Bet. 2002/03:JUU6

Justitieutskottets betänkande

2002/03:JUU6

Kriminalvårdsfrågor

Sammanfattning

I detta ärende behandlar utskottet ett antal

motioner från den allmänna motionstiden år 2002.

Motionerna rör bl.a. kriminalvårdens

resursutnyttjande, behovet av en ny

verkställighetslag, frigivningsförberedelser,

behandlingsinnehåll, kvinnors särskilda behov,

placering av långtidsdömda, drogbekämpning och

kontroll vid permissioner.

Utskottet hänvisar till pågående utrednings- och

utvecklingsarbete, vidtagna åtgärder samt till

gällande regelverk. Utskottet föreslår att riksdagen

avslår samtliga motioner.

I ärendet finns 22 reservationer och ett särskilt

yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Resursutnyttjande inom kriminalvården

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju258 yrkande

18.

Reservation 1 (c)

2. Ny inriktning på svensk kriminalvård

m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju228,

2002/03:Ju236 yrkande 10, 2002/03:Ju258 yrkande

21, 2002/03:Ju349 yrkandena 1–3, 5, 18 och 22,

2002/03:Ju353 yrkande 2 samt 2002/03:Ju378

yrkandena 1–3.

Reservation 2 (m)

Reservation 3 (fp)

Reservation 4 (kd)

Reservation 5 (c)

3. Frigivningsförberedelser

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju258

yrkande 23 samt 2002/03: Ju349 yrkandena 4, 6 och

21.

Reservation 6 (fp, kd, c)

4. Upphandling av vårdprogram till

kriminalvården

Riksdagen avslår motion 2002/03:So251 yrkande

9.

Reservation 7 (m)

5. Myndighetssamordning i samband med

frigivning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju258

yrkande 26, 2002/03:Ju273 yrkande 4,

2002/03:Ju318, 2002/03:Ju321, 2002/03:Ju353

yrkande 5, 2002/03:Ju384, 2002/03:So363 yrkande 4

samt 2002/03:So449 yrkande 4.

Reservation 8 (fp, c)

6. Utslussningsboende för långtidsdömda

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju258 yrkande

27.

Reservation 9 (c)

7. Ansvaret för § 34-placeringar

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju258

yrkande 25 och 2002/03: Ju349 yrkande 14.

Reservation 10 (fp, c)

Reservation 11 (kd)

8. Behandlingen av sexualbrottsdömda

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju349

yrkandena 19 och 20 samt 2002/03:A242 yrkande 40.

Reservation 12 (m, kd)

9. Behandlingen av rattfylleridömda

Riksdagen avslår motion 2002/03:T459 yrkande 3.

Reservation 13 (fp, kd)

10. Övriga frågor om

verkställighetsinnehållet

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju250 yrkande

11, 2002/03:Ju258 yrkande 22 och 2002/03:Ub292

yrkande 3.

Reservation 14 (m)

11. Kvinnors särskilda behov inom

kriminalvården

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju258

yrkande 20, 2002/03:Ju264 yrkande 3,

2002/03:Ju273 yrkandena 1–3 och 2002/03:Ju353

yrkande 7.

Reservation 15 (fp, v, c)

12. Anpassning av anstalter för umgänge med

barn

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju349 yrkande

24.

Reservation 16 (fp, kd)

13. Placering av långtidsdömda

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju265 yrkande

3.

Reservation 17 (v)

14. Besöksrum med s.k. glasruta

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju281 yrkande

9.

Reservation 18 (m, fp, kd)

15. Användande av narkotikahundar inom

kriminalvården

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju281 yrkande

10.

Reservation 19 (m)

16. Permissioner

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju262,

2002/03:Ju298 samt 2002/03:Ju349 yrkandena 26 och

27.

Reservation 20 (m, kd)

17. Tillämpningsområdet för

intensivövervakning

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju265 yrkande

2.

Reservation 21 (fp, v)

18. Kostnader för utvisades hemresor

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju349 yrkande

29.

Reservation 22 (m, fp, kd, c)

19. Information om hiv/aids

Riksdagen avslår motion 2002/03:So224 yrkande

4.

20. Förlängning av fängelsestraff

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju221.

Stockholm den 20 februari 2003

På justitieutskottets vägnar

Johan Pehrson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Johan

Pehrson (fp), Susanne Eberstein (s), Alice Åström

(v), Margareta Sandgren (s), Beatrice Ask (m),

Lennart Nilsson (s), Helena Zakariasén (s), Ragnwi

Marcelind (kd), Elisebeht Markström (s), Yilmaz

Kerimo (s), Johan Linander (c), Göran Norlander (s),

Cecilia Magnusson (m), Joe Frans (s), Leif Björnlod

(mp), Hillevi Engström (m) och Karin Granbom (fp).

2002/03

JuU6

Utskottets överväganden

I detta betänkande behandlar utskottet ett antal

motioner som rör kriminalvårdsfrågor. Motionerna har

väckts under den allmänna motionstiden år 2002.

Resursutnyttjande inom

kriminalvården

I detta avsnitt behandlar utskottet en motion

vari föreslås att en översyn skall göras av

hur kriminalvården nyttjar sina resurser.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår

motionen. Utskottet hänvisar till genomförda

och pågående granskningar av Kriminalvårdens

resursutnyttjande och till genomförda

organisationsförändringar. Jämför reservation

1 (c).

I motion Ju258 (c) begärs en översyn av fördelningen

mellan administration och verksamhet inom

kriminalvården för att utvärdera om kriminalvårdens

resurser används effektivt.

På uppdrag av regeringen har Riksrevisionsverket

(RRV) granskat kriminalvårdens resursutnyttjande.

RRV redovisade uppdraget den 1 juni 1999 i rapporten

Effektivare kriminalvård – En hinderanalys (RRV

1999:27). I rap-porten behandlar RRV en rad olika

frågor om hinder i kriminalvårdens verksamhet.

Exempel på frågor som tas upp är styrning och

uppföljning, resultatstyrning och annan

ekonomistyrning, styrningen mot verksamhetsmål,

resursutnyttjande samt organisationsstrukturer. RRV

fann i rapporten brister i bl.a. styrningen och

riktade också kritik mot den uppföljning som skett.

Mot bakgrund av RRV:s kritik vidtog kriminalvården

en rad olika åtgärder för att effektivisera

verksamheten. Ett antal organisationsförändringar

genomfördes bl.a. i detta syfte. Den största

förändringen har gjorts på den regionala nivån där

regionmyndigheterna avskaffades från och med den 1

augusti 2000 och ersattes av en ny central

organisation för uppföljning och tillsyn. Viss

central verksamhet har dock fortsatt att bedrivas på

fem regionkontor. Vidare inrättades en ny

placerarorganisation med samordningsansvar, vilket

beräknas bidra till ett effektivare platsutnyttjande

på häkten och anstalter.

Vid Kriminalvårdsstyrelsen har en uppföljning av

effekterna av den nya centrala organisationen

genomförts. I en rapport avgiven den 16 december

2002 redovisas en genomförd studie med främsta fokus

på hur medarbetarna i den centrala organisationen

upplever de genomförda förändringarna och

tillståndet i den nya organisationen. Studien

omfattar inte någon analys av de ekonomiska eller

verksamhetsmässiga effekterna av

organisationsförändringarna. I studien – som

genomförts främst i form av intervjuer med

enhetschefer och andra medarbetare – framkommer ett

antal förslag på förändringar utifrån

grundförutsättningen att den nuvarande

organisationen skall behållas och utvecklas. Det rör

bl.a. frågor om rollfördelningen mellan

Kriminalvårdsstyrelsens centrala förvaltning och de

regionala kontoren, beslutsprocessen och möjligheter

att delegera beslutanderätt, samordning samt

medarbetarnas delaktighet i frågor om utveckling av

organisationen. Enligt uppgift från

Kriminalvårdsstyrelsen har rapporten presenterats i

Kriminalvårdsstyrelsens ledningsgrupp och centrala

samverkansgrupp. Något beslut om hur den skall tas

om hand har emellertid ännu inte fattats.

Även kriminalvårdens lokala organisation har

genomgått förändringar under senare år.

Förändringarna, som trädde i kraft år 1998, innebar

bl.a. att det av kriminalvårdens tidigare drygt 140

lokala myndigheter, var och en innefattande endast

en typ av verksamhet, har bildats 36 lokala

kriminalvårdsmyndigheter, varav de flesta omfattar

kriminalvårdens alla tre verksamhetsgrenar, anstalt,

häkte och frivård. En tanke med förändringen av den

lokala organisationen var att skapa helhetssyn,

samverkan mellan verksamhetsgrenarna och integrering

av verksamheten samt att decentralisera

verksamheten. En utvärdering av förändringarna av

den lokala organisationen redovisades i

kriminalvårdens årsredovisningar för åren 1998–2001.

Regeringen gav den 25 april 2002 Statskontoret i

uppdrag att bl.a. följa upp RRV:s ovan nämnda

granskning av hindren för ett effektivt

resursutnyttjande inom kriminalvården såvitt avser

styrningsfrågor och resursutnyttjande i fängelser.

Syftet med uppdraget är att utröna om vidtagna

åtgärder på angivna områden har lett till en

effektivare kriminalvård samt att identifiera

eventuella kvarstående hinder för att regeringens

mål för verksamheten inom kriminalvården skall kunna

uppnås. Statskontoret skall redovisa sitt uppdrag

till regeringen senast den 29 augusti 2003.

Utskottet behandlade ett liknande motionsyrkande i

föregående års budgetbetänkande (bet. 2001/02:JuU1

s. 98 f). Utskottet anförde därvid bl.a. att

kriminalvården, mot bakgrund av de genomgripande

förändringar som skett av kriminalvårdens

organisation under de senaste åren, bör ges arbetsro

för att få organisationen att fungera fullt ut.

Utskottet förordade därför inte någon ytterligare

utvärdering av kriminalvårdens verksamhet.

Här kan även nämnas att RRV på regeringens uppdrag

har granskat effektiviteten i användningen av

personalresurser inom kriminalvården. Rapporten

Kriminalvårdens personal (RRV 2002:26), som

redovisades till regeringen den 16 december 2002, är

inriktad på frågor om personalstruktur, personalens

kompetens, arbetsledning, förläggning av arbetstid

och vissa arbetsmiljöfrågor. RRV ger i rapporten

rekommendationer bl.a. om att två olika vårdarroller

bör definieras, en för säkerhet, omvårdnad och

service och en med inriktning på programverksamhet.

