Bet. 2002/03:FIU20

Finansutskottets betänkande

2002/03:FIU20

Riktlinjer för den ekonomiska politikenoch budgetpolitiken

Sammanfattning

Inledning

Finansutskottet behandlar i betänkandet

regeringens och oppositionspartiernas

förslag till inriktning av den ekonomiska

politiken och budgetpolitiken för de

närmaste åren. Regeringen lägger fram

sina förslag i den ekonomiska

vårpropositionen. I propositionen finns

även förslag till nya utgiftsramar och

anslag på tilläggsbudget för 2003. Dessa

förslag behandlas i ett särskilt

betänkande, FiU21 Tilläggsbudget 2003.

Vidare läggs vissa förslag och redovisas

utvecklingen för den kommunala sektorn.

Dessa delar behandlar utskottet i

betänkandet FiU19 Utvecklingen inom den

kommunala sektorn. Regeringen har också

den 15 april till riksdagen lämnat

Årsredovisning för staten 2002 som

behandlas i det nu aktuella betänkandet,

FiU20.

Den ekonomiska politiken

Finansutskottet tillstyrker regeringens

förslag i finansplanen till inriktning av

den ekonomiska politiken.

Oppositionspartiernas förslag till

inriktning av den allmänna ekonomiska

politiken avstyrks av utskottet.

Världsekonomin präglas av lågkonjunktur

och stor osäkerhet. Efter en återhämtning

i början av förra året försvagades den

ekonomiska aktiviteten på nytt under

andra halvan av 2002 till följd av

fallande aktiekurser, lågt ställda

vinstförväntningar, bokföringsskandaler

och hot om krig i Irak. Försvagningen har

fortsatt under inledningen av 2003.

Trots att kriget i Irak nu är över är

osäkerheten om den internationella och

svenska konjunkturutvecklingen

fortfarande stor, även om det ännu är för

tidigt att dra några slutsatser om vilka

effekter den senaste tidens relativt

dämpade reaktioner på krigsslutet får på

tillväxten i världsekonomin.

Samtidigt har det även inkommit

uppgifter som kan öka förutsättningarna

för en successiv återhämtning i

världsekonomin under senare delen av

året. Oljepriset har sjunkit och kurserna

på världens aktiebörser har stigit.

Vidare har inflationen gått ned i en stor

del av västvärlden, bl.a. som en följd av

lägre oljepriser, och de internationella

räntorna har sjunkit. I Sverige

förstärktes industrikonjunkturen under

första kvartalet i år trots den pågående

Irakkonflikten.

Osäkerheten betyder att den ekonomiska

politiken ska inriktas mot att hålla den

svenska ekonomin fortsatt stark. Sverige

har under de senaste åren haft en

tillväxt som överstigit genomsnittet i EU

och euroområdet. Sysselsättningen är hög

och arbetslösheten låg jämfört med EU-

länderna och Sverige har, i motsats till

många länder i Europa, överskott i de

offentliga finanserna. I fjol var den

svenska tillväxten dubbelt så hög som den

i euroområdet i genomsnitt.

Målen för de offentliga finanserna ska

hållas och utgiftstaken ska klaras. Det

kärvare ekonomiska läget innebär enligt

utskottets mening att utgiftsminskningar

måste vidtas. Det innebär bl.a. att den

tidigare planerade höjningen av taken i

sjuk- och föräldraförsäkringen skjuts

upp, att kostnadsbesparande

regelförändringar i sjuk- och

arbetslöshetsförsäkringarna genomförs,

att kontaktdagarna i den tillfälliga

föräldrapenningen tas bort, att den s.k.

sjuklöneperioden förlängs med en vecka,

att maxtaxan inom barnomsorgen höjs och

att planerade satsningar på

infrastrukturområdet skjuts fram.

De senaste årens framgångar har lagt en

god grund för en offensiv politik för

ökad välfärd, stigande sysselsättning och

en hållbar utveckling. Därför genomförs

under 2003 och 2004 en rad reformer,

trots lågkonjunkturen och de besparingar

som görs för att säkra den

statsfinansiella utvecklingen. Vården och

tandvården tillförs mer resurser,

föräldraförsäkringen förstärks, den

allmänna förskolan för fyra- och

femåringar, det sista steget i

maxtaxereformen, infördes vid årsskiftet,

kommunerna tillförs ytterligare resurser

så att fler lärare och andra specialister

i skolan kan anställas, pensionerna

förbättras och studiebidraget för

ungdomar förlängs med en månad. Vidare

fortsätter högskoleutbyggnaden och

satsningarna på forskningen under

perioden. Miljöanslagen höjs och

byggandet stimuleras för att bl.a. möta

bostadsefterfrågan i tillväxtregionerna.

Kampen för full sysselsättning står

högst upp på dagordningen. Hög

sysselsättning och låg arbetslöshet är

grunden för välfärden. Kraften riktas mot

att sysselsättningsmålet, dvs. att 80 %

av den vuxna befolkningen ska vara

reguljärt sysselsatt 2004, ska nås. Den

svenska ekonomins långsiktiga

produktionsförmåga ska höjas genom att

lediga arbetskraftsresurser mobiliseras.

En central uppgift är att bryta den

dramatiskt stigande sjukfrånvaron.

Arbetet med det elvapunktsprogram som

regeringen presenterade 2001

intensifieras. Målet för politiken är att

antalet sjukdagar ska halveras till 2008.

En mängd åtgärder inom olika områden

föreslås för att målet ska uppnås.

Ytterligare insatser kommer att

presenteras i budgetpropositionen för

2004. En annan central uppgift är att öka

sysselsättningen bland invandrare.

Insatserna för att öka invandrarnas

deltagande på arbetsmarknaden förstärks.

Omfattande förslag läggs för att även öka

arbetskraftsdeltagandet bland arbetslösa,

äldre och ungdomar. Fler insatser ska

presenteras i budgetpropositionen för

2004.

Reformerna för tillväxt och rättvisa

ska fortsätta. Välfärden ska ytterligare

byggas ut och för att den ekonomiska

tillväxten ska bli långsiktigt hållbar

måste den också komma alla till del.

Levnadsvillkoren ska fortsätta att

förbättras, och åtgärder ska vidtas för

att målet om en halvering av

socialbidragsberoendet mellan 1999 och

2004 ska nås.

En god miljö och en hållbar utveckling

är ett av den ekonomiska politikens

viktigaste mål. Sverige ska vara ett

föregångsland för en ekologiskt hållbar

utveckling. Stora satsningar har gjorts

för att skapa ett hållbart samhälle och

ytterligare insatser görs under de

kommande åren. Under de senaste åren har

en grön skatteväxling om sammanlagt drygt

8 miljarder kronor genomförts och en

ytterligare skatteväxling om ca 9

miljarder kronor planeras för återstoden

av mandatperioden.

Sverige ska också vara ett

föregångsland där kvinnor och män ska ha

samma möjligheter, rättigheter och

skyldigheter inom alla områden i livet.

Under året läggs en handlingsplan för

ökad jämställdhet fram. Planen ska

innehålla förslag om hur de strukturella

löneskillnaderna mellan män och kvinnor

ska minska. Att den svenska

lönebildningen fungerar väl är enligt

utskottets mening av avgörande betydelse

för en hög tillväxt och en stigande

sysselsättning. Utskottet utgår ifrån att

de senaste årens höga nominella

löneökningstakt framöver anpassas nedåt

så att svensk konkurrenskraft inte

försämras. Det är även angeläget att

lönebildningsprocessen möjliggör

relativlöneförändringar inom ramen för

den samlade löneökningstakt ekonomin tål.

Budgetpolitiken

Utskottet tillstyrker regeringens förslag

till inriktning av budgetpolitiken. Den

innebär att budgetpolitiken styrs av två

mål. Fastställda utgiftstak för de

statliga finanserna ska hållas samtidigt

som överskotten i de offentliga

finanserna i genomsnitt ska motsvara 2 %

av BNP över en konjunkturcykel. Utskottet

ser detta som en vidareutveckling av de

gångna årens ansvarsfullt utformade

budgetpolitik och bedömer att detta har

goda förutsättningar att främja fortsatt

stabila statsfinanser. Uppställda

saldomål och utgiftstak har hittills

hållits och enligt de bedömningar

utskottet gör finns det inget som talar

för att så inte ska bli fallet även under

de närmaste åren.

Oppositionspartiernas förslag till

inriktning av budgetpolitiken avstyrks av

utskottet.

Årsredovisningen och vissa budgetfrågor

Utskottet behandlar också i betänkandet

regeringens skrivelse 2002/03:101

Årsredovisning för staten. Utskottet

lämnar vissa synpunkter på innehållet i

årsredovisningen. Bland annat noterar

utskottet att antalet

revisionsberättelser med invändning till

följd av anslagsöverskridanden har ökat

under 2002. Utskottet ser allvarligt på

detta och välkomnar att regeringen i

budgetpropositionen för 2004 kommer att

lämna närmare redogörelser för vilka

åtgärder den vidtagit eller avser att

vidta vad gäller myndigheternas interna

kontroll och styrning.

Vidare avstyrker utskottet bl.a.

motionsyrkanden om tillkännagivanden av

behovet av utvärdering av budgetprocessen

och på vilket sätt budgetprocessen i dag

fungerar i förhållande till de

värderingar som kommer till uttryck i

bl.a. budgetlagens förarbeten. Utskottet

hänvisar därvid till pågående arbete och

kommande aktiviteter avseende

erfarenheter av budgetlagen m.m.

Till betänkandet har fogats 16

reservationer och ett särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Riktlinjer för den

ekonomiska politiken (avsnitten

1.1-1.3)

Riksdagen godkänner de riktlinjer

för den ekonomiska politiken som

regeringen förordar och tillkännager

för regeringen som sin mening vad

utskottet anfört (avsnitt 1.3). Därmed

bifaller riksdagen proposition

2002/03:100 punkt 1 och avslår

motionerna

2002/03:Fi14 av Bo Lundgren m.fl. (m)

yrkande 1,

2002/03:Fi15 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) yrkandena 1, 3 och 7,

2002/03:Fi16 av Alf Svensson m.fl.

(kd) yrkandena 1-4 samt 2002/03:Fi17

av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 1.

Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2. Mål för budgetpolitiken

(avsnitt 2.2)

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:Fi14 av Bo Lundgren m.fl. (m)

yrkande 2 i denna del, 2002/03:Fi15 av

Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 4,

2002/03:Fi16 av Alf Svensson m.fl.

(kd) yrkandena 6, 9 och 10 samt

2002/03:Fi17 av Maud Olofsson m.fl.

(c) yrkande 2.

Reservation 2 (m)

Reservation 3 (fp)

Reservation 4 (kd)

Reservation 5 (c)

3. Budgetpolitikens inriktning

(avsnitt 2.3)

Riksdagen godkänner det förslag till

riktlinjer för budgetpolitiken som

regeringen förordar och tillkännager

för regeringen som sin mening vad

utskottet anfört (avsnitt 2.3). Därmed

bifaller riksdagen proposition

2002/03:100 punkt 2 och avslår

motionerna

2002/03:Fi14 av Bo Lundgren m.fl. (m)

yrkande 2 i denna del,

2002/03:Fi15 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) yrkandena 2, 6 och 8,

2002/03:Fi16 av Alf Svensson m.fl.

(kd) yrkandena 5 och 8 samt

2002/03:Fi17 av Maud Olofsson m.fl.

(c) yrkandena 3, 5 och 6.

Reservation 6 (m)

Reservation 7 (fp)

Reservation 8 (kd)

Reservation 9 (c)

4. Utgiftstak för staten

(avsnitt 2.4)

Riksdagen fastställer utgiftstaket

för staten inklusive

ålderspensionssystemet vid sidan av

statsbudgeten till 822 miljarder

kronor 2003 och till 856 miljarder

kronor 2004. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2002/03:100 punkt 3 och

avslår motionerna

2002/03:Fi14 av Bo Lundgren m.fl. (m)

yrkande 3,

2002/03:Fi15 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) yrkande 5,

2002/03:Fi16 av Alf Svensson m.fl.

(kd) yrkande 7 samt

2002/03:Fi17 av Maud Olofsson m.fl.

(c) yrkande 4.

Reservation 10 (m)

Reservation 11 (fp)

Reservation 12 (kd)

Reservation 13 (c)

5. Årsredovisning för staten

2002 (avsnitt 3.1)

Riksdagen lägger skrivelse

2002/03:101 till handlingarna.

6. Finansiering av statliga

åtaganden (avsnitt 3.1)

Riksdagen avslår motion

2002/03:Fi13 av Karin Pilsäter m.fl.

(fp) yrkande 1.

Reservation 14 (m, fp, kd, c)

7. Budgetprocessen (avsnitt

3.3)

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:Fi13 av Karin Pilsäter m.fl.

(fp) yrkande 2,

2002/03:Fi23 av Mats Odell m.fl. (kd)

yrkande 1,

2002/03:Fi272 av Kerstin-Maria Stalin

(mp) samt

2002/03:Fi273 av Gudrun Schyman m.fl.

(v).

Reservation 15 (m, fp, kd, c)

8. Alternativa utvecklingsmått

(avsnitt 3.4)

Riksdagen avslår motion

2002/03:Fi275 av Maria Wetterstrand

m.fl. (mp).

9. Barnbilaga i

budgetpropositionen (avsnitt 3.5)

Riksdagen avslår motion

2002/03:So250 av Maud Olofsson m.fl.

(c) yrkande 1.

Reservation 16 (c)

Stockholm den 27 maj 2003

På finansutskottets vägnar

Sven-Erik Österberg

Följande ledamöter har deltagit i

beslutet: Sven-Erik Österberg (s),

Fredrik Reinfeldt (m), Karin Pilsäter

(fp), Sonia Karlsson (s), Mats Odell

(kd), Lars Bäckström (v), Agneta Ringman

(s), Gunnar Axén (m), Tommy Waidelich

(s), Christer Nylander (fp), Lena Ek (c),

Hans Hoff (s), Tomas Högström (m), Agneta

Gille (s), Bo Bernhardsson (s), Per-Olof

Svensson (s) och Mikael Johansson (mp).

2002/03

FiU20

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 2002/03:100 2003 års

ekonomiska vårproposition om förslag till

riktlinjer för den ekonomiska politiken

och budgetpolitiken, punkterna 1-3,

dels regeringens skrivelse 2002/03:101

Årsredovisning för staten 2002,

dels de motioner som väckts med anledning

av ärendena samt motioner från allmänna

motionstiden 2002 enligt förteckningen i

bilaga 1.

Yrkandena 4 och 5 i proposition

2002/03:100 har för beredning överlämnats

till konstitutionsutskottet och yrkandena

6-8 i propositionen behandlas i

finansutskottets betänkande 2002/03:FiU19

Utvecklingen inom den kommunala sektorn.

Övriga yrkanden i proposition 2002/03:100

samt övriga motioner väckta med anledning

av propositionen behandlas i

finansutskottets betänkande 2002/03:FiU21

Tilläggsbudget I för budgetåret 2003 med

undantag för motionerna 2002/03:Fi14

yrkande 4, 2002/03:Fi15 yrkande 9 och

2002/03:Fi17 yrkande 7 som behandlas i

finansutskottets betänkande 2002/03:FiU19

Utvecklingen inom den kommunala sektorn.

Utfrågningar

Finansutskottet anordnade den 13 februari

2003 en offentlig utfrågning om

lönebildningen och den ekonomiska

tillväxten med riksbankschef Lars

Heikensten, generaldirektör Ingemar

Hansson, Konjunkturinstitutet, och

generaldirektör Anders Lindström,

Medlingsinstitutet.

Den 11 mars 2003 anordnade

finansutskottet en offentlig utfrågning

om samordningen av den ekonomiska

politiken i EU - nutid och framtid med

finansminister Bosse Ringholm och Göran

Lennmarker, ledamot från riksdagen i EU:s

Framtidskonvent.

Protokoll från utfrågningarna återfinns

i bilagorna 2 och 3.

Utskottets överväganden

1 Den ekonomiska politiken

1.1 Den internationella utvecklingen

1.1.1 Svag återhämtning

Kriget i Irak, terrorattacker och hot om

nya illdåd, låga investeringar och

sjunkande optimism i hushållen och

företagen är några av de faktorer som

ligger bakom det senaste årets mycket

svaga utveckling i världsekonomin, efter

den återhämtning som påbörjades i början

av 2002. De senaste preliminära

beräkningarna visar att tillväxttakten i

världsekonomin visserligen steg till 2,9

% under förra året, efter en uppgång

under 2001 på historiskt låga 2,3 %, men

skillnaden mellan olika delar av världen

var relativt stor. I t.ex. Förenta

staterna var tillväxten förhållandevis

hög under större delen av förra året,

medan den ekonomiska aktiviteten

försvagades markant i EU, främst i de

stora EU-länderna, Frankrike, Italien och

Tyskland. Även i Japan minskade den i

utgångsläget redan låga tillväxttakten

medan övriga länder i Asien visade upp en

mycket snabb tillväxt till följd av bl.a.

ökad export.

Regeringen räknar i vårpropositionen

med att den säkerhetspolitiska

osäkerheten minskar framöver, och att det

i kombination med lägre räntor i framför

allt EU och sjunkande oljepriser gör att

återhämtningen i världsekonomin

återupptas och förstärks under senare

delen av 2003 och under 2004. En minskad

osäkerhet ökar hushållens och företagens

optimism och bidrar till ökad konsumtion

och stigande investeringar.

Diagram 1. Tillväxten i olika delar

världen

Källa: Finansdepartementet

Uppgången framöver kommer därmed att i

högre grad bygga på en underliggande

ökning i efterfrågan och produktionen,

till skillnad från under förra året då

återhämtningen till stor del drevs på av

en expansiv finans- och penningpolitik i

Förenta staterna och flertalet andra

större industriländer. Som framgår av

tabell 1 räknar regeringen med att

tillväxttakten i världsekonomin stiger

med 0,3 procentenheter i år, till 3,2 %.

Det är knappt en halv procentenhet lägre

än vad regeringen räknade med i

budgetpropositionen för 2002. Under 2004

stiger den internationella tillväxttakten

ytterligare, till 4 %, vilket är ungefär

samma bedömning som regeringen gjorde i

budgetpropositionen.

Trots den tilltagande tillväxten

stiger arbetslösheten under de närmaste

åren. I t.ex. EU bedöms arbetslösheten

stiga från i genomsnitt 7,5 % under 2002

till i genomsnitt 8,1 % respektive 8 %

under 2003 och 2004. I euroområdet väntas

arbetslösheten stiga till nära nog 9 % i

år, för att endast sjunka med någon

tiondel under 2004.

Tabell 1. Tillväxt, inflation och

arbetslöshet i världsekonomin

1.1.2 Relativt god tillväxt i Förenta

staterna

Trots effekterna av terrorattackerna

hösten 2001, kraftiga prisfall på

aktiebörserna, redovisningsskandaler i

flera större företag och hoten om en

militär konflikt med Irak steg BNP i

Förenta staterna under förra året med 2,4

%, efter en uppgång 2001 på endast 0,3 %

- den svagaste tillväxten i den

amerikanska ekonomin sedan mitten av

1980, bortsett från 1991 då BNP sjönk

till följd av det s.k. Kuwaitkriget.

Drivande i tillväxten var

hushållskonsumtionen som i sin tur bl.a.

stimulerades av en kraftigt expansiv

ekonomisk politik i form av historiskt

låga räntor och skattesänkningar samt

stora rabatter och billiga lån vid

bilinköp.

Regeringen räknar med att

återhämtningen i Förenta staterna

fortsätter i år och under 2004. En

förväntad minskad osäkerhet om den

säkerhetspolitiska utvecklingen leder

till ökad optimism, stigande börskurser,

högre efterfrågan och stigande

vinstutsikter i näringslivet, vilket i

sin tur ökar investeringarna och

sysselsättningen i de amerikanska

företagen. Samtidigt fortsätter de låga

räntorna tillsammans med en något ljusare

arbetsmarknadssituation att bidra till en

fortsatt stabil uppgång i

hushållskonsumtionen.

Tillväxttakten i Förenta staterna stiger

till 2,6 % i år för att stiga ytterligare

2004, till 3,8 %, enligt regeringens

bedömning. Som framgår av diagram 2 är

den återhämtning som regeringen förutser

i vårpropositionen svagare och mer

utdragen än tidigare

återhämtningsperioder i amerikansk

ekonomi.

Diagram 2. Regeringens förväntade uppgång

i Förenta staterna jämförd med

genomsnittet av de konjunkturuppgångar

som varit sedan andra världskriget 1)

1) Avser nivån på BNP. Index

Källa: Finansdepartementet

Regeringens förhållandevis positiva bild

av utvecklingen i Förenta staterna de

närmaste åren bygger till stor del på att

de senaste årens stora osäkerhet avtar

och att hushållen och företagen blir

optimistiska om den ekonomiska framtiden.

Enligt regeringen finns det dock en risk

för att osäkerheten består eller tilltar,

vilket skulle kunna leda till att

aktiekurserna sjunker ytterligare,

investeringarna dämpas än mer,

sysselsättningen minskar och konsumtionen

försvagas. I ett sådant läge skulle

återhämtningen i Förenta staterna under

resten av 2003 och under 2004 kunna bli

betydligt svagare än vad som förväntas i

vårpropositionen.

1.1.3 Betydligt svagare i EU

Efter en kort uppgång i början av 2002

vände konjunkturen ned i euroområdet

under senare delen av året i takt med att

den internationella konjunkturen

försvagades, den säkerhetspolitiska

osäkerheten ökade och hushållens och

företagens förväntningar sjönk.

Sammantaget nära nog halverades

tillväxttakten i euroländerna, från 1,5 %

2001 till 0,8 % 2002. Speciellt svag var

tillväxten i de största euroekonomierna -

Tyskland, Frankrike och Italien - där BNP

steg med endast 0,2 %, 1,2 % respektive

0,4 %.

Det statistiska utfallet och olika

indikatorer visar att den ekonomiska

aktiviteten varit fortsatt svag under

inledningen av 2003. Regeringen räknar i

vårpropositionen med att konjunkturen i

euroområdet förbättras först mot slutet

av året när den internationella

efterfrågan på nytt tar fart.

Återhämtningen förväntas även stimuleras

av stigande konsumtion till följd av en

hygglig ökning av hushållsinkomsterna,

låga räntor och ytterligare

räntesänkningar från den europeiska

centralbanken, ECB:s, sida. Däremot

bedöms finanspolitiken vara svagt

återhållande på den ekonomiska

aktiviteten, eftersom ett flertal länder,

däribland Tyskland och Frankrike, har

ansträngda offentliga finanser. Både

Tyskland och Frankrike, men även

Portugal, redovisade i fjol ett

underskott i de offentliga finanserna som

låg under de -3 % av BNP som är det

högsta tillåtna underskottet enligt EU:s

tillväxt- och stabilitetspakt.

Sammantaget räknar regeringen med att

BNP i euroområdet stiger med 1,1 % 2003

och 2,2 % 2004. Skillnaden i tillväxt

mellan länderna väntas dock bli relativt

stor. Till exempel bedöms BNP i Tyskland

stiga med 0,5 % i år och 1,8 % nästa år,

medan tillväxttakten i Italien stiger

till 1,1 % 2003 och 2,2 % 2004.

Trots den svaga internationella

återhämtningen var aktiviteten i den

brittiska ekonomin förhållandevis hög

under förra året. BNP steg med omkring

1,6 %, bl.a. på grund av en expansiv

finans- och penningpolitik. En stigande

internationell efterfrågan och ett

svagare brittiskt pund gör att

Storbritanniens BNP ökar med 2,1 % 2003

och 2,3 % 2004, enligt regeringens

bedömning. Konsumtionen blir dock något

mer dämpad jämfört med tidigare, bl.a.

till följd av en hög skuldsättning i

hushållssektorn. En speciell riskfaktor

när det gäller den brittiska konsumtionen

är utvecklingen på fastighetsmarknaden,

där priserna stigit mycket kraftigt under

senare år. Ett fall i fastighetspriserna

skulle kunna leda till att konsumenternas

konsumtionsbenägenhet påtagligt dämpas.

Vid sidan av Tyskland är de övriga

nordiska länderna - Danmark, Finland och

Norge - de viktigaste marknaderna i

Europa för den svenska exportindustrin.

Som framgår av diagram 1 räknar

regeringen med att tillväxttakten i

Danmark sjunker till 1,4 % i år, från en

uppgång i fjol på 1,6 %. Ökad dansk

export mot slutet av året och en stigande

hushållskonsumtion väntas dock innebära

att tillväxttakten stiger till 2,3 %

2004. Tillväxten i den norska ekonomin

var fortsatt låg under förra året, bl.a.

på grund av sjunkande investeringar och

svag export. De norska företagens

konkurrenskraft har märkbart försämrats

av den starka norska kronan, höga räntor

och omfattande löneökningar. De norska

hushållens konsumtion har dock stigit

relativt kraftigt, och regeringen bedömer

att en fortsatt hög konsumtion gör att

BNP, trots en svag industrikonjunktur,

stiger med 1,2 % 2003 för att öka med

ytterligare 2 % 2004. Konjunkturen i

Finland förbättrades under förra året

efter en svag tillväxt under 2001. En

ökad export och en stigande privat

konsumtion bidrog till att Finlands BNP

steg med 1,6 % 2002, dubbelt upp mot

genomsnittet för euroländerna. En

fortsatt hög konsumtion och ökad export i

takt med den stigande internationella

efterfrågan gör att tillväxttakten i

Finland stiger till 2,4 % 2003 och 3,2 %

2004, enligt regeringens bedömning.

1.1.4 Svagt i Japan men hög tillväxt i

övriga Asien

Trots att centralbanken vidtagit

omfattande åtgärder för att öka

likviditeten i Japan fortsätter

deflationen - fallande priser - och den

höga andelen s.k. dåliga lån i

banksektorn att kraftigt pressa den

japanska ekonomin. I fjol steg BNP med

0,3 % efter en uppgång på 0,4 % året

dessförinnan. Sedan de ekonomiska

problemen startade i början av 1990-talet

har den japanska ekonomin vuxit med i

genomsnitt endast omkring 1 % per år.

Den inhemska efterfrågan är mycket svag

på grund av att arbetslösheten ligger

kvar på rekordhöga nivåer, med japanska

mått mätt, samt att företagen upplever en

omfattande osäkerhet om framtiden, vilket

bl.a. håller tillbaka investeringarna.

Ekonomin befinner sig i något som kan

liknas vid en moment 22-situation. För

att nå en långsiktigt högre tillväxt

krävs omfattande strukturella reformer.

Samtidigt kan stora strukturella

förändringar ge svagare tillväxt i det

mer kortsiktiga perspektivet, eftersom

reformer av det slaget sannolikt skulle

leda till kreditåtstramning, ökade

konkurser och ännu högre arbetslöshet.

Dessutom är den japanska regeringens

möjligheter att stimulera konsumtionen

och investeringarna via finanspolitiken

högst begränsade, eftersom underskottet i

de offentliga finanserna är betydande och

den offentliga skulden stor och växande.

Regeringen räknar i vårpropositionen

med att tillväxten i Japan förblir låg

under de närmaste åren. Exporten väntas

visserligen stärkas av den stigande

internationella efterfrågan, men den

inhemska efterfrågan förblir svag. Den

japanska exporten, som svarar för drygt

10 % av BNP, är för liten för att ensam

kraftigt dra upp tillväxten i den

japanska ekonomin. Sammantaget bedöms

Japans BNP stiga med 0,7 % 2003 och 0,8 %

2004.

Till skillnad från Japan har de övriga

ekonomierna i Asien påverkats mycket lite

av de senaste årens internationella

konjunkturnedgång. Asien, exklusive

Japan, var under förra året den snabbast

växande regionen i världsekonomin. Den

högsta tillväxten noterades i Kina, som

genom sin höga inhemska efterfrågan och

stora import stimulerade den ekonomiska

aktiviteten i grannländerna. Regeringen

räknar med att regionen fortsätter att

vara en högtillväxtregion även under de

kommande åren. Sammantaget bedöms

tillväxten uppgå till 6,1 % 2003 och 6,3

% 2004.

1.1.5 Hög tillväxt i Baltikum

Även länderna Baltikum har under de

senaste åren till viss del stått emot den

internationella nedgången. Tillväxten har

legat betydligt högre än genomsnittet i

EU, bl.a. till följd av en hög inhemsk

efterfrågan som i sin tur gynnats av

sjunkande arbetslöshet och relativt

kraftigt stigande reallöner. Regeringen

räknar med att exporten i regionen stiger

framöver genom den ökande internationella

efterfrågan samt att den inhemska

efterfrågan fortsätter att vara stark.

Det gör att länderna under 2003 och 2004

i genomsnitt får en BNP-tillväxt på 5-6

%.

En hög arbetslöshet, låga investeringar

och ett starkt beroende av utvecklingen i

den svaga tyska ekonomin har bidragit

till den låga tillväxten i Polen under de

senaste åren. Regeringen bedömer dock att

den polska ekonomin återhämtar sig

framöver. BNP väntas stiga med 2,5 % 2003

och 4 % 2004 till följd av bl.a. en

stigande hushållskonsumtion och en ökad

export.

Trots avmattning i slutet av förra året

steg BNP i Ryssland med 4,3 % under 2002.

De främsta drivkrafterna var oljeexporten

och en hög privat konsumtion. Förutsatt

att oljepriserna inte faller kraftigt

under de närmaste åren fortsätter den

ryska ekonomin att växa med 4 % per år

under 2003 och 2004, enligt regeringens

bedömning.

1.2 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige

1.2.1 Förhållandevis hög BNP-tillväxt

under 2002

Trots den svaga internationella

konjunkturen, växande osäkerhet om det

säkerhetspolitiska läget i omvärlden,

fallande kurser på Stockholmsbörsen och

en fortsatt nedgång i den för svensk del

så viktiga informations- och

kommunikationstekniksektorn, den s.k. IKT-

sektorn, var den svenska tillväxten

förhållandevis hög under förra året.

Enligt Statistiska centralbyråns (SCB:s)

första preliminära beräkning steg BNP med

1,9 % 2002, efter en uppgång 2001 på 1,1

%. Det är 0,2 procentenheter lägre än vad

regeringen räknade med i

budgetpropositionen, men en dubbelt så

hög tillväxt som i EU och euroområdet där

BNP steg med i genomsnitt 1 % respektive

0,8 % under 2002. I OECD-området steg BNP-

tillväxten med i genomsnitt 1, 8 %.

Den relativt sett höga tillväxten kan

till stora delar förklaras av en expansiv

ekonomisk politik och en lågt värderad

krona. Hushållens reala disponibla

inkomster steg under förra året med 4,7

%, varav mer än 2 procentenheter berodde

på sänkta skatter och andra ekonomiska

reformer, som t.ex. den s.k. maxtaxan.

Detta bidrog till att

hushållskonsumtionen steg med 1,3 % i

genomsnitt under året. Det är betydligt

lägre än de 2 % som regeringen räknade

med i budgetpropositionen. Med tanke på

att de fallande aktiekurserna kraftigt

försämrade hushållens

förmögenhetsställning och att hushållens

förväntningar om framtiden försämrades i

takt med den svagare konjunkturen och den

stigande internationella osäkerheten är

det ändå en relativt god utveckling.

Räknat i termer av tillväxtbidrag bidrog

hushållskonsumtionen med 0,6

procentenheter till förra årets BNP-

uppgång.

Trots den svaga internationella

efterfrågan och en ogynnsam

sammansättning av exportproduktionen steg

den svenska exporten av varor och

tjänster med 0,4 % 2002, efter en nedgång

året innan på knappt 1 %. Precis som

under 2001 påverkades exporten under

förra året kraftigt av problemen inom

teleproduktindustrin. Sammantaget steg

exporten av varor med drygt 2 % 2002. Om

man exkluderar teleproduktindustrin var

uppgången i varuexporten omkring 4 %. Den

svaga teleproduktexporten bidrog också

till att den svenska importen sjönk med

ytterligare 2,5 % 2002, efter ett fall

2001 på 3,5 %. Den låga importen betydde

att utrikeshandeln, trots den svaga

exporten, ändå gav ett relativt stort

positivt bidrag till BNP-tillväxten 2002.

Investeringarna gav däremot ett

negativt bidrag till förra årets tillväxt

på grund av bl.a. den svaga

vinstutvecklingen, det osäkra

internationella läget och en tidigare

kraftigt uppdragen investeringsnivå. I

industrin och den privata tjänstesektorn

sjönk investeringarna med knappt 7 %,

medan investeringarna i bostäder och

myndigheternas investeringar ökade.

Sammantaget sjönk investeringarna med 2,5

% 2002.

1.2.2 Konjunkturen förbättras under 2003

och 2004

Som framgår under avsnitt 1.1 Den

internationella utvecklingen räknar

regeringen i vårpropositionen med att den

osäkerhet om det världspolitiska läget

som i stor utsträckning påverkat

investeringarna och konsumtionen i

världsekonomin det senaste året avtar

under andra halvåret 2003. Det bidrar i

sin tur till att en återhämtning i både

den internationella och den svenska

konjunkturen påbörjas under senare delen

av 2003 och under 2004.

Den svaga internationella efterfrågan

andra halvan av 2002 och under första

delen av 2003 i kombination med en

åtstramning av finanspolitiken och en

starkare svensk krona gör att

tillväxttakten i den svenska ekonomin

sjunker till 1,4 % 2003, efter uppgången

i fjol på 1,9 %. Under 2004 förväntas

tillväxttakten stiga till 2,4 %, när den

stigande internationella efterfrågan

bidrar till ökad svensk export, högre

konsumtion och stigande investeringar.

Förutsatt att den internationella

återhämtningen tar fart väntas alltså den

svenska ekonomin växa med i genomsnitt

1,9 % under perioden 2003-2004. Prognosen

innebär att tillväxten under de närmaste

åren kommer att ligga något över det

förväntade tillväxtgenomsnittet bland EU-

och euroländerna.

Regeringens prognos bygger på den

ekonomiska och statistiska information

som fanns tillgänglig t.o.m. den 9 april

2003.

I tabellerna 2, 3 och 4 nedan redovisas

förutsättningarna, nyckeltalen och

försörjningsbalansen i regeringens

bedömning. I punkterna nedan sammanfattas

de viktigaste delarna i prognosen.

Tabell 2. Försörjningsbalansen 2002-2006

·

·

· I prognosen ingår ett antal

antaganden om den framtida utvecklingen.

Ett viktigt antagande är att de

avtalsmässiga löneökningarna och

löneglidningen hålls tillbaka så att de

totala lönekostnadsökningarna i ekonomin

begränsas till 3,5 % per år under de

närmaste åren. Under perioden 2001-2002

steg de totala lönekostnaderna med i

genomsnitt omkring 4,2 % per år.

·

· Till följd av bl.a. en stramare

finanspolitik väntas hushållens inkomster

under 2003 och 2004 stiga betydligt

långsammare än under 2002 då inkomsterna

steg med 4,7 %. Regeringen räknar dock

med att hushållskonsumtionen stiger med

1,9 % i år för att stiga med ytterligare

2,2 % 2004. En fortsatt relativt god

förmögenhetsställning i hushållen trots

fallande aktiekurser, en fortsatt

relativt optimistisk syn på den egna

ekonomiska utvecklingen och låga räntor

är några av de faktorer som, enligt

regeringen, väntas bidra till en

förhållandevis stark konsumtion under de

närmaste åren. Regeringen räknar även med

att Riksbanken fortsätter att sänka den

s.k. reporäntan till en nivå på 2,75 % i

slutet av 2003. Hushållen förväntas

dessutom minska sitt sparande något till

förmån för en ökad konsumtion.

·

· En faktor som verkar dämpande på

konsumtionen är att sysselsättningen

väntas sjunka med 0,3 % under 2003

samtidigt som den öppna arbetslösheten

stiger till i genomsnitt 4,5 %, från i

genomsnitt 4 % 2002. I takt med att

konjunkturen förbättras börjar

sysselsättningen stiga på nytt under 2004

samtidigt som den öppna arbetslösheten

sjunker till 4,3 %, enligt regeringens

bedömning.

