

uppenbart hur den nya ledningsformen och

fempunktsprogrammet skall få några

direkta effekter i form av en effektiv

fördelning av verksamhetsmål och

resurser. Revisorerna menar att detta

erfordrar förstärkt kompetens och en

vilja att utveckla AMV:s

resursfördelningsmodeller i riktning mot

en effektivare styrning.

Utskottet värdesätter att revisorerna

på det sätt som skett i

granskningsrapporten och i anslutning

till deras förslag riktat uppmärksamhet

på den viktiga och komplexa frågan om hur

verksamhetsplaneringen i en så stor

organisation som AMV skall kunna ske på

ett så effektivt sätt som möjligt.

Samtidigt noterar utskottet att

revisorerna efter remissbehandlingen av

granskningsrapporten drar slutsatsen att

det skulle vara att gå för långt att i

nuläget ställa krav på ytterligare

omarbetning av verksamhetsplaneringen

inom AMV.

Det är mot ovanstående bakgrund som

utskottet med tillfredsställelse tagit

del av AMS remissvar (2002-12-20, dnr 02-

10052-00) med anledning av revisorernas

granskningsrapport där man anfört

följande:

Det är av stor betydelse att vidtagna

åtgärder och fempunktsprogrammet i sin

helhet utvärderas, vilket bör ske så

snart avsedda och mätbara effekter och

resultat kan registreras. Vid AMS

styrelsemöte den 20 december 2002

gjordes ... bedömningen att 2003 och

2004 beräknas präglas av fortsatta

åtgärdsinsatser i linje med

fempunktsprogrammet, och att

åtföljande oberoende

utvärderingsinsatser successivt kommer

att genomföras under den kommande

treårsperioden. Därmed kommer

riksdagsrevisorernas

probleminventering att kompletteras

med kartläggningar och analyser av de

vidtagna åtgärderna och planerade

resultatförbättringar.

Enligt vad utskottet erfarit från

Näringsdepartementet följer man där

kontinuerligt genomförandet av

fempunktsprogrammet. Detta sker enligt

uppgift fortlöpande inom ramen för de

resultatgenomgångar som görs mellan AMS

och departementet. Förändringsarbetet

pågår med full kraft och av denna

anledning har man enligt

Näringsdepartementet ännu inte närmare

diskuterat formerna för en utvärdering av

fempunktsprogrammet och den nya

verksamhetsplaneringen inom AMV. Med

tanke på att verket befinner sig mitt

uppe i en omfattande förändringsprocess

anser utskottet det för sin del rimligt

att ställningstaganden till

utvärderingsfrågan får anstå ytterligare

en tid. Utskottet förutsätter att AMS i

enlighet med ovannämnda remissvar

återkommer i frågan.

Utskottet anser med det anförda att

revisorernas yrkande 3 bör avslås av

riksdagen.

Preliminära verksamhetsmål för AMV

Årscykeln för den nuvarande

budgetprocessen innebär att riksdagens

beslut om medelstilldelning för det

kommande budgetåret fattas först i mitten

av december. Regeringens verksamhetsmål

fastställs kring den 20 december och

skall sedan börja tillämpas från den 1

januari. Detta innebär, som revisorerna

konstaterar, påfrestningar på

planeringsprocessen. Revisorerna anser

därför att preliminära verksamhetsmål bör

övervägas i syfte att underlätta

planeringsprocessen (revisorernas yrk.

4).

Utskottet kan konstatera att regeringen

i vårpropositionen aviserar förändringar

av verksamhetsmålen. Vidare konstaterar

utskottet att det redan i dag står

regeringen fritt att besluta om

preliminära verksamhetsmål för

myndigheter. Detta har också prövats.

Utskottet inser att tidscykeln i

budgetprocessen kan medföra problem.

Utskottet delar revisorernas uppfattning

att det är viktigt att underlätta

planeringsprocessen. Däremot är utskottet

inte övertygat om att detta på bästa sätt

kan ske genom införande av preliminära

verksamhetsmål. I stället vill utskottet

instämma i att en informell dialog bör

föras mellan myndigheten och regeringen

vid sidan av den formella dialogen. Detta

är också, som revisorerna redovisat i sin

granskningsrapport (rapport 2002/03:2),

en viktig komponent i den modell för

statens ekonomiska styrning som tillämpas

i dag.

Utskottet är inte berett att förorda

något tillkännagivande till regeringen i

den aktuella frågan utan anser att

revisorernas yrkande 4 bör avslås av

riksdagen.

Kunskaperna om målen

Kunskaperna om målen för

arbetsmarknadspolitiken måste förbättras,

anser revisorerna. Deras förslag i denna

del (yrk. 5) avser, vilket de också

poängterar, hur det organ som beslutar om

verksamhetsmålen, alltså regeringen,

skall föra ut kunskaper om målen.

Enligt revisorerna visar den enkät som

man låtit utföra bland chefer och

anställda vid landets arbetsförmedlingar

att insikten om de

arbetsmarknadspolitiska målen är

begränsad. Utskottet vill framhålla att

en framgångsrik mål- och resultatstyrning

förutsätter att målen för verksamheten är

kända bland de anställda vid

arbetsförmedlingarna och att de också har

vetskap om vilka politiska

ställningstaganden som ligger bakom

målen.

Utskottet delar revisorernas

uppfattning att det finns ett behov av

förbättrade kunskaper om målen och

instämmer i att det bör ankomma på

regeringen att själv avgöra i vilken form

dessa skall föras ut. Enligt uppgift från

Näringsdepartementet övervägs denna fråga

för närvarande inom ramen för det

pågående översynsarbetet.

Det finns enligt utskottet inte

anledning att föreslå något

tillkännagivande i denna fråga. Utskottet

förutsätter att regeringen redovisar för

riksdagen vilka åtgärder som vidtas för

att öka kunskaperna om målen.

Revisorernas yrkande 5 bör enligt

utskottet avslås av riksdagen.

Uppföljning och utvärdering inom AMS

Revisorerna anser i sitt förslag

2002/03:RR10 att AMS uppföljnings- och

utvärderingssystem är förenat med så

stora metodologiska brister att

regeringen bör ge myndigheten i uppdrag

att förbättra processen. Även extern

utvärderingsexpertis bör involveras i

uppdraget (yrk. 6).

I revisorernas granskningsrapport

2002/03:2, vilken som nämnts låg till

grund för revisorernas förslag,

konstaterades att det inom AMV genomförs

ett stort antal uppföljningar och

analyser av arbetsmarknaden och

arbetsmarknadspolitiken. Enligt

revisorerna är dock de analyser som har

ett direkt samband med målen tämligen

outvecklade. Revisorerna anser att detta

gäller också för årsredovisningen, vars

utformning i sin tur styrs av de

återrapporteringskrav som anges i

regleringsbrevet.

Som framgått anser revisorerna att det

föreligger betydande brister i AMS

utvärderingar av den egna verksamheten,

främst vad avser resultatstyrningen.

Liknande uppfattningar framförs av ett

flertal remissinstanser. AMS och

flertalet länsarbetsnämnder framhåller å

sin sida i sina remissyttranden att AMS

2003 får en ny organisation som bl.a.

innefattar en ny avdelning för analys och

utvärdering. Detta väntas enligt AMV-

företrädarna leda till förbättringar i

aktuella avseenden.

Utskottet har noterat att IFAU i sitt

remissvar efterlyser en mer systematisk

analys av i vilken utsträckning

arbetsmarknadspolitiken faktiskt bidrar

till en väl fungerande arbetsmarknad och

en full sysselsättning. Institutet pekar

på möjligheten att AMS i likhet med

Riksbanken utvecklar modeller för att

analysera effekterna av den förda

politiken.

I och för sig kan utskottet instämma i

att det är önskvärt med en förbättring av

uppföljning och utvärdering inom AMS.

Samtidigt vill dock utskottet i likhet

med IFAU betona vikten av att det även

görs utvärderingar av externa

utvärderingsorgan.

Det finns i sammanhanget också

anledning att peka på det uppdrag om

strategisk avrapportering i fyra steg som

regeringen lämnat i AMV:s regleringsbrev

för 2003 och som utskottet redovisat

ovan. Såvitt utskottet kan bedöma krävs

kvalitativa insatser i form av

uppföljning, utvärdering och analys för

att det aktuella uppdraget om strategisk

avrapportering skall kunna fullföljas.

Tidigare har rapporteringen företrädesvis

varit av beskrivande karaktär.

I anslutning till vad som anförts här

kan det finnas anledning att nämna att

uppdraget för IFAU enligt instruktionen

(1996:1426) byggs ut från den 1 juni 2003

så att institutet också får till uppgift

att sprida information till myndigheter

och andra intressenter om resultaten av

sina utvärderingar och studier.

Mot ovanstående bakgrund anser

utskottet att något uppdrag till

regeringen i fråga om uppföljning och

utvärdering inom AMV inte kan anses

påkallat. Utskottet avstyrker

revisorernas yrkande 6.

Länsarbetsnämndernas

verksamhetsredovisning

Revisorernas sjunde och sista yrkande

angående styrningen av AMV innebär att en

ändring bör göras av instruktionen för

AMV så att det där ställs ett direkt krav

på länsarbetsnämnderna att följa upp

verksamheten genom någon form av

verksamhetsbokslut. Här kan tilläggas att

några länsarbetsnämnder i

remissbehandlingen av revisorernas

granskningsrapport har lyft fram behovet

av uppföljning av nämndernas verksamhet.

Länsarbetsnämnderna bedriver en

omfattande verksamhet i såväl ekonomiska

som andra termer. Som mått på den

ekonomiska omfattningen anger revisorerna

att en länsarbetsnämnd omsatte i

genomsnitt 2,4 miljarder kronor år 2001.

Utskottet anser för sin del att det är

positivt att revisorerna genom sitt

förslag om verksamhetsredovisning från

länsarbetsnämndernas sida ytterligare

lyft fram den regionala aspekten på

arbetsmarknadspolitiken. Det är enligt

utskottets uppfattning viktigt att kunna

avgöra om det föreligger stora skillnader

i hur arbetsmarknadspolitiken fungerar i

olika delar av landet. Detta är en

förutsättning för att det skall vara

möjligt att vidta åtgärder för att

motverka sådana regionala obalanser. Det

dr därför med tillfredsställelse som

utskottet noterat att regeringen i 2003

års ekonomiska vårproposition (prop.

2002/03:100) anger att skillnader i

resultat mellan AMV:s olika regioner

skall följas upp på ett bättre sätt.

Utskottet är med hänvisning till det

som nyss anförts i dagsläget inte berett

att förorda något tillkännagivande till

regeringen i den aktuella frågan utan

anser att revisorernas yrkande 7 bör

avslås av riksdagen.

Vissa andra frågor om mål och inriktning,

m.m.

Utskottet har ovan behandlat ett flertal

aspekter på mål, inriktning och styrning

av arbetsmarknadspolitiken. Detta har

skett i anslutning till

ställningstaganden till Riksdagens

revisorers förslag. Också vid ett antal

andra tillfällen under senare år har

utskottet tagit ställning till förslag om

mål, inriktning och styrning på det

arbetsmarknadspolitiska området. Detta

har framför allt skett i

budgetbetänkanden. Även i andra

betänkanden och i yttranden till främst

finansutskottet, exempelvis med anledning

av vårpropositioner, har utskottet

behandlat mål-, inriktnings- och

styrningsfrågor.

I ett flertal fall, senast i betänkande

2002/03:AU1, har utskottet tagit upp

yrkanden av liknande karaktär som

motionsförslag som behandlas i detta

avsnitt. Det gäller exempelvis synpunkter

från oppositionen på hur lönebildning,

arbetsrätt, arbetslöshetsförsäkring och

arbetsrättsliga regler bör utformas för

att tillväxten skall främjas. Likaså

gäller det förslag om decentralisering av

arbetsmarknadspolitiken och om

arbetsmarknadsnämnderna. Utskottet har

inte ändrat uppfattning om berörda

förslag sedan de behandlades i betänkande

AU1.

I ett par motioner om mål och

inriktning poängteras vikten av

individinriktade förmedlingsinsatser.

Utskottet instämmer i detta och erinrar

om sitt uttalande i betänkande AU1 om att

det redan i dag måste anses vara ett

rättesnöre för förmedlingsinsatserna att

de skall anpassas till den enskilde

arbetssökandens behov av stöd och hjälp.

Betydelsen av ett individperspektiv

framhålls också i avsnitt 4.1 i detta

betänkande där förslag om

förmedlingsinsatser för vissa invandrare

tas upp.

Utskottet har noterat att regeringen i

propositionen (avsnitt 5.4) pekar ut på

vilka områden förslagen där står i

samklang med vissa av riktlinjerna i EU:s

sysselsättningssamarbete. Utskottet, som

behandlade vissa frågor om

sysselsättningsriktlinjerna senast i

betänkande 2002/03:AU1, värdesätter att

regeringen i den nu aktuella

propositionen identifierar samband mellan

förslag till nationella

arbetsmarknadsinsatser och EU:s

sysselsättningsriktlinjer. Det bör dock

framhållas att EU-kommissionen lagt fram

förslag till sysselsättningsriktlinjer

för 2003 (KOM (2003) 176) med en annan

indelning än den tidigare gällande

struktur som redovisas i propositionen. I

stället för den tidigare strukturen med

pelare och riktlinjer innebär

kommissionens förslag till

sysselsättningsriktlinjer att tio

prioriterade områden identifieras med

utgångspunkt från tre övergripande mål.

Sammanfattningsvis kommer utskottet

fram till att Riksdagens revisorers

förslag 2002/03:RR10 yrkandena 1-7 och

samtliga motioner som behandlas i detta

avsnitt bör avstyrkas.

3 Aktivitetsgaranti

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen

bifaller regeringens förslag i

proposition 2002/03:44 om ändrade

villkor i samband med det särskilda

anställningsstödet (prop. punkt 3) och

avslår motionsförslag som har samband

med detta. Jämför reservationerna 5

(m), 6 (fp) och

7 (kd).

Utskottet föreslår också, med en viss

korrigering och med ett tillägg till

övergångsbestämmelserna, att riksdagen

bifaller förslaget till ändring av

lagen om arbetslöshetsförsäkring (prop.

punkt 1), vilket innebär att även vissa

motionsyrkanden blir tillgodosedda

medan andra avstyrks. Jämför

reservationerna 8 (m) och 9 (m, fp, kd,

c).

I avsnittet föreslår utskottet att

riksdagen gör ett tillkännagivande till

regeringen om behovet av förtydliganden

i samband med aktivitetsgarantin.

Utskottet tar också ställning till ett

antal motionsförslag av mer allmän

karaktär som rör aktivitetsgarantin.

Dessa avstyrks av utskottet. Jämför

reservationerna 10 (m), 11 (kd) och 12

(c).

3.1 Aktivitetsgaranti - särskilt

anställningsstöd

I avsnitten 3.1 och 3.2 behandlas

regeringens förslag i propositionen om

regeländringar med anknytning till

aktivitetsgarantin. I avsnitt 3.3 tar

utskottet upp frågor av mer allmän

karaktär rörande aktivitetsgarantin.

Propositionen

Det arbetsmarknadspolitiska programmet

aktivitetsgaranti infördes från den 1

augusti 2000. Samtidigt infördes det

särskilda anställningsstödet som syftar

till att underlätta för personer som har

fyllt 57 år och varit utan arbete under

lång tid att åter få fotfäste på

arbetsmarknaden.

Antalet personer med anställning med

särskilt anställningsstöd uppgick i

februari 2003 till 1 200.

Den genomsnittliga arbetslöshetstiden

före inskrivning i aktivitetsgarantin är

omkring tre år. För att ytterligare

stimulera arbetsgivare att anställa

sådana deltagare som är inskrivna i

aktivitetsgarantin och som trots

omfattande insatser och lång tid i

garantin inte fått arbete, behöver det

särskilda anställningsstödet utvecklas

ytterligare.

Regeringen föreslår i propositionen

(prop. punkt 3) att det särskilda

anställningsstödet ändras och får

följande utformning.

Målgruppen för särskilt

anställningsstöd vidgas till att omfatta

även personer under 57 år om de deltagit

i aktivitetsgarantin under en

sammanhängande period av minst 18 månader

och uppfyller övriga angivna

förutsättningar för stöd. För deltagare

som fyllt 57 år skall även

fortsättningsvis tre månaders deltagande

i aktivitetsgarantin vara tillräckligt

innan en anvisning till anställning med

särskilt anställningsstöd kan göras.

Anställningsstödets storlek ändras så

att stöd lämnas med ett belopp som

motsvarar 85 % av lönekostnaden, dock

högst 750 kr per dag. Det förhöjda

beloppet lämnas oavsett deltagarens

ålder.

Bidrag för merkostnader som föranleds

av en anställning med anställningsstöd

får lämnas till arbetsgivaren med högst

150 kr per dag och person.

Särskilt anställningsstöd lämnas i dag

under 24 månader. Stödperioden kan inte

förlängas. Regeringen anser att det bör

finnas möjligheter att göra en ny

anvisning till anställning med särskilt

anställningsstöd i huvudsak i enlighet

med följande.

I det fall någon lämnat en anställning

med särskilt anställningsstöd skall en

sådan ny anvisning föregås av en prövning

i tre steg:

1. Jobbsökaraktiviteter och

prövning mot arbetsmarknaden för en

reguljär anställning.

2.

3. Andra insatser inom

aktivitetsgarantin inklusive arbete med

särskilt anställningsstöd hos annan

arbetsgivare.

4.

5. Särskilt anställningsstöd för

arbete hos tidigare arbetsgivare får

anvisas tidigast efter sex månader från

det att tidigare anställning med särskilt

anställningsstöd avslutats.

6.

För personer som fyllt 61 år och som inte

kan få ett reguljärt arbete inom

dagpendlingsavstånd och för vilka det

inte heller är möjligt att ordna annat

subventionerat arbete eller

anställningsstöd hos annan arbetsgivare

skall dock anvisning till anställning med

anställningsstöd hos samma arbetsgivare

kunna göras tidigare än efter sex

månader. Arbetsförmedlingen skall i dessa

fall i god tid före anvisningen ha gjort

en noggrann prövning av personens

möjligheter att erhålla annat arbete.

En person som omfattas av det särskilda

anställningsstödet skall under pågående

stödperiod kvarstå i aktivitetsgarantin

och vid ett eventuellt upphörande av

anställningen återgå till andra

aktiviteter inom garantin.

Arbetsförmedlingen skall under den tid

stödet lämnas regelbundet undersöka den

anställdes möjligheter att få ett

osubventionerat arbete. Det kan bl.a. ske

genom deltagande i olika

jobbsökaraktiviteter.

Regeringen kommer att ange de närmare

förutsättningarna för det särskilda

anställningsstödet i förordningen

(1997:1275) om anställningsstöd.

Regeringen avser också att låta följa upp

arbetsförmedlingens arbete med de

personer vars anställningar finansieras

av stödet.

Förslaget innebär minskade inkomster på

statsbudgetens inkomstsida. Detta är en

följd av att målgruppen utvidgas och att

subventionsgraden höjs i det särskilda

anställningsstödet som utges som en

kreditering av arbetsgivarnas

skattekonto.

Utgifterna ökar under anslaget 22:3 Köp

av arbetsmarknadsutbildning och övriga

kostnader för merkostnadsersättning och

bidrag till förhöjda dagsverkskostnader

som kan lämnas tillsammans med

anställningsstödet. Samtidigt minskar

utgifterna under anslaget 22:2 Bidrag

till arbetslöshetsersättning och

aktivitetsstöd genom att personer som

tidigare fått aktivitetsstöd inom

aktivitetsgarantin i stället får en

anställning med hjälp av det särskilda

anställningsstödet. Därutöver avser

regeringen att föreslå att anslaget 22:3

Köp av arbetsmarknadsutbildning och

övriga kostnader reduceras för att

kompensera att den genomsnittliga

subventionen i anställningsstödet

beräknas vara högre än den genomsnittliga

ersättningen för aktivitetsstöd.

De minskade inkomsterna beräknas uppgå

till 143 miljoner kronor 2003, 444

miljoner kronor 2004 och 612 miljoner

kronor från 2005. Finansieringen sker

genom att anslagen under utgiftsområde 13

Arbetsmarknad minskas i motsvarande

omfattning.

Ändringarna bör träda i kraft den 1

juli 2003.

Motioner

Moderaterna, Folkpartiet och

Kristdemokraterna avstyrker förslaget i

propositionen om förändringar av det

särskilda anställningsstödet.

Moderaterna konstaterar i motion A3 (yrk.

1) att utformningen av det särskilda

anställningsstödet gör att såväl

subventionsgrad som målgrupp för denna

stödform kan utökas utan att utgifterna

synes öka och hota statsbudgetens

utgiftstak.

Enligt Moderaterna leder förslaget i

propositionen självklart till ökade

kostnader för arbetsmarknadspolitiken.

Utöver dessa nackdelar kommer det

särskilda anställningsstödet att leda

till undanträngningseffekter och till

sämre möjligheter för personer med en

svag ställning på arbetsmarknaden att få

osubventionerat arbete.

Folkpartiet avvisar i motion A4 (yrk. 8)

förslaget om ändringar av det särskilda

anställningsstödet med hänvisning till

att partiet redan tidigare har kritiserat

stödformen, att föreliggande förslag inte

innebär några grundläggande förändringar

av denna och att det leder till

ytterligare byråkrati på

arbetsmarknadsområdet.

I den kristdemokratiska kritiken av

regeringsförslaget i motion A5 (yrk. 2)

framhålls att ett stort antal ändringar

av anställningsstöden gjorts under kort

tid (se även motion A320 yrk. 7 som

behandlas i avsnitt 5), att förslaget

leder till orimligt höga

subventionsnivåer och att det finns

budgetmässiga skäl att resa invändningar.

Beträffande den sistnämnda frågan menar

Kristdemokraterna att det faktum att

anställningsstöd utges i form av en

skattereduktion utan budgetrestriktioner

leder till att den lokala

arbetsförmedlingen har anledning att i

första hand använda denna stödform

eftersom detta inte belastar

förmedlingskontorets budget.

Kristdemokraterna avstyrker förslaget om

ändrade villkor för det särskilda

anställningsstödet.

Utskottets ställningstagande

Efter förslag från

arbetsmarknadsutskottet (bet.

2001/02:AU5) gjorde riksdagen våren 2002

ett tillkännagivande om behovet av

ytterligare insatser inom ramen för det

arbetsmarknadspolitiska programmet

aktivitetsgaranti i syfte att stödja och

hjälpa vissa grupper som står långt

utanför den reguljära arbetsmarknaden.

Tillkännagivandet gjordes mot bakgrund av

bl.a. följande resonemang i betänkandet:

Även i en situation med

arbetskraftsbrist kan det inte

uteslutas att det fortfarande finns

grupper som står mycket långt utanför

den reguljära arbetsmarknaden,

exempelvis vissa äldre arbetslösa och

personer som aldrig har fått något

fotfäste på arbetsmarknaden. Enligt

utskottets mening bör det finnas

ytterligare insatser, inom ramen för

aktivitetsgarantin, som kan vidtas för

att stödja och hjälpa dessa grupper.

Regeringen aviserade i

budgetpropositionen för 2003 att den

avsåg att återkomma till riksdagen med

förslag till hur det särskilda

anställningsstödet skulle kunna

vidareutvecklas för att fylla behovet av

insatser för de aktuella grupperna.

Förslaget presenteras nu i proposition

44.

I vårpropositionen (2002/03:100) lägger

regeringen fram budgetförslag med

anknytning till ändringarna av det

särskilda anställningsstödet. I förslaget

till tilläggsbudget för 2003 minskas

anslaget 22:2 Bidrag till

arbetslöshetsersättning med 104 miljoner

kronor och anslaget 22:3 Köp av

arbetsmarknadsutbildning och övriga

kostnader med 40 miljoner kronor till

följd av att fler personer inom

aktivitetsgarantin beräknas få

anställning med det förstärkta särskilda

anställningsstödet i stället för att

delta i andra aktiviteter och uppbära

aktivitetsstöd. Budgetåret 2004 beräknas

ramen för utgiftsområde 13 av samma skäl

minska med 444 miljoner kronor.

Vårpropositionen har ännu inte

färdigbehandlats av riksdagen.

Utskottet vidhåller sin uppfattning att

det är angeläget att kunna erbjuda ett

förstärkt stöd till dem som under lång

tid deltagit i aktivitetsgarantin.

Utskottet ser därför positivt på att

regeringen lagt fram förslag i frågan.

Enligt utskottet är det önskvärt att

möjliggöra anvisning till anställning med

särskilt anställningsstöd även för

personer under 57 år. Utskottet kan

ansluta sig till att förutsättningen bör

vara att de tagit del av

aktivitetsgarantin under en

sammanhängande period av minst 18 månader

och uppfyller övriga angivna stödvillkor.

För deltagare som fyllt 57 år skall, som

framgått av propositionen, även

fortsättningsvis tre månaders deltagande

i aktivitetsgarantin vara tillräckligt

innan särskilt anställningsstöd kan

anvisas. Utskottet ser också positivt på

vad som sägs i propositionen om att höja

anställningsstödets storlek respektive

bidrag för merkostnader som föranleds av

en anställning med anställningsstöd.

Särskilt anställningsstöd lämnas i dag

under 24 månader. Av 5 a § förordningen

(1997:1275) om anställningsstöd framgår

att särskilt anställningsstöd för

närvarande får lämnas för den som fyllt

57 år och som sedan 24 månader antingen

varit arbetslös eller deltagit i ett

arbetsmarknadspolitiskt program och som

omedelbart före anvisningen under samma

tid varit anmäld som arbetssökande på

arbetsförmedlingen samt tagit del av

aktivitetsgarantin under minst 3 månader.

Av 12 § framgår att särskilt

anställningsstöd kan lämnas såväl för

tillsvidareanställningar som för

provanställningar och andra

tidsbegränsade anställningar.

Stödperioden kan, som framgår av

propositionen, inte förlängas. Det

innebär enligt nuvarande regler att en

person som haft en anställning med

särskilt anställningsstöd kan erhålla en

ny anvisning till samma stödform först

efter det att de ovannämnda villkoren

enligt 5 a § på nytt blivit uppfyllda.

Regeringen anser att möjligheterna att

göra en ny anvisning till anställning med

särskilt anställningsstöd bör vidgas, i

huvudsak i enlighet med vissa i

propositionen angivna villkor. Dessa

skall enligt vad utskottet erfarit från

Regeringskansliet förstås på följande

sätt.

I det fall särskilt anställningsstöd

lämnats för en provanställning eller en

tidsbegränsad anställning och

stödperioden löpt ut skall en ny

anvisning till anställning med samma

stödform hos samma arbetsgivare som

tidigare kunna göras under förutsättning

att vissa villkor är uppfyllda.

