Bet. 2002/03:BOU7

Bostadsutskottets betänkande

2002/03:BOU7

Hyresrätt m.m.

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet de

motionsförslag om hyreslagstiftningen som väckts

under allmänna motionstiden 2002. Vissa

bostadsförsörjningsfrågor behandlas också.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.

Till betänkandet har fogats 17 reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Hyressättningen – den allmänna

lagregleringen

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo219

yrkandena 1 och 2, 2002/03:Bo238 yrkande 12,

2002/03:Bo239 yrkande 1, 2002/03:Bo267 yrkandena

13 och 15 samt 2002/03:Bo291 yrkande 13.

Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2. Hyressättningen – regleringen för

nyproduktion

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo239

yrkande 2, 2002/03:Bo254, 2002/03:Bo267 yrkande

14, 2002/03:Bo290 yrkande 6 och 2002/03: Bo291

yrkande 12.

Reservation 2 (m, fp, kd, c)

3. Individuell debitering för vatten m.m.

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo305.

4. Andrahandsuthyrning – otillåtna avtal

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo211.

5. Andrahandsuthyrning – besittningsskydd

m.m.

Riksdagen avslår motion 2002/03:So363 yrkande

7.

Reservation 3 (v)

6. Förutsättningarna för vräkning –

samrådsförfarande

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo266 yrkande

4.

Reservation 4 (kd, v, c)

7. Förutsättningarna för vräkning –

betalningsförsummelse

Riksdagen avslår motion 2002/03:So363 yrkande

5.

Reservation 5 (v)

8. Svarthandel

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo227

yrkande 2, 2002/03:Bo252 och 2002/03:Bo262 i

denna del.

Reservation 6 (m, fp) – motiv.

Reservation 7 (v)

Reservation 8 (c) – motiv.

Reservation 9 (mp)

9. Föreningsmonopol

Riksdagen avslår motion 2002/03:L319 yrkande

19.

Reservation 10 (m, fp, kd, c)

10. Självförvaltning

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo267 yrkande

25.

11. Hyran för mindre serviceföretag

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo267 yrkande

26.

Reservation 11 (c)

12. Kommunalt inflytande över allmännyttiga

föreningar m.m.

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo313.

13. Rätten att hyra

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo273 och

2002/03:So363 yrkande 6.

Reservation 12 (v)

14. Bostadsanvisning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo262 i

denna del, 2002/03: Bo274, 2002/03:Sf336 yrkande

20 och 2002/03:So363 yrkande 9.

Reservation 13 (m, fp) – motiv.

Reservation 14 (v, mp)

15. Kommunal förmedling av

andrahandslägenheter m.m.

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo227 yrkande

1.

Reservation 15 (v)

16. Förmedling av hyresrätter

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo227 yrkande

3.

Reservation 16 (c)

17. Förmedlingsersättning

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo227 yrkande

4.

Reservation 17 (v)

18. Kommunens rätt att överlåta en

hyresrätt

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo248.

Stockholm den 1 april 2003

På bostadsutskottets vägnar

Owe Hellberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Owe

Hellberg (v), Anders Ygeman (s), Lilian Virgin (s),

Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström

(fp), Siw Wittgren-Ahl (s), Hans Unander (s), Maria

Öberg (s), Margareta Pålsson (m), Lars Tysklind

(fp), Rigmor Stenmark (c), Gunnar Sandberg (s),

Peter Danielsson (m), Sten Lundström (v), Helena

Hillar Rosenqvist (mp), Leif Jakobsson (s) och Dan

Kihlström (kd).

2002/03

BoU7

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlar utskottet

motionsförslag som väckts under den allmänna

motionstiden 2002 (fristående motioner) och som

gäller lagstiftningen om hyra, framför allt

utformningen av bestämmelserna i hyreslagen (12 kap.

jordabalken). Även vissa frågor om

bostadsförsörjningen behandlas. Det gäller främst

förmedling av andrahandslägenheter och

bostadsanvisning.

Utskottets överväganden

Hyresrätt

Hyressättning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

bruksvärdessystemet gällande

- den allmänna lagregleringen, jämför

reservation 1 (m, fp, kd, c) och

-

regleringen för nyproduktion, jämför

reservation 2 (m, fp, kd, c).

Den allmänna lagregleringen

I motion 2002/03:Bo219 (m) yrkandena 1 och 2

föreslås ett avskaffande av bruksvärdessystemet och

införandet av en fri, marknadsbaserad hyressättning

(förslag om tillkännagivande). Förslaget i motion

2002/03:Bo238 (m) yrkande 12 avser att de kommunala

bostadsföretagens hyresnormerande ställning skall

avskaffas. Bruksvärdesregeln skall därigenom återfå

i allt väsentligt samma roll som den hade när den

infördes (riksdagsbeslut om lagändring). I motion

2002/03:Bo239 (m) yrkande 1 lämnas förslag om att

marknadshyror på sikt skall införas genom att de

skall tillåtas vid varje nytt hyresavtal (förslag om

tillkännagivande).

I motion 2002/03:Bo291 (kd) – yrkande 13 –

förespråkas en översyn av bruksvärdessystemet med

syfte att lägenhetens läge och beskaffenhet skall

bli mer styrande vid hyressättningen. Motionärerna

vill återgå till bruksvärdesregeln i dess

ursprungliga skick och föreslår att de kommunala

bostadsföretagens hyresledande roll avskaffas.

Motionärerna vill värna ett gott besittningsskydd

för hyresgästerna och skapa större förutsättningar

för hyresgästen att stå utanför det kollektiva

förhandlingssystemet samt öka möjligheterna att

framförhandla individuella hyreskontrakt (förslag om

tillkännagivande).

I motion 2002/03:Bo267 (c) yrkande 13

(partimotion) lämnas också förslag om att de

kommunala bostadsföretagens hyresledande roll skall

avskaffas. Motionärerna önskar att de privata

fastighetsföretagen och deras organisation görs till

en reell och fullvärdig förhandlingspart i det

kollektiva förhandlingssystemet. Systemet bör ge

utrymme för de lokala hyreskommittéerna, med

företrädare från hyresgästorganisationen,

fastighetsägarföretagen och de kommunala

bostadsföretagen att påverka bruksvärdesbestämningen

(riksdagsbeslut om lagändring). Förslaget i motion

2002/03:Bo267 (c) yrkande 15 (partimotion) avser att

hyressättningssystemet skall ge utrymme för

individuell hyressättning med syfte att hyresgästen

skall kunna påverka boendekostnaden beroende på val

av utrustning, nivå på underhåll och förbrukning av

värme, vatten m.m. (riksdagsbeslut om lagändring).

Hyreslagens bruksvärdesreglering innebär att hyran

skall fastställas till skäligt belopp. En hyra är

inte att anse som skälig om den är påtagligt högre

än hyran för lägenheter som med hänsyn till

bruksvärdet är likvärdiga. Vid prövningen skall

främst beaktas hyran för lägenheter i hus som ägs

och förvaltas av kommunala bostadsföretag. Tidigare

angav bruksvärdesregeln de allmännyttiga

bostadsföretagen som hyresledande (förstahandsnorm).

Från den 1 april 2002 utpekas som hyresledande i

stället sådana kommunala bostadsföretag som avses i

1 kap. 2 § lagen (2002:102) om allmännyttiga

bostadsföretag. Ändringen innebär i sakligt

hänseende endast en mindre justering. Avsikten har

inte varit att förändra den påverkan på

hyresutvecklingen som de kommunala bostadsföretagen

redan förut hade.

Utskottet har tidigare (bet. 1998/99:BoU3) givit

uttryck för att det finns anledning att uppmärksamma

bruksvärdesregelns tillämpning och utformning, dock

utan annat syfte än att bruksvärdesregeln på ett

effektivt sätt skall garantera hyresgästerna skäliga

hyresnivåer och därmed även fortsättningsvis kunna

upprätthålla hyresgästernas besittningsskydd.

Utskottet förutsatte att regeringen skulle ta de

initiativ som behövdes.

I en skrivelse ställd till bostadsminister Lars-

Erik Lövdén undertecknad den 10 januari 2003 har

Hyresgästföreningen, Fastighetsägarna Sverige och

Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO) på

grundval av en gemensam överenskommelse hemställt

att regeringen skyndsamt fattar beslut om att

tillsätta en utredning med uppdrag att lägga fram

förslag om en reformerad bostadshyressättning.

Regeringen avser att inom kort tillsätta en

utredning om utformningen av bruksvärdessystemet.

Utredningsdirektiven kommer att ha sin utgångspunkt

i den nyss nämnda s.k. trepartsöverenskommelsen.

Denna innebär förslag bl.a. om att nyproducerade

lägenheter skall särbehandlas inom ramen för

bruksvärdessystemet. Enligt förslagen skall vid

hyresförhandlingar som gäller nyproducerade

lägenheter hänsyn tas till produktionskostnaden.

Överenskommelsen behandlar – förutom

frågeställningarna om hyror i nyproduktion och

hyresförändringar i beståndet – även frågor om

tillval och frånval, möjligheterna att teckna

bindande flerårsavtal i samband med

hyresgästanpassningar samt möjligheten att få

skäligheten i begärda villkor bekräftad genom

förhandsbesked från hyresnämnden. Den berör vidare

möjligheterna att införa individuell mätning av

vatten- och värmeförbrukning som kan påverka den

enskilde hyresgästens utgående hyra.

Med hänsyn till den beredning som pågår inom

Regeringskansliet finns det enligt utskottets mening

inte skäl för riksdagen att nu i sak ta ställning

till de motioner som rör systemet för

hyressättningen av bostäder. Utskottet avstyrker med

hänvisning till detta m-, kd- och c-motionerna.

Regleringen för nyproduktion

I flera motioner tas frågan upp om en särskild lagreglering av

hyran vid nyproduktion.

I motion 2002/03:Bo254 (m, kd) föreslås att

inflyttningshyran i nyproduktion inte skall kunna

omförhandlas under fyra år. Enligt motionen beskrivs

förslaget gälla fyraåriga marknadshyror

(riksdagsbeslut om lagändring).

Även motion 2002/03:Bo239 (m) yrkande 2 innehåller

förslag om införande av marknadshyror vid

nyproduktion av hyresbostäder, dock utan en

tidsbegränsning som det förstnämnda förslaget

(förslag om tillkännagivande).

Förslaget i motion 2002/03:Bo290 (fp) yrkande 6

(partimotion) avser införande av en friare

hyressättning i nyproduktionen omfattande bl.a. att

de kommunala bostadsföretagen inte skall vara

hyresledande. Hyressättningssystemet bör i stället

bygga på att hyrorna i ett större utbud av bostäder,

oavsett ägare, leder fram till ett bruksvärde. En

viktig förändring bör vara att hyresnämnden skall

kunna avgöra hyresnivån före byggstart (förslag om

tillkännagivande).

Genomförandet av förslaget i motion 2002/03:Bo291

(kd) yrkande 12 innebär att ett undantag från

hyreslagens bruksvärdesregel i fråga om

nyproducerade lägenheter skall gälla i form av en

ömsesidig s.k. karenstid under vilken varken

hyresvärden eller hyresgästen kan begära

hyreshöjning respektive villkorsändring (förslag om

tillkännagivande).

I motion 2002/03:Bo267 (c) yrkande 14

(partimotion) föreslås att ett undantag från

bruksvärdessystemet görs för nyproducerade

lägenheter. Enligt detta skall hyresavtal som

tecknas för nyproducerade lägenheter inte kunna

omprövas i efterhand. Enligt motionen innebär

förslaget, med grund i ett starkt besittningsskydd,

ett reformerat bruksvärdessystem, inte införandet av

marknadshyror (förslag om riksdagsbeslut).

En hyresgäst har möjlighet att vid hyresnämnden få

sina hyresvillkor prövade. För tidsobestämda

hyresavtal, som är det mest vanliga, gäller att ett

avtalat villkor måste gälla i sex månader innan en

ändring får träda i kraft. Ikraftträdandet är också

beroende av bl.a. när hyresgästen gör ansökan till

hyresnämnden.

