Bet. 2002/03:FIU12

Finansutskottets betänkande

2002/03:FIU12

Ändring i riksbankslagen

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet Riksbankens förslag 2002/03:RB3 om

ändring i riksbankslagen.

Riksbanken har från den 1 januari 2003 infört ett nytt system för

insamling av betalningsbalansstatistik. Riksbanken föreslår därför

vissa ändringar i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank

(riksbankslagen).

I riksbankslagen finns krav på att värdepapper ska vara lätt

omsättningsbara och Riksbanken föreslår att kravet tas bort för

värdepapper som banken använder vid t.ex. sina repotransaktioner.

Vidare föreslår Riksbanken att bestämmelsen om kravet på

offentliggörande av räntevillkor för in- och utlåning i

penningpolitiskt syfte justeras.

I betänkandet behandlar utskottet också en motion som har väckts med

anledning av framställan.

Utskottet tillstyrker bifall till Riksbankens lagförslag, dock

föreslås att ändringarna träder i kraft först den 1 juli 2003.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Informationsutlämning till vissa myndigheter

Riksdagen antar Riksbankens förslag till lag om ändring i

lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank såvitt avser att 7 kap. 8 §

skall upphöra att gälla. Därmed bifaller riksdagen förslag 2002/03:RB3

i denna del och avslår motion 2002/03:Fi4.

2. Begreppet valutatransaktion

Riksdagen antar Riksbankens förslag till lag om ändring i

lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank såvitt avser 6 kap. 9 § andra

stycket. Därmed bifaller riksdagen förslag 2002/03:RB3 i denna del.

3. Statistiksekretessen

Riksdagen antar Riksbankens förslag till lag om ändring i

lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank såvitt avser 11 kap. 4 §.

Därmed bifaller riksdagen förslag 2002/03:RB3 i denna del.

4. Likviditetskrav för värdepapper i penningpolitiska

operationer

Riksdagen antar Riksbankens förslag till lag om ändring i

lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank såvitt avser 6 kap. 5 § första

stycket. Därmed bifaller riksdagen förslag 2002/03:RB3 i denna del.

5. Offentliggörande av räntevillkor

Riksdagen antar Riksbankens förslag till lag om ändring i

lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank såvitt avser 6 kap. 5 § andra

stycket. Därmed bifaller riksdagen förslag 2002/03:RB3 i denna del.

6. Ikraftträdandet och lagförslaget i övrigt

Riksdagen antar Riksbankens förslag till lag om ändring i

lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank, i den mån lagförslaget inte

omfattas av vad utskottet föreslagit ovan, med den ändringen att

tidpunkten för ikraftträdandet bestäms till den 1 juli 2003. Därmed

bifaller riksdagen delvis förslag 2002/03:RB3 i denna del.

Stockholm den 20 februari 2003

På finansutskottets vägnar

Sven-Erik Österberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Sven-Erik Österberg (s),

Fredrik Reinfeldt (m), Carin Lundberg (s), Sonia Karlsson (s), Kjell

Nordström (s), Agneta Ringman (s), Gunnar Axén (m), Tommy Waidelich

(s), Christer Nylander (fp), Lena Ek (c), Hans Hoff (s), Tomas

Högström (m), Bo Bernhardsson (s), Siv Holma (v), Marita Aronson (fp)

och Mikael Johansson (mp).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Riksbanken föreslår att riksdagen ska anta Riksbankens förslag till

lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank. Riksbankens

förslag återges i bilaga 1 och lagförslaget i bilaga 2.

Med anledning av framställan har en motion väckts. Förslaget i

motionen återges i bilaga 1.

Bakgrund

Nytt system för insamling av betalningsbalansstatistik

Riksbanken beslutade i april 2001 att rapporteringen av enskilda

utlandsbetalningar via svenska banker för betalningsbalansändamål, den

s.k. BOK-rapporteringen, ska avvecklas fr.o.m. den 1 januari 2003.

