Bet. 2002/03:FIU1

Finansutskottets betänkande

2002/03:FIU1

Utgiftsramar och beräkning avstatsinkomsterna, m.m.

Sammanfattning

Finansutskottet behandlar i detta

betänkande, det s.k. rambetänkandet,

regeringens finansplan och förslagen i

budgetpropositionen vad avser förslag till

statens inkomster och utgifter för 2003,

förslag till utgiftstak för åren 2002-2004

och förslag till hur utgifterna 2003 ska

fördelas på utgiftsområden. I behandlingen

ingår även förslag till åtgärder på

skatteområdet med effekt från 2003.

Budgetpropositionen bygger på en

överenskommelse mellan den

socialdemokratiska regeringen och

Vänsterpartiet, vilka står bakom

riktlinjerna för den ekonomiska politiken,

utgiftstaken och de föreslagna och

aviserade skatteförändringarna.

Miljöpartiet de gröna har genom en

gemensam motion från Socialdemokraterna,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna

anslutit sig till överenskommelsen vad

gäller inriktningen av den ekonomiska

politiken samt utgifter och inkomster för

2003.

När riksdagen behandlat detta betänkande

och fattat beslut om ramar för de 27

utgiftsområden som budgeten indelas i är

dessa utgiftsramar styrande för riksdagens

fortsatta behandling av anslagen.

Den ekonomiska politiken

Finansutskottet tillstyrker regeringens

förslag i finansplanen till inriktning av

den ekonomiska politiken.

Tillväxttakten i den svenska ekonomin

sjönk under förra året till följd av den

internationella konjunkturnedgången och

den ekonomiska oron efter terrordåden i

Förenta staterna. Under våren ökade

aktiviteten i världsekonomin, men under

sommaren och hösten har återhämtningen

mattats av, bl.a. på grund av fallande

aktiekurser och hoten om militära insatser

mot Irak. Osäkerheten om den

världsekonomiska och därmed också den

svenska ekonomiska utvecklingen är stor.

De senaste uppgifterna tyder på att

återhämtningen fortsätter men att

uppgången sker i en långsammare takt än

vad bedömare tidigare räknat med.

Finansmarknaderna har dock stabiliserats

något de senaste månaderna samtidigt som

räntorna sjunkit.

Osäkerheten innebär att den ekonomiska

politiken ska inriktas på att hålla den

svenska ekonomin fortsatt stark. Ordningen

och redan i ekonomin ska vidmakthållas.

Sverige har under senare år uppvisat en

tillväxt som överstigit genomsnittet i

t.ex. EU och euroområdet. Inflationen är

låg, även om en viss uppgång noterats det

senaste året, och räntorna ligger endast

något över räntorna i t.ex. Tyskland.

Sysselsättningen har stigit och

arbetslösheten sjunkit, och överskottet i

de samlade affärerna med utlandet är

stort. De offentliga finanserna visar

överskott, den offentliga bruttoskulden

sjunker och den offentliga nettoskulden

har vänts till en nettoförmögenhet.

Målen för de offentliga finanserna ska

hållas, utgiftstaken klaras och

inflationen hållas låg, inte minst på

grund av de långsiktiga utmaningarna som

ställs på den svenska ekonomin till följd

av den demografiska utvecklingen.

Styrkan och saneringen av de offentliga

finanserna har skapat ett utrymme för att

möta konjunkturförsvagningen med en

expansiv ekonomisk politik. Trots den

internationella lågkonjunkturen har den

öppna arbetslösheten varit fortsatt låg

och sysselsättningen utvecklats

förhållandevis gynnsamt samtidigt som de

offentliga finanserna fortsatt att visa

överskott. Styrkan i finanserna gör det

möjligt att föreslå reformer för att

ytterligare öka rättvisan och tryggheten

om drygt 19 miljarder kronor 2003 och 12

miljarder kronor 2004.

Högst upp på dagordningen står den

fortsatta kampen om jobben. Stora resurser

satsas för att minska den svaga

konjunkturens effekter på arbetsmarknaden.

Den stora utmaningen är att Sverige på

nytt ska närma sig full sysselsättning.

Kraften riktas mot att

sysselsättningsmålet ska nås, dvs. att 80

% av den vuxna befolkningen ska vara

reguljärt sysselsatt 2004. Den svenska

ekonomins långsiktiga produktionsförmåga

ska höjas genom att lediga

arbetskraftsresurser mobiliseras. En

central uppgift är att bryta den

dramatiskt stigande sjukfrånvaron.

Regeringens elvapunktsprogram fortsätter

och intensifieras. Målet för politiken är

att antalet sjukdagar ska halveras till

2008. En annan central uppgift är att

sysselsättningen bland invandrare ska öka.

Integrationen ska bli en första rangens

uppgift i politiken.

Reformerna för tillväxt och rättvisa

fortsätter. De går före stora

skattesänkningar. Välfärden ska

ytterligare byggas ut, och för att den

ekonomiska tillväxten ska bli långsiktigt

hållbar måste den också komma alla till

del. Barn och ungdomar står i centrum för

politiken. Den stora satsningen på

familjepolitiken och de senaste årens

reformer för att förbättra situationen för

de äldre fortsätter under 2003 och 2004.

Arbetet med att bibehålla Sverige som en

av världens främsta kunskapsnationer

fortsätter. Åtgärder vidtas så att

forskningsresultat i ökad utsträckning

omsätts i praktiska innovationer.

Satsningarna på vården och omsorgen

fortsätter. Extra resurser satsas för att

minska väntetiderna i vården. Under

mandatperioden ska en nationell

vårdgaranti införas. Kommunernas och

landstingens ekonomi förstärks

ytterligare, och det tillfälliga

sysselsättningsstöd som infördes i år

förlängs ett år till. Biståndet höjs

ytterligare och satsningar görs i

rättsväsendet. Åtgärder ska vidtas för att

öka bostadsbyggandet.

En god miljö och en ekologiskt hållbar

utveckling är ett av den ekonomiska

politikens viktigaste mål. De stora

satsningarna på att skapa ett hållbart

samhälle fortsätter. En ytterligare grön

skatteväxling om ca 3 miljarder kronor

2003 genomförs. Som ett led i

skatteväxlingen sänks skatten på arbete

genom att grundavdraget för låg- och

medelinkomsttagare höjs.

De senaste årens höga tillväxt har gynnat

hela Sverige. Det är dock inte

tillräckligt. Sverige präglas fortfarande

av alltför stora klyftor och av otrygghet.

Klyftorna ska minskas och den ekonomiska

politiken ska fortsatt inriktas på att

motverka konsekvenserna av den

internationella konjunkturnedgången och på

att stärka Sveriges långsiktiga

tillväxtförmåga. Omfattande investeringar

för att bygga ut infrastrukturen görs

under de kommande åren. Levnadsvillkoren

ska fortsätta att förbättras, och som en

följd av detta ska socialbidragsberoendet

halveras mellan 1999 och 2004.

Sverige ska också vara ett föregångsland

där kvinnor och män ska ha samma

möjligheter, rättigheter och skyldigheter

inom alla områden i livet. Under det

närmaste året ska en handlingsplan för

ökad jämställdhet läggas fram. Planen ska

innehålla förslag om hur löneskillnaderna

mellan män och kvinnor ska minska.

Att den svenska lönebildningen fungerar

väl är enligt utskottets mening av

avgörande betydelse för en hög tillväxt

och en stigande sysselsättning. De senaste

årens trend mot en högre löneökningstakt

än i omvärlden måste rättas till.

Budgetpolitiken

Utskottet tillstyrker regeringens förslag

till inriktning av budgetpolitiken med de

kompletteringar som föreslagits av de tre

samarbetspartierna i motion Fi230

(s, v, mp) samt med vissa ytterligare

justeringar som tillkommit på utskottets

initiativ.

I enlighet med motionärernas förslag

anser utskottet att omfattningen på en i

propositionen redovisad skatteväxling ska

utökas från 2,6 till 3,0 miljarder kronor.

Det bör ske genom å ena sidan ytterligare

höjningar av koldioxidskatten på bränslen

och energiskatten på el, å andra sidan

genom en ytterligare höjning av

grundavdraget för personer i de lägsta

inkomstskikten.

Utskottet tillstyrker också de förslag

till utgiftsökningar som framförs i motion

Fi230 (s, v, mp) och som tillsammans

uppgår till närmare 250 miljoner kronor

men som fullt ut finansieras genom något

större minskningar av andra anslag. Dessa

förslag innebär att man återtar en i

budgetpropositionen föreslagen besparing

på Dagmarmedlen samt ökar anslagen till

bl.a. samlingslokaler, åtgärder för

biologisk mångfald samt sanering och

återställning av förorenade områden,

ersättning för viltskador, Sveriges

Lantbruksuniversitet, Livsmedelsverket och

Ombudsmannen mot diskriminering på grund

av sexuell läggning (HomO).

Finansutskottet föreslår dessutom att

kommunerna kompenseras för det

skattebortfall som uppkommer till följd av

motionärernas förslag om en tillkommande

grundavdragshöjning. I betänkandet

föreslås därför att det generella

statsbidraget till kommuner räknas upp med

456 miljoner kronor 2003 respektive 2004.

Denna höjning motiverar i sin tur en

teknisk justering av utgiftstaken för

staten som därigenom höjs med 1 miljard

kronor såväl 2003 som 2004. Utskottet

föreslår att utgiftstaken för perioden

2002-2004 fastställs till 812, 819

respektive 853 miljarder kronor.

Utskottets förslag innebär vidare att

nivån på ramarna för 7 utgiftsområden

ändras i förhållande till regeringens

förslag i budgetpropositionen. Sammantaget

ökar detta de takbegränsade utgifterna med

443 miljoner kronor under 2003. Ökningen

håller sig inom ramen för det föreslagna

utgiftstaket för detta år.

Skattepolitiken

Utskottet ställer sig bakom den inriktning

av skattepolitiken som regeringen

redovisar i budgetpropositionen, men

föreslår vissa ytterligare ändringar som

påverkar beräkningen av statsbudgetens

inkomster för 2003.

Det gäller inte bara den nyss beskrivna,

utökade skatteväxlingen utan också ett

förslag om framskjuten beskattning av

vissa andelsbyten som regeringen på

riksdagens begäran har lagt fram och som

är avsett att träda i kraft den 1 januari

2003. Finansutskottet har därför i sin

beräkning av statsbudgetens inkomster för

2003 beaktat det inkomstbortfall som

förslaget leder till och räknat ned

inkomsterna med 283 miljoner kronor.

Propositionen (prop. 2002/03:15) kommer

att överlämnas av finansutskottet till

skatteutskottet för lagteknisk beredning

av förslagen.

Vidare har regeringen i

budgetpropositionen föreslagit att

kraftvärmeverkens beskattning ska ändras i

olika avseenden. Ett av dessa förslag har

överlämnats till kommissionen för

godkännande eftersom det eventuellt kan

stå i strid mot EU:s regler om statsstöd.

Kommissionen har dock ännu inte kommit med

sitt utlåtande. Finansutskottet föreslår

därför att riksdagens prövning av

förslagen om kraftvärmeverkens beskattning

ska skjutas upp i avvaktan på detta

utlåtande. Utskottet föreslår att

riksdagen formellt avslår dessa

lagförslag, men ändå beaktar den effekt de

har på statsbudgetens inkomster nästa år

vid ett tänkt ikraftträdande någon gång

under första halvåret 2003. Utskottet har

som en följd av detta räknat ned

inkomsterna med 125 miljoner kronor.

Utskottet tillstyrker dessutom bl.a. två

förslag som förs fram i motion Fi230

(s, v, mp), ett om ett s.k. ROT-avdrag för

miljöförbättrande åtgärder i

permanentbostäder under perioden 2003-2005

samt ett om att försöksperioden med sänkt

förmånsvärde för miljöanpassade bilar

förlängs med ytterligare ett år till att

omfatta även 2005.

I betänkandet finns 16 reservationer och

2 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Den ekonomiska politiken

1. Allmänna riktlinjer för den

ekonomiska politiken (avsnitt 1.3)

Riksdagen godkänner de allmänna

riktlinjer för den ekonomiska politiken

som regeringen förordar och tillkännager

för regeringen vad utskottet anfört.

Därmed bifaller riksdagen proposition

2002/03:1 Förslag till statsbudget,

finansplan m.m. punkt 1 och avslår

motionerna

2002/03:Fi231 av Bo Lundgren m.fl. (m)

yrkandena 1 och 12,

2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) yrkande 1,

2002/03:Fi233 av Alf Svensson m.fl. (kd)

yrkandena 1-3,

2002/03:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c)

yrkandena 1 och 2 samt

2002/03:MJ420 av Per Westerberg m.fl. (m)

yrkande 2.

Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2. Gröna nyckeltal i EU (avsnitt

1.4.1)

Riksdagen avslår motion

2002/03:U324 av Ulf Holm m.fl. (mp)

yrkande 13.

Reservation 2 (mp)

3. Miljökonsekvensbeskrivningar i

budgetpropositionen (avsnitt 1.4.2)

Riksdagen avslår motion

2002/03:MJ432 av Alf Svensson m.fl. (kd)

yrkande 24.

Reservation 3 (kd)

Budgetpolitikens inriktning

4. Mål för budgetpolitiken

(avsnitt 2.3)

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:Fi231 av Bo Lundgren m.fl. (m)

yrkande 8,

2002/03:Fi233 av Alf Svensson m.fl. (kd)

yrkande 10 samt

2002/03:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c)

yrkandena 4 och 5.

Reservation 4 (m)

Reservation 5 (kd)

Reservation 6 (c)

Reservation 7 (fp) - motiv.

Statsbudgetens inkomster och utgifter

5. Budgetförslagen för 2003

(avsnitten 2.4-2.12, 3 och 4.1)

a) Utgiftstak för staten 2002-2004 (avsnitt

2.5.1)

Riksdagen fastställer utgiftstaket för

staten inklusive ålderspensionssystemet

vid sidan av statsbudgeten i enlighet med

utskottets förslag till 812 miljarder

kronor 2002, 819 miljarder kronor 2003 och

853 miljarder kronor 2004. Därmed bifaller

riksdagen delvis proposition 2002/03:1

punkt 2 och avslår de motionsyrkanden som

finns upptagna i efterföljande förteckning

över av utskottet i punkt 5 avstyrkta

motionsyrkanden.

b) Beräkning av den offentliga sektorns

utgifter åren 2003 och 2004 (avsnitt

2.5.2)

Riksdagen godkänner beräkningen av de

offentliga utgifterna för 2003 och 2004.

Därmed bifaller riksdagen proposition

2002/03:1 punkt 3 och avslår de

motionsyrkanden som finns upptagna i

efterföljande förteckning över av

utskottet i punkt 5 avstyrkta

motionsyrkanden.

c) Fördelning av statsbudgetens utgifter på

utgiftsområden 2003 (avsnitt 2.6)

Riksdagen beslutar om fördelning av

utgifterna för budgetåret 2003 på

utgiftsområden enligt utskottets förslag i

efterföljande sammanställning över

statsbudgetens utgifter och inkomster.

Därmed bifaller riksdagen motion

2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v,

mp) yrkande 1, bifaller delvis proposition

2002/03:1 punkt 8 och avslår de

motionsyrkanden som finns upptagna i

efterföljande förteckning över av

utskottet i punkt 5 avstyrkta

motionsyrkanden.

d) Förändringar av anslagsbehållningar för

budgetåret 2003 (avsnitt 2.8)

Riksdagen godkänner beräkningen av

förändringar av anslagsbehållningar för

budgetåret 2003. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2002/03:1 punkt 9 och avslår

de motionsyrkanden som finns upptagna i

efterföljande förteckning över av

utskottet i punkt 5 avstyrkta

motionsyrkanden.

e) Myndigheternas in- och utlåning i

Riksgäldskontoret (avsnitt 2.9)

Riksdagen godkänner beräkningen av

myndigheters m.fl. in- och utlåning i

Riksgäldskontoret för 2003. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2002/03:1

punkt 5 och avslår de motionsyrkanden som

finns upptagna i efterföljande förteckning

över av utskottet i punkt 5 avstyrkta

motionsyrkanden.

f) Kassamässig korrigering (avsnitt 2.10)

Riksdagen godkänner beräkningen av den

kassamässiga korrigeringen för 2003.

Därmed bifaller riksdagen proposition

2002/03:1 punkt 6.

g) Beskattning av förvärvsinkomster

(avsnitt 3.3.1)

Riksdagen

godkänner vad utskottet anfört om en

höjning av grundavdraget och

tillkännager för regeringen vad utskottet

anfört om kopplingen mellan grundavdraget

och den nedre gränsen för

pensionsgrundande inkomst. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Fi230 av Britt

Bohlin m.fl. (s, v, mp) yrkande 12 i denna

del, bifaller delvis proposition 2002/03:1

punkt 27 i denna del samt avslår de

motionsyrkanden som finns upptagna i

efterföljande förteckning över av

utskottet i punkt 5 avstyrkta

motionsyrkanden.

h) Det fasta beloppet vid beskattningen av

förvärvsinkomster (avsnitt 3.3.2)

Riksdagen godkänner vad utskottet anfört

om det fasta beloppet vid beskattningen av

förvärvsinkomster. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2002/03:1 punkt 31 i

denna del.

i) Beskattning av sjömän i det nordiska

dubbelbeskattningsavtalet (avsnitt 3.3.3)

Riksdagen godkänner vad utskottet anfört

om beskattning av sjömän i det nordiska

dubbelbeskattningsavtalet. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2002/03:1 punkt 32 i

denna del.

j) Förmånsbeskattning av miljövänliga

bilar (avsnitt 3.3.4)

Riksdagen godkänner att försöksperioden

med sänkt förmånsvärde för miljöanpassade

bilar förlängs i enlighet med vad

utskottet anfört. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Fi230 av Britt

Bohlin m.fl. (s, v, mp) yrkande 17.

k) Förändrade nivåer för socialavgifter

(3.5.1)

Riksdagen godkänner vad utskottet anfört

om förändrade nivåer för socialavgifter.

Därmed bifaller riksdagen proposition

2002/03:1 punkterna 28 och 29, båda i

denna del, och avslår de motionsyrkanden

som finns upptagna i efterföljande

förteckning över av utskottet i punkt 5

avstyrkta motionsyrkanden.

l) Skatt på lågpriscigaretter (avsnitt

3.7.3)

Riksdagen godkänner vad utskottet anfört

om en minimiskatt på lågpriscigaretter.

Därmed bifaller riksdagen proposition

2002/03:1 punkt 36 i denna del och avslår

de motionsyrkanden som finns upptagna i

efterföljande förteckning över av

utskottet i punkt 5 avstyrkta

motionsyrkanden.

m) Privatinförsel av alkoholdrycker och

tobaksvaror (avsnitt 3.7.4)

Riksdagen godkänner vad utskottet anfört

om privatinförsel av alkoholdrycker och

tobaksvaror. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2002/03:1 punkterna 37 och 38,

båda i denna del.

n) En fortsatt grön skatteväxling - höjd

koldioxidskatt och elskatt (avsnitt

3.7.6)

Riksdagen godkänner vad utskottet anfört

om höjd koldioxidskatt och elskatt. Därmed

bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi230 av

Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) yrkande 12 i

denna del, bifaller delvis proposition

2002/03:1 punkt 33 i denna del och avslår

de motionsyrkanden som finns upptagna i

efterföljande förteckning över av

utskottet i punkt 5 avstyrkta

motionsyrkanden.

o) Kraftvärmebeskattningen (avsnitt 3.7.7)

Riksdagen

godkänner vad utskottet anfört om

kraftvärmebeskattningen,

tillkännager för regeringen vad utskottet

anfört om behovet av åtgärder om den

kommande omläggningen av

kraftvärmebeskattningen inte skulle få

avsedd effekt och

tillkännager för regeringen vad utskottet

anfört om att det är angeläget att

förändringar på detta område åtföljs av en

tydlig redovisning av de energipolitiska

konsekvenserna.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v,

mp) yrkande 14 och 2002/03:N394 av Åsa

Torstensson m.fl. (c) yrkande 3 och avslår

proposition 2002/03:1 punkt 33 i denna del

samt de motionsyrkanden som finns upptagna

i efterföljande förteckning över av

utskottet i punkt 5 avstyrkta

motionsyrkanden.

p) Kalk- och cementbranschens

koldioxidskatt (avsnitt 3.7.8)

Riksdagen godkänner vad utskottet anfört

om kalk- och cementbranschens

koldioxidskatt. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2002/03:1 punkt 33 i denna

del.

q) Grön skatteväxling - höjd avfallsskatt

(avsnitt 3.7.12)

Riksdagen

godkänner vad utskottet anfört om höjd

skatt på avfall och

tillkännager för regeringen vad utskottet

anfört om en fortsatt analys av en skatt

på förbränning av osorterat avfall.

Därmed bifaller riksdagen proposition

2002/03:1 punkt 34 i denna del samt motion

2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v,

mp) yrkande 15 och avslår de

motionsyrkanden som finns upptagna i

efterföljande förteckning över av

utskottet i punkt 5 avstyrkta

motionsyrkanden.

r) Grön skatteväxling - höjd

naturgrusskatt (avsnitt 3.7.13)

Riksdagen

godkänner vad utskottet anfört om höjd

skatt på naturgrus och

tillkännager för regeringen vad utskottet

anfört om behovet av ytterligare höjningar

av skatten på naturgrus.

Därmed bifaller riksdagen proposition

2002/03:1 punkt 35 i denna del och motion

2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v,

mp) yrkande 13 och avslår de

motionsyrkanden som finns upptagna i

efterföljande förteckning över av

utskottet i punkt 5 avstyrkta

motionsyrkanden.

s) Bredbandsinstallation (avsnitt 3.8.1)

Riksdagen godkänner vad utskottet anfört

om en ettårig förlängning av

skattereduktionen för utgifter för vissa

anslutningar för tele- och

datakommunikation. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2002/03:1 punkt 30 i

denna del och avslår de motionsyrkanden

som finns upptagna i efterföljande

förteckning över av utskottet i punkt 5

avstyrkta motionsyrkanden.

t) Miljöförbättrande åtgärder på bostäder

(avsnitt 3.8.2)

Riksdagen begär hos regeringen ett förslag

till särskild skattereduktion för

miljöförbättrande åtgärder på bostäder i

enlighet med vad utskottet anfört. Därmed

bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi230 av

Britt Bohlin m.fl.

(s, v, mp) yrkande 16.

u) Beräkning av statsbudgetens inkomster för

2003 (avsnitt 3.10)

Riksdagen godkänner beräkningen av

statsbudgetens inkomster för 2003. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2002/03:1

punkt 7 och avslår de motionsyrkanden som

finns upptagna i efterföljande förteckning

över av utskottet i punkt 5 avstyrkta

motionsyrkanden.

v) Ålderspensionssystemet vid sidan av

statsbudgeten (avsnitt 4.1.28)

Riksdagen godkänner beräkningen av

utgifterna för ålderspensionssystemet vid

sidan av statsbudgeten för 2003. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2002/03:1

punkt 11.

x) Övriga motionsyrkanden om

budgetförslagen för år 2003

Riksdagen avslår de motionsyrkanden som

finns upptagna i efterföljande förteckning

över av utskottet i punkt 5 avstyrkta

motionsyrkanden.

Reservation 8 (m)

Reservation 9 (fp)

Reservation 10 (kd)

Reservation 11 (c)

6. Lagförslagen

I enlighet med ovan redovisade

ställningstaganden (punkt 5) antar

riksdagen

dels regeringens (bilaga 2) förslag till

1. lag om ändring i

inkomstskattelagen (1999:1229), med den

ändring som framgår av bilaga 3,

2. lag om ändring i

socialavgiftslagen (2000:980),

3. lag om ändring i lagen

(1994:1920) om allmän löneavgift,

4. lag om ändring i lagen

(2000:1380) om skattereduktion för

utgifter för vissa anslutningar för tele-

och datakommunikation,

5. lag om beräkning av viss

inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 2004

års taxering, m.m.,

6. lag om ändring i lagen

(1996:1512) om dubbelbeskattningsavtal

mellan de nordiska länderna,

7. lag om ändring i lagen

(1994:1776) om skatt på energi, med den

ändring som framgår av bilaga 3,

8. lag om ändring i lagen (1999:673)

om skatt på avfall,

9. lag om ändring i lagen

(1995:1667) om skatt på naturgrus,

10. lag om ändring i lagen

(1994:1563) om tobaksskatt, med den

ändring som framgår av bilaga 3,

11. lag om ändring i lagen

(1994:1565) om beskattning av viss

privatinförsel,

12. lag om ändring i lagen

(1994:1551) om frihet från skatt vid

import, m.m.

dels utskottets (bilaga 3) förslag till

1. lag om ändring i lagen (2001:843)

om ändring i lagen (1994:1744) om allmän

pensionsavgift,

2. lag om ändring i lagen (1998:676)

om statlig ålderspensionsavgift,

3. lag om ändring i lagen (1998:674)

om inkomstgrundad ålderspension,

4. lag om ändring i lagen (2002:206)

om ändring i lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension,

5. lag om ändring i lagen (2002:328)

om ändring i lagen (2001:1227) om

självdeklarationer och kontrolluppgifter.

Därmed bifaller riksdagen proposition

2002/03:1 punkterna 28-32, 34, 35, 37 och

38, alla i denna del, och bifaller delvis

proposition 2002/03:1 punkterna 27, 33,

och 36, alla i denna del.

7. Preliminär fördelning av

utgifterna på utgiftsområden 2004 (avsnitt

4.2)

Riksdagen godkänner vad utskottet anfört

om den preliminära fördelningen av

utgifter på utgiftsområden för 2004 som

riktlinje för regeringens budgetarbete.

Därmed bifaller riksdagen delvis

proposition 2002/03:1 punkt 10 och avslår

motionerna

2002/03:Fi231 av Bo Lundgren m.fl. (m)

yrkande 6,

2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) yrkande 7,

2002/03:Fi233 av Alf Svensson m.fl. (kd)

yrkandena 7 i denna del och 9 samt

2002/03:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c)

yrkandena 7 och 8.

Reservation 12 (m)

Reservation 13 (fp)

Reservation 14 (kd)

Reservation 15 (c)

8. Bemyndigande om upplåning

(avsnitt 4.3)

Riksdagen bemyndigar regeringen att

under 2003 ta upp lån enligt lagen

(1988:1387) om statens upplåning och

skuldförvaltning. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2002/03:1 punkt 4.

9. Lån för myndigheternas

investeringar i anläggningstillgångar för

förvaltningsändamål (avsnitt 4.4.1)

Riksdagen bemyndigar regeringen att för

2003 besluta om lån i Riksgäldskontoret

för investeringar i anläggningstillgångar

som används i statens verksamhet intill

ett belopp av 23 500 000 000 kr. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2002/03:1

punkt 12.

10. Myndigheternas

räntekontokrediter (avsnitt 4.4.2)

Riksdagen bemyndigar regeringen att för

2003 besluta om krediter för myndigheters

räntekonton i Riksgäldskontoret intill ett

belopp av 17 500 000 000 kr. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2002/03:1

punkt 13.

11. Sjunde AP-fondstyrelsens lån

och räntekontokredit i Riksgäldskontoret

(avsnitt 4.4.3)

Riksdagen bemyndigar regeringen att för

2003 för Sjunde AP-fondens verksamhet dels

besluta om lån i Riksgäldskontoret för

investeringar i anläggningstillgångar som

används i verksamheten intill ett belopp

av 15 000 000 kr, dels besluta om kredit

på räntekonto i Riksgäldskontoret intill

ett belopp av 150 000 000 kr. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2002/03:1

punkt 14.

12. Bemyndigande för ramanslag

(avsnitt 4.5)

Riksdagen bemyndigar regeringen att

under 2003, med de begränsningar som

följer av 6 § andra stycket lagen

(1996:1059) om statsbudgeten, besluta att

ett ramanslag, med undantag för anslag

anvisade för förvaltningsändamål, får

överskridas om ett riksdagsbeslut om

anslag på tilläggsbudget inte hinner

inväntas samt om överskridandet ryms inom

utgiftstaket för staten. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2002/03:1 punkt 15.

Övriga frågor

13. Försäljning av statliga

tillgångar (avsnitt 5.1)

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:Fi210 av Fredrik Reinfeldt m.fl.

(m),

2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) yrkande 24 samt

2002/03:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c)

yrkande 13.

Reservation 16 (m, fp, kd, c)

Stockholm den 21 november 2002

På finansutskottets vägnar

Sven-Erik Österberg

Följande ledamöter har deltagit i

beslutet: Sven-Erik Österberg (s), Fredrik

Reinfeldt (m), Carin Lundberg (s), Karin

Pilsäter (fp), Sonia Karlsson (s), Kjell

Nordström (s), Mats Odell (kd), Agneta

Ringman (s), Gunnar Axén (m), Christer

Nylander (fp), Lena Ek (c), Hans Hoff (s),

Tomas Högström (m), Agneta Gille (s),

Yvonne Ruwaida (mp), Bo Bernhardsson (s)

och Siv Holma (v).

Förslag till fördelning av

statsbudgetens utgifter för 2003 på

utgiftsområden

Utskottets förslag till ramar m.m.

överensstämmer med regeringens förslag

utom vad avser utgiftsområdena 8, 9, 10,

14, 15, 20, 23 och 25. Utskottet föreslår

att ramen för utgiftsområde 25 justeras

som en följd av förslag om ändrat

grundavdrag samt ställer sig bakom

förslagen i motion 2002/03:Fi230 (s, v,

mp) beträffande de övriga nämnda

utgiftsområdena.

Belopp i tkr

Utgiftsområde Regeringens förslag

Utskottets förslag Utskottets

ändringar Reservanternas förslag i

förhållande till

regeringens förslag

Res. 8 (m) Res. 9 (fp) Res. 10 (kd)

Res. 11 (c)

1 Rikets styrelse 7 349 618 7 349 618 -

842 590 -1 064 000 -491 000 -837 000

2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 9

078 095 9 078 095 -71 936 -12 000 -142

784 -120 000

3 Skatt, tull och exekution 8 265 923 8

265 923 -89 000 +75 000 -15 000 -30 000

4 Rättsväsendet 24 584 790 24 584 790

+946 500 +498 000 +700 000 +1 001 000

5 Internationell samverkan 1 284 511 1

284 511 +13 000 -30 000 -14 000

6 Försvar samt beredskap mot sårbarhet 44

704 155 44 704 155 +1 097 881 -930 000 -

130 000

7 Internationellt bistånd 17 140 303 17

140 303 -2 095 000 +936 000 +500 000 +491

000

8 Invandrare och flyktingar 7 128 370 7

128 470 +100 -327 418 -484 000 -275 500 -

540 000

9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

33 170 735 33 356 735 +186 000 +2 245 737

+4 545 000 +2 006 000 +161 000

10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och

handikapp 119 398 964 119 398 964 -9 318

000 -4 625 000 -5 930 000 -5 880 000

11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 52 547

320 52 547 320 -570 000 +125 000 +125 000

-1 160 000

12 Ekonomisk trygghet för familjer och

barn 52 889 100 52 889 100 -2 477 000 -

110 000 +1 740 500 +460 000

13 Arbetsmarknad 60 306 689 60 306 689 -4

461 933 -12 900 000 -8 355 000 -12 075 000

14 Arbetsliv 1 147 627 1 149 627 +2 000 -

82 650 -211 000 -206 000 -237 000

15 Studiestöd 21 849 680 21 599 680 -250

000 -335 000 -2 428 000 -57 000 -300 000

16 Utbildning och universitetsforskning 42

386 673 42 386 673 +2 194 144 -480 000 -2

971 600 -1 646 000

17 Kultur, medier, trossamfund och fritid

8 357 903 8 357 903 -1 701 000 +50 000

+20 000 +91 000

18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning

och byggande 9 482 356 9 482 356 -894 475

-2 042 000 +180 070 -2 073 000

19 Regional utjämning och utveckling 3 607

776 3 607 776 -450 000 -963 000 -695 000

+138 000

20 Allmän miljö- och naturvård 3 335 075 3

363 075 +28 000 -571 908 -270 000 -90 000

+338 000

21 Energi 1 687 366 1 687 366 -318 008 -1

058 000 -135 000

22 Kommunikationer 25 858 344 25 858 344

+676 953 -913 000 +3 261 000 +1 710 000

23 Jord- och skogsbruk, fiske med

anslutande näringar 10 460 479 10 480 979

+20 500 -421 631 -455 000 +295 000 +210

000

24 Näringsliv 3 542 675 3 542 675 -289

000 -404 000 -353 300 -394 000

25 Allmänna bidrag till kommuner 68 030

664 68 486 664 +456 000 +62 830 000 +8 690

000 +5 217 000 -19 535 000

26 Statsskuldsräntor m.m. 54 450 000 54

450 000 -755 000 -1 200 000 -811 320 -1

076 000

27 Avgiften till Europeiska gemenskapen 23

695 000 23 695 000

Summa utgiftsområden 715 740 191 716 182

791 +43 932 666 -15 630 000 -6 643 934 -

41 317 000

Minskning av anslagsbehållningar 370 466

370 466 -1 000 000

Myndigheters m.fl. in- och utlåning i

Riksgäldskontoret, netto

12 047 000

12 047 000

-3 000 000

Kassamässig korrigering -13 400 000 -13

400 000

Summa 714 757 657 715 200 257 +442 600

+43 932 666 -16 630 000 -9 643 934 -41 317

000

Förslag till beräkning av statsbudgetens

inkomster för 2003 per inkomsttitel

Utskottets förslag till beräkning av

inkomster överensstämmer med regeringens

förslag utom vad avser inkomsttitlarna

1111 Fysiska personers inkomstskatt, 1411

Mervärdesskatt, netto, 1428 Energiskatt.

Avvikelserna i förhållande till

budgetpropositionen förklaras närmare i

betänkandets avsnitt 3.11 under rubriken

Finansutskottets ställningstagande.

