Bet. 2002/03:FÖU2

Försvarsutskottets betänkande

2002/03:FÖU2

Tjänstgöringsskyldighet i internationellverksamhet

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas regeringens proposition

Tjänstgöring i utlandsstyrkan inom Försvarsmakten

(prop. 2002/03:26) jämte motionsyrkanden till

propositionen.

Utskottet har tidigare i betänkande 2001/02:FöU7

Försvarsmaktens personal uppmanat regeringen att

återkomma till riksdagen med erforderliga lagförslag

om tjänstgöringsskyldighet i internationell

verksamhet. Utskottet konstaterar att regeringen

lämnat lagförslag som innebär att Försvarsmakten nu

som arbetsgivare kan reglera hur tjänstgöringen i

utlandsstyrkan skall ske utifrån principen att detta

numera är en naturlig del av de anställdas

uppgifter, dvs. att de skall fullgöra samtliga

uppgifter som ankommer på Försvarsmakten.

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om väpnad styrka för tjänstgöring

utomlands, lag om ändring i lagen (1999:568) om

utlandsstyrkan inom Försvarsmakten och lag om

ändring i lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom

totalförsvaret, m.m.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga

motionsyrkanden.

Reservation har lämnats av Kristdemokraterna och

särskilt yttrande av Folkpartiet liberalerna.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Tjänstgöringsskyldighet i internationell

verksamhet

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

väpnad styrka för tjänstgöring utomlands, lag om

ändring i lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom

Försvarsmakten och lag om ändring i lagen

(1994:1811) om disciplinansvar inom

totalförsvaret, m.m. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2002/03:26 samt avslår motion

2002/03:Fö1.

Reservation 1 (kd)

Stockholm den 25 mars 2003

På försvarsutskottets vägnar

Eskil Erlandsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Eskil

Erlandsson (c), Ola Sundell (m), Ola Rask (s),

Michael Hagberg (s), Berit Jóhannesson (v), Berndt

Sköldestig (s), Rolf Gunnarsson (m), Britt-Marie

Lindkvist (s), Heli Berg (fp), Åsa Lindestam (s),

Karin Enström (m), Peter Jonsson (s), Marie Nordén

(s), Else-Marie Lindgren (kd) och Runar Patriksson

(fp).

2002/03

FöU2

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Utskottet behandlade i betänkandet Försvarsmaktens

personal (bet. 2001/02:

FöU7) frågan om tjänstgöringsskyldighet i

internationell verksamhet för yrkesofficerare.

Utskottet framhöll att regeringen skyndsamt borde

återkomma till riksdagen med erforderliga

lagändringar.

Regeringen har därefter i propositionen

Tjänstgöring i utlandsstyrkan inom Försvarsmakten

(prop. 2002/03:26) lämnat förslag till lagändringar

som innebär att arbetsskyldigheten kan utökas för

anställda i Försvarsmakten till att omfatta

tjänstgöring även utomlands. Utskottet behandlar i

detta betänkande regeringens lagförslag jämte

tillhörande motionsyrkanden.

Utskottet har som ett led i beredningen erhållit

en föredragning av Försvarsmakten om hur den avser

att som arbetsgivare införa ett system för de

anställdas tjänstgöring i utlandsstyrkan om

regeringens lagförslag antas.

Bakgrund

I försvarsutskottets betänkande Försvarsmaktens

personal (bet. 2001/02:

FöU7) behandlade utskottet frågan om

yrkesofficerarna skall ha skyldighet att tjänstgöra

i internationell verksamhet.

Utskottet konstaterade att en anställning i

Försvarsmakten inte medför någon skyldighet att

tjänstgöra i utlandsstyrkan inom Försvarsmakten.

Utskottet ansåg det självklart att yrkesofficerare

skall ha skyldighet att delta i fredsfrämjande

verksamhet sett mot bakgrund av den ökande vikt som

deltagande i den internationella verksamheten

successivt fått för Försvarsmakten.

Utskottet ansåg att lagen om väpnad styrka för

tjänstgöring utomlands borde ändras och uppdrog åt

regeringen att återkomma till riksdagen med

erforderliga lagändringsförslag.

Utskottet framhöll att Försvarsmakten efter

erforderliga lagändringar kommer att ha en grund för

att som arbetsgivare kunna införa ett system där

yrkesofficerare har skyldighet att tjänstgöra i

fredsbevarande och fredsframtvingande verksamhet

utomlands. Enligt utskottet kunde Sveriges och

Försvarsmaktens intresse ibland behöva sättas före

den enskildes för att landet skall kunna leva upp

till de olika åtaganden som gjorts för medverkan i

fredsfrämjande verksamhet.

