Bet. 2002/03:BOU3

Bostadsutskottets betänkande

2002/03:BOU3

Naturresursfrågor och vattenrätt

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar bostadsutskottet

förslag i motioner från den allmänna motionstiden

2002 rörande naturresursfrågor och vattenrätt.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.

Till betänkandet har fogats elva reservationer och

ett särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Älvskydd m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo284 och

2002/03:N264 yrkande 2.

Reservation 1 (fp)

Reservation 2 (v)

2. Lokaliseringsfrågor avseende

vindkraftsutbyggnad

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo265

yrkande 8, 2002/03:Bo288 yrkandena 1 och 4 samt

2002/03:Bo292 yrkandena 1 och 2.

Reservation 3 (fp, kd, c)

3. Krav avseende vindkraftsutbyggnad

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo223

yrkandena 14-17, 2002/03:Bo265 yrkande 9,

2002/03:Bo292 yrkande 3, 2002/03:MJ247 yrkande 1,

2002/03:MJ269 yrkande 7 samt 2002/03:N262 yrkande

5.

Reservation 4 (m)

Reservation 5 (fp)

Reservation 6 (kd)

4. Tillståndsprövning avseende

vindkraftsutbyggnad

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo260,

2002/03:N348 yrkande 4 samt 2002/03:Sk349 yrkande

2.

Reservation 7 (c)

5. Nationalstadsparker

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo224.

Reservation 8 (fp)

6. Omprövning av vattendomar

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo229 och

2002/03:Bo299.

Reservation 9 (v)

7. Åtgärder till förmån för fisket m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo287,

2002/03:Bo302, 2002/03: Bo303 och 2002/03:MJ426

yrkande 7.

Reservation 10 (m, fp, kd, c)

8. Användning av fiskeavgifter

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo316.

9. Kommunalt veto

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo202 och

2002/03:K241 yrkande 12.

Reservation 11 (c, mp)

Stockholm den 26 november 2002

På bostadsutskottets vägnar

Göran Hägglund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Göran

Hägglund (kd), Owe Hellberg (v), Anders Ygeman (s),

Lilian Virgin (s), Marietta de Pourbaix-Lundin (m),

Nina Lundström (fp), Siw Wittgren-Ahl (s), Hans

Unander (s), Maria Öberg (s), Margareta Pålsson (m),

Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c), Gunnar

Sandberg (s), Peter Danielsson (m), Sten Lundström

(v), Helena Hillar Rosenqvist (mp) och Leif

Jakobsson (s).

2002/03

BoU3

Utskottets överväganden

Älvskydd m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet bör avslå motionsförslagen om

älvskydd m.m., jämför reservationerna 1 (fp)

och 2 (v).

I motion 2002/03:Bo284 (v) förespråkar motionärerna

ett moratorium för vattenkraftsutbyggnad i avvaktan

på att ett samlat grepp kan tas för att förstärka

skyddet av våra vattenmiljöer.

Motion 2002/03:N264 (fp) yrkande 2 innehåller

förslag om att det inte skall förekomma någon

utbyggnad av orörda älvar.

Det sistnämnda yrkandet motsvarar tidigare

motionsförslag som utskottet har avstyrkt vid flera

tillfällen (senast i bet. 2001/02:BoU11). I

betänkandet redovisade utskottet bl.a. följande:

Bostadsutskottet har vid ett flertal tillfällen

avstyrkt motionsförslag liknande de nu aktuella. Det

har skett med hänvisning till de då pågående

övervägandena. Skyddet för vattendrag har, som

redovisats, i flera sammanhang varit föremål för

överväganden. Regeringen har stannat för att inte

föreslå någon förändring av älvskyddet. Enligt

utskottets mening föreligger inte tillräckliga skäl

för att göra en annan bedömning.

Bostadsutskottet gör samma bedömning i dag.

Utskottet finner inte heller tillräckliga skäl

föreligga för att som förespråkas i v-motionen

införa ett moratorium för vattenkraftsutbyggnad.

Motionerna avstyrks.

Vindkraft

Utskottets förslag i korthet

Utskottet bör avslå motionsförslagen om

- lokaliseringsfrågor avseende

vindkraftsutbyggnad, jämför reservation 3

(fp, kd, c),

-

- krav avseende vindkraftsutbyggnad, jämför

reservationerna 4 (m), 5 (fp) och 6 (kd),

-

- tillståndsprövning avseende

vindkraftsutbyggnad, jämför reservation 7

(c).

-

Inledning

En redovisning av det relativt omfattande aktuella

utredningsarbetet på området finns i betänkandet

2001/02:BoU11 (daterat april i år). Boverket,

Statens energimyndighet, Naturvårdsverket och

Riksantikvarieämbetet har i en gemensam promemoria

till Näringsdepartementet, Miljödepartementet och

Kulturdepartementet daterad den 20 september 2002

lämnat förslag om hur myndigheternas fortsatta

arbete skall samordnas och förslag till arbetsplan

för detta arbete. Promemorian bereds inom

Regeringskansliet.

I förekommande fall redovisas nedan under

respektive rubrik nya uppgifter i förhållande till

den ovan nämnda redovisningen i april.

Lokaliseringsfrågor avseende

vindkraftsutbyggnad

Motionerna 2002/03:Bo265 (kd) yrkande 8 och

2002/03:Bo292 (kd) yrkande 1 innehåller förslag om

att områden av riksintresse för vindkraft skall

pekas ut. I motion 2002/03:Bo288 (c) yrkande 4

föreslår motionären att vindkraftsutbyggnad skall

betraktas som riksintresse.

Utskottet har nu erfarit att Statens

energimyndighet under år 2003 beräknas vara klar med

sitt arbete med att peka ut områden av riksintresse

för vindkraftsutbyggnad.

I motion 2002/03:Bo288 (c) yrkande 1 förespråkar

motionären förbättrade möjligheter att bygga

vindkraftverk i Skaraborg. Enligt motionären ställer

försvaret krav på högsta höjd för vindkraftverk som

försvårar vindkraftsutbyggnaden i Skaraborg.

Enligt vad utskottet nu har erfarit avser

Försvarsmakten att slutredovisa sitt uppdrag om

vindkraftens effekter på militära övervaknings- och

kommunikationssystem m.m. den 1 december 2003.

Slutligen förespråkar motionären bakom motion

2002/03:Bo292 (kd) yrkande 2 att större

vindkraftsutbyggnader skall lokaliseras till områden

med utbyggda elnät.

Affärsverket Svenska kraftnät har i augusti i år

för regeringen redovisat sin slutrapport angående

övergripande förutsättningar för storskalig

utbyggnad av vindkraft i havs- och fjällområden. I

rapporten sägs med hänvisning till elnätets

nuvarande utbyggnad i Sverige bl.a. att såväl

miljömässiga som ekonomiska skäl talar för att

vindkraftsinstallationer bör förläggas till Svealand

och Götaland. Rapporten bereds inom

Regeringskansliet.

Enligt utskottets mening bör de utredningar som

alltjämt pågår när det gäller lokaliseringen av

vindkraftverk avvaktas innan ställning tas i de av

motionärerna aktualiserade frågorna. Motionerna

avstyrks därför.

Krav avseende vindkraftsutbyggnad

Motion 2002/03:Bo223 (m) yrkandena 14-16 innehåller

förslag om att det skall ställas krav på

detaljplaneprövning vid vindkraftsetablering, att

det införs ett regelverk avseende minimiavstånd

mellan bostäder och vindkraftverk samt att

vindkraftsetablering skall föregås av samråd med

närliggande kommuner.

I motion 2002/03:Bo265 (kd) yrkande 9 framhålls

vikten av att kommunerna i översiktsplaneringen

behandlar områden lämpliga för vindkraft.

Även motion 2002/03:Bo292 (kd) yrkande 3

innehåller förslag i frågor av vikt vid lokalisering

av vindkraftverk. Motionären anser bl.a. att

framtida utbyggnadsområden för vindkraft och områden

fria från vindkraft skall markeras på kartorna i

översiktsplaneringen, att utbyggnader bör samordnas

mellan berörda kommuner och att boende skall vara

med i planeringen från början.