Belopp i tkr

Inkomsttitel Regeringens förslag

Utskottets förslag Utskottets

ändringar Reservanternas förslag i

förhållande till

regeringens förslag

Res. 8 (m) Res.9 (fp) Res. 10 (kd)

Res. 11 (c)

1000 Skatter m.m.: 637 458 791 637 117 443

-341 347 +45 510 000 -13 311 347 -9 750

000 -34 790 000

1111 Fysiska personers inkomstskatt -22

821 442 -23 474 789 -653 347 +55 310 000 -

12 156 347 +3 050 000 -31 290 000

1121 Juridiska personers inkomstskatt 77

565 837 77 565 837 -320 000 -800 000 -80

000 -700 000

1123 Beskattning av tjänstegruppliv 1 100

103 1 100 103

1131 Ofördelbara inkomstskatter 912 446

912 446

1141 Kupongskatt 2 000 473 2 000 473

1144 Lotteriskatt 1 180 576 1 180 576

1200 Socialavgifter -300 000 -1 300 000

+4 680 000 -3 700 000

1211 Folkpensionsavgift 0 0

1212 Efterlevandepensionsavgift 17 468 486

17 468 486

1221 Sjukförsäkringsavgift 110 999 413 110

999 413

1222 Föräldraförsäkringsavgift 22 606 826

22 606 826

1231 Barnomsorgsavgift 0 0

1241 Utbildningsavgift 0 0

1251 Ålderspensionsavgift, netto 11 728

330 11 728 330

1252 Delpensionsavgift, netto 0 0

1253 Arbetsskadeavgift 7 777 602 7 777 602

1254 Arbetsmarknadsavgift 33 403 344 33

403 344

1257 Sjömanspensionsavgift, netto 0 0

1260 Allmänna egenavgifter 0 0

1261 Allmän sjukförsäkringsavgift 0 0

1262 Allmän pensionsavgift, netto 0 0

1281 Allmän löneavgift 32 764 464 32 764

464

1291 Särskild löneskatt 23 296 291 23 296

291

1299 Avräkning av socialavgifter 0 0

1312 Fastighetsskatt 21 173 092 21 173 092

-540 000 -20 000 -15 300 000 +430 000

1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt 6

330 000 6 330 000 -1 800 000 -1 100 000 -

1 600 000 -1 100 000

1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt

184 680 184 680

1331 Arvsskatt 2 487 020 2 487 020 -10

000

1332 Gåvoskatt 410 000 410 000

1341 Stämpelskatt 5 550 000 5 550 000

1411 Mervärdesskatt, netto 207 158 561 207

238 561 +80 000 -180 000 +540 000 +400

000

1423 Försäljningsskatt på motorfordon 0 0

1424 Tobaksskatt 8 247 149 8 247 149

1425 Alkoholskatt 9 985 069 9 985 069

1428 Energiskatt 58 559 045 58 791 045

+232 000 -8 400 000 +232 000 -1 410 000

+980 000

1429 Särskild avgift på svavelhaltigt

bränsle 0 0

1431 Särskild skatt på elektrisk kraft

från kärnkraftverk 1 863 092 1 863 092 -

310 000

1435 Särskild skatt mot försurning 50 846

50 846

1436 Skatt på avfall 1 240 000 1 240 000

+300 000 +150 000

1437 Skatt på bekämpnings- och gödselmedel

428 939 428 939

1442 Systembolaget AB:s inlevererade

överskott 100 000 100 000

1451 Reseskatt 0 0

1452 Skatt på annonser och reklam 826 523

826 523 -790 000

1454 Skatt på spel 37 890 37 890

1461 Fordonsskatt 7 415 535 7 415 535

+70 000

1462 Vägavgifter 619 153 619 153

1471 Tullmedel 3 478 297 3 478 297

1472 Övriga skatter m.m. på import 4 000 4

000

1473 Särskilda jordbrukstullar och

sockeravgifter 230 000 230 000

1481 Övriga skatter på varor och tjänster

119 521 119 521

1511 Utjämningsavgift för kommuner och

landsting 23 759 000 23 759 000 -500 000

1512 Kompensation för mervärdesskatt till

kommuner och landsting -31 357 000 -31

357 000

1611 Betalningsdifferenser pga anstånd,

netto -170 710 -170 710

1621 Uppbördsförluster, netto, fysiska

personers inkomstskatt -2 347 250 -2 347

250

1622 Uppbördsförluster, netto, juridiska

personers inkomstskatt -335 321 -335 321

1623 Uppbördsförluster, netto,

arbetsgivaravgifter -614 756 -614 756

1624 Uppbördsförluster, netto,

mervärdesskatt -894 190 -894 190

1625 Uppbördsförluster, netto, räntor m.m.

-1 397 172 -1 397 172

1631 Betalningsdifferenser, övriga 1 016

362 1 016 362

1691 Betalningsdifferenser,

skattemyndigheterna, netto 0 0

1692 Indrivna medel,

kronofogdemyndigheterna, netto 0 0

1711 Nedsättning, anställningsstöd -1 545

000 -1 545 000 +1 800 000 +1 545 000

1712 Nedsättning, kompetensutveckling -118

000 -118 000 +118 000

1713 Nedsättning, bredbandsinstallation -

50 000 -50 000 +60 000 +50 000 +50 000

1714 Nedsättning, stöd till sjöfart -1 300

000 -1 300 000 +1 300 000

1715 Nedsättning, skattereduktion

pensionärer -165 000 -165 000

1716 Nedsättning, sysselsättningsstöd till

kommuner och landsting -3 100 000 -3 100

000

1717 Nedsättning, skattelättnad för vissa

byggtjänster -403 333 -403 333 +300 000

2000 Inkomster av statens verksamhet: 28

502 360 28 502 360 +300 000 +1 705 000

+80 000

3000 Inkomster av försåld egendom: 15 000

000 15 000 000 +30 000 000 +30 000 000

+30 000 000 +30 000 000

4000 Återbetalning av lån: 2 325 641 2 325

641

5000 Kalkylmässiga inkomster: 6 347 000 6

347 000

6000 Bidrag m.m. från EU: 11 646 700 11

646 700

Summa 701 280 491 700 939 144 -341 347

+75 810 000 +18 393 653 +20 330 000 -34

790 000

Förteckning över av utskottet i punkt 5

avstyrkta motionsyrkanden

Motion Motionärer Yrkanden

Utgifter

Punkt 5 a Utgiftstak för staten 2002-2004

(prop. 2002/03:1 punkt 2)

2002/03:Fi231 Bo

Lundgren m.fl. (m) 3

2002/03:Fi232 Lars

Leijonborg m.fl. (fp) 2

2002/03:Fi233 Alf

Svensson m.fl. (kd) 5

2002/03:Fi234 Maud

Olofsson m.fl. (c) 3

Punkt 5 b Beräkning av den offentliga

sektorns

utgifter åren 2003 och 2004

(prop. 2002/03:1 punkt 3)

2002/03:Fi231 Bo

Lundgren m.fl. (m) 2

2002/03:Fi232 Lars

Leijonborg m.fl. (fp) 3

2002/03:Fi233 Alf

Svensson m.fl. (kd) 12

Punkt 5 c Fördelning av statsbudgetens

utgifter

på utgiftsområden 2003

(prop. 2002/03:1 punkt 8)

2002/03:Fi231 Bo

Lundgren m.fl. (m) 5

2002/03:Fi232 Lars

Leijonborg m.fl. (fp) 6

2002/03:Fi233 Alf

Svensson m.fl. (kd) 8

2002/03:Fi234 Maud

Olofsson m.fl. (c) 6

Punkt 5 d Förändringar av

anslagsbehållningar

för budgetåret 2003

(prop. 2002/03:1 punkt 9)

2002/03:Fi232 Lars

Leijonborg m.fl. (fp) 5

Punkt 5 e Myndigheternas in- och utlåning

i

Riksgäldskontoret

(prop. 2002/03:1 punkt 5)

2002/03:Fi233 Alf

Svensson m.fl. (kd) 11

Motion Motionärer Yrkanden

Inkomster

Skattepolitikens inriktning

2002/03:Fi231 Bo

Lundgren m.fl. (m) 9, 11

2002/03:Fi233 Alf

Svensson m.fl. (kd) 7 (i

denna

del)

2002/03:Fi234 Maud

Olofsson m.fl. (c) 12

2002/03:Fi255 Per

Landgren m.fl. (kd) 1, 7

2002/03:Fi256 Alf

Svensson m.fl. (kd) 2-7, 23

2002/03:Fi286 Maud

Olofsson m.fl. (c) 1

2002/03:Sk382 Lars

Leijonborg m.fl. (fp) 1, 3, 4,

26

2002/03:MJ432 Alf

Svensson m.fl. (kd) 23

Punkt 5 g Beskattning av

förvärvsinkomster

(prop. 2002/03:1 punkt 27)

2002/03:Fi255 Per

Landgren m.fl. (kd) 2-5, 8

2002/03:Fi256 Alf

Svensson m.fl. (kd) 8-11, 33

2002/03:Fi286 Maud

Olofsson m.fl. (c) 2-4

2002/03:Fi287 Lennart

Hedquist m.fl. (m) 1-7, 33

2002/03:Sk382 Lars

Leijonborg m.fl. (fp) 2

Skattereduktion för

fackföreningsavgifter

2002/03:Fi286 Maud

Olofsson m.fl. (c) 5

2002/03:Fi287 Lennart

Hedquist m.fl. (m) 37, 38

Utökade reseavdrag

2002/03:Fi255 Per

Landgren m.fl. (kd) 6

2002/03:Fi256 Alf

Svensson m.fl. (kd) 12

2002/03:Fi286 Maud

Olofsson m.fl. (c) 6, 8

2002/03:Fi287 Lennart

Hedquist m.fl. (m) 8, 9

2002/03:N304 Mikael

Odenberg m.fl. (m) 4 (i

denna

del)

Hushållstjänster

2002/03:Fi286 Maud

Olofsson m.fl. (c) 7

2002/03:Fi287 Lennart

Hedquist m.fl. (m) 29

Pensions- och kompetenssparande

2002/03:Sk382 Lars

Leijonborg m.fl. (fp) 7

Gåvor till ideell verksamhet

2002/03:Sk382 Lars

Leijonborg m.fl. (fp) 14

Företagsbeskattning,

dubbelbeskattning

2002/03:Fi256 Alf

Svensson m.fl. (kd) 19, 20

2002/03:Fi286 Maud

Olofsson m.fl. (c) 16, 17,

22

2002/03:Fi287 Lennart

Hedquist m.fl. (m) 26

2002/03:Sk382 Lars

Leijonborg m.fl. (fp) 24

2002/03:Sk383 Per

Landgren m.fl. (kd) 2, 6, 14

Avyttring av fåmansföretag

genom

andelsbyte

2002/03:Fi261 Per

Rosengren (v)

2002/03:Fi286 Maud

Olofsson m.fl. (c) 23

2002/03:Sk382 Lars

Leijonborg m.fl. (fp) 22

2002/03:Sk417 Lennart

Hedquist m.fl. (m) 14, 15

Skatt på royalty

2002/03:Fi287 Lennart

Hedquist m.fl. (m) 27

2002/03:Sk383 Per

Landgren m.fl. (kd) 12

Punkt 5 k Förändrade nivåer för

socialavgifter

(prop. 2002/03:1 punkterna 28

och 29)

2002/03:Fi256 Alf

Svensson m.fl. (kd) 15, 16

2002/03:Fi286 Maud

Olofsson m.fl. (c) 18-20

2002/03:Fi287 Lennart

Hedquist m.fl. (m) 39

2002/03:Sk382 Lars

Leijonborg m.fl. (fp) 25

2002/03:Sk383 Per

Landgren m.fl. (kd) 5

Fastighetsskatt

2002/03:Fi245 Karin

Enström (m) 1

2002/03:Fi254 Per

Landgren m.fl. (kd) 1-3

2002/03:Fi256 Alf

Svensson m.fl. (kd) 13, 14

2002/03:Fi286 Maud

Olofsson m.fl. (c) 9, 11

2002/03:Fi287 Lennart

Hedquist m.fl. (m) 18 (i

denna

del),

19, 21

2002/03:Sk382 Lars

Leijonborg m.fl. (fp) 8-10

2002/03:Bo216 Annelie

Enochson (kd) 6

Förmögenhetsskatt

2002/03:Fi245 Karin

Enström (m) 2

2002/03:Fi256 Alf

Svensson m.fl. (kd) 21, 22

2002/03:Fi286 Maud

Olofsson m.fl. (c) 13, 14

2002/03:Fi287 Lennart

Hedquist m.fl. (m) 18 (i

denna

del),

22-24

2002/03:Sk382 Lars

Leijonborg m.fl. (fp) 11, 12

2002/03:Sk383 Per

Landgren m.fl. (kd) 3

2002/03:A315 Anders G

Högmark m.fl. (m) 2

Skattelättnad för

studentbostäder och

äldrebostäder

2002/03:Fi256 Alf

Svensson m.fl. (kd) 26

2002/03:Fi286 Maud

Olofsson m.fl. (c) 15

Sänkt mervärdesskatt på böcker

och

tidskrifter

2002/03:Fi256 Alf

Svensson m.fl. (kd) 27, 29

2002/03:Fi286 Maud

Olofsson m.fl. (c) 31

Punkt 5 l Skatt på lågpriscigaretter

(prop. 2002/03:1 punkt 36)

2002/03:Sk397 Ragnwi

Marcelind (kd)

Skatt på alkoholdrycker

2002/03:Fi207 Lennart

Hedquist m.fl. (m) 1-4

2002/03:Fi287 Lennart

Hedquist m.fl. (m) 30-32

Punkt 5 n En fortsatt grön skatteväxling

- höjd

koldioxidskatt och elskatt

(prop. 2002/03:1 punkt 33 i

denna del)

2002/03:Fi256 Alf

Svensson m.fl. (kd) 32

2002/03:Fi286 Maud

Olofsson m.fl. (c) 25, 26

2002/03:Fi287 Lennart

Hedquist m.fl. (m) 12, 13

2002/03:N301 Mikael

Odenberg m.fl. (m) 9

Punkt 5 o Kraftvärmebeskattningen

(prop. 2002/03:1 punkt 33 i

denna del)

2002/03:N394 Åsa

Torstensson m.fl. (c) 2

Beskattning av alternativa

drivmedel

2002/03:Fi256 Alf

Svensson m.fl. (kd) 30, 31

Skatt på drivmedel

2002/03:Fi227 Ulla

Löfgren och Elizabeth Nyström (m)

2002/03:Fi256 Alf

Svensson m.fl. (kd) 17, 18

2002/03:Fi287 Lennart

Hedquist m.fl. (m) 14

2002/03:Sk383 Per

Landgren m.fl. (kd) 8, 9

2002/03:MJ377 Lars

Gustafsson m.fl. (kd) 2

2002/03:N304 Mikael

Odenberg m.fl. (m) 4 (i

denna

del)

2002/03:N307 Sven

Gunnar Persson m.fl. (kd) 3

Kärnkraftsproducerad el

2002/03:Fi287 Lennart

Hedquist m.fl. (m) 15, 16

Punkt 5 q Grön skatteväxling - höjd

avfallsskatt

(prop. 2002/03:1 punkt 34)

2002/03:Fi286 Maud

Olofsson m.fl. (c) 27

Punkt 5 r Grön skatteväxling - höjd

naturgrusskatt

(prop. 2002/03:1 punkt 35)

2002/03:T288 Ulla

Löfgren och Anders G Högmark (m) 2

Reklamskatt

2002/03:Fi203 Marietta

de Pourbaix-Lundin (m)

2002/03:Fi205 Cristina

Husmark Pehrsson och

Anne Marie Brodén (m)

2002/03:Fi228 Gunnar

Axén och Per Bill (m)

2002/03:Fi229 Ingvar

Svensson (kd)

2002/03:Fi243

Christina Nenes och Göte Wahlström (s)

2002/03:Fi251 Johan

Pehrson (fp)

2002/03:Fi252 Sven

Bergström och Håkan Larsson (c)

2002/03:Fi268 Carl-

Axel Roslund (m)

2002/03:Fi277 Kenth

Högström m.fl. (s)

2002/03:Fi287 Lennart

Hedquist m.fl. (m) 28

2002/03:Sk223 Rigmor

Stenmark (c)

2002/03:Sk295 Gunnar

Andrén (fp)

2002/03:Sk346 Jörgen

Johansson och Jan Andersson (c) 2

2002/03:Sk417 Lennart

Hedquist m.fl. (m) 8

2002/03:Kr297 Kent

Olsson m.fl. (m) 13

Jordbrukets beskattning

2002/03:Fi286 Maud

Olofsson m.fl. (c) 28-30

2002/03:Fi287 Lennart

Hedquist m.fl. (m) 10, 11

2002/03:Sk383 Per

Landgren m.fl. (kd) 7

2002/03:MJ268 Per

Westerberg m.fl. (m) 4, 5

2002/03:MJ487 Jan

Andersson m.fl. (c) 2

Punkt 5 s Bredbandsinstallation

(prop. 2002/03:1 punkt 30)

2002/03:Fi232 Lars

Leijonborg m.fl. (fp) 26

2002/03:Fi286 Maud

Olofsson m.fl. (c) 33

2002/03:Fi287 Lennart

Hedquist m.fl. (m) 36

Anställningsstöd och rederistöd

2002/03:Fi256 Alf

Svensson m.fl. (kd) 28

2002/03:Fi287 Lennart

Hedquist m.fl. (m) 34, 35

Inkomster av statens verksamhet

2002/03:Fi231 Bo

Lundgren m.fl. (m) 4 (i

denna

del)

2002/03:Fi232 Lars

Leijonborg m.fl. (fp) 4 (i

denna

del)

2002/03:Fi233 Alf

Svensson m.fl. (kd) 6 (i

denna

del)

Punkt 5 u Beräkning av statsbudgetens

inkomster

för 2003

(prop. 2002/03:1 punkt 7)

2002/03:Fi231 Bo

Lundgren m.fl. (m) 4 (i

denna

del)

2002/03:Fi232 Lars

Leijonborg m.fl. (fp) 4 (i

denna

del)

2002/03:Fi233 Alf

Svensson m.fl. (kd) 6 (i

denna

del)

2002/03:Fi234 Maud

Olofsson m.fl. (c) 11

2002/03:Fi256 Alf Svensson m.fl. (kd)

1, 24

2002/03

FiU1

Redogörelse för ärendet

Bakgrund

I detta betänkande behandlas regeringens

och partiernas förslag till fördelning av

statsutgifterna på utgiftsområden.

Betänkandet, ibland kallat rambetänkandet,

utgör underlaget för riksdagens beslut om

statsbudgeten och utgiftsramar för de

olika utgiftsområdena. I riksdagens

rambeslutsmodell innebär beslutet om

ramarna att en utgiftsram fastställs för

varje utgiftsområde som i den fortsatta

beredningen av anslaget inte får

överskridas. Ett förslag från ett utskott

till fördelning av anslagen inom ett

utgiftsområde kan inte behandlas av

riksdagen förrän riksdagen fattat beslutet

om ramarna (RO 5:12). De olika

fackutskotten som bereder och lägger fram

förslag till beslut om anslagen inom

respektive utgiftsområde kan göra

omprioriteringar mellan anslagen men får

inte lägga fram ett förslag som går utöver

den fastställda ramen. Inte heller får

förslag läggas fram reservationsvis som

överskrider ramen.

Riksdagen fastställer statsbudgetens

sammansättning i stort genom ett särskilt

beslut som innefattar

dels utgiftsramar för utgiftsområden,

dels en beräkning av inkomsterna på

statsbudgeten (inklusive skatteförslagen).

Detta beslut ingår som punkt 5 i

Utskottets förslag till riksdagsbeslut.

Utskottets motivering för förslaget

behandlas i betänkandet i avsnitten

2.4-2.12, 3 och 4.1.

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 2002/03:1

Budgetpropositionen för 2003 om förslag

till statsbudget, finansplan m.m.

punkterna 1-15 och 27-38,

dels de motioner som väckts med anledning

av ärendet under allmänna motionstiden

2002 enligt förteckningen i bilaga 1.

Finansplanens avsnitt 9 Tilläggsbudget

2002 (punkterna 16-26) behandlas i

finansutskottets betänkande 2002/03:FiU11.

Motioner om frågan om deltagande i det

europeiska valutasamarbetet behandlas i

finansutskottets betänkande 2002/03:FiU8.

Regeringens lagförslag

De lagförslag som regeringen lägger fram i

budgetpropositionen återges i bilaga 2 i

betänkandet.

Utskottets förslag till ändringar i

regeringens förslag återges i bilaga 3 i

betänkandet.

Yttranden från andra utskott

Yttranden över budgetpropositionens

förslag jämte motioner i de delar som

berör respektive utskotts beredningsområde

har inkommit från

- skatteutskottet (2002/03:SkU1y),

- justitieutskottet (protokollsutdrag

2002/03:4.3),

- utrikesutskottet (2002/03:UU2y),

- försvarsutskottet (2002/03:FöU1y),

- socialförsäkringsutskottet

(2002/03:SfU1y),

- socialutskottet (2002/03:SoU1y),

- kulturutskottet (protokollsutdrag

2002/03:2.7),

- trafikutskottet (protokollsutdrag

2002/03:4.3),

- miljö- och jordbruksutskottet

(2002/03:MJU1y),

- näringsutskottet (protokollsutdrag

2002/03:2.2),

- arbetsmarknadsutskottet (2002/03:AU1y),

- bostadsutskottet (2002/03:BoU1y).

Yttrandena återfinns i bilagorna 4-15 i

del 2 av betänkandet.

Konstitutionsutskottet och

utbildningsutskottet har avstått från att

yttra sig.

Utfrågningar

Utskottet anordnade den 17 oktober 2002 en

offentlig utfrågning om den aktuella

penningpolitiken med riksbankschefen Urban

Bäckström.

Protokoll från utfrågningen finns i

bilaga 16 i del 2 av betänkandet.

Den 5 november 2002 informerade

generaldirektör Ingemar Hansson och

prognoschef Hans Lindberg,

Konjunkturinstitutet, om lönebildningen

och den 12 november 2002 informerade

statssekreterare Jens Henriksson och

ämnesrådet Yngve Lind,

Finansdepartementet, om uppdateringen av

Sveriges konvergensprogram 2002.

Skrivelser

Skrivelser i ärendet har inkommit från

Växjö Energi AB Sandviksverket, Spel &

Servicehandlarnas Riksförbund AB samt

Betongvaruindustrin, Sveriges

Bergmaterialindustri och Svenska

Fabriksbetongföreningen.

Utskottets överväganden

1 Den ekonomiska politiken

1.1 Den internationella utvecklingen

1.1.1 Långsammare återhämtning

Världsekonomin återhämtade sig under våren

efter den kraftiga konjunkturnedgången i

fjol, då tillväxttakten i världsekonomins

draglok Förenta staterna sjönk från drygt

4 % 2000 till 0,3 % 2001. Under sommaren

och hösten har det emellertid kommit

signaler om att uppgången stannat av bl.a.

till följd av fallande kurser på världens

aktiebörser och hot om krig och militära

insatser mot Irak. Samtidigt har både

hushållens och företagens förväntningar om

den framtida ekonomiska utvecklingen i

t.ex. Förenta staterna och i länderna i

euroområdet dämpats en del.

Trots den senaste tidens växande

osäkerhet räknar regeringen i

budgetpropositionen med att återhämtningen

i världsekonomin fortsätter under de

närmaste åren. Orsaken är bl.a. att den

samlade ekonomiska politiken alltjämt är

expansiv och att hushållens efterfrågan i

Förenta staterna är relativt stark trots

turbulensen på de finansiella marknaderna.

Vidare förutses stigande vinster i

näringslivet vilket öppnar för ökade

investeringar, produktion och

sysselsättning. Återhämtningen blir dock

svagare än vad regeringen räknade med i

vårpropositionen. Anledningen är bl.a.

att fallet på aktiebörserna får en

dämpande effekt på konsumtionen och

investeringarna, speciellt i Förenta

staterna.

DIAGRAM 1. TILLVäXTEN I OLIKA DELAR AV VäRLDEN

Årlig procentuell förändring

*grafiskt element borttaget*Källa:

Finansdepartementet

I fjol ökade bruttonationalprodukten

(BNP) i världen med 2,3 %, vilket är ett

av de svagaste tillväxttalen för

världsekonomin sedan 1970-talet. I år

stiger tillväxttakten till 2,7 % - även

det en låg siffra i ett historiskt

perspektiv - för att nästa år öka till 3,6

%, enligt regeringens bedömning i

budgetpropositionen. Det är 0,1

procentenheter högre respektive 0,6

procentenheter lägre än vad regeringen

förväntade sig i vårpropositionen. I sin

s.k. baskalkyl fram till 2004 räknar

regeringen med att BNP stiger med 4,1 %

2004, vilket är samma bedömning som i

vårpropositionen.

Den låga tillväxten gör att

arbetslösheten stiger i flertalet större

länder. I t.ex. Förenta staterna bedöms

arbetslösheten öka från 4,8 % av

arbetskraften i fjol till 5,7 % i år.

TABELL 1. TILLVäXT, INFLATION OCH ARBETSLöSHET I

VäRLDSEKONOMIN

Årlig procentuell förändring

*grafiskt element borttaget*

1.1.2 Återhämtningen i Förenta staterna

svagare än förväntat

Förra året steg BNP i Förenta staterna med

0,3 % - den svagaste tillväxten i den

amerikanska ekonomin sedan början av 1980-

talet, om man bortser från 1991 då BNP

till följd av det s.k. Kuwaitkriget sjönk

med 0,5 procentenheter.

Kraftigt sänkta räntor, skattesänkningar,

omfattande rabatter vid bilinköp och

dämpad lageravveckling förde med sig att

aktiviteten i den amerikanska ekonomin

började stiga på nytt mot slutet av förra

året och under inledningen av 2002. Under

våren och sommaren har dock uppgången

bromsats upp. Hushållens och företagens

förväntningar om framtiden har minskat

markant samtidigt som tillväxten i

hushållskonsumtionen mattats av, bl.a. på

grund av den kraftiga prisnedgången på

aktier.

Regeringen räknar dock med att uppgången

i Förenta staternas ekonomi fortsätter

under de närmaste åren, om än i en

långsammare takt än vad som förväntades i

vårpropositionen. Den fortsatt expansiva

ekonomiska politiken, en hög efterfrågan

hos hushållen trots de senaste månadernas

minskade förtroende, ökad sysselsättning

och stigande reallöner väntas höja

förtroendet, öka produktionen och

vinsterna i näringslivet. Nedgången på

aktiebörserna betyder emellertid att

konjunkturuppgången blir svagare än vad

som varit fallit vid tidigare

återhämtningar. De lägre aktiekurserna

ökar hushållssparandet och dämpar både

konsumtionen och investeringarna, enligt

regeringens bedömning.

Sammantaget räknar regeringen med att BNP

i Förenta staterna stiger med 2,3 %

respektive 2,7 % under 2002 och 2003 - en

tillväxt som under de bägge åren är totalt

0,7 procentenheter lägre än vad regeringen

kalkylerade med i vårpropositionen. I

regeringens huvudkalkyl förväntas en

tillväxt 2004 på 4,1 %, dvs. samma

tillväxttal som i vårpropositionen.

1.1.3 Svag konjunktur i euroområdet

Konjunkturen i euroområdet nådde sin

botten i slutet av förra året. Sedan dess

har det skett en viss återhämtning,

framför allt beroende på stigande export

till Förenta staterna. De inhemska

investeringarna har dock fortsatt att

minska samtidigt som konsumtionen varit

svag bl.a. på grund av stigande

arbetslöshet och lägre

sysselsättningstillväxt.

Till skillnad från utvecklingen i Förenta

staterna räknar regeringen i

budgetpropositionen med att tillväxttakten

i euroområdet fortsätter att sjunka i år,

efter den dryga halveringen av

tillväxttakten i fjol. Speciellt tydlig är

nedgången i de större länderna. För t.ex.

Tyskland väntas BNP stiga med 0,4 %, efter

en tillväxt i fjol på 0,6 %. I Italien och

Frankrike sjunker tillväxttakten från 1,8

% i fjol till 0,5 % respektive 1,1 % i år.

En fortsatt stigande internationell

efterfrågan, ökad sysselsättning och

stigande reallöner gör enligt regeringens

bedömning att efterfrågan i euroområdet

stiger och tillväxttakten ökar under de

kommande åren. Till det bidrar också de

räntesänkningar som Europeiska

centralbanken (ECB) genomförde under förra

året plus att regeringen kalkylerar med

ytterligare en räntesänkning mot slutet av

året. Sammantaget bedömer regeringen att

BNP i euroområdet stiger med 2,2 % 2003

och 3,0 % 2004, efter en förväntad

tillväxt i år på 0,9 %.

Frågetecknen om styrkan i uppgången i

Förenta staterna och en fortsatt svag

arbetsmarknad har under sommaren ökat

osäkerheten om konjunkturuppgången i

euroområdet, enligt regeringens bedömning.

Om inte arbetsmarknaden förbättras kan

uppgången bli svagare och långsammare än

vad som antagits i huvudprognosen.

Tillväxten i den brittiska ekonomin avtog

markant mot slutet av förra året bl.a. på

grund minskad efterfrågan i den tidigare

kraftigt växande tjänstesektorn.

Tillväxten i år hålls uppe av en hög

offentlig konsumtion och en fortsatt

förhållandevis stark hushållskonsumtion.

En expansiv ekonomisk politik i

kombination med ökad sysselsättning gör

att tillväxten ökar under de kommande

åren. I takt med att den internationella

efterfrågan ökar stiger också

industriproduktionen och de brittiska

investeringarna. Storbritanniens BNP

stiger 1,5 % 2002 och 2,6 % 2003, enligt

regeringens bedömning.

Vid sidan av Tyskland är de övriga

nordiska länderna - Danmark, Finland och

Norge - de viktigaste marknaderna i Europa

för svensk exportindustri.

Som framgår av tabell 1 räknar regeringen

med att Norges BNP växer med 1,7 % i år,

efter en uppgång under förra året på 1,5

%. Tillväxten drivs av en stark konsumtion

som i sin tur drivs av bl.a. en expansiv

ekonomisk politik och stora reala

lönepåslag. Den inhemska norska industrin

gynnas av kraftiga oljerelaterade

investeringar, samtidigt som

exportindustrin tyngs av ett högt

kostnadsläge och en stark norsk krona.

Nästa år ökar tillväxttakten till 2,2 %,

för att stiga med ytterligare 1,8 % 2004,

enligt regeringens bedömning. En svag

export och en svag inhemsk efterfrågan

gjorde att Danmarks BNP i fjol steg med

endast 0,9 %. I år förväntas

tillväxttakten stiga till 1,7 % till följd

av ökad hushållskonsumtion. Tillväxttakten

stiger ytterligare något 2003 när export

och investeringar ökar i takt med den

internationella konjunkturförbättringen.

Den internationella lågkonjunkturen och

nedgången i IKT-sektorn (sektorn för

informations- och kommunikationsteknik)

slog under förra året hårt mot den

finländska ekonomin - tillväxttakten sjönk

till 0,7 % efter en uppgång året innan på

5,6 %. Regeringen räknar i

budgetpropositionen med att den finländska

konjunkturen förbättras under året men att

BNP-tillväxten stannar på 1 % 2002. I takt

med stigande konsumtion och ökande

investeringar ökar tillväxttakten till 3,1

% 2003 respektive 3,6 % 2004.

Efter att ha minskat under senare år

stiger arbetslösheten på nytt i EU. Som

framgår av tabell 1 ökar arbetslösheten i

EU till i genomsnitt 7,8 % 2002. I

euroområdet stiger den till 8,5 % efter en

arbetslöshet i fjol på 8,3 %. Trots det

fortsätter skillnaden i arbetslöshet

mellan Europa och Förenta staterna att

minska, eftersom arbetslösheten i den

amerikanska ekonomin stiger mer än i

Europa. I år uppgår skillnaden i

arbetslöshet till 2,1 procentenheter,

enligt regeringens bedömning. För fem år

sedan, i slutet av 1990-talet, var

arbetslösheten i Europa mer än 6

procentenheter högre än i Förenta

staterna.

1.1.4 Deflationen i Japan består

Den ekonomiska situationen i Japan

ljusnade något under första halvåret.

Stigande efterfrågan i framför allt de

asiatiska grannländerna stimulerade den

japanska exporten och

industriproduktionen. Däremot fortsatte

den inhemska japanska efterfrågan att vara

svag. Visserligen steg hushållens

konsumtion något, men det uppvägdes av en

fortsatt mycket svag

investeringsutveckling och en tilltagande

lageravveckling hos företagen. Vidare

fortsätter antalet konkurser att öka och

arbetslösheten ligger på historiskt höga

nivåer samtidigt som priserna i ekonomin i

genomsnitt sjunker med 1 %.

Några tecken på en avgörande förbättring

under de närmaste åren saknas. Behovet av

reformer inom finans- och

företagssektorerna är stort. Andelen s.k.

dåliga lån i banksystemet är hög och

kreditgivningen har forsatt att minska

trots extremt låga räntor och

centralbankens försök att öka likviditeten

i ekonomin. Möjligheterna att via

finanspolitiken stimulera konsumtionen och

investeringarna är begränsade genom den

stora och snabbt växande offentliga

skulden.

Regeringen gör bedömningen att Japans BNP

minskar med 0,5 % i år, efter en nedgång

under förra året på 0,3 %. Nästa år stiger

BNP med 1,1 % till följd av framför allt

stigande internationell efterfrågan och

ökad japansk export.

De exportberoende mindre länderna i

Asien, t.ex. Sydkorea, Taiwan, Malaysia

och Singapore, drabbades hårt av förra

årets nedgång i IKT-sektorn och den

internationella konjunkturförsvagningen.

Hittills i år har emellertid länderna

uppvisat en tydlig återhämtning till följd

av en stark export. En fortsatt ökad

export och en ökad inhemsk efterfrågan gör

att tillväxten utvecklas väl de närmaste

åren.

En stark inhemsk efterfrågan bidrar till

att tillväxten i Kina och Indien

fortsätter att öka i år och under nästa

år. Som helhet växer ekonomierna i

Sydostasien med drygt 6 % per år både 2002

och 2003, enligt regeringens bedömning.

1.1.5 Svag utveckling i Latinamerika

Den internationella lågkonjunkturen och

stora politiska och ekonomiska problem i

flera länder har förvärrat det ekonomiska

läget i Latinamerika. I Argentina

förväntas produktionen falla kraftigt både

i år och under nästa år. Bidragande

orsaker till den utvecklingen är höga

realräntor bl.a. till följd av låg tillit

till växelkurspolitiken, en snabbt

stigande inflation, en rekordhög

arbetslöshet och krisen inom banksystemet.

Även den brasilianska ekonomin tyngs av

finansiell oro och politisk osäkerhet som

slår mot tillväxtutsikterna.

Den mexikanska ekonomin har, i motsatts

till den argentinska och brasilianska

ekonomin, visat på återhämtning hittills i

år, bl.a. till följd av stigande

investeringar.

Regeringen bedömer att regionens samlade

BNP i år minskar med 0,4 % för att öka med

3,0 % 2003.

1.1.6 Osäkerheter i den internationella

bedömningen

Sammanfattningsvis räknar regeringen med

att den internationella konjunkturen

fortsätter att förbättras under

prognosperioden. Utvecklingen under våren

och sommaren med fallande aktiekurser och

minskat förtroende bland konsumenter och

företagare väntas dock innebära att

återhämtningen sker i en långsammare takt

än vad regeringen förväntade i

vårpropositionen.

Den största risken och osäkerheten i

bedömningen gäller den internationella

utvecklingen. I prognosen räknar

regeringen t.ex. med att den senaste

tidens turbulens på aktiemarknaderna avtar

och att hushållens förtroende för den

ekonomiska utvecklingen stiger och att

därmed konsumtionen ökar. Det finns en

klar risk för att oron på

finansmarknaderna fortsätter och att det i

större utsträckning än hittills leder till

att konsumenterna i t.ex. Förenta staterna

blir mer återhållsamma. En sådan

utveckling skulle kunna bidra till att

konjunkturen på nytt vänder nedåt och att

tillväxten i världsekonomin under de

närmaste åren blir lägre.

Regeringen räknar vidare i prognosen med

att arbetsmarknadssituationen i

euroområdet förbättras framöver.

Fortsätter arbetslösheten att stiga kan

det leda till en svagare inhemsk

efterfrågan och därmed en ännu lägre

tillväxttakt i euroområdet framöver.

Med anledning av det osäkra

internationella konjunkturläget redovisar

regeringen i budgetpropositionen ett s.k.

lågtillväxtalternativ, i vilket antas att

den internationella återhämtningen stannar

av och vänds till en nedgång under nästa

år. Lågtillväxtalternativet redovisas mer

utförligt i avsnitt 1.2.6 Alternativa

kalkyler för utvecklingen fram till 2004.

1.2 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige

1.2.1 Bättre än förväntat i den svenska

ekonomin

Hittills i år har den svenska ekonomin

utvecklats relativt gynnsamt, trots den

låga tillväxten i världsekonomin och den

svaga utvecklingen i delar av euroområdet.

Den svenska exporten steg överraskande

kraftigt under första halvåret, bl.a. på

grund av en god konkurrenskraft och en

lågt värderad krona. Även

hushållskonsumtionen har, trots den

internationella oron och den svaga

börsutvecklingen, ökat förhållandevis

starkt hittills i år, efter den mycket

svaga utvecklingen under 2001. Den

stigande konsumtionen förklaras bl.a. av

kraftigt ökade inkomster - hushållens

reala disponibla inkomster väntas i år

stiga med 4,8 %, varav mer än hälften av

ökningen beror på finanspolitiska åtgärder

i form av t.ex. sänkta skatter och lägre

daghemsavgifter när maxtaxan infördes vid

årsskiftet. En annan förklaring är att den

öppna arbetslösheten, i motsats till

regeringens förväntningar i

vårpropositionen, legat kvar på ungefär

samma nivå som under förra året. Som

framgår av diagram 2 har också hushållens

förväntningar om den ekonomiska framtiden

(enligt Konjunkturinstitutets samlade

tillförsiktsindikator, den s.k. CCI) ökat

under det senaste året, även om en viss

nedgång kan noteras de senaste månaderna

bl.a. som en följd av sommarens och

höstens prisfall på Stockholmsbörsen.

Tillväxten i den svenska ekonomin

hittills under 2002 har också gynnats av

att både den statliga och kommunala

konsumtionen ökat mer än förväntat.

Däremot har investeringarna, med undantag

för bostadsinvesteringarna, utvecklats

svagare än vad som förväntades i

vårpropositionen. Det låga

kapacitetsutnyttjandet i industrin gör att

industriinvesteringarna fortsätter att

sjunka i år. Till skillnad från

utvecklingen under förra året bedöms även

investeringsverksamheten i tjänstesektorn

minska i år. Anledningen är bl.a. en

svagare efterfrågan men nedgången beror

också delvis på de mycket omfattande

investeringar som branschen genomfört

under de senaste åren.

I likhet med utvecklingen under förra

året begränsas årets BNP-tillväxt av att

både industrin och handeln i viss

utsträckning tillgodosett efterfrågan

genom lageravveckling.

DIAGRAM 2. HUSHåLLENS OCH FöRETAGENS

FRAMTIDSFöRVäNTNINGAR1

*grafiskt element borttaget*

1 Skillnaden mellan andelen positiva och

andelen negativa.

