Bet. 2002/03:FÖU4

Försvarsutskottets betänkande

2002/03:FÖU4

Vissa frågor rörande sjö- och kustövervakning m.m.

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande tio motioner

med sammanlagt tolv yrkanden från den allmänna

motionstiden 2002/03 som på ett eller annat sätt rör

Kustbevakningen och dess verksamhet. Frågor som

behandlas rör Svenska Sällskapet för Räddning af

Skeppsbrutne (Sjöräddningssällskapet) och dess

resurser, ansvaret för vrak, sjöfartsövervakning,

utnyttjande av Försvarsmaktens helikoptrar och

samverkan mellan Östersjöländerna. Samtliga motioner

avstyrks. Till betänkandet har fogats tre

reservationer, en av Moderata samlingspartiet, en av

Kristdemokraterna samt en gemensam reservation av

Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Sjöräddningssällskapet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Fö208 och

2002/03:Fö244.

2. Ansvaret för vrak

Riksdagen avslår motion 2002/03:Fö204.

3. Sjöfartsövervakning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Fö227,

2002/03:Fö238, 2002/03: Fö243, 2002/03:Fö251 och

2002/03:MJ432 yrkande 4.

Reservation 1 (v, mp)

Reservation 2 (kd)

4. Utnyttjande av Försvarsmaktens

helikoptrar

Riksdagen avslår motion 2002/03:Fö207.

5. Samverkan mellan Östersjöländerna

Riksdagen avslår motion 2002/03:Fö259 yrkandena

5 och 8.

Reservation 3 (m)

Stockholm den 29 april 2003

På försvarsutskottets vägnar

Tone Tingsgård

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tone

Tingsgård (s), Ola Sundell (m), Allan Widman (fp),

Ola Rask (s), Erling Wälivaara (kd), Berit

Jóhannesson (v), Britt-Marie Lindkvist (s), Åsa

Lindestam (s), Karin Enström (m), Peter Jonsson (s),

Marie Nordén (s), Carl-Axel Roslund (m), Eva Flyborg

(fp), Kerstin Engle (s), Gunilla Carlsson i Hisings

Backa (s) Claes Västerteg (c) och Gustav Fridolin

(mp).

Ärendet

I detta betänkande behandlas motioner

väckta under den allmänna motionstiden

riksmötet 2002/03. En sammanställning

över motionsyrkandena återfinns i bilaga

1. I motionerna aktualiseras frågor som

på ett eller annat sätt rör

Kustbevakningen och dess verksamhet.

2002/03

FöU4

Utskottets överväganden

Sjöräddningssällskapet

Utskottets förslag i korthet

Om fartyg eller båtar i Försvarsmakten är övertaliga bör

det ytterst ankomma på regeringen att ta

ställning till hur dessa skall avyttras.

Utskottet utesluter inte att det kan finnas

andra angelägna ändamål som kan behöva

tillgodoses. Motionerna 2002/03:Fö208 och

2002/03:Fö244 avstyrks.

Motionerna

I motion 2002/03:Fö208 av Annelie Enochson (kd)

framhålls vikten av att Sjöräddningssällskapets roll

får bestå och att kärnverksamheten med att rädda liv

och att assistera vid räddningsaktioner till sjöss

får vara prioriterad utan att andra uppgifter läggs

på denna funktion. Motionären föreslår ett

tillkännagivande till regeringen med denna innebörd.

I motion 2002/03:Fö244 av Christer Skoog m.fl. (s)

anförs att riksdagen klart bör uttala att när det i

framtiden uppstår behov av att

Sjöräddningssällskapet behöver ytterligare båtar i

sin verksamhet skall det vara självklart att båtarna

som i dag disponeras av Försvarsmakten skall

överföras till Sjöräddningssällskapet omedelbart.

Enligt motionären synes det, i det nu gällande

säkerhetspolitiska läget, naturligt att våra

gemensamma resurser används där de gör störst

samhällsnytta.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar uppfattningen i motion 2002/03:Fö208

om den stora betydelse som Sjöräddningssällskapet

har. Frågan om hur Sjöräddningssällskapet i

framtiden skall organisera och planera sin

verksamhet torde dock inte vara en fråga för

riksdagen utan ankommer på Sjöräddningssällskapet

självt att avgöra. Något uttalande från riksdagens

sida bör därför inte göras. Motion 2002/03:Fö208

avstyrks.

Sjöfartsverket ansvarar enligt

räddningstjänstlagen (1986:1102) för sjöräddning i

Sverige. Sjöfartsverket har avtal med bl.a.

Sjöräddningssällskapet för att fullgöra detta

ansvar. Sjöräddningssällskapet bedriver verksamhet

med bl.a. stridsbåtar. Ett avtal har tecknats mellan

Försvarsmakten och Sjöräddningssällskapet.

