Bet. 2002/03:FIU19

Finansutskottets betänkande

2002/03:FIU19

Utvecklingen inom den kommunala sektorn

Sammanfattning

I betänkandet behandlar finansutskottet regeringens skrivelse

2002/03:102 Utvecklingen inom den kommunala sektorn. I skrivelsen

lämnar regeringen årligen en översiktlig redovisning av verksamheterna

och ekonomin i kommuner och landsting. Redovisningen av verksamheterna

sträcker sig i huvudsak t.o.m. 2001, och den ekonomiska redovisningen

till 2002.

Utskottet vill framhålla att den årliga skrivelsen om utvecklingen

inom den kommunala sektorn är ett viktigt inslag i återrapporteringen

av resultatinformation till riksdagen.

I betänkandet behandlar utskottet 4 kommittémotioner med 32 yrkanden

som väckts med anledning av skrivelsen, samt 14 motioner med

sammanlagt 22 yrkanden från den allmänna motionstiden 2002. I

betänkandet behandlas också ett motionsyrkande som väckts med

anledning av skrivelse 2002/03:RR4. Utskottet behandlar också 3

yrkanden från 2003 års ekonomiska vårproposition (prop. 2002/03:100)

samt 3 motionsyrkanden som väckts med anledning av dessa. Utskottet

tillstyrker propositionens förslag och avstyrker samtliga

motionsyrkanden.

Utskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna.

I betänkandet finns 29 reservationer och 2 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Skrivelsen om utvecklingen inom den kommunala sektorn

Riksdagen lägger regeringens skrivelse 2002/03:102 till

handlingarna.

2. Tillfälligt sysselsättningsstöd

Riksdagen bifaller proposition 2002/03:100 punkt 8 och

avslår motionerna 2002/03:Fi14 yrkande 4, 2002/03:Fi15 yrkande 9 och

2002/03:Fi17 yrkande 7.

Reservation 1 (m, c)

Reservation 2 (fp)

3. Det fasta beloppet vid beskattning av förvärvsinkomster

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om beräkning

av viss inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 2005 års taxering, m.m.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:100 punkt 7.

4. Maxtaxa inom barnomsorgen

Riksdagen bifaller proposition 2002/03:100 punkt 6.

5. Utjämningssystemet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Fi24 yrkande 4,

2002/03:Fi25 yrkande 3, 2002/03:Fi26 yrkande 4, 2002/03:Fi27 yrkandena

11 och 12 och 2002/03:Fi206 yrkande 1.

Reservation 3 (m)

Reservation 4 (fp)

Reservation 5 (kd)

Reservation 6 (c)

6. Pengsystem och alternativa driftsformer

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Fi24 yrkande 5,

2002/03:Fi25 yrkande 7, 2002/03:Fi26 yrkandena 2 och 5, 2002/03:Fi27

yrkandena 1 och 8, 2002/03:Fi284 yrkande 7 och 2002/03:N397 yrkandena

23-25.

Reservation 7 (m)

Reservation 8 (fp)

Reservation 9 (kd)

Reservation 10 (c)

7. Kommunal självstyrelse

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Fi24 yrkande 2,

2002/03:Fi25 yrkande 5, 2002/03:Fi26 yrkande 1 och 2002/03:Fi284

yrkandena 2 och 3.

Reservation 11 (m, kd, c)

8. Kommunal näringsverksamhet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Fi236 yrkande 5,

2002/03:Fi270 yrkandena 1, 2 och 4 och 2002/03:Fi285 yrkande 2.

Reservation 12 (m, fp)

Reservation 13 (kd)

9. Konkurrensneutralitet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Fi278 yrkande 4,

2002/03:Fi285 yrkande 5, 2002/03:Sk202, 2002/03:Sk212, 2002/03:Sk417

yrkande 20, 2002/03:So452 yrkande 3, 2002/03:N306 yrkande 22 och

2002/03:N396 yrkande 12.

Reservation 14 (m, kd)

Reservation 15 (fp, c)

10. Sammanhållningspolitiken

Riksdagen avslår motion 2002/03:Fi25 yrkande 8.

Reservation 16 (c)

11. Finansieringsprincipen och statsbidragen

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Fi24 yrkandena 3 och 6,

2002/03:Fi25 yrkandena 1 och 4 och 2002/03:So11 yrkande 3.

Reservation 17 (kd, c)

12. Civilstånd och tjänstepension

Riksdagen avslår motion 2002/03:Fi282.

13. Insatser för personer med funktionshinder

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Fi24 yrkande 8,

2002/03:Fi25 yrkande 6 och 2002/03:Fi27 yrkande 2.

Reservation 18 (m, fp)

Reservation 19 (kd, c)

14. Personal i skolan

Riksdagen avslår motion 2002/03:Fi27 yrkande 6.

Reservation 20 (fp)

15. Kommunal fastighetsavgift

Riksdagen avslår motion 2002/03:Fi24 yrkande 1.

Reservation 21 (kd)

16. Balanskravet för kommunerna

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Fi27 yrkande 10 och

2002/03:Fi270 yrkande 3.

Reservation 22 (fp)

17. Kommunernas skattebas

Riksdagen avslår motion 2002/03:Fi25 yrkande 2.

Reservation 23 (c)

18. Hälsoförsäkring

Riksdagen avslår motion 2002/03:Fi26 yrkande 3.

Reservation 24 (m)

19. Allmän förskola

Riksdagen avslår motion 2002/03:Fi27 yrkande 7.

Reservation 25 (fp)

20. Missbrukarvård

Riksdagen avslår motion 2002/03:Fi27 yrkande 3.

Reservation 26 (fp)

21. Kommuner och landsting som arbetsgivare

Riksdagen avslår motion 2002/03:Fi27 yrkande 5.

Reservation 27 (fp)

22. Folkhälsoarbetet

Riksdagen avslår motion 2002/03:Fi27 yrkande 9.

Reservation 28 (fp)

23. Kostnaderna för socialbidrag

Riksdagen avslår motion 2002/03:Fi27 yrkande 4.

Reservation 29 (fp)

Stockholm den 27 maj 2003

På finansutskottets vägnar

Sven-Erik Österberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Sven-Erik Österberg (s),

Fredrik Reinfeldt (m), Karin Pilsäter (fp), Sonia Karlsson (s), Agneta

Ringman (s), Gunnar Axén (m), Tommy Waidelich (s), Lena Ek (c), Hans

Hoff (s), Tomas Högström (m), Agneta Gille (s), Bo Bernhardsson (s),

Gunnar Nordmark (fp), Olle Sandahl (kd), Siv Holma (v), Per-Olof

Svensson (s) och Mikael Johansson (mp).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlar finansutskottet följande förslag:

Regeringens skrivelse 2002/03:102 Utvecklingen inom den kommunala

sektorn samt de motioner som väckts med anledning av skrivelsen

(bilaga 1).

Proposition 2002/03:100 yrkandena 6-8 samt de motionsyrkanden som

väckts med anledning av dessa förslag (bilaga 1).

Motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2002 (bilaga 1).

Ett motionsyrkande som väckts med anledning av Riksdagens revisorers

skrivelse 2002/03:RR4, angående nationella mål i kommunernas

äldreomsorg.

Regeringens förslag i proposition 2002/03:100 punkt 7 om lag om

beräkning av viss inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 2005 års

taxering, m.m. (bilaga 2).

Yttranden från andra utskott

Yttranden över skrivelsen samt över motioner i de delar som berör

respektive utskotts beredningsområde har inkommit från

socialutskottet (2002/03:SoU4y).

utbildningsutskottet (2002/03:UbU2y)

Yttrandena återfinns i bilagorna 3 och 4.

Utskottets överväganden

1 Skrivelsen om utvecklingen inom den kommunala sektorn

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse

2002/03:102 Utvecklingen inom den kommunala sektorn till handlingarna.

Regeringens skrivelse

Riksdagen har vid flera tillfällen uttalat sig om betydelsen av en väl

fungerande uppföljning av den kommunala sektorn. Regeringens årliga

skrivelse, Utvecklingen inom den kommunala sektorn, utgör med sin

övergripande redovisning av läget i kommunsektorn ett viktigt inslag i

återrapporteringen av resultatinformation till riksdagen.

Redovisningen av de olika kommunala verksamheterna avser i huvudsak

förhållandena t.o.m. 2001. Den ekonomiska redovisningen sträcker sig

dock fram till 2002.

Den positiva resultatutvecklingen för kommunsektorn som pågick från

1996 till 2000 bröts genom en viss resultatförsämring 2001. Mellan

2001 och 2002 försämrades resultatet ytterligare. Nettokostnaderna

ökade i jämn takt 1998-2000 med ca 15 miljarder kronor per år. Åren

2001 och 2002 var dock kostnadsökningarna ca 25 miljarder kronor per

år. Kraftiga löneökningar, ökade kostnader för pensioner och

avtalsförsäkringar är några förklaringar till de ökade kostnaderna.

Även ökningen av sjukfrånvaron bidrog till att höja kostnaderna. Under

2002 utvecklades kommunsektorns skatteintäkter svagt eftersom

skatteunderlaget minskade till följd av lägre sysselsättning.

Kommunernas ekonomiska resultat för 2002 uppgår enligt preliminära

uppgifter till 3,2 miljarder kronor, vilket är en försämring sedan

2001 med 7,9 miljarder kronor. Räknas de extraordinära posterna bort

uppgår resultatet till 0,8 miljarder kronor. År 2001 var motsvarande

siffra 4,7 miljarder kronor.

Antalet kommuner med överskott ökade betydligt från 1996 till 2001,

från ca 80 till ca 200. Det finns dock fortfarande ett stort antal

kommuner som har ekonomiska svårigheter och antalet kommuner med

underskott ökade något under 2002. Den kommungrupp som uppvisar bäst

resultat 2002 är storstäder, men även landsbygdskommuner och

glesbygdkommuner har sammantaget ett positivt resultat, vilket är en

klar förbättring sedan 2001. Detta kan bero på att

befolkningsminskningen stannat av i många av dessa kommuner. Den

kommungrupp som uppvisar sämst resultat är förortskommunerna, som

också försämrat sina resultat sedan 2001.

Landstingssektorn har uppvisat underskott varje år sedan 1994, och

landstingens resultat försämrades liksom kommunernas 2002. Landstingen

uppvisade ett underskott på 7,6 miljarder kronor 2002, vilket var en

försämring med ca 4 miljarder kronor från året innan. År 2001 hade

hälften av landstingen ekonomisk balans, men 2002 var det endast fem

landsting som hade överskott i sin ekonomi. Stockholm och Skåne, med

ca 3 miljoner invånare svarade för ca 80 % av landstingssektorns

samlade underskott.

I skrivelsen görs en kortfattad beskrivning av omfördelningseffekterna

av utjämningssystemet. Kommuner och lansting med en skattekraft som är

lägre än genomsnittet och/eller som har sämre strukturella

förutsättningar erhåller ett utjämningsbidrag från staten. Motsvarande

avdrag görs från kommuner och landsting som har högre skattekraft än

genomsnittet eller bättre strukturella förutsättningar. Omfördelningen

inom inkomstutjämningen blir då något förenklat från

storstadsregionerna till övriga kommuner, medan omfördelningen i

kostnadsutjämningen är mer komplicerad att beskriva. Den sammanlagda

omfördelningen i utjämningssystemet dvs. både kostnads- och

inkomstutjämningen, innebär att det är kommunerna i Stockholms län som

sammantaget betalar en avgift som uppgår till ca 15 miljarder kronor.

Det finns dock kommuner i Stockholms län som sammantaget får ett

bidrag och kommuner i övriga landet som sammantaget får betala en

avgift. I september 2001 tillsatte regeringen en parlamentarisk

kommitté för att utreda vissa frågor rörande det kommunala

statsbidrags- och utjämningssystemet (dir. 2001:73). Den ska bl.a.

analysera hur kommuner och landsting med kraftig befolkningsminskning

ska kunna upprätthålla en likvärdig verksamhet med övriga kommuner och

landsting. Dessutom ska utredningen se över möjligheterna att förenkla

systemet och se över hur intäktsförändringar för enskilda kommuner och

landsting till följd av ändringar i statsbidrags- och

utjämningssystemet efter 2004 ska hanteras. Uppdraget ska redovisas

till regeringen i oktober 2003.

Sysselsättningen i kommuner och landsting var som högst 1991 och

minskade fram till 1997. Sedan dess har sysselsättningen ökat med ca

40 000 årsarbetare. Kommunernas och landstingens köp av tjänster har

ökat under 90-talet vilket påverkar antalet anställda i kommuner och

landsting utan att påverka verksamhetens omfattning. Ökningen sedan

1997 av köpta tjänster motsvarar ca 30 000-40 000 årsarbetare.

Ökningen av sjukfrånvaron de senaste åren har varit särskilt stor i

kommuner och landsting. En orsak till detta kan vara skillnader i

ålders- och könsfördelningen mellan olika sektorer. Kommunförbundet

uppskattar att ungefär hälften av den ökade differensen beror på dessa

faktorer. Den stora skillnaden mellan sektorerna skulle kunna bero på

andra faktorer som på verkar sjuktalen t.ex. ändrade attityder till

sjukskrivning, arbetsmiljöfaktorer och rehabiliteringsarbetets

framgång. Sjukfrånvaron uppvisar också stora regionala skillnader. Den

s.k. HpH-utredningen (SOU 2002:5) finner skillnaderna anmärkningsvärda

och anser att de sannolika förklaringarna ligger i traditioner och

inställning till sjukskrivning som ett försörjningsmedel, både bland

medborgare, läkare och försäkringskassor. Det finns emellertid

kommuner i Norrland där sjuktalen är bland de lägsta i landet.

Skillnaderna i sjuktalen indikerar att de går att påverka med mer

aktiva åtgärder i samverkan mellan arbetsgivare, försäkringskassan och

hälso- och sjukvården.

Skrivelsen innehåller vid sidan av presentationen av kommunsektorns

ekonomi också en genomgång av de olika kommunala verksamheterna.

Regeringen skriver att kvaliteten och innehållet inom hälso- och

sjukvården är hög, och att såväl tillgängligheten som kvaliteten har

förbättrats trots den svaga ekonomiska utvecklingen framför allt under

första halvan av 1990-talet. De senaste åren har det skett stora

omfördelningar av resurserna inom vården. Det har skett en övergång

från sluten till öppen vård. Antalet patienter inom den slutna vården

har blivit färre men de har samtidigt blivit alltmer vårdtunga och

resurskrävande.

Vad gäller äldreomsorgen skriver regeringen att den offentliga

omsorgens insatser främst riktas till ensamboende äldre med stort

vårdbehov vilket innebär att anhöriga fått ta ett större ansvar för en

växande grupp med mindre omfattande vårdbehov. Samtliga kommuner har

under de tre senaste åren utvecklat stödformer för anhöriga med hjälp

av statliga stimulansbidrag. Samverkan mellan kommuner och landsting

inom äldrevården fortsätter att utvecklas. De insatser som hittills

genomförts har dock inte varit tillräckliga för att avhjälpa bristerna

i det medicinska omhändertagandet av dem som har hemsjukvård eller bor

i särskilda boendeformer. Det är därför viktigt att de åtgärder som

anges i de lokala handlingsplanerna genomförs.

Sedan prisregleringarna på tandvård avskaffades 1999 har priserna ökat

mycket kraftigt, med ca 40 %, och det finns stora skillnader mellan

olika landsting. Någon entydig förklaring till detta har inte

redovisats. Riksförsäkringsverket genomförde 2002 en översyn av

tandvårdspriserna i både folktandvården och den privata tandvården.

Analysen av undersökningen var dock inte färdig i tid för att ingå i

regeringens skrivelse.

Antalet personer med stöd enligt lagen om stöd och service till vissa

funktionshindrade (LSS), ökade från 2001 till 2002 med 1 500 personer

till 48 600 personer. Uppgifter från SCB:s sammanställning av

kommunernas räkenskapssammandrag för 2001 visar en total kostnad om

25,4 miljarder kronor för insatser till funktionshindrade (30,4

miljarder kronor inklusive statens ersättning för

assistansersättning). Detta är en ökning med 1,8 miljarder (2,5

miljarder) jämfört med 2000. Den största ökningen gäller dock personer

som beviljas assistansersättning enligt LASS. Den gruppen ökade från

december 2000 till december 2001 med 1 165 personer till 10 849

personer. Ökningen beror främst på att personer över 65 år sedan den 1

juli 2001 har rätt att behålla assistansersättningen om de haft sådan

före 65-årsdagen. Det finns problem i kommunerna främst med att ordna

särskilt boende för funktionshindrade.

Antalet socialbidragstagare fortsätter att minska och är nu nere på

1991 års nivå. En viktig förklaring till detta är att arbetslösheten

minskat under de senaste fem åren. Det är första gången sedan början

av 1990-talet som samtliga komponenter, antalet bidragstagare,

bidragsperiodens längd samt genomsnittligt bidrag per hushåll, bidrar

till minskningen.

Ett sätt att bedöma kvaliteten inom förskolan är att undersöka

personalens, föräldrarnas eller andra intressenters uppfattning om

verksamheten. Skolverket startade 2002 en omfattande utvärdering av

kvaliteten i förskolan. Resultaten av utvärderingen presenteras hösten

2003, men tidigare studier pekar på att den pedagogiska kvaliteten är

hög. Antalet barn i förskolan ökade enligt Skolverkets första

uppföljning av maxtaxereformen, som presenterades i mars 2003, med

knappt 19 000 barn. Av dessa hade ca 15 000 barn en föräldraledig

förälder. Det större antalet barn har dock inte påverkat storleken på

barngrupperna. Den genomsnittliga barngruppen bestod våren 2001 av

17,5 barn. Barngruppernas storlek har ökat sedan 1980-talet men har

enligt Skolverkets studie varit oförändrad de senaste två åren.

Personaltätheten inom förskolan varierar kraftigt mellan kommunerna,

från 3,1 till 8,6 barn per årsarbetare.

Förskoleklassen är en egen skolform för sexåringar. Deltagandet är

frivilligt men kommunerna är skyliga att tillhandahålla platser.

Andelen inskrivna barn läsåret 2002/03 var 94 %. Skolverkets

utvärdering av införandet av förskoleklassen visade bl.a. att

förskoleklassen i många fall hade tagit över grundskolans

ämnesinriktade kunskapssyn och att den i det närmaste fungerar som ett

första år i den påföljande grundskolan.

Antalet elever i grundskolan har ökat under hela 1990-talet och var

läsåret 2002/03 drygt 1 miljon elever. Av dessa gick 5 % i fristående

skolor. Andelen elever som gick ut grundskolan våren 2002 med

behörighet att läsa vidare på ett nationellt program på gymnasieskolan

var ca 90 %, vilket var oförändrat sedan 2001. Nästan var fjärde elev

blev dock inte godkänd i alla ämnen, även det oförändrat sedan 2001.

Lärartätheten, beräknad som antalet lärare per 100 elever uppgick

2002/03 till 7,9 vilket är mer än föregående läsår. Av lärarna hade

81 % pedagogisk utbildning, en viss minskning sedan 2001. Skolverkets

uppföljning av de särskilda medlen som satsats för att öka

lärartätheten i skolan visar att fler lärare har anställts, särskilt i

grundskolan. Nästan 3 000 heltidtjänster tillkom under det första

året.

Våren 2002 gick ca 81 % av eleverna ut årskurs 3 i gymnasieskolan med

slutbetyg, vilket är en ökning med 1,5 % sedan föregående läsår. Av

dessa elever hade 86 % grundläggande behörighet för universitets- och

högskolestudier. Andelen ungdomar som börjar på högskolan före 25 års

ålder har nästan fördubblats sedan slutet på 1980-talet, från 22 till

40 %. Läsåret 2002/03 tjänstgjorde drygt 26 000 lärare i

gymnasieskolan, vilket var en ökning med 4 % från föregående år.

Andelen pedagogiskt utbildade lärare minskade något från föregående

år, till 78 %.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet vill framhålla att den årliga skrivelsen om utvecklingen

inom den kommunala sektorn är ett viktigt inslag i återrapporteringen

av resultatinformation till riksdagen. Skrivelsen ger enligt

utskottets uppfattning en bred och fyllig beskrivning av utvecklingen

i kommunsektorn och pekar såväl på områden med goda förhållanden i den

kommunala verksamheten och ekonomin, som på områden som kräver

förbättringar.

Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse

2002/03:102 Utvecklingen inom den kommunala sektorn till handlingarna.

2 Tillfälligt sysselsättningsstöd

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i den ekonomiska

vårpropositionen att förstärka det tillfälliga sysselsättningsstödet

2003 och förlänga det till 2004. Därmed tillstyrker utskottet

proposition 2002/03:100 yrkande 8 och avstyrker de aktuella

motionsyrkandena. Jämför reservationerna 1 (m, c) och 2 (fp).

Regeringens förslag

Ett tillfälligt sysselsättningsstöd, bestående av ett generellt stöd

och ett nyanställningsstöd, infördes för 2002 (bet. 2001/02:FiU26).

Stödet beslutas av Riksskatteverket efter ansökan av kommuner och

landsting, och tillgodoförs genom kreditering av skattekonto. För 2002

lämnas generellt stöd med ett belopp som motsvarar 1 % av

lönekostnadsunderlaget för 2001. Hösten 2002 fattade riksdagen beslut

om att förlänga stödet till 2003 (bet. 2002/03:FiU3). Mot bakgrund av

de försämrade ekonomiska förutsättningarna för kommuner och landsting

föreslår regeringen nu att det generella sysselsättningsstödet bör

förstärkas för 2003 och förlängas till 2004 (yrkande 8). För 2003

föreslås det generella stödet ökas med 300 miljoner kronor. För 2004

föreslås stödet enbart utgå i form av ett generellt stöd så att även

kommuner och landsting som kan behöva minska kostnaderna får del av

hela stödet. För att upprätthålla konkurrensneutraliteten i valet

mellan att bedriva verksamheten i egen regi eller på entreprenad bör

en andel av kommunernas och landstingens kostnader för köpt verksamhet

liksom tidigare ingå i underlaget för stödet. För 2004 kommer hela

stödet att utgå som ett generellt stöd och uppgå till 3 miljarder

kronor.

Motionerna

I motion Fi14 av Bo Lundgren m.fl. (m) avvisas regeringens förslag att

förstärka det tillfälliga sysselsättningsstödet för 2003 och förlänga

det till 2004 (yrkande 4).

Lars Leijonborg m.fl. (fp) föreslår i motion Fi15 att regeringens

förslag ska avvisas och att riksdagen begär att regeringen i budgeten

för 2004 presenterar ett förslag inom ramen för utgiftsområde 25,

Allmänna bidrag till kommuner och landsting (yrkande 9).

Maud Olofsson m.fl. (c) avvisar i motion Fi17 regeringens förslag

eftersom kommunerna behöver långsiktiga spelregler (yrkande 7).

Tillfälliga stöd löser inga problem, anser motionärerna.

Finansutskottets ställningstagande

Kommunsektorns ekonomiska situation är ansträngd. Enligt Folkpartiets

motion kommer också den förlängda sjuklöneperioden från den 1 juli

2003 att påverka kommunernas ekonomi negativt. Konsumtionsutgifterna

har ökat kraftigt sedan 2000 samtidigt som skatteunderlaget inte ökat

i samma takt. År 2002 var kommunsektorns finansiella sparande -8

miljarder kronor. I år beräknas det finansiella sparandet, främst tack

vare höjda skattesatser, till 1 miljard kronor. Inkomstökningen

beräknas emellertid dämpas betydligt 2004. Det finansiella sparandet

för 2004 beräknas, trots en försiktig utgiftsökning, till -6 miljarder

kronor.

Mot bakgrund av den besvärliga ekonomiska situationen i kommuner och

landsting, som finansutskottet tidigare berört, ställer sig

finansutskottet bakom regeringens förslag att förlänga det tillfälliga

sysselsättningsstödet för år 2004. Finansutskottet ställer sig även

bakom regeringens förslag om att förstärka det tillfälliga

sysselsättningsstödet med 300 miljoner kronor för år 2003.

Med det anförda tillstyrker finansutskottet regeringens förslag,

proposition 2002/03:100 yrkande 8 och avslår motionerna Fi14 (m)

yrkande 4, Fi15 (fp) yrkande 9 samt Fi17 (c) yrkande 7.

3 Det fasta beloppet vid beskattning av förvärvsinkomster

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att låta det fasta beloppet

på 200 kr vid beskattning av förvärvsinkomster, den s.k. 200-kronan,

utgöra en kommunal inkomstskatt även vid 2005 års taxering, dvs.

avseende 2004. Därmed tillstyrker utskottet proposition 2002/03: 100

yrkande 7.

Regeringens förslag

Inkomstskatt på förvärvsinkomster utgår bl.a. med ett fast belopp på

200 kr, den s.k. 200-kronan. 1999 beslutades att detta belopp inte ska

utgöra en statlig, utan kommunal, inkomstskatt. Syftet har varit att

stärka kommunernas och landstingens ekonomi. Regeringen föreslår att

denna skatt även 2004 ska utgöra en kommunal inkomstskatt.

Lagförslaget är utformat på samma sätt som tidigare förslag om att

200-kronan ska vara en kommunal inkomstskatt i stället för en statlig.

Förslaget innebär att kommunsektorns ekonomi förstärks med 1,3

miljarder kronor 2004.

Finansutskottets ställningstagande

I syfte att stärka kommunernas och landstingens ekonomi har den

statliga skatten på förvärvsinkomster, som utgår med ett fast belopp

på 200 kr, sedan 1999 beslutats utgöra en kommunal skatt. Utskottet

anser, mot bakgrund av kommunsektorns ansträngda ekonomi, att det är

väl motiverat att den s.k. 200-kronan beslutas utgöra en kommunal

inkomstskatt även under 2004.

Med det anförda tillstyrker finansutskottet regeringens förslag,

proposition 2002/03:100 yrkande 7.

4 Maxtaxa inom barnomsorgen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet ställer sig bakom regeringes förslag till en höjning av de

högsta avgifterna inom maxtaxan för barnomsorg. Utskottet tillstyrker

därmed regeringens förslag, prop. 2002/03:100 yrkande 6. Jämför

särskilt yttrande 1 (m, kd, c).

Regeringens förslag

För att begränsa statens utgifter föreslår regeringen att de högsta

avgifterna i maxtaxan inom barnomsorgen höjs fr.o.m. den 1 januari

2004. För att statsbidrag ska lämnas ska avgiften per månad i

förskoleverksamheten (förskola och familjedaghem) vara högst tre, två,

och en procent av hushållets avgiftsgrundande inkomst för det första,

andra, respektive tredje barnet i familjen. Avgiften får dock inte

överstiga 1 260, 840 och 420 kronor i månaden för det första, andra

respektive tredje barnet i förskoleverksamheten.

I skolbarnsomsorgen får avgiften per månad vara högst två, en, och en

procent av hushållets avgiftsgrundande inkomst för det första, andra,

respektive tredje barnet i familjen för att statsbidrag ska lämnas.

Avgiften får dock inte överstiga 840 kr i månaden för det första, och

420 kr i månaden för det andra respektive tredje barnet i

skolbarnomsorgen.

Förslaget innebär att avgifterna höjs för hushåll med avgiftsgrundande

inkomster över 38 000 kr i månaden. Eftersom de höjda avgifterna

innebär möjlighet till ökade avgiftsinkomster för kommunerna avser

regeringen att sänka det statsbidrag som lämnas till kommuner som

tillämpar maxtaxan med 240 miljoner kronor per år från 2004.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet ställer sig bakom regeringes förslag till en höjning

av de högsta avgifterna inom maxtaxan för barnomsorg. Utskottet

tillstyrker därmed regeringens förslag, proposition 2002/03:100

yrkande 6.

5 Utjämningssystemet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett antal motionsyrkanden om att

utjämningssystemet för kommuner och landsting ska förändras, utredas

eller avskaffas. Jämför reservationerna 3 (m), 4 (fp), 5 (kd) och 6

(c).

Motionerna

I motion Fi24 av Olle Sandahl m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande

om att reformera utjämningssystemet för kommuner och landsting

(yrkande 4). En invånare i Sverige ska kunna få lika god sjukvård och

kommunal service oavsett var han eller hon bor. Rimliga skillnader i

servicenivå, effektivitet och skattesats ska inte kompenseras, utan

avgöras genom kommunalvalen. Motionärerna är kritiska till att

utjämningen är inomkommunal och tillväxthämmande. Systemet är enligt

motionärernas uppfattning heller inte i enlighet med grundlagens

intentioner om den kommunala självstyrelsen.

I motion Fi25 av Lena Ek m.fl. (c) anförs att alla medborgare har rätt

till likvärdig tillgång till skola, vård och omsorg. En väl fungerande

kommunal skatteutjämning bidrar till att en grundläggande service och

förutsättningar för tillväxt kan komma hela landet till del. Det

nuvarande systemet fungerar generellt sett bra men det nuvarande

systemets tekniska konstruktion kan ibland leda till effekter som kan

anses tillväxthämmande. En utredning bör tillsättas för att se över

systemets tekniska konstruktion och komma till rätta med vissa

negativa marginaleffekter (yrkande 3).

Karin Pilsäter m.fl. anser i motion Fi27 (fp) att ett utjämningssystem

är nödvändigt för att kommuner och landsting ska ha likvärdiga

förutsättningar att bedriva sin kärnverksamhet. Det nuvarande systemet

har dock flera brister. Det hämmar tillväxt, det är svårgenomträngligt

och oförutsägbart. Motionärerna föreslår att den parlamentariska

kommitté som för närvarande arbetar med vissa frågor kring

utjämningssystemet borde utreda möjligheten att minska antalet

faktorer i systemet, samt möjligheten att utjämningen sker genom

statens försorg (yrkande 11). Dessutom, föreslår motionärerna, borde

riksdagen besluta om att en helt utomstående, oberoende granskare ska

göra en förutsättningslös utvärdering av utjämningssystemet (yrkande

12).

Dagens utjämningssystem har direkt skadliga effekter för

samhällsekonomin och bör avskaffas, anser Fredrik Reinfeldt m.fl. (m)

i motion Fi26. Utjämningssystemet är inte heller förenligt med

grundlagens lydelse. I avvaktan på att systemet avskaffas bör vissa

förändringar göras från 2004 föreslår motionärerna. Kommuner och

landsting som haft en relativ skattekraftstillväxt från taxeringen

2002 och framåt får behålla denna medan kommuner som tappar

skattekraft får kompensation. Ett landsting ska 2004 betala högst 10 %

av sin relativa skattekraft i inkomstutjämningsavgift, och från 2005

högst 7 % (yrkande 4).

Henrik Westman framhåller i motion Fi206 (m) att nuvarande

utjämningssystem är ett exempel på statens övergrepp på det kommunala

självstyret. Ingen kommun ska tvingas höja skatten för att finansiera

en annan kommuns åtaganden (yrkande 1).

Finansutskottets ställningstagande

Motsvarande förslag behandlades och avstyrktes av finansutskottet

hösten 2002 i betänkande 2002/03:FiU3 avsnitt 6. Utskottet har även

dessförinnan vid upprepade tillfällen behandlat och avstyrkt liknande

förslag, t.ex. hösten 2000 (bet. 2000/01:FiU3), våren 2001 (bet.

2000/01:FiU29), hösten 2001 (bet. 2001/02:FiU3) och våren 2002

(2001/02:FiU19). Finansutskottet har inte ändrat uppfattning i frågan.

Utskottet vill dessutom erinra om att det pågår ett arbete av den av

regeringen tillsatta parlamentariska kommittén som ska utreda vissa

frågor rörande det kommunala statsbidrags- och utjämningssystemet.

Dess uppdrag ska redovisas i oktober 2003. Utskottet finner ingen

anledning att föregå resultatet av denna utredning.

Utskottet avstyrker därmed motionerna Fi24 (kd) yrkande 4, Fi25 (c)

yrkande 3, Fi26 (m) yrkande 4, Fi27 (fp) yrkandena 11 och 12 samt

Fi206 yrkande 1.

6 Pengsystem och alternativa driftsformer

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till att förslag om att införa nationella pengsystem

för bl.a. skola nyligen avstyrkts av riksdagen avstyrker

finansutskottet motsvarande yrkanden. Utskottet konstaterar att

medborgarna redan i dag har stor frihet att välja skola, samt att

kommunerna har goda möjligheter att själva avgöra hur man vill

organisera sin verksamhet. Utskottet avstyrker därmed

motionsyrkandena. Jämför reservationerna 7 (m), 8 (fp), 9 (kd) och 10

(c).

Motionerna

I motion Fi26 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) framhålls att kommunerna

i största möjliga mån bör delegera till medborgarna att de själva ska

få möjlighet att välja utförare av välfärdstjänster inom vård, skola

och omsorg. Detta ska göras möjligt genom pengsystem som finansieras

av staten (yrkande 2). Motionärerna framhåller att Moderaterna har

föreslagit olika former av pengsystem, t.ex. skolpeng och äldrepeng.

Dessa system gör det möjligt för medborgarna att välja själva.

Kommunen har möjlighet att själv producera välfärdstjänster, som en

bland flera producenter, och medborgaren har rätt och möjlighet att

vända sig till den producent man föredrar. Den nationella skolpengen

finansieras av staten och följer eleven. Ett sådant system leder till

en process där eleverna söker sig till de skolor som håller högst

kvalitet oavsett om dessa är kommunalt eller privat drivna, skriver

motionärerna.

Ytterligare ett mål med pengsystemet är att göra utjämningssystemet

överflödigt. När de stora utgifterna för vård, skola och omsorg

försvinner mildras utjämningssystemets stora marginaleffekter, men det

kommer fortfarande att krävas statsbidrag för att kompensera

kommunerna för olika sociala behov. Motionärerna anser att det ska

finnas oberoende tillsynsmyndigheter över t.ex. omsorgsverksamhet och

skola. I situationer där enskilda entreprenörer av olika skäl inte kan

etablera sig ska kommunen ha det yttersta ansvaret för att

grundläggande välfärdstjänster finns att tillgå. Detta bör riksdagen

tillkännage för regeringen som sin mening (yrkande 5).

Karin Pilsäter m.fl. (fp) anser i motion Fi27 att de äldres

möjligheter att välja service och vård bör ökas. Det ska vara möjligt

att använda stödet från kommunen hos en valfri kvalitetsgodkänd

vårdgivare, kommunal eller icke-kommunal. För att ge stöd åt en sådan

förbättring borde valfrihetsprincipen skrivas in i socialtjänstlagen,

både för boende och för hemtjänst (yrkande 1). Regeringen bör

återkomma med ett förslag till sådan lagändring, anser motionärerna.

Motionärerna anför vidare att valfriheten, konkurrensen och kvaliteten

måste stärkas inom skolan. En nationell skolpeng måste införas

(yrkande 8). Ett sådant system skulle garantera likvärdighet mellan

kommuner som i dag prioriterar skolan mycket olika, och det konkreta

inflytandet över skolorna skulle föras över till de enskilda skolorna,

rektorerna och lärarna. Möjligheten att välja mellan olika skolor

höjer kvaliteten även i kommunala skolor. En fjärdedel av skolpengen

reserveras för elever med behov av särskilt stöd, med annat modersmål

än svenska och för elever i utsatta områden.

Olle Sandahl m.fl. (kd) anför i motion Fi24 att näringslivet måste

vitaliseras så att använda skattepengar på ett effektivt sätt och

snabbare kan ta till vara nya sätt att bedriva en viss verksamhet.

Modeller för eget val är - om de används rätt - väl fungerande medel

för att nå målet om kommuninvånarnas gemensamma bästa. Det viktigaste,

anser motionärerna, är att medborgaren i så hög grad som möjligt ska

kunna påverka sin situation och välja det alternativ av gemensamt

finansierad service som passar honom eller henne bäst, samtidigt som

tryggheten och kvaliteten är god (yrkande 5). I motion Fi284 (kd)

finns ett motsvarande yrkande (yrkande 7).

I motion Fi25 av Lena Ek m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om att

staten inte ska reglera verksamheten så att möjligheten till

alternativa driftsformer inom kommuner och landsting hämmas (yrkande

7). Motionärerna anser att statliga restriktioner och regelverk håller

tillbaka nyföretagandet, tillväxten och kvinnornas roll på

arbetsmarknaden. Kommunerna och landstingen ska sträva efter att uppnå

bästa möjliga kvalitet till lägsta möjliga pris. Konkurrens och

mångfald inom det kommunala området är en utvecklingskraft som inte

ska underskattas.

I motion N397 framhåller Martin Andreasson m.fl. (fp) att den

offentliga sektorn måste utvecklas genom att medborgarna ges stora

möjligheter att välja mellan olika utförare av olika slags

välfärdstjänster. Privata och offentliga producenter ska kunna verka

på lika villkor (yrkande 24). Staten ska inte hindra kommuner och

landsting som är öppna för att pröva privata alternativ (yrkande 23).

Det är viktigt, anför motionärerna, att kvaliteten på verksamheten

följs upp. Därför måste kommuner och landsting göra fortlöpande

uppföljningar av alla entreprenader på samma sätt som för sin egen

verksamhet (yrkande 25).

Utbildningsutskottets yttrande

Utbildningsutskottet konstaterar att motionsyrkanden om införandet av

nationell skolpeng har avstyrkts av utskottet och avslagits av

riksdagen vid ett flertal tillfällen såväl under föregående

mandatperiod som under innevarande riksmöte. Utbildningsutskottet har

ingen annan uppfattning nu. En nationell skolpeng ger inte de

grundläggande förutsättningarna för att kraven på en likvärdig skola

av hög kvalitet för alla elever ska kunna uppfyllas. Resurser till

skolans verksamhet ska enligt utbildningsutskottet fördelas med

utgångspunkt i de behov som enskilda elever, olika grupper av elever

och skolor faktiskt har. Att schablonmässigt fördela skolpengen efter

vissa kriterier är inte tillräckligt för den flexibilitet som är

nödvändig för att skolan ska kunna bli likvärdig.

Enligt utbildningsutskottets mening finns det redan en omfattande

valfrihet inom skolväsendet. Vid val till grundskolan ska kommunen vid

fördelning av elever på olika skolor så långt som det är möjligt

beakta föräldrarnas önskemål om att deras barn ska tas emot vid en

viss skola. Detta gäller under förutsättning att inte andra elevers

berättigade krav på placering i en skola nära hemmet åsidosätts eller

betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för

kommunen. En kommun ska i sin grundskola även ta emot en elev för vars

grundutbildning kommunen inte är skyldig att svara, om eleven med

hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få gå

i den kommunens grundskola. Föräldrarna kan också som alternativ till

den kommunala skolan välja en fristående skola.

I fråga om gymnasieskolor gäller att det inte finns någon inskränkning

i rätten att välja en fristående skola. Om en elev tas in till

utbildning vid en fristående gymnasieskola är hemkommunen alltid

skyldig att lämna bidrag om Skolverket förklarat skolan

bidragsberättigad. Däremot är hemkommunen inte skyldig att betala

interkommunal ersättning för en elev som vill genomgå en

gymnasieutbildning i en annan kommuns skola om hemkommunen kan erbjuda

samma program eller nationellt fastställda inriktning och eleven inte

på grund av sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få gå

i den andra kommunen. När det gäller val mellan olika skolor som har

samma program i hemkommunen finns det inga centrala bestämmelser. I

övrigt kan nämnas att det finns ett stort antal riksrekryterande

utbildningar. Gymnasiekommittén lämnar i sitt betänkande Åtta vägar

till kunskap - en ny struktur för gymnasieskolan (SOU 2002:120)

förslag om utökade möjligheter för elever att söka utbildning även

utanför hemkommunen. Kommitténs betänkande är för närvarande på

remiss.

När det gäller frågan om valfrihet inom barnomsorgen har

utbildningsutskottet nyligen behandlat frågan i betänkandet Förskolan

(bet. 2002/03:UbU9). Utskottet framhöll då att det råder mångfald inom

barnomsorgen i dag och pekade bl.a. på att den enskilda verksamheten

ökat kraftigt under 1990-talet, bl.a. i form av föräldrakooperativ och

i bolagsform. I skollagen anges att det i kommunens ansvar att

tillhandahålla verksamhet ligger att ta skälig hänsyn till

vårdnadshavarens önskemål om verksamhetsform. Detta innebär att

föräldrar skall ha en rimlig valmöjlighet mellan de verksamhetsformer

som finns. Det kan noteras att Skollagskommittén i sitt betänkande

Skollag och likvärdighet (SOU 2002:121) föreslår en utvidgning av

kommunernas skyldighet att lämna bidrag till enskilda förskolor.

