Bet. 2002/03:FIU9

Finansutskottets betänkande

2002/03:FIU9

Riksdagens revisorers förslag angående statens avtalsförsäkringar

Sammanfattning

Finansutskottet behandlar i betänkandet Riksdagens revisorers förslag

2001/02:RR21 angående statens avtalsförsäkringar.

Enligt revisorerna har dagens system för finansiering av de statliga

avtalsförsäkringarna allvarliga brister som bör åtgärdas. Dels

riskerar systemet att leda till diskriminering av äldre arbetskraft på

den statliga arbetsmarknaden, dels bidrar det till att försvåra för

myndigheterna, särskilt mindre myndigheter, att ekonomiskt planera sin

verksamhet. Dessutom finns administrativa och organisatoriska brister

i försäkringsmodellen, enligt revisorerna.

Finansutskottet konstaterar i betänkandet att regeringen, bl.a. som en

följd av revisorernas granskning, nyligen beslutat tillsätta en

kommitté med uppgift att göra en översyn av systemet för finansiering

av de statliga avtalsförsäkringarna. Merparten av de förslag och

problem som revisorerna tar upp i sin granskning kommer att behandlas

av kommittén.

Men hänvisning till översynen avstyrker utskottet revisorernas

förslag.

Ingen motion har väckts i ärendet.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Riksdagens revisorers förslag angående statens avtalsförsäkringar

Riksdagen avslår förslag 2001/02:RR21 punkterna 1-5.

Stockholm den 6 februari 2003

På finansutskottets vägnar

Sven-Erik Österberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Sven-Erik Österberg (s),

Fredrik Reinfeldt (m), Carin Lundberg (s), Sonia Karlsson (s), Kjell

Nordström (s), Agneta Ringman (s), Gunnar Axén (m), Christer Nylander

(fp), Lena Ek (c), Hans Hoff (s), Tomas Högström (m), Agneta Gille

(s), Bo Bernhardsson (s), Gunnar Nordmark (fp), Olle Sandahl (kd), Siv

Holma (v) och Mikael Johansson (mp).

Redogörelse för ärendet

I Förslag till riksdagen 2001/02:RR21 föreslår Riksdagens revisorer

förändringar i systemet för finansiering av statens

avtalsförsäkringar. Förslagen bygger på revisorernas rapport

2001/02:11 Statens avtalsförsäkringar.

Utskottets överväganden

Riksdagens revisorers förslag angående statens avtalsförsäkringar

Utskottets förslag i korthet

Till följd av bl.a. Riksdagens revisorers granskning beslutade

regeringen nyligen att tillsätta en kommitté med uppgift att göra en

översyn av systemet för finansiering av de statliga

avtalsförsäkringarna. Huvuddelen av de problem och frågeställningar

revisorerna tar upp i sin granskning kommer att behandlas av

kommittén. Med hänvisning till översynen avstyrker utskottet

revisorernas förslag i 2001/02:RR21.

Revisorernas förslag i korthet

Dagens modell för finansiering av statens avtalsförsäkringar

Avtalsförsäkringarna för anställda i de statliga myndigheterna

regleras genom kollektivavtal slutna mellan Arbetsgivarverket och de

fackliga organisationerna. I avtalen anges att finansieringen av de

förmåner som är förknippade med försäkringarna ska skötas av

arbetsgivaren. För att klara finansieringen är myndigheterna därför

knutna till ett försäkrings- och finansieringssystem inom staten.

Systemet reformerades i slutet av 1990-talet och förändringarna var

bl.a. ett led i den pågående delegeringen av arbetsgivaransvaret inom

staten. Riktlinjen är att myndigheterna ska belastas med den fulla

kostnaden för förmånerna i avtalen. Varje myndighet betalar in

försäkringsmässigt beräknade premier för de förmåner som myndighetens

anställda tjänar in. Tidigare finansierades avtalsförsäkringarna genom

schablonmässigt beräknade lönekostnadspålägg för myndigheterna.

Premierna förs till en inkomsttitel på statsbudgeten och

utbetalningarna av förmånerna görs från särskilt anslag i

statsbudgeten.

Praktiskt fungerar systemet så att myndigheterna varje månad betalar

in försäkringsmässigt beräknade premier för de anställdas förmåner

till Statens pensionsverk (SPV). SPV administrerar utbetalningen av

förmånerna i avtalsförsäkringarna.