·

Tabell 3. Prognosförutsättningar

2002-2006

·

·

· Värdet på den svenska kronan

stiger. Mätt enligt det s.k. TCW-index

väntas kronans värde ligga på i

genomsnitt 128,8 2003 och 127 2004 (ju

högre värde, desto svagare krona). Det är

samma bedömning som regeringen gjorde i

budgetpropositionen.

·

· Trots förstärkningen av kronan

väntas exporten stiga med 2,3 % i år och

7 % 2004 när den internationella

efterfrågan på bl.a. investeringsvaror

börjar stiga. Enbart exporten av varor

bedöms öka med knappt 4 % 2003 och

omkring 7,5 % nästa år.

·

· I takt med att

exportproduktionen och konsumtionen ökar

stiger importen av varor och tjänster på

nytt, efter en nedgång under både 2001

och 2002.

·

· För första gången sedan 1997

sjönk investeringarna i den svenska

ekonomin under förra året. Nedgången

berodde bl.a. på tidigare

överinvesteringar, den osäkra

konjunkturen och den svaga

vinstutvecklingen. Regeringen räknar med

att investeringar fortsätter att sjunka i

år. I likhet med under förra året väntas

dock investeringarna i myndighetssektorn

och bostadssektorn fortsätta att öka

under 2003. Den stigande efterfrågan och

en ökad produktion gör att

investeringarna stiger med sammantaget

2,9 % 2004, enligt regeringens bedömning.

·

Både den statliga och den kommunala

konsumtionen ökade kraftigt under förra

eret. Under 2003 och 2004 bedöms den

samlade offentliga konsumtionen stiga med

0,5 % respektive 0,2 %. Svagare finanser

begränsar konsumtionsutrymmet i den

kommunala sektorn till 0,8 % i år och 0,5

% nästa år. I den statliga sektorn

sjunker konsumtionen med 0,5 % under både

2003 och 2004, bl.a. på grund av

utgiftsbegränsningar inom försvaret.

Tabell 4. Nyckeltal 2002-2006

Årlig procentuell förändring

1.2.3 Kalkylerna för utvecklingen 2005

och 2006

Förutom prognoserna för 2003 och 2004

presenterar regeringen i vårpropositionen

en kalkyl för utvecklingen under 2005 och

2006. Siffrorna för de båda åren

redovisas i tabellerna 2, 3 och 4 ovan. I

kalkylen antas att återhämtningen i

världsekonomin fortsätter samt att det i

slutet av 2004 finns lediga resurser i

den svenska ekonomin så att Sveriges BNP

under 2005 och 2006 kan växa snabbare än

den långsiktiga tillväxttrenden på 2 %.

Det s.k. BNP-gapet - dvs. skillnaden

mellan den faktiska produktionsnivån i

samhället och den praktiskt möjliga -

sluts först under 2006. Givet dessa

antaganden beräknar regeringen att BNP

stiger med 2,6 % 2005 och 2,5 % 2006.

Sysselsättningen förväntas stiga under

perioden, och den öppna arbetslösheten

sjunker till i genomsnitt 3,8 % 2006. Som

framgår av tabell 4 beräknas den s.k.

reguljära sysselsättningsgraden, dvs.

antalet sysselsatta i åldern 20-64 år som

andel av befolkningen i samma

åldersgrupp, enbart stiga med ett par

tiondelar, till en nivå på 77,8 % 2006

(sysselsättningen, sysselsättningsmålet

och den öppna arbetslösheten behandlas

mer utförligt i avsnitt 1.2.5).

1.2.4 Osäker exportuppgång

År 2001 var det svagaste året för den

svenska exportindustrin sedan de s.k.

kostnadskrisåren i mitten av 1970-talet.

Exporten av varor sjönk med 3,5 % bl.a.

på grund av en kraftigt försvagad

efterfrågan på investeringsvaror i

omvärlden och nedgången i den s.k. IKT-

branschen. En relativt stark återhämtning

i exporten påbörjades i början av förra

året, framför allt till följd av en

stigande efterfrågan på IKT-produkter och

motorfordon i främst Förenta staterna och

länderna utanför OECD-området.

Uppgången i IKT- och

motorfordonsexporten visade sig dock vara

temporär, och exporten försvagades

återigen under andra halvan av 2002 i

takt med att den internationella

konjunkturen försvagades och den

säkerhetspolitiska osäkerheten tilltog.

Exporten av varor steg dock med 2,3 % i

fjol, medan den totala exporten sjönk med

0,4 %.

De senaste månaderna har exporten och

exportorderingången åter börjat stiga,

visar utfallsstatistik och olika typer av

indikatorer. En del av uppgången kan

sannolikt förklaras av att

industriföretagen runt om i världen

beställt varor för att fylla sina lager i

syfte att gardera sig mot leverans- och

produktionsstörningar på grund av kriget

i Irak. Regeringen räknar dock med att

exporten fortsätter att stiga i takt med

att återhämtningen i den internationella

ekonomin tilltar under senare delen av

2003 och under 2004 och efterfrågan på

investeringsvaror stiger. Det finns dock,

enligt regeringen, ett att antal

riskfaktorer som gör att exporten kan

utvecklas svagare än beräknat. En sådan

riskfaktor är återhämtningen i EU,

Sveriges största exportområde. Än så

länge finns inga tydliga tecken på vare

sig en uppgång i den ekonomiska

aktiviteten i EU eller en ökning av

Sveriges export till området. Dessutom

kan det dröja relativt länge innan den

för svensk industri så viktiga

investeringsvaruefterfrågan stiger i EU.

En annan viktig faktor är

investeringsvaruefterfrågan i Förenta

staterna. Trots att en viss uppgång redan

noterats kan det låga

kapacitetsutnyttjandet i industrin, de

ansträngda balansräkningarna i stora

delar av det amerikanska näringslivet och

det osäkra säkerhetspolitiska läget föra

med sig att investeringar framöver ökar

långsammare än väntat.

Sammantaget gör regeringen bedömningen

att importefterfrågan av bearbetade varor

på svenska exportmarknader stiger med 5,6

% i år och 7,7 % 2004. Den svenska

exporten av bearbetade varor väntas

samtidigt öka med 4,6 % 2003 och 8,4 %

2004. Det innebär att den svenska

exportindustrin beräknas vinna

marknadsandelar på världsmarknaden under

nästa år, trots att regeringen, som

redovisades ovan, under perioden räknar

med en förstärkning av kronan.

1.2.5 Sysselsättningsmålet nås inte 2004,

enligt regeringens prognos

Efter den kraftiga förbättringen första

halvåret 1997 till första halvåret 2001,

då antalet sysselsatta i den svenska

ekonomin säsongrensat steg med omkring

320 000 personer och den öppna

arbetslösheten sjönk till omkring 4 %,

har efterfrågan på arbetskraft minskat

kraftigt i takt med den svaga

internationella konjunkturen och

nedgången i IKT-branschen.

Trots det steg antalet sysselsatta

under förra året med 0,1 %, mätt som

årsgenomsnitt. Uppgången förklaras

framför allt av en stigande

sysselsättning i den offentliga sektorn,

bl.a. till följd av det s.k. tillfälliga

sysselsättningsstödet till kommuner och

landsting. I näringslivet, främst inom

industrin, minskade däremot antalet

sysselsatta relativt kraftigt, medan

sysselsättningen i den privata

tjänstesektorn steg svagt. En anledning

till att sysselsättningen steg under

förra året, trots den svaga konjunkturen

och den svaga efterfrågan på arbetskraft,

kan vara att den ökade sjukfrånvaron

minskat företagens behov att säga upp

personal, enligt regeringens bedömning i

vårpropositionen.

Diagram 3. Sysselsättningen januari 1995

till mars 2003

Källa: Statistiska centralbyrån,

Finansdepartementet

Som framgår av diagram 2 har

sysselsättningen minskat något under

årets inledande månader. De senaste

indikatorerna över vakanstal, nyanmälda

lediga platser samt anställningsplaner

tyder på att sysselsättningen fortsätter

att minska framöver. Regeringen räknar

också med att antalet sysselsatta i år

minskar med 0,3 % eller 12 000 personer.

Under nästa år bedöms dock

sysselsättningen stiga i takt med att

konjunkturen återhämtar sig och

produktionen ökar i slutet av 2003 och

under 2004.

Diagram 4. Den öppna arbetslösheten

januari 1995 till mars 2003

Källa: Statistiska centralbyrån,

Finansdepartementet

Precis som under 2001 låg den öppna

arbetslösheten på i genomsnitt 4 % 2002.

Som framgår av diagram 3 steg dock

arbetslösheten under senare delen av

förra året, och uppgången har fortsatt

under inledningen av 2003. Under årets

första kvartal låg den öppna

arbetslösheten på i genomsnitt 4,5 % i

säsongsrensade termer, vilket kan

jämföras med ett genomsnitt på 4,2 %

under fjärde och sista kvartalet i fjol.

Regeringen räknar med att utbudet av

arbetskraft stiger med 0,2 % per år under

2003 och 2004, vilket är något snabbare

än i fjol då utbudet ökade med 0,1 %.

Denna utveckling i kombination med den

förväntade sysselsättningsförändringen

gör att den öppna arbetslösheten stiger

till 4,5 % i år för att sjunka till i

genomsnitt 4,3 % under 2004. Eftersom

regeringen bedömer att andelen deltagare

i olika arbetsmarknadspolitiska program

sjunker under både 2003 och 2004 stiger

arbetslösheten inklusive

arbetsmarknadsåtgärder med 0,1

procentenhet i år, till 6,7 %, för att

nästa år sjunka till 6,3 %.

Diagram 5. Sysselsättningsgraden enligt

sysselsättningsmål januari 1995 till mars

2003

Källa: Statistiska centralbyrån,

Finansdepartementet

Riksdagens och regeringens mål för

sysselsättningen är att

sysselsättningsgraden i ekonomin, dvs.

antalet sysselsatta i åldern 20-64 år i

procent av befolkningen i samma

åldersgrupp, ska stiga till 80 % 2004.

Som framgår av diagram 4 steg

sysselsättningsgraden kraftigt från

mitten av 1997 till en nivå i början av

2001 på omkring 78,5 %. Därefter har

sysselsättningsgraden, till följd av

bl.a. den svagare efterfrågan på

arbetskraft, åter börjat sjunka till en

nivå under första kvartalet 2003 på

säsongsrensat i genomsnitt 77,7 %.

Regeringens prognos i vårpropositionen

innebär att sysselsättningsgraden 2003

och 2004 ligger kvar på ungefär samma

nivå som i dagsläget. För att nå

sysselsättningsmålet 2004 krävs att den

reguljära sysselsättningen i

åldersgruppen 20-64 år ökar med

ytterligare ungefär 125 000 personer. I

vårpropositionens kalkyler för 2005 och

2006 förväntas en mindre uppgång i

sysselsättningsgraden till en nivå 2006

på 77,8, dvs. även det under

sysselsättningsmålet.

Tabell 5. Nyckeltal för arbetsmarknaden

2002-2006

1.2.7 Revidering av nationalräkenskaperna

I början av december 2002 offentliggjorde

Statistiska centralbyrån (SCB) en kraftig

revidering av nationalräkenskaperna för

åren 1993-2001. Effekten blev att nivån

på Sveriges BNP steg relativt markant

jämfört med tidigare beräkningar. De mest

betydelsefulla förändringarna i SCB:s nya

beräkningar är:

· Den offentliga momsen räknas in

i nationalräkenskaperna, enligt EU-

beslut. Tidigare behandlades den

offentliga momsen som avdragsgill och

ingick därför inte i räkenskaperna.

·

· Ny information om svenska

företags handel med varor i utlandet

(dvs. handel som inte passerar den

svenska gränsen) inkluderas i

räkenskaperna.

·

En översyn av beräkningarna av hushållens

konsumtionsutgifter har genomförts,

samtidigt som den tidigare värderingen av

skogstillgångar förändrats. Nivån på

investeringarna har höjts.

Tabell 6. BNP-tillväxten före och efter

SCB:s revideringar i december 2002

19 19 19 19 19 19 20 20 Sn

94 95 96 97 98 99 00 01 it

t

Tillväxt före 4, 3, 1, 2, 3, 4, 3, 1, 3,

revidering 1 7 1 1 6 5 6 2 0

(%)

Tillväxt 4, 4, 1, 2, 3, 4, 4, 1, 3,

efter 2 0 3 4 6 6 4 1 2

revidering 1)

(%)

Förändring +0 +0 +0 +0 - +0 +0 - +0

(procentenhet ,1 ,3 ,2 ,3 ,1 ,8 0, ,2

er) 1

1 Reviderad tillväxttal för 2001

publicerad i prel. Nationalräkenskaperna

för 2002 (mars 2003)

Källa: Statistiska centralbyrån

Som framgår av tabell 6 nedan innebär

revideringarna att den ekonomiska

historien för den aktuella perioden till

en del skrivs om. Efter revideringen

uppgår den svenska BNP-tillväxten till i

genomsnitt 3,2 % per år perioden

1994-2001. Före revideringen var

genomsnittet knappt 3 %. I löpande priser

innebär detta att BNP-nivån 2001 efter

revideringen ligger nästan 100 miljarder

kronor högre än nivån före revideringen.

De enskilda år som påverkats mest av

revideringarna är 1995, 1997 och 2000.

1.2.8 Ny information efter att

regeringens prognos färdigställts

Regeringen anger att prognoserna i

vårpropositionen bygger på uppgifter som

fanns tillgängliga t.o.m. den 9 april

2003. Den information som kommit sedan

prognosarbetet avslutades är blandad. De

senaste indikatorerna tyder dock på att

den ekonomiska återhämtningen varit

fortsatt svag. Någon snabb uppgång efter

att krigshandlingarna i Irak avslutades i

mitten av april har inte synts till.

Kraftig dollarförsvagning

När det i början av april stod klart att

kriget i Irak snart skulle ta slut spred

sig optimismen på finansmarknaderna.

Oljepriset, som började gå ned i

anslutning till krigsstarten, fortsatte

att falla. Räntorna som steg när kriget

påbörjades fortsatte att gå upp samtidigt

som priserna på aktiebörserna runt om i

världen steg och dollarkursen stärktes. I

takt med att den senaste månadens

ekonomiska statistik varit svagare, om än

marginellt svagare, än marknadens

förväntningar har dollarkursen åter

börjat sjunka, räntorna gått ned och

oljepriset stigit. Sedan regeringen

avslutade sin prognos (från 9 april till

mitten av maj) har dollarn försvagats med

6-7 % mot både kronan och euron. Börserna

i Sverige och Förenta staterna har stigit

med omkring 5 %, med undantag för den

teknikföretagsdominerade Nasdaqbörsen,

som gått upp med omkring 12 %. Priserna

på börserna i Frankfurt och London har

stigit med omkring 8 % respektive omkring

4 %. Obligationsräntorna världen över,

inklusive de svenska, har sjunkit med

omkring en halv procentenhet medan

oljpriset gått upp med omkring 7 %, till

en nivå i mitten av maj på omkring 26

dollar per fat.

Signaler om god konsumtionsutveckling i

Förenta staterna

Förenta staternas BNP steg under första

kvartalet med 1,6 % i uppräknad årstakt

jämfört med fjärde kvartalet i fjol,

enligt preliminära uppgifter från det

amerikanska handelsdepartementet. Det kan

jämföras med fjärde kvartalet då BNP-

tillväxten var 1,4 % i uppräknad årstakt.

Jämfört med första kvartalet i fjol steg

BNP med 2,1 %. Det var något svagare än

vad analytikerna hade räknat med.

Uppgången förklaras framför allt av

stigande privat och offentlig konsumtion.

Investeringarna ökade för andra kvartalet

i följd, om än ganska blygsamt.

Ny statistik och nya indikatorer tyder

på att konsumtionen fortsätter att stiga.

Hushållens förtroende för den ekonomiska

utvecklingen (mätt enligt det s.k.

Conference Board) steg kraftigt i april,

från en indexsiffra i mars på 61,4 till

84,8 - den starkaste uppgången under en

enskild månad sedan mars 1991 då det s.k.

Kuwaitkriget tog slut. Försäljningen i

detaljhandeln steg relativt kraftigt i

mars, och flera indikatorer tyder på att

uppgången fortsatt i april. Vidare steg

försäljningen av bilar i april, bl.a.

till följd av stora rabatterbjudanden och

erbjudanden om räntefria lån.

Arbetsmarknaden fortsätter dock att

försvagas. Sysselsättningen sjönk

ytterligare i april efter nedgången under

februari och mars. Arbetslösheten steg

till 6 % från en nivå på 5,7 % i mars.

Även industrikonjunkturen i Förenta

staterna fortsätter att vara svag, enligt

de senaste siffrorna. Företagens

förtroende för den ekonomiska

utvecklingen sjönk i april, till en

indexsiffra på 45,4. Värden under 50

tyder grovt sett på avmattning i den

ekonomiska aktiviteten medan värden över

50 indikerar tillväxt. Vidare sjönk

industriproduktionen ytterligare i april,

enligt ny statistik. Däremot stiger

optimismen i den amerikanska

tjänstesektorn, som svarar för omkring

två tredjedelar av den amerikanska

ekonomin. Inköpschefernas index för

tjänstesektorn steg i april till ett

indexvärde på 50,7, från 47,9 i mars.

Inflationen i Förenta staterna sjönk i

april till 2,2 %. Den s.k.

kärninflationen, dvs. konsumentpriserna

exklusive energipriser, gick ned till 1,5

%.

Fortsatt försämring i euroområdet

De senaste indikatorerna för EU och

euroområdet tyder på en fortsatt nedgång

i den ekonomiska aktiviteten, trots en

minskad osäkerhet efter krigsslutet i

Irak. EU-kommissionens

konjunkturbarometer för euroområdet steg

visserligen något i april, från ett

indexvärde i mars på 97,8 till 97,9, men

uppgången förklaras framför allt av en

begränsad uppgång i konsumenternas och

detaljhandelns förtroende för den

ekonomiska utvecklingen. I industrin

fortsätter pessimismen bland företagen

att öka. Till exempel sjönk

inköpschefernas index för industrin

ytterligare i april.

Tydligast är försvagningen i Tyskland.

Det s.k. IFO-index för Tyskland sjönk

kraftigt i april, till den lägsta nivå

som noterats sedan december 2001. IFO-

index är en barometer över den tyska

industrins förväntningar, men har

historiskt också visat sig vara en god

indikator för hela euroområdet. Även

inköpschefernas index för den tyska

industrin sjönk kraftigt i april. Den

senaste utfallsstatistiken visar dessutom

att industrins produktion och orderingång

utvecklats svagt under de senaste

månaderna.

Arbetslösheten stiger

Även den tyska konsumtionen utvecklas

svagt. I mars sjönk omsättningen i

detaljhandeln med 4 % jämfört med samma

månad i fjol. Analytikerna hade räknat

med en uppgång på en halv procent. Vidare

steg arbetslösheten i april till 4,5

miljoner personer - den högsta nivå som

noterats sedan återföreningen mellan Väst-

och Östtyskland.

Tysklands BNP sjönk under första

kvartalet med 0,2 % jämfört med fjärde

kvartalet i fjol, enligt preliminära

uppgifter från Tysklands statistikbyrå.

Analytikerna räknade med en uppgång med

0,2 % jämfört med kvartalet innan.

Enligt Eurostats första preliminära

beräkning var tillväxten i både EU och

euroområdet noll under första kvartalet i

år jämfört med fjärde kvartalet i fjol.

Ny statistik från eurostat visar också

att arbetslösheten i euroområdet steg

till 8,7 % i mars, medan arbetslösheten i

EU låg kvar på samma nivå som i februari,

7,9 %. Inflationstakten i euroområdet

sjönk från 2,4 % i mars till 2,1 % i

april, framför allt till följd av lägre

energipriser.

Förbättrad svensk industrikonjunktur

under första kvartalet

När det gäller den svenska utvecklingen

är informationen lite mer blandad.

Industrikonjunkturen förbättrades något

under första kvartalet i år, enligt

Konjunkturinstitutets (KI:s) senaste

kvartalsbarometer som publicerades i

slutet av april. Produktionen steg

jämfört med kvartalet innan och andelen

företag som var nöjda med storleken på

orderstocken ökade. Under sista kvartalet

i fjol var omkring 40 % av företagen

missnöjda med orderstockens storlek.

Under första kvartalet hade andelen

missnöjda krympt till 30 %. En viktig

orsak till förbättringen var att

företagen i den s.k. teleproduktindustrin

redovisade såväl ökad produktion som

stigande orderingång under första

kvartalet. Sysselsättningen i industrin

fortsatte dock att minska samtidigt som

andelen företag som anger brist på

arbetskraft är den lägsta på länge.

Vidare är industriföretagen relativt

optimistiska om den närmaste framtiden.

Både orderingången och produktionen

väntas stiga under de närmaste månaderna.

Konjunkturen i byggsektorn försämrades

emellertid under första kvartalet.

Antalet anställda fortsatte att minska,

och byggföretagen är missnöjda med

orderläget. Branschen räknar med

ytterligare försvagning under de närmaste

månaderna. Tillväxten inom handeln

mattades något under första kvartalet,

men företagen räknar med ökad försäljning

framöver. Inom tjänstesektorn är

företagen lite mer återhållsamma och

sammantaget räknar de med en relativt

måttlig ökning av efterfrågan under den

närmaste tiden.

Resultaten i KI:s barometer verifieras

av att både industriproduktionen och

orderingången steg något under första

kvartalet jämfört med fjärde kvartalet i

fjol, enligt SCB:s senaste

utfallsstatistik. Inköpschefsindex för

den svenska industrin steg emellertid med

bara några tiondelar i april, efter ett

fall på 5 procentenheter i mars.

Indexsiffran ligger dock fortfarande över

expansionsgränsen 50.

Sysselsättningen fortsatte att sjunka i

mars samtidigt som den öppna

arbetslösheten steg till 4,6 %, enligt

SCB:s arbetskraftsundersökning AKU. I

mars 2002 låg den öppna arbetslösheten på

3,8 %. Enligt AMS uppgifter för april,

som publicerades i början av maj, låg den

öppna arbetslösheten på 4,3 % i slutet av

april mot 4,4 % månaden innan och 3,6 % i

slutet av april 2002. Det s.k.

obalanstalet, dvs. antalet öppet

arbetslösa plus antalet deltagare i

arbetsmarknadspolitiska program, uppgick

till 6,6 % i april mot 6,9 % i mars och

6,5 % i april förra året.

Hushållens förväntningar om ekonomins

utveckling sjönk ytterligare något i

april när hushållens förtroendeindikator,

den s.k. CCI, föll från minus 6,4 i mars

till minus 6,9 i april, vilket är den

lägsta noteringen sedan december 2001.

Framför allt blev hushållen något mer

pessimistiska om den svenska ekonomins

utveckling, medan optimismen om den egna

ekonomins utveckling steg något. Trots

hushållens pessimism steg omsättningen i

detaljhandeln under både mars och april,

med 4,1 % respektive 2,5 %, jämfört med

samma månad året innan. Även

inregistreringen av nya personbilar ökade

under mars och april.

Inflationstakten i den svenska ekonomin

sjönk kraftigt i april, från 3,1 % i mars

till 2,3 % mätt enligt KPI. Nedgången

förklaras framför allt av lägre priser på

olja, bensin och el. Inflationen mätt

enligt det underliggande inflationsmåttet

UND1X låg i april på 2,4 %, ned från 3 %

i mars.

Sedan regeringen offentliggjorde sin

prognos har Nordea, OECD, SEB och Svenska

Handelsbanken presenterat nya bedömningar

av den svenska ekonomins utveckling under

2003 och 2004. I genomsnitt räknar de med

att BNP stiger med 1,4 % i år och 2,5 %

nästa år. Det kan jämföras med

regeringens bedömning i vårpropositionen

om en BNP-tillväxt på 1,4 % 2003 och 2,4

% 2004. Vid mitten av maj meddelade KI

att de reviderat sin syn på

tillväxtutsikterna, till följd av bl.a.

den internationella utvecklingen. Det

innebär att tillväxtprognosen i den

bedömning som institutet publicerar i

mitten av juni kommer att ligga kring en

tillväxt i den svenska ekonomin på 1,0 %

2003 och nästa år 2,5 % 2004. I den

prognos som publicerades i slutet av mars

räknade institutet med en tillväxt på 1,4

% 2003 och 2,8 % 2004.

1.2.9 Finansutskottets syn på

vårpropositionens och partimotionernas

konjunkturbedömningar

Partierna har i partimotionerna inga

allvarliga invändningar mot den bedömning

av den internationella och svenska

ekonomins utveckling som görs i

vårpropositionen. Flera av motionärerna

pekar emellertid på att det finns en klar

risk för att utvecklingen blir svagare än

vad regeringen räknar med, bl.a. till

följd av en fortsatt stor osäkerhet bland

företag och hushåll både internationellt

och i Sverige trots att kriget i Irak är

slut.

I motion Fi15 (fp) konstateras att

analyserna av världsekonomins utveckling

under lång tid fokuserats på Irakkrisen.

Att kriget blev kort innebär att mycket

av osäkerheten skingrats.

"Det innebär dock inte att en snabb

ekonomisk återhämtning i världen är

given. Oljepriset är i och för sig på väg

mot nivåer som rådde före Irakkrisen, men

det finns ett antal problem på olika håll

i världsekonomin som kan göra en kommande

konjunkturuppgång både svag och utdragen.

Ett problem är att det idag inte finns

någon riktigt stark tillväxtmotor i

världsekonomin", skriver motionärerna.

"Det är troligare med en mer utdragen och

långsammare återhämtning."

I motion Fi14 (m) framhålls att

regeringens riktlinjer för den ekonomiska

politiken är baserad på en förhållandevis

försiktig tillväxtprognos.

"Prognosen ligger i linje med flertalet

andra bedömningar och vi har inte

avgörande invändningar mot huvuddragen i

denna. Återhämtningen dröjer och blir

svag både i Sverige och i omvärlden",

skriver motionärerna.

Motionärerna menar dock vidare att det

finns en uppenbar risk att en

kvardröjande säkerhetspolitisk oro bidrar

till att företag och hushåll blir mindre

optimistiska.

"Den minskning av hushållens och

företagens skulder som nu pågår i USA,

Sverige och många andra länder kan också

ha en större dämpande effekt än vad

regeringen antar."

Motionärerna pekar bl.a. på

fastighetsprisernas utveckling runt om i

världen, som under de senaste åren

bidragit till att motverka

förmögenhetseffekterna av fallande

aktiekurser. Ett snabbt fall i

villapriserna skulle kunna leda till att

återhämtningen bryts, enligt

motionärerna.

"Regeringen tror att risken är större

att ekonomin utvecklar sig sämre än

regeringen förutspår än att den utvecklar

sig bättre. Vi tror att regeringen har

rätt i denna bedömning", fortsätter

motionärerna i Fi14 (m).

Utskottet delar regeringens bedömning i

vårpropositionen och synpunkterna i

partimotionerna att osäkerheten om den

internationella konjunkturen, och därmed

även den svenska, är stor. Sannolikt är

också riskerna för en sämre utveckling än

den som förväntas i vårpropositionen

större än chanserna för att det senaste

årets pessimistiska stämningsläge snabbt

ska brytas och vändas till en snabb och

kraftig återhämtning.

Efter en relativt stark uppgång i

världsekonomin under första halvåret 2002

bröts återhämtningen under förra sommaren

och hösten, till följd av bl.a. fallande

kursen på världens aktiebörser, låga

vinster i företagen, bokföringsskandaler

i t.ex. Förenta staterna och den

osäkerhet som byggdes upp inför kriget i

Irak. Att kriget i Irak nu är över borde

enligt utskottets mening rimligtvis leda

att den internationella osäkerheten

dämpas betydligt och att det i

förlängningen leder till en stigande

optimism hos både hushålls- och

företagssektorn.

Som framgår av redovisningen under

punkt 1.2.8 Ny information efter det att

regeringens prognos färdigställts tyder

dock inte de uppgifter som hittills

publicerats efter Irakkrigets slut på en

snabb och kraftig ekonomisk återhämtning.

Tvärtom har pessimismen bland framför

allt industriföretagen i såväl Förenta

staterna som Europa ökat samtidigt som

produktionen dämpats ytterligare.

Stämningsläget har också påverkats av den

s.k. SARS-epidemin och de terrordåd som

genomförts på skilda håll i världen under

de senaste veckorna.

Utskottet vill dock framhålla att den

senaste statistiken och de senaste

indikatorerna bör tolkas med viss

försiktighet. Flera av undersökningarna

genomfördes när kriget i Irak fortfarande

pågick, vilket innebär att det lär dröja

ytterligare en tid innan bilden av hur

hushållens och företagens

förväntningsbilder utvecklas blir mer

tydlig.

Samtidigt kan utskottet konstatera att

all ny information inte är av negativ art

utan att det även inkommit uppgifter som

kan tala för en förnyad kraft i

återhämtningen. Oljepriset har sjunkit

och kurserna på världens aktiebörser har

stigit, om än i en relativt begränsad

omfattning. Vidare har inflationen gått

ned i en stor del av västvärlden, bl.a.

som en följd av lägre oljepriser, och de

internationella räntorna har sjunkit.

För svensk del kan också konstateras att

industrikonjunkturen förstärktes under

första kvartalet trots Irakkonflikten,

enligt KI:s barometer. Samtidigt har

hushållskonsumtionen utvecklats relativt

gynnsamt. Till exempel steg omsättningen

i detaljhandeln med drygt 3 % under det

första kvartalet i år jämfört med sista

kvartalet i fjol. En oroande faktor är

dock att hushållens samlade förtroende

för den ekonomiska utvecklingen dämpats

ytterligare de senaste månaderna.

Möjligtvis kan även osäkerheten om

utfallet i folkomröstningen om euron i

september ha påverkat t.ex. företagens

investeringsvilja i en negativ riktning.

Sammantaget gör utskottet bedömningen

att osäkerheten om den internationella

och svenska konjunkturutvecklingen

fortfarande är stor. Enligt utskottets

mening är det emellertid för tidigt att

dra några säkra slutsatser om vilka

effekter den senaste tidens relativt

dämpade reaktioner på att kriget i Irak

tagit slut får på den faktiska

konsumtionen, produktionen och tillväxten

i världsekonomin och i enskilda länder.

Enligt utskottets mening är det rimligt

att som i vårpropositionen räkna med att

återhämtningen i världsekonomin får

förnyad kraft under senare delen av 2003

och att uppgången tilltar i styrka under

2004.

Utskottet vill här passa på att

kommentera påståendet i motion Fi15 (fp)

om att regeringens egna siffror i

vårpropositionen skulle visa att det är

den inhemska efterfrågan i den svenska

ekonomin som är det stora kortsiktiga

ekonomiska problemet, inte en svag

internationell efterfrågan.

Som bevis för detta anger motionärerna

att regeringen i budgetpropositionen

räknade med att den inhemska efterfrågan

skulle bidra med 2,7 %enheter av den

förväntade tillväxten 2003, medan

utrikeshandeln netto förväntades minska

tillväxten med 0,2 procentenheter. I

vårpropositionen däremot räknar

regeringen med att den inhemska

efterfrågan bidrar med endast 1,2

procentenheter till BNP-tillväxten, medan

utrikeshandeln netto, till skillnad från

tidigare prognos, bidrar till att öka

tillväxten med 0,2 procentenheter.

Enligt utskottets mening är

motionärernas slutsats konstruerad för

att passa ett politisk syfte.

Den internationella lågkonjunkturen

påverkar givetvis såväl efterfrågan på

svensk export som den inhemska

efterfrågan. Tydligast framgår detta av

investeringarna, som är en del av den

inhemska efterfrågan. I

budgetpropositionen räknade regeringen

med att den tidigare kraftigt nedpressade

investeringsviljan i framför allt

industriföretagen skulle stiga under 2003

på grund av bl.a. stigande efterfrågan

från utlandet, högre vinster och högre

kapacitetsutnyttjande. Till följd av den

stigande internationella osäkerheten och

den svagare efterfrågan under senare

delen av 2002 och hittills under 2003

skriver regeringen kraftigt ned

investeringsprognosen i vårpropositionen.

I budgetpropositionen bedömdes t.ex.

att industriinvesteringarna skulle stiga

med 6 % 2003. I vårpropositionen har den

prognosen justerats ned med nästan 10

procentenheter, till en nedgång i

industriinvesteringarna på 3,9 %. På

samma sätt har hushållskonsumtionen

påverkats av den globala utvecklingen,

genom t.ex. den stigande osäkerheten och

den till stor del internationellt styrda

nedgången i börskurserna. Utskottet vill

också erinra om att regeringen, till

följd av den svagare internationella

efterfrågan, justerat ned sin prognos

över exporten med 4 procentenheter i

vårpropositionen jämfört med i

budgetpropositionen. Importen, som i

budgetpropositionen förväntades stiga med

7,8 % 2003, har reviderats ned med 5,5

procentenheter.

Utskottet vill till sist också

kommentera ett påstående i motion Fi16

(kd) om att regeringen i de tre senaste

årens budgetpropositioner regelmässigt

"gissat" fel på tillväxten under det

kommande året.

I budgetpropositionen för 2001 räknade

regeringen med att BNP skulle stiga med

3,5 % 2001. Utfallet blev 1,1 %. I

budgetpropositionen för 2002 bedömde

regeringen att den svenska ekonomin

skulle växa med 2,4 % 2002. Utfallet blev

1,9 %. I budgetpropositionen för 2003

förväntades en tillväxt under 2003 på 2,5

%. Motionärerna antar i motionen att

utfallet för 2003 blir 1,4 %, dvs. samma

bedömning som regeringen gör i

vårpropositionen.

Uppräkningen ovan visar, enligt

utskottets mening, hur svårt det är att

göra prognoser av den ekonomiska

utvecklingen. Särskilt svårt har det

varit under de aktuella åren på grund av

bl.a. de effekter den kraftiga

internationella nedgången i IT-branschen,

terrorattackerna i Förenta staterna,

terrorhoten och förberedelserna för krig

i Irak haft på både den finansiella och

reala världsekonomin.

Utskottet kan dock konstatera att

regeringen varit varken sämre eller

bättre än andra bedömare under den

aktuella tiden. Hösten 2000, när

regeringen räknade med att Sveriges BNP

skulle stiga med 3,5 % under 2001,

räknade övriga svenska prognosinstitut,

t.ex. KI, Riksbanken, SEB, Svenska

Handelsbanken och Nordea, i genomsnitt

med att BNP skulle öka med 3,6 % 2001.

Hösten 2001 bedömde de övriga

prognosinstituten att BNP 2002 skulle

stiga med 2,3 %, att jämföra med

regeringens prognos på 2,4 %. I höstas

låg genomsnittsprognosen på 2,4 % i

tillväxt för 2003. Regeringen räknade med

2,5 %.

Under de tre aktuella åren har regeringen

(i budgetpropositionerna) räknat med en

tillväxt på i genomsnitt 2,8 % per år.

Övriga prognosmakare har vid samma

tidpunkt räknat med en tillväxt på i

genomsnitt 2,76 % per år.

1.3 Inriktning av den allmänna ekonomiska

politiken

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen godkänner det förslag till

allmänna riktlinjer för den ekonomiska

politiken som regeringen redovisar i

vårpropositionen. Förslaget bygger på

en överenskommelse mellan

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och

Miljöpartiet de gröna. Riksdagen

avstyrker de förslag som förs fram i

övriga motioner.

Jämför reservation 1 (m, fp, kd, c).

1.3.1 Partimotionernas förslag till

inriktning av den allmänna ekonomiska

politiken

I Moderata samlingspartiets motion Fi14

anförs att den socialdemokratiska

politiken börjar förfalla. Regeringen

håller på att tappa greppet om

statsfinanserna - hela det

statsfinansiella saneringsarbetet från

början av 1990-talet har förslösats -

samtidigt som Sverige halkar efter

omvärlden i fråga om välstånd och

tillväxt. För trettio år sedan låg

Sverige i tillväxttoppen jämsides med

Schweiz och USA. I dag har Sverige lägst

välstånd bland de nordiska länderna och

vi jämförs med Frankrike och Spanien.

