Bet. 2002/03:BOU5

Bostadsutskottets betänkande

2002/03:BOU5

Byggfrågor

Sammanfattning

Bostadsutskottet behandlar i detta betänkande

motioner från allmänna motionstiden 2002 som tar upp

byggfrågor i vid bemärkelse och som regleras genom

bl.a. plan- och bygglagen (PBL) och lagen om

tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. (BVL).

Utskottet kommer också inom kort att ta ställning

till en rad andra frågor med nära anknytning till

flera av de nu aktuella förslagen i ett betänkande

om planfrågor.

De motionsförslag som tas upp i detta betänkande

avser frågor om bygglov, tillsyn och kontroll av

byggnadsarbeten, miljöanpassat byggande, säkerheten

i byggnader, tillgängligheten i boendemiljön, buller

i byggnader samt vissa övriga krav på byggnader.

Vidare behandlas förslag som gäller

bostadsanpassningsbidrag.

Bostadsutskottet avstyrker samtliga förslag i de

behandlade motionerna. Däremot uttrycker utskottet i

flera fall en samsyn med motionärerna i de sakfrågor

som tas upp. Utskottets ställningstaganden sker mot

bakgrund av att en bred översyn av plan- och

bygglagstiftningen nyligen har inletts av en

parlamentariskt sammansatt kommitté (PBL-kommittén).

Ett flertal av de frågor som tas upp i motionerna

kan direkt eller indirekt förväntas beröras av

kommitténs överväganden. Utskottet hänvisar också

till flera andra pågående utredningar eller till

beredningen inom Regeringskansliet.

Till betänkandet har fogats 17 reservationer och 4

särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Byggande i miljöer med lokal särprägel

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo223 yrkande

12.

Reservation 1 (m, c)

2. Samrådsplikt inför markarbeten

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo223 yrkande

11.

Reservation 2 (m, kd, c)

3. Ledningsrätt

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo247.

4. Tilläggsdirektiv till PBL-kommittén

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo226 yrkande

1.

5. Kvalitetsansvariges roll

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo226

yrkande 2 och 2002/03:

Bo267 yrkande 43.

Reservation 3 (v, c)

6. Ansvarsfrågor i byggandet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo203 och

2002/03:A242 yrkande 9.

Reservation 4 (mp)

7. Certifiering av rivningsföretag

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ432 yrkande

13.

8. Nationella handlingsprogram m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo267

yrkandena 37, 38 och 42 samt 2002/03:Bo291

yrkande 22.

Reservation 5 (c, mp)

Reservation 6 (kd)

9. Det sunda huset

Riksdagen avslår motion 2002/03:A242 yrkande 8.

10. Miljö- och energideklarationer av

bostäder

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo212 och

2002/03:Bo233.

11. Regler för ventilationssystem

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo267 yrkande

41.

Reservation 7 (c)

12. Urinseparerande avloppssystem

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo264.

Reservation 8 (mp)

13. Barnsäkerheten i äldre bostäder

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo232 yrkande

2.

Reservation 9 (kd, v, c, mp)

14. Jordfelsbrytare i lokaler med barn

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo296.

15. Brandvarnare

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo217,

2002/03:Bo218, 2002/03:

Bo240 och 2002/03:Bo307.

Reservation 10 (v)

16. Sprinkleranläggningar

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo308.

17. Krav på tillgänglighet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo267

yrkande 29, 2002/03:

Bo279, 2002/03:So362 yrkande 3 och 2002/03:So457

yrkande 3.

Reservation 11 (fp, kd, c)

18. Behovet av hissar

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo280 och

2002/03:Bo283.

Reservation 12 (c)

19. Översyn av lagen om

bostadsanpassningsbidrag

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo244 och

2002/03:Bo257.

20. Bostadsanpassningsbidrag för

elöverkänsliga

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo268

yrkandena 1 och 6 samt 2002/03:So361 yrkande 6.

Reservation 13 (kd, v, c, mp)

21. Bullerbegränsande åtgärder i lokaler

Riksdagen avslår motion 2002/03:A239 yrkande

22.

Reservation 14 (c)

22. Bullerbegränsande utförande av

installationer

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo204 yrkande

4.

Reservation 15 (mp)

23. Direktverkande elvärme

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo226

yrkande 3 och 2002/03:

Bo267 yrkande 40.

Reservation 16 (v, c, mp)

24. Förutsättningar för energirådgivning

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo309.

25. Regler om äldreboende

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo291 yrkande

20.

26. Byggande i trä

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo267

yrkande 12, 2002/03:

Bo319 yrkandena 1, 2 och 8 samt 2002/03:N233

yrkande 3.

Reservation 17 (fp, kd, c)

Stockholm den 18 februari 2003

På bostadsutskottets vägnar

Göran Hägglund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Göran

Hägglund (kd), Owe Hellberg (v), Anders Ygeman (s),

Lilian Virgin (s), Marietta de Pourbaix-Lundin (m),

Nina Lundström (fp), Siw Wittgren-Ahl (s), Hans

Unander (s), Margareta Pålsson (m), Ingela Thalén

(s), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c), Gunnar

Sandberg (s), Peter Danielsson (m), Sten Lundström

(v), Helena Hillar Rosenqvist (mp) och Leif

Jakobsson (s).

2002/03

BoU5

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas motioner från 2002 års

allmänna motionstid i frågor om bygglov, tillsyn och

kontroll, olika egenskapskrav på byggnader samt

bidrag till bostadsanpassning.

Bakgrund

Vid nybyggnad och ändring av byggnadsverk regleras

utformningen av byggnad och tomt genom plan- och

byggnadslagstiftningen. De centrala lagarna i detta

sammanhang är plan- och bygglagen (1987:10) - PBL -

samt lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på

byggnadsverk m.m. - BVL. De tekniska egenskapskraven

förtydligas i förordningen (1994:1215) om

egenskapskrav på byggnadsverk m.m. - BVF. I

Boverkets byggregler - BBR - finns föreskrifter och

allmänna råd till bl.a. PBL, BVL och BVF. BBR gäller

vid uppförande av nya byggnader och tillbyggnader.

För andra ändringar än tillbyggnader gäller enbart

bestämmelserna i PBL, BVL och BVF.

Utskottets överväganden

Inledning

De byggfrågor i vid bemärkelse som behandlas i detta

betänkande avser frågor som regleras genom bl.a.

plan- och bygglagen (PBL) och lagen om tekniska

egenskapskrav på byggnadsverk m.m. (BVL).

Bostadsutskottet kommer inom kort att ta ställning

till en rad andra frågor med nära anknytning till

flera av de nu aktuella förslagen i ett betänkande

om planfrågor. För båda betänkandena gäller att

utskottets ställningstagande sker mot bakgrund av

att en översyn av plan- och bygglagstiftningen

nyligen har inletts av en parlamentariskt sammansatt

kommitté (PBL-kommittén). Bostadsutskottet har i

tidigare sammanhang framfört synpunkter på frågor

som bör vara aktuella att ta upp i denna översyn.

Bostadsutskottet inleder sina överväganden med att

ta upp tre förslag i vissa frågor om byggande som

även behandlades av utskottet våren 2002.

Bygglov m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

byggande i miljöer med lokal särprägel,

jämför reservation

1 (m, c),

samrådsplikt inför markarbeten, jämför

reservation 2 (m, kd, c) samt särskilt

yttrande 1 (fp),

ledningsrätt.

Byggande i miljöer med lokal särprägel

Det finns enligt motion 2002/03:Bo223 (m) yrkande 12

många byar som har en särprägel som innebär att

näringsverksamhet, ofta jordbruk och annan

småföretagsamhet, blandas med bostäder. I de fall

pågående näringsverksamhet behöver utvecklas på

dessa orter har det i flera fall inneburit problem.

En naturlig utveckling har stoppats eller försenats

därför att närboende har besvärat sig över olika

typer av utbyggnader inom ramen för pågående

markanvändning. Mot denna bakgrund bör enligt

motionen en utredning tillsättas för att utröna om

det behövs ett klargörande av nuvarande lagstiftning

så att fortsatt diversifierad verksamhet med såväl

näringsverksamhet som boende kan fortgå i dessa

miljöer.

Bostadsutskottet har vid ett flertal tidigare

tillfällen behandlat och avstyrkt motioner med denna

lydelse. Utskottet har härvid uttalat att de frågor

som aktualiseras i motionerna utgör exempel på

avvägningar mellan olika intressen som det ankommer

på kommunerna att göra t.ex. vid

detaljplaneläggning. Liknande avvägningar kan bli

aktuella vid bygglovsprövning. Utskottet vidhåller

mot denna bakgrund att det framstår som mindre

lämpligt att lösa de i motionen aktualiserade

frågorna genom ytterligare preciseringar i

lagstiftningen. Motion 2002/03:Bo223 (m) yrkande 12

avstyrks sålunda.

Samrådsplikt inför markarbeten

Gatuarbeten och andra ingrepp som medför

trafikavstängningar leder ofta till att affärer och

andra småföretag drabbas i form av minskade intäkter

m.m. Enligt motion 2002/03:Bo223 (m) yrkande 11 bör

det därför införas en skyldighet för kommuner och

andra utförare att i samband med bl.a. gatuarbeten

informera och samråda med näringsidkare och andra

som berörs av ingreppen.

Förslag motsvarande det nu aktuella har behandlats

och avstyrkts av utskottet vid ett flertal

tillfällen. Utskottet anförde följande vid den

senaste behandlingen av motsvarande förslag (bet.

2001/02:BoU9).

Arbeten som medför att gator, torg och andra

sådana platser grävs upp gäller i stor

utsträckning reparationer av olika ledningsnät,

utbyte eller omläggningar av ledningar och

liknande. I dessa fall föreligger normalt inga

krav enligt lag på att information skall ha

lämnats till eller att samråd skall ha skett med

nyttjanderättshavarna på de fastigheter som

påverkas av arbetena, t.ex. näringsidkare.

Gatuarbeten och andra åtgärder av detta slag

utförs inte bara av kommunen utan också av

ledningsägande bolag, och de närmare

förutsättningarna för när och hur arbetena skall

utföras kan vara reglerade i avtal mellan

kommunen och bolaget.

Med hänvisning till tidigare ställningstaganden

vill utskottet framhålla värdet av att ett

informations- och samrådsförfarande kommer till

stånd. Särskilt gäller detta om arbetena beräknas

dra ut på tiden eller på annat sätt är mer

omfattande. Ett sådant förfarande har fördelar

för samtliga inblandade, något som bör vara skäl

nog för kommunerna att agera på detta sätt. Det

torde också i praktiken vara det vanliga att

kommunerna informerar och bereder möjligheter

till samråd. Trots de värden som ligger i att så

sker anser utskottet att det skulle föra för

långt att införa ett generellt krav på kommunerna

i dessa avseenden. Enligt utskottets mening bör

således den i motionerna väckta frågan inte få

sin lösning genom lagstiftning.

Utskottet vidhåller sin uppfattning i den aktuella

frågan och avstyrker således motion 2002/03:Bo223

(m) yrkande 11.

Ledningsrätt

Det finns enligt motion 2002/03:Bo247 (s) ett behov

av att tydliggöra ansvaret för kablar under jord.

När det gäller teleledningar m.m. är det ofta oklart

vem som har rätt att gräva ned kablarna i marken och

osäkert vem som ansvarar för underhåll och liknande

åtgärder. En översyn av frågan bör därför komma till

stånd.

Även i denna fråga behandlades ett motsvarande

motionsförslag föregående år (bet. 2001/02:BoU9).

Utskottet konstaterade då att behovet av en

registrering av aktuell innehavare av ledningsrätten

hade uppmärksammats i olika sammanhang och hänvisade

till den nyligen tillsatta utredningen för översyn

av vissa frågor om ledningsrätt.

Ledningsrättsutredningen skall enligt sina direktiv

(dir. 2002:17) bl.a. överväga behovet av och

kostnaderna för ett ledningsrättsregister. Om

utredningen ger underlag för det skall ställning tas

till om det bör inrättas ett register och vem som i

så fall bör föra registret och hur registret bör

regleras. Uppdraget skall redovisas senast den 31

mars 2003.

Bostadsutskottet anser att resultatet av

utredningsarbetet bör avvaktas innan ställning tas

till vilka eventuella ytterligare åtgärder som kan

erfordras för att tydliggöra ansvaret för ledningar

under jord. Motion 2002/03:Bo247 (s) avstyrks

sålunda.

Tillsyn och kontroll av

byggnadsarbeten m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

tilläggsdirektiv till PBL-kommittén,

jämför särskilt yttrande

2 (v),

kvalitetsansvariges roll, jämför

reservation 3 (v, c),

ansvarsfrågor i byggandet, jämför

reservation 4 (mp),

certifiering av byggföretag.

Tilläggsdirektiv till PBL-kommittén

En parlamentariskt sammansatt kommitté (PBL-

kommittén) har fått i uppdrag att se över plan- och

bygglagstiftningen och lämna förslag till de

lagändringar som behövs. Kommittén skall enligt sina

direktiv (dir. 2002:97) bl.a. lämna förslag till en

samordning mellan bestämmelserna i plan- och

bygglagen, miljöbalken m.fl. lagar. Kommittén skall

också behandla frågor om regional samverkan,

översiktlig planering, detaljplaner m.m., kvalitet

och hållbarhet i byggande och förvaltning. Även

kopplingen mellan plan- och bygglagen (PBL) och

lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk,

m.m. (BVL) liksom beslutsprocessen inklusive

instansordningen samt sanktionssystemet omfattas av

uppdraget. Översynen skall inbegripa uppgiften att

sammanställa och strukturera och vid behov

komplettera de förslag om ändringar i plan- och

bygglagen som tidigare har framförts och där något

slutligt ställningstagande ännu inte har skett. Det

står enligt direktiven kommittén fritt att ta upp

alla delar av plan- och bygglagstiftningen.

Kommittén bör redovisa sitt arbete i delbetänkanden.

Arbetet bör planeras med utgångspunkt i att ett

slutbetänkande skall lämnas senast den 31 december

2004.

PBL-kommittén, som påbörjade sitt arbete under

hösten 2002, har fastställt en första plan för

utredningsarbetet. Uppdraget har i denna plan delats

in i fem block med undergrupper:

planeringsprocessen, byggprocessen, internationella

åtaganden, behovet av samordning mellan PBL och

miljöbalken samt beslutsprocessen och

sanktionssystemet.

I motion 2002/03:Bo226 (v) yrkande 1 redovisas ett

antal förslag om ändringar i byggnadslagstiftningen

som enligt motionärerna bör beaktas av PBL-

kommittén. Dessa förslag kan mycket kortfattat

sammanfattas i följande punkter:

byggsamrådet bör påbörjas redan i

projekteringsstadiet,

1. handikapporganisationerna skall ha rätt att delta

i byggsamrådet,

2.

åtgärder bör vidtas som kan säkerställa att en

tillfredsställande byggkontroll alltid genomförs

i ett byggprojekt,

krav bör införas på tidigare bygganmälan och att

minst två byggsamråd genomförs i detta

sammanhang vid större och medelstora projekt,

kvalitetsansvarige bör svara för att byggherrens

kontrollplan tillgodoser samhällskraven,

det bör vara obligatoriskt med slutanmälan till

byggnadsnämnden om att en byggnad är färdig att

tas i bruk,

slutanmälan bör innefatta ett intyg om att

byggprocessen skett i överensstämmelse med

bygglovsbeslutet,

särskild avgift vid försummelse enligt 10 kap. 6

§ PBL bör höjas,

1. möjlighet för kommun att kräva bygglov för inre

förändringar i kulturhistoriskt värdefull

bebyggelse bör införas,

2.

länsstyrelsens möjlighet att utöva tillsyn över

byggväsendet i länet bör utredas,

2 § BVL bör kompletteras med ett tionde

egenskapskrav om tillämpning av ekologiskt

hållbara kretsloppslösningar.

Det aktuella yrkandet får närmast uppfattas som ett

förslag om tilläggsdirektiv för PBL-kommitténs

arbete. Bostadsutskottet kan emellertid konstatera

att i princip samtliga aktualiserade frågor redan

torde omfattas av kommitténs direktiv. Utskottet har

också erfarit att ett omfattande underlagsmaterial

överlämnats till kommittén som mer detaljerat tar

upp olika aspekter på byggnadslagstiftningen och

innehåller förslag om förändringar. I detta material

ingår bl.a. skrivelser som Boverket överlämnat till

regeringen i olika sammanhang och som tar upp flera

av de frågor som aktualiseras i motionen. Av

kommitténs arbetsplan framgår att arbetet nu kommer

att inledas med en kartläggning och analys av

tillgängligt material i syfte att bl.a. ta fram en

klarare problemformulering.

Det bör vidare påpekas att vissa av förslagen

berör frågor som även är föremål för andra

utredningar och överväganden. Det gäller exempelvis

frågan om skyddet för kulturhistoriskt värdefull

bebyggelse. Regeringen har tillsatt en utredning med

uppdraget att lämna förslag till regler som innebär

ett förbättrat skydd för kulturhistoriskt värdefull

bebyggelse (dir. 2002:96). PBL-kommittén skall

samråda med denna utredning.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet

det inte vara lämpligt att föregripa PBL-kommitténs

arbete genom att ta ställning till de förslag som

läggs fram i motion 2002/03:Bo226 (v) yrkande 1.

Motionen avstyrks således i denna del.

Kvalitetsansvariges roll

Motion 2002/03:Bo226 (v) innehåller ytterligare ett

förslag i en fråga som faller inom PBL-kommitténs

direktiv. Det gäller den kvalitetsansvariges roll i

byggprocessen.

Enligt bestämmelserna i PBL skall byggherren utse

en kvalitetsansvarig för byggnadsarbeten som kräver

bygganmälan. Den kvalitetsansvarige skall bl.a. se

till att de kontrollplaner som upprättats för

byggnadsarbetena följs och att erforderliga

kontroller utförs.