Källa: Konjunkturinstitutet och

Statistiska centralbyrån

Den stigande exporten och den ökande

konsumtionen gör att Sveriges BNP stiger

med 2,1 % 2002, enligt regeringens

bedömning i budgetpropositionen. Det är

0,4 procentenheter högre än vad regeringen

räknade med i vårpropositionen. Under

förutsättning att återhämtningen i

världsekonomin inte bryts och att

situationen på världens finansmarknader

stabiliseras fortsätter aktiviteten i den

svenska ekonomin att öka under de närmaste

åren. BNP stiger med 2,5 % per år både

2003 och 2004, enligt regeringens

bedömning.

Som framgår av tabell 2 är det framför

allt hushållens konsumtion som även i

fortsättningen väntas vara motorn i den

svenska ekonomin under de närmaste åren.

Stigande inkomster, en förhållandevis god

förmögenhetsställning i hushållssektorn

trots de senaste årens börsfall och en låg

öppen arbetslöshet ger utrymme för en

fortsatt relativt hög konsumtion framöver.

Regeringen räknar med att hushållens

konsumtion ökar med i genomsnitt 2,5 % per

år under de kommande två åren, jämfört med

en förväntad uppgång i år på omkring 2 %.

Som nämnts ovan och som även framgår av

tabell 2 väntas utrikeshandeln som helhet

ge ett relativt stort bidrag till årets

tillväxt, på grund av en förhållandevis

stark export och en svag utveckling av

importen. Den förväntade ökade

internationella efterfrågan bidrar till

att den svenska exporten fortsätter att

stiga under de närmaste åren.

Utrikeshandelns bidrag till tillväxten

blir dock lägre, eller t.o.m. negativt

2003, bl.a. till följd av att importen

ökar i takt med att exporten av varor med

stort importinnehåll stiger, lagren inom

industrin och handeln vänds från

avveckling till uppbyggnad samt att

kronans värde väntas stiga, vilket gör

importen billigare.

TABELL 2. BIDRAG TILL BNP-TILLVäXTEN1

Procentenheter

*grafiskt element borttaget*

1 Bidragen för 2000 redovisas exklusive

effekten av att Svenska kyrkan fr.o.m.

2000 ingår i hushållssektorn.

Källa: Finansdepartementet

I takt med att efterfrågan och

produktionen i ekonomin (och industrin)

stiger ökar investeringarna under de

närmaste åren. Sammantaget räknar

regeringen med en investeringsökning på

4,6 % 2003 och 5,1 % 2004. När det gäller

investeringarna i post- och

telekommunikationsbranschen har dessa

kraftigt justerats ned jämfört med

vårpropositionen. Endast en liten ökning

förutses. Orsaken är att utbyggnaden av

tredje generationens mobiltelefoni, det

s.k. 3 G, nu, till skillnad från tidigare,

endast väntas kompensera för de

investeringsminskningar som sker i

branschen i övrigt.

Regeringen gör vidare bedömningen att det

finns lediga resurser i den svenska

ekonomin. Det s.k. BNP-gapet i ekonomin,

dvs. skillnaden mellan den faktiska

produktionsnivån i samhället och den

praktiskt möjliga, väntas vara negativ

under hela prognosperioden. BNP-gapet

antas slutas först 2005. Det innebär att

ekonomin under 2003 och 2004 kan växa

snabbare än den svenska ekonomins

långsiktiga tillväxttrend på omkring 2 %

utan att inflationen tar fart.

Som redovisats ovan räknar regeringen i

sin baskalkyl med att BNP stiger med 2,1 %

2002 och 2,5 % per år 2003 respektive

2004. Mot bakgrund av den osäkra

internationella konjunkturen och osäkra

beräkningar av resursläget i den svenska

ekonomin redovisar regeringen två

alternativa utvecklingsscenarier för

perioden fram till 2004 - det s.k.

högtillväxtalternativet som utgår från att

det inledningsvis finns mer lediga

resurser i ekonomin och att

sysselsättningsmålet nås 2004 och det s.k.

lågtillväxtalternativet i vilket antas att

återhämtningen i den internationella

ekonomin bromsas upp och helt stannar av

under nästa år. De bägge alternativen

redovisas mer utförligt nedan under

avsnittet Alternativa kalkyler för

utvecklingen fram till 2004.

1.2.2 Prognosförutsättningar och nyckeltal

Regeringens prognos bygger på den

ekonomiska och statistiska information som

fanns tillgänglig t.o.m. den 4 oktober

2002. Ett viktigt antagande i prognosen är

att de avtalsmässiga löneökningarna och

löneglidningen hålls tillbaka så att de

totala lönekostnadsökningarna i ekonomin

begränsas till 3,5 % per år under de

närmaste åren. Siffrorna för 2002 och 2003

är prognoser, medan uppgifterna för 2004

bygger på antagandet att det vid utgången

av 2003 fortfarande finns lediga resurser

i den svenska ekonomin.

I tabell 3 och 4 redovisas

förutsättningarna och nyckeltalen i

regeringens prognos. I punkterna nedan

sammanfattas några av de viktigaste

elementen:

TABELL 3. PROGNOSFöRUTSäTTNINGAR 2000-2004

*grafiskt element borttaget*

Som nämndes ovan antar regeringen att de

totala lönekostnadsökningarna begränsas

till 3,5 % 2003 och 2004. I fjol steg

lönekostnaderna med 4,3 %, och i år väntas

en uppgång på 3,7 %.

Jämfört med vårpropositionen räknar

regeringen med en svagare svensk krona

under de närmaste åren. Mätt enligt det

s.k. TCW-index ligger kronans värde på i

genomsnitt 133,8 år 2002, 128,8 år 2003

och 127 år 2004 mot förväntade 131,6,

124,8 respektive 122,5 i vårpropositionen

(ju högre värde, desto svagare krona).

Som framgår av tabell 4 har regeringen

till följd av den oväntat gynnsamma

utvecklingen hittills i år justerat upp

sin arbetsmarknadsprognos för perioden

fram till 2004. Den öppna arbetslösheten

sjunker från 4 % av arbetskraften i fjol

till 3,9 % i år. I vårpropositionen

räknade regeringen med en öppen

arbetslöshetsnivå på 4,3 %. Antalet

deltagare i konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska åtgärder bedöms

dock bli högre i år än vad som antogs i

vårpropositionen. Den öppna arbetslösheten

väntas sedan sjunka ytterligare, till 3,8

% 2003, vilket är 0,2 procentenheter lägre

än prognosen i vårpropositionen.

TABELL 4. NYCKELTAL 2000-2004

*grafiskt element borttaget*

Den kraftiga inkomstförstärkningen i

kombination med en återhållen konsumtion

gör att hushållens sparande fortsätter att

stiga i år, efter det minskade sparandet i

slutet av 1990-talet. Under de kommande

åren sjunker dock sparandet något beroende

på bl.a. en stigande konsumtion och en

svagare inkomstutveckling.

1.2.3 Försörjningsbalansen

Under förutsättning att återhämtningen i

den internationella ekonomin inte avbryts

fortsätter aktiviteten i den svenska

ekonomin att öka och Sveriges BNP växer

med i genomsnitt ca 2,4 % per år under

perioden 2002-2004, enligt regeringens

bedömning i baskalkylen. Det är mer än en

procentenhet lägre än vad den svenska

ekonomin växte med under perioden 1998-

2000, men något högre än

genomsnittstillväxten under de senaste 30

åren. Regeringens prognos innebär vidare

att Sveriges tillväxt under de närmaste

åren kommer att ligga något högre än

tillväxtgenomsnittet bland EU- och euro-

länderna.

De olika delarna av försörjningsbalansen

utvecklar sig enligt regeringens bedömning

på följande sätt (se tabell 5):

TABELL 5. FöRSöRJNINGSBALANSEN 2000-2004

*grafiskt element borttaget*

1 Bidrag till BNP-tillväxt.

2 Exklusive effekten av kyrkans

avskiljande från staten 1 januari 2000.

Inklusive denna effekt hade ökningstakten

2000 för hushållens konsumtionsutgifter i

stället blivit 4,6 %, för offentliga

konsumtionsutgifter -0,9 % och för

kommunal konsumtion -0,2 %.

Siffrorna inom parentes anger regeringens

bedömning i vårpropositionen.

Källa: Finansdepartementet

Hushållens konsumtion stiger under

perioden jämfört med den svaga

utvecklingen under 2001.

Den offentliga konsumtionen ökar starkare

än vad regeringen förväntade sig i

vårpropositionen, bl.a. på grund av det

statliga stödet till den kommunala sektorn

som föreslås i budgetpropositionen och det

antagande som görs om en genomsnittlig

höjning av landstingsskatten med 0,25

procentenheter fr.o.m. nästa år.

I likhet med i fjol förväntas industrins

och handelns utförsäljning av lager bidra

till att dämpa årets tillväxt. I takt med

att efterfrågan och försäljningen ökar

väntas företagen på nytt bygga upp sina

lager, vilket bidrar till att öka BNP med

0,4 procentenheter nästa år.

1.2.4 Oväntat stark export hittills i år

Förra året var det svagaste året för den

svenska exportindustrin sedan mitten på

1970-talet. Fallande efterfrågan på IKT-

produkter och en markant nedgång i

industrikonjunkturen på Sveriges

viktigaste exportmarknader bidrog till att

den totala exporten av varor och tjänster

sjönk med 1,4 % under 2001.

Hittills i år har exporten ökat starkare

än vad regeringen förväntade sig i

vårpropositionen. Enligt uppgifter från

Statistiska centralbyrån (SCB) steg

exporten med 6,8 % under första halvåret i

år, jämfört med samma period i fjol.

Starkast var utvecklingen för fordon,

läkemedel och teleprodukter.

Regeringen räknar i budgetpropositionen

med att exporten fortsätter att öka under

prognosperioden i takt med att den

internationella konjunkturen förbättras.

Efter hand blir också sammansättningen av

den ökade efterfrågan mer gynnsam för den

svenska exportindustrin. Industrin

internationellt har för tillfället ett

relativt lågt kapacitetsutnyttjande. I

takt med att efterfrågan och utnyttjandet

stiger ökar efterfrågan på

investeringsvaror, vilket gynnar svensk

export. Importefterfrågan på svenska

exportmarknader, dvs.

världsmarknadstillväxten, väntas stiga med

2,1 % i år, 7,4 % nästa år och 7,6 % 2004,

enligt regeringens bedömning.

Teleprodukterna har under de senaste åren

blivit en allt viktigare ingrediens i den

svenska exporten och den svenska

tillväxten. I början av 1990-talet var

teleprodukternas andel av den totala

exporten ca 5 %. I slutet av 2000 uppgick

andelen till omkring 15 % för att sjunka

till ca 10 % förra året när den svenska

teleproduktexporten minskade med 34 %.

Trots att teleproduktexporten utvecklades

relativt starkt under första halvåret i år

räknar regeringen med att efterfrågan på

teleprodukter fortsätter att vara relativt

svag under hela prognosperioden. Det

ligger också i linje med de uppgifter som

branschen själv uppger i t.ex. KI:s olika

barometrar.

Sammanfattningsvis gör regeringen

bedömningen att den totala exporten stiger

med 3,8 % 2002 och 6,3 % 2003. I prognosen

ingår, som redovisades ovan, en

förstärkning av kronans värde på de

internationella valutamarknaderna under

2003.

1.2.5 Även sysselsättningen bättre än

väntat

Den svenska arbetsmarknaden förbättrades

kraftigt från första halvåret 1997 till

första halvåret 2001, då antalet

sysselsatta säsongrensat steg med omkring

320 000 personer och den öppna

arbetslösheten sjönk till omkring 4 %.

Sedan dess har efterfrågan på arbetskraft

minskat betydligt i takt med den svagare

internationella konjunkturen. Som framgår

av diagram 3 har sysselsättningen varit i

stort sett oförändrad sedan början av

2001.

Hittills i år har emellertid

arbetsmarknadsläget överraskat positivt

jämfört med regeringens bedömningar i

vårpropositionen. Under första halvåret i

år steg sysselsättningen säsongsrensat med

i genomsnitt 5 700 personer jämfört samma

period i fjol. Framför allt har

sysselsättningen ökat inom näringslivets

tjänstesektorer och i staten och

primärkommunerna, vilket motverkat en

fallande sysselsättning inom industrin.

Andelen öppet arbetslösa var under första

halvåret i genomsnitt 3,9 %, vilket kan

jämföras med 4 % under första halvåret i

fjol. Den totala arbetslösheten, dvs.

öppet arbetslösa plus antalet personer i

konjunkturberoende arbetsmarknadsåtgärder,

har dock legat på i stort sett samma nivå

som under motsvarande period i fjol.

Anledningen är att antalet deltagare i de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ökat

något i år.

Under sommaren (juli till augusti) har

sysselsättningen minskat något jämfört med

samma period förra året, och flertalet

indikatorer som t.ex. KI:s olika

barometrar, SCB:s vakansundersökningar och

AMS statistik över antalet lediga platser

på arbetsförmedlingarna indikerar att

sysselsättningen fortsätter att minska

under hösten och vintern. Regeringen

räknar också i budgetpropositionen med att

sysselsättningen sjunker något under

hösten. Det innebär att förändringen i

sysselsättningen mellan 2001 och 2002

därmed blir noll, mätt som årsgenomsnitt.

I vårpropositionen räknade regeringen med

att antalet sysselsatta i år skulle sjunka

med 0,4 procentenheter.

DIAGRAM 3. SYSSELSäTTNINGEN 1995-AUGUSTI 2002

*grafiskt element borttaget*

Källa: Statistiska centralbyrån

I takt med att den internationella

konjunkturen förstärks ökar efterfrågan på

arbetskraft på nytt, och regeringen räknar

med att sysselsättningen stiger med 0,2 %

2003 och 0,5 % 2004. Räknat i antalet

personer innebär detta att ytterligare

omkring 13 000 personer bedöms vara

sysselsatta nästa år jämfört med den

prognos som regeringen gjorde i

vårpropositionen.

DIAGRAM 4. DEN öPPNA ARBETSLöSHETEN 1995-AUGUSTI

2002

*grafiskt element borttaget*

Källa: Statistiska centralbyrån

Regeringen räknar vidare med att utbudet

av arbetskraft är oförändrat i år för att

stiga med 0,1 procentenheter 2003 och 0,4

procentenheter 2004. Den förväntade

utvecklingen av sysselsättningen och

arbetskraftsutbudet gör att den öppna

arbetslösheten sjunker till 3,8 % 2003

från 3,9 % 2002. Eftersom regeringen

bedömer att andelen deltagare i de

arbetsmarknadspolitiska program sjunker

under nästa år, innebär det att även

arbetslösheten inklusive

arbetsmarknadsåtgärder sjunker under nästa

år.

Diagram 5. Sysselsättningsgraden enligt

regeringens sysselsättningsmål

1995-augusti 2002

*grafiskt element borttaget*

Källa: Statistiska centralbyrån

Riksdagens och regeringens mål för

sysselsättningen är att

sysselsättningsgraden i ekonomin, dvs.

antalet sysselsatta i åldern 20-64 år i

procent av befolkningen i samma

åldersgrupp, ska stiga till 80 % 2004. Som

framgår av diagram 5 har

sysselsättningsgraden stigit under de

senaste åren till en nivå på omkring 78 %.

Regeringens prognos och baskalkyl i

budgetpropositionen innebär att

sysselsättningsgraden 2003 och 2004 ligger

kvar på ungefär samma nivå som i

dagsläget. För att nå sysselsättningsmålet

2004 krävs att den reguljära

sysselsättningen i åldersgruppen 20-64 år

ökar med ytterligare ungefär 100 000

personer.

I en alternativ kalkyl för den ekonomiska

utvecklingen under de närmaste åren

redovisar regeringen vad som krävs för att

målet ska nås. Kalkylen, som benämns

högtillväxtalternativet, redovisas nedan

under avsnittet Alternativa kalkyler för

utvecklingen fram till 2004. För att målet

ska uppfyllas krävs, vid sidan av en högre

ekonomisk tillväxt, att utbudet av

arbetskraft växer väsentligt snabbare än i

de kalkyler som presenterats ovan.

TABELL 6. NYCKELTAL FöR ARBETSMARKNADEN

2001-2004

*grafiskt element borttaget*

1 Antalet personer i procent av

arbetskraften.

2 Antalet sysselsatta exklusive

konjunkturberoende arbetsmarknadspol.

Åtgärder i % av befolkningen.

Siffrorna inom parentes anger regeringens

bedömning i vårpropositionen.

Källa: Konjunkturinstitutet, Statistiska

centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och

Finansdepartementet.

1.2.6 Alternativa kalkyler för

utvecklingen fram till 2004

Med anledning av den stora osäkerheten

kring den internationella

konjunkturutvecklingen och storleken på

bl.a. resursutnyttjandet i den svenska

ekonomin redovisar regeringen i

budgetpropositionen två alternativa

scenarier för den ekonomiska utvecklingen

t.o.m. 2004 - det s.k.

lågtillväxtalternativet och det s.k.

högtillväxtalternativet (alternativen

jämförs med det som i budgetpropositionen

kallas för baskalkylen).

Lågtillväxtalternativet

Utgångspunkten i detta alternativ är att

erets återhämtning i världsekonomin

bromsas upp och att konjunkturen på nytt

vänder ned under 2003. Tillväxten ökar

ånyo först mot slutet av prognosperioden.

Vad gäller Förenta staterna antas att

tillväxttakten i den amerikanska ekonomin

faller till 1 % 2003 för att stiga till 3

% 2004. Konsumtionen dämpas till följd av

att sysselsättningen inte stiger och

inkomsterna utvecklas sämre än i

baskalkylen. Aktiekurserna fortsätter att

falla och företagen håller igen, vilket

bl.a. dämpar investeringsverksamheten. Den

uppgång i investeringarna och konsumtionen

som förväntas i baskalkylen uteblir.

Nedgången i Förenta staterna sprider sig

till övriga delar av världen. Den redan

svaga utvecklingen i euroområdet försämras

ytterligare genom en svagare export och en

minskad inhemsk efterfrågan till följd av

bl.a. minskad framtidstro hos både

företagare och konsumenter. Japan drabbas

relativt hårt genom att den viktigaste

tillväxtmotorn i den japanska ekonomin -

exporten till Förenta staterna -

försvagas. Effekterna internationellt

mildras något genom att centralbankerna

antas sänka sina styrräntor för motverka

den svagare efterfrågan.

Som framgår av tabell 7 får en

lågkonjunktur av den typ som beskrivits

ovan stora effekter på den svenska

ekonomin. Sysselsättningen utvecklas

svagare än i baskalkylen och den öppna

arbetslösheten stiger. Konsumenternas

förtroende för den ekonomiska utvecklingen

sjunker och hushållens inkomst- och

förmögenhetsställning försvagas, vilket

slår mot konsumtionen. Exporten drabbas

hårt av den försämrade efterfrågan på

världsmarknaden och investeringarna

utvecklas svagare i alla delar av

samhällslivet.

TABELL 7. NYCKELTAL FöR LåGTILLVäXTALTERNATIVET

*grafiskt element borttaget*

1 Skillnaden i procent mellan faktisk och

potentiell produktion.

2 Antalet sysselsatta i åldern 20-64 år

exklusive arbetsmarknadspolitiska program

som andel av befolkningen i åldersgruppen.

3 Procent av BNP.

Siffror inom parentes anger regeringens

bedömning i baskalkylen.

Källa: Finansdepartementet

Sammantaget innebär

lågtillväxtalternativet för svensk del att

tillväxten över de tre åren blir 2,8

procentenheter lägre jämfört med

baskalkylen och antalet sysselsatta 2004

är 75 000 personer lägre. De offentliga

finanserna försvagas med drygt 1 % av BNP

både 2003 och 2004. Den kommunala

verksamheten drabbas bl.a. genom lägre

skatteintäkter och för att klara

balanskravet tvingas kommunerna att

antingen höja skatterna ytterligare eller

dra ned på konsumtionen. I

lågtillväxtalternativet antas att

kommunsektorn anpassar sig genom att

minska på sina utgifter.

Högtillväxtalternativet

I detta alternativ antas att riksdagens

och regeringens sysselsättningsmål om en

sysselsättningsgrad på 80 % för personer i

åldern 16-64 år uppfylls 2004 (den

internationella konjunkturen utvecklas som

i baskalkylen). Det kräver att BNP-

tillväxten över prognosperioden sammanlagt

stiger med 3 procentenheter mer än i

baskalkylen. På samma sätt måste

sysselsättningen på den svenska

arbetsmarknaden öka med ytterligare 107

000 personer jämfört med baskalkylen. För

att det ska vara möjligt krävs att

arbetskraftsutbudet ökar betydligt mer än

vad som förväntas i baskalkylen. Antalet

personer i arbetsmarknadspolitiska program

måste minska. Vidare måste sjukfrånvaron

minska i enlighet med regeringens mål om

en halvering av antalet sjukdagar till

2008 samtidigt som andelen

förtidspensionerade sjunker. Dessutom

måste andra grupper som t.ex. latent

arbetssökande och invandrare i högre grad

än tidigare komma ut på arbetsmarknaden.

Den högre tillväxten och den högre

sysselsättningen gör att de offentliga

finanserna påtagligt förbättras, med drygt

1 % av BNP mot slutet av perioden.

Kommunernas ekonomi förbättras och

utrymmet för kommunal konsumtion stiger.

Den höjning av det kommunala skatteuttaget

2003 som antas i baskalkylen och de två

alternativen kan i högtillväxtalternativet

följas av en sänkning 2004.

TABELL 8. NYCKELTAL FöR HöGTILLVäXTALTERNATIVET

*grafiskt element borttaget*

1 Skillnaden i procent mellan faktisk och

potentiell produktion.

2 Antalet sysselsatta i åldern 20-64 år

exklusive arbetsmarknadspolitiska program

som andel av befolkningen i åldersgruppen.

3 Procent av BNP.

Siffror inom parentes anger regeringens

bedömning i baskalkylen.

Källa: Finansdepartementet

1.2.7 Ny information efter det att

regeringens prognos färdigställts

Regeringen anger att prognoserna i

budgetpropositionen bygger på uppgifter

som fanns tillgängliga t.o.m. den 4

oktober 2002. Den information som kommit

sedan regeringen avslutade sitt

prognosarbete är blandad, men tyder

sammantaget på en fortsatt dämpning av den

internationella återhämtningen.

De finansiella marknaderna har dock

stabiliserats något under de senaste

veckorna. Från bottennoteringarna i början

av oktober fram till mitten av november

steg kurserna på de större internationella

aktiebörserna, med undantag av aktiebörsen

i Tokyo, med omkring 15-20 %. Samtidigt

har priset på olja under samma period

sjunkit från omkring drygt 29 dollar per

fat till omkring drygt 23 dollar per fat.

Förenta staternas BNP steg under tredje

kvartalet med 3,1 % i uppräknad årstakt

jämfört med andra kvartalet, enligt

preliminära uppgifter från det amerikanska

handelsdepartementet. Jämfört med tredje

kvartalet i fjol var uppgången 3 %. Det

var något lägre än vad analytikerna

förväntade sig. Uppgången förklaras

framför allt av en stigande konsumtion. De

amerikanska hushållens konsumtion ökade

under perioden med 4,2 % i uppräknad

årstakt. En annan positiv utveckling är

att investeringarna steg under tredje

kvartalet - den första uppgången på två

år. Investeringarna i utrustning och

mjukvara ökade med 6,5 % medan

investeringarna i datorer steg med 28 %.

Ny statistik och nya indikatorer tyder

emellertid på att den försvagning i

konsumtionen som blev tydlig mot slutet av

sommaren har fortsatt under den senaste

tiden. Hushållens förtroende för den

ekonomiska utvecklingen (mätt enligt det

s.k. Conference Board) föll kraftigt i

oktober, från en reviderad indexsiffra i

september på 93,7 till 79,4. Det var en

betydligt större nedgång än vad aktörerna

på marknaden förväntat sig. I september

sjönk försäljningen i detaljhandeln

inklusive bilförsäljningen med 1,3 %,

exklusive bilförsäljningen sjönk

försäljningen med 0,1 %. I oktober var

försäljning inklusive bilförsäljningen

oförändrad gentemot september medan

försäljningen exklusive bilar gick upp med

0,7 %, enligt preliminära siffror.

Sysselsättningen i den amerikanska

ekonomin fortsatte att sjunka något i

oktober samtidigt som arbetslösheten steg

till 5,7 %, från 5,6 % månaden innan.

Sysselsättningsnedgången i oktober ska

dock sättas i relation till att

sysselsättningsutvecklingen i september

samtidigt reviderades upp kraftigt.

Nya siffror bekräftar att också

industrikonjunkturen i Förenta staterna

fortsätter att vara svag. Företagens

förtroende för den ekonomiska utvecklingen

sjönk i september och oktober, till en

indexsiffra i oktober på 48,5. Värden

under 50 tyder grovt sett på avmattning i

den ekonomiska aktiviteten medan en siffra

över 50 indikerar tillväxt.

Industriproduktionen sjönk i september,

enligt ny statistik. Bostadsmarknaden

fortsätter däremot att utvecklas gynnsamt.

I september steg bostadsbyggandet med 13,3

% jämfört med augusti.

För att öka aktiviteten i ekonomin och

hejda ytterligare avmattning sänkte den

amerikanska centralbanken, Federal

Reserve, i början av november styrräntan

med ytterligare 0,50 procentenheter, till

en nivå på 1,25 %. Sedan början av 2001

har Federal Reserve sänkt styrräntan med

mer än 5 procentenheter.

De senaste signalerna från EU och

euroområdet indikerar däremot en viss

förbättring i industrikonjunkturen. EU-

kommissionens konjunkturbarometer för

euroområdet sjönk visserligen i oktober,

men nedgången gällde framför allt

konsumtionsindikatorerna medan

indikatorerna för industrin och

detaljhandeln förbättrades och indikatorn

för byggbranschen låg på oförändrad nivå.

Uppgången i industrin berodde bl.a. på

stigande förväntningar om ökad produktion

och förbättrad orderingång. Även

inköpschefernas index för euroområdet steg

i oktober.

I Tyskland är den senaste statistiken

lite mer blandad. Det s.k. IFO-index för

Tyskland fortsatte att sjunka i oktober.

IFO-index är en barometer över den tyska

industrins förväntningar och har

historiskt sett varit en god indikator på

industriproduktionen såväl i Tyskland som

i euroområdet. Däremot steg de tyska

inköpschefernas index i oktober, precis

som för euroområdet som helhet.

Industriproduktionen och den tyska

industrins orderingång från såväl

hemmamarknaden som exportmarknaderna sjönk

i september. Efter att ha stigit under

augusti och september sjönk de tyska

hushållens förtroende för ekonomins

utveckling i oktober. I september minskade

också omsättningen i detaljhandeln med 1,3

% i årstakt, samtidigt som arbetslösheten

i säsongsrensade termer ökade till 9,9 % i

oktober från 9,8 i september, enligt

statistik från Tysklands centralbank

Bundesbank.

Den tyska regeringen skrev i slutet av

oktober ned sin prognos över den tyska

ekonomins utveckling 2002 och 2003.

Regeringen räknar nu med att BNP stiger

med 0,5 % i år och 1,5 % nästa år. Det är

0,25 procentenheter respektive 1

procentenhet lägre än vad regeringen

tidigare räknade med.

I mitten av november presenterade EU-

kommissionen sin ekonomiska höstprognos.

Kommissionen bedömer att BNP i EU och

euroområdet stiger med i genomsnitt 1 %

och 0,8 % 2002. Under 2003 ökar

tillväxttakten till 2 % i EU och 1,8 % i

euroområdet, enligt kommissionens prognos.

Även den svenska industrikonjunkturen

fortsatte att dämpas något under hösten,

efter förbättringen i slutet av förra året

och början av i år, enligt KI:s barometer

för tredje kvartalet som publicerades i

slutet av oktober. Under tredje kvartalet

var såväl orderingången som produktionen i

tillverkningsindustrin i stort sett

oförändrad jämfört med andra kvartalet,

trots att företagen förväntat sig en

ökning under perioden. Orderingången från

exportmarknaden sjönk och den totala

ordersituationen försämrades. Drygt 40 %

av företagen angav att orderstocken är för

liten. Mest negativa var företagen i

teleproduktindustrin, men även i andra

branscher har företagen blivit mer

negativa över orderstockens utveckling.

Ett undantag är sågverken, där

orderingången stigit kraftigt och

företagen är nöjda med

ordertillströmningen. Sysselsättningen i

tillverkningsindustrin har sjunkit och

flertalet branscher räknar med en fortsatt

nedgång framöver. Den s.k.

konfidensindikatorn, som speglar

företagens konjunkturförväntningar, sjönk

något under tredje kvartalet. Även

byggkonjunkturen försvagades under tredje

kvartalet, enligt företagen. Såväl

byggandet som sysselsättningen i branschen

minskade samtidigt som omkring hälften av

byggföretagen uppgav att ordervolymen var

för liten. Inom handeln steg

försäljningen, även om uppgången var

svagare än vad företagen förväntat sig. I

den övriga tjänstesektorn var

konjunkturläget fortsatt svagt under

tredje kvartalet, enligt tjänsteföretagen

i barometern.

Resultaten i KI:s barometer verifieras av

att både produktionen och orderingången i

industrin sjönk i augusti, enligt nya

siffror från Statistiska centralbyrån

(SCB). Även inköpschefsindex för den

svenska industrin fortsatte att sjunka i

oktober. Indexsiffran noterades till 51,7,

vilket fortfarande är över

expansionsgränsen 50.

I den s.k. investeringsenkät som SCB

redovisade i mitten av november redovisar

industriföretagen att de i löpande priser

planerar att minska investeringsvolymen i

byggnader och maskiner under både 2002 och

2003.

Sysselsättningen steg under september och

oktober med 21 000 respektive 3 000

personer jämfört med samma månader året

innan, enligt SCB:s

arbetskraftsundersökning AKU. Den öppna

arbetslösheten var under samma månader 4,2

% respektive 3,7 %. Enligt

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) uppgifter

för oktober, som publicerades i början av

november, låg den öppna arbetslösheten på

3,8 % i slutet av oktober, mot 4 % månaden

innan och 3,9 % i slutet av oktober 2001.

Det s.k. obalanstalet, dvs. antalet öppet

arbetslösa plus antalet deltagare i

arbetsmarknadspolitiska program, steg dock

till 6,6 % från 6,4 % i oktober i fjol,

eftersom antalet deltagare i de

arbetsmarknadspolitiska programmen ökat. I

oktober varslades 7 900 personer om

uppsägning, enligt AMS. Det är den näst

högsta siffran i oktober månad sedan 1993.

Hittills i år har 52 800 personer varslats

om uppsägning, vilket är ungefär samma

siffra som i fjol.

I månadsskiftet oktober/november sade

Svenska Kommunalarbetareförbundet upp sina

avtal med kommun- och landstingsförbunden

och en rad andra arbetsgivare.

Efter en nedgång i inflationstakten i

september steg inflationstakten i oktober

till 2,5 % mätt enligt konsumentprisindex

(KPI), enligt statistik från SCB.

Inflationstakten enligt det underliggande

inflationsmåttet, UND1X, steg till 2,4 %

jämfört med 1,9 % i september. Uppgången i

oktober berodde enligt SCB på stigande

priser på kläder och skor, höjda

boendekostnader samt ökade priser på

grönsaker.

Till följd av den svagare konjunkturen

sänkte även den svenska Riksbanken sin

styrränta i mitten av november med 0,25

procentenheter, till en nivå på 4 %.

Hushållens förväntningar om ekonomins

utveckling sjönk kraftigt i oktober när

hushållens förtroendeindikator, den s.k.

CCI, föll från 8,3 i september till 2,2 i

oktober, enligt KI:s statistik. Alla

delserier i indikatorn försämrades, dvs.

hushållen har blivit mer pessimistiska vad

gäller både den svenska ekonomins och den

egna ekonomins utveckling.

Efter en svag utveckling i augusti ökade

försäljningen i detaljhandeln kraftigt i

september, enligt SCB. Omsättningen steg

med 7,3 % jämfört med september i fjol.

Försäljningen av kapitalvaror, den s.k.

sällanköpsvaruhandeln, ökade under samma

period med 11 %. Andra tecken på att

konsumtionen fortsätter att stiga, trots

den ökade pessimismen bland hushållen, är

att registreringen av nya personbilar

ökade med 12 % i oktober jämfört med samma

månad 2001. Priserna på småhus steg under

augusti-oktober med 1 % jämfört med

perioden maj-juli. Hittills i år har

priserna stigit med 7 % jämfört med samma

period i fjol.

Sedan regeringen offentliggjorde sin

konjunkturprognos har KI, Riksbanken,

Landsorganisationen (LO), OECD, SEB och EU-

kommissionen presenterat nya bedömningar

av den svenska ekonomins utveckling under

2002 och 2003. I genomsnitt räknar dessa

med att BNP stiger med 1,7 % i år och 2,2

% nästa år. Det kan jämföras med

regeringens bedömning om en BNP-tillväxt

på 2,1 % 2002 och 2,5 % 2003.

Vid valutahandelns slut den 20 november

låg den svenska kronans värde på 131,04,

mätt enligt det s.k. TCW-index. Den sjunde

oktober 2002 låg TCW-index på 132,15.

1.2.8 Finansutskottets syn på

budgetpropositionens och partimotionernas

konjunkturbedömningar

Så gott som samtliga partier utgår i

partimotionerna från att den

internationella konjunkturen utvecklas

sämre framöver än vad regeringen räknar

med i budgetpropositionen, och att det

sannolikt innebär att även den svenska

tillväxttakten blir lägre än vad

regeringen förväntar sig, framför allt

under 2003 men även under 2002.

I motion Fi232 (fp) menar motionärerna

att den svenska ekonomin förmodligen

kommer att utvecklas betydligt svagare än

regeringen räknat med och därmed svagare

än de förutsättningar som 2003 års budget

är byggd på.

"Detta beror både på en sämre

internationell konjunktur och på en sämre

inhemsk utveckling", skriver motionärerna.

"Den svagare internationella utveckling

som är trolig medför att utrymmet för

svensk export blir lägre. Dessutom kommer

den svagare inhemska och internationella

efterfrågan att medföra att företagen

skjuter på investeringar och skrinlägger

eventuella expansionsplaner."

Vidare, menar motionärerna, innebär

hushållens ökade pessimism om både den

svenska och den egna ekonomin och den

ökade risken för stigande arbetslöshet att

det inte är rimligt att, som regeringen

gör, anta att hushållens konsumtion nästa

år ökar snabbare än i år.

I motion Fi231 (m) anförs att

skattehöjningarna nästa år blir större än

vad regeringen räknar med, och att det

talar för att den privata konsumtionen och

därmed även BNP-tillväxten blir lägre än

vad regeringen bedömer.

"Regeringens prognos bygger även på att

investeringarna ska ta fart nästa år och

att företagen åter ska våga fylla

lagerhyllorna. Det förutsätter att

framtidstron ökar hos företagen, vilket

förefaller något osäkert mot bakgrund av

oron i omvärlden", skriver motionärerna.

Motionerna pekar vidare på att det nu

kommer signaler om att bostadspriserna i

storstäderna börjat falla.

"En ökad osäkerhet bland hushållen över

hur bostadspriserna ska utvecklas borde

resultera i ökat sparande och minskad

konsumtion och inte minskat sparande och

ökad konsumtion som i regeringens

prognos."

Utskottet delar regeringens bedömning i

budgetpropositionen och synpunkterna i

partimotionerna att osäkerheten kring den

internationella konjunkturutvecklingen är

stor.

Efter den relativt starka uppgången

under första halvåret i år har

återhämtningen dämpats under sommaren och

hösten, bl.a. på grund av låga vinster i

företagssektorn, fallande kurser på

världens aktiebörser, sommarens

bokföringsskandaler i t.ex. Förenta

staterna och hoten om militära insatser

mot Irak. Hushållen och företagen i så

gott som alla större länder har under de

senaste månaderna blivit mer pessimistiska

om den ekonomiska utvecklingen, vilket

riskerar att leda till att den

internationella efterfrågan dämpas och att

konjunkturuppgången försvagas eller t.o.m.

vänds mot en nedgång.

Som framgår av redovisningen under punkt

1.2.7 Ny information efter det att

regeringens prognos färdigställts tyder en

del uppgifter på att återhämtningen i

världsekonomin dämpats ytterligare något

under oktober. Pessimismen hos hushållen

och företagen har ökat både i Förenta

staterna och EU-länderna samtidigt som

både konsumtionen och produktionen dämpats

något jämfört med utvecklingen i våras.