I motion 2002/03:MJ247 (fp) yrkande 1 förespråkar

motionärerna skärpta krav vid tillståndsprövning för

vindkraftverk. De förespråkar bl.a. att stor

återhållsamhet skall iakttas vid tillståndsprövning

avseende anläggningar i natursköna områden.

Regeringen har gett Boverket i uppdrag att göra en

översyn av verkets Allmänna råd 1995:1 Etablering av

vindkraft på land. Boverket har med anledning av

detta upprättat ett förslag till handbok och skickat

ut förslaget på remiss.

I handboken behandlas på ett eller annat sätt

samtliga de frågor som tas upp i de ovan nämnda

motionerna.

Motion 2002/03:Bo223 (m) yrkande 17 innehåller

krav på miljökonsekvensbeskrivning för samtliga

vindkraftverk med uteffekt över 125 kW. I motion

2002/03:N262 (m) yrkande 5 ställs krav på bl.a.

miljö- och detaljplaneprövning av alla

vindkraftsetableringar.

Beträffande dessa motioner vill utskottet erinra

om att Vindkraftsutredningen, som lämnade sitt

slutbetänkande (SOU 1999:75) Rätt plats för

vindkraften i juni 1999, föreslog att alla

vindkraftsprojekt över 125 kW skall tillståndsprövas

enligt miljöbalken. Eftersom en

miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan

om tillstånd enligt miljöbalken blir en följd av

förslaget att miljökonsekvensbeskrivningar skall

upprättas för alla grupper av vindkraftverk och

enskilda verk med uteffekt på mer än 125 kW.

Utredningens förslag är inte färdigberedda inom

Regeringskansliet.

Motion 2002/03:MJ269 (m) yrkande 7 innehåller

förslag om fiskeribiologiska undersökningar vid

vindkraftsetablering till havs.

I denna del vill utskottet peka på att

Naturvårdsverket, som framgår av betänkande

2001/02:BoU11, har redovisat ett regeringsuppdrag om

att bl.a. beskriva naturvårdens intressen avseende

utsjöbankar samt föreslå undersökningsprogram

avseende vindkraftsparkers effekter på naturmiljön i

havsområden. Ärendet bereds inom Regeringskansliet.

Mot bakgrund av vad som nu har redovisats kan

utskottet konstatera att samtliga frågor som tas upp

i motionerna i någon form är föremål för utredning

eller överväganden. Utskottet vill inte föregripa

det pågående arbetet och avstyrker därför

motionerna.

Tillståndsprövning avseende vindkraftsutbyggnad

Den rättsliga regleringen

Tillståndsprövningen av vindkraftverk regleras genom

ett antal bestämmelser.

Till grund för regleringen bör inledningsvis

nämnas att det i 9 kap. 1 § miljöbalken (MB) ges en

legaldefinition av miljöfarlig verksamhet. Med

miljöfarlig verksamhet avses enligt denna definition

bl.a. användning av mark, byggnader eller

anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet

för omgivningen genom buller, skakningar, ljus,

joniserande eller icke-joniserande strålning eller

annat liknande.

Bestämmelserna i 9 kap. 6-8 §§ MB innehåller

bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter

om tillstånds- och anmälningsplikt för miljöfarlig

verksamhet och om prövningsmyndigheter.

Med stöd av detta bemyndigande har regeringen

utfärdat förordningen (1998:899) om miljöfarlig

verksamhet och hälsoskydd vari bl.a. anges i vilken

omfattning som den som avser att uppföra viss

anläggning skall vara skyldig att ansöka om

tillstånd enligt miljöbalken.

Enligt förordningen är gruppstation med

vindkraftverk eller vindkraftverk med enstaka

aggregat för en sammanlagd uteffekt av mer än 125 kW

att anse som miljöfarlig verksamhet. Om uteffekten

är mer än 125 kW men högst 1 MW föreligger

skyldighet att göra anmälan till kommunen men ej

någon tillståndsplikt. Regleringen innebär vidare

att det är förbjudet att utan tillstånd enligt

miljöbalken anlägga eller driva gruppstation med

vindkraftverk eller vindkraftverk med enstaka

aggregat för en sammanlagd uteffekt av mer än 1 MW.

Tillstånd söks hos länsstyrelse eller miljödomstol

beroende på hur stor anläggning det är fråga om.

Regeringen skall pröva tillåtligheten av

gruppstation för vindkraft med tre eller flera

vindkraftsaggregat med en sammanlagd uteffekt av

minst 10 MW.

Det krävs även tillstånd enligt plan- och

bygglagen (PBL) för vissa vindkraftverk. Således

föreligger bygglovsplikt för uppförande av

vindkraftverk om vindturbinens diameter är större än

två meter eller om kraftverket placeras på ett

avstånd från gränsen som är mindre än kraftverkets

höjd över marken eller om kraftverket skall fast

monteras på en byggnad (8 kap. 2 § första stycket 6

PBL). Kommunerna har dock enligt 8 kap. 5 § PBL

möjlighet att, under vissa förutsättningar, i en

detaljplan eller i områdesbestämmelser besluta att

bygglov inte krävs.

Motionerna

Ett flertal motioner behandlar frågor om

tillståndsprocessen beträffande

vindkraftsanläggningar.

Motion 2002/03:Bo260 (c) yrkandena 1-2 förespråkar

förenklad tillståndsprocess respektive samlad

tillståndshantering för vindkraft. Särskilt påtalas

problem med prövningar enligt både MB och PBL.

Även motion 2002/03:N348 (mp) yrkande 4 innehåller

förslag om förenklad tillståndsprövning för

vindkraftsetableringar.

I motion 2002/03:Bo260 (c) yrkande 3 finns förslag

om att vindkraftverk ej bör anses vara miljöfarlig

verksamhet. I samma motion (yrkande 4) förespråkas

även en översyn av gällande gränsvärden för

tillståndsprövning av vindkraftverk.

I motion 2002/03:Sk349 (c) yrkande 2 föreslår

motionärerna villkorad tillståndsgivning för

vindkraftverk i militärt känsliga områden. Villkoren

skulle innebära krav på nedmontering i "orostider".

Vindkraftens betydelse för de i den sistnämnda

motionen berörda områdena behandlas i den under

avsnittet Lokaliseringsfrågor nämnda utredningen

inom Försvarsmakten.

Som redovisats tidigare föreslog

Vindkraftsutredningen att alla vindkraftsprojekt

över 125 kW skall tillståndsprövas enligt

miljöbalken. Vindkraftsutredningen ansåg vidare

bl.a. att hanteringen enligt MB och PBL bör

samordnas för att undvika dubbelarbete och

begränsa tidsåtgång och kostnader.

Slutbetänkandet har remissbehandlats och

regeringen har därefter initierat ytterligare

arbeten på området (se under avsnittet

Inledning). Miljöbalkskommittén avser enligt vad

som redovisas i dess principbetänkande (SOU

2002:50) inte att behandla frågan om samordning

mellan MB och PBL. Den parlamentariska kommittén

för översyn av plan- och bygglagstiftningen (dir.

2002:97) har däremot i uppdrag att bl.a. lämna

förslag till samordning mellan bestämmelserna i

PBL och MB m.fl. lagar. I direktiven anges även

bl.a. följande:

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/77/EG

om främjande av el producerad från förnybara

energikällor på den inre marknaden för el

innehåller en artikel (artikel 6) om att

medlemsstaterna skall utvärdera nuvarande lagar

och författningar m.m. Syftet är bl.a. att hinder

i lagstiftningen eller andra hinder för en ökning

av produktionen av sådan el skall undanröjas,

bl.a. genom effektivare och snabbare förfaranden.

En utgångspunkt för översynen är att den svenska

regleringen bör utformas på ett sådant sätt att

det inte råder någon tvekan om att berörda EG-

rättsliga krav genomförs fullt ut. Samtidigt bör

så långt möjligt den nuvarande lagstiftningens

systematik behållas och dubbelprövning undvikas.