I motion 2002/03:Bo226 (v) yrkande 2 föreslås att

regeringen snarast, och utan att invänta PBL-

kommitténs överväganden, bör lägga fram förslag med

innebörden att den kvalitetsansvarige inte får ha

någon anknytning till det byggprojekt som denne är

ansvarig för. Motionärerna menar att det i dag är

ganska vanligt att det föreligger en form av

jävsförhållande mellan den kvalitetsansvarige och

byggherren eller byggaren.

Ett liknande förslag om krav på en opartisk

kvalitetsansvarig läggs fram i Centerpartiets

partimotion 2002/03:Bo267 yrkande 43. Även enligt

denna motion är det nödvändigt att regeringen

snarast lägger fram förslag om ändringar i PBL med

denna inriktning.

Bostadsutskottet kan instämma i att frågan om den

kvalitetsansvariges roll behöver övervägas ur flera

olika aspekter och då inte minst gällande den fråga

som motionärerna särskilt lyfter fram. Utskottet

anser emellertid inte att det finns tillräckliga

skäl att lyfta ut denna fråga från kommitténs

uppdrag och låta utreda den i särskild ordning. Det

bör erinras om att kommittén skall redovisa sitt

arbete i delbetänkanden och själv har att överväga

hur olika frågor bör prioriteras i

utredningsarbetet. Kommittén har således möjlighet

att särbehandla sådana frågor som det anses vara

särskilt motiverat att snabbt ta ställning till.

Samtidigt kan det finnas skäl att hålla samman

överväganden som rör de roller och det ansvar som

parterna i byggprocessen skall ges enligt

byggnadslagstiftningen. Utskottet anser att

avvägningen mellan dessa två intressen bäst sker

inom ramen för kommitténs arbete.

Bostadsutskottet avstyrker med denna motivering

motionerna 2002/03:

Bo226 (v) yrkande 2 och 2002/03:Bo267 (c) yrkande

43.

Ansvarsfrågor i byggandet

I motion 2002/03:Bo203 (mp) diskuteras bl.a. de

problem med delat ansvar som kan bli följden av

olika entreprenadformer. Motionärerna menar att den

nuvarande regleringen av ansvarsförhållandena för

byggprojekt leder till att de miljömässiga frågorna

inte beaktas tillräckligt. En utredning bör därför

tillsättas för att klarlägga om byggsektorn klarar

sitt frivilliga producentansvar (yrkande 1) och

överväga frågor om lagstiftning om utökat ansvar

(yrkande 2). I utredningen bör också övervägas

möjligheten att utse en helhetsansvarig aktör vid en

byggnation (yrkande 3).

Motion 2002/03:A242 (kd) tar upp olika problem i

innemiljön. Motionärerna menar att det krävs en

tydligare reglering av ansvarsförhållandena så att

de produkter som används i ett byggprojekt inte

leder till en dålig innemiljö. I motionens yrkande 9

föreslås därför att PBL ses över i syfte att

klarlägga produktansvaret.

Även när det gäller dessa förslag om

ansvarsfrågorna i byggandet vill utskottet hänvisa

till PBL-kommitténs kommande arbete. Regleringen av

det ansvar som byggherren åläggs enligt den

nuvarande byggnadslagstiftningen är således en av de

frågor som särskilt skall övervägas. Kommittén skall

enligt sina direktiv bl.a. analysera den förändrade

byggherrerollen och överväga om systemet för tillsyn

och kontroll är ändamålsenligt. Det framhålls att

"kommittén bör se över lagstiftningen med

utgångspunkt i att den nu gällande

ansvarsfördelningen mellan samhället och enskilda i

sina huvuddrag inte bör ändras. Däremot kan olika

parters uppgifter, roller och ansvar inom

kontrollsystemet behöva förtydligas och utvecklas. I

sammanhanget bör den förändrade byggherrerollen

särskilt belysas liksom frågor om ansvar."

Utskottet vill vidare erinra om att frågor om

ansvar för byggprocessen och byggnader också tas upp

i flera andra utredningar. Byggkommissionen

redovisade nyligen i sitt betänkande (SOU 2002:115)

vissa förslag om bl.a. byggfel och ansvaret för dem.

Förslagen gäller bl.a. inrättandet av en

bygghaverikommission med uppgift att utreda

orsakerna till byggfel i enskilda fall,

försöksverksamhet med fördjupad och samordnad

tillsyn över byggandet samt föreskrifter om

fuktdimensionering och fuktmätning före och under

byggandet.

Frågorna om producentansvarets innebörd har

givetvis också ett starkt samband med frågor som rör

omfattningen av det försäkringsskydd som krävs för

de olika parterna i ett byggprojekt. Regeringen har

tillkallat en särskild utredare för att allsidigt

belysa frågor om byggnadsdeklarationer,

byggnadsregister och byggfelsförsäkringar (dir.

2002:93). Utredaren skall bl.a. utvärdera om lagen

(1993:320) om byggfelsförsäkringar fungerar på det

sätt som varit avsett samt föreslå de lagändringar

som kan vara motiverade. Vidare skall utredaren

överväga om kravet på en byggfelsförsäkring bör

utvidgas till att avse även andra byggnader än

bostadshus. Småhusutredningen föreslog i ett

betänkande år 2000 (SOU 2000:110) att kravet på att

det skall finnas en byggfelsförsäkring när en

byggnad uppförs också skall omfatta alla småhus.

Frågan bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Som framgår av redovisningen ovan är

ansvarsfrågorna i byggandet redan föremål för

överväganden som även torde omfatta de

frågeställningar som tas upp i de aktuella

motionerna. En begäran från riksdagen om att en

utredning skall tillsättas på området är därför inte

motiverad i dagsläget. Resultatet av det pågående

arbetet bör inväntas. Motionerna 2002/03:Bo203 (mp)

och 2002/03:A242 (kd) yrkande 9 avstyrks således.

Certifiering av rivningsföretag

Kristdemokraterna tar i sin partimotion

2002/03:MJ432 upp problemen med farligt avfall i

bygg- och rivningssektorn. Motionärerna framhåller

att det är viktigt att den ökande mängden

miljöfarligt avfall omhändertas på rätt sätt. I

motionens yrkande 13 föreslås att regeringen

tillsätter en utredning om möjligheten att införa

frivillig certifiering eller ackreditering av

rivningsföretag.

Bostadsutskottet har erfarit att olika frivilliga

certifieringssystem som kan användas av bl.a.

företag verksamma med rivningsarbeten redan finns

att tillgå. Riv- och saneringsentreprenörerna inom

Sveriges Byggindustrier förordar att deras medlemmar

använder ett av dessa system - Bf 9K. Detta system

ägs och drivs av Stockholms Byggmästarförening samt

certifieras av Statens Provnings- och

Forskningsinstitut (SP). Målgruppen för systemet är

främst små och medelstora företag inom

byggindustrin.

Mot den redovisade bakgrunden saknas tillräcklig

anledning för riksdagen att förorda en utredning med

föreslagna inriktningen. Motionsförslaget avstyrks

således.

Miljöanpassat byggande m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

- nationella handlingsprogram m.m., jämför

reservationerna 5

( c, mp) och 6 (kd),

-

- det sunda huset,

-

- miljö- och energideklarationer av bostäder,

jämför särskilt yttrande 3 (v),

-

- regler för ventilationssystem, jämför

reservation 7 (c),

-

- urinseparerande avloppssystem, jämför

reservation 8 (mp).

-

Nationella handlingsprogram m.m.

Två motioner innehåller förslag om att nationella

handlingsprogram för bl.a. ett kretsloppsanpassat

byggande och en god inomhusmiljö bör utarbetas.

Enligt Centerpartiets partimotion 2002/03:Bo267 är

det hög tid att på bred front introducera ekologiskt

riktiga metoder i allt byggande. Motionärerna anser

emellertid att intresset från byggföretagen för

ekologiskt hållbart byggande har minskat. Ett

nationellt handlingsprogram för kretsloppsanpassat

byggande bör därför utarbetas (yrkande 37). Vidare

anförs att statens stöd för teknisk utveckling på

byggområdet måste utformas så att en ekologisk

byggteknik blir möjlig att tillämpa i alla större

byggprojekt (yrkande 38). Det finns i dag kunskap om

de faktorer i den byggda miljön som påverkar

människors hälsa. Därför bör regeringen snarast

utarbeta ett nationellt handlingsprogram för boende

och hälsa (yrkande 42).

En motsvarande begäran om att regeringen skall

utarbeta ett nationellt handlingsprogram för

inomhusmiljöfrågorna förs fram i motion 2002/03:

Bo291 (kd) yrkande 22. I motionen hänvisas till

omfattande brister i inomhusmiljön och ett ökande

antal allergier. Sammantaget anses den komplexa

bilden av inomhusmiljöproblemen motivera att

regeringen tar initiativ till ett nationellt

handlingsprogram för inomhusmiljöfrågorna.

Förslagen i de två aktuella motionerna utgår från

uppfattningen att det är nödvändigt att successivt

ställa om byggproduktionen till en både ekologiskt

och hälsomässigt hållbar inriktning. I denna

övergripande fråga råder det inte några delade

meningar. Bostadsutskottet har under en lång rad år

- ofta i bred politisk enighet - givit uttryck för

en motsvarande uppfattning. Utskottet har också i

flera avseenden sökt initiera och påskynda olika

insatser som kan ge sektorn stöd i

förändringsarbetet. Det finns god grund för

uppfattningen att även regeringen delar utskottets

syn på vikten av ett mer miljö- och hälsoanpassat

byggande.

Den fråga som motionerna närmast aktualiserar är

om riksdagen skall förorda att ett eller flera s.k.

nationella handlingsprogram införs med den

inriktning som motionärerna föreslår, dvs. för

kretsloppsanpassat byggande, boende och hälsa samt

för inomhusmiljöfrågor. Utskottet vill erinra om att

ett arbete med denna inriktning och bredd bedrivs

bl.a. inom ramen för det av riksdagen beslutade

miljömålsarbetet. Ett av de fastställda

miljökvalitetsmålen avser God bebyggd miljö och

innebär att den bebyggda miljön skall utgöra en god

och hälsosam livsmiljö. Riksdagen har även beslutat

om ett antal delmål inom detta område, bl.a.

avseende byggnaders påverkan på hälsan.

Miljökvalitetsmålen definierar det tillstånd för

den svenska miljön som miljöarbetet skall sikta mot.

Delmålen anger inriktning och tidsperspektiv i det

fortsatta konkreta miljöarbetet. Kopplat till

miljömålsarbetet är också ett tydligt

uppföljningssystem som gör en effektiv mål- och

resultatstyrningsprocess möjlig. Avsikten är att

successivt konkretisera arbetet genom fler delmål

och genom att lägga fast vilka åtgärder som behöver

vidtas för att uppnå de uppsatta målen. Det skulle

således kunna hävdas att miljömålsarbetet i sig är

att betrakta som ett nationellt handlingsprogram.

Enligt utskottets mening är det centrala givetvis

att ett program- eller målarbete leder fram till

åtgärder för att uppnå de uppsatta målen om en god

och hälsosam boendemiljö. Utskottet är även i

fortsättningen berett att ta ställning till konkreta

förslag om olika åtgärder som bör vidtas med denna

inriktning och vid behov söka driva på utvecklingen.

Det kan exempelvis handla om förändringar i

bygglagstiftningen. Som framgått ovan pågår för

närvarande en översyn av flera regelsystem som har

betydelse för bygg- och bostadssektorn. Det har även

under de senaste åren tagits ett flertal initiativ

såväl från staten som från byggsektorn i syfte att

sprida medvetenheten om behovet av ett miljöanpassat

byggande. Det skulle emellertid föra alltför långt

för utskottet att i detta sammanhang gå in på alla

de enskilda frågor som har betydelse för

omställningen av bygg- och bostadssektorn i den

riktning som förordas i motionerna.

Mot den redovisade bakgrunden avstyrker utskottet

motionerna 2002/03:

Bo267 (c) yrkandena 37, 38 och 42 samt 2002/03:Bo291

(kd) yrkande 22.

Det sunda huset

I motion 2002/03:A242 (kd) yrkande 8 föreslås att

erfarenheterna från forskningsprojektet Det sunda

huset tas till vara och utvecklas.

Den sunda huset är benämningen på ett insatsområde

för Formas (Forskningsrådet för miljö, areella

näringar och samhällsbyggande). Inom ramen för detta

insatsområde ges stöd till ett stort antal

forskningsprojekt med inriktning mot miljö- och

hälsoperspektiven i byggnader. Insatsområdet är för

närvarande inne på sin andra treårsperiod som löper

2001-2003. De hittillsvarande resultaten har

redovisats bl.a. i olika rapporter, seminarier och

konferenser, senast i en konferens om fukt i

byggnader och hälsa som arrangerades i samarbete

mellan ett flertal myndigheter och organisationer.

Bostadsutskottet ser mycket positivt på den

forskning som bedrivs i syfte att öka kunskapen på

det aktuella området. Utskottet delar givetvis även

motionärernas uppfattning att det är av stor vikt

att nyvunna kunskaper sprids och kommer till

användning inom bygg- och bostadssektorn. Det är

emellertid inte en uppgift för riksdagen att ta

ställning till formerna för spridning av

erfarenheterna från olika forskningsprogram. När det

gäller mer principiella frågor om spridning av

forskningsresultaten har nyligen Byggkommissionen i

sitt betänkande (SOU 2002:115) lämnat vissa förslag

om ett mer systematiserat återförande av kunskap

från byggforskningen till byggsektorn. Det gäller

bl.a. utökade uppgifter för Boverket att bygga upp,

koordinera och förmedla kunskapen från forskningen.

Kommissionens betänkande remissbehandlas för

närvarande av regeringen.

Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet den aktuella motionen.

Miljö- och energideklaration av bostäder

Fördelarna med att införa ett system för deklaration

av bostäder och andra byggnader framhålls i två

motioner.

I motion 2002/03:Bo212 (s) föreslås ett snabbt

införande av miljödeklarationer för fastigheter.

Motionären hänvisar till de erfarenheter som vunnits

av det uppdrag som Boverket haft att genomföra

kvalitetsdeklarationer av bostäder.

Enligt motion 2002/03:Bo233 (v) bör ett system för

miljö- och energideklarationer av bostäder vara i

bruk senast år 2006. I motionen anförs att

deklarationerna skulle tvinga fastighetsägarna att

uppmärksamma fel och brister och möjliggöra aktiva

val för konsumenterna. Riksdagen bör i ett

tillkännagivande framhålla att deklarationerna skall

vara en obligatorisk, offentlig handling och på sikt

innehålla en bredare redovisning än de uppgifter om

radon, ventilation och energianvändning som är

aktuella i en nu pågående utredning.

Det pågående arbete som motionärerna syftar på

avser den särskilda utredare som regeringen

tillkallat för att allsidigt belysa frågor om

byggnadsdeklarationer, byggnadsregister och

byggfelsförsäkringar (dir. 2002:93). Av direktiven

framgår att utredaren med bl.a. befintliga

frivilliga deklarationer som grund skall lämna

förslag till utformning av en grundläggande

obligatorisk eller frivillig byggnadsdeklaration

omfattande såväl nya som befintliga byggnader.

Deklarationerna skall utformas så att där kan

redovisas i vilken utsträckning en byggnad motsvarar

samhällets tekniska egenskapskrav enligt lagen om

tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m.

Förhållandena beträffande radon, ventilation och

energianvändning skall ingå.

Bakgrunden till det nu pågående utredningsarbetet

är i korthet följande. På bostadsutskottets förslag

gjorde riksdagen hösten 1995 ett tillkännagivande om

deklaration av bostäder (bet. 1995/96:BoU1).

Innebörden i tillkännagivandet var att ett system

för kvalitetsdeklaration av bostäder borde utvecklas

och komma i praktiskt bruk så snart som möjligt.

Regeringen gav därefter Boverket i uppdrag att

utveckla ett sådant system. Boverket redovisade sin

utredning år 1998. Därefter gav regeringen Boverket

ett förnyat uppdrag att genomföra en

försöksverksamhet med utgångspunkt från verkets

förslag. Boverket redovisade resultatet av

försöksverksamheten samt sina förslag år 2001. Vid

sidan av Boverkets utredning och försöksverksamhet

har under de senaste åren flera andra system för

deklaration av bostäder utvecklats.

Regeringen redovisade våren 2001 i en proposition

om vissa inomhusmiljöfrågor (prop. 2001/02:128) sin

bedömning av hur arbetet med byggnadsdeklarationer

bör föras vidare. Regeringen framhöll bl.a. att

flera frågor om deklarationerna behövde övervägas

ytterligare, bl.a. gällande frivillighet kontra

obligatorium och vilka egenskaper som i första hand

bör deklareras. Bostadsutskottet uttalade i samband

med beredningen av propositionen sin förståelse för

att de avvägningar som redovisas i propositionen kan

behöva utredas ytterligare innan definitiv ställning

tas till ett system för deklaration av bostäder

(bet. 2001/02:BoU14).

Som framgått av den redovisade

bakgrundsbeskrivningen finns det fortfarande vissa

frågor som behöver belysas innan definitiv ställning

tas i frågan om ett system för deklarationer av

bostäder och andra byggnader. I avvaktan på

resultaten från den pågående utredningen bör de

aktuella motionerna avslås.

Regler för ventilationssystem

Boverkets regler för ventilation i byggnader behöver

enligt Centerpartiets partimotion 2002/03:Bo267

yrkande 41 ses över. Regeringen bör enligt motionen

ges i uppdrag att belysa olika aspekter på mekanisk

och naturlig ventilation samt föreslå åtgärder så

att dessa två system kan samverka. Motionärerna

anser att det finns stora problem med mekanisk

ventilation och framhåller i stället fördelarna med

självdragsventilation. Enligt motionen motverkar

gällande bestämmelser användningen av

självdragsventilation. En översyn av dessa

bestämmelser bör därför göras. Vidare bör enligt

motionen Boverkets arbete inom ventilationsområdet

liksom ventilationsindustrins påverkan ingående

granskas av ett opartiskt organ.