Utskottet vill dock framhålla att

uppgifterna bör tolkas med viss

försiktighet. Merparten av informationen

är av karaktären indikatorer och andra

mätare av förväntningar. Tidigare

erfarenheter visar att denna typ av

information tenderar att överdriva de

ekonomiska effekterna av enskilda

händelser och skeenden. De mord som

utfördes av krypskyttar i

Washingtonområdet i oktober har t.ex.

framhållits som en viktig förklaring till

det mycket stora fallet i

konsumentförtroende i Förenta staterna

under oktober.

Utskottet kan samtidigt konstatera att

all ny information inte är av negativ

karaktär utan att det även inkommit

uppgifter som kan tyda på att sommarens

och höstens dämpning kan vara tillfällig.

De senaste veckorna har t.ex.

finansmarknaderna stabiliserats en del

efter den kraftiga nedgången på

aktiebörserna sedan tidigt i våras och den

accelererande nedgången under framför allt

september. Sedan början av oktober har

kurserna på de flesta större börser i

världen stigit med 15-20 %. I Sverige har

Stockholmsbörsen gått upp ungefär 28 %

från den 9 oktober till den 20 november,

enligt det s.k. SAX-index. Vidare har

priset på råolja sjunkit efter den

kraftiga uppgången under sensommaren. En

annan positiv faktor är den räntesänkning

på 0,5 % som centralbanken i Förenta

staterna vidtog i början av november för

att stimulera den amerikanska konsumtionen

och investeringsverksamheten. Även den

svenska Riksbanken sänkte i mitten av

november sin styrränta med 0,25

procentenheter.

När det gäller konsumtionen kan utskottet

konstatera att hushållskonsumtionen

hittills i år ökat starkare än vad t.ex.

regeringen räknade med i vårpropositionen.

Omsättningen i detaljhandeln steg t.o.m.

september med 4,1 % jämfört samma period i

fjol, enligt SCB:s säljindex, samtidigt

som hushållens registreringar av nya

personbilar ökat i snabb takt. I KI:s

barometer för tredje kvartalet anger

företagen inom handel att försäljningen

fortsätter att stiga, och merparten av

företagen, framför allt företagen inom

sällanköps- och livsmedelshandeln,

förväntar sig en stark tillväxt framöver.

Även företagen inom bilhandeln räknar med

att försäljningen stiger ytterligare.

Fortsatt stigande inkomster, en

förhållandevis stark förmögenhetsställning

i hushållssektorn, trots börsfallen, och

en låg arbetslöshet ger enligt utskottets

mening utrymme för en gynnsam

konsumtionstillväxt även under nästa år.

En oroande faktor i sammanhanget är dock

att hushållens tilltro till både den egna

och den svenska ekonomin dämpades en hel

del i oktober, vilket skulle kunna vara en

signal om att hushållen är på väg att bli

lite mindre konsumtionsbenägna.

Regeringen räknar i budgetpropositionen

med att hushållens konsumtion under 2003

stiger med 2,6 %. Det är en nedjustering

av den bedömning som gjordes i

vårpropositionen med 0,3 procentenheter,

bl.a. till följd av den stigande oron på

aktiemarknaderna och de effekter fallande

kurser får på förmögenhetsställningen och

förväntningarna. Utskottet konstaterar att

bl.a. KI, Riksbanken, LO och SEB har

redovisat nya bedömningar av utvecklingen

2002 och 2003 efter det att regeringen

avslutat sitt prognosarbete. I genomsnitt

räknar de med att hushållens konsumtion

nästa år stiger med 2,2 %, vilket är en

uppgång med 0,6 procentenheter jämfört med

deras genomsnittsprognos för 2002.

I motion Fi231 (m) anger motionärerna att

det kommit signaler om fallande

bostadspriser och att det riskerar att

dämpa hushållskonsumtionen och öka

sparandet. Utskottet kan dock samtidigt

konstatera att priser på såväl villor som

bostadsrätter fortsatt att stiga, om än i

en kanske långsammare takt än tidigare.

Enligt t.ex. SCB:s uppgifter steg priserna

på småhus under perioden augusti-oktober

med 1 % jämfört med perioden maj-juli.

Jämfört med samma period förra året steg

priserna med 7 %.

Sammantaget gör utskottet bedömningen att

osäkerheten om både den internationella

och svenska konjunkturutvecklingen ökat

under hösten. Enligt utskottets mening är

det emellertid för tidigt att dra några

säkra slutsatser om vilka effekter som

t.ex. den senaste tidens stigande

pessimism bland hushåll och företag får på

den faktiska konsumtionen, produktionen

och tillväxten i världsekonomin och i

enskilda länder. Under de senaste

månaderna har också börskurserna stigit

från tidigare bottennivåer samtidigt som

räntorna sjunkit, bl.a. till följd av

räntesänkningen här hemma och i Förenta

staterna.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra

om att regeringen i budgetpropositionen

redovisar ett lågtillväxtalternativ, i

vilket antas att det senaste årets

återhämtning i världsekonomin bromsas upp

och att den internationella konjunkturen

på nytt vänder ned under nästa år. I det

alternativet stiger tillväxttakten i den

svenska ekonomin till 1,8 % i år för att

sjunka till 0,7 % 2003 (se avsnitt 1.2.6

Alternativa kalkyler för utvecklingen fram

till 2004).

Enligt utskottets mening finns emellertid

i dagsläget ingenting som talar för att

lågtillväxtalternativet kommer att

infrias.

1.3 Inriktningen av den allmänna

ekonomiska politiken

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner

det förslag till allmänna riktlinjer för

den ekonomiska politiken som regeringen

redovisar i budgetpropositionen. Förslaget

bygger på en överenskommelse mellan

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.

Miljöpartiet de gröna har genom den

gemensamma motionen Fi230 (s, v, mp)

anslutit sig till riktlinjerna. Riksdagen

avslår de förslag som förs fram i övriga

motioner.

Jämför reservation 1 (m, fp, kd, c).

1.3.1 Finansutskottets förslag till

inriktning av den allmänna ekonomiska

politiken

Budgetpropositionen bygger på en

överenskommelse mellan den

socialdemokratiska regeringen och

Vänsterpartiet, vilka står bakom

riktlinjerna för den ekonomiska politiken,

utgiftstaken, tilläggsbudgeten för 2002

och de föreslagna och aviserade

skatteförändringarna. Miljöpartiet de

gröna har genom den gemensamma motionen

mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet

och Miljöpartiet de gröna, 2002/03:Fi230,

anslutit sig till överenskommelsen vad

gäller inriktningen av den ekonomiska

politiken samt utgifter och inkomster för

2003.

Tillväxttakten i den svenska ekonomin

sjönk under förra året till följd av den

internationella konjunkturnedgången och

den ekonomiska oron efter terrordåden i

Förenta staterna den 11 september 2001.

Under våren steg aktiviteten i

världsekonomin, men under sommaren och

hösten har återhämtningen mattats av,

bl.a. på grund av fallande aktiekurser,

lågt ställda vinstförväntningar,

bokföringsskandaler i företagssektorn och

hoten om militära insatser mot Irak. Som

utskottet redovisade under avsnitt 1.2.8

Finansutskottets syn på

budgetpropositionens och partimotionernas

konjunkturbedömningar är osäkerheten om

den världsekonomiska och därmed också den

svenska ekonomiska utvecklingen mycket

stor. De senaste uppgifterna tyder

visserligen på att återhämtningen

fortsätter men att uppgången kan ske i en

långsammare takt än vad bedömare tidigare

räknat med. Positivt i sammanhanget är

dock att finansmarknaderna stabiliserats

en del under de senaste månaderna

samtidigt som den amerikanska

centralbanken och svenska Riksbanken

nyligen sänkt styrräntorna för att

stimulera efterfrågan och produktionen.

Osäkerheten innebär enligt utskottet att

den ekonomiska politiken ska inriktas på

att hålla den svenska ekonomin fortsatt

stark. Ordningen och redan i ekonomin ska

vidmakthållas. Sverige har under senare år

uppvisat en tillväxt som överstigit

genomsnittet i t.ex. EU och euroområdet.

Inflationen är låg, även om en viss

uppgång noterats det senaste året, och

räntorna ligger endast något över räntorna

i t.ex. Tyskland. Sysselsättningen har

stigit och arbetslösheten sjunkit och

överskottet i de samlade affärerna med

utlandet är stort. De offentliga

finanserna visar överskott, den offentliga

bruttoskulden sjunker och den offentliga

nettoskulden har vänts till en

nettoförmögenhet.

Målen för de offentliga finanserna ska

hållas, utgiftstaken klaras och

inflationen hållas låg, inte minst på

grund av de långsiktiga utmaningarna som

ställs på den svenska ekonomin till följd

av den demografiska utvecklingen.

Styrkan och saneringen av de offentliga

finanserna har skapat ett utrymme för att

möta konjunkturförsvagningen med en

expansiv ekonomisk politik. Trots den

internationella lågkonjunkturen har den

öppna arbetslösheten varit fortsatt låg

under det senaste året och

sysselsättningen utvecklats förhållandevis

gynnsamt samtidigt som de offentliga

finanserna fortsatt att visa överskott.

Styrkan i finanserna gör det också möjligt

för regeringen att föreslå reformer för

att ytterligare öka rättvisan och

tryggheten om drygt 19 miljarder kronor

2003 och 12 miljarder kronor 2004.

Sysselsättningen i den svenska ekonomin

ökade med omkring 320 000 personer under

perioden 1997-2001 och målet om en

halvering av den öppna arbetslösheten till

4 % nåddes i slutet av 2000. Samtidigt har

antalet personer i olika

arbetsmarknadspolitiska program minskat

kraftigt.

Högst upp på dagordningen står den

fortsatta kampen om jobben. Stora resurser

satsas för att minska den svaga

konjunkturens effekter på arbetsmarknaden.

Den stora utmaningen är att Sverige på

nytt ska tillbaka till en situation med

full sysselsättning. Alla människors vilja

till arbete ska tas till vara. Kraften

riktas mot att sysselsättningsmålet ska

nås, dvs. att 80 % av den vuxna

befolkningen ska vara reguljärt sysselsatt

2004 (sysselsatta exklusive sysselsatta i

konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska

program). Den svenska ekonomins

långsiktiga produktionsförmåga ska höjas

genom att lediga arbetskraftsresurser

mobiliseras. En central uppgift är att

bryta den dramatiskt stigande

sjukfrånvaron och förhindra att alltfler

människor slås ut från arbetsmarknaden

genom sjukdom eller förtidspension. Det

elvapunktsprogram som regeringen

presenterade för ett år sedan fortsätter

och intensifieras. Målet för politiken är

att antalet sjukdagar ska halveras till

2008. En annan viktig och central uppgift

är att sysselsättningen bland invandrare

ska öka. Ansträngningarna för öka

invandrarnas deltagande på arbetsmarknaden

ska förstärkas. Integrationen ska bli en

första rangens uppgift i politiken.

Reformerna för tillväxt och rättvisa

fortsätter. De går före stora

skattesänkningar. Välfärden ska

ytterligare byggas ut och för att den

ekonomiska tillväxten ska bli långsiktigt

hållbar måste den också komma alla till

del. Det innebär att rättvisan ska stärkas

genom en aktiv fördelningspolitik och

genom åtgärder som förbättrar

utvecklingsmöjligheterna för alla

medborgare oavsett kön, etnisk eller

kulturell tillhörighet eller var i landet

man bor. Tillväxt och rättvisa går enligt

utskottets mening hand i hand.

Barn och ungdomar står i centrum för

politiken. Goda villkor för dagens unga

och deras familjer är en rättvisefråga och

en investering i framtiden. Den stora

satsningen på familjepolitiken fortsätter

under 2003 och 2004. Föräldraförsäkringen

byggs ut ytterligare genom t.ex. höjningar

av den lägsta dagpenningen och att taket i

försäkringen höjs till tio prisbasbelopp.

Arbetet med att bibehålla Sverige som en

av världens främsta kunskapsnationer

fortsätter. Resursförstärkningen till

skolan fortsätter samtidigt som den högre

utbildningen och forskningen ges ökade

anslag. Åtgärder ska också vidtas så att

forskningsresultat i ökad utsträckning

omsätts i praktiska tillämpningar och

innovationer. Studiebidraget utökas. Även

de senaste årens reformer för att

förbättra situationen för de äldre

fortsätter. Ett nytt äldreförsörjningsstöd

införs, pensionerna höjs och det

förbättrade tandvårdsstödet för äldre

förstärks ytterligare under nästa år.

Satsningarna på vården och omsorgen

fortsätter under de närmaste åren. De 9

miljarder kronor i resursförstärkning som

tillkommer under perioden 2001-2004 genom

försvarsuppgörelsen kompletteras nu med

ytterligare 1,25 miljarder kronor per år

2002-2004 för att minska väntetiderna i

vården. Under mandatperioden ska en

nationell vårdgaranti införas, dock får

inte prioriteringsordningen sättas ur

spel. Kommunernas och landstingens ekonomi

förstärks också genom att den s.k. 200-

kronan i statlig skatt även nästa år förs

över till kommunerna samt att det

tillfälliga sysselsättningsstöd som

infördes i år förlängs ytterligare ett år.

Biståndet höjs ytterligare och satsningar

görs i rättsväsendet. Åtgärder ska vidtas

för att öka bostadsbyggandet.

En god miljö och en ekologiskt hållbar

utveckling är enligt utskottets mening ett

av den ekonomiska politikens viktigaste

mål. Sverige ska vara ett föregångsland

för en ekologiskt hållbar utveckling.

Stora satsningar har gjorts för att skapa

ett hållbart samhälle. Resurser har lagts

på miljöforskning, miljöövervakning, skydd

av biotoper och biologisk mångfald, och

ytterligare insatser görs under de

kommande åren. Under de senaste två åren

har en grön skatteväxling om sammanlagt

drygt 5 miljarder kronor genomförts och

genom förslag i budgetpropositionen och

samarbetspartiernas gemensamma motion

Fi230 föreslås en ytterligare

skatteväxling om ca 3 miljarder kronor

2003. Som ett led i skatteväxlingen sänks

skatten på arbete genom att grundavdraget

för låg- och medelinkomsttagare höjs.

De senaste årens höga tillväxt har gynnat

hela Sverige. Arbetslösheten har gått ned

i alla delar av landet och det kommunala

utjämningssystemet bidrar till att alla

kommuner får del av den ekonomiska

utvecklingen. Den regionala klyvningen

motverkas. Det är dock inte tillräckligt.

Sverige präglas fortfarande av alltför

stora klyftor och av otrygghet. Klyftorna

ska minskas och den ekonomiska politiken

ska fortsatt inriktas på att motverka

konsekvenserna av den internationella

konjunkturnedgången och att stärka

Sveriges långsiktiga tillväxtförmåga.

Omfattande investeringar för att bygga ut

infrastrukturen görs under de kommande

åren.

Levnadsvillkoren ska fortsätta att

förbättras, och som en följd av detta ska

socialbidragsberoendet halveras mellan

1999 och 2004.

Sverige ska också vara ett föregångsland

där kvinnor och män ska ha samma

möjligheter, rättigheter och skyldigheter

inom alla områden i livet. Under det

närmaste året ska en handlingsplan för

ökad jämställdhet läggas fram. Planen ska

innehålla förslag om hur löneskillnaderna

mellan män och kvinnor ska minska.

Att den svenska lönebildningen fungerar

väl är enligt utskottets mening av

avgörande betydelse för en hög tillväxt

och en stigande sysselsättning. De senaste

årens trend mot högre löneökningstakt än i

omvärlden måste brytas. Det behövs ett

nytt samförstånd i samhället för arbete

och tillväxt. Sverige bör bygga vidare på

de samverkanslösningar som företagen och

de fackliga organisationerna utvecklat.

Sverige ska vara de många möjligheternas

land, inte motsättningarnas samhälle.

1.3.2 Partimotionernas förslag till

inriktning av den allmänna ekonomiska

politiken

I Moderata samlingspartiets motion Fi231

anförs att Sverige under de senaste 30

åren trendmässigt halkat efter omvärlden i

fråga om tillväxt och välståndsskapande.

Från att 1970 legat i toppskiktet i den

internationella välståndsligan ligger

Sverige nu i ligans undre halva. Det

innebär att Sverige har blivit fattigare

jämfört med flertalet andra länder.

Detta visar att den svenska ekonomin har

stora strukturella brister som leder till

en lägre tillväxtkraft. Att Sverige

fortsätter att tappa mark i jämförelse med

andra länder visar samtidigt att de

strukturella bristerna i dag är lika stora

som någonsin tidigare. Den stora

offentliga sektorn kräver ett mycket högt

skatteuttag som minskar den privata

investeringsverksamheten, ger en svag

sysselsättningsutveckling, sänker

produktiviteten, försämrar konkurrensen

och driver svenska företag utomlands. Den

öppna arbetslösheten är nu den högsta

någonsin i slutet av en högkonjunktur och

sjukfrånvaron växer snabbt. Den stigande

sjukfrånvaron har ätit upp en stor del av

den sysselsättningsökning som kom till

stånd i slutet av 1990-talet. Ökningen i

sjukfrånvaron motsvarar tre fjärdedelar av

sysselsättningsökningen mellan 1997 och

2001, enligt motionärerna. Den svenska

kronans kraftiga försvagning under de

senaste årtiondena är ytterligare ett

bevis på Sveriges eftersläpning.

För att bryta eftersläpningen presenterar

motionärerna en ekonomisk politik som

utgår från målet att den svenska ekonomin

långsiktigt ska kunna ha en uthållig

tillväxt på 3 % per år utan att

inflationen tar fart. För att det ska vara

möjligt krävs att arbetskraftsutbudet ökar

samt att konkurrensen och produktiviteten

i hela den svenska ekonomin stiger. Den

stora offentliga utgiftsexpansionen måste

brytas och de höga utgifts- och

skattenivåerna sänkas.

Högre välstånd, ökad tillväxt och

möjlighet för medborgarna att öka

inflytandet över sina liv och kunna leva

på sin lön skapas bl.a. genom sänkta och

slopade skatter på företagande, arbete och

sparande. Inkomstskatterna bör

genomgripande reformeras och sänkas bl.a.

genom att ett förvärvsavdrag om 13 % på

pensionsgrundande inkomster införs och att

grundavdraget vid den kommunala

beskattningen höjs kraftigt till på sikt

50 000 kr samt att den statliga

inkomstskatten successivt avvecklas.

Dessutom bör ett extra kommunalt

grundavdrag för barnfamiljer införas på 12

000 kr per barn 2003, som höjs till 15 000

kr per barn 2004. Vidare bör

dubbelbeskattningen på aktier avskaffas

under mandatperioden och en avveckling av

fastighetsskatten påbörjas genom att

skattesatserna successivt sänks. Dessutom

bör förmögenhetsskatten samt arvs- och

gåvoskatten slopas. I ett första steg

slopas sambeskattningen i

förmögenhetsbeskattningen och beslut tas

om en avveckling av arvsskatten fr.o.m.

2005. Beskattningen av kapitalinkomster

bör på sikt sänkas till genomsnittlig EU-

nivå för att underlätta kapitalbildningen

och nyföretagandet. Skatten på hushålls

nära tjänster och skatterna på bensin,

diesel och produktionsmedel i jordbruket

bör sänkas 2003. Vidare bör även de s.k.

3:12-reglerna för fåmansbolag tas bort

fr.o.m. nästa år. Totalt föreslås i

motionen skattesänkningar som i slutet av

2004 uppgår till netto 48 miljarder kronor

utöver regeringens förslag. Vidare måste

företagskrånglet minskas genom färre och

enklare regler.

För att pressa ned sjukfrånvaron, minska

utgifterna för ohälsan och öka

arbetskraftsutbudet i ekonomin presenterar

motionärerna ett omfattande åtgärdspaket

med bl.a. ökade anslag till

försäkringskassorna för rehabilitering och

införandet av en andra karensdag i

sjukförsäkringen fr.o.m. den åttonde

frånvarodagen. Även ett tiopunktsprogram

för att öka kvaliteten i sjukvården

presenteras. Bland annat bör en nationell

vårdgaranti införas omedelbart och på sikt

bör en obligatorisk och offentligt

finansierad hälsoförsäkring införas.

Alternativen inom vården måste släppas

fram och remisstvånget till

specialistläkare avvecklas.

Apoteksbolagets monopol måste brytas och

högkostnadsskyddet i tandvården bör

omedelbart förbättras, anser motionärerna.

Utbildnings- och skolpolitiken måste

läggas om och forskningen förstärkas.

Valfriheten och kvaliteten i skolan ökas

genom t.ex. en nationell skolpeng, vilken

innebär att staten tar över kostnaderna

för skolväsendet, och genom inrättandet av

ett fristående nationellt

kvalitetsinstitut. Två nya

stiftelseuniversitet bör bildas fr.o.m.

2005 och antalet platser i den

kvalificerade yrkesutbildningen bör öka

kraftigt.

Arbetsmarknadspolitiken bör reformeras

med sikte på att skapa en större

flexibilitet och mångfald. Flera

arbetsmarknadspolitiska åtgärder som t.ex.

aktivitetsgarantin bör slopas till förmån

för individuellt inriktade insatser.

Arbetsförmedlingen bör effektiviseras

genom ökad konkurrens. Dagens lokala

arbetsförmedlingar kan avknoppas från AMS.

AMS bör i sin tur ersättas med en ny

effektiv myndighet som bl.a. ska ansvara

för att godtagbara förmedlingstjänster

erbjuds över hela landet samt administrera

arbetsmarknadspolitiska stöd. Vidare bör

en allmän obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring införas. De

försäkringsmässiga sambanden bör bli

tydligare genom att dagens fasta avgifter

ersätts av en premie som relateras till

månadslönen. Premien bör också vara

avdragsgill vid inkomstbeskattningen.

Konkurrenstrycket i ekonomin måste öka

genom reformeringar och avregleringar av

t.ex. bostadsmarknaden, vården, omsorgen

och utbildningen. För att öka

konkurrensen, den privata företagsamheten

och amorteringen av statsskulden bör också

de statliga företagen privatiseras i en

betydligt snabbare takt än vad regeringen

räknar med. Motionärernas avsikt är att

sälja ut statliga bolag för 30 miljarder

kronor respektive 40 miljarder kronor 2003

och 2004, utöver regeringens förslag.

Sveriges behov av utbyggda och förbättrade

vägar är stort och en utökad satsning på

vägar och järnvägar föreslås.

För att förbättra barnfamiljernas

ekonomiska situation och öka deras

valfrihet bör det särskilda kommunala

grundavdraget för barnfamiljer införas.

Motionärerna föreslår vidare att en

barnomsorgspeng införs 2004 för de

familjer som inte utnyttjar kommunalt

finansierad barnomsorg. Pengen bör utgå

med 3 000 kr per månad, skattefritt, för

barn mellan ett och tre år. Eftersom detta

system ska gälla från ett års ålder bör

den 13:e månaden i föräldraförsäkringen

och de extra garantimånaderna tas bort. De

kommunala verksamheterna måste fokuseras

på kärnverksamheterna så att medborgarna

får ut mer av varje skattekrona, vilket

enligt motionärerna underlättas av

införandet av en skolpeng, en allmän

hälsoförsäkring och en förändrad

finansiering av äldreomsorgen.

En översyn bör snarast göras om

uppgiftsfördelningen mellan, stat, kommun,

det civila samhället och gemenskaperna för

att bl.a. minska kommunernas obligatoriska

åtaganden. Verksamheter bör avregleras och

utsättas för konkurrens. Enligt

motionärerna innebär deras politik och

ökade kommunala skatteintäkter att

statsbidragen till kommunerna kan sänkas

under de närmaste åren. Enligt

motionärerna leder regeringens ekonomiska

politik nu till mycket stora

skattehöjningar i många kommuner och

landsting. Detta riskerar att sänka

tillväxten, inte minst i tillväxtområden

som Stockholm. Kommunernas ekonomiska

problem löses bäst genom en politik som

ökar den allmänna tillväxten, vilket bl.a.

innebär att dagens inomkommunala

utjämningssystem snarast måste ersättas.

Ledstjärnan i motionärernas

utgiftspolitik är att sänka de offentliga

utgifternas andel av ekonomin för att

minska statsfinansernas

konjunkturkänslighet, öka medborgarnas

frihet och öka det offentligas förmåga att

klara kärnuppgifterna. Besparingar som i

slutet av 2004 motsvarar 45 miljarder

kronor netto presenteras i motionen. Det

långsiktiga målet för budgetpolitiken bör

vara att den offentliga bruttoskulden

understiger 40 % av BNP och att de

offentliga finanserna ska vara i balans

över konjunkturcykeln. För att möjliggöra

en skuldnivå på under 40 % av BNP bör de

offentliga finanserna under en

övergångsperiod ge överskott. Enligt

motionärerna kommer den offentliga

bruttoskulden med deras budgetalternativ

att uppgå till 46,7 % av BNP, omkring 2,5

procentenheter lägre än den bruttoskuld

regeringen förväntar sig. Minskad

skuldkvot och lägre utgifts- och

skattekvoter ökar stabiliteten i de

offentliga finanserna avsevärt och minskar

behovet av en offentlig

förmögenhetsuppbyggnad över

konjunkturcykeln. Euron bör införas så

snart som möjligt (yrkandena 1 och 12). I

motion MJ420 av Per Westerberg m.fl. (m)

anförs att en god ekonomisk tillväxt är en

viktig grundförutsättning för att nå en

god miljösituation (yrkande 2).

I Folkpartiet liberalernas motion Fi232

konstateras att en del

eftervalskommentatorer varit snabba med

att dra slutsatsen att den gamla svenska

modellen fått godkänt. Men det får enligt

motionärerna inte vara sant. Den gamla

svenska modellen kännetecknas av världens

högsta skatter, monopol i offentlig

service, omfattande regleringar och dåligt

företagsklimat. Modellen har bl.a.

inneburit att Sverige halkat ned i

välståndsligan, att nästan alla stora

svenska företag flyttat ledningen

utomlands, att Sverige tappat sin

tätposition som forskningsnation, att vi

halkat ned i internationella jämförelser

av skolkvalitet och att vi misslyckats med

integrationen av invandrare. Motionärerna

är kritiska till att regeringen inte

utnyttjat den internationella

konjunkturuppgången till att dels öka

förutsättningarna för en långsiktigt högre

svensk tillväxt, dels inte i grunden

hanterat problemet med de

konjunkturkänsliga statsfinanserna.

Motionärerna menar vidare att

börsnedgångarna och den ökade

internationella osäkerheten talar för att

både den internationella och svenska

tillväxten under nästa år blir svagare än

vad regeringen räknar med. Regeringen

saknar dock helt beredskap för en sådan

utveckling. Budgeten för 2003 är en

"vackert väder-budget" som saknar

marginaler för en sämre utveckling.

Vid sidan av kortsiktig

handlingsberedskap krävs enligt

motionärerna en långsiktig politik med

uthålliga villkor som gynnar tillväxten av

nya och befintliga företag och en

omfattande reformering av de offentliga

utgifts- och förmånssystemen. Det

övergripande målet för den ekonomiska

politiken bör vara att öka den långsiktiga

BNP-tillväxten i den svenska ekonomin till

3 % från dagens 2 % per år. För att nå

målet presenteras i motionen ett antal

struktur- och systemreformer. En del av

innehållet presenteras i punkterna nedan.

Skattereform för en ny tid. En

inkomstskattereform genomförs med sänkta

marginalskatter genom att värnskatten

slopas, brytpunkten för den statliga

skatten i ett första steg höjs till 26 000

kr i månadslön och ett kommunalt

förvärvsavdrag på inledningsvis 3 %

införs. Inkomstskatterna sänks ytterligare

genom en skattereduktion på till en början

300 kr som stiger till 600 kr 2004, lika

för alla. Motionärerna föreslår höjda men

avdragsgilla avgifter till a-kassan. Som

ett led i att reformera familjepolitiken

bör barnfamiljernas marginaleffekter

minskas genom att generella utökningar av

barnstödet utformas som en skattereduktion

på drygt 900 kr per år 2003. Reduktionen

kombineras med en nedtrappning av

bostadsbidraget. Hushållstjänster får en

skattereduktion på 50 %. Sparande

underlättas genom att förmögenhetsskatten

sänks och slopas på sikt. Ett första steg

är en avskaffad sambeskattning och en

höjning av fribeloppet till 2,1 miljoner

kronor. Fastighetsskatten sänks genom att

taxeringsvärdena åter fryses på 1997 års

nivå till skattesatsen 1,0 % för småhus

och 0,5 % för flerbostadshus. Systemet för

fastighetstaxering bör reformeras i

grunden och olika boendeformer måste

behandlas lika. Reavinstbeskattningen för

bostäder höjs till 30 %. Kompetens- och

pensionssparandet underlättas genom att

avdragsrätten höjs till ett basbelopp.

Principerna från 1990/91 års skattereform

- hälften kvar och att de allra flesta

bara ska betala kommunalskatt - ska

återupprättas. Motionärer stöder förslaget

om höjd el- och koldioxidskatt och inför

en särskild miljöskatt på sopförbränning

som ett led i en grön skatteväxling.

Offensiv för bättre företagsklimat. För

att skapa fler företagare och jobb måste

företagsskatterna sänkas, antalet regler

för att driva företag minskas och

förenklas samtidigt som konkurrensen måste

öka. Dubbelbeskattningen på aktier bör

slopas successivt, arbetsgivaravgifterna

sänkas ytterligare och de s.k.

fåmansbolagsreglerna reformeras. Som en

viktig ingrediens för bättre

tillväxtklimat föreslår motionärerna en

utökad satsning på väginvesteringar.

Vidare måste bostadspolitiken förnyas.

Socialförsäkringsreform. Trovärdigheten

för socialförsäkringarna är viktig för ett

bra arbets- och företagarklimat. Förutom

det nya pensionssystemet bör ytterligare

två obligatoriska och från statens budget

fristående försäkringar skapas - en allmän

sjukförsäkring (inkl. förtidspensionen)

och en allmän arbetslöshetsförsäkring.

Försäkringarna bör bygga på

inkomstbortfallsprincipen och det ska råda

raka rör mellan avgifter och förmåner.

Motionärerna stödjer förslaget om en

höjning av taket i föräldraförsäkringen

till tio basbelopp.

En skola för tillväxt. En rad åtgärder

föreslås för att förbättra skolan och öka

kvaliteten inom högskolan, och större

resurser avsätts till forskningen. Bland

annat bör en speciallärarutbildning

inrättas och en skolpeng införas så att

utbildningen blir likvärdig över landet.

Jämställdhetsreform för tillväxt. Några av

de mest prioriterade uppgifterna är att

avskaffa löneskillnaderna mellan män och

kvinnor och öka individernas inflytande

över sina liv. Det bör enligt motionärerna

bl.a. ske genom att de offentliga

monopolen inom omsorgen, skolan och vården

bryts upp. Förutom olika skatteåtgärder,

som t.ex. skattereduktion på hushållsnära

tjänster och sänkt skatt för barnfamiljer,

bör ett barnkonto för att bl.a. öka

valfriheten i barnomsorgen införas och en

reformerad arbetstidslagstiftning

genomföras för att öka medborgarnas och

familjernas möjlighet att själva ordna sin

vardag. Vidare bör en jämställdhetsbonus

införas. Bonusen innebär att varje månad

som tas ut i föräldraledighet, som

motsvaras av en månad som även den andra

föräldern tar ut, ger 90 % i ersättning i

stället dagens 80 %.

Frihandelsreform och global solidaritet.

Frihandel är avgörande för

välfärdsutvecklingen. Sverige bör gå i

spetsen för ökad frihandel i världen och

verka för en avreglering av EU:s

jordbrukspolitik. Sverige bör också gå med

i EMU och arbeta för en fortsatt

reformering av den inre marknaden.

Biståndet bör höjas kraftigt. Enligt en

konkret tidsplan bör enprocentsmålet vara

återställt senast 2006. Gåvor till

internationell hjälpverksamhet bör ge viss

skattereduktion.

Liberal miljöpolitik. En rad åtgärder

föreslås för att förena den ekonomiska

tillväxten med en ekologiskt hållbar

utveckling. För att förhindra

växthuseffekten bör bl.a. europeiska

minimiregler för koldioxidskatt införas

som ett första steg. En

hållbarhetskommission bör tillsättas med

uppgift att se över vilka

effektiviseringar och moderniseringar av

regler och styrmedel som behövs för att

öka den hållbara utvecklingen.

Ny integrationspolitik. För att bryta

segregation och utanförskap måste den

enskildes initiativkraft frigöras. Bland

annat måste skatter som hindrar arbete och

företagande sänkas, rigida

arbetsmarknadslagar och krångliga

företagsregler tas bort samtidigt som

bidragssystemen måste förändras.

Invandrarens möjlighet till

svenskundervisning måste öka och satsning

bör göras på skolor i särskilt utsatta

områden. För att tillgodose det ökade

behovet av arbetskraft bör möjligheterna

till arbetskraftsinvandring öka.

Resurserna för flyktingmottagning bör öka.

Kamp mot ohälsan. I motionen föreslås ett

program inom olika politikområden mot

ohälsan. Bland annat måste finansiering av

vården samordnas mellan olika aktörer, en

nationell vårdgaranti snarast återinföras

och resurserna för rehabilitering utökas.

Arbetsmarknadspolitiken måste enligt

motionärerna radikalt förändras. Dagens

AMS bör läggas ned och ersättas av en

flora av platsförmedlingar som drivs av

olika huvudmän. Arbetsmarknadsverkets

förvaltningskostnader minskas väsentligt.

Konkurrensen i ekonomin måste öka, enligt

motionärerna. Kartellverksamhet bör

kriminaliseras och beläggas med böter.

Etableringshinder för småföretagare bör

avvecklas, t.ex. de regler i plan- och

bygglagen som ger kommuner möjlighet att

stoppa byggandet av köpcentrum. I princip

bör all verksamhet inom den offentliga

sektorn som inte är myndighetsutövning

vara konkurrensutsatt, vilket innebär att

statlig och kommunal affärsverksamhet bör

avvecklas eller säljas. Rättssäkerheten

bör stärkas. Till följd av de osäkra

internationella konjunkturutsikterna

presenterar motionärerna en

budgeteringsmarginal på omkring 11

miljarder kronor både 2003 och 2004.

Motionärerna anser vidare att målet om

överskott i de offentliga finanserna

motsvarande 2 % av BNP över en

konjunkturcykel bör tas upp till debatt.

Sannolikt bör ett nytt mål formuleras för

stat och kommun. Ett möjligt mål är att

krav på bruttoskuldens utveckling införs.

Avbetalningen av statsskulden bör

påskyndas. Det ska ske genom att statliga

företag säljs i en större omfattning än

vad regeringen räknar med. Staten bör

endast i undantagsfall driva företag

(yrkande 1).

I Kristdemokraternas motion Fi233

konstateras att Sveriges långsiktiga

tillväxtproblem kvarstår.

Budgetpropositionen för 2003 är den

artonde stora ekonomisk-politiska

proposition som regeringen sedan 1994 lagt

på riksdagens bord. Alla 18 har i stort

sett saknat åtgärder för att förbättra

företagsklimatet och de strukturella

problem som gjort att Sverige tappat i

tillväxttakt jämfört med många länder och

sjunkit långt ned på OECD:s tillväxt- och

välståndslistor. Eftersläpningen

fortsätter, enligt regeringens egen

bedömning i budgetpropositionen, men

regeringen presenterar ingen plan för att

bryta denna utveckling. Den totala

arbetslösheten är rekordhög med tanke på

att vi nyss passerat en högkonjunktur,

kapital och företag flyttar utomlands

eller säljs ut till utländska ägare,

sjukfrånvaron ökar kraftigt,

arbetsmarknaden fungerar dåligt och

lönerna ökar fortfarande snabbare än i

omvärlden. Den ökade sysselsättningen i

slutet av 1990-talet är också delvis en

bubbla, genom att sjukfrånvaron stigit

snabbt under samma period.

Den vikande konjunkturen visar, enligt

motionärerna, att det nu är hög tid att

rätta till strukturfelen i den svenska

ekonomin - rekordhögt skattetryck och

stora marginaleffekter som gör att det

lönar sig dåligt att arbeta och skapar ett

osunt bidragsberoende, en hög beskattning

som gör det svårt att locka och behålla

företag, kapital och kompetens i landet,

en dåligt fungerande arbetsmarknad och

lönebildning och en svag konkurrens i

stora delar av ekonomin. Målet bör vara en

varaktigt hållbar tillväxt på minst 3 %

per år, jämfört med den tillväxt på knappt

2 % som Sverige i genomsnitt haft under de

senaste 30 åren.