Vidare föreslås att det vidtas åtgärder för att

minska andelen vikarier i verksamheten och att de

lokala kriminalvårdsmyndigheterna gör en översyn av

förläggningen av vårdarnas arbetstid.

Sedan utskottet senast behandlade denna fråga har

RRV som nämnts genomfört en ytterligare granskning

av kriminalvårdens resursutnyttjande, denna gång

rörande användningen av personalresurser inom

kriminalvården. I granskningsrapporten lämnas ett

antal rekommendationer om förändringar i syfte att

öka effektiviteten i användningen av

personalresurserna. Med även detta gjort och i

avvaktan på Statskontorets uppföljning av

förändringarna av styrning och organisation inom

kriminalvården anser utskottet att ytterligare

översyn av kriminalvårdens resursutnyttjande inte är

påkallat. Organisationen och resursutnyttjandet inom

kriminalvården framstår som väl genomlysta. Som

utskottet anfört tidigare bör kriminalvården ges

arbetsro för att få organisationen att fungera fullt

ut. Riksdagen bör avslå motion Ju258 i här aktuell

del.

En ny verkställighetslag m.m.

I detta avsnitt behandlar utskottet motioner

vari föreslås att en ny lag om verkställighet

skall införas, att verksamheten på

kriminalvårdsanstalterna bör bedrivas på

visst sätt, att privata alternativ i olika

former skall kunna förekomma inom

kriminalvården samt att intagna som gör

framsteg skall belönas med olika förmåner

respektive att dessa skall minskas eller tas

bort vid misskötsamhet. Utskottet föreslår

att riksdagen avslår motionerna, och

utskottet hänvisar bl.a. till vidtagna

åtgärder inom kriminalvården och till att det

för närvarande pågår ett utredningsarbete

syftande till att utarbeta en ny

kriminalvårdslagstiftning. Jämför

reservationerna 2–5.

I motion Ju236 (m) begärs att regeringen lägger fram

ett förslag till en ny kriminalvårdslag. I motion

Ju349 (kd) anförs att svensk kriminalvård bör få en

ny inriktning samt att kriminalvårdens arbete bör

utvärderas och goda exempel tas till vara i

förändringsarbetet. I motion Ju353 (fp) anförs att

kriminalvårdens innehåll och inriktning bör förnyas,

bl.a. med hur kriminalvården i Kanada bedrivs som

förebild. I motion Ju378 (m) begärs en utredning om

inriktningen av den framtida kriminalvården. I samma

motion förordas också en möjlighet att privatisera

vissa kriminalvårdsanstalter. I motion Ju349 (kd)

anförs att kriminalvårdens mätmetoder och

analyskapacitet bör utvecklas och förstärkas samt

att forskningsarbete rörande sambandet mellan

kriminalvård och återfall i brottslighet bör

stimuleras.

I motion Ju228 (m) ges ett antal förslag på hur

verksamheten på kriminalvårdsanstalterna bör

bedrivas, bl.a. om självförvaltning och formerna för

ersättning till de intagna. I motion Ju258 (c)

efterfrågas ett bonussystem inom kriminalvården

enligt vilket en intagen belönas med olika förmåner

när denne följer sitt behandlingsprogram och att

sådana förmåner minskas eller tas bort vid

misskötsamhet. I motion Ju349 (kd) anförs att de

intagna, som ett led i frigivningsförberedelserna,

bör åläggas att ta större personligt ansvar för den

dagliga verksamheten på anstalten. I samma motion

förespråkas införande av ett anmärkningssystem för

vägran att lämna urinprov som kan leda till

senareläggning av villkorlig frigivning.

Regeringen beslutade den 10 oktober 2002 att en

parlamentariskt sammansatt utredning skulle

tillkallas med uppdrag att utarbeta förslag till en

ny kriminalvårdslag. Enligt kommittédirektiven (dir.

2002:90) har utredningen att göra såväl en

genomgripande översyn av regelverket i sak som att

se över den lagtekniska och språkliga utformningen.

Den nya kriminalvårdslagen skall omfatta

verkställigheten av samtliga kriminalvårdspåföljder,

såväl sluten kriminalvård (fängelse) som öppen sådan

(frivårdspåföljderna m.m.). Utredningen skall

redovisa sitt uppdrag till regeringen senast den 1

december 2004.

I utredningens uppdrag ingår bl.a. att överväga

hur man skall kunna åstadkomma ett mer utvecklat

system för positiv respektive negativ förstärkning

vid skötsamhet respektive misskötsamhet. Syftet med

sådan förstärkning är att öka möjligheterna att

påverka de dömdas beteende och öka deras incitament

för skötsamhet. Vidare skall utredningen överväga

hur de nya verkställighetsreglerna bäst utformas för

att tillvarata kunskap om vad som är verkningsfullt

för att uppnå olika resultat inom kriminalvården

samt för att dokumentera, följa upp och utvärdera

verksamheten i syfte att kunna utveckla

verksamheten, mäta resultat och göra riktiga

prioriteringar. Utredningen skall också överväga om

och i så fall på vilket sätt det är möjligt att

ställa högre krav på intagna när det gäller

vardagliga sysslor och eget ansvarstagande, t.ex.

genom införande av s.k. självförvaltning. Även

regleringen av de intagnas sysselsättningsplikt

skall övervägas av utredningen. Utredningen skall

också överväga hur regelverket bör vara utformat för

att säkerställa att kriminalvården har effektiva

verktyg att motverka kriminella nätverks aktiviteter

i anstalterna och även i övrigt hantera intagna som

utgör säkerhetsrisker eller annars har en negativ

inverkan på sin närmiljö. Särskild uppmärksamhet

skall därvid ägnas åt kriminalvårdens möjligheter

att kontrollera de intagnas kontakter med omvärlden,

utdela varningar och senarelägga tidpunkten för

villkorlig frigivning, besluta om placering i

avskildhet och användning av tvångsmedel.

I regleringsbrevet för kriminalvården avseende år

2003 anger regeringen som ett mål för

verksamhetsgrenen anstalt att antalet enheter med

själförvaltning skall öka samt ålägger regeringen

Kriminalvårdsstyrelsen att redovisa vidtagna

åtgärder för självförvaltning och resultatet av dem.

Från Kriminalvårdsstyrelsen har inhämtats att

verksamhet med s.k. självförvaltning för närvarande

bedrivs på tolv anstalter (bl.a. anstalterna

Storboda, Österåker, Viskan, Sagsjön, Skogome och

Mariestad) och omfattar sammanlagt drygt 200

anstaltsplatser. De flesta av de avdelningar som

bedriver verksamhet med självförvaltning startade

sin verksamhet under år 2002. Under åren 2003 och

2004 planeras start av verksamhet med

självförvaltning vid ett flertal ytterligare enheter

(bl.a. anstalterna Hall, Norrtälje, Asptuna,

Färingsö, Svartsjö och Åby).

Liknande yrkanden som de nu aktuella behandlades

av utskottet senast hösten 2001 (bet. 2001/02:JuU6

s. 5 f).

Utskottet instämmer i vad flera av motionärerna

anför om behovet av en översyn av lagstiftningen på

kriminalvårdsområdet och att det även kan finnas

anledning att överväga det konkreta innehållet i

kriminalvårdspåföljderna. Den nu tillsatta

utredningen har att göra en genomgripande översyn av

regelverket på området och på olika sätt överväga

åtgärder för att möjliggöra bl.a. sådant som

föreslås i flera av motionerna. Någon anledning för

utskottet att nu vidta åtgärder med anledning av

motionsyrkandena föreligger inte.

När det gäller tillämpning av självförvaltning kan

konstateras att kriminalvårdens myndigheter under

det senaste året påbörjat sådan verksamhet i en inte

obetydlig omfattning och att regeringen i

regleringsbrevet för år 2003 angett att antalet

enheter med självförvaltning skall öka, något som

också planeras inom kriminalvården.

Beträffande yrkandet i Ju378 om privatisering av

anstalter anser utskottet att fängelseverksamhet

inte lämpar sig att bedrivas i privat form. En annan

sak är att kriminalvården för vissa

bevakningsuppgifter, t.ex. bevakning vid sjukbesök

och liknande, bör kunna använda privata vaktbolags

tjänster. Anlitande av auktoriserade

bevakningsföretag i de sammanhangen är också möjligt

enligt 61a § KvaL.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion

Ju228 samt motionerna Ju236, Ju258, Ju349, Ju353,

Ju378 i nu behandlade delar.

Verkställighetsinnehållet m.m.

I detta avsnitt behandlar utskottet ett antal

motionsyrkanden rörande bl.a. förbättrade

frigivningsförberedelser, bättre

myndighetssamordning i samband med frigivning

och särskilda utslussningsboenden för

långtidsdömda. Utskottet hänvisar bl.a. till

nya föreskrifter på området och till den

översyn som för närvarande genomförs av

kriminalvårdslagstiftningen. Utskottet

föreslår att motionerna av-slås. Jämför

reservationerna 6–9. Vidare behandlas två

motionsyrkanden rörande samverkan kring och

kostnadsansvaret för s.k. § 34-placeringar.

Utskottet föreslår, med hänvisning till en

pågående kartläggning av problemen med § 34-

placeringar, att motionerna avslås. Jämför

reservationerna 10–11. Utskottet behandlar

också två yrkanden med förslag om krav på

farmakologisk behandling för villkorlig

frigivning av sexualbrottsdömda. Utskottet

föreslår att yrkandena avslås. Jämför

reservation 12 (m, kd). Vad härefter gäller

ett motionsyrkande som tar upp möjligheten

att ålägga rattfylleridömda att delta i

särskilda program innefattande konfrontation

med trafikoffer anför utskottet bl.a. att

sådan verksamhet redan idag är möjlig och

bedrivs. Jämför reservation 13 (fp, kd).