Behovet av att skapa enkla och överskådliga

regler bör uppmärksammas särskilt. - - - En

särskild samordningsfråga rör det förhållandet

att t.ex. olika verksamheter som kan innebära

miljöstörningar prövas såväl enligt miljöbalken

som enligt PBL. I princip är det då olika

aspekter som prövas och för att en verksamhet

skall få bedrivas måste den vara tillåtlig enligt

båda lagarna. Miljöbalken och plan- och

bygglagstiftningen gäller således parallellt. I

praktiken kan emellertid liknande aspekter ibland

prövas enligt båda lagsystemen. Krav på att

miljöaspekter i ökad utsträckning skall beaktas

vid prövningen enligt PBL kan göra en sådan

situation vanligare. Det finns då en risk för

dubbelprövning men också i vissa fall för att en

fråga inte kommer att prövas ordentligt enligt

någon lag. Detta samordningsproblem bör studeras

vid översynen.

Utskottets överväganden

Utskottet finner mot den redovisade bakgrunden att

det saknas tillräckliga skäl för att nu ta ställning

i de av motionärerna aktualiserade frågorna.

Pågående överväganden bör avvaktas. Motionerna

avstyrks.

Nationalstadsparker

Utskottets förslag i korthet

Utskottet bör avslå motionsförslagen om

nationalstadsparker, jämför reservation 8

(fp) samt särskilt yttrande (c).

I motion 2002/03:Bo224 (fp) förespråkas att Slottsskogen med

omgivande områden, Göteborg, skall få status som

nationalstadspark.

Enligt 4 kap. 7 § första stycket miljöbalken (MB)

är området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården en

nationalstadspark. Inom en national-stadspark får ny

bebyggelse och nya anläggningar komma till stånd och

andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan

intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att

det historiska landskapets natur- och kulturvärden i

övrigt skadas. Lagförslaget behandlades av utskottet

i betänkande 1994/95:BoU6. Skyddet för

nationalstadsparker är väsentligt större än vad som

i allmänhet gäller för områden som enligt 4 kap. MB

är av riksintresse (t.ex. de vattenområden som

omfattas av älvskyddet). Detta beror bl.a. på att

undantaget i 1 § andra stycket samma kapitel (för

utvecklings- och totalförsvarsändamål m.m.) inte är

tillämpligt.

Frågor om inrättande av ytterligare

nationalstadsparker har behandlats i slutbetänkandet

av Utredningen om nationalstadsparker (SOU 1996:38).

Utredningen föreslog att ytterligare två

nationalstadsparker skulle inrättas (i Uppsala och

Trollhättan). Frågan om inrättande av dessa parker

har under en längre tid beretts inom

Regeringskansliet. För närvarande pågår ingen

beredning.

I nämnda betänkande analyserades även

förutsättningarna för och behovet av att göra

Slottsskogen till nationalstadspark.

Det aktuella motionsyrkandet är identiskt med ett

förslag som utskottet avstyrkte under förra

riksmötet (bet. 2001/02:BoU11).

Bostadsutskottet finner inte heller

nu tillräckliga skäl att gå

motionären till mötes och avstyrker

därför motionen.

Vattenrätt

Utskottets förslag i korthet

Utskottet bör avslå motionsförslagen om

- omprövning av vattendomar, jämför

reservation 9 (v),

-

- åtgärder till förmån för fiske m.m., jämför

reservation 10 (m, fp, kd, c),

-

- användning av fiskeavgifter.

-

Omprövning av vattendomar

Motionären bakom 2002/03:Bo299 (s) framhåller

behovet av att ompröva äldre vattendomar. Syftet med

omprövningen skulle vara att införa en övre

dämningsgräns i de fall sådan saknas för att undvika

översvämningar och därigenom skydda bl.a. vägar,

hamnar, broar och vattentäkter. Särskilt påtalas

vikten av att detta görs i Dellensjöarna.

I motion 2002/03:Bo229 (v) påtalas behovet av

omprövning av vattendomar för att underlätta

anläggning av våtmarker. Enligt motionärerna är

gamla tillstånd avseende dikningsföretag

(markavvattning) hinder för våtmarksanläggning.

Beträffande äldre vattendomar vill utskottet

inledningsvis peka på att tillstånd enligt

vattenlagen (1983:291) eller motsvarande

bestämmelser i äldre lag fortfarande gäller.

Besluten skall anses meddelade med stöd av

motsvarande bestämmelser i miljöbalken (MB) (5 § lag

[1998:811] om införande av miljöbalken, MP).

Omprövning samt ändring av villkor m.m. behandlas

i 24 kap 5 § MB. I bestämmelsen anges i elva punkter

vid vilka situationer omprövning är tillåten. Enligt

punkt 5 kan omprövning göras om det genom

verksamheten uppkommit en olägenhet av någon

betydelse som inte förutsågs när verksamheten

tilläts. I sjätte punkten anges som förutsättning

att förhållandena i omgivningen har ändrats

väsentligt. Ramen för omprövningen ges i paragrafens

fjärde stycke där det sägs att tillståndsmyndigheten

vid omprövning inte får meddela så ingripande

villkor eller andra bestämmelser att verksamheten

inte längre kan bedrivas eller att den avsevärt

försvåras. Kammarkollegiet, Naturvårdsverket och

länsstyrelserna har rätt att begära omprövning.

Genom en lagändring som trädde i kraft den 1 juli

2002 (SFS 2002:175) har även en kommun, i de fall

den har övertagit tillsynen av verksamheten, getts

möjlighet att begära omprövning. Detta gäller bl.a.

vissa tillståndspliktiga vattenverksamheter. Har

tillståndet meddelats av miljödomstolen görs ansökan

dit och i de fall länsstyrelsen meddelat tillstånd

ställs ansökan i stället till länsstyrelsens

miljöprövningsdelegation. För vissa

markavvattningsföretag är länsstyrelsen

tillståndsmyndighet och kan då även självmant ta upp

frågor om omprövning.

Motionsförslag angående omprövning till skydd mot

översvämningar behandlades ingående i betänkande

2001/02:BoU11. Förslagen avstyrktes med hänvisning

till bl.a. det uppdrag som den parlamentariska

miljöbalkskommittén (dir. 2001:25) har på området.

Miljöbalkskommittén lämnade i juni i år ett

delbetänkande (SOU 2002:50), tillika ett

principbetänkande. I sammanfattningen av detta

betänkande säger kommittén bl.a. att det generellt

sett inte är genom omprövning av vattendomar som

översvämningsproblemen kan mildras. Utredningen

föreslår därför inga ändringar av

omprövningsreglerna. Slutsatsen är i stället att vi

måste vara beredda på att översvämningar kommer att

inträffa. För att mildra verkningarna av dem

förefaller det enligt utredningen mer ändamålsenligt

med ökad hänsyn till översvämningsrisken vid den

fysiska planeringen och en utbyggd verksamhet med

älv- och samordningsgrupper.

I avsnitt 7.4.1 anför utredningen vidare:

Det pågående arbetet med genomförande av EG:s

ramdirektiv för vatten kan komma att medföra att

reglerna beträffande omprövning kan behöva ses över.

Vi kan därför komma att återkomma till frågan i

samband med att förslag presenteras om genomförande

av direktivets bestämmelser. Vi vill dock peka på

några frågor som framkommit i utredningsarbetet.

Problemet med omprövningar synes framför allt vara

en resursfråga. Innan en ansökan om omprövning kan

komma till stånd krävs ofta omfattande utredningar

som är kostsamma. - - - Länsstyrelsen som sökande i

ett omprövningsmål riskerar även att få stå för

eventuella sakägares rättegångskostnader. Därtill

kommer att om en regleringsrättsinnehavare genom en

omprövning drabbas av inskränkningar i sitt

tillstånd över en viss nivå kan ersättning behöva

betalas av det allmänna. Detta begränsar ytterligare

myndigheternas utrymme att begära omprövningar. - -

- Förutsättningarna för omprövning kan komma att

förändras med anledning av den utredning om

prövningsordningen för vattenverksamheter som

presenteras i kapitel 5. Vi kan därför komma att

återkomma i slutbetänkandet med förslag om ändring

av reglerna om omprövning.

Utskottet finner inte tillräckliga skäl för att nu

ställa sig bakom förslag som syftar till ändring av

nuvarande regler för omprövning. Motionerna avstyrks

sålunda.

Åtgärder till förmån för fisket m.m.