För att öka sysselsättningen, minska

arbetslösheten och öka möjligheterna för

medborgarna att klara sig på sin egen lön

föreslås att inkomstskatten reformeras i

fyra steg bl.a. genom en kraftig höjning

av grundavdraget till 26 500 kr, en

skattereduktion på 4 000 kr per person och

år, ett förvärvsavdrag på motsvarande 5 %

av förvärvsinkomsten och genom att värn

skatten avskaffas i två steg. Vidare sänks

arbetsgivaravgifterna med 7 procentenheter

på lönesummor upp till 900 000 kr från

2004, och en 50-procentig skattereduktion

på hushållens köp av tjänster i det egna

hemmet införs. Vidare bör rimliga och

rättvisa konkurrensvillkor för jordbruket,

åkeri- och transportsektorn skapas genom

sänkt dieselskatt. Förmögenhetsskatten och

dubbelbeskattningen på utdelningsinkomster

avvecklas stegvis och arvsskatten på

bundet kapital vid generationsskifte i

företag avskaffas. Dock höjs bolagsskatten

med 2 procentenheter till 30 %.

Avdragsrätten på pensionssparande höjs och

gränsen för reseavdraget för resor till

och från jobbet sänks från 7 000 kr till 5

000 kr. Vidare införs ett

riskkapitalavdrag som innebär att högst

100 000 kr i investeringar i onoterade

företag blir avdragsgilla mot inkomst av

tjänst eller kapital. Dessutom bör

fastighetsskatten avskaffas 2003 samtidigt

som kommunerna ges rätt att ta ut avgift

på bostäder, kommersiella fastigheter och

industrifastigheter. Förändringen av

fastighetsskatten föreslås bl.a.

finansieras genom en höjning av

reavinstskatten på privatbostäder.

Sammantaget föreslås skattesänkningar som

i slutet av 2004 uppgår till netto omkring

36 miljarder kronor utöver regeringens

förslag.

Arbetsmarknadens funktionssätt måste

förbättras för att minska riskerna för

arbetskraftsbrist inom vissa områden och

skapa en bättre balans i

lönebildningsprocessen. Ett av de

allvarligaste hoten mot den svenska

ekonomin är att lönerna fortsätter att

stiga snabbare än i EU-länderna. Villkoren

för lönebildningen bör förbättras genom

t.ex. sänkta skatter och marginaleffekter,

en högre egenfinansiering i en ny

obligatorisk arbetslöshetsförsäkring och

förlängda varseltider vid strejkåtgärder.

En ökad dynamik och flexibilitet i

lönesättningen måste skapas. De nuvarande

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna måste

ses över och minskas och regelverket

förenklas. Ökade satsningar bör göras på

kvalificerad yrkesutbildning för att

avhjälpa bristsituationer. Nya alternativ

som kompletterar den traditionella

arbetsförmedlingen bör släppas fram.

Konkurrensen måste öka inom t.ex.

varudistributionen, detaljhandeln,

tjänstesektorn, byggsektorn och den

offentliga sektorn. För att öka

effektiviteten i vården och omsorgen anser

motionärerna att konkurrensen ska öka

genom att bl.a. fler privata initiativ

tillåts. Resurserna till Konkurrensverket

bör höjas och konkurrenslagen skärpas,

bl.a. genom att kartellbildning

kriminaliseras. Kommunalt och statligt

ägande bör avvecklas på de marknader

privata alternativ konkurrerar eller

skulle kunna konkurrera, och kommunallagen

bör ses över i konkurrenshänseende.

Kvarvarande konkurrenshämmande regleringar

i den privata sektorn bör avvecklas. De

regelförenklingar som

Småföretagsdelegationen föreslår bör

snarast genomföras. Kristdemokraterna

presenterar tillsammans med de övriga

borgerliga partierna ett program inom

olika områden för att öka företagandet.

För att stimulera byggandet föreslår

motionärerna en halvering av byggmomsen.

Motionärerna anför vidare att regeringens

okänsliga budgetsanering har drabbat

pensionärerna hårt genom bl.a.

nedskärningar, brister inom äldrevården

samt genom de växande vårdköerna.

Motionärerna föreslår därför att bl.a.

inkomstprövningen i bostadstillägget inte

ska innehålla fritidsfastigheter och att

omställningspensionen för efterlevande

återställs fullt ut. Nästa år förbättras

pensionärernas situation genom förslaget

om en höjning av grundavdrag, vilken bl.a.

ger de sämst ställda pensionärerna 1 000

kr mer i månaden. Vården, skolan och

omsorgen tillförs ytterligare resurser

genom att resurserna till kommunsektorn

ökar med 3,5 miljarder kronor de närmaste

två åren utöver regeringens förslag.

Dessutom tillförs landstingen ytterligare

1 miljard kronor under perioden genom den

nationella vårdgaranti motionärerna vill

införa från årsskiftet. Som delar i ett

program för att minska sjukfrånvaron och

öka hälsan föreslås att en ny samordnad

rehabiliteringsförsäkring enligt den

modell som presenterades i

Rehabiliteringsutredningen införs. För

detta ändamål avsätts omkring 4 miljarder

kronor under 2003 och 2004. Vidare utökas

stödet till anhörig vårdare. Sjukvårdens

kostnader för trafikolycksfall bör föras

över på den obligatoriska

trafikförsäkringen.

För att förbättra den snabbt förfallande

väg- och järnvägsstrukturen satsas under

de närmaste två åren 4,3 miljarder kronor

utöver regeringens förslag. Resurserna ska

användas för både investeringar och

underhåll. Motionärerna vill som en

långsiktig finansieringsmetod för

investeringar införa ett program med

partnerskap med den privata sektorn, s.k.

PPP-finansiering (Public-Private

Partnership). Motionärerna föreslår också

satsningar för att återupprätta

rättsväsendet. Det handlar om att utveckla

och säkerställa närpolisverksamheten,

stärka åklagar- och domstolsväsendena, öka

kriminalvårdens resurser och en

intensifiering av det brottsförebyggande

arbetet. Biståndsmålet bör enligt

motionärerna nås snabbare än vad

regeringen räknar med.

Kristdemokraterna kritiserar regeringen

för valet av samarbetspartier.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet är av

tradition negativa till ekonomisk

tillväxt, och deras inflytande över

regeringspolitiken har ytterligare ökat

osäkerheten om regeringens ekonomiska kurs

och regeringens förmåga att göra någonting

åt ekonomins grundläggande strukturella

problem.

Dagens familjepolitik har, enligt

motionärerna, stora brister ur både

valfrihets- och fördelningssynvinkel.

Införandet av maxtaxan har ökat

orättvisorna genom att taxan gynnar de

mest välbeställda samtidigt som

valfriheten och kvaliteten i barnomsorgen

minskar. Familjepolitiken måste reformeras

för att öka valfriheten och rättvisan. Ett

barnomsorgskonto på 80 000 kr per år för

barn som fyllt ett år bör införas. Kontot

ska ej vara skattepliktigt men trappas av

i förhållande till hur mycket kommunal

barnomsorg som utnyttjas. Halvtid på

daghem ger halvt belopp på kontot etc.

Vidare bör barnfamiljernas ekonomi stärkas

genom att ersättningsnivån i

föräldraförsäkringen höjs till 90 %

samtidigt som taket för ersättning höjs

till elva prisbasbelopp och den s.k.

garantinivån i försäkringen till 200 kr

per dag. Bostadsbidragen för de sämst

ställda barnfamiljerna bör förbättras och

reglerna för beräkning av den

sjukpenninggrundande inkomsten förändras.

Fr.o.m. hösten 2004 bör också

studiebidragen och studiemedlen höjas.

Enligt motionärerna bör

socialförsäkringssystemen reformeras och

utvecklas mer mot fonderade system. För

att även se över marginaleffekterna i

skatte- och socialförsäkringssystemen bör

överläggningar ske mellan de fem partier

som står bakom pensionsreformen.

Sverige bör delta i EMU fullt ut och för

att minska statsfinansernas

konjunkturkänslighet bör statsskulden

avbetalas i en snabbare takt än vad

regeringen föreslår, bl.a. genom att fler

statliga företag säljs ut. En sådan

utförsäljning motiveras också av att

staten måste renodla sin roll. Under 2003

och 2004 bör statliga företag för

motsvarande 30 miljarder kronor respektive

60 miljarder kronor säljas ut, över

regeringens planer.

För att bl.a. finansiera satsningar och

skatteförändringar föreslås besparingar

motsvarande 36 miljarder kronor netto

2004, bl.a. genom en ytterligare karensdag

i sjukförsäkringen kompletterad med ett

högriskskydd, ökad egenfinansiering i

arbetslöshetsförsäkringen och ändrade

beräkningsregler för den

sjukpenninggrundande inkomsten i sjuk- och

föräldraförsäkringen. I sitt

budgetalternativ redovisar motionärerna

ett utgiftstak för staten som för både

2003 och 2004 ligger under regeringens

förslag i budgetpropositionen (yrkandena

1-3).

I Centerpartiets motion Fi234 anförs att

utvecklingen under de senaste åren gått i

fel riktning. Löneklyftorna mellan män och

kvinnor har ökat samtidigt som en stor del

av invandrarna trots flera års

högkonjunktur fortfarande står utanför

arbetsmarknaden. Under de senaste fem åren

har sjukskrivningarna fördubblats, och 90

% av Sveriges yta är avfolkningsområden.

Den regionala och sociala klyvningen av

samhället har tilltagit.

Enligt motionärerna visar utvecklingen i

Finland att den svenska ekonomiska

politiken inte varit bra under de senaste

åren. Hade Sverige haft en liknande

utveckling som Finland under 1990-talet

skulle Sveriges BNP nu vara mer än 200

miljarder kronor högre. I stället för att

under högkonjunkturåren fortsätta med den

långsiktiga omstruktureringen av den

svenska ekonomin för att göra ekonomin mer

robust och mindre känslig för

konjunktursvängningar har regeringen enögt

satsat på fördelningspolitik som leder

till försvagade offentliga finanser.

Speciellt tydligt har detta varit under

2002. Långsiktiga tillväxtfrämjande

åtgärder har lyst med sin frånvaro medan

satsningarna varit koncentrerade till

kortfristiga köpkraftsstimulanser som

permanent ökat de offentliga kostnaderna.

Det viktigaste målet med den ekonomiska

politiken och finanspolitiken är enligt

motionärerna att stärka och förbättra

Sveriges långsiktiga tillväxtförmåga och

minska statsfinansernas

konjunkturkänslighet. Med rätt ekonomisk

politik kan Sverige följa det finländska

exemplet och växla över till ett spår med

snabbare tillväxt och bibehållen

välfärdsstat. Viktiga inriktningar av den

ekonomiska politiken är att sänka

skatterna på låga och medelstora

inkomster, minska de offentliga utgifterna

och öka den lokala beslutandemakten över

de ekonomiska resurserna. Det

förtroendekapital för de svenska

statsfinanserna som med stor möda byggts

upp sedan mitten av 1990-talet får inte

förskingras. I motionen presenteras ett

reformprogram för att förnya Sverige.

Några av punkterna i programmet är:

Ökat självbestämmande. För att öka

självbestämmandet, uppmuntra företagandet

och minska marginaleffekterna föreslås en

inkomstskattereform. Skatten sänks för

framför allt medel- och låginkomsttagare

genom en skatterabatt på 10 000 kr, lika

för alla, och en särskild förvärvsrabatt

på högst 10 800 kr. Förvärvsrabatten fasas

in för att undvika marginaleffekter.

Vidare bör beskattningen av boendet sänkas

genom lägre taxeringsvärden 2003 via en

s.k. medianvärdesberäkning och genom att

skattesatsen sänks 2004.

Förmögenhetsskatten sänks genom bl.a.

slopad sambeskattning och genom att endast

halva taxeringsunderlaget ska ingå i

förmögenhetsbeskattningen. En

skattereduktion på hushållstjänster införs

(reduktionen ska även omfatta s.k. ROT-

arbeten) och reseavdraget höjs och

inkluderar resor till och från barnomsorg.

Vidare införs en skattereduktion för den

höjning av a-kasseavgiften som föreslås i

motionen. Barnfamiljernas självbestämmande

ökas ytterligare genom att barnbidraget

för barn i åldrarna ett till fem år

fördubblas fram till 2006 och att

föräldrarna ges lagstadgad rätt att jobba

halvtid under barnets första åtta år.

Golvet och taket i föräldraförsäkringen

och ersättningen under garantidagarna

höjs. Samtidigt föreslås en

jämställdhetsbonus för föräldrar som delar

på föräldraledigheten. Sammantaget

föreslås skattesänkningar som under 2004

uppgår till netto 40 miljarder kronor. Som

ett led i ökat självbestämmande föreslås

också särskilda satsningar på

rättsväsendet genom bl.a. ökade resurser

till Polisen och Brottsförebyggande rådet

och skolan genom bl.a. fler lärare,

införandet av en individuell kunskapsrätt

och ett nationellt kvalitetsinstitut för

att garantera kvaliteten i alla skolor.

Vidare satsas resurser för att uppmuntra

kvinnligt företagande, och för att minska

lönediskrimineringen föreslås att mål i

ärendet flyttas från Arbetsdomstolen till

allmän domstol.

Satsning på företagande.

Arbetsgivaravgifterna bör fortsätta att

sänkas och arbetet med att förenkla det

regelverk som omger företagandet måste ta

fart på allvar - 25 % av befintliga regler

bör tas bort. Kvinnors företagande ska

uppmuntras genom bl.a. s.k. mikrolån och

resurser till affärsrådgivare och ett

speciellt resurscentrum för kvinnliga

företagare. Vidare bör ett

riskkapitalavdrag och ett starta-eget-

sparande införas. Beskattningen av

förluster vid andelsbyten tas bort och

arvsskatten på arbetande kapital i

fåmansbolag slopas. Som ett led i en

miljödriven tillväxt höjs skatten på

utsläpp av kväveoxid och koldioxid i

industrin och skatten på förbränning av

osorterat avfall. Det svenska jordbrukets

konkurrenskraft förstärks bl.a. genom att

diesel- och kväveskatterna i jordbruket

sänks och skatten på handelsgödsel slopas.

Omställning till ekologiskt jordbruk

stimuleras genom bl.a. stimulans av

fånggrödor. Under 2004 bör ett

pilotprojekt med biodrivmedel genomföras.

Projektet bör finansieras genom en

skattereduktion.

Arbetsmarknaden. För att få ned

arbetslösheten måste

arbetsmarknadspolitiken förnyas och

decentraliseras för att bl.a. minska den

sociala och regionala klyvningen i

samhället. En rätt till utbildning bör

införas, ineffektiva volymåtgärder i AMS

regi bör fasas ut och större vikt bör

läggas på mer individanpassade

utbildningar och yrkesutbildningar. Vidare

bör s.k. övergångsarbetsmarknader

inrättas. På dessa marknader ska

arbetskraften vara billigare genom en

återföring av arbetsgivaravgifterna.

Arbetskraftsinvandringen bör tillåtas öka

för att Sverige ska klara framtidens

arbetskraftsbehov. Enligt motionärerna bör

omställningsmomentet i

arbetslöshetsförsäkringen tydliggöras

genom en successiv avtrappning av

ersättningen. Dessutom bör en allmän

arbetslöshetsförsäkring införas med ökad

självfinansieringsgrad.

Lika villkor genom bra kommunikationer.

För att öka livskraften i hela Sverige

föreslås en extra satsning utöver

regeringens på kommunikationer, främst för

drift och underhåll av vägnätet. Dessutom

bör en digital allemansrätt införas som

gör att den digitala infrastrukturen

kommer alla till del.

Åtgärder mot ohälsan. För att bekämpa de

rekordhöga sjukskrivningarna, som gröper

hål i statsfinanserna och sänker

produktiviteten i offentlig och privat

sektor, måste kraftfulla åtgärder vidtas.

Delmål bör vara att sjukskrivningarna ska

minska med 20 % till 2004 och 40 % 2006.

Enligt motionärerna bör de satsningar som

Rehabiliteringsutredningen föreslagit

genomföras. En rätt till rehabilitering

och en ny nationell vårdgaranti bör

införas. Dagens sjuk- och

arbetsskadeförsäkring bör samordnas i en

ny sjuk- och rehabiliteringsförsäkring.

Motionärerna föreslår också ett nytt

system med differentierat

arbetsgivaransvar, i vilken arbetsgivarens

ansvar för sjukersättningen ställs i

relation till antalet anställda.

Högre utbildning och forskning. Kunskaper

är viktiga för tillväxten och välfärden.

Målet bör enligt motionärerna vara att

skapa ett decentraliserat

kunskapssamhälle, där utbildningen når

alla människor i alla delar av landet och

under hela livet. Social snedrekrytering

ska motverkas genom bl.a. ett nytt

studiemedelssystem där lån och bidrag

utgör vardera 50 %. För att säkra

kvaliteten och stärka forskningen runt om

i landet föreslås en ökning av

forskningsresurserna. Hälften av medlen

ska reserveras för forskning vid de nya

universiteten och vid landets högskolor.

Livskraft i hela landet. En hög och

hållbar tillväxt förutsätter att hela

landet bidrar. De satsningar på

kommunikation, en heltäckande digital

infrastruktur, forskning och utbildning i

hela landet och skatteförändringar som

presenterats ovan bidrar till att stärka

villkoren i alla delar av landet. Dessutom

bör, enligt motionärerna, kommunernas och

landstingens makt över utvecklingsmedel

öka och resurserna för landsbygdens

näringsliv utökas. Olika statliga

verksamheter bör, helt eller delvis,

utlokaliseras samtidigt som statliga bolag

och verksamheter som Posten, Apoteket och

Systembolaget bör åläggas att garantera en

grundläggande service.

Ökat internationellt engagemang.

Grogrunden för terror och fundamentalism

ligger ofta i fattigdom. Motionärerna

anvisar bl.a. därför extra biståndsanslag

så att målet om bistånd motsvarande 1 % av

BNP nås 2005. En del av satsningen bör

användas till miljöarbete i Sveriges

närområde.

De skattesänkningar som föreslås i

motionen uppgår till netto 35 miljarder

kronor 2003 och 40 miljarder kronor 2004.

Vidare presenteras besparingar motsvarande

38 miljarder respektive 48 miljarder

kronor 2003 och 2004, bl.a. genom dämpade

utgifter för sjukpenning, förändringar

inom arbetsmarknadspolitikens område samt

genom ändrad inkomstbeskattning, vilken

minskar behovet av kompenserande

statsbidrag till kommunerna. Motionärerna

anser i anslutning till detta att en

parlamentarisk kommitté bör tillsättas med

uppgift att studera hur kommunernas

skattebaser kan stärkas och beroendet av

statsbidrag minska. Försäljning av statlig

verksamhet bör under de kommande två åren

uppgå till 30 miljarder kronor respektive

50 miljarder kronor mer för 2003 och 2004

än vad regeringen föreslår i

budgetpropositionen. Till följd av

konjunkturläget bör utförsäljningar under

det kommandet året koncentreras till

relativt konjunkturokänsliga verksamheter

som t.ex. statligt skogsinnehav,

fastigheter och AB Vin & Sprit (yrkandena

1 och 2).

1.3.3 Finansutskottets ställningstagande

till partimotionernas förslag till

inriktning av den allmänna ekonomiska

utvecklingen

Utskottet börjar med att diskutera de

övergripande tillväxtfrågorna.

I sin politiska argumentation använder

Moderata samlingspartiet,

Kristdemokraterna, Centerpartiet och

Folkpartiet liberalerna ofta det som

kallas för OECD:s tillväxt- eller

välfärdsliga. "Sverige rasar i

välståndsligan" är ett vanligt

förekommande uttryck i de ekonomisk-

politiska motionerna. Vad det handlar om

är den statistik som OECD sammanställer av

s.k. köpkraftskorrigerade BNP-uppgifter

per invånare. Enligt t.ex. motion Fi231

(m) har Sverige sedan 1970 halkat från en

fjärde till en sjuttonde plats i

välfärdsligan.

Som utskottet påpekat vid tidigare

behandlingar (senast i bet. 2001/02:

FiU20) är OECD:s statistik så pass osäker

att man bör vara mycket försiktig med att

dra alltför långtgående slutsatser av

uppgifterna. Möjligheten till jämförelser

mellan länderna är mycket begränsad,

enligt bl.a. OECD:s egna uppgifter.

Dessutom har måttet stora brister som mått

på den ekonomiska välfärden.

Utskottet har också tidigare påpekat att

valet av tidsperiod har en avgörande

betydelse för resultatet. Till exempel har

Arbetarrörelsens Ekonomiska Råd (AER) i en

rapport (nr 5 2000) visat att om man i

stället använder 1947 som utgångsår, 1997

som slutår och BNP per invånare i åldern

15-64 år som välfärdsmått blir resultatet

en allmän, mycket kraftig utjämning mellan

OECD-länderna. Sveriges placering ändras

under perioden från plats sex till plats

åtta. Samtidigt ökade Sveriges

produktionsnivå från nästan 60 % till

nästan 80 % av Förenta staternas nivå.

Utskottet kan emellertid utifrån t.ex.

OECD:s statistik konstatera att svensk

ekonomi tappat i relativ position mot

andra länder under framför allt två

perioder de senaste 30 åren - under andra

hälften av 1970-talet och i början av 1990-

talet. Den absolut största nedgången kom i

början av 1990-talet då Sveriges BNP föll

samtidigt som flera andra länder fortsatte

att ha en positiv tillväxt.

Sveriges relativa position förbättras

I motion Fi233 (kd) redovisas en del

beräkningar som anses bevisa att Sverige

släpat efter i tillväxt även i slutet av

1990-talet. Sådana beräkningar är dock

mycket beroende av t.ex. val av tidsperiod

och val av jämförelseländer. I motionen

sägs t.ex. att Sveriges BNP 2001 skulle ha

varit 204 miljarder kronor högre om

Sverige under perioden 1995-2001 hade haft

samma tillväxttakt som Finland. Även

Centerpartiet gör i motion Fi234 samma

hänvisning och hävdar att Sverige borde

följa det finländska exemplet.

Enligt utskottets mening är det mycket

tillfredsställande att Finland under de

senaste åren haft en hög ekonomisk

tillväxt. Finland är en viktig granne och

handelspartner och forskning visar att

svensk och finländsk konjunkturutveckling

ofta är intimt sammanvävda. Sverige har

också mycket att lära av Finland på skilda

områden. Men samtidigt måste man komma

ihåg att Finlands uppgång delvis är en

följd av den kraftiga nedgången i början

av 1990-talet, då Finlands BNP föll

betydligt mer än Sveriges. Uppgången

medförde också att Finland, innan den

internationella konjunkturnedgången

påbörjades 2001, visade tydliga tecken på

bristsituationer på arbetsmarknaden och

stigande inflationstakt, enligt OECD:s

bedömning. Till detta kommer att

arbetslösheten i Finland, trots den höga

tillväxttakten under 1990-talet,

fortfarande ligger kring 9 % av

arbetskraften, en av de högsta nivåerna i

EU.

Enligt OECD:s statistik steg Sveriges BNP

med i genomsnitt 2,8 % per år mellan åren

1995 och 2001 (inklusive tillväxttakten

1995, dvs. under sju år). Tillväxten i

OECD-området ökade också med i genomsnitt

2,8 % per år under samma period,

tillväxten i EU med i genomsnitt 2,5 % och

tillväxten i euroområdet med 2,4 % per år.

Detta innebär att om Sverige under

perioden hade haft samma tillväxt som EU

och euroområdet i genomsnitt hade nivån på

Sveriges BNP varit lägre 2001.

Utskottet vill i detta sammanhang också

erinra om att Sverige under första

halvåret 2002 haft en tillväxttakt som

varit betydligt högre än genomsnittet i EU

och euroområdet. OECD räknar också i en

nyligen offentliggjord prognos med att

Sveriges BNP kommer att stiga med 1,7 %

och 2,5 % 2002 respektive 2003, medan

genomsnittet för EU kommer stiga med 0,9 %

respektive 1,9 %.

I motion Fi231 (m), men också i

motionerna Fi232 (fp) och Fi233 (kd),

anges att målet för den ekonomiska

politiken bör vara en långsiktigt hållbar

tillväxt på minst 3 % per år.

Hög tillväxt - ett viktigt mål i den

ekonomiska politiken

Som utskottet framhållit vid ett flertal

tillfällen tidigare är en hög ekonomisk

tillväxt en avgörande del av den

ekonomiska politiken, under förutsättning

att den är ekologiskt hållbar. Som

redovisades ovan har Sveriges BNP stigit

med i genomsnitt 2,8 % per år sedan 1995,

vilket är 0,3 procentenheter mer per år än

genomsnittet i EU. Om man i stället mäter

från slutet av 1997, då de negativa

effekterna av den nödvändiga saneringen av

de offentliga finanserna började avta, har

svensk ekonomi vuxit med i genomsnitt 3,2

% per år, dvs. 0,5 procentenheter över

tillväxten i EU.

Utskottet vill här passa på att referera

till en rapport om de offentliga

finanserna i EU som EU-kommissionen

presenterade i våras. Enligt rapporten är

de svenska offentliga finanserna de som

bland EU-länderna bäst stimulerar till

ökad tillväxt och ökad sysselsättning.

Vidare är Sverige ett av de två länder som

under 1990-talet lyckats förbättra de

offentliga utgifternas bidrag till

tillväxt och sysselsättning samtidigt som

utgiftsnivån sjunkit. Det andra landet är

Nederländerna.

Det är utskottets fasta övertygelse att

möjligheterna att nå den höga

tillväxttakten i slutet av 1990-talet hade

varit betydligt sämre med de

budgetalternativ som Moderata

samlingspartiet, Kristdemokraterna och

Folkpartiet liberalerna presenterat för

den aktuella perioden. De mycket stora

skattesänkningar och budgetnedskärningar

som partierna, framför allt Moderata

samlingspartiet, förespråkat hade med stor

sannolikhet skapat en betydande oro och

osäkerhet bland ekonomins olika aktörer

med kraftigt negativa effekter på

tillväxt, sysselsättning och välfärd som

följd.

Utskottet vill i anslutning till

diskussionen kort även redogöra för en

vidareutveckling av den

köpkraftskorrigerade BNP-statistiken som

EU:s statistikorgan, Eurostat, tar fram.

Eurostat har bl.a. undersökt den

köpkraftskorrigerade produktionsnivån för

olika regioner inom EU-länderna under

1998. Resultatet visar på en ganska stor

skillnad mellan de fattigaste och rikaste

regionerna i flertalet länder. Den största

spridningen finns enligt Eurostat i

Tyskland följt av Frankrike, Österrike och

Belgien. Enligt Eurostats uppgifter är

Sverige det land som har den minsta

spridningen mellan olika regioner. I

likhet med OECD:s s.k. välfärdsliga är

även Eurostats beräkningar behäftade med

stora statistiska problem. Men enligt

utskottets mening kan man ändå dra

följande viktiga slutsats: de regionala

klyftorna i Sverige förefaller vara mindre

dn i flertalet övriga länder i EU.

Utskottet vill i likhet med vid tidigare

behandlingar också erinra om att det finns

andra undersökningar som kan komplettera

OECD:s mått och därmed bidra till att

fördjupa diskussionen om ekonomisk

välfärd. En sådan undersökning är den

rapport om utvecklingsnivån i världen som

FN:s utvecklings- och biståndsorgan, UNDP,

löpande publicerar. I UNDP:s sammanvägda

index över livslängd, utbildning och

levnadsstandard placerade sig Sverige på

andra plats 2002, strax efter Norge. Vid

mitten av 1970-talet låg Sverige på en

fjärdeplats. En annan undersökning, där

perspektivet är betydligt snävare och

framför allt behandlar närings- och

företagsklimatet, är den jämförande

studien av näringspolitiken som

Näringsdepartementet nu publicerat tre år

i rad. Årets rapport Benchmarking av

näringspolitiken 2002 (Ds 2002:20) gör en

bedömning av Sveriges utveckling jämfört

med andra OECD-länder vad avser

indikatorer inom t.ex. områdena näringsliv

och företagande, arbetsmarknad, arbetsliv,

forskning och utveckling, IT och tele,

energiförsörjning och transporter. I

korthet visar resultaten att Sverige

hamnar på den övre tredjedelen i

rangordningen i 29 av de 51 olika

indikatorer som undersökts. Endast i fem

fall placerar sig Sverige i den tredjedel

av länder som har den sämsta utvecklingen.

Jämfört med den studie som gjordes förra

året har Sverige förbättrat sin position i

13 indikatorer medan positionen försämrats

i 6 indikatorer.

Företagen och globaliseringen

Innan utskottet går in på frågorna kring

konkurrens och företagsklimat vill

utskottet kort kommentera diskussionen i

bl.a. motionerna Fi231 (m), Fi232 (fp) och

Fi233 (kd) om försäljningar av företag

till utlandet och ökat utlandsägande. Runt

om i världen pågår en omfattande

globalisering av ägandet och produktionen

och en internationell omstrukturering i

näringslivets olika branscher. Både

ingående och utgående direktinvesteringar

och s.k. portföljinvesteringar har ökat

mycket kraftigt under de senaste åren,

även om en viss avmattning noterats under

de senaste åren till följd av den svaga

konjunkturen och nedgången i IKT-sektorn.

Enligt utskottets mening är det

utomordentligt viktigt att

globaliseringens och det ökade

utlandsägandets effekter på ekonomin,

näringslivet och sysselsättningen noga

följs och analyseras. Frågan är emellertid

inte unik för Sverige. I både Europa och

övriga industrivärlden pågår en intensiv

debatt om utländska förvärv,

företagsutflyttningar, sammanslagningar

och företagsklimat. Debatten är emellertid

ofta onyanserad och ibland rent av

behäftad med undergångstoner. Enligt

utskottets mening finns det mycket som

tyder på att utländska investeringar i

Sverige kan spela en viktig roll för

utvecklingen i svensk ekonomi. I många

fall tillför nya internationella ägare

nytt kapital, ny kompetens och nya

förutsättningar för investeringar och

produktion.

Bilden av en ödesmättad utförsäljning av

svenska företag måste också kompletteras

med att även svenska företag i stor

utsträckning köper utländska företag för

att stärka sin ställning och kompetens.

Enligt Riksbankens

betalningsbalansstatistik har svenska

företag under perioden 1995 t.o.m. första

halvåret 2002 direktinvesterat i utlandet

för omkring 117 miljarder kronor mer än

vad utländska företag direktinvesterat i

Sverige (i dessa siffror har för 1999 den

jämbördiga fusionen mellan Astra och

Zeneca rensats bort eftersom Astras

innehav i Zeneca är bokfört som ett

portföljinnehav och därmed inte

registrerat i

direktinvesteringsstatistiken medan

Zenecas innehav i Astra är registrerat som

en direktinvestering).

För att ytterligare nyansera debatten

vill utskottet även referera en

enkätundersökning som Svenska

Industritjänstemannaförbundet (SIF) gjort

bland de större medlemsklubbarna med

anledning av debatten om utflyttning av

svensk industriproduktion. Enligt enkäten

var det under perioden 1999-2001 lika

många företag som flyttade in verksamhet

till Sverige som det var företag som

flyttade ut verksamhet till andra länder.

Utskottet vill i anslutning till frågan

om globaliseringen också erinra om att

regeringen tillsatt en utredning om

internationaliseringens betydelse för

svenska skattebaser och Sveriges framtida

skattestruktur. Enligt planen presenterar

utredningen sitt slutbetänkande i mitten

av november 2002.

Sverige - en av världens främsta IT-

nationer

Utlandets kraftigt stigande intresse för

Sverige, svenska företag och svenskt

näringsliv har bl.a. berott på Sveriges

framgångar inom IT-sektorn. Vid sidan av

direktinvesteringar i svenska IT-företag

har det skett ett betydande inflöde av

utländska investeringar och kapital när

det gäller forskning och utveckling inom

IT. Även om den s.k. IKT-sektorn (sektorn

för informations- och

kommunikationsteknik) för tillfället

karakteriseras av kraftig avmattning och

omstrukturering är utskottet övertygat om

att IT-sektorn kommer att få stor

betydelse för Sverige och den svenska

tillväxten framöver. Ett tydligt bevis på

sektorns betydelse för den svenska

ekonomin är den oro och osäkerhet som det

senaste årens problem i företaget Ericsson

skapat. Utskottet vill här passa på att

erinra om att regeringen med anledning av

nedgången i IT-sektorn bl.a. inrättar en

delegation för att stimulera användandet

av IT i den offentliga sektorn, satt upp

en aktionsgrupp med målet att främja

utvecklingen av mobila tjänster i

samhället och gett Verket för

innovationssystem, Vinnova, i uppdrag att

utarbeta ett utvecklingsprogram för

IT/telekomsektorn.

Helt avgörande för Sverige, den svenska

tillväxten och sysselsättningen är att

Sveriges konkurrenskraft är hög och

företagsklimatet gott. Till skillnad mot

vad som hävdas i motionerna Fi231 (m),

Fi232 (fp), Fi233 (kd) och Fi234 (c) anser

utskottet att det grundläggande klimatet

för företagande, expansion och högre

sysselsättning är relativt gott, även om

den internationella konjunkturnedgången

och nedgången i IKT-sektorn skapat

påfrestningar på skilda håll i

näringslivet.

De offentliga finanserna har sanerats,

vilket har gett en stabil och hållbar

makroekonomisk situation. Räntorna har

sjunkit kraftigt både i förhållande till

tidigare under 1990-talet och till

räntenivåerna under 1970- och 1980-talen.

Under de senaste åren har också de svenska

obligationsräntorna legat på ungefär samma

nivå eller några tiondelar över de tyska

obligationsräntorna. Under det senaste

årets turbulens på valuta- och

räntemarknaderna med bl.a. sjunkande värde

på den svenska kronan har dock skillnaden

mot de tyska räntorna stigit till drygt

0,5 procentenheter. Det kan jämföras med

ett räntegap mot Tyskland sommaren 1994 på

mellan 4 och 5 procentenheter. Innebörden

av denna utveckling är att svenska företag

och hushåll kan finansiera sig till nästan

samma kostnad som de tyska kan. Det

stimulerar både företagens investeringar

och den inhemska efterfrågan.

En annan mycket viktig del i tillväxts-

och företagsklimatet är att inflationen

sjunkit kraftigt, till en nivå som tidvis

understigit den i våra viktigaste

konkurrentländer. Om man bortser från

utvecklingen i fjol har löneökningarna

under de senaste åren varit relativt

måttliga, trots en hög tillväxttakt och

att sysselsättningen mellan 1997 och 2001

steg med omkring 360 000 personer. Bland

annat som en följd av denna utveckling har

de svenska företagen under de senaste åtta

åren ökat sina andelar på världsmarknaden

samtidigt som icke konjunkturkänsliga kun

skapsintensiva branscher ökat sina andelar

av svensk export. På grund av den svaga

internationella efterfrågan förlorade

emellertid den svenska industrin andelar

under förra året, speciellt inom IKT-

området. Som redovisats tidigare under

avsnitt 1.2.4 sjönk också

teleproduktsindustrins andel av den totala

svenska exporten med hela 5 procentenheter

under 2001, till en andel på ca 10 %.

Utvecklingen hittills i år tyder på att

företag tagit andelar på världsmarknaden.

Utskottet behandlar pris- och

lönefrågorna mer utförligt nedan men kan

redan här konstatera att det är av

avgörande vikt att pris- och

löneökningarna i den svenska ekonomin

förblir måttliga och i nivå med våra

konkurrentländer för att konkurrenskraften

ska kunna bevaras och sysselsättningen

stiga.

Konkurrensklimatet ska förbättras

ytterligare

Utskottet konstaterar vidare att

konkurrensen och ekonomins tillväxtvillkor

har förbättrats under det senaste

decenniet.

Regeringen presenterade i

budgetpropositionen för 2002 ytterligare

åtgärder för att öka konkurrensen och

pressa ned den svenska prisnivån.

Regeringens strävan är att de svenska

konsumentpriserna ska sjunka till den

genomsnittliga prisnivån i EU. Riksdagen

beslutade t.ex. i våras om en skärpning av

konkurrenslagen för att skapa effektivare

regler för bekämpning av karteller (prop.

2001/02:167, bet. 2001/02:NU16, rskr.

2001/02:318). Skärpningen innebär bl.a.

att den s.k. konkurrensskadeavgiften kan

efterges eller reduceras och att

sekretesskyddet stärkts för den som lämnar

uppgifter om olagliga samarbeten på

marknaderna. Regeringen har dessutom gett

Konkurrensverket i uppdrag att djupare

analysera konkurrensen inom

dagligvaruhandel men även inom t.ex. bygg-

och bostadssektorn och finansmarknaden.

Vidare har en kommission tillsatts om

konkurrensen, kvaliteten och kostnaderna i

byggsektorn. Enligt planerna ska

kommissionen avlämna ett slutbetänkande i

december 2002.