Regeringen gör i vårpropositionen en

relativt försiktig bedömning av den

ekonomiska utvecklingen men regeringen

tar ingen hänsyn till prognosen när de

utformar den ekonomiska politiken. Den

svenska ekonomin har stora strukturella

brister som leder till lägre

tillväxtkraft. Den stora offentliga

sektorn kräver t.ex. ett högt skatteuttag

som minskar den privata

investeringsverksamheten, ger ett svagt

arbetskraftsutbud, en svag

sysselsättning, sänker produktiviteten,

försämrar konkurrensen och driver svenska

företag och högutbildade utomlands.

Samtidigt har sjukfrånvaron sedan 1997

ökat med drygt 130 % och regeringen visar

en stor oförmåga att ta itu med

problemen.

Begreppet Sverige som tillväxtnation

måste återupprättas, enligt motionärerna.

Den ekonomiska politiken bör läggas om

annars är risken att tillväxttakten

sjunker tillbaka till de låga nivåer som

registrerades på 1970- och 1980-talen.

För att bryta den svenska eftersläpningen

presenterar motionärerna en ekonomisk

politik som utgår från målet att den

svenska ekonomin långsiktigt ska kunna ha

en uthållig tillväxt på 3 % per år utan

att inflationen tar fart, från dagens

omkring 2 % per år. För att det ska vara

möjligt krävs att arbetskraftsutbudet

ökar samt att konkurrensen och

produktiviteten i hela den svenska

ekonomin stiger. En tillväxtpolitik

kräver en stram utgiftspolitik.

Bidragssystemen måste stramas åt. Den

stora offentliga utgiftsexpansionen måste

brytas och de höga utgifts- och

skattenivåerna sänkas. Nedan redogörs för

några av de förslag som presenteras i

motionen.

För att göra det mer lönsamt att

arbeta, öka arbetskraftsutbudet och öka

medborgarnas möjligheter att kunna leva

på sin lön bör skatter sänkas och slopas

på företagande, arbete och sparande.

Inkomstskatterna bör genomgripande

reformeras och sänkas, bl.a. genom att

grundavdraget vid den kommunala

beskattningen höjs till på sikt 50 000 kr

samt att brytpunkten för statlig

inkomstskatt höjs kraftigt. Dessutom bör

ett extra kommunalt grundavdrag för

barnfamiljer införas. Vidare avskaffas

den s.k. värnskatten och på sikt bör

inkomstskatten enligt motionärerna bli

proportionell. Dubbelbeskattningen på

aktier bör avskaffas under mandatperioden

och en avveckling av fastighetsskatten

påbörjas genom att taxeringsvärdena

återställs till 1997 års nivå samtidigt

som skattesatserna successivt sänks.

Dessutom bör förmögenhetsskatten samt

arvs- och gåvoskatten slopas. De s.k.

3:12-reglerna för fåmansbolag bör tas

bort eftersom de skadar svenska

småföretag och i synnerhet

familjeföretagen. En avdragsrätt för hus

hållsnära tjänster bör införas genom en

skattereduktion på 50 % och skatterna på

bensin och diesel bör sänkas samtidigt

som reseavdragen förbättras. Skatterna på

produktionsmedel i jordbruket bör sänkas

för att ge jordbruket möjligheter att

konkurrera. Även avdraget för avgiften

för pensionsförsäkring bör höjas för att

stimulera sparandet. Vidare bör det som

återstår av reklamskatten avskaffas och

de svenska alkoholskatterna anpassas till

omvärldens nivåer. I motionen anges också

att företagskrånglet måste minska genom

färre och enklare regler. Hittills har

det inte hänt så mycket på den fronten.

För att finansiera skattesänkningarna

och stärka statsfinanserna föreslås i

motionen budgetförstärkningar om nästan

40 miljarder kronor. Den största

besparingen, som är ett nytt inslag i

Moderata samlingspartiets

budgetalternativ, är att ersättningsnivån

i sjuk-, arbetslöshets- och

föräldraförsäkringarna sänks till 75 % av

den tidigare inkomsten. Att minska

transfereringarna är enligt motionärerna

nödvändigt för att långsiktigt garantera

den sociala tryggheten och det sociala

skyddsnätet. Vidare föreslås t.ex. en rad

besparingar inom arbetsmarknadspolitiken.

För att pressa ned sjukfrånvaron,

minska utgifterna för ohälsan och öka

arbetskraftsutbudet föreslås, vid sidan

av sänkt ersättningsnivå i

sjukförsäkringen, att anslagen till

försäkringskassorna för rehabilitering

utökas. Även ett program för att öka

kvaliteten i sjukvården presenteras.

Bland annat bör en nationell vårdgaranti

införas omedelbart i kombination med att

försäkringskassorna ges möjlighet att

köpa vård. På sikt bör en obligatorisk

och offentligt finansierad

hälsoförsäkring införas. Alternativen och

valfriheten inom vården måste släppas

fram och remisstvånget till

specialistläkare avvecklas. De medel som

går direkt till sjukvården bör kraftigt

höjas. Vidare måste Apoteksbolagets

monopol brytas, och ett högkostnadsskydd

i tandvården som gäller för alla bör

ersätta dagens åldersbaserade system.

Stöden till funktionshindrade ska utökas,

menar motionärerna.

En lång rad åtgärder föreslås för att

reformera arbetsmarknadspolitiken och öka

flexibiliteten på arbetsmarknaden.

Förutom sänkningen av ersättningsnivån i

a-kassan och införandet av en bortre

parentes i arbetslöshetsförsäkringen för

att minska marginaleffekterna och öka

arbetskraftsutbudet föreslås att

arbetsrätten avregleras samtidigt som

arbetstidsregleringarna görs flexiblare

och möjligheterna till tjänstledighet

minskas. Vidare bör arbetsförmedlingen

effektiviseras genom bl.a. ökad

konkurrens. Dagens lokala

arbetsförmedlingar kan avknoppas från

AMS. AMS bör i sin tur ersättas med en ny

effektiv myndighet som bl.a. ska ansvara

för att godtagbara förmedlingstjänster

erbjuds över hela landet samt

administrera arbetsmarknadspolitiska

stöd. Vidare bör en allmän obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring införas. De

försäkringsmässiga sambanden bör bli

tydligare genom att dagens fasta avgifter

ersätts av en premie som relateras till

månadslönen. Premien bör vara avdragsgill

vid inkomstbeskattningen. En ökad

satsning på kvalificerad yrkesutbildning

bör genomföras. Enligt studier gjorda av

t.ex. IMF kan en flexiblare arbetsmarknad

genom t.ex. högre nivå i

arbetslöshetsförsäkring, mindre stelbent

arbetsrätt och lägre marginalskatter leda

till att den svenska

jämviktsarbetslösheten, dvs. den

arbetslöshet som är förenlig med en

stabil prisutveckling, sjunker med 1-2

procentenheter. Det skulle i sin tur

förstärka statsbudgeten med 6-12

miljarder kronor. En sådan utveckling

finns dock av försiktighetsskäl inte

inräknad i motionärernas budgetförslag.

Konkurrenstrycket i ekonomin måste öka

genom reformeringar och avregleringar av

t.ex. bostadsmarknaden, vården, omsorgen

och utbildningen. För att öka

konkurrensen, den privata företagsamheten

och amorteringen av statsskulden bör

också de statliga företagen privatiseras

i en betydligt snabbare takt än vad

regeringen räknar med. Motionärernas

avsikt är att under åren 2004-2006 sälja

ut statliga bolag för 30 miljarder

kronor, 40 miljarder kronor respektive 60

miljarder kronor, utöver regeringens

förslag. Sveriges behov av utbyggda och

förbättrade vägar är stort och en utökad

satsning på vägar och järnvägar föreslås.

Grunden för framtidens välstånd ligger

i en välutbildad befolkning. Därför

måste, enligt motionärerna, utbildnings-

och skolpolitiken läggas om och

forskningen förstärkas. Valfriheten och

kvaliteten i skolan ökas genom t.ex. en

nationell skolpeng, vilken innebär att

staten tar över kostnaderna för

skolväsendet, och genom inrättandet av

ett fristående nationellt

kvalitetsinstitut. När skolpengen införs

tillförs skolan nya resurser. Det krävs

också ökade satsningar på grundforskning

och inom forskarutbildningen. Två nya

stiftelseuniversitet bör etableras på ett

par års sikt.

För att förbättra barnfamiljernas

ekonomiska situation och öka deras

valfrihet bör det särskilda kommunala

grundavdraget för barnfamiljer införas.

Motionärerna föreslår vidare att en

barnomsorgspeng införs för de familjer

som inte utnyttjar kommunalt finansierad

barnomsorg. Pengen bör utgå med 3 000 kr

per månad, skattefritt, för barn mellan

ett och tre år. Eftersom detta system ska

gälla från ett års ålder bör den 13:e

månaden i föräldraförsäkringen och de tre

extra garantimånaderna tas bort.

De kommunala verksamheterna måste

fokuseras på kärnverksamheterna så att

medborgarna får ut mer av varje

skattekrona, vilket enligt motionärerna

underlättas av införandet av en skolpeng,

en allmän hälsoförsäkring och en

förändrad finansiering av äldreomsorgen.

Verksamheter bör avregleras och utsättas

för konkurrens. Enligt motionärerna ger

deras politik ett successivt utrymme för

att sänka den kommunala utdebiteringen

samtidigt som kvaliteten på kommunal

service kan säkras. Kommunernas

ekonomiska problem löses bäst genom en

politik som ökar den allmänna tillväxten,

vilket bl.a. innebär att dagens

inomkommunala utjämningssystem snarast

måste ersättas.

Ledstjärnan i motionärernas

utgiftspolitik är att sänka de offentliga

utgifternas andel av ekonomin för att

minska statsfinansernas

konjunkturkänslighet, öka medborgarnas

frihet och öka det offentligas förmåga

att klara kärnuppgifterna. Det

långsiktiga målet för budgetpolitiken bör

vara att den offentliga bruttoskulden

understiger 40 % av BNP. När den

skuldnivån uppnåtts bör överskottsmålen

för den offentliga sektorns finansiella

sparande fastställas så att bruttoskulden

som andel av BNP är konstant över en

konjunkturcykel. Motionärerna föreslår

mål för det offentliga budgetsaldot som

för de närmaste åren är stramare än de

som anges i vårpropositionen. Med dessa

saldomål och förslagen om privatiseringar

kommer den offentliga sektorns

bruttoskuldsättning att närma sig 40 % av

BNP under nästa mandatperiod.

En annan viktig strukturreform för den

svenska ekonomin är, enligt motionärerna,

att euron införs.

I Folkpartiet liberalernas motion Fi15

anförs att mörka moln hopas på Sveriges

ekonomiska himmel. Problemen ökar på

arbetsmarknaden, i kommunerna, i

företagen och i de svenska

statsfinanserna. Problemen förvärras av

lågkonjunkturen men har sin grund i

systemfelen i den svenska ekonomin och

det svenska samhället. För att bryta

denna utveckling behöver Sverige, enligt

motionärerna, en politik för ökad

tillväxt och välstånd. Det går inte att

som regeringen bara hoppas på goda

konjunkturer, utan åtgärder måste

omgående vidtas för att minska Sveriges

strukturella problem och därmed förbättra

statsfinanserna och öka sysselsättningen.

Dagens svenska modell kännetecknas av

världens högsta skatter, monopol i

offentlig regi, omfattande regleringar

och dåligt företagsklimat. Modellen har

inneburit att Sverige halkat ned i

välståndsligan, att nästan alla stora

företag flyttat utomlands, att Sverige

tappat sin tätposition som

forskningsnation och att vi misslyckats

med integrationen av invandrare.

Motionärerna presenterar en krisplan som

omfattar följande tio områden -

förbättrat företagsklimat, arbete i

stället för bidrag, bättre bildning och

kunskap, starkare statsfinanser, lägre

sjukfrånvaro, jämställdhetsreformer, ökad

konkurrens, ny miljö- och energipolitik,

en bättre infrastrukturpolitik och en

offensiv för global demokrati och

utveckling.

Det övergripande målet för den

ekonomiska politiken bör, enligt

motionärerna, vara att öka den varaktiga

och långsiktiga BNP-tillväxten till 3 %

per år, från dagens 2 % per år. Delar av

Folkpartiets krisprogram för att stärka

de strukturella förutsättningarna i den

svenska ekonomin presenteras i punkterna

nedan.

· Skattereform för tillväxt. För

att det ska löna sig att arbeta föreslår

motionärerna bl.a. att marginalskatterna

sänks genom att värnskatten slopas,

brytpunkten för den statliga skatten höjs

i ett första steg till 326 000 kr per år

(gränsen för egenavgifterna) samt att ett

kommunalt förvärvsavdrag införs.

Motionärerna föreslår också höjda men

avdragsgilla avgifter till a-kassan som

ett led i en reformering av

arbetslöshetsförsäkringen.

Hushållstjänster får en skattereduktion

på 50 %. Sparande underlättas genom att

förmögenhetsskatten sänks och slopas på

sikt. Ett första steg är en avskaffad

sambeskattning och en höjning av

fribeloppet. Fastighetsskatten sänks

genom att taxeringsvärdena åter fryses på

1997 års nivå till skattesatsen 1,0 % för

småhus och 0,5 % för flerbostadshus.

Systemet för fastighetstaxering bör

reformeras i grunden och olika

boendeformer måste behandlas lika.

Reavinstbeskattningen för bostäder höjs

till 30 %. Kompetens- och pensions

sparandet underlättas genom att

avdragsrätten höjs. Principerna från

1990/91 års skattereform - hälften kvar

och att de allra flesta bara ska betala

kommunalskatt - ska återupprättas.

·

· Företagande och konkurrens ger

tillväxt. För att ändra attityden till

företagande, skapa fler företagare och

jobb måste företagsskatterna sänkas,

antalet regler för att driva företag

minskas och förenklas samtidigt som

konkurrensen måste öka.

Dubbelbeskattningen på aktier bör slopas

successivt, arbetsgivaravgifterna sänkas

ytterligare och de s.k.

fåmansbolagsreglerna reformeras.

Kostnaderna för företagen att hantera

olika regler bör sänkas med en fjärdedel.

Motionärerna har tillsammans med de

övriga borgerliga partierna presenterat

53 förslag för att förbättra

företagandet. För att bl.a. öka

konkurrensen bör statliga och kommunala

bolag säljas ut och offentliga monopol

brytas upp. All lagstiftning som

försvårar privata alternativ i vården,

skolan och omsorgen bör tas bort. Plan

och bygglagen måste förändras.

Kartellverksamhet bör kriminaliseras och

beläggas med böter och Konkurrensverket

bör ges ökade resurser. Som en viktig

ingrediens för bättre tillväxtklimat

föreslår motionärerna en utökad satsning

på bl.a. väginvesteringar. Även

konkurrensen inom infrastrukturen bör

öka. Vidare måste bostadspolitiken

förnyas.

·

· Socialförsäkringsreform för

tillväxt. Trovärdigheten för

socialförsäkringarna är viktig för ett

bra arbets- och företagarklimat. Förutom

det nya pensionssystemet bör ytterligare

två obligatoriska och från statens budget

fristående försäkringar skapas - en

allmän sjukförsäkring och en allmän

arbetslöshetsförsäkring. Försäkringarna

bör bygga på inkomstbortfallsprincipen,

och det bör finnas ett direkt samband

mellan avgifter och förmåner.

Motionärerna anser också att sjukpenning,

aktivitetsersättning och sjukersättning

som vållats av trafikolyckor bör tas ut

på trafikförsäkringen, vars avgifter bör

höjas. Detta bör kompenseras genom sänkt

skatt.

·

· Frånvaro ger inte tillväxt.

Viktigast för att minska ohälsan och

sjuktalen är att minska stressfaktorerna

i enskilda människors liv - t.ex. de

olika åtgärder som föreslås i motionen

för att öka människors möjligheter att på

egen hand klara vardagen. Dessutom krävs

bl.a. att finansiering av vården

samordnas mellan olika aktörer, att den

nationella vårdgarantin snarast

återinförs och att resurserna för

rehabilitering utökas. Vidare måste

reglerna mot felutnyttjande av

sjukförsäkringen skärpas.

·

· Kunskap och utbildning ger

tillväxt. Den svenska

utbildningspolitiken måste enligt

motionärerna reformeras från grunden. En

rad åtgärder föreslås för att förbättra

skolan och öka kvaliteten inom högskolan,

och större resurser avsätts till

forskningen. Bland annat bör ett antal

attraktiva yrkesutbildningar, som inte

ger högskolebehörighet men väl gedigna

yrkeskunskaper, inrättas. Tankarna om

slopade förkunskapskrav i gymnasiet bör

ej förverkligas.

·

· Reformering av arbetsmarknaden.

För att komma till rätta med ett av de

största systemfelen i den svenska

ekonomin - obalansen mellan de som är

aktiva på arbetsmarknaden och de som står

utanför - föreslås i motionen ett antal

förändringar i arbetsmarknadens sätt att

fungera. Bland annat bör en

arbetstidsreform med t.ex. en timbank

genomföras som öppnar för flexiblare

arbetstid. Vidare bör en omställningspeng

införas genom vilken den arbetslöse själv

kan välja mellan olika

utbildningssamordnare för att öka sin

anställningsbarhet. För att bl.a. minska

långtidsarbetslösheten bör en jobb- och

utvecklingsgaranti införas som erbjuder

tillfällig sysselsättning, eventuellt i

kombination med utbildning. AMS i dess

nuvarande form bör läggas ned.

Jobbförmedling och yrkesutbildning bör i

stället genomföras av andra aktörer.

Arbetskraftsinvandringen bör öka för att

bl.a. öka utbudet av arbetskraft inom de

områden som i dag har arbetskraftsbrist.

För att öka integrationen på

arbetsmarknaden måste bl.a.

handläggningstiderna i asylärenden kortas

och språkundervisningen förbättras. Det

s.k. lönebidragstaket bör höjas samtidigt

som Samhalls vinstkrav och organisation

ses över för att öka de

arbetshandikappades chanser att komma ut

på arbetsmarknaden.

·

· Jämställdhet ger tillväxt. Några

av de mest prioriterade uppgifterna är

att avskaffa löneskillnaderna mellan män

och kvinnor och öka individernas

inflytande över sina liv. Det bör enligt

motionärerna bl.a. ske genom att de

offentliga monopolen inom omsorgen,

skolan och vården bryts upp. Förutom

olika skatteåtgärder som redovisades ovan

bör ett barnkonto införas för att bl.a.

öka valfriheten i barnomsorgen. Dessutom

bör arbetstidslagstiftningen reformeras

för att bl.a. öka barnfamiljernas

möjligheter att själva ordna sin vardag.

Vidare bör en jämställdhetsbonus införas.

Bonusen innebär att varje månad som tas

ut i föräldraledighet, som motsvaras av

en månad som även den andra föräldern tar

ut, ger 90 % i ersättning i stället för

dagens 80 %.

·

· Globalisering ger tillväxt.

Frihandel är avgörande för

välfärdsutvecklingen. Sverige bör gå i

spetsen för ökad frihandel i världen och

verka för en avreglering av EU:s

jordbrukspolitik. Sverige bör också gå

med i EMU. Biståndet bör höjas till 1 %

av BNI under mandatperioden.

·

Vidare anser motionärerna att resurserna

för att stärka rättssäkerheten måste öka.

Till följd av den osäkra

konjunkturutvecklingen och för att öka

förtroendet för den statsfinansiella

utvecklingen anser motionärerna att

budgeteringsmarginalen bör utökas till 16

miljarder kronor 2004. Motionärerna

föreslår också att ett nytt mål för

statsfinanserna införs - statens finanser

bör vara i balans över en

konjunkturcykel. Om ett balansmål införs

minskar statsfinansernas känslighet genom

att statsskulden som andel av BNP sjunker

över tiden.

I Kristdemokraternas motion Fi16 anförs

att de senaste två mandatperioderna med

Socialdemokraterna vid makten är åtta

förlorade år. Antalet platser i vården

har minskat kraftigt, andelen underkända

elever i grundskolan har ökat, storleken

på barngrupperna på dagis har ökat,

antalet poliser har skurits ned,

sjukfrånvaron har stigit dramatiskt,

företag och kapital har flytt landet,

lönerna ökar mer än i omvärlden och trots

relativt god konjunktur har Sverige inte

lyckats förbättra sin position i OECD:s

tillväxtliga efter den tidigare kraftiga

nedgången. Vårpropositionen visar också

att regeringen framöver inte kommer att

nå sysselsättningsmålet, målet om 4 %

öppet arbetslösa eller målet om en

halvering av socialbidragsberoendet.

Propositionen visar också att den

ekonomiska eftersläpningen kommer att

fortsätta framöver. Regeringen

presenterar dock ingen plan för att bryta

utvecklingen. Tvärtom saknas i

vårpropositionen konkreta åtgärder för

att öka tillväxtförutsättningarna i den

svenska ekonomin, precis som i de

tidigare arton stora ekonomisk-politiska

propositionerna som regeringen sedan 1994

lagt fram på riksdagens bord.

Den svaga konjunkturen visar, enligt

motionärerna, att det nu är hög tid att

rätta till några av strukturfelen i den

svenska ekonomin - rekordhögt skattetryck

och stora marginaleffekter som gör att

det lönar sig dåligt att arbeta och

skapar ett osunt bidragsberoende, en hög

beskattning som gör det svårt att locka

och behålla företag, kapital och

kompetens i landet, en dåligt fungerande

arbetsmarknad och lönebildning och en

svag konkurrens i stora delar av

ekonomin. Målet bör vara en varaktigt

hållbar tillväxt på minst 3 % per år,

jämfört med den tillväxt på knappt 2 %

som Sverige i genomsnitt haft under de

senaste 30 åren.

För att öka sysselsättningen, minska

arbetslösheten och öka möjligheterna för

medborgarna att klara sig på sin egen lön

föreslås att inkomstskatten reformeras i

fyra steg bl.a. genom en kraftig höjning

av grundavdraget i den kommunala

beskattningen, en skattereduktion för

förvärvsarbetande och ett generellt

förvärvsavdrag och genom att den s.k.

värnskatten avskaffas. Vidare sänks

arbetsgivaravgifterna med inriktning mot

de mindre företagen, och en

skattereduktion på hushållens köp av

tjänster i det egna hemmet införs för att

stimulera tjänstesektorn. Vidare bör

rimliga och rättvisa konkurrensvillkor

för jordbruket och åkeri- och

transportsektorn skapas genom sänkt

dieselskatt. Förmögenhetsskatten

avvecklas i tre steg. Först tas

sambeskattningen bort. Därefter sänks

skattesatsen stegvis tills skatten är

avvecklad. Dubbelbeskattningen på

utdelningsinkomster avvecklas successivt,

arvsskatten på bundet kapital vid

generationsskifte i företag avskaffas

samtidigt som arvskatten för makar slopas

i enlighet med

Egendomsbeskattningskommitténs förslag.

Dock höjs bolagsskatten. Avdragsrätten på

pensionssparande höjs och gränsen för

reseavdraget för resor till och från

jobbet sänks. Vidare införs ett

riskkapitalavdrag som innebär att

investeringar i onoterade företag blir

avdragsgilla mot inkomst av tjänst eller

kapital. Dessutom bör fastighetsskatten

avskaffas samtidigt som kommunerna ges

rätt att ta ut avgift på bostäder,

kommersiella fastigheter och

industrifastigheter. Förändringen av

fastighetsskatten föreslås bl.a.

finansieras genom en höjning av

reavinstskatten på privatbostäder.

Sammantaget föreslås skattesänkningar som

i slutet av 2004 uppgår till drygt 28

miljarder kronor jämfört med regeringens

förslag.

Arbetsmarknadens funktionssätt måste

förbättras för att minska riskerna för

arbetskraftsbrist inom vissa områden och

skapa en bättre balans i

lönebildningsprocessen. Ett av de

allvarligaste hoten mot den svenska

ekonomin är att lönerna fortsätter att

stiga snabbare än i EU-länderna.

Villkoren för lönebildningen bör

förbättras genom t.ex. sänkta skatter och

marginaleffekter, en högre

egenfinansiering i en ny obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring och förlängda

varseltider vid strejkåtgärder. En ökad

dynamik och flexibilitet i lönesättningen

måste skapas. De nuvarande

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna måste

ses över och minskas och regelverket

förenklas. Nya alternativ som

kompletterar den traditionella

arbetsförmedlingen bör släppas fram.

Ökade satsningar bör göras på

kvalificerad yrkesutbildning för att

avhjälpa bristsituationer.

Konkurrensen måste öka inom t.ex.

varudistributionen, detaljhandeln,

tjänstesektorn, byggsektorn och den

offentliga sektorn. För att öka

effektiviteten i vården och omsorgen

anser motionärerna att konkurrensen ska

öka genom att bl.a. fler privata

initiativ tillåts. Resurserna till

Konkurrensverket bör höjas och

konkurrenslagen skärpas, bl.a. genom att

kartellbildning kriminaliseras. Kommunalt

och statligt ägande bör avvecklas på de

marknader där privata alternativ

konkurrerar eller skulle kunna

konkurrera, kommunallagen bör ses över i

konkurrenshänseende samtidigt som lagen

om offentlig upphandling måste göras mer

kraftfull. Kvarvarande konkurrenshämmande

regleringar i den privata sektorn bör

avvecklas. Regelverket som omger

företagen måste minska. Kristdemokraterna

presenterar tillsammans med de övriga

borgerliga partierna ett program inom

olika områden för att öka företagandet.

För att stimulera byggandet föreslår

motionärerna att de dämpande effekterna

av byggmomsen bör motverkas genom att en

skattereduktion vid byggande av nya

bostäder införs.

Dagens familjepolitik har, enligt

motionärerna, stora brister ur både

valfrihets- och fördelningssynvinkel.

Införandet av maxtaxan har urholkat

kvaliteten i barnomsorgen och minskat

valfriheten. Familjepolitiken måste

reformeras för att öka valfriheten och

rättvisan. Ett barnomsorgskonto på 80 000

kr per år för barn som fyllt ett år bör

införas. Kontot ska ej vara

skattepliktigt men trappas av i

förhållande till hur mycket kommunal

barnomsorg som utnyttjas. Genom kontot

ökar möjligheterna att t.ex. korta

arbetstiden eller anlita alternativ

omsorg. Taket i föräldraförsäkringen höjs

till elva prisbasbelopp, och den s.k.

garantinivån i försäkringen höjs till 200

kr per dag samtidigt som två s.k.

kontaktdagar per barn och år införs.

Bostadsbidragen för de sämst ställda

barnfamiljerna bör förbättras och

reglerna för beräkning av den

sjukpenninggrundande inkomsten förändras.

Förslagen finansieras bl.a. genom att den

13:e månaden i föräldraförsäkringen och

de nittio garantidagarna slopas.

Motionärerna anför vidare att

regeringens okänsliga budgetsanering har

drabbat pensionärerna hårt genom bl.a.

nedskärningar, brister inom äldrevården

samt genom de växande vårdköerna.

Dessutom har värdet av pensionerna släpat

efter. Därför bör pensionärernas

situation förbättras genom sänkt skatt

och genom att de sämst ställda

pensionärerna får en särskild

förstärkning. Vidare föreslår

motionärerna att inkomstprövningen i

bostadstillägget inte ska innehålla

fritidsfastigheter och att

omställningspensionen för efterlevande

återställs fullt ut. Vården, skolan och

omsorgen tillförs ytterligare resurser

genom att resurserna till kommunsektorn

ökar med 4 miljarder kronor de närmaste

åren utöver regeringens förslag. Dessutom

tillförs landstingen ytterligare 1

miljard kronor under perioden genom den

nationella vårdgaranti som motionärerna

vill införa. Det måste också blir mer

attraktivt att studera vidare efter

grundskolan. Studiebidragen och

bidragsandelen av studiemedlen för

högskolestuderande bör höjas samtidigt

som det s.k. fribeloppet för

heltidsstuderande slopas.

En strategi för att öka hälsan och

minska sjukskrivningstalen föreslås i

motionen. Förutom åtgärder för att öka

individens valfrihet och möjlighet att

leva på sin egen lön och därmed bättre

klara vardagen föreslås att en ny

samordnad rehabiliteringsförsäkring

införs efter den modell som presenteras i

Rehabiliteringsutredningen. För detta

ändamål avsätts 2,8 miljarder kronor

under 2004. Vidare bör

försäkringskassorna och

Riksförsäkringsverket ges mer resurser

för att bl.a. korta handläggningstiderna.

För att förbättra den snabbt

förfallande väg- och järnvägsstrukturen

måste extra resurser satsas under de

närmaste åren. Detta har blivit än mer

nödvändigt sedan regeringen i

vårpropositionen föreslår en neddragning

av infrastrukturanslagen. Motionärerna

vill som en långsiktig finansieringsmetod

för investeringar införa ett program med

partnerskap med den privata sektorn, s.k.

PPP-finansiering (public-private

partnership). Motionärerna föreslår också

satsningar för att återupprätta

rättsväsendet.

Kristdemokraterna kritiserar regeringen

för valet av samarbetspartier.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet är av

tradition negativa till ekonomisk

tillväxt, och deras inflytande över

regeringspolitiken har ytterligare ökat

osäkerheten om regeringens ekonomiska

kurs.

Enligt motionärerna bör

socialförsäkringssystemen reformeras och

utvecklas mer mot fonderade system. De

fem partier som står bakom

pensionsreformen borde kunna överlägga om

en sådan förändring.

Sverige bör enligt motionärerna fullt

ut delta i EMU-samarbetet, och för att

minska statsfinansernas

konjunkturkänslighet bör statsskulden

avbetalas i en snabbare takt än vad

regeringen föreslår, bl.a. genom att fler

statliga företag säljs ut. En sådan

utförsäljning motiveras också av att

staten måste renodla sin roll.

För att bl.a. finansiera satsningar och

skatteförändringar föreslås besparingar

motsvarande omkring 28 miljarder kronor

netto 2004.

I Centerpartiets motion Fi17 anförs att

den starka uppgången i den svenska

ekonomin i slutet av 1990-talet och

början av 2000-talet berodde på, dels de

strukturreformer som den borgerliga

regeringen vidtog i början av 1990-talet,

dels den statsfinansiella sanering som

Centerpartiet deltog i vid mitten av 1990-

talet. Därefter har Socialdemokraterna

visat ett tydligt ointresse för att

förvalta resultatet och fortsätta arbetet

med de strukturella reformer som krävs

för att öka tillväxten och ekonomins

motståndskraft. Regeringen har slösat

bort hela besparingsresultatet från de

goda åren. Regeringens ansvarslösa

agerande gör att det nu återigen krävs

kraftiga besparingar som på nytt kommer

att drabba de utsatta grupper som fick

betala dyrt för 1990-talets sanering.

Sverige behöver enligt motionärerna en

ny ekonomisk politisk inriktning. Den

ekonomiska stabiliteten måste öka och

långsiktigt hållbara förutsättningar

skapas för att öka framtidstron och

minska statsfinansernas känslighet.

Inriktningen måste vara att föra en

ekonomisk politik som, till skillnad från

regeringens, skapar förutsättningar för

den svenska ekonomin att klara både upp-

och nedgångar i den internationella

konjunkturen, vilket inte minst är

viktigt med tanke på dagens stora globala

osäkerhet. Det är också viktigt för att

klara den stora demografiska utmaningen

där allt färre ska försörja en alltmer

åldrande befolkning.

Omvandlingen måste ske genom att

skattetrycket och utgifternas andel av

BNP långsiktigt sänks. Sverige behöver en

förnyelse av det social skyddsnätet

samtidigt som det offentliga uppdraget

måste ses över för att uppfylla de krav

som ställs i ett modernt samhälle.

Utgångspunkten för förändringen bör

vara att varje svensk ska få bestämma

över sitt eget liv och sin egen vardag.

Fokus i politiken måste förskjutas från

den statliga maktapparaten till den

enskilda människans livskvalitet och

självbestämmande. Grundläggande är att

företagandet måste öka för att minska

ekonomins känslighet. Centerpartiet

presenterar i motionen fyra

reformområden. Delar av innehållet i

områdena presenteras nedan.

· Tillväxt och självbestämmande.

För att öka självbestämmandet, uppmuntra

företagandet och minska

marginaleffekterna föreslås en

inkomstskattereform. Skatten sänks genom

en skatterabatt på 10 000 kr för alla.

Rabatten ersätter dagens grundavdrag.

Vidare införs en särskild förvärvsrabatt

på högst 10 800 kr. Den särskilda

rabatten trappas ned vid inkomster som

uppgår till 180 000 kr per år och högre.

En skattereduktion på hushållstjänster

införs och reseavdraget höjs och

inkluderar resor till och från

barnomsorg. Vidare införs en skatterabatt

för att kompensera den höjning av a-

kasseavgiften som föreslås i motionen.

Barnfamiljernas självbestämmande ökas

ytterligare genom att barnbidraget för

barn i åldern ett till sex år fördubblas

fram till 2006 och att föräldrarna ges

lagstadgad rätt att jobba halvtid under

barnets första åtta år. Taket och

grundnivån i föräldraförsäkringen höjs

och ersättningen under garantidagarna

höjs. Sammantaget föreslås

skattesänkningar som under 2006 uppgår

till netto drygt 50 miljarder kronor.

Inkomstskattereformen innebär, enligt

motionärerna, att kommunernas skattebaser

ökar, vilket minskar behoven av

statsbidrag och ökar kommunerna

självbestämmande. Som ett led i ökat

självbestämmande föreslås också särskilda

satsningar på rättsväsendet genom bl.a.

ökade resurser till polisen och

kriminalvården. Vidare satsas resurser

för att uppmuntra kvinnligt företagande

genom bl.a. skattelättnader för sparande

till eget arbete. För att minska

lönediskrimineringen föreslås att mål i

ärendet flyttas från Arbetsdomstolen till

allmän domstol.

·

· Tillväxt genom företagande. För

att stimulera företagande, sparande och

premiera eget risktagande bör ett

riskkapitalavdrag och ett starta-eget-

sparande införas. Anslagen för s.k.

såddkapital, dvs. kapital för att

utveckla en produkt eller idé innan ett

företag etablerats, bör höjas och för att

underlätta generationsskiften i

småföretag bör arvs- och gåvoskatten för

makar och bröstarvingar slopas. Antalet

regler som omger företagandet bör under

mandatperioden minska med 25 %. Det

svenska jordbrukets konkurrenskraft

förstärks bl.a. genom att diesel- och

kväveskatterna i jordbruket sänks och

skatten på handelsgödsel slopas. Ett

pilotprojekt med biodrivmedel bör

genomföras. Projektet bör finansieras

genom en skattereduktion.

Socialförsäkringarna bör ses över så att

företagare får samma regler som anställda

i sjuk- och föräldraförsäkringen.

Motionärerna säger nej till regeringens

förslag till utökat arbetsgivarinträde

och föreslår i stället ett system för

sjuklöneansvar där småföretagens

kostnader för arbetsgivarinträde kraftigt

kompenseras. Regeringens

arbetsmarknadspolitik har brutalt

misslyckats, enligt motionen. För att få

ned arbetslösheten måste

arbetsmarknadspolitiken förnyas och

decentraliseras. En rätt till utbildning

bör införas, de stora

utbildningsprogrammen i AMS regi bör

fasas ut och större vikt bör läggas på

mer individanpassade utbildningar och

yrkesutbildningar. Vidare bör s.k.

övergångsarbetsmarknader för

långtidsarbetslösa inrättas. På dessa

marknader ska arbetskraften vara

billigare genom att arbetsgivaren

kompenseras med sänkt arbetsgivaravgift.

Arbetskraftsinvandring bör tillåtas öka

för att Sverige ska klara framtidens

arbetskraftsbehov. Ersättningsnivån i a-

kassan bör sänkas till 78 % kombinerad

med historisk beräkning av inkomsten.

Dessutom bör en allmän

arbetslöshetsförsäkring införas med ökad

självfinansieringsgrad. För att öka

livskraften i hela Sverige föreslås en

extra satsning utöver regeringens på

kommunikationer, främst för drift och

underhåll av vägnätet. Dessutom bör

staten ta ansvar för en digital

infrastruktur som kommer alla till del.

