Bet. 2002/03:FÖU3

Försvarsutskottets betänkande

2002/03:FÖU3

Vissa frågor om Försvarsmaktens anpassningsförmåga

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens skrivelse

2002/03:48 Vissa frågor om Försvarsmaktens

anpassningsförmåga samt följdmotionen 2002/03:Fö2.

Utskottet delar regeringens principiella

uppfattning att det är rimligt att avveckla materiel

som efterhand kommit att bli omodern och som inte

bedöms komma att fylla de krav som kan förutses i en

framtida krigföring. Kostnaderna för att underhålla

och förrådshålla materielen och för att vidmakthålla

personalens kompetens bedöms inte stå i proportion

till den operativa effekt som dessa krigsförband kan

komma att ha först efter en femårig

uppbyggnadsperiod. Det synes nu viktigare att kunna

använda de frigjorda medlen t.ex. till en ökad

utbildnings- och övningsverksamhet för att på så

sätt höja den operativa effekten av de krigsförband

som kan behövas i ett mer kortsiktigt perspektiv. En

förutsättning för att detta skall förverkligas är

dock att materielen avvecklas kostnadseffektivt, och

under rimliga tidsförhållanden, och att kostnaderna

för detta vägs mot andra åtgärder.

Utskottet vill i likhet med sin uppfattning under

hösten år 2002 framhålla att om en ytterligare

avveckling av s.k. materiella mobiliseringsenheter

även framdeles är motiverad, skall regeringen

återkomma till riksdagen med en redovisning av

detta. Redovisningen skall tydligt visa att det

under denna period inte föreligger något behov av

aktuellt förband eller aktuell materiel, även inom

ramen för förändrade uppgifter, för att en

avveckling skall få ske.

I en reservation av (fp) begärs ytterligare

beslutsunderlag och en ny tidsplan.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Regeringens skrivelse 2002/03:48

Riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna.

2. Nytt beslutsunderlag och ny tidsplan för

avveckling av materiel

Riksdagen avslår motion 2002/03:Fö2.

Reservation (fp)

Stockholm den 1 april 2003

På försvarsutskottets vägnar

Eskil Erlandsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Eskil

Erlandsson (c), Tone Tingsgård (s), Håkan Juholt

(s), Ola Sundell (m), Allan Widman (fp), Ola Rask

(s), Berit Jóhannesson (v), Berndt Sköldestig (s),

Rolf Gunnarsson (m), Britt-Marie Lindkvist (s), Åsa

Lindestam (s), Karin Enström (m), Peter Jonsson (s),

Lars Ångström (mp), Marie Nordén (s), Eva Flyborg

(fp) och Else-Marie Lindgren (kd).

2002/03

FöU3

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I betänkandet behandlas regeringens skrivelse

2002/03:48 Vissa frågor om Försvarsmaktens

anpassningsförmåga samt följdmotion 2002/03:Fö2.

Bakgrund

I sitt betänkande 1999/2000:FöU2 Det nya

försvaret behandlade försvarsutskottet i mars år

2000 proposition 1999/2000:30 Det nya försvaret

jämte motioner, Riksdagens revisorers förslag

1998/99:RR7 Anpassningen av totalförsvaret jämte

en motion samt ett antal motioner avgivna under

den allmänna motionstiden under år 1999. När det

gäller frågan om materiella mobiliseringsenheter

och därmed möjligheten att på medellång sikt

organisera fler krigsförband redogjorde utskottet

för vad regeringen anfört i frågan, bl.a.

följande.

Regeringens förslag till åtgärder för att skapa

förutsättningar för anpassning av Försvarsmaktens

organisation och kompetens

När det gäller markstridskrafterna, anför

regeringen, utgörs en del av anpassningsförmågan

av förutsättningarna för att öka antalet förband.

Förutsättningarna att öka antalet

markstridsförband beror främst på tillgången till

officerare och möjligheten att anskaffa

erforderlig organisationsbestämmande materiel.

Genom en utökning av antalet officerare,

förrådsställning av redan befintlig

organisationsbestämmande materiel samt planer för

tillväxt kan förmågan upprätthållas att förstärka

existerande förband och/eller öka antalet

förband.

Under perioden 2000-2004 har markstridskrafterna

en mycket god förmåga att öka antalet förband.

Därefter minskar förmågan på grund av att

materiel, anläggningar och personal successivt

avvecklas. Efter genomförd omstrukturering, dvs.

efter år 2004, bedöms inom en femårsperiod

antalet markstridsförband kunna öka med

ytterligare cirka åtta markstridsbataljoner

inklusive stödfunktioner, dvs. med ytterligare

två brigader.

