Bet. 2002/03:JUU4

Justitieutskottets betänkande

2002/03:JUU4

Hemlig teleavlyssning, m.m.

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens

skrivelse 2002/03:23 Hemlig teleavlyssning, hemlig

teleövervakning och hemlig kameraövervakning vid

förundersökning i brottmål under år 2001 och en

motion som har väckts med anledning av skrivelsen.

Av skrivelsen framgår bl.a. att antalet meddelade

tillstånd, utom avseende hemlig kameraövervakning,

och den genomsnittliga övervakningstiden har ökat.

De aktuella tvångsmedlen har visat sig vara

värdefulla hjälpmedel i kampen mot den grova, många

gånger organiserade, brottsligheten. I motionen

framställs yrkanden om redovisningens utformning,

offentliga ombud och en reglering av användningen av

överskottsinformation.

Utskottet föreslår att skrivelsen läggs till

handlingarna och avstyrker motionen.

I ärendet finns två reservationer och ett särskilt

yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Regeringens skrivelse

Riksdagen lägger regeringens skrivelse

2002/03:23 Hemlig teleavlyssning, hemlig

teleövervakning och hemlig kameraövervakning vid

förundersökning i brottmål under år 2001 till

handlingarna.

2. Redovisningens innehåll

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju1 yrkande 1.

Reservation 1 (fp, kd)

3. Offentliga ombud

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju1 yrkande 2.

4. Överskottsinformation

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju1 yrkande 3.

Reservation 2 (m, fp, kd)

Stockholm den 11 februari 2003

På justitieutskottets vägnar

Johan Pehrson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Johan

Pehrson (fp), Susanne Eberstein (s), Alice Åström

(v), Margareta Sandgren (s), Beatrice Ask (m),

Lennart Nilsson (s), Helena Zakariasén (s), Ragnwi

Marcelind (kd), Elisebeht Markström (s), Jeppe

Johnsson (m), Yilmaz Kerimo (s), Torkild Strandberg

(fp), Johan Linander (c), Göran Norlander (s),

Cecilia Magnusson (m), Joe Frans (s) och Leif

Björnlod (mp).

2002/03

JuU4

Utskottets överväganden

I detta betänkande behandlar utskottet

regeringens skrivelse om tillämpningen av de

straffprocessuella tvångsmedlen hemlig

teleavlyssning, hemlig teleövervakning och

hemlig kameraövervakning vid förundersökning

i brottmål under år 2001 och en motion som

har väckts med anledning av skrivelsen. I

motionen framställs yrkanden om

redovisningens innehåll, offentliga ombud och

överskottsinformation. Utskottet föreslår att

riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna

och avslår motionen. Jämför reservationerna 1

och 2.

Av skrivelsen framgår att hemlig teleavlyssning,

hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning

till största delen användes vid fall om misstanke om

grovt narkotikabrott och varusmuggling av narkotika

(grovt brott) samt även, i viss omfattning, vid

misstanke om annan grov brottslighet, t.ex. mord. I

skrivelsen redovisar regeringen i tabellform antalet

meddelade tillstånd till hemlig teleavlyssning,

hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning,

den genomsnittliga avlyssnings- respektive

övervakningstiden (det sistnämnda dock ej för hemlig

kameraövervakning) samt antalet fall (i procent) där

åtgärden haft betydelse för förundersökningen under

åren 1992 t.o.m. 2001 rörande hemlig teleavlyssning

och hemlig teleövervakning samt under åren 1996

(elva månader) t.o.m. 2001 avseende hemlig

kameraövervakning. Nedan redovisas kortfattat

tillämpningen av tvångsmedlen i de tre lagarna.

Domstol meddelade tillstånd till hemlig

teleavlyssning i 398 fall, varav 277 avsåg

narkotikarelaterad brottslighet och 121 rörde annan

brottslighet. Motsvarande antal för åren 2000 och

1999 var 242 och 70 respektive 216 och 65 beviljade

tillstånd. Under år 2001 förekom 6 fall där en

ansökan om hemlig teleavlyssning lämnades utan

bifall av domstol. Den genomsnittliga

avlyssningstiden var 45 dagar, medan motsvarande

tider för åren 2000 och 1999 var 39 respektive 36

dagar. Avlyssningstiderna varierade kraftigt. Under

år 2001 förekom fall där avlyssningen bara pågick 1

dag, medan den längsta tiden var 10 månader och 15

dagar. I enstaka fall kunde avlyssning inte

genomföras på grund av tekniska problem.

Avlyssningen hade betydelse för förundersökningen i

42 % av fallen, motsvarande siffror för åren 2000

och 1999 var 46 respektive 52 %. Den hemliga

teleavlyssningen gav inte något resultat i drygt 12

% av fallen och i knappt 46 % av fallen avbröts

avlyssningen med kvarstående misstanke.