Utskottet tar också upp ett motionsyrkande om

särskilda program för spelberoende. Utskottet

föreslår, med hänvisning till att sådan

verksamhet redan bedrivs, att motionsyrkandet

avslås. Utskottet föreslår också att ett

yrkande om särskilda insatser för dyslektiker

inom kriminalvården avslås. Slutligen

behandlar utskottet ett motionsyrkande om

forskning om behandling av män som

misshandlar kvinnor. Utskottet föreslår,

bl.a. med hänvisning till befintligt och

kommande vårdinnehåll för denna grupp av

klienter, att motionsyrkandet av-slås. Jämför

reservation 14 (m).

Frigivningsförberedelser m.m.

I motion Ju349 (kd) anförs att vården på anstalt bör

inriktas på att den dömde skall få hjälp att komma

till rätta med sitt problematiska levnadsmönster och

att frigivningsprocessen måste förbättras. I motion

Ju258 (c) anförs att programverksamhetens innehåll

bör utformas efter de intagnas enskilda behov och

att individuella vårdplaner bör upprättas för dem. I

Ju349 (kd) begärs att regeringen skall vidta

erforderliga åtgärder för att tillse att

individuella behandlingsplaner upprättas för alla

intagna direkt när dessa kommer till anstalten. I

motion So251 (m) anförs att vårdprogram till

kriminalvården bör upphandlas från externa

vårdgivare. I motionerna Ju258 (c), Ju273 (fp),

Ju318 (s), Ju321 (s), Ju353 (fp), Ju384 (s), So363

(v) och So449 (v) framhålls behovet av en bättre

samordning mellan kriminalvården och andra

myndigheter, t.ex. socialtjänsten i kommunerna,

arbetsmarknadsmyndigheter samt hälso- och

sjukvården, vid planering och förberedelse av de

intagnas frigivning. Av vikt är, enligt

motionärerna, att den intagne vid frigivning kan

erbjudas en ordnad tillvaro med bl.a. försörjning,

boende och sysselsättning. I motion Ju258 (c) begärs

att särskilda former av utslussningsboende skall

inrättas för långtidsdömda.

Brottsförebyggande rådet har i rapporten Från

anstalt till livet i frihet – inför muck (BRÅ-

rapport 2000:20) undersökt bl.a. planering och

dokumentation av behandlingsinsatser samt

anstalternas hjälpinsatser inför frigivning. I

rapporten anför BRÅ att behandlingsplaneringen i

mindre än hälften av fallen som ingick i

undersökningen innehöll en planering som motsvarade

kraven. De flesta planer hade dock upprättats inom

föreskriven tid.

Enligt 33 § lagen (1974:203) om kriminalvård i

anstalt (KvaL) – en bestämmelse som trädde i kraft

den 1 oktober 2001 (SFS 2001:510, prop. 2000/01:76,

bet. JuU21) och är tänkt att gälla under en

försöksperiod om tre år – skall förberedelserna för

den intagnes frigivning, under den sista tiden i

anstalt, vara särskilt inriktade på konkreta

åtgärder för att underlätta övergången till ett liv

i frihet. Den intagnes bostads- och

sysselsättningssituation efter frigivningen samt

hans eller hennes behov av stöd- och

behandlingsinsatser efter frigivningen skall

utredas. Utredningen skall syfta till att den

intagne efter frigivningen i möjligaste mån skall ha

sin försörjning ordnad genom arbete eller på annat

sätt och att han eller hon skall ha tillgång till

bostad. Om den intagne behöver undervisning,

utbildning eller ekonomiskt, socialt eller

medicinskt stöd efter frigivningen skall åtgärder

vidtas så att dessa behov, så långt som möjligt, kan

tillgodoses. Förutsättningarna för att bevilja den

intagne frigång enligt 11 § KvaL, verkställighet

utanför anstalt enligt 33 a § KvaL eller vistelse

utanför anstalt enligt 34 § KvaL skall särskilt

övervägas under den sista tiden i anstalt. De nu

beskrivna förberedelserna skall ske i nära samverkan

med den intagne och i samarbete bl.a. med berörda

myndigheter.

Enligt 6 § förordningen (1974:248) om kriminalvård

i anstalt (KvaF) skall en behandlingsplan upprättas

för varje intagen. Planen skall, under

hänsynstagande till anstaltstidens längd och övriga

omständigheter, inriktas på åtgärder som är ägnade

att främja den intagnes anpassning i samhället och

som förbereder honom för tillvaron utanför

anstalten. Till ledning för upprättandet av

behandlingsplanen skall en behandlingsundersökning

utföras, i den mån erforderlig utredning inte redan

finns tillgänglig. De närmare föreskrifterna om

behandlingsplanering m.m. meddelas enligt 8 § KvaF

av Kriminalvårdsstyrelsen.

De nya reglerna i bl.a. 33 § KvaL följs upp i

Kriminalvårdsstyrelsens föreskrifter och allmänna

råd om planering av kriminalvårdspåföljd m.m. (KVVFS

2001:3). Där sägs bl.a. att planen för

verkställigheten är ett viktigt hjälpmedel för att

öka förutsättningarna för att den frigivne inte

återfaller i brott. Enligt 1 § i föreskrifterna

skall en ansvarig tjänsteman utses för upprättande

av planen. Den ansvarige tjänstemannen skall enligt

4 § fortlöpande följa upp arbetet enligt planen. De

allmänna råd som ansluter till 3 § innehåller

ingående anvisningar för den risk- och behovsprofil

som skall upprättas för den intagne samt hur en

individuell plan för verkställigheten bör utformas.

Planen bör, om möjligt, omfatta hela

verkställigheten i kriminalvården, vilket för

fängelsedömda innebär krav på en nära samverkan

mellan kriminalvårdens olika delar. Enligt 5 § skall

en särskild checklista för frigivning upprättas, av

vilken det skall framgå vem som har ansvar för vad i

frigivningsförberedelserna och utgöra en

dokumentation av dessa förberedelser. Enligt de

allmänna råd som ansluter till 5 § bör den intagnes

behov av bostad, arbete eller annan

försörjningsmöjlighet, utbildning, vård och/eller

behandling, stödjande nätverk samt möjligheter till

en meningsfull fritidssysselsättning särskilt

utredas. Det anges att det är särskilt viktigt att

så långt möjligt medverka till att den intagne har

försörjning och boende ordnat vid frigivningen.

Vidare anges i föreskrifterna – vilket också

överensstämmer med vad som följer av 33 § fjärde

stycket KvaL – att förberedelserna bör ske i nära

samverkan med den intagne, med frivården samt med

andra myndigheter, organisationer och enskilda

personer som kan främja den intagnes anpassning i

samhället.

Enligt uppgift från Kriminalvårdsstyrelsen har

omfattande utbildningsinsatser genomförts med

anledning av de nya föreskrifterna för

behandlingsplanering. Allteftersom utbildningen

genomförts har de nya planeringsrutinerna börjat

tillämpas på de lokala kriminalvårdsmyndigheterna.

På grund av bl.a. bristande resurser, överbeläggning

och hög personalomsättning har verksamheten på en

del myndigheter ännu inte kommit igång såsom önskat.

Kriminalvårdsstyrelsen bedriver även ett projekt

syftande till förbättrade frigivningsförberedelser.

I projektet utarbetas bl.a. förslag till åtgärder

och utarbetas riktlinjer syftande till att förbättra

utslussningen av de intagna. En åtgärd är att sprida

kunskap om metoder för nätverksarbete mellan

anstalten, frivård, andra myndigheter och

organisationer, i syfte att förbättra utslussningen

av de intagna. Tanken är att under år 2003 införa

sådant nätverksarbete som generell arbetsmetod inom

hela kriminalvården. Häri ingår även att utarbeta

riktlinjer för kriminalvårdens samarbete med ideella

organisationer. Projektgruppen utreder också

möjligheter till att inrätta särskilda

utslussningsanstalter.

BRÅ har fått regeringens uppdrag att utvärdera

bl.a. försöksverksamheten med intensifierade

frigivningsförberedelser. Uppdraget skall

slutredovisas senast den 1 april 2005.

I direktiven till den ovan nämnda utredningen med

uppdrag att utarbeta förslag till en ny

kriminalvårdslag pekar regeringen på betydelsen av

ett nära samarbete mellan den öppna och slutna

kriminalvården för att förhindra återfall i brott.

Lika viktigt är, enligt regeringen, att övriga

huvudmän i samhället, t.ex. för vård, behandling,

sysselsättning och boende, tar sitt ansvar och

deltar i ett aktivt samarbete med kriminalvården för

att ge de frigivna det stöd och den hjälp som de har

behov av. Vidare anför regeringen att strävan efter

att förebygga och förhindra brott talar för att

kontrollnivån under prövotiden för villkorlig

frigivning bör vara förhållandevis hög. Utredningen

ges i uppdrag att lämna förslag på hur innehållet i

den prövotid som löper efter villkorlig frigivning

kan utvecklas så att dessa syften uppnås.

Utskottet behandlade liknande yrkanden senast

hösten 2001 (bet. 2001/02: JuU6 s. 9 f).

Utskottet delar flera av motionärernas uppfattning

att planeringen av verkställigheten, liksom att den

får ett adekvat innehåll, i hög grad bidrar till att

förbättra förutsättningarna för den dömde att efter

frigivningen leva ett laglydigt liv. Utskottet kan

inte finna annat än att föreskrifterna på området

fått en ändamålsenlig utformning. Önskemålen om

behandlingsplaner får anses vara tillgodosedda med

de regler som finns på området. De nya reglerna

skall dessutom utvärderas av BRÅ. Härtill kommer den

breda översyn av kriminalvårdslagstiftningen som för

närvarande genomförs och som har att i alla

avseenden beakta hur verkställigheten kan anpassas

så att den förebygger återfall i brott. Den

verksamhet med självförvaltning som startats på ett

flertal anstalter torde också vara betydelsefull för

att möjliggöra att de intagna skapar sig en ordnad

tillvaro efter frigivningen.

När det gäller konkreta åtgärder för att förbereda

den intagnes frigivning, såsom att medverka till att

den intagne har bl.a. bostad och försörjning ordnad

vid frigivningen, instämmer utskottet i vad ett

antal av motionärerna anför om att kriminalvården

måste bli bättre på att samordna sådana

frigivningsförberedelser med andra myndigheter och

organisationer. Enligt nu gällande föreskrifter

skall så också ske. Kriminalvårdens åtgärder med att

utarbeta metoder för arbete i nätverk framstår som

mycket lovvärda för att ge anstalterna bättre

verktyg i detta arbete. Några särskilda åtgärder

från riksdagens sida med anledning av de nu berörda

motionerna är emellertid inte påkallade.