Bostadsutskottet har vid tidigare tillfällen

behandlat ett motsvarande yrkande om ventilation,

senast våren 2002. Utskottet har vid dessa

tillfällen framhållit att gällande byggregler om

ventilation i huvudsak är utformade som

funktionskrav och att det inte anges vilken teknisk

lösning som skall väljas för ventilationen i olika

byggnader. Funktionskraven på inomhusluftens

kvalitet anger bl.a. att byggnader skall utformas så

att god luftkvalitet erhålls och att

ventilationssystemen skall dimensioneras så att

erforderlig mängd uteluft tillförs byggnaden.

Utskottet har vid sina tidigare överväganden mot

bl.a. denna bakgrund inte funnit det erforderligt

med något tillkännagivande med anledning av

motionsyrkandet.

Bostadsutskottet vidhåller sin uppfattning men

anser samtidigt att reglerna för ventilation, i

likhet med andra byggregler, regelbundet bör ses

över och vid behov revideras om ny kunskap kommit

fram. Utskottet har också erfarit att Boverket nu

har inlett en mer omfattande översyn av gällande

byggregler (Boverkets föreskrifter 1993:57 med

ändringar). Arbetet inriktas inledningsvis på de

avsnitt i regelsamlingen som gäller hygien, hälsa

och miljö (kap. 6) samt energihushållning och

värmeisolering (kap. 9), dvs. de avsnitt som är

centrala i frågor om ventilation. Det får därför

förutsättas att eventuella problem med nuvarande

utformning av regler om ventilation kan hanteras i

detta sammanhang.

Utskottet avstyrker således motion 2002/03:Bo267

(c) yrkande 41.

Urinseparerande avloppssystem

Staten bör enligt motion 2002/03:Bo264 (s) medverka

till att på olika sätt stödja och påskynda

utbyggnaden av en ny avloppsteknik med

urinseparerande system. Enligt motionen medför den

nuvarande avloppstekniken stor miljömässig

belastning på havsvatten och grundvatten. Motionären

anser att de urinseparerande avloppssystemen i många

fall utgör en mycket bra ersättning för dagens

miljöbelastande lösningar.

Bostadsutskottet kan instämma i att det finns ett

behov av att utveckla och introducera nya

miljöanpassade lösningar för avloppshanteringen både

för enskilda fastigheter och för tätbebyggelse. Det

bör emellertid samtidigt framhållas att ett

omfattande utvecklingsarbete har bedrivits på detta

område under senare år. Detta har till stor del

skett med stöd av olika statliga medel. Det är nu

viktigt att erfarenheterna från dessa satsningar ges

stor spridning. Detta sker exempelvis genom Statens

institut för ekologisk hållbarhet (IEH) som på sin

Internethemsida redovisar erfarenheter från dessa

satsningar och länkar till olika pågående och

avslutade projekt.

Av övriga statliga insatser på det aktuella

området kan nämnas en kunskapssammanställning som

Naturvårdsverket tagit fram i samarbete med ett

flertal andra intressenter och som redovisades i

september 2002 under rubriken Robusta, uthålliga små

avloppssystem. Syftet med rapporten har varit att

sammanställa, syntetisera och preliminärt värdera

den internationella kunskapen om olika

miljöanpassade tekniker och systemlösningar för

enskilda och små anläggningar för samlad bebyggelse.

En översyn av va-lagstiftningen har inletts (dir.

2002:46). En av utgångspunkterna för översynen är

att va-lagstiftningen skall bidra till en hållbar

utveckling och en god resurshushållning samt

utformas så att den möjliggör va-lösningar som

tillgodoser moderna krav på miljöhänsyn och

resurshushållning. Vidare har frågor om separerande

avloppssystem aktualiserats i det pågående

miljömålsarbetet. I den strategi för giftfria och

resurssnåla kretslopp som regeringen presenterat i

detta sammanhang framhålls att det är väsentligt att

uppmärksamma möjligheten att använda sorterande

system vid en översyn av föreskrifterna för

nyanläggning av enskilda avlopp.

Som framgår av den kortfattade redovisningen ovan

är den i motionen aktualiserade frågan föremål för

överväganden och olika insatser även utan ett

riksdagens tillkännagivande. Motion 2002/03:Bo264

(s) avstyrks således.

Säkerheten i byggnader

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

barnsäkerheten i äldre bostäder, jämför

reservation 9 (kd, v, c, mp),

jordfelsbrytare i lokaler med barn,

brandvarnare, jämför reservation 10 (v),

sprinkleranläggningar.

Barnsäkerheten i äldre bostäder

Barns fysiska säkerhet i boendemiljön är enligt

motion 2002/03:Bo232 (v) en mycket viktig fråga.

Samtidigt konstateras att tillgänglig statistik

visar att hemmet och dess närhet är den miljö där

barn oftast råkar ut för skador. Ett av skälen till

detta är att barnsäkerhetskraven inte omfattar hus

som är byggda före 1973 eller ombyggda före 1976.

Lagstiftningen bör därför ses över dels utifrån

vilka krav som skall gälla, dels vilka krav som kan

ställas på de befintliga hus som inte omfattas av

dagens krav (yrkande 2).

Utskottet behandlade motsvarande yrkande

föregående år och anförde då (bet. 2001/02:BoU9 s.

21) följande.

Det kan med fog hävdas att bostadsutskottet och

riksdagen varit en pådrivande kraft när det

gäller att söka förbättra säkerheten i

boendemiljön. Sålunda gjorde riksdagen redan

våren 1997 på bostadsutskottets förslag ett

tillkännagivande om barnsäkerhet i byggnader

(1996/97:BoU12). Enligt utskottet borde frågan

ges hög prioritet och särskild vikt läggas på

informationsinsatser. Utskottet ansåg det viktigt

att de erfarenheter som vunnits om barnsäkerhet i

byggnader gavs stor spridning genom information

om vilka krav som följde av gällande regler, men

också om vad som kunde åstadkommas med enkla

medel på frivillig väg. Regeringen har också

återkommit till riksdagen med den begärda

redovisningen. När det gäller Boverkets

byggregler har en skärpning genomförts avseende

balkongräcken och balkonginglasningar.

De senast vidtagna åtgärderna har gällt kraven

på säkerhet i nybyggnationen. De krav som förts

fram i såväl de nu aktuella motionerna som i

tidigare motioner avser krav på åtgärder i den

befintliga bebyggelse som inte omfattas av dagens

regler. De bostäder som avses är bostäder byggda

före 1973 eller ombyggda före 1976.

När bostadsutskottet tidigare har behandlat

motsvarande förslag har utskottet understrukit

att frågan om barnsäkerhet i byggnader är av

sådan vikt att den bör vara föremål för

kontinuerlig uppmärksamhet från berörda

myndigheter och övriga parter som kan bidra till

en bättre barnsäkerhet. Ett arbete med denna

inriktning har nu inletts. Regeringen har sålunda

hösten 2001 tillsatt en särskild delegation -

Barnsäkerhetsdelegationen - med uppgift att se

över och arbeta med frågor om säkerhet och

förebyggande av skador i barns och ungdomars

miljö. En fråga som enligt direktiven (dir.

2001:79) skall uppmärksammas särskilt i arbetet

är säkerhetsreglerna i bostäder. Delegationen

skall därför beskriva och analysera hur

olycksfallsmönstren i olika delar av

bostadsbeståndet ser ut. Om analysen visar att

det behövs åtgärder i form av förändrad

lagstiftning skall delegationen lämna förslag

till sådana åtgärder.

Som framgår av redovisningen ovan pågår nu en

översyn med den inriktning som motionärerna

efterfrågar. Uppdraget kommer att slutredovisas i

december 2003. Utskottet har erfarit att

delegationen har för avsikt att särskilt

uppmärksamma den fråga som motionärerna lyfter fram,

dvs. barnsäkerheten i hus som är byggda före 1973

eller ombyggda före 1976. Det finns således inte

skäl att nu föregripa delegationens överväganden.

Enligt utskottets mening bör resultatet av detta

arbete avvaktas. Därefter kommer det sannolikt att

finnas skäl för utskottet att ta upp frågan till

förnyad prövning.

Med hänvisning till att den översyn av

lagstiftningen som begärs i motion 2002/03:Bo232 (v)

redan pågår avstyrker utskottet det aktuella

yrkandet.

Jordfelsbrytare i lokaler med barn

Frågan om säkerhet för barn i byggnader tas upp i

ytterligare en motion. I motion 2002/03:Bo296 (s)

föreslås att det införs ett krav på jordfelsbrytare

i alla offentliga lokaler där barn vistas.

Motionärerna hänvisar till att det i dag finns krav

på att jordfelsbrytare installeras vid nyuppförande

av bostäder, daghem m.m. Förslaget innebär att också

befintliga lokaler där barn vistas bör utrustas med

jordfelsbrytare.

Även frågan om elsäkerheten i lokaler där barn

vistas behandlades av utskottet föregående år

(bet. 2001/02:BoU9 s. 22). Utskottet redogjorde

då för gällande regler som bl.a. innebär att den

elektriska installationens gruppledningar skall

skyddas av jordfelsbrytare vid nyuppförande av

bostäder, grundskolor, fritidshem och daghem.

Detsamma gäller vid utbyte av befintliga

gruppcentraler. Detta innebär att bostäder och

lokaler där barn vistas successivt kommer att

förses med jordfelsbrytare dels genom

nyproduktion, dels i samband med ombyggnader som

omfattar elinstallationerna i byggnaden.

Utskottet anförde mot denna bakgrund följande.

Bostadsutskottet kan instämma i att det vore

önskvärt om hela det befintliga

byggnadsbeståndet, och då särskilt bostäder och

de lokaler där barn vistas, snarast skulle kunna

förses med en så god elstandard som ny elteknik

och jordfelsbrytare ger möjlighet till. Ingrepp i

befintliga elinstallationer är emellertid ofta

tekniskt komplicerade och kostsamma att

genomföra. Det får därför accepteras att en

förbättring av säkerhetsstandarden på det sätt

som motionärerna efterfrågar tar en viss tid att

genomföra. Det bör emellertid understrykas att

gällande regelverk ställer höga krav på

elstandarden även i de fall när inte

jordfelsbrytare är obligatorisk. Vidare kan det

erinras om att det i dag finns enkla lösningar

som kan höja elstandarden utan att en fast

jordfelsbrytare installeras i en anläggnings

gruppcentral. Exempelvis finns det på marknaden

billiga portabla jordfelsbrytare som kan användas

för att höja elstandarden i delar av befintliga

elsystem.

Bostadsutskottet delar sammanfattningsvis

motionärernas uppfattning att frågor om

elsäkerheten, särskilt i lokaler där barn vistas,

bör ägnas stor uppmärksamhet. Det är angeläget

att de myndigheter som har uppgifter inom det

aktuella området och övriga berörda parter

informerar om de möjligheter som finns att

förbättra elsäkerheten i våra byggnader. En ökad

användning av jordfelsbrytare utgör en viktig del

i dessa strävanden. Utskottet är emellertid i

dagsläget inte berett att ställa sig bakom ett

krav på att jordfelsbrytare skall installeras i

den befintliga bebyggelsen utöver vad som följer

av den nyligen genomförda revideringen av

starkströmsföreskrifterna.

Som framgått ovan i avsnittet om barnsäkerheten i

äldre bostäder har regeringen tillsatt en särskild

delegation - Barnsäkerhetsdelegationen - med uppgift

att se över och arbeta med frågor om säkerhet och

förebyggande av skador i barns och ungdomars miljö.

Elsäkerhetsverket är genom en av ledamöterna

representerat i delegationen. Det får förutsättas

att även de aktuella elsäkerhetsfrågorna kommer att

övervägas i Barnsäkerhetsdelegationens arbete.

Utskottet avstyrker motion 2002/03:Bo296 (s) med

hänvisning till det anförda.

Brandvarnare

I fyra motioner läggs fram förslag om att ett

särskilt lagkrav på brandvarnare och brandlarm i

bostäder skall införas. Förslag med denna inriktning

finns i motionerna 2002/03:Bo217 (s), 2002/03:Bo218

(s), 2002/03:Bo240 (c) och 2002/03:Bo307 (s). I

motionerna hävdas att de nuvarande kraven på detta

område är oklara och otillräckliga. Motionärerna

hänvisar vidare till det stora antal bränder som

årligen leder till dödsfall och till den

förebyggande effekt som användningen av brandvarnare

visat sig ha.

Bostadsutskottet har vid flera tidigare tillfällen

behandlat förslag om ett utvidgat krav på

brandvarnare i olika byggnader. Senast föregående år

redogjorde utskottet i detta sammanhang för det

rådande rättsläget på området och vissa insatser för

att öka användningen av brandvarnare (se bet.

2001/02:

BoU9 s. 24). Här skall endast kortfattat återges

innebörden i gällande regler.

Genom Boverkets byggregler ställs krav på att nya

bostadshus skall förses med "anordning för tidig

upptäckt av brand samt utrymningslarm". För

befintliga hus har räddningstjänstlagen (1986:1102)

av ansvariga myndigheter tolkats så att det även där

finns krav på brandvarnare eller motsvarande

anordning. Enligt 41 § räddningstjänstlagen skall

ägare av byggnader i skälig omfattning hålla

utrustning för bl.a. släckning av brand och i övrigt

vidta de åtgärder som behövs för att förebygga brand

och för att hindra eller begränsa skador till följd

av brand. Statens räddningsverk har i allmänna råd

om brandvarnare tolkat innebörden av paragrafen så

att varje byggnad som stadigvarande eller

tillfälligt används för bostadsändamål bör vara

försedd med fast installerad och fungerande

brandvarnare eller motsvarande anordning för tidig

varning vid brand. Kravet på skäligt brandskydd

enligt räddningstjänstlagens bestämmelser gäller i

hela landet. Flera kommuner har emellertid beslutat

att brandförsvaret genom brandsyn och på andra sätt

skall verka för att alla bostäderna i kommunen skall

ha fungerande brandlarm.

I gällande byggregler ställs således krav på

brandvarnare eller motsvarande utrustning för nya

bostadshus. Den fråga som bostadsutskottet närmast

har att ta ställning till är därför om retroaktivt

verkande krav på brandvarnare bör tas in i

byggnadslagstiftningen och i de byggregler som ges

ut med stöd av denna. Däremot får frågan om

räddningstjänstlagens utformning i det aktuella

avseendet närmast anses ligga inom

försvarsutskottets beredningsområde.

Bostadsutskottet har emellertid erfarit att ett

förslag till ny räddningstjänstlag för närvarande

bereds inom Regeringskansliet. I den mån motionerna

innebär krav på förändringar i denna lag kommer det

således inom en snar framtid att ges tillfälle för

sådana överväganden i samband med riksdagens

beredning av den kommande propositionen.

Bostadsutskottet har i frågan om

byggnadslagstiftningens omfattning i det aktuella

avseendet inte ansett att det för närvarande finns

tillräckliga skäl att närmare överväga en utvidgning

till att omfatta befintliga hus enligt förslagen i

motionerna. Utskottets ställningstagande har skett

både mot bakgrund av räddningstjänstlagens

tillämpning och de omfattande informationsinsatser

som berörda myndigheter och organisationer genomfört

under de senaste åren inom det brandförebyggande

området. Regeringen har också i olika sammanhang

understrukit vikten av fortsatta insatser för att

förebygga bränder och begränsa antalet omkomna.

Senast den 23 december 2002 framhöll

försvarsminister Leni Björklund i ett frågesvar i

riksdagen att hon uppfattar installering av

brandvarnare som en mycket viktig åtgärd och att

arbetet för ett säkrare samhälle måste fortsätta.

Sammanfattningsvis kan utskottet konstatera att

frågan om installation av brandvarnare under de

senaste åren har uppmärksammats på ett helt annat

sätt än tidigare av såväl berörda myndigheter som av

ett ökande antal kommuner. Även regeringen följer

uppmärksamt utvecklingen. Ett riksdagens

tillkännagivande i enlighet med förslagen i de

aktuella motionerna kan därmed inte nu anses vara

nödvändigt.

Sprinkleranläggningar

En ökad användning av sprinkleranläggningar skulle

enligt motion 2002/03:

Bo308 (s) leda till att skadorna i samband med brand

reduceras avsevärt. Motionären anser därför att

regeringen bör verka för att det införs regler om

sprinkleranläggningar i bostäder.

Något krav på användning av sprinkleranläggningar

i bostäder finns inte i byggnadslagstiftningen.

Sprinklersystem används däremot ibland som en

frivillig åtgärd för att höja brandsäkerheten eller

som ett alternativt sätt att uppfylla byggreglernas

brandskyddskrav, exempelvis för att kompensera en

större träexponering vid byggande av vissa

flervåningsbyggnader i trä.

Möjligheten att använda sprinklersystem har också

uppmärksammats i olika sammanhang av berörda

myndigheter och organisationer. Exempelvis har

Räddningsverket nyligen framhållit fördelarna med

sprinkleranläggningar i en skrivelse till Boverket

med förslag till åtgärder för att minska antalet

omkomna till följd av brand. Räddningsverket anser

att en dialog bör komma till stånd om framför allt

behovet av sprinkleranläggningar i serviceboenden

och andra särskilda boendeformer för äldre och

personer med hjälpbehov.

Bostadsutskottet är för dagen inte berett att

föreslå några åtgärder med anledning av den aktuella

motionen. Utskottet ser emellertid positivt på att

olika vägar prövas för att öka brandsäkerheten i

bostadshus och i andra byggnader. En ökad användning

av olika former av sprinklersystem är sannolikt en

av de åtgärder som kan bidra både till en ökad

personsäkerhet och till en begränsning av

egendomsskadorna när brand uppstår. De vidare

övervägandena i frågan inom de berörda myndigheterna

får visa om det finns skäl att kräva särskilda

åtgärder i vissa boendeformer.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motion

2002/03:Bo308 (s).