Tillstånd till hemlig teleövervakning lämnades år

2001 i 414 fall, varav 285 avsåg narkotikarelaterad

brottslighet och 129 annan brottslighet. Motsvarande

antal för åren 2000 och 1999 var 251 och 107

respektive 219 och 78 beviljade tillstånd. Av de 129

tillstånd som beviljades under år 2001 rörande annan

brottslighet än narkotikarelaterad sådan, meddelades

6 tillstånd efter framställning från

Ekobrottsmyndigheten. Under år 2001 lämnade domstol

i 6 fall en ansökan om tillstånd till hemlig

teleövervakning utan bifall. I samtliga dessa fall

lämnade domstolen i samma ärende en ansökan om

tillstånd till hemlig teleavlyssning utan bifall.

Den genomsnittliga övervakningstiden var 45 dagar,

medan motsvarande tider för åren 2000 och 1999 var

38 respektive 36 dagar. Liksom vid hemlig

teleavlyssning varierade övervakningstiderna

kraftigt. Under år 2001 förekom fall där

teleövervakningen bara pågick 1 dag, medan den

längsta tiden var 10 månader och 15 dagar.

Övervakningen hade betydelse för förundersökningen i

drygt 41 % av fallen. Motsvarande andel för åren

2000 och 1999 var 44 respektive 48 %. Den hemliga

teleövervakningen gav inte något resultat i knappt

12 % av fallen, och den avbröts med kvarstående

misstanke i drygt 46 % av fallen.

Tillstånd till hemlig kameraövervakning lämnades i

31 fall, varav 27 avsåg narkotikarelaterad

brottslighet och 4 annan brottslighet. Motsvarande

antal för åren 2000 och 1999 var 33 och 10

respektive 27 och 3 beviljade tillstånd. Den

genomsnittliga tiden för hemlig kameraövervakning

var drygt 34 dagar, medan motsvarande tider för åren

2000 och 1999 var 27 respektive 32 dagar. Tiden

varierade i de enskilda fallen från 8 dagar till 4

månader och 7 dagar. Den hemliga kameraövervakningen

hade betydelse för förundersökningen i drygt 35 % av

fallen. Motsvarande siffror för åren 2000 och 1999

var 44 respektive 50 %. I drygt 6 % av fallen gav

övervakningen inte något resultat, och i drygt 58 %

av fallen avbröts åtgärden med kvarstående

brottsmisstanke.

I avsnitt 4 Slutsatser i skrivelsen (s. 10-12)

anför regeringen bl.a. följande. Av redovisningen

framgår att tvångsmedlen, i likhet med tidigare år,

främst har använts i förundersökningar där det

funnits misstankar om organiserad eller annars

omfattande handel med narkotika och där andra

spaningsmetoder har prövats utan resultat eller

redan från början visat sig vara otillräckliga.

Huvudsyftet har fortfarande varit att avslöja den

mera omfattande narkotikasmugglingen till Sverige

och försäljningen av narkotika inom landet.

Regeringen konstaterar att de ovan nämnda

tvångsmedlen har visat sig vara värdefulla

hjälpmedel i kampen mot den grova, många gånger

organiserade, brottsligheten.

Utskottet delar regeringens uppfattning att de

angivna tvångsmedlen har visat sig vara värdefulla

hjälpmedel i kampen mot den grova, många gånger

organiserade, brottsligheten och anser att

lagstiftningen även fortsättningsvis behövs i den

kampen. Utskottet föreslår att regeringens skrivelse

läggs till handlingarna.

I motion Ju1 (fp) yrkas att regeringen tillser att

redovisningen i den årliga skrivelsen förbättras

samt snarast återkommer till riksdagen med förslag

om offentliga ombud i samband med beslut om hemliga

tvångsmedel och en reglering av hur

överskottsinformation skall hanteras.

Vad avser motionsyrkandet om redovisningens

innehåll har utskottet inhämtat att redovisningen

för år 2003, efter diskussioner mellan

departementet, Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen,

kommer att ha delvis annat innehåll än vad som nu är

fallet. Förändringar kommer att ske vad gäller

underlaget från Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren

till regeringen, vilket i sin tur kommer att

innebära att redovisningen till riksdagen blir

tydligare och mer lättförståelig. - Inom

Justitiedepartementet bereds en proposition om

införande av s.k. offentliga ombud. Dessa ombud

föreslås bli åklagarens motpart vid förhandlingar

inför domstol rörande bl.a. hemlig teleavlyssning,

hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning

och en av deras uppgifter skulle vara att bevaka

integritetsskyddsaspekterna i dessa ärenden.