Riksdagen bör avslå motionerna Ju258, Ju273,

Ju318, Ju321, Ju349, Ju353, Ju384, So251, So363 och

So449 i nu berörda delar.

Ansvaret för § 34-placeringar

Enligt 34 § KvaL kan en intagen få tillstånd att

vistas utanför anstalten om han då kan bli föremål

för särskilda åtgärder som kan antas underlätta hans

anpassning i samhället, t.ex. vård eller behandling

mot narkotikamissbruk. Kriminalvården skall bära

kostnadsansvaret för en intagen som placeras i vård

utanför anstalten. Vid dagen för frigivning från

fängelsestraffet övergår betalningsansvaret till

kommunen, som skall bära kostnaden till

behandlingstidens slut. Placeringen måste därför

oftast planeras tillsammans med och godkännas av

betalningsansvarig kommun som också ombeds lämna

skriftliga ansvarsförbindelser för vårdkostnaderna

efter frigivningen.

Frågan om betalningsansvaret för § 34-

placeringarna och svårigheterna att få med

socialtjänsten i planeringen av desamma har länge

varit ett problem. Många kommuner har varit

tveksamma att ta på sig ett sådant kostnadsansvar,

särskilt i fall då man inte känner klienten sedan

tidigare eller i fall då man tidigare flera gånger

beviljat vårdinsatser för klienten.

I motion Ju258 (c) efterfrågas en förbättrad

samverkan mellan kriminalvård och kommuner kring

s.k. § 34-placeringar. I motion Ju349 (kd) begärs

att kostnadsansvaret för vård och behandling i

samband med sådan placering överförs på staten.

Frågan om kostnadsfördelningen mellan

kriminalvården och kommunerna har utretts vid flera

tillfällen under senare år. Fängelseutredningen

föreslog att kriminalvården skulle få ta över hela

kostnadsansvaret för att på så sätt lösa problemet

(SOU 1993:76). Flera remissinstanser, liksom

regeringen, motsatte sig detta förslag då man var

rädd för att detta skulle innebära att kommunerna

skulle frånträda sitt ansvar för missbrukarvården.

Narkotikakommissionen föreslog för sin del att

kriminalvården skulle ges möjlighet att genomföra

§ 34-placeringar även utan ansvarsförbindelse från

den intagnes kommun och att kriminalvården skulle

ikläda sig ett kostnadsansvar för dessa placeringar

även efter den villkorliga frigivningen. Ordningen

var endast tänkt att tillämpas då ingen annan utväg

stod till buds och skulle pågå under en tvåårig

försöksperiod. Kriminalvårdsstyrelsen skulle

därefter till regeringen redovisa sina erfarenheter

när det gäller art, omfattning, utveckling och

kostnader (SOU 2000:126). Även detta förslag har

mött viss kritik.

I propositionen Nationell narkotikahandlingsplan

(prop. 2001/02:91) lämnades inga konkreta förslag

till hur problemet med § 34-placeringar skall lösas.

Utgångspunkten för det fortsatta arbetet skulle dock

enligt regeringen vara att samhället skall se till

att den som har behov av det skall kunna få adekvat

vård. Genom beslut den 25 april 2002

(Ju2002/3054/KRIM) gav regeringen

Kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag att genomföra en

särskild satsning på att bekämpa narkotikamissbruket

bland kriminalvårdens klienter. I uppdraget ingår

även att kartlägga omfattningen och typen av problem

som hindrar placeringar utanför anstalt med stöd av

34 § KvaL. Kriminalvårdens kartläggning skall

presenteras senast den 1 oktober 2003.

Som utskottet vid tidigare behandling av liknande

yrkanden anfört (bet. 2001/02:JuU5y s. 12 f) är §

34-placeringar ett bra instrument för att få

narkotikamissbrukare i lämplig vård under

verkställigheten. För att kunna ge den intagne bästa

möjliga behandling är det angeläget att

behandlingsplaneringen görs i samarbete med

socialtjänsten i den intagnes hemkommun, detta för

att ta till vara erfarenheterna där och för att

uppnå kontinuitet i vården. Möjligheten att

genomföra § 34-placeringar är i själva verket

central för att kriminalvården skall ha möjlighet

att arbeta utifrån ett behandlingsperspektiv. Det

uppdrag som Kriminalvårdsstyrelsen har fått är av

största vikt för att komma till rätta med problemet

med § 34-placeringarna. Arbetet härmed bör inte

föregripas. Utskottet avstyrker därför bifall till

motionerna Ju258 och Ju349 i nu behandlade delar.

Behandling av sexualbrottsdömda

I motionerna Ju349 och A242 (båda kd) anförs att

krav på farmakologisk och annan typ av behandling

bör kunna uppställas för villkorlig frigivning av

vissa sexualbrottsdömda personer.

Såvitt gäller själva behandlingen inom

kriminalvården finns bestämmelser i KvaL. En intagen

skall enligt 10 § KvaL ges möjlighet till lämplig

sysselsättning som främjar utsikterna för honom att

efter frigivningen inordna sig i samhället, t.ex.

särskilt anordnad verksamhet som syftar till att

motverka brott. En intagen som har behov av

medicinskpsykologisk eller någon annan särskild

behandling skall också beredas sådan, om det kan ske

med hänsyn till anstaltstidens längd och den

intagnes förutsättningar.

Enligt 12 § KvaL är en intagen normalt skyldig att

delta i den verksamhet och ha den sysselsättning som

anvisas honom. Det är således obligatoriskt att

delta i anvisad programverksamhet. Medicinsk

behandling däremot kan, liksom eljest i samhället,

normalt endast ges på frivillig grund. Undantag från

denna huvudregel är den behandling som kan ske med

stöd av lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.

Kriminalvårdsstyrelsen har beslutat att verksamhet

för behandling av sexualbrottsdömda skall bedrivas i

fyra sexualbrottsenheter. Varje enhet innehåller

avdelning för risk- och behovsbedömning, sluten

avdelning, öppen avdelning samt samverkan med

frivården. De anstalter som ingår i dessa

sexualbrottsenheter är Kristianstad, Härnösand,

Viskan, Skogome, Smälteryd, Norrtälje och Tillberga.

Tanken är bl.a. att dessa sexualbrottsenheter

geografiskt skall täcka upp hela Sverige samt att

samtliga sexualbrottsdömda skall genomgå särskilda

program och erbjudas behandling.

Utskottet har vid flera tillfällen haft att ta

ställning till motionsyrkanden med liknande innehåll

som de nu aktuella. Vid motionsbehandling i februari

2001 anförde utskottet bl.a. att ett system med

farmakologisk behandling knappast kan ges annan

räckvidd än under tiden för villkorlig frigivning

och att det, som all annan medicinsk behandling,

torde kräva noggrann kontroll och uppföljning. Mot

bakgrund av bl.a. de begränsningar som gäller för

vård under tvång ansåg utskottet att andra metoder

borde väljas för att minska risken för återfall i

den aktuella typen av brott. Här var det – anförde

utskottet – möjligt att farmakologisk behandling om

den ges på frivillig grund i vissa fall kan vara

till nytta (bet. 2000/01:JuU12 s. 6 f).

När utskottet i november 2001 ånyo behandlade

liknande yrkanden höll utskottet fast vid sitt

ställningstagande från föregående behandling (bet.

2001/02:JuU6 s. 7 f).

Utskottet står alltjämt fast vid sitt tidigare

ställningstagande i frågan. Riksdagen bör avslå

motionerna Ju349 och A242 i nu behandlade delar.

Behandling av rattfylleridömda

I motion T459 (kd) anförs att rattfylleridömda bör

kunna dömas att delta i särskilda program

innefattande konfrontation med trafikoffer.

Enligt vad som inhämtats från

Kriminalvårdsstyrelsen bedrivs programverksamhet för

rattfylleridömda på anstalterna Östragård, Rostorp

och Sörbyn. Från anstalten Östragård har intresse

att få starta behandlingsverksamhet innefattande

konfrontation med trafikoffer framförts. Något

beslut om sådan verksamhet har emellertid inte

fattats. Ett stort antal frivårdsenheter har

tidigare haft programverksamhet för

rattfylleridömda. På vissa frivårdsenheter, bl.a. i

Kalmar, bedrivs också verksamhet med konfrontation

mellan rattfylleridömda och trafikoffer.

Utskottet ifrågasätter inte att påverkansmodeller

innefattande konfrontation mellan rattfylleridömda

och trafikoffer i vissa fall kan vara verkningsfulla

för att ge gärningsmannen ökad insikt om brottets

allvar och därmed leda till minskad risk för att

denne återfaller i rattfylleribrott. Något hinder

mot att i dagsläget bedriva en sådan typ av

behandling torde inte föreligga, och sådan

verksamhet förekommer också inom kriminalvården.

Utskottet ser inga nackdelar med detta

behandlingsinslag på frivillighetens grund. Motion

T459 i nu behandlad del får anses tillgodosedd och

bör avslås av riksdagen.

Övrigt

I motion Ju258 (c) begärs särskilda program för

intagna som dömts för brott som sammanhänger med

spelmissbruk.

På kriminalvårdsanstalterna Skänninge och Skenäs

bedrivs sedan en kortare tid tillbaka en

programverksamhet för spelberoende. Kriminalvården

samarbetar också med två behandlingshem för

spelberoende och med en klientorganisation.

Motionsyrkandet får anses tillgodosett genom den

startade programverksamheten för spelberoende.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion Ju258

i nu behandlad del.

I motion Ub292 (c) anförs att intagna som har läs-

och skrivsvårigheter bör erbjudas särskild

utbildning.

Enligt 10 § KvaL skall en intagen under arbetstid

ges möjlighet till bl.a. arbete, undervisning och

utbildning. Några i övrigt tvingande

författningsföreskrifter om vilken form av

klientutbildning den intagne skall erbjudas finns

inte. I regleringsbreven för åren 2001 och 2002

angav regeringen som ett mål för verksamheten att

kriminalvården skall förstärka inslaget av

grundläggande och teoretisk utbildning så att alla

intagna som har behov av det erbjuds grundskole- och

gymnasieutbildning. I regleringsbrevet för år 2003

återfinns inte något motsvarande verksamhetsmål.