Kristdemokraterna framhöll i ett

särskilt yttrande att endast

nyanställda yrkesofficerare borde ha

skyldighet att tjänstgöra i

utlandsstyrkan.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framhåller regeringen att det i

Försvarsmaktens verksamhet i allt större

utsträckning ingår uppdrag med internationell

anknytning, bl.a. den verksamhet som bedrivs av

utlandsstyrkan inom Försvarsmakten. De föreslagna

lagändringarna i propositionen möjliggör för

Försvarsmakten att agera för att från och med

ikraftträdandet utöka arbetsskyldigheten för

anställda i Försvarsmakten till att omfatta även

tjänstgöring i utlandsstyrkan. Kravet på särskild

anställning i utlandsstyrkan tas nämligen bort när

det gäller anställda i Försvarsmakten. Den

särreglering som avser arbetsskador,

arbetstidsreglering m.m., och som i dag gäller för

anställda i utlandsstyrkan, ändras till att omfatta

samtliga som tjänstgör i utlandsstyrkan, oavsett

anställningsform. Motsvarande följdändring görs även

i lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom

totalförsvaret, m.m.

Utskottets överväganden

Utskottets bedömning och förslag i korthet

Regeringen har enligt utskottet lämnat

lagförslag som innebär att Försvarsmakten nu

som arbetsgivare kan reglera hur

tjänstgöringen i utlandsstyrkan skall ske

utifrån principen att detta numera är en

naturlig del av de anställdas uppgifter, dvs.

att de skall fullgöra samtliga uppgifter som

ankommer på Försvarsmakten.

Utskottet föreslår att riksdagen antar

regeringens förslag till lag om väpnad styrka

för tjänstgöring utomlands, lag om ändring i

lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom

Försvarsmakten och lag om ändring i lagen

(1994:1811) om disciplinansvar inom

totalförsvaret, m.m.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår

motion Fö1 (kd) yrkandena 1-3.

Propositionen

Regeringen framhåller att anställning av militär

personal för internationell tjänstgöring för

närvarande regleras på i huvudsak två olika sätt.

Enligt 2 § lagen (1992:1153) om väpnad styrka för

tjänstgöring utomlands skall personal som skall

tjänstgöra i väpnad tjänst för fredsbevarande

verksamhet utomlands anställas särskilt för denna

uppgift och ingå i en utlandsstyrka inom

Försvarsmakten. Tjänstgöringen i utlandsstyrkan är

således frivillig och omfattas inte av annan

anställning i Försvarsmakten. Den som är anställd i

Försvarsmakten är tjänstledig från sin ordinarie

anställning under den tid som han eller hon är

anställd i utlandsstyrkan. Tjänstgöringen i

utlandsstyrkan regleras i övrigt genom lagen

(1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten och

förordningen (1999:569) om utlandsstyrkan inom

Försvarsmakten. Något kollektivavtal som gäller för

de anställda i utlandsstyrkan har ännu inte träffats

men diskuteras mellan parterna på det statliga

avtalsområdet.

De författningar som nu reglerar

anställningsvillkoren för yrkesofficerare som är

anställda i utlandsstyrkan bygger på att dessa

formellt är tjänstlediga från sina ordinarie

befattningar i Försvarsmakten och har erhållit en

särskild tidsbegränsad anställning i utlandsstyrkan.

Regeringen har redovisat sin inställning till hur en

utökning av arbetsskyldighetens omfattning

författningstekniskt lämpligen bör lösas. Regeringen

konstaterade i denna fråga i proposition 2001/02:10

att den aktuella arbetsskyldigheten inte bör

regleras i lag mot bakgrund av att

anställningsavtalet är ett civilrättsligt avtal. De

nu föreslagna lagändringarna bygger på att

yrkesofficerare från och med det att de föreslagna

bestämmelserna trätt i kraft skall kunna bli

skyldiga att tjänstgöra i utlandsstyrkan utan att

vara särskilt anställda i den. Försvarsmakten ges

möjlighet att arbeta för en utvidgning av

arbetsskyldigheten för yrkesofficerarna, men även

för andra yrkeskategorier inom Försvarsmakten om

behov uppstår.

Regeringen föreslår att Försvarsmakten ges

möjlighet att utvidga arbetsskyldigheten för

anställda i Försvarsmakten till att omfatta all

internationell verksamhet utomlands genom att kravet

på särskild anställning för tjänstgöring i

utlandsstyrkan inom Försvarsmakten tas bort.

Regeringen erinrar om att den i proposition

2001/02:10 konstaterat att tjänstgöring i den

fredsfrämjande verksamhet som Försvarsmakten

bedriver utomlands bör betraktas som en naturlig del

av de anställdas yrkesutövning. Yrkesofficerare som

nyanställs bör vara skyldiga att tjänstgöra i

utlandsstyrkan. Skyldigheten som sådan bör däremot

inte regleras i lag utan i stället vila på de

enskilda anställningsavtalen (prop. 2001/02:10, s.

200 f.).

Regleringen av vad som skall ingå i en anställning

i Försvarsmakten bör enligt regeringens mening

alltjämt hanteras som ett förhållande av

civilrättslig karaktär. En arbetsskyldighet vad

gäller tjänstgöring i all internationell verksamhet

som bedrivs av Försvarsmakten bör därför lämpligen

inte regleras i lag. Utformningen av

arbetsskyldigheten bör i stället grundas på

anställningsavtalen. Regeringen ser i dagens läge i

första hand ett uttalat behov av att kravet på

särskild anställning tas bort för yrkesofficerare.