Skollagskommitténs förslag är för närvarande på remiss.

Med hänvisning till ovanstående anser utbildningsutskottet att

finansutskottet bör avstyrka motionerna Fi26 (m) yrkandena 2 och 5,

Fi27 (fp) yrkande 8, Fi24 (kd) yrkande 5 och Fi25 (c) yrkande 7.

Socialutskottets yttrande

Socialutskottet skriver att motionsyrkanden om en äldrepeng och om att

en valfrihetsprincip ska skrivas in i socialtjänstlagen nyligen har

behandlats och avstyrkts i betänkande 2002/03:SoU9 (s. 14-19 och 23-

26, rskr. 2002/03:134 och 135) och att utskottet inte har ändrat

inställning i dessa frågor. Socialutskottet anser att finansutskottet

bör avstyrka motionerna Fi26 (m) yrkande 2 (delvis) och Fi27 (fp)

yrkande 1.

Finansutskottets ställningstagande

Yrkanden om att införa en nationell skolpeng har upprepade gånger

avslagits av riksdagen, såväl under förra mandatperioden som under

innevarande riksdagsår. Finansutskottet ser i likhet med

utbildningsutskottet ingen anledning att nu göra en annan bedömning av

frågan. Beträffande möjligheterna för medborgarna att välja skola

anser finansutskottet liksom utbildningsutskottet att det redan i dag

finns betydande valmöjligheter, såväl inom förskolan och grundskolan

som inom gymnasieskolan.

Vad gäller äldrepolitiken noterar finansutskottet att regeringen i sin

skrivelse 2002/03:30 Uppföljning av den nationella handlingsplanen för

äldrepolitiken aviserar en översyn och utvärdering av äldreomsorgen.

Regeringen anser att det är angeläget att äldreomsorgens

förutsättningar att erbjuda en god vård och omsorg med hög

tillgänglighet ses över, och att förändringar genomförs vid behov.

De senaste 10 åren har antalet entreprenader och köp av platser i

enskild regi inom äldreomsorgen expanderat kraftigt. Både

Socialstyrelsen och Svenska Kommunförbundet följer utvecklingen inom

området. Finansutskottet vill framhålla att kommuner som så önskar har

möjligheter att införa system för valfrihet inom t.ex. hemtjänst och

äldreomsorg. Finansutskottet anser att frågan om hur kommunerna väljer

att organisera sin verksamhet, inom de ramar som ges av de nationella

målen och kvalitetskraven, i hög grad är en fråga för den kommunala

självstyrelsen.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi24 (kd) yrkande 5,

Fi25 (c) yrkande 7, Fi26 (m) yrkandena 2 och 5, Fi27 (fp) yrkandena 1

och 8, Fi284 (kd) yrkande 7 samt N397 yrkandena 23-25.

7 Kommunal självstyrelse

Utskottets förslag i korthet

Finansutskottet avstyrker motionsyrkanden om bl.a. förstärkt

grundlagsskydd för den kommunala självstyrelsen. Jämför reservation 11

(m, kd, c).

Motionerna

Landstingen och de lokala regionala självstyrelseorganen måste

stärkas, anser Lena Ek m.fl. (c) i motion Fi25. Det är naturliga

inslag för den utvecklingen att låta landsting och regionala organ ta

en ledande roll för tillväxten i regionen, och som huvudman i vården.

Den regionala nivån, liksom kommunerna, har haft en hög

kostnadsutveckling. Belastningen på landstingens organisation ökar

dessutom av personalbristen samt ökade krav på tillgänglighet och

stärkt primärvård. Positiva erfarenheter från t.ex. Finsam/Socsam-

projekt har inte tagits om hand av regeringen. Motionärerna anser att

det är viktigt att stimulera den lokala och regionala nivåns

utveckling till ett aktivt folkstyre (yrkande 5).

I motion Fi26 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) framhålls att den

kommunala självstyrelsen är viktig och måste värnas och utvecklas

samtidigt som medborgarna ges större möjligheter till valfrihet.

Motionärerna anser att regeringens politik gör kommunerna till rena

verkställighetsorgan åt staten, samtidigt som den kommunala

självstyrelsen inskränks genom beslut som syftar till att förhindra

borgerliga majoriteter att genomföra sin politik. Detta urholkar

successivt den kommunala demokratin och det meningsfulla med att ta

ansvar för det gemensamma på kommunal nivå, anser motionärerna. Den

kommunala självstyrelsen behöver därför förstärkas. Det framstår som

angeläget, anser motionärerna, att den kommunala självstyrelsen

förstärks i grundlagen (yrkande 1).

I motion Fi284 av Olle Sandahl m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande

om en maktfördelning enligt subsidiaritetsprincipen (yrkande 3). Detta

innebär enligt motionärerna att samhällets olika delar följer ett

subsidiärt mönster. Kommunerna ska vara subsidiära (stödjande)

gentemot de gemenskaper som bygger upp kommunerna, och staten ska i

sin tur vara subsidiär gentemot kommunerna och regionerna. Bevisbördan

ligger t.ex. på staten i förhållande till kommunerna att motivera

varför staten ska ta över en uppgift som ligger eller borde ligga på

kommunerna. En logisk konsekvens av denna syn är att regering och

riksdag medverkar till att skapa en ekonomiskt stabil grund för den

lokala självstyrelsen så att den kommunala sektorn blir mindre sårbar

för konjunktursvängningar.

Motionärerna anser också att den kommunala självstyrelsen behöver en

kraftfull rättslig kompetens för att kommunerna ska kunna utöva den. I

dag kan kommuner fatta beslut, men om riksdag och regering vill kan

man inskränka kommunernas beslutanderätt i olika avseenden. Därmed

urholkas regeringsformen som ger den kommunala självstyrelsen dess

ställning. Detta är inte acceptabelt, anser motionärerna.

Regeringsformen behöver tydliga och avgränsade bestämmelser om den

kommunala beslutskompetensen. Kommunerna ska också ha rätt att hävda

sitt av grundlagen fastlagda kompetensområde gentemot regering och

riksdag (yrkande 2).

Det är viktigt, framhåller Olle Sandahl m.fl. (kd) i motion Fi24, att

slå vakt om kommunernas möjligheter att ta sitt ansvar för

bostadsförsörjningen. Det är kommunerna, inte staten, som ska fatta

beslut om de kommunala bostadsföretagen. Någon särskild lagstiftning

för försäljning av kommunala bostadsföretag är inte nödvändig. Av

respekt för den kommunala självstyrelsen vill motionärerna avskaffa de

lagar som regeringen drivit igenom för att begränsa kommunernas

kontroll över bostadsförsörjningen och de egna bostadsbolagen (yrkande

2).

Finansutskottets ställningstagande

Angående förslagen om den kommunala självstyrelsens ställning hänvisar

utskottet till konstitutionsutskottets betänkande 2000/01:KU12 i

vilket frågan behandlades ingående. Där framförde

konstitutionsutskottet bl.a. att det generellt sett gäller att staten

och kommunerna samverkar på skilda områden och i olika former för att

uppnå gemensamma samhälleliga mål, och att det utifrån detta synsätt

varken är lämpligt eller möjligt att en gång för alla dra orubbliga

och preciserade gränser i grundlag kring en kommunal

självstyrelsesektor. Arbets- och befogenhetsfördelningen mellan stat

och kommun måste i stället i ganska vid omfattning kunna ändras i takt

med samhällsutvecklingen.

Frågor om lagen om allmännyttiga bostadsföretag behandlades av

bostadsutskottet i betänkande 2002/03:BoU1. Det är bostadsutskottets

uppfattning att de allmännyttiga företagen är ett av de viktigaste

medlen för att uppfylla det bostadspolitiska målet. Det gäller för i

princip alla delar av målet, dvs. både kravet på goda bostäder till

rimliga kostnader och de delar som är inriktade på bebyggelsemiljön.

En förutsättning för att det allmännyttiga bostadsbeståndet även i

fortsättningen ska kunna bidra till måluppfyllelsen är givetvis att

det inte säljs ut i stor skala, anförde bostadsutskottet.

Finansutskottet instämmer i konstitutionsutskottets och

bostadsutskottets uppfattningar i de aktuella frågorna och anser inte

att några uttalanden från riksdagens sida är befogade.

Med det anförda avstyrker finansutskottet motionerna Fi24 (kd) yrkande

2, Fi25 (c) yrkande 5, Fi26 (m) yrkande 1 samt Fi284 (kd) yrkandena 2

och 3.

8 Kommunal näringsverksamhet

Utskottets förslag i korthet

Finansutskottet avstyrker motionsyrkanden om bl.a. att avveckla

kommunala bolag, kommunal skatteplanering och att utreda motiv för

kommunalt minoritetsägande. Jämför reservationerna 12 (m, fp) och 13

(kd).

Motionerna

I motion Fi270 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) framhålls att motionärerna

vill verka för att den kommunala bolagssektorn på sikt i huvudsak

avvecklas. Kommuner ska koncentrera sig på sina kärnuppgifter och inte

bedriva affärsverksamhet, särskilt inte när den stöttas av

skattebetalarnas pengar. Det finns flera goda skäl till detta.

Kommunala bolag konkurrerar inte på samma villkor som privata företag.

De behöver inte ha lika höga avkastningskrav, de har tillgång till

billiga krediter tack vare kommunal borgen och det finns risker för

t.ex. jäv vid upphandlingar. Dessutom riskeras skattebetalarnas pengar

genom alltför vidlyftiga affärer (yrkande 1). Motionärerna begär också

att regeringen lägger fram förslag som sätter stopp för kommunal

skatteplanering genom koncernbildning. Motionärerna anser att det är

helt oacceptabelt att kommuner kvittar vinster mot förluster mellan

olika bolag i den kommunala koncernen och på så sätt ägnar sig åt

avancerad skatteplanering (yrkande 2). Motionärerna anser vidare att

det är oroande att det under senare år tillkommit alltfler bolag där

kommunen är minoritetsägare. Det gynnar varken kommunens innevånare

eller privata företag att kommunens ekonomiska intressen växer samman

med privata företag, och den kritik som riktas mot kommunala bolag

gäller givetvis även bolag där kommunen är minoritetsägare. Det ökande

antalet bolag där kommuner är minoritetsägare kan tyda på att kommuner

försöker undvika kritik för sin bolagsverksamhet. Motionärerna anser

att skälen för att antalet minoritetsägda bolag ökar bör granskas

(yrkande 4).

I motion Fi236 av Mikael Odenberg m.fl. (m) anförs att det finns stora

problem med den kommunala näringsverksamheten. Det finns en lång rad

exempel på näringsverksamhet som bedrivs i bolag eller

förvaltningsform med kraftiga skattesubventioner och därmed tvingar de

privata alternativen att konkurrera med verksamheter som bedrivs på

helt andra ekonomiska villkor. Det finns också svårigheter att

upphandla korrekt när kommunen själv deltar i anbudsgivningen.

Kommunala bolag är också ett demokratiproblem eftersom möjligheterna

till insyn är begränsade. Kommunerna försöker ofta kringgå

kommunallagens olika restriktioner genom bolagsbildningar.

Motionärernas principiella uppfattning är att kommuner och landsting

bör avveckla sin näringsverksamhet, oavsett om den drivs i bolags-

eller förvaltningsform. En sådan förändring kommer att ta mycket lång

tid, varför det är viktigt att genast göra vissa ändringar för att

begränsa skadeverkningarna av den kommunala näringsverksamheten.

Motionärerna föreslår en lagstadgad utmaningsrätt som innebär en

skyldighet för kommuner och landsting att upphandla varje verksamhet,

förutom myndighetsutövning, när en företagare så begär (yrkande 5).

Olle Sandahl m.fl. (kd) föreslår i motion Fi285 att kommunalt och

statligt ägande bör avvecklas på marknader där privata företag

konkurrerar eller skulle kunna konkurrera och där inte sociala eller

hälsomässiga hänsyn motiverar ett offentligt ägande (yrkande 2).

Kommuner och myndigheter bedriver i stor utsträckning

näringsverksamhet på konkurrensmarknader, hävdar motionären, trots att

kommunallagen i princip förbjuder dem att göra så.

Finansutskottets ställningstagande

I betänkande 2001/02:KU14 behandlade konstitutionsutskottet frågor om

kommunal affärsverksamhet och formen för kommunal verksamhet och

hänvisade tillbaka till sina betänkanden 200/01:KU6 och 1998/99KU24.

Konstitutionsutskottet vidhöll sina tidigare uppfattningar att det

inte finns skäl att införa regler som förbjuder eller begränsar

kommunala företag. Utskottet ansåg också att den kommunala

verksamheten i största möjliga utsträckning bör bedrivas i nämndform,

men att det även finns skäl som talar för bolagsformen. Utskottet

ansåg vidare att det är verksamhetens speciella förutsättningar och

den samlade kommunala nyttan som bör vara utgångspunkten för

organisatoriska överväganden. Det fanns heller inte skäl, ansåg

konstitutionsutskottet, att ändra kommunallagen om inskränkningar i

rätten att bilda bolag eller om avveckling av kommunala bolag. Det

behövs heller inga preciseringar av kommunallagens regler om den

kommunala kompetensen beträffande kommunal näringsverksamhet, skrev

utskottet.

Finansutskottet har också vid upprepade tillfällen uttalat att

kommuner och landsting inom ramen för nuvarande regelsystem ska ha

frihet att organisera sin verksamhet på det sätt som bedöms lämpligt

med utgångspunkt från respektive verksamhets förutsättningar.

Beträffande de kommunala bolagens förhållande till

skattelagstiftningen har finansutskottet tidigare anfört att kommunala

bolag givetvis ska behandlas på samma sätt som privata bolag.

Finansutskottet delar konstitutionsutskottets uppfattning samt

vidhåller sina egna tidigare ställningstaganden. Utskottet ser alltså

ingen anledning att göra några uttalanden eller begära några nya

utredningar avseende dessa frågor.

Med det anförda avstyrker finansutskottet motionerna Fi236 (m) yrkande

5, Fi270 (fp) yrkandena 1, 2 och 4 samt Fi285 (kd) yrkande 2.

9 Konkurrensneutralitet

Utskottets förslag i korthet

Finansutskottet avstyrker motionsyrkanden om konkurrensneutralitet

mellan offentlig och privat produktion av välfärdstjänster. Jämför

reservationerna 14 (m, kd) och 15 (fp, c).

Motionerna

Chris Heister m.fl. (m) hävdar i motion So452 att det i praktiken

förekommer kraftiga, konkurrenssnedvridande subventioner till

folktandvården. Folktandvården kan - till skillnad från

privatpraktiker - driva sin verksamhet med underskott. För att de

totala tandvårdskostnaderna, både för patienten och för det

offentliga, ska kunna hållas under kontroll är det viktigt att

reformera tandvården så att konkurrensen fungerar bättre (yrkande 3).

I motion N306 av Maud Olofsson m.fl. (c) anförs att entreprenörer inom

den offentliga sektorn ska behandlas lika som verksamheter som bedrivs

av kommuner och landsting. Arbetsgivaravgifterna ska vara desamma för

offentliga och privata arbetsgivare, och samma regler för

mervärdesskatt ska gälla. Privata och offentliga aktörer inom den

offentliga sektorn ska jämställas skattemässigt (yrkande 22).

Carl-Axel Johansson (m) anför i motion Sk202 att verksamheter inom

privat driven sjukvård, tandvård och andra sjukvårdsverksamheter inte

är momsredovisningsskyldiga, vilket innebär att investeringar blir

25 % dyrare än för kommuner och landsting. Ett sätt att minska dessa

investeringskostnader vore att skriva av mervärdesskatten i dess

helhet under inköpsåret. Regeringen bör utreda denna fråga. I en annan

motion, Sk212 (m) anför samma motionär att konkurrensen inom vården

snedvrids eftersom offentligt driven verksamhet har ett

momskompensationssystem vilket inte privata verksamheter får del av.

Läkemedel kan i dag inte säljas momsfritt till sjukvårdsinrättningar

som inte bedriver sluten vård. Utgifter för läkemedel blir 25 % dyrare

för privat driven vård utan att detta kan kompenseras i

patientavgifterna. Regeringen bör verka för en förändring av EU:s

regler så att försäljning av läkemedel till sjukvårdsinrättningar inte

momsbeläggs.

I motion Sk417 anför Lennart Hedquist (m) att privata alternativ

kommer i ett sämre konkurrensläge än offentliga på grund av

mervärdesskattereglerna. Enligt EU:s sjätte mervärdesskattedirektiv är

sjukhusvård, tandvård, undervisning, social omsorg m.m. undantagna

från mervärdesskatt. Detta är givetvis för att inte höja kostnaderna

för medborgaren, men får också till konsekvens att ingående moms inte

får dras av. Den blir därmed en kostnad i verksamheten. Offentliga

institutioner har emellertid - till skillnad från privata - full

kompensationsrätt för den ingående mervärdesskatten. Motionären anser

att Sverige inom EU borde agera för en förändring av det sjätte

mervärdesskattedirektivet så att konkurrens stimuleras i stället för

att motarbetas (yrkande 20).

I motion N396 av Ingegerd Saarinen (mp) begärs en utredning av på

vilka sätt den offentliga omsorgen och sjukvården har ett ekonomiskt

konkurrensövertag gentemot den privata. Motionären pekar på att den

offentliga sjukvården får tillbaka den mervärdesskatt som den betalat

in till staten, medan den privata vården inte åtnjuter samma förmån.

Den privata och offentliga vården ska ha samma möjligheter, anser

motionären (yrkande 12).

Karin Pilsäter (fp) anför i motion Fi278 att privata och offentliga

alternativ behandlas olika i momshänseende. Kommunkontosystemet ser

till att konkurrensneutralitet uppnås mellan olika kommuners villkor.

Däremot kvarstår enligt motionären problemet att privata alternativ

som har offentlig finansiering inte behandlas likvärdigt med

motsvarande verksamhet i offentlig regi. Eftersom kommunen har rätt

att dra av ingående moms för kostnader i sina skolor och dagis får

dessa ett lägre kostnadsläge än privata alternativ som saknar sådan

avdragsrätt. Det blir alltså, allt annat lika, dyrare med enskild

drift. Motionären anser att konkurrensneutralitet bör uppnås, t.ex.

genom ytterligare reformering av kommunkontosystemet (yrkande 4).

I motion Fi285 av Olle Sandahl m.fl. (kd) föreslås att regeringen

genast lägger fram förslag som skapar konkurrensneutralitet mellan

offentliga och privata utförare av icke skattepliktig verksamhet

(yrkande 5).

Finansutskottets ställningstagande

I flera motioner hävdas att privat och offentligt producerade tjänster

inom icke skattepliktig verksamhet, t.ex. vården och skolan,

missgynnas i mervärdesskattehänseende. Kommuner och landsting får full

kompensation för mervärdesskatt för ingående varor och tjänster. En

privat producent, däremot, måste betala moms på den ingående varan

eller tjänsten och har inte någon avdragsrätt. Den ingående

mervärdesskatten blir därmed en kostnad i verksamheten. Eftersom

slutprodukten/tjänsten är icke skattepliktig har producenten inte rätt

att ta ut mervärdesskatt av köparen. Den privata producenten av

tjänsten blir i mervärdesskattehänseende att betrakta som en

slutanvändare. Effekten av systemet är enligt motionärerna att

konkurrensen snedvrids och att privata alternativ missgynnas.

Friskolor, privata vårdgivare m.fl. kan, allt annat lika, inte erbjuda

sina tjänster till ett lika lågt pris som om de producerats i

offentlig regi, hävdas i motionerna.

Kommunkontosystemet har till uppgift att skapa konkurrensneutralitet

mellan privat och offentligt producerade tjänster inom icke

skattepliktig verksamhet. I systemet finns i dag mekanismer för att

undanröja just de problem som motionärerna pekar på. När en kommun

eller ett landsting köper tjänster inom icke skattepliktig verksamhet

har man rätt till ersättning ur kommunkontosystemet med 6 % av det

belopp som betalats till den privata operatören. Denna 6-procentiga

ersättning är beräknad just för att kompensera för det förhållandet

att den privata producenten inte kan dra av ingående mervärdesskatt.