För det första skall personen

dessförinnan ha deltagit i

jobbsökaraktiviteter och prövats mot

arbetsmarknaden för en reguljär

anställning. För det andra skall en

prövning ha skett av förutsättningarna

för andra insatser inom

aktivitetsgarantin inklusive arbete med

särskilt anställningsstöd hos annan

arbetsgivare. Ytterligare ett villkor för

en anvisning till en ny stödperiod med

särskilt anställningsstöd hos samma

arbetsgivare som tidigare skall vara att

minst sex månader har gått sedan

föregående anställning med särskilt

anställningsstöd.

Med den angivna preciseringen delar

utskottet regeringens uppfattning att det

är önskvärt att möjliggöra ytterligare

anvisning till anställning med särskilt

anställningsstöd hos samma arbetsgivare

som tidigare.

Utskottet instämmer också i regeringens

uppfattning att det för personer som

fyllt 61 år och som inte kan få ett

reguljärt arbete inom dagpendlingsavstånd

och för vilka det inte heller är möjligt

att ordna annat subventionerat arbete

eller anställningsstöd hos annan

arbetsgivare skall vara möjligt att göra

en anvisning till anställning med

anställningsstöd hos samma arbetsgivare

tidigare än efter sex månader.

Arbetsförmedlingen skall i dessa fall i

god tid före anvisningen ha gjort en

noggrann prövning av personens

möjligheter att erhålla annat arbete.

Utskottet delar också regeringens åsikt

att arbetsförmedlingen under den tid

stödet lämnas regelbundet skall undersöka

den anställdes möjligheter att få ett

osubventionerat arbete, exempelvis genom

deltagande i jobbsökaraktiviteter. Detta

är nödvändigt för att minska risken för

undanträngningseffekter.

IFAU har i rapporten (2002:8) Vad vet vi

om den svenska arbetsmarknadspolitikens

sysselsättningseffekter? sammanfattat

forskningen om den svenska

arbetsmarknadspolitikens effekter på

arbetslöshet och sysselsättning.

IFAU konstaterar att ett flertal stu

dier om olika programs undanträngningsef

fekter visar att dessa är störst för

program som äger rum på den reguljära

arbetsmarknaden. Ju mer programmen liknar

vanliga anställningar desto mer positiva

tycks individeffekterna vara men desto

större är också undanträngningsef

fekterna. IFAU menar att detta är ett

starkt argument för att subventionerad

sysselsättning bör avgränsas mycket klart

till dem som är eller riskerar att bli

långtidsarbetslösa. På detta sätt kan

positiva sysselsättningseffekter uppnås

även om de direkta undan

trängningseffekterna är stora.

Utöver att poängtera vaksamhet mot

risken för undanträngning i anslutning

till att särskilt anställningsstöd utges

vill utskottet också understryka vikten

av uppföljning av arbetsförmedlingens

arbete med de personer vars anställningar

finansieras av stödet. Utskottet

förutsätter att regeringen följer upp

dessa frågor och återrapporterar till

riksdagen. Utskottet återkommer i avsnitt

5 till frågan om översyn av de olika

formerna av anställningsstöd.

Som framgått avstyrker Moderaterna,

Folkpartiet och Kristdemokraterna det

aktuella förslaget om ändring av det

särskilda anställningsstödet. I

anslutning till sitt avslagsyrkande

ställer sig Kristdemokraterna frågan om

finansieringsformen för anställningsstöd

kan leda till ökad benägenhet från

förmedlingskontorens sida att använda

denna stödform, eftersom detta inte

påverkar kontorets budget. Såvitt

utskottet har kunnat finna existerar inga

undersökningsresultat rörande ett sådant

samband.

Utskottet vill peka på att IFAU i den

ovannämnda rapporten gått igenom olika

studier av effekterna av subventionerad

sysselsättning. IFAU konstaterar att

antalet studier av subventionerad

sysselsättning varit förhållandevis lågt,

men tycker sig ändå kunna dra slutsatsen

att arbetsgivarstöd hör till de program

som hade störst positiva individeffekter

i termer av framtida sysselsättnings- och

inkomstmöjligheter. De studerade

programmen motsvaras i dag av

anställningsstöd.

Som framgått finns i motioner

invändningar mot att anställningsstöd

utges i form av en kreditering på

arbetsgivarens skattekonto. Riksdagen har

redan i en rad sammanhang ställt sig

bakom stödformen, och utskottet ser ingen

anledning att ändra detta

ställningstagande. Sedan den 1 oktober

1999 har anställningsstöden lämnats på

detta sätt och erfarenheterna är goda.

Som framgår av avsnitt 5 i betänkandet

avser regeringen att under 2003 återkomma

till riksdagen angående förenklingar av

anställningsstöden.

Utskottet föreslår att riksdagen

godkänner vad som i propositionen punkt 3

föreslagits om ändrade villkor i samband

med det särskilda anställningsstödet.

Utskottet avstyrker motionerna A3 yrkande

1 (m), A4 yrkande 8 (fp) och A5 yrkande 2

(kd).

Utskottet vill i detta sammanhang beröra

en arbetsrättslig fråga, nämligen

tillämpligheten av lagen (1982:80) om

anställningsskydd (LAS) respektive lagen

(1994:260) om offentlig anställning (LOA)

på anställning med särskilt

anställningsstöd. I sammanhanget bör

framhållas vikten av att skilja på

anställningsstödet och anställningen i

sig. I fråga om den sistnämnda gäller

arbetsrättsliga regler.

Enligt 1 § LAS undantas arbetstagare

med särskilt anställningsstöd och

arbetstagare med skyddat arbete från

lagens tillämpningsområde. Något

motsvarande undantag finns inte

beträffande övriga arbetstagare för vilka

stöd lämnas i form av

arbetsmarknadspolitiska insatser,

exempelvis arbetstagare med lönebidrag,

allmänt anställningsstöd, förstärkt

anställningsstöd etc.

I proposition 2002/03:47 Statens

ansvarsnämnds funktion och

kompetensområde m.m. som nyligen

behandlats av arbetsmarknadsutskottet

föreslås att arbetstagare som är

anställda med särskilt anställningsstöd

även undantas från LOA:s

tillämpningsområde. Arbetstagare med

skyddat arbete är sedan tidigare

undantagna från LOA. På motsvarande sätt

som i fråga om LAS finns i LOA inte något

undantag beträffande övriga arbetstagare

för vilka stöd lämnas från

arbetsmarknadspolitiska program.

Utskottet har i betänkande 2002/03:AU6

tillstyrkt regeringens förslag om ändring

i LOA. Riksdagen har ännu inte fattat

beslut i frågan.

Utskottet anser att det kan finnas

anledning att överväga hur man lämpligen

ordnar ett anställningsskydd för

anställda med särskilt anställningsstöd.

Såväl detta stöd som övriga former av

anställningsstöd kan som framgått lämnas

för såväl tillsvidareanställningar som

provanställningar och tidsbegränsade

anställningar.

3.2 Aktivitetsgaranti -

arbetslöshetsförsäkring

Bakgrund

Aktivitetsgarantin brukar beskrivas som

ett paraplyprogram. Inom ramen för

aktivitetsgarantin kan det förekomma

intensifierad handledning och

platsförmedling, men i garantin kan också

alla arbetsmarknadspolitiska insatser

inom arbetsförmedlingen ingå.

Aktivitetsgarantin skall vara en

heltidsaktivitet. Till skillnad från

övriga arbetsmarknadspolitiska program är

aktivitetsgarantin inte tidsbegränsad.

En person som anvisats till

aktivitetsgarantin har möjlighet att

delta så länge han eller hon behöver för

att få en förankring på arbetsmarknaden.

Under tiden i aktivitetsgarantin ges ett

inkomstskydd i form av aktivitetsstöd som

motsvarar arbetslöshetsförsäkringen. Om

sökanden får en anställning inom ramen

för aktivitetsgarantin utbetalas lön från

arbetsgivaren.

Det finns tre olika sätt att lämna

garantin: genom arbete mer än 6 månader,

genom utbildning utanför

arbetsmarknadspolitiken eller genom att

den enskilde själv väljer att lämna

garantin.

Arbetslöshetsförsäkringen innehåller

för närvarande i princip inga särregler

för aktivitetsgarantin jämfört med vad

som gäller för andra

arbetsmarknadspolitiska program. I vad

mån en person som lämnar

aktivitetsgarantin och blir arbetslös är

berättigad till ersättning avgörs på

vanligt sätt i första hand genom en

prövning av om arbetsvillkoret är

uppfyllt.

Arbetsvillkoret innebär att en viss

mängd förvärvsarbete skall ha utförts

under de senaste tolv månaderna (ramtid)

före arbetslösheten. Kvalificerande som

förvärvsarbete är även subventionerade

anställningar, dock inte sådana

anställningar som arbetsgivaren

finansierat med särskilt

anställningsstöd. När ramtiden skall

bestämmas räknas inte (överhoppas) tid då

den sökande varit hindrad att arbeta av

vissa i lagen angivna skäl. Dit hör bl.a.

sjukdom, viss vuxenutbildning, vård av

barn under 2 år, tid med

föräldrapenningförmåner och tid i vissa

arbetsmarknadspolitiska program. För

närvarande är tiden i aktivitetsgarantin

överhoppningsbar, vilket innebär att

sökanden kan grunda rätt till ersättning

på förvärvsarbete som ligger i tiden före

deltagandet i aktivitetsgarantin.

Ersättning kan lämnas antingen som

grundförsäkring eller som

inkomstbortfallsförsäkring. Ersättning

enligt grundförsäkringen lämnas till

personer som inte är medlemmar i en

arbetslöshetskassa eller som är medlemmar

men inte uppfyller villkoren för

inkomstrelaterad ersättning.

I arbetslöshetsförsäkringen finns också

ett särskilt studerandevillkor, som

innebär att ersättning kan lämnas till en

arbetslös som efter viss utbildning har

stått till arbetsmarknadens förfogande

under minst 90 dagar. Ersättning lämnas i

så fall enligt grundförsäkringen.

Ersättning enligt försäkringen lämnas

under längst 300 dagar

(ersättningsperiod). Om arbetslösheten

upphör före ersättningsperiodens slut har

den sökande rätt till ersättning under

det antal dagar som återstår av

ersättningsperioden om han eller hon

skulle bli arbetslös på nytt, även om

arbetsvillkoret då inte skulle vara

uppfyllt. Detta gäller dock inte om 12

månader har förflutit sedan den sökande

senast fick ersättning. I den tiden

räknar man inte in överhoppningsbar tid.

För närvarande gäller att en sökande som

lämnar garantin och åter blir arbetslös

kan återgå till den påbörjade

ersättningsperioden om förutsättningarna

i övrigt är uppfyllda. Detta kan

uttryckas så att ersättningsrätten är

vilande och kan återupptas om

arbetslösheten kvarstår efter programmet.

Arbetslöshetsersättningen utges som en

dagpenning. Den inkomstrelaterade

ersättningen beräknas på grundval av den

tidigare dagsförtjänsten under s.k.

normalarbetstid.

Propositionen

I propositionen (punkt 1) läggs det fram

ett antal förslag till ändringar av

arbetslöshetsförsäkringen som avser

personer som deltagit i

aktivitetsgarantin. Syftet är att

effektivisera samverkan mellan

försäkringen och aktivitetsgarantin.

Förslagen rör aktivitetsgarantins effekt

på en påbörjad ersättningsperiod,

villkoren för ny arbetslöshetsersättning

efter arbete, dagpenningen efter arbete,

villkoren för ny arbetslöshetsersättning

efter studier samt dagpenning och

normalarbetstid efter studier.

Förslaget innebär i korthet följande

ändringar i lagen (1997:238) om

arbetslöshetsförsäkring.

En person som deltagit i

aktivitetsgarantin men på nytt blir

arbetslös

1) skall inte längre kunna återgå till en

ersättningsperiod som påbörjats före

deltagandet (23 §),

2) skall inte kunna kvalificera sig för

ersättning på grund av förhållanden som

ligger i tiden före deltagandet, dvs. den

ramtid inom vilken arbetsvillkoret skall

vara uppfyllt skall inte omfatta tiden

före aktivitetsgarantin (ny 14 a §),

3) får inte räkna tiden i

aktivitetsgarantin till den del som den

avser jobbsökaraktiviteter som

överhoppningsbar tid (17 §); skälet är

att det som den arbetslöse gör under

sådan tid till stor del motsvarar vad en

arbetslös normalt gör, om än i mer

organiserad form; tid i deltagande i

andra program, t.ex. arbetspraktik, skall

dock alltjämt vara överhoppningsbar,

4) får, om det är mer fördelaktigt, sin

dagpenning bestämd på grundval av nivån

på det aktivitetsstöd som senast lämnades

under tiden i aktivitetsgarantin,

förutsättningen är att arbetsvillkoret är

uppfyllt med arbete i sådan mängd att det

minst svarar mot det senaste

arbetsutbudet i aktivitetsgarantin och

att ansökan om ersättning görs inom 12

månader från deltagandet (30 §); med

denna nya regel förhindras att en person

avstår från att ta ett arbete som skulle

kunna leda till att ersättningen vid

senare arbetslöshet blir lägre än

aktivitetsstödet i aktivitetsgarantin,

5a) får, om aktivitetsgarantin lämnades

på grund av heltidsstudier som omfattat

minst ett läsår och berättigat till

studiestöd, grunda sin rätt till ny

ersättning på ett särskilt

studerandevillkor, förutsättningen är att

studierna sker enligt en individuell

handlingsplan, att utbildningen

genomgåtts och avslutats och att ansökan

om ersättning görs inom 10 månader -

fristen kan förlängas i vissa fall - från

det att studierna avslutats (18 §, 19 §

första och tredje styckena); syftet är

att uppmuntra till studier genom att

garantera en viss inkomstnivå om

studierna inte omedelbart leder till

arbete,

5b) får inkomstrelaterad ersättning

enligt studerandevillkoret enligt ovan om

ersättningen i aktivitetsgarantin

baserades på inkomstrelaterad ersättning

(19 § andra stycket) och får i så fall

sin dagpenning enligt det särskilda

studerandevillkoret bestämd enligt nivån

på det aktivitetsstöd som senast lämnades

i aktivitetsgarantin och efter sökandens

arbetsutbud (30 a §).

Lagändringarna föreslås träda i kraft den

1 september 2003. Lagförslaget är försett

med två övergångsbestämmelser. Den nya

regeln enligt 1 ovan, som innebär att

sökanden inte kan återgå till en påbörjad

ersättningsperiod, skall inte tillämpas

för den som påbörjat deltagandet i

aktivitetsgarantin före lagens

ikraftträdande. Motsvarande gäller den

regel enligt 2 ovan som innebär att

ramtiden inte kan omfatta tid före

deltagandet i aktivitetsgarantin.

Regeln under 4 ovan är kopplad till ett

aviserat förslag om att en sökande som

har uppfyllt ett arbetsvillkor inom

aktivitetsgarantin med deltidsarbete som

är av mindre omfattning än sökandens

arbetsutbud skall få möjlighet att välja

om han eller hon vill ha fortsatt stöd

inom aktivitetsgarantin eller lämna den.

Detta skall regleras genom en ändring i

förordningen (2000:634) om

arbetsmarknadspolitiska program.

I propositionen finns också ett förslag

om möjlighet att under vissa

förutsättningar återgå till

aktivitetsgarantin sedan en anvisning

återkallats. Detta förslag behandlas i

avsnitt 3.3.

Motioner

Två av de motioner som väckts med

anledning av propositionen gäller de

föreslagna ändringarna i

arbetslöshetsförsäkringen. I anslutning

till detta behandlas också

motionsyrkanden som mera allmänt gäller

arbetslöshetsförsäkringen.

Moderaterna tillstyrker i motion A3

uttryckligen förslagen enligt 1-3 ovan

medan förslagen enligt 5a och 5b

avstyrks. Partiet hänvisar till sin

uppfattning att det bör införas en tydlig

bortre gräns i arbetslöshetsförsäkringen.

Eftersom riksdagen med stöd av

Miljöpartiet och Vänsterpartiet kommer

att vidmakthålla det nuvarande systemet

tillstyrks dock propositionens förslag

till den del som det gäller villkor för

ny arbetslöshetsersättning efter arbete

(yrk. 5 delvis). Motionen utgår från en

kritisk inställning till

aktivitetsgarantin som beskrivs som

ytterligare en i raden av

arbetsmarknadsåtgärder med syfte att ge

konstlad sysselsättning snarare än den

kompetenshöjning som krävs för att få ett

nytt arbete. Det är dock bra att rätten

att återgå till en påbörjad

ersättningsperiod upphör för den som

börjar i aktivitetsgarantin (yrk. 6).

Regeringsförslaget om ett särskilt

studerandevillkor avstyrks med hänvisning

till partiets principiella inställning

att endast reguljärt arbete skall få

tillgodoräknas för att uppfylla

arbetsvillkoret i försäkringen.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall

enligt Moderaterna användas till det som

de är avsedda för och inte för att

återkvalificera till nya

ersättningsperioder (yrk. 3).

Moderaterna anser att de nu framlagda

förslagen visar att nuvarande system för

arbetslöshetsförsäkringen inte fungerar

bra. Partiet föreslår att regeringen får

i uppdrag att skyndsamt se över

arbetslöshetsförsäkringen av minst tre

skäl. Den måste fungera som en

omställningsförsäkring som stimulerar

rörlighet på arbetsmarknaden samtidigt

som den ger ett fullgott tillfälligt

ekonomiskt skydd vid arbetslöshet.

Försäkringen skall vara allmän och

obligatorisk och omfatta alla som

uppfyller arbetsvillkoren, främja

ekonomisk effektivitet och ha tydlig

finansiering. Den skall fungera rättvist

och präglas av rättssäkerhet i

tillämpningen (yrk. 4).

Folkpartiet accepterar i motion A4

regeringsförslagen. Partiet är kritiskt

mot aktivitetsgarantin men anser att den

skall fungera så effektivt som möjligt så

länge den finns kvar. Förslaget enligt 1

ovan som hindrar en återgång till en

påbörjad ersättningsperiod kan godtas i

avvaktan på en omläggning av hela

arbetslöshetsförsäkringssystemet i

riktning mot en omställningsförsäkring.

Partiet säger sig också kunna acceptera

förändringarna i fråga om ramtiden enligt

2 och 3 ovan. Likaså godtas förslaget om

dagpenning enligt 4 eftersom detta skulle

kunna utgöra en stimulans att våga ta ett

lägre betalt arbete. Även det föreslagna

särskilda studerandevillkoret accepteras

eftersom detta skulle kunna stimulera

personer att lämna garantin för studier

(yrk. 9).

Kristdemokraterna förespråkar en allmän

obligatorisk arbetslöshetsförsäkring och

redovisar dess huvuddrag i motion A5

(yrk. 12). Ersättningen bör trappas ned

till en undre gräns utan någon bortre

parentes. Alla arbeten som den arbetslöse

tar, även om de är av kortvarig karaktär,

bör leda till höjd ersättningsnivå.

Tillsammans med sänkt skatt i form av

höjt grundavdrag skulle detta ge starka

incitament till att aktivt söka arbete.

Försäkringen bör i högre grad än i dag

vara egenfinansierad. Kristdemokraterna

anser att det bör göras en översyn av

arbetslöshetsförsäkringen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att regeringen

redan i samband med att

aktivitetsgarantin infördes i hela landet

den 1 augusti 2000 anmälde att det skulle

läggas fram en proposition med förslag

till förändringar i

arbetslöshetsförsäkringen med anknytning

till aktivitetsgarantin. Proposition 44

skall enligt regeringen ses som en del i

arbetet med att överväga hur reglerna för

arbetslöshetsersättning skall förhålla

sig till aktivitetsgarantin.

Utskottet anser liksom regeringen att

de skillnader som finns mellan

aktivitetsgarantin och de övriga

arbetsmarknadspolitiska programmen

framför allt genom att de senare är

tidsbegränsade också motiverar vissa

skillnader i fråga om rätten till

arbetslöshetsersättning. Som exempel kan

tas att en person som lämnat ett

tidsbegränsat arbetsmarknadspolitiskt

program och åter blir arbetslös kan

behöva återgå till en påbörjad period med

arbetslöshetsersättning för att få sin

försörjning. En person i

aktivitetsgarantin som så önskar erbjuds

däremot insatser och har sin försörjning

tryggad fram till dess att hon eller han

åter har en fast förankring på

arbetsmarknaden eller påbörjar en

reguljär utbildning. Utskottet kan också

konstatera att förslagen till största

delen inte mött några invändningar i

motioner.

Det förslag som Moderaterna vänder sig

mot avser det nya studerandevillkoret.

Som konstateras i propositionen har de

personer som deltar i aktivitetsgarantin

många gånger haft en viss etablering på

arbetsmarknaden innan de blev arbetslösa

och har därmed ett inkomstrelaterat

aktivitetsstöd. De tar steget från

aktivitetsgarantin till studier med

studiemedel eller egen finansiering och

tar på det sättet själva ansvaret för sin

ekonomi under hela utbildningstiden.

Utskottet delar regeringens uppfattning

att det är rimligt med en viss garanterad

inkomstnivå om studierna inte omedelbart

leder till arbete. Som Folkpartiet

framhåller kan det särskilda

studerandevillkoret stimulera till

studier, vilket är önskvärt. Utskottet

godtar regeringens förslag till

studerandevillkor för den som deltagit i

aktivitetsgarantin, vilket innebär att

motion A3 yrkande 3 (m) avstyrks.

Utskottet ansluter sig till de

föreslagna ändringarna i övrigt i

försäkringen med viss mindre redaktionell

ändring i den föreslagna 17 § i fråga om

rubriken på den i punkt 4 angivna lagen,

vilket framgår av lagförslaget enligt

bilaga 3 till betänkandet.

I fråga om de föreslagna

övergångsbestämmelserna vill utskottet

framföra följande. Som framgått ovan är

tanken att de nya reglerna som hindrar en

återgång till en påbörjad

ersättningsperiod och en möjlighet att i

arbetsvillkoret tillgodoräkna

förvärvsarbete före inträdet i garantin

inte skall gälla för personer som deltar

i aktivitetsgarantin när de nya reglerna

träder i kraft den 1 september 2003.

Enligt utskottets mening bör motsvarande

gälla i fråga om beräkningen av ramtid.

Äldre bestämmelser om ramtid och

vverhoppningsbar tid bör alltså tillämpas

för den som påbörjat sitt deltagande i

garantin före ikraftträdandet. I

tydlighetens intresse bör därför ett

tillägg göras till punkt 3 i de

föreslagna övergångsbestämmelserna.

Med dessa justeringar anser utskottet

att riksdagen bör bifalla propositionen

(punkt 1) även i övrigt. Det innebär

också att motionerna A3 yrkandena 5 i

denna del och 6 (m) samt A4 yrkande 9

(fp) tillstyrks.

När det gäller Moderaternas respektive

Kristdemokraternas förslag om en översyn

av arbetslöshetsförsäkringen vill

utskottet hänvisa till sina tidigare

ställningstaganden till motsvarande

förslag från dessa partier och även från

andra oppositionspartier. Senast skedde

detta hösten 2002 i budgetbetänkande

2002/03:AU1 och för några månader sedan i

betänkande 2002/02:AU4 Vissa frågor om

arbetslöshetsförsäkringen. Utskottet har

hänvisat till sin grundinställning att

försäkringen skall vara utformad så att

den ger trygghet i

omställningssituationer, bidrar till att

arbetsmarknaden fungerar bättre och till

att exempelvis strukturförändringar inte

skapar samma oro som annars skulle vara

fallet. Utskottet har också framhållit

att det är viktigt att reglerna svarar

mot de förutsättningar som råder på

arbetsmarknaden från tid till annan. Så

sent som 1997 ersattes den äldre

lagstiftningen med en ny lag, och sedan

dess har mer omfattande förändringar

genomförts. Grundstrukturen har

bibehållits samtidigt som arbetslinjen

skärpts. På det sättet har försäkringen

blivit rättvisare och legitimiteten

stärkts. Rundgången mellan åtgärder och

öppen arbetslöshet har motverkats

eftersom det inte längre är möjligt att

kvalificera sig genom att delta i

arbetsmarknadspolitiska program. Det är

här som aktivitetsgarantin kommer in i

bilden. I stället för den tidigare

rundgången skall de som är eller riskerar

att bli långtidsarbetslösa få erbjudande

om en heltidsaktivitet inom ramen för

aktivitetsgarantin. I sammanhanget skall

också nämnas att Inspektionen för

arbetslöshetsförsäkringen kommer att

inleda sitt arbete vid det kommande

årsskiftet.

Det är utskottets uppfattning att den

nya myndigheten kommer att medföra att

tillsynen av arbetslöshetsförsäkringen

blir tydligare. Någon allmän översyn av

försäkringen kan inte anses påkallad.

Med hänvisning till det som nu sagts

avstyrker utskottet motionerna A3 yrkande

4 (m) och A5 yrkande 12 (kd).

3.3 Övriga frågor om aktivitetsgaranti

Propositionen

Vissa grundläggande uppgifter om

aktivitetsgarantin har redovisats i

avsnitt 3.2.

Enligt propositionen bestäms inte

centralt inom AMV hur aktivitetsgarantin

skall vara utformad, men med tiden har en

normalmodell utvecklats. Regeringen

redovisar i propositionen huvuddragen i

ett arbete som bedrivs av AMS och som

syftar till att utveckla verksamheten och

förbättra kvaliteten i

aktivitetsgarantin. Detta arbete

genomförs mot bakgrund av de betydande

kvalitetsbrister som uppstod i samband

med att garantin byggdes upp.

I propositionen redovisas också

resultatet av uppföljningar och

utvärderingar av hur aktivitetsgarantin

genomförts och av vilka effekter den

haft.

Regeringen anser enligt propositionen att

reglerna om aktivitetsgarantin bör ändras

enligt följande.

Om en anvisning till aktivitetsgarantin

har återkallats på grund av att

deltagaren utan godtagbart skäl har

avvisat ett erbjudande om lämpligt arbete

eller en insats inom aktivitetsgarantin,

skall en ny anvisning till garantin

göras. Detta skall ske när den enskilde

har varit anmäld som arbetssökande hos

den offentliga arbetsförmedlingen under

45 dagar, för vilka aktivitetsstöd skulle

ha lämnats om återkallelsen inte hade

skett.

Sökanden får vid återanvisningen till

aktivitetsgarantin aktivitetsstöd med det

belopp som motsvarar vad han eller hon

skulle ha fått om beslut om återkallelse

inte hade fattats. Detta gäller dock

endast om sökanden har anmält sig som

arbetssökande hos den offentliga

arbetsförmedlingen inom 60 kalenderdagar

från återkallelsen av anvisningen.