Kunskaper är viktiga för tillväxt och

välfärd i hela landet. Anslagen till

utbildning och forskning höjs.

·

· Tillväxt genom hälsa. För att

minska ohälsan och bekämpa de rekordhöga

sjukskrivningstalen föreslår motionärerna

ett paket av åtgärder inom en mängd

områden. Till exempel bör en finansiell

samordning mellan olika

försäkringssystem, en

rehabiliteringsgaranti och en nationell

vårdgaranti införas. Varje enskild

individ bör få rätt till en

rehabiliteringslots, och vid förlängd

sjukskrivning bör två läkarintyg krävas.

Arbetsgivaransvaret vid sjukskrivningar

måste bli mer välavvägt och för att öka

människors benägenhet att lämna

arbetsplatser de inte trivs på bör en

rätt till ett års tjänstledighet för att

pröva nytt jobb införas. För att öka

incitamenten för individen att återgå i

arbete bör ersättningsnivåerna i sjuk-

och arbetslöshetsförsäkringarna sänkas

samtidigt som beräkningen av den

sjukpenninggrundande inkomsten förändras.

·

· Tillväxt och miljö. En hållbar

utveckling är grunden för all utveckling

och en sådan kan endast nås genom en

stark tillväxt och ett hållbart

företagande. För att förbättra boende

måste ett nationellt handlingsprogram för

kretsloppsanpassat byggande snarast

utarbetas samtidigt som det nationella

miljöarbetet utifrån Agenda 21 måste

intensifieras i landets kommuner. För att

öka byggandet måste konkurrensen

förbättras och det s.k.

bruksvärdessystemet reformeras. Vidare

bör en utvärdering av byggmomsen

genomföras. Skatten på boendet måste

minskas, bl.a. genom lägre

taxeringsvärden via en s.k.

medianvärdesberäkning och genom att

skattesatserna sänks 2005 och 2006.

Förmögenhetsskatten bör sänkas genom

bl.a. slopad sambeskattning och genom att

endast halva taxeringsunderlaget ska ingå

i förmögenhetsbeskattningen.

Miljöinvesteringar i fastigheter bör

inte, som i dagsläget, leda till högre

taxeringsvärden och högre

fastighetsskatt.

·

Motionärerna föreslår också att biståndet

höjs ytterligare. Biståndsmålet bör

återupprättas. De skattesänkningar som

föreslås i motionen uppgår till netto

drygt 50 miljarder kronor 2006. Vidare

presenteras besparingar motsvarande 53

miljarder kronor 2006 (exklusive räntor),

genom bl.a. sänkt sjuk- och a-

kasseersättning, höjd egenfinansiering i

a-kassan, effektiviseringar inom

arbetsmarknadsområdet samt genom ändrad

inkomstbeskattning, vilken minskar

behovet av kompenserande statsbidrag till

kommunerna. Enligt motionärerna bör

staten inte äga företag. De föreslår

därför en utförsäljning av statlig

verksamhet under de kommande tre åren på

30 miljarder kronor 2004 respektive 50

miljarder kronor under både 2005 och

2006. Vidare anser motionärerna att ett

balanskrav för staten bör införas

liknande det som finns för kommunerna.

Sverige bör inte införa euron. Ett nej

till EMU ger oss tid och utrymme att

driva igenom de långsiktiga ekonomiska

förändringar som Sverige så väl behöver,

enligt motionärerna.

1.3.2 Finansutskottets ställningstagande

till partimotionernas förslag till

inriktning av den allmänna ekonomiska

politiken

I finansplanen skriver regeringen att hög

sysselsättning och låg arbetslöshet är

grunden för välfärden. Med hög tillväxt,

alltfler som jobbar och allt färre som är

arbetslösa stärks rättvisan och

välfärden. Då ökar resurserna och

välfärden kan steg för steg byggas ut.

Finansutskottet delar regeringens

bedömning och koncentrerar sig därmed i

det följande på bedömningar av de olika

alternativens betydelse för att skapa

förutsättningar för fortsatt förnyelse

och tillväxt.

Utskottet börjar med att diskutera en

av de viktigaste frågorna för Sveriges

framtida utveckling - sjukskrivningarna

och ohälsan i samhället.

De senaste åren har sjukskrivningarna

och utgifterna för sjukfrånvaron ökat

dramatiskt. Riksförsäkringsverkets (RFV)

senaste statistik visar visserligen att

det totala antalet sjukskrivningsdagar

minskat något under första kvartalet i

år, men att antalet långtidssjukskrivna

fortsätter att öka. Särskilt stor är

andelen långtidssjukskrivna kvinnor i

både offentlig och privat sektor. Som

utskottet framhållit vid flera tillfällen

är den ökade ohälsan och den höga

sjukfrånvaron i första hand ett mänskligt

problem, men den är även ett hot mot den

ekonomiska tillväxten och välfärden.

Utvecklingen har medfört lidande för den

enskilde, problem för arbetsgivarna och

leder till en hård belastning på

socialförsäkringssystemen. Om inte

utvecklingen vänds kommer viktiga

välfärdssatsningar att trängas undan.

Detta slöseri med såväl mänskliga som

ekonomiska resurser måste brytas.

I partimotionerna presenteras åtgärder

för att hejda den stigande sjukfrånvaron.

Av den anledningen vill utskottet anföra

följande.

Halvering av sjukdagarna till 2008

I höstas ställde sig riksdagen bakom det

av regeringen föreslagna målet om att

antalet sjukdagar ska halveras fram till

2008 samt att nya aktivitets- och

sjukersättningar ska minska. Utskottet

kan, i likhet med de utredningar som

genomförts på området, konstatera att

orsakerna till sjukfrånvaron är många

och komplexa. För att få ned sjuktalen,

minska kostnaderna och nå det uppsatta

målet krävs därför en mångfald åtgärder

inom en rad olika områden.

Hösten 2001 presenterade regeringen

det s.k. 11-punktsprogrammet för att

förbättra arbetsvillkoren och minska

ohälsan i arbetslivet. Programmet följdes

upp i vårpropositionen för 2002 och en

rad nya åtgärder presenterades i

budgetpropositionen för 2003, bl.a.

tillfördes hälso- och sjukvården

ytterligare 3,75 miljarder kronor under

perioden 2002-2004 för att öka

tillgängligheten inom vården samtidigt

som försäkringskassorna fick ytterligare

resurstillskott för att klara den ökade

arbetsbelastningen. Som en följd av 11-

punktsprogrammet startades bl.a. olika

försöksverksamheter för att öka hälsan

bland de anställda i den offentliga

sektorn. Erfarenheterna från dessa försök

utvärderas nu och sprids successivt till

andra delar av verksamheterna. Från och

med den 1 juli i år blir det också

obligatoriskt att redovisa uppgifter om

sjukfrånvaron i årsredovisningarna.

Ytterligare insatser

Regeringen går nu vidare med förslag om

ytterligare insatser. I mitten av mars

2003 lämnade regeringen en proposition

till riksdagen (prop. 2002/03:89) om

förändringar inom sjukförsäkringen. I

propositionen föreslås bl.a. att

precisionen vid sjukskrivningar ska ökas

genom att heltidssjukskrivningar undviks,

att avstämningsmöten mellan den

sjukskrivne och berörda parter införs,

beslutsunderlagen förbättras,

utbildningen i försäkringsmedicin

förstärks, antalet försäkringsläkare

utökas och deras roll förändras. Vidare

föreslås att arbetsgivarens utredningar

om rehabiliteringsåtgärder ska bli

obligatoriska och att tiden med vilande

sjuk- eller aktivitetsersättning förlängs

med ett år. Dessutom föreslås att

försäkringskassorna senast ett år efter

sjukanmälningsdagen ska ha utrett

möjligheterna att ge den försäkrade sjuk-

eller aktivitetsersättning i stället för

sjukpenning. Förslaget påverkar dock inte

dem som redan varit sjukskrivna längre än

ett år.

Några av de åtgärder som föreslås i

vårpropositionen är:

· Den s.k. sjuklöneperioden

förlängs med 7 dagar till 21 dagar

fr.o.m. den 1 juli i år. Samtidigt införs

ett högkostnadsskydd för småföretagen.

·

· Beräkningen av sjukpenningen

förändras fr.o.m. den 1 juli i år.

Ersättningen minskas genom att basen för

vilken sjukpenningen beräknas reduceras.

·

· Sjukpenningen till arbetslösa

justeras så att den inte överstiger

arbetslöshetsersättningen. Förändringen

träder i kraft den 1 juli 2003.

·

· Ett anställningsstöd inrättas

för att underlätta för

långtidssjukskrivna att åter börja

arbeta. Stödet är utformat som en

tidsbegränsad subvention av lönen för de

långtidssjukskrivna som får anställning

hos annan arbetsgivare. Stödet beräknas

omfatta ca 3 000 personer.

·

· Tillämpningen av karensdagen ska

ses över. Utgångspunkten är att

karensdagen ska gälla lika för alla

oavsett tidpunkt för sjukanmälan.

·

· Den av regeringen tidigare

aviserade höjningen av taket i

sjukförsäkringen senareläggs.

·

Om målet om en halvering av antalet

sjukdagar till 2008 ska nås krävs dock,

enligt utskottets mening, att fler

insatser görs. Regeringen anger också i

vårpropositionen att de åtgärder som nu

vidtagits eller föreslagits endast är ett

första steg på vägen. Regeringen avser

därför att i budgetpropositionen för 2004

återkomma med överväganden och förslag om

bl.a. en förstärkning av det förebyggande

arbetet inom t.ex. företagshälsovården,

ökat ansvar för sjukskrivna för att

underlätta återgång till arbetet och en

begränsning av sjukersättningen till

högst tre år i taget. Dessutom aviserar

regeringen att den avser att föreslå ett

system med ekonomiska drivkrafter med

syftet att skapa incitament för

arbetsgivaren som bidrar till att ohälsan

i arbetslivet minskar.

I bl.a. motion Fi15 (fp) är

motionärerna kritiska mot en del av

förslagen om ekonomiska drivkrafter.

Åtgärderna riskerar att försvåra för

personer som har en svag ställning på

arbetsmarknaden och kan dessutom leda

till att olika former av avtalsbaserade

och privata lösningar breder ut sig,

enligt motionärerna.

Enligt utskottets mening är det viktigt

att olika former av drivkrafter och

incitament införs så att enskilda

arbetsgivare tar ett större ansvar för

t.ex. arbetsmiljön och förebyggande

åtgärder på arbetsplatserna. Förslagen

måste dock i vanlig ordning anpassas och

avvägas mot t.ex. den ekonomiska

politikens övriga mål. I vårpropositionen

anger regeringen hur systemet med

drivkrafter bör byggas upp. Inriktningen

bör vara följande:

· Systemet ska omfatta hela

arbetsmarknaden och utformas på ett sätt

som långsiktigt stärker både individer

och företagande.

·

· Arbetsgivarna ska betala en del

av ersättningen vid sjukdom utöver

sjuklöneperioden.

·

· Drivkrafterna utformas så att

insatser som leder till minskad ohälsa

och lägre sjukpenningkostnader ger

arbetsgivarna lägre kostnader.

·

· Anpassning måste ske mot

gällande kollektivavtalslösningar.

·

· Högkostnadsskydd för

småföretagare måste ges så att ett ökat

kostnadsansvar även efter

sjuklöneperioden inte blir

tillväxthämmande. Småföretag ska inte

drabbas av för höga kostnader vid långa

sjukskrivningar.

·

· Sanktioner mot arbetsgivare som

inte utarbetar fullständiga

rehabiliteringsunderlag övervägs.

·

· Särskild uppmärksamhet måste

riktas mot de grupper som redan i dag har

svårt att komma in på arbetsmarknaden.

Annars finns risk för att selekteringen

på arbetsmarknaden ökar.

·

I bl.a. Centerpartiets motion Fi17

föreslår motionärerna att finansieringen

av t.ex. rehabilitering samordnas mellan

olika myndigheter.

Utskottet vill med anledning av detta

erinra om att regeringen i början av maj

överlämnade en remiss till Lagrådet om en

finansiell samordning inom

rehabiliteringsområdet. I remissen

föreslås att en frivillig samverkan

mellan försäkringskassorna,

länsarbetsnämnderna, landstingen och

kommunerna införs. Samordningen ska öka

effektiviteten i användningen av resurser

för personer som är i behov av

samordnande insatser från olika parter

samt i förlängningen leda till att

personerna snabbare kommer ut på

arbetsmarknaden.

Den starka sysselsättningstillväxten

stannade av 2002

Utskottet övergår nu till att diskutera

arbetsmarknaden.

I motion Fi16 (kd) hävdar motionärerna

att regeringen inte når sina viktigaste

mål. Den öppna arbetslösheten når inte

till målet 4 %, trots en rad statistiska

manipulationer av statistiken, och

sysselsättningsmålet kommer inte att

infrias.

Även motionärerna i motion Fi14 (m)

menar att det i dagsläget ser ut som om

regeringen inte kommer att uppfylla något

av målen. Den öppna arbetslösheten

stiger. Sysselsättningsgraden faller och

fjärmar sig från 80-procentsmålet. I

motion Fi17 (c) hävdas att regeringen

brutalt har misslyckats och att det

behövs en grundläggande reformering av

arbetsmarknadspolitiken. Liknande

argument framförs i motion Fi15 (fp).

Till skillnad från motionärerna kan

utskottet konstatera att den svenska

arbetsmarknaden förbättrades markant i

slutet av 1990-talet och början av 2000-

talet. Sysselsättningen steg samtidigt

som både den öppna och den totala

arbetslösheten sjönk. Från mitten av 1997

till mitten av 2001 ökade

sysselsättningen med omkring 320 000

personer, och den öppna arbetslösheten

gick ned med omkring 4 procentenheter.

Till följd av bl.a. den svaga

internationella konjunkturen och de

omfattande strukturförändringarna inom

t.ex. IKT-sektorn, dvs. sektorn för

informations- och kommunikationsteknik,

har dock efterfrågan på arbetskraft

avtagit högst väsentligt. Trots det steg

sysselsättningen något under förra året,

bl.a. som en följd av det s.k.

tillfälliga sysselsättningsstödet till

kommuner och landsting. Möjligtvis har

också den ökade sjukfrånvaron bidragit

till att sysselsättningen ökat, trots det

svagare konjunkturläget. Statistiska

centralbyråns arbetskraftsundersökningar

(AKU) visar dock att sysselsättningen

minskat under det första kvartalet i år.

Enligt den senaste undersökningen var 4

200 000 personer sysselsatta i mars i år.

Det är 19 000 personer färre än i mars

2002. Den öppna arbetslösheten låg i mars

på 4,6 % mot 3,8 % samma månad i fjol.

Målet för den öppna arbetslösheten nåddes

hösten 2000

Målet om en halvering av den öppna

arbetslösheten till 4 % 2000 som regering

och riksdag satte upp 1996 nåddes i

oktober 2000, och den öppna

arbetslösheten var i genomsnitt 4 % under

både 2001 och 2002. Den öppna

arbetslösheten började emellertid stiga

mot slutet av 2002 och uppgången har

fortsatt under inledningen av 2003 till

den ovan redovisade nivån i mars 2003 på

4,6 %. Men enligt

Arbetsmarknadsstyrelsens (AMS)

månadsstatistik steg det s.k.

obalanstalet, dvs. andelen öppet

arbetslösa plus andelen personer i

konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska program, med

endast 0,1 %enheter i mars 2003 jämfört

med mars 2002 från 6,8 % till 6,9 %.

Orsaken är att antalet deltagare i de

olika arbetsmarknadspolitiska programmen

minskat jämfört med i fjol.

Med tanke på konjunkturavmattningen och

den kraftiga nedgången i IT-sektorn måste

det senaste årets utveckling på

arbetsmarknaden enligt utskottets mening

betecknas som relativt god. Utskottet

vill dock framhålla att

arbetsmarknadsstatistiken visar att

skillnaderna mellan olika regioner är

stora. Som redovisades ovan uppgick

obalanstalet i hela riket till 6,9 % i

mars 2003, enligt AMS uppgifter. I

Stockholms län var siffran 4 % medan den

i Norrbottens län uppgick till 12,6 %. En

närmare genomgång av siffrorna visar att

den totala arbetslösheten under det

senaste året sjunkit i tio län, stigit i

nio län och varit oförändrad i två län.

Störst var uppgången i Västernorrlands

län där den totala arbetslösheten ökade

med 0,8 procentenheter. Störst var

nedgången i Örebro län. I de flesta län

där den totala arbetslösheten sjunkit har

nedgången berott på ett minskat antal

personer i arbetsmarknadspolitiska

åtgärder medan den öppna arbetslösheten

stigit. Undantagen är Hallands och

Södermanlands län där både den öppna

arbetslösheten och antalet åtgärder

sjunkit.

Sysselsättningsmålet utvecklades gynnsamt

fram till 2001 men ...

SCB:s undersökningar visar att även

riksdagens och regeringens s.k.

sysselsättningsmål, dvs. att antalet

sysselsatta i åldern 20-64 år som andel

av befolkningen i samma åldersgrupp ska

uppgå till 80 % 2004, utvecklades väl

fram t.o.m. 2001. Den högsta nivån

hittills nåddes i maj 2001 då

sysselsättningsgraden säsongrensat

uppgick till 78,5 %. Därefter har

sysselsättningsgraden successivt sjunkit

till följd av lågkonjunkturen och den

svagare sysselsättningstillväxten. I mars

2003 låg sysselsättningsgraden på

säsongrensat 77,6 %.

Samtidigt kan utskottet konstatera att

de flesta indikatorer - vakanstal,

antalet nyanmälda lediga platser till

arbetsförmedlingarna, företagens

uppgifter om anställningsplaner i

Konjunkturinstitutets (KI) olika

barometrar och AMS varselstatistik -

tyder på att sysselsättningen totalt sett

fortsätter att sjunka framöver.

Detta visar, enligt utskottets mening,

att det måste vidtas åtgärder inom en rad

olika områden för att öka

förutsättningarna för att nå

sysselsättningsmålet.

... det krävs omfattande insatser för

att målet ska nås

Utbudet av arbetskraft måste öka och den

svenska arbetsmarknadens sätt att fungera

måste förbättras ytterligare. I

traditionell svensk

arbetsmarknadspolitisk anda måste

arbetslinjen, som numera kan betraktas

som en arbets- och kompetenslinje,

hävdas. Matchningen mellan arbetssökande

och lediga platser måste effektiviseras

ytterligare så att sysselsättningen kan

fortsätta att öka utan att

inflationsdrivande och tillväxthämmande

flaskhalsar uppstår.

Arbetsförmedlingarnas verksamhet måste i

ännu högre grad inriktas på att förhindra

bristsituationer och att förmedla lediga

jobb. Vakanstiderna måste kortas och

långtidsarbetslösheten minskas.

Förmedlingarna måste i ännu högre grad

prioritera personer som är långtidsarbets

lösa och långtidsinskrivna. Stora

ansträngningar måste göras för att öka

sysselsättningsgraden bland t.ex. äldre,

funktionshindrade och utomnordiska

grupper, även om utskottet med glädje kan

konstatera att arbetslösheten för delar

av dessa grupper sjönk påtagligt fram

t.o.m. 2002.

Arbetsmarknadspolitiken har lagts om

Till skillnad från vad som hävdas i

partimotionerna kan utskottet konstatera

att arbetsmarknadspolitiken under de

senaste tre till fyra åren lagts om i en

klart tillväxt- och

sysselsättningsfrämjande inriktning.

Volymmålen har tagits bort och inslagen

av matchning och utbildning har ökat

markant.

I t.ex. regleringsbrevet till

Arbetsmarknadsverket för 2003 anges att

målen för arbetsmarknadspolitiken bl.a.

ska vara att vakanstiderna för lediga

platser och arbetslöshetstiden för

arbetssökande ska hållas nere.

Arbetslöshetstiderna ska kortas genom en

effektiv sökprocess och antalet

långtidsinskrivna ska minska

kontinuerligt och uppgå till i genomsnitt

högst 37 000 personer per månad.

Kompetenshöjande åtgärder ska sättas in

för dem som har svårast att komma in på

arbetsmarknaden. Ett konkret mål inom

detta område är att andelen personer som

fått arbete 90 dagar efter avslutad

arbetsmarknadsutbildning i genomsnitt ska

uppgå till minst 70 %. Dessutom ska i

genomsnitt minst 60 000

arbetshandikappade personer per månad ha

lämpligt arbete. Andelen personer som går

från lönebidragsfinansierat arbete till

osubventionerat ska öka under året.

Åtgärderna inriktas i allt högre grad

mot sektorer där brist på arbetskraft

bedöms uppkomma. Till exempel har en

försöksverksamhet med

bristyrkesutbildning för redan anställda

genomförts och ett förstärkt

anställningsstöd införts för att öka de

långtidsinskrivnas möjligheter att få ett

reguljärt arbete. Det förstärkta

anställningsstödet för personer som varit

inskrivna i arbetsförmedlingen under två

respektive fyra år omfattade i mars 2003

drygt 11 000 personer. Utskottet vill i

sammanhanget erinra om att regeringen i

propositionen om en förstärkning av

arbetsmarknadspolitiken (prop.

2002/03:44), som lades fram på riksdagens

bord i slutet av februari 2003, bl.a.

föreslår att försöksverksamheten med

bristyrkesutbildning för redan anställda

genomförs på nytt fram t.o.m. 2005.

Dessutom föreslås att reglerna för det

särskilda sysselsättningsstödet förändras

för att öka jobbchanserna för personer

som under en lång tid befunnit sig i den

s.k. aktivitetsgarantin men som trots det

inte lyckats få fotfäste på

arbetsmarknaden. Aktivitetsgarantin

infördes 2000 för personer som är eller

löper risk att bli långtidsarbetslösa.

Antalet deltagare i aktivitetsgarantin

uppgick i mars i år till omkring 37 500

personer.

Till följd av konjunkturnedgången

uppgick antalet deltagare i de

konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska programmen till i

genomsnitt 117 000 i fjol, vilket var

fler än vad regeringen räknade med i både

vårpropositionen för 2002 och

budgetpropositionen för 2003. I år väntas

antalet deltagare minska till i

genomsnitt 97 000 personer. Detta kan

jämföras med att antalet deltagare 1994

var drygt 235 000 personer - en nedgång

med nästan 140 000 personer perioden

1994-2003, om prognoserna för i år

uppfylls.

Under 2000 beslutade riksdagen även om

en relativt omfattande reformering av

arbetslöshetsförsäkringen. Reformeringen

innebar bl.a. att försäkringens roll som

omställningsförsäkring förtydligades.

Kraven på den arbetslöse tydliggjordes

samtidigt som rättssäkerheten för den

enskilde förstärktes. I den proposition

om en förstärkning av

arbetsmarknadspolitiken, som refererades

ovan, föreslår regeringen ytterligare

förändringar i försäkringen för att bl.a.

effektivisera samverkan mellan

försäkringen och aktivitetsgarantin och

för att förbättra matchningsprocessen.

Regeringen har under de senaste åren

föreslagit ett antal nya åtgärder för att

höja arbetsutbudet, öka sysselsättningen

och förbättra tillväxtmöjligheterna i

alla delar av landet. Bland annat har de

extra 700 miljoner kronor som

Arbetsmarknadsverket de senaste åren

använt för tillfällig personal vid

arbetsförmedlingarna permanentats. För

att minska deltidsarbetslösheten har 100

miljoner kronor avsatts under perioden

2002-2004. För att öka

arbetshandikappades möjligheter att komma

ut på arbetsmarknaden har ytterligare

motsvarande 1 000 lönebidragsplatser

inrättats. För att bl.a. minska

tendenserna till flaskhalsar och

arbetskraftsbrist i storstadsregionerna

har ett tidsbegränsat investeringsbidrag

införts för att öka produktionen av

främst små och medelstora

hyreslägenheter. Regeringen föreslog

också nyligen (prop. 2002/03:98)

ytterligare stimulanser för att öka

produktionen av mindre hyresrätter och

studentbostäder. Förra året påbörjades

dessutom en försöksverksamhet med ett

s.k. friår. Friåret innebär att anställd

personal ska få möjlighet att ta ledigt

upp till ett år under förutsättning att

arbetsgivaren samtidigt anställer en

person som varit arbetslös som vikarie.

Försöket ska hålla på till december 2004

och omfattar tolv kommuner - Botkyrka,

Gällivare, Göteborg, Hultsfred,

Hällefors, Katrineholm, Landskrona, Lund,

Piteå, Strömsund, Västerås och Åmål.

Sysselsättningen bland invandrare måste

öka

Dessutom genomförs under perioden

2001-2003 ett program för att öka

invandrarnas deltagande på

arbetsmarknaden. Bland annat förstärks

den kompletterande utbildningen för

arbetslösa invandrare med utländsk

utbildning inom hälso- och

sjukvårdsområdet. Vidare genomförs en

kompletterande utbildning för personer

med utländsk utbildning inom lärarområdet

och inom teknik och naturvetenskap. Den

s.k. valideringen av utländsk

yrkeskompetens har utökats, och en

försöksverksamhet med alternativ

platsförmedling för invandrare prövas. I

propositionen om en förstärkning av

arbetsmarknadspolitiken föreslår

regeringen också att en försöksverksamhet

med arbetsplatsintroduktion för vissa

invandrare ska inrättas vid

arbetsförmedlingen. Utskottet vill i

detta sammanhang också nämna att

regeringen i samarbete med Svenskt

Näringsliv nyligen startade en

arbetsgrupp som bl.a. ska undersöka hur

näringslivets engagemang i arbetet för

att integrera invandrare på

arbetsmarknaden bättre kan tas till vara.

Satsningarna på utbildning och kompetens

höjer arbetskraftsutbudet

Till insatserna för att öka

arbetskraftsutbudet ska enligt utskottets

mening också läggas de reformer och de

medel som satsas på att effektivisera och

öka utbildningen och

kompetensutvecklingen. Ytterligare

åtgärder är att Högskoleverket fått i

uppdrag att analysera hur högskolans

utbildningsutbud bättre ska kunna

anpassas till arbetsmarknadens behov.

Enligt utskottets mening bidrar också

maxtaxan i barnomsorgen och de

skattesänkningar för särskilt låg- och

medelinkomsttagare som genomförts under

de senaste åren till att öka utbudet av

arbetskraft. Vidare kan också den införda

möjligheten att fortsätta att arbeta

efter 65 års ålder bidra till stigande

sysselsättning.

Nya åtgärder i vårpropositionen för att

öka sysselsättningen ...

I vårpropositionen föreslår regeringen

ett antal nya åtgärder och insatser för

att öka sysselsättningen och förbättra

olika gruppers möjligheter på

arbetsmarknaden.

För att öka ungdomarnas (åldern 20-24

år) sysselsättning avser regeringen att

ge Högskoleverket i uppdrag att göra

effektstudier av högskoleutbildningen för

att öka ungdomarnas kunskaper om

högskoleutbildningarnas betydelse för

anställningsbarheten. Högskoleverket ska

också få i uppdrag att se över hur

tidigare högskolestudier tillgodoräknas

samt föreslå åtgärder som gör att det

blir lättare att tillgodoräkna sig

tidigare kurser. Regeringen föreslår

vidare att repetitions- och

kompletteringsstudier på gymnasienivå med

högre studiebidrag tas bort. Dessutom ska

övergången direkt från gymnasiet till

högskolan förbättras och utökas.

För att öka invandrarnas deltagande på

arbetsmarknaden anger regeringen att den

avser att återkomma med förslag om ett

utökat och förbättrat system för

validering av invandrares utländska

yrkeskompetens. Dessutom anger regeringen

att den under 2004 kommer att föreslå en

reformering av svenskundervisningen för

invandrare samt öka möjligheterna för

invandrare att lära sig svenska genom

arbetsplatspraktik.

Regeringen anger vidare att de olika

formerna av anställningsstöd ska ses över

för att öka effektiviteten och prioritera

dem som varit arbetslösa under en lång

tid och har svårt att få en reguljär

anställning. För att minska

arbetslöshetstiderna ska styrningen av

arbetsmarknadspolitiken ytterligare

förbättras. Skillnaderna i resultat

mellan Arbetsmarknadsverkets olika

regioner ska mer noggrant följas upp

samtidigt som arbetsförmedlingarnas

arbete med handlingsplaner ska

utvärderas. För att minska

deltidsarbetslösheten ska bl.a. en

utredning om möjligheterna att införa en

rätt till heltidssysselsättning

tillsättas. I syfte att höja

arbetskraftsutbudet och öka

arbetskraftsdeltagandet anger regeringen

vidare att den avser att se över hur

marginaleffekterna vid inträde på

arbetsmarknaden kan sänkas. I dagsläget

kan höga marginaleffekter i skatte- och

bidragssystem resultera i att människor

avstår från att söka sig ut på

arbetsmarknaden.

Ytterligare åtgärder ska vidtas för att

öka sysselsättningen bland äldre. Till

detta ska också läggas åtgärderna för att

minska sjukfrånvaron som utskottet

redovisat ovan. För att vi långsiktigt

ska nå en hög sysselsättning är det

nödvändigt att vi får bukt med ohälsan

och de höga sjukskrivningstalen.

Vidare föreslår regeringen i

vårpropositionen att det tillfälliga

sysselsättningsstödet till kommuner och

landsting som infördes förra året

förlängs till att gälla även 2004.

... fler åtgärder kommer i

budgetpropositionen

Utskottet vill till sist också erinra om

att regeringen i vårpropositionen anger

att det krävs ytterligare insatser för

att sysselsättningsmålet ska nås och att

regeringen därför avser att återkomma med

ytterligare åtgärder i

budgetpropositionen för 2004.

I anslutning till diskussionen om

arbetsmarknaden vill utskottet kommentera

det påstående som görs i bl.a. motion

Fi16 (kd) om att den kraftiga

sysselsättningsökningen sedan 1997 är en

bubbla eftersom sjukfrånvaron ökat starkt

under samma tid. Den faktiska

sysselsättningen skulle ha ökat med

endast 5 promille av befolkningen under

perioden 1997-2001, enligt motionärerna.

Som utskottet tidigare konstaterat är

de senaste årens dramatiska ökning av

antalet sjukskrivna ett mycket allvarligt

problem, ur både ett privat och ett

samhälleligt perspektiv. Utskottet har

också ovan tagit upp frågan om olika

etgärder för att öka hälsan och öka

andelen människor i arbete. Däremot är

beskrivningen i Kristdemokraternas motion

missvisande. Enligt SCB:s AKU-

undersökning, vilken är den officiella

svenska arbetsmarknadsstatistiken, steg

sysselsättningen under perioden 1997-2001

med 8,1 % eller ca 320 000 personer.

Under samma period ökade antalet personer

i arbete (dvs. sysselsatta exklusive de

som varit frånvarande under mätperioden)

med 5,6 % eller ca 190 000 personer.

Skillnaden på 2,5 procentenheter eller

130 000 personer förklaras av ökad

frånvaro av olika slag, däribland framför

allt sjukfrånvaro.

Innan utskottet övergår till att

diskutera lönebildningen vill utskottet

bestämt avvisa förslaget i Folkpartiet

liberalernas motion Fi232 om en

nedläggning av stora delar av AMS för att

i stället bl.a. lägga ut

jobbförmedlingsverksamhet på en flora av

platsförmedlingar som drivs av olika

huvudmän. Utskottet vill också starkt

avvisa de omfattande nedskärningar av AMS

olika program som föreslås i såväl

Folkpartiet liberalernas motion, Moderata

samlingspartiets motion Fi14,

Kristdemokraternas motion Fi16 som

Centerpartiets motion Fi17. Om

motionernas förslag genomfördes skulle

situationen för många arbetslösa

försämras på ett mycket allvarligt sätt,

speciellt för personer som bor i regioner

där efterfrågan på arbetskraft är svag.

Förslagen skulle öka de skillnader i

regional sysselsättning som redan finns

och som utskottet redogjort för tidigare.

Lönebildningen spelar stor roll för

tillväxten och sysselsättningen

Om sysselsättningsmålet ska kunna nås och

tillväxten fortsätta att stiga i nivå med

utvecklingen i slutet av 1990-talet och

början av 2000-talet är det av avgörande

betydelse att den svenska lönebildningen

fungerar väl och att löneökningarna i

alla sektorer ligger på en rimlig nivå.

Om de totala lönekostnaderna ökar

snabbare än produktiviteten riskerar den

svenska ekonomin att hamna i en situation

med stigande inflation, räntehöjningar,

svagare tillväxt och ökad arbetslöshet

som följd. I ett sådant läge äventyras

också utrymmet för framtida reformer och

skattesänkningar.

Enligt utskottets mening är de

grundläggande förutsättningarna för en

bra fungerande svensk lönebildning goda.

Förtroendet för låginflationspolitiken

bland ekonomins olika aktörer är hög,

vilket innebär att risken minskat för att

avtalade löneökningar ska gröpas ur av en

kraftig och okontrollerad inflation.

Löntagarna har också under de senaste

åren fått historiskt höga

reallöneökningar trots att de nominella

lönepåslagen varit måttfulla. Under

perioden 1994-2001 steg reallönerna med i

genomsnitt ungefär 3 % per år. Det kan

jämföras med utvecklingen under 1980-

talet då reallönerna var i stort sett

oförändrade samtidigt som de nominella

löneökningarna ökade dubbelt så mycket

som i slutet av 1990-talet. Till det

kommer att företagen och arbetsgivarna i

dag är medvetna om svårigheterna att

vältra över stigande lönekostnader på

konsumenterna. Utskottet kan i det här

sammanhanget även konstatera att

lönebildningens institutionella omgivning

har förändrats påtagligt de senaste åren.

Inom t.ex. industrin och inom delar av

handeln har nya samarbetsavtal tecknats.

Avtalen utgör den ram inom vilken

avtalsförhandlingarna bedrivs. Vidare har

Medlingsinstitutet inrättats, vars

uppgift är att understödja avtalsparterna

i deras strävan att uppnå både en stabil

reallöneutveckling och en snabb och

uthållig uppgång i sysselsättningen.

Utskottet kan dock konstatera att de

nominella lönerna under 2001 och 2002

stigit snabbare än tidigare, trots den

svagare konjunkturen. Enligt både

Medlingsinstitutet och

Konjunkturinstitutet (KI) steg de totala

lönekostnaderna med 4,3 % 2001 och 4

% 2002. Det är högre än löneökningarna

i t.ex.

euroområdet och i Förenta staterna under

samma tid. Under perioden 1996-2001 har

arbetskraftskostnaderna i det svenska

näringslivet stigit med ungefär 1,5

procentenheter mer per år än motsvarande

kostnader i EU, mätt i nationell valuta.

Den svenska konkurrenskraften har trots

det förstärkts under perioden genom en

god produktivitetsutveckling och fallande

krona. I den årliga rapport om de

samhällsekonomiska förutsättningarna för

lönebildningen i Sverige som KI

publicerade i höstas och som tas fram på

uppdrag av regeringen konstaterade KI att

Sverige under de närmaste åren skulle

behöva komma ned i en lägre

löneökningstakt för att uppnå en fortsatt

gynnsam utveckling med fortsatt stigande

sysselsättning och minskad arbetslöshet.

Arbetsmarknadens parter har ett särskilt

ansvar

Utskottet utgår från att de senaste årens

höga nominella löneökningstakt framöver

anpassas nedåt så att svensk

konkurrenskraft inte försämras. Enligt

utskottets mening har arbetsmarknadens

olika parter ett särskilt ansvar för att

löneökningarna inte går över vad som är

samhällsekonomiskt försvarbart. Detta

gäller, enligt utskottets mening, även

företagsledarna som, i likhet med

fackföreningarna och arbetstagarna, måste

ta ansvar för sina löner. Utskottet vill

i sammanhanget även påpeka att det är

angeläget att lönebildningsprocessen

möjliggör relativlöneförändringar inom

ramen för den samlade löneökningstakt som

ekonomin tål.