Rapporteringen ska i stället ersättas med en enkätbaserad

statistikinsamling. Riksbanken har dock även i fortsättningen ansvaret

för betalningsstatistiken. Det nya systemet innebär således ingen

ändring av skyldigheten att till banken lämna de uppgifter som behövs

som underlag för betalningsstatistiken.

Skälet till att införa ett nytt system är bl.a. att

betalningsbalansrapporteringen via nuvarande system har fått allt

lägre kvalitet genom brister i rapporteringssystemet. Det nya system

med urvalsbaserade enkäter innebär att man kan få information om

transaktionernas storlek direkt från de företag och organisationer som

utfört eller tagit emot den aktuella tjänsten. Därmed undviks flera

felkällor och ökar möjligheterna att i efterhand kontrollera de

inrapporterade uppgifterna via företagens redovisningssystem.

En annan fördel är att granskning och kvalitetskontroll kan inriktas

på transaktioner och aktörer som är viktiga för tolkningen av

statistiken. Systemet leder också till minskade kostnader eftersom det

blir färre myndigheter och rapportörer.

Av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2560/2001 av den

19 december 2001 om gränsöverskridande betalningar i euro anges

följande skäl: (12) För att underlätta de bördor som åligger de

institut som utför de gränsöverskridande betalningarna bör man gradvis

avskaffa de systematiska nationella rapporteringskraven för

upprättande av statistik över betalningsbalansen.

Enligt artikel 6 ska medlemsstaterna senast den 1 juli 2002 ta bort

alla nationella rapporteringskrav för upprättande av statistik över

betalningsbalansen i fråga om gränsöverskridande betalningar på upp

till 12 500 euro.

Förordningen innebär således kraftigt höjda rapporteringsgränser för

betalningsrapportering vilket också enligt Riksbanken medför att man

bör ha andra källor för betalningsbalansstatistiken.

Utskottets överväganden

Informationsutlämning till vissa myndigheter

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker Riksbankens förslag att 7 kap. 8 § lagen

(1988:1385) ska upphöra att gälla och avstyrker därför motionen.

Förslaget

Riksbanken har fr.o.m. år 2003 ersatt systemet för rapportering av

betalningar till och från utlandet, det s.k. BOK-systemet, med

urvalsbaserade undersökningar. I samband med detta har bankerna

upphört med sin löpande rapportering av utlandsbetalningar till

Riksbanken.

Riksbanken föreslår därför att 7 kap. 8 § riksbankslagen, som ger

skattemyndigheter och Tullverket rätt att begära uppgifter som finns

hos Riksbanken och som rör betalningar till eller från utlandet, ska

upphöra att gälla eftersom bestämmelserna inte längre har någon

praktisk betydelse.

Tullverket och Riksskatteverket (RSV) avstyrker i sina remissvar till

Riksbanken förslaget. Både RSV och Tullverket menar att det inte klart

framgår i vilken omfattning Riksbanken kommer att ha information som

myndigheterna kan ha användning för. De anser därför att det är

angeläget att paragrafen behålls. Tullverket påpekar vidare att

paragrafen också måste vara kvar i någon form eftersom verket har

behov av att hämta in uppgifter om betalningar som är lämnade till

Riksbanken före den 1 januari 2003.

Enligt Riksbankens mening finns det inte någon anledning att behålla

paragrafen eftersom de uppgifter som de två myndigheterna efterfrågar

inte längre kommer att finnas hos Riksbanken. Det kommer inte att ske

någon betalningsrapportering från enskilda som dessa myndigheter kan

ha behov av, utan bara lämnas enkäter som inte uppfyller detta

informationsbehov. Däremot kan det finnas skäl för att ha en

övergångsbestämmelse så att RSV och Tullverket kan inhämta äldre

uppgifter under första halvåret år 2003.

Riksbanken föreslår därför att 7 kap. 8 § riksbankslagen ska upphöra

att gälla - dock föreslås att RSV och Tullverket får inhämta äldre

uppgifter under första halvåret år 2003.

