Bet. 2002/03:JUU5

Justitieutskottets betänkande

2002/03:JUU5

Människohandel och prostitution

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet

motionsyrkanden rörande frågor om människohandel och

prostitution. I motionerna tas upp frågor om

omfattningen av brottet människohandel för sexuella

ändamål, polisens arbete mot människohandel och

vissa åtgärder till stöd för offren för

människohandel. Vidare behandlas frågan om

kriminalisering av försäljning av sexuella tjänster.

Utskottet hänvisar i betänkandet framför allt till

planerat och pågående utrednings- och

beredningsarbete. Mot den bakgrunden föreslår

utskottet att riksdagen avslår samtliga

motionsyrkanden.

I ärendet finns tre reservationer och tre

särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Ett människohandelsbrott

Riksdagen avslår motion 2002/03:A242 yrkande

43.

2. Utvidgat straffansvar

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju255

yrkande 1 och 2002/03: Ju301.

Reservation 1 (mp)

3. Polisens insatser mot människohandel

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju227 i

denna del, 2002/03:Ju248 yrkandena 2 och 3,

2002/03:Ju259 yrkandena 1 och 3, 2002/03:Ju277,

2002/03:Ju385, 2002/03:K432 yrkande 16,

2002/03:U328 yrkande 6 och 2002/03:A366 yrkande

21 i denna del.

Reservation 2 (fp)

4. Övriga åtgärder

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju227 i

denna del, 2002/03:Ju255 yrkande 2 och

2002/03:Ju259 yrkandena 2, 4 och 5.

5. Kriminalisering av försäljning av

sexuella tjänster, m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju284

yrkandena 1 och 2 samt 2002/03:U328 yrkande 8.

6. Utvärdering av lagen (1998:408) om

förbud mot köp av sexuella tjänster

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ub556 yrkande

10.

Reservation 3 (m)

7. Förbud mot köp av sexuella tjänster inom

EU

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju382 och

2002/03:A366 yrkande 21 i denna del.

Stockholm den 11 februari 2003

På justitieutskottets vägnar

Johan Pehrson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Johan

Pehrson (fp), Susanne Eberstein (s), Alice Åström

(v), Margareta Sandgren (s), Beatrice Ask (m),

Lennart Nilsson (s), Helena Zakariasén (s), Ragnwi

Marcelind (kd), Elisebeht Markström (s), Jeppe

Johnsson (m), Yilmaz Kerimo (s), Torkild Strandberg

(fp), Johan Linander (c), Göran Norlander (s), Joe

Frans (s), Leif Björnlod (mp) och Hillevi Engström

(m).

2002/03

JuU5

Utskottets överväganden

Människohandel och prostitution

I detta betänkande behandlar utskottet ett

antal motioner som väckts under den allmänna

motionstiden år 2002. Motionerna rör i

huvudsak frågor om omfattningen av brottet

människohandel för sexuella ändamål, polisens

arbete mot människohandel samt olika åtgärder

för att göra det möjligt för offren för

människohandel att medverka i

förundersökningar och vid huvudförhandlingar.

Härutöver behandlas också frågor om

prostitution. Utskottet föreslår att samtliga

motioner avslås med hänvisning till redan

genomförda åtgärder samt till pågående

utrednings- och beredningsarbete. Jämför

reservationerna 1-3.

Människohandel

Människohandel för sexuella ändamål

Efter beslut av regeringen den 4 juni 1998 tillsattes en

parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att

göra en översyn av bestämmelserna om sexualbrott

samt av vissa angränsande frågor. Kommittén skulle,

såvitt nu är av intresse, utreda om det fanns ett

behov av ett särskilt brott som tar sikte på handel

med människor, främst kvinnor och barn, för sexuella

ändamål (dir. 1998:48).

Kommittén, som antog namnet 1998 års

Sexualbrottskommitté, avlämnade i mars 2001 sitt

betänkande Sexualbrotten - Ett ökat skydd för den

sexuella integriteten och angränsande frågor (SOU

2001:14). I betänkandet föreslogs i nu aktuell del

bl.a. att det skall införas två särskilda

bestämmelser om straffansvar för människohandel för

sexuella ändamål - ett brott för handel med vuxna

med maximistraff åtta år och ett brott för handel

med barn med maximistraff tio år. Betänkandet

innehåller även förslag till en ny reglering av

sexualbrotten i brottsbalken.