Motioner

Moderaterna framhåller i motion A3 (yrk.

5 i denna del) att partiet fortfarande är

starkt kritiskt mot aktivitetsgarantin

men klargör samtidigt att man står bakom

de ändringar av reglerna för återgång

till aktivitetsgarantin som presenteras i

propositionen.

Enligt Kristdemokraterna i motion A5

(yrk. 6) finns det ett uppenbart behov av

vad som benämns en

övergångsarbetsmarknad. Frågor om

aktivitetsgarantin och långtidsarbetslösa

tas upp av Kristdemokraterna i motion

A320 (yrk. 5). Det är under

arbetslöshetsperiodens första tid som

möjligheterna är som störst att motverka

långtidsarbetslöshet. Därför krävs en rad

arbetsmarknadspolitiska insatser:

individuella handlingsplaner, möjligheter

till kompetenshöjning, tydliga krav på

den arbetssökande parallellt med stöd och

ekonomiska incitament som syftar till att

bryta arbetslösheten. Även

arbetslöshetsförsäkringens utformning har

betydelse, menar partiet, som bl.a.

förespråkar en successiv nedtrappning av

ersättningen till en nedre gräns men

också att försäkringen utformas så alla

arbeten, även om de är av kortare

karaktär, leder till höjd

ersättningsnivå.

Själva grundidén bakom

aktivitetsgarantin är enligt

Kristdemokraterna riktig men man betonar

att aktivitetsgarantin står och faller

med den praktiska tillämpningen. Utöver

jobbsökaraktiviteter krävs också tydliga

och realistiska krav, stöd och hjälp att

bryta arbetslöshetsmönstret och aktiva

insatser för att möta den enskilda

personens konkreta behov och problem. Det

är också viktigt att nära samverkan sker

med föreningsliv, näringsliv, privata

bemanningsföretag och förmedlare.

Centerpartiet hävdar i motion A239 (yrk.

32) att många äldre arbetslösa uppfattar

aktivitetsgarantin som kränkande och

meningslös. Partiet förordar att

aktivitetsgarantin tidsbegränsas till två

år och att det i stället införs en

möjlighet för arbetslösa över 60 år att

erhålla anställning med lönebidrag.

Också i motion A305 av Agneta Lundberg

och Kerstin Kristiansson Karlstedt (båda

s) behandlas aktivitetsgarantin.

Motionärerna menar att programmet för

flertalet deltagare inneburit att deras

arbetsvilja tas till vara på ett

konstruktivt sätt. Det finns dock vissa

brister, bl.a. att uppföljning inte

alltid sker i den omfattning som vore

önskvärt. Motionärerna efterlyser vidare

en översyn av ersättningssystemet vid

aktivitetsgaranti så att den enskilde får

kompensation i de fall deltagande i

aktiviteter medför ökade kostnader.

Ulf Holm (mp) begär i motion A308 att

riksdagen skall besluta att det

arbetsmarknadspolitiska programmet

aktivitetsgaranti skall upphöra senast

under 2003. Motionären konstaterar att

Miljöpartiet stod bakom skapandet av

programmet men menar att det mesta kring

detta inte har fungerat så som det var

tänkt.

I motionen refereras resultatet av ett

antal studier som enligt motionären visar

bl.a. att styrningen av programmets

praktiska innehåll varit svag, att

deltagande i aktivitetsgarantin leder

till att den egna sökaktiviteten avtar

och till att deltagarna tenderar att

enbart söka arbete genom

arbetsförmedlingen och inte via andra

kanaler. Vidare dras slutsatsen att man

inte kan se att deltagande i

aktivitetsgarantin leder till positiva

effekter när det gäller övergång till

fast anställning och att programmet leder

till undanträngning av arbetstillfällen

på den reguljära arbetsmarknaden.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar Kristdemokraternas

uppfattning i motion A320 att

långtidsarbetslöshet måste motverkas på

ett så tidigt stadium i arbetslösheten

som möjligt och att det är viktigt att

det finns ett brett spektrum av

arbetsmarknadspolitiska insatser att ta

till.

När det gäller aktivitetsgarantin

instämmer utskottet i Kristdemokraternas

uppfattning att det är viktigt med

samverkan mellan arbetsförmedlingen och

andra aktörer. Detta framhöll utskottet

senast i betänkande 2002/03:AU1 och

erinrade om att en grundtanke bakom

aktivitetsgarantin är att den skall

utformas i nära samverkan mellan stat,

kommuner, företag och arbetsmarknadens

parter. I tidigare utskottsbehandling har

också framhållits vikten av att samverkan

sker med föreningsliv och

bemanningsföretag.

Utskottet instämmer även i

Kristdemokraternas uppfattning att den

praktiska tillämpningen av regelsystemen

och utformningen av aktivitetsgarantin är

av avgörande betydelse för kvaliteten i

verksamheten. Också i motionerna A239

(c), A305 (s) och A308 (mp) tar

motionärerna upp kvalitetsaspekter på

aktivitetsgarantin. Utskottet kan

instämma i att det på en del håll fanns

kvalitetsbrister i ett inledande skede

efter tillkomsten av aktivitetsgarantin.

Utskottet konstaterar att

kvalitetsfrågorna uppmärksammades på ett

tidigt stadium i AMV:s arbete med att

utforma och utveckla aktivitetsgarantin.

Den projektgrupp som tillsattes inom AMS

för att ge stöd vid den närmare

utformningen av aktivitetsgarantin fick i

uppdrag att identifiera kvalitetsfaktorer

och ge rekommendationer om hur kvaliteten

skulle kunna förbättras. Arbetet ledde

till att man redan år 2000 presenterade

och diskuterade kvalitetsnormer vid en

konferens för länsarbetsdirektörerna.

Länsarbetsnämnderna fick därvid i uppdrag

att några månader senare redovisa till

verksledningen hur normerna hade

genomförts. Likaså slogs redan då fast

att kvaliteten i aktivitetsgarantin skall

belysas när AMS genomför s.k.

länsexaminationer.

Även därefter har kvalitetsfrågorna i

anslutning till aktivitetsgarantin rönt

stor uppmärksamhet inom verket. AMS har

tillsammans med Institutet för

kvalitetsutveckling (SIQ) tagit fram en

modell för kvalitetsutveckling inom

aktivitetsgarantin. Det övergripande

syftet med detta arbete är enligt AMV:s

interna information att kunna erbjuda mer

meningsfulla insatser till deltagarna i

aktivitetsgarantin vilket skall leda till

att fler går vidare till arbete och

utbildning.

Kvalitetsmodellen består av flera delar

och skall ge underlag för förbättringar

på olika nivåer i organisationen,

stimulera lärande och utveckling och mäta

kvaliteten på ett enhetligt sätt i linje

med de ambitioner som gäller för

arbetsförmedlingen i dess helhet.

Samtliga handledare inom

aktivitetsgarantin och berörda chefer har

i slutet av 2002 bedömt kvaliteten inom

aktivitetsgarantin med hjälp av en

utvärderingsmatris. En ny mätning har

gjorts i april 2003. Under 2003 kommer

AMS också att klarlägga förutsättningarna

för en rikstäckande undersökning av hur

deltagarna i aktivitetsgarantin ser på

verksamheten. Mot denna bakgrund anser

utskottet att kvalitetsfrågor rörande

aktivitetsgarantin förefaller väl

uppmärksammade inom AMV. Utskottet kommer

fortlöpande att följa insatserna för att

ytterligare förbättra kvaliteten på

aktivitetsgarantin.

Centerpartiet föreslår i motion A239

att det skall bli möjligt för arbetslösa

över 60 år att erhålla anställning med

lönebidrag. Utskottet anser att den

föreslagna förändringen av det särskilda

anställningsstödet i fråga om

tillämpningen på personer från 61 års

ålder kan anses tillgodose det aktuella

motionsyrkandet.

När det gäller frågan om kompensation

för ökade kostnader vid deltagande i

aktivitetsgarantin som tas upp i motion

A305 (s) vill utskottet peka på att

reglerna för ersättning för dagliga resor

vid deltagande i aktivitetsgarantin är

desamma som vid andra

arbetsmarknadspolitiska program, vilket

framgår av förordningen (1996:1100) om

aktivitetsstöd. Kostnader för dagliga

resor får ersättas med belopp som

överstiger 300 kr per månad eller som

överstiger kostnader för normal

dagpendling på hemorten. Milersättningen

är 110 öre per kilometer.

Den bedömning rörande reglerna för

återgång till aktivitetsgaranti som

regeringen gör i propositionen stöds av

utskottet. Som framgått delas denna

uppfattning av Moderaterna.

Utskottet kan med hänvisning till de

föreslagna ändringarna i reglerna för det

särskilda anställningsstödet och till vad

som i övrigt anförts ovan konstatera att

de uppfattningar och krav som redovisas i

motionerna A3 yrkande 5 i denna del (m),

A5 yrkande 6 (kd), A239 yrkande 32 (c),

A305 (s), A308 (mp) och A320 yrkande 5

(kd) helt eller delvis kan anses

tillgodosedda. Utskottet avstyrker därför

de aktuella motionerna.

Utskottet vill i detta sammanhang

uppmärksamma en särskild fråga.

En person kan avstängas från

aktivitetsgarantin i vissa angivna

situationer. Ett sådant beslut om

återkallelse kan överklagas. Innebörden

av de nya reglerna är att den sökande

avstängs under 45 dagar. Med de

föreslagna ändringarna kan sökanden åter

anvisas till garantin under vissa

förutsättningar.

Denna situation skall hållas isär från

den som råder när den enskilde på eget

bevåg lämnar garantin. I så fall fattas

inget formellt beslut. Sökanden

"avaktualiseras" hos förmedlingen.

Det kan förekomma att läget är oklart.

Förmedlingen uppfattar att sökanden

lämnat garantin, men situationen

uppfattas inte så av den enskilde.

Enligt utskottets mening är det

angeläget att det i sådana lägen så snart

som möjligt klaras ut om situationen

verkligen skall uppfattas så att den

enskilde av egen drift lämnat garantin.

Detta bör kunna regleras

föreskriftsvägen.

I sammanhanget bör också noteras att

Inspektionen för

arbetslöshetsförsäkringen bl.a. har till

uppgift att se till att försäkringen

tillämpas likformigt över hela landet.

Som framhålls i propositionen är det

lämpligt att inspektionen får i uppdrag

att granska även hur myndigheterna inom

AMV hanterar återkallelser av anvisningar

till arbetsmarknadspolitiska program.

Vad som nu anförts bör riksdagen ge

regeringen till känna.

4 Åtgärder för särskilda grupper på

arbetsmarknaden, m.m.

Utskottets förslag i korthet

I avsnittet behandlas regeringens

förslag i proposition 2002/03:44 om

finansiering av arbetsplatsintroduktion

för vissa invandrare (prop. punkt 2)

liksom motionsförslag om att främja

vissa invandrare. Utskottet tillstyrker

propositionens förslag vilket innebär

att yrkanden i en motion från

Moderaterna blir tillgodosedda medan

övriga motionsyrkanden avstyrks. Jämför

reservationerna 13 (fp) och 14 (kd).

Motioner om åtgärder för äldre på

arbetsmarknaden tas upp i avsnittet och

avstyrks av utskottet. Jämför

reservation 15 (m, fp, kd, c).

Även motionsförslag om vissa andra

särskilda grupper på arbetsmarknaden

behandlas i avsnittet. Utskottet föreslår

att dessa avslås av riksdagen. Jämför

reservationerna 16 (m, fp, kd, c) och 17

(mp).

I avsnittet behandlas förslag om att

främja särskilda grupper på

arbetsmarknaden. Sådana förslag avseende

åtgärder för vissa invandrare tas upp i

avsnitt 4.1, där också regeringens

förslag i propositionen om finansiering

av arbetsplatsintroduktion för vissa

invandrare (prop. punkt 2) tas upp. I

avsnitt 4.2 behandlas åtgärder för äldre

och i avsnitt 4.3 åtgärder för andra

grupper liksom ett förslag om sociala

arbetskooperativ.

4.1 Åtgärder för vissa invandrare

Propositionen

Arbetsmarknaden för invandrare

Personer födda utomlands drabbades

särskilt hårt av nedgången på

arbetsmarknaden i början av 1990-talet.

Särskilt utsatta var de nyanlända

invandrarna, men även invandrare med

längre vistelsetid i Sverige påverkades

negativt. Under andra halvåret 1996

uppgick arbetslösheten bland utrikes

födda till 18 %. Därefter har den

trendmässigt sjunkit.

Sysselsättningsgraden för utländska

medborgare har under de fem senaste åren

stigit snabbare än för befolkningen i

dess helhet. Ökningen har varit större

bland män än bland kvinnor. Även om

statistik för 2002 tyder på att den

gynnsamma utvecklingen avstannat något så

har den sammantaget varit starkt positiv

de senaste åren.

Även i statistiken över personer med

långa inskrivningstider på

arbetsförmedlingen kan man konstatera att

det skett en kraftig förbättring av

situationen på arbetsmarknaden för

invandrare. I september 2002 hade antalet

långtidsinskrivna utomnordiska

medborgare, i jämförelse med januari

1996, minskat med 77 %. Det är en större

procentuell minskning än bland

långtidsinskrivna totalt.

Ju fler år en invandrad person varit i

Sverige, desto högre är

sysselsättningsgraden och desto lägre är

arbetslösheten. Det tyder på att

integrationen ökar med tiden. Samtidigt

består skillnader mellan utrikes födda

och infödda efter lång tid i landet. För

utlandsfödda som varit mer än 20 år i

Sverige är sysselsättningsgraden 5,5

procentenheter lägre och arbetslösheten

1,4 procentenheter högre än för personer

födda i Sverige.

Strukturomvandlingen från

industrisamhälle och massproduktion till

ett mer kunskapsintensivt och

kundorienterat samhälle har gjort det

generellt svårare för invandrare att

hävda sig på arbetsmarknaden.

Kulturspecifik kunskap, såsom

språkfärdigheter, förmåga att kommunicera

med kunder och medarbetare samt kunskap

om det svenska samhället, har tillmätts

allt större vikt i arbetslivet.

Men också högutbildade invandrare möter

problem. Ibland beror det på att deras

utbildning inte motsvarar krav som ställs

på den svenska arbetsmarknaden. Dessutom

finns en oförmåga i svenskt arbetsliv att

ta till vara kompetensen hos många

högutbildade invandrare. Enligt AMS-

rapporten Rätt man på fel plats (Ura

2001:5) har endast 39 % av de akademiker

som invandrat under 1990-talet ett arbete

som motsvarar deras utbildningsnivå,

jämfört med 85 % av de svenskfödda.

Invandrade kvinnor har i större

utsträckning än invandrade män arbeten

under sin utbildningsnivå.

Invandrare är däremot enligt AKU

överrepresenterade inom arbeten som inte

kräver någon särskild yrkesutbildning.

Vissa av de lågutbildade invandrarna har

lägre utbildning än grundskola. I gruppen

förekommer också analfabeter.

Information till asylsökande och

arbetsförmedlingsinsatser för nyanlända

invandrare

Enligt regeringen behövs

informationsinsatser av berörda

myndigheter för att sprida kunskap om de

möjligheter som finns för asylsökande att

i vissa fall arbeta under den tid då

deras ärende prövas.

Introduktionen av nyanlända invandrare

bör enligt regeringen ges en ännu

tydligare inriktning mot arbete och egen

försörjning. Utgångspunkten bör vara att

individen, i samband med att denne får

permanent uppehållstillstånd och bosätter

sig i en kommun, omedelbart skrivs in vid

arbetsförmedlingen som arbetssökande.

En kommun har huvudansvar för nyanlända

invandrare sedan dessa mottagits i

kommunen. Arbetsförmedlingen och kommunen

måste enligt regeringen utveckla ett nära

samarbete så att handlingsplaner med

slutmålet reguljärt arbete kan upprättas

redan kort tid efter mottagandet i en

kommun. Arbetsförmedlingen, som har ett

kontaktnät med arbetsgivare, skall

samarbeta med kommunerna för att hitta

praktikplatser där praktiken är en

integrerad del av svenskundervisningen

för invandrare (sfi). Det är av största

vikt att praktikplatserna i möjligaste

mån anpassas till individens kompetens

och behov.

Ytterligare en väg för att uppnå

snabbare och bättre integration är genom

s.k. mentorsprogram där arbetsgivare åtar

sig att frivilligt vara mentorer för

personer som har utländsk bakgrund och

som saknar kontakter på och erfarenhet av

den svenska arbetsmarknaden. Även på

detta område anser regeringen att

arbetsförmedlingen, vilken som nämnts har

ett kontaktnät med arbetsgivare, bör

samarbeta med kommunerna och

arbetsmarknadens parter för att initiera

mentorsprogram. Erfarenheter av tidigare

mentorsprogram bör tas till vara.

Ett intensivt arbete pågår för att

utveckla introduktionen av nyanlända

invandrare. I april 2001 träffades en

överenskommelse om samverkan kring detta

arbete mellan AMS, Integrationsverket,

Migrationsverket, Skolverket och Svenska

kommunförbundet. Överenskommelsen har

senare följts upp och reviderats.

Inom ramen för

samverkansöverenskommelsen har

Integrationsverket med särskilda medel

bedrivit arbete inriktat på samverkan

mellan kommunerna och andra aktörer samt

metodutveckling avseende

arbetsplatsförlagd och annan

introduktion. AMS har på uppdrag av

regeringen i augusti 2002 redovisat hur

myndigheten arbetar för att, oavsett

konjunkturläge och generell

medelstilldelning, säkerställa att

arbetsförmedlingarnas insatser för

flyktingar och nyanlända invandrare

prioriteras under introduktionsperioden.

Regeringen har också beslutat att en

översyn skall göras av mottagande av och

introduktion för flyktingar (dir.

2001:87). Utredningen skall belysa vilka

hinder som finns mot att flyktingar får

en individuellt anpassad introduktion och

blir självförsörjande och delaktiga i det

svenska samhällslivet. Översynen skall

avse såväl organisation av och innehåll i

den praktiska verksamheten som

utformningen av lagar och andra

författningar. Utredningen skall vara

klar den 1 september 2003. Det skall

också den pågående utredningen om

utbildning i svenska för invandrare (dir.

2002:105).

Undervisningen i svenska för invandrare

är en viktig del av den introduktion som

erbjuds flyktingar och andra nyanlända

invandrare. Regeringen bedömer att det

krävs grundläggande förändringar på detta

område så att det blir möjligt att

erbjuda högkvalitativ utbildning i

svenska parallellt med olika former av

annan utbildning, praktik eller arbete.

I avvaktan på den ovannämnda

utredningen har regeringen i 2003 års

regleringsbrev för AMV,

Integrationsverket, Migrationsverket och

Myndigheten för skolutveckling på olika

sätt markerat vikten av samverkan och

andra insatser för att på ett tidigt

stadium ta till vara nyanlända

invandrares och asylsökandes kompetens så

att inträdet på den svenska

arbetsmarknaden effektiviseras och

tidigareläggs. För att förbättra

möjligheterna till mer aktiv medverkan

från arbetsförmedlingens sida under

introduktionen av nyanlända invandrare

har regeringen avsatt 35 miljoner kronor

årligen 2003-2005. Utöver dessa medel

avsätts som tidigare årligen 165 miljoner

kronor för att stärka ställningen på

arbetsmarknaden för personer med utländsk

bakgrund.

Särskilda förmedlingsinsatser och

arbetsplatsintroduktion, m.m.

De befintliga arbetsmarknadspolitiska

programmen är enligt propositionen

otillräckliga för vissa grupper av

invandrare. Det kan gälla såväl personer

som befunnit sig länge i Sverige utan att

få arbete på den reguljära

arbetsmarknaden som personer som deltar i

eller nyligen deltagit i kommunal

introduktionsverksamhet och som bedöms få

svårt att finna reguljärt arbete.

För att personer i denna situation

skall kunna få en anställning behöver

arbetsförmedlingen ofta ha omfattande

kontakter med arbetsgivare. Enligt

propositionen är erfarenheterna goda av

att ha särskild personal på

arbetsförmedlingen som under en

introduktionsperiod hjälper den

nyanställde med kontakter och erbjuder

ett mer allmänt stöd.

Regeringen planerar att genomföra en

försöksverksamhet med

arbetsplatsintroduktion för vissa

invandrare. I försöksverksamheten skall

specialutbildade arbetsförmedlare använda

en särskild arbetsmetodik och ha i

uppgift att förmedla kontakt med lämplig

arbetsgivare och under individens första

tid på en arbetsplats bistå såväl denne

som arbetsgivaren. De särskilda problem

som invandrade kvinnor kan uppleva när de

försöker etablera sig på arbetsmarknaden

bör uppmärksammas i verksamheten.

Arbetsförmedlaren skall svara för

uppföljning.

Försöksverksamheten skall enligt

propositionen bedrivas under perioden den

1 september 2003-den 31 december 2005.

Regeringen avser att uppdra åt AMS att i

samråd med Integrationsverket lämna

förslag om lämpliga målgrupper och

arbetsmetodik. Därefter kommer regeringen

att besluta om den närmare utformningen

av försöksverksamheten. IFAU skall få i

uppdrag att utvärdera verksamheten.

I propositionen framhåller regeringen

vikten av att stödet utformas så att det

inte uppfattas som stigmatiserande.

Likaså understryker regeringen att

insatsen inte skall ta sikte på individer

som har brister i sina grundläggande

kunskaper i svenska eller som är

arbetshandikappade. I stället skall den

inriktas på personer som saknar

arbetslivsrelaterade nätverk och som har

bristande kunskaper i mer yrkesinriktad

svenska.

I propositionen föreslås att utgifterna

för försöksverksamheten beräknas under

anslaget 22:3 Köp av

arbetsmarknadsutbildning och övriga

kostnader (prop. punkt 2). Utgifterna

beräknas till 44 miljoner kronor 2003,

128 miljoner kronor 2004 och 128 miljoner

kronor 2005. Förslaget påverkar enligt

regeringen inte ramen för utgiftsområde

13.

Motioner

Moderaterna tillstyrker medan Folkpartiet

avstyrker förslaget i propositionen om

särskilda arbetsförmedlingsinsatser för

invandrare.

Moderaterna ställer sig i motion A3 (yrk.

7 och 8) i och för sig positiva till

regeringens förslag om insatser för att

öka vissa invandrargruppers möjligheter

till arbete men anser samtidigt att dessa

är otillräckliga. Partiet ser också

positivt på regeringens förslag om

tidigare och effektivare

förmedlingsinsatser och

arbetsplatsintroduktion. Man poängterar

dock att introduktionen av nyanlända

invandrare måste ges en ännu tydligare

inriktning mot arbete och egen

försörjning. Alla som saknar kontakter

med och anknytning till arbetsmarknaden

borde kunna påräkna ett särskilt stöd

från arbetsförmedlingens sida. Förslagen

om förmedlingsinsatser och

arbetsplatsintroduktion skulle kunna

förbättras ytterligare om

förmedlingsverksamheten blev

konkurrensutsatt. Trots invändningarna

tillstyrker Moderaterna regeringens

förslag eftersom det utgör ett litet steg

i rätt riktning.

Folkpartiet avstyrker i motion A4 (yrk.

3, 6 och 7) regeringens förslag om

särskilda arbetsförmedlingsinsatser för

invandrare. Det är i och för sig positivt

att förslaget innebär ett närmande till

Folkpartiets politik men samtidigt är det

enligt partiet fullständigt

otillräckligt. Åtgärder för att komma in

på arbetsmarknaden måste börja avsevärt

tidigare än vad regeringen föreslår,

exempelvis genom införande av en jobb-

och utvecklingsgaranti.

Förslaget om arbetsplatsintroduktion

för vissa invandrare illustrerar enligt

Folkpartiet att regeringen ohjälpligt är

kvar i ett myndighetstänkande eftersom

det innebär att särskilt avdelade

arbetsförmedlare med hjälp av viss

metodik skall särbehandla en del personer

ur kollektivet invandrare så att dessa

får ökade möjligheter att etablera sig på

arbetsmarknaden. Enligt partiet bör

förslaget om arbetsplatsintroduktion

avvisas. I stället förespråkar man en

ökad individualisering av

arbetsmarknadspolitiken med fler aktörer

och ökad makt samt större resurser till

utsatta grupper.

Introduktionen av asylsökande bör

enligt Folkpartiet förbättras. Likaså bör

nyanlända asylsökande och invandrare få

ökade möjligheter till arbete och

egenförsörjning. Provisoriska

arbetstillstånd bör lämnas till alla

vuxna asylsökande. Det bör inte ställas

generella krav på godkänd utbildning i

svenska för invandrare (sfi) för att man

skall vara "anställningsbar". Personer

som väntar på uppehållstillstånd bör så

snart som möjligt kunna bli anvisade

arbetspraktik i kombination med

individanpassad språkutbildning.

Kristdemokraterna anser i de likalydande

motionsförslagen A5 (yrk. 9) och A320

(yrk. 12) att det ibland krävs specifika

åtgärder för att kompetensen hos personer

med invandrarbakgrund skall tas till vara

på arbetsmarknaden. Det beror på att

många saknar socialt nätverk, kontakter

och erfarenheter av att söka arbete i

Sverige.

Mot denna bakgrund förespråkar partiet

införande av s.k. jobbguider för

invandrare som är nya på den svenska

arbetsmarknaden, något som behandlas

också i motion Sf334 (yrk. 38, 39 och

41). Jobbguiderna skall finnas vid

servicekontor som ersätter dagens

arbetsförmedlingar. Det framhålls att

servicekontoren skall erbjuda all

information och service som behövs för

att söka arbete samtidigt som de inte

skall utgöra traditionella

arbetsförmedlingar.

Jobbguiden skall ha ett personligt

ansvar för att på olika sätt stödja,

entusiasmera och lotsa den arbetssökande

fram till ett arbete. Det skall finnas

jobbguider med invandrarbakgrund som,

utifrån sitt speciella perspektiv, känner

till hur det är att söka arbete i

Sverige.

Beträffande språkkunskaper betonar

Kristdemokraterna att det inte är rimligt

att ställa något absolut krav på goda

kunskaper i svenska. Man skall alltid ha

rätt att stå till arbetsmarknadens

förfogande och detta synsätt måste prägla

all förmedlingsverksamhet.