Däremot ger regeringen Kriminalvårdsstyrelsen i

uppdrag att – som ett led i strävandena att utveckla

innehållet i sysselsättningen för de intagna på

anstalt – bl.a. göra en bedömning av behovet hos de

intagna av grundskole- och gymnasieutbildning samt

lämna förslag till hur detta på bästa sätt kan

tillgodoses. Kriminalvårdsstyrelsen har under de

senaste åren lagt en större tyngd på

programverksamhet med grundskole- och

gymnasieutbildning för de intagna.

Kriminalvårdsstyrelsen slutförde under våren 2002

en intern utredning om insatserna för

klientutbildning. I rapporten finns bl.a. förslag om

att kriminalvården skall anställa lärare i stället

för att upphandla lärartjänster och att ett antal

kommunala rektorer skall anlitas för att möjliggöra

betygssättning av de intagna. En försöksverksamhet

med anställda lärare har inletts på några anstalter.

Kriminalvårdsstyrelsen har i samband därmed inlett

ett samarbete med Centrum för flexibelt lärande

(f.d. Statens skola för vuxna). Tanken är att

Centrum för flexibelt lärande skall ta hand om det

pedagogiska ansvaret för de av kriminalvården

anställda lärarna och också inneha

rektorsfunktionen. Vidare har ett försök med

Internetbaserad distansutbildning inletts på fem

anstalter.

Enligt en vid Linköpings universitet genomförd

undersökning är förekomsten av dyslexi endast

marginellt större bland intagna i anstalt än bland

populationen i stort. Enligt vad som inhämtats från

Kriminalvårdsstyrelsen bedrivs riktat arbete mot

intagna med dyslexi endast på några anstalter, där

specialintresserade lärare finns.

Utskottet vill poängtera att kriminalvården har en

viktig roll i att ge de intagna grundläggande

skolutbildning på grundskole- och gymnasienivå. Häri

ligger också att stärka de intagnas läs- och

skrivkunskaper. Som framgått satsar kriminalvården

också på detta. Utskottet förutsätter att intagna

med dyslexi eller andra läs- och skrivsvårigheter

får den hjälp de behöver inom ramen för den

verksamheten. Någon åtgärd med anledning av motion

Ub292 behövs inte, varför motionen bör avslås i nu

behandlad del.

I motion Ju250 (m) anförs att forskning om

behandling av män som misshandlar kvinnor bör

stimuleras.

Kriminalvårdsstyrelsen har på regeringens uppdrag

kartlagt vilka program som används för behandling av

män som har dömts för våldsbrott mot kvinnor.

Programmen genomförs huvudsakligen i samtalsform i

grupp och ofta i samarbete med polis och

socialtjänst. Problematiken tas även upp i sex- och

samlevnadskurser och i gruppsamtal om relationer vid

anstalter som har allmänna våldsbrottsprogram.

Kriminalvården har vidare inlett ett samarbete med

brittiska Home Office. Detta samarbete syftar till

att utveckla nationella program anpassade för

personer som dömts för våld i nära relationer. Tre

anstalter har inlett en försöksverksamhet med sådana

våldsprogram. Kriminalvårdsstyrelsen räknar med att

översätta program- och teorimanualer samt börja

utbilda personal under våren 2003 för att därefter

kunna starta programverksamhet i större skala.

Enligt utskottets mening är det angeläget att män

som dömts för misshandel mot kvinnor erbjuds adekvat

behandling inom kriminalvården. Utskottet kan också

konstatera att kriminalvården bedriver vård i olika

former för denna grupp av klienter och att

ansträngningar görs för att införa nya nationella

program för denna grupp. Kriminalvården strävar

också efter att all programverksamheten skall vara

forskningsbaserad. Ett särskilt uttalande från

riksdagen om forskning på området kan inte anses

påkallat. Utskottet föreslår att riksdagen avslår

motion Ju250 i nu behandlad del.

Kvinnor inom kriminalvården m.m.

I detta avsnitt behandlar utskottet

motionsyrkanden rörande kvinnors situation

inom kriminalvården och deras särskilda

behov. Utskottet delar motionärernas

uppfattning att kvinnor har andra behov än

män på de områden som här är aktuella.

Utskottet hänvisar dock till pågående

utvecklingsarbete och föreslår att riksdagen

avslår motionerna. Jämför reservation 15 (fp,

c). Utskottet behandlar också ett

motionsyrkande om att anstalterna i större

utsträckning bör anpassas efter barns och

föräldrars behov av umgänge. Utskottet

hänvisar till att ett antal besökslägenheter

inrättats vid landets anstalter samt att

minst ett besöksrum vid varje anstalt och

häkte anpassats efter barns behov. Utskottet

föreslår att riksdagen avslår

motionsyrkandet. Jämför reservation 16 (kd).

Kvinnors särskilda behov

I motionerna Ju258 (c) och Ju353 (fp) anförs att de

särskilda behov som kvinnor intagna i anstalt har

bör uppmärksammas. Det rör enligt motionärerna bl.a.

de intagnas behov av kontakt med sina barn och deras

särskilda behov av rehabilitering och utbildning. I

motion Ju264 (v) anförs att särskilda

behandlingsprogram inriktade på kvinnors särskilda

behov bör utarbetas inom kriminalvården. I motion

Ju273 (fp) begärs att särskilda stödprogram för

kvinnor inom kriminalvården utarbetas, att särskilda

insatser görs för att erbjuda yrkesutbildning för

kvinnor intagna i kriminalvårdsanstalt samt att

kvinnorna erbjuds adekvat krishantering och social

rehabilitering.

Kriminalvårdsstyrelsen har utfärdat särskilda

riktlinjer för fängelsedömda kvinnor. Riktlinjerna,

som gäller sedan den 1 juni 1998, behandlar bl.a.

frågan om verkställighetsinnehållet för kvinnor i

anstalt. Enligt riktlinjerna skall programmen för

kvinnor, i likhet med verksamheten för män, omfatta

arbete, utbildning och speciella program som syftar

till att bearbeta kriminalitet och drogproblematik,

s.k. brotts- och missbruksrelaterade program.

Programmen skall uppfylla de krav och riktlinjer som

gäller inom respektive område. För kvinnorna skall

programmen anpassas till kvinnors särskilda behov:

arbete, utbildning, föräldraskap, hälsa och ett

oberoende liv. Särskilda föräldraprogram skall

erbjudas intagna kvinnor. För att stärka kvinnornas

självkänsla och identitet i kvinnorollen skall de

vidare erbjudas brottsrelaterade program inriktade

på bl.a. könsroller, jämställdhet och

konflikthantering.

Av riktlinjerna följer också att den personal som

arbetar med intagna kvinnor skall ha särskild

kompetens. Personalen skall bl.a. ha kunskaper om

kvinnors särskilda behov och krav i ett biologiskt,

socialt och psykologiskt perspektiv, rollen som

kvinna och mor, kvinnors drogmissbruk och

kriminalitet och kvinnan som offer vid sexuellt,

psykiskt och fysiskt våld. Återkommande

kompetensutveckling bör ges personalen inom dessa

områden.

I rapporten Kvinnor i anstalt (december 2000)

redovisas en uppföljning och förslag till

vidareutveckling av riktlinjerna. Vissa av förslagen

i rapporten har föranlett åtgärder. Bland annat har

de anstalter där det finns kvinnliga intagna bildat

ett nätverk för samarbete kring bl.a. frågor om

placering av kvinnliga fångar och planering av

verkställigheten för dem samt om programinnehåll.

Nätverket leds från Kriminalvårdsmyndigheten i

Örebro. Vidare har verksamhet med självförvaltning

inletts på hela anstalten Sagsjön. Även på

Färingsöanstalten planeras för självförvaltning på

hela anstalten.

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen

uttalat sig i frågor rörande kvinnors situation inom

kriminalvården, senast i november 2001 (bet.

2001/02: JuU6 s. 11 f). Utskottet konstaterade då

att kvinnornas situation inom kriminalvården

uppmärksammats på flera håll, bl.a. genom att sådana

åtgärder som redovisas härovan vidtagits och

planeras inom kriminalvården. Utskottet anförde

också att det i flera hänseenden finns anledning att

beakta att kvinnor har andra behov än män på de

aktuella områdena. Utskottet ansåg det inte påkallat

med någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet ser det nybildade nätverket mellan

kvinnoanstalterna som någonting mycket positivt.

Härigenom kan ett kunskaps- och erfarenhetsutbyte

ske mellan anstalterna. Nätverket torde också ge

bättre förutsättningar för att utarbeta och följa

uppgjorda vårdplaner för intagna kvinnor och

därigenom bättre anpassa dem för ett liv i frihet

utan kriminalitet och droger. Det är också mycket

positivt att en betydande del av anstaltsplatserna

för kvinnor inrättats med självförvaltning eller

kommer att innefatta sådan verksamhet. Utskottet

vidhåller i övrigt vad som tidigare anförts i frågan

och kan inte heller nu finna det påkallat med någon

särskild åtgärd från riksdagens sida. Riksdagen bör

således avslå motionerna Ju258, Ju264, Ju273 och

Ju353 i nu behandlade delar.

Barn till intagna

I motion Ju349 (kd) anförs att anstalterna i större

utsträckning bör anpassas efter barns och föräldrars

behov av umgänge.

I rapporten Barn med frihetsberövade föräldrar

(1998) redovisade Socialstyrelsen och

Kriminalvårdsstyrelsen ett regeringsuppdrag att se

över förhållandena för barn vars föräldrar är

intagna i häkte eller anstalt samt att lämna förslag

till förändringar av gällande författningar och de

andra åtgärder som översynen kunde ge anledning

till. Till följd av rapporten erhöll kriminalvården

för budgetåret 2000 ett extra anslag om 3 miljoner

kronor för särskilda insatser för barn med

frihetsberövade föräldrar.

Från Kriminalvårdsstyrelsen har utskottet inhämtat

att det skapats besökslägenheter vid samtliga slutna

enheter för kvinnor och vid två av de fyra öppna

enheterna för kvinnor. På totalt tio av de slutna

anstalterna för män har besökslägenheter inrättats.

Härutöver har varje häkte och anstalt inrett minst

ett besöksrum med tanke på barns besök.