Enligt utskottets mening bör riksdagen inte nu ta

ställning i sak till de framförda förslagen om en

friare hyressättning vid nyproduktion m.m. Som redan

framgått pågår mot bakgrund av den överenskommelse

som träffats mellan Hyresgästföreningen,

Fastighetsägarna Sverige och SABO, inom

Regeringskansliet överväganden om utredningsdirektiv

om en reformering av bruksvärdessystemet. Utskottet

avstyrker därför m-, fp-, kd- och c-motionerna.

Individuell debitering för vatten m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om

individuell debitering för vatten m.m.

I motion 2002/03:Bo305 (s) föreslås en översyn av

hyreslagstiftningen jämte eventuell annan

lagstiftning för att underlätta individuell

debitering av vatten och värme m.m. (förslag om

tillkännagivande). Enligt motionen talar mycket för

ett fortsatt frivilligt införande av individuell

mätning och debitering. Motionsförslaget tar därför

främst sikte på en reglering av hur kostnaderna för

värme m.m. skall fördelas på hyresgästerna. Enligt

motionärerna har förhandlingarna mellan

hyresgästorganisationerna och fastighetsägarna

resulterat i olika debiteringsprinciper, på vilka

man kan ha rättvisesynpunkter.

Hyresbeloppet (bostäder) skall enligt lagen i

princip alltid vara till beloppet bestämt i

hyresavtalet eller i en förhandlingsöverenskommelse.

Detta krav gäller dock inte ersättning för kostnader

som hänför sig till lägenhetens uppvärmning,

förseende med varmvatten eller elektrisk ström eller

avgifter för vatten och avlopp om kostnaden påförs

hyresgästen efter individuell mätning. Kravet kan

också frångås om beräkningsgrunden för ersättningens

storlek fastställts enligt de regler som gäller för

det kollektiva förhandlingssystemet (19 §

hyreslagen).

Med hänsyn till den väntade utredningen om ett

reformerat bruksvärdessystem som berörts ovan finns

det inte skäl för riksdagen att nu i sak ta

ställning till motionsförslaget. Det avstyrks

således.

Andrahandsuthyrning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

- otillåtna andrahandsavtal och

-

besittningsskydd m.m. för

andrahandshyresgäster, jämför reservation

3 (v).

Otillåtna avtal

I motion 2002/03:Bo211 (s) föreslås, såsom utskottet

förstår förslaget, att avtal om

andrahandsupplåtelser som ingås utan hyresvärdens

eller hyresnämndens samtycke respektive tillstånd

skall vara ogiltiga med följd att hyresgästen inte

skall vara förpliktad att betala någon hyra (förslag

om tillkännagivande). Motionären har som skäl för

sitt förslag till att på detta sätt motverka

andrahandsuthyrningar anfört olika negativa

konsekvenser som sådana upplåtelser för med sig.

Därutöver har han pekat på att den föreslagna

ordningen skulle ge socialtjänsten en möjlighet att

utan vidare neka ekonomiskt bistånd till hyran när

någon hyrt en lägenhet utan erforderligt

godkännande. Bakgrunden till påpekandet förmodar

utskottet vara att oriktiga andrahandsavtal har

åberopats vid bidragsbedrägerier.

Visserligen kan lätt konstateras att

andrahandsuthyrning som sker utan hyresvärdens

godkännande eller hyresnämndens tillstånd kan

föranleda en hel del problem. En otillåten uthyrning

är emellertid något som fastighetsägaren – eller

annan hyresvärd som hyr ut i första hand – bör och

kan ingripa emot. Hyreslagen ger honom ett

kraftfullt instrument genom den bestämmelse som

innebär att hyresrätten kan förverkas i ett sådant

fall. Enligt utskottets mening finns inte skäl av

tillräcklig tyngd som motiverar att lagen dessutom

skall göra avtalet mellan upplåtaren och

andrahandshyresgästen ogiltigt. Utskottet avstyrker

därför motionsförslaget om otillåtna

andrahandshyresavtal.

Besittningsskydd m.m.

I motion 2002/03:So363 (v) yrkande 7 (partimotion)

föreslås att en översyn genomförs med syfte att

skärpa reglerna kring besittningsskyddet för

innehavare av ”sociala/kommunala” andrahandskontrakt

(hyresgäster på den sekundära bostadsmarknaden) med

krav som rör vård och tillsyn (förslag om

tillkännagivande). Ofta handlar det om krav som det

skulle vara omöjligt att ställa på vanliga

hyresgäster bl.a. från integritetssynpunkt.

Förslaget syftar också till att en ordning skapas

för att en andrahandshyresgäst skall ges möjlighet

till ett förstahandsboende.

Kommunen har rätt att utan hyresvärdens medgivande

eller hyresnämndens tillstånd i andra hand upplåta

en lägenhet den hyr (39 § andra stycket hyreslagen).

En andrahandshyresgäst har inte något

besittningsskydd, om hyresförhållandet upphör innan

det varat två år i följd (45 § första stycket 1

hyreslagen). Iakttar hyresvärden gällande hyres- och

uppsägningstid dessförinnan är andrahandshyresgästen

skyldig att flytta, oavsett hyresvärdens skäl för

uppsägningen.

Vid längre hyresförhållanden kan hyresgästen ha

avstått från sitt besittningsskydd. Har hyresnämnden

godkänt ett avstående av besittningsskydd föreligger

inte något skydd vad gäller en uppsägning som

grundas på de omständigheter som föranlett

avståendet.

Även om ett andrahandsavtal är förenat med

besittningsskydd är det i allmänhet svagare än när

det gäller ett förstahandskontrakt. Det ligger så

att säga i sakens natur att andrahandsavtal inte

skall gälla på samma sätt som avtal i första hand.

En andrahandshyresgästs rätt till lägenheten faller

i och med att förstahandshyresgästens avtal upphör,

t.ex. på grund av att denne säger upp avtalet.

Hyreslagen har nyligen ändrats så att en hyresgäst

som hyr en bostad i andra hand av en hyresvärd som i

sin tur har hyrt den tillsammans med minst två andra

lägenheter för att hyra ut dem i andra hand

(blockhyra) skall ha samma besittningsskydd som en

förstahandshyresgäst (bet. 2001/02:BoU3).

Lagändringen berör en del av de hyresgäster som

motionen avser men torde inte innebära en reell

förändring av de förhållanden motionärerna avser.

Skälet till detta är bl.a. att

andrahandshyresgästens avstående av sitt

besittningsskydd kan göras till förutsättning för

förhyrningen.

Enligt nu gällande regler skyddas

andrahandshyresgäster under de två första åren av

hyresförhållandet i sin besittning endast av de

regler som gäller om hyres- och uppsägningstider. Är

hyrestiden mycket kort betyder det att hyresgästen

snabbt kan förlora sin lägenhet. Hans möjligheter

att få sina hyresvillkor ändrade påverkas på ett

praktiskt plan av att han kan sägas upp utan att han

har några lagliga möjligheter att få sitt hyresavtal

förlängt. De hyreskontrakt som avses i motionen

utgör vanligen tillsammans med andra åtgärder ett

led i samhällets insatser för att den enskilde skall

få det stöd, den vård eller annan hjälp han behöver.

Hur samhällets insatser närmare skall utformas är

och bör naturligtvis vara individuellt betingade.

Enligt socialtjänstlagen skall den verksamhet som

bedrivs som socialtjänst i samtliga fall bygga på

respekt för människors självbestämmanderätt och

integritet. Vanligen torde hyresrättsliga

överväganden av gängse slag inte utan vidare kunna

appliceras på de hyreskontrakt det är fråga om.

Ibland reagerar en hyresgäst mot de villkor som

gäller för hans fortsatta boende eller mot

tillämpningen av dessa. Det har framgått att det

ofta saknas möjligheter för honom att enligt

hyreslagen ta strid i frågan. I övrigt torde

hyresgästen i allt väsentligt endast genom

Riksdagens ombudsmäns verksamhet och annan tillsyn

över socialtjänsten och annan myndighetsutövning

kunna få till stånd ett ingripande mot sådana

uppställda villkor för ett fortsatt boende som inte

är godtagbara.

Kommittén för hemlösa (SOU 2000:14) har behandlat

förhållandena på den sekundära bostadsmarknaden och

uttalat att det är väsentligt att kommunerna

tillsammans med berörda bostadsföretag ingår en

överenskommelse där formerna och villkoren för

andrahandskontrakt klargörs. Det bedömdes som

oacceptabelt att hyresgäster med andrahandskontrakt

hos socialtjänsten vilka har skött sig klanderfritt,

skall nekas förstahandskontrakt och därmed under

obegränsad tid tvingas underkasta sig onormala

hyresvillkor. Kommittén för hemlösa har i sitt

slutbetänkande återigen behandlat kommunernas

andrahandsuthyrning (SOU 2001:95) och framhållit

bl.a. att det är väsentligt att öka tryggheten och

självständigheten i boendet för

andrahandshyresgästen och därvid påtalat vikten av

att långa kontraktstider tillämpas och att

eventuellt vidhängande hyresvillkor inte strider mot

hyreslagen samt lämnat en uppmaning om att

förstahandskontrakt skall tillämpas i större

utsträckning. Kommittén anser att det finns skäl för

socialnämnderna att aktivt verka för att

andrahandsuthyrningen reduceras.

Utskottet kan ställa sig bakom de ovan refererade

uttalanden som kommittén gjort. Förhoppningsvis kan

de till kommunerna och bostadsföretagen ställda

förslagen leda till förbättringar varigenom

motionsförslaget åtminstone delvis skulle bli

tillgodosett. Utskottet är nu inte berett att

föreslå utredningsinsatser om förändringar av

hyreslagen i anledning av motionen. V-motionen

avstyrks därför.

Förutsättningarna för vräkning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

obligatoriskt samrådsförfarande, jämför

reservation 4 (kd, v, c) och

· betalningsförsummelse, jämför reservation 5

(v).

·

Samrådsförfarande och betalningsförsummelse

I motion 2002/03:Bo266 (kd) yrkande 4 lämnas förslag

om en översyn med sikte på att ett samrådsförfarande

mellan fastighetsägaren och socialnämnden blir

obligatoriskt inför hot om vräkning på grund av

förverkande (förslag om tillkännagivande). I

reservationen till förmån för ett liknande förslag

som lades fram under föregående riksmöte (res. nr 3

till bet. 2001/02:BoU13) utvecklades tanken om

samråd så att det skall ställas krav på hyresvärden

att medverka i ett samråd och att detta skall utgöra

en förutsättning för att en vräkning skall få

beslutas. I det fall att hyresgästen inte vill

medverka skall ett uteblivet samråd inte hindra

vräkning.

Förslaget i motion 2002/03:So363 (v) yrkande 5

(partimotion) avser förändringar av 46 § hyreslagen

i fråga om betalningsförsening. Hyresgästernas

besittningsskydd bör stärkas genom förbättrade

förutsättningar för dem att kunna behålla sina

kontrakt. Ingen borde kunna avhysas enbart på grund

av försenade hyresinbetalningar. Den normala

konsekvensen bör vara – som på andra områden – en

betalningspåminnelse och därefter någon form av

straffavgift (förslag om tillkännagivande).

Kommittén för hemlösa har i sitt slutbetänkande

framfört att ett gemensamt uppsökande arbete från

hyresvärdar och socialtjänst bör bedrivas gentemot

hushåll med hyresskulder. Arbetet skall ske med

beaktande av socialtjänstens uppgifter och ansvar.

Kommittén anser att hyresvärdar och socialtjänst bör

sträva efter att utveckla en gemensam strategi för

att så långt det är möjligt förhindra vräkning.

Vidare föreslår kommittén att vissa lagändringar

skall genomföras. Förslagen innebär att hyreslagens

krav på underrättelse till socialnämnden och

rättelseanmaning till hyresgästen skall utvidgas i

förhållande till gällande rätt när det gäller

uppsägning på grund av hyresgästens

betalningsförsummelse eller störningar i boendet.