Tillgängligheten i boendemiljön

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

krav på tillgänglighet, jämför reservation

11 (fp, kd, c),

behovet av hissar, jämför reservation 12

(c).

Krav på tillgänglighet

Förslag om att bl.a. de krav som ställs i plan- och

bygglagen på tillgänglighet och användbarhet för

funktionshindrade skall förstärkas eller förtydligas

förs fram i fyra motioner.

Enligt motion 2002/03:So362 (fp) yrkande 3 bör

regeringen lägga fram ett förslag om ändringar i PBL

med krav på att rimliga anpassningsåtgärder för

funktionshindrade vidtas såväl vid nybyggnation som

i befintliga byggnader. Motionärerna hänvisar till

ett förslag med denna innebörd som var aktuellt år

1995 men inte då fördes fram av regeringen.

I motion 2002/03:So457 (kd) hävdas att det

fortfarande byggs otillgängligt och oanvändbart för

funktionshindrade i Sverige. Enligt yrkande 3 i

motionen bör det därför genomföras en utredning med

syfte att förtydliga de krav på tillgänglighet som

finns i PBL.

Centerpartiet föreslår i sin partimotion

2002/03:Bo267 yrkande 29 att riksdagen i ett

tillkännagivande skall framhålla vikten av att äldre

och funktionshindrade kan påverka

samhällsplaneringen. Motionärerna konstaterar att

det på många håll görs goda insatser för ökad

handikappanpassning. Mycket återstår dock att göra,

bl.a. enkla åtgärder som att fasa av trottoarkanter.

I motion 2002/03:Bo279 (s) yrkande 1 förordas att

överväganden om förstärkta krav på tillgänglighet

enligt PBL och BVL kommer till stånd. Enligt

motionens yrkande 2 skall krav på god tillgänglighet

vara en förutsättning för statligt stöd till

bomässor. Motionären konstaterar att bebyggelse på

såväl bomässor som i övrigt har bristande

tillgänglighet trots de krav som finns i gällande

byggnadslagstiftning.

Mot bakgrund av vad som föreslagits i motionerna

avseende tillgängligheten i bebyggelsen vill

utskottet anföra följande.

Inom bostadsutskottet har det sedan länge rått en

bred enighet när det gäller betydelsen av att

tillgänglighetsfrågorna ges stor uppmärksamhet i

planeringen och byggandet av den fysiska miljön.

Frågor om hur tillgängligheten i bebyggelsen skall

kunna förbättras har också varit föremål för

ingående diskussioner och överväganden. Utskottet

har i dessa sammanhang betonat vikten av att

bebyggelsemiljön görs tillgänglig för alla. Det bör

också framhållas att de krav på tillgänglighet som

ställs upp i plan- och byggnadslagstiftningen i

flera avseenden har skärpts under de senaste åren.

Arbetet med att förbättra tillgängligheten måste

emellertid drivas vidare tills vi uppnått ett

samhälle som kan sägas erbjuda en god tillgänglighet

för hela befolkningen. Utskottet vill med anledning

av motionsförslagen om en skärpning av regelsystemet

om tillgänglighet kortfattat erinra om delar av det

arbete som pågår med denna inriktning och om de

nyligen genomförda skärpningarna i PBL.

Det lagförslag som efterlyses i motion

2002/03:So362 (fp) och som var aktuellt år 1995

avser sannolikt ett förslag som ursprungligen lades

fram i ett betänkande av den då arbetande Plan- och

byggutredningen (SOU 1994:36). Utskottet vill erinra

om att ett motsvarande lagförslag sedermera lades

fram av regeringen hösten 2000 och beslutades av

riksdagen våren 2001 (prop. 2000/01:48, bet.

2000/01:BoU5). Lagändringen, som trädde i kraft den

1 juli 2001, innebär att föreskrifter med mer

preciserade krav kan utfärdas vad gäller

användbarheten för personer med nedsatt rörelse-

eller orienteringsförmåga i samband med

iordningställande och ändring av bl.a. allmänna

platser. Vidare har en möjlighet införts att genom

föreskrifter ställa krav på att enkelt avhjälpta

hinder mot tillgänglighet och användbarhet skall

undanröjas i vissa befintliga miljöer. Det gäller

lokaler dit allmänheten har tillträde och allmänna

platser. Boverket har med stöd av lagändringen

utformat förslag till föreskrifter som har

remissbehandlats. Ett omfattande arbete har också

lagts ned på att analysera konsekvenserna av olika

åtgärder och på att ta fram allmänna råd och goda

exempel. Utskottet kan konstatera att exempelvis

frågan om avfasning av trottoarkanter som tas upp i

en av motionerna behandlas i förslaget till

föreskrifter.

När det sedan gäller behovet av eventuella

ytterligare förändringar av plan- och

bygglagstiftningen i syfte att förtydliga kraven på

en tillgänglig och användbar utformning av

bebyggelsen vill utskottet återigen erinra om PBL-

kommitténs arbete. Kommitténs direktiv pekar tydligt

ut dessa frågor som en viktig utgångspunkt för

översynen av plan- och bygglagstiftningen. Vidare

skall kommittén pröva vilka förändringar i

lagstiftningen som behövs för en effektiv kontroll

av att samhällskraven på byggnader infrias, t.ex.

kraven på tillgänglighet. Utskottet vill understryka

att detta kan vara en väl så viktig fråga i arbetet

med att uppnå en bättre tillgänglighet som lagkraven

om tillgänglighet i sig. Det hjälper således inte

med aldrig så omfattande lagkrav om sedan dessa

bestämmelser glöms bort i något led i byggprocessen.

Det är därför också viktigt att hitta arbetsformer

som gör att tillgänglighetsfrågorna beaktas redan på

ett tidigt stadium så att kostsamma ändringsarbeten

kan undvikas. Kommitténs uppgift att belysa

handikapporganisationernas inflytande i plan- och

byggprocessen kan få stor betydelse i detta

sammanhang. Även i övrigt får det förutsättas att

PBL-kommittén i flera sammanhang kommer in på den

frågan om hur äldre och funktionshindrade kan

påverka samhällsplaneringen som tas upp i

Centerpartiets partimotion.

Den särskilda fråga om tillgängligheten på

bomässor som tas upp i en av motionerna behandlades

även föregående år då utskottet anförde bl.a.

följande i denna fråga (bet. 2001/02:BoU9 s. 21).

Bostadsmässorna avser normalt bostäder som efter

mässperioden kommer att användas som

permanentbostäder på den plats där de uppförts.

Det innebär att bostäderna och den omgivande

miljön skall svara mot de krav på tillgänglighet

som ställs med stöd av plan- och bygglagen. Det

får mot den bakgrunden förutsättas att bostäderna

liksom bostadsområdet blir tillgängligt på det

sätt som följer av lagstiftningen och de till

denna kopplade byggreglerna. Samtidigt kan

naturligtvis själva mässperioden och

visningsverksamheten som sådan kräva olika

anordningar och tillfälliga arrangemang som kan

medföra svårigheter vad beträffar

tillgängligheten. Med tanke på den planering som

föregår mässorna får det förutsättas att också

tillgänglighetsaspekten beaktas inför själva

mässan.

Slutligen vill utskottet erinra om att riksdagen

våren 2000 antog en nationell handlingsplan för

handikappolitiken (prop. 1999/2000:79, bet. SoU14,

yttr. BoU6y). Regeringen redovisade i december 2002

i en skrivelse (skr. 2002/03:25) hittills vidtagna

åtgärder och planerade insatser. I denna skrivelse

finns redovisade ett antal genomförda åtgärder och

planerade insatser med den inriktning som efterlyses

i de aktuella motionerna. Regeringen avser att vart

tredje år i en skrivelse återkomma till riksdagen

med en redogörelse för hur arbetet med att genomföra

handlingsplanen fortskrider.

Med hänvisning till det anförda anser

bostadsutskottet att det i dagsläget inte skulle

tjäna något reellt syfte med ett allmänt inriktat

tillkännagivande från riksdagen med en begäran om

ytterligare åtgärder för att åstadkomma en mer

tillgänglig och användbar bebyggelse och utemiljö.

Utskottet vill emellertid samtidigt understryka att

det i själva sakfrågan inte råder några delade

meningar. Arbetet med den i motionerna förordade

inriktningen måste således även i fortsättningen ges

hög prioritet.

Behovet av hissar

I ytterligare två motioner tas frågor om

tillgängligheten i boendemiljön upp. Övervägandena

i dessa motioner gäller i första hand ett ökande

behov av hissar i flerbostadshus till följd av den

allt större andelen äldre i befolkningen.

En översyn behöver enligt motion 2002/03:Bo280 (s)

genomföras av möjligheterna att förbättra för äldre

personer att bo kvar i sina lägenheter. Olika

möjligheter till anpassningar bör prövas som

hissinstallationer, förbättrad belysning och olika

anpassningar såväl i de gemensamma utrymmena som i

de enskilda lägenheterna.

I motion 2002/03:Bo283 (c) föreslås att en

utredning analyserar kostnaderna för ett utökat

statligt stöd till hissar i hyreshus (yrkande 1).

Vidare föreslås att regeringen utarbetar en plan för

ökad tillgänglighet i hyresbostäder (yrkande 2).

Även i denna fråga vill utskottet hänvisa till vad

som ovan anförts om det pågående arbetet med att

förbättra tillgängligheten i den byggda miljön. Den

fråga som motionärerna tar upp understryker att

tillgänglighet inte bara skall ses som ett

särintresse för personer med nedsatt rörelse- eller

orienteringsförmåga. De tillgänglighetsskapande

åtgärderna innebär ofta en bättre utformning av den

byggda miljön för hela befolkningen. I olika delar

av livets skeden kan dessutom behovet av en god

tillgänglighet öka även för den del av befolkningen

som inte i första hand åsyftas när behovet av

tillgänglighetsskapande åtgärder diskuteras. Vikten

av en sådan syn på tillgängligheten kommer, som även

motionärerna framhåller, att understrykas av en allt

större andel äldre i befolkningen. Även de

strävanden som finns att underlätta kvarboende i

vanliga bostäder kommer att förutsätta en bättre

tillgänglighet i bostadsbeståndet.

Ett särskilt problem i detta sammanhang är

givetvis det äldre bostadsbestånd med flera våningar

som inte från början försågs med hiss. Frågan om hur

omfattande behovet av hissinstallationer är och hur

det bör tillgodoses rymmer emellertid många aspekter

förutom önskemålet om en god tillgänglighet. Det

gäller bl.a. de byggnadstekniska och estetiska

problem som ofta gör sig gällande när

hissinstallationer utförs i det äldre

bostadsbeståndet, men givetvis också de ekonomiska

frågorna. Det är därför viktigt att en diskussion

kommer till stånd om vad som är möjligt att

åstadkomma i detta bostadsbestånd för att förbättra

tillgängligheten mot bakgrund av den ökande andelen

äldre i befolkningen. Ett lämpligt forum för en

sådan diskussion och vidare överväganden är den

parlamentariska äldreberedningen - Senior 2005, som

regeringen tillkallade i slutet av 1998.

Utgångspunkterna för beredningens arbete är de

förändrade krav som ställs på samhället när både

antalet och andelen äldre i befolkningen ökar.

Senast den 1 maj 2003 skall beredningen redovisa

resultatet av sitt arbete till regeringen.

Ett diskussionsbetänkande som Senior 2005

presenterade föregående år (SOU 2002:29) har

remissbehandlats. Behovet av hissar i

bostadsbebyggelsen har tagits upp av flera

remissinstanser. Boverket, som är en av dessa

remissinstanser, har också i en skrivelse till

regeringen i juni 2002 tagit upp frågan. Skrivelsen

är en redovisning av ett uppdrag till Boverket att

definiera sin roll som sektorsansvarig myndighet för

handikappolitiken och redovisa förslag till etappmål

för hur myndigheten skall kunna uppfylla sin del av

de handikappolitiska målen. Ett av dessa etappmål är

att den övervägande delen av bostadsbeståndet senast

2010 skall vara tillgängligt och användbart för

funktionshindrade och äldre. Boverket uppmärksammar

under detta etappmål avsaknaden av hiss som ett

stort problem och redovisar tänkbara metoder för

olika former av tillgänglighetsskapande åtgärder.

Bostadsutskottet kan således konstatera att de

frågor som tas upp i de aktuella motionerna är

föremål för diskussioner och överväganden i ett

flertal sammanhang. Utskottet är därför inte i

dagsläget berett att ta ställning till vilka

konkreta åtgärder som kan komma att behöva vidtas

när det gäller tillgängligheten i det äldre

bostadsbeståndet.

Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motionerna 2002/03:

Bo280 (s) och 2002/03:Bo283 (c).

Bostadsanpassningsbidrag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

översyn av lagen om

bostadsanpassningsbidrag, jämför särskilt

yttrande 4 (fp),

bostadsanpassningsbidrag för

elöverkänsliga, jämför reservation 13 (kd,

v, c, mp).

Översyn av lagen om bostadsanpassningsbidrag

I anslutning till de behandlade frågorna om

tillgängligheten i boendemiljön tar utskottet här

upp förslag som gäller utformningen och

tillämpningen av lagen (1992:1574) om

bostadsanpassningsbidrag. Enligt denna lag är

kommunerna skyldiga att lämna bidrag till vissa

former av anpassning av bostäder i syfte att ge

personer med funktionshinder möjlighet till ett

självständigt liv i ett eget boende.

Utskottet tar först upp två motioner som föreslår

att en översyn skall göras av vissa bestämmelser i

lagen om bostadsanpassningsbidrag.

Motion 2002/03:Bo244 (m) tar upp bestämmelserna om

dels bostadsanpassningsbidrag i samband med köp

eller byte av bostad, dels möjligheten till bidrag

för återställande av en tidigare anpassad bostad. I

den första frågan anser motionärerna att de

bestämmelser som innebär att bidrag för

kostnadskrävande åtgärder i samband med köp eller

byte av bostad endast utgår om det finns särskilda

skäl - 9 § - ofta tillämpas utan att tillräckligt

beslutsunderlag föreligger. I den andra frågan anser

motionärerna att återställningsbidrag även bör utgå

för egnahem och inte som i dag - 11 § - endast till

hyresbostäder samt för vissa åtgärder i

bostadsrättshus.

Förslaget om en översyn av lagen om

bostadsanpassningsbidrag i motion 2002/03:Bo257 (s)

tar upp den rättspraxis som har utvecklat sig när

det gäller vissa mer kostsamma anpassningsåtgärder i

hyreshus och bostadsrättshus. Enligt denna praxis

kan i vissa fall kommunen avslå en ansökan om bidrag

med hänvisning till att det finns andra sätt att

tillgodose den funktionshindrades behov. Det kan

exempelvis handla om att en anpassad och mer lämplig

lägenhet kan erbjudas i närområdet. Motionärerna

menar emellertid att det inte tas tillräcklig hänsyn

till önskemål om kvarboende vid tillämpningen av

denna praxis.

Bostadsutskottet anför följande med anledning av

de två motionerna,

Som framgått tidigare lägger utskottet stor vikt

vid frågor om att bostadsmiljön i möjligaste mån

skall vara tillgänglig och anpassad för allas behov.

Målet är givetvis att bebyggelsen redan från början

skall ges en sådan utformning att

anpassningsåtgärder endast behöver vidtas i

undantagsfall. Bostadsanpassningsbidrag har

emellertid fortfarande en mycket viktig roll att

spela när det gäller den individuella anpassningen i

och i nära anslutning till bostäder i särskilt äldre

hus. Ramarna för hur denna bidragshantering skall gå

till sätts upp i lagen om bostadsanpassningsbidrag.

Den praktiska tillämpningen av bidragsbestämmelserna

sköts emellertid av landets kommuner. Boverket har

vid sin tillsyn av kommunernas bidragshantering

under senare tid kunnat konstatera brister i olika

avseenden. Verket har i sin tillsynsrapportering

gjort regeringen uppmärksam på denna fråga och även

tagit upp en väl fungerande bidragshantering som ett

av de prioriterade etappmålen i den ovan omnämnda

redovisningen av Boverkets sektorsansvar inom

handikappolitiken.

Bostadsutskottet ser mycket allvarligt på att

Boverket kunnat konstatera att kommunernas

bidragshantering brister i vissa avseenden. Det kan

mot denna bakgrund inte uteslutas att de problem som

tas upp i de aktuella motionerna till viss del kan

ha samband med bidragshanteringen snarare än med

lagens utformning som sådan.

Vad gäller de två förslag om översyn av gällande

regler som tas upp i motion 2002/03:Bo244 (m) har

utskottet kunnat konstatera att de även förts fram

till regeringen genom en skrivelse från

Handikappombudsmannen. Boverket har avgivit ett

remissutlåtande över denna skrivelse, och en

beredning pågår för närvarande av frågan inom

Regeringskansliet.

Även frågan i motion 2002/03:Bo257 (s) om

rättspraxis i vissa fall kommer att bli föremål för

uppmärksamhet. Ett utslag i Regeringsrätten i

december 2002 (målnr 101-2000) i ett överklagat

ärende anses delvis kunna komma att påverka praxis i

de aktuella fallen. Ärendet avsåg ett kommunalt

beslut om att avslå en ansökan om bidrag för

installation av trapphiss i flerbostadshus för att

möjliggöra kvarboende. Kommunen hänvisade i stället

till en handikappanpassad lägenhet i samma

bostadsområde. Regeringsrätten ansåg emellertid att

bidrag skulle utgå i detta fall. Utskottet har

erfarit att avgörandet i Regeringsrätten medfört att

Boverket avser att se över det aktuella avsnittet i

sin handbok med råd och exempel för kommunernas

bidragshantering.