Regeringen avlämnade, efter remissbehandling och

hörande av Lagrådet, därefter proposition

2001/02:124 Straffansvaret för människohandel till

riksdagen. I propositionen föreslogs åtgärder för

att förstärka det straffrättsliga skyddet mot sådan

handel med människor som syftar till att de skall

utnyttjas för sexuella ändamål. Sålunda föreslogs

ett nytt brott i brottsbalken benämnt människohandel

för sexuella ändamål. Brottet tar sikte på sådan

gränsöverskridande handel med människor som syftar

till att dessa skall utsättas för brott enligt 6

kap. 1, 2, 3 eller 4 § brottsbalken, utnyttjas för

tillfälliga sexuella förbindelser eller på annat

sätt utnyttjas för sexuella ändamål. Straffet

föreslogs vara fängelse, lägst två och högst tio år

eller, om brottet är mindre grovt, fängelse i högst

fyra år. Vidare föreslogs att försök, förberedelse

och stämpling till människohandel för sexuella

ändamål liksom underlåtenhet att avslöja sådant

brott skulle kriminaliseras. I propositionen angavs

att förslaget utgör ett första steg i riktning mot

att åstadkomma en utökad kriminalisering av alla

former av människohandel.

Riksdagen antog regeringens förslag och

lagändringen trädde i kraft den 1 juli 2002 (bet.

2001/02:JuU27, rskr. 2001/02:270, SFS 2002:436).

I motion A242 (kd) begärs att ett särskilt

människohandelsbrott skall införas. Yrkandet är, som

framgått, tillgodosett genom gällande lag och bör

av-

slås.

I motionerna Ju255 (mp) och Ju301 (m) föreslås att

straffansvaret, på olika sätt, skall utvidgas.

Motionärerna i motion Ju255 föreslår att kravet på

otillbörlig påverkan på vuxna brottsoffer tas bort.

Härigenom skulle samtycke inte få ansvarsbefriande

verkan. Brottsoffren befinner sig ofta i en utsatt

situation och kan, enligt motionärerna, av lätt

insedda skäl fås att i efterhand fabricera ett

samtycke. I motion Ju301 yrkas att gärningsmannen

skall anses ha agerat uppsåtligen när det med hänsyn

till dennes koppling till och samröre med övriga led

i människohandeln samt till de faktiska

omständigheterna i övrigt är rimligt att anta att

gärningsmannen vid tiden för gärningen kände till

att syftet med förfarandet var att offret skulle

utnyttjas sexuellt.

Likalydande motionsyrkanden väcktes i ärendet om

införande av brottet människohandel för sexuella

ändamål. Yrkanden rörande den förstnämnda frågan

avslogs med motiveringen att konstruktionen av det

nya brottet medför att frågan om ett brottsoffers

samtycke till avsedd exploatering saknar relevans

för frågan om brott föreligger, under förutsättning

att något otillbörligt medel har använts. Utskottet

delade vidare regeringens uppfattning att det vore

att utsträcka det straffbara området för långt att

fälla till ansvar för brott oavsett samtycke från

vuxna brottsoffer. Även yrkandet rörande den andra

frågan avslogs. Utskottet ansåg i likhet med

regeringen att det bör uppställas krav på direkt

uppsåt hos gärningsmannen för att denne skall fällas

till ansvar för det nya brottet. Ett reducerat

uppsåtskrav skulle, enligt utskottet, innebära ett

alltför vidsträckt gärningsmannaansvar (bet.

2001/02:JuU27 s. 7 f.).

Utskottet finner inte att något framkommit som

föranleder andra ställningstaganden än de som

gjordes i samband med att brottet människohandel för

sexuella ändamål infördes. Motionerna Ju255 och

Ju301 bör i här behandlade delar avslås.

Polisens insatser mot människohandel

I ett antal motioner efterfrågas att arbetet mot

människohandel skall prioriteras inom polisen och

ett utökat polisiärt samarbete inom EU mot

människohandel, nämligen i motionerna Ju227 (c),

Ju248 (m), Ju259 (m), Ju277 (s), Ju385 (s), K432

(fp), U328 (kd) och A366 (c). I några av motionerna

begärs ytterligare resurser till polisen för att

bekämpa människohandel, medan det i andra yrkas att

det skall inrättas särskilda enheter inom polisen

som uteslutande arbetar med frågor om s.k.

trafficking.