Motionen

I motion 2002/03:Fi4 av Johan Lönnroth och Siv Holma (v) yrkas att

riksdagen avslår Riksbankens förslag att avskaffa 7 kap. 8 §

riksbankslagen. Motionärerna anför att det inte kan uteslutas att

Riksbanken i framtiden kan komma att besluta om att ta in uppgifter av

värde för RSV och Tullverket. Dessa myndigheter ska ha möjlighet att

själva bedöma vilka uppgifter som kan vara av intresse för dem.

Kompletterande information

Utskottet har inhämtat följande information från Riksbanken:

i BOK-systemet var alla uppgifterna kodade så att det var möjligt för

Riksbanken att lämna de uppgifter som Tullverket begärde om

betalningar som rörde import eller export av varor eller de uppgifter

om betalningar till eller från utlandet till skattemyndigheterna - det

nya systemet har en annan konstruktion,

Riksbanken har inget eget intresse eller behov av den information som

RSV eller Tullverket vill ha,

RSV ska samla in samma information fr.o.m. den 1 januari 2003,

Riksbanken kommer således inte att ha de uppgifter som RSV eller

Tullverket vill ha och kan därför inte lämna ut dessa.

I propositionen En ny lag om självdeklarationer och kontrolluppgifter

(prop. 2001/02:25) s. 120 anförs följande:

Skattekontrollutredningen har föreslagit att

kontrolluppgiftsskyldigheten för betalningar till och från utlandet

utvidgas till att avse inte bara betalningar för fysiska personers och

dödsbons räkning utan även för juridiska personer. Utredningen

motiverar förslaget med att det i kontrollhänseende är värdefullt att

skatteförvaltningen får tillgång till och ges möjlighet att bearbeta

uppgifter om förmedlade betalningar till och från landet för juridiska

personers räkning och anför att behovet av att uppgifterna tillställs

skatteförvaltningen accentueras av att Riksbanken inte sparar

uppgifterna längre än två år.

Regeringen har därefter erfarit att Riksbanken från och med 2003

planerar att ersätta det nuvarande systemet för rapportering av

betalningar till och från utlandet, det så kallade BOK-systemet, med

urvalsbaserade undersökningar. I samband med detta kommer bankerna att

upphöra med sin löpande rapportering av utlandsbetalningar till

Riksbanken.

Det kan finnas goda skäl för skatteförvaltningen att kunna ta del av

de uppgifter om betalningar till och från utlandet som en skattskyldig

gör. När det nuvarande systemet med inrapportering till Riksbanken

avskaffas kommer det inte att finnas någon möjlighet för

skatteförvaltningen att genom Riksbanken få nödvändiga uppgifter

avseende betalningar som görs av juridiska personer. För att

säkerställa att skatteförvaltningen får tillgång även till de

uppgifterna bör en kontrolluppgiftsskyldighet införas även avseende

juridiska personer när rapporteringen av utlandsbetalningar till

Riksbanken upphör.

Det är inte enbart skatteförvaltningen som har inhämtat uppgifter från

Riksbanken, utan det har även gjorts av Tullverket och av polis- och

åklagarmyndighet. Möjligheterna för skatteförvaltningen att

tillhandahålla nämnda myndigheter samma information är begränsade av

bl.a. sekretessbestämmelser. Från och med den 1 oktober 2001 har dock

Tullverket i annan verksamhet än brottsbekämpande direktåtkomst till

delar av beskattningsdatabasen. Åtkomsten omfattar emellertid inte

uppgifter om revision och annan kontrollverksamhet. Tillgång till

uppgifter om utlandsbetalningar behövs även inom brottsbekämpande

verksamhet. Det bör därför närmare utredas hur Tullverket och polis-

och åklagarmyndighet i framtiden skall kunna erhålla den för sin

verksamhet behövliga informationen om betalningar till och från

utlandet. Regeringen lägger därför inte nu fram något förslag i denna

del.

Utskottets ställningstagande

Som framgått av vad utskottet redovisat kommer skatteförvaltningen att

få tillgång till uppgifter som rör betalningar till och från utlandet

enligt 12 kap. 1 § lagen (2001:1227) om självdeklarationer och

kontrolluppgifter.