Utskottet kan sammanfattningsvis konstatera att de

frågor som tas upp i de aktuella motionerna är eller

kommer att bli föremål för överväganden. Det får

anses vara befogat att avvakta bl.a. regeringens

ställningstagande till Handikappombudsmannens

skrivelse och Boverkets tillsynsrapporter. Något

tillkännagivande i de aktualiserade frågorna kan

därför i dagsläget inte anses vara erforderligt.

Motionerna avstyrks således.

Bostadsanpassningsbidrag för elöverkänsliga

I ytterligare två motioner behandlas villkoren för

bostadsanpassningsbidrag. Dessa motioner tar upp

frågan om bidrag skall utgå för anpassning av

elöverkänsligas bostäder.

Enligt motion 2002/03:So361 (c) yrkande 6 bör det

slås fast att bostadsbidrag skall utgå för detta

ändamål. Motionärerna vänder sig mot att Boverket i

sin handbok om bostadsanpassningsbidrag anger att

bidrag inte utgår till s.k. elsanering.

Även enligt motion 2002/03:Bo268 (s) yrkande 1 bör

elöverkänsliga ges samma rätt till

bostadsanpassningsbidrag som andra

funktionshindrade. I motionens yrkande 6 föreslås

att möjligheten att utrusta alla offentliga

byggnader med elfria zoner bör övervägas.

Som konstateras i de aktuella motionerna är

rättsläget för närvarande sådant att kommunerna inte

kan anses vara skyldiga att lämna

bostadsanpassningsbidrag för s.k. elsanering.

Däremot förekommer det att kommuner på frivillig

basis i vissa fall ger bidrag för s.k. elsanering av

bostäder. Tolkningen av rättsläget i den aktuella

frågan framgår bl.a. av Boverkets handbok för

bostadsanpassningsbidraget. Till grund för den

redovisade uppfattningen hänvisar verket till ett

yttrande från Socialstyrelsen och ett avgörande i

kammarrätten. Socialstyrelsen har också i en rapport

anfört att kunskapsläget i den aktuella frågan är

sådant att belagda samband saknas mellan exponering

för elektriska och magnetiska fält i bostaden och de

symtom som åberopats vid ansökan om bidrag.

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen

behandlat motionsförslag om bostadsanpassningsbidrag

för elöverkänsliga. Vid det senaste tillfället

anförde utskottet bl.a. följande (bet. 2001/02:BoU1

s. 63).

Bostadsutskottet bör inte uttala sig i frågan om

bostadsanpassningsbidragslagens tillämpning i en

viss typ av ärenden. Däremot kan utskottet

vidhålla sin tidigare redovisade uppfattning att

det är önskvärt med en över landet enhetlig

tillämpning av lagen. Möjligheten att få stöd bör

inte vara avhängig av vilken kommun man är bosatt

i. Det grundläggande problemet i sammanhanget

står emellertid att finna i att det fortfarande,

trots ett mångårigt forsknings- och

utredningsarbete, saknas en samsyn om de

huvudsakliga orsakerna till

elöverkänslighetsproblemen. På samma sätt finns

fortfarande en betydande osäkerhet om hur man

bäst skall komma till rätta med problemet och om

den typ av åtgärder som kan innefattas i

begreppet elsanering alltid är den bästa

lösningen. Det finns därför starka skäl att kräva

fortsatta ansträngningar från alla inblandade

instanser så att kunskapsläget ger underlag för

en bredare samsyn i dessa frågor. En sådan

utveckling kan också förväntas bidra till en

lösning av det problem som motionärerna

uppmärksammar.

Bostadsutskottet kan konstatera att något egentligt

genombrott i forskningsläget på det aktuella området

fortfarande inte kan anses ha gjorts. Utskottet går

här inte vidare in på denna fråga men kommer inom

kort i ett betänkande om planfrågor att ta upp

motioner om problem med strålning från bl.a.

mobiltelefonimaster och kraftledningar. I detta

sammanhang avser utskottet att kortfattat redogöra

för forskningsläget och resultatet av genomförda

studier om hälsoeffekterna i dessa sammanhang.

Utskottet vidhåller sitt tidigare redovisade

ställningstagande när det gäller den fråga som tas

upp i motionerna 2002/03:So361 (c) yrkande 6 och

2002/03:Bo268 (s) yrkande 1. Det kan således inte

anses vara lämpligt att riksdagen uttalar hur

bostadsanpassningsbidragslagens bestämmelser skall

tolkas i den aktuella frågan. Bostadsutskottet

förutsätter emellertid att de berörda myndigheterna

följer det pågående forsknings- och

utredningsarbetet och aktualiserar tillämpningen av

bidragsreglerna så snart som det framkommer resultat

som motiverar detta.

Utskottet anser inte heller att kunskapsläget i

dag är sådant att riksdagen bör förorda att alla

offentliga byggnader förses med elfria zoner i

enlighet med förslaget i motion 2002/03:Bo268 (s)

yrkande 6.

De aktuella yrkandena avstyrks med hänvisning till

det anförda.

Buller i byggnader

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

bullerbegränsande åtgärder i lokaler,

jämför reservation 14 (c),

bullerbegränsande utförande av

installationer, jämför reservation 15

(mp).

Bullerbegränsande åtgärder i lokaler

Två motioner om buller i byggnader behandlas i detta

betänkande. Utskottet kommer inom kort i sitt

betänkande om planfrågor också att ta ställning till

ett antal motionsförslag om planering för en tystare

utomhusmiljö.

Utskottet tar först upp ett förslag i motion

2002/03:A239 (c) yrkande 22 om att ett program för

bullerdämpande åtgärder i offentliga lokaler bör

utarbetas. Motionärerna hänvisar till de höga

ljudnivåer som råder i exempelvis lokaler för

barnomsorg och de effekter som bl.a. valet av

byggmaterial kan ha i detta sammanhang.

Det bör inledningsvis påpekas att frågor om

problemen med höga ljudnivåer kan vara aktuella att

behandla i många olika sammanhang. De frågor som i

första hand gäller bl.a. arbetsmiljö- och

hälsoskyddslagstiftningens tillämpning på buller

bereds inom riksdagen av andra utskott.

Bostadsutskottet har emellertid att överväga

byggnadslagstiftningens krav som kan få betydelse

för den akustiska miljön vid exempelvis valet av

byggmaterial och utformning av lokalerna.

Bestämmelser på detta område finns bl.a. i

förordningen (1994:1215) om tekniska egenskapskrav

på byggnadsverk, m.m. där det i 7 § anges att

byggnadsverk skall vara projekterade och utförda på

ett sådant sätt att buller, som uppfattas av

brukarna eller andra personer i närheten av

byggnadsverket, ligger på en nivå som inte medför

risk för dessa personers hälsa och som möjliggör

sömn, vila och arbete under tillfredsställande

förhållanden. I Boverkets byggregler anges närmare

hur byggnader skall dimensioneras och utformas med

hänsyn till förekommande bullerkällor och så att

uppkomst och spridning av störande ljud begränsas.

För verksamheter i befintliga byggnader har

givetvis tillämpningen av bl.a.

hälsoskyddslagstiftningen stor betydelse.

Socialstyrelsen har också givit ut allmänna råd om

buller inomhus och höga ljudnivåer (SOSFS 1996:7)

som bl.a. lämnar riktvärden och rekommendationer för

bedömning av sanitär olägenhet.

Bostadsutskottet har erfarit att de regelverk som

ställer upp olika krav på bullerdämpande åtgärder

kommer att ses över. I en proposition om

inomhusmiljöfrågor våren 2001 (prop. 2001/02:128)

redovisade regeringen vissa frågor om buller och

angav i detta sammanhang att Socialstyrelsen kommer

att få i uppdrag att utvärdera sina allmänna råd och

identifiera olika åtgärder för att komma till rätta

med problemet med höga ljudnivåer inomhus.

Socialstyrelsen fick i augusti 2002 uppdraget att, i

samråd med berörda myndigheter, utvärdera om

regelverket kring höga ljudnivåer är ändamålsenligt

och ger avsedd effekt. Uppdraget skall redovisas

senast den 31 mars 2003.

I propositionen om inomhusmiljöfrågor hänvisade

regeringen även till det under miljökvalitetsmålet

God bebyggd miljö av riksdagen fastställda delmålet

för buller och aviserade sin avsikt att återkomma

med ytterligare delmål för buller efter en första

utvärdering av miljömålen. Regeringen aviserade även

sin avsikt att uppdra åt berörda myndigheter att

samordna sina krav i olika avseenden bl.a. vad

gäller mätmetoder för ljudnivåer.

Bostadsutskottet kan konstatera att olika statliga

åtgärder med betydelse för den i motionen

aktualiserade frågan för närvarande vidtas. När det

däremot gäller utformningen i det enskilda fallet av

exempelvis en barnomsorgslokal ingår det givetvis i

respektive huvudmans ansvar att vidta de åtgärder

som kan vara nödvändiga för att hälsovådliga

ljudnivåer skall kunna undvikas.

Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motion 2002/03:A239 (c) yrkande 22.

Bullerbegränsande utförande av installationer

Frågan om de produktkrav på bullerbegränsande

utförande som bör ställas vid upphandling av fläktar

m.m. tas upp i motion 2002/03:Bo204 (mp) yrkande 4.

Yrkandet innebär att det vid upphandling bör

undersökas om den aktuella tekniska utrustningen

finns i annat utförande med lägre ljudnivå.

Bostadsutskottet delar givetvis motionärernas

uppfattning att de akustiska egenskaperna är en av

de frågor som bör beaktas vid upphandling av

produkter som skall ingå i en byggnad. Det kan

emellertid inte anses vara erforderligt att

riksdagen i ett särskilt tillkännagivande skall

framhålla detta för regeringen. Motionen avstyrks

således.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om ett

tillkännagivande våren 1998 från riksdagen på

bostadsutskottets förslag (bet. 1997/98:BoU4) om

problemen med s.k. lågfrekvent buller, dvs. den typ

av ljudstörningar som ofta kan förekomma från

fläktar m.m. Regeringen uppdrog till Boverket att

genomföra en utredning av frågan. Boverket

redovisade en rapport i november 2000 där det

konstateras att lågfrekvent buller upplevs som

störande där det uppträder, att de tekniska

möjligheterna att förebygga och åtgärda sådant

buller är goda och att de myndighetskrav som gäller

lågfrekventa ljud i bostäder är ändamålsenliga. Vad

gäller lågfrekventa ljud från installationer

utomhus, vanligen fläktar, finns enligt Boverkets

uppfattning en lucka i bygglovshanteringen.

Regeringen lämnade i propositionen om inomhusmiljö

(prop. 2001/02:128 s. 27) en redovisning till

riksdagen samt sin syn på frågan. I redovisningen

angavs bl.a. att den av Boverket uppmärksammade

frågan om bygglovshanteringen kommer att behandlas i

anslutning till översynen av plan- och

bygglagstiftningen.

Övriga krav på byggnader

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

direktverkande elvärme, jämför reservation

16 (v, c, mp),

förutsättningar för energirådgivning,

regler för äldreboende,

byggande i trä, jämför reservation 17 (fp,

kd, c).

Direktverkande elvärme

Enligt förordningen om tekniska egenskapskrav på

byggnader m.m. (10 §) skall i byggnader som

innehåller bostäder eller arbetslokaler

uppvärmningssystemet i skälig utsträckning utformas

så att skilda energislag kan användas utan

omfattande ändringar. En- och tvåbostadshus som i

huvudsak skall värmas upp med el eller naturgas

skall ha en sådan planlösning att ett byte till

uppvärmning med ett annat energislag underlättas. I

fråga om en- och tvåbostadshus gäller emellertid att

de får förses med uppvärmningssystem för

direktverkande elvärme om byggnaden har särskilt

goda egenskaper när det gäller energihushållning.

Möjligheten att enligt det sistnämnda villkoret

installera direktverkande elvärme vid nybyggnad

eller ombyggnad av en- och tvåbostadshus tas upp i

två motioner. I motion 2002/03:Bo226 (v) yrkande 3

bör denna möjlighet tas bort utom vad gäller

fritidshus. Även i Centerpartiets partimotion

2002/03:Bo267 yrkande 40 föreslås att det införs ett

förbud mot installation av direktverkande elvärme

vid nybyggnad och omfattande ombyggnader. Förslagen

i motionerna motiveras med behovet av att minska

elanvändningen samt av att använda el till annat än

uppvärmning.

Användningen av el för uppvärmningsändamål har

sedan länge varit omdiskuterad i den energipolitiska

debatten. Detta har särskilt gällt för

direktverkande elvärme. Denna fråga har också

uppmärksammats i samband med miljömålsarbetet.

Regeringen angav sålunda i miljömålspropositionen

att ett förbud mot direktverkande elvärme i nya

byggnader borde analyseras. Mot denna bakgrund gav

regeringen den 28 februari 2002 Boverket i uppdrag

att genomföra en analys av konsekvenserna av ett

eventuellt förbud mot uppvärmning med direktverkande

elvärme i nya byggnader fr.o.m. år 2005. I uppgiften

ingår också att se över möjligheterna att begränsa

användningen i fritidshus. Analysen skall avse de

tekniska och ekonomiska konsekvenserna av ett

förbud. Uppdraget skall redovisas senast den 30 juni

2003.

Utskottet kan således konstatera att ett underlag

för ställningstagande i den av motionärerna

aktualiserade frågan för närvarande tas fram och

kommer att redovisas inom en snar framtid. Enligt

utskottets mening bör resultatet av det pågående

arbetet avvaktas. Motionerna 2002/03:Bo226 (v)

yrkande 3 och 2002/03:Bo267 (c) yrkande 40 avstyrks

med hänvisning härtill.

Förutsättningar för energirådgivning

Förutsättningarna för kommunernas energirådgivning

diskuteras i motion 2002/03:Bo309 (s). Enligt

motionären behövs mer av styrmöjligheter och ökade

möjligheter till ekonomisk stimulans för att

energirådgivarna skall kunna förmå fastighetsägare

att investera i energibesparande åtgärder. Riksdagen

föreslås därför i ett tillkännagivande efterlysa en

mer offensiv linje rörande bl.a. lagstiftning om

energieffektivisering vid byggande av egnahem.

De frågor som tas upp i motionen berör

överväganden på flera energipolitiska områden.

Utskottet skall emellertid här avgränsa sig till att

kort kommentera frågan om byggnadslagstiftningens

krav på energieffektivt utförande av byggnader.

Denna fråga ingår i direktiven för PBL-kommitténs

arbete. Kommittén skall bl.a. föreslå erforderliga

förändringar i plan- och bygglagen och i lagen om

tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. med

syfte att minska behovet av tillförd energi för

uppvärmning av befintliga byggnader. Avsikten är

även att göra det möjligt att beakta det kommande

direktivet om byggnaders energiprestanda i svensk

lagstiftning.

Inom Boverket pågår också ett arbete inom flera

områden med relevans för den i motionen

aktualiserade frågan. Boverket har bl.a. regeringens

uppdrag att utveckla ett system för nyckeltal för

energianvändningen i byggnader. Som tidigare

framgått i detta betänkande kommer också de gällande

bestämmelserna avseende energihushållning och

värmeisolering att tillhöra de frågor som först

kommer att övervägas i den inledda översynen av

Boverkets byggregler.

Vad som anförts i motion 2002/03:Bo309 (s)

föranleder inte utskottet att föreslå något

tillkännagivande från riksdagen. Motionen avstyrks.

Regler för äldreboende

Behovet av nya former för äldreboende tas upp i

motion 2002/03:Bo291 (kd) yrkande 20. Motionärerna

framhåller särskilt behovet av en "mellanboende-

form" som ett steg mellan en vanlig bostad och

särskilt äldreboende. Enligt motionen bör Boverket

ges i uppdrag att förenkla regelsystemet så att

sådana boendeformer kan skapas.

Utskottet har de två senaste åren (senast i bet.

2001/02:BoU9) behandlat motsvarande motionsyrkanden

och då anfört följande.

I huvudsak gäller samma egenskapskrav på

bostäder oavsett om de är avsedda att användas av

personer i en viss ålderskategori eller ej. Vissa

särregler finns emellertid i Boverkets byggregler

för bl.a. särskilda boendeformer för äldre.

Enligt dessa regler är det möjligt att göra vissa

avsteg från de regler som gäller för övriga

bostäder. Det gäller framför allt möjligheten att

göra vissa inskränkningar i den enskilda

lägenhetens standard och ersätta detta med

gemensamma lösningar för flera bostäder.

Det framgår inte av den aktuella motionen i

vilka avseenden som det nuvarande regelverket

anses motverka den form av boende som

motionärerna förespråkar. Utskottet har därför

inte underlag för vidare överväganden i frågan.

Bostadsutskottet avstyrker det nu aktuella

motionsyrkandet av samma skäl.

Byggande i trä

Frågor om en ökad träanvändning inom byggandet har

under de senaste åren lyfts fram i olika sammanhang.

Föregående år behandlades förslag inom detta område

av både bostadsutskottet (bet. 2001/02:BoU9) och

näringsutskottet (bet. 2001/02:NU12). På

näringsutskottets förslag gjorde riksdagen också ett

tillkännagivande i syfte att driva på ett pågående

arbetet med att utforma ett nationellt

handlingsprogram för en ökad träanvändning. I tre av

motionerna från 2002 års allmänna motionstid

förordas att riksdagen ytterligare skall understryka

att åtgärder behöver vidtas i detta syfte.

Centerpartiet hänvisar i sin partimotion

2002/03:Bo267 till riksdagens beslut föregående år

om ett nationellt handlingsprogram. Enligt motionens

yrkande 12 bör riksdagen nu framhålla att det är av

största vikt att detta handlingsprogram fullföljs.