Utskottet anser att

Sjöräddningssällskapet fyller en

mycket viktig funktion vid

sjöräddning men ställer sig tveksamt

till en reglering som innebär att

statens fartyg i vissa situationer

med självklarhet och omedelbarhet

skall disponeras av andra

organisationer. Om fartyg eller

båtar i Försvarsmakten är övertaliga

bör det ytterst ankomma på

regeringen att ta ställning till hur

dessa skall avyttras. Utskottet

utesluter inte att det kan finnas

andra angelägna ändamål som kan

behöva tillgodoses. Utskottet

avstyrker motion 2002/03:

Fö244.

Ansvaret för vrak

Utskottets förslag i korthet

Om en författningsöversyn är motiverad bör

regeringen ta erforderliga initiativ. Motion

2002/03:Fö204 bör således inte bifallas.

Motionen

I motion 2002/03:Fö204 av Marietta de Pourbaix-

Lundin (m) påtalas behovet av att åstadkomma en

samlad lagstiftning som bl.a. skall reglera

ansvarsfrågan för vrak yngre än hundra år. Frågan om

vem som i dag bär ansvaret för omhändertagande av

strandade vrak eller fartyg yngre än hundra år gamla

utmed våra stränder och kuster är enligt motionären

oerhört komplicerad och förvirrad. En lösning på

problemet som föreslås är att ansvaret för vrak

yngre än hundra år under vattenytan bör åvila

Kustbevakningen. För vrak yngre än hundra år på land

kan ansvaret åvila kommunens räddningstjänst. Man

bör enligt motionären kunna dra paralleller till

hanteringen av inträffade oljeutsläpp.

Utskottets ställningstagande

Enligt 2 kap. 1 § 8 lagen (1988:950) om kulturminnen

m.m. räknas skeppsvrak som fast fornlämning om minst

etthundra år kan antas ha gått sedan skeppet blev

vrak. Lagen anger vad som gäller i fråga om skydd,

vård och undersökning av fornlämning samt de

straffrättsliga påföljderna vid brott mot lagen.

Till lagen finns en förordning (1988:1188) om

kulturminnen m.m. Kustbevakningen har befogenheter

att ingripa vid brott mot kulturminneslagen enligt

bestämmelserna i lagen (1982:395) om

Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning.

När det gäller vrak som är yngre än etthundra år

finns inget motsvarande rättsligt skydd. De kan

under vissa omständigheter falla in under reglerna i

lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd

eller lagen (1938:121) om hittegods. Anmälan om

sjöfynd skall göras till bl.a. Kustbevakningen. Om

ett vrak ligger och hindrar sjöfarten eller fisket

har Sjöfartsverket viss rätt att agera med stöd av

kungörelsen (1951:321) om undanröjande av för

sjöfarten eller fisket hinderliga vrak m.m.

I motionen talas i allmänna termer om att reglera

”ansvarsfrågan” för vrak som är yngre än hundra år

samtidigt som vissa paralleller dras till

Kustbevakningens ansvar för omhändertagande av olja

som kommit ut i sjön. Kustbevakningens ansvar för

oljebekämpning är en del av den statliga

räddningstjänsten (miljöräddningstjänst till sjöss)

som för närvarande finns reglerad i 27 b §

räddningstjänstlagen (1986:1102).

Motionen aktualiserar en mängd delfrågor av bl.a.

civil- och förvaltningsrättslig natur. Det krävs

t.ex. en tydlig avgränsning för att staten inte

skall påta sig ansvar för vrak till vilka det finns

en ägare och vrak för vilka det finns ett

försäkringsansvar. Frågan om ett eventuellt statligt

åtagande kräver även utredning om hur långt ut från

landlinjen statens ansvar skall sträcka sig. Vidare

krävs utredning om hur många vrak som finns m.m. Ett

statligt åtagande för vrak yngre än hundra år kommer

att omfatta förlista fartyg från de bägge

världskrigen. En särskild fråga i det sammanhanget

kan vara rätten till gravfrid. Slutligen måste ett

statligt åtagande vara finansierat. Betydande

kostnader kan uppstå vid bärgning, bortforsling,

upphuggning och omhändertagande av laster.

Trafikutskottet har i betänkande 1996/97:TU1 med

anledning av en motion om miljökonsekvenser av

förlista krigsfartyg från andra världskriget vilka

kan innehålla okända mängder bunkerolja uttalat

följande:

Utskottet förutsätter att Sjöfartsverket på lämpligt

sätt, t.ex. inom ramen för samarbetet i

Helsingforskommissionen för skyddet av Östersjöns

marina miljö, aktualiserar frågan. Någon riksdagens

åtgärd synes sålunda inte erforderlig med anledning

av motionsyrkandet, varför detta avstyrks.

Utskottet anser med hänsyn till vad utskottet ovan

anfört att det i dag finns en reglering som täcker

in motionärens yrkande, om än spridd i ett antal

olika författningar. Om en författningsöversyn är

motiverad bör regeringen ta erforderliga initiativ.

Motionen bör således inte bifallas.