Frågan om hur Tullverket i framtiden ska kunna få uppgifter som rör

betalningar för import eller export bereds inom Regeringskansliet.

Utskottet förutsätter att denna fråga snarast löses. Riksbanken kommer

i framtiden inte att ha de uppgifter som Tullverket vill ha och kan

därför inte lämna ut dessa. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet

att 7 kap. 8 § riksbankslagen bör upphöra att gälla. Med det anförda

avstyrker utskottet Fi4 (v).

Begreppet valutatransaktion

Utskottets förslag i korthet

Utskottet delar Riksbankens uppfattning att begreppet

"valutatransaktion" i 6 kap. 9 § andra stycket riksbankslagen bör

förtydligas på det sätt Riksbanken föreslår.

Förslaget

Riksbanken anser att begreppet "valutatransaktion" i 6 kap. 9 § andra

stycket riksbankslagen är otydligt. Det är viktigt att lagen är

formulerad så att den klart täcker den insamling som banken har behov

av.

Riksbanken behöver få uppgifter om:

rapportörens egna transaktioner med utländsk motpart samt tillgångar

och skulder med utlandsanknytning som sådana som utförs eller hålls

för kunds räkning,

ekonomiska transaktioner mellan svenskar i utländska tillgångar,

tillgångar och skulder i svenska finansiella instrument i utländsk

valuta eller placerade i depå direkt i utlandet.

Riksbanken föreslår därför att ordet "valutatransaktion" i 6 kap. 9 §

andra stycket riksbankslagen ersätts med följande ord "transaktioner

med utländsk motpart eller hållit tillgångar och skulder med

utlandsanknytning".

Den föreslagna ändringen innebär enligt Riksbanken inte någon utökad

rapporteringsskyldighet utan är bara ett förtydligande av vad som

gäller för närvarande.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar Riksbankens uppfattning att begreppet

"valutatransaktion" i 6 kap. 9 § andra stycket riksbankslagen bör

förtydligas. För att klargöra att insamlingen av uppgifterna behövs

inte bara som underlag för betalningsbalansstatistiken utan också för

statistiken över utlandsställningen bör bestämmelsen enligt utskottets

uppfattning justeras på sätt som Riksbanken föreslagit.

Statistiksekretessen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet delar Riksbankens uppfattning att samma regler bör gälla för

insamlade uppgifter oavsett vilken myndighet som förvarar

informationen och tillstyrker att en ändring görs av 11 kap. 4 §

riksbankslagen.

Förslaget

Riksbanken föreslår en ändring av 11 kap. 4 § riksbankslagen som

innebär att samma sekretessregler ska gälla för uppgifter som samlas

in för såväl finansmarknadsstatistik som betalningsbalansstatistik.

Riksbanken anser att det inte finns anledning att ha kvar hänvisningen

till 9 kap. 4 § sekretesslagen i 11 kap. 4 § riksbankslagen.

Hänvisningen innebär att banken har möjlighet att lämna uppgifter till

polis och åklagare, om det i verksamhet med framställning av statistik

kommer fram uppgifter som tyder på att ett brott har begåtts.

Riksbanken anser att det är skäligt att också banken omfattas av den

strängare sekretessregeln i 14 kap. 2 § sekretesslagen som ger

möjlighet att lämna ut uppgifter i statistikverksamhet till polis och

åklagare endast om det brott som misstankarna gäller är av sådan

svårighetsgrad att det lindrigaste straffet som är föreskrivet är

fängelse i minst två år. Denna sekretessregel gäller om inte något

annat föreskrivs varför en hänvisning till sistnämnda paragraf i

riksbankslagen inte behövs.

Utskottets ställningstagande

I samband med att 7 kap. 8 § riksbankslagen infördes gjordes en

ändring i 11 kap. 4 § riksbankslagen som innebär att Riksbanken utan

hinder av vad som föreskrivs i 9 kap. 4 § ska underrätta

polismyndighet eller åklagarmyndighet om det framkommer uppgifter som

ger anledning till att anta att brott har begåtts.