Arbetsrätten

När det gäller arbetsrätten är det

utskottets principiella uppfattning att

det i många fall finns en felaktig

föreställning om att en försvagning av

arbetsrättslagstiftningen skulle ge stora

positiva effekter på tillväxten och

sysselsättningen. Framför allt bidrar

arbetsrätten till att skapa trygga

arbetsförhållanden och stabila ekonomiska

villkor, vilket i sig stärker tryggheten

för de anställda. Enligt en studie av

arbetsrätten i olika OECD-länder som OECD

publicerat i Employment Outlook har

arbetsrättens utformning inga större

effekter på den totala sysselsättningen

eller den totala arbetslösheten i ett

land.

Retoriken kring välfärdsligorna

Utskottet övergår nu till att diskutera

de övergripande tillväxtfrågorna. I sin

politiska argumentation använder Moderata

samlingspartiet, Kristdemokraterna,

Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna

ofta det som kallas för OECD:s tillväxt-

eller välfärdsliga. "Sverige rasar i

välståndsligan" är ett vanligt

förekommande uttryck i de ekonomisk-

politiska motionerna. Vad det handlar om

är den statistik som OECD sammanställer

av s.k. köpkraftskorrigerade BNP-

uppgifter per invånare. Enligt t.ex.

motion Fi14 (m) har Sverige sedan 1970

halkat från en femte till en tolfte eller

nittonde plats i välfärdsligan, beroende

på hur man räknar.

Som utskottet påpekat vid tidigare

behandlingar (senast i bet. 2002/03:

FiU1) är OECD:s statistik så pass osäker

att man bör vara mycket försiktig med att

dra alltför långtgående slutsatser av

uppgifterna. Möjligheten till jämförelser

mellan länderna är mycket begränsad,

enligt bl.a. OECD:s egna uppgifter.

Dessutom har måttet stora brister som

mått på den ekonomiska välfärden.

Utskottet har också tidigare påpekat

att valet av tidsperiod har en avgörande

betydelse för resultatet. Till exempel

har Arbetarrörelsens ekonomiska råd (AER)

i en rapport (nr 5 2000) visat att om man

i stället använder 1947 som utgångsår,

1997 som slutår och BNP per invånare i

åldern 15-64 år som välfärdsmått blir

resultatet en allmän, mycket kraftig

utjämning mellan OECD-länderna. Sveriges

placering ändras under perioden från

plats sex till plats åtta. Samtidigt

ökade Sveriges produktionsnivå från

nästan 60 % till nästan 80 % av Förenta

staternas nivå.

Utskottet kan emellertid utifrån t.ex.

OECD:s statistik konstatera att svensk

ekonomi tappat i relativ position mot

andra länder under framför allt två

perioder de senaste 30 åren - under andra

hälften av 1970-talet och i början av

1990-talet. Den absolut största nedgången

kom i början av 1990-talet då Sveriges

BNP föll samtidigt som flera andra länder

fortsatte att ha en positiv tillväxt.

Sveriges relativa position förbättras

I Kristdemokraternas partimotion Fi16

redovisas en del beräkningar som anses

bevisa att Sverige släpat efter i

tillväxt även under senare delen av 1990-

talet. Sådana beräkningar är dock mycket

beroende av t.ex. val av jämförelseländer

och val av tidsperiod. I motionen sägs

t.ex. att Sveriges BNP 2002 skulle ha

varit 200 miljarder kronor högre om

Sverige under perioden 1994-2002 hade

haft samma tillväxttakt som Finland.

Enligt utskottets mening är det mycket

tillfredsställande att Finland under de

senaste åren haft en hög ekonomisk

tillväxt. Finland är en viktig granne och

handelspartner, och forskning visar att

svensk och finländsk konjunkturutveckling

ofta är intimt sammanvävd. Sverige har

också mycket att lära av Finland på

skilda områden. Men samtidigt måste man

komma ihåg att Finlands uppgång delvis är

en följd av den kraftiga nedgången i

början av 1990-talet, då Finlands BNP

föll betydligt mer än Sveriges. Uppgången

medförde också att Finland, innan den

internationella konjunkturnedgången

påbörjades 2001, visade tydliga tecken på

bristsituationer på arbetsmarknaden och

stigande inflationstakt, enligt OECD:s

bedömning. Till detta kommer att

arbetslösheten i Finland, trots den höga

tillväxttakten under 1990-talet,

fortfarande ligger omkring 9 % av

arbetskraften, en av de högsta nivåerna i

EU.

Enligt OECD:s statistik steg Sveriges

BNP med i genomsnitt 3,1 % per år mellan

åren 1994 och 2002 (inklusive

tillväxttakten 1994, dvs. under nio år).

Tillväxten i OECD-området ökade med i

genomsnitt 2,7 % per år under samma

period, tillväxten i EU med i genomsnitt

2,4 % och tillväxten i euroområdet med

2,2 % per år. Detta innebär att om

Sverige under perioden hade haft samma

tillväxt som OECD-området, EU eller

euroområdet i genomsnitt hade nivån på

Sveriges BNP varit lägre 2002.

Svenska tillväxten dubbelt så hög som

euroområdets förra året

Utskottet vill i detta sammanhang påminna

om att den svenska ekonomin växte med 1,9

% 2002, enligt Statistiska centralbyråns

(SCB) preliminära beräkningar. Det är en

dubbelt så hög tillväxt som i EU och

euroområdet där BNP under förra året steg

med 1 % respektive 0,8 %.

I motion Fi14 (m), men också i

motionerna Fi15 (fp) och Fi16 (kd), anges

att målet för den ekonomiska politiken

bör vara en långsiktigt hållbar tillväxt

på minst 3 % per år.

Hög tillväxt - ett viktigt mål i den

ekonomiska politiken

Som utskottet framhållit vid ett flertal

tillfällen tidigare är en hög ekonomisk

tillväxt en avgörande del av den

ekonomiska politiken under förutsättning

att den är ekologiskt hållbar. Som

redovisades ovan har Sveriges BNP stigit

med i genomsnitt 3,1 % per år sedan 1994,

vilket är 0,9 procentenheter mer per år

än genomsnittet i euroområdet och 0,4

procentenheter mer per år än genomsnittet

av OECD-länderna.

Utskottet vill här passa på att

referera till kommissionens senaste

uppföljning av den s.k.

Lissabonprocessen. Vid toppmötet i

Lissabon satte EU upp målet att till 2010

bli världens mest konkurrenskraftiga,

dynamiska och kunskapsbaserade ekonomi.

Varje år görs en uppföljning av

medlemsländernas insatser för att nå

målet. I uppföljningen jämförs ländernas

utveckling inom ett fyrtiotal områden,

som t.ex. sysselsättning, tillväxt,

inflation och prisutveckling. I den

senaste uppföljningen har Sverige flest

topplaceringar i jämförelsen. Sverige

framhålls också av kommissionen som ett

föregångsland när det gäller ekonomiska

reformer, sysselsättning, miljö samt

forskning och innovation.

Utskottet vill också nämna en rapport

om de offentliga finanserna i EU som EU-

kommissionen presenterade i fjol. Enligt

rapporten är de svenska offentliga

finanserna de som bland EU-länderna bäst

stimulerar till ökad tillväxt och ökad

sysselsättning. Vidare är Sverige ett av

de två länder som under 1990-talet

lyckats förbättra de offentliga

utgifternas bidrag till tillväxt och

sysselsättning samtidigt som utgiftsnivån

sjunkit. Det andra landet är

Nederländerna.

Det är utskottets fasta övertygelse att

möjligheterna att nå den höga

tillväxttakten i slutet av 1990-talet

hade varit betydligt sämre med de

budgetalternativ som Moderata

samlingspartiet, Kristdemokraterna och

Folkpartiet liberalerna presenterat för

den aktuella perioden. De mycket stora

skattesänkningar och budgetnedskärningar

som partierna, framför allt Moderata

samlingspartiet, då förespråkade hade med

stor sannolikhet skapat en betydande oro

och osäkerhet bland ekonomins olika

aktörer med kraftigt negativa effekter på

tillväxt, sysselsättning och välfärd som

följd.

Utskottet vill i anslutning till

diskussionen kort även redogöra för en

vidareutveckling av den

köpkraftskorrigerade BNP-statistiken som

EU:s statistikorgan, Eurostat, tar fram.

Eurostat har bl.a. undersökt den

köpkraftskorrigerade produktionsnivån för

olika regioner inom EU-länderna under

1998. Resultatet visar på en ganska stor

skillnad mellan de fattigaste och rikaste

regionerna i flertalet länder. Den

största spridningen finns enligt Eurostat

i Tyskland följt av Frankrike, Österrike

och Belgien. Enligt Eurostats uppgifter

är Sverige det land som har den minsta

spridningen mellan olika regioner. I

likhet med OECD:s s.k. välfärdsliga är

även Eurostats beräkningar behäftade med

stora statistiska problem. Men enligt

utskottets mening kan man ändå dra

följande viktiga slutsats: de regionala

klyftorna i Sverige förefaller vara

mindre än i flertalet övriga länder i EU.

Utskottet vill i likhet med vid

tidigare behandlingar också erinra om att

det finns andra undersökningar som kan

komplettera OECD:s mått och därmed bidra

till att fördjupa diskussionen om

ekonomisk välfärd. En sådan undersökning

är den rapport om utvecklingsnivån i

världen som FN:s utvecklings- och

biståndsorgan, UNDP, löpande publicerar.

I UNDP:s sammanvägda index över

livslängd, utbildning och levnadsstandard

placerade sig Sverige på andra plats

2002, strax efter Norge. Vid mitten av

1970-talet låg Sverige på en fjärdeplats.

En annan undersökning, där perspektivet

är betydligt snävare och framför allt

behandlar närings- och företagsklimatet,

är den jämförande studien av

näringspolitiken som Näringsdepartementet

nu publicerat tre år i rad. Förra årets

rapport Benchmarking av näringspolitiken

2002 (Ds 2002:20) gör en bedömning av

Sveriges utveckling jämfört med andra

OECD-länder vad avser indikatorer inom

t.ex. områdena näringsliv och

företagande, arbetsmarknad, arbetsliv,

forskning och utveckling, IT och tele,

energiförsörjning och transporter. I

korthet visar resultaten att Sverige

hamnar på den övre tredjedelen i

rangordningen i 29 av de 51 olika

indikatorer som undersökts. Endast i fem

fall placerar sig Sverige i den tredjedel

av länder som har den sämsta

utvecklingen. Jämfört med den studie som

gjordes 2001 har Sverige förbättrat sin

position i 13 indikatorer medan

positionen försämrats i 6 indikatorer.

Företagen och globaliseringen

Innan utskottet går in på frågorna kring

konkurrens och företagsklimat vill

utskottet kort kommentera diskussionen i

bl.a. motionerna Fi14 (m), Fi15 (fp) och

Fi16 (kd) om försäljningar av företag

till utlandet och ökat utlandsägande.

Runtom i världen pågår en omfattande

globalisering av ägandet och produktionen

och en internationell omstrukturering i

näringslivets olika branscher. Både

ingående och utgående direktinvesteringar

och s.k. portföljinvesteringar har ökat

mycket kraftigt, även om en viss

avmattning noterats under de senaste åren

till följd av den svaga konjunkturen och

nedgången i IKT-sektorn (sektorn för

informations- och kommunikationsteknik).

Enligt utskottets mening är det

utomordentligt viktigt att

globaliseringens och det ökade

utlandsägandets effekter på ekonomin,

näringslivet och sysselsättningen noga

följs och analyseras. Frågan är

emellertid inte unik för Sverige. I både

Europa och den övriga industrivärlden

pågår en intensiv debatt om utländska

förvärv, företagsutflyttningar,

sammanslagningar och företagsklimat.

Debatten är emellertid ofta onyanserad

och ibland rentav behäftad med

undergångstoner. Enligt utskottets mening

finns det mycket som tyder på att

utländska investeringar i Sverige kan

spela en viktig roll för utvecklingen i

svensk ekonomi. I många fall tillför nya

internationella ägare nytt kapital, ny

kompetens och nya förutsättningar för

investeringar, produktion och

försäljning.

Bilden av en ödesmättad utförsäljning

av svenska företag och utflyttning av

huvudkontor måste också kompletteras med

att även svenska företag i stor

utsträckning köper utländska företag för

att stärka sin ställning och kompetens.

Enligt Riksbankens

betalningsbalansstatistik har svenska

företag under perioden 1995-2002

direktinvesterat i utlandet för omkring

130 miljarder kronor mer än vad utländska

företag direktinvesterat i Sverige (i

dessa siffror har för 1999 den jämbördiga

fusionen mellan Astra och Zeneca rensats

bort eftersom Astras innehav i Zeneca är

bokfört som ett portföljinnehav och

därmed inte registrerat i

direktinvesteringsstatistiken medan

Zenecas innehav i Astra är registrerat

som en direktinvestering).

För att ytterligare nyansera debatten

vill utskottet även referera en

enkätundersökning som Svenska

Industritjänstemannaförbundet (SIF) gjort

bland de större medlemsklubbarna med

anledning av debatten om utflyttning av

svensk industriproduktion. Enligt enkäten

var det under perioden 1999-2001 lika

många företag som flyttade in verksamhet

till Sverige som det var företag som

flyttade ut verksamhet till andra länder.

Utlandets kraftigt stigande intresse

för Sverige, svenska företag och svenskt

näringsliv har bl.a. berott på Sveriges

framgångar inom IT-sektorn. Vid sidan av

direktinvesteringar i svenska IT-företag

har det skett ett betydande inflöde av

utländska investeringar och kapital när

det gäller forskning och utveckling inom

IT. Även om den s.k. IKT-sektorn för

tillfället karakteriseras av kraftig

avmattning och omstrukturering är

utskottet övertygat om att IT-sektorn

kommer att få stor betydelse för Sverige

och den svenska tillväxten framöver. Ett

tydligt bevis på sektorns betydelse för

den svenska ekonomin är den oro och

osäkerhet som de senaste årens problem i

företaget Ericsson skapat. Utskottet vill

här passa på att erinra om att det på

regeringens initiativ pågår ett flertal

olika projekt för att stimulera

användandet av IT och främja utvecklingen

av mobila tjänster i samhället.

Företagsklimatet avgörande för tillväxt

och sysselsättning

Helt avgörande för Sverige, den svenska

tillväxten och sysselsättningen är att

Sveriges konkurrenskraft är hög och

företagsklimatet gott. Till skillnad från

vad som hävdas i motionerna Fi14 (m),

Fi15 (fp), Fi16 (kd) och Fi17 (c) anser

utskottet att det grundläggande klimatet

för företagande, expansion och högre

sysselsättning är relativt gott, även om

den internationella

konjunkturavmattningen och nedgången i

IKT-sektorn skapat påfrestningar på

skilda håll i näringslivet.

De offentliga finanserna har sanerats,

vilket har gett en stabil och hållbar

makroekonomisk situation. För att befästa

denna utveckling annonserar regeringen i

vårpropositionen ett antal besparingar

och utgiftsbegränsningar för att klara

utgiftstaken under 2003 och 2004.

Räntorna har sjunkit kraftigt både i

förhållande till tidigare under 1990-

talet och till räntenivåerna under 1970-

och 1980-talen. Sedan slutet av 1990-

talet har de svenska obligationsräntorna

endast legat några tiondelar över de

tyska obligationsräntorna. Under de

senaste årens turbulens på valuta- och

räntemarknaderna med bl.a. sjunkande

värde på den svenska kronan har dock

skillnaden från de tyska räntorna stigit

till omkring 0,5 procentenheter. Det kan

jämföras med ett räntegap mot Tyskland

sommaren 1994 på mellan 4 och 5

procentenheter. Innebörden av denna

utveckling är att svenska företag och

hushåll kan finansiera sig till nästan

samma kostnad som de tyska kan. Det

stimulerar både företagens investeringar

och den inhemska efterfrågan.

Grundläggande klimatet är gott

En annan mycket viktig del i tillväxts-

och företagsklimatet är att inflationen

sjunkit kraftigt, till en nivå som tidvis

understigit den i våra viktigaste

konkurrentländer. Om man bortser från

utvecklingen de senaste två åren har

löneökningarna under de senaste åren

varit relativt måttliga, trots en hög

tillväxttakt och att sysselsättningen

mellan 1997 och 2001 steg med omkring 320

000 personer. Bland annat som en följd av

denna utveckling ökade de svenska

företagen sina andelar på världsmarknaden

relativt kraftigt under senare delen av

1990-talet och början av 2000-talet

samtidigt som icke konjunkturkänsliga kun

skapsintensiva branscher ökade sina

andelar av svensk export.

Till följd av den svaga internationella

efterfrågan förlorade dock

exportindustrin andelar under 2001,

speciellt inom IKT-området, medan en

ökning av råvaruexporten och den

råvarunära exporten bidrog till att

marknadsandelarna steg svagt under 2002.

Konkurrensklimatet ska förbättras

ytterligare

Utskottet konstaterar vidare att

konkurrensen och ekonomins

tillväxtvillkor har förbättrats under det

senaste decenniet.

Under de senaste åren har regeringen

presenterat en rad ytterligare åtgärder

för att öka konkurrensen och pressa ned

den svenska prisnivån. Regeringens

strävan är att de svenska

konsumentpriserna ska sjunka till den

genomsnittliga prisnivån i EU. Förra året

beslutade riksdagen om en skärpning av

konkurrenslagen för att skapa effektivare

regler för bekämpning av karteller (prop.

2001/02:167, bet. 2001/02:NU16, rskr.

2001/02:318). Skärpningen innebär bl.a.

att den s.k. konkurrensskadeavgiften kan

efterges eller reduceras och att

sekretesskyddet stärkts för den som

lämnar uppgifter om olagliga samarbeten

på marknaderna. I slutet av förra året

lämnade Konkurrensverket över den av

regeringen beställda rapporten om

prisskillnaderna mellan Sverige och andra

länder och konkurrensen inom

dagligvaruhandel. Ungefär samtidigt

presenterade den s.k. byggkommissionen

sitt betänkande "Skärpning gubbar" om

åtgärder för att öka konkurrensen i

byggsektorn, sänka byggpriserna och komma

till rätta med byggfel och byggfusk. De

båda utredningarnas förslag bereds nu

inom Regeringskansliet.

Sverige - en framstående kunskapsnation

Enligt utskottets mening är den svenska

företagsbeskattningen som helhet

konkurrenskraftig i ett internationellt

perspektiv. Utbildnings- och kunskaps

nivån hos den svenska arbetskraften är

hög och ökar ytterligare genom de

satsningar på kunskap och kompetens som

regeringen vidtar i alla delar av

utbildningssystemet. Sverige ska

konkurrera med kompetens och välutbildad

arbetskraft. Enligt OECD är Sverige det

land i världen som investerar mest

resurser i kunskap som andel av BNP, och

utgångspunkten är att Sverige även i

fortsättningen ska vara världens främsta

kunskapsnation. I samband med

budgetpropositionen för 2001 beslutade

därför riksdagen om kraftigt utökade

resurser till skolan. I år, liksom förra

året, ökar resurserna med 1 miljard

kronor jämfört med föregående år, och

därefter ökar tilldelningen med 1 miljard

kronor per år fram tills nivån 5

miljarder kronor nås 2006. Denna

resursförstärkning gör att det t.ex. kan

anställas ytterligare omkring 15 000

lärare eller annan personal i skolan

eller på fritids.

Expansionen inom högskolan fortsätter

Expansionen inom högskolan fortsätter och

antalet utbildningsplatser stiger med

omkring 100 000 mellan 1997 och 2003.

Utbyggnaden har hittills varit

koncentrerad till naturvetenskapliga och

tekniska ämnen, men nu sker successivt en

breddning. Universitet och högskolor ges

möjlighet att omfördela resurser för att

möta det ökade behovet av välutbildad

personal inom vården. Vidare tillförs

resurser för att höja kvaliteten på

grundutbildningen inom humaniora,

teologi, juridik och samhällsvetenskap.

Det långsiktiga målet är att 50 % av en

årskull ska ha börjat på högskolan vid 25

års ålder. För att bl.a. öka mångfalden

och minska snedrekryteringen byggs

distansutbildningen ut, ett s.k.

nätuniversitet införs och en

rekryteringsdelegation inrättas. Som ett

led i den gröna skatteväxlingen har

pengar avsatts för individuell

kompetensutveckling. Ärendet bereds för

närvarande i Regeringskansliet och

regeringen anger i vårpropositionen att

den avser att återkomma med förslag under

den innevarande mandatperioden. Vidare

har studiestödet reformerats och vid

årsskiftet infördes ett nytt

vuxenstudiestöd, som ersatte det tidigare

särskilda utbildningsbidraget. Stödet är

riktat mot personer med kort utbildning

som är över 25 år och som är eller

riskerar att bli arbetslösa eller har

något funktionshinder. Som utskottet

redogjort för tidigare föreslår dock

regeringen i vårpropositionen att det

högre studiebidraget avskaffas för dem

som redan har fullständig treårig

gymnasieutbildning.

Utbildningsområdets andel av BNP

utgjorde 6,7 % 1999, vilket är högre än

tidigare under 1990-talet. Sverige liksom

övriga nordiska länder har satsat mycket

på utbildning och ligger i nivå med USA

eller t.o.m. högre.

De senaste tio åren har antalet

utexaminerade forskare fördubblats och

den tidigare aviserade satsningen på

forskning fortsätter. Under perioden

2001-2003 tillförs olika lärosäten 214

miljoner kronor för 14 nya forskarskolor.

Totalt ökar de statliga anslagen till

grundforskning och forskarutbildning med

1,5 miljarder kronor till 2004. Dessutom

har ett arbete påbörjats för att se till

att olika forskningsresultat i större

omfattning omsätts i nya produkter och

tjänster.

Regelverket för företagen

I bl.a. motion Fi17 (c) anförs att

regeringen endast vidtagit ytterst

blygsamma åtgärder för att stimulera

företagsamheten. Motionärerna anför

vidare att antalet regler och blanketter

för småföretag bör minska med 25 %. I

motion Fi15 (fp) anser motionärerna att

företagarnas kostnader för administration

av regelverket bör krympas med en

fjärdedel.

Utskottet vill med anledning av detta

framhålla att företagande och

småföretagande spelar en avgörande roll i

den offensiv för uthållig tillväxt och

ökad sysselsättning som regeringen första

gången presenterade i vårpropositionen

1998 och som löpande följts upp i de vår-

och budgetpropositioner som presenterats

sedan dess. Därför har riksdagen under de

senaste åren beslutat om en rad

förbättringar för företagen och då

framför allt för de mindre företagen.

Exempelvis har enskilda näringsidkare och

delägare i handelsbolag fått regler som

är mer likvärdiga dem som gäller för

aktiebolag. För nystartad enskild

näringsverksamhet har möjlighet införts

att kvitta underskott i aktiv

näringsverksamhet mot tjänsteinkomster.

Dessutom har lättnader i

ägarbeskattningen för ägare till

onoterade aktiebolag genomförts. Reglerna

för skattetillägg vid periodiseringsfel i

momsredovisningen har lindrats. Vidare

har reserveringsmöjligheterna för

enskilda näringsidkare och handelsbolag

förstärkts ytterligare. Avdragsreglerna

för pensionskostnader, beskattningen av

personaloptioner och avdraget för

pensionssparande för enskilda

näringsidkare har förenklats.

Informationen kring nyföretagande och

stödet till kooperativ utveckling har

utökats. Villkoren för avsättningar till

periodiseringsfonder har förbättrats.

Beskattningen av utländska experter har

lättats. Dröjsmålsavgiften vid betalning

av tull har sänkts, och kupongskatten för

utdelning på näringsbetingade aktier till

utländska ägare har avskaffats. Flertalet

av de s.k. stoppreglerna för

fåmansföretag har tagits bort, och de

s.k. 3:12-reglerna, som reglerar

beskattning av utdelning och reavinst på

aktier i fåmansföretag, bereds för

närvarande i Regeringskansliet.

Utgångspunkten för beredningen är att

reglerna blir mer gynnsamma för

företagarna.

Sedan 2001 är det också tillåtet för

företag att under vissa förutsättningar

köpa tillbaka egna aktier. Fullständig

kvittningsrätt har införts för reavinster

på onoterade aktier mot förluster på

noterade aktier. Kvittningsbegränsningen

för vinster och förluster på

marknadsnoterade blandfonder har slopats

samtidigt som reglerna om schablonavdrag

för ökade levnadsomkostnader har

förenklats och förbättrats. Ett nytt

sjöfartsstöd har införts. Ytterligare

åtgärder har vidtagits för att främja

kooperativt företagande samtidigt som

ökade resurser ges för att understödja

kvinnors, invandrares och ungas

företagande. Detta genom s.k. mikrolån,

resurser till affärsrådgivare och

regionala och lokala resurscentrum för

kvinnor. Skatten på investmentbolag har

sänkts och beskattningen av s.k.

näringsbetingade andelar i bolagssektorn

har avskaffats. Vidare har momsen på

böcker, tidskrifter och persontransporter

sänkts och socialavgifterna för vissa

företag i stödområde A reducerats.

Dessutom har medel avsatts under tre år

för ett nationellt program för

entreprenörskap. Från och med i år har

alla fysiska personer som redovisar

intäkter av näringsverksamhet fått en

förtryckt självdeklaration. Reglerna om

framskjuten beskattning vid vissa

andelsbyten har utvidgats samtidigt som

nya företag fått uppskov med

skattebetalningarna i tre månader för att

göra det lättare för nya företag att

komma i gång med verksamheten.

För att underlätta att starta och driva

företag anger också regeringen i

vårpropositionen att den förebereder

förslag som ytterligare ska öka utbudet

av kapital för företag som befinner sig i

en tidig utvecklingsfas.

Förenkling av regelverket

När det gäller Småföretagsdelegationens

förslag till åtgärder för att förbättra

för småföretagen och den s.k.

Simplexenheten inom Näringsdepartementet

vill utskottet erinra om den tredje

redogörelsen om förenklingsarbetet med

särskild inriktning på småföretagen (skr.

2002/03:8) som regeringen lämnade till

riksdagen i oktober i fjol. I likhet med

tidigare anges i skrivelsen att det

övergripande målet är att förbättra

småföretagens arbetsförutsättningar,

konkurrensförmåga och villkor i övrigt

för att öka sysselsättningen och

tillväxten. Ett viktigt delmål, som

regeringen sätter upp, är att inom en

treårsperiod tydligt minska regelverkens

administrativa börda för småföretagen.

Målet ska löpande följas upp och

resultaten redovisas för riksdagen. Ett

problem i sammanhanget är att det saknas

metoder för att rättvist mäta den

administrativa bördan. Regeringen har

därför gett Institutet för

tillväxtpolitiska studier (ITPS) i

uppgift att tillsammans med näringslivet

utarbeta en metod för att mäta företagens

administrativa börda. En första mätning

enligt den nya metoden ska göras under

2003 och i anslutning till resultaten av

mätningen kommer regeringen att redovisa

mer konkreta mål för småföretagens

regelbörda samt redovisa ett

handlingsprogram för hur målen ska nås.

Förutom detta redovisas i skrivelsen

bl.a. hur myndigheterna tillämpat

förordningen om särskild konsekvensanalys

av reglers effekter för småföretagens

villkor. Under 2001 har 29 myndigheter

tillsammans infört och ändrat i 377

föreskrifter med bäring på små företag.

Myndigheterna har samtidigt upphävt 136

föreskrifter och allmänna råd.

Arbetet med regelförenklingar drivs

bl.a. inom den s.k. Simplexenheten på

Näringsdepartementet. En prioriterad

uppgift har varit utbildning om bl.a.

Simplexförordningen för tjänstemän i

Regeringskansliet och på myndigheter och

i utredningsväsendet. Fram till augusti

2002 hade 24 utbildningar genomförts, i

vilka 300 olika tjänstemän deltagit.

I skrivelsen anger regeringen vidare

att arbetet med att identifiera

befintliga regelverk som behöver

förenklas ska prioriteras. Som en hjälp i

detta arbete har bl.a. ett utökat samråd

vid regelförändringar införts med

företrädare för små och medelstora

företag. Samrådsgruppens uppgift är att

fungera som stöd vid utvecklingen av

arbetsmetoder samt att ge konkreta

förslag på förenklingar av befintliga

regler. Ett resultat av gruppens arbete

är bl.a. det uppskov med

skattebetalningar i tre månader för nya

företag som utskottet redovisade ovan. I

Näringsdepartementet pågår dessutom ett

projekt avseende nya företagsformer och

nya anställningsformer. Syftet med

projektet är bl.a. att studera de hinder

som finns när människor går från ett

anställningsförhållande till att bli

företagare.

Utskottet vill i detta sammanhang även

nämna Företagarguiden som regeringen

lanserade under 2001. Företagarguiden är

en Internetportal med

myndighetsinformation riktad till företag

och blivande företagare. Adressen till

Företagarguiden är

www.foretagarguiden.se, och den drivs av

Nutek i samarbete med ett trettiotal

myndigheter. Utskottet vill också

uppmärksamma målet om den s.k. 24-

timmarsmyndigheten i den offentliga

förvaltningen. Innebörden av målet är att

all offentlig myndighetsservice som kan

ska tillhandahållas elektroniskt, vilket

t.ex. underlättar för företagare i deras

verksamhet.

Utskottet avslutar avsnittet om

konkurrensklimat med att berätta att

World Economic Forum i sin

konkurrensrapport för 2002 utsåg Sverige

till det femte bästa landet i världen vad

gäller konkurrens- och tillväxtklimat.

Förra året placerade sig Sverige på en

niondeplats. Konkurrensrapporten

undersöker 95 olika länder inom en mängd

olika områden, som t.ex. det

mikroekonomiska klimatet, det generella

konkurrensklimatet, infrastruktur,

samarbetsklimat, lagstiftning, hållbarhet

och miljökrav, IT-utveckling etc.

Enligt utskottets mening hade

topplaceringen i konkurrensrapporten

knappast varit möjlig om Moderata

samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,

Kristdemokraterna och Centerpartiet hade

fått genomföra den ekonomiska politik de

propagerat för under de senaste åren.

Tillväxt och full sysselsättning i hela

Sverige

I motion Fi17 (c) hävdas också att de

regionala klyftorna i Sverige ökar. Som

utskottet påpekat tidigare är inte de

senaste årens kraftiga tillväxt- och

sysselsättningsökning jämnt fördelad i

landet. I många län och kommuner brottas

man med utflyttning och en svag

arbetsmarknad, medan det i andra regioner

snarare råder brist på arbetskraft i

vissa sektorer och inflyttningen är stor.

Denna situation är enligt utskottets

mening ett allvarligt hot mot en

balanserad regional utveckling i landet.

Som utskottet tidigare framhållit är

ett viktigt mål i den ekonomiska

politiken att hela Sverige ska växa.

Staten har ett övergripande ansvar för

utvecklingen i hela landet samtidigt som

det även krävs aktiva lokala insatser i

alla delar av landet för att skapa

förutsättningar för högre tillväxt och

ökad sysselsättning. Genom det kommunala

utjämningssystemet sker en långtgående

utjämning av skatteinkomster och

strukturellt betingade merkostnader.

Därigenom ökar förutsättningarna för alla

kommuner och landsting i landet att kunna

erbjuda sina invånare en bra service,

vård, omsorg och skola. I motion Fi14 (m)

föreslås förändringar och, enligt

utskottets mening, allvarliga

försvagningar av utjämningssystemet. Om

dessa förslag genomfördes skulle de

regionala obalanserna bli större än vad

de är i dagsläget.

Inriktningen av regionalpolitiken är

att skapa förutsättningar för hållbar

ekonomisk tillväxt, rättvisa och

valfrihet, så att likvärdiga

levnadsvillkor skapas för medborgarna i

hela riket. Decentraliseringen av

högskolan, insatser för att öka

underhåll, bärighet och rekonstruktion av

vägar och järnvägar, satsningarna inom

infrastrukturen, som t.ex. Botniabanan

och förbättringen av Ådalsbanan, och de

senaste årens stora bidragsökningar för

att säkra en god kvalitet inom skolan,

vården och omsorgen är några av de

åtgärder som vidtas för att skapa

förbättrade möjligheter runt om i landet.

För att stärka småföretagandet i

utsatta områden har företagens

socialavgifter i stödområde A sänkts.

Som en följd av regeringens proposition

om regionalpolitiken - En politik för

tillväxt och livskraft i hela landet

(prop. 2001/02:4) - som lämnades till

riksdagen hösten 2001, införs under 2003

och 2004 ett särskilt statsbidrag för

kommuner och landsting med kraftig

befolkningsminskning. Förra hösten

inrättades också en särskild statlig

myndighet Statens bostadsnämnd med

uppgift att ge fortsatt stöd till

omstruktureringen av kommunala

bostadsföretag.

Vidare har två delegationer, Inlands-

och Tillväxtdelegationerna, inrättats för

att stärka utvecklingen i två av de mest

utsatta delarna av landet - norra

Sveriges inland och Bergslagen, Dalsland

och Värmland. Under perioden 2002-2004

avsätts resurser för att öka samarbetet

mellan universitet, högskolor och

kommuner i syfte att öka rekryteringen

till högskolorna och skapa tillväxt i

olika regioner. Under samma period

inrättas ett nationellt program för

utveckling av s.k. innovationssystem och

kluster. Programmet ska innehålla flera

delprogram och programmen ska förutom en

generell förstärkning av den regionala

konkurrenskraften även stärka tillväxten

inom turistnäringen, träindustrin och de

mineralutvinnande branscherna. Dessutom

skapas ett särskilt program för att öka

användningen av IT i företag i stödområde

A.

De s.k. tillväxtavtalen, som

introducerades 1998, vidareutvecklas och

förlängs t.o.m. 2003 för att säkerställa

den kompetens och kreativitet som finns

på det lokala och regionala planet. Efter

2003 ersätts tillväxtavtalen med

regionala tillväxtprogram och en ny

period genomförs 2004-2007. Enligt

utskottets mening är tillväxtavtalen en

viktig process som driver på den lokala

och regionala mobiliseringen för en

bättre ekonomisk utveckling.

Kraftig satsning på infrastrukturen

Av avgörande betydelse för tillväxten och

näringslivets utveckling i olika delar av

landet är att det finns en väl fungerande

infrastruktur av bl.a. vägar och

järnvägar. I den proposition om

infrastrukturen som regeringen lade på

riksdagens bord hösten 2001 föreslogs en

satsning på svenska vägar och järnvägar

under perioden 2004-2015 på sammanlagt

364 miljarder kronor. Av detta belopp ska

omkring 150 miljarder kronor användas för

att bevara och säkerställa befintligt väg-

och järnvägsnät, omkring 100 miljarder

kronor användas för nya

järnvägsinvesteringar och ytterligare 69

miljarder kronor för utbyggnad av

vägnätet. Resterande ca 30 miljarder

kronor föreslås avsättas för t.ex.

kollektivtrafik, kommunala flygplatser

och kajanläggningar och vägar som inte är

s.k. nationella stamvägar. Utskottet vill

i detta sammanhang peka på den

regionalpolitiska betydelsen av

infrastruktursatsningarna genom att bl.a.

17 miljarder kronor avsätts för

tjälsäkring och bärighet av de mindre

vägarna under den kommande

tolvårsperioden. Det är nästan dubbelt så

mycket som den befintliga nivån.

I anslutning till propositionen

beslutades att angelägna

infrastrukturprojekt skulle

tidigareläggas. Sammanlagt handlade det

om satsningar motsvarande ungefär 12

miljarder kronor fram t.o.m. 2004. För

att klara statsbudgetens utgiftstak för

2003 och 2004 föreslår emellertid

regeringen i vårpropositionen att en del

av satsningarna skjuts framåt i tiden.