Sjöfartsövervakning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet anser att de pågående åtgärder som

redovisats bör leda till att förmågan till

sjöövervakning förbättras, vilket torde ligga

i linje med vad som eftersträvas i

motionerna. Erfarenheterna av de åtgärder som

nu vidtas bör avvaktas. Mot bakgrund av vad

utskottet anfört avstyrker utskottet

motionerna 2002/03:Fö227, 2002/03: Fö238,

2002/03:Fö243, 2002/03:Fö251 och

2002/03:MJ432 yrkan-de 4.

Motionerna

I motion 2002/03:Fö251 av Chatrine Pålsson (kd)

påtalas att mer kan göras för att förhindra

oljeutsläpp i Östersjön. I dag är möjligheten att

ställa de ansvariga till svars mycket begränsad.

Juridiskt har det visat sig vara mycket svårt att

komma åt utsläppen, eftersom utsläppen oftast sker

på internationellt vatten, av icke-svenska båtar och

man i stort sett måste ta ett fartyg som gör ett

utsläpp på bar gärning för att kunna väcka åtal. I

motionen föreslås att s.k. checkpoints skall finnas

till havs och att ett ökat samarbete kommer till

stånd mellan Kustbevakningen, tullen och flygvapnet

för en ökad bevakning av fartyg och eventuella

utsläpp.

I partimotion 2002/03:MJ432 yrkande 4 av Alf

Svensson m.fl. (kd) har ett likalydande yrkande

framförts.

I motion 2002/03:Fö227 av Kjell-Erik Karlsson m.fl.

(v) yrkas att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som i motionen anförs om att

regeringen skall agera för införandet av s.k.

checkpoints nationellt och internationellt för att

förbättra kontrollmöjligheterna i syfte att minska

det illegala fisket. Vänsterpartiet föreslår en

regeländring som innebär att när fiskefartyg skall

fiska i ett annat lands zon skall in- och

utpasseringen ske vid vissa förutbestämda

geografiska punkter, s.k. checkpoints. I dag finns

enbart krav på att fartyg som passerar ut ur eller

in i en zon skall informera Kustbevakningen i det

land som berörs. I motionen föreslås att in- eller

utpassering endast bör vara tillåtet vid vissa fasta

punkter för att underlätta kontrollverksamheten.

I motion 2002/03:Fö243 av Christer Skoog m.fl. (s)

yrkar motionärerna att ett s.k. checkpoint-system

för andra staters fiske i EU:s zon i Östersjön skall

införas. Ett införande av ett sådant system

underlättar Kustbevakningens kontroll och förbättrar

torskbeståndet.

I motion 2002/03:Fö238 av Bo Bernhardsson och Anita

Jönsson (s) anförs att det är angeläget att

fiskerikontrollen i Östersjön intensifieras och

förbättras. Enligt motionen är fiskerikontrollen i

det närmaste obefintlig för tredjelands fartyg. Ett

annat problem är enligt motionärerna den

rapportering som skall ske av fartyg från tredjeland

som befinner sig i EU-vatten. Eftersom det enligt

motionärerna allmänt hävdas att det bedrivs ett

överfiske och eftersom Kustbevakningen har

svårigheter att bevaka antal tillåtna fiskefartyg i

EU-zon, skulle införandet av s.k. checkpoints för

fisket i EU-vatten både underlätta Kustbevakningens

kontroll och förbättra torskbeståndet.

Utskottets ställningstagande

Övervakning av Östersjön sker dygnet runt, året runt

av Kustbevakningen främst genom flyg och fartyg.

Kustbevakningen samverkar därvid bl.a. med

Försvarsmakten. Tullverket har däremot inga

sjögående enheter som kan stödja övervakningen i

Östersjön. Samverkan mellan Kustbevakningen och

Försvarsmakten utvecklas i enlighet med

statsmakternas beslut i anledning av proposition

1999/2000:30 Det nya försvaret, inom ramen för

Kustbevakningens uppdrag att samordna de civila

behoven av sjöövervakning och sjöinformation samt

förmedla denna information till berörda myndigheter

(förordning [1988:256, ändrad 2000:336] med

instruktion för Kustbevakningen). Enligt

regleringsbrevet för budgetåret 2003 skall

Kustbevakningen senast den

1 februari 2004 lämna en rapport till regeringen med

en lägesredovisning.

Kustbevakningens övervakning med flyg uppgår till

knappt 3 000 flygtimmar per år. Satellitövervakning

genomfördes under 2002 i samverkan mellan Sverige

och Finland. Satellitövervakning kommer att

genomföras även under 2003 och planeras även för

kommande år. Regeringen har i propositionen

(2000/01:130) Svenska miljömål – delmål och

åtgärdsstrategier föreslagit att Kustbevakningen

skall tillföras ytterligare 50 miljoner kronor per

år fr.o.m. år 2004 för att skärpa övervakningen till

havs och öka satellitspaningen. Kustbevakningen har

i regleringsbrevet för budgetåret 2003 fått

regeringens uppdrag att genomföra en förstudie

avseende anskaffning av tre större s.k.

kombinationsfartyg som kan användas för såväl

sjöövervakning, kontroll och tillsyn som

miljöräddning.

Som komplement till den nationella svenska

övervakningen sker övervakning i samverkan med

övriga Östersjöländer med inriktning på havsmiljön.