I motionen hävdas att

arbetsförmedlingarna har utvecklat en

policy som innebär att personer som inte

uppnått en viss poäng i undervisningen i

svenska för invandrare (sfi) inte anses

kunna stå till arbetsmarknadens

förfogande och alltså inte anses vara

arbetssökande vid förmedlingen. Partiet

betonar att man skall ha rätt att stå

till arbetsmarknadens förfogande även om

man inte har klarat av sfi-testet. För

många arbetsuppgifter krävs inte så goda

kunskaper i svenska, och dessutom

förvärvar man språkkunskaper bäst i

arbetslivet.

Dagens sfi-undervisning måste

reformeras och anpassas till deltagarnas

varierande utbildningsnivå och

språkgrupper. Det skall även anordnas

yrkesspecifik språkundervisning och

finnas möjlighet att kombinera

språkundervisning med arbete eller

anpassade lärlings- och praktikplatser.

Särskilda insatser behövs enligt

Kristdemokraterna för att inventera

invandrarkvinnors specifika kompetens,

som exempelvis kan vara till stor nytta

för exportindustrin. Enligt partiet bör

kvinnorna efter kartläggningsfasen ges

utbildning om svenskt arbetsliv.

Vänsterpartiet pekar i motion Sf336 (yrk.

7, 9 och 11) på att invandrade ofta har

ett sämre kontaktnät på arbetsmarknaden

än andra, vilket utgör ett extra hinder

för att få ett arbete. Därför bör

arbetsförmedlingarna för invandrade och

andra nytillträdda på arbetsmarknaden

införa ett system med handledare som har

goda kontakter med arbetsgivare. Systemet

kan införas om arbetsförmedlingarna får

möjlighet att använda medel avsedda för

arbetsmarknadsutbildning och kontantstöd

på ett mer flexibelt sätt. Det skulle bli

fallet om medel för

arbetsmarknadsutbildning och kontantstöd

kunde användas även till AMV:s

förvaltningskostnader, så att man kunde

sätta in handledare när detta bedöms vara

den bästa arbetsmarknadspolitiska

insatsen.

Särskilda arbetsmarknadspolitiska

insatser behövs för invandrare med

utländsk examen som inte har fått arbete

inom det område de är utbildade för.

Insatserna skall således även kunna avse

personer som har arbete. En utredning bör

tillsättas med uppgift att ta fram ett

samlat handlingsprogram för att öka

möjligheterna för kvinnor med utländsk

härkomst att komma in på arbetsmarknaden.

Inger Lundberg m.fl. (s) pekar i motion

A271 (yrk. 1 och 3) på de i allt

väsentligt goda erfarenheterna av

språkstöd till invandrare som genomförts

med hjälp av mål 3-medel. Motionärerna

anser att det finns skäl till att erbjuda

sådant språkstöd till invandrare som inte

längre är aktuella för sfi-undervisning.

Staten bör vara ett föredöme som

arbetsgivare och erbjuda anställda med

utländsk bakgrund möjlighet till

fördjupade kunskaper i svenska.

Ana Maria Narti (fp) kritiserar i motion

A207 (yrk. 1-3 och 5) regeringens och AMS

passivitet när det gäller att öppna

arbetsmarknaden för utländska akademiker

och reser en rad frågor om orsaker till

diskriminering. Motionären förespråkar

decentralisering av

arbetsmarknadspolitiken och egenmakt för

att framgång skall kunna nås i kampen mot

arbetslöshet och diskriminering. Vidare

krävs en systematisk uppvärdering av

flerspråkighet och dubbel kulturell

kompetens liksom utbildning av

personalansvariga och rekryterare i syfte

att träna förmågan att se och uppskatta

dubbel kompetens hos arbetstagare.

Utskottets ställningstagande

Att öka de invandrade svenskarnas

tillträde till arbetsmarknaden är en

central uppgift för

arbetsmarknadspolitiken. Viljan att

arbeta måste tas till vara och en

arbetsmarknad för alla skapas. Om detta

råder det en bred politisk enighet,

vilket utskottet konstaterade i

betänkande 2002/03:AU1.

I regeringsförklaringen hösten 2002

pekade statsministern ut två

samhällsproblem - de höga sjuktalen och

många invandrares utanförskap - som denna

mandatperiods allt annat överskuggande

arbetsuppgifter.

Enligt utskottet hänger flera av

ställningstagandena i proposition

2002/03:44 samman med dessa politiska

prioriteringar.

Skillnaderna i arbetslöshet och

sysselsättning mellan infödda och utrikes

födda är oacceptabelt stora. Samtidigt är

det enligt utskottet glädjande att notera

att det skedde en uppgång i

sysselsättningsgraden för utländska

medborgare under de senaste fem åren.

Denna var snabbare än för befolkningen i

dess helhet. Även om

sysselsättningsutvecklingen för utländska

medborgare såtillvida varit positiv på

senare år har utskottet noterat att

förbättringen i sysselsättningsgrad inte

var lika stor för kvinnorna som för

männen. Invandrade kvinnor har enligt

regeringen också i större utsträckning än

invandrade män arbeten under sin

utbildningsnivå. Utskottet anser att det

är angeläget att arbetsförmedlingarna

uppmärksammar detta förhållande.

Det är angeläget att motverka

skillnaderna i arbetslöshet och

sysselsättning mellan infödda och utrikes

födda. Utskottet välkomnar därför den

redovisning och de förslag som återfinns

i propositionen avseende arbetsmarknaden

för invandrare och som sammanfattas ovan.

Sammantaget visar propositionen att

regeringen tagit initiativ till ett brett

spektrum av insatser för att främja

arbetsmarknaden för invandrare.

Vid genomgången av motionsförslagen i

detta avsnitt konstaterar utskottet att

flertalet av dessa helt eller delvis

torde tillgodoses av de förslag eller

redovisningar som återfinns i

propositionen och som framgår ovan. Det

gäller exempelvis förslag eller insatser

som rör förbättrad introduktion av

asylsökande och nyanlända flyktingar,

effektivare arbetsförmedling och

introduktion på arbetsplatser,

mentorsverksamhet samt ökad flexibilitet

och individinriktning i insatserna.

När det gäller bl.a. motionsförslag om

behovet av språkkunskaper respektive

kombinationer av arbete eller praktik å

ena sidan och språkutbildning å den andra

vill utskottet erinra om sin behandling

våren 2002 av Riksdagens revisorers

förslag om svenskundervisning för

invandrare och invandrares arbetsmarknad

(förs. 2000/01:RR12, bet. 2001/02:AU5). I

sammanhanget tog utskottet också

ställning till ett antal motionsförslag.

Här kan också nämnas att utskottet för

närvarande behandlar prop. 2002/03:65 Ett

utvidgat skydd mot diskriminering. I

propositionen föreslås en ny lag mot

diskriminering och ändringar i 1999 års

lagar mot diskriminering i arbetslivet.

Enligt lagförslaget skall ett förbud mot

diskriminering införas bl.a. vid

förmedling av arbete hos den offentliga

arbetsförmedlingen eller annan

arbetsförmedling liksom vid andra

arbetsmarknadspolitiska insatser. Vidare

innebär de nya reglerna enligt regeringen

att ett effektivt skydd mot

diskriminering införs även utanför

arbetslivet och högskolan. Genom den nya

lagen genomförs två EG-direktiv. Såväl

den nya lagen som de övriga

lagändringarna föreslås träda kraft den 1

juli 2003.

Frågan om hur en framtida

diskrimineringslagstiftning skall

utformas behandlas för närvarande av den

parlamentariskt sammansatta

Diskrimineringskommittén (dir. 2002:11)

som skall redovisa sitt uppdrag senast

den 1 december 2004.

Utskottet tillstyrker med det anförda

propositionen punkt 2 och motion A3

yrkandena 7 och 8 (m) samt avstyrker

motionerna A4 yrkandena 3, 6 och 7 (fp),

A5 yrkande 9 (kd), A207 yrkandena 1-3 och

5 (fp), A271 yrkandena 1 och 3 (s), A320

yrkande 12 (kd), Sf334 yrkandena 38, 39

och 41 (kd) och Sf336 yrkandena 7, 9 och

11 (v) i den mån de inte kan anses

tillgodosedda med vad utskottet anfört.

4.2 Åtgärder för äldre

Propositionen

I propositionens inledande avsnitt

redovisar regeringen en rad uppgifter om

utvecklingen på arbetsmarknaden. Där

konstateras bl.a. att antalet

långtidsinskrivna i åldersgruppen 55-64

år uppgick till drygt 17 200 i början av

1996 vilket motsvarade ca 14 % av alla

långtidsinskrivna. Fram till i september

2002 ökade andelen betydligt, till 42 %,

detta trots att antalet personer

reducerades med 500 jämfört med 1996.

Regeringen bedömer att de äldre inte

påverkades särskilt mycket av

konjunkturförstärkningen från 1997 och

några år framåt.

Som framgått av betänkandets avsnitt

3.1 föreslår regeringen i propositionen

dndringar av reglerna för det särskilda

anställningsstödet. Syftet är att öka

möjligheterna för personer som under lång

tid varit utan arbete att åter få

fotfäste på arbetsmarknaden. Ändringarna

av det särskilda anställningsstödet avser

bl.a. personer som fyllt 61 år.

Motioner

Moderaterna förespråkar i motion A321

(yrk. 8) att äldre arbetslösa får

möjlighet att delta i kortare

yrkesinriktad utbildning, arrangerad av

yrkeshögskolor eller i form av

företagsinriktad lärlingsutbildning.

Folkpartiet framhåller i motion A332

(yrk. 15) fördelarna med äldre

arbetskraft och pekar bl.a. på att dessa

personer har erfarenhet och kompetens som

kan vara bra för många företag. Partiet

motsätter sig alla förslag som innebär

att äldre pensioneras ut eller

generationsväxlas bort från

arbetsmarknaden i förtid.

Kristdemokraterna pläderar i motionerna

A5 (yrk. 7) och A320 (yrk. 8) för att

äldre personers kompetens och erfarenhet

bättre skall tas till vara i arbetslivet.

Många arbetsgivare har en negativ attityd

till äldre i arbetslivet. Partiet vill i

diskrimineringslagstiftningen införa ett

förbud mot diskriminering av äldre. Andra

åtgärder som partiet förespråkar är bl.a.

att det införs en lagstadgad rätt till

kortare arbetstid efter 61 års ålder och

att eget företagande uppmuntras.

I de nämnda motionerna och i motion

A224 (yrk. 2 och 3) förordar partiet en

informationskampanj om vinsten av äldre i

arbetslivet liksom skapande av ett

kompetenscentrum efter norsk modell för

att utveckla en god seniorpolitik i

arbetslivet. Kompetenscentrumet kan

samlokaliseras med Arbetsmiljöverket och

där skall arbetsgivare kunna få stöd och

råd av konsulter för att kunna driva en

aktiv seniorpolitik.

Inger Lundberg m.fl. (s) pekar i motion

A327 på en rad faktorer som ligger bakom

utslagningen av äldre i arbetslivet och

föreslår att en studie görs av

förutsättningarna för att utveckla

arbetsmarknaden för den äldre

arbetskraften. Studien bör utföras i nära

samverkan med arbetsmarknadens parter.

Utskottets ställningstagande

Arbetsmarknadsutskottet har senast i

betänkande 2001/02:AU5 behandlat motioner

om arbetsmarknaden för äldre. Utskottet

instämde där i uppfattningen i flera

motioner om vikten av att ta till vara

den äldre arbetskraften.

Regeringen har inte minst under senare

år tagit en rad initiativ för att främja

äldre i arbetslivet.

År 1998 antogs en nationell

handlingsplan för äldrepolitiken (prop.

1997/98:113, bet. SoU24, rskr. 127) där

nationella mål slogs fast. Regeringen har

under innevarande riksmöte till riksdagen

avlämnat skrivelse 2002/03:30 Uppföljning

av den nationella handlingsplanen för

äldrepolitiken.

Samma år som den nationella

handlingsplanen antogs, 1998, tillsatte

regeringen också en parlamentarisk

äldreberedning med uppdrag att skapa

förutsättningar för en långsiktig

utveckling av äldrepolitiken (dir.

1998:109). Beredningen, Senior 2005,

skall skapa förutsättningar för en

långsiktig utveckling av äldrepolitiken.

Beredningens arbete beräknas bli avslutat

i november 2003.

Äldreberedningen ser som en viktig

uppgift att stimulera ett offentligt

samtal om hur arbetslivet skall utformas

så att den äldre arbetskraften kan tas

till vara. Det har man gjort på flera

olika sätt, bl.a. i betänkande (SOU

2002:29) Riv ålderstrappan! Livslopp i

förändring. Som ett underlag för samtalet

om äldre i arbetslivet samlar beredningen

in kunskaper och erfarenheter från olika

håll. I skriften Grått guld (2003)

redovisas erfarenheter av fleråriga

nationella satsningar i Norge, Danmark

och Finland för att behålla äldre i

förvärvsarbete längre tid.

Från hösten 2001 till våren 2002

genomfördes i Regeringskansliet projektet

Seniorgruppen som hade till uppgift att

se över en rad frågor om äldre och

arbetslivet. Gruppen skulle arbeta i nära

kontakt med arbetsmarknadens parter. I

Seniorgruppens rapport (Ds 2002:10) Riv

hindren för äldre i arbetslivet! lämnas

bl.a. följande förslag.

· Lagen om anställningsskydd (LAS)

ändras så att möjligheten att erbjuda

visstidsanställning utvidgas till att

gälla redan från 61 års ålder.

·

· Äldre över 61 år ges generell

möjlighet att gå ned i arbetstid, och

allmän pension kan från denna ålder tas

ut med en, två eller tre fjärdedelar.

·

· Studiemedelssystemet ses över i

syfte att öka medelålders och äldres

möjligheter till kompetensutveckling

inklusive egenfinansierade studier.

·

· Eventuella förslag om att

arbetsgivaravgiften skall beräknas med

utgångspunkt från antalet sjukdagar eller

sjukfall per anställd avvisas eftersom

detta skulle kunna försvåra för äldre och

funktionshindrade personer att få

anställning.

·

· Informationsinsatserna bör ökas

om att det är möjligt att höja pensionen

i det allmänna pensionssystemet genom att

arbeta längre.

·

En slutrapport från de s.k.

trepartssamtalen mellan regeringen och

arbetsmarknadens parter i syfte att

minska ohälsan i arbetslivet publicerades

den 19 februari 2003. I slutrapporten

presenteras programmet Ett arbetsliv för

alla. Ett av förslagen där avser att

undanröja de ekonomiska hinder som kan

finnas för att anställa och behålla äldre

i arbetslivet.

I slutrapporten föreslås också att en

nationell grupp med representanter för

arbetsgivare, arbetstagare och regering

inrättas med ansvar för åtgärder för att

öka arbetskraftsdeltagandet bland äldre.

Arbetsgivare och arbetstagare föreslås

förbinda sig att inom sina respektive

avtalsområden se över regler som

försvårar anställbarheten hos äldre

arbetskraft. En översyn av lagar som kan

ha sådana konsekvenser bör göras, enligt

slutrapporten.

Här kan vidare nämnas att utskottet

nyligen i betänkande 2002/03:AU6

understrukit betydelsen av företrädesrätt

till återanställning och den särskilda

vikt den har för de äldre arbetstagarnas

möjlighet att återkomma i arbete.

Utskottet framhöll att de äldre är en

utsatt grupp på arbetsmarknaden och

snarare skall ha ökat än minskat skydd

jämfört med de yngre arbetstagarna. Det

förstärkta skyddet har i LAS skapats

genom att arbetstagare som är 45 år och

äldre får tillgodoräkna sig extra

anställningsmånader vid beräkning av

anställningstid.

Arbetsmarknadsutskottet kan

sammanfattningsvis konstatera att flera

av de nu aktuella motionsförslagen om

äldre i arbetslivet som redovisats ovan

och som behandlas i detta betänkande har

tydliga beröringspunkter med

regeringsinitiativ på området, förslag i

slutrapporten från trepartssamtalen och

förslag som lagts fram i rapporten Riv

hindren för äldre i arbetslivet.

När det gäller Kristdemokraternas förslag

om förbud mot diskriminering av äldre och

lagstadgad rätt till kortare arbetstid

efter 61 års ålder vill utskottet hänvisa

till pågående utredningsarbete.

Formerna för ett diskrimineringsförbud

när det gäller äldre i arbetslivet

behandlas i den parlamentariskt

sammansatta diskrimineringskommittén

(dir. 2002:11). Ett förslag i linje med

vad Kristdemokraterna förordar om rätt

för äldre arbetstagare att arbeta deltid

övervägs enligt uppgift av Kommittén för

nya arbetstids- och semesterregler

(Knas). Detta har statsrådet Hans

Karlsson nyligen uppgivit i sitt svar på

en fråga (2002/03:627) i riksdagen.

Kommitténs arbete skall vara slutfört den

30 juni 2003.

Moderaterna återkommer i motion A321 med

ett tidigare framfört förslag om att

äldre arbetslösa skall ha möjlighet att

delta i kortare yrkesinriktade

utbildningar exempelvis i form av

företagsinriktad lärlingsutbildning. Med

anledning av detta vill utskottet påpeka

att det inte finns någon åldersgräns för

deltagande i arbetsmarknadsutbildning.

Däremot är äldre underrepresenterade i

arbetsmarknadsutbildning om man också ser

till deras andel av de arbetslösa. Inom

arbetsmarknadsutbildningen på vård- och

omsorgsområdet är dock andelen äldre

förhållandevis stor, enligt

Näringsdepartementet. Utskottet anser att

det är viktigt att uppmärksamma frågan om

äldre i arbetsmarknadsutbildningen. Det

gäller för förmedlarna bl.a. att söka

väcka intresse även hos äldre arbetslösa

för sådan utbildning och att uppmuntra

till deltagande.

I detta sammanhang vill utskottet nämna

att deltagare inom aktivitetsgarantin har

möjlighet att med bibehållet

aktivitetsstöd delta i utbildning inom

det reguljära utbildningsväsendet. Att

det finns sådana möjligheter är viktigt

med tanke på att många deltagare inom

aktivitetsgarantin saknar kvalifikationer

för de arbeten som finns eller väntas

tillkomma framöver. Bristande kunskaper i

t.ex. kärnämnena svenska, engelska och

matematik kan innebära att personen inte

har möjlighet att delta i upphandlade

yrkesinriktade utbildningar och av det

skälet inte kan komma i fråga för

anställning inom expansiva branscher.

Utbildning inom det reguljära

utbildningsväsendet för deltagare i

aktivitetsgarantin får avse förberedande

insatser på grundskole- eller

gymnasienivå och får motsvara längst 6

månaders heltidsstudier. Sedan den 1 juli

2002 får personer som är över 50 år delta

i sådan utbildning motsvarande längst 12

månaders heltidsstudier. Regler om detta

finns i 30 § förordningen (2000:634) om

arbetsmarknadspolitiska program.

För deltagare i aktivitetsgarantin kan

detta innebära bättre möjligheter att

inhämta kunskaper i kärnämnen men också

att de kan delta i korta orienterande

utbildningar som syftar till att

stimulera till vidare studier inom

aktivitetsgarantin eller i det reguljära

utbildningsväsendet. Möjligheterna att

erbjuda återkommande kvalitetshöjande

inslag vid längre praktik har också

förbättrats.

Utskottet vill i detta sammanhang

framhålla att de förändringar av det

särskilda anställningsstödet som

utskottet ställer sig bakom i

betänkandets avsnitt 3.1 innebär

förbättringar för personer som är äldre

än 61 år och som har anställning med

särskilt anställningsstöd.

I anslutning till vad utskottet här har

anfört om äldre på arbetsmarknaden kan

slutligen nämnas att Sverige är en av de

tre EU-medlemsstater som nått de bästa

resultaten när det gäller total faktisk

sysselsättningsgrad för äldre kvinnor

respektive äldre män. Detta framgår av en

sammanställning i den s.k.

syntesrapporten från EU-kommissionen som

publicerades i januari 2003 (KOM (2003) 5

slutlig). Sverige återfinns också bland

de mest framgångsrika EU-medlemsstaterna

när det gäller kvinnornas genomsnittliga

faktiska utträdesålder från

arbetsmarknaden. I syntesrapporten

redovisas de tre bästa respektive sämsta

medlemsstaterna på grundval av en rad

s.k. strukturindikatorer som

medlemsstaterna enats om.

Med hänvisning till det anförda

avstyrker utskottet motionerna A5 yrkande

7 (kd), A224 yrkandena 2 och 3 (kd), A320

yrkande 8 (kd), A321 yrkande 8 (m), A327

(s) samt A332 yrkande 15 (fp).

4.3 Åtgärder för övriga särskilda

grupper, m.m.

Propositionen

I propositionen redovisas ett antal

aktuella utmaningar för den framtida

arbetsmarknadspolitiken. En av dessa

avser åtgärder för att bibehålla och

utöka arbetskraftsutbudet. Det gäller att

mobilisera den stora arbetskraftsreserv

som i dag finns bland ungdomar, äldre,

utlandsfödda och personer med

funktionshinder samt insatser för att

minska deltidsarbetslösheten och ohälsan.

I fråga om ungdomar konstateras i

propositionen att slutbetänkandet från

Gymnasiekommittén 2000 (SOU 2002:120)

Åtta vägar till kunskap - en ny struktur

för gymnasieskolan presenterades i

december 2002. Där föreslås att

kommunernas ansvar för uppföljning av

ungdomar under 20 år som inte går i

gymnasieskolan skall förtydligas.

Regeringen avser att mot bakgrund av

bl.a. förslagen från dessa båda

utredningar återkomma i frågan om

ungdomars sysselsättning.

Motioner

Kristdemokraterna anser enligt motionerna

A5 (yrk. 8) och A320 (yrk. 10) att

situationen för ungdomar på

arbetsmarknaden bör förbättras. Partiet

har målsättningen att alla ungdomar

mellan 18 och 24 år skall erbjudas

antingen arbete i det reguljära

arbetslivet eller meningsfulla studier.

För att möjliggöra detta krävs en bättre

lönebildning och åtgärder riktade till

olika ungdomsgrupper. Partiet pekar också

på goda erfarenheter i andra länder av

lärlingssystem och varnar för risken för

att ungdomar kan fastna i rundgång mellan

arbetsmarknadspolitiska åtgärder och

arbetslöshetsersättning. Kommunerna bör

ha ett grundläggande ansvar för ungdomar

upp till 20 år.

Anders Bengtsson (s) finner det i motion

A249 angeläget med fler försöksprojekt

där invandrare, äldre,

långtidssjukskrivna och

förtidspensionerade får möjlighet att

delta i arbetslivet. Enligt motionären

kan projekt med "klassmorfäder" som

bedrivits i flera kommuner ses som

exempel på förebilder.

Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) begär i

motion A287 att situationen för

intellektuellt funktionshindrade på

arbetsmarknaden skall uppmärksammas

eftersom dessa personer har små

möjligheter till anställning.

Barbro Feltzing och Mona Jönsson (båda

mp) föreslår i motion A264 (yrk. 1 och 2)

att det genomförs en försöksverksamhet

med statliga bidrag till ersättning för

arbete som utförs i sociala

arbetskooperativ. Bidraget skulle enligt

motionärerna kunna ligga på samma nivå

som lönebidrag. Anslagsmedel till

lönebidrag eller förstärkt

anställningsstöd skulle kunna användas

för ändamålet. Motionärerna förespråkar

också att försöksverksamheten skall

innefatta ett statligt stimulansbidrag på

50 % av lönekostnaderna för handledare i

de sociala arbetskooperativen.

Utskottets ställningstagande

Med anledning av Kristdemokraternas

yrkande i motion A5 om insatser för att

främja ungdomars situation på

arbetsmarknaden vill utskottet framhålla

att förslagen från Gymnasiekommittén 2000

för närvarande bereds i

Regeringskansliet. Som framgått anser

kommittén att det kommunala ansvaret för

ungdomar som inte går i gymnasieskolan

skall förtydligas. En utredning pågår

också om samhällets insatser för att

stödja ungdomar i åldern 16-24 år som

varken studerar, arbetar eller söker

arbete (dir. 2003:19). Utredningen skall

vara klar senast den 31 oktober 2003.

Utskottet anser att det måste vara

samhällets ambition att alla unga erbjuds

arbete eller meningsfulla studier. Vissa

ungdomar har behov av särskilt stöd i

sammanhanget. Utskottet finner det

angeläget att förslag om insatser för att

rusta och förbereda ungdomar för en

etablering på arbetsmarknaden utgår från

en helhetssyn där ansvarsförhållanden

skall vara klarlagda och där inga

ungdomar skall riskera att ofrivilligt

och långvarigt hamna utanför arbetslivet.

Frågor om funktionshindrade på

arbetsmarknaden behandlas för närvarande

i utredningarna om Samhall respektive

lönebidrag m.m. När det gäller

situationen för intellektuellt

funktionshindrade som tas upp i motion

A287 (s) är pågående utredningsarbete

rörande styrning och inriktning av

Samhall AB (dir. 2002:34) och

arbetsmarknadspolitiska program för

personer med nedsatt arbetsförmåga (dir.

2002:22) av intresse.

Den förstnämnda utredningen skall bl.a.

behandla rekryteringsprocessen in i

Samhall liksom alternativa insatser inom

eller utom Samhall för de

arbetshandikappade som inte kan erbjudas

sysselsättning inom bolaget.

Den sistnämnda utredningen skall enligt

direktiven bl.a. pröva om nuvarande

arbetsmarknadspolitiska program är

effektiva på dagens arbetsmarknad så att

personer med nedsatt arbetsförmåga

därigenom får ett stöd som gör det

möjligt för dem att försörja sig med eget

arbete. Vid behov skall utredningen

föreslå förändringar. I

utredningsuppdraget ingår också att

överväga om det är möjligt och lämpligt

att lämna bidrag till s.k. sociala

arbetskooperativ inom ramen för de

arbetsmarknadspolitiska insatserna för

funktionshindrade. Förslag om bidrag till

sociala arbetskooperativ återfinns som

framgått i motion A264 (mp).

Med anledning av förslagen i motion A249

(s) kan utskottet konstatera att det inom

ramen för existerande

arbetsmarknadspolitiska program finns

möjlighet att anordna exempelvis

försöksverksamheter där personer med

nedsatt arbetsförmåga bereds möjlighet

att delta på arbetsmarknaden.

Det kan i sammanhanget också finnas

anledning att nämna att en gemensam

verksamhets- och handlingsplan utarbetats

av AMS och Riksförsäkringsverket (RFV)

avseende samverkan på

rehabiliteringsområdet när det gäller

arbetslösa sjukskrivna. Planen avser all

verksamhet som bedrivs och planeras i

samverkan mellan arbetsförmedlingen och

försäkringskassan under 2003 med

inriktning på nyssnämnda grupp.