Dessa förslag till lagändring återfinns i

beskrivande form i kommitténs betänkande Att

motverka hemlöshet (SOU 2001:95 avsnitt 12.3.3 och

12.3.4). Förslagen i de delarna bereds inom

Justitiedepartementet.

Vissa förändringar av hyreslagens bestämmelser är

nu föremål för beredning inom Regeringskansliet.

Enligt utskottets mening bör riksdagen nu inte i

sakligt hänseende ta ställning till

motionsförslagen. Resultatet av den pågående

beredningen bör i stället avvaktas. Motionerna

avstyrks därför.

Svarthandel

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

svarthandel. Jämför reservation 6 (m, fp), 7

(v), 8 (c) och 9 (mp).

I motion 2002/03:Bo252 (s) föreslås att en översyn

görs beträffande bostadshyresgästens bytesrätt

beträffande sin lägenhet, främst i förhållande till

andra upplåtelseformer, med syfte att minska

svarthandeln (förslag om tillkännagivande).

Förslaget i motion 2002/03:Bo227 (v) yrkande 2

avser att en utredning skall göras om möjligheterna

att använda det kommande lägenhetsregistret för att

bekämpa svarthandel med hyreslägenheter, främst

genom att uppdaga och motverka skenbyten (förslag om

tillkännagivande).

I motion 2002/03:Bo262 (mp) i denna del föreslås

en ”Lex Stockholm” enligt vilken lag påföljden för

svarthandlande fastighetsägare i form av böter skall

bestämmas motsvara de hyresbelopp som dragits in för

feluthyrda lägenheter (förslag om tillkännagivande).

Hyreslagen stadgar straff för den som uppsåtligen

uppställer villkor om särskild ersättning för

upplåtelse eller överlåtelse av hyresrätten till en

bostadslägenhet. För normalgraden stadgas böter

eller fängelse i maximalt sex månader. Brottet kan

bedömas som grovt om det utgjort ett led i en

verksamhet som bedrivits yrkesmässigt eller i större

omfattning eller om gärningsmannen eljest i avsevärd

mån har missbrukat sin ställning som ägare eller

förvaltare av fastighet. Ett grovt brott straffas

med fängelse, högst två år. Ett ringa brott är

straffritt. Ersättning som utgivits skall betalas

tillbaka (65 § hyreslagen).

Tidigare svartförsäljningar kan läggas en

fastighetsköpare till last vid en

förvärvstillståndsprövning enligt lagen (1975:1132)

om förvärv av hyresfastighet m.m.

En hyresgästs rätt att använda sin lägenhet som

bytesobjekt gäller oavsett om hyresgästen önskar

byta till en villa eller en bostadsrätt (eller annan

upplåtelseform). Det förekommer att en villa (eller

annan ägd bostad) säljs till ett mer eller mindre

rabatterat pris mot att en hyreslägenhet lämnas i

byte eller att bytet på annat sätt har haft

prispåverkan. Se om gränsdragningen av området för

straffbarhet när det gäller de s.k. villabytesfallen

i 1989 års hyreslagskommittés betänkande SOU

1991:86.

Svarta pengar vid ett byte mot annan hyresrätt

eller villa utgör skäl för hyresnämnden att vägra

tillstånd till bytet.

Riksdagen beslutade år 1995 att det i stället för

de traditionella folk- och bostadsräkningarna skall

genomföras registerbaserade folk- och

bostadsräkningar. Förutsättningen för

registerbaserade folk- och bostadsräkningar är att

Lantmäteriverket bygger upp ett lägenhetsregister

och att Riksskatteverket genomför folkbokföring på

lägenhet. Riksdagsbeslutet innefattade en

försöksverksamhet i Gävle kommun och Högalids

församling i Stockholm för att närmare pröva

möjligheterna och beräkna kostnaderna för en

riksuppläggning. Frågan om lägenhetsregister har i

olika avseenden utretts av berörda myndigheter

(Lantmäteriet, SCB och RSV) och bereds nu vidare

inom Regeringskansliet.

Riksdagens revisorer har efter förslag från

bostadsutskottet om granskning av i vilken

utsträckning dagens lagstiftning liksom

myndigheternas insatser bidrar till att motverka en

olaglig försäljning av hyreslägenheter anfört bl.a.

följande (PM dagtecknat 2002-11-19):

Det är förenat med betydande problem att granska

ett område som olaglig försäljning av

hyreslägenheter. Uppgifterna om omfattningen är

mycket osäkra och det är många gånger mycket

svårt att bevisa att brott föreligger.

Bristen på ingripanden från polisen beror

sannolikt inte på bristande effektivitet, utan på

regelsystemet. Om inte någon av de inblandade

vill anmäla brottet och lämna vittnesmål är det

närmast omöjligt att styrka brott. Polisen får

dessutom inte bedriva spaning genom att låtsas

vara köpare. Det är inte lagligt för polisen att

provocera fram brott som annars inte skulle ha

blivit begångna.

Eftersom olaglig försäljning av bostäder ligger

i utkanten av revisorernas granskningsmandat och

eftersom det är tekniskt svårt att granska

olaglig verksamhet beslutar revisorerna att inte

gå vidare med en granskning av denna fråga.

Polisens arbetsmetoder är föremål för överväganden

inom Beredningen för rättsväsendets utveckling

(BRU). Arbetet omfattar frågan om en lagreglering av

provokativa utredningsåtgärder. Ett

utredningsförslag är att vänta under hösten (dir.

2000:90).

De svarta lägenhetsaffärerna utgör i varje enskilt

fall och sammanlagt en brutal marknadsanpassning av

hyresmarknaden med oacceptabla verkningar för

bostadsförsörjningen. Bruksvärdessystemet blir

åsidosatt med särskilt allvarliga konsekvenser för

de mindre resursstarka hushållen som inte på samma

sätt som andra kan hävda sig när det gäller att

finna en bostad. För samhället gäller dels att

motverka förutsättningarna för de svarta

försäljningarna, dvs. bristen på lägenheter, dels

att bekämpa de brott dessa försäljningar utgör.

Naturligtvis är polisens utredningsmetoder av

intresse i detta sammanhang och därmed det

utredningsarbete som nu pågår om dem. Kampen mot och

lagföringen av dem som begår brotten är dock i stor

utsträckning beroende av om de svarta affärerna

enligt det allmänna rättsmedvetandet uppfattas som

verkligt brottsliga med det avståndstagande och den

beredvillighet att anmäla sådana handlingar som

följer av en sådan värdering. Det är således ytterst

fråga om gemene mans inställning, som i sin tur är

beroende av den uppmärksamhet problematiken med de

svarta lägenhetsaffärerna ges genom mediernas

bevakning men även genom debatter och diskussioner

som förs, inte minst politiskt.

Utskottet är mot denna bakgrund inte tillräckligt

övertygat om att ett genomförande av något av

motionsförslagen skulle innebära någon väsentlig

förändring av brottsbekämpningen. Motionerna

avstyrks därför.

Det kollektiva förhandlingssystemet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om

föreningsmonopol. Jämför reservation 10 (m,

fp, kd, c).

Föreningsmonopol

I motion 2002/03:L319 (fp) yrkande 19 (partimotion)

lämnas förslag om en översyn av konsumentskyddet vid

hyra av bostad, särskilt vad gäller

Hyresgästföreningens monopol på att företräda

hyresgästerna, vilket måste brytas så att den

enskilde hyresgästens möjlighet att påverka boendet

stärks (förslag om tillkännagivande).

Enligt hyresförhandlingslagen har den enskilde

hyresgästen sedan en viss karenstid förflutit rätt

att stå utanför det kollektiva förhandlingssystemet

och därmed inte omfattas av de överenskommelser om

hyror och andra hyresvillkor som träffas mellan

hyresvärden och hyresgästorganisationen. Ett avtal

om att hyresgästen inte skall omfattas av systemet

får träffas först sedan hyresförhållandet varat tre

månader. Motsvarande begränsning gäller

hyresnämndens möjligheter att fatta beslut i frågan

(se 2 och 3 §§ hyresförhandlingslagen (1978:304).

Sedan 1997 är det inte längre möjligt att två

eller fler hyresgästorganisationer på grundval av en

med hyresvärden avtalad eller hyresnämnden beslutad

förhandlingsordning förhandlar för hyresgästerna i

ett visst hus. Frågan regleras genom ett förbud mot

flera samtidiga förhandlingsordningar (se 4 §

hyresförhandlingslagen). Förbudet hindrar dock inte

att en konkurrerande organisation tar över

förhandlingsrätten för hyresgästerna i ett visst hus

(eller för en grupp hus), förutsatt bl.a. att denna

organisation åtnjuter hyresgästernas förtroende och

har tillräckliga kvalifikationer för att sköta ett

regelbundet förhandlingsarbete med hyresvärden.

Utskottet kan konstatera att det inte råder någon

monopolsituation för en viss förhandlande

hyresgästorganisation, varken vad gäller

förhandlingsrätten för de enskilda hyresgästerna

eller i förhållande till en annan konkurrerande

hyresgästorganisation. Fp-motionen avstyrks därför.

Självförvaltning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om

självförvaltning.

Förslaget i motion 2002/03:Bo267 (c) yrkande 25

(partimotion) avser att de kommunala

bostadsföretagen i högre utsträckning skall

stimulera de boende till självförvaltning av sina

bostadshus (förslag om tillkännagivande).

Den 1 juli 1997 infördes i hyresförhandlingslagen

bestämmelser avseende kollektiva avtal om öppna

system för självförvaltning. Samtidigt gjordes viss

mindre ersättning till hyresgästerna för deras

deltagande skattefri (prop. 1996/97:119, yttr.

1996/97:BoU8y).

Sedan den 1 april 2002 gäller en permanent

lagstiftning om kooperativ hyresrätt. Kooperativ

hyresrätt förekommer i två former, ägarmodellen och

hyresmodellen. Den förstnämnda formen innebär att

hyresgästerna själva äger det hus i vilket de är

hyresgäster. Den sistnämnda upplåtelseformen innebär

att hyresgästerna genom en kooperativ förening i

stället hyr huset och sedan upplåter lägenheterna

med hyresrätt till sig själva. Hyresmodellen innebär

att praktiskt taget hela fastighetsförvaltningen kan

föras över från ett kommunalt bostadsföretag till

hyresgästerna utan att för den skull äganderätten

övergår till dem. Utskottet vill i detta sammanhang

också erinra om den särskilda utredare som har

tillkallats för att utreda förutsättningarna för att

förbättra möjligheterna för de boende i kommunala

bostadsföretag att förvärva sina hus för ombildning

till kooperativ hyresrätt (dir. 2002:21).

Utskottet ser gärna att självförvaltning som

förvaltningsform utvecklas både till omfattning och

innehåll. Ett stort ansvar för detta ligger på

kommunerna i deras egenskap av fastighetsägare.

Hyresmarknadens parter kan genom överenskommelser

anpassa självförvaltningsverksamheten så att den

tillgodoser önskemålen hos de boende i olika

bostadsområden eller hus. Utskottet är inte berett

att nu förorda ytterligare utredningsinsatser i

fråga om självförvaltning utan anser att större

erfarenheter bör vinnas av den lagstiftning som

finns. Utskottet avstyrker med hänvisning till det

sagda c-motionen.

Lokalhyra

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om hyran

för mindre serviceföretag. Jämför reservation

11 (c).

Hyran för mindre serviceföretag

I motion 2002/03:Bo267 (c) yrkande 26 (partimotion)

föreslås en översyn med syfte att mindre

serviceföretag inte skall drabbas av oskäliga

hyreshöjningar som medför att tillgången på service

går förlorad (förslag om tillkännagivande).

Förslaget får närmast anses avse att hyreslagens

bestämmelser om lokalhyra skall utformas på ett sätt

som innebär en särlösning för mindre serviceföretag.