I motion 2002/03:Bo287 (s) påtalas behovet av att

till förmån för bl.a. fiskars vandringsvägar och

besöksnäringen ompröva äldre vattendomar.

Motionärerna bakom motionerna 2002/03:Bo302 (s) och

2002/03:Bo303 (s) framhåller behovet av

vandringsvägar för den vilda laxen respektive ålen i

utbyggda älvar. På motsvarande sätt uppmärksammas i

motion 2002/03:MJ426 (kd) yrkande 7 behovet av

åtgärder för vandringsfisk vid vattenkraftverk.

Vattenkraftregleringen har medfört att det på

vissa ställen inte finns någon fiskväg förbi

vattenkraftverken. Även om det finns förbiflöden är

det inte ovanligt att fisk skadas vid passagen.

Kraftverksinnehavarna är därför i många fall

skyldiga att kompensationsodla fisk, som sedan märks

och sätts ut nedströms kraftverket.

Enligt utskottets mening bör det finnas förbiflöde

vid alla kraftverk. Det innebär att de utbyggda

älvarna, i de fall så erfordras, bör förses med

lämpliga anordningar, som laxtrappor och

vandringsvägar för ål.

I de fall anordningar för fiskens vandringar inte

finns anlagda förutsätter tillkomsten av sådana att

den vattendom som reglerar den aktuella

vattenkraftanläggningen kan omprövas. Utskottet vill

mot den bakgrunden något beröra reglerna för

omprövning.

Utskottet har beträffande förutsättningarna för

omprövning till förmån för fisket tidigare pekat på

att om det visar sig att anordningar som har

vidtagits eller villkor som har meddelats till skydd

för fisket med stöd av 11 kap. 8 § MB eller enligt 6

kap. 5 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser

om vattenverksamhet är mindre ändamålsenliga så är

det grund för omprövning varvid nya villkor kan

meddelas (24 kap. 5 § första stycket 11 MB).

Kammarkollegiet, Naturvårdsverket och

länsstyrelserna har rätt att begära omprövning. I

vissa fall kan numera, som nämnts i föregående

avsnitt, även en kommun ansöka om omprövning.

Under sin beredning har utskottet erfarit att det

förekommer tillståndsgivna verksamheter där varken

ovan åsyftade anordningar har vidtagits eller

villkor har meddelats. Det har ifrågasatts på vilka

rättsliga grunder tillstånd till en sådan

verksamheten kan omprövas till förmån för fiske.

Enligt huvudregeln kan alla tillstånd omprövas när

det, från det att tillståndsbeslutet vann laga

kraft, förflutit tio år. (se 24 kap. 5 § första

stycket 1 MB). Om förutsättningarna enligt någon av

paragrafens övriga punkter (2-11) är uppfyllda kan

omprövning ske före denna tidpunkt. Jämför även

lagen (1998:811) om införande av miljöbalken.

Ordalydelsen av bestämmelsen (24 kap. 5 § första

stycket 11 MB) ger visst fog för att hävda att

omprövning av verksamheter, där varken anordningar

har vidtagits eller villkor har meddelats, inte

skulle kunna göras med tillämpning av densamma.

I detta sammanhang finns det även skäl att peka på

24 kap. 5 § första stycket 5 MB som innebär att

omprövning kan ske om det genom verksamheten

uppkommit en olägenhet av någon betydelse som inte

förutsågs när verksamheten tilläts. Även denna punkt

som ligger närmast till hands, liksom andra punkter

i paragrafen, kan grunda rätt för omprövning till

förmån för fisket.

Det kan dock inte uteslutas att, om den särskilda

regleringen för fisket (p. 11) inte skulle kunna

åberopas i de aktuella fallen, det i vissa fall

(eftersom p. 5 har en annan utformning) skulle

innebära att omprövning till förmån för fisket inte

skulle vara möjlig innan tio år förflutit. Man kan

ifrågasätta det rimliga i att

omprövningsmöjligheterna till skydd för fisket på

detta sätt skulle vara beroende av om anordningar

har vidtagits eller villkor har meddelats.

Samtidigt medför tillämpningen av respektive

bestämmelse i vissa avseenden skillnader när det

gäller ansvaret för motparters rättegångskostnader

(se 25 kap. 3 § MB).

Utskottet kan i och för sig inte med den utredning

som nu finns ta ställning till vilken betydelse det

sagda skulle ha för fisket men anser att det under

alla förhållanden framstår som otillfredsställande

att bestämmelsen kan uppfattas som otydlig.

Mot den nu redovisade bakgrunden finns det enligt

utskottets mening anledning att se över frågan om

hur behovet av förbiflöden i befintliga

vattenkraftverk kan tillgodoses och som en del i

detta hur ändamålsenliga reglerna för omprövning av

vattendomar är i sammanhanget. En sådan översyn

skulle t.ex. kunna göras i samband med beredningen

av de frågor som Miljöbalkskommittén tar upp i

avsnitt 7.4.1 i betänkandet SOU 2002:50. Utskottet

förutsätter mot den bakgrunden att regeringen utan

särskilt tillkännagivande i frågan tar de initiativ

som kan krävas. Utskottet kommer att följa frågornas

hantering och utesluter inte möjligheten att i annat

sammanhang aktualisera dem på nytt.

Med det anförda får förslagen i motionerna

2002/03:Bo287 (s) 2002/03: Bo302 (s), 2002/03:Bo303

(s) och 2002/03:MJ426 (kd) yrkande 7 anses vara i

sak tillgodosedda.

Användning av fiskeavgifter

Motion 2002/03:Bo316 (s) tar upp frågan om

inflytandet över användningen av

vattenregleringsmedlen för fiskevård och förespråkar

att frågorna bör hanteras lokalt.

Ett motsvarande yrkande avstyrktes av utskottet i

betänkande 2001/02:BoU11. Fiskeriverket eller, efter

verkets bemyndigande, länsstyrelsen bestämmer hur

fiskeavgifter som har fastställts enligt 6 kap. 5 §

lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om

vattenverksamhet skall användas, om inte annat har

bestämts i domen eller beslutet (10 § förordningen

[1998:928] om bygde- och fiskeavgifter).

Enligt inhämtade uppgifter och handlingar från

Fiskeriverket har verket i viss omfattning delegerat

beslutanderätten till länsstyrelser. Dessutom pågår

det inom verket ett arbete som syftar till att bl.a.

på nytt ta ställning till principerna för delegering

av beslutanderätten i de angivna fallen. Arbetet

beräknas vara avslutat under år 2003.

Bostadsutskottet finner mot den ovan redovisade

bakgrunden inte tillräckliga skäl för att nu gå

motionären till mötes och avstyrker motionen.

Kommunalt veto

Utskottets förslag i korthet

Utskottet bör avslå motionsförslaget om kommunalt

veto, jämför reservation 11 (c, mp).

I centerns partimotion 2002/03:K241 (c) yrkande 12

efterlyses en förstärkning av den kommunala

vetorätten beträffande lokalisering av

kärnkraftsavfall. Även motion 2002/03:Bo202(c)

behandlar denna fråga, och motionärerna efterlyser

bl.a. ett klarläggande av kommunala

folkomröstningars betydelse i dessa frågor och

ifrågasätter om kärnkraftsavfallet är en fråga för

staten eller om det kommunala vetot skall gälla.

Bostadsutskottet har vid ett flertal tillfällen

behandlat frågor om det kommunala vetots utformning

m.m. (senast i bet. 2001/02:BoU11) och avstyrkt

förslag med samma inriktning som de nu aktuella

motionerna.

Det kommunala vetot fick sin nuvarande utformning

år 1990 (bet. 1989/90:BoU20). Då anförde utskottet

att det kommunala vetot i dåvarande naturresurslagen

var ett uttryck för grundtanken att kommunerna skall

utöva ett starkt inflytande på den lokala miljön.

Det kommunala vetot angavs också vara ett uttryck

för den kommunala självbestämmanderätten i de

markpolitiska frågorna liksom i frågan om huruvida

en industri på grund av sin verksamhet borde

tillåtas etableras i kommunen. Utskottet ansåg

emellertid att det även mot en kommuns vilja i

speciella undantagssituationer måste finnas

möjlighet att fatta beslut om lokalisering av vissa

anläggningar av stor nationell betydelse. Utskottet

betonade vikten av att stor restriktivitet iakttas

vid regeringens prövning av om en viss anläggning

skall undantas från vetorätten och att

samförståndslösningar i första hand bör

eftersträvas.