Ett flertal liknande yrkanden behandlades av

utskottet under föregående riksmöte (bet.

2001/02:JuU10 s. 7 f.).

Det övergripande arbetet med att bekämpa handel

med kvinnor bedrivs vid Rikskriminalpolisen, medan

det operativa arbetet utförs vid de lokala

polismyndigheterna. För att underlätta

Rikskriminalpolisens arbete med att rapportera till

regeringen utses kontaktpersoner vid varje

polismyndighet. Rikspolisstyrelsen avser att

utarbeta föreskrifter och allmänna råd för att uppnå

planmässighet och enhetlighet i detta arbete. På

regeringens uppdrag rapporterar Rikspolisstyrelsen

årligen om frågor som rör internationell handel med

kvinnor. Rikspolisstyrelsen har också gjort andra

insatser, t.ex. hölls den 25-27 november 2002 ett

seminarium om handel med kvinnor och barn för att

sprida information och kunskap samt öka samarbetet

mellan olika myndigheter och organisationer som

arbetar med dessa frågor.

Sedan år 1998 har 19 förundersökningar inletts. De

har avsett koppleri eller grovt koppleri som kan

härledas till människohandel. Av dessa 19

förundersökningar ledde 7 till fällande domar mot

totalt 12 personer. Under år 2001 inleddes 5

förundersökningar. Att det inte blev fler beror

enligt Rikskriminalpolisen delvis på otillräckliga

personalresurser på lokal nivå (prop. 2002/03:1

volym 3 s. 54). - Inom ramen för Aktionsgruppen mot

organiserad brottslighet i Östersjöområdet finns en

expertgrupp mot handel med kvinnor. Expertgruppen

leds av Sverige och Lettland. Den fokuserar på

operativt och konkret polissamarbete, t.ex. utbyte

av kriminalpoliser.

Regeringen anför i budgetpropositionen för år 2003

att frågor som rör handel med människor även i

fortsättningen kommer att vara en prioriterad fråga

för regeringen. Det internationella samarbetet har

en viktig roll i arbetet mot människohandel.

Polisväsendets och Sveriges samlade ansträngningar

för att genom internationellt samarbete motverka

denna brottslighet bör därför fortsätta med

oförminskad kraft (prop. 2002/03:1 volym 3 s. 30 och

s. 54).

Människohandel är också en prioriterad fråga för

Europeiska polisbyrån (Europol). Frågan handläggs på

Europols enhet för brott mot personer där man

analyserar och utväxlar information och

underrättelser om bl.a. människohandel, organiserad

illegal invandring och övergrepp mot barn, däribland

barnpornografi på Internet. Enheten handlägger också

gärningar som avser mord, människorov samt olaglig

handel med mänskliga organ och vävnader. Inom ramen

för detta arbete ger Europol ut rapporter med både

allmän information och uppgifter i specifika ärenden

samt rapporterar återkommande om trender och om

läget i respektive medlemsland. Europol bistår också

den nationella polisen i förundersökningar som rör

enhetens ansvarsområden. Under år 2002 medverkade

Europol i ett flertal fall där denna typ av

brottslighet avslöjades.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att

handeln med människor måste bekämpas med effektiva

och kraftfulla medel. Som framgår ovan har också

åtgärder vidtagits för att förbättra bekämpningen av

sådana brott. Därtill kan nämnas att regeringen

avser att under våren överlämna propositioner till

riksdagen om ratifikation av FN-konventionen om

organiserad gränsöverskridande brottslighet och om

Sveriges antagande av rambeslut om åtgärder för att

bekämpa sexuell exploatering av barn och

barnpornografi. Mot den bakgrunden anser utskottet

att det för närvarande inte finns anledning för

riksdagen att göra något särskilt uttalande i

frågan. Utskottet föreslår att riksdagen avslår

motionerna Ju227, Ju248, Ju259, Ju277, Ju385, K432,

U328 och A366 i här behandlade delar.

