Beredningskedjan

Dir.SOUDsProp.Bet.Rskr.

EG:s bevisupptagningsförordning

2003-01-01 · 3 sidor


Så kom texten hit

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: dokumentet är webbpublicerat utan tryckt paginering och indelas i avsnitt — ett sidnummer visas aldrig om det inte står i källan

Varje sida nedan har en egen länk «Kontrollera mot PDF» till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 2002/03:JUU14, EG:s bevisupptagningsförordning

Dokumentets text

avsnitt 1 Kontrollera mot PDF

Justitieutskottets betänkande

2002/03:JUU14

EG:s bevisupptagningsförordning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. EG:s bevisupptagningsförordning

Riksdagen antar regeringens förslag till

a) lag om EG:s förordning om bevisupptagning i

mål och ärenden av civil eller kommersiell natur

med ändringarna att efter ordet "mellan" i 1 §

lägga till ordet "medlemsstaternas" och att ordet

"förordningen" i 5 § ersätts med "förordning (EG)

nr 1206/2001",

b) lag om ändring i lagen (1946:816) om

bevisupptagning åt utländsk domstol, och

c) lag om ändring i lagen (1946:817) om

bevisupptagning vid utländsk domstol.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:76.

Stockholm den 29 april och 6 maj 2003

På justitieutskottets vägnar

Johan Pehrson

Susanne Eberstein

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Johan

Pehrson (fp)[1]1, Susanne Eberstein (s), Alice

Åström (v), Margareta Sandgren (s), Beatrice Ask

(m), Lennart Nilsson (s), Helena Zakariasén (s),

Ragnwi Marcelind (kd)[2]1, Elisebeht Markström (s),

Jeppe Johnsson (m), Yilmaz Kerimo (s), Torkild

Strandberg (fp), Johan Linander (c), Göran Norlander

(s), Cecilia Magnusson (m), Joe Frans (s)[3]1, Leif

Björnlod (mp), Kerstin Andersson (s)[4]2, Karin

Granbom (fp)[5]2 och Peter Althin (kd)[6]2.

**FOTNOTER**

[1]:1 Endast punkt a)

[2]:² Dock ej punkt a)

[3]:

[4]:

[5]:

[6]:

2002/03

JuU14

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Europeiska unionens råd antog den 28 maj 2001

förordningen (EG) nr 1206/2001 om samarbete mellan

medlemsstaternas domstolar i fråga om

bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller

kommersiell natur (bevisupptagningsförordningen).

Förordningen trädde i kraft den 1 juli 2001 och

skall tillämpas fullt ut fr.o.m. den 1 januari 2004.

Förordningen är publicerad i Europeiska

gemenskapernas officiella tidning (EGT L 174,

27.6.2001, s. 1, Celex 32001R1206), se bilaga 3.

Bevisupptagningsförordningen är till alla delar

bindande och direkt tillämplig i Sverige. Den skall

alltså inte genomföras genom nationell normgivning.

Bevisupptagningsförordningen kräver dock vissa

kompletterande författningsbestämmelser. För detta

syfte utarbetades inom Justitiedepartementet

promemorian EG:s bevisupptagningsförordning. I

promemorian föreslås bl.a. en ny lag som innehåller

nödvändiga kompletterande bestämmelser till

bevisupptagningsförordningen.

Promemorian har remissbehandlats. Remissvaren

finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr

Ju2002/4577/DOM).

Lagrådet har föreslagit en ändring av den

föreslagna bestämmelsen om direkt bevisupptagning i

en annan medlemsstat. Regeringen har i allt

väsentligt beaktat Lagrådets synpunkter.

avsnitt 2 Kontrollera mot PDF

Utskottets överväganden

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen bifaller

propositionen.

Bevisupptagningsförordningen syftar till att

underlätta för den som har en privaträttslig tvist i

en medlemsstat inom EU och som behöver hjälp med

bevisupptagning i en annan medlemsstat. Förordningen

trädde, som nämnts ovan, i kraft den 1 juli 2001 och

skall tillämpas fullt ut fr.o.m. den 1 januari 2004

då den i detta ärende föreslagna lagstiftningen

träder i kraft.