Utskottet gör samma bedömning i dag och avstyrker

därför motionsförslagen.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i

avsnittet.

1. Älvskydd m.m. (punkt 1) (fp)

av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen delvis motion 2002/03:N264 yrkande 2 och

avstyrker motion 2002/03:Bo284.

Ställningstagande

Den planerade avvecklingen av kärnkraftsreaktorer

kan förväntas leda till att kraven på ytterligare

utbyggnad av vattendragen ökar. Till detta kommer

att det legala älvskyddet är alltför svagt. Enligt

vår mening bör det inte förekomma någon utbyggnad av

orörda älvar. Det legala älvskyddet bör i stället

stärkas.

Vi föreslår att riksdagen med anslutning till

motion 2002/03:N264 (fp) yrkande 2 tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Vi ställer

oss däremot inte bakom förslaget om moratorium för

all vattenkraftsutbyggnad som förs fram i motion

2002/03:Bo284 (v).

2. Älvskydd m.m. (punkt 1) (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Bo284 och avstyrker motion

2002/03:N264 yrkande 2.

Ställningstagande

Sverige präglas av en rikedom på sjöar, hav och

vattendrag. Samtidigt tillhör dessa biotoper några

av de mest hotade i vår svenska natur. Det beror

säkerligen till stor del på att deras biologiska

värden är mindre synliga än t.ex. skogens eller

odlingslandskapets.

Det är därför glädjande att regeringen i

samarbetet med Vänsterpartiet och Miljöpartiet har

föreslagit långtgående mål för skydd och

restaurering av våra vattenmiljöer.

Åtgärdsstrategier har börjat utvecklas för att

åstadkomma ett nödvändigt skydd och återställande av

sjöar och vattendrag. Medan dessa åtgärdsstrategier

utformas finns ändå ett överhängande hot om

exploatering av våra vattendrag för exempelvis

vattenkraftsutbyggnad.

Samtidigt pågår i dag ett antal utredningsuppdrag

som berör våra vattenmiljöer. Utgångspunkten för

samtliga dessa utredningsuppdrag är att

vattenmiljöerna behöver ett stärkt skydd mot

exploatering. Särskilt viktigt i detta sammanhang är

det fortsatta miljömålsarbetet liksom anpassningen

till de krav som följer av EU:s ramdirektiv för

vatten.

Det är svårt att vidta de rätta åtgärderna för att

värna våra vattendrag i avvaktan på att dessa

utredningar slutförs. Det är ändå nödvändigt att

avvärja hotet om ytterligare exploatering av

vattendrag för vattenkraftsutbyggnad i avvaktan på

ett stärkt skydd. Därför bör ett moratorium införas

för all vattenkraftsutbyggnad i avvaktan på att ett

samlat grepp kan tas för att förstärka skyddet av

våra vattenmiljöer.

Förslaget i fp-motionen avstyrks.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed

bifaller riksdagen motion 2002/03:Bo284 (v) och och

avslår motion 2002/03:N264 (fp) yrkande 2.

3. Lokaliseringsfrågor avseende

vindkraftsutbyggnad (punkt 2) (fp, kd, c)

av Göran Hägglund (kd), Nina Lundström (fp), Lars

Tysklind (fp) och Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen delvis motionerna 2002/03:Bo265 yrkande 8,

2002/03:Bo288 yrkande 4 och 2002/03:Bo292 yrkandena

1 och 2 samt avslår motion 2002/03:Bo288 yrkande 1.

Ställningstagande

Samhället måste ställas om till en mer uthållig

utveckling. Vindkraften kommer här att spela en allt

större roll som en förnyelsebar energikälla som vi

har gott om i vårt land. Den är en påfallande ren

energikälla och den tillför energi som är gratis och

outsinlig. Påverkan på luft och klimat är

synnerligen begränsad. När ett vindkraftverk har

tjänat ut kan det monteras ned. Dessvärre finns

stora målkonflikter kring denna energikälla.

Vindkraften medför stora ingrepp i landskapsbilden

och har nackdelar i form av buller och

skuggbildningar. Påverkan kan förekomma på bl.a.

telekommunikation och radaranläggningar liksom på

djur- och växtliv. Oftast finns de bästa

förutsättningarna för vindkraftverk där turism,

friluftsliv och rekreation samtidigt har sina mest

attraktiva områden.

Områden av riksintresse för vindkraft behöver

pekas ut, vilket föreslås i ett antal motioner.

Detta arbete måste ta sin utgångspunkt i en dialog

mellan Energimyndigheten, länsstyrelserna, berörda

centrala verk och kommunerna. Därefter kan

avvägningar mellan olika riksintressen göras. Det

som på lämpligaste sätt främjar en långsiktig

utveckling bör ges företräde.

Större vindkraftsutbyggnader bör lokaliseras till

områden som förutom att vara lämpliga i andra

avseenden även har en utbyggd infrastruktur vad

gäller elnätets distribution.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed

bifaller riksdagen delvis motionerna 2002/03:Bo265

(kd) yrkande 8, 2002/03:Bo288 (c) yrkande 4 och

2002/03:Bo292 (kd) yrkandena 1 och 2 samt avslår

motion 2002/03:Bo288 (c) yrkande 1.

4. Krav avseende vindkraftsutbyggnad (punkt 3)

(m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta

Pålsson (m) och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Bo223 yrkande 15,

2002/03:N262 yrkande 5 och 2002/03:MJ269 yrkande 7,

bifaller delvis motionerna 2002/03:Bo223 yrkandena

14, 16 och 17, 2002/03:Bo292 yrkande 3 och

2002/03:MJ247 yrkande 1 samt avslår motion

2002/03:Bo265 yrkande 9.

Ställningstagande

All lagstiftning måste enligt vår mening genomsyras

av stor respekt för den enskilda äganderätten. Den

bör samtidigt präglas av en stor respekt för

människors liv och hälsa samt för skyddsintressen i

natur och miljö. Även andra ytterst angelägna

uppgifter för stat och kommun liksom konflikter

mellan olika äganderätter bör beaktas vid den

närmare regleringen inom olika områden.

Vindkraftens etableringsfrågor är komplicerade.

Vindkraften har uppenbara fördelar som energikälla.

Samtidigt syns ett vindkraftverk på stora avstånd

och kan ge upphov till buller och andra olägenheter.

Detta gör att värdefulla kultur- och naturvärden,

liksom eventuella grannars intressen av en fortsatt

god boendemiljö, måste beaktas. Enligt vår mening

måste en markägare ges möjlighet att själv bestämma

vad marken skall användas till och om han så önskar

upplåta marken för vindkraft. Men detta kräver att

även övriga intressen tas till vara på ett bra sätt.

Det bör därför skapas ett fungerande regelverk som

sätter snäva och tydliga gränser för byggande av

vindkraftverk.

Den kommunala planprocessen bör givetvis ta

ställning till frågor om vindkraftsetableringar. På

så sätt kan skyddsvärda natur- och kulturmiljöer

undantas och förutsebarhet garanteras ägare till

kringliggande markområden.

Enligt vår mening är det inte tillräckligt att de

i motion 2002/03:Bo223 aktualiserade mycket

angelägna frågorna om krav på detaljplaneprövning

vid vindkraftsetablering (yrkande 14), införande av

respektavstånd mellan bostäder och vindkraftverk

(yrkande 15) samt krav på samråd med närliggande

kommuner vid vindkraftsetablering (yrkande 16) blir

behandlade i den handbok som förväntas bli resutatet

av översynen av Boverkets Allmänna råd 1995:1

Etablering av vindkraft på land. Vi anser att

frågorna förtjänar att behandlas i ett större

sammanhang. Till exempel bör kravet på

detaljplaneprövning framgå av lagen. Vidare bör det,

vilket föreslås i samma motion yrkande 17, ställas

krav på miljökonsekvensbeskrivning för vindkraftverk

med uteffekt över 125 kW.