Övriga åtgärder

I några motioner betonas vikten av att de utsatta

kvinnorna får stöd och hjälp såväl i Sverige som i

sina hemländer, nämligen i motionerna Ju227 (c),

Ju255 (mp) och Ju259 (m). Här pekas bl.a. på behovet

av att på plats bygga upp skyddsnät och program för

återanpassning för de kvinnor och barn som

återvänder till sina hemländer. Vidare efterfrågas

åtgärder för att förmå och underlätta för de utsatta

kvinnorna att delta i förundersökningar och vid

rättegångar.

Socialförsäkringsutskottet behandlade under

föregående riksmöte ett antal motioner med yrkanden

om att offer för människohandel skulle få

tillfälliga uppehållstillstånd för att kunna vittna

om de gärningar de utsatts för och att offren för

människohandel inte skulle skickas tillbaka till

hemlandet utan uppföljning, skydd och stöd (bet.

2001/02:SfU8 s. 50 f.). Motionerna avstyrktes med

hänvisning till bl.a. Anhörigkommitténs pågående

arbete (dir. 2000:81).

Anhörigkommittén har därefter avlämnat sitt

slutbetänkande Människosmuggling och offer för

människohandel (SOU 2002:69). I betänkandet

föreslås, såvitt här är av intresse, att offer för

människohandel skall kunna ges tidsbegränsade

uppehållstillstånd för att kunna medverka i

förundersökningar och vid huvudförhandlingar. Vidare

föreslås att ett sådant tillfälligt

uppehållstillstånd inte skall hindra att en

asylansökan eller ansökan om permanent

uppehållstillstånd på grund av humanitära skäl

prövas.

Utskottet har inhämtat att en proposition rörande

dessa frågor kommer att avlämnas till riksdagen

under våren 2003.

Utskottet välkomnar Anhörigkommitténs förslag om

åtgärder för att förbättra situationen för offren

för människohandel samt för att underlätta och

möjliggöra deras deltagande i förundersökningar och

vid huvudförhandlingar. Utskottet vill inte

föregripa det beredningsarbete som pågår inom

Regeringskansliet med kommitténs slutbetänkande.

Motionerna Ju227, Ju255 och Ju259 bör därför i här

behandlade delar avslås.

Prostitution

Kriminalisering av försäljning av sexuella

tjänster

I motionerna Ju284 och U328 (båda kd) yrkas att

försäljning av sexuella tjänster skall förbjudas

samt att lämpliga påföljder för dessa gärningar

skall övervägas. Härvid framhålls behovet av vård-

och rehabiliteringsinsatser för de prostituerade.

Enligt lagen (1998:408) om förbud mot köp av

sexuella tjänster gäller att den som mot ersättning

skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse, döms

- om inte gärningen är belagd med straff enligt

brottsbalken - för köp av sexuella tjänster till

böter eller fängelse i högst sex månader. Lagen

trädde i kraft den 1 januari 1999 (prop. 1997/98:55,

bet. JuU13, rskr. 250).

I propositionen övervägde regeringen frågan

huruvida både köpare och säljare av sexuella

tjänster - dvs. både de prostituerade och deras

kunder - borde kunna straffas för sitt beteende.

Regeringen gjorde därvid bedömningen att, även om

prostitutionen som sådan var en icke önskvärd

samhällsföreteelse, det inte var rimligt att också

kriminalisera den som, åtminstone i flertalet fall,

var den svagare parten som utnyttjades av andra som

ville tillfredsställa sin egen sexualdrift. Det var

också viktigt för att motivera de prostituerade att

söka hjälp för att komma bort från prostitutionen

att de inte kände att de riskerade någon form av

påföljd för att de varit verksamma som prostituerade

(prop. 1997/98:55 s. 104).

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen hade

utskottet att ta ställning till motionsyrkanden

motsvarande de nu förevarande om att även

kriminalisera försäljning av sexuella tjänster.

Utskottet instämde i regeringens nyss återgivna

uttalande och anförde att en kriminalisering endast

borde omfatta köp av sexuella tjänster. Då aktuella

motioner avstyrktes (bet. 1997/98:JuU13 s. 27 f.).

Utskottet har även därefter avstyrkt liknande

motionsyrkanden, senast i februari 2002 (bet.

2001/02:JuU10 s. 11 f.).

Utskottet gör samma bedömning som tidigare, varför

motionerna Ju284 och U328 i här behandlade delar bör

avslås.