Storleken på de premier myndigheterna ska betala till SPV bestäms av

Nämnden för statens avtalsförsäkringar (NSA). NSA har det övergripande

ansvaret för försäkringssystemet och beslutar även om andra

försäkringstekniska riktlinjer som rör avtalsförsäkringarna, t.ex.

dödlighetstal, omkostnader, grundränta och tjänstetid. NSA är en liten

myndighet som består av fyra ledamöter (plus fyra ersättare) som utses

av regeringen. Kanslifunktioner som nämnden behöver utförs av SPV. NSA

lämnar varje år en särskild redovisning av de statliga

avtalsförsäkringarna men redovisningen är inte föremål för årlig

revision av Riksrevisionsverket.

De premier som myndigheterna betalar in finansierar följande

försäkringar:

Tjänstepension och vissa riskförmåner enligt pensionsavtal, PA-91, och

PA-SPR (pensionsavtal för yrkesofficerare). Från och med januari 2003

även förmånsdelen i pensionsavtal 2003, PA-03.

Pensionsersättning enligt det statliga trygghetsavtalet, TA.

Statens tjänstegrupplivförsäkring, TGL-S.

Statens personskadeförsäkring, PSA.

Problem med systemet enligt Riksdagens revisorer

Revisorerna har granskat finansieringen av de statliga

tjänstepensionerna, dvs. tjänstepensionerna enligt PA-91.

Tjänstepensionerna svarade under 2000 för omkring 73 % av

myndigheternas kostnader för avtalsförsäkringarna.

Det finns två problem med dagens system eller modell för finansiering

av statens avtalsförsäkringar, enligt revisorerna. Dessa är:

Kostnadsosäkerhet för myndigheterna. Den försäkringspremie som

myndigheterna varje månad betalar till SPV är preliminärt beräknad. En

slutlig beräkning och avräkning av premien görs först året efter det

aktuella inbetalningsåret. Erfarenheten visar att skillnaden mellan

den preliminärt beräknade premien och den slutliga premien ofta kan

vara betydande för en enskild myndighet. Detta skapar, enligt

revisorerna, stora problem för myndigheterna att ekonomiskt planera

sin verksamhet. Framför allt drabbas de mindre myndigheterna av

kraftigt varierande premier.

Risk för åldersdiskriminering vid anställning och löneförhandling.

Förutom lönenivå och löneökningar har den anställdes ålder en

avgörande inverkan på premiens storlek. Detta gör att risken är

överhängande att äldre arbetskraft diskrimineras vid rekrytering och

löneförhandling eftersom myndighetens kostnader för pensionspremier

kan stiga kraftigt när en äldre person anställs eller ges

löneförhöjning.

Kostnadsosäkerheten för myndigheterna

Den premie som myndigheten ska betala till SPV för ett visst år

beräknas två gånger, först preliminärt och sedan slutgiltigt. Under

antagande om att det är myndigheternas premie för år 3 som avses blir

tidsschemat för fastställande av premien som följer:

År 2 gör SPV en preliminär beräkning av de premier myndigheten ska

betala in under år 3. Underlaget för den preliminära beräkningen är

myndigheternas personalsituation och personalsammansättning vid slutet

av år 1. Underlaget kompletteras med prognoser över löneutvecklingen

från Arbetsgivarverket.

År 3 betalar myndigheten varje månad in premier som bygger på SPV:s

preliminära beräkning år 2.

I början av år 4 samlas uppgifter in om anställda vid myndigheterna år

3. Utifrån dessa uppgifter gör SPV i april år 4 en slutlig beräkning

av myndigheternas premier för år 3. Senast den 31 maj år 4 regleras

sedan skillnaden mellan den preliminära och den slutliga

premieberäkningen.