Även enligt motion 2002/03:N233 (c) yrkande 3 bör

riksdagen framhålla vikten av åtgärder för ett ökat

byggande i trä. Motionärerna anser att det krävs

politiska beslut med denna inriktning, exempelvis en

satsning på stora träbyggnader med stat och kommuner

som föregångare.

I motion 2002/03:Bo319 (s) framhålls en rad

nationella, regionalpolitiska, ekonomiska och

miljömässiga skäl till ett ökat byggande i trä. Tre

yrkanden i denna motion skall behandlas här.

Regeringen bör fullfölja riksdagens begäran om ett

handlingsprogram med inriktning på en ökad andel

träkonstruktioner inom byggsektorn (yrkande 1). En

särskild satsning bör göras för att öka andelen

flerbostadshus i trä (yrkande 2). Regeringen bör ta

initiativ till en samordning med norska och finska

insatser inom träbyggnadsområdet (yrkande 8).

Som framgått ovan gjorde riksdagen våren 2002 ett

tillkännagivande om vikten av att fullfölja det

arbete som regeringen då redan hade inlett med att

ta fram program för en ökad träanvändning dels

avseende ett nationellt s.k. träkluster, dels med

inriktning mot en ökad träanvändning i byggandet.

I den första frågan, dvs. det nationella

träklustret, fattade regeringen i september 2002

beslut om att Nutek (Verket för

näringslivsutveckling) skall genomföra ett program

enligt det förslag som verket presenterat tidigare

under sommaren. Programmet som är inriktat på att

stärka samarbeten kring t.ex. produkt- och

systemutveckling med stor marknadspotential kommer

att ha en ekonomisk ram om 20 miljoner kronor och

löpa under perioden 2002-2004.

I den andra frågan, som är mer direkt inriktad på

byggsektorn, fattade regeringen den 12 december 2002

beslut om att tillkalla en förhandlare för att

tillsammans med trä- och byggsektorn utarbeta en

långsiktig strategi för ökad träanvändning i

byggande och i byggprodukter. Strategin skall syfta

till att moderna träbaserade byggsystem skall bli

bättre etablerade på marknaden. Förhandlaren skall

senast den 1 december 2003 lämna förslag till en

strategi och plan till åtgärder till regeringen.

De aktuella motionerna är väckta under början av

hösten 2002 och har således inte kunnat beakta de

åtgärder som regeringen sedermera vidtagit för att

tillgodose riksdagens tillkännagivande från våren

2002. Bostadsutskottet kan emellertid konstatera att

initiativ nu har tagits som ger förutsättningar för

att arbetet med att öka träanvändningen i byggandet

skall kunna drivas på i enlighet med riksdagens

önskemål. Det kan därför i dagsläget inte anses vara

motiverat med ett nytt tillkännagivande från

riksdagen med den i motionerna föreslagna

inriktningen. Den av regeringen utsedde förhandlaren

måste givetvis ges en möjlighet att utarbeta en

konkret plan över vilka åtgärder som behöver vidtas

för att en ökad användning av trä i byggandet skall

komma till stånd. Det får förutsättas att regeringen

därefter återkommer med förslag i de eventuella

frågor som behöver underställas riksdagen för

beslut.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Byggande i miljöer med lokal särprägel

(punkt 1) (m, c)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta

Pålsson (m), Rigmor Stenmark (c) och Peter

Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Bo223 yrkande 12.

Ställningstagande

I Sverige finns det många miljöer som präglas av

olika tidsepoker och av olika byggnadstraditioner.

Ett exempel på detta är de många byar som

karakteriseras av att där finns en blandad

bebyggelse som omfattar såväl bostäder och

småföretagsamhet som jordbruk. Det är samhällen där

gårdarna ligger tätt och där livsstilen många gånger

bygger på gamla traditioner. Utvecklingen i

samhället i övrigt har inneburit att dessa byar i

dag representerar en värdefull typ av miljö som

måste bevaras och tas till vara. Den blandning av

olika verksamheter som finns i dessa små samhällen

och den särprägel som detta skapar har också gjort

dem till attraktiva boendemiljöer.

En förutsättning för att dessa byar skall bestå

och kunna behålla sin särprägel är att de kan

fortsätta att utvecklas. Det innebär att de som

bosätter sig där måste ta hänsyn till och acceptera

att mångsidigheten består. För att dessa samhällens

karaktär och särdrag skall bestå fordras att alla

verksamheter ges möjlighet till förändring och

utveckling. En förutsättning för att så skall bli

fallet är att inte bara de boendes utan också de

olika näringsverksamheternas krav på byns utveckling

kan tillgodoses.

Det tycks i dag råda oklarhet kring vilken

utbyggnad av t.ex. småföretagsverksamhet som kan

komma till stånd inom ramen för pågående

markanvändning. Denna oklarhet är enligt vår mening

olycklig, då den bl.a. riskerar att stoppa

utvecklingen i byar och mindre samhällen med en

särpräglad blandning av boende och annan verksamhet.

En utredning bör därför tillsättas för att se över

behovet av att klargöra dagens lagstiftning på denna

punkt. Syftet med utredningen bör vara att skapa

förutsättningar för att såväl boende som

näringsverksamhet kan fortgå i dessa särpräglade

miljöer.

Det vi nu med anledning av motion 2002/03:Bo223

(m) yrkande 12 anfört om byggande i miljöer med

lokal särprägel bör riksdagen tillkännage för

regeringen som sin mening.

2. Samrådsplikt inför markarbeten (punkt 2) (m,

kd, c)

av Göran Hägglund (kd), Marietta de Pourbaix-

Lundin (m), Margareta Pålsson (m), Rigmor

Stenmark (c) och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Bo223 yrkande 11.

Ställningstagande

I en relativt stor omfattning förekommer det att

gator, torg och andra allmänna platser grävs upp för

att nya ledningar skall kunna läggas ned eller för

att befintligt ledningsnät skall kunna repareras.

Arbetena är i många fall så omfattande att de

allvarligt inskränker tillgängligheten till

omkringliggande fastigheter. Trots detta föreligger

det normalt sett inte något krav på att information

skall lämnas till eller samråd hållas med

fastighetsägare eller andra berörda.

Ett stort antal butiker och andra

serviceinrättningar i hyrda lokaler drabbas hårt vid

grävarbeten på gator, torg m.m. Det kan leda till

förluster och andra avbräck som kan äventyra deras

möjligheter till fortsatt verksamhet. Särskilt

utsatta är de mindre företagarna. Det förekommer att

berörda näringsidkare inte erhåller någon

information inför de arbeten som skall genomföras,

eller att de inte ges tillräckliga möjligheter till

samråd. Ett samråd ger butiksinnehavare och andra

möjlighet att minska eller helt eliminera sina

förluster till följd av arbetena. Vid samrådet kan

lösningar tas fram för hur tillgängligheten till

lokalerna skall ordnas, liksom hur skyltning och

liknande åtgärder skall utformas, för att minska

näringsidkarnas avbräck. Samrådet kan också ha

betydelse för att en företagarvänlig tidpunkt för

arbetena väljs. Samförståndslösningar torde vanligen

innebära fördelar också för kommunen eller andra som

utför grävningsarbetena. Även om det många gånger

förekommer att information lämnas och samråd sker

bör det införas en laglig skyldighet att vidta

sådana åtgärder i syfte att garantera att

näringsidkarna ges de bästa möjligheterna att

minimera skadorna på sina företag. Skyldigheten bör

naturligtvis inte omfatta brådskande arbeten eller

sådana som genomförs endast under kortare tid eller

på annat sätt är av mindre betydelse.

Det vi nu med anledning av motion 2002/03:Bo223

(m) yrkande 11 anfört om samrådsplikt inför

markarbeten bör riksdagen tillkännage för regeringen

som sin mening.

3. Kvalitetsansvariges roll (punkt 5) (v, c)

av Owe Hellberg (v), Rigmor Stenmark (c) och Sten

Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Bo226 yrkande 2 och

2002/03:Bo267 yrkande 43.

Ställningstagande

Ansvarsförhållandena i byggprocessen behöver ses

över av ett flertal olika skäl. En av de frågor som

särskilt måste övervägas är den kvalitetsansvariges

roll och uppgifter. Det finns starka skäl som talar

för att lagstiftningens krav i dessa frågor bör

förändras. I nuvarande regelsystem har den

kvalitetsansvarige en allt för begränsad roll och

kraven är delvis otydliga.

Det är nödvändigt att ansvarsfrågorna i

byggprocessen blir allsidigt belysta på det sätt som

kan ske inom PBL-kommittén. En rad exempel under de

senaste åren på byggfusk och oklara

ansvarsförhållanden när byggfel upptäckts visar

också att ansvarsfrågorna bör vara en högt

prioriterad uppgift när PBL-kommittén lägger fast

tidplanen för sitt arbete.

Flera av de frågeställningar som gäller den

kvalitetsansvariges roll kan inte ses helt separat

från övriga frågor om byggherrens och byggarens

ansvar. Enligt vår uppfattning kan emellertid en av

de frågor om den kvalitetsansvariges roll som kommit

att diskuteras under senare tid redan nu ges sin

lösning. Vi anser att det är självklart att den

kvalitetsansvarige inte skall få stå i

beroendeställning till den som svarar för ett

byggprojekt. Denna typ av jävsförhållanden riskerar

givetvis både att minska förtroendet för den

kvalitetsansvariges arbete och till att kontrollerna

inte utförs med tillräcklig noggrannhet.

Ett lagförslag med krav på en oberoende och

opartisk kvalitetsansvarig bör snabbt kunna tas fram

utan att PBL-kommitténs överväganden om

ansvarsfrågorna i övrigt behöver inväntas.

Regeringen bör därför snarast lägga fram ett förslag

med denna inriktning.

Det vi nu med anledning av motionerna

2002/03:Bo226 (v) yrkande 2 och 2002/03:Bo267 (c)

yrkande 43 anfört om den kvalitetsansvariges

oberoende roll bör riksdagen tillkännage för

regeringen som sin mening.

4. Ansvarsfrågor i byggandet (punkt 6) (mp)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Bo203 och bifaller delvis

motion 2002/03:A242 yrkande 9.

Ställningstagande

I motion 2002/03:Bo203 (mp) diskuteras

ansvarsförhållandena inom byggsektorn. Brister och

oklarheter på detta område har bidragit till

ständigt återkommande byggskandaler och rapporter om

byggfusk. Tunnelbygget genom Hallandsåsen och

fuktskandalen i Södra Hammarbyhamnen är bara två

bland många fall under de senaste åren.

Grunden till problemen står bl.a. att finna i

oklarheter när det gäller helhetsansvaret för en

byggnation och det allt för begränsade

producentansvaret på området. Byggbranschen utmärker

sig genom att det finns flera aktörer i ett projekt.

Byggherren anlitar arkitekt, entreprenör och

underentreprenörer som tar byggmaterialet från olika

firmor. Alla dessa aktörer har givetvis ett ansvar

för bl.a. att material svarar mot miljökraven. Ofta

finns det emellertid olika uppfattningar om hur

ansvaret är fördelat dem emellan, särskilt när

byggfel upptäcks i ett senare skede.

Inom byggbranschen används olika slags

entreprenader. Ansvarsförhållandena skiljer sig

beroende på om byggherren använder sig av en

totalentreprenad eller om flera olika entreprenörer

är inblandade. Det viktiga är emellertid att det är

klart vem som har helhetsansvaret för att

byggprojekt utförs på ett riktigt sätt så att bl.a.

ett miljö- och hälsofarligt utförande kan undvikas.

Problemet är att byggherren i dag ofta inte har de

kunskaper inom bl.a. miljö, som ett producentansvar

kräver.

Jag anser att en utredning bör genomföras som

klarlägger hur byggsektorn klarar dagens frivilliga

producentansvar och överväger formerna för en

tydligare lagreglering på detta område. En viktig

fråga för utredningen är också att överväga hur en

tydlig reglering av en helhetsansvarig aktör för

varje byggprojekt kan utformas. Huvudsyftet med en

lagreglering är att det över huvud taget inte skall

komma in miljöfarligt material i en byggnation. En

viktig fråga är därför också att överväga

regleringen av vilket material som kan tillåtas och

vilka krav som skall ställas på entreprenörernas

miljöpolicy.

Vad jag anfört ovan bör riksdagen tillkännage för

regeringen som sin mening. Det innebär att motion

2002/03:Bo203 (mp) tillstyrks och att även motion

2002/03:A242 (kd) yrkande 9 i huvudsak får anses

vara tillgodosedd.

5. Nationella handlingsprogram m.m. (punkt 8)

(c, mp)

av Rigmor Stenmark (c) och Helena Hillar

Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Bo267 yrkandena 37, 38 och

42 samt bifaller delvis motion 2002/03:Bo291 yrkande

22.

Ställningstagande

Det faktum att bostaden är en viktig del i

människors värdeskapande är så självklart att det

nästan inte behöver sägas. För att skapa

livskvalitet i boendet krävs goda miljöer såväl

inomhus som utomhus. Det handlar då om så

grundläggande förhållanden som att bygga sunda hus

och att undvika byggfusk. Det är också fråga om att

planera bostadsområden så att det finns närhet till

natur och grönområden.

En god livsmiljö är en avgörande faktor för

människors välbefinnande och livskvalitet.

Tillgången till ren luft, bullerfria miljöer och

till grönområden måste garanteras i såväl storstäder

som på landsbygden. Om vår boendemiljö hotas minskar

människors möjlighet till självbestämmande. Det är

därför nödvändigt att nu vända utvecklingen av våra

samhällen så att den går mot en kretsloppsanpassning

som ger förutsättningar för ett långsiktigt hållbart

Sverige.

I utvecklingen mot ett kretsloppsanpassat samhälle

är det hög tid att utnyttja de kunskaper som redan i

dag finns och på bred front introducera ekologiskt

riktiga metoder vid all planering och i allt

byggande. Ekologiska lösningar kan tillämpas i allt

samhällsbyggande. Det gäller såväl i stadsmiljö och

mer storskaligt byggande som vid ombyggnad och

upprustning av befintliga hus. Kretsloppsanpassade

avloppssystem är en möjlighet i stadsområden. För

att ytterligare stimulera en utveckling med denna

inriktning måste statens stöd för teknisk utveckling

på byggområdet i fortsättningen utformas så att

ekologisk byggteknik blir standard i alla typer av

byggprojekt.

I dagens samhälle fortsätter allergierna öka.

Bakom ökningen ligger en rad faktorer i vår

omgivande miljö, såväl inomhus som utomhus. Denna

utveckling måste omedelbart stoppas. Det finns i dag

tillräckliga kunskaper för att åstadkomma detta.

Förutom allergier ger vår boendemiljö också upphov

till andra problem som även de måste åtgärdas. Det

gäller den negativa påverkan på människors hälsa av

buller, magnetiska och elektriska fält, radon samt

luftföroreningar från källor utanför våra byggnader.

Mot den nu beskrivna bakgrunden är det dags att ta

krafttag för att bryta dagens negativa trend och få

till stånd en utveckling som leder till i alla

avseenden goda och sunda boendemiljöer i ett

långsiktigt hållbart samhälle. Som ett led i

strävandena att åstadkomma detta bör det i enlighet

med förslagen i motion 2002/03:Bo267 (c) dels

utarbetas ett nationellt handlingsprogram för

kretsloppsanpassat byggande, dels ett nationellt

handlingsprogram för boende och hälsa. Dessutom bör

statens stöd för teknisk utveckling på byggområdet

utformas så att en ekologisk byggteknik blir möjlig

att tillämpa i alla typer av byggprojekt.

Vad vi nu med anslutning till förslagen i

Centerpartiets partimotion Bo267 yrkandena 37, 38

och 42 anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Därmed blir också vad som

föreslagits i motion 2002/03:Bo291 (kd) yrkande 22 i

huvudsak tillgodosett.

6. Nationella handlingsprogram m.m. (punkt 8)

(kd)

av Göran Hägglund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Bo291 yrkande 22, bifaller

delvis motion 2002/03:Bo267 yrkande 42 samt avslår

motion 2002/03:Bo267 yrkandena 37 och 38.

Ställningstagande

I dag tillbringar en majoritet av befolkningen 90 %

av sin tid inomhus. Inomhusmiljöns betydelse för vår

hälsa och för vårt välbefinnande kan mot den

bakgrunden inte nog betonas. Tyvärr svarar dock våra

bostäder och andra lokaler där vi vistas inte alltid

mot de krav som måste ställas på dem. Undersökningar

har visat på stora brister vad gäller inomhusmiljön.

Det gäller bl.a. fuktproblem, dålig ventilation och

dåligt ljudklimat. Samtidigt har under senare år

andelen barn med allergier och annan överkänslighet

ökat påtagligt. Orsakerna till detta är till en del

byggnadsrelaterade. För att bryta denna utveckling

måste bostäder, förskolor, skolor, äldreboenden m.m.

kvalitetssäkras. Ett av skälen till att så inte

alltid är fallet är att kravspecifikationer för

hälsa, miljö och social funktion ofta saknas i

kommunerna vid ny- och ombyggnad av skolor.

Undermålig ventilation, nya oprövade bygg- och

inredningsmaterial, stress under byggtiden, fukt-

och mögelskador har bidragit till att nära en halv

miljon människor upplever besvär och lidanden

orsakade av inneklimatet. Därför behövs

miljömärknings- och värderingssystem,

byggvarudeklarationer och olika typer av

miljöcertifiering.

Arbetsmiljölagen omfattar alla skolelever. Trots

det är innemiljön i skolor på många håll mycket

sämre än i kontorsmiljöer och industrilokaler. Det

är mycket angeläget att våra barn har möjlighet att

vistas i hälsosamma förskolor och skolor. Genom att

integrera folkhälsoarbete med Agenda 21-arbetet för

miljön kan förekomsten av astma och allergier

minska.

Mot den beskrivna bakgrunden vill jag betona

vikten av att bygga rätt, att finna goda metoder för

deklaration av bostäder, att använda hälsovänliga

möbler och att utveckla forskningen om påverkan från

lågfrekvent buller.