Utskottet behandlade under förra riksmötet

liknande motionsförslag (bet. 2001/02:BoU3) i

samband med vissa regeringsförslag om att ändra

lokalhyresbestämmelserna. Utskottet intar nu samma

ståndpunkt som då och anför följande.

Beträffande skäligheten av en hyreshöjning vill

utskottet framhålla att ingen av remissinstanserna

som hörts om det till grund för propositionen

liggande förslaget har ifrågasatt att en lokals

marknadshyra, dvs. den hyra som lokalen vid

hyrestidens utgång kan antas betinga på den öppna

marknaden, skall utgöra norm för vad som skall anses

som skälig hyra (se 57 a § första stycket

hyreslagen). Inte heller regeringen ansåg vid sina

överväganden att det fanns anledning att ändra på

denna ordning (se prop. 2001/02:41).

Bostadsutskottet ansluter sig till regeringens

bedömning och vill för sin del inte ställa sig bakom

särlösningar av det slag som förslaget i c-motionen

innebär. Bostadsutskottet avstyrker motionen.

Kooperativ hyresrätt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om

kommunalt inflytande över allmännyttiga

föreningar m.m.

Kommunalt inflytande över allmännyttiga

föreningar m.m.

Förslaget i motion 2002/03:Bo313 (s) avser ett

tydliggörande i lagstiftningen om kommunernas

inflytande i kooperativa hyresrättsföreningar som

utgör ett allmännyttigt bostadsföretag och därmed

medverkar till den kommunala bostadsförsörjningen.

Förtydligandet avser frågor bl.a. om kommunens stöd

till en sådan förening och de villkor som kan

ställas, t.ex. om anvisningsrätt och rätt till del

av föreningens utdelning (förslag om

tillkännagivande).

En särskild utredare har utrett förutsättningarna

för att i ett antal pilotprojekt genomföra

ombildning av vanlig hyresrätt till kooperativ

hyresrätt enligt ägarmodellen. Avsikten har varit

att inom ramen för pilotprojekten skapa kooperativa

hyresrättsföreningar som kan bidra till

bostadsförsörjningen på orten och därmed även ha ett

allmännyttigt syfte. Vidare avsågs bl.a. att

lagstiftningen skulle prövas och att man snabbt

skulle kunna finna och rätta till eventuella brister

som framkommer först vid den praktiska

tillämpningen. Projekten avsågs även kunna visa i

vilken mån kooperativa hyresrättsföreningar kan

fungera som alternativ eller komplement till de

kommunala bostadsföretagen. I uppdraget har ingått

att utarbeta förslag till stadgar som bl.a. skall

bygga på en analys av hur de enskilda

hyresrättsföreningarna skall kunna bidra till att de

bostadspolitiska målen i kommunen uppnås (dir.

2001:97). I uppdraget har även ingått att utreda de

juridiska förutsättningarna för statens och

kommunernas medlemskap och möjligheten till

utdelning när initiativet till föreningens bildande

har tagits av sådana som inte själva är hyresgäster.

Projekten kommer att pågå under flera år. Uppdraget

vad gäller igångsättning m.m. har redovisats för

regeringen (ej publicerat). Redovisningen har blivit

ofullständig bl.a. på grund av sjukdom. De frågor

som utredningen omfattat bereds nu inom

Finansdepartementet. De har ett visst samband med

den utredning som har tillkallats för att utreda

förutsättningarna för att förbättra möjligheterna

för de boende i kommunala bostadsföretag att

förvärva sina hus för ombildning till kooperativ

hyresrätt (dir. 2002:21). Detta uppdrag skall

redovisas senast den 30 april 2003.

Utskottet anser att det mot den givna bakgrunden

inte finns anledning för riksdagen att nu i sak ta

ställning till s-motionen. Den avstyrks därför.

Vissa bostadsförsörjningsfrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

rätten att hyra, jämför reservation 12

(v),

bostadsanvisning, jämför reservation 13

(m, fp) och 14 (v, mp),

kommunal förmedling av

andrahandslägenheter m.m., jämför

reservation 15 (v),

förmedling av hyresrätter, jämför

reservation 16 (c),

förmedlingsersättning, jämför reservation

17 (v), och

kommunernas rätt att överlåta en

hyresrätt.

Rätten att hyra

I motion 2002/03:Bo273 (s) lämnas förslag om en

översyn av reglerna om borgen vid hyresavtal med

syfte att minska kraven på borgensmän vid förhyrning

av lägenheter i allmännyttan (förslag om

tillkännagivande).

Förslaget i motion 2002/03:So363 (v) yrkande 6

(partimotion) är mer vittomfattande och gäller att

en inventering och kartläggning skall göras av de

krav som ställs upp för hyreskontrakt (förslag om

uppdrag till Boverket).

Inledningsvis skall nämnas att om pant eller

borgen är ställd till säkerhet för ett hyresavtal

får pantsättaren eller borgensmannen säga upp sitt

åtagande att upphöra vid det månadsskifte som

inträffar närmast efter nio månader från

uppsägningen, dock tidigast till en tidpunkt som

infaller två år från det åtagandet började gälla.

Ett villkor som inskränker pantsättarens eller

borgensmannens rätt i detta avseende är ogiltigt

(28 a § hyreslagen; denna bestämmelse infördes den 1

juni 1998, prop. 1997/98:46, bet. 1997/98:BoU7).

Den grundläggande frågeställning som motionärerna

bakom de båda motionerna tar upp har hög aktualitet.

Framför allt på orter där tillgången på

hyresbostäder inte är tillräcklig finns det

förutsättningar för hyresvärdarna att ställa

allehanda krav och villkor för förhyrning.

När det handlar om villkor i hyresavtalet vill

utskottet erinra om hyresgästens möjligheter att vid

hyresnämnden få villkorens skälighet prövad mot

hyreslagens bestämmelser. I de fall det handlar om

att en hyressökande nekas avtal på grund av att

denne inte kan eller vill uppfylla hyresvärdens krav

kan dock som motionärerna bakom v-motionen påpekar

frågan inte komma under rättslig prövning.

V-motionärerna förespråkar vidare, dock utan ett

förslag om tillkännagivande i denna del, att det bör

införas en rätt att överpröva hyresvärdens skäl att

neka en bostadssökande ett hyreskontrakt. Det får

antas att motionärerna anser att överprövningen

skall göras av en myndighet och att denna skall

kunna besluta att hyresgästen skall erhålla

hyreskontrakt.

En sådan överprövning skulle i sig innebära en

inskränkning i fastighetsägares rätt att bestämma

över sin egendom. Överprövningsrätten kan

ifrågasättas även av andra skäl. Utskottet har

tidigare (bet. 1999/2000:BoU3) pekat på att

lägenheten i de allra flesta fall inte skulle vara

ledig när ett avgörande av tvisten föreligger. Om

hyresvärden då i stället skulle bli tvungen att

tillhandahålla en annan lägenhet kan det visa sig

vara omöjligt. I andra fall torde det kunna bli en

vansklig uppgift att avgöra om hyresvärden som

alternativ erbjuder en tillräckligt bra lägenhet. Om

avsikten i stället är att hyresvärden inte skall få

hyra ut lägenheten innan tvisten är avgjord

föreligger en risk för att lägenheten under lång tid

skulle komma att stå tom. Om myndighetens beslut

skulle vara överklagningsbart, vilket synes

naturligt då det handlar om enskildas rättigheter,

skulle tidsutdräkten bli än längre. Det skulle vara

kostsamt om lägenheter på detta sätt stod tomma men

också ur andra perspektiv mindre lämpligt. I vart

fall uppkommer frågan om vem som skall stå för denna

kostnad, särskilt om hyresgästen förlorar sin talan.

Det kan påpekas att man inom arbetsrättens område

valt att inte ge arbetssökande möjlighet att genom

myndighetsbeslut erhålla en sökt privat tjänst.

Diskrimineringslagstiftningen innehåller i stället

skadeståndssanktioner. Även sådana sanktioner torde

föra med sig tillämpningsproblem. Det kan förväntas

bli betydande bevissvårigheter för den

bostadssökande som gör gällande att han bland flera

andra sökande blivit förbigången av osakliga skäl,

bl.a. om det mot honom görs gällande att den person

som fått teckna kontrakt för lägenheten tagit

kontakt med hyresvärden före honom.

Enligt bostadsutskottets mening måste det

beträffande alla förslag om utredningsinsatser

ställas frågan om syftet med utredningen och vad den

i förlängningen skulle kunna leda till. Det v-

motionärerna anför i denna del är att det borde

ligga i regeringens intresse att få en samlad bild

av alla de krav och regler som finns på

bostadssektorn avseende rätten till hyreskontrakt.

Det ligger även nära till hands att anta att v-

motionärerna ser utredningsuppdraget som ett försteg

till den önskade överprövningsrätten.

Om regeringen vill få tillgång till de

efterfrågade uppgifterna så kan den på eget

initiativ ge Boverket, eller annan, detta uppdrag.

Beträffande det begränsade antalet fall där en

hyresvärd avvisar en hyressökande som har anvisats

en lägenhet får det förutsättas att regeringen utan

något särskilt tillkännagivande i frågan följer

utvecklingen på området och tar de initiativ som

behövs.

Ett tillkännagivande enligt förslaget i v-motionen

är på de av motionärerna anförda skälen inte

behövligt. Utskottet finner inte heller tillräckliga

skäl för att med hänvisning till den förespråkade

överprövningsrätten eller något annat skäl nu gå dem

till mötes beträffande den önskade utredningen. Det

finns inte heller tillräcklig anledning att

genomföra den översyn som föreslås med syfte att

minska kraven på borgensmän vid förhyrning av

lägenheter i det allmännyttiga beståndet. Denna

fråga kan i allt väsentligt i stället drivas på

kommunal nivå. Utskottet avstyrker således de båda

motionerna.

Bostadsanvisning

I motion 2002/03:Bo274 (s) föreslås en ny lag om kommunal

bostadsanvisning som åter gör det möjligt för

kommunen att anvisa lägenheter också i det privata

beståndet. Lagens huvudalternativ bör avse

frivilliga avtal med fastighetsägarna men i en

situation med allvarliga bostadssociala problem och

stor bostadsbrist bör möjligheten till tvingande

beslut via t.ex. hyresnämnden också finnas (förslag

om tillkännagivande).

I motionerna 2002/03:So363 (v) yrkande 9 och

2002/03:Sf336 (v) yrkande 20 (båda partimotioner)

lämnas förslag om att en bostadsanvisningslag skall

återinföras (förslag om tillkännagivande).

Förslaget i motion 2002/03:Bo262 (mp) i denna del

avser införandet av en ”Lex Stockholm” som innebär

att de privata fastighetsägarna skall tvingas låta

tre fjärdedelar av de lägenheter som blir lediga gå

genom den kommunala hyreskön (förslag om

tillkännagivande).

Den 1 juli 1993 upphävdes lagen (1987:1274) om

kommunal bostadsanvisningsrätt. Lagen gav en kommun

möjlighet att ansöka hos hyresnämnden om

anvisningsrätt till lägenheterna i en viss

fastighet. Hyresnämnden hade att göra en avvägning

mellan kommunens och fastighetsägarens intressen och

gav kommunen anvisningsrätt om detta inte framstod

som oskäligt. Lagen förutsatte dock att kommunen och

fastighetsägaren i första hand skulle sluta avtal om

anvisningsrätt. Den 1 juli 1993 upphörde också att

gälla lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till

bostadsförsörjningens främjande m.m.

Lagen (2000:1383) om kommunernas

bostadsförsörjningsansvar infördes som ett

bostadspolitiskt instrument och har varit i kraft

endast i drygt två år. Det är i nuläget för tidigt

att dra några slutsatser om lagens effektivitet.