Ersättningen från kommunkontosystemet tillfaller kommunen eller

landstinget, som sedan har rätt att avgöra hur den ska disponeras.

Ersättningen kan, men behöver inte, återföras direkt till den aktuella

verksamheten. Systemet innebär således att när kommunen eller

landstinget upphandlar en tjänst inom icke skattepliktig verksamhet

blir kommunens eller landstingets kostnad i praktiken densamma om det

privata alternativet är 6 % dyrare. Det är riktigt, som motionärerna

hävdar, att en privat producerad tjänst blir dyrare än en offentligt

producerad, eftersom entreprenören saknar avdragsrätt för ingående

moms. Detta betyder emellertid inte att det privata alternativet är

dyrare för den kommun eller det landsting som upphandlar tjänsten.

Kostnaden för kommunen eller landstinget blir densamma om det privata

alternativet är 6 % dyrare, när kompensationen från

kommunkontosystemet beaktats.

Ett sätt att lösa frågan om konkurrensneutralitet, som skulle göra

kommunkontosystemet överflödigt, vore att belägga de icke

skattepliktiga tjänsterna med mervärdesskatt. Då skulle behandlingen

av offentligt och privat producerade tjänster bli likställd, och alla

producenter skulle ha rätt att göra avdrag för ingående

mervärdesskatt. Detta har diskuterats i betänkandet

Kommunkontosystemet och rättvisan (SOU 1999:133 s. 131 ff.) varvid

konstaterats att en sådan ordning inte vore förenlig med EG:s sjätte

mervärdesskattedirektiv. Utskottet har tidigare behandlat yrkanden om

att Sverige bör verka för en förändring av det sjätte

mervärdesskattedirektivet. Riksdagen uttalade hösten 2000 (bet.

2000/01:FiU3 s. 20-24) att en förändring av direktivet inte var rimlig

inom en överskådlig framtid, och att utskottet utgick från att

regeringen bevakar möjligheterna till en förändring av direktivet i

framtiden.

I proposition 2001/02:112 Förändringar i kommunkontosystemet skrev

regeringen att kommunkontosystemet löser merparten av de

konkurrensneutralitetsproblem inom kommunsektorn som

momsbestämmelserna skapar. Regeringen konstaterade dock att det fanns

återstående problem. Det kan uppstå inlåsningseffekter för privata

huvudentreprenörer eftersom de inte har rätt att dra av mervärdesskatt

som underentreprenörer debiterar. Det finns också särskilda problem

vad gäller konkurrensneutraliteten inom tandvården där inga

ersättningar går från kommun eller landsting till den privata

tandvården. Eftersom en privat tandläkare inte har möjlighet att dra

av ingående mervärdesskatt blir skatten en kostnad i verksamheten som

måste överföras på kunden. Kostnaderna för kunden blir därmed högre

hos en privat tandläkare än hos landstingets tandvård. Frågan har

emellertid uppmärksammats speciellt och den lösning som regeringen

valt är att landstingen på frivillig väg ska avstå från att återföra

ersättningen från kommunkontosystemet till tandvården.

Våren 2002, i samband med behandlingen av proposition 2001/02:112

Förändringar i kommunkontosystemet, konstaterade finansutskottet att

regeringen aviserat att man avser att återkomma med ett uppdrag om att

analysera kommunkontosystemets effekter på konkurrensneutraliteten.

Utskottet förutsätter att arbetet bedrivs skyndsamt och ser mot denna

bakgrund ingen anledning att för närvarande göra några uttalanden i

frågan.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi278 (fp) yrkande 4,

Fi285 (kd) yrkande 5, Sk202 (m), Sk212 (m), Sk417 (m) yrkande 20,

So452 (m) yrkande 3, N306 (c) yrkande 22 samt N396 (mp) yrkande 12.

10 Sammanhållningspolitiken

Utskottets förslag i korthet

Finansutskottet noterar att det pågår ett omfattande arbete med att

utforma EG:s regionalpolitik inför nästa programperiod som börjar

2007. Utskottet anser inte att något uttalande från riksdagen är

nödvändigt och avstyrker därmed motionsyrkandet. Jämför reservation 16

(c).

Motionen

I motion Fi25 av Lena Ek m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om att

regionernas självbestämmande, inflytande och delaktighet bör öka såväl

i Sverige som inom EU (yrkande 8). Den förestående utvidgningen av EU

kommer att ställa sammanhållningspolitiken på prov, skriver

motionärerna. Det är viktigt att granska hur strukturfonderna har

fungerat hittills. Det är också viktigt att på sikt komma ur dagens

byråkratiska, ineffektiva och centralistiska system, anser

motionärerna. EU:s strukturfonder kan aldrig ersätta en medveten och

offensiv politik för regional utveckling. Regionerna behöver en tydlig

nationell tillväxtstrategi för att på bästa sätt kunna ta till vara

sina utvecklingsmöjligheter. Motionärerna vill reformera

sammanhållningspolitiken inom EU, öka medlemsländernas ansvar för den

regionala utvecklingen, minska byråkratin och öka effektiviteten inom

strukturfondssystemet. Det är i första hand de mest fattiga och

eftersatta regionerna som ska stöttas. Dessa finns främst i de nya

medlemsländerna men även utsatta regioner i Skandinavien med långa

avstånd och kärvt klimat bör ingå i sammanhållningspolitiken framöver.

Regionernas självbestämmande, inflytande och delaktighet bör öka såväl

i Sverige som inom EU.

Tidigare riksdagsbehandling

Näringsutskottet gjorde hösten 2001 ett tillkännagivande till

regeringen (bet. 2001/02:NU2). Utskottet anförde bl.a. att man ansåg

det vara viktigt att en reform kommer till stånd inför nästa

programperiod (som börjar 2007) och att regionalpolitikens inriktning

måste ändras och dess omfattning minskas. Regionalstödet till de

nuvarande medlemsländerna måste tydligt reduceras till förmån för

kandidatländerna.

I budgetpropositionen för 2003 berörde regeringen kortfattat EG:s

framtida sammanhållningspolitik men kommenterade inte riksdagens

uttalande. Av denna anledning gjorde riksdagen ännu en gång ett

motsvarande tillkännagivande, genom att en reservation vann kammarens

bifall (NU2002/03:NU2, res. 2).

I reservationen anfördes att EG:s regionalpolitik

(sammanhållningspolitik) behöver reformeras inför nästa programperiod

och att det är viktigt att reformen förbereds redan nu. Inriktningen

på politiken måste ändras och omfattningen minskas. Regionalstödet

till de nuvarande medlemsländerna måste tydligt reduceras till förmån

för kandidatländerna. Vidare anfördes att det i första hand bör vara

medlemsländerna själva som ansvarar för sina regioner och att

beslutsfattandet bör präglas av en långtgående decentralisering.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet kan konstatera att det pågår ett omfattande arbete med

att utforma EG:s sammanhållningspolitik inför nästa programperiod.

Riksdagens tidigare tillkännagivanden pekar också i stor utsträckning

i samma riktning som motionen. Finansutskottet anser inte att det

finns någon anledning för riksdagen att göra ytterligare

tillkännagivanden i denna fråga.

Med det anförda avstyrker finansutskottet motion Fi25 (c) yrkande 8.

11 Finansieringsprincipen och statsbidragen

Utskottets förslag i korthet

Finansutskottet avstyrker motionsförslag om att institutionalisera

finansieringsprincipen och om specialdestinerade statsbidrag. Jämför

reservation 17 (kd, c) och särskilt yttrande 2 (m).

Motionerna

I motion Fi24 av Olle Sandahl m.fl. (kd) anförs att

finansieringsprincipen innebär att statliga beslut som medför nya

kostnader för kommuner och landsting ska finansieras av staten. Det

har emellertid gjorts alltför många avsteg från principen. Kommuner

och landsting har ålagts nya uppgifter utan att få fullgod

finansiering. Motionärerna anser att finansieringsprincipen behöver

lagfästas och ges ett mer preciserat innehåll (yrkande 3). I motion

So11 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd) framförs ett yrkande av samma

innebörd (yrkande 3).

Lena Ek m.fl. (c) skriver i motion Fi25 att maxtaxan inom barnomsorgen

är kraftigt underfinansierad, vilket nu bekräftas av Kommunförbundet.

Statsbidragens utformning som nominella bidrag utan indexering medför

att underskott uppstår på sikt. Detta kan inte vara förenligt med

finansieringsprincipens grundvärderingar anser motionärerna.

Finansieringsprincipen måste följas strikt (yrkande 4).

I motion Fi24 av Olle Sandahl m.fl. (kd) föreslås att de

specialdestinerade statsbidragen till skolan förs över till det

generella statsbidraget (yrkande 6). Kommunerna behöver ökade bidrag

men statlig detaljstyrning tar inte hänsyn till lokala behov och

förutsättningar och riskerar därför att leda till ineffektiv

resursanvändning.

Kommuner och landsting skulle kunna använda sina resurser effektivare

och bättre om de öronmärkta statsbidragen ersätts med generella

bidrag, anser Lena Ek m.fl. (c) i motion Fi25. Effekten av de

specialdestinerade bidragen blir att de blir låsta och därför undantas

från effektiviseringar för att få kommunernas ekonomi i balans. De

specialdestinerade bidragen försvårar kommunernas långsiktiga

planering och är dessutom tunga att administrera. Bidragen bör i

stället utgå som generella statsbidrag (yrkande 1).

Utbildningsutskottets yttrande

När det gäller maxtaxan gäller att kommunerna inom taxans ramar kan

bedriva en egen avgiftspolitik, vilket en majoritet av kommunerna

också gör. Reformen har bidragit till en utjämning av avgifter mellan

kommuner och därmed till en ökad likställighet mellan familjer som

nyttjar verksamheten. Utbildningsutskottet konstaterar också att

Skolverket i sitt fortsatta uppföljnings- och utvärderingsarbete

kommer att analysera kostnader och intäkter för verksamheten samt

ytterligare belysa de samlade ekonomiska konsekvenserna för kommunerna

med anledning av bl.a. maxtaxereformen.

Utbildningsutskottet har tidigare under innevarande riksmöte behandlat

motionsyrkanden om specialdestinerade statsbidrag, i betänkande

Kvalitetsarbete och planering för skolan (bet. 2002/03:UbU3).

Utskottet har ingen annan uppfattning nu utan anser i likhet med

tidigare att huvudregeln självfallet ska vara att ansvaret för

verksamheterna är decentraliserat till kommunerna och att statens stöd

i huvudsak utgår genom det allmänna bidraget till kommunerna. Genom

specialdestinerade bidrag ges dock en möjlighet att tillfälligt stödja

kommunerna med angelägna insatser som man annars skulle haft svårt att

klara. Balansen mellan det allmänna bidraget och de specialdestinerade

bidragen måste dock upprätthållas. De specialdestinerade bidragen får

inte heller användas så att det kommunala självstyret kan sättas i

fråga. Utskottet angav vidare att det utgick ifrån att regeringen i

den fortsatta användningen av specialdestinerade bidrag tar intryck av

de erfarenheter som vunnits på olika områden när det gäller planering

och användning av specialdestinerade bidrag.

Med hänvisning till ovanstående anser utbildningsutskottet att

finansutskottet bör avstyrka motionsyrkandena.

Finansutskottets ställningstagande

Frågan om finansieringsprincipens tillämpning har behandlats av

utskottet upprepade gånger, t.ex. hösten 2002 (bet. 2002/03:FiU3,

s.18-20), och senast våren 2003 (bet. 2002/03:FiU25 s. 8 och 9).

Utskottet har inte ändrat uppfattning i frågan.

Beträffande specialdestinerade statsbidrag vill utskottet framhålla

att huvudprincipen för bidragen från staten till kommunerna är att de

ska ges i form av generella bidrag, och att det är upp till den lokala

nivån att sedan avgöra hur resurserna bäst bör fördelas. Det måste

emellertid vara möjligt för riksdagen att besluta att ge bidrag till

avgränsade ändmål när man önskar stimulera utvecklingen i en viss

riktning.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi24 (kd) yrkandena 3

och 6, Fi25 (c) yrkandena 1 och 4 samt So11 (kd) yrkande 3.

12 Civilstånd och tjänstepension

Utskottets förslag i korthet

Finansutskottet anser att frågan om hur tjänstepensioner inom det

kommunala området påverkas av civilstånd bör hanteras av

avtalsparterna. Utskottet avstyrker därmed motionen.

Motionen

I motion Fi282 av Inger Segelström m.fl. (s) från den allmänna

motionstiden begärs ett tillkännagivande om att stoppa

diskrimineringen mot ogifta vad gäller tjänstepension. Motionärerna

skriver att de personer som var ogifta i december 1997 och anställda

av kommuner och landsting kommer att få en betydligt sämre

tjänstepension än deras gifta kolleger. För dem som t.ex. är födda år

1938 betyder det en reduktion av 613 kr per månad, vilket sammantaget

ger nästan 30 % lägre tjänstepension för ogifta jämfört med för gifta.

Sambeskattningen av arbetsinkomster har länge varit avskaffad i

Sverige. Att då när parterna på arbetsmarknaden byter pensionssystem

byta till ett som diskriminerar ogifta kvinnor ser mycket illa ut i

vårt land som på alla områden successivt undanröjer diskriminering av

kvinnor anser motionärerna. Det är parterna som tecknar avtal, men det

är riksdagens uppgift att granska att lagar om diskriminering och

jämställdhet följs, vilket parterna i det här fallet uppenbarligen

inte respekterat anser motionärerna.

Med utgångspunkt från civiltillstånd vid ett visst datum och utan

hänsyn till framtida familjesituation försätter man par i en situation

där pensionsregler kan bli avgörande för om kvinnor kan försörja sig

eller inte, skriver motionärerna. Ingen hänsyn tas till en

familjesituation längre fram i livet utan vid ett visst datum, den 31

december 1997. De kvinnor som vid det här datumet var under 28 år

påverkas inte utan det här drabbar de äldre kvinnorna där redan många

har en låg pension totalt.

Bakgrund

Motionen ger intrycket att det föreligger ett diskrimineringsproblem

mellan kvinnor och män och att ogifta kvinnor diskrimineras i relation

till gifta. Frågan är dock betydligt mer komplicerad än motionen ger

intryck av. Utskottet har under beredningen inhämtat information om

det aktuella pensionsavtalet från KPA samt från Svenska

Kommunförbundet, vars styrelse lämnat ett utlåtande i frågan vid sin

kongress med anledning av en motion till styrelsen.

Parterna inom den kommunala sektorn kom 1998 överens om ett nytt

pensionsavtal, PFA 98. I detta avtal utformades pensionsförmånerna på

ett helt nytt sätt, vilket fick till följd att den pensionsrätt som

intjänats t.o.m. den 31 december 1997 enligt det tidigare avtalet PA-

KL skulle fastställas för att bli en del av den framtida

ålderspensionen. Enligt det gamla avtalet samordnades den allmänna

pensionen med tjänstepensionen enligt det s.k. bruttosystemet. Detta

innebar att avtalet utfäste en bruttopension som inkluderade den

allmänna pensionen. Tjänstepensionens storlek avgjordes sedan, som ett

slags restpost, av hur stor allmän pension individen var berättigad

till. Eftersom folkpensionen, som fram till i år var en del i det

allmänna pensionssystemet, var beroende av civilstånd, kom även

tjänstepensionen genom denna mekanism att vara det. Folkpensionen för

en ogift person var högre än för en gift. För att skapa neutralitet

mellan civilstånden var därför tjänstepensionen lägre till en ogift

person än till en gift. Systemet innebar att gifta och ogifta

sammantaget behandlades lika, men att deras pension hade olika andelar

av allmän pension och tjänstepension.

Förmånerna i det nya pensionsavtalet är i stället nettoförmåner, dvs.

de beräknas oberoende av den allmänna pensionen. Mot den bakgrunden

ansåg de kommunala avtalsparterna att även den intjänade pensionen den

sista december 1997 skulle fastställas till ett belopp som inte

påverkades av framtida förändringar av den allmänna pensionen. Detta

innebär att en person som var ogift den 31 december 1997 får mindre i

kommunal tjänstepension än om personen då varit gift. I gengäld får

den ogifta personen mer i allmän pension. Sammantaget innebär detta

att gifta och ogifta behandlas lika, men andelarna av allmän pension

och tjänstepension är olika mellan grupperna. Den allmänna pensionen

kommer framöver, liksom tjänstepensionen i PFA 98, att vara oberoende

av civilstånd. Under en övergångsperiod kommer dock civilstånd att

påverka den allmänna pensionen.

Problemet som motionärerna pekar på uppstår till följd av övergången

från det gamla pensionsavtalet till det nya och har betydelse endast

för dem som har en stor del av sin intjänandetid före den 31 december

1997 och gifter sig efter det datumet. En äldre person, som den 31

december 1997 var ogift, får enligt PFA 98 en lägre tjänstepension än

den som då var gift. Om samma person sedan gifter sig kommer den

allmänna pensionen att bli lägre än om personen förblivit ogift. På så

sätt får personen lägre pension både från tjänstepensionen och från

den allmänna pensionen. För en person som var gift den 31 december

1997 och sedan blivit ensamstående uppstår det motsatta förhållandet.

Den personen får alltså högre pension både från tjänstepensionen och

från den allmänna pensionen. Dessa effekter uppstår emellertid bara om

civilståndet ändras. En person som varit och förblivit ogift får i

stort sett samma pension som en som varit och förblivit gift.

Effekt på pensionerna uppkommer på samma sätt för kvinnor och män och

beror på huruvida civilståndet ändrats efter den 31 december 1997

eller inte, oavsett personens kön.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet kan konstatera för det första att den beskrivna

effekten på pensionerna är densamma för kvinnor och män, för det andra

att effekten bara berör dem som har en stor del av sin intjänandetid

före utgången av 1997, var ogifta den 31 december 1997 och sedan gift

sig.

Det kan enligt utskottets mening förefalla olyckligt att pensionen

över huvud taget kan påverkas av civilstånd, men detta är ett resultat

av avtalsöverenskommelser på det kommunala området. Det kan också

noteras att frågan är ett övergångsproblem. När det nya

pensionsavtalet PFA 98 fasats in helt, kommer både den allmänna

pensionen och tjänstepensionen att vara oberoende av civilstånd.

Utskottet anser inte att det aktuella problemet är sådant att det

motiverar ett ingripande från riksdagens sida. Det är enligt

utskottets mening upp till parterna såväl att bedöma som att

eventuellt korrigera problemet.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi282 (s).

13 Insatser för personer med funktionshinder

Utskottets förslag i korthet

Finansutskottet avstyrker motionsförslag om att överföra

finansieringsansvaret för insatser enligt LSS till staten. Beträffande

assistansverksamheten avstyrker utskottet motionsförslaget med

hänvisning till att socialutskottet föreslagit ett tillkännagivande om

en översyn av lagen. Jämför reservationerna 18 (m, fp) och 19 (kd, c).

Motionerna

Olle Sandahl m.fl. (kd) anför i motion Fi24 att lagen om stöd och

service till vissa funktionshindrade (LSS) har inneburit väsentligt

förbättrade levnadsvillkor för människor med funktionshinder. Det

finns dock brister i genomförandet av reformen. Lagen är en

rättighetslag men många kommuner har svårt att kunna utföra de

tjänster människor har rätt till enligt lagen. Motionärerna anser att

staten borde ta fullt finansieringsansvar för LSS. Lagen ställer

detaljerade krav på kommunerna och ger inte möjlighet till lokala

variationer. Den bör därför finansieras av staten. Motionärerna

föreslår att en utredning snarast bör se över LSS-reformen i syfte att

åstadkomma en statlig finansiering (yrkande 8).

Lena Ek m.fl. (c) framhåller i motion Fi25 att även människor med

funktionshinder ska ha rätt till självbestämmande och kunna utforma

sin egen vardag. Lagen om stöd och service till vissa

funktionshindrade (LSS) innebär en skyldighet för kommunerna att

tillhandahålla de tjänster som de funktionshindrade har rätt till.

Förändrad lagstiftning som inneburit höjningar i ambitionsnivån har

dock gjort det svårt för huvudmännen att klara sina åligganden.