Sammantaget leder det jag nu anfört till

slutsatsen att de komplexa innemiljöproblemen endast

kan lösas genom att ett övergripande grepp tas. I

enlighet med förslaget i motion 2002/03:Bo291 (kd)

yrkande 22 bör regeringen därför få i uppdrag att

omedelbart ta initiativ till ett nationellt

handlingsprogram för inomhusmiljöfrågor. Detta

innebär att även förslaget i motion 2002/03:Bo267

(c) yrkande 42 får anses vara tillgodosett.

7. Regler för ventilationssystem (punkt 11) (c)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 11

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Bo267 yrkande 41.

Ställningstagande

En god ventilation är av avgörande betydelse för en

god inomhusmiljö. Trots detta välkända faktum är det

alltför vanligt med bostäder och lokaler som har ett

undermåligt inomhusklimat. Enligt min mening är

detta helt onödigt. Det finns i dag goda kunskaper

om ventilationssystem som har visat sig vara mer

effektiva, hälsosamma och mindre kostnadskrävande än

dagens så vanliga mekaniska ventilation. Självdrag

eller naturlig ventilation är en väl beprövad

ventilationsprincip i äldre hus. Med ny teknik är

det i dag fullt möjligt att utveckla

självdragstekniken så att den svarar mot dagens

energi- och komfortkrav. Ett hinder för detta är

dock att gällande bestämmelser och tillämpningen av

dessa bestämmelser inte ger utrymme för en

utveckling som leder till en jämn och god

ventilation med låg energiförbrukning och liten

materialåtgång. Förutsättningar bör dessutom skapas

för att på olika sätt kombinera naturlig och

mekanisk ventilation för att därigenom främja hälsa

och samtidigt åstadkomma energibesparingar.

De slutsats som måste dras är att utvecklingen på

ventilationsområdet inte primärt leder till en god

och resurssnål mänsklig miljö, utan snarare till

goda villkor för ventilationsindustrin. För att

komma till rätta med problemen bör en översyn av

gällande bestämmelser för ventilation göras i syfte

att lyfta fram naturlig ventilation som en

förstahandslösning. Som en del i detta arbete bör

Boverkets arbete inom ventilationsområdet ingående

granskas av ett opartiskt organ.

Ventilationsindustrins påverkan på utvecklingen mot

en allt högre grad av mekanisk ventilation bör

samtidigt utredas.

Vad jag nu med anslutning till förslaget i

Centerpartiets partimotion Bo267 yrkande 41 anfört

om att ge regeringen i uppdrag att belysa olika

aspekter på mekanisk och naturlig ventilation samt

föreslå åtgärder så att dessa två system kan

samverka bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

8. Urinseparerande avloppssystem (punkt 12)

(mp)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 12

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Bo264.

Ställningstagande

Kvävebelastningen i våra havsvatten är betydande.

Även grundvattnet är påverkat av kväveutsläpp. En av

orsakerna till dagens situation är den helt

förhärskande avloppsteknik, som innebär att

fekalier och urin blandas och därefter transporteras

i färskvatten till reningsverken. I dessa

reningsverk är det sedan svårt att klara

kvävereningen till rimliga kostnader och på ett

miljövänligt sätt.

En lösning på dagens problem är att införa en

urinseparerande avloppsteknik. Genom att denna

teknik motverkar kväveläckage bidrar den också till

stora miljövinster. Vid urinseparering kan upp till

90 % av kvävet fångas upp. Genom förädling kan det

komma till användning som gödselmedel i jordbruket.

Det indunstade fekalieavfallet kan blandas med aska

från bioenergiverk och återföras till skogen för att

motverka den försurning som virkesuttaget i dag ger.

På detta sätt åstadkoms ett kretslopp mellan

samhället och jord- och skogsbruket.

Urinseparerande avloppssystem finns redan

utvecklade, och de prövas också på flera orter. De

hittillsvarande erfarenheterna visar dessutom att

dessa system fungerar mycket bra som alternativ till

dagens enskilda avlopp i såväl glesbygd, som i många

stadsnära miljöer. Det är därför introduktionen av

urinseparerande system som är problemet.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att

urinseparerande avloppssystem är en viktig

utvecklingslinje för en långsiktigt hållbar

utveckling. Det är därför angeläget att staten, i

enlighet med vad som föreslås i motion 2002/03:Bo264

(s), medverkar till att på olika sätt stödja och

påskynda insatserna för en utbyggnad av denna nya

avloppsteknik. Detta bör riksdagen som sin mening

tillkännage för regeringen.

9. Barnsäkerheten i äldre bostäder (punkt 13)

(kd, v, c, mp)

av Göran Hägglund (kd), Owe Hellberg (v), Rigmor

Stenmark (c), Sten Lundström (v) och Helena

Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Bo232 yrkande 2.

Ställningstagande

Under en lång rad år har det i motioner föreslagits

att åtgärder skall vidtas för att förebygga

barnolycksfall i våra bostäder. Bostadsutskottets

och riksdagens majoritet har avvisat dessa förslag

med hänvisning till pågående överväganden eller

genomförda informationskampanjer. Några mer

påtagliga åtgärder för att förbättra barnsäkerheten

i det befintliga bostadsbeståndet har emellertid

inte vidtagits. Under tiden har ett skrämmande stort

antal barnolycksfall varje år understrukit behovet

av ytterligare åtgärder för en ökad barnsäkerhet.

Regler som syftar till att förhindra

barnolycksfall infördes i byggnadslagstiftningen för

nybyggda hus 1973 och för ombyggnader 1976. Det

innebär med stor sannolikhet att bl.a. större delen

av miljonprogrammets bostäder inte från början

försetts med sådan utrustning. Även om vissa

kompletteringar i efterhand kan ha gjorts i delar av

det äldre bostadsbeståndet finns det förmodligen ett

mycket stort antal lägenheter i områden med en hög

andel barnfamiljer som helt saknar

säkerhetsutrustning.

De undersökningar som bl.a. Barnombudsmannen (BO)

gjort av barnolycksfall utgör en sorglig bekräftelse

på detta förhållande. BO:s undersökningar har visat

att nästan alla dödsolyckor under senare år där barn

fallit ut från fönster och balkonger har inträffat i

hus byggda före 1973. BO har konstaterat att många

av olyckorna hade kunnat undvikas om krav på

säkerhetsanordningar funnits även för dessa årgångar

av hus. BO har också vid flera tillfällen föreslagit

att barnsäkerhetskraven i Boverkets byggregler även

skall gälla fastigheter byggda före 1973. Boverket

föreslog samma sak redan 1993.

Under en följd av år reagerade regeringen inte

alls på de förslag som myndigheterna fört fram. Nu

har regeringen till slut tillsatt en

barnsäkerhetsdelegation med uppgift att se över

frågor om säkerhet och förebyggande av skador i

barns och ungdomars miljö. Delegationen skall bl.a.

beskriva hur olycksmönstret ser ut i olika delar av

byggnadsbeståndet och överväga behovet av ändrad

lagstiftning. Som framgått ovan finns emellertid

redan såväl kunskap om olycksmönstret som färdiga

förslag om åtgärder framtagna. Vi anser därför att

det är hög tid att regeringen nu agerar och snarast

lägger fram ett förslag för riksdagen. I den mån det

anses erforderligt med ytterligare överväganden om

den konkreta utformningen av lagändringen kan detta

arbete ske inom PBL-kommittén och i så fall ges

högsta prioritet.

Vi föreslår att riksdagen med bifall till motion

2002/03:Bo232 (v) yrkande 2 som sin mening

tillkännager för regeringen vad vi ovan anfört om

barnsäkerheten i äldre bostäder.

10. Brandvarnare (punkt 15) (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Bo217, 2002/03:

Bo218, 2002/03:Bo240 och 2002/03:Bo307.

Ställningstagande

Varje år dör över 100 människor till följd av

bränder. Den vanligaste dödsorsaken är förgiftning

av brandröken och inte själva elden. Trots det

saknar var fjärde hyresgäst brandvarnare. Det är

inte nog med att bränder förorsakar stora mänskliga

tragedier, de medför också stora samhällskostnader.

Erfarenheterna under senare år har visat att

brandvarnare är ett billigt och effektivt sätt att

tidigt upptäcka bränder och undvika att de får

allvarliga konsekvenser. Detta är också bakgrunden

till att det enligt byggnadslagstiftningen i dag

krävs att nya bostäder skall vara utrustade med

brandvarnare eller motsvarande utrustning. Däremot

råder det stor oklarhet om vad som gäller för

befintliga bostäder. Enligt Räddningsverkets

tolkning av räddningstjänstlagen kan visserligen

krav på brandvarnare i princip ställas för alla

bostäder men olika tolkningar i olika kommuner har

snarast skapat förvirring om lagens innebörd.

Det är inte rimligt att användningen av

brandvarnare som i dag blir beroende av att

kommunernas räddningstjänst, med eller utan lagstöd,

anmodar folk att sätta in brandlarm. Det är helt

uppenbart att det krävs en tydlig lagreglering på

motsvarande sätt som för nya bostäder. Ett tydligt

krav på automatiskt larm och brandvarnare bör

således gälla för alla bostäder.

Vi anser att regeringen bör ta initiativ till

överväganden som kan leda fram till att ett

lagförslag kan presenteras för riksdagen inom en

snar framtid. En möjlighet som kan prövas är att ge

PBL-kommittén i uppdrag att ta fram ett förslag till

sådana regler i byggnadslagstiftningen. Ett annat

alternativ är att det aviserade förslaget till ny

räddningstjänstlag ges en sådan utformning att

kravet på brandvarnare klart framgår.

Vad vi ovan anfört bör riksdagen som sin mening

tillkännage för regeringen. Detta innebär i princip

en anslutning till samtliga de behandlade motionerna

2002/03:Bo217 (s), 2002/03:Bo218 (s), 2002/03:Bo240

(c) och 2002/03: Bo307 (s).

11. Krav på tillgänglighet (punkt 17) (fp, kd,

c)

av Göran Hägglund (kd), Nina Lundström (fp), Lars

Tysklind (fp) och Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Bo267 yrkande 29,

2002/03:So362 yrkande 3 och 2002/03:So457 yrkande 3

och avslår motion 2002/03:Bo279.

Ställningstagande

Trots att flera förändringar har skett i

byggnadslagstiftningen under senare år med syfte att

förbättra tillgängligheten i den byggda miljön kan

vi konstatera att det fortfarande tillkommer

byggnader och hela bostadsområden som har stora

brister i tillgänglighet och användbarhet. Det kan

vidare konstateras att arbetet med att åtgärda de

omfattande brister som finns i det äldre

byggnadsbeståndet inte drivs på önskvärt sätt.

Den diskriminering mot stora delar av befolkningen

som en bristande tillgänglighet innebär får inte

fortgå utan att kraftfulla åtgärder sätts in. Det

kan inte accepteras att elever utestängs från sina

skolor, att funktionshindrade inte kan besöka

butiker eller andra serviceinrättningar eller att

äldre tvingas lämna sina invanda boendemiljöer när

rörligheten minskar.

Enligt vår mening finns det ett fortsatt behov av

att skärpa och förtydliga lagkraven såväl för nya

som äldre byggnader och utemiljöer. Det finns också

ett uppenbart behov av att i högre grad ta vara på

den kunskap som bl.a. äldre och funktionshindrade

besitter om hur en fungerande bebyggelse och

utemiljö skall vara utformad. Självbestämmandet i

boendet måste omfatta livets alla skeden och

förutsättningar. Förslag om ett fortsatt arbete med

denna inriktning läggs fram i de aktuella motionerna

(fp), (kd) och (c).

Plan- och bygglagen bör således ses över med

inriktning på att all nybyggnation skall vara

anpassad eller enkel att anpassa till

funktionshindrades behov. Det finns sannolikt också

ett behov av att ytterligare skärpa kraven på

anpassningsåtgärder i äldre byggnader och annan

infrastruktur. Regeringen bör återkomma med

lagförslag med denna inriktning.

Vad vi ovan anfört med anledning av motionerna

2002/03:Bo267 (c) yrkande 29, 2002/03:So362 (fp)

yrkande 3 och 2002/03:So457 (kd) yrkande 3 bör

riksdagen som sin mening tillkännage för regeringen.

I den mån övriga motionsyrkanden inte kan anses

tillgodosedda med det anförda avstyrks de.

12. Behovet av hissar (punkt 18) (c)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 18

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Bo283 och bifaller delvis

motion 2002/03:Bo280.

Ställningstagande

Både andelen och antalet äldre i den svenska

befolkningen kommer att öka kraftigt under de

närmaste årtiondena. Det är därför hög tid att nu

anpassa våra bostadshus efter denna utveckling. En

förutsättning för att många äldre skall kunna bo

kvar i sina invanda bostadsmiljöer är att

flervåningshus förses med hiss. Samtidigt ger

givetvis hissarna bättre förutsättningar för

funktionshindrade att själv välja boende. Hissar

underlättar också vardagslivet för barnfamiljer och

andra grupper. Sammantaget ger en installation av

hiss förutsättningar för många personer att leva

ett aktivt liv med god livskvalitet.

Jag anser mot denna bakgrund att regeringen skall

låta utreda och redovisa hur stort det samlade

behovet av hissar i alla typer av hyreshus är.

Redovisningen bör också omfatta de ekonomiska och

tekniska förutsättningarna för hissinstallationer. I

detta sammanhang bör det också övervägas om det

behövs ett utökat statligt stöd på detta område.

Regeringens överväganden bör utmynna i att en

konkret plan för ökad tillgängligheten i

hyresbostäder läggs fram för riksdagen.

Vad jag ovan anfört med anledning av motionerna

2002/03:Bo280 (s) och 2002/03:Bo283 (c) bör

riksdagen som sin mening tillkännage för regeringen.

13. Bostadsanpassningsbidrag för elöverkänsliga

(punkt 20) (kd, v, c, mp)

av Göran Hägglund (kd), Owe Hellberg (v), Rigmor

Stenmark (c), Sten Lundström (v) och Helena

Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Bo268 yrkande 1

2002/03:So361 yrkande 6 samt avslår motion

2002/03:Bo268 yrkande 6.

Ställningstagande

Elsanering av bostäder har visat sig vara en verksam

metod för att göra det möjligt för elöverkänsliga

att bo kvar i sina bostäder och ha ett någorlunda

drägligt liv. Bostadsutskottet har vid flera

tillfällen uttalat sitt stöd för elsanering, bl.a. i

sitt betänkande 1996/97:BoU12. Där uttalar

bostadsutskottet bl.a. följande:

Möjligheten att få stöd vid elöverkänslighet

skall naturligtvis inte vara avhängig av i vilken

kommun den som drabbas är bosatt. Det får enligt

utskottets mening förutsättas att kommunerna

fortsättningsvis agerar på mer likartat sätt och

att detta agerande baseras på den positiva

attityd som många kommuner uppvisat. Skulle så

inte vara fallet finns det anledning att

återkomma till frågan.

Trots utskottets uttalande lämnar många kommuner

fortfarande inte bostadsanpassningsbidrag för

elsanering. Orsaken står troligen att finna i

Boverkets handledning av vilken det framgår att

bidrag inte lämnas för s.k. elsanering. Det är

enligt vår mening därför nu hög tid att återkomma

till frågan. Riksdagen bör en gång för alla fastslå

att elsanering skall berättiga till

bostadsanpassningsbidrag. Skulle detta

ställningstagande förutsätta en lagändring bör

regeringen skyndsamt återkomma till riksdagen med

ett förslag i frågan.

Vad vi nu med anslutning till motionerna

2002/03:Bo268 (s) yrkande 1 och 2002/03:So361 (c)

yrkande 6 anfört bör riksdagen som sin mening

tillkännage för regeringen. Motion 2002/03:Bo268 (s)

yrkande 6 avstyrks.

14. Bullerbegränsande åtgärder i lokaler

(punkt 21) (c)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 21

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:A239 yrkande 22.

Ställningstagande

På många arbetsplatser och i lokaler där barn vistas

är ljudnivåerna oacceptabelt höga. De ständigt

bullriga miljöerna leder till stress och till att

risken för fysiska skador ökar. Olika undersökningar

visar också att risken för att drabbas av tinnitus

inom förskolan har ökat kraftigt. Orsaken till detta

kan vara att större barngrupper vistas i lokaler som

inte är avsedda för detta antal barn. Vidare kan

valet av byggnadsmaterial påverka resonansen i

lokalerna.

Liknande problem som inom barnomsorgen finns inom

andra områden av den offentliga sektorn. Jag anser

därför att det nu måste tas ett samlat grepp på

dessa problem. Ett program för bullerdämpande

åtgärder i lokaler som används för offentlig

verksamhet bör utformas. Detta är givetvis en fråga

som berör såväl statens som kommunernas

ansvarsområden. Det bör därför ankomma på

regeringen att ta de initiativ till samverkan som

kan behövas vid utarbetandet av programmet.

Vad jag nu med anledning av motion 2002/03:A239

(c) yrkande 22 föreslagit bör riksdagen tillkännage

för regeringen som sin mening.

15. Bullerbegränsande utförande av

installationer (punkt 22) (mp)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 22

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Bo204 yrkande 4.

Ställningstagande

Buller kan ha störande effekter som inte enbart har

med ljudstyrkan att göra. De gränsvärden och normer

som finns gäller ljudnivåer som har bevisats ge

skador eller svårare sömnstörningar. När det gäller

ljud som utan att ha en hög volym påverkar

livskvaliteten saknas däremot normer. Denna typ av

ljud kommer ofta från fläktar och andra typer av

tekniska installationer som förekommer på de flesta

arbetsplatser och i många bostäder.