När antalet bostäder har blivit otillräckligt

drabbas de svaga hushållen värst eftersom de får

svårare att konkurrera om bostäderna. En stor del av

den bostadspolitiska debatten handlar om att komma

till rätta med detta problem på de orter som

drabbats av bostadsbrist. Det är också ett sådant

syfte som ligger bakom motionsförslagen. Att minska

bostadsbristen genom ett ökat byggande är dock det i

särklass viktigaste medlet när det gäller

bostadsförsörjningen. Ett instrument som tillkommit

i syfte att öka bostadsproduktionen av hyresbostäder

är det investeringsbidrag som infördes under 2001.

Ett ytterligare instrument har regeringen nyligen

presenterat i sin proposition om åtgärder för att

främja byggande av minde hyreslägenheter och

studentbostäder (prop. 2002/03:98). Denna

proposition kommer riksdagen senare under våren att

ta ställning till.

Enligt förordningen (2001:531) om statligt

investeringsbidrag för nybyggnad av bostäder som

upplåts med hyresrätt i områden med bostadsbrist

gäller som förutsättning för att bidrag skall lämnas

att mottagaren av bidraget förbinder sig att

bostäderna som byggs med stödet skall förmedlas via

den kommunala bostadsförmedlingen eller i samarbete

med kommunen. Motsvarande förutsättning anser

regeringen skall gälla för stöd enligt förslaget i

den nyss nämnda propositionen.

Kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen är

grundläggande. Lagstiftaren måste kontinuerligt vara

lyhörd gentemot kommunerna om deras behov av att

anpassa befintliga styrmedel liksom deras behov av

ytterligare sådana. Det gäller bl.a. i fråga om

kommunernas möjligheter att upprätthålla sitt ansvar

för bostadsförsörjningen för svaga hushåll utan

någon lagstödd möjlighet att nå anvisningsrätt.

Utskottet är mot den givna bakgrunden inte berett

att nu på grundval av motionsförslagen föreslå några

ytterligare åtgärder. Motionerna avstyrks.

Bostadsförmedling

Kommunal förmedling av andrahandslägenheter

m.m.

Förslaget i motion 2002/03:Bo227 (v) yrkande 1 avser

att en utredning av förutsättningarna och villkoren

för förmedling och uthyrning av lägenheter i andra

hand skall göras. Bland annat avses

bostadsförsörjningslagens bestämmelser om den

kommunala skyldigheten att anordna förmedling,

frågan om kommunerna skall anordna avgiftsfri

förmedling, sådan förmedlings skyldighet att

kontrollera hyrornas överensstämmelse med

bruksvärdesnivån jämte fastighetsägarnas ansvar för

kontroll av hyrans storlek (förslag om

tillkännagivande).

Även utskottet anser det vara av stor betydelse att

de hyror som betalas inte är oskäliga samt att

regelsystemet är ordnat så att det motverkar försök

att kräva oskäliga hyror. Frågan är på vem det

skall ankomma att övervaka detta.

Enligt nu gällande regler har den

andrahandshyresgäst som erlägger för hög hyra

möjlighet att vid hyresnämnden begära prövning av

hyrans skälighet. Detsamma gäller för

förstahandshyresgäster. Andrahandshyresgäster har

dessutom tillagts särskilda möjligheter till

återbetalning av för hög hyra för förfluten tid. I

detta hänseende har alltså andrahandshyresgästerna

getts en bättre ställning än

förstahandshyresgäster.

Vad motionärerna förespråkar om obligatorium och

avgifter skulle innebära att andrahandshyresgäster

även i detta hänseende behandlades förmånligare.

Enligt utskottets mening föreligger det inte

tillräckliga skäl att gå motionärerna till mötes

varför utskottet avstyrker förslaget.

Förmedling av hyresrätter

Förslaget i motion 2002/03:Bo227 (v) yrkande 3 avser

att fastighetsmäklarlagens bestämmelser bör gälla

för den som enbart ägnar sig åt yrkesmässig

förmedling av hyresrätter (förslag om

tillkännagivande).

Fastighetsmäklarlagen (1995:400) syftar i första

hand till att förstärka skyddet för enskilda som

anlitar fastighetsmäklare och är tvingande till

förmån för konsumenter. Fastighetsmäklarlagen

innehåller flera civilrättsliga regler som tar sikte

på hur en mäklare skall utföra sina

förmedlingsuppdrag. Lagen innehåller också en

näringsrättslig reglering i syfte att effektivisera

registrerings- och tillsynsfunktionerna.

Med fastighetsmäklare avses enligt

fastighetsmäklarlagen fysiska personer som

yrkesmässigt förmedlar fastigheter, delar av

fastigheter, byggnader på annans mark, tomträtter,

bostadsrätter, andelsrätter avseende lägenhet,

arrenderätter eller hyresrätter. Varje

fastighetsmäklare skall vara registrerad hos

Fastighetsmäklarnämnden. Kravet gäller inte den som

enbart förmedlar hyresrätter. För registrering

ställs vissa krav bl.a. på utbildning och

försäkring.

Regeringen har i en nyligen till riksdagen

avlämnad proposition lämnat förslag som syftar till

att åstadkomma en ökad samhällskontroll och ett

förbättrat konsumentskydd vid yrkesmässig förmedling

av hyresrätter (prop. 2002/03:71 Registrering av

hyresförmedlare). Förslaget avser ändringar i

fastighetsmäklarlagen och omfattar bl.a. att det –

med några särskilt angivna undantag – blir

obligatoriskt även för de fastighetsmäklare som

förmedlar enbart hyresrätter att registrera sig hos

Fastighetsmäklarnämnden. Genom att fastighetsmäklare

som förmedlar enbart hyresrätter registrerar sig

ställs de precis som övriga fastighetsmäklare under

nämndens tillsyn.

Eftersom den av motionärerna väckta

frågeställningen inom kort kommer att behandlas av

riksdagen finns det inte nu anledning för riksdagen

att i sak ta ställning till motionsförslaget. V-

motionen avstyrks.

Förmedlingsersättning

I motion 2002/03:Bo227 (v) yrkande 4 föreslås en

utredning om ersättning för förmedling av

hyresrätter omfattande bl.a. nivån på

förmedlingsavgiften och möjligheten att ta ut denna

i förskott (förslag om tillkännagivande).

I den ovan nämnda propositionen om registrering av

hyresförmedlare behandlas också frågan om ersättning

vid bostadsförmedling. Enligt regeringens bedömning

bör nivån på den ersättning som tas ut vid

yrkesmässig förmedling av hyresrätter höjas. Enligt

regeringen bör ersättningen regleras direkt i

förordning. I dag fastställs en taxa av

Kammarkollegiet. Regeringen avser att efter det att

riksdagen tagit ställning till propositionens

lagförslag utfärda en förordning.

Det kan erinras om att utskottet tidigare har

ansett att möjligheten att kräva förskottsbetalning

inte bör förbjudas (se bet. 2000/01:BoU2 och

2001/02: BoU13).

Enligt utskottets mening bör riksdagen med hänsyn

till den nära förestående riksdagsbehandlingen av

propositionen inte nu i sak ta ställning till

motionsförslaget. V-motionen avstyrks därför.

Kommunens rätt att överlåta en hyresrätt

I motion 2002/03:Bo248 (s) föreslås att det skall

utredas varför kommunernas överlåtelserätt enligt

35 § hyreslagen inte utnyttjas i samband med

bostadsförmedling (förslag om tillkännagivande).

En bostadshyresgäst får – med vissa undantag –

överlåta hyresrätten till sin lägenhet för att genom

byte få en annan bostad, om hyresnämnden lämnar

tillstånd till överlåtelsen. Tillstånd skall lämnas

om hyresgästen har beaktans-värda skäl för bytet och

detta kan äga rum utan påtaglig olägenhet för

hyresvärden samt inte heller andra särskilda skäl

talar emot bytet. Tillståndet kan förenas med

villkor. Medverkar en kommun till att hyresgästen

får en annan bostad genom att förmedla denna, får

kommunen ansöka hos hyresnämnden om tillstånd (35 §

hyreslagen).

Lagstiftaren har genom 35 § hyreslagen givit

kommunerna ett instrument för att fullgöra sitt

ansvar när det gäller bostadsförsörjningen. Frågorna

om kommunerna inte använder sig av sin rättighet i

detta avseende och skälen till detta torde i första

hand få ställas på det kommunala planet. Frågorna

synes inte ha sådan angelägenhetsgrad att det

därutöver skulle fordras en rikstäckande

undersökning för att få svar på dessa frågor.

Motionen avstyrks.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Hyressättningen – den allmänna

lagregleringen (punkt 1) (m, fp, kd, c)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina

Lundström (fp), Margareta Pålsson (m), Lars

Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c), Peter

Danielsson (m) och Dan Kihlström (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Bo238 yrkande 12,

2002/03:Bo267 yrkandena 13 och 15 och 2002/03:Bo291

yrkande 13 samt avslår motionerna 2002/03:Bo219

yrkandena 1 och 2 samt 2002/03: Bo239 yrkande 1.

Ställningstagande

När bruksvärdessystemet tillkom var dess yttersta

syfte att skapa ett hållbart besittningsskydd för

hyresgästerna och motverka hyreshöjningar på

bostadsmarknader med brist på lägenheter. Systemet

skulle återspegla värderingarna på bostadsmarknaden.

Bruksvärdessystemet har i praktiken kommit att

användas för att styra all hyressättning efter

resultaten av hyresförhandlingarna för de kommunala

bostadsföretagens lägenheter. I en del fall får det

ett rent orimligt resultat.

Dagens tillämpning av bruksvärdessystemet, där de

kommunala bostadsföretagen är hyresledande, innebär

att många hyresgäster upplever hyressättningen som

orättvis. I storstaden kan hyran för en lägenhet i

stadens ytterkanter t.o.m. vara högre än hyran för

en attraktiv lägenhet i stadskärnan. Omsättningen av

lägenheter har blivit liten med en omfattande

svarthandel och en stor andrahandsmarknad som följd.

Överprissättningen i mindre attraktiva områden i

våra städer drabbar de boende hårt. Ett billigare

boende i sådana områden skulle utan vidare öka deras

attraktivitet och bidra till en större integration.

Dagens bruksvärdessystem innebär också att en

överprissättning sker när hyrorna utanför

storstadsområdena bestäms. Det är en följd dels av

att systemet motverkar konkurrens, dels av att på

hyran – direkt eller indirekt – läggs kostnaderna

för de lägenheter de kommunala företagen inte lyckas

hyra ut. Lägre hyror på sådana orter skulle öka

deras attraktivitet. Det kapital som finns nedlagt i

dessa bostäder skulle åter komma att utnyttjas på

ett samhällsekonomiskt riktigt sätt. Det skulle ge

många delar av landet en ny chans att överleva och

utvecklas.

Vi anser att ursprungstankarna med

bruksvärdessystemet bör vara vägledande för de

förändringar av hyreslagstiftningen som nu framstår

som mer än nödvändiga.

De kommunala bostadsföretagens hyresnormerande

roll skall avskaffas. Därmed skapas förutsättningar

för en hyressättning som tar större hänsyn till

hyresgästernas och de bostadssökandes önskemål. Alla

likvärdiga lägenheter bör – oavsett vem som äger

fastigheten – få ingå i jämförelseunderlaget med

samma vikt när hyran för en lägenhet skall prövas.

Först då får man det omfattande och rättvisande

jämförelseunderlag som avsågs när

bruksvärdessystemet infördes.

De kommunala bostadsföretagens hyresledande roll

motverkar i sig bruksvärdessystemets grundtanke,

dvs. att hyressättningen skall spegla vad de olika

lägenheterna från hyresgästsynpunkt kan anses värda

i förhållande till varandra.

Hyresgästernas intresse av trygghet och

framförhållning i boendet skall förbli säkrat genom

ett fortsättningsvis starkt besittningsskydd. En

fastighetsägare skall inte kunna kringgå detta skydd

genom oskäligt höga hyreskrav. Vid tvist mellan

hyresvärd och hyresgäst bör rimligheten av en av

hyresvärden krävd hyreshöjning även fortsättningsvis

kunna prövas.