Motionärerna anser att den nyligen avslutade utredningen om ett

reformerat utjämningssystem för LSS-kostnader även skulle fått i

uppdrag att se över vem som ska ha finansieringsansvaret för

verksamheten. Motionärerna föreslår en samlad översyn av LSS-

verksamheten för att värna den fortsatta utvecklingen av en viktig

reform. Utredningen bör se över regelverket, huvudmannaskapet,

personalsituationen och det långsiktiga finansieringsansvaret (yrkande

6).

Karin Pilsäter m.fl. (fp) föreslår i motion Fi27 att kostnaderna för

assistansverksamheten överförs till staten (yrkande 2). Uppgifter som

staten lägger på kommunerna måste vara fullt ut finansierade av

staten. Assistansverksamheten har blivit onormalt betungande för vissa

kommuner medan andra kommuner haft låga kostnader. Detta bör inte

angripas genom ett speciellt utjämningssystem utan genom att

kostnadsansvaret överförs till staten. Vidare bör, i enlighet med en

fyrpartireservation i betänkande 2002/03:SoU1, även frågan om ett

statligt kostnadsansvar för LSS utredas. En verksamhet som är så

starkt statligt reglerad som LSS bör inte finansieras av kommunerna

anser motionärerna.

Socialutskottets yttrande

Socialutskottet anför att motionsyrkanden rörande lagen om stöd och

service till vissa funktionshindrade behandlades och avstyrktes senast

i betänkande 2002/03:SoU1 (s. 62-65 och 68-70, rskr. 2002/03:81).

Socialutskottet har inte ändrat inställning i denna fråga. Vidare

skriver socialutskottet i sitt yttrande att utskottet denna dag (den

15 maj 2003) genom ett initiativ har föreslagit riksdagen ett

tillkännagivande till regeringen om en parlamentarisk utredning med

uppgift att göra en bred översyn av lagen (1993:389) om

assistansersättning (bet. 2002/03:SoU19). Översynen skall bl.a. avse

hur lagen har fungerat i praktiken, även innefattande

bemötandefrågorna, personalförsörjningen och hur den långsiktiga

finansieringen skall se ut.

Socialutskottet anser mot denna bakgrund att motionerna Fi24 (kd)

yrkande 8 och Fi25 (c) yrkande 6 får anses delvis tillgodosedda.

Motion Fi27 (fp) yrkande 2 avstyrks. Socialutskottet anser att

finansutskottet bör avstyrka motionerna.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet gör samma bedömning som socialutskottet och avstyrker

därmed motionerna Fi24 (kd) yrkande 8, Fi25 (c) yrkande 6 samt Fi27

(fp) yrkande 2.

14 Personal i skolan

Utskottets förslag i korthet

Finansutskottet avstyrker ett motionsförslag om att de riktade

pengarna till skolan ska kunna användas till lönehöjningar för

lärarna. Jämför reservation 20 (fp).

Motionen

Bristen på utbildade lärare är allvarlig och både stat och kommuner

behöver ta sitt ansvar, skriver Karin Pilsäter m.fl. (fp) i motion

Fi27. Dagens regler innebär dock att en kommun som ersätter obehöriga

med behöriga lärare inte får del av de riktade personalpengarna till

skolan. De extra personalsatsningar som riksdagen beslutat om måste

användas till att anställa utbildade lärare, anser motionärerna, och

det ska också vara möjligt att använda de riktade personalpengarna

till att höja lärarnas löner (yrkande 6).

Utbildningsutskottets yttrande

Det särskilda statsbidrag som anvisas under perioden 2001-2007 ska

användas till personalförstärkningar i skola och fritidshem, enligt

förordning 2001:36. Syftet med personalförstärkningarna är att öka

barns och ungdomars möjligheter att nå målen för utbildningen eller

verksamheten. Bidraget får även användas dels för att öka

personaltätheten i kommuner med vikande elevunderlag, dels för att

motverka en minskning av personaltätheten i kommuner som ingått

överenskommelse med staten genom Kommundelegationen,

Bostadsdelegationen eller Statens bostadsnämnd.

Enligt utbildningsutskottets mening är det angeläget att öka

personaltätheten i skola och fritidshem. Uppföljningsresultaten visar

också att kommunerna gjort olika prioriteringar av hur bidraget ska

användas, i enlighet med bestämmelserna att kommunen själv väljer

vilka personalkategorier bidraget ska användas till.

Utbildningsutskottet menar att det är på lokal nivå som kunskapen

finns om vilka personalförstärkningar som är strategiska för att nå en

ökad måluppfyllelse. Genom de särskilda medlen ökar förutsättningarna

för att höja skolans resultat i förhållande till mål uttryckta i läro-

och kursplaner.

Med hänvisning till ovanstående anser utbildningsutskottet att

finansutskottet bör avstyrka motionsyrkandet.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet gör inte någon annan bedömning än utbildningsutskottet

och avstyrker därmed motion Fi27 (fp) yrkande 6.

15 Kommunal fastighetsavgift

Utskottets förslag i korthet

Finansutskottet avstyrker ett motionsförslag om att avskaffa den

statliga fastighetsskatten och ersätta den med en kommunal

fastighetsavgift.. Jämför reservation 21 (kd).

Motionen

Den kommunala självstyrelsen måste bekräftas av en stabil och

tillräcklig skattebas, anför Olle Sandahl m.fl. (kd) i motion Fi24.

Den skattefinansierade delen av kommunernas och landstingens

verksamhet har minskat mellan 1996 och 1999 och beroendet av bidrag

ökat. Motionärerna anser att självstyrelsen så långt som möjligt ska

kopplas till ett ekonomiskt oberoende. Ett sätt att stärka kommunernas

självförsörjning vore att avskaffa den statliga fastighetsskatten och

i stället införa en kommunal fastighetsavgift. Motionärerna anser att

regeringen bör lägga fram förslag i enlighet med detta (yrkande 1).

Finansutskottets ställningstagande

Yrkanden om att avskaffa den statliga fastighetsskatten och införa en

kommunal fastighetsavgift har flera gånger avslagits av riksdagen.

Yrkanden av samma innebörd som det nu aktuella avstyrktes av

skatteutskottet i betänkande 2001/02:SkU16 och senast i betänkande

2002/03:SkU9. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag.

Finansutskottet gör ingen annan bedömning av denna fråga än

skatteutskottet. Därmed avstyrker finansutskottet motion Fi24 (kd)

yrkande 1.

16 Balanskravet för kommunerna

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till att regeringen avser lämna en proposition till

riksdagen avstyrker utskottet motionsförslag om kommunernas ekonomiska

hushållning. Jämför reservation 22 (fp).

Motionerna

För kommunerna gäller ett balanskrav, konstaterar Karin Pilsäter m.fl.

(fp) i motion Fi27, och det finns goda skäl för att kommunernas

verksamhet ska vara stabil. Verksamheten skulle kunna planeras bättre

och bli mer stabil om kommunerna ges en möjlighet att uppnå

balanskravet genom att utjämna sitt resultat över en konjunkturcykel.

Resultatutjämningen ska vara ett ansvar för den enskilda kommunen,

inte för staten. Motionärerna föreslår att regeringen bör återkomma

med förslag på hur en sådan reform kan genomföras (yrkande 10).

I motion Fi270 (yrkande 3) skriver Karin Pilsäter m.fl. (fp) att vissa

kommuner tvingas göra avsättningar trots att deras befintliga

tillgångar svarar mot pensionsåtagandena. Det borde finnas regler som

förhindrar att kommuner på ett ansvarslöst sätt använder

engångsintäkter för att finansiera permanenta åtaganden men det finns

ingen anledning för kommuner att ha stora förmögenhetsmassor anser

motionärerna. Denna fråga bör utredas (yrkande 3).

Finansutskottets ställningstagande

Hösten 2001 behandlade finansutskottet yrkanden med snarlik innebörd.

Utskottet refererade då till Ekonomiförvaltningsutredningen (EFU) som

den 1 november 2001 lade fram sitt betänkande God ekonomisk

hushållning i kommuner och landsting (SOU 2001:76). I betänkandet

lämnades flera förslag för att bl.a. öka det politiska ansvaret för

ekonomin, tillhandahålla verktyg för god ekonomisk hushållning, öka

flexibiliteten i balanskravet och förbättra budgetdisciplinen.

Balanskravet bör enligt utredningens förslag avse en fyraårsperiod som

sammanfaller med mandatperioden. Det ska vara möjligt att

underbalansera budgeten enskilda år men negativa resultat ska

balanseras under mandatperioden.

Frågan bereds för närvarande inom Regeringskansliet, och regeringen

avser att återkomma till riksdagen med en proposition. Det finns

därför, enligt utskottets mening, inte någon anledning för riksdagen

att göra några tillkännagivanden i frågan.

Utskottet avstyrker därmed motionerna Fi27 (fp) yrkande 10 och Fi270

(fp) yrkande 3.

17 Kommunernas skattebas

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsyrkande om en utredning angående

kommunernas skattebas. Jämför reservation 23 (c).

Motionen

Kommunernas skattebas bör förstärkas kraftigt, anser Lena Ek m.fl. (c)

i motion Fi25. Motionärerna framhåller att deras förslag till

skattereform skulle innebära att kommunsektorn får en kraftig

förstärkning av sin skattebas. Ekonomisk tillväxt skulle ge kommuner

och landsting större intäktsökningar än i dag, hävdar motionärerna.

Omslutningen i utjämningssystemet skulle också minska eftersom

skattebasen i kommuner och landsting med låg skattekraft skulle öka

mer än genomsnittet. Motionärerna föreslår att regeringen tillsätter

en parlamentarisk utredning med uppgift att föreslå hur kommunernas

skattebas kan förstärkas och deras beroende av bidrag minskas (yrkande

2).

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att kommunsektorns skatteintäkter 2002 täckte

drygt 87 % av sektorns kostnader och de generella statsbidragen knappt

12 % enligt den ekonomiska vårpropositionen (prop. 2002/03:100, tabell

8.1 s. 206). Skatteintäkterna är således den helt dominerande

inkomstkällan för kommuner och landsting. Även vid en internationell

jämförelse har Sveriges kommuner en stor andel av sina inkomster från

egna skatteinkomster.

Utskottet anser inte att en sådan utredning som motionärerna

efterlyser är påkallad. Därmed avstyrker utskottet motion Fi25 (c)

yrkande 2.

18 Hälsoförsäkring

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsförslag om en allmän obligatorisk

hälsoförsäkring. Jämför reservation 24 (m).

Motionen

Dagens sjukvård tillhandahålls av landstingen. På sikt ska detta

ersättas av en modell där en allmän obligatorisk hälsoförsäkring

finansierar en mångfald av vårdgivare anser Fredrik Reinfeldt m.fl.

(m) i motion Fi26 (yrkande 3). En renodling och systematisk

konkurrensutsättning ger medborgarna större valfrihet mellan

offentliga och privata producenter av sjukvård skriver motionärerna.

Socialutskottets yttrande

Socialutskottet konstaterar att motionsyrkanden om en nationell

gemensamt finansierad hälsoförsäkring nyligen har behandlats och

avstyrkts i betänkande 2002/03:SoU3 (s. 9-15 och 22-26, prot.nr

2002/03:98). Socialutskottet har inte ändrat inställning i frågan.

Socialutskottet anser att finansutskottet bör avstyrka motion Fi26 (m)

yrkande 3.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet ser inte några skäl att göra en annan bedömning än

socialutskottet och avstyrker därmed motion Fi26 (m) yrkande 3.

19 Allmän förskola

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsförslag om mål för den allmänna

förskolan. Jämför reservation 25 (fp).

Motionen

Karin Pilsäter m.fl. (fp) föreslår i motion Fi27 att den allmänna

förskolan till skillnad från i dag ska ha tydliga mål och att

förskollärarna ska ha huvudansvaret för arbetet med måluppfyllelsen

(yrkande 7). I stället för att vara en pedagogiskt genomtänkt

skolförberedande verksamhet, inte minst för dem som annars inte går i

förskolan, har den allmänna förskolan blivit ett sätt att sänka

barnomsorgsavgiften för dem som redan har barn i heldagsomsorg, anser

motionärerna.

Utbildningsutskottets yttrande

Utbildningsutskottet erinrar om att den allmänna förskolan är en del

av förskolans verksamhet och ingen särskild verksamhetsform. Detta

innebär att samma krav på pedagogiskt innehåll och kvalitet gäller som

för förskolan i övrigt.

Genom att alla fyra- och femåringar erbjuds pedagogisk stimulans och

gruppgemenskap i förskolan förbättras barnens möjligheter till lärande

och positiv utveckling. Barnens förutsättningar inför skolstarten blir

också mer lika. Den allmänna förskolan ska inte ses som den

"pedagogiska" delen av förskolan medan ambitionerna sänks i övrig

förskola när det gäller barns utveckling och lärande. Förskolans

verksamhet ska planeras, genomföras och utvecklas i förhållande till

de uppställda målen i förskolans läroplan. Utbildningsutskottet har

noterat att Skolverket har i uppdrag att följa införandet av den

allmänna förskolan och att verket dessutom arbetar med en utvärdering

av förskolans kvalitet och måluppfyllelse. Dessutom har regeringen

aviserat att en skyldighet att upprätta kvalitetsredovisningar för

förskoleverksamhet ska införas samt att Skolverket ska ges i uppdrag

att utveckla enhetliga resultatmått.

Utbildningsutskottet konstaterar att frågan om personal i förskolan

behandlas i Skollagskommitténs betänkande Skollag för kvalitet och

likvärdighet (SOU 2002:121). Enligt kommitténs förslag ska

verksamheten i förskolan betraktas som undervisning i samma formella

mening som den verksamhet som bedrivs i övriga skolformer. Därmed

skulle kravet på lärarutbildning vara huvudregel även i förskolan.

Kommittén påpekar dock att en verksamhet har formats i förskolan

utifrån en helhetssyn på barnen och deras behov där undervisning och

omsorg integreras. Förskollärare och barnskötare arbetar därför i

arbetslaget tillsammans med undervisning och omsorg. Detta bör enligt

kommittén gälla även i framtiden, och arbetets närmare fördelning bör

avgöras av rektor som ska ha det pedagogiska ledningsansvaret.

Utbildningsutskottet anser att regeringens beredning av

kommittéförslaget bör avvaktas.

Med hänvisning till ovanstående anser utskottet att finansutskottet

bör avstyrka motionsyrkandet.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet ansluter sig till utbildningsutskottets uppfattning

och avstyrker därmed motion Fi27 (fp) yrkande 7.

20 Missbrukarvård

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsförslag om en översyn av missbrukarvården

med hänvisning till att riksdagen nyligen avstyrkt motsvarande

förslag. Jämför reservation 26 (fp).

Motionen

I motion Fi27 framhåller Karin Pilsäter m.fl. (fp) att

huvudmannaskapsfördelning och ekonomiskt ansvar inte fungerar bra inom

missbrukarvården. Lyckad behandling i ett tidigt skede är en

investering för samhället, men den omedelbara kostnaden som drabbar

kommunen kan leda till att behandlingen skjuts på framtiden.

Motionärerna anser att det krävs en genomgripande översyn av

missbrukarvårdens organisation och förutsättningar (yrkande 3).

Statens bör också införa riktade bidrag för sådan missbrukarvård och

kvalificerad social ungdomsvård som kräver institutionsplaceringar,

anser motionärerna.

Socialutskottets yttrande

Motionsyrkanden om behovet av en översyn av missbrukarvårdens

organisation och förutsättningar har nyligen behandlats och avstyrkts

i betänkande 2002/03:SoU13 (s. 6 och 7 samt 21). Utskottet har inte

ändrat inställning i denna fråga. Socialutskottet anser att

finansutskottet bör avstyrka motion Fi27 (fp) yrkande 3.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet noterar att frågan om en översyn av missbrukarvårdens

organisation och förutsättningar nyligen behandlats och avstyrkts av

socialutskottet. Finansutskottet gör samma bedömning som

socialutskottet och avstyrker därmed motion Fi27 (fp) yrkande 3.

21 Kommuner och landsting som arbetsgivare

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsyrkande om att förbättrade möjligheter

för de anställda i kommuner och landsting att anpassa arbetsformerna

efter de anställdas förutsättningar. Jämför reservation 27 (fp).

Motionen

I motion Fi27 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) framförs att kommuner och

landsting har ett särskilt ansvar att förnya sig i rollen som

arbetsgivare. Sjukskrivningarna inom kommunsektorn är höga och

regeringens förslag om förlängd sjuklöneperiod blir en tung börda för

kommuner och landsting. Det finns rekryteringsproblem som ytterligare

understryker problemet. För att klara personalförsörjningen måste

arbetsformerna för anställda i välfärdssektorn i högre grad anpassas

efter de anställdas förutsättningar (yrkande 5). Det måste vara

möjligt för äldre att stanna kvar längre i arbetslivet och det måste

vara möjligt att kombinera arbete och familj. För detta krävs att de

offentliga monopolen inom välfärdssektorn bryts. Fler konkurrerande

arbetsgivare är en förutsättning för att stärka de anställdas

ställning och skapa bättre utvecklingsmöjligheter, skriver

motionärerna.

Finansutskottets ställningstagande

Det finns ett stort behov av utbildad personal inom vården och skolan.

Utskottet anser att det är angeläget att kommuner och landsting är

attraktiva arbetsplatser som kan rekrytera och behålla kompetent

personal för sina uppgifter. Utskottet delar emellertid inte

motionärernas uppfattning att fler konkurrerande arbetsgivare är en

förutsättning för att stärka de anställdas ställning. Utskottet anser

att de beslutade och föreslagna resurstillskotten är av stor betydelse

för kommunerna och landstingen i ambitionen att få mer attraktiva

arbetsplatser. Det pågår dessutom arbete med att förbättra

personalsituationen i kommuner och landsting. Antalet

utbildningsplatser utökas och satsningar görs på kompletterande

lärarutbildningar för att personer som sedan tidigare har en

ämnesutbildning ska kunna arbeta som lärare inom sina specialområden.

Det pågår också ett långsiktigt arbete inom bl.a. Svenska

Kommunförbundet och Landstingsförbundet för att öka attraktionen för

ungdomar att välja utbildningar som efterfrågas inom respektive

sektor.

Finansutskottet anser inte att något tillkännagivande i frågan är

befogat och avstyrker därmed motion Fi27 (fp) yrkande 5.

22 Folkhälsoarbetet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsförslag om folkhälsoarbetet, med

hänvisning till att riksdagen nyligen behandlat en proposition om mål

för folkhälsan. Jämför reservation 28 (fp).

Motionen

Karin Pilsäter m.fl. (fp) anser i motion Fi27 att regeringens

redovisning av folkhälsoarbetet i skrivelsen är otillfredsställande

(yrkande 9). Möjligheterna för kommuner att få statlig uppbackning i

arbetet med folkhälsofrågorna är små, och den proposition som

regeringen nyligen har lagt fram sänker ambitionsnivån inom detta

område. Den försämrade folkhälsan riskerar dessutom att ytterligare

försvaga kommunernas ekonomi, anser motionärerna.

Socialutskottets yttrande

Socialutskottet har nyligen behandlat regeringens proposition Mål för

folkhälsan (prop. 2002/03:35, bet. 2002/03:SoU7, rskr. 2002/03:145). I

propositionen har bl.a. behovet av stöd till det lokala och regionala

folkhälsoarbetet behandlats (s. 98 ff.). I propositionen föreslås ett

övergripande nationellt folkhälsomål och en sektorsövergripande

målstruktur för det samlade folkhälsoarbetet med elva målområden.

Enligt regeringens uppfattning, vilken delas av utskottet, ger det

övergripande folkhälsomålet, tillsammans med de beslutade målområdena,

kommunerna stöd i det lokala folkhälsoarbetet. När det gäller

uppföljningen av det lokala arbetet vill utskottet även peka på det

samarbete som har initierats mellan Statens folkhälsoinstitut, Svenska

Kommunförbundet och Landstingsförbundet för att diskutera hur

avrapporteringen från lokal och regional nivå till nationell nivå ska

kunna ske utan att försvåra för den regionala och lokala nivån.

Sammanfattningsvis anser utskottet att kommunerna genom det pågående

arbetet på området erhåller ett tillfredsställande stöd i sitt

folkhälsoarbete. Socialutskottet föreslår därför att finansutskottet

avstyrker motion Fi27 (fp) yrkande 9.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet gör inte någon annan bedömning än socialutskottet

beträffande det stöd kommunerna erhåller i sitt folkhälsoarbete.