Uppgifter som samlas in för såväl finansmarknadsstatistik som

betalningsstatistik bör enligt utskottets uppfattning ha samma skydd

som uppgifter som samlas in för framställning av annan statistik av

andra statistikansvariga myndigheter. Utskottet delar således

Riksbankens uppfattning att samma regler bör gälla för uppgifterna

oavsett vilken myndighet som förvarar informationen och tillstyrker

att en ändring görs av 11 kap. 4 § riksbankslagen.

Likviditetskrav för värdepapper i penningpolitiska operationer

Utskottets förslag i korthet

Utskottet delar Riksbankens uppfattning att det nu gällande kravet att

värdepapper ska vara lätt omsättningsbara för att de ska få säljas och

köpas bör tas bort. Utskottet tillstyrker att 6 kap. 5 §

riksbankslagen justeras på det sätt som Riksbanken föreslår.

Förslaget

Riksbanken beslöt år 1999 att reformera kriterierna för godtagbara

säkerheter för intradagskredit och penningpolitiska instrument.

Det innebär att kreditvärdering (s.k. rating) ska läggas till grund

för vilka värdepapper som kunde godtas som säkerhet. Rating som

urvalskriterium innebär bl.a. att värdepapper som ges ut av andra

företag än bostadsfinansieringsinstitut kan godtas.

Riksbanken får enligt 6 kap. 5 § riksbankslagen i penningpolitiskt

syfte köpa och sälja svenska statspapper och andra lätt

omsättningsbara värdepapper. Det innebär således att de värdepapper

som används i penningpolitiska repor måste vara lätt omsättningsbara.

Riksbanken har ansett sig vara förhindrad att genomföra ovan nämnda

beslut beträffande penningpolitiska repor till följd av det gällande

likviditetskravet för köp och försäljning av värdepapper i

penningpolitiskt syfte. Det beror bl.a. på att företagsobligationer,

som i och för sig uppfyller Riksbankens ratingkrav, troligen inte

uppfyller likviditetskravet.

Riksbanken tillämpar därför olika urvalskriterier för å ena sidan

värdepapper som används som säkerhet för kredit (intradagskredit eller

kredit i penningpolitiskt syfte) och å andra sidan värdepapper som

används i penningpolitiska repor.

Något motsvarande likviditetskrav finns inte beträffande säkerheter

för kredit som Riksbanken beviljar för att främja betalningssystemets

funktion (intradagskredit) eller i penningpolitiskt syfte. Enligt 6

kap. 5 och 7 §§ riksbankslagen krävs i dessa fall endast att

säkerheten ska vara "betryggande".

Riksbanken anser att det inte är motiverat att behålla

likviditetskravet vid köp och försäljning av värdepapper i

penningpolitiskt syfte. Riksbanken föreslår därför att kravet 6 kap. 5

§ riksbankslagen på att värdepapper ska vara lätt omsättningsbara ska

tas bort.

Utskottets ställningstagande

Riksbanken bör ha lika stor frihet att välja vilka värdepapper som ska

användas i penningpolitiska repor (dvs. köpas och säljas) som

beträffande värdepapper avsedda för säkerheter för kredit. Det nu

gällande kravet att värdepapper ska vara lätt omsättningsbara för att

de ska få säljas och köpas i penningpolitiskt syfte bör således tas

bort. Utskottet tillstyrker att 6 kap. 5 § riksbankslagen justeras på

det sätt som Riksbanken föreslår.

Offentliggörande av räntevillkor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet delar Riksbankens uppfattning att lagstiftningen tydligare

bör återspegla att kravet på offentliggörande avser allmänt gällande

räntevillkor och inte avtalade räntevillkor med enskilda institut.

Utskottet tillstyrker således den föreslagna ändringen i andra stycket

6 kap. 5 § riksbankslagen.

Förslaget

Riksbanken får enligt första stycket i 6 kap. 5 § riksbankslagen i

penningpolitiskt syfte bevilja kredit mot betryggande säkerhet och ta

emot inlåning. Det föreskrivs i andra stycket att räntevillkoren för

sådan in- och utlåning ska offentliggöras.