Sverige - en framstående kunskapsnation

Enligt utskottets mening är den svenska

företagsbeskattningen som helhet

konkurrenskraftig i ett internationellt

perspektiv. Utbildnings- och kunskapsnivån

hos den svenska arbetskraften är hög och

ökar ytterligare genom de satsningar på

kunskap och kompetens som regeringen

vidtar i alla delar av

utbildningssystemet. Sverige ska

konkurrera med kompetens och välutbildad

arbetskraft. Enligt OECD är Sverige det

land i världen som investerar mest

resurser i kunskap som andel av BNP, och

utgångspunkten är att Sverige även i

fortsättningen ska vara världens främsta

kunskapsnation. I samband med

budgetpropositionen för 2001 beslutade

därför riksdagen om kraftigt utökade

resurser till skolan. I år ökar resurserna

med 1 miljard kronor jämfört med i fjol,

och därefter ökar tilldelningen med

1 miljard kronor per år fram tills nivån 5

miljarder kronor nås 2006. Denna

resursförstärkning gör att det t.ex. kan

anställas ytterligare omkring 15 000

lärare eller annan personal i skolan eller

på fritids. Expansionen inom högskolan

fortsätter och antalet utbildningsplatser

stiger med omkring 100 000 mellan 1997 och

2003. Utbyggnaden har hittills varit

koncentrerad till naturvetenskapliga och

tekniska ämnen, men nu sker successivt en

breddning. Universitet och högskolor ges

möjlighet att omfördela resurser för att

möta det ökade behovet av välutbildad

personal inom vården. Vidare tillförs

resurser för att höja kvaliteten på

grundutbildningen inom humaniora, teologi,

juridik och samhällsvetenskap.

Det långsiktiga målet är att 50 % av en

årskull ska ha börjat på högskolan vid 25

års ålder. För att bl.a. öka mångfalden

och minska snedrekryteringen byggs

distansutbildningen ut, ett s.k.

nätuniversitet införs och en

rekryteringsdelegation inrättas. I våras

presenterade regeringen också ett förslag

till ett system för individuell

kompetensutveckling. Avsikten är att

systemet ska träda i kraft från den 1 juli

2003. Vidare har studiestödet reformerats

och fr.o.m. 2003 införs ett nytt

vuxenstudiestöd, som ersätter det tidigare

särskilda utbildningsbidraget. Stödet

riktas mot personer med kort utbildning

som är över 25 år och som är eller

riskerar att bli arbetslösa eller har

något funktionshinder.

Utbildningsområdets andel av BNP utgjorde

6,7 % 1999, vilket är högre än tidigare

under 1990-talet. Sverige liksom övriga

nordiska länder har satsat mycket på

utbildning och ligger i nivå med USA eller

t.o.m. högre.

De senaste tio åren har antalet

utexaminerade forskare fördubblats och den

tidigare aviserade satsningen på forskning

fortsätter. Under perioden 2001-2003

tillförs olika lärosäten 214 miljoner

kronor för 14 nya forskarskolor. Totalt

ökar de statliga anslagen till

grundforskning och forskarutbildning med

1,5 miljarder kronor till 2004. Dessutom

ska ett arbete påbörjas för att se till

att olika forskningsresultat i större

omfattning omsätts i nya produkter och

tjänster.

Enligt utskottets mening finns det också

anledning att påpeka att en viktig del i

näringsklimatet är det faktum att Sveriges

inhemska efterfrågan vuxit starkt under de

senaste åren efter en svag utveckling

under en stor del av 1990-talet. Enligt

regeringens bedömning kommer också den

inhemska efterfrågan att fortsätta att

vara en stark drivkraft i den svenska

ekonomin, trots den svaga internationella

konjunkturen. Det gynnar speciellt de

mindre företagen som till stor del är

inriktade på hemmamarknaden.

Regelverket för företagen

I bl.a. motion Fi234 (c) anförs att

arbetet med att förenkla regelverket som

styr företagen måste ta fart på allvar och

att 25 % av regelverket bör tas bort.

Utskottet vill med anledning av detta

framhålla att företagande och

småföretagande spelar en avgörande roll i

den offensiv för uthållig tillväxt och

ökad sysselsättning som regeringen första

gången presenterade i vårpropositionen

1998 och som löpande följts upp i de vår-

och budgetpropositioner som presenterats

sedan dess. Därför har riksdagen under de

senaste åren beslutat om en rad

förbättringar för företagen och då framför

allt för de mindre företagen. Exempelvis

har enskilda näringsidkare och delägare i

handelsbolag fått regler som är mer

likvärdiga dem som gäller för aktiebolag.

För nystartad enskild näringsverksamhet

har möjlighet införts att kvitta

underskott i aktiv näringsverksamhet mot

tjänsteinkomster. Dessutom har lättnader i

ägarbeskattningen för ägare till onoterade

aktiebolag genomförts.

Arbetsgivaravgifterna har reducerats för

att särskilt gynna de mindre företagen.

Reglerna för skattetillägg vid

periodiseringsfel i momsredovisningen har

lindrats. Vidare har

reserveringsmöjligheterna för enskilda

näringsidkare och handelsbolag förstärkts

ytterligare. Avdragsreglerna för

pensionskostnader, beskattningen av

personaloptioner och avdraget för

pensionssparande för enskilda

näringsidkare har förenklats.

Informationen kring nyföretagande och

stödet till kooperativ utveckling har

utökats. Villkoren för avsättningar till

periodiseringsfonder har förbättrats.

Beskattningen av utländska experter har

lättats. Dröjsmålsavgiften vid betalning

av tull har sänkts, och kupongskatten för

utdelning på näringsbetingade aktier till

utländska ägare har avskaffats. Flertalet

av de s.k. stoppreglerna för fåmansföretag

har tagits bort, och de s.k. 3:12-

reglerna, som reglerar beskattning av

utdelning och reavinst på aktier i

fåmansföretag, är föremål för översyn.

Sedan i fjol är det också tillåtet för

företag att under vissa förutsättningar

köpa tillbaka egna aktier. Fullständig

kvittningsrätt har införts för reavinster

på onoterade aktier mot förluster på

noterade aktier. Kvittningsbegränsningen

för vinster och förluster på

marknadsnoterade blandfonder har slopats

samtidigt som reglerna om schablonavdrag

för ökade levnadsomkostnader har

förenklats och förbättrats. I oktober i

fjol infördes ett nytt sjöfartsstöd.

Ytterligare åtgärder vidtas för att främja

kooperativt företagande samtidigt som

ökade resurser ges för att understödja

kvinnors, invandrares och ungas

företagande. Detta genom s.k. mikrolån,

resurser till affärsrådgivare och

regionala och lokala resurscentrum för

kvinnor. Skatten på investmentbolag har

sänkts och beskattningen av s.k.

näringsbetingade andelar i bolagssektorn

har avskaffats. Vidare har momsen på

böcker, tidskrifter och persontransporter

sänkts och socialavgifterna för vissa

företag i stödområde A reducerats.

Dessutom har medel avsatts under tre år

för ett nationellt program för

entreprenörskap. I syfte att förenkla

företagares administration kommer även

alla fysiska personer som redovisar

intäkter av näringsverksamhet att fr.o.m.

2003 få en förtryckt självdeklaration.

Nyligen lämnade regeringen också

propositioner till riksdagen dels om en

utvidgning av reglerna om framskjuten

beskattning vid vissa andelsbyten, dels om

att nya företag ska få uppskov med

skattebetalningar i tre månader. Syftet

med det sista förslaget är att göra det

lättare för nya företag att komma i gång

med verksamheten.

Förenkling av regelverket

När det gäller Småföretagsdelegationens

förslag till åtgärder för att förbättra

för småföretagen och den s.k.

Simplexenheten inom Näringsdepartementet

vill utskottet erinra om den tredje

redogörelsen om förenklingsarbetet med

särskild inriktning på småföretagen (skr.

2002/03:8) som regeringen nyligen lämnade

till riksdagen. I likhet med tidigare

anges i skrivelsen att det övergripande

målet är att förbättra småföretagens

arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga

och villkor i övrigt för att öka

sysselsättningen och tillväxten. Ett

viktigt delmål, som regeringen sätter upp,

är att inom en treårsperiod tydligt minska

regelverkens administrativa börda för

småföretagen. Målet ska löpande följas upp

och resultaten redovisas för riksdagen.

Ett problem i sammanhanget är att det

saknas metoder för att rättvist mäta den

administrativa bördan. Regeringen har

därför gett Institutet för

tillväxtpolitiska studier (ITPS) i uppgift

att tillsammans med näringslivet utarbeta

en metod för att mäta företagens

administrativa börda. En första mätning

enligt den nya metoden ska göras under

2003 och i anslutning till resultaten av

mätningen kommer regeringen att redovisa

mer konkreta mål för småföretagens

regelbörda samt redovisa ett

handlingsprogram för hur målen ska nås.

Förutom detta redovisas i skrivelsen bl.a.

hur myndigheterna tillämpat förordningen

om särskild konsekvensanalys av reglers

effekter för småföretagens villkor. Under

2001 har 29 myndigheter tillsammans infört

och ändrat i 377 föreskrifter med bäring

på små företag. Myndigheterna har

samtidigt upphävt 136 föreskrifter och

allmänna råd.

Arbetet med regelförenklingar drivs bl.a.

inom den s.k. Simplexenheten på

Näringsdepartementet. En prioriterad

uppgift har varit utbildning om bl.a.

Simplexförordningen för tjänstemän i

Regeringskansliet och på myndigheter och i

utredningsväsendet. Fram till augusti 2002

hade 24 utbildningar genomförts, i vilka

300 olika tjänstemän deltagit.

I skrivelsen anger regeringen vidare att

arbetet med att identifiera befintliga

regelverk som behöver förenklas ska

prioriteras. Som en hjälp i detta arbete

har bl.a. ett utökat samråd vid

regelförändringar införts med företrädare

för små och medelstora företag.

Samrådsgruppens uppgift är att fungera som

stöd vid utvecklingen av arbetsmetoder

samt att ge konkreta förslag på

förenklingar av befintliga regler. Ett

resultat av gruppens arbete är bl.a. det

förslag om uppskov med skattebetalningar i

tre månader för nya företag som utskottet

redovisade ovan. I Näringsdepartement

pågår dessutom ett projekt avseende nya

företagsformer och nya anställningsformer.

Syftet med projektet är bl.a. att studera

de hinder som finns när människor går från

ett anställningsförhållande till att bli

företagare.

Utskottet vill i detta sammanhang även

nämna Företagsguiden som regeringen

lanserade under 2001. Företagsguiden är en

Internetportal med myndighetsinformation

riktad till företag och blivande

företagare. Adressen till Företagarguiden

är www.foretagarguiden.se, och den drivs

av Nutek i samarbete med ett trettiotal

myndigheter. Utskottet vill också

uppmärksamma målet om den s.k. 24-

timmarsmyndigheten i den offentliga

förvaltningen. Innebörden av målet är att

all offentlig myndighetsservice som kan

ska tillhandahållas elektroniskt, vilket

t.ex. underlättar för företagare i deras

verksamhet.

Utskottet avslutar avsnittet om

konkurrensklimat med att berätta att World

Economic Forum i sin konkurrensrapport för

2002 nyligen utsåg Sverige till det femte

bästa landet i världen vad gäller

konkurrens- och tillväxtklimat. Förra året

placerades sig Sverige på en niondeplats.

Konkurrensrapporten undersöker 95 olika

länder inom en mängd olika områden, som

t.ex. det mikroekonomiska klimatet, det

generella konkurrensklimatet,

infrastruktur, samarbetsklimat,

lagstiftning, hållbarhet och miljökrav, IT-

utveckling etc.

Enligt utskottets mening hade

topplaceringen i konkurrensrapporten

knappast varit möjlig om Moderata

samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,

Kristdemokraterna och Centerpartiet hade

fått genomföra den ekonomiska politik de

propagerat för under de senaste åren.

Lägre sysselsättningstillväxt

Utskottet övergår nu till att diskutera

arbetsmarknaden.

I motion Fi231 (m) hävdar motionärerna att

regeringen misslyckats i sina viktigaste

mål. Den samlade arbetslösheten är fyra

gånger högre än den öppna arbetslösheten

och totalt saknar omkring 700 000 personer

riktiga jobb.

I motion Fi232 (fp) anser motionärerna

att det krävs en radikal omläggning av

arbetsmarknadspolitiken för att

sysselsättningen ska öka. Alla fakta visar

att AMS inte löst problemen de senaste

decennierna, menar motionärerna. Liknande

argument framförs i motionerna Fi233 (kd)

och Fi234 (c).

Till skillnad från motionärerna kan

utskottet konstatera att den svenska

arbetsmarknaden förbättrades markant i

slutet av 1990-talet och början av 2000-

talet. Sysselsättningen steg samtidigt som

både den öppna och den totala

arbetslösheten sjönk. Mellan 1997 och 2001

ökade sysselsättningen med omkring 320 000

personer, och den öppna arbetslösheten

gick ned med drygt 4 procentenheter.

Till följd av den svaga internationella

konjunkturen har dock efterfrågan på

arbetskraft avtagit högst väsentligt, men

trots det har sysselsättningen hittills i

år (t.o.m. oktober 2002) ökat med omkring

4 000 personer jämfört med samma period i

fjol. Enligt Statistiska centralbyråns

senaste s.k. arbetskraftsundersökning

(AKU) var 4 225 000 personer sysselsatta i

oktober i år. Det är 3 000 personer fler

än i oktober 2001. Den öppna

arbetslösheten låg i oktober på 3,7 %, mot

4 % samma månad i fjol.

Målet för den öppna arbetslösheten nåddes

hösten 2000

Målet om en halvering av den öppna

arbetslösheten till 4 % 2000 som regering

och riksdag satte upp 1996 nåddes i

oktober 2000, och den öppna arbetslösheten

var i genomsnitt 4 % under 2001. Även

hittills i år har den öppna arbetslösheten

legat på i genomsnitt 4 % per månad, med

den ovan redovisade nivån i oktober 2002

på 3,7 %. Enligt AMS månadsstatistik steg

emellertid det s.k. obalanstalet, dvs.

andelen öppet arbetslösa plus andelen

personer i konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska program, till 6,6

% i oktober från 6,4 % i oktober 2001.

Orsaken är att antalet deltagare i de

olika arbetsmarknadspolitiska programmen

ökat jämfört med i fjol.

Med tanke på den svaga internationella

efterfrågan och de stora

strukturförändringarna inom t.ex. IKT-

sektorn måste utvecklingen på

arbetsmarknaden totalt sett betecknas som

god. Utskottet vill dock framhålla att

arbetsmarknadsstatistiken visar att

skillnaderna mellan olika regioner i

Sverige är stora. Som redovisades ovan

uppgick obalanstalet i hela riket till 6,6

% i oktober i år, enligt AMS uppgifter. I

Stockholms län och Jönköpings län var

siffran 4,1 % medan den i Norrbottens län

uppgick till 12 %. En närmare genomgång av

siffrorna visar att den totala

arbetslösheten under det senaste året

sjunkit i elva län, stigit i nio län och

varit oförändrad i ett län. Störst var

uppgången i Stockholms län där den totala

arbetslösheten ökade med 0,8

procentenheter. Störst var nedgången i

Jönköpings län, Hallands län och Örebro

län. Siffrorna visar också att den öppna

arbetslösheten under det gångna året

sjunkit i alla län utom Stockholms län,

Uppsala län, Gotlands län och Västmanlands

län. I oktober i år uppvisade 12 av 21 län

en öppen arbetslöshet under 4 %. Under

samma månad förra året var antalet 7 län.

Sysselsättningsmålet har utvecklats

gynnsamt men ...

SCB:s undersökningar visar att även

riksdagens och regeringens s.k.

sysselsättningsmål har utvecklats relativt

väl, dvs. att antalet sysselsatta i åldern

20-64 år som andel av befolkningen i samma

åldersgrupp ska uppgå till 80 % 2004. Till

följd av lågkonjunkturen och den svagare

sysselsättningstillväxten har dock

sysselsättningsgraden varit relativt

oförändrad eller t.o.m. sjunkit något

sedan mitten av 2001, efter den kraftiga

uppgången under perioden 1997-2000.

Samtidigt som sysselsättningstillväxten

mattats av väsentligt det senaste året har

efterfrågan på arbetskraft försvagats.

Antalet nyanmälda lediga platser till

arbetsförmedlingarna har sjunkit, även om

nyanmälningarna jämfört med förra året

ökat något under de senaste månaderna

(enligt AMS består den senaste uppgången

av lediga platser uteslutande av s.k.

visstidsanställningar). AMS statistik

visar vidare att antalet varsel om

uppsägningar hittills i år ligger på samma

höga tal som i fjol, då antalet varsel

ökade mycket kraftigt jämfört med åren

dessförinnan.

Av Konjunkturinstitutets (KI) senaste

barometer för tredje kvartalet framgår

också att företagen i industrin räknar

med en fortsatt minskad sysselsättning

framöver. Det finns dock skillnader mellan

de olika branscherna. I t.ex. den kemiska

industrin planerar företagen att

nyanställa under de närmaste månaderna

medan företagen i teleprodukts- och järn-

och stålverksindustrin anger minskad

sysselsättning. Samtidigt innebär detta

att företagen nu uppger att de tidigare

svårigheterna med att rekrytera lämplig

personal avtagit markant - endast 4 % av

industriföretagen angav i oktober att de

upplevde en brist på arbetskraft.

I tjänstesektorn är situationen lite mer

blandad än inom industrin. Företagen inom

detaljhandeln anger minskad sysselsättning

framöver medan företagen inom t.ex.

sällanköpshandeln och uppdragsverksamheten

behöver anställa arbetskraft. I

byggindustrin räknar företagen med en

fortsatt sjunkande sysselsättning.

... det krävs insatser för att målet ska

nås

För att öka förutsättningarna för att nå

målet om en sysselsättningsgrad på 80 % är

det enligt utskottets mening angeläget att

åtgärder vidtas inom en rad områden.

Utbudet av arbetskraft måste öka och den

svenska arbetsmarknadens sätt att fungera

måste förbättras ytterligare. I

traditionell svensk arbetsmarknadspolitisk

anda måste arbetslinjen, som numera kan

betraktas som en arbets- och

kompetenslinje, hävdas. Matchningen mellan

arbetssökande och lediga platser måste

effektiviseras ytterligare så att

sysselsättningen kan fortsätta att öka

utan att inflationsdrivande och

tillväxthämmande flaskhalsar uppstår.

Arbetsförmedlingarnas verksamhet måste i

ännu högre grad inriktas på att förhindra

bristsituationer och förmedla lediga jobb.

Vakanstiderna måste kortas och

långtidsarbetslösheten minskas.

Förmedlingarna måste även fortsättningsvis

prioritera personer som är långtidsarbets

lösa och långtidsinskrivna. Stora

ansträngningar måste göras för att öka

sysselsättningsgraden bland t.ex. äldre,

funktionshindrade och utomnordiska

grupper, även om utskottet med glädje kan

konstatera att arbetslösheten för delar av

dessa grupper sjunkit en hel del under det

senaste året.

Arbetsmarknadspolitiken har lagts om

Till skillnad mot vad som hävdas i

partimotionerna kan utskottet konstatera

att arbetsmarknadspolitiken har en klart

tillväxtfrämjande inriktning. Volymmålen

har tagits bort och inslagen av matchning

och utbildning har ökat markant.

I regeringens regleringsbrev till

Arbetsmarknadsverket för 2002 anges att

målen för arbetsmarknadspolitiken bl.a.

ska vara att vakanstiderna för lediga

platser och arbetslöshetstiden för

arbetssökande ska hållas nere. Ett konkret

mål är att minst 80 % av företagen ska få

tag på den personal de vill anställa. I

augusti i år angav 81 % av företagen att

de utan problem kunde rekrytera

efterfrågad personal, enligt AMS egna

mätningar. Vidare ska antalet

långtidsinskrivna minska kontinuerligt och

uppgå till i genomsnitt högst 42 000

personer per månad. Kompetenshöjande

åtgärder ska sättas in för dem som har

svårast att komma in på arbetsmarknaden.

Ett konkret mål inom detta område är att

andelen personer som fått arbete 90 dagar

efter avslutad arbetsmarknadsutbildning i

genomsnitt ska uppgå till minst 70 %.

Dessutom ska i genomsnitt minst 59 000

arbetshandikappade personer per månad ha

lämpligt arbete. Andelen personer som går

från lönebidragsfinansierat arbete till

osubventionerat ska öka under året.

Åtgärderna inriktas i allt högre grad

mot sektorer där brist på arbetskraft

bedöms uppkomma. I sin prognos över

arbetskraftsbehovet 2002 och framåt pekar

AMS bl.a. ut IT-specialister, vård- och

omsorgsyrken och lärare som exempel på

områden där behoven av arbetskraft stadigt

ökar och där utbildningsinsatser i olika

former behövs. Till exempel har en

bristyrkesutbildning för redan anställda

införts som en försöksverksamhet, och ett

förstärkt anställningsstöd har införts för

att öka de långtidsinskrivnas möjligheter

att få ett reguljärt arbete.

Anställningsstödet förstärktes ytterligare

i fjol, och utskottet vill i anslutning

till detta nämna att det förstärkta

anställningsstödet för personer som varit

inskrivna i arbetsförmedlingen under två

år i oktober omfattade drygt 7 300

personer. Vidare kan utskottet notera att

det pågår ett löpande arbete med att

förenkla det arbetsmarknadspolitiska

regelverket.

Till följd av konjunkturnedgången bedömer

regeringen i budgetpropositionen att

antalet deltagare i de konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska programmen i år

uppgår till i genomsnitt 115 000, något

fler än i fjol och 4 000 fler än vad

regeringen bedömde i vårpropositionen för

2002. I takt med att aktiviteten i

ekonomin ökar väntas antalet deltagare

minska, till i genomsnitt 97 000 personer

2003. Detta kan jämföras med att antalet

deltagare 1994 var drygt 235 000 personer

- en nedgång med omkring 110 000 personer

perioden 1994-2001.

Som följd av propositionen om

omläggningen av arbetsmarknadspolitiken

(1999/2000:98) infördes under 2000 en

aktivitetsgaranti för personer som är

eller löper risk att bli

långtidsarbetslösa. Antalet deltagare i

aktivitetsgarantin uppgick i mars i år

till omkring 38 800 personer. Utskottet

vill erinra om att regeringen i

budgetpropositionen anger att den avser

att återkomma med förslag om en

vidareutveckling av det särskilda

anställningsstödet i syfte att öka

jobbchanserna för de personer som under en

lång tid befunnit sig i aktivitetsgarantin

men som trots det inte lyckats få fotfäste

på arbetsmarknaden.

Riksdagen beslutade under 2000 om en

relativt omfattande reformering av

arbetslöshetsförsäkringen. Reformeringen

innebar bl.a. att försäkringens roll som

omställningsförsäkring förtydligades.

Kraven på den arbetslöse tydliggjordes

samtidigt som rättssäkerheten för den

enskilde förstärktes. Regeringen anger i

budgetpropositionen att den avser att

lägga fram förslag om ytterligare

förbättringar av matchningsprocessen på

arbetsmarknaden, bl.a. genom ändringar av

relationen mellan

arbetslöshetsförsäkringen och

aktivitetsgarantin.

Regeringen har under de senaste åren

föreslagit ett antal nya åtgärder för att

höja arbetsutbudet, öka sysselsättningen

och förbättra tillväxtmöjligheterna i alla

delar av landet. Bland annat permanentas

fr.o.m. i år de extra 700 miljoner kronor

som Arbetsmarknadsverket de senaste åren

använt för tillfällig personal vid

arbetsförmedlingarna. Förstärkningen ska

bl.a. användas för att förbättra

kvaliteten i aktivitetsgarantin,

kontakterna med arbetsgivarna och de

individuella handlingsplanerna. För att

minska deltidsarbetslösheten har 100

miljoner kronor avsatts under perioden

2002-2004. Från och med i år inrättas

ytterligare motsvarande 1 000

lönebidragsplatser så att fler

arbetshandikappade får möjlighet att komma

ut på arbetsmarknaden. För att bl.a.

minska tendenserna till flaskhalsar och

arbetskraftsbrist i storstadsregionerna

har ett tidsbegränsat investeringsbidrag

införts för att öka produktionen av främst

små och medelstora hyreslägenheter. I

februari i år påbörjades en

försöksverksamhet med ett s.k. friår.

Friåret innebär att anställd personal ska

få möjlighet att ta ledigt upp till ett år

under förutsättning att arbetsgivaren

samtidigt anställer en person som varit

arbetslös som vikarie. Försöket ska hålla

på till december 2004 och omfattar tolv

kommuner - Botkyrka, Gällivare, Göteborg,

Hultsfred, Hällefors, Katrineholm,

Landskrona, Lund, Piteå, Strömsund,

Västerås och Åmål.

Vidare föreslår regeringen i

budgetpropositionen att det tillfälliga

sysselsättningsstödet till kommuner och

landsting som infördes i år förlängs till

att gälla även under 2003.

Satsningarna på utbildning och kompetens

höjer arbetskraftsutbudet

Till insatserna för att öka

arbetskraftsutbudet och minska riskerna

för inflationsdrivande flaskhalsar ska

enligt utskottets mening också läggas de

reformer och de medel som satsas på att

effektivisera och öka utbildningen och

kompetensutvecklingen. Som tidigare nämnts

har regeringen presenterat ett förslag om

system för individuell

kompetensutveckling. Systemet ska enligt

planerna träda i kraft den 1 juli 2003 och

bygger på att den enskilde individen ska

kunna göra avdragsgilla insättningar på

ett kompetenskonto. Ytterligare åtgärder

är att Högskoleverket fått i uppdrag att

analysera hur högskolans utbildningsutbud

bättre ska kunna anpassas till

arbetsmarknadens behov. Enligt utskottets

mening bidrar också maxtaxan i

barnomsorgen och de skattesänkningar för

särskilt låg- och medelinkomsttagare som

genomförts under perioden 2000-2002 till

att öka utbudet av arbetskraft. Vidare kan

också den införda möjligheten att

fortsätta att arbeta efter 65 års ålder

bidra till stigande sysselsättning.

Sysselsättningen bland invandrare ska öka

Dessutom genomförs under perioden

2001-2003 ett program för att öka

invandrarnas deltagande på

arbetsmarknaden. Bland annat förstärks den

kompletterande utbildningen för arbetslösa

invandrare med utländsk utbildning inom

hälso- och sjukvårdsområdet. Vidare

genomförs en kompletterande utbildning för

personer med utländsk utbildning inom

lärarområdet och inom teknik och

naturvetenskap. Den s.k. valideringen av

utländsk yrkeskompetens har utökats, och

en försöksverksamhet med alternativ

platsförmedling för invandrare prövas.

Regeringen anger också i

budgetpropositionen att resurserna för att

stärka invandrarnas ställning på

arbetsmarknaden förstärks ytterligare

nästa år och att regeringen inbjudit

Svenskt Näringsliv till ett närmare

samarbete om hur fler invandrare ska få

arbete. Andra viktiga faktorer är att

tiden mellan uppehållstillstånd och arbete

för en invandrare ska förkortas, att

utbildningen i svenska språket måste

förbättras samt att diskriminering av

olika slag måste motverkas på alla plan i

samhället.

I anslutning till diskussionen om

arbetsmarknaden vill utskottet kommentera

det påstående som görs i bl.a. motion

Fi233 (kd) om att den kraftiga

sysselsättningsökningen sedan 1997 är en

bubbla eftersom sjukfrånvaron ökat starkt

under samma tid. Liknande beskrivningar

görs i motion Fi231 (m), och enligt

motionärerna svarar ökningen av

sjukfrånvaron för tre fjärdedelar av

sysselsättningstillväxten under perioden

1997-2001.

Enligt utskottets mening är de senaste

årens dramatiska ökning av antalet

sjukskrivna ett mycket allvarligt problem.

Utskottet tar i ett avsnitt nedan upp

frågan om olika åtgärder för att öka

hälsan och öka andelen människor i arbete.

Däremot är beskrivningen i Moderata

samlingspartiets och Kristdemokraternas

motioner missvisande. Enligt SCB:s AKU-

undersökning, vilken är den officiella

svenska arbetsmarknadsstatistiken, steg

sysselsättningen under perioden 1997-2001

med 8,1 % eller ca 320 000 personer. Under

samma period ökade antalet personer i

arbete (dvs. sysselsatta exklusive de som

varit frånvarande under mätperioden) med

5,6 % eller ca 190 000 personer.

Skillnaden på 2,5 procentenheter eller 130

000 personer förklaras av ökad frånvaro av

olika slag, däribland framför allt

sjukfrånvaro.

Innan utskottet övergår till att

diskutera lönebildningen vill utskottet

bestämt avvisa förslaget i Folkpartiet

liberalernas motion Fi232 om en

nedläggning av AMS för att i stället bl.a.

lägga ut jobbförmedlingsverksamhet på en

flora av platsförmedlingar som drivs av

olika huvudmän. Utskottet vill också

starkt avvisa de omfattande nedskärningar

av AMS olika program som föreslås i såväl

Folkpartiet liberalernas motion, Moderata

samlingspartiets motion Fi231,

Kristdemokraternas motion Fi233 som

Centerpartiets motion Fi234. Om

motionernas förslag genomfördes skulle

situationen för många arbetslösa försämras

på ett mycket allvarligt sätt, speciellt

för personer som bor i regioner där

efterfrågan på arbetskraft är svag.

Förslagen skulle öka de skillnader i

regional sysselsättning som redan finns

och som utskottet redogjort för tidigare.

Lönebildningen spelar stor roll för

tillväxten och sysselsättningen

Om sysselsättningsmålet ska kunna nås och

tillväxten fortsätta att stiga i nivå med

utvecklingen i slutet av 1990-talet och

början av 2000-talet är det, som utskottet

nämnt tidigare, av avgörande betydelse att

den svenska lönebildningen fungerar väl

och att löneökningarna i alla sektorer

ligger på en rimlig nivå. Om de totala

lönekostnaderna ökar snabbare än

produktiviteten riskerar den svenska

ekonomin att hamna i en situation med

stigande inflation, räntehöjningar,

svagare tillväxt och ökad arbetslöshet som

följd. I ett sådant läge äventyras också

utrymmet för framtida reformer och

skattesänkningar, vilket framgår tydligt

av regeringens olika utvecklingsalternativ

- högtillväxtalternativet och

lågtillväxtalternativet - i

budgetpropositionen.

Enligt utskottets mening är de

grundläggande förutsättningarna för en bra

fungerande svensk lönebildning goda.

Förtroendet för låginflationspolitiken

bland ekonomins olika aktörer är hög,

vilket innebär att risken minskat för att

avtalade löneökningar ska gröpas ur av en

kraftig och okontrollerad inflation.

Löntagarna har också under de senaste åren

fått historiskt höga reallöneökningar

trots att de nominella lönepåslagen varit

måttfulla. Sedan mitten av 1990-talet har

reallönerna stigit med i genomsnitt

ungefär 3 % per år. Det kan jämföras med

utvecklingen under 1980-talet då

reallönerna var i stort sett oförändrade

samtidigt som de nominella löneökningarna

ökade dubbelt så mycket som i slutet av

1990-talet. Till det kommer att företagen

och arbetsgivarna i dag är medvetna om

svårigheterna att vältra över stigande

lönekostnader på konsumenterna. Utskottet

kan i det här sammanhanget även konstatera

att lönebildningens institutionella

omgivning har förändrats påtagligt de

senaste åren. Inom t.ex. industrin och

inom delar av handeln har nya

samarbetsavtal tecknats. Avtalen utgör den

ram inom vilken avtalsförhandlingarna

bedrivs. Vidare har Medlingsinstitutet

inrättats, vars uppgift är att understödja

avtalsparterna i deras strävan att uppnå

både en stabil reallöneutveckling och en

snabb och uthållig uppgång i

sysselsättningen.

Utskottet kan dock konstatera att de

nominella lönerna under 2001 och hittills

under 2002 stigit snabbare än tidigare,

trots den svagare konjunkturen. Enligt

både Medlingsinstitutet och

Konjunkturinstitutet (KI) steg de totala

lönekostnaderna under förra året med 4,3

%, omkring 1 procentenhet över

lönekostnadsökningarna i våra viktigaste

konkurrentländer. Enligt utskottets mening

är detta en oroande utveckling som om den

fortsätter får allvarliga konsekvenser för

utvecklingen på den svenska

arbetsmarknaden.

Det framgår inte minst av den årliga

rapport om de samhällsekonomiska

förutsättningarna för lönebildningen i

Sverige som KI nyligen publicerade.

Rapporten tas fram på uppdrag av

regeringen, och KI konstaterar att Sverige

under de närmaste åren skulle behöva komma

ned i en lägre löneökningstakt för att

uppnå en fortsatt gynnsam utveckling, med

fortsatt stigande sysselsättning och

minskad arbetslöshet. KI behandlar i

rapporten vilka krav som långsiktigt

ställs på den svenska lönebildningen dels

i alternativet att Sverige inte går med i

den ekonomiska och monetära unionen (EMU),

dels i alternativet att Sverige går med i

EMU.

För att arbetslösheten ska kunna

fortsätta att vara låg och

sysselsättningsmålet ska kunna uppnås

måste trenden om en högre löneökningstakt

än omvärldens brytas. Enligt utskottets

mening har arbetsmarknadens olika parter

ett särskilt ansvar för att löneökningarna

inte går över vad som är

samhällsekonomiskt försvarbart. Detta

gäller, enligt utskottets mening, även

företagsledarna som, i likhet med

fackföreningarna och arbetstagarna, måste

ta ansvar för sina löner.

Arbetsrätten

När det gäller arbetsrätten är det

utskottets principiella uppfattning att

det i många fall finns en felaktig

föreställning om att en försvagning av

arbetsrättslagstiftningen skulle ge stora

positiva effekter på tillväxten och

sysselsättningen. Framför allt bidrar

arbetsrätten till att skapa trygga

arbetsförhållanden och stabila ekonomiska

villkor, vilket i sig stärker tryggheten

för de anställda. Enligt en studie av

arbetsrätten i olika OECD-länder som OECD

publicerat i Employment Outlook har

arbetsrättens utformning inga större

effekter på den totala sysselsättningen

eller den totala arbetslösheten i ett

land. Möjligtvis kan utformningen av

arbetsrätten i viss mån påverka den

demografiska sammansättningen av

arbetslösheten och sysselsättningen.

Enligt OECD är dock den effekten

statistiskt sett osäker.

Åtgärder mot ohälsan

I samtliga partimotioner presenteras

olika typer av åtgärder för att hejda den

stigande sjukfrånvaron.

De senaste åren har antalet

sjukskrivningar och utgifterna för

sjukpenning stigit dramatiskt. Speciellt

stor är ökningen av sjukskrivningar för

kvinnor som arbetar i den offentliga

sektorn. Som utskottet framhållit tidigare

är den ökade ohälsan och den stigande

sjukfrånvaron ett hot mot både tillväxten

och välfärden och ett slöseri med såväl

mänskliga som ekonomiska resurser.

Utvecklingen måste brytas.

I budgetpropositionen för 2002 föreslog

regeringen ett program om elva punkter för

att förbättra arbetsvillkoren och minska

ohälsan i arbetslivet. Arbetet med detta

program fortsätter och intensifieras genom

de ytterligare förslag som regeringen

lämnar i budgetpropositionen. Enligt

utskottets mening är det viktigt att

kampen mot ohälsan sker i samverkan med

arbetsmarknadens parter, bl.a. inom ramen

för de pågående trepartsamtalen, samt att

arbetet särskilt fokuseras på kvinnors

arbetsplatser, arbetsmiljöer och

arbetsvillkor. Några av de initiativ som

föreslås i budgetpropositionen är:

Mål för hälsoarbetet. Ett mål om att

antalet sjukdagar ska halveras till 2008

införs. Parallellt med att målet uppfylls

gäller att nya aktivitets- och

sjukersättningar ska minska.

Arbetsplatsen och parterna i fokus.

Arbetsgivaren har ett stort ansvar för

hälsan i arbetslivet. Starkare ekonomiska

drivkrafter införs för att få de enskilda

arbetsgivarna att ta ett större ansvar för

arbetsvillkoren och för att integrera det

förebyggande och rehabiliterande arbetet i

den dagliga verksamheten. En obligatorisk

redovisning av sjukfrånvaron införs, dock

undantas vissa mindre företag från det

kravet. Det förebyggande arbetet stärks

genom ökade resurser till utbildning av

regionala skyddsombud och till

företagshälsovården. Vidare utreds

möjligheterna till certifiering av

företagshälsovården samt huvudmannaskapet

för utbildning inom företagshälsovård.

Dessutom ska en informationskampanj

genomföras tillsammans med

arbetsmarknadens parter.