En annan viktig satsning för att ge

hela Sverige utvecklingsmöjligheter är

den pågående utbyggnaden av IT-

infrastrukturen. I motion Fi17 (c) anser

motionärerna att utbyggnaden av den

digitala infrastrukturen inte kommer alla

till del. Enligt utskottets uppfattning

stämmer inte den beskrivningen överens

med verkligheten. Ett mycket viktigt

inslag i IT-satsningen är nämligen att

även hushåll och företag i glesbygd ska

få tillgång till snabb dataöverföring

till en rimlig kostnad. Sammantaget

innebär utbyggnaden en satsning på

omkring 17 miljarder kronor under en

fyraårsperiod, inklusive satsningar som

görs av marknadens olika aktörer. Enligt

utskottets mening är utbyggnaden av

infrastrukturen inom IT-området en mycket

viktig del i ambitionen att ytterligare

stärka Sveriges ställning som en av

världens ledande IT-nationer. Dessutom är

utbyggnaden viktig för att öka

utvecklingskraften i alla delar av vårt

avlånga land.

För utvecklingen inom olika regioner är

det också viktigt att länen fullt ut

utnyttjar de resurser från EU:s

strukturfonder som ställs till Sveriges

förfogande. Till sist vill utskottet

också peka på de s.k. lokala

utvecklingsavtalen som tecknats mellan

staten och vissa storstadskommuner för

att öka tillväxten i storstadsregionerna

och minska segregationen. Merparten av de

2 miljarder kronorna som tidigare avsatts

för detta ändamål har fördelats ut på

olika kommuner och enligt regeringen i

vårpropositionen ska nya medel tillföras

under 2003.

Sänkta inkomstskatter

I samtliga partimotioner föreslås

omfattande sänkningar av såväl inkomst-

som kapitalskatter.

När det gäller skatterna vill utskottet

framhålla att regeringen under perioden

2000-2002 tog de tre första stegen i en

inkomstskattereform för att sänka

skatterna för framför allt låg- och

medelinkomsttagare. Bland annat har en

skattereduktion som kompenserar för 75 %

av de egenavgifter som tas ut för att

finansiera det nya ålderspensionssystemet

införts. Samtidigt har skiktgränsen för

statlig inkomstskatt höjts och en extra

skattesänkning för pensionärer

genomförts. Dessutom har en

skattereduktion för en del av

fackföreningsavgiften införts och som

framgår ovan under avsnittet om

regelverken för företagen har även en del

skattesänkningar riktade mot företagen

genomförts. Som ett led i den gröna

skatteväxlingen sänks inkomstskatterna

ytterligare i år genom att grundavdraget

för inkomster upp till 264 000 kr

förstärkts.

Skattesänkningarna minskar de

marginaleffekter som är särskilt kännbara

för låg- och medelinkomsttagare. Det kan

i sin tur leda till att

arbetskraftsutbudet stiger, vilket är en

nödvändig utveckling om vi ska kunna

bibehålla och förstärka uppgången i den

svenska ekonomin.

Nivån på de skatter som staten och

kommunerna tar ut bestäms bl.a. av vilka

välfärds- och fördelningspolitiska

ambitioner man har. Skatter ska samtidigt

stimulera till arbete, investeringar, en

uthållig ekonomisk utveckling och

minskade ekonomiska och sociala klyftor.

Enligt utskottets mening bör därför

framtida eventuella skattesänkningar, i

likhet med tidigare, inriktas mot

ytterligare förbättringar för löntagare

och småföretag.

De omfattande skattesänkningar som

föreslås i flertalet av partimotionerna

riskerar, enligt utskottets mening, att

leda till stora nedskärningar av viktig

offentlig verksamhet. Dessutom ökar

risken för instabila statsfinanser. En

sådan utveckling kommer att få starkt

negativa konsekvenser för den svenska

välfärden och den svenska tillväxten.

Regeringen anger vidare i

vårpropositionen att skattepolitiken

under det närmaste året bör inriktas mot

följande fyra områden:

· Globaliseringen. Den allt

snabbare globaliseringen ställer stora

krav på skattesystemet. I november förra

året överlämnade den s.k.

Skattebasutredningen sitt slutbetänkande.

Utredningen behandlar

internationaliseringens betydelse för

svenska skattebaser och Sveriges framtida

skattestruktur. Huvudbudskapet i

utredningen är att dagens skattenivå kan

behållas men att skattesystemet och

skattebaserna måste värnas. För länder

med höga offentliga utgifter krävs breda

skattebaser och en begränsning av olika

former av särregler. Utredningens

betänkande är nu ute på remiss.

·

· Småföretagen. Skattereglerna för

olika former av småföretag och dess ägare

bör så långt det är möjligt vara

likformiga och enkla. Förra sommaren

överlämnade den s.k. 3:12-utredningen

sitt betänkande Beskattning av företag. I

betänkandet föreslås bl.a. förändringar i

de regler som styr beskattningen av

inkomster från mindre aktiebolag samt att

arvsbeskattningen vid generationsskiften

och gåvor mildras. Betänkandet har

remissbehandlats och frågan bereds nu

inom Regeringskansliet. Som utskottet

redovisat tidigare anger regeringen också

i vårpropositionen att den vill förändra

de s.k. 3:12-reglerna så att de blir mer

gynnsamma för företagarna. I början av

förra året presenterade också den s.k.

Förenklingsutredningen sitt

slutbetänkande. Betänkandet innehöll

förslag till en reformering av

skattereglerna för handelsbolag.

Betänkandet har remissbehandlats och

föreslagen bereds inom Regeringskansliet.

·

· Insatser mot skattefusk.

Skattefusk av olika slag snedvrider

konkurrensen, skadar skattesystemets

legitimitet och är därför i förlängningen

ett hot mot välfärdssamhället. För att

ytterligare prioritera kampen mot

skattefusket lämnade regeringen nyligen

en proposition om en reformering och

effektivisering av skatteförvaltningens

organisation. Men det behövs ytterligare

åtgärder. I Byggkommissionens betänkande,

som utskottet tidigare redovisat under

avsnittet Konkurrensklimatet ska

förbättras ytterligare, föreslås också

att det inrättas särskilda

entreprenadkonton samt omvänd

momsskyldighet för att bekämpa

svartarbete i byggsektorn. Regeringen

anger dessutom i vårpropositionen att den

under våren kommer att behandla

Riksskatteverkets förslag om

schablonbeskattning i vissa branscher.

Vidare avser regeringen att under hösten

tillsätta en utredning om

skattebrottsenheternas befogenheter och

verktyg.

·

· Den gröna skatteväxlingen ska

fortsätta. I vårpropositionen 2000 angav

regeringen att det samlade utrymmet för

grön skatteväxling uppgick till 30

miljarder kronor under perioden

2001-2010. Hittills har en växling om

drygt 8 miljarder kronor genomförts och

regeringen anger i vårpropositionen att

en grön skatteväxling om ytterligare 9

miljarder kronor planeras under

innevarande mandatperiod.

·

Fastighetsskatten

I samtliga partimotioner föreslås att

fastighetsskatten tas bort, sänks eller

kraftigt förändras. Fastighetsskatten är

enligt utskottets mening en viktig

inkomstkälla för staten. Den ger ungefär

20 miljarder kronor per år, pengar som

bidrar till att finansiera den gemensamma

välfärden. Vid sidan av att den är en

viktig inkomstkälla visar också

forskningen att skatten har relativt

begränsade effekter på utveckling och

tillväxt.

År 2001 släpptes den frysta taxeringen,

och taxeringsvärdena steg kraftigt i de

områden där fastighetspriserna ökat mest.

För att minska effekterna av denna

utveckling har skattesatserna sänkts i

flera steg samtidigt som det s.k.

fribeloppet i förmögenhetsskatten höjts.

Skattesatsen för småhus och hyreshus

ligger nu på 1 % respektive 0,5 %, en

nedgång med 0,5 procentenheter respektive

1 procentenhet under förra

mandatperioden. Fribeloppet i

förmögenhetsskatten har höjts från 900

000 kr till i år 1,5 miljoner kronor för

ensamstående och 2 miljoner kronor för

sambeskattade par. Dessutom har en

begränsningsregel i

fastighetsbeskattningen införts.

Begränsningsregeln innebär att hushåll i

normala inkomst- och förmögenhetslägen

maximalt ska betala 5 % av sin inkomst i

fastighetsskatt.

Vidare ska omräkningsförfarandet vid

taxeringen ersättas med en förenklad

fastighetstaxering mellan de allmänna

fastighetstaxeringarna. Dessutom ska

regler införas som gör att höjda

taxeringsvärden inte omedelbart får

genomslag på fastighetsskatteuttaget.

Utskottet vill här passa på att erinra

om att en parlamentarisk kommitté

tillsatts med uppgift att utreda

fastighetsskatten,

förmögenhetsbeskattningen samt arvs- och

gåvobeskattningen. Utredningen ska enligt

planen vara avslutad i slutet av 2003.

Den gröna skatteväxlingen och ett

ekologiskt hållbart Sverige

En god miljö och en ekologiskt hållbar

utveckling är enligt utskottets mening

ett av den ekonomiska politikens

viktigaste mål. Sverige ska vara ett

föregångsland för en ekologiskt hållbar

utveckling. Det övergripande målet är att

till nästa generation lämna över ett

samhälle där de stora miljöproblemen är

lösta. En central uppgift i politiken är

därmed att skapa ett system där den som

förorsakar påverkan på miljön också ska

bära den samhällsekonomiska kostnaden.

Den gröna skatteväxlingen, som utskottet

redovisade ovan, är en viktig del i denna

politik.

De 15 nationella miljökvalitetsmål som

riksdagen ställt upp visar tydligt den

ekologiska dimensionen i begreppet

hållbar utveckling. Målen är formulerade

utifrån den miljöpåverkan som naturen tål

och definierar det tillstånd för den

svenska miljön som ska nås inom en

generation. Hösten 2001 beslutade

riksdagen om nya mätbara delmål och

åtgärdsstrategier för att uppnå 14 av de

uppsatta 15 målen, och förra våren antog

riksdagen förslagen till strategi och

delmål för det femtonde

miljökvalitetsmålet - Begränsad

klimatpåverkan. Miljökvalitetsmålen och

delmålen ska vara styrande för statens

miljöpolitik, miljöstyrning och andra

samhällsaktörers åtgärder på området. För

att följa upp utvecklingen av miljömålen

och de olika delmålen har ett

miljömålsråd inrättats. Enligt rådets

första rapport kommer de flesta av

delmålen sannolikt att nås, men fler

insatser krävs för att det ska bli

verklighet. För många av målen är

dessutom den internationella utvecklingen

och det internationella miljöarbetet

avgörande för om målen ska nås eller

inte.

Vid sidan av den gröna skatteväxlingen

genomförs en mängd olika åtgärder för att

bl.a. öka den hållbara utvecklingen,

bevara den biologiska mångfalden, sanera

förorenade områden, stimulera

miljöforskning och miljöinformation samt

öka miljöövervakningen.

Utskottet vill i sammanhanget också

erinra om att regeringen i

vårpropositionen anger att

naturvårdsfrågorna även i fortsättningen

kommer att prioriteras i miljöarbetet.

För att komplettera de statliga

insatserna för att nå de

naturvårdsanknutna miljömålen genomförs

en kommunal naturvårdssatsning för att

stimulera lokal och kommunal naturvård.

I början av januari 2001 överlämnade

den s.k. Resurseffektivitetsutredningen

sitt betänkande Effektiv användning av

naturresurser. I betänkandet anges bl.a.

att om inga motverkande åtgärder vidtas

kommer sannolikt råvaruanvändningen,

energianvändningen och miljöpåverkande

utsläpp att öka under de närmaste

årtiondena. Regeringen anger i

vårpropositionen att utredningens arbete

kommer att vara ett värdefullt underlag

vid utformningen av den fortsatta

politiken för en effektiv

resursanvändning och hållbar ekonomisk

utveckling.

Utskottet vill i anslutning till detta

också hänvisa till de gröna nyckeltal som

sedan 1999 redovisas i budget- och

vårpropositionerna. Nyckeltalen är ett

komplement till de ekonomiska

nyckeltalen, och de är ett viktigt

instrument för att nå det övergripande

miljömålet om att till nästa generation

lämna över ett samhälle där de stora

miljöproblemen är lösta.

Reformering av barn- och familjepolitiken

Under de senaste åren har en omfattande

satsning på barnen och barnfamiljerna

vidtagits. Den stegvisa reformeringen av

familjepolitiken framfördes första gången

i vårpropositionen för 2000 och

fortsätter under de närmaste åren, trots

det osäkra konjunkturläget. Goda villkor

för de unga och barnfamiljerna är en

rättvisefråga och en investering i

framtiden. Utgångspunkten för politiken

är att Sverige ska vara ett land där alla

barn och ungdomar får en bra uppväxt.

Därför har barnbidraget under perioden

höjts med 200 kr till 950 kr i månaden.

På motsvarande sätt har

flerbarnstilläggen och studiebidragen

höjts. Från och med i år utökas

studiebidraget ytterligare genom att

bidraget utgår under tio månader i

stället för som tidigare under nio

månader.

Förra året fick barn till arbetssökande

rätt till förskoleverksamhet och maxtaxan

i barnomsorgen infördes samtidigt som

kommunerna tillförs ytterligare resurser

för att säkra kvaliteten inom

barnomsorgen. Det sista steget i

maxtaxereformen togs vid årsskiftet då en

allmän förskola för fyra- och femåringar

infördes. Skolverkets första uppföljning

av maxtaxereformen visar att kvaliteten i

omsorgen upprätthållits. Fler barn tar

del av förskolan, men det ökade antalet

har inte påverkat barngruppernas storlek

eller den tid barnen vistas i

barnomsorgen. Personaltätheten i

förskolorna har inte heller påverkats,

enligt Skolverkets uppföljning.

Föräldraförsäkringen har förlängts med

en månad till totalt 13 månader, och den

s.k. pappa- och mammamånaden utökats med

ytterligare en månad. Samtidigt har den

lägsta dagpenningen, dvs. den s.k.

garantinivån i försäkringen, höjts till

150 kr per dag 2003 och en ytterligare

höjning till 180 kr per dag är planerad

att genomföras 2004.

Vid sidan av dessa åtgärder har det

också införts ett stöd om 100 miljoner

kronor perioden 2001 till 2003 för att

hjälpa barn till missbrukare eller barn i

familjer där det förekommer våld och

övergrepp.

Till följd av den svaga ekonomiska

utvecklingen och för att hålla statens

s.k. utgiftstak och säkra den

statsfinansiella utvecklingen höjs taket

i maxtaxan 2004 och kontaktdagarna inom

den tillfälliga föräldrapenningen tas

bort. Dessutom skjuts den tidigare

planerade höjningen av inkomsttaket i

föräldraförsäkringen upp. Utskottet vill

med anledning av detta erinra om att

regeringen anger att den avser att höja

inkomsttaket i försäkringen när det

ekonomiska läget så medger.

Den generella välfärden ska bevaras och

utvecklas

I motion Fi15 (fp) anförs att

socialförsäkringarna bör utredas.

Försäkringarna bör reformeras med

utgångspunkten att öka

försäkringsmässigheten i systemen, enligt

motionärerna. Utskottet vill bara kort

anföra följande. Den generella

välfärdspolitiken är en avgörande del i

politiken för tillväxt, rättvisa och

jämställdhet. En generellt upplagd

välfärdspolitik minskar klyftorna mellan

olika grupper i samhället. Social- och

arbetsförsäkringarna ger trygghet när en

person drabbats av t.ex. sjukdom eller

arbetsskada samtidigt som försäkringarnas

koppling till förvärvsarbete uppmuntrar

till ett högt arbetskraftsdeltagande och

arbetskraftsutbud.

Till följd av de kraftiga

reallönehöjningarna under de senaste åren

har antalet personer som får ersättning

med 80 % av inkomsten vid sjukdom eller

föräldraledighet minskat. Under 2001 hade

ca 36 % av alla heltidsarbetande en

inkomst på över sju och ett halvt

basbelopp, vilket är den övre gränsen för

ersättningsberättigad inkomst. Enligt

utskottets uppfattning är det angeläget

att se över ersättningsnivåerna i

försäkringssystemen för att bevara och

utveckla den generella välfärden.

Samtidigt är det angeläget att detta sker

i den takt som ekonomin tillåter.

Utgiftstaket i statsbudgeten och de

övergripande målen i budgetpolitiken

måste hållas, annars är risken att

Sverige på sikt återigen hamnar i det

mycket svaga statsfinansiella läge som

präglade de första åren på 1990-talet.

Eftersom det finns risk för att statens

utgiftstak för 2003 och 2004 överskrids

skjuts de tidigare planerade höjningarna

av taken i sjuk- och föräldraförsäkringen

upp. Som utskottet nämnde ovan är dock

inriktningen att taken ska höjas så snart

det ekonomiska läget så medger.

Utskottet vill dock i sammanhanget

erinra om att ersättningen i

arbetslöshetskassan höjts i två omgångar,

vid halvårsskiftet 2001 och vid

halvårsskiftet 2002.

Privatisering och avreglering

När det gäller frågor om förändringar och

privatiseringar av t.ex. vård- och

omsorgssektorerna vill utskottet erinra

om att principerna om en solidariskt och

offentligt finansierad och rättvist

fördelad sjukvård är några av de mest

centrala inslagen i den generella

välfärdspolitiken. I motion Fi14 (m)

föreslås att en obligatorisk

hälsoförsäkring införs. I motionen saknas

närmare uppgifter om hur en sådan

försäkring skulle vara konstruerad men

utskottet vill med anledning av förslaget

ändå anföra följande. Det finns enligt

utskottets mening inga belägg för att

Sverige skulle vinna på att övergå till

en försäkringslösning. Internationella

erfarenheter tyder tvärtom på att de

skattefinansierade hälso- och

sjukvårdssystemen fungerar bättre i t.ex.

jämställdhets- och fördelningspolitiskt

avseende än försäkringsfinansierade

system.

I bl.a. motion Fi14 (m) framförs också

förslag om omfattande avregleringar och

privatiseringar i den statliga och

kommunala sektorn. Skulle dessa förslag

genomföras skulle det enligt utskottets

mening leda till en dramatisk förändring

av de offentliga verksamheterna. Följden

skulle sannolikt bli en mycket instabil

situation till skada för medborgarna.

Effektiviteten och produktiviteten inom

t.ex. vården, omsorgen och skolan skulle

drabbas hårt. I samtliga motioner

föreslås också omfattande

skattesänkningar. Det är utskottets

övertygelse att skattesänkningar av denna

art leder till nedskärningar av viktig

och angelägen offentlig verksamhet.

Dessutom får stora skattesänkningar av

den här typen oacceptabla

fördelningspolitiska konsekvenser.

Skadorna på den svenska generella

välfärden skulle sannolikt bli stora.

Utskottets uppfattning är vidare att

skattesänkningar av detta slag kan leda

till instabila statsfinanser med negativa

effekter på både företagsklimatet och den

ekonomiska tillväxten. Erfarenheterna och

lärdomarna från den snabba försämringen

av statsfinanserna i början av 1990-talet

är både tydliga och avskräckande.

Offentliga bidrag bidrar till en jämnare

fördelning

Utskottet vill i detta sammanhang också

peka på den studie av fördelningen av

offentliga bidrag till barnomsorg,

utbildning samt hälso- och sjukvård som

redovisades i vårpropositionen för 2002,

bilaga 3. Undersökningen visar tydligt

att de resurser som fördelas via de

offentliga verksamheterna klart bidrar

till en jämnare fördelning i samhället.

Framför allt blir omfördelningen över

livscykeln tydlig när effekterna av de

subventionerade offentliga tjänsterna

undersöks. Till exempel beräknas personer

i 90-årsåldern få vård och omsorg för i

genomsnitt 150 000 kr per år. Barn och

ungdomar erhåller ca 35 000 kr per år i

form av främst barnomsorg och utbildning,

medan personer i 60-årsåldern endast

utnyttjar offentliga tjänster för 15 000

kr. När det gäller subventioner av

utbildning visar studierna att

snedrekryteringen till den högre

utbildningen fortfarande är betydande.

Däremot har klyftan i antalet

utbildningsår mellan olika grupper i

samhället minskat markant de senaste

åren. Andra resultat är t.ex. att

barnfamiljer och pensionärer gynnas och

att subventionerna påtagligt minskar

inkomstspridningen. Personer med relativt

låg ekonomisk standard erhåller mer, både

i absoluta och relativa termer, än de

välbeställda. Vidare gynnas kvinnor mer

än män av den offentliga tjänstesektorn.

Ökade resurser till vården, skolan och

omsorgen .

Den omfattande saneringen av de

offentliga finanserna har under de

senaste åren skapat utrymme för

satsningar på att öka resurserna och

förbättra kvaliteten inom skolan, vården

och omsorgen av barn och gamla. Den

starka inkomstutvecklingen i den svenska

ekonomin innebär dessutom att

skatteintäkterna i den kommunala sektorn

ökat under de senaste åren.

I år är resursöverföringen från staten

till kommuner och landsting ca 31

miljarder kronor högre jämfört med

situationen 1996. Enligt utskottets

mening är det nödvändigt att kommunernas

och landstingens ekonomi förstärks

ytterligare, inte minst med tanke på att

den svaga konjunkturen även påverkar

kommunernas finanser. Behoven inom

vården, skolan och omsorgen är

fortfarande stora och kommer att växa

ytterligare framöver.

Den särskilda satsningen på vård och

omsorg fortsätter 2004 med ca 4 miljarder

kronor. Vidare avsätts ytterligare 1,25

miljarder kronor för att korta väntetider

och förbättra tillgängligheten inom

sjukvården. Till detta ska sedan läggas

den kraftiga satsningen på skolan under

perioden 2001-2006. Nästa år tillförs

skolan ytterligare 1 miljard kronor,

efter en ökning på sammanlagt 1,5

miljarder kronor perioden 2002-2003.

Därefter ökar tilldelningen med 1 miljard

kronor per år fram till 2006.

Som utskottet redovisat tidigare

förstärks också kommunernas ekonomi genom

att det tillfälliga sysselsättningsstödet

till kommuner och landsting förlängs till

att gälla även under nästa år. Även den

s.k. 200-kronan som alla skattskyldiga

betalar i inkomstskatt kommer även nästa

år att överföras till kommuner och

landsting, enligt regeringens förslag i

vårpropositionen.

Sammantaget innebär detta att kommun-

och landstingssektorn får ytterligare

stora förstärkningar fram till 2004 för

att säkra en god vård, omsorg och skola.

Ovanpå detta tillkommer de resurser som

regeringen satsar inom ramen för en

familjepolitisk reform, t.ex. maxtaxan.

Utskottet vill i detta sammanhang också

erinra om att det vid sidan av dessa

resursstärkande åtgärder görs en mängd

satsningar för att öka kvaliteten och

effektiviteten inom t.ex. skolan och

vården.

. och behovet av offentlig och kommunal

verksamhet växer

Behoven av offentlig och kommunal

verksamhet kommer att öka starkt

framöver, bl.a. till följd av den

demografiska utvecklingen och den allt

högre andelen äldre i befolkningen. Det

framgår tydligt i t.ex. den analys som

regeringen redovisade i

budgetpropositionen för 2003, bilaga 2

kapitel 12. Fram till 2050 beräknas

Sveriges befolkning öka med drygt en

miljon personer. Nästan hela ökningen

kommer att ske i åldersgrupperna 64 år

och äldre. Befolkningen i dessa grupper

väntas öka med 0,9 miljoner personer

under perioden. Denna utveckling kommer

att ställa stora krav på en väl

fungerande offentlig sektor med starka

och sunda offentliga finanser. Därtill

krävs en god ekonomisk tillväxt och en

ökad sysselsättning. Enligt analysen

bedöms utgifterna för sjukvård och

äldreomsorg stiga från 9 % av BNP till

drygt 13 % av BNP. Utgifterna för

pensioner väntas stiga från 9 % av BNP

till 11 % av BNP.

Till följd av bl.a. den höga

tillväxten och den stigande

sysselsättningen i slutet av 1990-talet

och början av 2000-talet ökade

kommunernas och landstingens

skatteinkomster med nästan 100 miljarder

kronor under perioden 1998-2002. Detta

visar enligt utskottets mening på vikten

av att åtgärder vidtas så att den svenska

ekonomin uthålligt kan hålla en hög

tillväxttakt.

Vid sidan av detta är det enligt

utskottets mening mycket viktigt att de

resurser som redan finns i den kommunala

sektorn används mer effektivt. Den

pågående omdaningen och effektiviseringen

av de kommunala verksamheterna måste

fortsätta för att man ska klara både de

nuvarande ekonomiska påfrestningarna och

den framtida välfärden.

Pensionärerna och pensionerna

I motion Fi16 (kd) hävdas att

regeringens okänsliga budgetsanering

drabbat pensionärerna hårt. Utskottet

vill med anledning av detta anföra

följande. Regeringen gjorde tidigt klart

att när statsfinanserna stärks och

ekonomin börjar växa ska situationen

först förbättras för de grupper i

samhället som drabbats extra hårt av de

svåra tiderna.

Redan i budgetpropositionen för 1999

föreslog regeringen därför en förbättring

av pensionärernas ekonomi med omkring 4

miljarder kronor. Det reducerade

prisbasbeloppet för pensionärer ersattes

fr.o.m. 1999 av det fulla prisbasbeloppet

samtidigt som bostadstillägget till

pensionerna höjdes för att gynna de sämst

ställda pensionärerna. Satsningen på

pensionärerna fortsatte i

budgetpropositionen för 2001.

Bostadstillägget och det särskilda

bostadstillägget höjdes ytterligare

samtidigt som den tidigare tillfälliga

höjningen av pensionstillskottet

permanentades. Vidare höjdes det

särskilda grundavdraget för pensionärer i

inkomstbeskattning. Under förra året fick

pensionärerna en särskild skattesänkning

på upp till 1 320 kr per år samtidigt som

bostadstillägget justerades upp

ytterligare, vilket innebär att

bostadstillägget totalt under perioden

höjts från 83 % till 91 % av

bostadskostnaden upp till taket.

Samtidigt har golvet i systemet slopats

och taket höjts till 4 500 kr per månad.

I år införs ett s.k.

äldreförsörjningsstöd samtidigt som

pensionerna höjs genom att det nya

pensionssystemet träder i kraft.

Äldreförsörjningsstödet ska garantera att

alla i Sverige som fyllt 65 år får en

skälig levnadsstandard.

Utskottet vill i detta sammanhang även

peka på att de satsningar som nu görs och

planeras inom vården och omsorgen är av

utomordentligt stor betydelse, inte minst

för äldre och pensionärer. Under perioden

1999-2001 satsades t.ex. 300 miljoner

kronor på den nationella handlingsplanen

för äldre, vilket bl.a. inbegripit

anhörigstöd, telefonjour för äldre och

anhöriga och försöksverksamhet i

hemtjänsten. Därutöver satsades omkring

400 miljoner kronor på fler platser och

högre standard i äldreboendet. Vid

halvårsskiftet 2002 infördes ett nytt

högkostnadsskydd i tandvården för äldre,

och stödet förstärks ytterligare i år med

300 miljoner kronor.

Som redovisades ovan, under rubriken

Offentliga bidrag bidrar till en jämnare

fördelning, går en stor del av de

offentliga resurserna och tjänsterna inom

vården och omsorgen till personer i de

högre åldersgrupperna.

Saneringen av de offentliga finanserna

och demografin

Utskottet har vid flera tillfällen

behandlat budgetkonsolideringens effekter

på fördelningen i samhället (senast i

bet. 2002/03:FiU1). Enligt utskottets

uppfattning fanns det inte något

alternativ till saneringen av de

offentliga finanserna. Den var nödvändig

för att återställa förtroendet för svensk

ekonomi och få ned de höga räntor som

allvarligt dämpade tillväxtkraften, inte

minst i de mindre och medelstora

företagen. Den var också nödvändig för

att säkra den framtida välfärden. Som

utskottet redovisat tidigare står Sverige

inför en stor demografisk utmaning genom

att andelen äldre i befolkningen ökar.

För att klara av den påfrestning som

detta kommer att innebära för de

offentliga systemen krävs ett överskott i

de offentliga finanserna under de

närmaste åren.

Enligt utskottets mening är det också

viktigt att inse att de senaste årens

kraftiga uppgång i den svenska ekonomin

till en ganska stor del beror på det

faktum att Sverige har sanerat de

offentliga finanserna och etablerat ett

vverskott. Det är också viktigt att inse

att utan sanering hade det inte varit

möjligt att under de senaste åren bedriva

en expansiv finanspolitik för att dämpa

effekterna av den internationella

konjunkturnedgången.

Ett Sverige för alla ...

I t.ex. utskottets betänkande med

anledning av budgetpropositionen för 2003

(bet. 2002/03:FiU1) behandlades den stora

fördelningspolitiska utmaning som ligger

i att minska klyftorna i samhället och

antalet personer som är marginaliserade.

Enligt utskottets mening ger ekonomisk

tillväxt bättre förutsättningar för ökad

rättvisa. Tillväxten i sig är däremot

ingen garanti för rättvisa, utan för att

minska klyftorna i samhället krävs en

aktiv politik för rättvisa. Målet bör

vara att människors livsval inte ska

begränsas av bakgrund eller kön. Alla ska

ha samma rätt och möjlighet till vård,

utbildning och omsorg. Vidare måste alla

former av diskriminering upphöra.

Invandrare, flyktingar och de som bott i

Sverige i många generationer ska ges

likartade möjligheter i livet.

Även om mycket återstår att göra har de

senaste årens tillväxt gjort det möjligt

att vidta åtgärder inom en rad områden;

t.ex. har initiativ tagits för att öka

förutsättningarna för en långsiktigt

hållbar integration. Skyddet mot

diskriminering förstärks genom en ny

lagstiftning och inom bl.a.

arbetsmarknads- och utbildningsområdet

pågår en rad olika insatser för att öka

t.ex. invandrarnas möjligheter att delta

i arbetslivet. Ansträngningarna på detta

område måste öka under de kommande åren.

Ett viktigt mål i politiken är att öka

sysselsättningen bland invandrare.

Olika fördelningsanalyser visar att

barnfamiljer och då särskilt ensamstående

föräldrar, ungdomar och invandrare

fortfarande har det sämre nu än i början

av 1990-talet. En rad åtgärder har

vidtagits och kommer att vidtas för att

förbättra situationen för dessa grupper.

Andra studier visar att det finns

strukturella faktorer som gör att vissa

samhällsgrupper har större tillgång än

andra till utbildning, höga inkomster och

en god välfärd. Det är t.ex. fortfarande

betydligt vanligare att barn till

föräldrar med högre utbildning studerar

vidare än att barn till föräldrar med

lägre utbildning gör det. De senaste

årens utbyggnad av högskolan och det

reformerade studiesystemet syftar till

att bryta detta mönster.

Som framgår av t.ex. regeringens

fördelningspolitiska redogörelse i

vårpropositionen bilaga 3 har både löne-

och inkomstspridningen ökat under senare

delen 1990-talet efter att successivt ha

minskat sedan mitten av 1970-talet. Till

följd av den ekonomiska krisen i början

av 1990-talet marginaliserades vissa

grupper i samhället. Till exempel har

antalet människor som är

långtidsarbetslösa, långtidssjuka eller

beroende av socialbidrag under långa

tider ökat.

För att motverka detta måste bl.a.

marginaleffekter av olika slag minskas så

att det lönar sig bättre att studera och

arbeta. Beslutet om att införa maxtaxa i

förskoleverksamheten och barnomsorgen är

ett exempel på åtgärder som bidrar till

att minska marginaleffekterna. Sänkning

av marginalskatterna genom höjningen av

den nedre skiktgränsen för statlig

inkomstskatt och kompenseringen av

egenavgifterna är andra exempel på

åtgärder som vidtagits under senare år.

Enligt beräkningar som redovisades i

vårpropositionen för 2002 hade en

ensamstående med två barn en

marginaleffekt på ungefär 65 % år 1999.

Under förra året hade marginaleffekten

för denna familjetyp sjunkit med nästan 7

procentenheter, till 58,6 %. För

sammanboende med två barn hade

marginaleffekterna under samma period

sjunkit med omkring 5 procentenheter.

Som utskottet redovisat tidigare anger

regeringen i vårpropositionen att den

avser att se över hur marginaleffekterna

kan minskas ytterligare i syfte att öka

arbetskraftsdeltagandet och minska

utanförskapet och socialbidragsbehovet.

. och socialbidragsberoendet ska halveras

Som utskottet nämnde ovan ökade

socialbidragsberoendet under 1990-talet.

Denna utveckling är enligt utskottets

mening ett hårt slag för alla som kämpar

för ökad rättvisa och högre välfärd.

Riksdagens och regeringens uppsatta mål

är att socialbidragsberoendet ska

halveras mellan 1999 och 2004.

Utvecklingen och uppfyllelsen av målet

ska årligen avrapporteras till riksdagen.

I bilaga 3 i budgetpropositionen för 2003

redovisar regeringen den andra

avstämningen av målet, den första

publicerades i budgetpropositionen för

2002. År 1999 uppgick

socialbidragsberoendet till omkring 115

200 s.k. helårsekvivalenter (antal vuxna

personer med full ersättning under ett

helt år). För att målet ska nås krävs

alltså att antalet socialbidragsberoende

sjunker till omkring 57 600 år 2004,

räknat i helårsekvivalenter. Det kan

jämföras med att antalet

socialbidragsberoende 1990, dvs. före den

kraftiga nedgången i den svenska

ekonomin, uppgick till 71 700.

Till följd av bl.a.

sysselsättningsuppgången och den

sjunkande arbetslösheten minskade antalet

beroende av socialbidrag med 14 000

personer år 2000, 9 700 personer år 2001

och drygt 5 000 år 2002 (enligt

regeringens beräkningar i

vårpropositionen). Sammantaget minskade

antalet socialbidragsberoende under

perioden med omkring 29 000 personer,

vilket innebär att det återstår omkring

28 000 helsårsekvivalenter för att målet

om en halvering ska nås.

Detta visar enligt utskottets mening

att det är kampen för ökad sysselsättning

och minskad arbetslöshet som är avgörande

när det gäller att bryta bidragsberoendet

i det svenska samhället. Möjligheterna

för utsatta grupper att skaffa jobb, egen

försörjning och delta i arbetslivet måste

öka. Sverige har inte råd - varken

mänskligt eller ekonomiskt - att ställa

dessa grupper utanför. Därför är det

enligt utskottets mening utomordentligt

viktigt att sysselsättningsmålet, som

utskottet diskuterat tidigare, och målet

om en halvering av socialbidragsberoendet

nås även om det, som regeringen uttrycker

det i vårpropositionen, krävs mer

insatser och tar längre tid än beräknat

till följd av den svaga konjunkturen.

Jämställdhet

Centrala mål i den ekonomiska politiken

är rättvisa och jämställdhet. Även om vi

i Sverige har kommit långt med

jämställdheten mellan män och kvinnor i

jämförelse med andra länder, återstår

mycket att göra. Vårt samhälle är

fortfarande organiserat utifrån en

könsmaktsstruktur. Arbetsmarknaden är

alltjämt mycket könsuppdelad, och

kvinnors arbete är ofta lägre betalt. Män

har bättre karriärmöjligheter, högre lön

och större makt som en följd av att de är

män. För att bryta detta maktmönster

måste den övergripande ekonomiska

politiken få ett ännu tydligare

genusperspektiv än i dag.

Välfärden och jämställdheten är intimt

förknippade med varandra. Det är inte en

slump att länder som Danmark, Norge,

Finland och Sverige är mer jämställda än

de flesta andra länder. Det är den

utbyggda generella välfärden och den höga

förvärvsfrekvensen för kvinnor som har

gett möjligheter till detta.

Kvinnors och mäns lika värde och rätt

till egen försörjning ska vara en

självklarhet i Sverige. En egen inkomst

är förutsättningen för fria och

självständiga val i vardagen. Det kan

aldrig accepteras att kvinnors kunskaper

och erfarenheter värderas lägre.

Politiken måste därför med kraft inriktas

på kvinnors rätt till arbete med rättvisa

löner, en väl utbyggd gemensam sektor,

kvinnofrid samt en strategi för att få

jämställdhet på alla områden och fler

kvinnor på olika beslutsnivåer.

De reformer som utskottet redovisat

ovan, som t.ex. den stegvis reformerade

barn- och familjepolitiken, satsningarna

på skola, vård och omsorg och programmen

för att öka sysselsättningen och minska

arbetslösheten, är väsentliga steg i

utvecklingen mot en större rättvisa och

vkad jämställdhet mellan män och kvinnor.