AMS och RFV ger försäkringskassorna och

länsarbetsnämnderna i uppdrag att träffa

gemensamma regionala överenskommelser om

samverkansinsatser som skall leda till en

ökning av antalet arbetslösa sjukskrivna

som får arbetslivsinriktad

rehabilitering. Målet är att sökande som

får del av insatserna skall återfå

arbetsförmågan och få ett arbete. I

överenskommelserna skall man ange hur

många personer i målgruppen som beräknas

delta i insatser under 2003 och vilka

insatser som skall genomföras.

Utvärderingsbara mål och medelsbehov

skall anges för insatserna och de skall

följas upp och dokumenteras.

Med hänvisning till ovanstående

avstyrks motionerna A5 yrkande 8 (kd),

A249 (s), A264 yrkandena 1 och 2 (mp),

A287 (s) samt A320 yrkande 10 (kd).

5 Vissa frågor rörande

arbetsmarknadspolitiska program, m.m.

Utskottets förslag i korthet

I avsnittet behandlas motionsförslag om

bl.a. arbetsmarknadspolitiska program,

däribland anställningsstöd och stöd

till utbildning av anställda samt

åtgärder för att stimulera geografisk

rörlighet. Utskottet avstyrker samtliga

förslag.

Jämför reservation 18 (fp, kd, c).

Förslag som sammanhänger med det

arbetsmarknadspolitiska programmet

aktivitetsgaranti behandlas i avsnitt 3.

Övriga förslag om arbetsmarknadspolitiska

program tas upp i detta avsnitt.

Motioner

Flyttningsbidrag, pendlingsstöd m.m.

Flyttningsbidraget har enligt

Kristdemokraterna i motion A320 (yrk. 27)

ingen avgörande betydelse för

benägenheten att byta bostadsort för ett

arbete. Partiet vill dock att det skall

finnas möjlighet till reseersättning för

anställningsintervjuer och ersättning för

studiebesök för arbetssökande liksom

avdragsrätt för pendling med bil mellan

arbete och bostad.

Anställningsstöd

Kristdemokraterna beskriver i motion A320

(yrk. 7) tillkomsten av olika former av

anställningsstöd och kritiserar

regeringens bristande långsiktighet när

det gäller sådana stöd. Regeländringarna

medför enligt partiet minskad

överskådlighet och ökad byråkrati.

Kristdemokraterna betonar dock att det

dr positivt att regeringen med

stödpartier inser att sänkta

arbetskraftskostnader kan öka

sysselsättningen men framhåller vikten av

att en åtgärd får verka fullt ut och inte

störs av ständiga regeländringar.

Partiet ifrågasätter också vad man

anser vara orimligt höga subventions-

nivåer i det särskilda anställningsstödet

och menar att ett allmänt

anställningsstöd vore tillräckligt.

Likaså framhåller man att det faktum att

anställningsstödet är utformat som en

skattereduktion utan budgetrestriktioner

kan leda till att

arbetsförmedlingskontoren av

budgetmässiga skäl överutnyttjar

möjligheterna till anställningsstöd.

Partiet menar att det innebär att alla

arbetsmarknadspolitiska åtgärder inte

utsätts för lika ingående budgetprövning

och inte vägs mot varandra vilket i sin

tur troligen leder till s.k.

suboptimering (jämför Kristdemokraternas

motion A5 yrk. 2 som behandlas i avsnitt

3.1).

Lärlingsutbildning

Kristdemokraterna förespråkar i motion

A320 (yrk. 11) införande av ett

lärlingssystem som kan byggas upp såväl

inom gymnasieskolans ram som i form av

ett arbetsmarknadspolitiskt program för

arbetslösa.

Stöd till utbildning av anställda

Ann-Kristine Johansson och Helena

Zakariasén (båda s) anser i motion A293

att möjligheterna till utbildning i

företag bör utökas. Motionärerna menar

att utbildningsinsatser kan användas för

att överbrygga svackor i konjunkturen och

lägger fram förslag om utbildningsstöd.

Utbildning i företag borde vara ett

alternativ till uppsägning eller

permittering från små och medelstora

företag.

Naturvårdsarbete inom

arbetsmarknadspolitikens ram

Alf Eriksson och Ann-Kristine Johansson

(båda s) förespråkar i motion A256 att de

arbetsmarknadspolitiska reglerna utformas

så att naturvårdsarbete kan utföras inom

arbetsmarknadspolitikens ram. Sådant

arbete är lämpligt för många arbetslösa

och det leder inte till s.k.

undanträngningseffekter.

Sabbatsår - arbetsmarknadseffekter

Tuve Skånberg och Holger Gustafsson (båda

kd) lägger i motion A212 fram förslag om

försöksverksamhet med ett sabbatsår för

arbetstagare över 45 år. Syftet skulle

vara dels att öka livskvaliteten för dem

som vill få en paus i sitt yrkesliv, dels

att "lätta på trycket" på arbetsmarknaden

och ge arbetslösa möjligheter att få

praktik. Motionärerna anser att

alternativa finansieringsmöjligheter och

dynamiska effekter av sabbatsåret bör

utredas.

Utskottets ställningstagande

Flyttningsbidrag, pendlingsstöd m.m.

När det gäller Kristdemokraternas förslag

om flyttningsbidrag m.m. i motion A320

vill utskottet framhålla att åtgärder för

att främja arbetskraftens geografiska

rörlighet är ett av de sju områden som

regeringen pekar ut i proposition 44 och

där man vill förstärka

arbetsmarknadspolitikens

tillväxtorienterade inriktning.

Pendlingsstöd syftar till att stödja

den som inte kan få arbete på eller i

närheten av hemorten och som har fått

arbete genom arbetsförmedlingen eller på

egen hand på annan ort och måste pendla

till orten där arbetsplatsen är belägen.

Pendling skall ske till ort utanför

normalt pendlingsavstånd.

Det finns två typer av pendlingsstöd,

stöd för dagpendling och för

veckopendling.

Veckopendlingsstöd infördes den 1

januari 2002 och får bara lämnas för

resor som görs t.o.m. den 31 december

2003. Stödet skall riktas till arbetslösa

som får arbete i regioner med arbets

kraftsbrist och som har ett yrke där

arbetslösheten är hög på hemorten. Stöd

till veckopendling lämnas för skäliga

kostnader för en resa tur och retur

mellan hemorten och arbetsorten varannan

arbetad vecka. Arbetet skall beräknas

pågå i minst tre månader. Stöd kan lämnas

högst sex månader under en tvåårsperiod.

Stöd till dagpendling kan lämnas för

resekostnader som överstiger de kostnader

som arbetstagaren skulle haft för resa

till ett arbete inom normalt

pendlingsavstånd. Arbetet skall beräknas

pågå i minst sex månader. Pendlingsstöd

för dagpendling lämnas med högst 1 200

kr/månad och under längst sex månader.

Utredningen om rörlighetsstimulanser

har den 9 april 2003 avlämnat

betänkandet Geografisk rörlighet för

sysselsättning och tillväxt (SOU

2003:37). Utredningen konstaterar att den

arbetsmarknadsrelaterade geografiska

rörligheten är viktig för de lokala

arbetsmarknadernas funktionssätt.

Geografisk rörlighet bidrar till att

förkorta arbetslöshetstider och gör att

lediga platser kan tillsättas snabbare.

Den geografiska rörligheten i form av

arbetsmarknadsrelaterade flyttningar har

minskat under de senaste decennierna.

Attitydundersökningar visar också att

benägenheten att flytta är låg hos

befolkningen. Andra former av geografisk

rörlighet, främst arbetspendling, har

dock ökat.

Enligt utredningen ger dagens

flyttningsbidrag otillräckliga

stimulanser för att påverka människors

val att flytta eller pendla. Bidragen,

framför allt ersättningen för

bohagstransport och starthjälp, stöder i

stället i stor utsträckning flyttningar

som skulle ha ägt rum även utan

flyttningsbidrag.

Utredningen föreslår att

pendlingsstöden förstärks såväl när det

gäller dagpendling som veckopendling. I

syfte att öka den geografiska rörligheten

föreslås också att s.k. skattegynnade

tjänster med särskilda beskattningsregler

införs i delar av de nationella

stödområdena.

Ersättning för tillträdesresa,

bohagstransport och starthjälp bör enligt

utredningsförslaget tas bort. En av

anledningarna till detta är att mycket

enligt utredningen tyder på att bidragen

i sin nuvarande utformning endast har

marginell påverkan på människors

flyttbenägenhet. Utredningsförslaget

bereds för närvarande inom

Regeringskansliet.

Med hänvisning till det anförda

avstyrker utskottet motion A320 yrkande

27 (kd).

Anställningsstöd

Kristdemokraterna riktar i motion A320

kritik mot vad som uppges vara bristande

långsiktighet och svåröverskådlighet i

utformningen av anställningsstöd.

Arbetsmarknadsutskottet uttryckte i

budgetbetänkande 2000/01:AU1

uppfattningen att det kan finnas

anledning att i förenklande syfte

samordna regelverken för

anställningsstöden. Uttalandet gjordes

mot bakgrund av en redovisning i

betänkandet av gällande former av

anställningsstöd, dvs. allmänt

anställningsstöd, förstärkt

anställningsstöd, utökat förstärkt

anställningsstöd och särskilt

anställningsstöd. Utskottet ansåg dock

att regelförenklingen kunde anstå tills

dess att en pågående uppföljning och

utvärdering av de aktuella stöden hade

slutförts.

Antalet personer som under första

kvartalet 2003 hade en anställning med

allmänt anställningsstöd uppgick till i

genomsnitt 3 100 per månad medan

motsvarande antal var 6 700 för förstärkt

anställningsstöd, 4 300 för utökat

förstärkt anställningsstöd och 1 200 för

särskilt anställningsstöd.

IFAU gör på uppdrag av regeringen en

uppföljning av anställningsstöden. Den

genomförs i tre etapper. I en första del1

undersöktes hur åtgärderna hade

genomförts, i en andra del2 studerades

hur stöden fungerat i

förvaltningsprocessen, i den praktiska

utformningen respektive i form av utfall

av åtgärderna. Den tredje och avslutande

delen väntas enligt uppgift från

Näringsdepartementet bli publicerad inom

kort.

Utskottet har tidigare i betänkande

2000/01:AU1 refererat huvuddragen i

slutsatserna från den första delstudien.

Av den andra delstudien från 2001 framgår

att såväl arbetsförmedlare som

åtgärdsdeltagare var nöjda med

anställningsstöden. Enligt studien

upplevde dock arbetsförmedlarna att delar

av regelverket är otydligt bl.a. när det

gäller undantag från kraven på

arbetslöshetstid innan anställningsstöd

medges. I 30-40 % av fallen där allmänt

och förstärkt anställningsstöd beviljats

hade man gjort någon form av undantag.

Det finns därmed en risk att två

arbetslösa med samma eller mycket

liknande förutsättningar blir bedömda på

olika sätt beroende på vilken förmedlare

som handlägger ärendet, vilket enligt

IFAU kan anses vara ett

rättssäkerhetsproblem.

Efter arbetsmarknadsutskottets

ställningstagande i betänkande 2000/01:

AU1 rörande behovet av förenkling och

samordning av reglerna har ytterligare en

form av anställningsstöd beslutats. Denna

benämns anställningsstöd som kombineras

med vård- och omsorgsutbildning.

Utöver de ändringar av det särskilda

anställningsstödet som föreslås i

propositionen och som utskottet behandlat

i avsnitt 3.1 i detta betänkande aviserar

regeringen i 2003 års ekonomiska

vårproposition (prop. 2002/03:100)

införande av en temporär form av

anställningsstöd för personer som varit

långtidssjuka. Detta stöd skall enligt

vårpropositionen innebära en

tidsbegränsad subvention av lönen för de

långtidssjuka som får en anställning hos

en annan arbetsgivare. Stödet skall gälla

de långtidssjukskrivna vars

arbetsgivaransvar har överförts till

försäkringskassan.

Som framgått finns redan i dag ett

flertal anställningsstöd. Villkoren för

att stöd skall kunna beviljas varierar i

fråga om bl.a. åldersgräns,

inskrivningstid vid arbetsförmedlingen,

maximal stödperiod och stödbeloppets

storlek.

Sedan 1998 då den nu gällande

förordningen (1997:1275) om

anställningsstöd trädde i kraft har den

ändrats flera gånger. Utöver

bestämmelserna i förordningen finns av

AMS utfärdade föreskrifter (AMSFS

1997:17) om anställningsstöd, allmänna

råd (AMSFS 2001:4) om tillämpningen av

den nyssnämnda förordningen och

administrativa föreskrifter (AMSFS

2001:5) om handläggningen av

anställningsstöd.

Mot den redovisade bakgrunden finner

utskottet anledning att på nytt framhålla

behovet av en översyn av regelsystemen

kring anställningsstöden. Utskottet ser

positivt på att regeringen såväl i

proposition 44 som i Vårpropositionen

2003 aviserat en sådan översyn. Av

proposition 44 framgår att regeringen

avser att återkomma till riksdagen i

denna fråga under 2003.

Anställningsstöd är enligt regeringen i

vårpropositionen ett effektivt verktyg

för att etablera personer på

arbetsmarknaden. Samtidigt riskerar

anställningar med sådant stöd att tränga

undan möjligheten till anställning för

andra arbetssökande. Effektiviteten och

legitimiteten påverkas enligt regeringen

av antalet personer med anställningsstöd

och genom att stödet riktas till grupper

som står längst från arbetsmarknaden. Den

aviserade översynen skall mot denna

bakgrund syfta till att öka

effektiviteten och prioritera dem som har

svårast att få en reguljär anställning.

Med hänvisning till ovanstående och

till vad utskottet anfört om

finansieringen av anställningsstöd i

avsnitt 3.1 avstyrker utskottet motion

A320 yrkande 7 (kd) i den mån motionen

inte kan anses tillgodosedd med vad

utskottet anfört.

Lärlingsutbildning och stöd till

utbildning av anställda

Gymnasiekommittén 2000 har haft i uppdrag

att föreslå hur samverkan mellan skola

och arbetsliv kan utvecklas samt hur ett

ökat inslag av lärande i arbetslivet i

gymnasieskolan bör utformas

(tilläggsdirektiv 2001:8). Kommittén

lämnade sitt slutbetänkande i december

2002. Förslaget bereds för närvarande i

Regeringskansliet. Utskottet anser att

regeringens fortsatta beredning av frågan

bör avvaktas. Utskottet kan i

sammanhanget peka på att en genomgång av

gällande bestämmelser avseende

lärlingsutbildning i skolan gjorts i

utbildningsutskottets betänkande

2001/02:UbU9 Gymnasieskolan.

När det gäller lärlingsutbildning i

arbetslivet vill utskottet framhålla att

ca 30 % av arbetsmarknadsutbildningen

sker genom praktik på arbetsplatserna. I

nästan alla län används praktikinriktade

utbildningsmetoder som exempelvis

lärlingsutbildning och annan

företagsförlagd utbildning.

Utskottet tog i betänkande 2001/02:AU5

ställning till ett förslag om användning

av arbetsmarknadsmedel för utbildning så

att företag skall slippa säga upp eller

permittera arbetstagare på grund av

arbetsbrist vid tillfälliga nedgångar i

verksamheten, en fråga som nu behandlas i

motion A293 (s). Utskottet anförde i

betänkandet att det med hänsyn till

konkurrensneutraliteten är nödvändigt med

stor restriktivitet när det handlar om

att med hjälp av

arbetslöshetsförsäkringen eller de

arbetsmarknadspolitiska insatserna jämna

ut tillfälliga nedgångar i företagens

verksamhet.

Utskottet erinrade i betänkande

2001/02:AU5 också om de möjligheter som

står till buds genom den

arbetsmarknadspolitiska insatsen Stöd

till utbildning av anställda. Den

regleras i förordningen (2001:626) där

det framgår att stöd får lämnas om

utbildningen genomförs för att stärka

anställdas möjligheter. Om utbildningen

är inriktad i huvudsak på den verksamhet

arbetsgivaren bedriver eller avser att

bedriva, s.k. företagsspecifik

utbildning, får stöd lämnas med högst 25

% av kostnaderna.

Som framgår av avsnitt 6.1 innebär det

förslag om bristyrkesutbildning för

anställda som lagts fram i propositionen

att sådan utbildning även skall kunna

beviljas anställda som avser att stanna

kvar hos samma arbetsgivare men vill byta

till mer kvalificerade arbetsuppgifter.

En förutsättning är dock att

arbetsgivaren betalar normal lön under

utbildningstiden.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om

att möjligheter till kompetensutveckling

för sysselsatta finns också inom ramen

för Europeiska socialfondens mål 1

respektive 3. Inom dessa finns särskilda

insatsområden som syftar till att genom

verksamhetsrelaterad kompetensutveckling

av sysselsatta få till stånd processer

som bidrar till förnyelse och

flexibilitet på arbetsmarknaden.

Enligt en utvärderingsrapport från

Riksrevisionsverket, Kompetensutveckling

för sysselsatta - delutvärdering av ett

insatsområde inom Europeiska

socialfondens program Mål 3 (RRV 2002:2)

har genomförandet varit framgångsrikt,

intresset och engagemanget hos

arbetsgivarna för kompetensutvecklingen

stort och de intervjuade deltagarna

överlag lämnat goda omdömen om

kompetensutvecklingen.

En annan undersökning som kan nämnas i

detta sammanhang är en nyligen publicerad

IFAU-studie3 enligt vilken företagen

lägger ut mer på personalutbildning under

högkonjunkturår än under perioder med

lågkonjunktur, detta trots att det under

högkonjunktur är svårare och dyrare att

avvara personal i produktionen. Enligt

studien kan en förklaring vara att

redovisningspraxis försvårar

personalutbildning i lågkonjunktur.

Utskottet avstyrker mot ovanstående

bakgrund motionerna A320 yrkande 11 (kd)

och A293 (s).

Naturvårdsarbete inom

arbetsmarknadspolitikens ram

I motion A256 (s) förespråkas

naturvårdsarbete inom

arbetsmarknadspolitikens ram. Utskottet

konstaterar att under budgetåret 2003

medel från anslaget 22:3 Köp av

arbetsmarknadsutbildning och övriga

kostnader får användas för förhöjda

dagsverkskostnader i samband med

anställningsstöd som medför investeringar

i bl.a. skogligt arbete och arbete inom

miljö-, natur- och fornvård. Av AMV:s

regleringsbrev för 2003 framgår att stöd

för sådana arbeten får lämnas med högst

2 500 kr per dag i stödområden och med

högst 1 500 kr per dag i övriga landet.

Med hänvisning till det anförda

avstyrker utskottet motion A256 (s).

Sabbatsår

Utskottet har tidigare tagit ställning

till förslag om införande av sabbatsår

från samma motionärer som nu för fram

sitt förslag i motion A212 (kd). I

betänkande 2001/02:AU5 konstaterade

utskottet att man med friårsförsöket

infört en sådan arbetsmarknadspolitisk

insats som förordas genom förslaget om

sabbatsår. På förslag från utskottet

avslog riksdagen motionsyrkandet.

Utskottet vidhåller sin uppfattning att

förslaget om sabbatsår kan anses

tillgodosett genom det pågående

friårsförsöket.

Med anledning av att motionärerna också

efterlyser en utredning av effekter av

ett sabbatsår kan utskottet nämna att

IFAU i april 2003 publicerat en första

delrapport om friåret ur ett

arbetsmarknadsperspektiv.

Uppföljningsrapporten har utarbetats på

uppdrag av Näringsdepartementet och skall

åtföljas av ytterligare två delrapporter.

Därefter skall institutet färdigställa en

utvärderingsrapport till juli 2005.

Utskottet avstyrker motion A212 (kd).

6 Arbetskraftsutbud och

kompetensutveckling

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker förslaget i

proposition 2002/03:44 om att

arbetsmarknadsutbildning inom

bristyrkesområden får beviljas

anställda på försök under perioden den

1 juli 2003-den 31 december 2005 (prop.

punkt 4). Motionsyrkanden om avslag på

propositionsförslaget avstyrks av

utskottet. Jämför reservation 19 (m,

fp, kd, c).

I avsnittet behandlas också

motionsyrkanden om individuellt

kompetenssparande som avstyrks av

utskottet. Jämför reservation 20 (m,

fp, kd, c).

Vidare behandlas i avsnittet ett

motionsyrkande om

arbetskraftsinvandring vilket också

avstyrks. Jämför reservation 21 (m, fp,

kd, c)

6.1 Bristyrkesutbildning

Propositionen

Rekryteringsproblemen väntas bli mer

påtagliga på längre sikt. Detta beror

främst på att stora pensionsavgångar kan

förutses. Inom bl.a. industrin och vården

kan rekryteringsproblem också befaras på

grund av att ungdomar uppvisar ett svagt

intresse för arbete där.

Under 1990-talets lågkonjunktur

tvingades många arbetstagare, inte minst

inom industrin och vården, lämna

arbetsmarknaden tidigare än planerat. Det

har bidragit till att tillgången till

utbildad arbetskraft inte överensstämmer

med efterfrågan.

Om ungdomars attityder inte förändras

och sysselsättningsnivån hos den äldre

arbetskraften inte ökar förutspår AMS och

SCB att bristen på kvalificerad

arbetskraft kommer att kvarstå och

fördjupas inom vissa strategiskt viktiga

områden.

Enligt flera undersökningar uppger

arbetsgivare att rekryteringen i många

fall försvåras av att de sökande inte

uppfyller de kompetenskrav som ställts

upp.

Arbetsmarknadsutbildning är ett viktigt

instrument för att balansera tillgång och

efterfrågan på arbetskraft. Den syftar

till att motverka flaskhalsar och främja

ekonomisk tillväxt i alla delar av

landet, såväl i tillväxtregioner som i

små lokala arbetsmarknadsregioner.

Även om det finns ett

arbetsmarknadspolitiskt program för

förberedande insatser så når ändå vissa

personer inte sådana förkunskaper att de

kan påbörja yrkesinriktad

arbetsmarknadsutbildning.

Det är önskvärt att ytterligare bredda

sökandeunderlaget och erbjuda utbildning

för redan anställda inom ramen för

arbetsmarknadsutbildningen för att på så

vis effektivare kunna möta arbetsgivares

kompetensbehov. I propositionen föreslås

att arbetsmarknadsutbildning inom

bristyrkesområden får beviljas anställda

på försök under perioden den 1 juli

2003-den 31 december 2005 (prop. punkt

4). Bristyrkesutbildningen skall avse

yrken inom områden där det finns en

uppenbar risk för att flaskhalsar kan

uppstå.

I propositionen framhåller regeringen

att bristyrkesutbildning inte får

utformas så att den uppfattas som ett

produktionsstöd till företag och stör

konkurrensen. Utbildningen skall syfta

till att underlätta matchningen och

därmed en väl fungerande arbetsmarknad.

Den utbildning som ges skall vara

yrkesinriktad men generell till sin

karaktär utan företagsspecifikt innehåll,

och den skall vara användbar inom hela

den bransch där flaskhalsar kan förväntas

uppstå.

Förslaget innebär kostnader för

upphandlad arbetsmarknadsutbildning och

aktivitetsstöd. Den aktuella målgruppen

beräknas uppgå till ca 3 300 personer

under försöksperioden. Stödet skall

riktas till anställda som utbildar sig

inom yrkesområden där AMV tillsammans med

de regionala kompetensråden bedömer att

arbetsmarknadsutbildningen på kort sikt

kan motverka flaskhalsar.

Anställda som genomgår

bristyrkesutbildning och som har för

avsikt att byta arbetsgivare skall

prioriteras och under utbildningstiden

kunna få aktivitetsstöd. För övriga, som

avser att stanna kvar hos samma

arbetsgivare men byta till mer

kvalificerade arbetsuppgifter, skall

bristyrkesutbildning kunna beviljas under

förutsättning att arbetsgivaren betalar

normal lön under utbildningstiden.

Personer med utländsk högskoleexamen,

som inte arbetar i utbildningsyrket men

som genom kompletterande utbildning

bedöms kunna ta arbeten som ligger mer i

nivå med deras kunskap och kompetens,

skall vara en prioriterad grupp i

sammanhanget. Det innebär att

arbetsförmedlingen skall göra särskilda

ansträngningar att identifiera sådana

individer som kan komma i fråga för

satsningen.

Försöksverksamheten skall utvärderas.

Regeringen avser att under anslagen

22:2 Bidrag till arbetslöshetsersättning

och aktivitetsstöd och 22:3 Köp av

arbetsmarknadsutbildning och övriga

kostnader avsätta sammanlagt 360 miljoner

kronor för försöksverksamheten.

Utgifterna beräknas till 34 miljoner

kronor 2003, 261 miljoner kronor 2004 och

65 miljoner kronor 2005. Förslaget

påverkar inte ramen för utgiftsområde 13

Arbetsmarknad.

Motioner

Moderaterna, Folkpartiet och

Kristdemokraterna avstyrker regeringens

förslag om bristyrkesutbildning.

Moderaterna anser enligt motion A3 (yrk.

2) att arbetsmarknadsutbildning bör

förbehållas den som är arbetslös och

behöver sådan utbildning för att kunna få

ett arbete på den reguljära

arbetsmarknaden.

Enligt partiets uppfattning är det fel

att belasta den redan hårt ansträngda

arbetsmarknadsutbildningen med uppdrag

som rimligen borde skötas inom det

reguljära utbildningsväsendet. Vissa

delar av de arbetsmarknadspolitiska

insatserna borde tas bort och ersättas

med ökade satsningar på reguljär

utbildning, exempelvis kvalificerad

eftergymnasial yrkesutbildning. Sådan

utbildning bör stå öppen för arbetslösa

eller anställda som av olika skäl vill

byta yrke.

Folkpartiet motiverar i motion A4 (yrk.

10 i denna del och 11) sin negativa

inställning till regeringsförslaget med

att partiet i och för sig starkt

förespråkar ökad rörlighet på

arbetsmarknaden men att

bristyrkesutbildning för anställda är fel

metod. AMS bör inte alls hantera

utbildning för människor som har ett

arbete utan detta bör även

fortsättningsvis vara en uppgift för det

reguljära utbildningsväsendet.

Folkpartiet anser att den föreslagna

bristyrkesutbildningen inte minskar

problemen med svaga incitament till

förkovran samt felaktig lönestruktur och

skattesystem.

Kristdemokraterna argumenterar i motion

A5 (yrk. 3) mot att AMS får i uppdrag att

ansvara för den föreslagna

bristyrkesutbildningen. Partiet har dock

en positiv inställning till att

bristyrkesutbildning som sådan eftersom

den kan leda till att matchningen

förbättras.

Vänsterpartiet begär i motion Sf336 (yrk.

8) en översyn av reglerna för

aktivitetsstöd så att ersättning kan

lämnas till personer med utländsk examen

som genomgår tilläggsutbildning för att

kunna arbeta inom sitt kompetensområde.