Utvärdering av lagen (1998:408) om förbud mot

köp av sexuella tjänster

I motion Ub556 (v) yrkas att lagen (1998:408) om

förbud mot köp av sexuella tjänster skall utvärderas

med fokus på de sexsäljande kvinnornas och männens

välfärd.

Ett antal undersökningar och utredningar har

presenterats i fråga om tillämpningen av den

aktuella lagen och vilken effekt den har haft.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) redovisade i mars

2000 en studie som syftade till att kartlägga

tillämpningen av lagen under dess första år, Förbud

mot köp av sexuella tjänster - Tillämpningen av

lagen under första året (BRÅ-rapport 2000:4). Av

rapporten framgår att 91 polisanmälningar

upprättades med anledning av lagen under år 1999. En

stor andel av anmälningarna lades dock ned, i

huvudsak med motiveringen att brott inte kunde

styrkas. Andra låg kvar hos polis och åklagare i

väntan på beslut om åtal. Den vanligaste anledningen

till att utredningarna lades ned var enligt BRÅ

bevissvårigheter, t.ex. att bevisa att parterna

träffat en överenskommelse om sexuell förbindelse

mot betalning. Endast sju domar meddelades under år

1999, varav sex fällande och en friande. Dessutom

utfärdades fem strafförelägganden. Påföljderna för

brotten bestämdes till mellan 40 och 80 dagsböter.

Enligt BRÅ hade det inte vållat några större problem

att avgöra vilka gärningar som föll inom det

straffbara området. Åklagare och poliser hade dock

uttryckt osäkerhet beträffande definitionen av vad

som exempelvis menas med att skaffa sig en sexuell

förbindelse, när en sådan förbindelse skall anses

vara av tillfällig natur samt vilka typer av

tjänster som ingår i begreppet sexuell förbindelse.

I augusti 2000 presenterade Socialstyrelsen en

undersökning om prostitutionen i Sverige under åren

1998 och 1999 (SoS-rapport 2000:5). Av

undersökningen framgår att antalet prostituerade

kvinnor verkade ha minskat i storstäderna, men att

antalet i landet i övrigt var oförändrat. Vidare

framgår att en kraftig nedgång av gatuprostitutionen

kunde noteras efter det att förbudet infördes, men

att denna efter ett tag sakta återkom. Under

undersökningen lämnades också uppgifter om en viss

ökad användning av alternativa mötesplatser och

kontaktsätt, t.ex. via Internet eller mobiltelefon.

Utskottet har inhämtat att Socialstyrelsen under

våren 2003 kommer att göra en ny undersökning

avseende prostitutionen i Sverige.

Slutligen har Polismyndigheten i Skåne, på uppdrag

av Rikspolisstyrelsen, utvärderat den praktiska

tillämpningen av lagen och övervägt de metoder med

vilka denna brottslighet bekämpas. Av rapporten, som

lämnades i februari 2001, framgår bl.a. att en viss

nedgång skett i den synliga gatuprostitutionen, men

att det inte finns några belägg för att

prostitutionen som företeelse har minskat. Vidare

framgår att vissa problem uppstått för polisen i

dess försök att bekämpa brott enligt lagen. Ett

problem har varit att domstolarna ställt synnerligen

höga krav på den bevisning som krävs för att lagföra

och döma sexköpare. Detta har för polisen bl.a.

medfört att motstridiga intressen uppstått - å ena

sidan har polisen en lagstadgad skyldighet att

avvärja och förhindra brott i ett tidigt skede,

medan å andra sidan kraven på bevisning förutsätter

ett ingripande från polisens sida först när brottet

är fullbordat.

Rapporten har tillställts polismyndigheterna för

att utgöra ett underlag för utveckling av deras

metodarbete och finns även tillgänglig på polisens

hemsida på Internet. Möten har hållits mellan

representanter för Rikspolisstyrelsen och

Riksåklagaren för att diskutera rättstillämpningen.

Utskottet noterar att de undersökningar som BRÅ

och Socialstyrelsen gjort om sexköpslagens effekter

ligger ett antal år tillbaka samt att de utfördes

kort tid efter det att lagen trädde i kraft. En

förnyad undersökning av lagens effekt på bl.a.

prostitutionens omfattning är därför angelägen. Mot

bakgrund av den undersökning som Socialstyrelsen

aviserat kommer att utföras finner utskottet att

motion Ub556 i denna del får anses vara

tillgodosedd. Den behöver alltså inte föranleda

någon åtgärd från riksdagens sida.