Eftersom den preliminära beräkningen av premien görs året innan

premierna ska betalas in och bygger på inaktuella uppgifter finns det

ett antal osäkra faktorer som kan leda till att den preliminära

beräkningen skiljer sig relativt markant från den slutliga

beräkningen. En sådan osäker uppgift är löneutvecklingen under år 2

och 3 i exemplet. Som nämndes ovan använder SPV Arbetsgivarverkets

löneprognoser för att uppskatta löneutvecklingen. Andra osäkra

uppgifter som påverkar beräkningen är personalomsättningen på

myndigheterna och utvecklingen av prisbasbeloppet och det förhöjda

prisbasbeloppet. De olika basbeloppen för kommande år fastställs i

juli varje år och nivån på prisbasbeloppet påverkar den anställdes

pensionsunderlag medan det förhöjda prisbasbeloppet påverkar nivån på

taket i försäkringen. Dessa påverkar i sin tur i hög grad nivån på

premien.

Revisorerna konstaterar i rapporten att avvikelserna mellan den

preliminära och den slutliga beräkningen av premien varit relativt

stora under de senaste åren. Under 1999 fastställdes t.ex. att

myndigheterna under 2000 skulle betala in en preliminär premie om

totalt 7 893 miljoner kronor. I den slutliga beräkningen våren 2001

fastställdes den slutliga premien för 2000 till totalt 8 450 miljoner

kronor. Det innebär att myndigheterna senast i maj 2001 fick betala in

ytterligare 557 miljoner till staten. För 2001 var skillnaden 484

miljoner kronor.

För den enskilda myndigheten kan skillnaden vara betydligt större än

så. Riksdagens revisorer använder sig själva som exempel. Under 2000

och 2001 steg de slutliga premierna för revisorerna med 30 %

respektive 35 % jämfört med de preliminära beräkningarna. Problemet

med höga och varierande premier för avtalsförsäkringarna drabbar

framför allt mindre myndigheter, eftersom t.ex. lön och ålder för en

enskild anställd får större genomslag i en mindre organisation än i en

större.

Det nya finansieringssystemet för statens avtalsförsäkringar var från

början tänkt att gälla fullt ut fr.o.m. den 1 januari 1998, men till

följd av problem med premieberäkningarna för myndigheterna sköts

systemet med preliminära och slutliga premier upp till 2000. Den stora

skillnaden mellan preliminära och slutliga premier medförde att

regeringen beslutade att myndigheterna för 1998 och 1999 skulle betala

in de lägre preliminära premierna. I samband med beslutet om

övergången till det nya systemet uttalade regeringen att övergången

skulle vara kostnadsneutral för myndigheterna. Sedan 1998 har

regeringen därför vid olika tillfällen justerat myndigheternas anslag.

En slutlig justering gjordes i tilläggsbudgeten för 2001.

Till följd av svårigheterna att beräkna premierna gav också regeringen

1999 NSA i uppdrag att ytterligare utreda premieberäkningarna. Som ett

resultat av utredningen införde NSA en premieåterbäring eller

premierabatt i syfte att stabilisera den totala premienivån. Rabatten

finansieras genom att NSA våren 2001 beslutade att den del av

finansieringssystemets konsolideringskapital som överstiger 15 % av

den försäkringstekniska avsättningen kan ges i premieåterbäring till

myndigheterna. I en försäkringsrörelse avsätts kapital för att täcka

de förmånsutbetalningar som försäkringsgivaren utlovat. Kapitalet

kallas för försäkringsteknisk avsättning och räknas upp med ett

antagande om ränteutvecklingen. Den del av avkastningen på det

försäkringstekniska kapitalet som överstiger ränteantagandet kallas

för konsolideringskapital.

Enligt revisorerna har dock systemet med premieåterbäring endast i

begränsad omfattning dämpat variationerna i premierna.

Risken för åldersdiskriminering

Den premie som myndigheterna betalar till SPV för att finansiera de

anställdas tjänstepension kallas sparpremie. Sparpremien är vad som i

försäkringstekniskt sammanhang kallas för en engångspremie (till

skillnad från löpande premie). Innebörden av det är att premien ska

täcka hela kostnaden för den värdeökning av pensionsrätten för en

anställd som t.ex. en löneförhöjning ger.

Storleken på sparpremien påverkas bl.a. av den anställdes lönenivå,

löneökningar, ålder, pensionsålder och de försäkringstekniska

riktlinjerna för finansieringen.