Utskottets ställningstagande

De förestående demografiska förändringar

som har behandlats i flera propositioner

och utskottsbetänkanden de senaste åren

leder till att en allt större andel av

befolkningen kommer att vara i

försörjningsberoende ålder jämfört med

den andel som är i förvärvsarbetande

ålder. Förhållandet är likartat inom hela

EU och EU-kommissionens förslag till

riktlinjer för sysselsättningssamarbetet

från 2003 fokuseras på bl.a. ökat

arbetskraftsutbud och bättre matchning.

Utskottet konstaterade i betänkande

2002/03:AU1 att frågor om den framtida

kompetensförsörjningen på arbetsmarknaden

har hög prioritet. I betänkandet

redovisade utskottet en rad uppgifter om

utrednings- och analysarbete rörande

framtida arbetskraftsbehov och

möjligheterna att tillgodose detta.

I propositionen betonar regeringen på

nytt vikten av åtgärder för att hålla

uppe utbudet av arbetskraft. När behovet

av nyanställningar ökar kraftigt kring

2010 måste allas arbetsvilja tas till

vara. Det gäller dem som i dag är

undersysselsatta på arbetsmarknaden och

då främst yngre och äldre eftersom deras

andel av den arbetsföra befolkningen

kommer att öka framöver. Även bland

personer med utländsk bakgrund och bland

funktionshindrade finns en stor och

viktig arbetskraftspotential.

Det är, som Vänsterpartiet framhåller i

motion Sf336, viktigt att ta till vara

det intresse som finns bland många

personer med utländsk högskoleutbildning

att skaffa sig kompletterande utbildning.

Förutsättningarna för detta förbättras

enligt utskottet genom den föreslagna

bristyrkesutbildningen.

Utskottet delar regeringens

uppfattning att en rad olika åtgärder

behövs för att säkra ett framtida

arbetskraftsutbud. Bristyrkesutbildning

kan enligt utskottet vara en viktig

komponent i åtgärdsarsenalen. Efter

förslag i budgetpropositionen för 2000

(prop. 1999/2000:1 utgiftsområde 14) fick

130 miljoner kronor av anslaget till

arbetsmarknadspolitiska åtgärder under

2000 användas för en försöksverksamhet

med bristyrkesutbildning för anställda.

Erfarenheterna av försöket med

bristyrkesutbildning 2000 bör enligt

utskottet tas till vara i den

försöksverksamhet med sådan utbildning

som nu planeras. Här kan den uppföljning

som gjorts av AMS i rapporten Uppföljning

av försöksverksamhet med

bristyrkesutbildning för redan anställda

(Prora 2002:1) ge underlag. Enligt

utskottet måste huvudsyftet med den nu

planerade bristyrkesutbildningen vara att

stimulera den yrkesmässiga rörligheten,

vilket i sin tur främjar matchningen på

arbetsmarknaden.

Genom att AMV tillsammans med de

regionala kompetensråden bedömer behovet

av arbetsmarknadsutbildning för att på

kort sikt motverka flaskhalsar bör verket

också vara ett lämpligt organ för att

bedöma behovet av bristyrkesutbildning.

Också på andra sätt, exempelvis genom

arbetsmarknadsprognoser men också i det

dagliga arbetet, inhämtar AMV information

om var det exempelvis råder brist på

arbetskraft.

Utskottet vill framhålla vikten av

utvärdering av bristyrkesutbildningen.

Utskottet tillstyrker propositionen

punkt 4 samt avstyrker motionerna A3

yrkande 2 (m), A4 yrkandena 10 i denna

del och 11 (fp), A5 yrkande 3 (kd) och

Sf336 yrkande 8 (v) i den mån de inte kan

anses tillgodosedda med vad utskottet

anfört.

6.2 Individuellt kompetenssparande

Motioner

Folkpartiet riktar i motion A4 (yrk. 10 i

denna del) kritik mot att regeringen

dröjt oförsvarligt länge med att

presentera förslag om individuellt

kompetenssparande och nämner i

sammanhanget ett gemensamt förslag i

ämnet från Moderaterna, Folkpartiet,

Kristdemokraterna och Centerpartiet.

Också Kristdemokraterna hänvisar till

fyrpartiförslaget om individuellt

kompetenssparande och kritiserar i motion

A5 (yrk. 11) regeringen för att ännu inte

ha lagt fram en detaljerad proposition i

frågan, trots att man tidigare aviserat

att ett system för individuellt

kompetenssparande skulle träda i kraft

den 1 juli 2003.

Utskottets ställningstagande

Riksdagen beslutade den 12 juni 2002 om

grunderna för ett system för individuell

kompetensutveckling (prop. 2001/02:175,

bet. AU10, rskr. 322). Enligt

propositionen avsåg regeringen att

återkomma till riksdagen med en

kompletterande proposition där systemets

utformning skulle utvecklas närmare.

Statsrådet Hans Karlsson har i ett

skriftligt svar på en fråga (2002/03:519)

i riksdagen den 19 februari 2003

redovisat en rad uppgifter om det

fortsatta arbetet med att utforma ett

system för individuellt

kompetenssparande. Det gäller bl.a. hur

systemet skall organiseras, hur

skattereglerna skall utformas och

formerna för arbetsgivarnas medverkan i

systemet.

Redan före riksdagsbeslutet om

propositionen fick Statskontoret i

uppdrag att överväga utformningen av

systemets olika myndighetsfunktioner

såsom kontoförvaltning, beslut om

kompetenspremie, godkännande av

utbildningsanordnare samt uppgifter om

information och utvärdering. En rapport

överlämnades till regeringen i augusti

2002. Där presenterade Statskontoret sex

olika möjliga modeller utan att någon

förordades. Myndigheten ansåg att ett

ikraftträdande måste uppskjutas till

åtminstone den 1 juli 2004. Arbetet med

organisationsfrågorna har fortsatt efter

att Statskontorets rapport avlämnades.

I juli 2002 presenterades en

promemoria som behandlar huvuddelen av de

skatteregler som krävs. Därefter har

arbetet fortsatt bl.a. med att belysa de

frågor som uppkommer när sparare

tillfälligt eller permanent flyttar från

Sverige. En annan fråga som krävt

fortsatta överväganden gäller

utformningen av den kompetenspremie i

form av skattereduktion som skall ges vid

kompetensutveckling. I

riktlinjepropositionen preciserades inte

vilka slag av kompetensutveckling som

skulle berättiga till premie.

Ytterligare ett spörsmål som behövt

penetreras mer ingående gäller formerna

för arbetsgivarnas medverkan i systemet,

där ett antal centrala aspekter för

fortsatt analys beskrevs redan i

riktlinjepropositionen; effekter på

sambandet mellan avgifter och förmåner i

socialförsäkringssystemet, olika

lösningars förenlighet med EG-rätten, hur

riskerna för dubbelbeskattning skall

undvikas och hur systemet skall utformas

så att reglerna inte medger en allmän

reduktion av lönekostnaderna utan

koppling till kompetensutveckling. Enligt

vad statsrådet Hans Karlsson uppgivit i

det ovannämnda svaret i riksdagen har

flertalet av dessa aspekter visat sig

aktualisera betydande problem.

I sitt yttrande (yttr. 2002/03:AU2y)

nyligen till konstitutionsutskottet över

regeringens skrivelse 2002/03:75

Redogörelse för behandlingen av

riksdagens skrivelser till regeringen har

utskottet uttryckt förståelse för att

frågan om individuell kompetensutveckling

kräver ett omfattande beredningsarbete.

Utskottet har därför ingen erinran mot

att regeringen ännu inte färdigbehandlat

frågan.

Med hänvisning till vad som anförts

avstyrker utskottet motionerna A4 yrkande

10 i denna del (fp) och A5 yrkande 11

(kd).

6.3 Arbetskraftsinvandring

Motionen

Kristdemokraterna menar i motion A5 (yrk.

10) att det finns såväl ekonomiska som

mänskliga skäl att vidga

arbetskraftsinvandringen till Sverige.

För att klara välfärden och tillväxten i

framtiden behövs fler i arbetskraften.

Redan i dag råder arbetskraftsbrist.

Regeringen har ett statiskt synsätt då

den hävdar att alla som står utanför

arbetskraften först skall ha ett arbete

innan arbetskraftsinvandring medges.

Från partiets sida framhåller man att

arbetskraftsinvandring inte står i

motsatsförhållande till integration. Det

är i stället sannolikt att

arbetskraftsinvandring, som leder till

att det blir fler människor med utländsk

bakgrund på den svenska arbetsmarknaden,

också för med sig bättre integration av

de invandrare som redan lever i Sverige.

Dessutom kan arbetskraftsinvandring bidra

till tillväxt och nya arbetstillfällen.

Partiet föreslår att en parlamentarisk

utredning får i uppgift att utreda ett

vidgat regelverk för

arbetskraftsinvandring. Därvid bör man

överväga sambandet med asylrätten så att

denna inte urholkas till följd av ökad

arbetskraftsinvandring. I

utredningsuppdraget bör det ingå att göra

en översyn av hur socialförsäkringar,

sociala förmåner och arbetsrätt skall

utformas. Enligt Kristdemokraterna får

lön, försäkringsskydd och övriga

anställningsförmåner inte vara sämre för

dem som kommit till Sverige genom

arbetskraftsinvandring, än vad som är

fallet för inhemsk arbetskraft.

Utskottets ställningstagande

Arbetsmarknadsutskottet genomförde den 8

maj 2003 en offentlig utfrågning om

arbetskraftsinvandring. Där belystes en

rad aspekter på framtida

arbetskraftsbehov, problem och

möjligheter kring arbetskraftsinvandring

från EU före och efter den förestående

utvidgningen respektive från länder som

inte återfinns i ett utvidgat EU.

Dokumentation från utfrågningen kommer

att finnas tillgänglig.

Frågor om arbetskraftsinvandring är

aktuella också i andra EU-länder och inom

EU-institutionerna. Detta framkom när en

delegation från arbetsmarknadsutskottet

den 5-6 maj 2003 besökte bl.a. EU-

kommissionens generaldirektorat för

sysselsättning och sammanträffade med

ledamöter i Europaparlamentets utskott

för sysselsättning och sociala frågor

respektive utskottet för kvinnors

rättigheter och jämställdhetsfrågor.

Behovet av att öka arbetskraftsutbudet

framöver har behandlats i tidigare

avsnitt i betänkandet. Utskottet

instämmer i vad som sägs i proposition

2002/03:44 om att grunden för en

framgångsrik politik i detta avseende

läggs under de närmaste åren. Flera

politikområden kommer att beröras.

Arbetsmarknadspolitiken kommer att

ställas inför allt större utmaningar när

det gäller att underlätta omställningen

på arbetsmarknaden. Fortsatta satsningar

behövs för att anpassa de arbetslösas

kompetens efter arbetsmarknadens behov,

men också för att öka arbetskraftsutbudet

och sysselsättningen. Förslagen i

propositionen utgör steg i denna

riktning.

Utskottet delar regeringens uppfattning

att ökningen av arbetskraftsutbudet

framför allt måste ske genom en

mobilisering av den stora inhemska

arbetskraftsreserv som i dag finns bland

ungdomar, äldre, utlandsfödda och

personer med funktionshinder samt genom

insatser för att minska

deltidsarbetslösheten och ohälsan. Detta

står dock inte i motsatsförhållande till

att det längre fram kan finnas behov av

en ökad arbetskraftsinvandring.

Som regeringen konstaterar i

propositionen finns över landet stora

regionala skillnader i

arbetskraftsdeltagande.

Riksdagen beslutade den 11 april 2003

att ge regeringen i uppdrag att tillsätta

en parlamentarisk utredning om hur ett

regelverk som öppnar för en större

arbetskraftsinvandring från länder

utanför EU skulle kunna se ut.

Ställningstagandet gjordes med anledning

av motionsförslag (bet. 2002/03:SfU8,

rskr.143).

Utskottet avstyrker med det anförda

motion A5 yrkande 10 (kd) och konstaterar

samtidigt att utskottet nyligen i

betänkande 2002/03:AU6 avstyrkt ett

likartat motionsyrkande. Betänkandet har

ännu inte behandlats i plenum.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

och ställningstaganden har föranlett

följande reservationer. I rubriken

anges inom parentes vilken punkt i

utskottets förslag till riksdagsbeslut

som behandlas i avsnittet.

1.Mål och inriktning, styrning av AMV

(punkt 1) (m)

av Anders G Högmark (m), Patrik

Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 1 dels om

översyn av mål och målstruktur,

regeringens resultatredovisning,

verksamhetsplaneringen inom AMV,

preliminära verksamhetsmål för AMV,

kunskaperna om målen, uppföljning och

utvärdering inom AMS och om

länsarbetsnämndernas

verksamhetsredovisning, varmed riksdagen

bifaller dels Riksdagens revisorers

förslag 2002/03:RR10 yrkandena 1-7, dels

motion 2002/03:A6 yrkande 1 (m), dels vad

som i övrigt framförs under

Ställningstagande, varmed riksdagen

bifaller motionerna 2002/03:A3 yrkandena

9 och 10 (m) samt 2002/03:A6 yrkande 2

(m) och avslår motionerna 2002/03:A4

yrkandena 1, 2, 4 och 5 (fp), 2002/03:A5

yrkandena 1, 4 och 5 (kd), 2002/03:A7

yrkandena 1-7 (kd), 2002/03:A8 yrkandena

1-3 (c), 2002/03:A9 yrkandena 1-4 (fp)

samt 2002/03:Sf226 yrkande 7 (fp).

Ställningstagande

Riksdagens revisorer har i sin granskning

av styrningen av AMS och

länsarbetsnämnderna funnit åtskilliga

brister och riktar enhällig, allvarlig

kritik mot nuvarande system. Vi delar i

allt väsentligt revisorernas analys och

kritik som i stort sett överensstämmer

med synpunkter som vi framfört under

åtskilliga år.

Den svenska arbetsmarknadspolitiken har

misslyckats och måste förändras i

grunden.

Vi instämmer i revisorernas uppfattning

att målet en väl fungerande arbetsmarknad

med full sysselsättning och ekonomisk

tillväxt inte är lämpligt för att kunna

styra ett område som

arbetsmarknadspolitiken. Skälet är att

arbetsmarknadspolitiken inte har några

direkta effekter på den reguljära

sysselsättningen. Det övergripande

sysselsättningsmålet måste omgående

omformuleras så att det blir relevant och

mäter andelen av befolkningen i arbetsför

ålder som är i arbete.

Vi delar revisorernas åsikt att

målstrukturen inom arbetsmark

nadspolitiken är komplicerad och

orealistisk. Revisorerna menar att det

sker en allvarlig sammanblandning av mål

och medel och att det finns alltför många

mål, vilket negativt påverkar

effektiviteten.

Ett antal andra brister inom styrningen

av arbetsmarknadspolitiken påtalas av

revisorerna. Dessa anser att det saknas

förklaringar till verksamhetsmålen och

hur dessa hör ihop med de mer överordnade

målen. Vidare anser de att problemen på

arbetsmarknaden inte analyseras på ett

kvalificerat sätt. Bland annat saknas en

gedigen koppling till

arbetsmarknadsprognoserna. Vi delar

revisorernas kritik i dessa avseenden.

Revisorernas slutsats är att

verksamhetsplaneringen inom AMV är

förknippad med mycket stora brister,

vilket får en betydande inverkan på

resultatstyrningen. Vi instämmer därför i

att verksamhetsplaneringen måste

förändras så att den kan ligga till grund

för en effektiv styrning.

Revisorerna poängterar att riksdagens

och regeringens beslut och intentioner

måste få ett tydligt och direkt genomslag

i verksamheten och att regeringens

redovisning till riksdagen måste

förbättras högst väsentligt. Vi delar

denna uppfattning liksom revisorernas

slutsats att utvärderingsfrågorna måste

få en stärkt ställning inom AMV. Krav

måste ställas på länsarbetsnämnderna att

systematiskt följa upp verksamheten.

Sammanfattningsvis anser vi att

riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att

skyndsamt genomföra de åtgärder som

revisorerna föreslår. Dessa borde ha

genomförts för länge sedan.

Vi har i motioner och i andra

sammanhang fört fram en rad förslag om

reformer av arbetsmarknadspolitiken.

Förutsättningar måste skapas så att alla

ges en möjlighet till arbete och till att

försörja sig själva. Företagandet måste

öka och skatterna sänkas för låg- och

medelinkomsttagare. Det skall alltid löna

sig att arbeta.

Arbetsmarknaden måste bli öppen,

tillgänglig och rörlig. Såväl den

geografiska som den sociala rörligheten

måste öka. För att detta skall bli

möjligt krävs en översyn av bl.a. den

arbetsrättsliga lagstiftningen. En allmän

obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

måste införas.

Utbildning skall alltid löna sig och

människor skall uppmuntras till

utbildning och förkovran. I arbetslivet

är vårt förslag om individuella

kompetenskonton ett tydligt redskap.

Oavsett bakgrund skall alla så tidigt

som möjligt få kontakt med

arbetsmarknaden. Den stora

arbetskraftsreserven måste tas till vara.

Satsningar behövs på kvalificerad

yrkesutbildning. Undervisningen i svenska

för invandrare bör förbättras liksom

möjligheterna till varvad språkträning

och praktik.

Med en ny och modern

arbetsmarknadspolitik måste åtgärderna ta

större hänsyn till de arbetslösa

individernas varierande bakgrund,

förutsättningar och behov.

Arbetsförmedlingen måste bli mer

individuell. Den bör konkurrensutsättas.

En ny myndighet bör ersätta AMS som

misslyckats med sitt huvuduppdrag. Den

nya myndigheten skall bl.a. ansvara för

att förmedlingstjänster erbjuds över hela

landet liksom erforderlig

myndighetsutövning.

2.Mål och inriktning, styrning av AMV

(punkt 1) (fp)

av Tina Acketoft (fp) och Mauricio

Rojas (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 2

dels om översyn av mål och målstruktur,

regeringens resultatredovisning,

verksamhetsplaneringen inom AMV,

preliminära verksamhetsmål för AMV,

kunskaperna om målen, uppföljning och

utvärdering inom AMS och om

länsarbetsnämndernas

verksamhetsredovisning, varmed riksdagen

bifaller Riksdagens revisorers förslag

2002/03:RR10 yrkandena 1-7,

dels vad som i övrigt framförs under

Ställningstagande, varmed riksdagen

bifaller motionerna 2002/03:A4 yrkandena

1, 2, 4 och 5 (fp), 2002/03:A9 yrkandena

1-4 (fp) och 2002/03:Sf226 yrkande 7 (fp)

samt avslår 2002/03:A3 yrkandena 9 och 10

(m), 2002/03:A5 yrkandena 1, 4 och 5

(kd), 2002/03:A6 yrkandena 1 och 2 (m),

2002/03:A7 yrkandena 1-7 (kd) samt

2002/03:A8 yrkandena 1-3 (c).

Ställningstagande

Den svenska arbetsmarknaden fungerar inte

som den borde. Vi anser att den

misslyckade styrning av AMV som redovisas

av Riksdagens revisorer bara är ett i

raden av tecken på att

arbetsmarknadspolitikens nuvarande

inriktning är felaktig och att AMS

bedriver en verksamhet som bör avvecklas.

I stället förordar vi en effektiv

verksamhet inriktad på

myndighetsuppgifter och upphandling av

tjänster.

Vi delar revisorernas kritik mot det

övergripande målet för politikområdet

Arbetsmarknadspolitik och dess ringa grad

av samband med AMS arbetssätt. Ett annat,

och kanske större, problem är att varken

målet för politikområdet eller

verksamhetsmålen för AMV har ett sådant

innehåll eller precision att de kan ligga

till grund för styrningen av den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten.

Revisorerna anser att orealistiska mål

och en bristande uppföljning inom AMV kan

leda till en övertro på vad

arbetsmarknadspolitiken kan åstadkomma.

Vi instämmer i revisorernas kritik och

menar att en sådan övertro funnits under

många år.

Vi menar att den generella ekonomiska

politiken kan påverka betingelserna för

sysselsättningen men att effekterna av

arbetsmarknadspolitiken är mer indirekta.

Därför anser vi att det är viktigt att

göra en klar åtskillnad mellan vad som

utgör uppgifter för

sysselsättningspolitiken i stort och vad

som utgör uppgifter för den aktiva

arbetsmarknadspolitiken.

Vi anser att den absolut viktigaste

arbetsmarknadspolitiska åtgärden är att

skapa ett företagsklimat och ett

skattesystem som gör att nya arbeten kan

skapas. Vi förordar därför sänkta skatter

på arbete och reformer av

företagsbeskattningen samt förenklingar

när det gäller att starta och driva

företag.

Reformer och förnyelse måste till av

dagens arbetsmarknadspolitik som

kännetecknas av

omhändertagandementalitet, en omfattande

centralbyråkrati och alltför lite frihet

för den enskilde. Att fler människor

försörjer sig genom eget arbete är

avgörande för tillväxt och välfärd.

Vi välkomnar den översyn av mål och

målstrukturer som revisorerna föreslår.

Målen måste utformas tydligare, innehålla

prioriteringar, och knytningen mellan

arbetsmarknadspolitik och näringspolitik

måste göras klarare.

Arbetsmarknadspolitikens mål skall vara

att förstärka de arbetslösas ställning på

arbetsmarknaden så att de kan få ett nytt

jobb så snart som möjligt. Därför måste

det finnas en effektiv

arbetsmarknadspolitik i hela landet.

Arbetsmarknadspolitiken kan inte och

skall inte ensam skapa nya

arbetstillfällen men den skall däremot

erbjuda övergångslösningar genom den jobb-

och utvecklingsgaranti som vi föreslår.

Denna skall ha sin utgångspunkt i ett

underifrånperspektiv, där den enskilde

individen står i centrum.

Vi instämmer i revisorernas kritik av

regeringens resultatredovisning och

framhåller vikten av att analysera

effekterna av arbetsmarknadspolitiken.

Uppföljning och resultatvärdering är

nödvändiga för att kontinuerligt anpassa

verksamhetsmålen. Det faktum att dagens

verksamhetsmål inte väger in

omvärldsfaktorer hotar att omintetgöra

syftet med resultatstyrd verksamhet.

Vi ser allvarligt på revisorernas

påpekande av en bristande koppling mellan

verksamhetsmålen inom AMV och de

övergripande målen liksom deras kritik

mot de fördelningsmodeller som används

inom AMV för att fördela resurser till

regional och lokal nivå.

De många kritiska punkterna i

revisorernas rapporter sammanhänger

enligt vår uppfattning i samtliga fall

med AMS struktur och uppdrag. Vi vill här

peka på revisorernas slutsats att det

krävs en förstärkning av kompetens och en

vilja att förändra och utveckla

modellerna i en riktning som innebär en

effektivare styrning.

Vi menar att den enda rimliga vägen ur

de problem som påtalats är att AMS roll

renodlas till att omfatta

myndighetsfunktioner medan den

platsförmedlande verksamheten och andra

åtgärder för att stärka den enskilde

bedrivs av andra, konkurrerande, aktörer.

AMS i sin nuvarande form bör således

ersättas av en förhållandevis liten

organisation på central nivå för rena

myndighetsuppgifter och tillsyn.

Arbetsförmedlingen måste få konkurrens

från andra aktörer när det gäller

förmedlingsverksamheten. Delar av

"servicefunktionen" i

arbetsmarknadspolitiken, som

jobbförmedling och yrkesutbildning, kan

till stor del genomföras av andra aktörer

som utbildningsföretag, komvux,

folkhögskolor etc. Vi räknar också med

att det växer fram en rad nya aktörer som

privata arbetsförmedlingar, branschvisa

arbetsförmedlingar, privata

utbildningsföretag, ideella föreningar,

kooperativ, nätverk samt nya

bemanningsföretag.

Det skall finnas ett grundläggande

offentligt ansvar för

förmedlingsverksamheten eftersom det inte

finns underlag för privata aktörer

överallt. I glest befolkade och

arbetsmarknadssvaga områden måste det

offentliga träda in och se till att det

finns förmedlingsverksamhet.

Vi vill se en omställningspeng som ett

centralt styrinstrument för

arbetsmarknadspolitiken efter det att den

ovan skisserade förändringen av AMS har

genomförts. Genom ett system med en

omställningspeng för individen skapas

ökad valfrihet för den arbetslöse. Den

enskilde ansöker hos en arbetsförmedling

om en "omställningspeng", och storleken

på denna avgörs utifrån vilka åtgärder

som krävs.

I likhet med revisorerna förordar vi

att resultatuppföljningen inom AMV

utvecklas. Detta är nödvändigt när man

tillämpar styrning med resultatmål. Med

våra förslag om ändrad inriktning av AMS

verksamhet ökar betydelsen av

resultatuppföljning och utvärdering av

insatsers effekt ytterligare. AMS bör ges

ett särskilt uppdrag att förbättra

uppföljnings- och utvärderingsprocessen

inom ramen för de förändringar vi

föreslår i övrigt, och detta bör

involvera extern utvärderingsexpertis. Vi

menar att det finns vägande skäl för

regeringen att särskilt se över

regleringsbrevets innehåll med avseende

på hur återrapporterings- och

uppföljningsansvaret kan förstärkas.

3.Mål och inriktning, styrning av AMV

(punkt 1) (kd)

av Stefan Attefall (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 1 borde ha följande lydelse:

a) Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 3 dels om

översyn av mål och målstruktur,

regeringens resultatredovisning,

verksamhetsplaneringen inom AMV,

kunskaperna om målen, uppföljning och

utvärdering inom AMS och om

länsarbetsnämndernas

verksamhetsredovisning. Därmed bifaller

riksdagen dels Riksdagens revisorers

förslag 2002/03:RR10 yrkandena 1-3 och

5-7, dels motion 2002/03:A7 yrkandena 1,

2 och 4-6 (kd).

b) Riksdagen dels avslår Riksdagens

revisorers förslag 2002/03:RR10 yrkande

4, dels tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 3 om

preliminära verksamhetsmål för AMV.

Därmed bifaller riksdagen motion

2002/03:A7 yrkande 3 (kd).

c) Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som framförs i övrigt

under Ställningstagande i reservation 3.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2002/03:A5 yrkandena 1, 4 och 5 (kd) samt

2002/03:A7 yrkande 7 (kd).

d) Riksdagen avslår motionerna 2002/03:A3

yrkandena 9 och 10 (m), 2002/03:A4

yrkandena 1, 2, 4 och 5 (fp), 2002/03:A6

yrkandena 1 och 2 (m), 2002/03:A8

yrkandena 1-3 (c), 2002/03:A9 yrkandena

1-4 (fp) samt 2002/03:Sf226 yrkande 7

(fp).