Vi anser att de utredningsdirektiv som nu

förbereds inom Regeringskansliet även bör omfatta

att de kommunala bostadsföretagens hyror inte skall

utgöra förstahandsnorm vid tillämpningen av

bruksvärdesregeln utan att deras hyror vid

jämförelseprövningen skall likställas med andra

fastighetsägares.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Bo238 (m)

yrkande 12, 2002/03:Bo267 (c) yrkandena 13 och 15

och 2002/03:Bo291 (kd) yrkande 13 samt avslår

motionerna 2002/03:Bo219 (m) yrkandena 1 och 2 samt

2002/03:Bo239 (m) yrkande 1.

2. Hyressättningen – regleringen för

nyproduktion (punkt 2) (m, fp, kd, c)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina

Lundström (fp), Margareta Pålsson (m), Lars

Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c), Peter

Danielsson (m) och Dan Kihlström (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Bo267 yrkande 14,

2002/03:Bo290 yrkande 6 och 2002/03:Bo291 yrkande

12, bifaller delvis motion 2002/03:Bo239 yrkande 2

samt avslår motion 2002/03:Bo254.

Ställningstagande

Det är uppenbart att den nuvarande hyreslagstiftningen

försvårar nyproduktion av hyreslägenheter. Även på

orter med betydande bostadsbrist är bostadsbyggandet

lågt, och då i huvudsak endast inriktat på

bostadsrätter. En viktig åtgärd för att få fart på

bostadsbyggandet är att avskaffa de kommunala

bostadsföretagens hyresledande roll. Den nuvarande

ordningen öppnar möjligheter till en politiskt styrd

hyressättning. Det skapar i sin tur osäkerhet om de

ekonomiska förutsättningarna för att investera i

hyresfastigheter och motverkar därmed nybyggnation av

hyreslägenheter.

Om nyproduktionen av hyresrätter skall komma i

gång behöver emellertid ytterligare åtgärder vidtas.

Den trepartsöverenskommelse som har ingåtts mellan

Hyresgästföreningen, Fastighetsägarna Sverige och

SABO om en reformerad hyressättning är ett steg i

rätt riktning. Särskilt angeläget är det att öppna

möjligheter till en friare hyressättning i

nyproduktionen. Med dagens ordning är det möjligt

att fritt avtala om en inflyttningshyra men redan

efter sex månaders hyrestid kan en

bruksvärdesprövning påkallas. Detta är inte rimligt.

Regeringen måste därför skyndsamt återkomma med

förslag till riksdagen om en friare hyressättning i

nyproduktionen. Detta bör riksdagen med bifall till

motionerna 2002/03:Bo290 (fp) yrkande 6,

2002/03:Bo291 (kd) yrkande 12 och 2002/03:Bo267 (c)

yrkande 14 ge regeringen till känna. Därmed

tillgodoses också övriga motioner.

3. Andrahandsuthyrning – besittningsskydd m.m.

(punkt 5) (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:So363 yrkande 7.

Ställningstagande

Samtidigt med att hemlösheten har ökat har också den

sekundära bostadsmarknaden blivit större. En del av

denna består av hyresgäster med s.k.

sociala/kommunala kontrakt. För den sekundära

marknaden gäller att de boende har en svagare

ställning än de hyresgäster som har kontrakt direkt

med fastighetsägaren.

Det ställs ibland krav på hyresgäster med

sociala/kommunala kontrakt som inte skulle kunna

ställas vid uthyrning till vanliga hyresgäster.

Kraven kan variera från urinprovstagning till att

hyresvärden (kommunen) skall ha möjligheter att göra

inspektioner vid tidpunkt som den själv bestämmer.

Hyres- och uppsägningstiderna är korta, vilket

innebär att hyresvärden snabbt kan avsluta

hyresförhållandet. Hyresgästen har i praktiken inte

någon möjlighet att få skäligheten av sina

hyresvillkor prövade eftersom han riskerar att bli

uppsagd. Han har under de två första åren av

hyresförhållandet heller ingen möjlighet att få

hyresvärdens skäl för en uppsägning prövade eftersom

han enligt lagen då saknar besittningsskydd.

Det är naturligtvis nödvändigt att samhället

underlättar för olika utsatta grupper att komma in i

ett boende och att då vissa villkor för ett

hyreskontrakt utgör en del av vård och tillsyn. Vi

vänder oss naturligtvis inte mot detta. Å andra

sidan får det inte leda till rättslöshet för den

hyresgäst som är föremål för samhällets bistånd. Det

är inte ovanligt att man bor kvar med ett socialt

kontrakt i mer än två år.

Reglerna om besittningsskyddet, eller snarare

reglerna om när sådant skydd saknas, måste ändras så

att de redan från början utsatta kategorierna av

hyresgäster erhåller en god trygghet i sin bostad.

Syftet måste vara att de skall ha rimliga

möjligheter att komma in på den reguljära

bostadsmarknaden. En tänkbar ordning är att lagen

gör det möjligt att omforma ett andrahandskontrakt

till ett förstahandskontrakt. Det framstår som

utomordentligt viktigt att det närmare övervägs

vilka lagändringar som behövs för att uppnå dessa

mål. Enligt vår mening bör regeringen på lämpligt

sätt se till att en sådan översyn genomförs.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed

bifaller riksdagen motion 2002/03:So363 (v) yrkande

7.

4. Förutsättningarna för vräkning –

samrådsförfarande (punkt 6) (kd, v, c)

av Owe Hellberg (v), Rigmor Stenmark (c), Sten

Lundström (v) och Dan Kihlström (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Bo266 yrkande 4.

Ställningstagande

De bestämmelser i 42–44 §§ hyreslagen som anger

förutsättningarna för vräkning är mycket restriktiva

för den enskilde hyresgästen. Hyresgästens

möjligheter blir i många fall ytterst beroende av

kommunens förhållande till fastighetsägaren. I flera

kommuner finns det visserligen ett gott samarbete

där socialtjänsten går in som stöd för den enskilde

och fastighetsägaren. Det finns dock ett behov av

att utveckla ett samrådsförfarande för

vräkningssituationer.

Enligt vår mening bör det i samtliga fall där

frågan om vräkning blir aktuell ställas krav på att

hyresvärden medverkar i ett samrådsförfarande som

syftar till att göra det möjligt för hyresgästen att

behålla sin bostad.

Det kan regleras i hyreslagen på det viset att

hyresvärdens medverkan i ett samråd görs till en

förutsättning för att en vräkning skall få beslutas.

I den meningen bör samrådsförfarandet vara

obligatoriskt. I de fall en hyresgäst inte deltar i

samrådet eller förklarar att han inte önskar att

samråd skall ske skall detta inte hindra att

hyresgästen vräks.

Samrådsförfarandet skulle kunna innebära att

hyresvärden och hyresgästen samt en företrädare för

kommunen, t.ex. socialförvaltningen, träffas för att

diskutera om och under vilka förutsättningar

hyresavtalet skulle kunna förlängas. Parterna i

hyresförhållandet skulle i samband med detta kunna

träffa avtal om att hyresavtalet under en prövotid

(t.ex. ett år) skall gälla för en kortare bestämd

tid (t.ex. en månad) med rätt till en kortare

förlängning (t.ex. en månad) vid utebliven

uppsägning. Tanken är att avtalet efter en

problemfri prövotid skall förlängas på obestämd tid,

vilket är det normala. Vidare skulle det med

kommunen kunna träffas avtal angående

hyresbetalningen m.m. Samrådsförfarandet skulle även

kunna innehålla andra moment. Beroende på grunden

för uppsägningen kan vitt skilda lösningar vara att

föredra.

Vi är av den uppfattningen att ett

samrådsförfarande tveklöst skulle leda till färre

vräkningar och anser att det nu skissade

samrådsförfarandet förtjänar en närmare utredning.

Det bör ankomma på regeringen att skyndsamt låta

utföra en sådan utredning och därefter återkomma

till riksdagen med de lagförslag m.m. som kan bli

aktuella.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed

bifaller riksdagen motion 2002/03:Bo266 (kd) yrkande

4.

5. Förutsättningarna för vräkning –

betalningsförsummelse (punkt 7) (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:So363 yrkande 5.

Ställningstagande

Vi konstaterar att hyreslagens regler om

betalningsdröjsmål medverkar till att antalet

avhysningar ligger på en nivå som inte är rimlig.

Hyresgästernas skydd behöver därför förbättras.

Sedan en översyn av hyreslagens regler om

betalningsdröjsmål genomfördes för några år sedan

valde regeringen att inte föreslå några förändringar

av dessa. Vi anser däremot att reglerna bör

förändras. Vräkningar sker ofta för skulder som är

små i relation till kostnaderna för själva

vräkningen. Sedda i förhållande till den mänskliga

kostnad den vräkte ofta får betala i form av

familjesplittring eller ett marginaliserat liv,

kanske t.o.m. som uteliggare, framstår skuldbeloppen

som obetydliga.

I v-motionen föreslås en översyn av de

bestämmelser som reglerar hyresgästens

besittningsskydd när hyresgästen gjort sig skyldig

till betalningsdröjsmål. Bostaden utgör för

flertalet människor den grundläggande tryggheten i

tillvaron. Det framstår därför som i det närmaste

obegripligt att en hyresgäst kan förlora sin bostad

med anledning av sådant dröjsmål från hans sida. Vi

vill på intet sätt förringa de syften som ligger

bakom hyreslagens bestämmelser. Men dessa når inte

ända fram till den rättvisa som bör gälla. En

hyresgäst kan på ett oskäligt sätt mista sin bostad

på grund av en försummelse som i det stora hela

framstår som rätt obetydlig och där hans fortsatta

rätt till förhyrning är lätt försvarbar. En rimlig

utgångspunkt för besittningsskyddsbestämmelserna bör

vara att en hyresgäst inte skall förlora sin

hyresrätt enbart på grund av försenade

hyresbetalningar. En hyresgäst som betalat sin hyra

för sent bör i stället erhålla en

betalningspåminnelse och därefter någon form av

sanktionsavgift.

Enligt vår mening bör genom en särskild utredare

en översyn göras av hyreslagens bestämmelser med de

utgångspunkter vi angivit.

Vi har även lämnat förslag om att i alla de fall

en hyresgäst ställs inför ett vräkningsförfarande

bör ett samråd med socialtjänsten vara obligatoriskt

i förhållande till hyresvärden. Det bör klargöras

att vi även avser de fall när en hyresrätt

förverkats och oavsett anledningen till

förverkandet.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed

bifaller riksdagen motion 2002/03:So363 (v) yrkande

5.

6. Svarthandel (punkt 8, motiveringen) (m, fp)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina

Lundström (fp), Margareta Pålsson (m), Lars

Tysklind (fp) och Peter Danielsson (m).

Ställningstagande

Svarthandeln med lägenheter är ett direkt resultat

av dagens näst intill obefintliga byggande av nya

hyresrätter och de faktorer som är bestämmande för

detta, i synnerhet hyressättningssystemet. Handeln

är också ett uttryck för att människor är beredda

att betala i proportion till det värde de som

brukare har av en viss lägenhet.

Dagens bruksvärdessystem upplevs inte som

rättvist. Det finns en vilja att betala mer t.ex.

för en centralt belägen hyreslägenhet, med de

fördelar en sådan lägenhet upplevs ha, än den

vanligen kollektivt framförhandlade hyran vars

storlek många gånger t.o.m. kan vara lägre än för en

motsvarande lägenhet i en förort. Människor betalar

faktiskt ofta mer för en centralt belägen

hyreslägenhet än en mindre centralt belägen

bostadsrätt. Det är alltså ofta i första hand inte

en fråga om att bara skaffa sig tak över huvudet.