Vi ställer oss även bakom det förslag om

fiskeribiologiska undersökningar vid

vindkraftsetableringar till havs som förs fram i

motion 2002/03:MJ269 (m) yrkande 7.

Slutligen bör, såsom föreslås i motion

2002/03:Bo292 (kd) yrkande 3, områden fria från

vindkraft anges i översiktsplan och utbyggnader

samordnas mellan berörda kommuner.

Beträffande övriga motionsförslag vill vi avvakta

de utredningar m.m. som pågår, varför vi inte kan

ställa oss bakom dem nu.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2002/03:Bo223 yrkande 15, 2002/03:N262

yrkande 5 och 2002/03:MJ269 yrkande 7,

bifaller delvis motionerna 2002/03:Bo223

yrkandena 14, 16 och 17, Bo292 yrkande 3 och

2002/03:MJ247 yrkande 1 samt avslår motion

2002/03:Bo265 yrkande 9.

5. Krav avseende vindkraftsutbyggnad (punkt 3)

(fp)

av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen delvis motion 2002/03:MJ247 yrkande 1 samt

avslår motionerna 2002/03:Bo223 yrkandena 14-17,

2002/03:Bo265 yrkande 9, 2002/03:Bo292 yrkande 3,

2002/03:MJ269 yrkande 7 och 2002/03:N262 yrkande 5.

Ställningstagande

Det finns i dag cirka 600 vindkraftverk i Sverige

som tillsammans producerar 0,5 TWh. Detta kan

jämföras med den totala elproduktionen i Sverige som

ligger på 150 TWh. Man kan också jämföra med

Barsebäcks andra reaktor som det finns planer på att

stänga. Den producerar ca 4,4 TWh.

Det finns planer på att uppföra ytterligare 8

000-9 000 vindkraftverk i vårt land. Om en sådan

etablering blir verklighet skulle många tidigare

orörda naturområden behöva exploateras. De

vindkraftverk som det i dag planeras för är ofta

cirka 50 meter höga, och redan genom sin storlek

skulle de avsevärt förändra landskapsbilden. Det

skulle bli förödande om en sådan etablering tilläts

i våra natursköna kustområden. Hade det handlat om

en annan typ av industrietablering hade man varit

mycket mer aktsam. Vi anser att stor återhållsamhet

bör iakttas vid placering av nya vindkraftverk.

Beträffande övriga motionsförslag vill vi avvakta

de utredningar m.m. som pågår varför vi inte kan

ställa oss bakom dem nu.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed

bifaller riksdagen delvis motionerna 2002/03:MJ247

(fp) yrkande 1 och 2002/03:MJ269 (m) yrkande 7 samt

avslår motionerna 2002/03:Bo223 (m) yrkandena 14-17,

2002/03:Bo265 (kd) yrkande 9, 2002/03:Bo292 (kd)

yrkande 3 och 2002/03:N262 (m) yrkande 5.

6. Krav avseende vindkraftsutbyggnad (punkt 3)

(kd)

av Göran Hägglund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen delvis motionerna 2002/03:Bo265 yrkande 9

och 2002/03:Bo292 yrkande 3 samt avslår motionerna

2002/03:Bo223 yrkandena 14-17, 2002/03:MJ247 yrkande

1, 2002/03:MJ269 yrkande 7 och 2002/03:N262 yrkande

5.

Ställningstagande

Jag har noterat att det bedrivs ett omfattande

utredningsarbete beträffande vilka krav som bör

ställas i samband med vindkraftsetableringar. Jag

vill i avvaktan på att detta arbete förs framåt

endast ta ställning i några av de frågor som tas upp

i de aktuella motionerna.

Redan nu bör det ställas krav när det gäller

översiktsplaneringens hantering av

vindkraftsetableringar. Översiktsplaneringen är det

medel som står till buds för att skapa överblick och

därmed förutsättningar för en genomtänkt utbyggnad.

Själva planeringen innebär att område för område

göra en avvägning mellan motstående intressen och

bedöma vad landskapen tål. Boende i områden som är

aktuella för en exploatering måste vara med i

planeringen från början. Kristdemokraterna vill

betona vikten av att kommunerna i

översiktsplaneringen behandlar områden lämpliga för

vindkraftverk.

Framtida utbyggnadsområden för vindkraft och även

områden fria från vindkraftverk skall markeras på

kartorna i översiktsplaneringen.

Vidare finns det skäl att redan nu ställa krav på

att vindkraftsutbyggnaden samordnas mellan berörda

kommuner och att länsstyrelserna är aktiva i sin

roll som bevakare av mellankommunala intressen.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad jag framför. Därmed

bifaller riksdagen delvis motionerna 2002/03:Bo265

(kd) yrkande 9 och 2002/03:Bo292 (kd) yrkande 3 samt

avslår motionerna 2002/03:Bo223 (m) yrkandena 14-17,

2002/03:MJ247 (m) yrkande 1, 2002/03:MJ269 (m)

yrkande 7 och 2002/03:N262 (m) yrkande 5.

7. Tillståndsprövning avseende

vindkraftsutbyggnad (punkt 4) (c)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen delvis motion 2002/03:Bo260 yrkandena 1-4

och avslår motionerna 2002/03:N348 yrkande 4 och

2002/03:Sk349 yrkande 2.

Ställningstagande

Det svenska samhället är beroende av en säker

elförsörjning. Att garantera detta är ett av

energipolitikens viktigaste mål.

Ett allvarligt hinder för att nå de uppsatta målen

när det gäller utbyggnaden av förnybar elproduktion

är dagens komplicerade och delvis föråldrade

tillståndsprocess, i synnerhet den som gäller för

vindkraften. Krånglig och tidsödande byråkrati och

motstridiga krav från olika myndigheter fördröjer,

förhindrar och fördyrar vindkraftens utbyggnad.

I några fall har utdragna tillståndsprocesser lett

till att den planerade tekniken, när tillståndet väl

är klart, redan är föråldrad. För att

vindkraftsprojektören skall kunna utnyttja den

senaste tekniken måste tillståndsprocessen då dras i

gång på nytt.

Ett problem i sammanhanget är att vindkraftverk

hamnar under flera olika regelverk och att

tillståndsansökningar därför måste beredas av flera

olika myndigheter parallellt. Önskvärt vore att,

liksom i exempelvis Storbritannien, samla

tillståndshanteringen under ett enda tak.

Man kan även ifrågasätta logiken i att vindkraft i

dag klassas som miljöfarlig verksamhet samtidigt som

den erhåller miljöbonus för att den är miljövänlig.

Att projekt granskas noga och att strikta miljökrav

ställs är självklart, men detta kan lika väl ske

inom ramen för plan- och bygglagen.

Ytterligare ett problem är att de effektgränser

som satts för när tillstånd behöver sökas från olika

instanser inte har följt med den tekniska

utvecklingen. När gränsen för att behöva söka

regeringstillstånd sattes till 10 MW framstod denna

nivå som gigantisk. I dag räcker det med en grupp på

3-4 kraftverk för att komma över denna gräns, vilket

i sig i detta flesta fall innebär fördröjning av

projektet eftersom ytterligare en instans,

regeringen, måste kopplas in. Gränsvärdena måste ses

över och och anpassas till den teknikutveckling som

skett.

I den mån motion 2002/03:N348 (mp) yrkande 4 inte

är tillgodosedd genom det sagda avstyrks den.

Beträffande förslaget i motion 2002/03:Sk349 (c)

yrkande 2 vill jag inte föregripa Försvarsmaktens

utredning, varför jag nu avstyrker den.

Vad jag nu har anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna. Därmed bifaller riksdagen

motion 2002/03:Bo260 (c) yrkandena 1-4 och avslår

övriga motioner.

8. Nationalstadsparker (punkt 5) (fp)

av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Bo224.

Ställningstagande

Nya överväganden om att förklara områden för

nationalstadspark bör göras i samband med den

fortsatta fysiska riksplaneringen. Slottsskogen och

Botaniska trädgården i Göteborg med omkringliggande

områden uppfyller väl de kriterier som gäller för en

nationalstadspark.

Det främsta argumentet för att inrätta en

nationalstadspark är att skydda tillgången till en

rik och varierad natur- och kulturmiljö, något som

blir allt viktigare för människors välbefinnande.