Propositionen kommer att överlämnas till riksdagen

under våren. - En utredare har fått i uppdrag att

biträda Justitiedepartementet med att utarbeta ett

förslag till reglering av användningen av

överskottsinformation. Uppdraget skall redovisas

till departementet senast vid utgången av februari

månad detta år. Utredaren skall se över bl.a. i vad

mån information som avser annan brottslig verksamhet

än den som låg till grund för beslutet om

tvångsmedel skall få användas och om information som

inte har samband med något brott men som har

betydelse i ett annat sammanhang skall få användas.

Utskottet vill för egen del betona vikten av

redovisningens innehåll för bl.a. den

parlamentariska kontrollen. Mot bakgrund av den

beskrivna förändringen av redovisningen i kommande

skrivelser samt till det utrednings- och

beredningsarbete som pågår rörande övriga frågor,

som inte bör föregripas, finner utskottet för

närvarande inte skäl föreligga för något uttalande i

de av motionen berörda frågeställningarna. Utskottet

föreslår att motionen avslås.

Avslutningsvis vill utskottet erinra om att den

utredning regeringen flera gånger aviserat, med

uppgift att kartlägga, analysera och utvärdera sådan

lagstiftning som berör den enskildes integritet,

ännu inte tillsats.

Reservationer

1. Redovisningens innehåll (punkt 2)

av Johan Pehrson (fp), Ragnwi Marcelind (kd) och

Torkild Strandberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Ju1 yrkande 1.

Ställningstagande

Avsikten med regeringens årliga redovisning är bl.a.

att ge ett underlag för bedömningen av hur berörda

myndigheter och domstolar tillämpar de aktuella

tvångsmedlen. Redovisningen bör även ha en sådan

utförlighet och kvalitet att den kan ligga till

grund för framtida överväganden av riksdagen.

Mot bakgrund av de mycket stränga rekvisit som

måste vara uppfyllda för att domstol skall tillåta

att respektive tvångsmedel används bör en fylligare

redovisning av åtgärdernas relevans för

förundersökningen kunna erhållas. Det bör t.ex. vara

möjligt att ange i hur många fall som åtgärden varit

avgörande för en åklagares beslut att väcka åtal.

Vidare bör redovisningen av förhållandet mellan de

olika tvångsmedlen förbättras, exempelvis om de

använts parallellt samt vilken betydelse detta haft

för respektive förundersökning. Slutligen bör

kommande redovisningar innehålla en analys av hur

tillämpningen av tvångsmedlen förhåller sig till de

generella kriterier som gäller vid all

tvångsmedelsanvändning, nämligen behovs-, ändamåls-

och proportionalitetsprinciperna.

Regeringen bör ges i uppdrag att utforma den

årliga redovisningen av aktuella tvångsmedel i

enlighet med vad vi här anfört.

2. Överskottsinformation (punkt 4)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi

Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild

Strandberg (fp) och Cecilia Magnusson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 2. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Ju1 yrkande 3.

Ställningstagande

I dagsläget finns ingen lagreglering om hur

överskottsinformation skall hanteras. Uppgifter om

annan brottslighet än den som tillståndet meddelats

för innebär problem på flera sätt. Viktigast torde

vara hur myndigheterna hanterar uppgifter som

framkommer om annan brottslighet, som i sig inte

medger användning av det aktuella tvångsmedlet. I en

rättsstat är det oacceptabelt att det saknas

generella regler i för straffprocessen så viktiga

frågor. Lagrådet har tidigare uttalat att frågan

snarast bör få en lösning.

Regeringen bör ges i uppdrag att snarast återkomma

till riksdagen med förslag till reglering av hur

överskottsinformation skall hanteras i samband med

tillämpning av aktuella tvångsmedel.

Särskilt yttrande

Offentliga ombud (punkt 3).

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi

Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild

Strandberg (fp) och Cecilia Magnusson (m).

Regeringen ställde redan för ett antal år sedan i

utsikt att integritetsaspekterna vid användningen av

de aktuella tvångsmedlen skulle stärkas. Offentliga

ombud krävs för att åstadkomma en mer rättssäker

hantering av befintliga hemliga tvångsmedel.

Det är beklagligt att regeringens förslag om

offentligt ombud vid tillståndsprövningen har dröjt

så länge. Vi utgår från att propositionen som

aviserat läggs på riksdagens bord i mars.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Följdmotion med anledning av

regeringens skrivelse

2002/03:Ju1 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

1. Riksdagen begär att regeringen återkommer till

riksdagen med redovisningar om teleavlyssning,

teleövervakning och kameraövervakning enligt vad i

motionen anförs.

2. Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer

till riksdagen med förslag om offentliga ombud i

enlighet med vad som i motionen anförs.

3. Riksdagen begär att regeringen snarast

återkommer till riksdagen med förslag till

uttrycklig reglering av hur överskottsinformation

skall hanteras i samband med tillämpning av aktuella

tvångsmedel.