Vi har lagt fram förslag till ett reformerat

hyressättningssystem. Detta system kommer att ha

positiva effekter för nyproduktion och

fastighetsförvaltning. Målsättningen är att

samhället – inte bara stat och kommun – skall kunna

tillgodose vad invånarna önskar i form av god

tillgång på bostäder av det slag och med den

utformning som efterfrågas. I takt med att detta

förverkligas kommer svarthandeln att minska eftersom

denna är ett symptom på ett systemfel.

De motionsförslag som lagts fram kan ifrågasättas

av flera skäl. Vi tror inte på deras effektivitet

när det gäller att bekämpa den brottslighet det är

fråga om. Vi avstyrker således s-, v- och mp-

motionerna.

7. Svarthandel (punkt 8) (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Bo227 yrkande 2 samt avslår

motionerna 2002/03:Bo252 och 2002/03:Bo262 i denna

del.

Ställningstagande

Fastighetsägareföreningen uppskattar att svarthandel

med hyreslägenheter omsätter ca 600 miljoner kronor

per år. Det är osäkra uppgifter, men de utgör en

indikation på omfattningen. De former av spekulation

och ekonomisk exploatering som förekommer inom

boendet skapar stora orättvisor och skall bekämpas.

Svarthandel med förstahandskontrakt, liksom

ockerhyror vid andrahandsuthyrning, handlar om att

resurser överförs på orättfärdiga grunder mellan

parter som befinner sig i ett icke jämlikt

maktförhållande. Boendet skall vara en social

rättighet och inte en marknadsvara som utnyttjas för

ekonomisk vinning.

Lantmäteriverket håller på att bygga upp ett

lägenhetsregister. Huvudsyftet med registret är att

få en effektivare folk- och bostadsräkning. När

registret är färdigt kommer det dessutom att vara

ett utmärkt verktyg för att motverka svarthandel med

hyreslägenheter. Det vanligaste sättet att köpa en

lägenhet svart är att arrangera ett skenbyte.

Köparen skriver sig då vanligtvis på en fiktiv

adress med ett falskt kontrakt på en lägenhet som

sedan används som bytesobjekt. Genom att söka

historiskt i registret kan hyresvärd eller

hyresnämnd enkelt kontrollera hur en byteskedja ser

ut och om vissa lägenheter förekommer mer frekvent i

byteskedjorna. Regeringen bör se över möjligheterna

att använda det kommande lägenhetsregistret i syfte

att bekämpa svarthandeln med hyreslägenheter.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed

bifaller riksdagen motion 2002/03:Bo227 (v) yrkande

2 samt avslår motionerna 2002/03:Bo252 (s) och

2002/03:Bo262 (mp) i denna del.

8. Svarthandel (punkt 8, motiveringen) (c)

av Rigmor Stenmark (c).

Ställningstagande

Allra värst är bostadsbristen i och kring Stockholm

och Göteborg. Kötiden för att få en lägenhet via

bostadsförmedlingen torde i Stockholm vara bortåt 15

år. De bostadssökande får allt svårare att få tak

över huvudet, vilket tvingar många att acceptera

allt sämre villkor för sitt boende. Många människor

tvingas att betala svart för att få en hyresrätt.

Det gör samtidigt att det finns allt färre vita

lägenheter på marknaden.

Den kraftiga ökningen av antalet svarta

lägenhetsförsäljningar, liksom det stora antalet

andrahandsuthyrningar, är en tydlig signal om att

hyresmarknaden i våra storstäder är i allvarlig

obalans. På grund av att utbudet av bostäder på

marknaden styrs av regleringar, resulterar inte

efterfrågan i att det görs investeringar och byggs

nya hyreslägenheter. Betalningsviljan syns i stället

på marknaden för svarthandel med hyreskontrakt och

andrahandsuthyrningar.

Svarthandeln med hyreskontrakt frodas. Det vill

jag göra någonting åt. För att fler lägenheter skall

komma ut på den reguljära, öppna marknaden behövs en

ordentlig översyn av svarthandeln med hyreskontrakt.

De förslag till åtgärder som utskottet nu behandlar

kommer inte att lösa problemen med svarthandel. De

kan bedömas som otillräckliga. Jag vill i stället ta

ett vittomfattande grepp genom att en särskild

utredare tillkallas med uppdrag att

förutsättningslöst överväga åtgärder av vad slag de

vara må för att motverka svarthandeln med

lägenhetskontrakt. Det vore därför fel att yrka

bifall till de nu behandlade motionsförslagen.

Jag avser att återkomma med förslag till riksdagen

i frågan om svarthandel med lägenheter i enlighet

med vad jag ovan anför. Jag avstyrker s-, v- och mp-

motionerna.

9. Svarthandel (punkt 8) (mp)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Bo262 i denna del samt

bifaller delvis motionerna 2002/03:Bo252 och

2002/03:Bo227 yrkande 2.

Ställningstagande

Den svarta marknaden växer lavinartat i de stora

städerna, priserna skjuter i höjden och det är en

omöjlighet för den som saknar rätt kontakter eller

mycket pengar att få en hyreslägenhet centralt i

någon av de svenska storstäderna. Särskilt illa är

det i Stockholm, där man med fog kan hävda att

innerstaden håller på att förvandlas till ett

rikemansgetto. Givetvis är inte detta hållbart.

Människor från andra delar av unionen som flyttar

till Stockholm blir chockade över hur dåligt

bostadsmarknaden fungerar. Människor pressas där

till rent kränkande saker för att få någonstans att

bo. Unga som vill flytta hemifrån finner det

omöjligt på grund av bostadssituationen. Studenter

som fått plats på universitetet i huvudstaden tackar

nej mot bakgrund av problem med boendet. Medan andra

städer i Europa medvetet satsar för att innerstaden

skall rymma olika sorters människor blir innerstaden

i främst Stockholm helt homogen. För ett decennium

sedan kunde man flytta in till Stockholm därför att

man var rik nog att köpa en bostadsrätt, hade rätt

vänner eller ställde sig i bostadskön. Med tanke på

den 70 000 personer långa kön och att den kommunala

bostadsförmedlingen i Stockholm i dag bara förmedlar

några tusen lägenheter per år blir det uppenbart att

det tredje alternativet inte längre existerar. Bara

den med pengar eller kontakter får möjlighet att

flytta till storstadsområdena.

Situationen är nu sådan att det behövs krafttag

mot svarthandeln. Fastighetsägaren bör ges ett

större ansvar. Dagens regler mot svarthandel med

lägenheter framstår som rätt verkningslösa.

Regelsystemet behöver skärpas. Om svarthandel

uppdagas bör därför fastighetsägaren tvingas böta de

hyresbelopp som dragits in på feluthyrda lägenheter.

Situationen i Stockholm är så akut just nu att det

behövs en särskild lag för att bemöta särskilt

huvudstadens unika bostadsproblem, en lex Stockholm.

En utredning bör ges i uppdrag att utarbeta den av

mig förordade lagstiftningen. Denna utredning bör

också överväga de förslag som förts fram i s- och v-

motionerna.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad jag framför. Därmed

bifaller riksdagen motion 2002/03:Bo262 (mp) i denna

del samt bifaller delvis motionerna 2002/03:Bo227

(v) yrkande 2 och 2002/03:Bo252 (s).

10. Föreningsmonopol (punkt 9) (m, fp, kd, c)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina

Lundström (fp), Margareta Pålsson (m), Lars

Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c), Peter

Danielsson (m) och Dan Kihlström (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:L319 yrkande 19.

Ställningstagande

Boendet utgör ofta en mycket stor del av våra

utgifter. Att konsumera boende är något som vi alla

gör. Det är därför viktigt att konsumentpolitikens

aktörer i större utsträckning än i dag tar itu med

frågor angående bostadskonsumtion, köp av bostäder,

hyresgästernas intressen som konsumenter och över

huvud taget konsumentens position på

bostadsmarknaden.

I dag har Hyresgästföreningen, dvs. den

organiserade hyresgäströrelsen, i stort sett monopol

på att företräda hyresgästerna. För att få igenom en

förändring eller förbättring av sitt hyresboende är

man ofta tvingad att gå med i Hyresgästföreningen.

Detta är förstås inte acceptabelt.

Hyresgästföreningens ”monopol” måste brytas och den

enskilda hyresgästens möjlighet att påverka boendet

stärkas.

En översyn av konsumentskyddet vid

hyresförhållanden behövs för att öka de enskilda

hyresgästernas makt över sitt boende. Översynen bör

bl.a. vara inriktad på att förbudet mot flera

samtidiga förhandlingsordningar skall tas bort.

Därigenom öppnas möjligheter för fler konkurrerande

hyresgästorganisationer att vara verksamma inom ett

bostadsområde. Vidare bör en överenskommelse om att

en hyresgäst inte skall omfattas av de kollektiva

förhandlingar som bedrivs i hans hus gälla från

hyresförhållandets första dag tas bort, dvs. lagens

bestämmelse om karenstid, vilken tvingar hyresgästen

och hyresvärden till kollektiva förhandlingar under

hyresförhållandets tre första månader.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed

bifaller riksdagen motion 2002/03:L319 (fp) yrkande

19.

11. Hyran för mindre serviceföretag (punkt 11)

(c)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 11

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Bo267 yrkande 26.

Ställningstagande

Vissa områden saknar post, bank och apotek. Detta gör

den vardagliga servicen svårtillgänglig för dem som bor

i området. De statliga bolagen har ett ansvar att

upprätthålla och utveckla servicen i utsatta

bostadsområden. Om boendeformer och bostadsägande

tillåts bli mer varierade skulle också den privata och

den offentliga servicen få ett större underlag. Många

områden saknar ofta också småföretagare. Även detta är

en viktig orsak till det dåliga serviceutbudet.

För att den lokala utvecklingskraften skall få

fäste krävs bra och billiga lokaler. När den lokala

hyresmarknaden är överhettad riskerar de mindre

företagen att slås ut. Lokalhyreslagstiftningen bör

därför ses över så att mindre serviceföretag inte

drabbas av oskäliga hyreshöjningar som i sin tur

medför att tillgång till service går förlorad.

Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om en

översyn av lokalhyreslagstiftningen så att mindre

serviceföretag inte drabbas av oskäliga

hyreshöjningar.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad jag framför. Därmed

bifaller riksdagen motion 2002/03:Bo267 (c) yrkande

26.

12. Rätten att hyra (punkt 13) (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Bo273 och 2002/03:So363

yrkande 6.

Ställningstagande

Många hyresgäster som begär att få hyra en lägenhet

vägras på osakliga grunder ett hyreskontrakt. Det

kan gälla rent diskriminerande ställningstaganden

från hyresvärdens sida som grundar sig på den

bostadssökandes etniska eller sociala

grupptillhörighet. En hyresgäst bör ha en möjlighet

att i sådana fall få hyresvärdens ställningstagande

prövat. Den hyresvärd som på felaktiga grunder

vägrat att hyra ut en lägenhet bör drabbas av en

sanktion.

Ett alternativ är att hyresvärden förpliktas att

hyra ut lägenheten, om den alltjämt är outhyrd. Ett

annat alternativ är att han blir skyldig att hyra ut

en likvärdig lägenhet. Skadestånd skulle också kunna

vara ett alternativ.

Även den hyresgäst som inte vill eller kan

uppfylla oskäliga avtalsvillkor som ställs på honom

för att han skall få ett hyreskontrakt och därför

tackar nej till detta bör ha möjlighet att få

upprättelse.

Innan den av oss efterlysta prövningsmöjligheten

närmare övervägs bör emellertid det aktuella

problemets omfattning undersökas.

Vi föreslår därför att Boverket skall få i uppdrag

att genomföra en inventering och kartläggning av

vilka krav och villkor som hyresvärdar ställer upp

för den som önskar hyra en lägenhet. Utredningen bör

få i uppdrag att bedöma i vilken utsträckning dessa

krav kan anses vara motiverade mot bakgrund av att

hyresvärdens sakliga intresse inte sträcker sig

längre än att han hyr ut sina lägenheter till

normalt skötsamma personer.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2002/03:So363 (v)

yrkande 6 och 2002/03:Bo273 (s).