För att komma till rätta med denna typ av buller

är det rimligt att krav på låg ljudnivå ställs redan

vid upphandling. Innan en installation genomförs bör

det krävas att en undersökning görs om t.ex. en

fläkt eller annan utrustning finns i utförande med

lägre ljudnivå. Jag anser att regeringen bör vidta

de åtgärder som är nödvändiga för att ge de

akustiska frågorna större genomslag i alla typer av

byggnation.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin

mening vad jag nu anfört men anledning av motion

2002/03:Bo204 (mp) yrkande 4 om bulleraspekten som

ett kvalitetskrav på produkter vid upphandling.

16. Direktverkande elvärme (punkt 23) (v, c,

mp)

av Owe Hellberg (v), Rigmor Stenmark (c), Sten

Lundström (v) och Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Bo226 yrkande 3 och

2002/03:Bo267 yrkande 40.

Ställningstagande

Elektricitet är en högkvalitativ energi som bör

användas på bästa sätt. Mer än 40 % av Sveriges

producerade elenergi används till uppvärmning och

luftkonditionering av bostäder och lokaler.

I en- och tvåbostadshus är det fortfarande möjligt

att installera direktverkande elvärme om byggnaden

har särskilt goda energiegenskaper. Det gäller för

såväl nybyggnation som ombyggnation.

Boverket har i uppdrag att genomföra en analys av

konsekvenserna av ett förbud mot direktverkande

elvärme i nya byggnader. Det är emellertid redan

uppenbart att elanvändningen för uppvärmningsändamål

måste minska kraftigt. Ett tungt vägande skäl är

givetvis att kärnkraften skall avvecklas; men

huvudskälet är att elenergin skall användas i mer

tekniskt komplicerade sammanhang än uppvärmning. En

signal till byggbranschen och bostadskonsumenter är

att nu ta bort direktverkande eluppvärmning som

uppvärmningsalternativ. Detta bör gälla både vid

nybyggnation och vid större ombyggnationer. Enstaka

fritidshus bör fortfarande stå utanför dessa

bestämmelser.

Vi anser mot denna bakgrund att riksdagen bör

begära att regeringen senast i början av hösten 2003

återkommer med ett förslag om förbud mot

direktverkande elvärme med den inriktning som vi

förordat. Vid denna tidpunkt har också det av

Boverket framtagna underlaget för ett sådant förslag

presenterats.

Det som ovan anförts om direktverkande elvärme med

anledning av motionerna 2002/03:Bo226 (v) yrkande 3

och 2002/03:Bo267 (c) yrkande 40 bör riksdagen som

sin mening tillkännage för regeringen.

17. Byggande i trä (punkt 26) (fp, kd, c)

av Göran Hägglund (kd), Nina Lundström (fp), Lars

Tysklind (fp) och Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Bo267 yrkande 12 och

2002/03:N233 yrkande 3 samt bifaller delvis motion

2002/03:Bo319 yrkandena 1, 2 och 8.

Ställningstagande

Vi har i Sverige omfattande skogstillgångar som

dessutom är av hög kvalitet. Trots den goda

tillgången på träråvara finns det en stor outnyttjad

potential för trä som byggnadsmaterial. Byggandet av

offentliga lokaler och flervåningshus är två viktiga

områden som uppvisar en låg träandel. I stället är

det stål och betong som dominerar. Givetvis är detta

anmärkningsvärt mot bakgrund av det faktum att

Sverige sedan mer än ett sekel är ett av världens

starkaste exportländer av trävaror. I flera

europeiska länder har det tagits initiativ för ett

ökat byggande i trä. Det gäller inte bara

traditionella träproducenter som Finland och Norge

utan också länder som Holland och Frankrike. Det är

nu hög tid att en motsvarande satsning kommer till

stånd i Sverige.

Det är nödvändigt att staten initialt tar ett

ansvar för satsningen på ett ökat byggande i trä.

Detta kan ske på flera olika sätt. Staten står själv

som byggherre i en rad stora projekt som skulle

kunna tjäna som goda exempel på det svenska

träkunnandet. Stöd bör ges till ett forsknings- och

utvecklingsarbete på området. Olika regelsystem bör

ses över så att inte trä som byggmaterial

missgynnas. Arbetet måste vara inriktat på att trä

som byggnadsmaterial skall bli ett

konkurrenskraftigt alternativ som också bidrar till

pressade produktionskostnader.

För att få byggsektorn - som fortfarande är helt

inriktad på byggande i traditionell betong- och

stålbyggnadsteknik - att på allvar implementera

träbyggnadstekniken i större skala, krävs politiska

initiativ. Det var mot denna bakgrund som riksdagen

föregående år fattade beslut om att ett nationellt

handlingsprogram för byggande i trä skall

genomföras. Det kan konstateras att regeringen nu

fattat vissa beslut som kan ses som en början på ett

sådant handlingsprogram. Vi ser således positivt på

att regeringen utsett en förhandlare för kontakter

med byggbranschen om åtgärder för ett ökat byggande

i trä. Detta kan emellertid inte anses vara

tillräckligt. Det gäller nu att snabbt ta fram ett

brett program för vilka åtgärder som måste vidtas.

Handlingsprogrammet för ett ökat byggande i trä får

inte bli en pappersprodukt. Riksdagen bör därför i

ett tillkännagivande understryka att programarbetet

snabbt måste leda fram till konkreta åtgärder med

inriktning på att trä kan användas i byggandet i

betydligt större utsträckning än i dag.

Vad vi ovan anfört med anledning av motionerna

2002/03:Bo267 yrkande 12 och 2002/03:N233 yrkande 3

bör riksdagen som sin mening tillkännage för

regeringen. Därmed får även vad som föreslagits i

motion 2002/03:Bo319 yrkandena 1, 2 och 8 i huvudsak

anses bli tillgodosett.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Samrådsplikt inför markarbeten (punkt 2)

(fp)

av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

Vi instämmer i vad som anförs i den aktuella

motionen om att det bör vara en självklarhet att

samråd med berörda butiksinnehavare m.fl. kommer

till stånd innan omfattande gatuarbeten eller andra

former av markarbeten påbörjas. Vi anser emellertid

att redan dagens regelverk ger stöd för en sådan

uppfattning. Bestämmelserna i plan- och bygglagen är

genomgående inriktade på att en öppen dialog skall

komma till stånd med dem som berörs av en

byggnadsåtgärd. Ett ömsesidigt informationsutbyte

och ett samråd om arbetenas utförande underlättar

både för den som skall utföra arbetena och de

näringsidkare som berörs. Det är däremot knappast

möjligt att i detalj föreskriva när eller hur

kontakterna bör tas mellan de berörda parterna i det

enskilda fallet. Vi har därför avstått från att

ställa oss bakom motionens förslag om ytterligare

lagreglering av den aktuella frågan.

2. Tilläggsdirektiv till PBL-kommittén (punkt

4) (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Vi har i motion 2002/03:Bo226 redovisat

Vänsterpartiets syn på ett antal frågor där

regleringen genom plan- och bygglagstiftningen måste

ändras eller förtydligas. I flera fall är det frågan

om brister som vi påtalat under en följd av år utan

att få gehör. Det gäller bl.a. den bristande

kvalitetssäkringen i byggandet. En rad byggskandaler

under senare år borde ha gjort det uppenbart för

hela byggsektorn att det måste vidtas flera åtgärder

för att säkerställa att byggandet i fortsättningen

sker under mer kontrollerade former. Vi har också

pekat på behovet av att se över insynen och

inflytandet i byggprocessen från olika berörda

grupper. Inte minst finns det ett uppenbart behov

att ge de organisationer och andra som har särskilt

intresse av att bevaka den byggda miljöns

tillgänglighet och användbarhet tidigt tillträde i

byggprocessen. Vi har också framhållit behovet av

tydligare krav på byggnader när det gäller

användningen av ekologiskt hållbara

kretsloppslösningar.

Bostadsutskottet har endast kortfattat kommenterat

våra förslag i dessa frågor och i stället hänvisat

till PBL-kommitténs nyss inledda arbete. Vi kan

instämma i att flera av våra förslag måste övervägas

närmare för att den lämpligaste utformningen av

plan- och bygglagstiftningen på dessa områden skall

kunna tas fram. De frågor som vi särskilt framhållit

måste emellertid ges en mycket hög prioritet i

kommitténs arbete, och i flera frågor bör det vara

möjligt för kommittén att lägga fram förslag i

delbetänkanden. Vi förutsätter givetvis att

regeringen i dessa frågor också är beredd att lägga

fram förslag för riksdagen utan att invänta

kommitténs slutbetänkande.

3. Miljö- och energideklarationer av bostäder

(punkt 10) (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Vi har från Vänsterpartiets sida sedan lång tid

drivit frågan om att införa ett system för miljö-

och energideklaration av bostäder. Även riksdagen

har uttalat sig för att sådana system bör tas fram.

Boverket har också i en rapport visat på en rad

olika metoder för detta. Verket har dessutom

genomfört en försöksverksamhet tillsammans med flera

fastighetsägare. Trots detta har ännu inte något

förslag till obligatorisk miljö- och

energideklaration lagts fram. Däremot har regeringen

hösten 2002 tillsatt en särskild utredare för att

allsidigt belysa frågor om byggnadsdeklarationer,

byggnadsregister och byggfelsförsäkringar.

Även om vi står bakom utredningens uppdrag anser

vi att det borde förtydligas i några avseenden. Vi

menar sålunda att målet för arbetet bör vara att

deklarationen skall vara obligatorisk och dessutom

göras mer omfattande än vad direktiven ger uttryck

för. Ett system med detta innehåll bör enligt vår

mening vara i bruk senast fr.o.m. år 2006. Det är

vår avsikt att i det politiska arbetet och i

framtida kontakter med regeringen kraftfullt verka

för att så blir fallet. Vi har mot den bakgrunden nu

avstått från kravet på att riksdagen skall göra ett

formellt tillkännagivande i frågan.

4. Översyn av lagen om bostadsanpassningsbidrag

(punkt 19) (fp)

av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

De frågor som tas upp i de aktuella motionerna om

bostadsanpassningsbidrag visar att den självklara

rätten för alla att bo kvar i sin invanda

boendemiljö så länge som möjligt inte alltid

tillgodoses på bästa sätt i dag. Motionerna pekar

också på att det kan finnas inbyggda orättvisor i

samhällets bostadsanpassningsstöd till olika

grupper. Det kan gälla stödet till hyresgäster i

förhållande till egnahemsägare eller till

rörelsehindrade i förhållande till personer med

andra handikapp.

Vi anser att det centrala för denna bidragsform är

att den enskildes valfrihet bildar utgångspunkt för

de bedömningar som till sist ändå måste göras av

vilka bostadsanpassningsåtgärder som är möjliga och

rimliga att utföra i det enskilda fallet. Det är

självklart att samhället har ett stort ansvar både

för att ge stöd till anpassningsåtgärder och för att

vidta åtgärder så att behovet av bostadsanpassning

successivt minskar. Kraven på nyproduktionen måste

således vara sådana att de individuella

anpassningsåtgärder som kan behövas blir enkla att

genomföra.

Vi har valt att inte reservera oss i de frågor om

bostadsanpassningsbidrag som är aktuella i detta

betänkande. Som framgår av utskottets överväganden

är dessa frågor redan föremål för överväganden i

olika sammanhang. Det får förutsättas att bl.a.

Boverkets rapportering om kommunernas hantering av

bidragsfrågorna föranleder regeringen att överväga

vilka åtgärder som behöver vidtas för att stärka den

enskildes rättssäkerhet i dessa sammanhang. Vi vill

emellertid inte utesluta att den nuvarande

lagstiftningen kan behöva revideras på vissa områden

för att den enskilde individens behov skall kunna

tillgodoses.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna

motionstiden

2002/03:Bo203 av Barbro Feltzing och Helena Hillar

Rosenqvist (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en utredning

bör genomföras för att klarlägga om byggsektorn

klarar sitt frivilliga producentansvar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att i ovanstående

utredning också ta upp frågan om lagstiftat

producentansvar för byggsektorn.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en

helhetsansvarig aktör för en byggnation utses och

att den i yrkande 1 föreslagna utredningen beaktar

frågan.

2002/03:Bo204 av Barbro Feltzing och Helena Hillar

Rosenqvist (mp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om bulleraspekten som

ett kvalitetskrav på produkter vid upphandling.

2002/03:Bo212 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att snabbt

utarbeta miljökrav för fastigheter.

2002/03:Bo217 av Sonja Fransson och Berndt Ekholm

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om införande av en

lagstiftning med krav på brandvarnare i varje

hushåll.

2002/03:Bo218 av Majléne Westerlund Panke (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om tydliggörande av

lagstiftningen vad gäller krav på brandvarnare.

2002/03:Bo223 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl.

(m):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om information och

samrådsplikt inför markarbeten.

12. Riksdagen begär att regeringen utreder frågan om

byggande i vissa miljöer med lokal särprägel i

enlighet med vad som anförs i motionen.

2002/03:Bo226 av Owe Hellberg m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Plan- och

bygglagskommittén i sitt arbete skall beakta de

ändringsförslag beträffande plan- och bygglagen

som motionen föreslår.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om den

kvalitetsansvariges oberoende roll i

byggprocessen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ta bort

undantaget för direktverkande elvärme i en och

tvåbostadshus.

2002/03:Bo232 av Owe Hellberg m.fl. (v):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om barns säkerhet i

boendemiljön.

2002/03:Bo233 av Owe Hellberg m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om miljö- och

energideklarationer av bostäder.

2002/03:Bo240 av Rigmor Stenmark (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om brandlarm.

2002/03:Bo244 av Elizabeth Nyström och Ulf Sjösten

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en översyn av

bostadsanpassningsbidragen.

2002/03:Bo247 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av en översyn om

kablar under jord.

2002/03:Bo257 av Sonia Karlsson och Christina

Axelsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om en översyn av lagen

(1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m.

2002/03:Bo264 av Berndt Ekholm (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om utbyggnad av urinseparerade

avloppssystem.

2002/03:Bo267 av Maud Olofsson m.fl. (c):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det nationella

handlingsprogrammet för byggande i trä fullföljs.

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om äldres och

funktionshindrades möjligheter att påverka

samhällsplaneringen.

37. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett nationellt

handlingsprogram för kretsloppsanpassat byggande.

38. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att på bred front

introducera ekologiskt riktiga metoder i allt

byggande.

40. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att förbjuda

installation av direktverkande elvärme både vid

nybyggnation och vid omfattande ombyggnader.

41. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att belysa olika

aspekter på mekanisk och naturlig ventilation samt

att föreslå åtgärder så att dessa två system kan

samverka.

42. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ett nationellt

handlingsprogram om boende och hälsa arbetas fram.

43. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att i PBL

förtydliga vad som i motionen anförs om en

opartisk kvalitetsansvarig i byggandet.

2002/03:Bo268 av Ronny Olander och Kerstin Engle

(s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att överväga

möjligheten att se över Boverkets rekommendationer

och föreskrifter gentemot kommunerna så att

elöverkänsliga ges rätt till likabehandling vid

ansökan om bostadsanpassningsbidrag oavsett var

man bor i landet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att överväga

möjligheten till att alla offentliga byggnader

utrustas med elfria zoner som gör det möjligt för

elöverkänsliga att vistas där.

2002/03:Bo279 av Catherine Persson (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att överväga att

förstärka kravet på tillgänglighet i plan- och

bygglagen samt i lagen om tekniska egenskapskrav

på byggnadsverk.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kravet på

tillgänglighet för att erhålla statligt stöd vid

bomässor och andra arrangemang.

2002/03:Bo280 av Ronny Olander och Inger

Segelström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att se över vad

fastighetsägarna kan göra för att förbättra

möjligheterna för personer över 65 år att bo kvar i

sina lägenheter.

2002/03:Bo283 av Annika Qarlsson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda

kostnaden för ett utökat statligt stöd till hissar

i hyreshus.

2. Riksdagen begär att regeringen tar fram en plan

för att öka tillgängligheten i hyresbostäder

enligt motionens intentioner.

2002/03:Bo291 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

20. Riksdagen begär att regeringen ger Boverket i

uppdrag att se över regelverket för att möjliggöra

mellanboendeformer.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett nationellt

handlingsprogram för inomhusmiljöfrågor.

2002/03:Bo296 av Anders Karlsson och Margareta

Israelsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om barns rätt till en eltrygg

miljö i offentliga lokaler.

2002/03:Bo307 av Lars Lilja och Carin Lundberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om lag om brandvarnare.

2002/03:Bo308 av Lars U Granberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vikten av att

sprinkleranläggningar i bostäder förs in i

byggnormen.

2002/03:Bo309 av Lars U Granberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om utökade förutsättningar för

kommunerna vid energirådgivning.

2002/03:Bo319 av Carin Lundberg m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att regeringen

skyndsamt fullföljer riksdagens beslut om

införande av ett nationellt träprogram med

inriktningen att öka träkonstruktionernas andel i

den inhemska byggsektorn.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att en

särskild satsning för att öka andelen

flerbostadshus i trä.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att regeringen

tar initiativ till en samordning med norska och

finska insatser inom träbyggnadsområdet.

2002/03:A239 av Margareta Andersson m.fl. (c):

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utforma ett

program för bullerdämpande åtgärder i offentliga

lokaler.

2002/03:A242 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att tillvarata och

utveckla erfarenheterna från forskningsprojektet

Det sunda huset.

9. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning för att se över plan- och bygglagen i

enlighet med vad som anförs i motionen.

2002/03:MJ432 av Alf Svensson m.fl. (kd):

13. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning om frivillig certifiering för

rivningsföretag.

2002/03:N233 av Sven Bergström och Kenneth Johansson

(c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett ökat byggande

i trä.

2002/03:So361 av Kerstin Lundgren (c):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att återigen

fastslå att elsanering skall berättiga till

bostadsanpassningsbidrag.

2002/03:So362 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring i plan- och bygglagen.

2002/03:So457 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utredning kring

plan- och bygglagen.