Offentliga verksamheter ska bli föredömen.

Sjukskrivningarna är högre i offentlig

sektor än i privat sektor. Därför måste

arbetsvillkoren och personaltätheten

förbättras samt kraven på redovisning av

hälsa och arbetsmiljö i de offentliga

sektorerna öka. Särskilda försök pågår

redan hos några större offentliga

arbetsgivare för att förebygga och minska

sjukfrånvaron.

Ökad tillgänglighet i hälso- och

sjukvården. Tillgängligheten i hälso- och

sjukvården ska öka. Vid sidan av den

nationella handlingsplanen om 9 miljarder

kronor i tillskott under perioden

2001-2004 tillförs ytterligare resurser om

totalt 3,75 miljarder kronor perioden

2002-2004.

Stöd vid återgång till arbete. Rätten till

rehabilitering förbättras genom att bl.a.

skyldigheten för arbetsgivare att lämna

rehabiliteringsunderlag inom 60 dagar

skärps. Vidare analyseras möjligheterna

att införa en rehabiliteringsförsäkring.

Möjligheterna till att efter sjukdom

återgå till arbetet med hjälp av nya

hjälpmedel eller förändrade

arbetsuppgifter ska på olika sätt

förbättras. Utbildningen i

försäkringsmedicin bland läkarna ska

förstärkas.

Tidsbegränsad förtidspension. Det kraftigt

ökade antalet förtidspensionerade är ett

stort problem. Regeringen föreslår därför

att nya förtidspensioner fr.o.m. 2003 ska

beviljas för högst tre år. Rätten till

vilande förtidspension ska också utökas

från ett till två år och det ska även vara

möjligt att studera med vilande

förtidspension.

Effektivare organisation.

Försäkringskassan tillförs mer resurser

samtidigt som möjlighet till finansiell

samordning mellan lokala och regionala

aktörer införs. Samordningen bör bygga på

samverkan mellan socialförsäkringen, hälso-

och sjukvårdsförsäkringen, socialtjänsten

och arbetsmarknadsmyndigheterna. Vidare

bör försäkringskassan i vissa fall kunna

inhämta fördjupande underlag om den

försäkrades arbetsförmåga från annan

läkare. Varje försäkrad bör dessutom ha en

egen kontaktperson på försäkringskassan.

Tillväxt och full sysselsättning i hela

Sverige

I motion Fi234 (c) hävdas också att det

sker en regional klyvning av Sverige. Som

utskottet påpekat tidigare är inte de

senaste årens kraftiga tillväxt- och

sysselsättningsökning jämnt fördelad i

landet. I många län och kommuner brottas

man med utflyttning och en svag

arbetsmarknad, medan det i andra regioner

snarare i vissa sektorer råder brist på

arbetskraft och inflyttningen är stor.

Denna situation är enligt utskottets

mening ett allvarligt hot mot en

balanserad regional utveckling i landet.

Som utskottet tidigare framhållit är ett

viktigt mål i den ekonomiska politiken att

hela Sverige ska växa. Staten har ett

övergripande ansvar för utvecklingen i

hela landet samtidigt som det även krävs

aktiva lokala insatser i alla delar av

landet för att skapa förutsättningar för

högre tillväxt och ökad sysselsättning.

Genom det kommunala utjämningssystemet

sker en långtgående utjämning av

skatteinkomster och strukturellt betingade

merkostnader. Därigenom ökar

förutsättningarna för alla kommuner och

landsting i landet att kunna erbjuda sina

invånare en bra service, vård, omsorg och

skola. I motion Fi231 (m) föreslås

förändringar och, enligt utskottets

mening, allvarliga försvagningar av

utjämningssystemet. Om dessa förslag

genomfördes skulle de regionala

obalanserna bli större än vad de är i

dagsläget.

Inriktningen av regionalpolitiken är att

skapa förutsättningar för hållbar

ekonomisk tillväxt, rättvisa och

valfrihet, så att likvärdiga

levnadsvillkor skapas för medborgarna i

hela riket. Decentraliseringen av

högskolan, insatser för att öka underhåll,

bärighet och rekonstruktion av vägar och

järnvägar, satsningarna inom

infrastrukturen, som t.ex. Botniabanan och

förbättringen av Ådalsbanan, och de

senaste årens stora bidragsökningar för

att säkra en god kvalitet inom skolan,

vården och omsorgen är några av de

åtgärder som vidtas för att skapa

förbättrade möjligheter runt om i landet.

För att stärka småföretagandet i utsatta

områden sänks fr.om. i år företagens

socialavgifter i stödområde A med

motsvarande 15 % av lönesumman upp till ca

850 000 kr. Sänkningen gäller även

enskilda näringsidkare och motsvarar

fr.o.m. 2002 en satsning på ungefär 600

miljoner kronor per år.

Som en följd av regeringens proposition

om regionalpolitiken - En politik för

tillväxt och livskraft i hela landet

(prop. 2001/02:4) - som lämnades till

riksdagen förra hösten, införs under 2003

och 2004 ett särskilt statsbidrag för

kommuner och landsting med kraftig

befolkningsminskning. Vidare har en

särskild statlig myndighet med uppgift att

ge fortsatt stöd till omstruktureringen av

kommunala bostadsföretag inrättats.

Myndigheten ska underlätta avvecklingen av

tomma bostäder och nedskrivningen av

fastighetsvärden.

Vidare har två delegationer, Inlands- och

Tillväxtdelegationerna, inrättats för att

stärka utvecklingen i två av de mest

utsatta delarna av landet - norra Sveriges

inland och Bergslagen, Dalsland och

Värmland. Under perioden 2002-2004 avsätts

resurser för att öka samarbetet mellan

universitet, högskolor och kommuner i

syfte att öka rekryteringen till

högskolorna och skapa tillväxt i olika

regioner. Under samma period inrättas ett

nationellt program för utveckling av s.k.

innovationssystem och kluster. Programmet

ska innehålla flera delprogram och

programmen ska förutom en generell

förstärkning av den regionala

konkurrenskraften även stärka tillväxten

inom turistnäringen, träindustrin och de

mineralutvinnande branscherna. Dessutom

skapas ett särskilt program för att öka

användningen av IT i företag i stödområde

A.

De s.k. tillväxtavtalen, som

introducerades 1998, vidareutvecklas och

förlängs t.o.m. 2003 för att säkerställa

den kompetens och kreativitet som finns på

det lokala och regionala planet. Efter

2003 ersätts tillväxtavtalen med regionala

tillväxtprogram och en ny period genomförs

2004-2007. Tillväxtavtal har under de

senaste åren utarbetats i samtliga län,

där företrädare för statliga myndigheter,

kommuner, landsting, regionala

självstyrelseorgan, företag,

arbetsmarknadens parter,

utbildningsväsende och många andra arbetat

fram gemensamma förslag om hur länets

tillväxt och sysselsättning ska kunna öka.

Näringsdepartementet presenterade i juli i

år en andra utvärdering av tillväxtavtalen

under rubriken Det andra året (Ds

2002:34). De viktigaste slutsatserna i

rapporten är bl.a. att avtalen ökat

medvetenheten och kunskapen om den

regionala och lokala näringslivsmiljöns

betydelse för företagens konkurrenskraft.

Vidare framgår att de regionala nätverken

av offentliga aktörer,

näringslivsrepresentanter och

kommunaltjänstemän stärkts under avtalens

utarbetande. Klusterperspektivet på

regional och lokal nivå har utvecklats.

Enligt utskottets mening är

tillväxtavtalen en viktig process som

driver på den lokala och regionala

mobiliseringen för en bättre ekonomisk

utveckling.

Kraftig satsning på infrastrukturen

Av avgörande betydelse för tillväxten och

näringslivets utveckling i olika delar av

landet är att det finns en väl fungerande

infrastruktur av bl.a. vägar och

järnvägar. I den proposition om

infrastrukturen som regeringen lade på

riksdagens bord förra hösten föreslås en

satsning på svenska vägar och järnvägar

under perioden 2004-2015 på sammanlagt 364

miljarder kronor. Av detta belopp ska

omkring 150 miljarder kronor användas för

att bevara och säkerställa befintligt väg-

och järnvägsnät, omkring 100 miljarder

kronor användas för nya

järnvägsinvesteringar och ytterligare 69

miljarder kronor för utbyggnad av

vägnätet. Resterande ca 30 miljarder

kronor föreslås avsättas för t.ex.

kollektivtrafik, kommunala flygplatser och

kajanläggningar och vägar som inte är s.k.

nationella stamvägar. Utskottet vill i

detta sammanhang peka på den

regionalpolitiska betydelsen av

infrastruktursatsningarna genom att bl.a.

17 miljarder kronor avsätts för

tjälsäkring och bärighet av de mindre

vägarna under den kommande

tolvårsperioden. Det är nästan dubbelt så

mycket som den nuvarande nivån.

För att starta ytterst angelägna

infrastrukturprojekt påbörjas i år den

tidigareläggning av vissa investeringar

som presenterades i propositionen. Det

innebär att ytterligare ungefär 12

miljarder kronor i

infrastrukturinvesteringar tillkommer fram

t.o.m. 2004.

En annan viktig satsning för att ge hela

Sverige utvecklingsmöjligheter är den

pågående utbyggnaden av IT-

infrastrukturen. I motion Fi234 (c) anser

motionärerna att utbyggnaden av den

digitala infrastrukturen inte kommer alla

till del. Enligt utskottets uppfattning

stämmer inte den beskrivningen överens med

verkligheten. Ett mycket viktigt inslag i

IT-satsningen är nämligen att även hushåll

och företag i glesbygd ska få tillgång

till snabb dataöverföring till en rimlig

kostnad. Sammantaget innebär utbyggnaden

en satsning på omkring 17 miljarder kronor

under en fyraårsperiod, inklusive

satsningar som görs av marknadens olika

aktörer. Enligt utskottets mening är

utbyggnaden av infrastrukturen inom IT-

området en mycket viktig del i ambitionen

att ytterligare stärka Sveriges ställning

som en av världens ledande IT-nationer.

Dessutom är utbyggnaden viktig för att öka

utvecklingskraften i alla delar av vårt

avlånga land.

För utvecklingen inom olika regioner är

det också viktigt att länen fullt ut

utnyttjar de resurser från EU:s

strukturfonder som ställs till Sveriges

förfogande. Till sist vill utskottet också

peka på de s.k. lokala utvecklingsavtalen

som tecknats mellan staten och vissa

storstadskommuner för att öka tillväxten i

storstadsregionerna och minska

segregationen. Merparten av de 2 miljarder

kronorna som tidigare avsatts för detta

ändamål har fördelats ut på olika

kommuner.

Sänkta inkomstskatter

När det gäller skatterna vill utskottet

framhålla att regeringen under perioden

2000-2002 tagit de tre första stegen i en

inkomstskattereform för att sänka

skatterna för framför allt låg- och

medelinkomsttagare. Bland annat har en

skattereduktion införts som kompenserar

för 75 % av de egenavgifter som tas ut för

att finansiera det nya

ålderspensionssystemet. Samtidigt har

skiktgränsen för statlig inkomstskatt

höjts. Gränsen höjs automatiskt med 2

procentenheter per år utöver inflationen.

För att minska andelen skattebetalare som

betalar statsskatt har gränsen höjts

utöver den automatiska uppräkningen. I år

ligger gränsen för statlig skatt vid en

inkomst på ca 24 000 kr i månaden, och den

kommer automatiskt att stiga till ca 25

000 kr 2003. År 1999 var gränsen 20 000 kr

i månaden. Som ett led i den gröna

skatteväxlingen föreslås i

budgetpropositionen och motion Fi230 av

Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) att

inkomstskatten sänks 2003 genom att

grundavdraget förstärks för inkomster upp

till 264 200 kr. Den gröna skatteväxlingen

beskriver utskottet mer utförligt nedan.

Skattesänkningarna bidrar till att minska

de marginaleffekter som är särskilt

kännbara för låg- och medelinkomsttagare.

Det kan i sin tur leda till att

arbetskraftsutbudet stiger, vilket är en

nödvändig utveckling om vi ska kunna

bibehålla och förstärka uppgången i den

svenska ekonomin.

Regeringen anger i budgetpropositionen

att den under mandatperioden kommer att

föreslå att det fjärde och sista steget i

skattereformen genomförs, under

förutsättning att den statsfinansiella

utvecklingen tillåter en sådan åtgärd.

För att kompensera pensionärerna för de

besparingar som genomfördes under 1990-

talet införs fr.o.m. i år en särskild

skattesänkning för pensionärer (se vidare

avsnitt nedan om pensionärerna och

pensionerna). Den 1 januari infördes även

en skattereduktion för en del av

fackföreningsavgiften. Detta är enligt

utskottet en viktig reform sett ur ett

rättviseperspektiv. Arbetsgivares rätt

till avdrag för avgift till

arbetsgivarorganisation infördes 1913.

Avdragsrätten för fackföreningsavgifter

slopades 1993. Det fick till följd att

löntagarnas bidrag till den fackliga

verksamheten missgynnades jämfört med

arbetsgivarnas bidrag till sina

intresseorganisationer. Som framgår ovan

under avsnittet om regelverken för

företagen har även en del skattesänkningar

riktade mot företagen införts.

Nivån på de skatter som staten och

kommunerna tar ut bestäms bl.a. av vilka

välfärds- och fördelningspolitiska

ambitioner man har. Enligt utskottets

mening riskerar de mycket omfattande

skattesänkningar som föreslås i bl.a.

Moderata samlingspartiets motion Fi231 att

leda till stora nedskärningar av viktig

offentlig verksamhet. Dessutom ökar risken

för instabila statsfinanser. En sådan

utveckling kommer att få starkt negativa

konsekvenser för den svenska välfärden och

den svenska tillväxten.

Utskottet delar regeringens bedömning att

reformer för rättvisa och tillväxt bör gå

före skattesänkningar. Om utrymme för

skattesänkningar uppkommer bör utrymmet

prioriteras för löntagarna och

småföretagen.

Fastighetsskatten

I samtliga partimotioner föreslås att

fastighetsskatten tas bort, sänks eller

kraftigt förändras. Fastighetsskatten är

enligt utskottets mening en viktig

inkomstkälla för staten. Den ger ungefär

20 miljarder kronor per år, pengar som

bidrar till att finansiera den gemensamma

välfärden. Vid sidan av att den är en

viktig inkomstkälla visar forskningen att

skatten har relativt begränsade effekter

på utveckling och tillväxt.

Förra året släpptes den frysta

taxeringen, och taxeringsvärdena steg

kraftigt i de områden där

fastighetspriserna ökat mest. För att

minska effekterna av denna utveckling har

skattesatserna sänkts i flera steg

samtidigt som det s.k. fribeloppet i

förmögenhetsskatten höjts. Skattesatsen

för småhus och hyreshus ligger nu på 1 %

respektive 0,5 %, en nedgång med 0,5

procentenheter respektive 1 procentenhet

under förra mandatperioden. Fribeloppet i

förmögenhetsskatten har höjts från 900 000

kr till i år 1,5 miljoner kronor för

ensamstående och 2 miljoner kronor för

sambeskattade par. Dessutom har en

begränsningsregel i

fastighetsbeskattningen införts.

Begränsningsregeln innebär att hushåll i

normala inkomst- och förmögenhetslägen

maximalt ska betala 5 % av sin inkomst i

fastighetsskatt.

Vidare ska omräkningsförfarandet vid

taxeringen ersättas med en förenklad

fastighetstaxering mellan de allmänna

fastighetstaxeringarna. Dessutom ska

regler införas som gör att höjda

taxeringsvärden inte omedelbart får

genomslag på fastighetsskatteuttaget.

Utskottet vill här passa på att erinra om

att en parlamentarisk kommitté tillsatts

med uppgift att utreda fastighetsskatten,

förmögenhetsbeskattningen samt arvs- och

gåvobeskattningen. Utredningen ska enligt

planen vara avslutad vid utgången av nästa

år.

Grön skatteväxling och ett ekologiskt

hållbart Sverige

En god miljö och en ekologiskt hållbar

utveckling är enligt utskottets mening ett

av den ekonomiska politikens viktigaste

mål. Sverige ska vara ett föregångsland

för en ekologiskt hållbar utveckling.

De 15 nationella miljökvalitetsmål som

riksdagen ställt upp visar tydligt den

ekologiska dimensionen i begreppet hållbar

utveckling. Målen är formulerade utifrån

den miljöpåverkan som naturen tål och

definierar det tillstånd för den svenska

miljön som ska nås inom en generation.

Förra hösten beslutade riksdagen om nya

mätbara delmål och åtgärdsstrategier för

att uppnå 14 av de uppsatta 15 målen. I

våras antog riksdagen förslagen till

strategi och delmål för det femtonde

miljökvalitetsmålet: Begränsad

klimatpåverkan. Miljökvalitetsmålen och

delmålen ska vara styrande för statens

miljöpolitik och miljöstyrning och andra

samhällsaktörers åtgärder på området.

I vårpropositionen för 2000 gjorde

regeringen bedömningen att det samlade

utrymmet för en grön skatteväxling under

perioden 2001 till 2010 var ungefär 30

miljarder kronor. Under 2001 och 2002 har

därefter en grön skatteväxling om

sammanlagt drygt 5 miljarder kronor

genomförts. I budgetpropositionen föreslås

att en skatteväxling om 2,6 miljarder

kronor för 2003 genomförs.

Koldioxidskatten på bränslen bör enligt

förslaget höjas med 16 %.

Tillverkningsindustri, jord- och

vattenbruk undantas från höjningen

samtidigt som effekten på bensin och

diesel neutraliseras genom lika stora

sänkningar av energiskatten. Vidare höjs

energiskatten på el med 2,1 öre per kWh

och skatten på avfall som deponeras höjs

från 288 kr till 379 kr per ton. Skatten

på naturgrus höjs från 5 kr till 10 kr per

ton.

I motion Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s,

v, mp) föreslås att den gröna

skatteväxlingen under 2003 utvidgas till

att totalt omfatta 3 miljarder kronor.

Koldioxidskatten höjs med ytterligare 3

procentenheter till en total höjning om 19

% samtidigt som energiskatten på el höjs

med ytterligare 0,4 öre per kWh till en

sammanlagd höjning på 2,5 öre per kWh.

Vidare har en mängd andra åtgärder och

resursförstärkningar vidtagits för att öka

den ekologiskt hållbara utvecklingen.

Stora satsningar om ca 7,3 miljarder

kronor från 1998 och framåt har gjorts på

lokala investeringsprogram för ekologisk

hållbarhet (LIP) och klimatåtgärder

(KLIMP).

Dessutom har stora resurser avsatts för

bl.a. bevarandet av biologisk mångfald,

sanering av förorenade områden,

miljöforskning, information om

klimatfrågor och miljöövervakning. Enligt

förslag i budgetpropositionen och motion

Fi230 (s, v, mp) avsätts ytterligare medel

under 2003 för forskning om biologisk

mångfald och sanering av förorenade

områden. Sammantaget ökar utgiftsområdet

miljö- och naturvård från 1,2 miljarder

kronor 1998 till drygt 3,3 miljarder

kronor 2003.

Ovanpå detta kommer att ca 11 miljarder

kronor under perioden 2000-2006 avsätts

till jordbruket i svensk medfinansiering

till miljöåtgärder inom EU:s miljö- och

landsbygdsprogram. Dessutom görs

ytterligare satsningar på myndigheternas

miljömålsarbete, forskning kring biologisk

mångfald och ekologisk uthållighet och

biotopskydd i skogspolitiken.

Utskottet vill i anslutning till detta

också hänvisa till de gröna nyckeltal som

sedan 1999 redovisas i budget- och

vårpropositionerna. Nyckeltalen är ett

komplement till de ekonomiska nyckeltalen,

och de är ett viktigt instrument för att

nå det övergripande miljömålet om att till

nästa generation lämna över ett samhälle

där de stora miljöproblemen är lösta.

Reformering av barn- och familjepolitiken

Under de senaste åren har en omfattande

satsning på barnen och barnfamiljerna

vidtagits. Den stegvisa reformeringen av

familjepolitiken framfördes första gången

i vårpropositionen för 2000 och fortsätter

i budgetpropositionen för 2003, trots det

osäkra konjunkturläget. Goda villkor för

de unga och barnfamiljerna är en

rättvisefråga och en investering i

framtiden. Utgångspunkten för politiken är

att Sverige ska vara ett land där alla

barn och ungdomar får en bra uppväxt.

Därför har barnbidraget under perioden

höjts med 200 kr till 950 kr i månaden. På

motsvarande sätt har flerbarnstilläggen

och studiebidragen höjts. Från och med

nästa år utökas studiebidraget ytterligare

genom att bidraget utgår under tio månader

i stället för som i dag under nio månader.

Förra året fick barn till arbetssökande

rätt till förskoleverksamhet samtidigt som

de s.k. kontaktdagarna i den tillfälliga

föräldrapenningen infördes.

Maxtaxan i barnomsorgen infördes vid

årsskiftet och kommunerna tillfördes

samtidigt 500 miljoner kronor för att

säkra kvaliteten inom barnomsorgen.

Maxtaxan innebär att familjerna betalar

högst 1 140 kr i månaden för det första

barnet i omsorgen, 760 kr för det andra

barnet och 380 kr för det tredje barnet.

Utskottet vill också erinra om att det

samtidigt med maxtaxan infördes en

spärregel med innebörden att ingen ska

betala mer än 3 % av sin inkomst i

barnomsorgsavgift för det första barnet, 2

% för det andra barnet och 1 % för det

tredje barnet. En första utvärdering av

reformen presenteras enligt regeringen i

mars nästa år men redan nu i höst kommer

den första lägesrapporten. Det sista

steget i maxtaxereformen tas nästa år då

en allmän förskola för fyra- och

femåringar införs.

Från och med i år har

föräldraförsäkringen förlängts med en

månad till totalt 13 månader, och den s.k.

pappa- och mammamånaden utökats med

ytterligare en månad. Samtidigt

fördubblades den lägsta dagpenningen, dvs.

den s.k. garantinivån i försäkringen, till

120 kr per dag. Garantinivån höjs

ytterligare, till 150 kr per dag 2003 och

180 kr per dag 2004. I budgetpropositionen

anger också regeringen att inkomsttaket i

föräldraförsäkringen höjs från sju och ett

halvt till tio basbelopp fr.o.m. den 1

juli 2003.

Vid sidan av dessa åtgärder har det också

ett införts ett stöd om 100 miljoner

kronor perioden 2001 till 2003 för att

hjälpa barn till missbrukare eller barn i

familjer där det förekommer våld och

övergrepp.

Sammantaget innebär dessa satsningar att

tillskotten till barnfamiljerna år 2004

uppgår till nästan 14 miljarder kronor.

Den generella välfärden ska bevaras och

utvecklas

Den generella välfärdspolitiken är enligt

utskottets mening en avgörande del i

politiken för tillväxt, rättvisa och

jämställdhet. En generellt upplagd

välfärdspolitik minskar klyftorna mellan

olika grupper i samhället. Social- och

arbetsförsäkringarna ger trygghet när en

person drabbats av t.ex. sjukdom eller

arbetsskada samtidigt som försäkringarnas

koppling till förvärvsarbete uppmuntrar

till ett högt arbetskraftsdeltagande och

arbetskraftsutbud.

Till följd av de kraftiga

reallönehöjningarna under de senaste åren

har antalet personer som får ersättning

med 80 % av inkomsten vid sjukdom eller

föräldraledighet minskat. I fjol hade ca

36 % av alla heltidsarbetande en inkomst

på över sju och ett halvt basbelopp,

vilket är den övre gränsen för

ersättningsberättigad inkomst. Enligt

utskottets uppfattning är det angeläget

att se över ersättningsnivåerna i

försäkringssystemen för att bevara och

utveckla den generella välfärden. Som

utskottet nämnt tidigare höjs inkomsttaket

i föräldraförsäkringen från sju och ett

halvt till tio basbelopp fr.o.m. den 1

juli 2003.

Ersättningen i arbetslöshetskassan har

höjts i två omgångar, vid halvårsskiftet

2001 och vid halvsårsskiftet 2002. Den 1

juli i år höjdes golvet i försäkringen med

50 kr till 320 kr samtidigt som taket

under de 100 första ersättningsdagarna

höjdes till 730 kr per dag och taket från

dag 101 höjdes till 680 kr.

Privatisering och avreglering

När det gäller frågor om förändringar av

de svenska socialförsäkringarna och

privatiseringar av t.ex. vård- och

omsorgssektorerna vill utskottet erinra

om att principerna om en solidariskt

offentligt finansierad och rättvist

fördelad sjukvård är några av de mest

centrala inslagen i den generella

välfärdspolitiken. I motion Fi231 (m)

föreslås att en obligatorisk nationell

hälsoförsäkring införs. Enligt utskottets

mening finns det inga belägg för att

Sverige skulle vinna på att övergå till en

försäkringslösning. Internationella

erfarenheter tyder tvärtom på att de

skattefinansierade hälso- och

sjukvårdssystemen fungerar bättre i t.ex.

jämställdhets- och fördelningspolitiskt

avseende än försäkringsfinansierade

system. Erfarenheterna tyder också på att

en försäkringsfinansierad sjukvård på

olika sätt begränsar patienternas

valfrihet.

I bl.a. motion Fi231 (m) framförs också

förslag om omfattande avregleringar och

privatiseringar i den statliga och

kommunala sektorn. Skulle dessa förslag

genomföras skulle det enligt utskottets

mening leda till en dramatisk förändring

av de offentliga verksamheterna. Följden

skulle sannolikt bli en mycket instabil

situation till skada för medborgarna.

Effektiviteten och produktiviteten inom

t.ex. vården, omsorgen och skolan skulle

drabbas hårt. I motionen föreslås också

mycket stora skattesänkningar. Det är

utskottets övertygelse att

skattesänkningar av denna art leder till

nedskärningar av viktig och angelägen

offentlig verksamhet. Dessutom får stora

skattesänkningar av den här typen helt

oacceptabla fördelningspolitiska

konsekvenser. Skadorna på den svenska

generella välfärden skulle bli betydande.

Utskottets uppfattning är vidare att

skattesänkningar av detta slag kan leda

till instabila statsfinanser med negativa

effekter på både företagsklimatet och den

ekonomiska tillväxten. Erfarenheterna och

lärdomarna från den snabba försämringen av

statsfinanserna i början av 1990-talet är

både tydliga och avskräckande.

Offentliga bidrag bidrar till en jämnare

fördelning

Utskottet vill i detta sammanhang peka på

den studie av fördelningen av offentliga

bidrag till barnomsorg, utbildning samt

hälso- och sjukvård som redovisades i

bilaga 3 i vårpropositionen för 2002.

Undersökningen visar tydligt att de

resurser som fördelas via de offentliga

verksamheterna klart bidrar till en

jämnare fördelning i samhället. Framför

allt blir omfördelningen över livscykeln

tydlig när effekterna av de

subventionerade offentliga tjänsterna

undersöks. Till exempel beräknas personer

i 90-årsåldern få vård och omsorg för i

genomsnitt 150 000 kr per år. Barn och

ungdomar erhåller ca 35 000 kr per år i

form av främst barnomsorg och utbildning,

medan personer i 60-årsåldern endast

utnyttjar offentliga tjänster för 15 000

kr. När det gäller subventioner av

utbildning visar studierna att

snedrekryteringen till den högre

utbildningen fortfarande är betydande.

Däremot har klyftan i antalet

utbildningsår mellan olika grupper i

samhället minskat markant de senaste åren.

Andra resultat är t.ex. att barnfamiljer

och pensionärer gynnas och att

subventionerna påtagligt minskar

inkomstspridningen. Personer med relativt

låg ekonomisk standard erhåller mer, både

i absoluta och relativa termer, än de

välbeställda. Vidare gynnas kvinnor mer än

män av den offentliga tjänstesektorn.

Ökade resurser till vården, skolan och

omsorgen .

Den omfattande saneringen av de offentliga

finanserna har under de senaste åren

skapat utrymme för satsningar på att öka

resurserna och förbättra kvaliteten inom

skolan, vården och omsorgen av barn och

gamla. Den starka inkomstutvecklingen i

den svenska ekonomin innebär dessutom att

skatteintäkterna i den kommunala sektorn

ökat under de senaste åren, och som

framgår av regeringens beräkningar i

budgetpropositionen kommer de att

fortsätta att öka framöver, dock inte i

lika snabbt takt som tidigare.

I år är resursöverföringen från staten

till kommuner och landsting ca 30

miljarder kronor högre jämfört med

situationen 1996. Enligt utskottets mening

är det nödvändigt att kommunernas och

landstingens ekonomi förstärks

ytterligare. Behoven inom vården, skolan

och omsorgen är fortfarande stora. Den

särskilda satsningen på vård och omsorg

fortsätter 2003 och 2004 med ca 7

miljarder kronor. Vidare avsätts

ytterligare 1,25 miljarder kronor per år

2003 och 2004 för att korta väntetider och

förbättra tillgängligheten inom

sjukvården. Av medlen ska 3 miljarder

kronor utbetalas 2003 och 4 miljarder

kronor 2004. Till detta ska sedan läggas

den kraftiga satsningen på skolan under

perioden 2001-2006. Nästa år tillförs

skolan ytterligare 1 miljard kronor, efter

en ökning i fjol på 0,5 miljarder kronor

och 1 miljard kronor i år. Därefter ökar

tilldelningen med 1 miljard kronor per år

fram till 2006.

Ett ytterligare särskilt bidrag införs

till kommuner och landsting med

befolkningsminskningar om totalt 400

miljoner kronor åren 2003 och 2004.

Dessutom kommer den s.k. 200-kronan som

alla skattskyldiga betalar i inkomstskatt

att även nästa år överföras till kommuner

och landsting. Som utskottet redovisat

tidigare förstärks också kommunernas

ekonomi genom att det tillfälliga

sysselsättningsstödet till kommuner och

landsting förlängs till att gälla även

under nästa år.

Sammantaget innebär detta att kommun- och

landstingssektorn får ytterligare stora

förstärkningar fram till 2004 för att

säkra en god vård, omsorg och skola.

Ovanpå detta tillkommer de resurser som

regeringen satsar inom ramen för en

familjepolitisk reform, t.ex. maxtaxan.

Utskottet vill i detta sammanhang också

erinra om att det vid sidan av dessa

resursstärkande åtgärder görs en mängd

satsningar för att öka kvaliteten och

effektiviteten inom t.ex. skolan och

vården. Vid halvårsskiftet i år ändrades

t.ex. reglerna om avgifter inom äldre- och

handikappomsorgen. Syftet med

förändringarna är att garantera alla som

betalar avgift för kommunal vård och

omsorg rimliga avgifter och en trygg

levnadsstandard. Samtidigt infördes ett

nytt högkostnadsskydd inom tandvården för

äldre. Stödet förbättras ytterligare under

nästa år. Inom skolan har under de senaste

åren genomförts en av de största

utvecklingsinsatserna genom tiderna - den

nationella satsningen på IT i skolan

(Itis). Itis pågår t.o.m. 2002 och innebär

bl.a. att 70 000 lärare fått förbättrade

kunskaper om hur IT kan användas som ett

verktyg i skolan.

Utskottet vill även peka på att

regeringen i budgetpropositionen anger

att en nationell vårdgaranti ska införas

under mandatperioden.

. och behovet av offentlig och kommunal

verksamhet växer

Behoven av offentlig och kommunal

verksamhet kommer att öka starkt framöver,

bl.a. till följd av den demografiska

utvecklingen och den allt högre andelen

äldre i befolkningen Det framgår tydligt i

t.ex. den analys som regeringen redovisar

i bilaga 2 kapitel 12 i

budgetpropositionen. Fram till 2050

beräknas Sveriges befolkning öka med

omkring 1,1 miljoner personer. Nästan hela

ökningen kommer att ske i åldersgrupperna

64 år och äldre. Befolkningen i dessa

grupper väntas öka med 0,9 miljoner

personer under perioden. Detta ställer

stora krav på en väl fungerande offentlig

sektor med starka och sunda offentliga

finanser. Därtill krävs en god ekonomisk

tillväxt och en ökad sysselsättning.

Enligt analysen bedöms utgifterna för

sjukvård och äldreomsorg stiga från 9 % av

BNP till drygt 13 % av BNP. Utgifterna för

pensioner väntas stiga från 9 % av BNP

till 11 % av BNP.

Till följd av bl.a. den höga tillväxten

och den stigande sysselsättningen i slutet

av 1990-talet och början av 2000-talet

ökade kommunernas och landstingens

skatteinkomster med nästan 100 miljarder

kronor under perioden 1998-2002. Detta

visar enligt utskottets mening på vikten

av att åtgärder vidtas så att den svenska

ekonomin uthålligt kan hålla en hög

tillväxttakt. Under perioden 2002-2004

väntas kommunernas skatteintäkter stiga

med drygt 35 miljarder kronor.

Vid sidan av detta är det enligt

utskottets mening mycket viktigt att de

resurser som redan finns i den kommunala

sektorn används mer effektivt. Den

pågående omdaningen och effektiviseringen

av de kommunala verksamheterna måste

fortsätta, även om bidragen och

skatteintäkterna ökar.

Pensionärerna och pensionerna

I motion Fi233 (kd) hävdas att

regeringens okänsliga budgetsanering

drabbat pensionärerna hårt. Utskottet vill

med anledning av detta anföra följande.

Regeringen gjorde tidigt klart att när

statsfinanserna stärks och ekonomin börjar

växa ska situationen först förbättras för

de grupper i samhället som drabbats extra

hårt av de svåra tiderna.

Redan i budgetpropositionen för 1999

föreslog regeringen därför en förbättring

av pensionärernas ekonomi med omkring 4

miljarder kronor. Det reducerade

prisbasbeloppet för pensionärer ersattes

fr.o.m. 1999 av det fulla prisbasbeloppet

samtidigt som bostadstillägget till

pensionerna höjdes för att gynna de sämst

ställda pensionärerna. Satsningen på

pensionärerna fortsatte i

budgetpropositionen för 2001.

Bostadstillägget och det särskilda

bostadstillägget höjdes ytterligare

samtidigt som den tidigare tillfälliga

höjningen av pensionstillskottet

permanentades. Vidare höjdes det särskilda

grundavdraget för pensionärer i

inkomstbeskattning.

I år får pensionärerna en särskild

skattesänkning på upp till 1 320 kr per

år. Dessutom har bostadstillägget

justerats upp ytterligare, och totalt

under perioden har bostadstillägget för

pensionärer höjts från 83 % till 91 % av

bostadskostnaden upp till taket. Samtidigt

har golvet i systemet slopats och taket

höjts till 4 500 kr per månad.

Under nästa år införs ett s.k.

äldreförsörjningsstöd samtidigt som

pensionerna höjs genom att det nya

pensionssystemet träder i kraft.

Äldreförsörjningsstödet ska garantera att

alla i Sverige som fyllt 65 år får en

skälig levnadsstandard.

Utskottet vill i detta sammanhang även

peka på att de satsningar som nu görs och

planeras inom vården och omsorgen är av

utomordentligt stor betydelse, inte minst

för äldre och pensionärer. Under perioden

1999-2001 satsades t.ex. 300 miljoner

kronor på den nationella handlingsplanen

för äldre, vilket bl.a. inbegripit

anhörigstöd, telefonjour för äldre och

anhöriga och försöksverksamhet i

hemtjänsten. Därutöver satsades omkring

400 miljoner kronor på fler platser och

högre standard i äldreboendet. Vid

halvårsskiftet i år infördes ett nytt

högkostnadsskydd i tandvården för äldre,

och stödet för äldretandvården utökas

ytterligare 2003, enligt regeringens

förslag i budgetpropositionen.

Som redovisades ovan, under rubriken

Offentliga bidrag bidrar till en jämnare

fördelning, går en stor del av de

offentliga resurserna och tjänsterna inom

vården och omsorgen till personer i de

högre åldersgrupperna.

Saneringen av de offentliga finanserna och

demografin

Utskottet har vid flera tillfällen

behandlat budgetkonsolideringens effekter

på fördelningen i samhället (senast i bet.

2001/02:FiU20). Enligt utskottets

uppfattning fanns det inte något

alternativ till saneringen av de

offentliga finanserna. Den var nödvändig

för att återställa förtroendet för svensk

ekonomi och få ned de höga räntor som

allvarligt dämpade tillväxtkraften, inte

minst i de mindre och medelstora

företagen. Den var också nödvändig för att

säkra den framtida välfärden. Som

utskottet redovisat tidigare står Sverige

inför en stor demografisk utmaning genom

att andelen äldre i befolkningen ökar. För

att klara av den påfrestning som detta

kommer att innebära för de offentliga sy

stemen krävs ett överskott i de offentliga

finanserna under de närmaste åren.