Samverkan sker genom Helsingforskonventionen

(Helcom). Inom Helcom pågår arbete med etablering av

s.k. Hailinglinjer, vilket innebär att fartyg som

passerar in eller ut från Östersjön kontaktas och

registreras inom speciella områden. Som exempel på

bilateral samverkan kan nämnas det utvecklingsarbete

som bedrivs mellan Kustbevakningen och finska

gränsbevakningsväsendet avseende bl.a.

flygövervakning i havsområdet i den nordliga delen

av Östersjön med Ålands hav och Bottniska viken.

Svårigheten att komma åt oljeutsläpp till havs är

väl belyst av Oljeutsläppsutredningen i betänkandet

Att komma åt oljeutsläppen (SOU 1998:158). Efter

lagändringar i enlighet med proposition 2000/01:139

Åtgärder mot förorening från fartyg, har de lagliga

förutsättningarna för ingripande ökat och bl.a. har

Kustbevakningen sedan den 1 februari 2002 erhållit

rätt att i vissa fall inleda förundersökning.

Kustbevakningen har nu tre förordnade

förundersökningsledare.

Kustbevakningen skall enligt sin instruktion bl.a.

samordna de civila behoven av sjöövervakning och

sjöinformation samt förmedla denna information till

berörda myndigheter. Därigenom kommer samhällets

kunskap om sjötrafikflöden och enskilda

fartygsrörelser att öka. Redovisning av uppdraget

skall ske till regeringen senast den 1 februari

2004.

Genom införande av s.k. checkpoints ökar

förutsättningarna för Kustbevakningen att

kontrollera enskilda fartyg. Men enligt utskottets

bedömning måste införandet av s.k. checkpoints

kombineras med en ökad övervakning av omgivande

vatten för att förhindra att fartyg passerar på

andra positioner än vid s.k. checkpoints.

Om marina naturreservat införs, t.ex. på

utsjöbankarna, kommer kraven på övervakning att öka.

När det gäller övervakningen av fisket får

Kustbevakningen i samverkan med andra myndigheter,

främst Fiskeriverket, viktig information om var

fiske pågår och fiskefartygens rörelser. Under 2002

utförde Kustbevakningen 341 fiskerikontroller till

sjöss. Av dessa avsåg 160 kontroller fartyg från

tredje land. Resurserna är dock små i förhållande

till antalet fiskefartyg och verksamhetens

omfattning. Den fysiska fiskeövervakningen

kompletteras med ett tekniskt system, Vessel

Monotoring System (VSM), som administreras av

Fiskeriverket. VSM innebär att större fiskefartyg är

utrustade med en transponder som med automatik

sänder positionsangivelse för fartyget med jämna

intervall. Systemet ger god information om var

fiskefartyget befinner sig. Under 2004 och 2005

kommer skyldigheten att använda transponder att

utsträckas även till mindre fiskefartyg än för

närvarande, och kunskapen om var fiske pågår kommer

därmed att öka.

Förslag om att bl.a. skärpa påföljderna för brott

mot fiskebestämmelserna har nyligen lagts fram i

propositionen (2002/03:41) Ändringar i fiskelagen

m.m. Förslaget innefattar bl.a. höjda straffsatser,

skärpta bestämmelser om normerade böter och

ytterligare administrativa påföljder såsom

återkallelse på viss tid av yrkesfiskelicens och

fartygstillstånd samt varning. Regeringen föreslår i

propositionen att de nya reglerna skall träda i

kraft den 1 juli 2003.

Utskottet anser att de pågående åtgärder som

redovisats ovan bör leda till att förmågan till

sjöövervakning förbättras, vilket torde ligga i

linje med vad som eftersträvas i motionerna.

Erfarenheterna av de åtgärder som nu vidtas bör

avvaktas. Mot bakgrund av vad utskottet anfört

avstyrker utskottet motionerna 2002/03:Fö227,

2002/03:Fö238, 2002/03:Fö243, 2002/03:Fö251 och

2002/03:MJ432 yrkande 4.

Utnyttjande av Försvarsmaktens

helikoptrar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet gör bedömningen att den

lagstiftning och de avtal som finns

tillgodoser de behov som framställs i

motionen varför utskottet avstyrker motion

2002/03:Fö207.

Motionen

I motion 2002/03:Fö207 av Per Landgren m.fl. (kd)

begärs att regeringen skall tillsätta en utredning

med syfte att utreda förutsättningar för att genom

avtal kostnadsfritt möjliggöra för Kustbevakningen

att snabbt och enkelt kunna utnyttja Försvarsmaktens

helikoptrar för miljöräddningsinsatser. Förslaget är

att Försvarsmaktens räddningshelikoptrar som redan

finns i beredskap för bl.a. sjöräddning, snabbt

skall kunna lyfta ut inspektörer från

Kustbevakningen för att visitera en misstänkt

miljöbov.