Inom marinstridskrafterna bedömer regeringen det

vara möjligt att inom de närmaste åren återgå

till motsvarande dagens förbandsantal för

sjöstridskrafterna. Det finns möjlighet att öka

med ett minröjningsfartyg av Landsortsklass.

Utöver fem ubåtar finns möjlighet att organisera

ytterligare två ubåtar av Västergötlandsklass.

Robotsystem 15 - som för närvarande ingår i det

tunga kustrobotförbandet - bör vid behov

utnyttjas av korvettförband.

De fasta kustartilleriförbanden samt det tunga

kustrobotbatteriet bör emellertid helt avvecklas.

Däremot bör kompetens och materiel behållas för

att organisera två rörliga

kustartilleribataljoner (12/80) och ytterligare

en amfibiebataljon.

När det gäller flygstridskrafterna bedömer regeringen att

flygförbanden fram till år 2005 har möjlighet att

återgå till dagens antal förband, dvs. till 12

stridsflygdivisioner. Därefter begränsas

tillväxtmöjligheterna av bl.a. tillgången på

flygförare. Efter det att Gripensystemet har

införts, dvs. år 2005, är möjligheterna att öka

antalet stridsflygförband relativt goda. Den övre

gränsen sätts av utbildningskapaciteten för

flygförare och tekniker som behövs för att

organisera alla de flygplan JAS 39 Gripen som

efter hand kommer att anskaffas.

Regeringen har övervägt realismen när det gäller att

kunna förverkliga den ökning av krigsförband som

redovisats och därvid funnit att planerna och

tillgång på organisations- och effektbestämmande

materiel m.m. är sådana att den ovan angivna

ökningen av markstridsförband, dvs. att kunna

organisera ytterligare två brigader, är så pass

genomarbetad och realistisk att en sådan ökning kan

läggas till grund för försvarsplaneringen. Däremot

behöver enligt regeringens mening realiserbarheten

att kunna öka antalet förband inom sjö- och

flygstridskrafterna studeras ytterligare.

Utskottet framhöll i sina överväganden till

regeringens redogörelse följande:

Försvarsmaktens förmåga att anpassa organisationens

numerär, sammansättning och beredskap är av

grundläggande försvarspolitisk betydelse. Utskottet

delar därför regeringens uppfattning att planer och

förberedelser i övrigt måste studeras ytterligare

för att bedöma realismen i Försvarsmaktens förmåga i

dessa avseenden. Regeringen bör därför i

försvarsbeslutspropositionen år 2001 redovisa inom

vilken tidsrymd, och under vilka förutsättningar i

övrigt, som Försvarsmakten kan på nytt organisera

två armébrigader jämte understöds- och

underhållsförband, en amfibie- och två

kustartilleribataljoner, två ubåtar samt upp till

tolv stridsflygdivisioner. En sådan redovisning för

riksdagen inför försvarsbeslutsperioden 2002-2004

skulle tydliggöra vilka handlingsmöjligheter - och i

vilka tidsperspektiv - som statsmakterna kan besluta

om en annan numerär eller sammansättning av

Försvarsmakten.

Nästa försvarsbeslut avses fattas hösten 2001

avseende försvarsbeslutsperioden 2002-2004.

Utskottet konstaterar att underlaget för

ställningstaganden till krigsorganisationens

långsiktiga inriktning behöver preciseras på ett

antal punkter innan ett mer detaljerat

ställningstagande görs av utvecklingen fram t.o.m.

år 2004. Fortsatt beredning kan innebära att det kan

visa sig motiverat att på några punkter justera

inriktningen. Utskottet anser emellertid att

regeringens förslag till inriktning av

organisationen fram t.o.m. år 2004 bör bifallas och

ligga till grund för fortsatt planering och

erforderliga åtgärder fram till nästa

försvarsbeslut.

I september år 2001 avlät regeringen proposition

2001/02:10 Fortsatt förnyelse av totalförsvaret vari

regeringen lämnade en redogörelse för

Försvarsmaktens anpassningsförmåga (s. 139-142).

Utskottet behandlade regeringens redogörelse

jämte motioner i november år 2001 i sitt

betänkande 2001/02:FöU2 Försvarsbeslut för

2002-2004 varvid utskottet anförde följande:

Regeringen framhåller att Försvarsmaktens förmåga

att anpassa organisationens numerär,

sammansättning, kompetens och beredskap är av

grundläggande försvarspolitisk betydelse.