Riksbanken framförde i samband med att paragrafen (1988/89:FiU4, s. 7

och 8) fick sin lydelse att den föreslagna lydelsen inte hindrar att

banken deltar i depositionshandel. Däremot innebär lydelsen att den

föreskrivna skyldigheten att offentliggöra räntevillkoren inte är

förenlig med depositionshandel. Parterna på penningmarknaden

förutsätter att den räntesats som tillämpas vid varje affär behandlas

med sekretess.

Finansutskottet ansåg att kravet på offentliggörande av räntevillkor

avsåg de allmänt gällande räntevillkor efter vilka Riksbanken beviljar

kredit till svenska bankinstitut och tar emot inlåning från dessa.

Enligt utskottet innebar det att de räntevillkor som Riksbanken

tillämpar i förhållande till varje enskilt institut när Riksbanken

deltar i en marknad inte omfattas av kravet på offentliggörande och

att villkoren inte heller får offentliggöras eftersom de är

sekretessbelagda enligt 8 kap. 8 § sekretesslagen. Utskottets

uttalande medförde inte någon ändring av paragrafen.

Riksbanken föreslår att lagstiftningen tydligare bör återspegla att

kravet på offentliggörande avser allmänt gällande räntevillkor och

inte avtalade räntevillkor med enskilda institut och föreslår således

en ändring i andra stycket 6 kap. 5 § riksbankslagen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att andra stycket 6 kap. 5 § riksbankslagen bör ändras

i enlighet med Riksbankens förslag så att det tydligare bör återspegla

att kravet på offentliggörande avser allmänt gällande räntevillkor och

inte avtalade räntevillkor med enskilda institut.

Ikraftträdandet och lagförslaget i övrigt

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att lagändringarna träder i kraft först den 1 juli

2003.

Förslaget

Riksbanken föreslår att lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari

2003. Banken anser att ändringarna vad avser

betalningsbalansstatistiken bör träda i kraft samtidigt som

statistikomläggningen sker. Riksbanken anför vidare att det är fråga

om förtydliganden av vad som redan nu gäller avseende bankens

informationsbehov samt borttagande av bestämmelser som inte längre får

någon praktisk betydelse.

Banken anför att om lagändringarna inte hinner träda i kraft den 1

januari 2003 hindrar detta inte att banken avskaffar BOK-systemet vid

årsskiftet och ersätts av ett enkätbaserat insamlingssystem.

Riksbanken föreslår övergångsbestämmelser vad avser 7 kap. 8 §

riksbankslagen så att denna bestämmelse inte upphör att gälla förrän

den 1 juli 2003.

Riksbanken anför att det är önskvärt att lagförslaget vad gäller

kravet på de värdepapper som får användas vid exempelvis

repotransaktioner och om justeringen av offentliggörande av

räntevillkor träder i kraft vid samma tidpunkt.

Utskottets ställningstagande

Riksbankens framställan om ändring i riksbankslagen lämnades till

riksdagen i december 2002. Motionstiden löpte ut den 24 januari 2003.

Således kunde lagändringarna inte träda i kraft den 1 januari 2003.

Ändringar i riksbankslagen som är föranledda av den nya myndigheten

Riksrevisionen träder i kraft den 1 juli 2003. Utskottet anser att det

är lämpligt att också de nu aktuella lagändringarna träder i kraft

samtidigt.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Förslag 2002/03:RB3

Förslag 2002/03:RB3 Framställan om ändring i riksbankslagen:

Riksdagen antar Riksbankens förslag till

lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank.

Följdmotioner

2002/03:Fi4 av Johan Lönnroth och Siv Holma (v):

Riksdagen avslår Riksbankens förslag att avskaffa 7 kap. 8 §

riksbankslagen.