Utskottets ställningstagande

I de fall ett behov av en miljöräddningsinsats till

sjöss föreligger finns enligt 34 §

räddningstjänstlagen (1986:1102) skyldighet – med

vissa begränsningar – för statlig myndighet att med

personal och egendom delta i en räddningsinsats på

anmodan av räddningsledaren. Denna reglering är

tillräcklig för att vid behov disponera

Försvarsmaktens helikoptrar vid miljöräddningstjänst

till sjöss.

Endast i undantagsfall förekommer det enligt vad

utskottet erfarit behov av helikopter för att sätta

ombord tjänstemän på ett misstänkt fartyg. Att med

helikopter och ytbärgare ta oljeprov kan innebära

att ytvattnet rörs om och att analysen av provet

försvåras. Vidare kan tänkas att kontaminering sker

från ytbärgarens dräkt eller utrustning. För att

säkerställa oljeprovets bevisvärde måste stora krav

ställas på renlighet och enhetlighet vid

provtagningen. Kustbevakningen har nu utvecklat en

flytande boj med oljeprovtagning som fälls från eget

flyg. Erfarenheterna är goda.

Ändringar som genomförts den 1 februari 2002 i

lagen (1980:424, ändrad 2001:1294) om åtgärder mot

förorening från fartyg (prop. 2000/01:139, bet.

2001/02:MJU4, rskr. 2001/02:81) har bl.a. gett

Kustbevakningen rätt att inleda förundersökning vid

utsläppsbrott. Kustbevakningen har hittills

förordnat tre förundersökningsledare för detta

ändamål. Dessa ändringar tillsammans med ett

fördjupat samarbete mellan Kustbevakningen,

Riksåklagaren och åklagarmyndigheterna, har redan i

några fall lett till snabbare lagföring vid denna

slags brottslighet till sjöss

Avtal finns vidare mellan Sjöfartsverket och

Försvarsmakten om användande av helikopter vid

sjöräddning och s.k. RITS-transporter (RITS betyder

Räddningsinsats till sjöss och är ett avtal mellan

Statens räddningsverk, Kustbevakningen,

Sjöfartsverket och sex stycken kommunala

räddningstjänster) om hjälp vid brand och

kemikaliebekämpning ombord på fartyg.

Utskottet gör bedömningen att den

lagstiftning och de avtal som finns

tillgodoser de behov som framställs

i motionen varför utskottet

avstyrker motion 2002/03:Fö207.

Samverkan mellan Östersjöländerna

Utskottets förslag i korthet

Mot bakgrund av vad som redovisats

konstaterar utskottet att det förekommer ett

omfattande internationellt samarbete om de

maritima förhållandena i Östersjöområdet som

rör bl.a. säkerhet, gränsbevakning och miljö.

Motionärernas förslag torde i stor

utsträckning därmed bli tillgodosedda. Något

särskilt uttalande från riksdagens sida synes

därför inte behövas. Motion 2002/03:Fö259

yrkandena 5 och 8 avstyrks sålunda.

Motionen

I kommittémotion 2002/03:Fö259 yrkande 5 av Gunnar

Hökmark m.fl. (m) begärs att regeringen lägger fram

ett förslag om en för Östersjöländerna gemensam

strategi. Det gäller enligt motionärerna att

tillvarata allas intressen och förebygga en

utveckling som kan medföra att säkerheten hotas. Det

styrande för utvecklingen av ett samarbete i vår del

av det nya Europa är att den strategiska

brännpunkten har flyttats från Östersjöutloppen till

det baltiska området. Östersjöländernas, men även

övriga europeiska länders intressen, ställer krav på

att länderna kring Östersjön har en enhetlig syn på

och maritim förmåga att ingripa avseende

- säkerhet,

-

- gränsbevakning,

-

- miljö,

-

- kommunikation och samfärdsel,

-

- energiutbyte samt

-

- räddning.

-

Kontinuerlig närvaro och förmåga till flexibelt

agerande på, över, under och från havet utgör

förutsättningen för att förebygga internationella

kriser i vårt närområde.

I yrkande 8 i samma motion framförs en begäran om

att regeringen lägger fram förslag om planering för

utnyttjande av tillgängliga resurser oberoende av om

resurserna tillhör olika svenska myndigheter eller

övriga länder kring Östersjön. Skärningspunkten i

norra Europa har förskjutits från Skagerrak och

Kattegatt till det baltiska området. Skagerrak,

Kattegatt och Östersjön har stora förutsättningar

för att bli en bro mellan nationer i stället för en

barriär eller vallgrav. För Östersjöländerna, som

europeiska stater, medlemmar av EU och/eller Nato,

är det inte bara de egna intressena som styr denna

utveckling. Det är också en skyldighet att tillse

att internationella överenskommelser följs. Alla

kommer, på ett eller annat sätt, att tvingas till

att axla detta ansvar – att säkerställa frihet och

säkerhet till havs. Östersjöländerna är inte endast

kuststater utan även maritima nationer.