Regeringen hänvisar till att försvarsutskottet

därför i sitt betänkande Det nya försvaret (bet.

1999/2000:FöU2) ansåg att regeringen i

försvarsbeslutspropositionen 2001 skall redovisa

inom vilka tidsförhållanden och förutsättningar i

övrigt som Försvarsmakten på nytt kan organisera

2 armébrigader jämte understöds- och

underhållsförband, 1 amfibie- och 2

kustartilleribataljoner, 2 ubåtar samt upp till

12 stridsflygdivisioner. Regeringen uppdrog åt

Försvarsmakten att i samband med budgetunderlaget

för 2002 inkomma med underlag för en sådan

redovisning.

I budgetunderlaget för 2002 redovisar

Försvarsmakten sin planering för tillväxt i

enlighet med regeringens uppdrag. Regeringen

delar i stort de bedömningar som Försvarsmakten

gör i redovisningen. Försvarsmakten påpekar att

säkerheten i tillväxtplaneringen med nu avdelad

materiel avtar ju längre tid som den står

förrådsställd. I sin redovisning anger

Försvarsmakten att grunden för planerad

tillväxtförmåga är att nu avdelad materiel

behålls så länge det anses kostnadseffektivt.

Andra förutsättningar är:

· att nu gällande grundorganisatoriska ram och

utbildningssystem behålls,

·

· att beräknad personalrekrytering kan ske samt

·

· att perioden för genomförande av tillväxten

omfattar en tidrymd av fem år.

·

I utskottets ställningstagande till

propositionerna och motionerna anfördes bl.a.

följande:

I propositionen lämnas utan förslag den

redovisning inom vilka tidsförhållanden och

förutsättningar i övrigt som Försvarsmakten kan

organisera ett antal förband. Utskottet har ingen

erinran mot den lämnade redovisningen.

- - -

Utskottet förutsätter att regeringen - vilket den

också säger sig komma att göra - fortsätter att

utveckla rapporteringen om anpassningsplaneringen

och att den till riksdagen lämnar en mer utförlig

redovisning av förmågan till anpassning inför varje

ny försvarsbeslutsperiod eller när

omvärldsförändringar kräver detta.

Regeringen återkom i proposition 2002/03:1 -

budgetpropositionen för år 2003 - till

Försvarsmaktens anpassningsförmåga och innehållet i

nuvarande materiella mobiliseringsenheter.

Regeringen anförde bl.a. att det var viktigt att

inte ekonomiska resurser i onödan binds i en

tillväxtplanering som inte är operativt motiverad.

Delar av det nuvarande innehållet i de materiella

mobiliseringsenheterna kan därför komma att

avvecklas. Samtidigt skall principen att genom

materiella mobiliseringsenheter skapa

förutsättningar för tillväxt på medellång sikt (inom

fem år) behållas i de fall där den är operativt och

ekonomiskt motiverad. Regeringen aviserade i

propositionen även sin avsikt att framgent besluta i

vilken takt och i vilken omfattning en eventuell

avveckling av materiella mobiliseringsenheter skall

genomföras.

Försvarsutskottet behandlade vad regeringen anfört

i betänkande 2002/03:FöU1. Utskottet delade

principiellt regeringens uppfattning att ekonomiska

resurser inte bör bindas upp i en tillväxtplanering

som inte är motiverad. Enligt utskottet borde dessa

resurser i stället kunna utnyttjas för t.ex.

förstärkningar av utbildningen och ett ökat antal

övningar. Utskottet hänvisade vidare till att

regeringen i proposition 2001/02:10 redovisat vilka

åtgärder som behövs för att kunna organisera ett

antal ytterligare förband samt att den materiel som

behövs för detta ändamål finns reserverad och

förrådsställd. Utskottet ansåg att om en avveckling

av sådan materiel är motiverad får regeringen

återkomma till riksdagen med förslag om förändrade

operativa krav och förbandsutveckling.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen lämnar regeringen en redovisning av

vissa frågor som rör Försvarsmaktens

anpassningsförmåga. Särskilt behandlas

Försvarsmaktens tillväxtförmåga på medellång sikt

(inom fem år efter regeringens beslut) och hur denna

skall kunna möjliggöras bl.a. genom s.k. materiella

mobiliseringsenheter (MME). Redovisningen lämnas mot

bakgrund av vad försvarsutskottet anfört i samband

med behandlingen av budgetpropositionen för 2003

(prop. 2002/03:1, bet. 2002/03:FöU1, rskr.