Förenklat leder löneförhöjningar till att den anställdes intjänade

pensionsrätt ökar och att därmed den premie som myndigheten ska betala

stiger. Pensionsavtalets konstruktion innebär också att den anställdes

lönenivå har en avgörande inverkan på premiernas storlek. Enligt

pensionsavtalet ger de delar av den anställdes pensionsunderlag som

ligger över taket 7,5 förhöjda prisbasbelopp en högre pension än de

delar som ligger under taket. Detta betyder att premien kraftigt ökar

för de delar av pensionsunderlaget som ligger över taket, upp till 30

förhöjda prisbasbelopp. För pensionsunderlag över 30 förhöjda

basbelopp betalas ingen tjänstepension. Ålder och tjänstetid påverkar

premien genom att ju längre tjänstetid en arbetstagare har, desto

större blir premien för att täcka en ökad pensionsrätt till följd av

t.ex. en löneförhöjning.

Revisorerna redovisar i sin rapport ett antal exempel på hur ålder och

lön påverkar myndighetens premiekostnad för de anställda.

Exempel 1 Ålderns och lönenivåns effekt på premiekostnaden

I tabell 1 nedan framgår premiekostnaden 2001 för två

myndighetsanställda, individ A och individ B. A har ett

pensionsunderlag under taket 7,5 förhöjda prisbasbelopp (motsvarande

en månadslön 2001 på 23 300 kr). B har ett pensionsunderlag som delvis

ligger över taket (motsvarande en månadslön 2001 på 28 400 kr). Med

dessa förutsättningar beräknas sedan premiekostnaden för dels A, dels

B när de är 30, 40, 50 respektive 60 år gamla.

Tabell 1. Premiekostnad vid olika lönenivåer och åldrar

Ålder Individ A(pensionsunderlag under taket) Individ

B(pensionsunderlag över taket)

30 9 755 21 157

40 11 795 46 918

50 14 585 83 305

60 18 670 134 873

Som framgår av tabellen påverkas premiekostnaden kraftigt av ålder och

lönenivå. Premiekostnaden stiger vid stigande ålder och ökar ännu

kraftigare om individens lön delvis ligger över taket.

Exempel 2 Ålderns och löneökningars effekter på premiekostnaden

I tabell 2 redovisas premiekostnaden 2001 vid olika löneförhöjningar

för anställda i åldrarna 30, 40, 50 och 60 år. Samtliga antas ha samma

månadslön på 30 000 kr i månaden samt att de haft samma

löneökningstakt under de senaste åren.

Tabell 2. Premiekostnad vid olika löneökningar och åldrar

Löneökning Premiekostnad vid olika åldrar

30 40 50 60

Ingen löneökning 25 749 46 737 75 974 117 058

+ 1 000 kr/mån 27 080 53 688 90 992 143 641

+ 2 000 kr/mån 28 411 60 638 106 010 170 224

+ 3 000 kr/mån 29 742 67 589 121 027 196 807

Tabellen visar att premiekostnaden stiger vid högre löneförhöjningar.

Men tabellen visar också att uppgången i premiekostnad till följd av

löneförhöjning blir större ju äldre den anställda är.

Båda exemplen visar att myndigheternas premiekostnader för

avtalsförsäkringarna kraftigt påverkas av de anställdas ålder. Detta

betyder, enligt revisorerna, att det finns en uppenbar risk för att

äldre personer diskrimineras vid t.ex. nyanställning eller

löneförhandlingar, eftersom det är billigare för myndigheten att

anställa eller höja lönen för yngre arbetskraft. Detta skulle i så

fall strida mot arbetslinjens principer och försvåra för äldre

arbetskraft att delta på arbetsmarknaden.

Hur påverkar det nya pensionsavtalet 2003, PA-03, problembilden?

Från och med den 1 januari 2003 ersätts pensionsavtal PA-91 av

pensionsavtal PA-03. Övergången till PA-03 kommer att ske successivt,

och avtalet gäller fullt ut för anställda som är födda 1972 eller

senare. Anställda födda mellan 1943 och 1971 berörs delvis av det nya

avtalet och delvis av det gamla avtalet. Anställda födda 1942 eller

tidigare berörs ej av PA-03.