Olyckor och katastrofer som Scandinavian Star och

Estonia måste förebyggas och så långt möjligt

förhindras. Om de trots allt inträffar måste

konsekvenserna av dessa kunna begränsas. Räddning av

nödställda och omhändertagande av omkomna är av

stort gemensamt intresse för strandstaterna. Endast

genom förebyggande åtgärder såsom utbildning och

inspektioner samt en hög beredskap för

räddningsinsatser när katastrofer inträffar, kan

detta åstadkommas.

Utskottets ställningstagande

Inom miljöområdet har riksdagen under hösten 2000

behandlat en proposition om genomförande av den s.k.

Östersjöstrategin (prop. 1999/2000:133, bet.

2000/01:TU5, rskr. 15), vilken är benämningen på den

gemensamma strategi som länderna runt Östersjön har

enats om för att skydda miljön i Östersjöområdet

från skadlig påverkan från fartyg. Strategin har

utarbetats inom ramen för Helsingforskonventionen,

vars syfte är att skydda Östersjöområdets marina

miljö från föroreningar. Riksdagen beslutade

enhälligt att bifalla regeringens förslag om vissa

lagändringar som var nödvändiga för att genomföra

strategin.

Som ett ytterligare led i genomförandet av

Östersjöstrategin lämnade regeringen under våren

2001 en proposition med förslag till åtgärder mot

förorening från fartyg (prop. 2000/01:139).

Propositionen innehöll en rad förslag om

lagändringar i syfte att förbättra möjligheterna att

motverka, kontrollera och beivra olagliga utsläpp

till sjöss av olja och andra skadliga ämnen. Vidare

föreslogs skärpta bestämmelser i fråga om tillsyn

och sanktioner för att genomföra Östersjöstrategin.

Riksdagen beslutade att anta de föreslagna

lagändringarna (bet. 2001/02:MJU4, rskr.

2001/02:81).

Riksdagen antog dessutom under hösten 2002

lagändringar med avseende på mottagning av avfall i

hamnar (prop. 2001/02:181, bet. 2002/03:MJU3, rskr.

13) Härigenom genomfördes det s.k.

mottagningsdirektivet (2000/59/

EG). Genom beslutet infördes en bestämmelse om

möjlighet att hindra ett fartyg, som i närmast

föregående hamn inom EES inte fullgjort den

obligatoriska avfallslämningen, från att avgå från

svensk hamn.

Med anledning av ett nyligen inträffat

fartygshaveri utanför den spanska kusten med

omfattande oljeläckage som följd och mot bakgrund av

de kraftigt ökande oljetransporterna på Östersjön

behandlade riksdagen år 2002 ett antal motioner i

ämnet. Riksdagen gav därvid regeringen till känna

att regeringen så snart som möjligt hos FN:s

sjöfartsorganisation IMO skulle ansöka om att

svenskt vatten i Östersjön skall få status som

särskilt känsligt havsområde samt att regeringen

ytterligare bör påskynda arbetet inom Helcom för att

även övriga länder i Östersjöregionen skall kunna få

sina vatten klassade som särskilt känsliga

havsområden (bet. 2002/03:MJU6, rskr. 2002/03:97).

Regeringen tillsatte i juli 2002 en kommission,

Havsmiljökommissionen (dir. 2002:102), för att göra

en sammanfattning av kunskapsläget, såväl nationellt

som regionalt, avseende miljötillståndet i Sveriges

kust- och havsområden både i Östersjön och i

Västerhavet. Kommissionen fick även i uppgift att

utforma övergripande strategier på kort och lång

sikt samt föreslå åtgärder som kan bryta den

pågående negativa utvecklingen i havsmiljön.

Kustbevakningen skall enligt 1 a § förordningen

(1988:256, ändrad 1999:1024) med instruktion för

Kustbevakningen bl.a. medverka i internationellt

samarbete för att utveckla gränskontroll,

brottsbekämpning till sjöss, miljöskydd till sjöss

och annan sjöövervakning. Kustbevakningen skall

vidare samverka med andra myndigheter för att främja

svenskt deltagande i internationellt samarbete inom

sitt verksamhetsområde. Kustbevakningen har ett

brett internationellt samarbete med fokus på EU och

Östersjöregionen.

När det gäller gränsbevakning i Östersjöområdet

har Kustbevakningen genom lagstiftning givits ansvar

och befogenheter för gränskontroll till sjöss

avseende såväl personer som varor (se prop.

1999/2000:64 Polissamarbete m.m. med anledning av

Sveriges anslutning till Schengen, prop. 1999/2000:

122 Internationellt tullsamarbete, prop.

1999/2000:124 En ny smugglingslag m.m. och prop.

1999/2000:126 En ny tullag). Enligt gällande lag har

Kustbevakningen alltså möjlighet att ingripa mot

smuggling och illegal invandring till sjöss. Dessa

möjligheter skulle förbättras vid ett införande av

s.k. angränsande zon enligt havsrättskonventionen,

något som regeringen föreslog i proposition

1995/96:140 Havsrättskonventionen och

tillämpningsavtalet (s. 158). Det skulle därmed bli

möjligt att ingripa vid brott mot lagar om tullar

och invandring (samt skatt och hälsa) inom ett

område ut till 24 nautiska mil från de baslinjer

från vilka territorialhavets bredd räknas. Vidare

föreslås i proposition 2002/03:38 Straffansvar för

terroristbrott att de särskilda befogenheter som

bl.a. Kustbevakningen har enligt lagen om straff mot

smuggling skall gälla även sådana brott som omfattas

av den föreslagna nya lagen om straff för

terroristbrott.