Det kan dock inte uteslutas att behovet kan komma

att omfatta även andra yrkeskategorier. Genom de

föreslagna åtgärderna öppnar regeringen därför även

upp möjligheten för Försvarsmakten att ta upp

diskussionen med parterna på det statliga

avtalsområdet om att utöka arbetsskyldigheten också

för andra yrkeskategorier. De föreslagna ändringarna

i lagstiftningen berör endast dem som kommer att

tjänstgöra i utlandsstyrkan och som samtidigt har en

anställning sedan tidigare i Försvarsmakten.

Efter att de lagändringar som nu föreslås trätt i

kraft kommer enligt regeringen Försvarsmakten att ha

en grund att som arbetsgivare kunna införa ett

system där yrkesofficerare har skyldighet att

tjänstgöra i all internationell verksamhet. Det är

viktigt att möjligheten utnyttjas och att det sker

med beaktande av den kompetens som behövs för denna

verksamhet.

Regeringen föreslår att lagen (1999:568) om

utlandsstyrkan inom Försvarsmakten skall tillämpas

på alla som tjänstgör i utlandsstyrkan inom

Försvarsmakten oavsett om arbetstagaren är

visstidsanställd för tjänstgöring i utlandsstyrkan

eller tjänstgör i utlandsstyrkan till följd av

ordinarie anställning i Försvarsmakten. Det enda som

skall gälla enbart för dem som anställts särskilt är

regleringen av visstidsanställning i utlandsstyrkan

och uppsägning från sådan anställning samt

undantaget från tillämpningen av 15-17 §§ lagen

(1982:80) om anställningsskydd.

Regeringen föreslår att lagen (1994:1811) om

disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. skall

omfatta alla som tjänstgör i utlandsstyrkan inom

Försvarsmakten utomlands.

Regeringen anför att det i utlandsstyrkan

fortsättningsvis kommer att kunna tjänstgöra

personer som till följd av anställningsavtal i

Försvarsmakten har en arbetsskyldighet som omfattar

tjänstgöring i utlandsstyrkan, personer som har en

anställning i Försvarsmakten men som ändå måste

anställas särskilt i utlandsstyrkan eftersom deras

anställningsavtal inte omfattar tjänstgöring i

utlandsstyrkan samt de som utan en tidigare

anställning i Försvarsmakten anställs för viss tid

för tjänstgöring i utlandsstyrkan. Självfallet skall

utgångspunkten vara att samma bestämmelser skall

gälla för alla som tjänstgör i utlandsstyrkan inom

Försvarsmakten, oavsett anställningsform. Detta

gäller enligt regeringen bestämmelser om

arbetsmiljöregler, ledighet, arbetstid,

rehabilitering och disciplinansvar.

Regeringen anser att förslaget inte bör medföra

några ökade kostnader.

Genom de föreslagna lagändringarna byggs enligt

regeringen ett flexibelt system upp där

Försvarsmakten ges möjlighet att agera för att

tillgodose myndighetens behov. När det gäller de

redan anställda kan Försvarsmakten, i den

utsträckning det bedöms nödvändigt, agera för att de

som behövs för att trygga verksamheten omfattas av

arbetsskyldigheten.

Regeringen föreslår att de författningsändringar

som möjliggör för Försvarsmakten att införa en

utökad arbetsskyldighet skall träda i kraft den 1

juni 2003 för att de officersaspiranter som slutför

sin utbildning under juni 2003 skall kunna omfattas

av det nya systemet.

Förslaget till lag om väpnad styrka för

tjänstgöring utomlands innebär att lagen (1992:1153)

om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands upphävs

och ersätts av en ny lag med samma namn.

Regeringen har omarbetat lagen (1992:1153) om

väpnad styrka för tjänstgöring utomlands till en ny

lag på inrådan av Lagrådet. Någon ändring i sak,

utöver att kravet på särskild anställning tas bort,

är inte avsedd.

Lagen om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten har

omarbetats så att den skall omfatta alla som

tjänstgör i utlandsstyrkan inom Försvarsmakten. Till

övervägande del har denna förändring markerats genom

att benämningen den eller de som är anställda i

utlandsstyrkan byts ut mot den eller de som

tjänstgör i utlandsstyrkan. Viss personal i

utlandsstyrkan kan komma att tjänstgöra i styrkan

till följd av sin ordinarie anställning i

Försvarsmakten medan det krävs särskild anställning

för andra. Lagen om utlandsstyrkan inom

Försvarsmakten omfattar såväl fredsbevarande som

fredsframtvingande verksamhet.

Ändringen i lagen om disciplinansvar inom

totalförsvaret m.m. införs för att lagen även

fortsättningsvis skall omfatta alla som tjänstgör

utomlands i utlandsstyrkan inom Försvarsmakten.