Bilaga 2

Riksbankens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:1385) om Sveriges

riksbank1Lagen omtryckt 1999:19.

dels att 7 kap. 8 § skall upphöra att gälla,

dels att 6 kap. 5 och 9 §§, 11 kap. 3 och 4 §§ skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

5 §

Riksbanken får i penningpolitiskt syfte

1. bevilja kredit mot betryggande säkerhet och ta emot inlåning,

2. köpa, sälja och förmedla svenska 2. köpa, sälja och förmedla

statspapper, andra lätt värdepapper, valuta samt

omsättningsbara värdepapper, valuta rättigheter och skyldigheter som

samt rättigheter och skyldigheter anknyter till sådana tillgångar.

som anknyter till sådana

tillgångar,

3. ge ut egna skuldebrev.

Räntevillkoren för Riksbankens in- Allmänt gällande räntevillkor för

och utlåning enligt första stycket Riksbankens in- och utlåning enligt

1 skall offentliggöras. första stycket 1 skall

offentliggöras.

9 §

Efter anmodan av Riksbanken skall ett finansinstitut eller annat

företag som står under tillsyn av Finansinspektionen till Riksbanken

lämna de uppgifter som Riksbanken anser nödvändiga för att

1. följa utvecklingen på valuta- och kreditmarknaderna,

2. övervaka betalningssystemets stabilitet.

Den som har utfört en Den som för egen eller annans

valutatransaktion är skyldig att räkning har utfört transaktioner

till Riksbanken lämna de uppgifter med utländsk motpart eller hållit

och för Riksbanken visa upp de tillgångar och skulder med

handlingar beträffande utlandsanknytning är skyldig att

transaktioner som behövs som till Riksbanken lämna de uppgifter

underlag för Riksbankens som behövs som underlag för

betalningsbalansstatistik. Detsamma Riksbankens

gäller den för vars räkning betalningsbalansstatistik och för

transaktionen har utförts. statistik över utlandsställningen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om uppgiftsskyldighet föreligger

enligt andra stycket skall den för

vars räkning transaktionen utförs

till den som förmedlar denna uppge

sitt personnummer eller

organisationsnummer, vad

betalningen avser och vilket land

betalningen går till och kommer

från samt namn på

betalningsmottagare i utlandet.

Riksbanken får utfärda närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten

enligt första och andra stycket. Om någon inte fullgör föreskriven

skyldighet får Riksbanken förelägga honom vite.

11 kap.

3 §

Den som inte fullgör sin skyldighet Den som inte fullgör sin skyldighet

enligt 6 kap. 9 § att lämna enligt 6 kap. 9 § att lämna

uppgifter eller visa upp handlingar uppgifter eller visa upp handlingar

eller som lämnar oriktig uppgift eller som lämnar oriktig uppgift

när skyldigheten fullgörs skall när skyldigheten fullgörs skall

dömas till böter, om gärningen inte dömas till böter, om gärningen inte

är belagd med straff i är belagd med straff i

brottsbalken. Om ett vite har brottsbalken. Om ett vite har

förelagts med stöd av 6 kap. 9 § förelagts med stöd av 6 kap. 9 §

fjärde stycket, får dock inte dömas tredje stycket, får dock inte dömas

till straff för gärning som till straff för gärning som

omfattas av föreläggandet. omfattas av föreläggandet.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

4 §

Riksbanken skall utan hinder av vad Riksbanken skall utan hinder av vad

som föreskrivs i 8 kap. 8 § och 9 som föreskrivs i 8 kap. 8 §

kap. 4 § sekretesslagen (1980:100) sekretesslagen (1980:100)

underrätta polismyndighet eller underrätta polismyndighet eller

åklagarmyndighet om det i åklagarmyndighet om det i

verksamhet som avses i dessa verksamhet som avses i dessa

bestämmelser framkommer uppgifter bestämmelser framkommer uppgifter

som ger anledning att anta att ett som ger anledning att anta att ett

brott har begåtts. brott har begåtts.

Om det finns särskilda skäl får Riksbanken underlåta att lämna sådan

underrättelse.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

2. Äldre bestämmelserna i 7 kap. 8 § skall dock tillämpas till och med

den 30 juni 2003.