Till skillnad från PA-91 består PA-03 av både en förmånsbaserad del

och en avgiftsbaserad del. Den avgiftsbaserade delen innebär att

myndigheten ska avsätta 2,3 % av den anställdes lön upp till 30

förhöjda prisbasbelopp till tjänstepension. På pensionsunderlag som

ligger mellan 7,5 och 30 förhöjda prisbasbelopp utgår dessutom en

förmånsbaserad del. För underlag under 7,5 förhöjda prisbasbelopp

utgår ingen förmånsbaserad pension. För pensionsunderlag över 7,5

förhöjda prisbasbelopp är pensionsnivån något lägre än i PA-91.

PA-03 påverkar de problem som revisorerna beskriver på bl.a. följande

sätt:

Problemen med kostnadsosäkerhet och incitament till

åldersdiskriminering kommer sannolikt att minska något, men problemet

kommer inte att försvinna. Som redovisades ovan är en del av

tjänstepensionen i PA-03 avgiftsbestämd. Det betyder att för denna del

kommer kostnaden för myndigheterna att vara fast och förutbestämd,

vilket minskar kostnadsvariationen och ökar myndigheternas

planeringsförutsättningar. En stor del av tjänstepensionen är dock

fortfarande förmånsbaserad. Detta är också den del av pensionen som

tidigare orsakat de kraftigaste variationerna i myndigheternas

premiekostnad. I likhet med i PA-91 kommer den anställdes ålder i PA-

03 att kraftigt påverka premiekostnaden.

Avtalet innebär inte någon förändring av det ovan redovisade

tidsschemat för beräkning av myndigheternas premier, utan premierna

kommer, i likhet med tidigare, att beräknas enligt systemet med

preliminära och slutliga premier.

Till skillnad från PA-91 ger PA-03 möjlighet till s.k. fribrev.

Fribrevet, som används på det privata tjänstepensionsområdet ITP,

innebär att den person som går i pension före avtalad pensionsålder

erhåller ett fribrev som motsvarar det kapital som finns avsatt för

arbetstagaren. Systemet med fribrev gör det möjligt att finansiera

pensionsförmånerna med löpande premier, i stället för som i dag med

engångspremier. Vid engångspremie ska sparpremien täcka hela kostnaden

för den värdeökning av pensionsrätten som t.ex. en löneförhöjning ger.

Vid löpande premier kan man i stället ta hänsyn till hur lång tid en

anställd har kvar till pensioneringen. Det innebär att

pensionskostnaden för t.ex. en löneförhöjning kan slås ut över en

längre tid. Men åldern kommer fortfarande att starkt påverka

premiernas storlek, eftersom ju närmare en anställd är pensionsåldern,

desto mindre är den återstående tid under vilken kostnaden för en

löneförhöjning kan slås ut.

Riksdagens revisorers förslag till förändringar av

finansieringssystemet

Revisorerna föreslår följande förändringar av dagens modell för

finansiering av statens avtalsförsäkringar.

Modellen bör ses över

Enligt revisorerna visar granskningen att finansieringsmodellen för de

statliga avtalsförsäkringarna medför allvarliga konsekvenser för den

statliga arbetsgivarpolitiken. Den använda modellen bidrar till

kostnadsosäkerhet och försämrade planeringsförutsättningar för

enskilda myndigheter och skapar incitament till åldersdiskriminering

inom staten. Regeringen bör därför se över försäkringsmodellen. I

översynen bör de problem och förslag till förändringar som presenteras

nedan behandlas.

Inför ett system med premiemaximering

För att minska risken för diskriminering av äldre arbetskraft på den

statliga arbetsmarknaden anser revisorerna att ett system med

premiemaximering bör införas, liknande det system som används i det

privata tjänstepensionssystemet, ITP. En maximering av premien skulle

betyda att ålderns inverkan på premiens storlek skulle minska

samtidigt som det skulle ske en viss omfördelning från myndigheter med

en låg andel avtalskostnader till myndigheter med en hög andel

avtalskostnader.