Motionen

I kommittémotion 2002/03:Fö1 (kd) av Else-Marie

Lindgren och Ina Järlesjö hänvisar motionärerna till

att regeringen i propositionen framför lagändringar som

möjliggör för Försvarsmakten att från och med

ikraftträdandet utöka arbetsskyldigheten för anställda

i Försvarsmakten till att omfatta även tjänstgöring i

utlandsstyrkan, oavsett anställningsform.

Motionärerna anser att yrkesofficerare som

nyanställs i fortsättningen bör ha skyldighet att

tjänstgöra såväl inom som utanför Sverige i samtliga

de uppgifter som Försvarsmakten har. Nu verksamma

yrkesofficerare har ingått ett anställningsavtal

under andra förutsättningar. Motionärerna avvisar

propositionen i denna del och menar att ett åtagande

för redan anställda yrkesofficerare i utlandsstyrkan

bör ske på frivillig grund (yrkande 1). Motionärerna

betonar emellertid också att det är viktigt att

skapa förutsättningar som leder till att

utlandstjänstgöring blir ett naturligt val.

Motionärerna anser vidare att de

försäkringsvillkor och andra förmåner som i dag

finns för yrkesofficerare bör regleras genom avtal

mellan parterna (yrkande 2).

Motionärerna anser också att regeringen bör se

över lagregleringen inom försäkringsområdet för

utlandstjänstgörande och återkomma till riksdagen

med förslag (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Enligt lagen (1992:1153) om väpnad styrka för

tjänstgöring utomlands får regeringen på begäran av

Förenta nationerna eller enligt beslut av

Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa

ställa en väpnad styrka till förfogande för

fredsbevarande verksamhet.

Enligt lagen (1994:588) om utbildning för

fredsfrämjande verksamhet får regeringen sända en

väpnad styrka till utlandet i den mån den skall

delta i utbildning för fredsfrämjande verksamhet

inom ramen för internationellt samarbete. Lagen kom

till främst för att ge regeringen befogenhet att

sända väpnad styrka till övningar inom ramen för

samarbetet inom Partnerskap för fred.

Lagen om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands

innebär att personal som skall tjänstgöra i väpnad

tjänst för fredsbevarande verksamhet utomlands skall

anställas särskilt för denna uppgift och ingå i en

utlandsstyrka inom Försvarsmakten. Detta innebär att

tjänstgöringen i utlandsstyrkan för närvarande är

frivillig för yrkesofficerarna. Däremot har

yrkesofficerarna skyldighet att tjänstgöra utomlands

i andra fall. Det kan t.ex. ske som

försvarsattachéer vid våra ambassader, utbildning

inom ramen för Partnerskap för fred, vid utländska

staber, som lärare eller elever vid utländska

förband och skolor eller studiebesök och

inspektioner i utlandet.

Utskottet behandlade våren 2002 i betänkande

2001/02:FöU7 Försvarsmaktens personal frågan om

tjänstgöringsskyldighet i internationell verksamhet

för yrkesofficerare.

Utskottet redovisade att det dittills ansetts att

tjänstgöring i väpnad tjänst utomlands skall vara

frivillig och att en anställning i Försvarsmakten

inte medför någon skyldighet att tjänstgöra i

utlandsstyrkan inom Försvarsmakten. Utskottet

konstaterade också att det tillämpade synsättet i

tjänstgöringsskyldighetsfrågan var rimlig så länge

arbetsuppgiften låg utanför Försvarsmaktens normala

verksamhet. Utskottet poängterade att deltagande i

internationell fredsfrämjande verksamhet emellertid

ända sedan 1996 har varit en av Försvarsmaktens

huvuduppgifter. Utskottet ansåg det självklart att

yrkesofficerare skulle ha skyldighet att delta i all

den internationella verksamhet som kan ifrågakomma,

inklusive fredsbevarande och fredsframtvingande

verksamhet, sett mot bakgrund av den ökade vikt som

deltagande i den internationella verksamheten

successivt fått för Försvarsmakten.

Utskottet ansåg att lagen om väpnad styrka för

tjänstgöring utomlands borde ändras och uppdrog åt

regeringen att återkomma till riksdagen med

erforderliga lagändringsförslag.

Utskottet framhöll i beredningen av betänkandet om

Försvarsmaktens personal att Försvarsmakten efter

erforderliga lagändringar kommer att ha en grund för

att som arbetsgivare kunna införa ett system där

yrkesofficerare har skyldighet att tjänstgöra i

fredsbevarande och fredsframtvingande verksamhet

utomlands. Beslut om att ålägga en yrkesofficer

tjänstgöring utomlands borde enligt vad utskottet

tidigare anfört i rimlig utsträckning ske utifrån

den enskildes personliga situation och förhållanden

och i samråd med den enskilde i likhet med vad som

är fallet vid nationell tjänstgöring. Enligt

utskottet kunde dock Sveriges och Försvarsmaktens

intresse ibland behöva sättas före den enskildes för

att landet skall kunna leva upp till de olika

åtaganden som gjorts för medverkan i fredsfrämjande

verksamhet.