För boende i tätorter är tillgången till parker och

grönområden av stor betydelse för vardagsmiljön och

för rekreation och friluftsliv. Dessa områden har

också betydelse för människors hälsa och för den

biologiska mångfalden i tätorterna.

Nationalstadsparksstatus innebär ett samlat och

långsiktigt skydd mot exploateringsföretag m.m. Ny

bebyggelse och nya anläggningar får komma till stånd

och andra ingrepp utföras endast om det kan ske utan

intrång i parklandskap eller naturmark och utan att

i övrigt skada natur- och kulturvärden i området. De

ekonomiska konsekvenserna av ett utpekande bör vara

begränsade.

Slottsskogen och Botaniska trädgården är inte

detaljplanlagda och har inget förordnande enligt 7

kap. miljöbalken. Däremot är området i Göteborgs

översiktsplan markerat som område av riksintresse

för sina kulturvärden och område för långsiktigt

bevarad markanvändning. Kommunen äger i stort sett

all mark i området. Enskilda objekt som kan

framhållas är bl.a. Azaleadalen, Naturhistoriska

museet, Slottsskogsvallen, Vitsippsdalen och

Klippträdgården. Några aktuella

exploateringsintressen är inte kända, och området är

starkt förankrat i kommunen som en betydelsefull

stadspark.

De fördelar som skulle uppnås med att Slottsskogen

och angränsande områden förklarades som

nationalstadspark är att skyddet skulle bli starkare

och därmed långsiktigt trygga områdets fortbestånd

utan exploateringsintrång. Den uppmärksamhet som ges

av en sådan förklaring skulle dessutom ge dessa

områden en tydligare bevarandestatus.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed

bifaller riksdagen motion 2002/03:Bo224 (fp).

9. Omprövning av vattendomar (punkt 6) (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Bo229 och avslår motion

2002/03:Bo299.

Ställningstagande

Vattenmiljöerna i Skåne har i olika grad påverkats

av dikningsföretag. Många biotoper, som kärr,

fuktängar och strandängar, har försvunnit. Vissa

vattendrag har lagts i kulvert medan andra har

rätats ut, vilket har lett till att en mängd av

vattenmiljöernas ekologiska funktioner försämrats

eller försvunnit. De hydrologiska förhållandena i

landskapet har förändrats. Snabba kraftiga flöden

omväxlande med längre perioder där flödena är låga

har lett till minskad reningsförmåga, brist på blöta

områden och i vissa fall uttorkning. När

vattendragen rätades ut, den omgivande vegetationen

togs bort och vattendragen kulverterades försvann

spridningskorridorer som var viktiga för många växt-

och djurarter.

Det finns i dag cirka 5 900 legaliserade

markavvattningsföretag i Skåne. I dessa legaliserade

markavvattningsföretag finns fastställda nivåer som

markägarna har både rätten och skyldigheten att

upprätthålla.

I riksdagsbeslutet om etappmål och strategier för

att nå miljömålen finns bl.a. mål avseende

nyanläggning av våtmarker. Återläggning av tidigare

våtmarker samt nyanläggning motiveras med att det

återskapar de biotoper som behövs för att bevara den

biologiska mångfalden.

Som ett av delmålen för att nå det övergripande

målet senast år 2020 gäller att det i

odlingslandskapet skall anläggas eller återställas

minst 12 000 hektar våtmarker och småvatten fram

till år 2010. För Skånes del har målet satts till

att senast år 2010 återskapa 5 000 hektar våtmarker

i odlingslandskapet. Även tidigare har anläggning av

våtmarker påbörjats som ett led i det

naturvårdsarbete som många kommuner bedriver.

Arbetet tog fart när medfinansiering via de lokala

investeringsprogrammen gjordes möjlig. För att nå

det långsiktiga målet och etappmålet måste

emellertid anläggandet av våtmarker öka markant i

volym.

I en utvärdering av det s.k. Kävlingeåprojektet,

slutrapporten från Höjeåprojektet och den

sammanställning som Världsnaturfonden (WWF) har

gjort klargörs att dikningsföretagen anses vara ett

stort hinder för att anlägga större våtmarker och

återskapa slingrande rinnande vatten och därmed får

ses som ett hinder för att nå miljömålet. Det är de

gamla vattendomarna som begränsar det allmännas

rådighet över vattnet.

I utvärderingen sägs vidare bl.a. att man hittills

har undvikit projekt som kräver domstolsprövning

eller omprövning av dikningsföretag - detta med

hänsyn till risken att projektet drar ut på tiden

eller går i stöpet. Det vore rimligt att hydrologin

i ett vattenföretag skall kunna förändras till gagn

för vatten- och naturvård. Om så är fallet borde det

finnas en väg för t.ex. kommunen att ansöka om

omprövning av dikningsföretaget.

Vänsterpartiet anser, mot bakgrund av vad som

anförts i motion 2002/03:Bo229 (v), att gamla

vattendomar bör omprövas i syfte att underlätta för

nyanläggning av våtmarker. Vi finner inte

tillräckliga skäl för att ställa oss bakom förslaget

i motion 2002/03:Bo299 (s).

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2002/03:Bo229 (v) och avslår motion 2002/03:Bo299

(s).

10. Åtgärder till förmån för fisket m.m.

(punkt 7) (m, fp, kd, c)

av Göran Hägglund (kd), Marietta de Pourbaix-

Lundin (m), Nina Lundström (fp), Margareta

Pålsson (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark

(c) och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Bo287, 2002/03:Bo302,

2002/03:Bo303 och 2002/03:MJ426 yrkande 7.

Ställningstagande

Vattenkraftregleringen har medfört att det på vissa

ställen inte finns någon fiskväg förbi

vattenkraftverken. Även om det finns förbiflöden är

det inte ovanligt att fisk skadas vid passagen.

Kraftverksinnehavarna är därför i många fall

skyldiga att kompensationsodla fisk, som sedan märks

och sätts ut nedströms kraftverket.

Enligt vår mening bör det finnas förbiflöde vid

alla kraftverk. Det innebär att de utbyggda älvarna,

i de fall det inte redan finns, bör förses med

erforderliga laxtrappor och vandringsvägar för ål.

I de fall anordningar för fiskens vandringar inte

finns anlagda förutsätter tillkomsten av sådana att

den vattendom som reglerar den aktuella

vattenkraftanläggningen kan omprövas. Vi vill mot

den bakgrunden något beröra reglerna för omprövning.

Vi vill beträffande förutsättningarna för

omprövning till förmån för fisket peka på att om det

visar sig att anordningar som har vidtagits eller

villkor som har meddelats till skydd för fisket med

stöd av 11 kap. 8 § MB eller enligt 6 kap. 5 § lagen

(1998:812) med särskilda bestämmelser om

vattenverksamhet är mindre ändamålsenliga är det

grund för omprövning varvid nya villkor kan meddelas

(24 kap. 5 § första stycket 11 MB). Kammarkollegiet,

Naturvårdsverket och länsstyrelserna har rätt att

begära omprövning. I vissa fall kan numera, som

nämnts i föregående avsnitt, även en kommun ansöka

om omprövning.

Under beredningen har vi erfarit att det

förekommer tillståndsgivna verksamheter där varken

ovan åsyftade anordningar har vidtagits eller

villkor har meddelats. Det har ifrågasatts på vilka

rättsliga grunder tillstånd till en sådan

verksamheten kan omprövas till förmån för fiske.

Enligt huvudregeln kan alla tillstånd omprövas när

det, från det att tillståndsbeslutet vunnit laga

kraft, förflutit tio år (se 24 kap. 5 § första

stycket 1 MB). Om förutsättningarna enligt någon av

paragrafens övriga punkter (2-11) är uppfyllda kan

omprövning ske före denna tidpunkt. Jämför även

lagen (1998:811) om införande av miljöbalken.

Ordalydelsen av bestämmelsen (24 kap. 5 § första

stycket 11 MB) ger visst fog för att hävda att

omprövning av verksamheter, där varken anordningar

har vidtagits eller villkor har meddelats, inte

skulle kunna göras med tillämpning av densamma.