2002/03:44).

De materiella mobiliseringsenheterna utgör en av

flera komponenter i Försvarsmaktens

anpassningsförmåga. Under vissa förutsättningar har

därmed olika slag av materiel behållits, vilka

tidigare anskaffats för behov i den nu avskaffade

krigsorganisationen. Efter en tidsperiod på upp till

fem år och efter kompletterande åtgärder kan vissa

krigsförband organiseras. Materielen förrådsställs

och underhålls med en begränsad ambitionsnivå.

Regeringen redovisar att materielens modernitet,

tekniska och taktiska användbarhet samt

underhållsläge är varierande och sjunker

allteftersom tiden går. Efterhand som

grundorganisationen förändras och personal lämnar

Försvarsmakten, minskar de praktiska

förutsättningarna för att återställa och använda

materielen.

Motiven för att bestämma om materiel som inte

behövs i insats-organisationen skall behållas i

denna form skall, enligt vad regeringen tidigare

anfört i proposition 2002/03:1, vara av operativ och

ekonomisk art. Utifrån sådana motiv kan man bedöma

om ett materielslag bör behållas eller inte. De

överväganden som behöver göras sker med beaktande av

andra behov inom Försvarsmakten och tillgängligt

ekonomiskt utrymme.

Allteftersom den militärtekniska och taktiska

utvecklingen fortgår behöver därmed innehållet i de

materiella mobiliseringsenheterna övervägas och

omprövas inom ramen för en begränsad

försvarsekonomi. Även om den kortsiktiga besparingen

av att avveckla vissa materielslag kan vara

begränsad, bl.a. beroende på de avvecklingskostnader

som är förknippade med åtgärden, kan - enligt

regeringen - besparingarna på längre sikt bli

betydande.

Som ett led i den fortlöpande anpassningsplaneringen

uppdrog regeringen till Försvarsmakten att i

budgetunderlaget för 2003 överväga det nuvarande

innehållet i de materiella mobiliseringsenheterna.

Försvarsmakten föreslog härvid att ett antal

materielslag i de materiella mobiliseringsenheterna

borde avvecklas under kommande år, bl.a. äldre

pansarbandvagnar, understöds- och underhållsmateriel

m.m. för markstridsförband, kustartilleripjäser,

transportbåtar, bevakningsbåtar samt

flygbasmateriel.

Materielen i fråga har hittills medfört

möjligheter till att efter kompletterande åtgärder

organisera krigsförband motsvarande bl.a. två

armébrigader, en amfibiebataljon, två

kustartilleribataljoner samt flygbasförband.

Försvarsmakten motiverade sin bedömning med att

viktiga delar av materielen i närtid riskerar att

bli omodern och därmed inte kommer att uppfylla de

operativa krav som kan förutses på det framtida

slagfältet.

Försvarsmaktens bedömning är att materielen, och

den tillväxtförmåga som skulle kunna uppnås med

denna, inte längre är behövlig, ändamålsenlig eller

motiverar de underhållsåtgärder som

förrådshållningen kräver.

Regeringen gör ingen annan bedömning i sak

beträffande de materielslag som Försvarsmakten

föreslår för avveckling. Regeringen anser att den

avveckling som här är aktuell inte föranleder någon

ändring i de krav på operativ förmåga som riksdagen

har beslutat.

Regeringen avser att fortlöpande låta pröva och

vid behov besluta om olika materiella

mobiliseringsenheter bör vidmakthållas alternativt

avvecklas. Detsamma skall vid behov gälla materiel

som befinns övertalig i insatsorganisationens

krigsförband. När materielslag som i dag ingår i de

materiella mobiliseringsenheterna avvecklas, kan

dock nya materielslag komma att tillföras i den takt

som beredskapen i insatsorganisationens förband

differentieras eller organiserade krigsförband

avvecklas. Sådana materiella mobiliseringsenheter

kan även omfatta materiel som levererats under

senare år.

Regeringen avser att informera riksdagen i dessa

frågor, vilket även kan inkludera förslag om

förändringar i insatsorganisationens sammansättning.

Motionens huvudsakliga innehåll

I kommittémotion 2002/03:Fö2 (fp) av Allan Widman

m.fl. pekar motionärerna på att förmågan till

anpassning till en annan framtida hotbild bygger på

att förmågor bibehålls och/eller vidareutvecklas.

Försvarsutskottet har sedan betänkande 1995/96:FöU1

framhållit vikten av att förmågan till långsiktig

anpassning säkerställs och att regeringen håller

riksdagen underrättad om hur arbetet fortlöper.