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen

behandlat motionsyrkanden rörande situationen för

barn med frihetsberövade föräldrar. Senast var i

samband med behandlingen av statsbudgeten för år

2002 (bet. 2001/02:JuU1 s. 94 f).

Som utskottet framhållit tidigare befinner sig

barn med föräldrar på anstalt i en svår situation.

Med hänsyn till dessa barns bästa är det angeläget

att de ges efter omständigheterna bästa möjliga

förutsättningar att utöva umgänge med sin intagna

förälder. Utskottet ser därför med

tillfredsställelse att det nu skapats ett antal

besökslägenheter på anstalterna samt att besöksrum

anpassats med tanke på barns besök. Motionsyrkandet

får härigenom anses tillgodosett. Riksdagen bör

avslå motion Ju349 i nu behandlad del.

Placering av långtidsdömda

I detta avsnitt behandlar utskottet ett

motionsyrkande som går ut på att det bör

inrättas särskilda mottagningsenheter för

långtidsdömda. Utskottet hänvisar till en

aviserad översyn av de långtidsdömdas

situation, och utskottet föreslår att

riksdagen avslår motionsyrkandet. Jämför

reservation 17 (v).

I motion Ju265 (v) begärs en utredning av hur

långtidsdömda bör placeras under den första delen av

verkställigheten och hur verksamheten under den

tiden bör utformas. Motionärerna anför att särskilda

mottagningsenheter bör inrättas för långtidsdömda på

vilka de skall vistas under den första delen av

verkställigheten. Motionärerna framhåller vidare att

många långtidsdömda inte har erfarenhet av

kriminalvården och därför har ett särskilt behov av

stöd.

Sedan april 1997 har ett samordnat kvalificerat

mottagningsförfarande införts på riksmottagningen

vid anstalten Kumla. På riksmottagningen placeras

alla dömda män med en verkställbar dom om sammanlagt

lägst fyra års fängelse. Under den intagnes vistelse

på riksmottagningen tas en individuell risk- och

behovsprofil fram. Profilerna utgör sedan en del av

det beslutsunderlag som ligger till grund för beslut

om särskilda villkor för den intagne. Motsvarande

förfarande för långtidsdömda kvinnor genomförs på

anstalten Hinseberg.

Den 1 mars 2001 öppnade Kriminalvårdsmyndigheten

Kumla en avdelning med 24 platser för livstidsdömda.

Utskottet har inhämtat att Kriminalvårdsstyrelsen

har tillsatt en utredning av de långtidsdömdas

situation. Den avses bl.a. lämna förslag rörande

indelningen av verkställigheten i olika faser från

intagning till frigivning. Utredningen beräknas bli

klar i mars 2003.

Utskottet har behandlat liknande yrkanden flera

gånger tidigare, senast i november 2001 (bet.

2001/02:JuU6 s. 14). Utskottet framhöll därvid att

de långtidsdömdas situation inom kriminalvården är

värd uppmärksamhet. Utskottet anförde att behoven

vad gäller säkerhet och behandlingsinnehåll samt

erfarenheten av kriminalvård varierar kraftigt

mellan de intagna. Utskottet såg därför med

tillfredsställelse på utredningen inom

kriminalvården om de långtidsdömdas situation och

konstaterade att de frågor som motionärerna tog upp

kommer att behandlas i utredningen, varför någon

åtgärd från riksdagens sida inte behövdes.

Utskottet har ingen annan uppfattning i frågan nu.

Det aviserade utredningsresultatet bör avvaktas

innan några ställningstaganden görs på området.

Riksdagen bör avslå motion Ju265 i nu behandlad del.

Åtgärder mot införsel av droger

I detta avsnitt behandlar utskottet

motionsyrkanden rörande åtgärder för att

förhindra att droger förs in på anstalter och

häkten. Utskottet delar motionärernas

uppfattning att kraftfulla åtgärder måste

vidtas för att komma till rätta med problemet

med förekomsten av droger inom

kriminalvården. Utskottet hänvisar bl.a. till

en önskan om bibehållen öppenhet samt till

pågående arbete inom kriminalvården och

föreslår att riksdagen avslår motionerna.

Jämför reservationerna 18–19.

I motion Ju281 (m) begärs att särskilda besöksrum

med glasruta som skiljer intagen och besökare åt

införs på vissa anstalter. I samma motion begärs att

kontroll av inpasserande på anstalterna skall ske

med hjälp av narkotikahundar.

I propositionen Nationell narkotikahandlingsplan

(prop. 2001/02:91, bet. 2001/02:SoU15, bet.

2001/02:JuU5y, rskr. 2001/02:193) underströk

regeringen att kriminalvården har en viktig funktion

att fylla i samhällets insatser mot

narkotikamissbruket. Utgångspunkten skall enligt

regeringen vara att intagna utan narkotikaproblem

inte skall behöva komma i kontakt med narkotika, att

missbrukare avskärs från tillförsel av narkotika och

att intagna förhindras att bedriva narkotikahandel

inom häktena och anstalterna samt ute i samhället.

För att åstadkomma en narkotikafri miljö krävs

enligt regeringen en kombination av kraftfulla

motivations- och behandlingsinsatser och väl avvägda

kontrollåtgärder. Regeringen aviserade i

propositionen 100 miljoner kronor under tre år till

en särskild narkotikasatsning inom kriminalvården.

Förutom omfattande insatser för identifiering,

motivering och behandling av intagna med

missbruksproblem angav regeringen att särskilda

insatser skall göras för att kraftigt minska

införseln av narkotika, bl.a. genom att ytterligare

öka kunskapen och utveckla metoder för att förhindra

att narkotika förs in på häkten och anstalter.

Propositionen behandlades i riksdagen av

socialutskottet (bet. 2001/02: SoU15), som

tillstyrkte förslaget. I yttrande till

socialutskottet behandlade justitieutskottet

liknande yrkanden som de nu aktuella (bet.

2001/02:JuU5y s. 13 f). Utskottet framhöll därvid

att bestämmelserna om de kontrollåtgärder som kan

vidtas inom såväl häkten och anstalter som frivården

i allt väsentligt är ändamålsenligt utformade. Även

om man kunde konstatera att regelverket ger goda

möjligheter att genom kontroll förhindra att

narkotika förs in i anstalterna, förekommer sådan

införsel i en på vissa håll ganska utbredd

omfattning. Utskottet välkomnade därför ett uppdrag

som Kriminalvårdsstyrelsen skulle få att ytterligare

öka kunskapen och utveckla metoder för att förhindra

att narkotika förs in på häkten och anstalter.

Utskottet ansåg att någon ökad slutenhet av

anstalterna inte borde tillgripas, även om det

skulle kunna förhindra en del av narkotikainflödet,

eftersom öppenheten är avgörande för att minska de

skadliga följderna av frihetsberövandet och för att

främja den intagnes anpassning i samhället.

Beträffande frågan om besök under sådana

förhållanden att den intagne och den besökande inte

kan överlämna föremål till varandra (den s.k.

glasrutan) hänvisade utskottet till det av

regeringen aviserade uppdraget till

Kriminalvårdsstyrelsen att utreda vad det finns för

hjälpmedel som kan användas i arbetet för att

förhindra införsel av narkotika, i vilken mån de

olika hjälpmedlen kan bidra till att personalen kan

användas till andra uppgifter än kontroll och

övervakning samt vilken kostnad användningen av

hjälpmedlen kan leda till. Med hänvisning till det

aviserade uppdraget ansåg utskottet att

motionsyrkandena i denna del var tillgodosedda.

Genom beslut den 25 april 2002 (Ju2002/3054/KRIM)

gav regeringen Kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag att

genomföra en särskild satsning på att bekämpa

narkotikamissbruket bland kriminalvårdens klienter.

I uppdraget ingick också bl.a. att öka kunskapen och

utveckla metoderna för att förhindra att narkotika

förs in på häkten och anstalter. Uppdraget i den

delen skall redovisas senast den 1 oktober 2003.

Kriminalvårdsstyrelsen antog i sin tur den 18 juni

2002 en handlingsplan för en särskild satsning på

narkotikabekämpning m.m. inom kriminalvården (dnr

2002-005943). Handlingsplanen anger tydliga

riktlinjer och ramar för den verksamhet som skall

bedrivas vid de lokala kriminalvårdsmyndigheterna

som deltar i den särskilda narkotikasatsningen. För

att minska införseln och förekomsten av narkotika på

anstalter och häkten skall sex narkotikahundar

anskaffas till kriminalvården. Samtliga hundar

beräknas enligt Kriminalvårdsstyrelsen vara

verksamma från andra kvartalet 2003.

Utskottet behandlade liknande yrkanden även i

samband med behandling av budgetpropositionen för år

2003 (bet. 2002/03:JuU1 s. 96 f).

Utskottet instämmer i vad motionärerna anför om

betydelsen av att förhindra införsel av narkotika på

anstalter och häkten. Den ovan nämnda satsningen mot

narkotika på anstalterna innebär också att stora

insatser nu görs för att komma till rätta med den

problematiska narkotikasituationen inom

kriminalvården. När det gäller yrkandet om besök

under sådana förhållanden att den intagne och den

besökande inte kan överlämna föremål till varandra,

t.ex. genom åtskillnad med hjälp av en glasruta,

anser utskottet generellt sett – i likhet med vad

utskottet vid tidigare behandling av liknande

yrkanden anfört – att någon ökad slutenhet av

anstalterna inte bör tillgripas. Öppenhet och en

under omständigheterna naturlig kontakt med anhöriga

är av avgörande betydelse för att minska de skadliga

följderna av frihetsberövandet och för att främja

den intagnes anpassning i samhället. Som anförts

ovan skall Kriminalvårdsstyrelsen senast den 1

oktober 2003 redovisa ett uppdrag från regeringen

att öka sin kunskap om problematiken och utveckla

metoder för att förhindra att narkotika förs in på

häkten och anstalter. I avvaktan härpå bör några

definitiva ställningstaganden inte göras.

Begäran om anskaffning av narkotikahundar till

kriminalvården får anses tillgodosedd genom beslutet

om anskaffning av sex sådana hundar.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion

Ju281 i nu behandlade delar.