I bevisupptagningsförordningen finns en rad

bestämmelser som syftar till att underlätta

gränsöverskridande bevisupptagning. En av dessa är

en bestämmelse om att domstolarna skall kommunicera

direkt med varandra i stället för att som ofta sker

i dag via en centralmyndighet. Andra bestämmelser

syftar till att effektivisera samarbetet genom att

förordningen erbjuder praktiska hjälpmedel.

Förordningen tillhandahåller ett antal flerspråkiga

formulär som skall användas vid kommunikationen

mellan domstolarna. I syfte att underlätta och

påskynda kommunikationen skall domstolarna använda

sig av modern teknik. För att effektivisera

handläggningen av ett bevisupptagningsärende

innehåller förordningen dessutom en rad tidsfrister

inom vilka nödvändiga åtgärder skall vidtas.

Förordningen skall tillämpas i mål och ärenden av

civil eller kommersiell natur, när en domstol i en

medlemsstat enligt sin nationella lagstiftning

anmodar en behörig domstol i en annan medlemsstat

att ta upp bevisning eller när den begär att få ta

upp bevisning direkt i en annan medlemsstat. Det

förutsätter således att det finns stöd i den

nationella lagstiftningen för att en domstol skall

kunna antingen begära att en annan domstol skall

verkställa en framställan eller för att den skall

kunna begära att få ta upp bevisning direkt i en

annan medlemsstat. Härutöver krävs att bevisningen

är avsedd att användas i ett inlett eller planerat

rättsligt förfarande.

Verkställighet kan vägras för det fall en

framställning ligger utanför förordningens

tillämpningsområde.

Bevisupptagningsförordningen kommer att

aktualiseras i de svenska domstolarna i två olika

situationer. Den ena situationen är när det i en

svensk process finns ett behov av bevisupptagning i

någon annan medlemsstat. Den andra situationen

uppkommer när en domstol i en annan medlemsstat gör

en framställning om bevisupptagning vid en svensk

domstol. Förordningen kommer också att aktualiseras

vid de centrala organ eller andra behöriga

myndigheter som enligt förordningen har att ta

ställning till framställningar om direkt

bevisupptagning. Vissa frågor är självständigt

reglerade i förordningen. Andra bestämmelser är

avsnitt 3 Kontrollera mot PDF

sådana att de inte kan tillämpas om det inte finns

stöd i den nationella lagstiftningen.

Bevisupptagningsförordningen är direkt tillämplig

och skall därför inte införas i svensk rätt. Det är

dock nödvändigt att införa vissa kompletterande

bestämmelser. Dessa bör enligt regeringen regleras i

en ny separat lag.

Det behövs enligt regeringen kompletterande

lagbestämmelser om bl.a. vilka svenska domstolar som

skall vara behöriga att begära bevisupptagning i en

annan medlemsstat och också om vilka domstolar som

skall vara behöriga att ta emot begäran från andra

medlemsstater. Vidare behöver det uttryckligen ges

en rätt för parter och ombud att närvara vid

bevisupptagning i en annan medlemsstat. Slutligen

behövs följdändringar i ett par andra lagar.

I propositionen aviserar regeringen att den kommer

att utse Justitiedepartementet till det centrala

organ som enligt artikel 3 i bevisförordningen skall

finnas.

Det har inte väckts någon motion med anledning av

propositionen.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det är

lämpligt att reglera de kompletterande svenska

bestämmelserna till bevisupptagningsförordningen i

en ny lag. Utskottet tillstyrker propositionen. I

förtydligande syfte bör dock ett tillägg göras både

i 1 och 5 §§ i den nya lagen.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2002/03:76 har regeringen

(Justitiedepartementet) föreslagit att riksdagen

antar regeringens förslag till

1. lag om EG:s förordning om bevisupptagning i mål

och ärenden av civil eller kommersiell natur,

2. lag om ändring i lagen (1946:816) om

bevisupptagning åt utländsk domstol, och

3. lag om ändring i lagen (1946:817) om

bevisupptagning vid utländsk domstol.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

EG:s bevisupptagningsförordning