Den positiva utvecklingen i Sveriges

säkerhetspoltitiska närområde gör att risken är

betydande att fokus alltmer riktas mot närtida

behov. Den långsiktiga anpassningsförmågan riskerar

att framstå som allt mindre angelägen att ägna tid

och resurser åt. Detta förhållande, menar

motionärerna, medför en ökad uppmärksamhet på frågor

som rör förmågan till långsiktig anpassning.

Regeringens skrivelse framstår som svävande i

beskrivningen av vilka förband som inte kommer att

kunna sättas upp som en följd av den nu aktuella

materielavvecklingen och vilka konsekvenser det får

för landets försvarsförmåga i olika tidsperspektiv.

Att en avveckling av materiel till bl.a. två

armébrigader får betydelse för den operativ förmågan

framstår för motionärerna som uppenbart. Det saknas

även uppgifter om kostnaderna för att avveckla

materielen.

Motionärerna pekar på att det i Riksdagens

revisorers rapport av den 6 mars 2003, Skänka,

slänga eller sälja, uttrycks farhågor för att

avvecklingen går så snabbt och att den leder till

slöseri med skattebetalarnas resurser. Enligt

Försvarsmaktens årsredovisning för år 2002 uppgår

kostnaderna för materielavveckling till drygt 600

miljoner kronor, vilket motionärerna anser

anmärkningsvärt. En fortsatt materielavveckling bör

förutsätta bättre beslutsunderlag. Därför bör

riksdagen uppdra åt regeringen att återkomma med ett

ur ekonomisk och försvarspolitisk synpunkt bättre

beslutsunderlag (yrkande 1).

Mycket talar enligt motionärerna för att problemen

med materielavvecklingen hänger samman med det

pressade tidsschemat och att tidsfristen år 2004

medför en risk för att detta inte kan genomföras

under ordnade och ekonomiska former. Därför bör

riksdagen uppdra åt regeringen att återkomma med

förslag till en ny tidsplan för fortsatt avveckling

av övertalig materiel (yrkande 2).

Utskottets överväganden

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat frågan

om att på meddellång sikt kunna organisera fler

krigsförband än de förband som riksdagen har

beslutat successivt skall sättas upp. För att skapa

förutsättningar för detta har Försvarsmakten

behållit organisations- och effektbestämmande

materiel i s.k. materiella mobiliseringsenheter.

Genom denna ordning kan Försvarsmakten organisera

bl.a. ytterligare två armébrigader jämte understöds-

och underhållsförband, en amfibiebataljon, två

kustartilleribataljoner, två ubåtar samt

flygbasförband m.m.

I budgetpropositionen för år 2003 aviserade

regeringen att den kan komma att besluta om en

avveckling av materielen i dessa

mobiliseringsenheter. Regeringen vill undvika att

det binds resurser i olika avseenden för en

tillväxtförmåga som inte numera är operativt

motiverat.

Utskottet delade i betänkande 2002/03:FöU1 Försvar

och beredskap mot sårbarhet - budget för år 2003

regeringens principiella uppfattning. Utskottet

ansåg i likhet med regeringen att resurser inte bör

bindas upp för en tillväxtförmåga som inte längre är

motiverad. Utskottet framhöll emellertid att om en

sådan avveckling enligt regeringens mening är

motiverad, får regeringen återkomma till riksdagen

med förslag om förändrade operativa krav och

förbandsutveckling.

Regeringen redogör i skrivelsen för vilken materiel

som nu bör kunna avvecklas och vilka krigsförband

som därmed inte längre kommer att kunna organiseras

på meddellång sikt. Till grund för regeringens

ställningstagande ligger ett förslag som

Försvarsmakten ingivit. Regeringen delar

Försvarsmaktens uppfattning i frågan. Regeringen

framhåller att en avveckling av den materiel som nu

är i fråga inte leder till något behov av att ändra

de krav på operativ förmåga som riksdagen beslutat.

Utskottet delar regeringens principiella uppfattning

att det är rimligt att avveckla materiel som

efterhand kommit att bli omodern och som inte bedöms

komma att fylla de krav som kan förutses i en

framtida krigföring. Kostnaderna för att underhålla

och förrådshålla materielen och för att vidmakthålla

personalens kompetens bedöms inte stå i proportion

till den operativa effekt som dessa krigsförband kan

komma att ha först efter en femårig

uppbyggnadsperiod.