Permissioner

I detta avsnitt behandlar utskottet tre

motionsyrkanden som går ut på att elektronisk

övervakning, bl.a. med användande av GPS-

teknik, bör användas vid permissioner och

frigång. Utskottet behandlar också ett

motionsyrkande om att de intagna inte skall

få disponera sitt pass under permissioner.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår

motionsyrkandena. Utskottet hänvisar därvid

till en genomförd uppstramning av

permissionsreglerna samt till befintliga

möjligheter att på olika sätt kontrollera en

intagen under permission och frigång. Jämför

reservation 20 (m, kd).

I motionerna Ju262 (m), Ju298 (s) och Ju349 (kd)

framförs yrkanden om att elektronisk övervakning,

bl.a. med hjälp av GPS-teknik, bör komma till

användning vid permissioner för att förhindra

rymningar och att teknikutvecklingen på området bör

stimuleras. I motion Ju349 anförs att de intagnas

pass alltid skall tas om hand vid permissioner och

att det inte skall vara möjligt för intagna att

kvittera ut ett nytt pass före en permission.

För att underlätta anpassningen i samhället kan en

intagen enligt 32 § första stycket KvaL beviljas

tillstånd att lämna anstalten för viss kort tid

(normalpermission), om det inte finns påtaglig fara

för fortsatt brottslig verksamhet eller avsevärd

fara för annat missbruk. Vid denna bedömning skall

särskilt beaktas om den intagne nyttjat eller

förfarit olagligt med narkotika inom anstalten eller

utan giltigt skäl vägrat att lämna urinprov.

Permission får enligt 32 § andra stycket också

beviljas om någon annan särskild anledning

föreligger (särskild permission).

För permission får ställas de villkor som anses

erforderliga beträffande vistelseort,

anmälningsskyldighet eller annat. Om noggrann

tillsyn behövs kan det föreskrivas att den intagne

under permissionen skall stå under bevakning.

I fråga om permissioner gäller dessutom vissa

kvalifikationstider. Sålunda bör enligt 12 § första

stycket KvaF den som dömts till minst två års

fängelse inte utan särskilda skäl beviljas

permission innan han har avtjänat sex månader av

straffet.

Med anledning bl.a. av kritik från

Riksrevisionsverket i rapporten Effektivare

kriminalvård, en hindersanalys (RRV 1999:27)

tillsatte Kriminalvårdsstyrelsen en arbetsgrupp inom

kriminalvården för att se över den praktiska

tillämpningen av gällande regler för utevistelser

och, i mån av behov, föreslå erforderliga

förändringar i regelverket.

Arbetsgruppen redovisade i januari 2000 sitt

uppdrag i rapporten Långtidsdömdas utevistelser. Av

rapporten framgår att det fanns brister i det

dåvarande regelverket samt i fråga om den praktiska

tillämpningen av detta. Sammanfattningsvis ansågs

att lagstiftningen på området var

tillfredsställande, men att Kriminalvårdsstyrelsens

föreskrifter i vissa delar borde arbetas om.

Arbetsgruppens främsta kritik rörde dock den

praktiska tillämpningen av regelverket samt brister

i intern kontroll och uppföljning. Permissioner hade

i många fall beviljats slentrianmässigt, och

särskilda permissioner hade ibland beviljats för

tveksamma ändamål. I många fall hade särskilda

villkor för utevistelserna saknats trots att de hade

behövts. Härtill kom att kontrollen av de intagna

varit bristfällig. Kriminalvården hade i ett flertal

fall haft dålig kännedom om under vilka förhållanden

den intagne tillbringat permissionen. Någon mer

ingående uppföljning efter genomgången permission

hade inte skett utan i regel hade endast drogfrihet

och färdhandlingar kontrollerats vid återkomsten

till anstalten. Enligt arbetsgruppen krävdes det en

stramare tillämpning, bättre kontroll och minskad

volym av utevistelser. En rad åtgärder föreslogs,

bl.a. att lokala och regionala chefer omedelbart

skulle ges i uppdrag att snarast göra en genomgång

av samtliga intagnas utevistelser och därvid

särskilt kontrollera att regelsystemet tillämpades

korrekt.

Kriminalvårdsstyrelsen har härefter omarbetat sina

föreskrifter om permissioner. Nu gällande

föreskrifter och allmänna råd (KVVFS 2002:2)

innehåller i huvudsak följande. Inledningsvis

understryks vikten av en väl genomtänkt

permissionsplanering och att permissioner alltid

måste prövas efter lagstiftningens krav. Vidare

innehåller de en uppräkning av faktorer som bör

beaktas vid den riskbedömning som skall göras inför

varje permissionstillfälle. Där anges bl.a. de

förhållanden under vilka den intagne kommer att

tillbringa den eventuella permissionen. Härvid bör

beaktas risken för att vistelsemiljön kan innebära

tillgång till alkohol, droger, vapen och potentiella

eller identifierade brottsoffer. Kontrollen av

vistelsemiljön kan ske på olika sätt, t.ex. kan

polismyndighet eller frivård kontaktas för att

efterhöra om de har någon information om den

tilltänkta permissionsadressen. Vid osäkerhet om

riskerna bör utredningen kompletteras med ett

utlåtande från en psykiater eller psykolog med

erfarenhet av riskvärdering. Då ett sådant utlåtande

begärs bör särskilt den intagnes grad av psykopati

efterfrågas. I de allmänna råden sägs också att det

vid prövningen avseende intagen som deltagit i gäng-

eller ligabrottslighet även bör beaktas tidpunkter

för målkamraters utevistelser i de fall samtidiga

utevistelser bedöms medföra risk för fortsatt

brottslighet.

Bland föreskrifterna upptas även bestämmelser om

kvalifikationstid (1 §). I anslutning till den

bestämmelsen upplyses att minimitiden inte utgör

någon utfästelse om permission vid viss tidpunkt. En

intagen bör inte beviljas normalpermission vid

minimitid i ett antal närmare uppräknade fall,

exempelvis om han under tidigare eller pågående

verkställighet misskött permissioner eller annan

utevistelse.

Såvitt gäller särskild permission anges i de

allmänna råden att alla förutsebara aktiviteter bör

inplaneras för att utföras under normalpermission (4

§). Som exempel på när i stället särskild permission

får beviljas nämns närvaro vid närståendes

begravning och vissa fall av inställelse vid

domstolsförhandling. Särskild permission kan också

komma ifråga för vissa långtidsdömda som inte

medges normalpermission i syfte att minska

skadeverkningarna av ett långt frihetsberövande

(s.k. lufthålspermission). Vid sådana permissioner

skall särskild vikt läggas vid de säkerhetsmässiga

förhållanden under vilka permissionen skall

genomföras, såsom innehåll, tidpunkt, plats, antal

tjänstemän som skall medverka m.m.

Om det föreligger påtaglig risk för att en intagen

kan komma att missköta permissionen –

normalpermission eller särskild permission – eller

begå brott under permission, men trots det bör

beviljas permission, skall den vara bevakad (8 §).

I föreskrifterna anges vidare att en skriftlig

permissionsplan skall upprättas för varje

permissionstillfälle (5 §) och att villkor om att

följa planen skall ställas om det inte bedöms vara

obehövligt (7 §). Även i övrigt kan villkor för

permissionen uppställas. När det gäller intagna som

dömts för narkotikabrott, våldsbrott eller annan

allvarlig brottslighet skall villkor om vistelseort,

permissionsadress och anmälningsplikt ställas om det

inte kan anses obehövligt. För särskild permission

skall alltid ställas villkor om ändamål och

vistelseort (7 §). I de allmänna råden till denna

bestämmelse anges att om den intagne bedöms vara i

behov av stöd av medföljande personal för att kunna

genomföra permissionen enligt uppgjord plan, kan som

villkor anges att den intagne skall åtföljas av

kriminalvårdstjänsteman. Ett villkor för permission

kan vara att den intagne lämnar in sitt pass till

anstalten. Även i övrigt ges vissa allmänna råd om

när villkor för permissioner skall ställas och vilka

slags villkor som kan användas.

Bestämmelser finns också om uppföljning efter

permission (11 §) innebärande att utfallet skall

kontrolleras, vilket anges kunna ske genom kontroll

av drogfrihet, färdbiljetter, intyg m.m.

Av kriminalvårdens officiella statistik framgår att

antalet påbörjade permissioner, såväl

normalpermissioner som särskilda permissioner,

minskat väsentligt under senare år. Antalet

misskötta permissioner genom uteblivande har också

minskat (se tabell).

Permissioner enligt 32 § KvaL

-----------------------------------------------------------

|År | Normalpermissioner | Särskilda permissioner |

------------------------------------------------------------

| | Antal |Misskötta | Antal |Misskötta |

| |påbörjade | genom |påbörjade | genom |

| |permissioner |uteblivande |permissioner |uteblivande|

------------------------------------------------------------

|1998| 18 530 | 240 | 33 368 | 77 |

------------------------------------------------------------

|1999| 19 934 | 255 | 33 457 | 68 |

------------------------------------------------------------

|2000| 17 452 | 172 | 21 588 | 26 |

------------------------------------------------------------

|2001| 13 657 | 182 | 15 481 | 38 |

------------------------------------------------------------

Från Kriminalvårdsstyrelsen har inhämtats att

intensivövervakning med hjälp av GPS-teknik har använts på

prov i USA. Omfattningen av dessa försök, liksom

framgången med försöken, har dock varit mycket begränsad.

Som komplement till annan teknik kan dock GPS-tekniken

vara användbar. Kriminalvårdsstyrelsen kommer under år

2003 bedriva ett projekt där alternativa tekniska koncept

till dagens system för intensivövervakning, exempelvis

GPS-baserad eller GPS-kompletterad övervakning, kommer att

utvärderas.

Utskottet behandlade liknande yrkanden senast hösten

2001 (bet. 2001/02:JuU6 s. 15 f).

Utskottet kan konstatera att föreskrifterna på området

stramats upp betydligt under senare år. Antalet beviljade

permissioner har till följd härav minskat väsentligt och

antalet intagna som misskött sin permission genom att

avvika har också minskat i motsvarande grad.

Föreskrifterna synes nu ha fått en ändamålsenlig

utformning.