Enligt utskottets mening är det också

viktigt att inse att de senaste årens

kraftiga uppgång i den svenska ekonomin

till en ganska stor del beror på det

faktum att Sverige har sanerat de

offentliga finanserna och etablerat ett

överskott. Det är också viktigt att inse

att utan sanering hade det inte varit

möjligt att under de senaste åren bedriva

en expansiv finanspolitik för att dämpa

effekterna av den internationella

konjunkturnedgången.

Ett Sverige för alla ...

I utskottets betänkande med anledning av

vårpropositionen för 2002 (bet.

2001/02:FiU20) behandlades den stora

fördelningspolitiska utmaning som ligger i

att minska klyftorna i samhället och

antalet personer som är marginaliserade.

Enligt utskottets mening ger ekonomisk

tillväxt bättre förutsättningar för ökad

rättvisa. Tillväxten i sig är däremot

ingen garanti för rättvisa, utan för att

minska klyftorna i samhället krävs en

aktiv politik för rättvisa. Målet bör vara

att människors livsval inte ska begränsas

av bakgrund eller kön. Alla ska ha samma

rätt och möjlighet till vård, utbildning

och omsorg. Vidare måste alla former av

diskriminering upphöra. Invandrare,

flyktingar och de som bott i Sverige i

många generationer ska ges likartade

möjligheter i livet.

Även om mycket återstår att göra har de

senaste årens tillväxt gjort det möjligt

att vidta åtgärder inom en rad områden;

t.ex. har initiativ tagits för att öka

förutsättningarna för en långsiktigt

hållbar integration. Inom bl.a.

arbetsmarknads- och utbildningsområdet

pågår en rad olika insatser för att öka

invandrarnas möjligheter att delta i

arbetslivet. Ansträngningarna på detta

område måste öka under de kommande åren.

Ett viktigt mål i politiken är att öka

sysselsättningen bland invandrare.

Olika fördelningsanalyser visar att

barnfamiljer och då särskilt ensamstående

föräldrar, ungdomar och invandrare

fortfarande har det sämre nu än i början

av 1990-talet. En rad åtgärder har

vidtagits och kommer att vidtas för att

förbättra situationen för dessa grupper.

Andra studier visar att det finns

strukturella faktorer som gör att vissa

samhällsgrupper har större tillgång än

andra till utbildning, höga inkomster och

en god välfärd. Det är t.ex. fortfarande

betydligt vanligare att barn till

föräldrar med högre utbildning studerar

vidare än att barn till föräldrar med

lägre utbildning gör det. De senaste årens

utbyggnad av högskolan och det reformerade

studiesystemet syftar till att bryta detta

mönster. Som utskottet redovisat tidigare

satsas 40 miljoner kronor per år under

perioden 2002-2004 för att stimulera till

särskilda rekryteringsåtgärder.

Studier som bl.a. regeringen genomfört

visar att lönespridningen i Sverige ökade

något under senare delen av 1990-talet

efter att ha minskat sedan mitten av 1970-

talet. Till följd av den ekonomiska krisen

i början av 1990-talet marginaliserades

vissa grupper. Till exempel har antalet

människor som är långtidsarbetslösa,

långtidssjuka eller beroende av

socialbidrag under långa tider ökat. För

att motverka detta måste bl.a.

marginaleffekter av olika slag minskas så

att det lönar sig bättre att studera och

arbeta. Därmed minskar risken för att

människor fastnar i socialbidragsberoende

och långtidsarbetslöshet. Beslutet om att

införa maxtaxa i förskoleverksamheten och

barnomsorgen är ett exempel på åtgärder

som bidrar till att minska

marginaleffekterna. Sänkning av

marginalskatterna genom höjningen av den

nedre skiktgränsen för statlig

inkomstskatt och kompenseringen av

egenavgifterna är andra exempel. Enligt

beräkningar som redovisades i

vårpropositionen för 2002 hade en

ensamstående med två barn en

marginaleffekt på ungefär 65 % år 1999.

Under 2002 har marginaleffekten för denna

familjetyp sjunkit med nästan 7

procentenheter, till 58,6 %. För

sammanboende med två barn hade

marginaleffekterna under samma period

sjunkit med omkring 5 procentenheter.

. och socialbidragsberoendet ska halveras

Som utskottet nämnde ovan ökade

socialbidragsberoendet under 1990-talet.

Denna utveckling är enligt utskottets

mening ett hårt slag för alla som kämpar

för ökad rättvisa och högre välfärd.

Riksdagens och regeringens uppsatta mål är

att socialbidragsberoendet ska halveras

mellan 1999 och 2004. Utvecklingen och

uppfyllelsen av målet ska årligen

avrapporteras till riksdagen. I bilaga 3 i

budgetpropositionen redovisar regeringen

den andra avstämningen av målet, den

första publicerades i budgetpropositionen

för 2002. År 1999 uppgick

socialbidragsberoendet till omkring 115

200 s.k. helårsekvivalenter (antal vuxna

personer med full ersättning under ett

helt år). För att målet ska nås krävs

alltså att antalet socialbidragsberoende

sjunker till omkring 57 600 år 2004,

räknat i helårsekvivalenter. Det kan

jämföras med att antalet

socialbidragsberoende 1990, dvs. före den

kraftiga nedgången i den svenska ekonomin,

uppgick till 71 700.

Till följd av bl.a.

sysselsättningsuppgången och den sjunkande

arbetslösheten minskade antalet beroende

av socialbidrag med 14 000 personer 2000

och 9 700 personer 2001. Sammantaget

minskade antalet socialbidragsberoende

under perioden med 24 000 personer, vilket

innebär att det återstår 33 600

helsårsekvivalenter för att målet ska nås.

Detta visar enligt utskottets mening att

det är kampen för ökad sysselsättning och

minskad arbetslöshet som är avgörande när

det gäller att bryta bidragsberoendet i

det svenska samhället. Möjligheterna för

utsatta grupper att skaffa jobb, egen

försörjning och delta i arbetslivet måste

öka. Sverige har inte råd - varken

mänskligt eller ekonomiskt - att ställa

dessa grupper utanför. Utskottet delar

regeringens bedömning att målet om en

halvering av socialbidragsberoendet är

inom räckhåll.

Jämställdhet

Centrala mål i den ekonomiska politiken är

rättvisa och jämställdhet. Även om vi i

Sverige har kommit långt med

jämställdheten mellan män och kvinnor i

jämförelse med andra länder, återstår

mycket att göra. Vårt samhälle är

fortfarande organiserat utifrån en

könsmaktsstruktur. Arbetsmarknaden är

alltjämt mycket könsuppdelad, och kvinnors

arbete är ofta lägre betalt. Män har

bättre karriärmöjligheter, högre lön och

större makt som en följd av att de är män.

För att bryta detta maktmönster måste den

övergripande ekonomiska politiken få ett

dnnu tydligare genusperspektiv än i dag.

Välfärden och jämställdheten är intimt

förknippade med varandra. Det är inte en

slump att länder som Danmark, Norge,

Finland och Sverige är mer jämställda än

de flesta andra länder. Det är den

utbyggda generella välfärden och den höga

förvärvsfrekvensen för kvinnor som har

gett möjligheter till detta.

Kvinnors och mäns lika värde och rätt

till egen försörjning ska vara en

självklarhet i Sverige. En egen inkomst är

förutsättningen för fria och självständiga

val i vardagen. Det kan aldrig accepteras

att kvinnors kunskaper och erfarenheter

värderas lägre. Politiken måste därför med

kraft inriktas på kvinnors rätt till

arbete med rättvisa löner, en väl utbyggd

gemensam sektor, kvinnofrid samt en

strategi för att få jämställdhet på alla

områden och fler kvinnor på olika

beslutsnivåer.

De reformer som utskottet redovisat ovan,

som t.ex. den stegvis reformerade barn-

och familjepolitiken, satsningarna på

skola, vård och omsorg och programmen för

att öka sysselsättningen och minska

arbetslösheten, är väsentliga steg i

utvecklingen mot en större rättvisa och

ökad jämställdhet mellan män och kvinnor.

En avgörande del i jämställdhetspolitiken

är att motverka löneskillnader på grund av

kön. Enligt den officiella lönestatistiken

tjänar kvinnorna omkring 82 % av männens

löner. Utskottet vill i anslutning till

detta bl.a. erinra om att regeringen i

budgetpropositionen anger att den under

året ska lägga fram en handlingsplan för

ökad jämställdhet. I planen ska bl.a.

förslag läggas fram om hur de strukturella

löneskillnaderna mellan kvinnor och män

ska minska.

Utskottet vill också erinra om att

riksdagen 2000 beslutade om en skärpning

av jämställdhetslagen. Den nya lagen är

tydligare och ska mer effektivt motverka

att lön sätts efter könstillhörighet på

den svenska arbetsmarknaden.

Enligt lagen har arbetsmarknadens parter

tre år på sig att vidta åtgärder för få

bort löneskillnader som beror på kön.

Regeringen följer parternas arbete löpande

via JämO och Medlingsinstitutet, och

utfallet kommer att ge ett viktigt

underlag för i vilken utsträckning det

behövs ytterligare åtgärder i form av

t.ex. en ännu stramare lagstiftning för

att minska och radera ut de osakliga

löneskillnader som finns i det svenska

arbetslivet.

Kvinnor arbetar i högre grad än män

visstid eller deltid. Regeringen anger

därför i budgetpropositionen att det krävs

ytterligare åtgärder, förutom de som redan

vidtagits, för att säkerställa att grunden

även för kvinnors deltagande på

arbetsmarknaden ska vara

tillsvidareanställning på heltid.

(s), (v) och (mp) i samarbete

Utskottet tillbakavisar Kristdemokraternas

angrepp i motion Fi233 på Vänsterpartiet

och Miljöpartiet de gröna. En redovisning

av resultaten i ekonomin duger bra som

svar på Kristdemokraternas attack: Även om

konjunkturen mattats av har tillväxten i

den svenska ekonomin varit historiskt hög

under perioden 1998-2001 samtidigt som

sysselsättningen stigit och arbetslösheten

sjunkit. Trots de senaste årens

konjunkturnedgång har Sverige ett av de

största överskotten i de offentliga

finanserna i EU. Den tidigare stora

offentliga nettoskulden har vänts till en

nettoförmögenhet. Bytesbalansen visar

överskott, och medborgarnas realinkomster

stiger kraftigt.

Budgetpropositionen för 2003 bygger på en

överenskommelse mellan den

socialdemokratiska regeringen och

Vänsterpartiet. Miljöpartiet de gröna har

genom den gemensamma motionen Fi230 (s, v,

mp) anslutit sig till överenskommelsen vad

avser riktlinjerna för den ekonomiska

politiken samt utgifter och inkomster för

2003.

Med hänvisning till vad som anförts ovan

tillstyrker utskottet propositionen och

avstyrker förslagen i motionerna Fi231 (m)

yrkandena 1 och 12, Fi232 (fp) yrkande 1,

Fi233 (kd) yrkandena 1-3, Fi234 (c)

yrkandena 1 och 2 samt MJ420 (m) yrkande

2.

1.4 Gröna nyckeltal

1.4.1 Gröna nyckeltal i EU

Utskottets förslag i korthet

Bland annat med hänvisning till att

Förenta nationerna har ett system för

gröna nyckeltal som också används av de

flesta medlemsstaterna i EU och till det

omfattande arbete med att utveckla

systemet för gröna nyckeltal som pågår

inom EU under ledning av Eurostat,

avstyrker utskottet en motion med begäran

om att regeringen ska verka för att EU ska

utveckla gröna nyckeltal.

Jämför reservation 2 (mp).

Motionen

I motion U324 av Ulf Holm m.fl. (mp)

yrkande 13 föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening

att regeringen ska verka för att EU ska

utveckla systemet med gröna räkenskaper

och att systemet med gröna nyckeltal

införs även på EU-nivå.

Finansutskottets ställningstagande

Utvecklingen av miljöräkenskaper bedrivs i

Sverige som ett gemensamt projekt mellan

Naturvårdsverket (NV),

Konjunkturinstitutet (KI) och Statistiska

centralbyrån (SCB). Det är ett projekt med

långsiktig inriktning, och arbetet avser

fortfarande till stor del forskning och

metodutveckling. Under de senaste åren har

NV, KI och SCB i den gemensamma

rapportserien Miljöräkenskaper publicerat

flera rapporter om metoder, analyser och

mätdata, t.ex. rapport nr 2000:7 Metod för

samhällsekonomisk analys av miljöåtgärder.

Miljöräkenskaper är i högsta grad ett

internationellt projekt, i vilket EU och

speciellt Sverige är ledande och långt

framme i processen. Eurostat, Europeiska

statistikbyrån, producerar och publicerar

en mängd statistik inom miljöområdet. Det

internationella samarbetet drivs också i

FN:s regi. Det är inom FN:s ram som EU-

länderna främst samarbetar kring frågan om

miljöräkenskaper. En ny och förbättrad

handbok om miljöräkenskaper har tagits

fram inom ramen för den s.k.

Londongruppen. Den handbok som tidigare

använts av flertalet länder togs fram

1993, då de flesta ländernas

räkenskapsprojekt låg i startgroparna.

Som ett av de första länderna i världen

presenterade regeringen en uppsättning

s.k. gröna nyckeltal i 1999 års ekonomiska

vårproposition. Nyckeltalen är ett av

regeringens instrument för att följa

miljöpolitikens övergripande mål.

Nyckeltalen används som vägledning för

politiska beslut och som underlag för

samhällsdebatt på samma sätt som andra

ekonomiska nyckeltal.

Inom Europeiska unionen pågår arbete på

flera plan för att utveckla indikatorer

för en hållbar utveckling. Till exempel

har en till kommissionen knuten

expertgrupp sedan början av 1999 arbetat

med att ta fram övergripande

miljöindikatorer på EU-nivå, motsvarande

de gröna nyckeltal som regeringen arbetar

med. Sverige deltar i expertgruppen genom

representanter från Miljödepartementet och

Naturvårdsverket. Inför Europeiska rådets

möte i Barcelona i mars 2002 presenterade

kommissionen rapporten Lissabonstrategin -

möjligheter till förändring. I en bilaga

till rapporten redovisas olika indikatorer

med avseende på Lissabonstrategin, således

bl.a. inom miljöområdet. En uppsättning

indikatorer redovisas inom miljöområdet.

Arbetet med indikatorerna fortsätter.

Inför Europeiska rådets möte i Göteborg i

juni 2001 tog Sverige fram en första

uppsättning indikatorer med avsikt att

visa Sveriges omställning mot hållbar

utveckling. Rapporten, Sustainable

Development Indicators for Sweden - a

first set 2001, togs fram av SCB i

samarbete med Naturvårdsverket. Sveriges

första uppsättning indikatorer presenteras

utifrån fyra teman: effektivitet; allas

bidrag, delaktighet, jämlikhet och

fördelning; anpassningsförmåga samt värden

som förs över till kommande generationer.

Inom varje tema återfinns indikatorer inom

miljö, ekonomi och det sociala området.

Sveriges omställning mot hållbar

utveckling speglas i 30 indikatorer

indelade efter dessa fyra teman.

Indikatorerna redovisas i regeringens

skrivelse 2001/02:172 Nationell strategi

för hållbar utveckling s. 110 f.

Naturvårdsverket och Boverket har tagit

fram rapporten Ekologiska fotavtryck &

biokapacitet - verktyg för planering och

uppföljning av hållbar utveckling i ett

internationellt perspektiv. Ett ekologiskt

fotavtryck kan visa vilken produktiv areal

(biokapacitet) som behövs för att få fram

det som en människa eller en befolkning

konsumerar och för att absorbera de

utsläpp som åstadkoms. Inom OECD finns det

en särskild grupp som arbetar med frågan

om ekologiska fotavtryck.

Ekofinrådets sektorsstrategi för

integrering av miljö och hållbar

utveckling började tillämpas under 2001.

Det handlar främst om att integrera miljö

och hållbar utveckling i centrala

ekonomisk-politiska processer. I de

allmänna riktlinjerna för den ekonomiska

politiken har ett avsnitt om att öka den

miljömässiga hållbarheten infogats.

Avsnittet innehåller fem rekommendationer

till medlemsländerna. Vidare beslutades

det att miljö och hållbar utveckling ska

utgöra ett tema i den multilaterala

ländergranskningen i Kommittén för

ekonomisk politik för 2002. Det innebär

även att de nationella rapporterna om

ekonomiska reformer på produkt- och

kapitalmarknaderna för 2001 innehåller en

miljöbilaga.

Av regeringens skrivelse om verksamheten

i Europeiska unionen 2001 (skr.

2001/02:160) framgår det att det svenska

agerandet på statistikområdet under 2001

till stor del präglades av det svenska

ordförandeskapets prioriteringar. För

statistikområdet innebar det bl.a. att

agera för att utveckla den statistik som

Sverige prioriterat. Som ett led i detta

stöttade Statistiska centralbyrån

tillsammans med andra statistikansvariga

myndigheter aktivt arbetet i

Regeringskansliet och tog fram statistik

som underlag och bakgrund till olika

ministermöten och konferenser. Arbetet

presenterades dels i särskilda rapporter,

dels på en särskild ordförandeskapssida på

SCB:s webbplats. Syftet var att lyfta fram

statistiken som informationskälla och visa

på dess användbarhet. Ett tema var

indikatorer för hållbar utveckling.

Utskottet noterar med tillfredsställelse

den omfattande aktivitet som pågår i syfte

att utveckla och tillämpa indikatorer inom

miljöområdet. Utskottet förutsätter att

regeringen aktivt driver på arbetet, både

nationellt och internationellt. Någon

riksdagens åtgärd är mot denna bakgrund

inte påkallad. Motion U324 (mp) yrkande 13

avstyrks.

1.4.2 Miljökonsekvensbeskrivningar i

budgetpropositionen

Utskottets förslag i korthet

Ett ambitiöst arbete pågår för att

utveckla redovisningen av viktiga

miljöproblem. Gröna nyckeltal är ett

viktig inslag i detta arbete. Utskottet

avstyrker mot denna bakgrund en motion med

begäran om att alla företag som arbetar

med miljöfrågor ska räknas med i de gröna

nyckeltalen.

Jämför reservation 3 (kd).

Motionen

I motion MJ432 av Alf Svensson m.fl. (kd)

yrkande 24 föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs om att inkludera icke-

certifierade miljöledningssystem i

regeringens gröna nyckeltal.

I regeringens gröna nyckeltal ingår

antalet ISO- och EMAS-registrerade

företag. Motionärerna anser att även

företag som jobbar enligt enklare

miljöledningssystem bör inkluderas.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet behandlade i sitt betänkande

2001/02:FiU1 en motion med liknande

innehåll.

Sedan 1999 års ekonomiska vårproposition

redovisar regeringen årligen gröna

nyckeltal som komplement till de

ekonomiska nyckeltalen. Syftet med gröna

nyckeltal är att spegla den nationella

utvecklingen för viktiga miljöproblem på

ett enkelt och informativt sätt med god

jämförbarhet över tiden. Gröna nyckeltal

utgör därmed ett instrument för att följa

utvecklingen mot det övergripande målet om

att till nästa generation lämna över ett

samhälle där de stora miljöproblemen är

lösta.

Hösten 2001 beslutade riksdagen om delmål

och förslag till strategier för att uppnå

14 av de 15 miljömål som riksdagen

tidigare antagit. Ett miljömålsråd knutet

till Naturvårdsverket har inrättats med

uppgift bl.a. att följa upp, utvärdera och

rapportera om målen. En annan av rådets

uppgifter är att utveckla gröna nyckeltal.

Miljömålsrådet lämnade i juni 2002 sin

första årliga rapport till regeringen.

Utskottet anser att det är värdefullt för

miljöarbetet att även mindre och

medelstora företag arbetar med

miljöledningssystem. Allt miljöarbete

bidrar till att nå det övergripande målet

om att till nästa generation lämna över

ett samhälle där de stora miljöproblemen

är lösta.

Enligt utskottet är gröna nyckeltal ett

viktigt komplement till de indikatorer som

utvecklas för att följa upp och utvärdera

miljökvalitetsmålen. Utskottet delar

regeringens bedömning att den nationella

uppföljningen av miljökvalitetsmålen ska

baseras på ett begränsat antal

indikatorer. För att uppföljningen av

målen ska bli överblickbar är det alltså

viktigt att systemet inte blir för

omfattande. Som framgått ovan är

vidareutveckling av gröna nyckeltal en

prioriterad fråga i regeringens politik.

Riksdagen har också beslutat i enlighet

med regeringens förslag vad gäller

miljökvalitetsmål, delmål och

åtgärdsstrategier. Arbetet med att

vidareutveckla de gröna nyckeltalen ska

pågå löpande och arbetet kommer

regelbundet att redovisas för riksdagen.

Mot denna bakgrund anser inte utskottet

att det finns skäl att föreslå att

riksdagen ska göra något tillkännagivande.

Motion MJ432 (kd) yrkande 24 avstyrks.

2 Budgetpolitikens inriktning och

utgiftstak för staten

2.1 Utformningen av utskottets förslag

till rambeslut

Enligt riksdagsordningen (5 kap. 12 §) ska

riksdagen i ett och samma beslut

fastställa ramarna för de olika

utgiftsområdena och godkänna en beräkning

av statsbudgetens inkomster. I beslutet om

utgiftsramarna ingår också att riksdagen

ska godkänna en beräkning av

myndigheternas förbrukning av

anslagsbehållningar och hur

anslagskrediter kommer att utnyttjas under

året.

I beslutet om inkomsterna ingår dels att

ta ställning till olika förslag till

förändringar av gällande skatte- och

avgiftsregler och fastställa nästa års

regelverk för statsbudgetens inkomster,

dels att beräkna effekterna av dessa

inkomster. Utifrån dessa effektberäkningar

erhålls ett underlag för att bedöma hur

stora statsbudgetens inkomster kommer att

bli.

Statsbudgeten ska enligt budgetlagen

(1996:1059) förutom inkomster och utgifter

även omfatta andra betalningar som

påverkar statens lånebehov.

För att få fram upplåningsbehovet görs en

bedömning av hur nettot av myndigheternas

m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret

utvecklas under budgetåret och hur stora

eventuella kassamässiga korrigeringar bör

vara. När riksdagen tagit ställning till

dessa beräkningar erhålls budgetsaldot som

en restpost som visar statens

amorteringar/upplåningsbehov under året.

Beslutsordningen innebär alltså att

riksdagen tar ställning till alla dessa

poster genom ett beslut.

Mot denna bakgrund är alla förslag som

avser utgiftsramar m.m. och beräkningen av

statsbudgetens inkomster sammanförda i en

enda beslutspunkt (punkt 5 i detta

betänkande) i utskottets förslag till

riksdagsbeslut. Följande punkter i

propositionens förslag till riksdagsbeslut

behandlas i detta sammanhang:

punkt 2 om utgiftstak för staten inklusive

ålderspensionssystemet vid sidan av

statsbudgeten 2002-2004,

punkt 3 om beräkning av de offentliga

utgifterna för 2003 och 2004,

punkt 8 om fördelning av utgifter på

utgiftsområden för 2003,

punkt 9 om beräkning av förändringar av

anslagsbehållningar för 2003,

punkt 5 om beräkning av förändringarna av

myndigheters m.fl. in- och utlåning i

Riksgäldskontoret för 2003,

punkt 6 om beräkning av kassamässiga

korrigeringar,

punkt 7 om beräkning av statsbudgetens

inkomster för 2003 och

punkterna 27-38 om lagförslag som avser

skattefrågor med budgeteffekt 2003.

De tre samarbetspartierna

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och

Miljöpartiet väckte under allmänna

motionstiden en gemensam motion med

yrkanden om ändringar av

budgetpropositionens förslag. Denna motion

samt oppositionspartiernas alternativa

förslag behandlas också i samma beslut.

Motiven till utskottets förslag redovisas

på de efterföljande sidorna under rubriken

2.4 Budgetpolitikens inriktning efter det

att utskottet först behandlat 2.2

Budgetutvecklingen och 2.3 Mål för

budgetpolitiken. Utskottet tar i detta

sammanhang ställning till regeringens

respektive motionernas olika budgetförslag

parti för parti och bedömer då också

förslagens budgetpolitiska effekter under

rubriken 2.4.3 Finansutskottets

sammanfattande bedömning av

budgetförslagen.

I avsnitt 2.5 Utgiftstak för staten och

den offentliga sektorn behandlar utskottet

den samlade nivån för statsutgifterna som

den kommer till uttryck i utgiftstaket.

Utskottet tar därefter ställning till

vilka ramar som ska gälla för de olika

utgiftsområdena när riksdagen i andra

steget av budgetprocessen fördelar

utgifterna på anslagen. Det görs i avsnitt

2.6 Fördelning av statens utgifter på

utgiftsområden 2003.

I avsnitt 2.7 Beräkning av statsbudgetens

inkomster för 2003 redovisas utskottets

förslag till samlad beräkning av

statsbudgetens inkomster nästa år.

I var sitt avsnitt behandlar utskottet de

förslag som gäller 2.8 Anslagsbehållningar

och 2.9 Myndigheternas in- och utlåning i

Riksgäldskontoret samt 2.10 Kassamässig

korrigering.

Därefter redovisar utskottet sitt

ställningstagande mer i detalj vad gäller

olika inkomstförslag (avsnitt 3) och de

olika utgiftsområdena (avsnitt 4.1).

Avsnitt 3 Inkomster är disponerat på

följande sätt. Under rubriken 3.2

Skattepolitikens inriktning tar utskottet

först ställning till de samlade förslagen

i kommitté- och partimotionerna, som är

oppositionspartiernas samlade alternativ

till inkomstförslaget i

budgetpropositionen. Därefter behandlar

utskottet de specifika förslagen i

propositionen och de i det sammanhanget

väckta motionerna. Förslag om

inkomstförändringar som tagits upp i olika

motionsyrkanden som gäller inkomståret

2003 behandlas i huvudsak i den ordning

respektive inkomsttitel redovisas i

statsbudgeten.

I avsnitt 4 Utgifter behandlar

finansutskottet de förslag i propositionen

och motionerna som gäller utgiftsområden.

Det görs under rubriken 4.1 Fördelning av

utgifter på utgiftsområden 2003 och 2004.

Finansutskottets förslag till beslut om

budgetförslagen för 2003 återfinns i punkt

5 i förslaget till riksdagsbeslut. De

lagförslag som omfattas av beslutet

behandlas i punkt 6, men det sakliga

innehållet i lagförslagen har dessförinnan

godkänts i punkt 5. I punkt 5 hänvisas

dessutom till två sammanställningar i

omedelbar anslutning till utskottets

förslag till riksdagsbeslut.

I den första sammanställningen redovisas

i tabellform utskottets och reservanternas

förslag till dels fördelning av utgifter

på utgiftsområden m.m., dels beräkning av

statsbudgetens inkomster fördelade på

inkomsttitlar.

I den andra sammanställningen redovisas

samtliga motionsyrkanden, uppräknade

ämnesområdesvis, som finansutskottet

avstyrker i punkt 5.

I bilaga 2 återges de lagförslag i

budgetpropositionen som utskottet

behandlar i detta betänkande och i bilaga

3 utskottets förslag till ändringar av

regeringens lagförslag. En hänvisning görs

i punkt 6 till dessa bilagor.

2.2 Budgetutvecklingen

Det medelfristiga målet för den offentliga

sektorns finansiella sparande är ett

överskott på 2 % av BNP i genomsnitt över

en konjunkturcykel. Hittills har detta

överskottsmål överträffats med god

marginal. Det överskjutande finansiella

sparandet uppgick under åren 1997-2001

till sammanlagt 167 miljarder kronor.

Regeringen förklarar den gynnsamma

utvecklingen med högre potentiell

produktionsnivå och därmed BNP-tillväxt i

den svenska ekonomin jämfört med egna

prognosbedömningar, utan att det hotat

inflationsmålet. Skatteintäkterna under

denna period har dessutom blivit högre än

förväntat.

Den försvagade ekonomiska tillväxten

under de kommande åren samt en svag

tillväxt under 2001 till följd av den

internationella konjunkturavmattningen

påverkar regeringens bedömning av den

framtida utvecklingen i den offentliga

sektorns finanser. Redan under innevarande

år förväntas det finansiella sparandet i

den offentliga sektorn understiga

tvåprocentsmålet med 0,3 procentenheter.

Åren 2003 och 2004 ökar skillnaden till

0,5 respektive 0,4 procentenheter - en

ytterligare nedrevidering av regeringens

prognoser jämfört med 2002 års ekonomiska

vårproposition. Sammanlagt beräknas det

offentliga finansiella sparandet

understiga målet med 30 miljarder kronor

under perioden 2002-2004.

Regeringen understryker emellertid en

fortsatt stor osäkerhet beträffande den

framtida konjunkturutvecklingen. I

budgetpropositionen kompletteras därför

den baskalkyl som ligger till grund för

budgetförslaget med två alternativa

kalkyler, ett lågtillväxtalternativ och

ett högtillväxtalternativ. Den offentliga

sektorns finansiella sparande utvecklas i

dessa tre kalkyler på följande sätt.

Tabell 9. Offentligt finansiellt sparande

enligt regeringens alternativa kalkyler

Procent av BNP

*grafiskt element borttaget*

I lågtillväxtalternativet antas den

internationella konjunkturen utvecklas

betydligt sämre än i baskalkylen.

Sysselsättningsnivån i Sverige blir därmed

betydligt lägre och den öppna

arbetslösheten stiger. I

högtillväxtalternativet antas att ekonomin

och framför allt arbetsmarknaden och

lönebildningen fungerar bättre än i

baskalkylen. Sysselsättningsnivån stiger

och sysselsättningsmålet på 80 % uppnås

2004.

I samtliga kalkyler beräknas det

offentliga sparandet understiga överskotts

målet under innevarande år. Det är endast

i högtillväxtalternativet som

överskottsmålet kan uppnås och t.o.m.

överträffas under de två kommande åren.

Med nu gällande regler och aviserade

reformer sjunker skattekvoten från 54,2 %

av BNP 2001 till 50,2 % av BNP 2004.

Utvecklingen av skattekvoten ser dock

annorlunda ut om man tar hänsyn till

periodiseringseffekter vid

skatteuppbörden. Den justerade

skattekvoten sjunker från 51,8 % till 50,6

% av BNP under innevarande år, för att

åter stiga till 50,9 % av BNP 2003. Denna

ökning förklaras av bl.a. en omläggning

till beskattade garantipensioner nästa år.

Skattekvoten förväntas åter sjunka med 0,6

procentenheter till 50,3 % av BNP under

2004 till följd av en långsammare

utveckling av skattebaserna jämfört med

BNP-utvecklingen.

Till skillnad från skattekvoten stiger

utgiftskvoten under innevarande år med 0,4

procentenheter, från 54,4 % till 54,8 % av

BNP. Under de kommande två åren bedöms

dock utgiftskvoten minska till 53,8 % av

BNP vid utgången av 2004.

Den offentliga sektorns finansiella

ställning har stadigt förbättrats sedan

1996. Under de kommande åren förväntas en

fortsatt förstärkning av den offentliga

förmögenheten, från 1,5 % av BNP 2002 till

4,9 % av BNP 2004. Samtidigt minskar den

offentliga sektorns konsoliderade

bruttoskuld som andel av BNP från 53,6 %

till 49,3 %, även om den konsoliderade

bruttoskulden ökar något i nominella

termer 2004 till följd av stigande

statsskuld samma år.

Statsbudgetens saldo har sedan 1998

uppvisat överskott. En bidragande orsak

till det positiva saldoutfallet har

huvudsakligen varit betydande

engångseffekter i form av överföringar

från AP-fonden och inbetalningar av

premiepensionsmedel samt försäljningar av

statligt aktieinnehav. Även årets

förväntade överskott på 8 miljarder

kronor, vilket är ca 19 miljarder lägre

jämfört med regeringens prognos från

vårpropositionen, säkras med hjälp av tre

extraordinära poster på sammanlagt 41

miljarder kronor. Den successiva

saldoförsämringen förväntas fortsätta

under 2003 och 2004, då statsbudgeten

beräknas uppvisa underskott på 13

respektive 22 miljarder kronor. Efter

justering för större engångseffekter ökar

dessa underskott till 46 respektive 41

miljarder kronor.

En sammanställning av de större

engångseffekter som påverkar beräkningen

av statsbudgetens saldo presenteras i

följande sammanställning som bygger på

uppgifter från budgetpropositionen.

Tabell 10. Statsbudgetens underliggande

saldo efter justering för större engångs-

effekter 2000-2004

Miljarder kronor

*grafiskt element borttaget*

Försämringen av det beräknade budgetsaldot

för åren 2002-2004 jämfört med regeringens

prognos från vårpropositionen beror till

stor del på högre förväntade utgifter från

statsbudgeten. Om man bortser från

omläggningen av kommunkontosystemet,

vilken påverkar statsbudgetens inkomst-

och utgiftssida i samma omfattning,

beräknas statsbudgetens utgifter bli drygt

9, 3 respektive 11 miljarder kronor högre

under perioden jämfört med tidigare

bedömningar. Statsbudgetens inkomster

minskar på motsvarande sätt med drygt 9

miljarder kronor 2002, vilket förstärker

den negativa effekten på budgetsaldot

samma år. Nästa års statsinkomster ökar

däremot med 2 miljarder kronor och

motverkar därmed de ökade utgifterna

något. Inkomstberäkningen för 2004 har

ändrats endast marginellt jämfört med

vårpropositionen, vilket innebär att de

vkade utgifterna direkt bidrar till den

negativa saldoutvecklingen.

Det försämrade budgetsaldot medför att

statsskulden mätt i nominella termer

kommer att öka något i slutet av perioden.

Som andel av BNP fortsätter dock

statsskulden att minska - från 53,3 % vid

utgången av 2001 till 46,2 % vid utgången

av 2004 för den konsoliderade skulden

enligt budgetpropositionen och från 53,4 %

till 47,9 % för den okonsoliderade

statsskulden enligt Riksgäldskontorets

definition.

2.3 Mål för budgetpolitiken

Utskottets förslag i korthet

Det tidigare fastlagda målet för sparandet

i den offentliga sektorn på i genomsnitt

2 % av BNP sett över en konjunkturcykel

bör ligga fast. Några nya mål i form av en

lägre offentlig skuldkvot bör inte

införas.

De i sammanhanget väckta motionerna

avstyrks.

Jämför reservationerna 4 (m), 5 (kd) och

6 (c).

Riksdagen har lagt fast ett långsiktigt

mål för finanspolitiken som innebär att de

offentliga finanserna ska uppvisa ett

överskott på i genomsnitt 2 % av BNP sett

över en konjunkturcykel. Eftersom BNP för

närvarande uppgår till 2 240 miljarder

kronor innebär detta mål uttryckt i

nominella termer att de samlade

inkomsterna för staten, kommunerna och

ålderspensionssystemet sedda som grupp ska

överstiga utgifterna med i genomsnitt inte

fullt 50 miljarder kronor per år under en

fem till sju år lång period. Överskottet

kan ett visst år vara högre eller lägre,

men för perioden som helhet ska det

motsvara 2 % av BNP.

Som delmål gäller sedan tidigare att

överskottet tills vidare ska motsvara

2,0 % under vart och ett av åren 2002,

2003 och 2004.

De som mål angivna överskotten ska

användas för att öka den offentliga

nettoförmögenheten.

Riksdagen har varje år också lagt fast

ett utgiftstak för de närmaste tre åren,

vilket sätter en gräns för hur stora

utgifter som staten kan dra på sig.

Utgiftstaket omfattar dels de egentliga

utgifterna på statsbudgeten exklusive

statsskuldsräntorna, dels utgifterna för

ålderspensionssystemet vid sidan av

statsbudgeten. Utgiftstaket fastställs

alltid med viss marginal, och skillnaden

mellan de takbegränsade utgifterna och

utgiftstaket benämns

budgeteringsmarginalen. Om belastningen på

de takbegränsade utgifterna ökar kommer

budgeteringsmarginalen att minska, och i

princip försvagas då också budgetsaldot

eller saldot för ålderspensionssystemet

med ett lika stort belopp.

Enligt tidigare riksdagsbeslut ska

utgiftstaket för staten uppgå till 809

miljarder kronor 2002 samt till 844

respektive 878 miljarder kronor för de

därpå följande åren.

Budgetpropositionen

Regeringen framhåller att överskottet i

den offentliga sektorns finanser är av

central betydelse. Den demografiska

utvecklingen kommer att ställa ökade

resurskrav på den offentliga sektorn,

främst efter 2010. Med ett överskott på

2 % av BNP ökar den offentliga

nettoförmögenheten, vilket förbättrar

möjligheten att möta sådana krav.

I förra årets budgetproposition ansåg

regeringen att riksdagens tidigare,

preliminärt beslutade delmål för 2002 på