Kriminalisering av köp av sexuella tjänster

inom EU

I motionerna Ju382 (v) och A366 (c) framhålls att

Sverige bör verka för att det inom EU bör vara

förbjudet att köpa sexuella tjänster.

I budgetpropositionen för år 2003 anför regeringen

att frågor som rör handel med människor även i

fortsättningen kommer att vara en prioriterad fråga.

En viktig del i detta är att minska efterfrågan på

prostituerade. Ett instrument i det arbetet är lagen

(1998:408) om förbud mot köp av sexuella tjänster

(prop. 2002/03:1 volym 3, s. 30). Vice

statsministern, som är samordnare av regeringens

arbete med jämställdhetsfrågor, har tagit fram ett

jämställdhetsprogram med sex punkter som hon avser

att driva under mandatperioden. En av dessa punkter

är att exportera svensk jämställdhetspolitik, vari

lagen (1998:

408) om förbud mot köp av sexuella tjänster utgör en

del.

Regeringen bedriver ett aktivt arbete inom EU mot

människohandel och prostitution. Här kan nämnas att

nuvarande vice statsministern påtalade sexköpslagens

betydelse i arbetet mot människohandel och

prostitution, genom att lagen inriktar sig mot

grunden för dessa företeelser, vid en konferens i

Bryssel den 18-20 september 2002 om förhindrandet

och bekämpandet av människohandel, med särskild

fokusering på utökat samarbete i och med EU:s

utvidgning. Konferensen arrangerades av bl.a.

kommissionen, Europaparlamentet och The

International Organization for Migration (IOM).

Utskottet anser att det är viktigt att Sverige är

drivande inom EU i arbetet mot människohandel och

prostitution. Mot bakgrund av det arbete som

regeringen bedriver i dessa frågor inom EU får

motionerna Ju382 och A366 anses tillgodosedda i

dessa delar. Något initiativ från riksdagen behövs

alltså inte.

Reservationer

1. Utvidgat straffansvar (punkt 2)

av Leif Björnlod (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Ju255 yrkande 1 och avslår

motion 2002/03:Ju301.

Ställningstagande

Jag anser att ett människohandelsbrott skall

föreligga även om en kvinna frivilligt, exempelvis i

syfte att förbättra sina ekonomiska villkor, i en

människohandlares regi reser till ett annat land för

att där prostituera sig eller på annat sätt bli

sexuellt exploaterad. Fokus måste sättas på

handlarna och inte på de drabbade kvinnorna.

Samtycke skall sålunda inte i något fall frita en

handlare från straffrättsligt ansvar.

I Sverige och övriga Europa omfattar handeln

främst kvinnor från Östeuropa. Kvinnorna kan vara

medvetna om vad som krävs av dem samt om villkoren i

övrigt, men dessa kvinnor har dock små reella

valmöjligheter, och de befinner sig i underläge.

Just på grund av dessa omständigheter kan de komma

att utnyttjas av cyniska personer. Att reducera

kvinnor till handelsvaror är en kränkning av hela

mänskligheten.

Att vara prostituerad eller arbeta inom övrig

sexindustri i ett annat land utan

uppehållstillstånd, där både språk och förhållandena

i övrigt kan vara okända, medför att den personen

befinner sig i en synnerligen utsatt situation. Det

föreligger en uppenbar risk att handlare eller

agenter på olika sätt påverkar dessa kvinnor att ge

sken av att de frivilligt rest till

destinationslandet. Kvinnorna kan t.o.m. själva

anamma frivillighetsperspektivet på grund av

möjligheten att tjäna stora och snabba pengar. Detta

val är dock betingat av omständigheterna.

Det får ankomma på regeringen att återkomma med

lagförslag i enlighet med vad jag nu har anfört.

Jag ställer mig alltså bakom motion Ju255 i denna

del. I fråga om motion Ju301 delar jag majoritetens

uppfattning.