En avgörande del i jämställdhetspolitiken

är att motverka löneskillnader på grund

av kön. Enligt den officiella

lönestatistiken tjänar kvinnorna omkring

82 % av männens löner. En handlingsplan

för ökad jämställdhet ska läggas fram

under 2003. I planen ska bl.a. förslag

redovisas för hur de strukturella

löneskillnaderna mellan kvinnor och män

ska minska. Utskottet vill också erinra

om att regeringen i slutet av förra året

inrättade en särskild styrgrupp inom

Regeringskansliet som ansvarar för att

jämställdhetsperspektivet integreras i

samtliga politikområden. Vidare ska en

särskild jämställdhetsbilaga redovisas i

budgetpropositionen för 2004.

Utskottet vill också erinra om att

riksdagen 2000 beslutade om en skärpning

av jämställdhetslagen. Den nya lagen är

tydligare och ska mer effektivt motverka

att lön sätts efter könstillhörighet på

den svenska arbetsmarknaden.

Enligt lagen har arbetsmarknadens

parter tre år på sig att vidta åtgärder

för att få bort löneskillnader som beror

på kön. Regeringen följer parternas

arbete löpande via JämO och

Medlingsinstitutet, och utfallet kommer

att ge ett viktigt underlag för i vilken

utsträckning det behövs ytterligare

åtgärder i form av t.ex. en ännu stramare

lagstiftning för att minska och radera ut

de osakliga löneskillnader som finns i

det svenska arbetslivet.

Kvinnor arbetar i högre grad än män

visstid eller deltid. Som utskottet

redovisat tidigare anger regeringen i

vårpropositionen att den avser att

tillsätta en utredning som ska undersöka

möjligheterna att införa rätt till

heltidsanställning.

Folkomröstningen om EMU

I motionerna Fi14 (m), Fi15 (fp) och Fi16

(kd) anförs att Sverige bör ersätta

kronan med euron för att bl.a. öka den

ekonomiska stabiliteten och förbättra de

svenska tillväxtförutsättningarna. I

motion Fi17 (c) anförs tvärtemot att

Sverige bör avstå från EMU och euron.

Utskottet konstaterar att valet om att

införa euron eller inte är ett mycket

viktigt val som på olika sätt kommer att

påverka samhället, ekonomin och den

ekonomiska politiken. Utskottet väljer

dock att avstå från ytterligare

kommentarer av respekt för den

folkomröstning i frågan som hålls

söndagen den 14 september 2003.

s, v och mp i samarbete

Utskottet tillbakavisar

Kristdemokraternas angrepp i motion Fi16

på Vänsterpartiet och Miljöpartiet de

gröna. En redovisning av resultaten i

ekonomin duger bra som svar på

Kristdemokraternas attack: Även om

konjunkturen mattats av har tillväxten i

den svenska ekonomin varit historiskt hög

under perioden 1998-2001 samtidigt som

sysselsättningen stigit och

arbetslösheten sjunkit. I fjol var också

tillväxten betydligt högre än i t.ex. EU

trots den svaga internationella

efterfrågan. Sverige har fortfarande ett

av de största överskotten i de offentliga

finanserna i EU. Den tidigare stora

offentliga nettoskulden har vänts till en

nettoförmögenhet. Bytesbalansen visar

överskott, och medborgarnas realinkomster

har ökat kraftigt.

Valet hösten 2002 ledde fram till en

överenskommelse mellan

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och

Miljöpartiet på hundratjugoen punkter för

ett tryggare, rättvisare och grönare

Sverige. I den formulerades att vår

gemensamma politik för Sverige bygger på

övertygelsen att den ekologiska, sociala

och ekonomiska dimensionen måste vävas

samman för att skapa en uthållig

utveckling som är bra för Sverige.

Tillsammans vill vi arbeta för en tydlig

politik för ett grönt jämställt folkhem

där hållbar tillväxt, full sysselsättning

och trygg välfärd drivs framåt av teknisk

utveckling, modern omställning,

omfattande delaktighet och minskade

klyftor.

Vårpropositionen bygger på en

överenskommelse mellan den

socialdemokratiska regeringen,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna,

vilka står bakom riktlinjerna för den

ekonomiska politiken, budgetpolitiken

samt tilläggsbudgeten för 2003.

1.3.3 Finansutskottets förslag till

inriktning av den allmänna ekonomiska

politiken

Vårpropositionen bygger på en

överenskommelse mellan den

socialdemokratiska regeringen,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna,

vilka står bakom riktlinjerna för den

ekonomiska politiken, budgetpolitiken och

tilläggsbudgeten för 2003.

Världsekonomin präglas av lågkonjunktur

och stor osäkerhet. Efter en återhämtning

i början av förra året försvagades den

ekonomiska aktiviteten på nytt under

andra halvan av 2002 till följd av

fallande aktiekurser, lågt ställda

vinstförväntningar, bokföringsskandaler

och hot om krig i Irak. Försvagningen har

fortsatt under inledningen av 2003. Som

utskottet redovisade under avsnitt 1.2.9

Finansutskottets syn på vårpropositionens

och partimotionernas

konjunkturbedömningar är osäkerheten om

den internationella utvecklingen

fortfarande mycket stor trots att kriget

i Irak tog slut vid mitten av april.

Hushållen och företagen är fortfarande

tveksamma om den ekonomiska utvecklingen,

vilket påverkar produktionen,

investeringarna och konsumtionen. De

senaste månaderna har dock oljepriserna

sjunkit samtidigt som inflationen och

räntorna gått ned och kurserna på

aktiebörserna världen över stigit - en

utveckling som ökar förutsättningarna för

en successiv återhämtning i den

internationella ekonomiska aktiviteten

under senare delen av året.

Osäkerheten betyder enligt utskottet

att den ekonomiska politiken ska inriktas

mot att hålla den svenska ekonomin

fortsatt stark. Sverige har under de

senaste åren haft en tillväxt som

överstigit genomsnittet i EU och

euroområdet. Sysselsättningen är hög och

arbetslösheten låg jämfört med flertalet

andra EU-länder. Inflationen är låg och

Sverige har, i motsatt till många länder

i Europa, överskott i de offentliga

finanserna. Under förra året var

tillväxten i den svenska ekonomin dubbelt

så hög som tillväxten i euroområdet i

genomsnitt. I år väntas tillväxttakten

sjunka jämfört med förra året, bl.a. på

grund av den svagare internationella

efterfrågan.

Målen för de offentliga finanserna ska

hållas och utgiftstaken klaras. Det är

viktigt för att tillväxten i den svenska

ekonomin ska kunna fortsätta att stiga i

nivå med utvecklingen i slutet av 1990-

talet och början av 2000-talet. Sunda

offentliga finanser är grunden för

välfärd och sysselsättning. Det kärvare

ekonomiska läget innebär enligt

utskottets mening att utgiftsminskningar

måste vidtas. Det innebär bl.a. att den

tidigare planerade höjningen av taken i

sjuk- och föräldraförsäkringen skjuts

upp, att kostnadsbesparande

regelförändringar i sjuk- och

arbetslöshetsförsäkringarna genomförs,

kontaktdagarna i den tillfälliga

föräldrapenningen tas bort, den s.k.

sjuklöneperioden förlängs med en vecka,

maxtaxan inom barnomsorgen höjs och

planerade satsningar på

infrastrukturområdet skjuts fram.

De senaste årens framgångar - hög

tillväxt, stigande sysselsättning, låg

arbetslöshet och sanerade statsfinanser -

har enligt utskottets mening lagt en god

grund för en offensiv politik för ökad

välfärd, stigande sysselsättning och en

hållbar utveckling. Därför genomförs

under 2003 och 2004 en rad reformer,

trots lågkonjunkturen och de besparingar

som görs för att säkra den

statsfinansiella utvecklingen. Vården och

tandvården tillförs mer resurser,

föräldraförsäkringen förstärks, den

allmänna förskolan för fyra- och

femåringar, det sista steget i

maxtaxereformen, infördes vid årsskiftet,

kommunerna tillförs ytterligare resurser

så att fler lärare och andra specialister

i skolan kan anställas, pensionerna

förbättras och studiebidraget för

ungdomar förlängs med en månad. Vidare

fortsätter högskoleutbyggnaden och

satsningarna på forskningen under

perioden. Miljöanslagen höjs och

byggandet stimuleras för att bl.a. möta

bostadsefterfrågan till

tillväxtregionerna.

Kampen för full sysselsättning står

högst upp på dagordningen. Hög

sysselsättning och låg arbetslöshet är

grunden för välfärden. Kraften riktas mot

att sysselsättningsmålet, dvs. att 80 %

av den vuxna befolkningen ska vara

reguljärt sysselsatt 2004, ska nås. Den

svenska ekonomins långsiktiga

produktionsförmåga ska höjas genom att

lediga arbetskraftsresurser mobiliseras.

En central uppgift är att bryta den

dramatiskt stigande sjukfrånvaron och

förhindra att alltfler människor slås ut

från arbetsmarknaden genom sjukdom eller

förtidspension. Det elvapunktsprogram som

regeringen presenterade 2001 fortsätter

och arbetet intensifieras. Målet för

politiken är att antalet sjukdagar ska

halveras till 2008. En mängd åtgärder

inom olika områden föreslås för att målet

ska uppnås. Ytterligare insatser kommer

också att presenteras i

budgetpropositionen för 2004, bl.a. olika

ekonomiska drivkrafter för att få ned de

höga sjuktalen. En annan central uppgift

är att öka sysselsättningen bland

invandrare. Insatserna för att öka

invandrarnas deltagande på

arbetsmarknaden förstärks. För att nå

sysselsättningsmålet läggs omfattande

förslag för att även öka

arbetskraftsdeltagandet bland arbetslösa,

äldre och ungdomar. Fler insatser ska

presenteras i budgetpropositionen för

2004.

Reformerna för tillväxt och rättvisa

ska fortsätta. De går före stora

skattesänkningar. Välfärden ska

ytterligare byggas ut och för att den

ekonomiska tillväxten ska bli långsiktigt

hållbar måste den också komma alla till

del. Det innebär att rättvisan ska

stärkas genom en aktiv fördelningspolitik

och genom åtgärder som förbättrar

utvecklingsmöjligheterna för alla

medborgare oavsett kön, etnisk eller

kulturell tillhörighet eller var i landet

man bor. Tillväxt och rättvisa går enligt

utskottets mening hand i hand.

Levnadsvillkoren ska fortsätta att

förbättras, och som en följd av detta

vidtas åtgärder för att målet om en

halvering av socialbidragsberoendet

mellan 1999 och 2004 ska nås.

En god miljö och en hållbar utveckling

är enligt utskottets mening ett av den

ekonomiska politikens viktigaste mål.

Sverige ska vara ett föregångsland för en

ekologiskt hållbar utveckling. Stora

satsningar har gjorts för att skapa ett

hållbart samhälle. Resurser har lagts på

miljöforskning, miljöövervakning, skydd

av biotoper och biologisk mångfald, och

ytterligare insatser görs under de

kommande åren. Under de senaste åren har

en grön skatteväxling om sammanlagt drygt

8 miljarder kronor genomförts och en

ytterligare skatteväxling om ca 9

miljarder kronor planeras för återstoden

av mandatperioden.

Sverige ska också vara ett

föregångsland där kvinnor och män ska ha

samma möjligheter, rättigheter och

skyldigheter inom alla områden i livet.

Under året läggs en handlingsplan för

ökad jämställdhet fram. Planen ska

innehålla förslag om hur de strukturella

löneskillnaderna mellan män och kvinnor

ska minska.

Att den svenska lönebildningen fungerar

väl är enligt utskottets mening av

avgörande betydelse för en hög tillväxt

och en stigande sysselsättning. De

senaste årens trend mot högre

löneökningstakt än i omvärlden måste

brytas.

Med hänvisning till vad som anförts ovan

och under avsnittet 1.3.2

Finansutskottets ställningstagande till

partimotionernas förslag till inriktning

av den allmänna ekonomiska politiken

tillstyrker utskottet propositionen och

avstyrker förslagen i motionerna Fi14 (m)

yrkande 1, Fi15 (fp) yrkandena 1, 3 och

7, Fi16 (kd) yrkandena 1-4 och Fi17 (c)

yrkande 1.

2 Riktlinjer för budgetpolitiken

2.1 Budgetutvecklingen

Den svaga internationella lågkonjunkturen

och de fortsatt höga ohälsotalen sätter

sin prägel på de offentliga finanserna.

BNP har utvecklats svagare än väntat,

vilket bidragit till att det delmål som

riksdagen ställt upp för den offentliga

sektorns finansiella sparande under 2002

inte uppnåtts. Det överskottsmål på 2 %

som fastställts för detta år blev i

verkligheten 1,1 % av BNP. Regeringen har

dock tidigare framhållit att man vid en

svagare konjunktur skulle kunna acceptera

en motsvarande försämring av det

finansiella sparandet, och med hänsyn

till den konjunkturavmattning som skett

bedömer regeringen att avvikelsen är

förenlig med det fastställda

överskottsmålet för 2002 under en

konjunkturcykel.

Även för i år och för de närmast

efterföljande åren förutser regeringen

ett fortsatt svagt finansiellt sparande.

I vårpropositionen räknar emellertid

regeringen med att de budgetförstärkande

åtgärder som föreslås i propositionen ska

leda till att de offentliga finanserna

gradvis förstärks så att överskottsnivån

2 % av BNP åter nås 2006. Det

genomsnittliga överskottet under perioden

2000-2006 beräknas i så fall också bli

2 % av BNP.

Den offentliga sektorns överskott bärs

under de kommande åren upp av

elderspensionssystemet. Det är där

sparandet sker. Bortsett från sista året

är statens finansiella sparande negativt,

medan sparandet i kommunsektorn är svagt

negativt eller i balans. I

vårpropositionen räknar regeringen med

att sparandet inom de tre delsektorerna

kommer att utvecklas på följande sätt

fram t.o.m. 2006.

Tabell 7. Den offentliga sektorns

finansiella sparande 2002-2006

Miljarder kronor

Skattekvoten, dvs. den offentliga

sektorns skatter och avgifter i procent

av BNP, uppgick förra året till 51,3 %

och väntas ligga kvar på ungefär denna

nivå fram t.o.m. 2006. Utgiftskvoten som

förra året motsvarade 55,8 % av BNP

beräknas mot periodens slut ha sjunkit

till 53,9 %.

De gångna årens höga finansiella

sparande fick 2001 till följd att den

offentliga sektorns nettoskuld ersattes

av en positiv finansiell nettoförmögenhet

motsvarande 3,5 % av BNP. Kraftiga

värdeminskningar på aktier under 2002

urholkade den offentliga förmögenheten i

sådan omfattning att en nettoskuld på ca

60 miljarder kronor åter framkom. Mätt

som andel av BNP motsvarar det 2,5 % av

BNP. Det fortsatta positiva sparandet

väntas leda till att nettoskulden

successivt minskar och 2005 åter övergår

i en nettoförmögenhet.

Fördelningen av det finansiella

sparandet mellan stat och

ålderspensionssystem leder till att

pensionssystemets tillgångar ökar.

Underskottet i statens finansiella

sparande medför samtidigt att skuldsidan

i den offentliga sektorns balansräkning

ökar, men denna skuldökning är inte

större än att såväl statsskulden som den

konsoliderade bruttoskulden fortsätter

att minska som andel av BNP. År 2006

beräknas den konsoliderade skuldkvoten ha

sjunkit till 46,4 % av BNP.

Fram t.o.m. 2002 uppvisade statsbudgeten

fem år i rad ett överskott som för

perioden som helhet uppgick till

sammanlagt 233,5 miljarder kronor. För

innevarande och efterföljande budgetår

förutser regeringen ett underskott på 21

respektive 27 miljarder kronor. Detta

underskott väntas därefter minska för att

2006 närma sig balans. Av

vårpropositionen framgår att de

redovisade saldovärdena delvis bärs upp

av vissa större extraordinära åtgärder.

Omfattningen av dessa engångseffekter

framgår av efterföljande sammanställning.

Tabell 8. Statsbudgetens saldo justerat

för större engångseffekter 2002-2006

Miljarder kronor

Under perioden 2002-2006 väntas de

takbegränsade utgifterna öka med

sammanlagt 110 miljarder kronor, eller

med i genomsnitt 28 miljarder kronor per

år. Av den årliga ökningen beror ca 5

miljarder kronor på den pris- och

löneomräkning som varje år görs av

anslagen för förvaltnings- och

investeringsändamål, ett ungefär lika

stort belopp på sådana makroekonomiska

effekter som högre prisbasbelopp,

inkomstindex, timlön och

bruttonationalinkomst. Under 2003 och

2004 ökar de takbegränsade utgifterna med

18 respektive 10 miljarder kronor till

följd av beslutade eller aviserade

reformer, under åren därefter ökar de av

denna anledning med 1 miljard kronor per

år. Utgifterna för arealersättning och

avgiften till EU har tidigarelagts från

2003 till 2002, vilket minskar utgifterna

2003 men samtidigt gör att

utgiftsökningen blir desto större 2004.

Utgifterna för ålderspensionssystemet

vid sidan av statsbudgeten ökar under

perioden med ca 29 miljarder kronor.

Denna ökning beror i första hand på att

pensionerna räknas upp med inflationen

och att pensionerna för dem över 65 år

även anpassas till

realinkomstutvecklingen. Dessutom ökar

pensionärernas genomsnittliga ATP-poäng

samtidigt som antalet individer med

inkomstgrundad ålderspension ökar.

2.2 Mål för budgetpolitiken

Utskottets förslag i korthet

Det tidigare fastlagda målet för

sparandet i den offentliga sektorn på i

genomsnitt 2 % av BNP sett över en

konjunkturcykel bör ligga fast. Några

nya mål i form av ett mål för sparandet

i den statliga sektorn eller mål om en

lägre offentlig skuldkvot bör inte

införas.

De i sammanhanget väckta motionerna

avstyrks.

Jämför reservationerna 2 (m), 3 (fp), 4

(kd) och 5 (c).

Riksdagen har lagt fast ett långsiktigt

mål för finanspolitiken som innebär att

de offentliga finanserna ska uppvisa ett

överskott på i genomsnitt 2 % av BNP sett

över en konjunkturcykel. Eftersom BNP för

närvarande uppgår till ungefär 2 400

miljarder kronor innebär detta mål

uttryckt i nominella termer att de

samlade inkomsterna för staten,

kommunerna och ålderspensionssystemet

sedda som grupp ska överstiga utgifterna

med i genomsnitt inte fullt 50 miljarder

kronor per år under en fem till sju år

lång period. Överskottet kan ett visst år

vara högre eller lägre, men för perioden

som helhet ska det motsvara 2 % av BNP.

De som mål angivna överskotten ska

användas för att öka den offentliga

nettoförmögenheten.

Riksdagen har varje år också lagt fast

ett utgiftstak för de närmaste tre åren,

vilket sätter en gräns för hur stora

utgifter som staten kan dra på sig.

Utgiftstaket omfattar dels de egentliga

utgifterna på statsbudgeten exklusive

statsskuldsräntorna, dels utgifterna för

ålderspensionssystemet vid sidan av

statsbudgeten. Utgiftstaket fastställs

alltid med viss marginal, och skillnaden

mellan de takbegränsade utgifterna och

utgiftstaket benämns

budgeteringsmarginalen. Om belastningen

på de takbegränsade utgifterna ökar

kommer budgeteringsmarginalen att minska,

och i princip försvagas då också

budgetsaldot eller saldot för

ålderspensionssystemet med ett lika stort

belopp.

Enligt tidigare riksdagsbeslut ska

utgiftstaket för staten uppgå till 819

miljarder kronor 2003 samt till 853

miljarder kronor för 2004.

Vårpropositionen

Regeringen erinrar om sin bedömning i

budgetpropositionen för 2003 där det

sades att ett då beräknat överskott på

1,5 % av BNP för 2003 var förenligt med

överskottsmålet mot bakgrund av

konjunkturläget och resursutnyttjandet i

ekonomin. Om konjunkturen utvecklades

sämre än väntat, skulle dock ett lägre

överskott accepteras. Jämfört med

prognosen i budgetpropositionen har

tillväxten för 2003 reviderats ned med

mer än 1 procentenhet.

Sedan målet om 2 % överskott över en

konjunkturcykel började gälla 2000 har

det årliga överskottet i de offentliga

finanserna motsvarat i genomsnitt 3 % av

BNP. Överskottet 2003 beräknas nu till

0,4 % av BNP. Med de åtgärder som

föreslås i denna proposition bedömer

emellertid regeringen att det

genomsnittliga överskottet under perioden

2000-2006 ska uppgå till 2,0 %. Därmed

ligger, framhåller regeringen, det

offentliga sparandet i linje med det

övergripande målet om ett överskott på

2 % över en konjunkturcykel.

För att bedöma om överskottens nivå för

enskilda år är förenliga med det

medelfristiga målet analyserar regeringen

den strukturella nivån på överskotten.

Vid denna beräkning justeras det faktiska

överskottet med hänsyn till två faktorer,

nämligen förskjutningar i skatteuppbörden

och den inverkan som en hög- eller

lågkonjunktur har på de offentliga

finanserna ett visst år. Med dessa båda

faktorer bortrensade får man fram ett

strukturellt finansiellt sparande. Vid

ett givet långtsiktigt överskottsmål på i

genomsnitt 2 % av BNP bör det

strukturella sparandet varje enskilt år

motsvara, eller ligga nära, denna nivå.

Avviker det kan avvikelsen sägas spegla i

vilken omfattning automatiska

stabilisatorer tillåts verka vid en

konjunkturavmattning.

Utvecklingen i de offentliga finanserna

uttryckt som strukturellt sparande

framgår av följande sammanställning.

Tabell 9. Finansiellt sparande i den

offentliga sektorn 2000-2006

Miljarder kronor12

I vårpropositionen erinrar regeringen om

de budgetförstärkande åtgärder som

föreslås i propositionen och som

tillkommit för att klara utgiftstaket och

säkerställa ett överskott på 2 % av BNP i

genomsnitt över en konjunkturcykel. En

alltför snabb åtstramning av

finanspolitiken kan enligt regeringen

påverka den ekonomiska återhämtningen

negativt. Förstärkningen av de offentliga

finanserna genomförs därför gradvis men i

sådan takt att det redovisade överskottet

2006 uppgår till ca 2 % av BNP då också

BNP-gapet sluts. Enligt regeringens

beräkningar kommer då också överskottet

under den sju år långa perioden 2000-2006

att i genomsnitt ha motsvarat 2 % av BNP.

Regeringen bedömer därför att de

beräknade överskotten under åren framöver

är förenliga med det långsiktiga

överskottsmålet.

Erfarenheterna av att sätta upp ett

årligt mål för överskottet för den

offentliga sektorn (saldomålet) tre år i

förväg är enligt regeringen inte entydigt

goda. Överskottsmål som sträcker sig så

långt fram i tiden är vanskligt att

hantera eftersom det är svårt att göra

träffsäkra konjunkturprognoser med en

tidshorisont på 3-4 år. Regeringen har

därför för avsikt att fortsättningsvis i

budgetpropositionen föreslå ett

preciserat mål för det offentliga

sparandet enbart för det kommande

budgetåret. Det övergripande

överskottsmålet på 2 % av BNP över en

konjunkturcykel ligger dock fast, betonar

regeringen.

Regeringen föreslår att de tidigare

fastställda utgiftstaken för staten 2003

och 2004 ska höjas med 3 miljarder kronor

vartdera året på grund av högre

omslutning i det kommunala

utjämningssystemet. I propositionen

redovisas också en beräkningsteknisk

framskrivning av utgiftstaket för 2005

och 2006 som grundas på antagandet att

taket ska vara oförändrat som andel av

BNP. Utgiftstaket för staten för

innevarande och de tre efterföljande åren

uppgår därmed till 822 miljarder kronor

2003, 856 miljarder kronor 2004, 890

miljarder kronor 2005 och 927 miljarder

kronor 2006.

Motionerna

Moderata samlingspartiet anser i motion

Fi14 att budgetpolitiken ska inriktas på

ett långsiktigt mål för den offentliga

sektorns skuldsättning. En

bruttoskuldsättning motsvarande ungefär

40 % av BNP för den konsoliderade

offentliga sektorn bedöms vara

långsiktigt uthållig. När denna nivå

uppnåtts bör enligt motionärerna

överskottsmålen för det finansiella

sparandet fastställas så att

bruttoskulden som andel av BNP är

konstant över konjunkturcykeln. Förslaget

redovisas som ett inslag i partiets

förslag till riktlinjer för

budgetpolitiken (yrkande 2 i denna del).

För de båda närmaste åren bör

saldomålet enligt Moderata

samlingspartiet vara stramare än vad som

framkommer i regeringens

budgetalternativ. Partiets eget

budgetalternativ uppges leda till ett

finansiellt sparande i den offentliga

sektorn på 1,3 % 2004, 1,7 % 2005 och

2,1 % 2006, vilket för 2004 och 2005 är

0,3 procentenheter mer än i regeringens

alternativ. Om man dessutom beaktar att

partiet vill privatisera statliga bolag

för sammanlagt 175 miljarder kronor under

de närmaste tre åren räknar motionärerna

själva med att den offentliga sektorns

bruttoskuldsättning ska komma att närma

sig 40 % av BNP under nästa mandatperiod.

Moderata samlingspartiet föreslår att

utgiftstaket för staten för 2004 bör

fastställas till 884 miljarder kronor,

vilket överstiger regeringens förslag för

samma år med 28 miljarder kronor.

Folkpartiet liberalerna föreslår i motion

Fi15 att nuvarande överskottsmål för de

offentliga finanserna kompletteras med

ett nytt mål för statens finansiella

sparande. Det bör formuleras som att

statens finansiella sparande ska vara i

balans över en konjunkturcykel (yrkande

4).

I motionen framhålls att Folkpartiet

från början har ställt upp på regeringens

vverskottsmål för de offentliga

finanserna. Förutsättningarna för att

tillämpa detta mål har dock ändrats. Det

autonoma pensionssystemet har börjat

verka och kommer under resten av detta

decennium att ha ett överskott på mer än

2 % av BNP. Kommunerna har dessutom

ålagts ett balanskrav. Det är, enligt

motionärernas mening, inte rimligt och

försvarbart att med långsiktiga statliga

underskott vältra över problem på

kommande generationer. Därför är det,

anser de, rimligt att lägga fast ett nytt

balansmål för enbart statens finanser.

Folkpartiets förslag till utgiftstak

för 2004 understiger regeringens med 4

miljarder kronor.

Kristdemokraterna anser i motion Fi16 att

regeringens förslag till budgetpolitiskt

överskottsmål för de offentliga

finanserna bör kompletteras och senare

eventuellt ersättas med ett mål om balans

i statens finansiella sparande. En sådan

restriktion innebär att skatteuttaget

varken blir större eller mindre än

nödvändigt. Ett balansmål för statens

finansiella sparande måste på grund av de

stora underskotten fasas in successivt,

påpekar motionärerna. De föreslår att

regeringen ska lägga fram förslag om ett

sådant kompletterande budgetmål med krav

på balans i statens finansiella sparande

över en konjunkturcykel (yrkande 10).

Ett etappmål för Kristdemokraterna är

vidare att statsskulden mätt som andel av

BNP ska understiga 40 % senast 2006.

Skuldkvoten bör därefter fortsätta att

sjunka (yrkande 6). Motionärerna uppger

att de för att få ner statsskulden väljer

att både spara och att sälja ut statliga

företag i en större omfattning än

regeringen. På detta sätt kan

avbetalningstakten av statsskulden öka,

samtidigt som skattetrycket kan sänkas.

Redan under nästa år räknar motionärerna

med att kunna sälja statliga företag för

sammanlagt 45 miljarder kronor.

Motionärerna anser också att regeringen

bör fullfölja arbetet med att presentera

en långsiktig inkomst- och

utgiftsstrategi, LINUS (yrkande 9). De

erinrar om att den tidigare

finansministern Erik Åsbrink tog

initiativ till att utforma en sådan

strategi men aldrig gavs tillfälle att

slutföra detta arbete. En sådan strategi

behövs enligt deras mening om Sverige ska

klara den dubbla utmaning som följer av

en ökad internationalisering med dess

krav på sänkt skattetryck samtidigt som

den demografiska utvecklingen med allt

fler äldre snarare ställer krav på

motsatsen.

Kristdemokraternas förslag till

utgiftstak för 2004 understiger

regeringens med 3 miljarder kronor.

Centerpartiet framhåller i motion Fi17

att överskottsmålet på 2 % över en

konjunkturcykel ska upprätthållas. Enligt

motionärerna har regeringen och dess

stödpartier utnyttjat det samlade

överskottet i den offentliga sektorn för

att medvetet budgetera för underskott i

statens finanser också i en

högkonjunktur. De finner det märkligt att

staten genom balanskravet ställer högre

krav på kommuner och landsting, där

folkvalda bär ansvaret, än på sin egen

budgetprocess. Regeringen bör därför

skyndsamt låta utreda och återkomma till

riksdagen med förslag om hur ett

balanskrav, i huvudsak motsvarande det

som gäller kommuner och landsting, ska

kunna utformas för statens budget

(yrkande 2).

Centerpartiets förslag till utgiftstak

för perioden 2004-2006 understiger de

nivåer som redovisas i vårpropositionen

med för respektive år 38, 50 och 57

miljarder kronor.

Finansutskottets ställningstagande

Budgetpolitiken har under senare år

inriktats mot två fleråriga mål -

saldomålet och utgiftstaket - som lagt

grund för en sund och stabil utveckling

av de offentliga finanserna. Denna

omständighet har bidragit till att

Sverige i dag har internationellt sett

starka finanser. Vi och våra grannländer

Finland och Danmark kan uppvisa överskott

i de offentliga finanserna medan övriga

12 EU-länder har underskott. Bland dessa

är underskotten betydande hos några av de

större medlemsländerna som Tyskland

(-3,3 %), Frankrike (-2,9 %) och Italien

(-2,1 %). Stora underskott har också

Förenta staterna (-3,0 %) och inte minst

Japan (-7,7 %). Sverige kommer även nästa

år att ha överskott medan det finansiella

sparandet i EU-länderna som helhet kommer

att vara negativt.

Nuvarande överskottsmål på i genomsnitt

2 % av BNP över en konjunkturcykel har

gällt sedan 2000. Under de två första

åren motsvarade det finansiella sparandet

i den offentliga sektorn 3,4 respektive

4,6 % av BNP, dvs. överskotten översteg

med bred marginal den målsatta

genomsnittsnivån. I nuvarande

konjunkturavmattning uppvisar staten ett

negativt finansiellt sparande på 1,8 % av

BNP, medan sparandet i pensionssystemet

är positivt och motsvarar 2,1 % av BNP.

Med ett marginellt överskott i

kommunsektorn ger detta i år ett samlat

offentligt sparande på 0,4 % av BNP.

Tabell 10. Fördelningen av finansiellt

sparande i den offentliga sektorn

Miljarder kronor

Folkpartiet, Kristdemokraterna och

Centerpartiet vill komplettera nuvarande

överskottsmål med krav på att statens

finansiella sparande ska vara i balans

över en konjunkturcykel. I Centerpartiets

fall ska balanskravet i huvudsak motsvara

vad som gäller för kommuner och

landsting, dvs. balansen ska i princip

vara återställd senast två år efter det

att ett underskott uppkommit.

Utskottet vill med anledning av detta

framhålla följande. Med nuvarande

balanskrav för kommunsektorn och de

prognostiserade överskotten i

ålderspensionssystemet fram till 2010,

skulle ett kompletterande balansmål för

staten inte tillföra något nytt. En sådan

restriktion skulle ha samma effekt som

nuvarande överskottsmål på 2 % för hela

den offentliga sektorn i och med att

pensionssystemet och kommunsektorn

tillsammans har ett finansiellt sparande

på ungefär 2 % av BNP. Oavsett om man ser

framåt eller bakåt blir bilden densamma.

För perioden 2000-2006 motsvarar nämligen

det finansiella sparandet i staten i

genomsnitt ett överskott på 0,8 %. Till

saken hör dock att nivån på det

finansiella sparandet i staten påverkas

av de överföringar som gjordes från AP-

fonden till staten 2001, men även

justerat för detta framträder ett

statligt finansiellt sparande i balans.

Under den sju år långa perioden 2000-2006

begränsar sig statens samlade finansiella

underskott till 10 miljarder kronor. Det

motsvarar ett genomsnittligt underskott

på 0,06 % av BNP. Utskottet kan för egen

del inte finna annat än att en avvikelse

av denna omfattning får anses vara

godtagbar.

Väljer man att ersätta målet för de

offentliga finanserna med ett balansmål

för staten kan i ett längre perspektiv

följden bli att finanspolitiken

försvagas. Om balanskravet för kommunerna

upprätthålls och målet för statens

finansiella sparande sätts till

exempelvis noll, kommer det samlade

offentliga sparandet att följa sparandet

i pensionssystemet. När de demografiska

påfrestningarna sänker överskotten i

pensionssystemet, och kanske vänder dem

till underskott, minskar det samlade

offentliga sparandet i motsvarande grad.

Säkerhetsmarginalen mot stabilitets- och

tillväxtpaktens underskottsgräns på 3 %

av BNP kommer då att krympa. Med ett mål

för hela den offentliga sektorn måste

stigande underskott i pensionssystemet

balanseras av stigande överskott i någon

annan sektor. Så är inte fallet om målet

endast avser staten.

Utskottet anser med hänsyn härtill att

det inte finns anledning att införa något

kompletterande mål för statens

finansiella sparande.

Centerpartiets förslag om ett balansmål

för staten motsvarande det som gäller för

kommunerna anser utskottet vara direkt

olämpligt. Krav på återställd balans

redan efter två år skulle nämligen

kraftigt begränsa statsmakternas

möjligheter att föra en aktiv

stabiliseringspolitik.

Moderata samlingspartiet och

Kristdemokraterna vill fastställa mål för

den offentliga respektive den statliga

skuldsättningen. Enligt moderaterna bör

den offentliga sektorns konsoliderade

bruttoskuld begränsas till 40 % av BNP,

och den bör därefter hållas på denna

nivå. Kristdemokraterna anser att

statsskulden ska understiga 40 % av BNP

senast 2006 och att skuldkvoten därefter

ska fortsätta att minska.

Under perioden 2002-2006 beräknas den

konsoliderade bruttoskulden öka med

nominellt ca 60 miljarder kronor. Ställd

i relation till BNP motsvarar det en

skuldminskning med 6 procentenheter till

nivån 46,4 % av BNP vid utgången av 2006.

Under samma period ökar statsskulden

med 37 miljarder kronor, men mätt som

andel av BNP minskar den med 6,5

procentenheter. Statsskulden beräknas vid

utgången av 2006 uppgå till 43,3 % av

BNP.

Båda partierna förespråkar en

omfattande försäljning av statliga bolag

och avser att använda

försäljningsinkomsterna till i första

hand amortering av statsskulden för att

på så sätt snabbare uppnå de föreslagna

målen. För de närmaste tre åren

tillgodoräknar de sig inkomster av detta

slag på sammanlagt 175 miljarder kronor i

enlighet med de fyra borgerliga

partiernas gemensamma förslag om

företagsförsäljningar.

Utskottet vill för egen del framhålla

följande i denna fråga. Saneringen av

statsfinanserna har inneburit att den

offentliga sektorns konsoliderade

bruttoskuld på nio år har kunnat minska

från närmare 80 % av BNP 1994 till dagens

nivå på 51 % av BNP. Under de tre

närmaste följande åren beräknas

bruttoskulden mätt som andel av BNP

sjunka med ytterligare ca 5

procentenheter. Det helt dominerande

inslaget i den offentliga bruttoskulden

är statsskulden.