Ett system med maximering av premierna används på det privata

tjänstepensionsområdet, ITP. I praktiken innebär det att premien

maximalt kan uppgå till 4,75 % för de delar av pensionsunderlaget som

ligger under taket 7,5 förhöjda prisbasbelopp samt maximalt 42,5 % för

de delar av pensionsunderlaget som ligger mellan 7,5 och 30 förhöjda

prisbasbelopp. Detta innebär att arbetsgivaren i vissa fall betalar

för låga premier. För att täcka det underskott som uppstår betalar

arbetsgivarna i systemet även en s.k. utjämningsavgift. Storleken på

utjämningsavgiften beräknas årligen, och nivån på avgiften avgörs av

hur omfattande maximeringen förväntas bli. Under 2001 var

utjämningsavgiften på det privata tjänstepensionsområdet 0,25 % av

pensionsunderlaget. Under 1990-talet varierade premien mellan 0,08 %

och 0,42 % av pensionsunderlaget.

Enligt revisorerna har maximeringen av ITP-premien ökat premiens

stabilitet. Enligt revisorerna finns det i varken PA-91 eller PA-03

några avtalsmässiga hinder för att införa ett premiemaximeringssystem.

Några av remissvaren på revisorernas rapport hävdar att ett system med

maximering av premierna skulle gå emot principen om fullt

kostnadsansvar för de statliga myndigheterna. Enligt revisorerna måste

dock principen om fullt kostnadsansvar vägas mot andra viktiga mål för

den statliga verksamheten. De problem som finns bör kunna lösas utan

att principen om fullt kostnadsansvar frångås i alltför stor

utsträckning, menar revisorerna. Revisorerna konstaterar också att NSA

i sina försäkringstekniska riktlinjer redan frångått principen om

fullt kostnadsansvar på några områden.

Vidta åtgärder för att stabilisera premiekostnaden för de statliga

myndigheterna

Dagens system med två beräkningstillfällen, den preliminära

beräkningen året före det aktuella året och den slutliga beräkningen

året efter det aktuella året, bör ersättas med ett system där

premierna beräknas och stäms av löpande. Ett system med kortare

tidsintervall mellan premieberäkningarna kräver ökad kompetens och

ökade resurser för SPV. I det privata tjänstepensionssystemet, ITP,

beräknas premierna varje månad.

Förändra rollen för Nämnden för statens avtalsförsäkringar (NSA)

Enligt revisorerna har samarbetet mellan NSA och SPV om statens

avtalsförsäkringar inte fungerat tillfredsställande. NSA har, enligt

revisorerna, en för svag ställning gentemot SPV, vilket skapat

otydlighet i vem som är försäkringsgivare.

Revisorerna föreslår därför att regeringen ändrar i instruktionerna

för NSA så att NSA även får ett ansvar för att överblicka de

övergripande konsekvenserna av finansieringssystemet. I dag verkar

NSA:s roll vara att enbart bistå systemet med försäkringsmässigt

beräknade premier. Revisorerna anser också att representationen i NSA

bör breddas till att även omfatta ett urval av de statliga

arbetsgivarna. För närvarande representeras myndigheterna genom

Arbetsgivarverkets representanter i NSA.

NSA lämnar inte någon årsredovisning av sin verksamhet och inte heller

granskas nämnden av Riksrevisionsverket (RRV). För att säkerställa

information och öka förtroendet för och insynen i NSA föreslår

revisorerna att regeringen förordnar att NSA, i likhet med andra

statliga myndigheter, ska lämna årsredovisning.

För att få mer oberoende prognoser av löneutvecklingen på det statliga

området anser revisorerna att NSA i sina premieberäkningar bör använda

sig av Konjunkturinstitutets (KI) bedömningar, i stället för av

Arbetsgivarverkets prognoser.

Bättre stöd från Statens pensionsverk (SPV)

Det är de mindre, statliga myndigheterna som drabbas hårdast av dagens

system för premieberäkning och premiens instabilitet. Revisorerna

föreslår därför att regeringen ger SPV i uppdrag att förbättra stödet

och servicen till myndigheterna när det gäller beräkningar och

kostnader för avtalsförsäkringarna. Revisorerna menar också att

behovet av olika former av stöd för myndigheterna ökar genom det nya

pensionsavtalet, PA-03.

Revisorerna konstaterar vidare att SPV saknar en ansvarig aktuarie,

vilket enligt försäkringsrörelselagen är ett krav för privata

försäkringsbolag. Av bl.a. den anledningen anser revisorerna att

regeringen nogsamt måste följa kompetensutvecklingen vid SPV.

Regeringen bör också säkerställa att SPV har tillräcklig kompetens för

att kunna utföra de kansliuppgifter som NSA behöver ha utförda.