I regleringsbrev för Kustbevakningen framgår mål

för Kustbevakningens del inom verksamhetsgrenen

genomförande av räddningsinsatser. Som exempel kan

nämnas att Kustbevakningen skall kunna påbörja en

insats vid oljeutsläpp eller vid fara för utsläpp

inom fyra timmar efter larm, och bekämpningsåtgärder

skall kunna påbörjas inom åtta timmar efter larm. I

syfte att höja beredskapen mot olyckor till sjöss

med allvarliga utsläpp som följd har Kustbevakningen

regeringens uppdrag att genomföra en förstudie

avseende tre större kombinationsfartyg för att

tillgodose behov av bl.a. bogsering och

brandbekämpning.

Inom den maritima sektorn i Östersjöområdet finns

samarbete som syftar till hög beredskap. Samarbete

sker inom Helcom, Bonnavtalet och Köpenhamnsavtalet.

I dessa organisationer diskuteras och utvecklas

riktlinjer för samarbete vid olyckor, system för

rapportering och ledning, forskning och utveckling,

övervakning samt övningar och utbildning.

Mot bakgrund av ovanstående redovisning konstaterar

utskottet att det förekommer ett omfattande

internationellt samarbete om de maritima

förhållandena i Östersjöområdet som rör bl.a.

säkerhet, gränsbevakning och miljö. Motionärernas

förslag torde i stor utsträckning därmed bli

tillgodosedda. Något särskilt uttalande från

riksdagens sida synes därför inte behövas. Motion

2002/03:Fö259 yrkandena 5 och 8 avstyrks sålunda.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Sjöfartsövervakning (punkt 3) (v, mp)

av Berit Jóhannesson (v) och Gustav Fridolin

(mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 1. Därmed

bifaller riksdagen motion 2002/03:Fö227 och avslår

motionerna, 2002/03:Fö238, 2002/03:Fö243,

2002/03:Fö251 och 2002/03: MJ432 yrkande 4.

Ställningstagande

Fisket i Östersjön regleras genom de internationella

avtal som EU slutit med övriga Östersjöstater.

Inriktningen skall vara att beståndet inte skattas

mer än det tål. Undersökningar visar att så inte är

fallet. Flera arter är nu på gränsen till eller

under de biologiskt säkerställda gränserna. När

tillgången är knapp hårdnar konkurrensen och kravet

ökar på att gällande regler skall följas och hållas.

Det finns bland fiskare en allmänt utbredd

uppfattning att fiskare från andra länder tar upp

mer än deras kvoter ger dem rätt till inom den

svenska zonen. Internationella havsforskningsrådet

(ICES) bedömer att det så kallade svartfisket i

Östersjön är stort, det har talats om siffror på ca

40 000 ton torsk. Det är dock svårt att få

kontrollera om denna siffra stämmer då statistiken

saknas och är svår att få fram på grund av att

kontrollen är undermålig i vissa länder. Skulle det

vara så att mer än de tilldelade kvoterna tas upp så

utgör ju detta ett ytterligare hot mot arterna och

fiskenäringen i stort. För att förbättra

kontrollmöjligheterna i syfte att minska det

illegala fisket föreslås en regeländring som innebär

att när fiskefartyg skall fiska i annat lands zon

skall in- och utpassering ske vid vissa

förutbestämda geografiska punkter, s.k. checkpoints.

I dag finns enbart krav på att fartyg som passerar

ut eller in ur en zon skall informera

Kustbevakningen i det land som berörs.

Kustbevakningens uppgift är att kontrollera att

fisket sker enligt de bestämmelser som gäller. En

uppgift som blir näst intill omöjlig med de regler

kring passering av zoner som finns i dag.

Kontrollen försvåras ytterligare av att

Kustbevakningen vid kontroll av lasten skall kunna

avgöra om lasten fanns med från fiske utanför zonen

eller om den fångats i zonen.

Den enda verkliga kontrollen över var fartyg

befinner sig i dag utförs genom flygövervakning som

finns och som görs regelbundet. Som komplement till

flygbevakningen är det viktigt att den sjöburna

kontrollen finns och är effektiv både vad gäller

licenser och redskap som fångstmängder och arter.

Kontrollen försvåras även av att rapporteringen

inte sker direkt till respektive

landsbevakningsmyndighet utan till EU, för att sedan

därifrån gå vidare till Kustbevakningen. För att få

en bevakning som fungerar och har fiskarnas

förtroende, måste rapporteringen av in- och

utpasserande fartyg ske direkt till det land som har

att sköta bevakningen.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet föreslår därför

att in- och utpassering endast bör vara tillåtet vid

vissa fasta punkter, s.k. checkpoints, för att

underlätta kontrollverksamheten. Detta bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

2. Sjöfartsövervakning (punkt 3) (kd)

av Erling Wälivaara (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 2. Därmed

bifaller riksdagen motion 2002/03:Fö251 och motion

2002/03:MJ432 yrkande 4 och avslår motionerna

2002/03:Fö227, 2002/03: Fö238 och 2002/03:Fö243.