I detta sammanhang finns det även skäl att peka på

24 kap. 5 § första stycket 5 MB som innebär att

omprövning kan ske om det genom verksamheten

uppkommit en olägenhet av någon betydelse som inte

förutsågs när verksamheten tilläts. Även denna punkt

som ligger närmast till hands kan, liksom andra

punkter i paragrafen, grunda rätt för omprövning

till förmån för fisket.

Det kan dock inte uteslutas att, om den särskilda

regleringen för fisket (p. 11) inte skulle kunna

åberopas i de aktuella fallen, det i vissa fall

(eftersom p. 5 har en annan utformning) skulle

innebära att omprövning till förmån för fisket inte

skulle vara möjlig innan tio år förflutit. Man kan

ifrågasätta det rimliga i att

omprövningsmöjligheterna till skydd för fisket på

detta sätt skulle vara beroende av om anordningar

har vidtagits eller villkor har meddelats.

Samtidigt medför tillämpningen av respektive

bestämmelse i vissa avseenden skillnader när det

gäller ansvaret för motparters rättegångskostnader

(se 25 kap. 3 § MB).

Vi kan i och för sig inte med den utredning som nu

finns ta ställning till vilken betydelse det sagda

skulle ha för fisket men anser att det under alla

förhållanden framstår som otillfredsställande att

bestämmelsen kan uppfattas som otydlig.

Mot den nu redovisade bakgrunden finns det enligt

vår mening anledning att skyndsamt se över frågan om

hur behovet av förbiflöden i befintliga

vattenkraftverk kan tillgodoses och, som en del i

detta, hur ändamålsenliga reglerna för omprövning av

vattendomar är i sammanhanget. En sådan översyn

skulle t.ex. kunna göras i samband med beredningen

av de frågor som Miljöbalkskommittén tar upp i

avsnitt 7.4.1 i betänkandet SOU 2002:50. Det bör

därför ankomma på regeringen att snarast ta de

initiativ som krävs för att den nu förordade

översynen snarast skall komma till stånd.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Utskottet tillstyrker därmed

förslagen i motionerna 2002/03:Bo287 (s)

2002/03:Bo302 (s), 2002/03:Bo303 (s) och

2002/03:MJ426 (kd) yrkande 7.

11. Kommunalt veto (punkt 9) (c, mp)

av Rigmor Stenmark (c) och Helena Hillar

Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Bo202 och 2002/03:K241

yrkande 12.

Ställningstagande

Av största vikt är att respekten för den kommunala

nivån ökar. Det är därför viktigt att valresultat

liksom kommunala folkomröstningar respekteras i

högre utsträckning än vad som nu är fallet. Vårt

förslag är därför att den kommunala vetorätten skall

förstärkas. I dag gäller det kommunala vetot enligt

miljöbalken inte all verksamhet, utan det görs

undantag för t.ex. anläggningar för mellanlagring

eller slutförvaring av kärnämnen eller kärnavfall.

Vi har tidigare i riksdagen motsatt oss denna

ytterligare försvagning av det kommunala vetot. Det

pågår runtom i landets kommuner livliga debatter

angående kärnkraftsavfallshanteringen. Vi anser att

staten bör ta ett tydligare ansvar för att frågorna

löses på ett acceptabelt sätt.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Bo202 (c) och

2002/03:K241 (c) yrkande 12.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttrande. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Nationalstadsparker (punkt 5) (c)

av Rigmor Stenmark (c).

En av de många mycket viktiga uppgifterna på

miljöområdet är att nu i ökad utsträckning skydda

och bevara grönområden, parker och grönytor i

städerna, framför allt de större städerna.

Stadsregionernas djur- och växtliv är mycket

sårbara. Detta innebär att strukturen på tätorternas

grönområden måste ha goda samband med omgivande

naturområden. Grönområdena har även en stor social

betydelse för människors välbefinnande i ett

stadslandskap. Genom inrättande av

nationalstadsparker ges stora områden skydd och

status som helhet, vilket gör det möjligt att bättre

förvalta dessa naturtillgångar. Det är av den

anledningen önskvärt att fler nationalstadsparker

inrättas. Det är samtidigt viktigt att framhålla att

planer på inrättande av nya nationalstadsparker

alltid skall vara lokalt förankrade.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna

motionstiden

2002/03:Bo202 av Rigmor Stenmark (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om det kommunala vetot och

kärnkraftsavfall.

2002/03:Bo223 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl.

(m):

14. Riksdagen beslutar om krav på

detaljplaneprövning av vindkraftsetableringar i

enlighet med vad som anförs i motionen.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa

respektavstånd mellan bostäder och vindkraftverk.

16. Riksdagen beslutar att samråd med närliggande

kommuner skall krävas vid etablering av

vindkraftverk.

17. Riksdagen beslutar i enlighet med vad som i

motionen anförs om krav på

miljökonsekvensbeskrivning vid etablering av

vindkraftverk.

2002/03:Bo224 av Eva Flyborg (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att ge Slottsskogen med

omgivande områden status som nationalstadspark.

2002/03:Bo229 av Karin Svensson Smith m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om omprövning av gamla

vattendomar i syfte att underlätta för nyanläggning

av våtmarker.

2002/03:Bo260 av Åsa Torstensson och Eskil

Erlandsson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att förenkla

tillståndsprocessen för vindkraftsanläggningar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att samla

tillståndshanteringen för vindkraft under ett tak.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att vindkraft inte

bör klassas som miljöfarlig verksamhet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att anpassa

gränsvärden för tillståndskrav till den

teknikutveckling som skett på vindkraftsområdet.

2002/03:Bo265 av Dan Kihlström m.fl. (kd):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att områden med

riksintresse för vindkraft bör tas fram i

samverkan med länsstyrelserna och kommunerna.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen

anförs om vikten av att kommunerna i

översiktsplanen tar med områden lämpliga för

vindkraftverk.

2002/03:Bo284 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om införandet av ett

moratorium för vattenkraftsutbyggnad i avvaktan på

att ett samlat grepp kan tas för att förstärka

skyddet av våra vattenmiljöer.

2002/03:Bo287 av Raimo Pärssinen m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om nödvändigheten av att

ompröva äldre vattendomar.

2002/03:Bo288 av Birgitta Carlsson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att förbättra

möjligheterna att bygga vindkraftverk i Skaraborg

på attraktiva lägen trots försvarets krav.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att betrakta

vindkraftsutbyggnad som riksintresse.

2002/03:Bo292 av Annelie Enochson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att områden av

riksintresse för vindkraftsutbyggnad bör pekas ut.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att större

vindkraftsutbyggnader av ekonomiska skäl bör

lokaliseras till områden med en utbyggd

infrastruktur för eldistribution.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om övriga hänsyn som

bör tas vid lokalisering av vindkraftverk.

2002/03:Bo299 av Kenth Högström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om en revision av äldre

vattendomar i allmänhet och med stöd i 1933 års

regleringsdom av Dellensjöarna i synnerhet.

2002/03:Bo302 av Hans Stenberg och Agneta Lundberg

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av vandringsvägar

för att rädda den vilda laxens fortbestånd.

2002/03:Bo303 av Hans Stenberg och Göran Norlander

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av vandringsvägar

för att rädda ålens fortbestånd.

2002/03:Bo316 av Kenth Högström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om hur vattenregleringsmedlen

för fiskevård skall användas.

2002/03:K241 av Maud Olofsson m.fl. (c):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den kommunala

vetorätten förstärks.

2002/03:MJ247 av Axel Darvik m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att skärpa kraven

vid tillståndsprövning för nybyggnation av

vindkraftverk.

2002/03:MJ269 av Per Westerberg m.fl. (m):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om storskalig

vindkraft.

2002/03:MJ426 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om restaurering av

strömmar och vattendrag.

2002/03:N262 av Lars Lindblad m.fl. (m):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vindkraftens

villkor.

2002/03:N264 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ingen

utbyggnad av de orörda älvarna får ske.

2002/03:N348 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att undanröja

byråkratiska hinder för vindkraftsetableringar.

2002/03:Sk349 av Åsa Torstensson och Eskil

Erlandsson (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vindkraftverk i

attraktiva lägen och militära krav för

signalspaning.