Utskottet avstyrker därmed motion Fi27 (fp) yrkande 9.

23 Kostnaderna för socialbidrag

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsförslag om att ta fram underlag för att

visa hur stor del av kostnaderna för socialbidrag som är direkt

beroende av arbetslöshet. Jämför reservation 29 (fp).

Motionen

Att människor ska kunna ta sig ur bidragsberoende är ett gemensamt

ansvar för stat och kommun, och därför bör även ansvaret för

kostnaderna vara delat framhåller Karin Pilsäter m.fl. (fp) i motion

Fi27. Ett underlag som visar hur stor del av socialbidragskostnaderna

som är direkt beroende av arbetslöshet bör tas fram för att kunna

arbeta vidare med förändringar som innebär drivkrafter att byta bidrag

mot egen försörjning (yrkande 4).

Finansutskottets ställningstagande

I skrivelsen redovisar regeringen att arbetsmarknaden förbättrades

från 1997 och att antalet socialbidragstagare minskat. Andelen av

befolkningen som får socialbidrag är nu på 1991 års nivå. Det finns

flera exempel på samverkansprojekt inom socialtjänsten,

försäkringskassorna och arbetsförmedlingen som bidragit till att

biståndstagare fått en egen försörjning.

Utskottet anser att det är angeläget att beroendet av socialbidrag

minskar och att människor får möjlighet till egen försörjning. Att

halvera antalet socialbidragstagare från 1999 till 2004 är ett

prioriterat mål för regeringen. Det är väl känt, och framgår även av

regeringens skrivelse, att arbetslösheten är en faktor som har stor

betydelse för socialbidragskostnaderna. Utskottet anser dock inte att

riksdagen behöver göra något tillkännagivande om att ta fram nytt

statistiskt underlag om socialbidrag och arbetslöshet.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi 27 (fp) yrkande 4.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i

utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Tillfälligt sysselsättningsstöd, punkt 2 (m, c)

av Fredrik Reinfeldt (m), Gunnar Axén (m), Lena Ek (c) och

Tomas Högström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 1. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna

2002/03:Fi14 yrkande 4, 2002/03:Fi15 yrkande 9 och 2002/03:Fi17

yrkande 7 och avslår proposition 2002/03:100 punkt 8.

Ställningstagande

Vi anser att det tillfälliga sysselsättningsstödet till kommuner och

landsting bör upphävas. Vad som behövs är inte tillfälliga stöd utan

långsiktiga och strukturella reformer som varaktigt stärker

företagsklimatet. Därmed stärks också kommunernas långsiktiga

skattebas och ekonomi.

Regeringens uttalade syfte med förslaget till förlängning av

sysselsättningsstödet är att ge kommunerna ett ytterligare statligt

stöd för sin verksamhet. Kommuner kan dock inte bygga sin verksamhet

på tillfälliga stöd utan de behöver tydliga och stabila spelregler för

en hållbar och balanserad ekonomi. Dessutom är sysselsättningsstödet

inte konkurrensneutralt mellan olika verksamhetsformer, vilket bl.a.

försvårar en rättvis offentlig upphandling och försvårar för privat

verksamhet.

Även den nu föreslagna förstärkningen och förlängningen av det

tillfälliga sysselsättningsstödet till kommuner och landsting föreslås

avräknas mot skattekontot, dvs. mot statsbudgetens inkomster. Något

skäl till varför denna lösning väljs redovisas inte av regeringen.

Enligt 17 § första stycket budgetlagen ska statens inkomster och

utgifter redovisas brutto på statsbudgeten. Den valda ordningen kan

inte anses vara förenlig med bruttoredovisningsprincipens krav på att

inkomster som redovisas mot en inkomsttitel på statsbudgeten alltid

ska budgeteras och redovisas brutto. Finansutskottet har vid ett

flertal tillfällen i sina betänkanden betonat bruttoredovisningens

betydelse för att öka statsbudgetens genomsiktlighet i syfte att

förbättra riksdagens möjligheter att fatta ett välgrundat

budgetbeslut.

Skatteavdrag av detta slag kan bidra till att tilltron till

utgiftstaket som ett återhållande styrinstrument urholkas. En utgift

som avräknas direkt mot en inkomsttitel påverkar inte statsbudgetens

utgiftssida och omfattas därför inte heller av utgiftstaket. Därför

kommer den inte heller att prövas mot andra utgifter.

Vi anser att riksdagen bör avslå regeringens förslag om förstärkning

och förlängning av det tillfälliga sysselsättningsstödet. Därmed

bifaller riksdagen delvis motionerna Fi14 (m) yrkande 4, Fi15 (fp)

yrkande 9 och Fi17 (c) yrkande 7 samt avslår proposition 2002/03:100

punkt 8.

2. Tillfälligt sysselsättningsstöd, punkt 2 (fp)

av Karin Pilsäter (fp) och Gunnar Nordmark (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 2. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi15 yrkande

9, bifaller delvis motionerna 2002/03:Fi14 yrkande 4 och 2002/03:Fi17

yrkande 7 och avslår proposition 2002/03:100 punkt 8.

Ställningstagande

Vi anser att det tillfälliga sysselsättningsstödet till kommuner och

landsting bör upphävas och ersättas av ett förstärkt stöd inom ramen

för statsbidragen till kommunerna. Framför allt behövs strukturella

reformer som varaktigt stärker företagsklimatet. Därmed stärks också

kommunernas långsiktiga skattebas och ekonomi.

Regeringens uttalade syfte med förslaget till förlängning av

sysselsättningsstödet är att ge kommunerna ett ytterligare statligt

stöd för sin verksamhet. Kommuner kan dock inte bygga sin verksamhet

på tillfälliga stöd utan de behöver tydliga och stabila spelregler för

en hållbar och balanserad ekonomi. Dessutom är sysselsättningsstödet

inte konkurrensneutralt mellan olika verksamhetsformer, vilket bl.a.

försvårar en rättvis offentlig upphandling och fördyrar medborgarnas

valfrihet.

Även den nu föreslagna förstärkningen och förlängningen av det

tillfälliga sysselsättningsstödet till kommuner och landsting föreslås

avräknas mot statsbudgetens inkomster via skattekontot.

Enligt 17 § första stycket budgetlagen ska statens inkomster och

utgifter redovisas brutto på statsbudgeten. Den valda ordningen kan

inte anses vara förenlig med bruttoredovisningsprincipens krav på att

inkomster som redovisas mot en inkomsttitel på statsbudgeten alltid

ska budgeteras och redovisas brutto. Finansutskottet har vid ett

flertal tillfällen i sina betänkanden betonat bruttoredovisningens

betydelse för att öka statsbudgetens genomsiktlighet i syfte att

förbättra riksdagens möjligheter att fatta ett välgrundat

budgetbeslut.

Skatteavdrag av detta slag leder till att tilltron till utgiftstaket

som ett återhållande styrinstrument urholkas. En utgift som avräknas

direkt mot en inkomsttitel påverkar inte statsbudgetens utgiftssida

och omfattas därför inte heller av utgiftstaket. Därför kommer den

inte heller att prövas mot andra utgifter.

Vi anser att riksdagen bör avslå regeringens förslag om förstärkning

och förlängning av det tillfälliga sysselsättningsstödet och i stället

i budgetpropositionen lägga ett samlat förslag till statligt stöd för

den kommunala verksamheten inom ramen för utgiftsområde 25. Därmed

bifaller riksdagen motion Fi15 (fp) yrkande 9, bifaller delvis

motionerna Fi14 (m) yrkande 4 och Fi17 (c) yrkande 7 och avslår

proposition 2002/03:100 punkt 8.

3. Utjämningssystemet, punkt 5 (m)

av Fredrik Reinfeldt (m), Gunnar Axén (m) och Tomas

Högström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 3. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi26 yrkande

4, bifaller delvis motion 2002/03:Fi206 yrkande 1 och avslår

motionerna 2002/03:Fi24 yrkande 4, 2002/03:Fi25 yrkande 3 och

2002/03:Fi27 yrkandena 11 och 12.

Ställningstagande

Vi anser att det kommunala utjämningssystemet bör avskaffas.

Skillnader mellan kommuner när det gäller exempelvis sociala behov bör

kompenseras genom statsbidrag.

Nuvarande utjämningssystem innebär en omflyttning av skattemedel från

en kommun till en annan och har direkt skadliga effekter för

samhällsekonomin. Det tar bort alla incitament för kommunerna att

själva påverka sin inkomstsituation. Systemet straffar kommuner som

har hög förvärvsfrekvens och skapar nya jobb. Dessutom är nuvarande

system inte förenligt med grundlagens bestämmelser.

Vi föreslår - i avvaktan på ett nytt statligt system - att vissa

förändringar görs i utjämningssystemet fr.o.m. 2004. Kommuner och

landsting som har en relativ skattekraftstillväxt ska få behålla

denna. Kommuner som tappar skattekraft ska få kompensation för detta.

Vi anser vidare att en spärr ska införas för utjämningsavgiften för

landsting. År 2004 ska ett landsting maximalt betala 10 % av sin

relativa skattekraft i inkomstutjämningsavgift och från 2005 högst

7 %.

Vad vi anfört här bör riksdagen som sin mening tillkännage för

regeringen. Det innebär att vi anser att riksdagen bör bifalla motion

Fi26 (m) yrkande 4 och delvis bifalla motion Fi206 (m) yrkande 1 samt

avslå övriga här aktuella motionsyrkanden.

4. Utjämningssystemet, punkt 5 (fp)

av Karin Pilsäter (fp) och Gunnar Nordmark (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 4. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi27 yrkandena

11 och 12 och avslår motionerna 2002/03:Fi24 yrkande 4, 2002/03:Fi25

yrkande 3, 2002/03:Fi26 yrkande 4 och 2002/03:Fi206 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi anser att människor ska ha samma möjligheter till grundläggande

kommunalt finansierad service oavsett var de bor i landet och vilken

inkomstnivå övriga invånare har i kommunen. Ett system för utjämning

av de kommunal-ekonomiska förutsättningarna är därför både rimligt och

nödvändigt. Utjämningssystemets nuvarande konstruktion leder dock till

orimliga följder både för kommunernas ekonomi och för medborgarnas

situation. Det nuvarande systemet hämmar tillväxt och är

svåröverskådligt och svårbegripligt. Skatteutjämningssystemet ska vara

tillväxtfrämjande.

Vi anser att den parlamentariska Kommittén om översyn av inkomst- och

skatteutjämningen bör ges tilläggsdirektiv. De nuvarande direktiven är

alltför begränsade. Kommittén bör utreda en renodling av systemet.

Antalet ingående faktorer ska minskas. Vi anser att inkomst- och

kostnadsutjämning bör ses samlat och inte, som i dagens system,

separerat. Utjämningen ska baseras på tydligt mätbara strukturella

kostnadsskillnader. Kommittén bör även utreda om utjämningen som

helhet kan och bör ske genom statens försorg och vilka övriga

förändringar i relationen mellan stat och kommun som då krävs.

Vi anser dessutom att skatteutjämningssystemet borde utvärderas av en

helt utomstående, oberoende granskare för att säkra en fullständig,

förutsättningslös och objektiv utvärdering.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen vad vi här redovisat om det

kommunala utjämningssystemet. Det innebär att vi anser att riksdagen

bör bifalla motion Fi27 (fp) yrkandena 11 och 12 samt avslå övriga här

aktuella motionsyrkanden.

5. Utjämningssystemet, punkt 5 (kd)

av Olle Sandahl (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 5. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi24 yrkande 4

och avslår motionerna 2002/03:Fi25 yrkande 3, 2002/03:Fi26 yrkande 4,

2002/03:Fi27 yrkandena 11 och 12 och 2002/03:Fi206 yrkande 1.

Ställningstagande

Jag anser att en invånare i Sverige ska kunna få lika god sjukvård och

kommunal service oavsett var hon eller han bor. Kommunerna ska ha

likvärdiga förutsättningar för sin verksamhet och service oberoende av

skattekraft och opåverkbara strukturella kostnader. Däremot hör

rimliga skillnader i servicenivå, effektivitet och skattesats till den

kommunala självstyrelsen och ska således inte kompenseras. Systemet

ska förena en utjämning med incitament för tillväxt och förnyelse. Det

är viktigt att systemet är begripligt och demokratiskt förankrat hos

alla kommuner och landsting. Jag är dock kritisk mot

kostnadsutjämningens bristande träffsäkerhet. Jag anser vidare att

utjämningssystemet inte är i enlighet med grundlagens intentioner om

den kommunala självstyrelsen, lokaliseringsprincipen och den kommunala

beskattningsrätten. Jag anser därför att systemet bör innefatta ett

större mått av statligt ansvar.

Vad jag anfört här om utjämningssystemet bör riksdagen tillkännage för

regeringen. Jag tillstyrker därmed motion Fi24 (kd) yrkande 4 samt

avstyrker övriga här aktuella motionsyrkanden.

6. Utjämningssystemet, punkt 5 (c)

av Lena Ek (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 6. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi25 yrkande 3

och avslår motionerna 2002/03:Fi24 yrkande 4, 2002/03:Fi26 yrkande 4,

2002/03:Fi27 yrkandena 11 och 12 och 2002/03:Fi206 yrkande 1.

Ställningstagande

En väl fungerande kommunal skatteutjämning bidrar till att en

grundläggande service och förutsättningar för tillväxt kan komma hela

landet till del. Alla medborgare har rätt till likvärdig skola, vård

och omsorg. Systemet ska utjämna såväl skillnader i skattekraft som

strukturella skillnader. Jag anser att dagens utformning av

utjämningssystemet fungerar generellt sett bra. Delar av systemet

behöver dock ses över för att ta bort vissa "skönhetsfläckar".

Det nuvarande systemets tekniska konstruktion kan ibland leda till

effekter som kan anses tillväxthämmande. Kommunernas och landstingens

ambitioner att höja tillväxten av skattebasen missgynnas i rådande

system, då tillväxten regleras via de generella statsbidragen.

Jag anser att en utredning bör se över den tekniska konstruktionen för

att komma till rätta med vissa negativa marginaleffekter. För att

minska kommunernas beroende av transfereringar bör även vissa faktorer

i skatteutjämningssystemet föras över till den statliga

regionalpolitiken.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen vad jag har anfört om det

kommunala utjämningssystemet. Det innebär att jag tillstyrker motion

Fi25 (c) yrkande 3 samt avstyrker övriga här aktuella motionsyrkanden.

7. Pengsystem och alternativa driftsformer, punkt 6 (m)

av Fredrik Reinfeldt (m), Gunnar Axén (m) och Tomas

Högström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 7. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi26 yrkandena

2 och 5 och avslår motionerna 2002/03:Fi24 yrkande 5, 2002/03:Fi25

yrkande 7, 2002/03:Fi27 yrkandena 1 och 8, 2002/03:Fi284 yrkande 7 och

2002/03:N397 yrkandena 23-25.

Ställningstagande

Vi anser att staten ska överta finansieringen av skolan via en

nationell skolpeng som följer eleven till den skola han/hon har valt.

Ett skolpengsystem gör det möjligt för elever och föräldrar att själva

välja producent och leder därmed till ökad valfrihet och mångfald.

Kommunerna ska därefter vara en utbildningsanordnare bland andra, och

kommunernas uppgift blir att svara för att kommunala skolor har den

ledning som gör att de lever upp till de krav som elever och föräldrar

ställer. Skolpengen innebär också att pengarna går direkt till varje

skola och att skolorna därmed kan höja kvaliteten i undervisningen.

Vi anser även att en äldrepeng bör införas. En äldrepeng gör det

möjligt för medborgarna i en kommun att själva välja kommunen, ett

kooperativ eller en privat leverantör. Enligt vår mening ger detta

kommunen möjlighet att agera som en producent av välfärdstjänster

bland andra, medan medborgarna får rätt att vända sig till en

alternativ producent. Då resurserna följer brukarna när de flyttar

från en kommun till en annan, blir det också attraktivt för kommuner

att erbjuda en väl fungerande omsorg. Vidare vill vi vad beträffar vår

syn på en äldrepeng hänvisa till reservation 3 till socialutskottets

betänkande 2002/03:SoU9, Äldrepolitiken - Uppföljning av den

nationella handlingsplanen och förslag angående kommunernas

äldreomsorg.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen vad vi har anfört om

pengsystem, alternativa driftsformer och valfrihet. Det innebär att vi

tillstyrker motion Fi26 (m) yrkandena 2 och 5 och avstyrker övriga

motionsyrkanden.

8. Pengsystem och alternativa driftsformer, punkt 6 (fp)

av Karin Pilsäter (fp) och Gunnar Nordmark (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 8. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Fi27

yrkandena 1 och 8 och 2002/03:N397 yrkandena 23-25 och avslår

motionerna 2002/03:Fi24 yrkande 5, 2002/03:Fi25 yrkande 7,

2002/03:Fi26 yrkandena 2 och 5 och 2002/03:Fi284 yrkande 7.

Ställningstagande

Folkpartiet anser att valfriheten, konkurrensen och kvaliteten måste

stärkas. En nationell skolpeng måste införas, och den ska betalas ut

till den skola som föräldrar och elever väljer. Friskolor måste kunna

etablera sig på samma villkor som kommunala skolor. Med alternativ

höjs också kvaliteten i kommunala skolor. Skolpengssystemet för

dessutom ut det konkreta inflytandet över skolans vardag till de

enskilda skolorna, rektorerna och lärarna. Med en nationell skolpeng

kan likvärdigheten också garanteras jämfört med i dag där kommuner

prioriterar skolan mycket olika. Elever som bäst behöver skolans stöd

skulle garanteras detta då, enligt vår mening, en fjärdedel av

skolpengen ska reserveras för elever med behov av särskilt stöd, för

elever med annat modersmål än svenska och för elever i utsatta

områden.

Äldres möjligheter att kunna välja service kan och bör ökas både inom

äldreboendet och hemtjänsten. Stödet från kommunen ska kunna användas

hos valfri kvalitetsgodkänd vårdgivare, kommunal eller icke-kommunal.

Vi anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till

en sådan lagändring att valfrihetsprincipen skrivs in i

socialtjänstlagen, för både boende och hemtjänst. Vidare vill vi vad

beträffar vår syn på inriktningen av äldrepolitiken hänvisa till

reservation 4 till socialutskottets betänkande 2002/03:SoU9,

Äldrepolitiken - Uppföljning av den nationella handlingsplanen och

förslag angående kommunernas äldreomsorg.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen vad vi har anfört. Det

innebär att vi tillstyrker motionerna Fi27 (fp) yrkandena 1 och 8 och

N397 (fp) yrkandena 23-25 samt avstyrker övriga motionsyrkanden

9. Pengsystem och alternativa driftsformer, punkt 6 (kd)

av Olle Sandahl (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 9. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Fi24

yrkande 5 och 2002/03:Fi284 yrkande 7 och avslår motionerna

2002/03:Fi25 yrkande 7, 2002/03:Fi26 yrkandena 2 och 5, 2002/03:Fi27

yrkandena 1 och 8 och 2002/03:N397 yrkandena 23-25.

Ställningstagande

Kristdemokraterna menar att kommuninvånarna bör ges möjlighet att

fritt välja utförare av individuella servicetjänster genom olika typer

av modeller för eget val, t.ex. barnomsorg och skola. Medborgaren bör

i så hög grad som möjligt kunna påverka sin situation och välja det

alternativ av gemensamt finansierad vård som passar henne eller honom

bäst. Modeller med eget val är det verktyg vi anser bäst klarar av att

skapa valfrihet, mångfald och hög kvalitet och därmed ge trygghet till

den som brukar tjänsten. Kommunen behöver inte vara enda utförare. Med

tydliga kvalitetsmål, uppföljning och utvärdering kan alternativa

driftsformer öka valfriheten inom skolan och tillföra ekonomisk

och/eller ideell nytta.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen vad vi har anfört om eget

val. Det innebär att vi tillstyrker motionerna Fi24 (kd) yrkande 2 och

Fi284 (kd) yrkande 7 samt avstyrker övriga motionsyrkanden.

10. Pengsystem och alternativa driftsformer, punkt 6 (c)

av Lena Ek (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 10. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi25 yrkande

7 och avslår motionerna 2002/03:Fi24 yrkande 5, 2002/03:Fi26 yrkandena

2 och 5, 2002/03:Fi27 yrkandena 1 och 8, 2002/03:Fi284 yrkande 7 och

2002/03:N397 yrkandena 23-25.