2. Polisens insatser mot människohandel

(punkt 3)

av Johan Pehrson (fp) och Torkild Strandberg

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 2. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:K432 yrkande 16 och

bifaller delvis motionerna 2002/03:Ju227 i denna

del, 2002/03:Ju248 yrkandena 2 och 3, 2002/03:Ju259

yrkandena 1 och 3, 2002/03:Ju277, 2002/03:

Ju385, 2002/03:U328 yrkande 6 och 2002/03:A366

yrkande 21 i denna del.

Ställningstagande

Vi anser att handeln med kvinnor och barn är en

mycket allvarlig och cynisk brottslighet som

innefattar flagranta kränkningar av flera

grundläggande mänskliga rättigheter.

Handeln med kvinnor styrs av internationella ligor

och utgör en stor del av den organiserade

brottsligheten. På grund av brottslighetens

gränsöverskridande karaktär är det svårt för polisen

i enskilda länder att utreda och därmed lagföra

aktörer i människohandelns samtliga led. De åtgärder

som vidtagits inom EU på detta område är enligt vår

uppfattning inte tillräckliga. För att förbättra

möjligheterna till ett framgångsrikt polisarbete mot

handeln med kvinnor och barn krävs att dessa frågor

kraftfullt prioriteras och att ett utvidgat

polisiärt samarbete inom EU kommer till stånd. En

satsning bör göras på att utveckla Europol till en

effektiv europeisk polisorganisation. Likaså är det

viktigt att åklagarsamarbetet inom ramen för

Eurojust utvecklas i samma riktning.

Det bör ankomma på regeringen att inom EU arbeta

för ett utökat samarbete, såväl polisiärt som mellan

åklagare, i enlighet med vad vi här anfört.

Det anförda innebär att vi ställer oss bakom

motion K432 i nu behandlad del. Motionerna Ju227,

Ju248, Ju259, Ju277, Ju385, U328 och A366 är i allt

väsentligt tillgodosedda genom detta

ställningstagande.

3. Utvärdering av lagen (1998:408) om förbud

mot köp av sexuella tjänster (punkt 6)

av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m) och

Hillevi Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 3. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Ub556 yrkande 10.

Ställningstagande

Lagen (1998:408) om förbud mot köp av sexuella

tjänster har varit i kraft i nästan fyra år.

Uppgifterna om lagens betydelse och påverkan på de

prostituerade kvinnorna och männen samt på

prostitutionen som sådan är osäkra. Det har vidare

framförts uppgifter från polisens sida om att lagen

är svår att tillämpa i det dagliga polisarbetet. Det

är angeläget att en genomgripande utvärdering av

såväl lagen som dess effekter genomförs snarast. Den

aviserade utvärderingen av Socialstyrelsen kan inte

anses tillräcklig.

Det får ankomma på regeringen att genomföra en

utvärdering av sexköpslagen i enlighet med vad vi

här anfört.

Särskilda yttranden

1. Polisens insatser mot människohandel (punkt

3)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi

Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild

Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Hillevi

Engström (m).

Sverige bör bli ett föregångsland när det gäller

bekämpningen av människohandel. Kriminaliseringen av

handel med människor för sexuella ändamål utgjorde

ett steg i den riktningen. Ytterligare insatser

behövs såväl internationellt som i Sverige.

Polisen behöver mer resurser, särskilt för

bekämpningen av handeln med människor. Det behöver

anställas fler poliser som arbetar enbart med denna

typ av brottslighet. Ytterligare resurser behövs för

utbildning av personal som arbetar med dessa frågor

inom polisen. Tillförs inte polisen ytterligare

resurser för bekämpningen av handeln med människor

riskerar ännu fler kvinnor att bli offer för denna

mycket cyniska och grova brottslighet.

Vi förutsätter att regeringen kommer att avisera

kraftfulla satsningar på polisen i den kommande

vårpropositionen så att Sverige skall bli det

föregångsland i bekämpningen av handeln med

människor, som det bör råda enighet om att Sverige

skall vara.

2. Övriga åtgärder (punkt 4)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi

Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild

Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Hillevi

Engström (m).

Det är angeläget att snarast förbättra de utsatta

kvinnornas situation och skapa förutsättningar för

att de kan medverka i förundersökningar och vid

rättegångar mot dem som varit inblandade i

människohandeln och det efterföljande sexuella

utnyttjandet. Vi välkomnar därför förslagen i

Anhörigkommitténs slutbetänkande Människosmuggling

och offer för människohandel (SOU 2002:69) i denna

del. Vi utgår från att den proposition som aviserats

läggs på riksdagens bord i mars.