Kristdemokraterna framhöll våren 2002 i ett

särskilt yttrande vid behandlingen av betänkande

2001/02:FöU7 Försvarsmaktens personal att endast

nyanställda yrkesofficerare borde ha skyldighet att

tjänstgöra i utlandsstyrkan.

Utskottet erinrar om utskottsbehandlingen våren 2002

enligt vad som nämnts ovan och vill härutöver anföra

följande.

Försvarsmakten har följande fyra huvuduppgifter:

- försvara Sverige mot väpnat angrepp

- hävda Sveriges territoriella integritet

- bidra till fred och säkerhet i omvärlden

- stärka det svenska samhället vid svåra

påfrestningar i fred.

Uppgiften att kunna genomföra internationella

fredsfrämjande insatser blev en huvuduppgift för det

militära försvaret redan i 1996 års försvarsbeslut.

Tjänstgöring utomlands bör därför som utskottet

tidigare anfört betraktas som en självklar del av

yrkesofficerarnas verksamhet. Lagstiftningen bör

anpassas för att möjliggöra för Försvarsmakten att

införa ett system för tjänstgöring i utlandsstyrkan.

Regeringen har nu lämnat förslag till lag om

väpnad styrka för tjänstgöring utomlands, lag om

ändring i lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom

Försvarsmakten och lag om ändring i lagen

(1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret,

m.m. Kravet på särskild anställning i utlandsstyrkan

tas därmed bort när det gäller anställda i

Försvarsmakten. Den särreglering som avser

arbetsskador, arbetstidsreglering, disciplinansvar

m.m., och som i dag gäller för anställda i

utlandssyrkan, ändras till att omfatta samtliga som

tjänstgör i utlandsstyrkan, oavsett

anställningsform. Regeringen har enligt utskottet

därmed lämnat lagförslag som innebär att

Försvarsmakten nu som arbetsgivare kan reglera hur

tjänstgöringen i utlandsstyrkan skall ske utifrån

principen att detta numera är en naturlig del av de

anställdas uppgifter, dvs. att de skall fullgöra

samtliga uppgifter som ankommer på Försvarsmakten.

Utskottet framhöll i betänkande 2001/02:FöU7

Försvarsmaktens personal att reservofficerare i

högre grad än för närvarande bör erbjudas möjlighet

att tjänstgöra i internationell verksamhet.

Därigenom behöver, menade utskottet,

yrkesofficerarna anspråktas i mindre omfattning.

Utskottet vill ånyo erinra om detta och räknar med

att regeringen i budgetpropositionen för 2004

redovisar vilka åtgärder som vidtagits och

resultatet härav.

I den kristdemokratiska kommittémotionen Fö1 (kd)

framhåller motionärerna att tjänstgöring i

utlandsstyrkan skall vara frivillig för redan

anställda yrkesofficerare i Försvarsmakten och

avvisar propositionen i denna del (yrkande 1).

Motionärerna menar dock att det är viktigt att skapa

förutsättningar som leder till att

utlandstjänstgöring blir ett naturligt val.

Utskottet instämmer i det senare och menar också att

motionärernas tankar om frivillighet i viss mån

ligger i linje med vad utskottet tidigare anfört om

att tjänstgöringen i utlandsstyrkan bör ske i samråd

med den enskilde. Med tillämpning av detta synsätt

torde motionärernas strävan i stor utsträckning

tillgodoses. Med det anförda avstyrker utskottet

kommittémotion Fö1 (kd) yrkande 1.

Motionärerna yrkar också att avtalsvillkor mellan

arbetsgivare och personalorganisationer påskyndas

(yrkande 2). Utskottet har informerats om att

förhandlingar för närvarande pågår mellan

Försvarsmakten och arbetstagarorganisationerna om

förmånerna vid tjänstgöring i utlandsstyrkan och

avstyrker därför kommittémotion Fö1 (kd) yrkande 2.

Dessutom yrkar motionärerna att regeringen ser

över lagregleringen inom försäkringsområdet (yrkande

3). Utskottet förutsätter att frågor inom

försäkringsområdet i mån av behov tas upp i

diskussioner mellan arbetsgivare och arbetstagare

och att regeringen återkommer till riksdagen med

förslag till eventuella lagändringar om så skulle

erfordras. Därmed avstyrker utskottet kommittémotion

Fö1 (kd) yrkande 3.

Med det ovan anförda föreslår således utskottet

att riksdagen godkänner regeringens förslag till lag

om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands, lag om

ändring i lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom

Försvarsmakten och lag om ändring i lagen

(1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret,

m.m.

Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservation. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

Tjänstgöringsskyldighet i internationell

verksamhet (punkt 1)

av Else-Marie Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

väpnad styrka för tjänstgöring utomlands, lag om

ändring i lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom

Försvarsmakten och lag om ändring i lagen

(1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret,

m.m. och tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 1. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2002/03:26 och motion

2002/03:Fö1.