Ställningstagande

Målsättningen i kommuners och landstings arbete ska vara att uppnå

bästa kvalitet till bästa pris för att få resurserna att räcka till

alltfler. I det arbetet måste det även åvila huvudmännen att avgöra

vilken driftsform som lämpar sig bäst för respektive sektor. Jag anser

att statliga restriktioner och regelverk avseende den kommunala

sektorn håller tillbaka nyföretagandet, tillväxten och kvinnornas roll

på arbetsmarknaden. Konkurrens och mångfald av driftsformer i det

kommunala utförandet ska inte undervärderas som utvecklings- och

tillväxtfaktor på många områden. Staten ska inom det kommunala området

inte reglera verksamheten så att möjligheten till alternativa

driftsformer inom kommuner och landsting hämmas.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen vad jag har anfört om

konkurrens och mångfald i den kommunala verksamheten. Det innebär att

jag tillstyrker motion Fi25 (c) yrkande 7 samt avstyrker övriga

motionsyrkanden.

11. Kommunal självstyrelse, punkt 7 (m, kd, c)

av Fredrik Reinfeldt (m), Gunnar Axén (m), Lena Ek (c),

Tomas Högström (m) och Olle Sandahl (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 11. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna

2002/03:Fi24 yrkande 2, 2002/03:Fi25 yrkande 5, 2002/03:Fi26 yrkande 1

och 2002/03:Fi284 yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

Frågan om den kommunala självstyrelsens ställning behandlades ingående

i Konstitutionsutskottets betänkande 2000/01:KU12. I reservation 5

utvecklade vi vår syn på behovet av en grundlagsreglering av den

kommunala självstyrelsen. Vi står fortfarande fast vid vår dåvarande

ståndpunkt.

I reservationen anfördes att regeringsformen visat sig otillräcklig

för att skydda den kommunala självstyrelsen. Kommunernas

förutsättningar att själva besluta i kommunala angelägenheter bör

därför regleras i grundlag på ett sätt som garanterar kommunerna

möjligheter att sörja för sina invånares intressen utan opåkallade

ingrepp från statens sida. Enligt vår uppfattning är det en avgörande

demokratifråga att den offentliga makten utövas så nära medborgarna

som möjligt. Lokala beslutsfattare har en närmare relation till sina

väljare och kan lättare uppmärksamma deras önskemål. En tydligt

förstärkt kommunal kompetens bör fastställas i regeringsformen med

ledning av subsidiaritetsprincipen. En utredning bör tillsättas i

syfte att lägga fram förslag om en sådan reglering. Utredningen bör

omfatta frågan om på vilken nivå - grundlag, lag som beslutas i samma

ordning som riksdagsordningen eller vanlig lag - olika kompetenser bör

regleras.

Vad vi här anfört bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin

mening. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna Fi24 (kd) yrkande

2, Fi25 (c) yrkande 5, Fi26 (m) yrkande 1 samt Fi284 (kd) yrkandena 2

och 3.

12. Kommunal näringsverksamhet, punkt 8 (m, fp)

av Fredrik Reinfeldt (m), Karin Pilsäter (fp), Gunnar Axén

(m), Tomas Högström (m) och Gunnar Nordmark (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 12. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna

2002/03:Fi236 yrkande 5 och 2002/03:Fi270 yrkandena 1, 2 och 4 och

avslår motion 2002/03:Fi285 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att kommunal verksamhet i allmänhet ska bedrivas i

förvaltningsform och endast i undantagsfall i bolagsform. Skälen för

detta är flera. Kommuner ska inte ge sig in på områden där det privata

näringslivet väl kan svara för de behov det handlar om. Ofta innebär

den kommunala bolagsverksamheten att små privata tjänsteföretag på

redan fungerande marknader konkurreras ut. Om kommunen ger sig in för

att konkurrera med privata företag har det kommunala bolaget ett

synnerligen ojämlikt övertag genom att ha kommunen och dess

skattebetalare som garant. Den kommunala verksamheten ska styras

demokratiskt med mesta möjliga insyn från medborgarna. Med

bolagsformen blir allmänhetens insyn i praktiken sämre. Det kommunala

företagandet medför dessutom risker för kommunerna och deras

skattebetalare.

Kritiken mot kommunala bolag gäller även om kommunen bara äger en

mindre del av bolaget. Det är alarmerande att antalet företag där

kommunerna är minoritetsägare har ökat eftersom det tyder på att

kommunerna försöker undgå kritik genom att liera sig med andra ägare.

Denna utveckling bör särskilt granskas.

Kommunerna bildar sedan ett antal år koncerner. Det enda syftet med

detta är rimligen att slippa betala statlig skatt. Vi anser att

regeringen bör lägga fram förslag om lagändringar som omöjliggör denna

typ av skatteplanering.

Vad som anförts bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin

mening. Vi föreslår därmed att riksdagen delvis bifaller motionerna

Fi236 (m) yrkande 5 och Fi270 (fp) yrkandena 1, 2 och 4 samt avslår

motion Fi285 (kd) yrkande 2.

13. Kommunal näringsverksamhet, punkt 8 (kd)

av Olle Sandahl (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 13. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi285 yrkande

2 och avslår motionerna 2002/03:Fi236 yrkande 5 och 2002/03:Fi270

yrkandena 1, 2 och 4.

Ställningstagande

Jag anser att kommunala bolag i princip bör avvecklas på marknader där

privata företag konkurrerar eller skulle kunna konkurrera på ett

funktionellt sätt, under förutsättning att det gemensamma bästa inte

talar för ett kommunalt ägande. Ett sätt att stödja företagandet är

att vid kommunala upphandlingar dela ordern i flera poster så att även

de mindre företagen kan vara med i budgivningen.

Vad som här anförts bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin

mening. Jag föreslår därmed att riksdagen bifaller motion Fi285 (kd)

yrkande 2 samt avstyrker motionerna Fi236 (m) yrkande 5 och Fi270 (fp)

yrkandena 1, 2 och 4.

14. Konkurrensneutralitet, punkt 9 (m, kd)

av Fredrik Reinfeldt (m), Gunnar Axén (m), Tomas Högström

(m) och Olle Sandahl (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 14. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna

2002/03:Fi278 yrkande 4, 2002/03:Fi285 yrkande 5, 2002/03:Sk202,

2002/03:Sk212, 2002/03:Sk417 yrkande 20, 2002/03:So452 yrkande 3,

2002/03:N306 yrkande 22 och 2002/03:N396 yrkande 12.

Ställningstagande

Vi anser att det är oacceptabelt att privata entreprenörer som arbetar

med välfärdstjänster inte får verka på samma villkor som gäller för

offentliga tjänsteproducenter. Kommunkontosystemet har till uppgift

att skapa konkurrensneutralitet mellan privat och offentligt

producerade välfärdstjänster inom s.k. icke-skattepliktig verksamhet.

Huvudproblemet med systemet är enligt vår uppfattning att det inte

fullt ut åstadkommer sådan konkurrensneutralitet.

Regeringen aviserade redan våren 2000 att man avsåg att återkomma med

ett uppdrag om att analysera kommunkontosystemets effekter på

konkurrensneutraliteten. Vi anser att det är anmärkningsvärt att

regeringen trots detta fortfarande väljer att inte ta tag i frågan.

Regeringen bör utan dröjsmål utreda frågan om kommunkontosystemets

effekter på konkurrensneutraliteten mellan verksamhet i egen regi och

på entreprenad, i syfte att så snart som möjligt återkomma till

riksdagen med förslag som fullt ut skapar konkurrensneutralitet. Detta

bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

Med det anförda föreslår vi att riksdagen delvis bifaller motionerna

Fi278 (fp) yrkande 4, Fi285 (kd) yrkande 5, Sk202 (m), Sk212 (m),

Sk417 (m) yrkande 20, So452 (m) yrkande 3, N306 (c) yrkande 22 och

N396 (mp) yrkande 12.

15. Konkurrensneutralitet, punkt 9 (fp, c)

av Karin Pilsäter (fp), Lena Ek (c) och Gunnar Nordmark

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 15. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna

2002/03:Fi278 yrkande 4, 2002/03:Fi285 yrkande 5, 2002/03:Sk202,

2002/03:Sk212, 2002/03:Sk417 yrkande 20, 2002/03:So452 yrkande 3,

2002/03:N306 yrkande 22 och 2002/03:N396 yrkande 12.

Ställningstagande

Vi anser att det är oacceptabelt att privata entreprenörer som arbetar

med välfärdstjänster inte får verka på samma villkor som gäller för

offentliga tjänsteproducenter. Kommunkontosystemet har till uppgift

att skapa konkurrensneutralitet mellan privat och offentligt

producerade välfärdstjänster beträffande moms inom s.k. icke-

skattepliktig verksamhet. Huvudproblemet med systemet är enligt vår

uppfattning att det inte fullt ut åstadkommer sådan

konkurrensneutralitet.

Regeringen aviserade redan våren 2000 att man avsåg att återkomma med

ett uppdrag om att analysera kommunkontosystemets effekter på

konkurrensneutraliteten. Vi anser att det är anmärkningsvärt att

regeringen trots detta fortfarande väljer att inte ta tag i frågan.

Regeringen bör utan dröjsmål utreda frågan om kommunkontosystemets

effekter på konkurrensneutraliteten mellan verksamhet som drivs i egen

regi eller på entreprenad å ena sidan och privata alternativ å andra

sidan. De senare får högre driftskostnader genom att mervärdesskatten

inte är avdragsgill till skillnad från i kommunal drift eller vid

entreprenadupphandling. Detta fördyrar medborgarnas valfrihet.

Översynens syfte ska vara att regeringen så snart som möjligt

återkommer till riksdagen med förslag som fullt ut skapar

konkurrensneutralitet. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen

som sin mening.

Med det anförda föreslår vi att riksdagen delvis bifaller motionerna

Fi278 (fp) yrkande 4, Fi285 (kd) yrkande 5, Sk202 (m), Sk212 (m),

Sk417 (m) yrkande 20, So452 (m) yrkande 3, N306 (c) yrkande 22 och

N396 (mp) yrkande 12.

16. Sammanhållningspolitiken, punkt 10 (c)

av Lena Ek (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 16. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi25 yrkande

8.

Ställningstagande

EU:s kommande utvidgning innebär att sammanhållningspolitiken står

inför stora utmaningar. Inför nästa programperiod är det viktigt att

granska hur strukturfonderna har fungerat hittills. Det finns såväl

goda som mindre goda erfarenheter av sammanhållningspolitiken

hittills.

Jag anser att det krävs en kritisk och konstruktiv översyn av EU:s

strukturfonder och hur de egentligen fungerar. På sikt är det viktigt

att komma ur dagens byråkratiska, ineffektiva och centralistiska

system. Rundgång av resurser för regional utveckling via Bryssel är

sällan effektivt och har inget egenvärde.

Sammanhållningspolitiken bör i första hand inriktas på att stärka de

mest utsatta regionerna i Europa. Det gäller att stötta de mest

fattiga och eftersatta regionerna, vilka främst finns i de nya

medlemsländerna, men även regioner i Skandinavien med långa avstånd,

kärvt klimat och gleshet bör ingå i sammanhållningspolitiken framöver.

Centerpartiet bygger sin politik på ett underifrånperspektiv. De

lokala och regionala nivåerna bör ges förutsättningar att bättre än i

dag ta till vara på sina utvecklingsmöjligheter. Regionernas

självbestämmande, inflytande och delaktighet bör öka såväl i Sverige

som inom EU.

Vad som anförts bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin

mening. Jag föreslår därmed att riksdagen bifaller motion Fi25 (c)

yrkande 8.

17. Finansieringsprincipen och statsbidragen, punkt 11 (kd, c)

av Lena Ek (c) och Olle Sandahl (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 17. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna

2002/03:Fi24 yrkandena 3 och 6, 2002/03:Fi25 yrkandena 1 och 4 och

2002/03:So11 yrkande 3.

Ställningstagande

Den av riksdagen antagna finansieringsprincipen innebär att statliga

beslut som medför nya kostnader för kommuner och landsting också ska

finansieras av staten. Detta innebär att statliga reformbeslut ska

regleras genom att nivån på det generella statsbidraget ändras. Många

avsteg har emellertid gjorts från finansieringsprincipen sedan den

började tillämpas 1993. Kommuner och landsting har inte fått

kompensation via statsbidrag för att täcka kostnader för nya

uppgifter. Maxtaxan inom barnomsorgen är inte finansierad fullt ut av

staten utan är ett exempel på avsteg från finansieringsprincipen. I

och med att taxan inte är indexerad kommer avgifterna dessutom på sikt

att få en allt mindre ekonomisk betydelse. Vi anser att

finansieringsprincipen ska tillämpas strikt.

Enligt vår mening ska de specialdestinerade statsbidragen ingå i det

generella statsbidraget. Statlig detaljstyrning fångar inte upp lokala

behov och förutsättningar vilket kan leda till misshushållning med

gemensamma resurser. De lokala politikerna är bäst lämpade att

bestämma hur resurserna till verksamheten ska användas. Administration

av specialdestinerade bidrag är också resurskrävande och står inte i

rimlig proportion till den summa de omsätter. Effekterna av

specialdestinerade statsbidrag kan också bli att organisationer

undantas från sådana effektiviseringar som är nödvändiga för att få

kommunernas ekonomi i balans och bidrar till sektorns svårigheter att

planera långsiktigt. Ett fortsatt arbete för att stärka den kommunala

skattebasen är angeläget för att minska behovet av statliga bidrag och

då i synnerhet riktade bidrag.

Vad som anförts bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin

mening. Vi föreslår därmed att riksdagen delvis bifaller motionerna

Fi24 (kd) yrkandena 3 och 6, Fi25 (c) yrkandena 1 och 4 samt So11 (kd)

yrkande 3.

18. Insatser för personer med funktionshinder, punkt 13 (m, fp)

av Fredrik Reinfeldt (m), Karin Pilsäter (fp), Gunnar Axén

(m), Tomas Högström (m) och Gunnar Nordmark (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 18. Därmed bifaller riksdagen delvis motion 2002/03:Fi27

yrkande 2 och avslår motionerna 2002/03:Fi24 yrkande 8 och

2002/03:Fi25 yrkande 6.

Ställningstagande

Vi anser att systemet med personlig assistans så snart som möjligt, i

den del det nu är kommunalt, bör föras över till staten. Dessutom bör,

i enlighet med en fyrpartireservation i betänkande 2002/03:SoU1, (res.

11) frågan om ett statligt kostnadsansvar för assistansersättningen

utredas. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna som sin mening.

Vi föreslår därmed att riksdagen delvis bifaller motion Fi27 (fp)

yrkande 2 och avslår övriga här aktuella motionsyrkanden.

19. Insatser för personer med funktionshinder, punkt 13 (kd, c)

av Lena Ek (c) och Olle Sandahl (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 19. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna

2002/03:Fi24 yrkande 8 och 2002/03:Fi25 yrkande 6 och avslår motion

2002/03:Fi27 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi föreslår en samlad översyn av LSS-verksamheten för att värna en

fortsatt utveckling av en viktig reform. Med utgångspunkt i

kommunernas självklara ansvar för alla kommuninvånares välfärd bör en

fördjupad översyn av LSS-verksamheten se över regelverket,

huvudmannaskapet, hur en uppvärdering av berörda personalgrupper kan

ske och hur det långsiktiga finansieringsansvaret kan lösas. I övrigt

hänvisar vi till socialutskottets initiativ i betänkande

2002/03:SoU19, Översyn av lagen (1993:389) om assistansersättning och

därtill fogat särskilt yttrande.

Vad som anförts bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin

mening. Vi föreslår därmed att riksdagen delvis bifaller motionerna

Fi24 (kd) yrkande 8 och Fi25 (c) yrkande 6 samt avslår motion Fi27

(fp) yrkande 2.

20. Personal i skolan, punkt 14 (fp)

av Karin Pilsäter (fp) och Gunnar Nordmark (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 20. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi27 yrkande

6.

Ställningstagande

Hela 20 % av lärarkraften är obehörig samtidigt som eleverna behöver

välutbildade och motiverade lärare. Bristen på utbildade lärare är

allvarlig och det krävs att både kommunerna och staten tar sitt ansvar

för att åtgärda detta. Vi ställer oss bakom de extra

personalsatsningar i skolan som riksdagen har beslutat om men vi anser

att medlen måste användas till att anställa utbildade lärare. Det

skall också vara möjligt att använda medlen till att höja lärarnas

löner. Dagens regler för medlen är absurda och måste förändras. Om en

kommun anställer behöriga lärare, som ersättning för personer som

saknar utbildning för att undervisa, har denna kommun inte rätt till

de särskilda medlen.

Vad som anförts bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin

mening. Vi föreslår därmed att riksdagen bifaller motion Fi27 (fp)

yrkande 6.

21. Kommunal fastighetsavgift, punkt 15 (kd)

av Olle Sandahl (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 21. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi24 yrkande

1.

Ställningstagande

Jag står bakom Kristdemokraternas reservation från betänkande

2002/03:SkU9 (res. 3) om att avveckla den statliga fastighetsskatten

och ersätta den med en kommunal fastighetsavgift. I reservationen

anfördes bl.a. att skatt efter bärkraft är den princip som bör gälla.

Fastighetsskatten strider mot denna princip eftersom den drabbar alla

boende oavsett inkomst och betalningsförmåga. Den är en skatt på en

inkomst som inte finns.

Enligt min mening krävs en grundlig reformering av

fastighetsskattesystemet med sikte på en utfasning av den statliga

fastighetsskatten. I stället bör kommunerna ges möjlighet att ta ut en

fast avgift som ska vara relaterad till den kommunala service som är

kopplad till fastigheten, och inte vara baserad på marknadsvärde. Den

årliga fastighetsavgiften bör maximalt uppgå till 2 600 kr för småhus

och till 800 kr för bostadslägenheter. En sådan fastighetsavgift

skulle ge kommunerna en stabil avgiftsbas och på ett ansvarsfullt sätt

omvandla en illegitim statlig skatt på en fiktiv inkomst till en

kommunal avgift på långt lägre nivå för fastighetsrelaterad service.

Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna. Jag tillstyrker således motion Fi24 yrkande 1.

22. Balanskravet för kommunerna, punkt 16 (fp)

av Karin Pilsäter (fp) och Gunnar Nordmark (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 22. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Fi27

yrkande 10 och 2002/03:Fi270 yrkande 3.

Ställningstagande

Det finns goda skäl för att den kommunala verksamheten ska vara

stabil. För kommunerna gäller ett balanskrav, som avser varje enskild

kommun. Balanskravet på den kommunala ekonomin måste även kombineras

med verksamhetens krav på kontinuitet och kvalitet. Kommunerna borde

ges möjlighet att uppnå balanskravet genom att utjämna sitt ekonomiska

resultat över en konjunkturcykel. Då kan verksamheten vara mera

stabil. Kommunerna kan då i goda tider planera för sämre tider på ett

bättre sätt. Resultatutjämningen ska vara ett ansvar för den enskilda

kommunen, inte ett statligt. Om detta kräver en ändring i

redovisningslagen är Folkpartiet berett att öppna för detta.

Regeringen bör återkomma med förslag på hur en sådan reform kan

genomföras.

I likhet med vad Folkpartiet anförde i reservation 8 i betänkande

2001/02:FiU3 anser vi att det är angeläget att frågorna om den

kommunala förmögenheten blir föremål för granskning. Granskningen bör

avse frågan om avsättningar i den kommunala redovisningen, främst för

pensionsförpliktelser. Som kommunallagen är utformad kan en kommun

inte låta sin förmögenhet minska. Detta innebär t.ex. att en

tillväxtkommun tvingas göra avsättningar även när befintliga

tillgångar väl svarar mot kommunens pensionsåtagande. Det är rimligt

att det finns regler som motverkar att kommuner på ett ansvarslöst

sätt använder engångsintäkter för att finansiera permanenta åtaganden.

Det finns dock ingen anledning att kommuner ska ha stora

förmögenheter. Vi anser att denna fråga bör bli föremål för utredning.

Med det anförda föreslår vi att riksdagen bifaller motionerna Fi27

(fp) yrkande 10 och Fi270 (fp) yrkande 3.