3. Förbud mot köp av sexuella tjänster inom EU

(punkt 7)

av Johan Linander (c).

Lagen (1998:408) om förbud mot köp av sexuella

tjänster är ett av verktygen i det svenska arbetet

mot prostitution och människohandel. Tyvärr går

utvecklingen i delar av Europa mot en legalisering

av prostitution. Senast legaliserades bordeller i

Tyskland.

Det är angeläget att Sverige inom bl.a. EU gör

allt för att förbättra de prostituerades situation,

i första hand naturligtvis genom att alltid verka

för att en lagstiftning som förbjuder köp av

sexuella tjänster införs i övriga länder inom EU.

Jag utgår alltså från att regeringen i olika

internationella sammanhang fortsätter att aktivt

arbeta mot prostitution.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från den allmänna

motionstiden år 2002

2002/03:K432 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder för att

förbättra och effektivisera kampen mot

internationell brottslighet, inte minst handel med

kvinnor och barn.

2002/03:Ju227 av Johan Linander m.fl. (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om åtgärder för att stoppa

människohandeln.

2002/03:Ju248 av Catharina Elmsäter-Svärd (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om betydelsen av att

polisen måste erhålla öronmärkta pengar och

personella resurser som enbart går till att

bekämpa den här typen av brott.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det är av

största vikt att det finns ett väl fungerande

nationellt och internationellt samarbete och

informationsutbyte mellan rättsväsende,

institutioner och icke-statliga organisationer

gällande handel med kvinnor.

2002/03:Ju255 av Leif Björnlod och Gustav Fridolin

(mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett utvidgat

straffansvar för människohandelsbrottet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rätten för de för

brottet utsatta kvinnorna att få stanna i Sverige

samt deras behov av stöd och hjälp här och i sina

hemländer.

2002/03:Ju259 av Inger René m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att i samarbete

med EU-länderna förbättra brottsbekämpningen när

det gäller trafficking.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att i samarbete

med EU-länderna utarbeta program för

återanpassning av kvinnor och barn.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att polisen skall

få resurser för att beivra dessa brott.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att

underlätta för kvinnorna att biträda myndigheterna

genom att vittna om brottsliga gärningar.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om när det gäller

frågan om vem som skall finansiera och ansvara för

kvinnornas uppehälle i väntan på dom.

2002/03:Ju277 av Håkan Juholt (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om insatser mot människohandel

och barnpornografibrott.

2002/03:Ju284 av Ingemar Vänerlöv och Tuve Skånberg

(kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behov av sådan

ändrig av lagen om förbud mot köp av sexuella

tjänster att försäljning av sexuella tjänster

förbjuds.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behov av utredning

av lämpliga straffpåföljder, med inriktning på

vård och rehabilitering, för försäljning av

sexuella tjänster.

2002/03:Ju301 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförs i

motionen att det subjektiva rekvisitet direkt uppsåt

i 4 kap. 1 a § första stycket brottsbalken också

skall anses föreligga när det med hänsyn till

gärningsmannens faktiska koppling till och samröre

med övriga led i människohandeln och till de

faktiska omständigheterna i övrigt är rimligt att

anta att gärningsmannen vid brottstillfället hade

kunskap om att syftet med gärningen var att offret

skulle utnyttjas för sexuella ändamål.

2002/03:Ju382 av Ulla Hoffmann och Kjell-Erik

Karlsson (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om torskförbud inom Europeiska

unionen.

2002/03:Ju385 av Birgitta Ahlqvist och Carina Hägg

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om kvinnohandel.

2002/03:U328 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att trafficking

blir ett prioriterat brott att bekämpa.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att sexköpslagen i

Sverige skall ses över så att målet för dess

strävanden kan uppnås.

2002/03:Ub556 av Tasso Stafilidis (v):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att förbudet mot

köp av sexuella tjänster av regeringen på ett

genomgripande sätt bör utvärderas med de

sexsäljande kvinnornas och männens välfärd satt i

första rummet.

2002/03:A242 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

43. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs med anledning av

Riksrevisionsverkets rapport om trafficking i

Sverige.

2002/03:A366 av Margareta Andersson m.fl. (c):

21. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i

motionen anförs om åtgärder mot trafficking och

prostitution.