Mot bakgrund av det gynnsamma säkerhetspolitiska

läge som Sverige befinner sig i är det enligt

utskottets mening rimligt att den minskade operativa

effekt som det innebär att inte längre kunna

organisera två armébrigader jämte understöds- och

underhållsförband, en amfibiebataljon, två

kustartilleribataljoner, två ubåtar samt

flygbasförband m.m. kan accepteras. Det synes nu

viktigare att kunna använda de frigjorda medlen

t.ex. till en ökad utbildnings- och

övningsverksamhet för att på så sätt höja den

operativa effekten av de krigsförband som kan

behövas i ett mer kortsiktigt perspektiv.

En förutsättning för att detta skall förverkligas

är dock att materielen avvecklas kostnadseffektivt,

och under rimliga tidsförhållanden, och att

kostnaderna för detta vägs mot andra åtgärder; ett

synsätt som utskottet anser ligger i linje med vad

som eftersträvas i motion 2002/03:Fö2 (fp). Under

alla förhållanden torde besparingar åstadkommas

genom att materielen inte behöver underhållas och

personal utbildas. Utskottet anser dock inte att

riksdagen nu behöver inhämta ytterligare

beslutsunderlag eller en ny tidsplan i den frågan.

Det bör ankomma på regeringen och Försvarsmakten att

förverkliga avvecklingen på det sätt utskottet

uttalat sig för. Utskottet räknar med att mer samlat

återkomma till frågan hur avvecklingen av

Försvarsmaktens övertaliga materiel genomförts mot

bakgrund av det granskningsarbete som gjorts av

Riksdagens revisorer. Därför behöver inte motionen

bifallas.

Utskottet vill i likhet med sin uppfattning under

hösten år 2002 framhålla att om en ytterligare

avveckling av s.k. materiella mobiliseringsenheter

även framdeles är motiverad, skall regeringen

återkomma till riksdagen med en redovisning av

detta. Redovisningen skall tydligt visa att det

under denna period inte föreligger något behov av

aktuellt förband eller aktuell materiel, även inom

ramen för förändrade uppgifter, för att en

avveckling skall få ske.

Mot bakgrund av vad utskottet ovan anfört anser

utskottet att skrivelsen kan läggas till

handlingarna. Utskottet avstyrker motion

2002/003:Fö2 yrkandena 1 och 2.

Reservationen

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservation. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

Nytt beslutsunderlag och ny tidsplan för

avveckling av materiel (punkt 2) (fp)

av Allan Widman (fp) och Eva Flyborg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservationen. Därmed

bifalls motion 2002/03:FöU2.

Ställningstagande

Folkpartiet liberalerna anser att den pågående

materielavvecklingen inom Försvarsmakten

aktualiserar ett antal frågor. Regeringens skrivelse

2002/03:48 framstår som svävande i beskrivningen av

vilka förband som inte kommer att sättas upp till

följd av den aktuella materielavvecklingen, liksom

beträffande vilka konsekvenser detta får för landets

försvarsförmåga i olika tidsperspektiv. Dessutom

saknas en redovisning av kostnader för

materielavvecklingen, liksom uppgifter om

alternativkostnaden, dvs. vad som är kostnaden för

att under viss tid vidmakthålla materiel av vikt för

anpassningsförmågan.

Folkpartiet liberalerna menar, liksom Riksdagens

revisorer, att den hastiga avvecklingen av materiel

ökar risken för slöseri med skattemedel. Med

hänvisning till detta och vad som anförs i motion

2002/03:Fö2 anser Folkpartiet liberalerna att

regeringen bör återkomma till riksdagen med ett ur

ekonomisk och försvarspolitisk synpunkt fullgott

beslutsunderlag.

Riksdagens revisorer påtalar även att

avvecklingsarbetet påbörjats sent och att problemen

med materielavvecklingen hänger samman med ett

pressat tidsschema. Tidsfristen, senast 2004,

innebär en risk för att arbetet inte kan genomföras

under ordnade och ekonomiskt effektiva former.

Enbart under 2002 uppgick kostnaderna för

materielavvecklingen inom Försvarsmakten till 639

miljoner kronor. Folkpartiet liberalerna anser att

regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag

till ny tidsplan för fortsatt avveckling.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Följdmotionen

2002/03:Fö2 av Allan Widman m.fl. (fp):

1. Riksdagen begär att regeringen återkommer med ett

ur ekonomisk och försvarspolitisk synpunkt fullgott

beslutsunderlag.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag till ny tidsplan för fortsatt avveckling.