Ställningstagande

Redan anställd personal i Försvarsmakten bör

tjänstgöra i utlandsstyrkan på frivillig grund.

Regeringen bör ge Försvarsmakten direktiv om detta.

Jag anser vidare att det är viktigt att de

pågående förhandlingarna om förmåner för de

utlandstjänstgörande genomförs innan lagändringarna

träder i kraft.

Dessutom bör regeringen se över lagregleringen

inom försäkringsområdet för utlandstjänstgörande och

återkomma till riksdagen med förslag.

Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttrande. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Tjänstgöringsskyldighet i internationell

verksamhet (punkt 1)

av Heli Berg och Runar Patriksson (båda fp).

I valet mellan en uttrycklig lagreglering och ett

s.k. arbetsrättsligt spår beträffande skyldigheten

för officerare att tjänstgöra vid internationella

insatser, har regeringen valt det senare.

Den otydlighet som detta kan innebära med avseende

på den politiska viljeinriktningen uppvägs av att

valet i sig är en bekräftelse på att frivillighet

och individuella hänsyn åtminstone bör vara en

utgångspunkt för rekryteringen till våra missioner.

Att som regeringen öppna för en lösning som

konkretiseras av Försvarsmakten som arbetsgivare och

officerarna som arbetstagare har därför vårt stöd.

Emellertid uppfattar vi inte regeringens hållning,

som den kommer till uttryck i propositionen, som

konsekvent. Efter att ha föreslagit ett avskaffande

av kravet på särskild anställning i utlandsstyrkan,

och konstaterat att det därtill ankommer på

Försvarsmakten att agera som arbetsgivare, tar man

sedan ett halvt steg tillbaka.

I författningskommentaren till lag om ändring i

lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom

Försvarsmakten gör regeringen en egen uppräkning av

alternativen vid tjänstgöring i utlandsstyrkan: "I

utlandsstyrkan kommer det att fortsättningsvis kunna

tjänstgöra personer som till följd av sitt

individuella anställningsavtal i Försvarsmakten har

en arbetsskyldighet som omfattar tjänstgöring i

utlandsstyrkan, personer som har en anställning i

Försvarsmakten men som ändå måste anställas särskilt

för tjänstgöring i utlandsstyrkan eftersom deras

anställningsavtal inte omfattar sådan tjänstgöring

samt de som utan en tidigare anställning i

Försvarsmakten anställs för viss tid för

tjänstgöring i utlandsstyrkan".

Folkpartiet liberalerna menar att

författningskommentaren i denna del är onödig och

ägnad att skapa missförstånd. Först och främst genom

att regeringen här påtar sig att peka ut de

alternativ som står till buds, en uppgift som man

tidigare uttryckligen överlåtit på Försvarsmakten

som arbetsgivare. Speciellt olyckligt är detta då

Försvarsmakten vid föredragning i försvarsutskottet

klargjort att alternativet med särskild anställning

i utlandsstyrkan för tidigare anställda i

Försvarsmakten inte är aktuellt.

För det andra riskerar skrivningen att vilseleda

enskilda om vilka alternativ som fortsättningsvis

kommer att gälla vid tjänstgöring i utlandsstyrkan.

För det tredje står dessa spekulationer i strid med

utskottets tidigare uttryckta vilja att skapa enkla

och tydliga regler med så liten åtskillnad som

möjligt mellan de som anställs i Försvarsmakten före

respektive efter lagändringarnas ikraftträdande.

Enligt vår mening hade denna otydlighet bort

undvikas genom att utskottet markerat att det

ankommer på Försvarsmakten att överväga vilka

tjänstgöringsalternativ som skall erbjudas.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2002/03:26 Tjänstgöring i

utlandsstyrkan inom Försvarsmakten föreslår

regeringen att riksdagen antar regeringens förslag

till

1. lag om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands,

2. lag om ändring i lagen (1999:568) om

utlandsstyrkan inom Försvarsmakten,

3. lag om ändring i lagen (1994:1811) om

disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.

Följdmotioner

2002/03:Fö1 av Else-Marie Lindgren och Ina Järlesjö

(kd)

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att tjänstgöring i

utlandsstyrkan skall vara frivillig för redan

anställd personal inom Försvarsmakten.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avtalsvillkor

mellan arbetsgivare och personalorganisationer

påskyndas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen ser

över lagregleringen inom försäkringsområdet för

utlandstjänstgörande och återkommer till riksdagen

med förslag.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

2 Författningsförslag

1.1 Förslag till lag om väpnad styrka för

tjänstgöring utomlands

1.2

Härigenom föreskrivs följande.