Ställningstagande

Vi anser att det finns en tendens till

att uppgifterna för

arbetsmarknadspolitiken beskrivs med

alltför stark tonvikt på ekonomisk nytta

för den offentliga sektorn. Det handlar

då om att företag skall försörjas med

arbetskraft, att samhällets produktion

skall öka och om tillskottet till den

gemensamma försörjningen. Med ett sådant

perspektiv är faran stor att den

arbetslöse inte hamnar i centrum, utan

att det i stället är företagen eller

statens utgiftstak som hamnar i fokus.

Bekämpandet av arbetslösheten måste

dock i första hand handla om att alla

människor skall känna delaktighet och ha

möjlighet att försörja sig själva och

därmed bättre kunna ta ansvar för sina

egna liv.

Full sysselsättning är ett viktigt

politiskt mål. En förutsättning för att

detta mål skall uppnås är att det svenska

näringslivets konkurrenskraft

upprätthålls gentemot omvärlden. En

långsiktig och stabil ekonomisk politik i

samspel med en aktiv

arbetsmarknadspolitik är därför nödvändig

för att skapa ett gott samhälle där alla

är delaktiga.

Jag anser att regeringens nuvarande mål

för arbetsmarknadspolitiken inte är

ändamålsenliga och är starkt kritisk mot

målet om 4 % öppen arbetslöshet som

uppnåddes genom en ökning av antalet

personer i olika former av

arbetsmarknadspolitiska åtgärder

samtidigt som sjukskrivningarna steg.

Inte heller regeringens

sysselsättningsmål som innebär att 80 %

av arbetskraften skall vara sysselsatt år

2004 är tillräckligt träffsäkert. I takt

med att sjukskrivningarna blir fler ökar

också sysselsättningen, eftersom både de

sjukskrivna och de arbetslösa, som t.ex.

får sjukvikariat, räknas som sysselsatta.

Det kan i sammanhanget konstateras att

målet om 4 % öppen arbetslöshet har

spruckit och att Konjunkturinstitutet

bedömer att regeringen inte kommer att

uppnå sysselsättningsmålet 2004.

Jag menar att det behövs ett nytt

övergripande mål för sysselsättningen som

visar verkligheten som den är. Man skall

inte med hjälp av bl.a. ändrade

statistiska definitioner flytta människor

mellan kolumner för öppen arbetslöshet,

kunskapslyft, arbetsmarknadspolitiska

åtgärder, sjukskrivningar eller

förtidspension i syfte att uppfylla

politiska mål och vallöften. Jag delar

Riksdagens revisorers uppfattning att en

översyn bör göras av mål och målstruktur

för arbetsmarknadspolitiken. Vid denna

översyn bör redovisningen av statistik

ske i enlighet med förslagen i SOU

2002:5. Jag instämmer också i att

regeringens resultatredovisning till

riksdagen måste förbättras väsentligt.

En ordentlig översyn bör göras av hela

arbetsmarknadspolitiken. Utgångspunkten

för översynen skall vara att en ny

arbetsmarknadspolitik utformas där AMS

och AMV:s roll tonas ned betydligt. Även

på kort sikt, dvs. innan översynen är

genomförd och fått praktiskt genomslag,

dr det dock nödvändigt att förbättra

AMV:s verksamhet. Revisorerna pekar bl.a.

på en rad brister i

verksamhetsplaneringen inom AMV,

däribland dålig anpassning till lokala

förutsättningar. Mot bakgrund av de

brister i verksamhetsplaneringen som

revisorerna påvisat är det angeläget att

en oberoende utredning tillsätts för att

se över verksamhetsplaneringen.

Kunskaperna är bristfälliga inom AMV om

de av regeringen beslutade

verksamhetsmålen, anser revisorerna, och

menar att de bör förbättras genom någon

form av skriftlig dokumentation. Jag

anser att riksdagen bör uppdra åt

regeringen att genom regleringsbrevet öka

kunskapen om och förståelsen för

verksamhetsmålen.

Revisorerna finner stora brister i AMS

uppföljning och utvärdering. De anser att

regeringen bör ge AMS i uppdrag att

förbättra metoderna kring uppföljning och

utvärdering och föreslår att extern

utvärderingsexpertis skall involveras.

Jag anser i likhet med IFAU att AMS

fortsättningsvis skall ansvara för

uppföljning av verksamheten medan ett

från myndigheten fristående organ skall

ansvara för utvärderingen.

Länsarbetsnämndernas

verksamhetsredovisning har enligt

revisorerna stora brister. Jag instämmer

i kritiken och anser att regeringen bör

besluta att länsarbetsnämnderna skall

följa upp sin verksamhet. Att det inte är

en självklarhet redan i dag är

uppseendeväckande. Regeringen bör också

besluta om riktlinjer för hur

länsarbetsnämndernas uppföljning skall gå

till och att extern utvärderingsexpertis

skall utvärdera deras verksamhet. Däremot

delar jag inte revisorernas uppfattning

om preliminära verksamhetsmål för AMV.

Som framgått anser jag att en översyn

bör göras av arbetsmarknadspolitiken.

Översynen bör genomföras i form av en

parlamentariskt sammansatt utredning. Den

bör ha i uppgift att se över hela

arbetsmarknadspolitiken inklusive AMS och

länsarbetsnämnderna med sikte på en

radikal omläggning av

arbetsmarknadspolitiken i syfte att öka

tryggheten och valfriheten för den

enskilde individen.

Förändringarna skall i korthet innebära

att servicekontor inrättas för att ge

service till den arbetslöse, att mångfald

och valfrihet erbjuds genom fler aktörer,

att en omställningspeng erbjuds den

arbetslöse och att en mindre myndighet

ersätter dagens AMS och AMV. De

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall

genomföras av olika aktörer på

arbetsmarknaden, exempelvis bemannings-

och utbildningsföretag, folkhögskolor,

fackliga organisationer etc. Arbetslösa

skall fritt kunna välja aktör. Genom

konkurrensen ökar kvaliteten i

arbetsmarknadsåtgärderna.

4.Mål och inriktning, styrning av AMV

(punkt 1) (c)

av Margareta Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 1 borde ha följande lydelse:

a) Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 4 om

översyn av mål och målstruktur,

regeringens resultatredovisning,

verksamhetsplaneringen inom AMV,

preliminära verksamhetsmål för AMV,

kunskaperna om målen, uppföljning och

utvärdering inom AMS och om

länsarbetsnämndernas

verksamhetsredovisning, varmed riksdagen

bifaller Riksdagens revisorers förslag

2002/03:RR10 yrkandena 1-7.

b) Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 4 i

övrigt. Därmed bifaller riksdagen

2002/03:A8 yrkandena 1-3 (c) och avslår

motionerna 2002/03:A3 yrkandena 9 och 10

(m), 2002/03:A4 yrkandena 1, 2, 4 och 5

(fp), 2002/03:A5 yrkandena 1, 4 och 5

(kd), 2002/03:A6 yrkandena 1 och 2 (m),

2002/03:A7 yrkandena 1-7 (kd), 2002/03:A9

yrkandena 1-4 (fp) samt 2002/03:Sf226

yrkande 7 (fp).

Ställningstagande

Från Centerpartiets sida anser vi att det

behövs en kraftig reformering av

arbetsmarknadspolitiken. Vi vill minska

såväl AMS som AMV i sin helhet till

förmån för ett mer decentraliserat system

där beslut och resurser läggs där

kunskapen om de lokala förhållandena

finns.

Mot denna bakgrund välkomnar jag den

granskning som Riksdagens revisorer

genomfört av styrningen av AMV.

Granskningen visar med all tydlighet att

det finns stora brister i AMV:s

verksamhet. Jag anser att den kritik som

Centerpartiet har riktat mot dagens

centraliserade arbetsmarknadspolitik till

stora delar blir bekräftad i revisorernas

rapport.

Även om revisorernas slutsatser utgör

ett steg i rätt riktning anser jag att

det finns skäl att sträcka sig längre än

vad de gjort och genomföra en mer

omfattande förändring av

arbetsmarknadspolitiken. Den svenska

arbetsmarknaden har genomgått stora

förändringar på kort tid. Detta gäller

såväl efterfrågan som utbud av

arbetskraft. En majoritet av

tillsättningarna av lediga tjänster på

arbetsmarknaden sker i dag genom

informella informationskanaler, vilket

visar att det behövs en stark lokal

kännedom om arbetsmarknaden.

Som framgått anser vi i Centerpartiet

att AMS och AMV bör minskas och resurser

och beslut decentraliseras. Genom att

införa en omställningspeng skall

arbetslösa själva kunna besluta om vilken

åtgärd som behövs och olika aktörer få

möjlighet att erbjuda

arbetsmarknadsåtgärder. Jag vill i

sammanhanget peka på att IFAU i studien

Effekter av ett ökat lokalt inflytande i

arbetsmarknadspolitiken dragit slutsatsen

att ett ökat lokalt inflytande lett till

bättre effektivitet i den aktiva

arbetsmarknadspolitiken eftersom kunskap

om lokala förhållanden kan utnyttjas

fullt ut.

För att arbetsmarknadspolitiken skall

bli mer dynamisk behövs lokal förankring

och idéer från alla parter. I dag finns

lokala arbetsmarknadsnämnder där

företrädare för kommunerna utgör

majoritet i nämnderna. Dessutom ingår i

arbetsmarknadsnämnderna företrädare för

näringsliv, fackföreningsrörelse,

arbetsförmedlingar och länsarbetsnämnder.

Genom denna ordning skulle fler engageras

och bli delaktiga i den lokala

arbetsmarknadspolitiken. Men

arbetsmarknadsnämnderna har inte haft

några resurser till sitt förfogande,

vilket har hämmat deras verksamhet. Jag

anser att regelverk och organisationen

för nämnderna bör utvärderas och

reformeras med inriktning på att stärka

förankringen på den lokala

arbetsmarknaden.

Som framgått förordar jag att AMV

reformeras och minskas kraftigt. Det

behövs en central myndighet för att bl.a.

samla in statistik, göra

kvalitetsbedömningar, ha tillsynsansvar,

förmedla omställningspengar och

auktorisera aktörer, men i övrigt bör så

mycket som möjligt beslutas på en lägre

nivå.

5.Aktivitetsgaranti - särskilt

anställningsstöd (punkt 2) (m)

av Anders G Högmark (m), Patrik

Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen dels avslår proposition

2002/03:44 punkt 3 och bifaller därmed

motionerna 2002/03:A3 yrkande 1 i denna

del (m), 2002/03:A4 yrkande 8 (fp) och

2002/03:A5 yrkande 2 (kd), dels

tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 5 och

bifaller därmed motion 2002/03:A3 yrkande

1 i denna del (m).

Ställningstagande

Vi avvisar såväl regeringens förslag om

att öka subventionsgraden i det särskilda

anställningsstödet som förslaget om att

kraftigt utvidga målgruppen för stödet.

Vi motsätter oss att regeringen, trots

ökande arbetslöshet, minskar anslaget

till arbetsmarknadsutbildning för att på

detta sätt kompensera en höjd

subventionsnivå i det särskilda

anställningsstödet. Denna subvention i

anställningsstödet beräknas vara högre än

den genomsnittliga ersättningen för

aktivitetsstöd, detta trots att

anställningsstöden belastar budgetens

inkomstsida i stället för utgiftssidan.

Den föreslagna utformningen av det

särskilda anställningsstödet innebär att

såväl subventionsgraden som målgruppen

kan ökas utan att utgifterna synes bli

större och hota utgiftstaken. Självfallet

medför det ändå ökade kostnader för

arbetsmarknadspolitiken. Till detta

kommer att utvärderingar visar att

anställningsstöd leder till att ordinarie

arbeten slås ut. Det särskilda

anställningsstödet riskerar även att

försämra möjligheterna för personer med

svag ställning på arbetsmarknaden att få

ett arbete utan subvention.

Med det anförda anser utskottet att

motionerna A3 yrkande 1 (m), A4 yrkande 8

(fp) och A5 yrkande 2 (kd) bör bifallas

medan proposition 44 punkt 3 bör avslås.

6.Aktivitetsgaranti - särskilt

anställningsstöd (punkt 2) (fp)

av Tina Acketoft (fp) och Mauricio

Rojas (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår proposition 2002/03:44

punkt 3. Riksdagen bifaller därmed

bifaller motionerna 2002/03:A3 yrkande 1

(m), 2002/03:A4 yrkande 8 (fp) och

2002/03:A5 yrkande 2 (kd).

Ställningstagande

Vi vidhåller vår tidigare framförda

kritik mot det särskilda

anställningsstödet. De ändrade stödregler

som regeringen föreslår i propositionen

innebär ingen grundläggande förändring

och den ökar byråkratin inom

arbetsmarknadspolitiken. Förslaget bör

därför avvisas av riksdagen.

Med det anförda anser utskottet att

motionerna A3 yrkande 1 (m), A4 yrkande 8

(fp) och A5 yrkande 2 (kd) bör bifallas

medan proposition 44 punkt 3 bör avslås.

7.Aktivitetsgaranti - särskilt

anställningsstöd (punkt 2) (kd)

av Stefan Attefall (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen dels avslår proposition

2002/03:44 punkt 3 och därmed bifaller

motionerna 2002/03:A3 yrkande 1 (m),

2002/03:A4 yrkande 8 (fp) och 2002/03:A5

yrkande 2 i denna del (kd), dels

tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 7 och

bifaller därmed motion 2002/03:A5 yrkande

2 i denna del (kd).

Ställningstagande

Med hänvisning till den kritik mot de

ideliga förändringarna i

anställningsstöden som redovisas i

reservation nr 18, vilken avlämnats

tillsammans med Folkpartiet och

Centerpartiet, anser jag att regeringens

förslag om ändring av reglerna för det

särskilda anställningsstödet bör avslås

av riksdagen. Jag anser också att

subventionsnivån i det särskilda

anställningsstödet är orimligt hög.

Med det anförda bör motionerna A3 yrkande

1 (m), A4 yrkande 8 (fp) och A5 yrkande 2

(kd) bifallas medan proposition 44 punkt

3 bör avslås.

8.Lagförslaget om studerandevillkor

efter deltagande i aktivitetsgarantin

(punkt 3) (m)

av Anders G Högmark (m), Patrik

Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår dels proposition

2002/03:44 punkt 1 såvitt avser 18, 19

och 30 a §§ i det av regeringen enligt

bilaga 2 framlagda förslaget till lag om

ändring i lagen (1997:238) om

arbetslöshetsförsäkring, dels motion

2002/03:A4 yrkande 9 i denna del (fp).

Därmed bifaller riksdagen motion

2002/03:A3 yrkande 3 (m).

Ställningstagande

Regeringens förslag i proposition 44 ger

en kluven bild. Det är å ena sidan

positivt att regeringen sakta börjar inse

att nuvarande system inte stimulerar

rörligheten på arbetsmarknaden och att

regelverket till en viss del bör stramas

upp, men å andra sidan negativt att

regeringens förslag inte rör den

väsentliga kärnan, nämligen att

arbetslöshetsförsäkringen skall vara en

omställningsförsäkring som ger

tillfälligt ekonomiskt skydd i perioder

av arbetslöshet. Vi moderater anser att

försäkringen måste ha en tydlig bortre

parentes. Den får inte fungera som en

möjlighet att med olika metoder få

ersättning från försäkringen under långa

perioder. Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder skall användas för det som de är

avsedda för och inte till att

återkvalificera för nya

ersättningsperioder. I princip skall

endast reguljärt arbete kunna

tillgodoräknas för att uppfylla

arbetsvillkoret i försäkringen. Det är

också viktigt att försäkringen behandlar

alla rättvist. Särregler fungerar i

motsatt riktning. I konsekvens med denna

principiella uppfattning om hur

försäkringen bör fungera anser vi att

regeringens förslag om ett särskilt

studerandevillkor för personer som

deltagit i aktivitetsgarantin skall

avvisas.

Propositionen bör alltså avslås i denna

del, vilket innebär att motion A3 yrkande

3 (m) tillstyrks. Även motion A4 yrkande

9 i denna del (fp) bör avslås.

9.Översyn av arbetslöshetsförsäkringen

(punkt 5) (m, fp, kd, c)

av Margareta Andersson (c), Anders G

Högmark (m), Stefan Attefall (kd),

Patrik Norinder (m), Tina Acketoft

(fp), Henrik Westman (m) och Mauricio

Rojas (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 9.

Riksdagen bifaller därmed motionerna

2002/03:A3 yrkande 4 (m) och 2002/03:A5

yrkande 12 (kd).

Ställningstagande

Riksdagen beslutade våren 1997 om en ny

sammanhållen arbetslöshetsförsäkring vars

ikraftträdande skett successivt. Enligt

vår mening uppfyller denna försäkring

inte de krav som man bör ställa på en

arbetslöshetsförsäkring. Den bygger på

gamla strukturer och tar inte hänsyn till

de förändringar som skett på

arbetsmarknaden vad gäller

anställningsformer, arbetstid m.m.

Redan ett år efter den nyss nämnda

reformen av arbetslöshetsförsäkringen

ansåg regeringen sig tvungen att

tillsätta en intern arbetsgrupp för att

se över flera viktiga delar i systemet.

Det som därefter åstadkoms var inte några

förbättringar utan snarare ett lapptäcke

av regler som av de flesta, både

arbetslösa och personal som skall hantera

försäkringen, upplevs som krångliga.

Förändringarna har i sig skapat en stor

osäkerhet om vad som egentligen gäller.

Uppenbart är också att det nya systemet

inte håller måttet, inte ens med

regeringens egna mått mätt.

Enligt vår uppfattning är det därför

angeläget att arbetslöshetsförsäkringens

regler ändras. Utgångspunkten skall vara

att allt arbete, oavsett

anställningsform, skall löna sig.

Försäkringen skall bygga på enkla och

överblickbara regelverk som är anpassade

för dagens arbetsmarknad. Nuvarande

regler är till stor del utformade för en

tid när flertalet hade fast

heltidsanställning. Arbetsmarknaden är i

stark förändring och rigorösa, stelbenta

system måste i takt med detta genomgå

förändringar.

Dagens medlemsvillkor och

kvalifikationskrav för a-kassa är

problematiska och krångligt utformade med

en mängd olika begränsande komponenter.

Bland de grupper på arbetsmarknaden som

drabbas extra hårt av dagens regelverk är

företagare, invandrade svenskar, unga

svenskar och de som är delägare i olika

former av kooperativa verksamheter.

I detta sammanhang måste relationerna

mellan de fackliga organisationerna och

arbetslöshetskassorna beröras.

Arbetslöshetsförsäkringen är en märklig

försäkring. Den sköts av från staten

fristående arbetslöshetskassor, med i de

flesta fall starka band till olika

fackliga organisationer. Samtidigt är de

beslut a-kassorna fattar myndighetsbeslut

och deras verksamhet bekostas nästan helt

med statliga medel.

I två utredningar som presenterades

hösten 1999, från Statskontoret och från

Riksrevisionsverket (RRV), ifrågasattes

dagens system med fristående a-kassor

knutna till fackliga organisationer. RRV

kommer i sin utredning bl.a. fram till

att a-kassornas privaträttsliga ställning

utgör ett hinder för en effektiv tillsyn.

Statskontoret pekar bl.a. på att

statsbidragen inte är utformade på ett

sätt som stimulerar till god hushållning

med skattebetalarnas pengar.

Mot bakgrund av det anförda anser vi

att regeringen bör göra en allmän översyn

av arbetslöshetsförsäkringens regelverk.

I samband därmed bör regeringen även låta

utreda konsekvenserna av att förändra

relationerna mellan de fackliga

organisationerna och

arbetslöshetskassorna. Detta bör ges

regeringen till känna.

Med det anförda bör motionerna A3 yrkande

4 (m) och A5 yrkande 12 (kd) bifallas.

10. Övriga frågor om

aktivitetsgaranti (punkt 6) (m)

av Anders G Högmark (m), Patrik

Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 6 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 10.

Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:A3 yrkande 5 i denna del (m) och

avslår motionerna 2002/03:A5 yrkande 6

(kd), 2002/03:A239 yrkande 32 (c),

2002/03:A305 (s), 2002/03:A308 (mp) och

2002/03:A320 yrkande 5 (kd),

Ställningstagande

Vi är starkt kritiska mot

aktivitetsgarantin och anser oss ha fått

ytterligare fog för vår kritik när man

ser hur den fungerar i verkligheten.

Aktivitetsgarantin har blivit ännu en i

raden av arbetsmarknadsåtgärder, vars

syfte snarare är att ge konstlad

sysselsättning för stunden än att ge

deltagarna den kompetenshöjning som krävs

för att kunna få ett nytt arbete. Vi står

dock bakom regeringens förslag om att när

den arbetssökande börjar i

aktivitetsgarantin upphör rätten att

återgå till den påbörjade

ersättningsperioden i

arbetslöshetsförsäkringen.

Med det anförda bör motion A3 yrkande 5 i

denna del (m) bifallas och övriga i

sammanhanget behandlade motioner bör

avslås.

11. Övriga frågor om

aktivitetsgaranti (punkt 6) (kd)

av Stefan Attefall (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 6 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 11.

Riksdagen bifaller därmed motionerna

2002/03:A5 yrkande 6 (kd) och

2002/03:A320 yrkande 5 (kd) samt avslår

motionerna 2002/03:A3 yrkande 5 i denna

del (m), 2002/03:A239 yrkande 32 (c),

2002/03:A305 (s) och 2002/03:A308 (mp).

Ställningstagande

För att undvika långtidsarbetslöshet är

det nödvändigt att på ett tidigt stadium

sätta in relevanta åtgärder för att

stödja den arbetslöse att snabbt få rätt

utbildning, praktik eller hjälp på annat

sätt.

En lång rad åtgärder krävs för att

bryta långtidsarbetslöshet: individuella

handlingsplaner, kompetenshöjning,

tydliga krav på den arbetssökande

samtidigt som stöd och ekonomiska

incitament ges för att bryta

arbetslösheten. Jag anser att en ny

arbetslöshetsförsäkring tillsammans med

sänkt skatt i form av ett höjt

grundavdrag ger starka incitament att

aktivt söka arbete.

Jag kan konstatera att det har funnits

stora problem med kvaliteten i

aktivitetsgarantin även om själva

grundtanken bakom den är riktig, dvs. att

långtidsinskrivna aktivt och nära

samarbetar med arbetsförmedlingens

personal, och att varje individs

särskilda behov beaktas i utformningen av

en individuell handlingsplan.

En aktivitetsgaranti står och faller

med den praktiska tillämpningen.

Självklart skall jobbsökaraktiviteter

ingå, men det räcker inte. Vad som krävs

är tydliga krav som går att leva upp

till, stöd och hjälp att bryta

arbetslöshetsmönstret och aktiva insatser

för att möta den enskilde personens

konkreta behov och problem. Det är också

viktigt att nära samverkan sker med

föreningsliv, näringsliv, privata

bemanningsföretag och förmedlare.

Bland de långtidsinskrivna vid

arbetsförmedlingarna finns många

människor som inte är anställningsbara på

grund av språkproblem, handikapp, sociala

problem, dåligt självförtroende och

utbildningsnivå m.m. Enligt

uppskattningar av arbetsförmedlare

omfattar gruppen ca 10 000 personer. För

dessa behövs extra insatser som enligt

min uppfattning bör bedrivas i kommunal

regi eller föreningsregi inom ramen för

en s.k. övergångsarbetsmarknad. Jag anser

att regeringen snarast bör återkomma till

riksdagen med ett förslag till hur

reglerna bör vara utformade för en sådan

övergångsarbetsmarknad. Förslagen bör

utformas så att risken för osund

konkurrens undanröjs.

Med det anförda tillstyrks motionerna A5

yrkande 6 (kd) och A320 yrkande 5 (kd)

medan övriga i sammanhanget behandlade

motionsyrkanden avstyrks.

12. Övriga frågor om

aktivitetsgaranti (punkt 6) (c)

av Margareta Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 6 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 12.

Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:A239 yrkande 32 (c) och avslår

motionerna 2002/03:A3 yrkande 5 i denna

del (m), 2002/03:A5 yrkande 6 (kd),

2002/03:A305 (s), 2002/03:A308 (mp) samt

2002/03:A320 yrkande 5 (kd).

Ställningstagande

Aktivitetsgarantin som infördes av

regeringen hösten 2000 måste ses som ett

led i att nå målet om 4 % öppen

arbetslöshet. Många äldre arbetslösa

uppfattar aktivitetsgarantin som

kränkande och meningslös. Jag anser att

regeringen bör återkomma till riksdagen

med förslag om att tidsbegränsa

aktivitetsgarantin till två år och i

stället införa en möjlighet för

arbetslösa över 60 år att erhålla

anställning med lönebidrag.

Med det anförda bör motion A239 yrkande

32 (c) bifallas medan övriga i

sammanhanget behandlade motioner bör

avslås.

13. Åtgärder för vissa invandrare

(punkt 7) (fp)

av Tina Acketoft (fp) och Mauricio

Rojas (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 7 borde ha följande lydelse:

a) Riksdagen avslår proposition

2002/03:44 punkt 2. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:A4 yrkande 7

(fp).

b) Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 13.

Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:A4 yrkandena 3 och 6 (fp) och

avslår 2002/03:A3 yrkandena 7 och 8 (m),

2002/03:A5 yrkande 9 (kd), 2002/03:A207

yrkandena 1-3 och 5 (fp), 2002/03:A271

yrkandena 1 och 3 (s), 2002/03:A320

yrkande 12 (kd), 2002/03:Sf334 yrkandena

38, 39 och 41 (kd) samt 2002/03:Sf336

yrkandena 7, 9 och 11 (v).

Ställningstagande

Vi anser att det förutom åtgärder mot

diskrimineringen av invandrare på

arbetsmarknaden krävs kompletterande

insatser för att avlägsna en rad

strukturella hinder mot invandrade

svenskars inträde på arbetsmarknaden. Det

handlar om reformering av bl.a. skatte-

och bidragssystem och arbetsmarknadslagar

samt om att motverka en utbredd

"omhändertagandementalitet" i

samhällssystemet.

Inriktningen på åtgärderna för

nyanlända personer måste vara att så

snart som möjligt anvisa en arbetspraktik

i kombination med individanpassad

språkutbildning, vilket överensstämmer

med vårt förslag om en jobb- och

utvecklingsgaranti. Att redan från första

början kunna få möjlighet till en

meningsfull sysselsättning är avgörande

för chanserna att lyckas i det nya

hemlandet. Därför anser vi att

provisoriska arbetstillstånd bör ges till

alla vuxna som väntar på beslut i

asylärenden.

Regeringens förslag om tidigare och

effektivare arbetsförmedlingsinsatser för

nyanlända invandrare innebär ett steg i

riktning mot den politik som vi förordar.