Finansutskottets ställningstagande

Systemet för finansiering av de statliga avtalsförsäkringarna har

allvarliga brister, menar Riksdagens revisorer i sin omfattande

granskning. Dels riskerar systemet att leda till diskriminering av

äldre arbetskraft på den statliga arbetsmarknaden, dels bidrar det

till att försvåra för myndigheterna att ekonomiskt planera sin

verksamhet. Dessutom finns administrativa och organisatoriska brister

i försäkringsmodellen, enligt revisorerna.

Enligt utskottets mening är det viktigt att staten har ett effektivt

och försäkringsmässigt system för finansiering av de anställdas

avtalsförmåner samt att regelverket är förenligt med övergripande

statliga mål om t.ex. styrning av statlig verksamhet, likabehandling

och underlättande av rekrytering.

Som en följd av bl.a. revisorernas granskning beslutade regeringen

nyligen att tillsätta en kommitté med uppgift att genomföra en översyn

av finansieringsmodellen. Översynen ska enligt kommittédirektiven

(dir. 2002:159) inriktas på att motverka de eventuella snedvridningar

som systemet kan skapa samt förbättra myndigheternas möjligheter att

förutse kostnaderna för avtalsförsäkringarna för sina anställda.

Utredningen ska enligt direktiven vara klar före halvårsskiftet 2003.

Utgångspunkten för översynen ska vara att myndigheterna även i

fortsättningen ska ha det fulla kostnadsansvaret för sina anställdas

avtalsförmåner. I direktiven anges emellertid att det i systemet får

finnas inslag som kan innebära en omfördelning av kostnaderna mellan

myndigheterna. En omfördelning får dock endast förekomma om det är

nödvändigt för att uppnå likabehandling mellan könen eller andra

angelägna mål.

Direktiven visar vidare att den särskilde utredaren bl.a. ska behandla

följande områden:

utreda lämpligheten i att premierna bestäms före den period de avser.

Om systemet med preliminära och slutliga premier bör behållas, ska

utredaren föreslå åtgärder för att minska skillnaderna mellan de

preliminära premierna och den slutliga premien.

överväga och föreslå en mekanism för utjämning på myndighetsnivå av

premierna mellan åren.

utreda frågan om utjämning av premierna mellan olika åldrar. Bland

annat bör belysas vilka effekter en sådan utjämning får på redovisning

och kostnadsfördelning mellan myndigheter. Om en utjämning bör införas

ska förslag om system för utjämning lämnas.

överväga om administrationen och redovisningen i systemet behöver

förändras. I det ligger att se över NSA:s respektive SPV:s roller i

systemet.

göra jämförelser mellan det statliga systemet för finansiering av

avtalsförsäkringar och andra system som finns på den svenska

arbetsmarknaden.

utreda effekterna av de regler som finns mellan myndigheterna, som är

anslutna till det statliga finansieringssystemet, och s.k.

självförsäkrare, statliga affärsverk och andra statliga organisationer

som inte är ansluta till det statliga finansieringssystemet.

De förslag som läggs fram av utredaren ska beakta effekten för de

icke-statliga arbetsgivare som är anslutna till det statliga

finansieringssystemet.

Enligt utskottets mening visar direktiven att huvuddelen av de problem

som revisorerna tar upp i sin granskning kommer att behandlas av

kommittén. Med hänvisning till den beslutade översynen avstyrker

därför utskottet Riksdagens revisorers förslag i 2001/02:RR21.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Förslag 2001/02:RR21

Förslag 2001/02:RR21 Riksdagens revisorers förslag angående statens

avtalsförsäkringar:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

revisorerna anfört i avsnitt 2.2 angående behovet av att se över

försäkringsmodellen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

revisorerna anfört i avsnitt 2.3 angående införandet av ett

premiemaximeringssystem för de statliga avtalsförsäkringarna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

revisorerna anfört i avsnitt 2.4 angående åtgärder för att stabilisera

premiekostnaderna för de statliga myndigheterna.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

revisorerna anfört i avsnitt 2.5 angående förändringar av rollen för

Nämnden för statens avtalsförsäkringar.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

revisorerna anfört i avsnitt 2.6 angående ett bättre stöd från Statens

pensionsverk.