23. Kommunernas skattebas, punkt 17 (c)

av Lena Ek (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 23. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi25 yrkande

2.

Ställningstagande

Jag förordar en modell där kommunernas skattebas förstärks kraftigt.

Centerpartiet föreslår en inkomstskattereform som ersätter

grundavdraget med en skatterabatt. Denna metod ökar kommunernas egen

skattebas och minskar beroendet av statsbidrag. En fördel ytterligare

med förändringen är att kommunerna får behålla ökningen av denna

skattebas genom tillväxten i lönesummorna. Inkomstskatteförslaget

innebär också att skattebasen i kommuner och landsting med låg

skattekraft ökar mer än genomsnittet, vilket innebär att även

omslutningen i utjämningssystemet minskar. Jag anser att regeringen

bör tillsätta en parlamentarisk utredning med uppdrag att föreslå

åtgärder för hur kommunernas skattebas kan stärkas och beroendet av

statsbidrag minskas.

Med det anförda föreslår jag att riksdagen bifaller motion Fi25 (c)

yrkande 2.

24. Hälsoförsäkring, punkt 18 (m)

av Fredrik Reinfeldt (m), Gunnar Axén (m) och Tomas

Högström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 24. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi26 yrkande

3.

Ställningstagande

Vi anser att en nationell gemensamt finansierad hälsoförsäkring i

framtiden bör ersätta den nuvarande landstingsskattefinansieringen av

sjukvård. Därmed blir finansieringen öronmärkt för sjukvården och den

kommer inte att trängas ut av andra landstingskommunala åtaganden.

Vidare vill vi vad beträffar vår syn på en hälsoförsäkring hänvisa

till reservation 1 till socialutskottets betänkande 2002/03:SoU3

Hälso- och sjukvårdsfrågor m.m. Vad vi här har anfört bör riksdagen ge

regeringen till känna som sin mening.

Vi tillstyrker därmed motion Fi26 (m) yrkande 3.

25. Allmän förskola, punkt 19 (fp)

av Karin Pilsäter (fp) och Gunnar Nordmark (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 25. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi27 yrkande

7.

Ställningstagande

Vi anser att det behövs tydliga mål för den allmänna förskolan. Den

nya allmänna förskolan var tänkt som en pedagogiskt medveten

verksamhet, som på ett mjukt sätt skulle vara skolförberedande. Inte

minst de barn som annars inte går i förskolan skulle genom den

allmänna förskolan få möjlighet till pedagogiskt stöd några timmar om

dagen åren innan de börjar skolan. Tyvärr saknas tydliga pedagogiska

mål för den allmänna förskolan, och den har i stället blivit ett sätt

att sänka avgiften för dem som redan inom maxtaxans ram har barn i

heldagsomsorg. I arbetet med måluppfyllelse bör förskollärarna ha

huvudansvaret.

Med det anförda föreslår vi att riksdagen bifaller motion Fi27 (fp)

yrkande 7.

26. Missbrukarvård, punkt 20 (fp)

av Karin Pilsäter (fp) och Gunnar Nordmark (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 26. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi27 yrkande

3.

Ställningstagande

Vi anser att tillståndet inom missbrukarvården är allvarligt eftersom

huvudmannaskapsfördelningen och ekonomiskt ansvar inte fungerar.

Problemet kommer att belysas genom resultatet av den utredning som

granskar tillämpningen av lagen om vård av missbrukare i vissa fall.

Vi anser dock att resultatet av denna utredning måste följas av en mer

genomgripande översyn av missbrukarvårdens organisation och

förutsättningar. I övrigt vill vi vad beträffar vår syn på en behovet

av en översyn av missbrukarvården hänvisa till reservation 1 i

socialutskottets betänkande 2002/03:SoU13 Med tvång och god vilja -

vad gör Statens institutionsstyrelse.

Vad vi har anfört bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin

mening. Därmed tillstyrker vi motion Fi27 (fp) yrkande 3.

27. Kommuner och landsting som arbetsgivare, punkt 21 (fp)

av Karin Pilsäter (fp) och Gunnar Nordmark (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 27. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi27 yrkande

5.

Ställningstagande

Kommuner och landsting har ett särskilt ansvar att omstrukturera och

förnya sin organisation i rollen som arbetsgivare. Sjukfrånvaron, som

ökat markant på hela arbetsmarknaden under de senaste åren, har

särskilt drabbat dessa sektorer.

Kommuner och landsting har också problem att rekrytera utbildad

arbetskraft. För att klara personalförsörjningen måste nya

angreppssätt till. Arbetssituationen för anställda i välfärdssektorn

måste förbättras, och för detta krävs att de offentliga monopolen

bryts. Det måste finnas större möjligheter för den anställde att

anpassa sin arbetsform och arbetets innehåll.

Äldre måste uppmuntras att stanna kvar i arbetslivet längre än vad de

gör i dag. För att kommuner och landsting ska klara

personalförsörjningen är det en förutsättning att äldre anställdas

kunskap och kompetens bättre tas till vara. Det måste i större

utsträckning finnas möjligheter att anpassa sina arbetstider och

arbetsformer. Det kräver också att möjligheter till fortbildning och

kompetensutveckling inom arbetslivet utvecklas även för äldre. Även

för anställda med yngre barn är det nödvändigt att i större

utsträckning kunna forma sitt liv och sin arbetssituation efter

individuella förutsättningar.

Fler konkurrerande arbetsgivare är en förutsättning för att stärka de

anställdas ställning och skapa bättre utvecklingsmöjligheter.

Vad vi har anfört bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin

mening. Därmed tillstyrker vi motion Fi27 (fp) yrkande 3.

28. Folkhälsoarbetet, punkt 22 (fp)

av Karin Pilsäter (fp) och Gunnar Nordmark (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 22 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 28. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi27 yrkande

9.

Ställningstagande

Vi anser att den proposition om folkhälsoarbetet som regeringen lade

fram för några månader sedan innebär en nedprioritering jämfört med de

ambitioner som fanns för några år sedan. Vi anser också att

regeringens redovisning av folkhälsoarbetet i skrivelsen om den

kommunala sektorn är otillfredsställande. Kommunernas möjligheter att

få statens uppbackning för ett bra arbete med folkhälsofrågorna är i

verkligheten små. Vi anser dessutom att den kommunala ekonomin på sikt

riskerar att ytterligare försvagas genom följderna av en försämrad

folkhälsa. Vad vi anfört bör riksdagen tillkännage för regeringen som

sin mening.

Vi tillstyrker därmed motion Fi27 (fp) yrkande 9.

29. Kostnaderna för socialbidrag, punkt 23 (fp)

av Karin Pilsäter (fp) och Gunnar Nordmark (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 29. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi27 yrkande

4.

Ställningstagande

Det är ett gemensamt ansvar för stat och kommun att få den som är

långvarigt socialbidragsberoende ur fattigdomsfällan. Det är staten

som ansvarar för arbetsmarknadspolitiken och för företagandets villkor

medan kommunerna ansvarar för att sfi, skola och vuxenutbildning har

tillräcklig kvalitet för att människor ska kunna ha bra möjligheter på

arbetsmarknaden.

Det bör vara ett delat kostnadsansvar för stat och kommun för de

åtgärder som krävs för att människor ska kunna gå från bidragsberoende

till egen försörjning genom arbete. Därigenom undviks lösningar som

innebär att människor flyttas runt mellan olika stödsystem. Som stöd

för ett fortsatt förändringsarbete bör underlag tas fram som visar hur

stor del av socialbidragskostnaderna som är direkt beroende av

arbetslöshet.

Vad vi anfört bör riksdagen tillkännage för regeringen. Vi föreslår

därmed att riksdagen bifaller motion Fi27 (fp) yrkande 4.

Särskilda yttranden

1. Maxtaxa inom barnomsorgen, punkt 4 (m, kd, c)

Fredrik Reinfeldt (m), Gunnar Axén (m), Lena Ek (c), Tomas

Högström (m) och Olle Sandahl (kd) anför:

Finansutskottet tillstyrker i detta betänkande att beloppen i maxtaxan

inom barnomsorgen höjs. Eftersom vi har en annan syn än regeringen på

familjepolitikens utformning, och är emot själva systemet med maxtaxa,

har vi valt att inte motsätta oss en förändring av avgiftsnivån i

systemet. När riksdagen hösten 2000 beslutade att införa en maxtaxa

inom barnomsorgen reserverade vi oss mot detta och motiverade vår

ståndpunkt i reservation 5 till betänkande 2000/01:UbU5. Vi står

fortfarande bakom den kritik vi då riktade mot maxtaxan inom

barnomsorgen.

Vi anser att maxtaxan är orättvis och främst ett sätt att tvinga

föräldrar att välja en viss form av barnomsorg. En maxtaxa förstärker

dagens orättvisor mellan dem som kan och vill utnyttja den kommunalt

finansierade barnomsorgen och dem som vill eller måste ordna annan

barnomsorg. Maxtaxan har en felaktig fördelningspolitisk profil då den

endast ger en marginell förbättring för familjer med låga inkomster

och stora förbättringar för dem med höga inkomster. Maxtaxan är vidare

ett ingrepp i den kommunala självstyrelsen och äventyrar såväl andra

kommunala verksamheter som kvaliteten i barnomsorgen.

Familjepolitiken måste skapa större möjligheter för föräldrar att

kombinera arbetsliv med föräldraskap. Stödet till barnomsorg ska

omfatta alla barn. Föräldrarna måste ges ekonomiska möjligheter att

styra över sin tid och valet av barnomsorg. Vi vill ge

självbestämmande till föräldrarna. Ett barnomsorgskonto bör införas,

som får användas av barnets föräldrar under barnets hela

förskoleålder. Samtidigt bör avdragsrätt för styrkta

barnomsorgskostnader införas. Tillsammans med barnomsorgskontot ökar

avdragsrätten möjligheterna att använda andra typer av

barnomsorgsformer än den kommunala.

2. Finansieringsprincipen och statsbidragen, punkt 11 (m)

Fredrik Reinfeldt (m), Gunnar Axén (m) och Tomas Högström

(m) anför:

Det är viktigt att kommuner och landsting inom ramen för sitt

självstyre får disponera de ekonomiska resurserna på bästa sätt.

Finansieringsprincipen innebär att statliga beslut som medför nya

kostnader för kommuner och landsting också ska finansieras av staten.

Många avsteg har emellertid gjorts från finansieringsprincipen sedan

den började tillämpas 1993. Kommuner och landsting har inte fått

kompensation via statsbidrag för att täcka kostnader för nya

uppgifter. Maxtaxan inom barnomsorgen är inte finansierad fullt ut av

staten utan är ett exempel på avsteg från finansieringsprincipen. Vi

anser att finansieringsprincipen ska tillämpas strikt.

Bidragen till kommuner och landsting bör enligt vår mening i första

hand ges som generella bidrag och inte specialdestineras. Statlig

detaljstyrning fångar inte upp lokala behov och förutsättningar,

vilket kan leda till misshushållning med gemensamma resurser. De

lokala politikerna är bäst lämpade att bestämma hur resurserna till

verksamheten ska användas. Administration av specialdestinerade bidrag

är också resurskrävande och står inte i rimlig proportion till den

summa de omsätter. Effekterna av specialdestinerade statsbidrag kan

också bli att organisationer undantas från sådana effektiviseringar

som är nödvändiga för att få kommunernas ekonomi i balans och bidrar

till sektorns svårigheter att planera långsiktigt. Ett fortsatt arbete

för att stärka den kommunala skattebasen är angeläget för att minska

behovet av statliga bidrag och då i synnerhet riktade bidrag.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2002/03:100 Ekonomiska vårpropositionen:

6. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad regeringen

föreslår om statsbidrag till kommuner som tillämpar maxtaxa (avsnitt

6.5),

7. Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag

till lag om beräkning av viss inkomstskatt på förvärvsinkomster vid

2005 års taxering, m.m. (avsnitt 3.2 och 8.4),

8. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner de föreslagna

riktlinjerna för en förstärkning av det tillfälliga

sysselsättningsstödet till kommuner och landsting 2003 och att stödet

förlängs till 2004 (avsnitt 8.5),

Skrivelsen

Regeringens skrivelse 2002/03:102 Utvecklingen inom den kommunala

sektorn.

Motioner väckta med anledning av prop. 100

2002/03:Fi14 av Bo Lundgren m.fl. (m):

4. Riksdagen beslutar att ej godkänna de av regeringen i

proposition 2002/03:100 föreslagna riktlinjerna för en förstärkning av

det tillfälliga sysselsättningsstödet till kommuner och landsting.

2002/03:Fi15 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

9. Riksdagen avslår regeringens förslag om riktlinjerna för

förstärkning och förlängning av det tillfälliga sysselsättningsstödet

till kommuner och landsting och begär att regeringen i budgeten för

2004 presenterar ett förslag om stöd inom ramen för utgiftsområde 25

Allmänna bidrag till kommunerna.

2002/03:Fi17 av Maud Olofsson m.fl. (c):

7. Riksdagen avslår regeringens förslag om riktlinjerna för en

förstärkning av det tillfälliga sysselsättningsstödet till kommuner

och landsting 2003 och att anslaget förlängs till 2004.

Motioner väckta med anledning av skr. 102

2002/03:Fi24 av Olle Sandahl m.fl. (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

beträffande avveckling av den statliga fastighetsskatten och skapar

möjlighet för kommunerna att ta ut en fastighetsanknuten

serviceavgift.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kommunala bostadsbolag och avskaffande av

utförsäljningshinder.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att precisera, lagfästa och institutionalisera

finansieringsprincipen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av att reformera det kommunala

utjämningssystemet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kommunal upphandling och eget val.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om riktade statsbidrag.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att låta utreda en statlig finansiering av LSS.

2002/03:Fi25 av Lena Ek m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att statsbidragen skall ges som generella medel och

inte specialdestineras.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att tillsätta en parlamentarisk utredning med

uppdrag att föreslå åtgärder för hur kommunernas skattebas kan stärkas

och beroendet av statsbidrag minskas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om principerna för översyn av det kommunala

utjämningssystemet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att finansieringsprincipen skall följas strikt.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att stimulera den lokala och regionala nivåns

utveckling till ett aktivt folkstyre på regional nivå.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en översyn av LSS-verksamheten.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att staten inte skall reglera verksamheten så att

möjligheten till alternativa driftsformer inom kommuner och landsting

hämmas.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att

regionernas självbestämmande, inflytande och delaktighet bör öka såväl

i Sverige som inom EU.

2002/03:Fi26 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kommunalt självstyre.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om nationella pengsystem.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om hälsoförsäkring.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om det inomkommunala utjämningssystemet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om valfrihet och alternativ.

2002/03:Fi27 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):

1. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till

sådan lagändring att valfrihetsprincipen skrivs in i

socialtjänstlagen, för både boende och hemtjänst.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om statligt kostnadsansvar för assistansverksamhet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av en genomgripande översyn av

missbrukarvårdens organisation och förutsättningar.

4. Riksdagen begär att regeringen redovisar hur stor del av

socialbidragskostnaderna som är direkt beroende av arbetslöshet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om förbättrade möjligheter i kommuner och landsting

att anpassa arbetsformerna efter de anställdas förutsättningar.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att personalsatsningarna i skolan skall kunna

användas till löneförhöjningar och andra åtgärder för att behålla

personal.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om tydliga mål för den allmänna förskolan.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en nationell skolpeng.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om statens stöd till kommunerna för arbetet med

folkhälsofrågorna.

10. Riksdagen begär att regeringen återkommer med en

redovisning av förutsättningar för och behov av lagreglering av en

utjämning av det kommunala balanskravet över en konjunkturcykel.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om principerna för en reformering av

skatteutjämningssystemet.

12. Riksdagen beslutar att en helt utomstående, oberoende

granskare genomför en utvärdering av skatteutjämningssystemet.

Motion väckt med anledning av förs. RR4

2002/03:So11 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att finansieringsprincipen behöver preciseras,

lagfästas och institutionaliseras.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2002

2002/03:Fi206 av Henrik Westman (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om det kommunala självstyret.

2002/03:Fi236 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om successiv avveckling av all kommunal

näringsverksamhet, oavsett driftsform.

2002/03:Fi270 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om avveckling av kommunala bolag.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om

lagändring som sätter stopp för kommunal skatteplanering genom

koncernbildning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att det fortsatta behovet av regler för kommunernas

förmögenhet prövas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att granska skälen till det ökade antalet

minoritetsägda företag.

2002/03:Fi278 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kommunkontosystemet och konkurrensneutralitet som

alternativ inom vård och skola.

2002/03:Fi282 av Inger Segelström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om stopp mot diskriminering av ogifta vad gäller

tjänstepension.

2002/03:Fi284 av Olle Sandahl m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om den kommunala självstyrelsen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om subsidiaritetsprincipen som maktfördelningsprincip.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kommunal upphandling och eget val.

2002/03:Fi285 av Olle Sandahl m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att kommunalt och statligt ägande bör avvecklas på

marknader där privata företag konkurrerar, eller skulle kunna

konkurrera, och där inte sociala eller hälsomässiga restriktioner

motiverar ett offentligt ägande.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen snarast lägger fram sådana förslag

till riksdagen som skapar konkurrensneutralitet mellan offentliga och

privata utförare av icke skattepliktig verksamhet.

2002/03:Sk202 av Carl-Axel Johansson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

motionen avseende avdragsrätt för moms.

2002/03:Sk212 av Carl-Axel Johansson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om momslagstiftningen för läkemedel.

2002/03:Sk417 av Lennart Hedquist m.fl. (m):

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om förändring av sjätte momsdirektivet vad gäller

vissa tjänster.

2002/03:So452 av Chris Heister m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om konkurrens.

2002/03:N306 av Maud Olofsson m.fl. (c):

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att skattemässigt jämställa offentliga och privata

aktörer i offentlig verksamhet.

2002/03:N396 av Ingegerd Saarinen (mp):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om den privata sjukvårdens konkurrensvillkor.

2002/03:N397 av Martin Andreasson m.fl. (fp):

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att staten inte skall hindra kommuner och landsting

som har en öppen attityd att pröva nya och olika lösningar på hur

vård, skola och omsorg skall skötas,

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om möjligheten för den gemensamma sektorn att

utvecklas och förbättras genom att den enskilda invånaren ges större

möjligheter att välja skola, vård och omsorg.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av kvalitetsuppföljningar vid anlitande av

entreprenader.

Bilaga 2

Regeringen lagförslag

3.2 Förslag till lag om beräkning av viss inkomstskatt på förvärvsinkomster

vid 2005 års taxering, m.m

..

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Vid 2005 års taxering skall för fysiska personer den del av den statliga

inkomstskatten på förvärvsink

omst som enligt 65 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229) anges till ett fast

belopp om 200 kronor i

stället utgöra en kommunal inkomstskatt. Vid tillämpning av lagen (1997:324) om

begränsning av skatt sk

all denna skatt dock anses utgöra statlig inkomstskatt.

2 § Av den sammanlagda inkomstskatten enligt 1 § skall 66,5 procent utgöra skatt

till kommuner och 33,5

procent skatt till landsting. Därvid skall en kommun som inte ingår i ett

landsting behandlas som om

den även utgjorde ett landsting.

3 § Ett totalt preliminärt belopp avseende den sammanlagda inkomstskatten skall

fastställas av regering

en. Fördelning skall ske till kommunerna respektive landstingen med ett

enhetligt belopp per invånare

den 1 november 2003. Utbetalning skall under 2004 göras av skattemyndigheten med

en tolftedel per måna

d på sätt som närmare föreskrivs i 4 § fjärde stycket lagen (1965:269) med

särskilda bestämmelser om kommuns

och annan menighets utdebitering av skatt, m.m..

4 § En slutavräkning av inkomstskatten skall ske när den årliga taxeringen år

2005 har avslutats. Därvid s

kall de bestämmelser tillämpas som gäller slutavräkning av kommunalskattemedel

enligt 4 § femte stycket l

agen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets

utdebitering av skatt, m.m..

5 § Skattemyndighetens beslut enligt 3 och 4 §§ får överklagas hos regeringen.

Denna lag träder i kraft de

n 1 januari 2004.

Bilaga 3

Socialutskottets yttrande 2002/03:SoU4y

Bilaga 4

Utbildningsutskottets yttrande 2002/03:UbU2y