Samtidigt är det dock helt otillräckligt

och bör därför avvisas av riksdagen.

Åtgärder för att komma in på

arbetsmarknaden måste börja avsevärt

tidigare än regeringen föreslår,

exempelvis genom införandet av den av oss

förordade jobb- och utvecklingsgarantin

som i princip skall gälla från

ankomstdagen i Sverige.

Att regeringen ohjälpligt är fast i ett

kontraproduktivt myndighetsperspektiv

visas genom förslaget om

arbetsplatsintroduktion för vissa

invandrare. Särbehandling av invandrare

är enligt vår uppfattning en del av det

segregerade och stelbenta system som

bidrar till utsattheten på

arbetsmarknaden. Åtgärder skall i stället

utgå från faktiska sociala och

arbetsmarknadsmässiga problem, inte från

det faktum att vissa personer har

invandrat till Sverige. Därför avvisar vi

denna segregerande lösning. Vi förordar i

stället ökad individualisering av

arbetsmarknadspolitiken med fler aktörer

och ökad makt för den enskilde att

påverka utformningen av åtgärder och

insatser.

Med det anförda tillstyrks motion A4

yrkandena 3, 6 och 7 (fp) medan

proposition 44 punkt 2 och övriga i

sammanhanget behandlade motionsförslag

avstyrks.

14. Åtgärder för vissa invandrare

(punkt 7) (kd)

av Stefan Attefall (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 7 borde ha följande lydelse:

a) Riksdagen avslår proposition

2002/03:44 punkt 2.

b) Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 14.

Riksdagen bifaller därmed motionerna

2002/03:A5 yrkande 9 (kd), 2002/03:A320

yrkande 12 (kd) och 2002/03:Sf334

yrkandena 38, 39 och 41 (kd) och avslår

motionerna 2002/03:A3 yrkandena 7 och 8

(m), 2002/03:A4 yrkandena 3, 6 och 7

(fp), 2002/03:A207 yrkandena 1-3 och 5

(fp), 2002/03:A271 yrkandena 1 och 3 (s)

och 2002/03:Sf336 yrkandena 7, 9 och 11

(v).

Ställningstagande

För många med invandrarbakgrund kan det

krävas särskilda åtgärder för att

underlätta inträdet på arbetsmarknaden.

Det gäller personer som saknar socialt

nätverk, kontakter och erfarenhet av att

söka arbete i Sverige. Jag menar att

detta behov kan mötas genom införande av

så kallade jobbguider för invandrare som

är nya på den svenska arbetsmarknaden.

Verksamhet med jobbguider skall kunna

bedrivas såväl i offentlig som exempelvis

ideell regi. Jobbguidens uppgift skall

vara att stödja, entusiasmera och lotsa

den arbetssökande fram till ett arbete.

Det bör finnas jobbguider med

invandrarbakgrund eftersom de har en

viktig erfarenhet av arbetsmarknaden ur

sitt särskilda perspektiv.

När det gäller språkkunskaper anser jag

att man alltid skall ha rätt att stå till

arbetsmarknadens förfogande, oavsett

språkkunskaper. Ett sätt att underlätta

inträdet på arbetsmarknaden är genom en

kombination av språkundervisning, arbete

och arbetspraktik. Dagens sfi-kurser

(svenska för invandrare) måste förändras

och anpassas efter olika

utbildningsnivåer och språkgrupper. Det

skall även finnas yrkesspecifik

språkundervisning liksom möjligheter att

kombinera språkundervisning med arbete

eller anpassade lärlings- och

praktikplatser.

Med det anförda bör motionerna A5 yrkande

9 (kd), A320 yrkande 12 (kd) och Sf334

yrkandena 38, 39 och 41 (kd) bifallas

medan proposition 44 punkt 2 och övriga i

sammanhanget behandlade motioner bör

avslås.

15. Åtgärder för äldre (punkt 8)

(m, fp, kd, c)

av Margareta Andersson (c), Anders G

Högmark (m), Stefan Attefall (kd),

Patrik Norinder (m), Tina Acketoft

(fp), Henrik Westman (m) och Mauricio

Rojas (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 8 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 15.

Riksdagen bifaller därmed motionerna

2002/03:A5 yrkande 7 (kd), 2002/03:A224

yrkandena 2 och 3 (kd), 2002/03:A320

yrkande 8 (kd), 2002/03:A321 yrkande 8

(m) samt 2002/03:A332 yrkande 15 (fp) och

avslår motion 2002/03:A327 (s).

Ställningstagande

Äldre personers kompetens och erfarenhet

bör bättre tas till vara i arbetslivet.

Likaså måste diskriminering av äldre i

arbetslivet motverkas och arbetslivet

göras mer flexibelt så att äldre får

ökade möjligheter att exempelvis förkorta

sin arbetstid. Likaså måste eget

företagande uppmuntras.

Det finns en rad fördelar med äldre

arbetskraft. Äldre personer har

exempelvis erfarenhet och kompetens som

kan vara värdefull för många företag.

Äldre arbetslösa måste enligt vår

uppfattning få möjlighet att delta i

kortare yrkesinriktad utbildning,

arrangerad av yrkeshögskolor eller i form

av företagsinriktad lärlingsutbildning.

Vi motsätter oss alla förslag som

innebär att äldre ofrivilligt pensioneras

ut eller generationsväxlas bort från

arbetsmarknaden i förtid.

Med det anförda tillstyrks motionerna A5

yrkande 7 (kd), A224 yrkandena 2 och 3

(kd), A320 yrkande 8 (kd), A321 yrkande 8

(m) samt A332 yrkande 15 (fp) medan

motion A327 (s) avstyrks.

16. Åtgärder för övriga särskilda

grupper m.m. (punkt 9) (m, fp, kd, c)

av Margareta Andersson (c), Anders G

Högmark (m), Stefan Attefall (kd),

Patrik Norinder (m), Tina Acketoft

(fp), Henrik Westman (m) och Mauricio

Rojas (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 9 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 16.

Riksdagen bifaller därmed motionerna

2002/03:A5 yrkande 8 (kd) och

2002/03:A320 yrkande 10 (kd) samt avslår

motionerna 2002/03:A249 (s), 2002/03:A264

yrkandena 1 och 2 (mp) samt 2002/03:A287

(s).

Ställningstagande

Vi anser att det är angeläget att

förbättra situationen för ungdomar på

arbetsmarknaden. Enligt vår uppfattning

bör alla ungdomar mellan 18 och 24 år

antingen erbjudas arbete i det reguljära

arbetslivet eller meningsfulla studier.

För att detta skall bli möjligt måste

lönebildningen förbättras och åtgärder

riktas mot olika ungdomsgrupper.

Det finns anledning att ta del av goda

erfarenheter av lärlingssystem i andra

länder. Det har visat sig att sådana

system bl.a. kan sänka trösklarna för

ungdomar när det gäller att få en första

kontakt med arbetsmarknaden. Likaså kan

lärlingssystem väsentligt öka

möjligheterna till arbete för ungdomar

som inte önskar en lång teoretisk

utbildning.

Vi vill varna för risken att ungdomar

kan fastna i rundgång mellan

arbetsmarknadspolitiska åtgärder och

arbetslöshetsersättning och framhåller

vikten av att kommunerna har ett

grundläggande ansvar för ungdomar upp

till 20 år.

Med det anförda bör motionerna A5 yrkande

8 (kd) och A320 yrkande 10

(kd ) bifallas medan övriga i

sammanhanget behandlade motioner bör

avslås.

17. Åtgärder för övriga särskilda

grupper m.m. (punkt 9) (mp)

av Ulf Holm (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 9 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 17.

Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:A264 yrkandena 1 och 2 (mp) samt

avslår motionerna 2002/03:A5 yrkande 8

(kd), 2002/03:A249 (s), 2002/03:A287 (s)

och 2002/03:A320 yrkande 10 (kd).

Ställningstagande

Ett socialt arbetskooperativ har en

viktig funktion i en

rehabiliteringsprocess. Medlemmarna i de

sociala arbetskooperativen befinner sig

oftast längst bort från arbetsmarknaden.

I sina kontakter med offentliga aktörer

hamnar de ofta mellan stolarna därför att

de utgör gränsfall i förhållande till

olika regelverk och inte ses som

rehabiliteringsbara.

Vad är då ett socialt arbetskooperativ?

Någon exakt definition finns inte. Men

kooperativet fungerar som en egen

juridisk person och utgör en demokratiskt

styrd ekonomisk förening som erhåller

någon form av ekonomiskt stöd från den

offentliga sektorn. Människor som arbetar

i kooperativet står utanför den ordinarie

arbetsmarknaden. De måste vara i

majoritet i föreningen och i någon

utsträckning producera varor eller

tjänster på en marknad.

Vad skall då de här kooperatörerna leva

på? Alla vill ju ha lön för det arbete de

utför. Många av dessa människor kan inte

arbeta heltid, och när de arbetar sker

detta med nedsatt arbetskapacitet.

Eftersom varken lönebidrag eller

sjukbidrag kan ses som en lämplig

ersättning i sammanhanget förespråkar jag

en försöksverksamhet med ett statligt

kooperatörsbidrag under tre år.

Kooperatörsbidraget skulle kunna utges

med hänsyn till arbetad tid och ligga på

samma nivå som lönebidrag. Finansieringen

skulle kunna ske med exempelvis

lönebidragsmedel.

Kommunerna är ålagda att ha ansvaret

för meningsfull sysselsättning för

funktionshindrade men det behövs en morot

för detta. Ett stimulansbidrag om 50 % av

kostnaderna för handledarlöner i sociala

arbetskooperativ skulle kunna lämnas

under försöksperioden på tre år. Detta

bör utredas av regeringen.

Med det anförda bör motion A264 yrkandena

1 och 2 (mp) bifallas medan övriga

motioner som behandlas i sammanhanget bör

avslås.

18. Vissa frågor rörande

arbetsmarknadspolitiska program, m.m.

(punkt 10) (fp, kd, c)

av Margareta Andersson (c), Stefan

Attefall (kd), Tina Acketoft (fp) och

Mauricio Rojas (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 10 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 18.

Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:A320 yrkandena 7, 11 och 27 (kd)

samt avslår motionerna 2002/03:A212 (kd),

2002/03:A256 (s) och 2002/03:A293 (s).

Ställningstagande

När det gäller åtgärder för att öka den

geografiska rörligheten anser vi att

flyttningsbidraget inte har någon

avgörande betydelse för benägenheten att

byta bostadsort på grund av arbete.

Däremot anser vi att det även i

fortsättningen bör kunna utbetalas

reseersättning till arbetssökande för

anställningsintervjuer och/eller

studiebesök.

Vi anser att floran av förslag i fråga

om anställningsstöd illustrerar

avsaknaden av långsiktighet i regeringens

arbetsmarknadspolitik.

Sedan några år tillbaka finns ett

allmänt anställningsstöd som skall hjälpa

alla som varit arbetslösa i minst tolv

månader. Arbetsgivaren får ett bidrag med

50 % av lönekostnaden i sex månader.

Efter förslag från regeringen infördes

från den 1 oktober 1999 ett förstärkt

anställningsstöd för personer som är

långtidsinskrivna vid arbetsförmedlingen

i mer än tre år. Rent tekniskt sker det

genom en skattereduktion för de

arbetsgivare som anställer dessa

personer. Stödet till arbetsgivaren

uppgår till 75 % av lönekostnaden de

första 6 månaderna och till 25 % av

lönekostnaderna i ytterligare 18 månader.

Redan innan denna stödform hade införts

föreslog regeringen att stödet skulle

omfatta personer som varit

långtidsinskrivna i mer än två år i form

av ett utökat förstärkt anställningsstöd.

De nya reglerna började gälla från och

med den 1 januari 2000.

Dessa regler hade varit i funktion i

fyra månader när regeringen föreslog

ytterligare en förändring, nämligen

införande av ett särskilt

anställningsstöd. Detta innebar att det

för den som fyllt 57 år och varit

inskriven på arbetsförmedlingen i två år

kan utges ett anställningsstöd under 24

månader omfattande 75 % av lönekostnaden.

I vårbudgeten år 2000 föreslogs ännu en

förändring av anställningsstödet, ett

utökat särskilt anställningsstöd inriktat

på dem som varit arbetslösa mer än fyra

år och med särskilda stödregler.

Till detta kommer att det under

perioden den 1 juni 2002 till den 31 maj

2004 bedrivs en tidsbegränsad

försöksverksamhet med anställningsstöd

som kombineras med vård- och

omsorgsutbildning.

Samtidigt som alla dessa

regelförändringar har genomförts har

regeringen betonat vikten av

regelförenklingar inom

arbetsmarknadspolitiken.

Vi stöder uppfattningen att sänkta

arbetskraftskostnader kan öka

sysselsättningen men betonar vikten av

att en åtgärd får verka fullt ut och inte

störs av ständiga regeländringar vilket

minskar överskådligheten och ökar

byråkratin. Vi vänder oss också mot de

orimligt höga subventionsnivåer som finns

i vissa av stödformerna.

Vi är också kritiska mot finansieringen

av anställningsstöden eftersom denna är

utformad som en skattereduktion utan

budgetrestriktioner. Det lokala

arbetsförmedlingskontoret har därför all

anledning att i första hand nyttja

anställningsstöden och inte stödformer

som finansieras via den egna budgeten.

Det innebär att olika

arbetsmarknadspolitiska åtgärder inte

underställs samma budgetprövning och

vägning mot varandra. Det är inte

sannolikt att detta i längden leder till

den mest optimala avvägningen sett

utifrån de mål och anslag som riksdagen

beslutat om.

Ett utvecklat lärlingssystem bör finnas

för att inte minst ungdomar skall kunna

få yrkes- och arbetslivserfarenhet inom

den svenska gymnasieskolans ram, men det

bör också finnas i form av ett

arbetsmarknadspolitiskt program för dem

som är arbetslösa.

Med det anförda bör motion A320 yrkandena

7, 11 och 27 (kd) bifallas medan övriga i

sammanhanget behandlade motionsförslag

bör avslås.

19. Bristyrkesutbildning

(punkt 11) (m, fp, kd, c)

av Margareta Andersson (c), Anders G

Högmark (m), Stefan Attefall (kd),

Patrik Norinder (m), Tina Acketoft

(fp), Henrik Westman (m) och Mauricio

Rojas (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 11 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 19.

Riksdagen bifaller därmed motionerna

2002/03:A3 yrkande 2 (m), 2002/03:A4

yrkandena 10 i denna del och 11 (fp) samt

2002/03:A5 yrkande 3 (kd) och avslår dels

proposition 2002/03:44 punkt 4, dels

motion 2002/03:Sf336 yrkande 8 (v).

Ställningstagande

Vi avstyrker regeringens förslag om

bristyrkesutbildning. Vi kan inte se att

förslaget kommer till rätta med de

alltför svaga incitamenten till förkovran

samt felaktig lönestruktur och

skattesystem.

Vi anser att den föreslagna

bristyrkesutbildningen för anställda

innebär att fel metod valts för att uppnå

ökad rörlighet på arbetsmarknaden. Andra

åtgärder måste till för att öka

rörligheten.

Enligt vår uppfattning måste

arbetsmarknadsutbildningen förbehållas

den som är arbetslös och som behöver

sådan utbildning för att kunna få ett

arbete på den reguljära arbetsmarknaden.

Vi motsätter oss att den redan hårt

ansträngda arbetsmarknadsutbildningen

skall användas till uppgifter som

rimligen borde skötas av det reguljära

utbildningsväsendet, exempelvis i form av

kvalificerad eftergymnasial

yrkesutbildning. Dessutom anser vi inte

att AMS skall hantera utbildning för

människor som har ett arbete.

Med det anförda bör motionerna A3 yrkande

2 (m), A4 yrkandena 10 i denna del och 11

(fp) samt A5 yrkande 3 (kd) bifallas

medan proposition 44 punkt 4 och motion

Sf336 yrkande 8 (v) bör avslås.

20. System för individuell

kompetensutveckling (punkt 12) (m, fp,

kd, c)

av Margareta Andersson (c), Anders G

Högmark (m), Stefan Attefall (kd),

Patrik Norinder (m), Tina Acketoft

(fp), Henrik Westman (m) och Mauricio

Rojas (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 12 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 20.

Riksdagen bifaller därmed motionerna

2002/03:A4 yrkande 10 i denna del (fp)

och 2002/03:A5 yrkande 11 (kd).

Ställningstagande

Kompetensutveckling är en fråga som har

strategisk betydelse bl.a. för att öka

rörligheten och flexibiliteten på

arbetsmarknaden och därmed människors

möjligheter att byta yrke och

sysselsättning. Trots detta har

regeringen misskött frågan under en

längre tid. Nödvändiga reformer har gång

på gång skjutits på framtiden. Redan år

2000 färdigställdes en utredning om

individuellt kompetenssparande (SOU

2000:11). Länge var det oklart om

regeringen över huvud taget skulle orka

med att åstadkomma den aviserade

propositionen som dock till sist

avlämnades till riksdagen. Den innehöll

emellertid inga lagförslag utan endast

knapphändiga riktlinjer.

Regeringen skulle återkomma till

riksdagen med en mer detaljerad

proposition för att systemet skulle träda

i kraft den 1 juli 2003. Så har dock inte

skett och därmed har den viktiga reform

som införandet av kompetenssparande

innebär skjutits på en osäker framtid.

Detta är ytterst anmärkningsvärt med

tanke på att rörligheten på

arbetsmarknaden måste öka och individens

möjligheter till livslångt lärande

förstärkas.

Vi har under innevarande riksmöte i

fyrpartimotionen A297 och i en

fyrpartireservation i

arbetsmarknadsutskottets betänkande AU2

redovisat vår syn på utgångspunkter för

och syfte med ett system för individuell

kompetensutveckling. Där har vi också

klargjort vår uppfattning om valet av

sparmodell. Vi anser bl.a. att systemet

skall bygga på en möjlighet för fysiska

personer att med skattemässig verkan göra

insättningar på individuella

kompetenssparkonton. Det skall inte bara

gälla för anställda, utan även för

egenföretagare.

I fråga om avsättningsmöjligheter

föreslår vi bl.a. en ordning där varje

individ ges möjlighet att göra avdrag vid

inkomstbeskattningen för insättningar på

ett individuellt kompetenssparkonto.

Enligt vår uppfattning är

arbetsgivarnas medverkan viktig för att

stödja och utveckla individernas

kontinuerliga vidareutbildning. För att

stimulera arbetsgivare att bidra till den

anställdes eget utbildningssparande anser

vi att det bör införas en rätt till

avdrag för sociala avgifter vid

avsättningar till den anställdes

kompetenssparkonto. I likhet med tidigare

vill vi också framhålla att medlen bör

förvaltas av banker och andra finansiella

institut, inte av en statlig myndighet.

Med hänsyn till det ovan anförda bör

motionerna A4 yrkande 10 i denna del (fp)

och A5 yrkande 11 (kd) bifallas av

riksdagen.

21. Arbetskraftsinvandring

(punkt 13, motiveringen) (m, fp, kd,

c)

av Margareta Andersson (c), Anders G

Högmark (m), Stefan Attefall (kd),

Patrik Norinder (m), Tina Acketoft

(fp), Henrik Westman (m) och Mauricio

Rojas (fp).

Ställningstagande

Vi anser att texten under rubriken

Utskottets ställningstagande i avsnitt

6.3 borde ha följande lydelse:

Invandring är i grunden en stor

tillgång för ett land, givet att

förutsättningarna som skapas för att ta

till vara möjligheter för mänsklig

utveckling och ökat välstånd är

tillräckligt goda.

Det finns starka skäl - både mänskliga

och ekonomiska - att skapa regler som

möjliggör vidgad arbetskraftsinvandring

till Sverige. I dag finns regler som

endast medger mycket begränsad invandring

av främst utländska experter och som

bl.a. innefattar en gräddfil i

skattesystemet.

I en globaliserad värld är det

naturligt att människor kan röra sig över

nationsgränser och bygga sig en ny

framtid i ett annat land än

födelselandet. Ett Sverige som öppnar för

arbetskraftsinvandring ger människor

denna möjlighet, samtidigt som

arbetskraftsinvandring skulle göra

Sverige till en mer dynamisk och växande

ekonomi.

När det gäller arbetskraftsinvandring

från EU-länder bör enligt vår uppfattning

unionens regler om fri rörlighet få

genomslag så snart som möjligt.

Regeringens särskilda utredare kring

dessa frågor, Berit Rollén, har nyligen

överlämnat ett förslag enligt vilket

Sverige skulle utnyttja de längre

övergångstider som avtalen med

ansökarländerna medger. Utredningen

bereds för närvarande, men vår bedömning

är att Sverige skall besluta om att fri

rörlighet skall gälla för alla medborgare

i EU från medlemskapets första dag.

Sverige kommer att behöva fler som

arbetar för att klara framtidens välfärd

och tillväxt. I Sverige råder redan

arbetskraftsbrist inom exempelvis

sjukvård, skola och delar av

verkstadsindustrin samtidigt som en

mycket stor andel människor är

arbetslösa, sjukskrivna eller

sjukpensionerade.

Att som regeringen hänvisa till att de

som står utanför arbetsmarknaden först

skall få arbete innan

arbetskraftsinvandring medges håller

inte. Det synsättet innebär ett alldeles

för statiskt synsätt på arbetsmarknaden.

Framtida arbetskraftsbrist riskerar att

leda till lägre tillväxt och därmed till

högre arbetslöshet.

I dag står en stor andel av de nya

svenskarna utanför arbetsmarknaden och

mångas kompetens tas inte till vara. Vi

anser det centralt att lyckas med

integrationen, men arbetskraftsinvandring

står inte emot integration. Snarare

tvärtom, arbetskraftsinvandring kan bidra

till tillväxt och nya arbetstillfällen.

Det är vidare sannolikt att

arbetskraftsinvandring, genom att den

medför en ökad representation av

människor med utländsk bakgrund på

arbetsmarknaden, kan leda till förbättrad

integration av de invandrare som redan

lever i Sverige.

En rad rapporter från bl.a. AMS,

Kommunförbundet och Svenskt Näringsliv

pekar på en kommande brist på

arbetskraft. De bekräftar vår bild att

dagens omfattning av

arbetskraftsinvandringen är för

restriktiv.

Mot bakgrund av vad som nu anförts

beslutade riksdagen den 11 april 2003 att

en parlamentarisk utredning skall

tillsättas för att ta fram ett vidgat

regelverk för arbetskraftsinvandring från

länder utanför EU. I detta uppdrag bör

ingå att se över hur socialförsäkringar,

sociala förmåner och arbetsrätt skall

utformas. Lön, försäkringsskydd och

övriga anställningsvillkor får inte vara

sämre för arbetskraftsinvandrare än vad

som gäller för svensk arbetskraft.

Sambandet med asylrätten bör också

studeras, så att den inte urholkas. Ett

EU-perspektiv bör finnas i utredningens

arbete. Vi förutsätter att regeringen så

snart som möjligt verkställer detta

riksdagsbeslut.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Proposition 2002/03:44

1. Regeringen föreslår att riksdagen

antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1997:238) om

arbetslöshetsförsäkring.

2. Regeringen föreslår att riksdagen

godkänner vad regeringen föreslår om

finansiering av arbetsplatsintroduktion

för vissa invandrare (avsnitt 6.3).

3. Regeringen föreslår att riksdagen

godkänner vad regeringen föreslår om

ändrade villkor i samband med det

särskilda anställningsstödet (avsnitt

7.1).

4. Regeringen föreslår att riksdagen

godkänner vad regeringen föreslår om

bristyrkesutbildning för anställda

(avsnitt 8).

Följdmotioner med anledning av

proposition 2002/03:44

2002/03:A3 av Anders G Högmark m.fl. (m):

1. Riksdagen avslår regeringens förslag

om att öka subventionsgraden och att

utvidga målgruppen för det särskilda

anställningsstödet i enlighet med vad

som anförs i motionen.

2. Riksdagen avslår regeringens förslag

om bristyrkesutbildning för redan

anställda inom ramen för

arbetsmarknadsutbildningen i enlighet

med vad som anförs i motionen.

3. Riksdagen avslår regeringens förslag

om införande av ett särskilt

studerandevillkor för personer som

lämnat aktivitetsgarantin i syfte att

bedriva heltidsstudier i enlighet med

vad som anförs i motionen.

4. Riksdagen begär att regeringen

skyndsamt ser över systemen som rör

arbetslöshetsförsäkringen i enlighet

med vad som anförs i motionen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

villkor för ny arbetslöshetsersättning

efter arbete och reglerna för återgång

till aktivitetsgarantin.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att när den arbetssökande börjar i

aktivitetsgarantin upphör rätten att

återgå till den påbörjade

ersättningsperioden i

arbetslöshetsförsäkringen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att öka olika grupper av invandrares

möjligheter till arbete.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

tidigare och effektivare

förmedlingsinsatser och

arbetsplatsintroduktion.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

betydelsen av att öppna upp den

orörliga arbetsmarknaden.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

ett tydligt reformprogram för en

arbetsmarknad för alla.

2002/03:A4 av Erik Ullenhag m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

inriktningen av

arbetsmarknadspolitiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

omställningspeng.

3. Riksdagen avslår regeringens förslag

om särskilda arbetsförmedlingsinsatser

för invandrare.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

jobb- och utvecklingsgaranti.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

situationen för invandrare på

arbetsmarknaden.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

arbete och egenförsörjning för

nyanlända asylsökande och invandrare

samt om åtgärder för att förbättra

introduktionen av asylsökande.

7. Riksdagen avslår regeringens förslag

om arbetsplatsintroduktion för vissa

invandrare.

8. Riksdagen avslår regeringens förslag

om förändring av anställningsstödet.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

aktivitetsgarantin.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

individuella kompetenskonton.

11. Riksdagen avslår regeringens förslag

om bristyrkesutbildning för anställda.

2002/03:A5 av Stefan Attefall m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

behovet av att en utredning tillsätts

med uppgift att se över hela

arbetsmarknadspolitiken.

2. Riksdagen avslår förslaget om ändrade

villkor i det särskilda

anställningsstödet och tillkännager för

regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om det särskilda

anställningsstödet.

3. Riksdagen avslår förslaget om

bristyrkesutbildning för anställda.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

omställningspeng, mångfald och

valfrihet inom arbetsmarknadspolitiken.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

målen för arbetsmarknadspolitiken.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

behovet av en s.k.

övergångsarbetsmarknad.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

de äldres situation på arbetsmarknaden.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

ungdomars situation på arbetsmarknaden.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

jobbguider och att ta till vara

invandrares kompetens.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

arbetskraftsinvandring.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

individuellt kompetenssparande.