Ställningstagande

Kristdemokraterna anser att för att komma tillrätta

med problemen med förorenade vatten måste kraftfulla

åtgärder vidtas för att bl.a. minska utsläppen av

olja och möjligheten att beivra oljeutsläpp

förbättras. I dag är möjligheten mycket begränsad

att ställa de ansvariga för utsläpp till svars.

Juridiskt har det visat sig vara mycket svårt att

komma åt utsläppen eftersom dessa oftast sker på

internationellt vatten, av icke-svenska båtar. Man

måste i stort sett ta ett fartyg som gör utsläpp på

bar gärning för att kunna väcka åtal. Vi anser

därför att övervakningen till havs måste öka och att

s.k. checkpoints skall finnas till havs samt att

samarbetet mellan berörda myndigheter ökar för en

ökad bevakning av fartyg och eventuella utsläpp.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

3. Samverkan mellan Östersjöländerna (punkt 5)

(m)

av Ola Sundell, Karin Enström och Carl-Axel

Roslund (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 3. Därmed

bifaller riksdagen motion 2002/03:Fö259 yrkandena 5

och 8.

Ställningstagande

Det framtida behovet av samverkan mellan

Östersjöländerna kommer inte bara att begränsas till

att förhindra ett utnyttjande av omgivande

havsområden. Inom Östersjöområdet ökar

sjötransporterna dramatiskt. Det är inte bara

transporter på köl som är aktuella i dessa

sammanhang. Uppbyggnad och sammankoppling av

energiförsörjningen mellan Östersjöländerna måste

kunna ske kontinuerligt och på ett säkert sätt.

Uppdelningen av havsområdena i ekonomiska zoner och

tilldelning av fiskekvoter genererar visserligen

rättigheter men kräver samtidigt att

Östersjöländerna har förmåga till en strikt

övervakning för att förhindra rovfiske och

utfiskning. När olyckor och katastrofer trots allt

inträffar måste konsekvenserna av dessa kunna

begränsas. Räddning av nödställda och

omhändertagande av omkomna är av stort gemensamt

intresse för strandstaterna. Smuggling och illegal

invandring över nationsgränser har alltid

förekommit. I vårt närområde är omgivande hav en

lämplig transportväg. Östersjöns marina kulturarv

måste skyddas och bevaras. De gravar till havs som

finns måste lämnas i fred.

Genom samordnade och gemensamma förebyggande

åtgärder, såsom utbildning och inspektioner samt

gemensam övervakning av havet och en hög beredskap

för insatser kan bättre verkan erhållas. Men det

räcker inte med detta. Vi måste också kunna lämna

socialt stöd och bistå med sjukvård. Detta ställer

nya och mer omfattande krav på det maritima

samarbetet och en förmåga hos länderna kring

Östersjön på ett sätt som vi nu bara vagt kan ana.

Regeringen bör lägga fram förslag som främjar detta.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden

2002/03:Fö204 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att åstadkomma

en samlad lagstiftning som bl.a. skall reglera

ansvarsfrågan för vrak yngre än hundra år.

2002/03:Fö207 av Per Landgren m.fl. (kd):

Riksdagen begär att regeringen skall tillsätta en

utredning med syfte att utreda förutsättningarna för

att genom avtal kostnadsfritt möjliggöra för

Kustbevakningen att snabbt och enkelt kunna utnyttja

Försvarsmaktens helikoptrar för

miljöräddningsinsatser.

2002/03:Fö208 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vikten av att

Sjöräddningssällskapet kan fortsätta sin verksamhet.

2002/03:Fö227 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att regeringen skall agera

för införandet av checkpoints nationellt och

internationellt.

2002/03:Fö238 av Bo Bernhardsson och Anita Jönsson

(s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förbättring av

Kustbevakningens kontroll av fisket i Östersjön.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om införande av

checkpoints-system för fiske i EU:s zon i

Östersjön.

2002/03:Fö243 av Christer Skoog m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om införande av ett s.k.

checkpoints-system för andra staters fiske i EU:s

zon i Östersjön.

2002/03:Fö244 av Christer Skoog m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om behovet av att

tillgodose sjöräddningens framtida behov av båtar.

2002/03:Fö251 av Chatrine Pålsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ökad bevakning av fartyg

som trafikerar Östersjön.

2002/03:Fö259 av Gunnar Hökmark m.fl. (m):

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om en för Östersjöländerna gemensam

strategi i enlighet med vad som anförs i motionen.

8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om planering för utnyttjande av

tillgängliga resurser oberoende av om resurserna

tillhör olika svenska myndigheter eller övriga

länder kring Östersjön i enlighet med vad som

anförs i motionen.

2002/03:MJ432 av Alf Svensson m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökad övervakning

till havs.