Regeringen får på begäran av Förenta nationerna

eller enligt beslut som fattats av Organisationen

för säkerhet och samarbete i Europa ställa en väpnad

styrka till förfogande för fredsbevarande verksamhet

utomlands. Högst tretusen personer ur

Försvarsmaktens utlandsstyrka får samtidigt

tjänstgöra utomlands i väpnad tjänst.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2003 då lagen

(1992:1153) om väpnad styrka för tjänstgöring

utomlands upphör att gälla.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen

(1999:568) om utlandsstyrkan inom

Försvarsmakten

Härigenom föreskrivs att 1, 2-6, 9 och 11 §§ lagen

(1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten

skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

1 §

-----------------------------------------------------

Denna lag skall Inom Försvarsmakten

tillämpas på de anställda skall det finnas en

i utlandsstyrkan inom utlandsstyrka för

Försvarsmakten. verksamhet som avses i

denna lag.

-----------------------------------------------------

Den som skall

tjänstgöra i

utlandsstyrkan och inte

har en anställning i

Försvarsmakten som

omfattar skyldighet att

tjänstgöra i

internationell verksamhet

utomlands för de syften

som anges i tredje

stycket, skall anställas

särskilt för tjänstgöring

i styrkan.

-----------------------------------------------------

I utlandsstyrkan får I utlandsstyrkan får

endast sådan militär och endast sådan militär och

civil personal anställas civil personal tjänstgöra

som behövs för som behövs för

internationell verksamhet internationell verksamhet

utomlands i syfte att utomlands i syfte att

-----------------------------------------------------

1. avvärja risk för en väpnad konflikt,

2. hejda en pågående väpnad konflikt,

3. övervaka överenskommelser om fred och

vapenstillestånd, eller

4. skapa förutsättningar för varaktig fred och

säkerhet genom humanitärt arbete i samband med en

väpnad konflikt.

-----------------------------------------

-----------------------------------------

2 §

-----------------------------------------------------

För de anställda i För dem som tjänstgör i

utlandsstyrkan skall utlandsstyrkan skall

följande bestämmelser i följande bestämmelser i

arbetsmiljölagen arbetsmiljölagen

(1977:1160) gälla även (1977:1160) gälla även

utomlands, om inte utomlands, om inte

tjänstgöringsförhållandena tjänstgöringsförhållandena

hindrar detta: hindrar detta:

-----------------------------------------------------

- 2 kap. 1-8 §§, - 2 kap. 1-8 §§,

- 3 kap. 1-4, 6 och 12 - 3 kap. 1-4, 6 och 12

§§, §§,

- 6 kap. 1-6 §§, 6 a § - 6 kap. 1-6 §§, 6 a §

första stycket första och första stycket första och

andra meningen och andra andra meningarna och

stycket samt 8 och 9 §§. andra stycket samt 8 och

9 §§.

-----------------------------------------------------

3 §

-----------------------------------------------------

För de anställda i För dem som tjänstgör i

utlandsstyrkan skall utlandsstyrkan skall

följande bestämmelser följande bestämmelser

inte gälla: inte gälla:

1. 15-17 §§ lagen 1. 12 § semesterlagen

(1982:80) om (1977:480), samt

anställningsskydd,

2. arbetstidslagen

2. 12 § semesterlagen (1982:673).

(1977:480), samt

3. arbetstidslagen

(1982:673).

-----------------------------------------------------

4 §

-----------------------------------------------------

En anställning i En särskild anställning

utlandsstyrkan skall vara för tjänstgöring i

tidsbegränsad och avse utlandsstyrkan skall vara

tiden för både utbildning tidsbegränsad och avse

och tjänstgöring. tiden för både utbildning

Anställningen får dock och tjänstgöring.

tidsbegränsas till att Anställningen får dock

avse endast tidsbegränsas till att

utbildningstiden eller avse endast

tjänstgöringstiden. utbildningstiden eller

tjänstgöringstiden.

-----------------------------------------------------

Vid uppsägning av Anställningen får sägas

anställning före upp före

anställningstidens utgång anställningstidens utgång

gäller en uppsägningstid med en uppsägningstid av

av tre månader för både tre månader för både

arbetsgivare och arbetsgivare och

arbetstagare. arbetstagare.

Arbetsgivaren får dock Arbetsgivaren får dock

bevilja den anställde bevilja den anställde

kortare uppsägningstid. kortare uppsägningstid.

Om den anställde

genomgått utbildning för

tjänstgöring utan att få

godkända vitsord, får

arbetsgivaren säga upp

anställningen med en

uppsägningstid av en

månad.

-----------------------------------------------------

Om den anställde För den som anställs

genomgått utbildning för särskilt i utlandsstyrkan

tjänstgöring utan att få skall bestämmelserna i

godkända vitsord, får 15-17 §§ lagen (1982:80)

arbetsgivaren säga upp om anställningsskydd inte

anställningen med en gälla.

uppsägningstid av en

månad.

-----------------------------------------------------

5 §

Vid tjänstgöring utomlands gäller

lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring från det att den

första färden till tjänstgöringsplatsen

påbörjas till det att den sista färden

från tjänstgöringsplatsen avslutas.