Nivån på den offentliga sektorns

konsoliderade bruttoskuld har tidigare

haft sitt speciella intresse just på

grund av att den varit en del av EU:s

konvergenskriterier. Numera tillgodoser

vi med bred marginal Maastrichtfördragets

skuldkriterium som föreskriver att den

offentliga sektorns konsoliderade

bruttoskuld får uppgå till högst 60 % av

BNP. Bruttoskuldens storlek är därmed

inte längre av samma intresse, förutsatt

att den offentliga skulden inte återigen

växer.

Mot bruttoskulden kan ställas den

offentliga sektorns tillgångar i bl.a. AP-

fonden och bolag, och sammantagna visar

dessa den offentliga sektorns finansiella

ställning. Undantaget några få år omkring

1990 samt 2001 har denna under lång tid

varit negativ. Nettoskulden var som

störst 1996 då den uppgick till 467

miljarder kronor men övergick redan 2001

i en positiv förmögenhet. Efter kraftiga

värdeminskningar på den offentliga

sektorns innehav av aktier under 2002

vändes emellertid uppgången på nytt i en

nettoskuld som väntas vara undanröjd

först 2005.

Enligt utskottet är det inte motiverat

att införa ett särskilt skuldmål, i

synnerhet inte om måluppfyllelsen

förutsätter att statliga tillgångar säljs

i stor omfattning. Börskurserna har

fallit kraftigt, men varken Moderata

samlingspartiet eller Kristdemokraterna

diskuterar om det är rimligt eller ens

möjligt att i rådande börsläge avyttra

statlig verksamhet i denna omfattning.

Att man samtidigt frånhänder sig räntabla

tillgångar som ingår i den statliga

förmögenhetsmassan till kraftigt

underpris främjar knappast tilltron till

de båda partiernas förslag. Utskottet

återkommer längre fram i betänkandet till

de föreslagna företagsförsäljningarna.

Ett skuldmål kan dessutom lätt komma i

konflikt med överskottsmålet, vilket

skapar oklarhet om hur de båda målen ska

förhålla sig till varandra. Det kan också

lägga hinder i vägen för en rationellt

förd budgetpolitik, eftersom politiken då

kan behöva anpassas till fluktuationer i

valutakurser. Nivån på statsskulden och

därmed också på den offentliga

bruttoskulden påverkas nämligen av

kursförändringar för de valutor som ingår

i valutaskulden.

Kristdemokraterna föreslår också att

riksdagen ska ålägga regeringen att

fullfölja ett tidigare påbörjat arbete

med att presentera en långsiktig inkomst-

och utgiftsstrategi. Utskottet kan inte

biträda detta förslag. Enligt utskottets

mening bör riksdagen inte i detalj

reglera hur regeringen ska utforma sin

långsiktiga strategi för att möta problem

av det slag som motionärerna tar upp.

Regeringen kommer i fortsättningen att i

budgetpropositionen föreslå ett

preciserat mål för det offentliga

sparandet enbart för det kommande

budgetåret. Det innebär att den tidigare

ordningen med ett preliminärt fastställt

saldomål för det tredje året överges.

Erfarenheterna av att sätta upp ett

årligt mål tre år i förväg är enligt

regeringen inte entydigt goda.

Utskottet har för egen del inget att

erinra mot den aviserade nyordningen

eftersom den inte minskar kravet på ett

långsiktigt överskott över en

konjunkturcykel. De tre år i förväg

preliminärt fastställda saldomålen för

respektive år har - åtminstone som de

tillämpades fram t.o.m. 2002 - i

praktiken aldrig haft någon styrande

funktion. Närmast schablonmässigt

fastställdes de alltid till

genomsnittsnivån 2 % av BNP och lades

därefter fast mer definitivt först på

hösten närmast före respektive år. Den

föreslagna nyordningen ser utskottet som

enbart en anpassning till denna

verklighet. Däremot är det enligt

utskottets mening angeläget att man kan

upprätthålla långsiktigheten i

bedömningen av saldomålet genom den typ

av analyser av måluppfyllelsen som

regeringen redovisar i avsnitt 4.1.2 i

vårpropositionen. Analyser av detta slag

bör byggas ut och fördjupas till stöd för

riksdagens prövning av den förda

politiken.

Med dessa motiveringar avstyrker

utskottet motionerna Fi14 (m) yrkande 2 i

denna del, Fi15 (fp) yrkande 4, Fi16 (kd)

yrkandena 6, 9 och 10 samt Fi17 (c)

yrkande 2.

Till frågan om nivån på utgiftstaket

för staten återkommer utskottet längre

fram i betänkandet.

2.3 Budgetpolitikens inriktning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag till inriktning av

budgetpolitiken och avstyrker de

alternativa förslag som framförs av

Moderata samlingspartiet, Folkpartiet

liberalerna, Kristdemokraterna och

Centerpartiet.

Jämför reservationerna 6 (m), 7 (fp), 8

(kd) och 9 (c).

2.3.1 Utgångspunkter för utskottets

prövning

Under de båda senaste mandatperioderna

har de offentliga finanserna förbättrats

dramatiskt. När budgetkrisen var som

djupast 1993 motsvarade underskottet

11,6 % av BNP. Redan efter fem år med

omfattande besparingsprogram hade de

offentliga finanserna återhämtat sig så

mycket att de åter uppvisade överskott.

Överskottet växte snabbt och nådde sin

kulmen 2001 då det uppgick till 4,6 % av

BNP. På nio år stramades alltså de

offentliga finanserna upp med motsvarande

drygt 16 % av BNP. Därefter har en

avmattning skett men fortfarande har

Sverige i motsats till flertalet andra EU-

länder överskott i de offentliga

finanserna.

Med de tidigare stora underskotten

ökade också skuldbördan snabbt. Den

offentliga sektorns bruttoskuld hade i

slutet av 1996 vuxit till knappt 74 % av

BNP, vilket var 14 procentenheter mer än

vad skuldkriteriet i Maastrichtfördraget

tillåter. Därefter skedde en vändning,

och man räknar nu med att bruttoskulden

ska ha minskat till drygt 46 % av BNP vid

utgången av 2006.

Den växande skuldbördan urholkade också

snabbt den offentliga sektorns

förmögenhetsställning. Skulderna växte

sig större än de finansiella tillgångarna

inklusive AP-fonden, och denna nettoskuld

ökade till 467 miljarder kronor 1996. Men

med de stora finansiella överskotten var

nettoskulden helt avvecklad 2001. Redan

året därpå kom emellertid återhämtningen

av sig när kraftiga värdeminskningar på

den offentliga sektorns aktieinnehav

ledde till att de finansiella

tillgångarna åter understeg skulderna.

Regeringen förutser nu en successiv

återhämtning och räknar med att den

offentliga sektorns samlade

nettoförmögenhet kommer att uppgå till 86

miljarder kronor vid utgången av 2006.

Statsskulden - mätt i nominella termer

- var som störst i slutet av 1998 då den

uppgick till 1 445 miljarder kronor. Den

har därefter minskat och beräknas vid

årets slut uppgå till 1 164 miljarder

kronor.

Den snabba förbättringen av de

offentliga finanserna förklaras till en

del av en gynnsam ekonomisk utveckling.

Helt avgörande har emellertid varit den

förda budgetpolitiken och de omfattande

saneringsprogram som genomfördes i mitten

av 1990-talet, saneringsprogram som

därefter ersatts av en strikt tillämpad

målstyrning med fleråriga mål i form av

utgiftstak för staten och överskottsmål

för de offentliga finanserna.

Fastställda utgiftstak har hittills

inte bara hållits utan har fram t.o.m.

2002 också underskridits med sammanlagt

38 miljarder kronor. Förutom förra året

har under samma period samtliga

uppställda saldomål uppnåtts med bred

marginal, så bred att de fastlagda

delmålen under sexårsperioden 1997-2002

överträffats med sammanlagt 149 miljarder

kronor.

Denna form av målstyrning har kommit

att bli ett viktigt inslag i

budgetpolitiken. Inte minst utgiftstaken

har visat sig verkningsfulla. Genom att

tre år i förväg bestämma omfattningen på

de statliga utgifterna och därefter hålla

fast vid detta åtagande blir

budgetpolitiken långsiktig och mer

förutsägbar. Med en restriktion som

utgiftstaket kan exempelvis inte

tillfälligt högre inkomster användas för

att finansiera varaktigt högre utgifter,

och varje nytt utgiftsåtagande måste

finansieras genom omprioriteringar inom

utgiftstakets ram. Regeringen är enligt

budgetlagen dessutom skyldig att vidta

åtgärder om utgiftstaken hotar att

överskridas, och återkommande har

regeringen också själv genomfört eller

föreslagit riksdagen olika besparingar

för att förhindra detta. Med en sådan

inriktning främjas trovärdigheten i den

förda politiken.

Omständigheter som dessa har bidragit

till att de offentliga finanserna nu

vuxit sig så starka att vi i motsats till

många andra länder förmått möta den

senaste internationella

konjunkturnedgången utan ohållbara

underskott. Våra marginaler till

stabilitets- och tillväxtpaktens krav på

att underskotten inte får överstiga 3 %

av BNP är goda.

För de kommande tre åren räknar

regeringen med att såväl den

konsoliderade bruttoskulden som

statsskulden inte längre ska minska i

absoluta tal, men väl mätta som andel av

BNP.

Även om utvecklingen i Sverige i många

avseenden är mera gynnsam än i vår

omvärld måste man enligt utskottets

mening också beakta att våra offentliga

finanser är starkt konjunkturkänsliga och

att utrymmet för mer långtgående

stimulansåtgärder är begränsat om

förtroendet för överskottsmålet ska kunna

upprätthållas.

Ska man kunna bedriva en aktiv

stabiliseringspolitik utan att

underskotten blir för stora behövs en

säkerhetsmarginal. Det är därför

nödvändigt att budgetpolitiken utformas

på ett sådant sätt att långsiktigt

stabila statsfinanser vidmakthålls. Sunda

offentliga finanser är en förutsättning

för en hög och uthållig tillväxt och

sysselsättning.

Enligt utskottets mening bör synpunkter

som dessa bilda utgångspunkt för

utskottets prövning av de olika

budgetalternativen.

2.3.2 Trepartiöverenskommelse om

budgetpolitiken

I finansplanen erinrar regeringen om att

valet hösten 2002 ledde fram till en

överenskommelse mellan

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och

Miljöpartiet på hundratjugoen punkter för

ett tryggare, rättvisare och grönare

Sverige. De tre partierna framhöll där

att deras gemensamma politik för Sverige

bygger på övertygelsen att man måste väva

samman den ekologiska, sociala och

ekonomiska dimensionen för att skapa en

uthållig utveckling som är bra för

Sverige. Tillsammans vill de utforma en

tydlig politik för ett grönt och

jämställt folkhem där hållbar tillväxt,

full sysselsättning och trygg välfärd

drivs framåt av teknisk utveckling,

modern omställning, omfattande

delaktighet och minskade klyftor.

Politiken ska enligt de tre partierna

präglas av ordning och ansvar. I en

orolig tid krävs tydliga prioriteringar,

men framför allt gemensamt

ansvarstagande. Regeringen och

samarbetspartierna uppger att de är

beredda att ta det ansvaret. Det är i

bred samverkan som Sverige utvecklas

bäst, framhåller de. Ansvaret gäller vårt

land, men också den omvärld vi är så

beroende av.

Liksom budgetpropositionen bygger den

ekonomiska vårpropositionen på en

överenskommelse mellan den

socialdemokratiska regeringen,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet, vilka

står bakom riktlinjerna för den

ekonomiska politiken, budgetpolitiken och

tilläggsbudgeten för 2003.

2.3.3 De olika budgetalternativen

Utskottet behandlar i detta sammanhang

regeringens och de båda

samarbetspartiernas förslag till:

- riktlinjer för budgetpolitiken (prop.

100 punkt 2).

Mot den inriktning av budgetpolitiken som

förordas i vårpropositionen står

oppositionspartiernas alternativa

förslag. De kommer till uttryck i

följande motionsyrkanden.

Moderata samlingspartiet

- riktlinjer för budgetpolitiken (mot.

Fi14 yrk. 2 i denna del),

Folkpartiet liberalerna

- riktlinjer för budgetpolitiken (mot.

Fi15 yrk. 2),

- riktlinjer för skattepolitiken (mot.

Fi15 yrk. 6),

- avveckling av det statliga

bolagsinnehavet (mot. Fi15 yrk. 8),

Kristdemokraterna

- riktlinjer för budgetpolitiken (mot.

Fi16 yrk. 8),

- skattekvotens och utgiftstakens andel

av BNP på sikt (mot. Fi16 yrk. 5),

Centerpartiet

- riktlinjer för budgetpolitiken (mot.

Fi17 yrk. 3),

- preliminärt beräknade utgiftstak för

2005 och 2006 (mot. Fi17 yrk. 5),

- riktlinjer för skattepolitiken (mot.

Fi17 yrk. 6).

Regeringens politik på detta område är

inriktad på att upprätthålla överskott i

de offentliga finanserna. Regeringen

anger tre skäl för detta. För det första

kommer andelen äldre att öka kraftigt,

vilket leder till att utgifterna för

pensioner, vård och omsorg ökar samtidigt

som skatteinkomsterna minskar när andelen

förvärvsarbetande blir mindre. För det

andra måste det finnas marginaler som

tryggar välfärden för att man inte ska

riskera att i varje lågkonjunktur tvingas

till stora nedskärningar. För det tredje

behövs en säkerhetsmarginal som gör det

möjligt att bedriva en aktiv

stabiliseringspolitik utan att

underskotten blir för stora.

I vårpropositionen föreslås eller

aviseras åtgärder som under de tre

närmaste åren väntas minska belastningen

på de offentliga finanserna med 6, 6

respektive 7,5 miljarder kronor. Beaktas

effekten av dessa åtgärder räknar

regeringen med att det genomsnittliga

överskottet under perioden 2000 till 2006

blir 2 %, vilket ligger i linje med

överskottsmålet för en konjunkturcykel.

De nytillkomna åtgärderna fördelar sig på

besparingar, nya utgiftsåtaganden och

inkomstförsvagningar på följande vis.

Tabell 11. Utgifts- och

inkomstförändringar i vårpropositionen

Miljoner kronor

Tyngdpunkten i besparingarna ligger i

åtgärder avsedda att komma till rätta med

de ökande sjukskrivningskostnaderna. På

detta område föreslår regeringen bl.a.

att arbetsgivarnas sjuklöneperiod

förlängs med en vecka, att den

sjukpenninggrundande inkomsten (SGI)

sätts ned 3 % när sjukpenningen ska

beräknas, att nivån på sjukpenningen till

arbetslösa anpassas till a-

kasseersättningen, att en tidigare

aviserad höjning av inkomsttaket i sjuk-

och föräldraförsäkringen skjuts upp samt

att småbarnsföräldrars kontaktdagar

slopas.

I vårpropositionen föreslås inga

skattesänkningar. De redovisade

inkomstförsvagningarna avser

anställningsstöd till

långtidssjukskrivna, stöd för skyddat

arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA)

samt tillfälligt sysselsättningsstöd till

kommuner och landsting som lämnas som en

kreditering av skattekonto.

Inkomstförsvagningen avser också ett

förslag om att under 2004 fortsatt

omvandla det fasta beloppet på 200 kr vid

den statliga beskattningen till en

kommunal skatt.

Moderata samlingspartiet har tre

utgångspunkter för sitt budgetalternativ.

För det första föreslår man

budgetförstärkningar som ger bättre

statsfinanser än regeringen. För det

andra vill man främja tillväxten genom

sänkta skatter på arbete, sparande och

företagande kombinerat med satsningar på

utbildning forskning och infrastruktur.

För det tredje vill moderaterna strama åt

bidragssystemen.

För moderaterna är det en medveten

prioritering att lägre skatter är

viktigare än bidrag liksom att vård,

omsorg och skola är viktigare än bidrag.

För att ge starkare drivkrafter åt arbete

är skattesänkningarna främst inriktade på

sänkta inkomstskatter. Den största

besparingen - som också är ett nytt

inslag i det moderata budgetalternativet

- är att ersättningsnivån i sjuk-,

arbetslöshets- och föräldraförsäkringen

sänks till 75 % av den tidigare

inkomsten.

Att strama åt transfereringarna är

nödvändigt för att värna den sociala

tryggheten på längre sikt, hävdar

motionärerna. De anser också att det är

viktigt att strama åt bidragen för att

ekonomin ska fungera bättre. Det är

enligt deras mening nödvändigt att öka

arbetsutbudet. För att det ska bli mera

lönsamt att arbeta måste både bidrag och

skatter sänkas. Att skattesänkningarna

finansieras genom stramare

transfereringar anser moderaterna därför

vara viktigt.

I det redovisade budgetalternativet

uppgår budgetförstärkningarna till nästan

40 miljarder kronor, skattesänkningarna

till 20 miljarder kronor och satsningar

på bl.a. vård, skola handikappomsorg,

forskning, försvar och infrastruktur till

10 miljarder kronor. Det ger enligt

motionärerna ett finansiellt sparande som

redan 2004 är uppemot 10 miljarder kronor

starkare än regeringens.

Motionärerna bedömer att deras förslag

har följande effekt på den offentliga

sektorns finansiella sparande under de

närmaste åren.

Tabell 12. Finansiellt sparande i

Moderata samlingspartiets

budgetalternativ

Procent av BNP

Folkpartiet liberalerna vill ha större

marginaler i statens finanser och uppnår

detta med utgiftsbegränsningar och en

ansvarsfull skattepolitik. Utgifterna för

sjukfrånvaron måste minska, bl.a. genom

striktare regler för sjukskrivningar samt

genom garanterad vård och rehabilitering

finansierad i enlighet med

Finsamsystemet. Motionärerna räknar med

att AMS-anslagen kan bli mindre om en mer

effektiv organisation genomförs.

Byggsubventionerna har visat sig

ineffektiva och kan trappas ned. De

statliga subventionerna av digital-TV bör

avvecklas. Presstödet bör minskas. En

uppskjuten avveckling av

kärnkraftproduktionen i Barsebäck sparar

betydande belopp åt staten.

Partiets skattereform har en sådan

inriktning att skattetrycket uppges

minska med 1,4 % av BNP redan nästa år.

Partiet anger fyra grundläggande

principer för reformarbetet. Det ska för

det första löna sig att arbeta, vilket

uppnås bl.a. genom att värnskatten

avskaffas, att brytpunkten höjs, att ett

förvärvsavdrag införs och att

beskattningen av lägre inkomster lindras.

Beskattningen av företagande och

risksparande måste för det andra göras

internationellt konkurrenskraftig. För

det tredje ska man eftersträva generella

skattesatser och likformig behandling.

För det fjärde ska grön skatteväxling

innebära att sänkt skatt på arbete växlas

mot i första hand en gemensam CO2-skatt i

EU.

Folkpartiets uppfattning är att det är

principiellt felaktigt att staten äger

och driver företag. Statliga företag ska

därför avyttras och skuldsättningen

minska i motsvarande mån. Motionärerna

anser att en låg statsskuld ger ökad

rörelsefrihet för den ekonomiska

politiken och är den bästa bufferten. De

räknar med att under de närmaste åren

kunna sälja företag till ett värde av

först 45 sedan 60 miljarder kronor.

I motionen redovisas inga detaljer

kring partiets budgetalternativ. Dock har

Folkpartiets företrädare i utskottet

uppgivit att partiets förslag beräknas

leda till att statsbudgetens saldo

exklusive inkomster från partiets

föreslagna försäljning av statliga bolag

är 5,5 miljarder kronor starkare än

regeringens. Budgetalternativet innebär

vidare att statsbudgetens inkomster

begränsas med 29 miljarder kronor. Av

motionen framgår att Folkpartiet räknar

med att kunna presentera ett

budgetförslag med en budgeteringsmarginal

som under de närmaste tre åren motsvarar

2 % av utgifterna eller mera. Vidare

framgår att partiets finansiella sparande

under de kommande tre åren ligger på

samma nivå som regeringens.

Kristdemokraterna vill med sin politik

bryta vad man anser vara en trettioårig

period av eftersläpning och bristande

växtkraft. Lösningen är enligt

motionärerna strukturella reformer och

strategiska skattesänkningar på arbete,

sparande och företagande. Men det krävs

enligt deras mening också en större

satsning på forskning och på en

kvalitetsinriktad utbildning.

Att slå vakt om statsfinansiell

stabilitet är en av utgångspunkterna för

partiets budgetpolitik. För att uppnå

detta förordas lägre utgifter, lägre

skattetryck, sänkt skuldkvot och minskad

statsskuld. En mindre statsskuld minskar

statens räntekostnader. För att påskynda

amorteringen av statsskulden väljer

Kristdemokraterna att både spara i

statens utgifter och att sälja statliga

företag i snabbare takt än vad regeringen

föreslagit. Då kan samtidigt

skattetrycket sänkas.

Det budgetalternativ som presenteras

utgår från det förslag som

Kristdemokraterna lade fram i anslutning

till höstens budgetproposition. Dessa

förslag har därefter byggts ut med

ytterligare satsningar och besparingar,

vilka sammantagna uppges leda till att

det finansiella sparandet förbättras med

drygt 720 miljoner kronor. Så t.ex.

satsar Kristdemokraterna ytterligare

resurser på en samordnad

rehabiliteringsförsäkring för att vända

den negativa ohälsoutvecklingen. Partiets

förslag till skattesänkningar är nu inte

lika omfattande som i höstas. Man skjuter

också upp en av Kristdemokraterna

tidigare föreslagen höjning av

ersättningsnivån i föräldraförsäkringen

till 90 %.

I motionen pekas sju prioriterade

budgetområden ut. De innebär bl.a. att

man ska skapa långsiktigt goda

tillväxtförutsättningar genom ett bättre

investerings- och företagarklimat. Man

vill föra en skattepolitik för låg- och

medelinkomsttagare. Valfriheten för

barnfamiljer ses som en viktig fråga

liksom pensionärernas ekonomiska

situation. Satsningar på vård, omsorg och

skola är också områden som bedöms

angelägna.

Kristdemokraterna vill minska

marginaleffekterna vid

inkomstbeskattningen och föreslår i detta

syfte att grundavdraget höjs, att ett

förvärvsavdrag införs vid den kommunala

beskattningen och att värnskatten

avskaffas. Partiet vill också slopa

fastighetsskatten och finansiera

merparten av denna sänkning med höjd

reavinstbeskattning och en kommunal

fastighetsavgift.

Kristdemokraternas förslag till sänkta

skatter på företagande, inkomster och

boende beräknas 2004 uppgå till 28,4

miljarder kronor. Sänkningarna

finansieras till viss del genom att

nuvarande trefjärdedelskompensation för

pensionsavgiften slopas.

Kristdemokraternas uppfattning är att

skattetrycket måste sänkas och anpassas

till vad som gäller i våra

konkurrentländer. På sikt är det därför

nödvändigt att begränsa de statliga

utgifternas andel av BNP. Skattetrycket

måste dock växlas ned successivt och med

en försiktighet som inte äventyrar

stabiliteten i statsfinanserna eller

äventyrar finansieringen av den

offentliga sektorns kärnuppgifter.

Motionärerna bedömer att det under

överskådlig tid främst är staten som

genom omprioriteringar måste bidra till

en nedväxling av skattetrycket.

Av motionen framgår att

Kristdemokraternas budgetförslag väntas

ha samma effekt på den offentliga

sektorns samlade sparande som det förslag

regeringen redovisar för 2004.

Centerpartiet vill med sitt

budgetalternativ främja tillväxten inom

fyra reformområden. Dessa avser

gynnsammare förutsättningar för

företagande, förbättrad hälsa, individers

självbestämmande och miljödriven

tillväxt.

På sikt vill partiet skapa 300 000 nya

jobb i småföretag genom lindrad

beskattning och genom en ny modell för

arbetsgivares sjuklöneansvar som särskilt

gynnar mindre företag.

För att begränsa kostnaderna för

sjukpenning, förtidspension och

arbetsskador föreslår motionärerna ett

antal åtgärder som bl.a. innefattar

finansiell samordning,

rehabiliteringsgaranti med krav på

åtgärder efter fyra veckors

sjukskrivning, rehabiliteringslots,

tvåläkarintyg och sänkt ersättningsnivå.

Åtgärderna väntas under de närmaste tre

åren kunna minska belastningen på

utgiftsområdet med 7, 12 respektive 16

miljarder kronor.

På arbetsmarknadsområdet räknar

Centerpartiet också med att kunna göra

stora besparingar framför allt genom

effektivare administration, höjd

egenfinansiering av a-kassan samt sänkt

ersättningsnivå i

arbetslöshetsförsäkringen. Åtgärderna på

detta område kommer enligt motionärernas

uppskattningar att minska utgifterna med

totalt ca 13 miljarder konor per år under

de närmaste åren.

Den samlade effekten av Centerpartiets

förslag leder enligt motionärernas

beräkningar till att statens utgifter

under åren 2004-2006 minskar med totalt

44, 53 respektive 59 miljarder kronor.

Partiets förslag till skattesänkningar

minskar samtidigt statsbudgetens

inkomster med 38, 43 respektive 52

miljarder kronor. Tyngdpunkten i dessa

förslag ligger i inkomstbeskattningen där

nuvarande grundavdrag slopas och ersätts

av en skatterabatt värd ungefär lika

mycket som ett grundavdrag på 31 000 kr.

Dessutom införs ett förvärvsavdrag,

likaså i form av en skatterabatt, på

förvärvsinkomster. Fastighetsskatten och

förmögenhetsbeskattningen av fastigheter

sänks, vilket till en del finansieras

genom att reavinstbeskattningen på

fastigheter höjs från nuvarande 20 till

30 %.

Centerpartiets förslag om slopat

grundavdrag leder till att kommunernas

skatteunderlag ökar, vilket i enlighet

med finansieringsprincipen regleras genom

en motsvarande minskning av statsbidraget

till kommuner. I Centerpartiets

budgetalternativ är den största enskilda

besparingsposten just överföringarna till

kommunerna. Partiets besparing på detta

utgiftsområde uppgår till 19 miljarder

kronor och är en av förklaringarna till

den lägre nivån på utgiftstaket för

staten.

Tabell 13. Centerpartiets förslag till

utgiftstak för staten

Miljarder kronor

Med ledning av uppgifter i motionen kan

Centerpartiets finansiella sparande

sammanfattas på följande sätt.

Tabell 14. Finansiellt sparande i

Centerpartiets budgetalternativ

Procent av BNP

2.3.4 Utskottets bedömning av de olika

budgetalternativen

Viktigare nyheter i budgetalternativen

Med sina nu redovisade förslag fullföljer

såväl regeringen som oppositionspartierna

den politik de tidigare dragit upp

riktlinjer för.

Utgångspunkten för regeringens förslag

är att uppställda utgiftstak och saldomål

ska hållas. För att säkerställa detta

föreslår regeringen flera åtgärder främst

inriktade på att begränsa kostnaderna för

de omfattande sjukskrivningarna. Dessa

nytillkomna förslag3 bemöts på olika sätt

av oppositionspartierna som även på några

andra områden för fram egna nya förslag.

Den mer summariska beskrivning som

respektive parti ger av sitt

budgetalternativ har emellertid med några

undantag i allt väsentligt sin

motsvarighet i de lösningar man fört fram

i tidigare budgetförslag.

Så t.ex. överensstämmer Moderata

samlingspartiets förslag i huvudsak med

det budgetalternativ som partiet

presenterade i anslutning till

budgetpropositionen för 2003. Nytt är

emellertid att partiet nu återkommer med

sitt tidigare övergivna förslag om att

ersättningsnivån i sjukförsäkringen,

föräldraförsäkringen och

arbetslöshetsförsäkringen ska sänkas till

75 %. Det är partiets största enskilda

besparingsförslag. Nytt tycks också vara

att Moderaternas förslag till

skattesänkningar inte är lika långtgående

som tidigare. I motionen talas nämligen

om skattesänkningar på ungefär 20

miljarder kronor, vilket är 10 miljarder

kronor mindre än den nivå som hösten 2002

låg till grund för partiets

budgetalternativ.

Ett nytt inslag i Folkpartiets

budgetalternativ är att partiet nu

anammat Kristdemokraternas flera gånger

tidigare framförda förslag om ett

särskilt mål om balans över en

konjunkturcykel för statens finansiella

sparande. Nytt är också att partiet

räknar med en ca 5 miljarder kronor

större budgeteringsmarginal än tidigare.

Kristdemokraterna gör i sin motion en

direkt hänvisning till sitt tidigare

budgetförslag och de förslag som fördes

fram i det sammanhanget. Nytt bland

vårens förslag är att partiet valt att

skjuta upp sitt tidigare framförda

förslag om höjd ersättningsnivå i

föräldraförsäkringen. Man ökar nu också

satsningen på rehabilitering och har

också något mindre omfattande förslag

till skattesänkningar.

Även Centerpartiet har i sin nu

framlagda motion anammat

Kristdemokraternas förslag om ett

balansmål för statens finanser. Nytt är

också partiets förslag om en alternativ

sjuklönemodell där längden på

arbetsgivarinträdet anpassas till antalet

anställda, vilket gynnar företag med

färre än 30 anställda.

Moderata samlingspartiet

Som framgått är det en högst medveten

strategi som format Moderata

samlingspartiets budgetalternativ.

Skatter ska sänkas, och detta ska

finansieras genom minskade bidrag.

Minskade bidrag ska också finansiera de

nya åtaganden som Moderaterna vill

prioritera. Dit hör bl.a. försvaret som

ska tillföras nya resurser i sådan

omfattning att det kan utvecklas på samma

nivå som under de två senaste

försvarsbeslutsperioderna.

De moderata skattesänkningarna är denna

gång visserligen inte lika omfattande som

tidigare. Men skatteförslagen är desamma.

Enda skillnaden är att motionärerna nu

vill genomföra dem i långsammare takt.

Sett i ett längre perspektiv kommer de

Moderata skattesänkningarna därför att

ställa krav på fortsatta, mycket

omfattande besparingar för att kunna

finansieras. Och denna finansiering

förutsätts ske genom fortsatta

nedskärningar av olika former av bidrag.

Redan nästa år görs stora besparingar i

olika bidragssystem. Av en total

besparing på 40 miljarder kronor kommer

mer än hälften från sjuk- och

föräldraförsäkringen samt a-kassan.

Närmare 17 miljarder kronor ska nästa

år sparas på sjuk- och

föräldraförsäkringen samt

arbetsskadeförsäkringen och ytterligare

drygt 5 miljarder kronor på a-kassan.

Ersättningsnivån i dessa bidragsformer

ska sänkas till 75 %. Dessutom ska den

sjukpenninggrundande inkomsten bestämmas

med ledning av de 24 senaste månadernas

inkomst och inte som i dag utifrån

aktuell inkomst. Bidragen kommer

därigenom att försämras i än högre grad

för dem som uppbär sjukpenning eller

föräldrapenning och som ännu inte har

hunnit etablera sig på arbetsmarknaden.

Därtill ska en andra karensdag införas i

sjukförsäkringen, vilken ska infalla dag

8 under sjukskrivningsperioden.

I arbetslöshetsförsäkringen ska inte

bara ersättningsnivåerna sänkas utan även

de försäkrades egna avgifter höjas.

Dessutom ska möjligheterna till

ersättning begränsas till högst 300

dagar.

De höga skatterna skapar

bidragsberoende och dämpar arbetsviljan,

hävdar Moderaterna. Sänker man bara

skatten och ersättningsnivån i

bidragssystemen lönar det sig bättre att

arbeta. Självklart är det på det sättet i

moderat politik. Men med detta synsätt

blundar partiet för att den som är sjuk

och saknar förmåga att arbeta i så fall

skulle få sina levnadsvillkor försämrade.

I än högre grad gäller det den som är

arbetslös och som utan framgång aktivt

har sökt arbete i mer än 300 dagar då

följderna av den bortre parentesen slår

till.

Enligt utskottets mening kan man inte

byta ut minskade eller avskaffade bidrag

mot sänkta skatter på det lättvindiga

sätt Moderata samlingspartiet gör. Det

som i Moderaternas framställning ter sig

som ett enkelt statsfinansiellt

nollsummespel kan få mycket långtgående

återverkningar för den enskilda

individen. Denna motsättning framkommer

inte minst när skattesänkningar i stor

utsträckning förutsätts bli finansierade

med besparingar i sådana trygghetssystem

som a-kassan samt sjuk- och

föräldraförsäkringen.

Det är önskvärt att snabbt komma till

rätta med de stigande kostnaderna för

sjukskrivningar och förtidspension. Det

är också angeläget att öka arbetsutbudet.

Men det bör ske i sådana former att den

trygghet som välfärdssystemen ger inte

gröps ur på ett sådant sätt att sjuka

tvingas gå till arbetet för att kunna

förtjäna sitt uppehälle.

Med sitt synsätt blundar Moderata

samlingspartiet också för de positiva

omfördelande effekter som skatter och

bidrag har. Särskilt påtagligt blir detta

när partiet inte nöjer sig med att

föreslå att den s.k. värnskatten ska

avskaffas utan dessutom kräver att

inkomstskatten görs proportionell.

Med hjälp av skatter och bidrag sker i

dag en inkomstutjämning mellan individer

till förmån för de sämst ställda i

samhället. Skatternas främsta syfte är

att finansiera välfärden, och nya

resurser ska i första hand användas för

att öka tryggheten och rättvisan. Den

välfärd vi gemensamt har byggt upp får

inte raseras för att de redan

välbeställda ska kunna tillgodoräkna sig

stora skattesänkningar. Det blir enligt

utskottets mening en orimlig ordning om

skattesänkningar kan ske till priset av

att klyftorna i samhället ökar kraftigt.

Skatter och bidrag har för den enskilde

också en inkomstutjämnande effekt över

tiden, och genom denna omfördelning får

medborgarna samhällets stöd i de skeden

av livet då de inte aktivt

förvärvsarbetar på grund av studier,

sjukdom, arbetslöshet, ålderdom osv.

I motsats till Moderata samlingspartiet

anser utskottet alltså att man också

måste beakta den betydelse

skattesystemets utformning har för

fördelningspolitiken. Rätt använd är

skattepolitiken ett viktigt verktyg för

att minska klyftorna i samhället.

Av de skäl som här redovisats avvisar

utskottet Moderata samlingspartiets

förslag till inriktning av

budgetpolitiken.

Folkpartiet liberalerna

Någon ytterligare ökning av sjukfrånvaron

kan enligt Folkpartiets mening inte

accepteras. Partiet godtar dock inte

regeringens förslag att förlänga

sjuklöneperioden med en tredje vecka. I

motionen diskuteras olika långsiktiga

lösningar för att komma till rätta med

problemet, däribland en brett upplagd

socialförsäkringsreform. Men motionärerna

anvisar själva inget tydligt förslag som

har förutsättning att snabbt bromsa den

nuvarande utvecklingen.

Vad man föreslår är i stället mer

generella lösningar. Den viktigaste

åtgärden som Folkpartiet ser det är

därvid att individerna ges möjlighet att

rensa bort stressfaktorer ur sina liv.

Det förutsätts kunna ske genom en

arbetstidsreform som ger friare

arbetstider, genom bättre möjlighet att

byta arbetsgivare samt genom

kompetenskonton och billigare

hemtjänster. Näst viktigast är att öka

utbudet av vård och rehabilitering,

vilket enligt Folkpartiet kan finansieras

genom det s.k. Finsamsystemet.

Folkpartiet vill också införa striktare

regler mot felutnyttjande.

Varje förslag som kan bidra till att

kostnaderna för sjukskrivningarna pressas

tillbaka på ett fördelningspolitiskt

godtagbart sätt är värdefullt. Utskottet

har emellertid svårt att se att de

lösningar som Folkpartiet förespråkar

skulle kunna leda till att

sjukskrivningarnas nuvarande

kostnadsspiral snabbt bryts och

belastningen på statsbudgeten minskar.

Ska man exempelvis kunna öka utbudet av

vård och rehabilitering krävs nya

resurser, och det är inte rimligt att

räkna med att en sådan satsning betalar

sig själv förrän på några års sikt.

Utmärkande för Folkpartiets

budgetalternativ är att partiet även i

övrigt redovisar få tydliga

besparingsförslag som har förutsättning

att kunna ge omedelbar utdelning och

varaktigt finansiera nya utgiftsåtaganden