13. Bostadsanvisning (punkt 14,

motiveringen) (m, fp)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina

Lundström (fp), Margareta Pålsson (m), Lars

Tysklind (fp) och Peter Danielsson (m).

Ställningstagande

Den del av bostadspolitiken som gäller skapandet av

eller förändringar av givna styrinstrument och -

medel i form av lagstiftning om anvisningsrätt,

obligatorisk kommunal bostadsförmedling och kösystem

av olika slag m.m. är ett felspår. Antalet

lägenheter blir inte fler. Bostadsbristen försvinner

inte. Samhällets resurser tas i anspråk genom den

byråkrati dessa system med nödvändighet förutsätter.

Därutöver snedvrids den politiska debatten, bort

från den verkliga frågan. Det gäller nämligen att få

utbudet av och efterfrågan på bostäder att mötas. På

bristorterna gäller att det skall byggas fler

bostäder i snabb takt. Det är på byggområdet vi vill

sätta in de bostadspolitiska krafterna. Det gäller

allt från skattepolitik till fysisk planering. För

det är endast med sådana insatser vi kan möta

invånarnas krav på och förväntningar om att ingen

skall behöva vara utan den bostad han eller hon har

behov av. Vi ställer oss därför inte bakom kraven på

att kösamhället skall kompletteras med en

bostadsanvisningsrättslagstiftning.

14. Bostadsanvisning (punkt 14) (v, mp)

av Owe Hellberg (v), Sten Lundström (v) och

Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Bo262 i denna del,

2002/03:Bo274, 2002/03:Sf336 yrkande 20 och

2002/03:So363 yrkande 9.

Ställningstagande

Det har aldrig blivit utrett vad borttagandet av

bostadsförsörjningslagen och bostadsanvisningslagen

har inneburit för hushåll med en svag position på

bostadsmarknaden, men det är tydligt att

borttagandet av dessa lagar kraftigt försvårat

förhållandet för dessa grupper. Den nya

bostadsförsörjningslagen ger staten rätt att ålägga

en kommun att inrätta bostadsförmedling. Detta är

ett steg i rätt riktning.

En förmedling kan bara fungera om det finns lediga

lägenheter att förmedla. Bostadsanvisningslagen som

gav kommunerna rätt att fördela lediga lägenheter i

både det privata och det kommunala beståndet var ett

kraftfullt redskap för att garantera

kommunmedborgarna en möjlighet till bostad. Givetvis

bör i första hand överenskommelser träffas med

fastighetsägare om att dessa skall lämna lediga

lägenheter till förmedling. När detta inte fungerar

skall det finnas lagstiftad möjlighet för kommunen

att anvisa lediga lägenheter. Därför bör

bostadsanvisningslagen återinföras. Hur stor andel

av de lediga lägenheterna som skall omfattas av

anvisningsrätten är naturligtvis beroende av

förhållandena på orten. På orter med stor

bostadsbrist bör anvisningsrätten bli mer

omfattande. Den skall om förhållandena kräver det

utan vidare kunna omfatta tre fjärdedelar av de

lägenheter som blir lediga.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Bo262 (mp) i

denna del, 2002/03:Bo274 (s), 2002/03:Sf336 (v)

yrkande 20 och 2002/03:So363 (v) yrkande 9.

15. Kommunal förmedling av andrahandslägenheter

m.m. (punkt 15) (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Bo227 (v) yrkande 1.

Ställningstagande

En översyn i fråga om förmedlingen av lägenheter är

nödvändig för att skapa rättvisa villkor för dem som

söker bostad i regioner med bostadsbrist. Översynen

skall omfatta frågan om obligatorisk avgiftsfri

förmedling av andrahandslägenheter i kommunala

bostadsförmedlingar. Den typen av förmedling är

önskvärd för att minska riskerna för att redan

utsatta människor drabbas av ocker i form av

oskäliga hyror och orimliga förmedlingsavgifter. Det

är befogat att i dessa avseenden behandla

andrahandshyresgäster bättre än

förstahandshyresgäster.

Kommunala förmedlingar bör ges uppdraget att

kontrollera att hyrorna sätts på en nivå som

motsvarar bruksvärdet. Man bör även utreda

möjligheterna att ge fastighetsägare ökade

skyldigheter att kontrollera att oskäliga hyror inte

tas ut av andrahandshyresgäster.

Mot bakgrund av detta bör regeringen utreda

förutsättningarna och villkoren för förmedling och

uthyrning av lägenheter i andra hand.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed

bifaller riksdagen motion 2002/03:Bo227 (v) yrkande

1.

16. Förmedling av hyresrätter (punkt 16) (c)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 16

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Bo227 yrkande 3.

Ställningstagande

Mäklare som enbart förmedlar hyresrätter är

undantagna från fastighetsmäklarlagens tillämpning.

Erfarenheterna av sådana förmedlares verksamhet

motiverar inte detta undantag. Flera av dem har

visat sig vara oseriösa. I dag får en bostadssökande

betala ett högt pris för en genomförd förmedling,

upp till 2 000 kr. Avgiften tas ut i förskott. Det

innebär att en bostadssökande tvingas ligga ute med

åtskilliga tusenlappar om han eller hon genom att

anlita flera förmedlare försöker öka sina chanser

att få tag i en lägenhet. En del av

förmedlingsföretagen tar in förskottsbeloppen och

avslutar sedan sin verksamhet, genom konkurs eller

på annat sätt, utan möjligheter för de

bostadssökande att återfå förskottsbeloppen.

Bostadsbristen ökar hela tiden. De oseriösa

förmedlingsföretagen kan antas öka i takt med att

bostadsbristen förvärras. Detta har påvisats av

bl.a. Boendesociala beredningen i delbetänkandet

Oseriösa bostadsförmedlare (SOU 1999:71).

Betänkandet innehåller ett förslag med krav på

registrering av sådana yrkesmässiga

bostadsförmedlare som enbart förmedlar hyreskontrakt

i första eller andra hand. Förslaget har legat till

grund för en proposition som avlämnats till

riksdagen. Jag anser att riksdagen redan nu bör

uttala sitt stöd för förslaget.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad jag framför. Därmed

bifaller riksdagen motion 2002/03:Bo227 (v) yrkande

3.

17. Förmedlingsersättning (punkt 17) (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Bo227 yrkande 4.

Ställningstagande

De yrkesmässiga bostadsförmedlingarna finansierar

sin verksamhet genom att ta ut förmedlingsavgift av

dem som söker och tilldelas lägenheter. Denna avgift

har sedan år 1992 varit begränsad till 1 200 kr, men

höjdes år 2000 av Kammarkollegiet till maximalt 2

000 kr. Det är en förhållandevis hög avgift som

bostadssökande tvingas betala för att hitta en

lägenhet i andra hand. Under 1990-talet har en del

av dessa företag agerat oseriöst och lurat

bostadssökande genom att ta ut avgiften i förskott

och sedan driva företaget i konkurs. Någon

återbetalning av förmedlingsavgiften har det aldrig

blivit tal om. Grundläggande för sådan oseriös

verksamhet är att avgiften tas ut i förskott, vilket

leder till frågan om det verkligen är riktigt att

förskott tillåts.

Boendesociala beredningen genomförde en

kartläggning som visade att avgifter överstigande

det tillåtna beloppet ofta tas ut. Det är även

vanligt med avgifter för registrering, information

och andra kringtjänster. En översyn av taxan och

andra ersättningsregler är nödvändig för att främja

seriös bostadsförmedling. Översynen skall omfatta

frågan om vilken nivå på förmedlingsavgiften som kan

anses skälig samt rimligheten i att ta ut avgiften i

förskott. Mot bakgrund av detta bör regeringen låta

utreda villkoren för ersättning för förmedling av

hyresbostäder.

Vad vi nu framför bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Därmed bifaller riksdagen

delvis motion 2002/03:Bo227 (v) yrkande 4.

Bilaga Förteckning över behandlade

förslag

Motioner från allmänna motionstiden

(fristående motioner)

2002/03:Bo211 av Yilmaz Kerimo och Tommy Waidelich

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om andrahandsuthyrning utan

godkänt kontrakt.

2002/03:Bo219 av Lars Lindblad och Henrik von Sydow

(m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om avskaffandet av

bruksvärdessystemet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en fri,

marknadsbaserad hyressättning.

2002/03:Bo227 av Owe Hellberg och Sten Lundström

(v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda

förutsättningarna och villkoren för förmedling och

uthyrning av lägenheter i andra hand.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda

möjligheterna att använda ett lägenhetsregister i

syfte att bekämpa svarthandel med hyreslägenheter.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att även

yrkesmässiga bostadsförmedlare skall omfattas av

registreringsskyldighet hos

fastighetsmäklarnämnden och att en översyn av

fastighetsmäklarlagen därför bör göras.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda

ersättningen för förmedling av hyresbostäder.

2002/03:Bo238 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl.

(m):

12. Riksdagen beslutar att avskaffa allmännyttans

hyresnormerande ställning.

2002/03:Bo239 av Karin Enström (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att på sikt införa

marknadshyror.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av hyreslagen för att

möjliggöra marknadshyror vid nyproduktion av

hyresbostäder.

2002/03:Bo248 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av en uppföljning

för att ta reda på anledningen till att

överlåtelserätten av bostadslägenhet enligt 12 kap.

35 § jordabalken inte utnyttjas.

2002/03:Bo252 av Ronny Olander (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om rätten till lägenhetsbyten.

2002/03:Bo254 av Mikael Odenberg och Stefan Attefall

(m, kd):

Riksdagen beslutar om ändring av 12 kap. jordabalken

i enlighet med vad i motionen anförs.

2002/03:Bo262 av Gustav Fridolin (mp):

Riksdagen begär att regeringen lämnar förslag till

lagstiftning enligt vad i motionen anförs om ny

lagstiftning för hyresmarknaden.

2002/03:Bo266 av Dan Kihlström m.fl. (kd):

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av lagstiftningen kring

vräkningsförfarande.

2002/03:Bo267 av Maud Olofsson m.fl. (c):

13. Riksdagen beslutar att slopa allmännyttans

hyresledande roll och göra de privata

fastighetsföretagen och deras organisation till en

reell och fullvärdig förhandlingspart i det

kollektiva förhandlingssystemet.

14. Riksdagen beslutar att undanta nyproducerade

lägenheter från bruksvärdessystemet.

15. Riksdagen beslutar att skapa ett utrymme för

individuell hyressättning i enlighet med vad i

motionen anförs.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökad stimulans för

självförvaltning i boendet.

26. Riksdagen begär hos regeringen en översyn av

lokalhyreslagstiftningen i enlighet med vad som

anförs motionen.

2002/03:Bo273 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att se över tillämpningen

vad gäller borgen vid hyresavtal.

2002/03:Bo274 av Marie Granlund och Anders Karlsson

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av en ny lag om

kommunal bostadsanvisning.

2002/03:Bo290 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om friare

hyressättning i nyproduktion.

2002/03:Bo291 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att undanta

nyproducerade lägenheter från gällande

bruksvärdesregler i hyreslagen.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av översyn

av bruksvärdessystemet och upphävande av

allmännyttans hyresledande ställning.

2002/03:Bo305 av Anita Johansson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en översyn av

hyreslagstiftningen i syfte att underlätta

individuell mätning och debitering av värme etc.

2002/03:Bo313 av Eva Arvidsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att möjliggöra kommunernas

aktiva deltagande i allmännyttiga kooperativa

hyresrättsföreningar.

2002/03:L319 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om konsumentskydd vid

hyra av bostad.

2002/03:Sf336 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

anvisningslagstiftningen bör återinföras.

2002/03:So363 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av 12 kap. 46 § jordabalken i

enlighet med vad i motionen anförs.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ge Boverket i

uppgift att inventera och kartlägga kraven och

villkoren för att få en bostad.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om reglerna för

besittningsskydd för innehavare av

andrahandskontrakt.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa en

bostadsanvisningslag.