Skada som inträffar under denna tid

skall anses som arbetsskada, om

övervägande skäl talar för det. Skador

som inträffar under semester eller

motsvarande ledighet utom

tjänstgöringslandet skall omfattas av

lagens skydd endast om det finns

särskilda skäl.

-----------------------------------------------------

Vid prövning av om en Vid prövning av om den

anställd drabbats av en som tjänstgör i

arbetsskada skall utlandsstyrkan drabbats

bevisreglerna i 7 och 8 av en arbetsskada skall

§§ lagen (1977:265) om bevisreglerna i 7 och 8

statligt personskadeskydd §§ lagen (1977:265) om

tillämpas för den tid som statligt personskadeskydd

avses i första stycket, tillämpas för den tid som

om det är förmånligare avses i första stycket,

för den enskilde än en om det är förmånligare

tillämpning av för den enskilde än en

motsvarande regler i tillämpning av

lagen om motsvarande regler i

arbetsskadeförsäkring. lagen om

arbetsskadeförsäkring.

-----------------------------------------------------

Vid tillämpning av lagen Vid tillämpning av

om arbetsskadeförsäkring lagen om

utgör livränteunderlaget arbetsskadeförsäkring

minst sju basbelopp. utgör livränteunderlaget

minst sju prisbasbelopp.

-----------------------------------------------------

6 §

-----------------------------------------------------

Om någon skadas under Om någon skadas under

anställning i tjänstgöring i

utlandsstyrkan, skall utlandsstyrkan, skall

Försvarsmakten i samråd Försvarsmakten i samråd

med den skadade med den skadade

-----------------------------------------------------

1. utreda behovet av åtgärder för att

den skadade skall återfå full arbets-

förmåga eller för att stärka den

skadades möjligheter att i framtiden

försörja sig genom förvärvsarbete,

2. om det är möjligt, ge den skadade

lämplig arbetsträning inom ramen för

Försvarsmaktens verksamhet, samt

3. medverka till att den skadade får

tillgång till lämplig yrkesutbildning

eller fortbildning som är ägnad att

stärka hans eller hennes

förvärvsförmåga.

9 §

Vid fullgörandet av de uppgifter som

avses i 6 och 7 §§ skall Försvarsmakten

samarbeta med försäkringskassan,

länsarbetsnämnden och andra berörda

myndigheter.

-----------------------------------------------------

Försvarsmaktens Försvarsmaktens

åtgärder bör samordnas åtgärder bör samordnas

med en eventuell med en eventuell annan

arbetsgivares. arbetsgivares åtgärder.

-----------------------------------------------------

11 §

Om en anhörigs medverkan är av

särskild betydelse för den skadades

rehabilitering, skall Försvarsmakten

efter ansökan ge den anhörige skälig

ersättning för kostnader som en sådan

insats orsakar.

-----------------------------------------------------

Om en anställd i Om den som tjänstgör i

utlandsstyrkan förolyckas utlandsstyrkan förolyckas

eller skadas så svårt att eller skadas så svårt att

sjukhusvård krävs, skall sjukhusvård krävs, skall

Försvarsmakten efter Försvarsmakten efter

ansökan av de anhöriga ansökan av de anhöriga

ersätta dem för skäligt ersätta dem för skäligt

antal resor till den antal resor till den

förolyckade eller skadade förolyckade eller skadade

samt uppehälle och samt uppehälle och

tidsspillan vid sådan tidsspillan vid sådan

resa efter samma grunder resa efter samma grunder

som gäller i fråga om som gäller i fråga om

ersättning av allmänna ersättning av allmänna

medel till vittnen. medel till vittnen.

-----------------------------------------------------

I fall som avses i andra stycket skall

Försvarsmakten efter ansökan även ge

skäligt bidrag till kostnader för

psykosocialt stöd till anhöriga som är i

behov av det och om det framstår som

skäligt med hänsyn till omständigheterna

i övrigt.

Denna lag träder i kraft den 1 juni

2003.

2.3 Förslag till lag om

ändring i lagen (1994:1811) om

disciplinansvar inom

totalförsvaret, m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen

(1994:1811) om disciplinansvar inom

totalförsvaret, m.m. skall ha följande

lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

1 §

Denna lag gäller för

1. totalförsvarspliktiga under den tid

då de är skyldiga att fullgöra värnplikt

eller civilplikt enligt lagen

(1994:1809) om totalförsvarsplikt,

2. dem som genomgår utbildning för

att få militär anställning i

Försvarsmakten,

3. hemvärnsmän under den tid då de är

tjänstgöringsskyldiga,

4. dem som genom krigsfrivilligavtal

eller annat avtal åtagit sig att

tjänstgöra frivilligt i befattningar i

Försvarsmaktens krigsorganisation, under

den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,

-----------------------------------------------------

5. anställda i 5. dem som tjänstgör

utlandsstyrkan i utomlands i

Försvarsmakten, när de utlandsstyrkan inom

tjänstgör utomlands. Försvarsmakten.

-----------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 juni

2003.