De kontroll- och stödeffekter som skulle kunna uppnås

med hjälp av intensivövervakning torde i de flesta fall

kunna uppnås genom en utökad användning av möjligheten att

ställa villkor vid permissioner, t.ex. om vistelseadress,

anmälningsskyldighet eller hembesök av

kriminalvårdspersonal. Den utredning och tekniska

installation som måste föregå användning av sådan

intensivövervakningsutrustning som idag används för

korttidsdömda och för utslussning av långtidsdömda är så

resurskrävande att det inte torde stå i proportion till de

vinster som eventuellt skulle kunna uppnås genom att

använda sådan övervakning i samband med permissioner.

Sådan GPS-teknik som förespråkas av flera av

motionärerna för permissioner finns inte utvecklad i

dagsläget. Behovet av sådan teknik torde vara begränsat

till ett fåtal långtidsdömda som framstår som särskilt

rymningsbenägna. I vart fall finns i avvaktan på

Kriminalvårdsstyrelsens utvärdering av alternativa

tekniska koncept för elektronisk övervakning inget skäl

för riksdagen att göra något uttalande i frågan. Utskottet

föreslår att riksdagen avslår motionerna Ju262 och Ju298

samt motion Ju349 i här aktuell del.

Begäran från motionärerna bakom Ju349 om att den intagne

inte skall kunna ha tillång till sitt pass i samband med

permission får anses tillgodosedd genom möjligheten att

som villkor för permission uppställa att den intagne måste

lämna ifrån sig sitt pass. Utskottet föreslår att

riksdagen avslår motion Ju349 även i denna del.

Verkställighet genom elektronisk

övervakning

I detta avsnitt behandlar utskottet ett

motionsyrkande om att fängelsestraff upp till sex

månader borde kunna verkställas genom

intensivövervakning med elektronisk kontroll.

Utskottet håller fast vid sitt tidigare

ställningstagande att tillämpningsområdet för

intensivövervakning inte bör utvidgas. Utskottet

föreslår att riksdagen av-slår motionsyrkandet.

Jämför reservation 21 (fp, v).

I motion Ju265 (v) begärs att det skall bli möjligt att

verkställa fängelsestraff på upp till sex månader genom

intensivövervakning med elektronisk kontroll.

Lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk

kontroll är tillämplig på verkställighet av dom på

fängelse i högst tre månader, dock inte fängelse som

utdömts i förening med skyddstillsyn enligt 28 kap. 3 §

brottsbalken. På ansökan av den dömde får beslutas att ett

utdömt fängelsestraff skall verkställas utanför anstalt i

form av intensivövervakning med elektroniska hjälpmedel i

förening med ett förbud för den dömde att vistas utanför

bostaden annat än på särskilt angivna tider och för

bestämda ändamål såsom förvärvsarbete, utbildning, vård,

nödvändiga inköp och liknande. En ansökan om att få

verkställa ett fängelsestraff genom elektronisk kontroll

får inte bifallas om den dömde är häktad eller intagen i

kriminalvårdsanstalt av någon annan anledning än för

verkställighet av det straff som ansökan avser eller om

särskilda skäl annars talar mot verkställighet utanför

anstalt. Vid återfall i brott finns också vissa

begränsningar i möjligheten att få verkställa

fängelsestraff med hjälp av elektronisk kontroll. Den

dömde skall under verkställigheten utanför anstalt iaktta

skötsamhet, efter förmåga söka försörja sig samt i övrigt

rätta sig efter vad som åligger honom enligt lagen eller

myndighetsföreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Han skall avhålla sig från alkohol och andra droger. Den

dömde är skyldig att på anmaning lämna blod-, urin- eller

utandningsprov.

I samband med att försöksverksamheten med verkställighet

av fängelsestraff genom intensivövervakning med

elektronisk kontroll permanentades angav regeringen som

skäl för en sådan reglering bl.a. att det fanns starka

skäl att ta vara på möjligheterna att utveckla

fängelsestraffet från inlåsning i anstalt till mindre

skadliga och kostnadskrävande former, inte minst när det

gäller korta fängelsestraff. Vid övervägande av hur långa

straff som bör komma ifråga för denna verkställighetsform

anförde regeringen att längre tider av intensivövervakning

skulle innebära att de dömda utsätts för större

påfrestningar och också föra med sig ett klientel som

generellt sätt kan antas ha sämre förutsättningar att

klara av de krav som intensivövervakningen ställer. Vidare

anförde regeringen att det är av stor betydelse för

straffsystemets trovärdighet att straffrättsliga

sanktioner verkligen genomförs och att detta talar emot en

utvidgning av användningsområdet för intensivövervakning.

För att intensivövervakning skall vara ett trovärdigt

alternativ till anstaltsvistelser krävs – enligt vad

regeringen anförde – att ingripandenivån inte skiljer sig

från alternativet i någon betydande utsträckning (prop.

1997/98:96 s. 107 f).

I samband med behandling av regeringens propositionen

hade justitieutskottet att pröva en motion av samma

innebörd som den nu behandlade. Utskottet underströk

därvid vikten av att ett system med elektronisk

övervakning som alternativ till fängelse åtnjuter ett

allmänt förtroende och anförde att detta förtroende

riskeras om skillnaden i fråga om ingripande skulle bli

alltför påtagligt mellan att, å ena sidan, verkställa

straffet genom elektronisk övervakning och att, å andra

sidan, verkställa straffet i kriminalvårdsanstalt (bet.

1997/98:JuU21 s. 9 f). Utskottet har vid senare behandling

av ett liknande yrkande hållit fast vid detta

ställningstagande (bet. 2001/02:JuU6 s. 18 f).

I sammanhanget kan också nämnas 33 a § KvaL. Enligt

bestämmelsen – som trädde i kraft den 1 oktober 2001 – kan

en intagen som avtjänar fängelse i lägst två år, för att

underlätta hans eller hennes anpassning i samhället,

medges att avtjäna högst fyra månader av straffet

omedelbart före villkorlig frigivning genom verkställighet

utanför anstalt i form av intensivövervakning med

elektronisk kontroll.

Utskottet håller alltjämt fast vid sitt tidigare

ställningstagande. Det är av stor vikt att systemet med

elektronisk övervakning som alternativ till fängelse

åtnjuter ett allmänt förtroende. Om skillnaden i fråga om

ingripande skulle bli alltför påtaglig mellan

verkställighet i anstalt och genom intensivövervakning med

elektronisk kontroll äventyras detta förtroende. Utskottet

föreslår att riksdagen avslår Ju265 i nu berörd del.

Övrigt

I detta avsnitt behandlar utskottet en motion som

går ut på att kriminalvården skall kunna tvinga

utvisningsdömda att betala för sin hemresa.

Utskottet hänvisar till ett tidigare

ställningstagande, och utskottet föreslår att

motionen avslås. Jämför reservation 22 (m, fp, kd,

c). Vidare behandlar utskottet en motion som rör

information till intagna om riskerna för hiv/aids.

Utskottet hänvisar till informationsverksamhet som

bedrivs på anstalterna men anför samtidigt att

viss riktad information bör kunna ges inom ramen

för bedriven programverksamhet för missbrukare.

Utskottet föreslår att motionsyrkandet avslås.

Slutligen tar utskottet ställning till ett

motionsyrkande om att dömda som inte avslöjar var

de gömt stöldgods skall hållas kvar i fängelse.

Utskottet föreslår att motionen avslås.

Kostnader för utvisades hemresor

I motion Ju349 (kd) begärs att kriminalvården skall ges

möjlighet att, även utan den intagnes samtycke, innehålla

intjänad ersättning för att täcka kostnaden för den

intagnes hemresa i samband med verkställighet av beslut om

utvisning.

Enligt 9 kap. 1 § utlänningslagen (1989:529) är en

utlänning som utvisas skyldig att betala kostnaden för sin

egen resa till den ort dit han sänds eller åläggs att resa

genom en myndighets försorg.

Av uppgifter som utskottet erhöll våren 2000 från

Rikspolisstyrelsen och Polismyndigheten i Örebro län, där

Kriminalvårdsmyndigheten Kumla är belägen, framgår att

bestämmelsen mycket sällan tillämpas. Anledningen till

detta är att den som skall utvisas som regel antingen

saknar medel eller motsätter sig att betala för resan.

Eftersom det inte finns någon särskild ordning för

indrivning i dessa fall måste polisen, om den som skall

utvisas vägrar att betala, ansöka om stämning i domstol

samt kvarstad för att kunna utverka den utvisades medel.

Detta är tids- och resurskrävande och anses i regel inte

meningsfullt att göra.

Vad gäller den ersättning en intagen erhåller under

anstaltsvistelsen gäller enligt 44 § KvaL att regeringen,

eller den myndighet som regeringen bestämmer, meddelar

föreskrifter beträffande användningen av ersättningen.

Regeringen har med stöd av 38 § KvaF delegerat denna

befogenhet till Kriminalvårdsstyrelsen.

Kriminalvårdsstyrelsen har reglerat frågor rörande de

intagnas ersättningar i KVVFS 2001:5. Av 16 § i

föreskrifterna följer att 10 % av den intagnes ersättning

skall innehållas för permissions- och frigivningsändamål.

De innehållna medlen skall i första hand användas till

utgifter i samband med permission och frigivning, t.ex.

för resa, uppehälle, inköp av klädutrustning eller

liknande. Enligt Kriminalvårdsstyrelsen är det möjligt att

använda dessa medel också för den dömdes hemresa i samband

med utvisning. Detta förutsätter dock att den intagne

samtycker till det.

För det fall att den intagne inte frivilligt vill betala

sådant som han är skyldig att betala, t.ex. kostnaden för

hemresa, gäller i princip samma regler som för indrivning

av fordringar från andra människor i samhället. Det krävs

alltså en dom som kan verkställas. För intagna i

kriminalvårdsanstalt gäller dock särskilda regler i fråga

om möjligheterna till utmätning. I 45 § KvaL föreskrivs

sålunda att om en intagen uppsåtligen förstört egendom som

tillhör anstalten, får ersättning för skadan tas ut av den

ovan nämnda ersättningen. Arbetsersättning som för

intagens räkning står inne hos kriminalvårdsmyndighet får

inte utmätas. En dom som går ut på att den intagne skall

betala något kan alltså bara verkställas genom utmätning i

annan egendom som den intagne har.

Utskottet har behandlat denna fråga vid flera tillfällen

tidigare, senast i november 2001 (bet. 2001/02:JuU6 s. 20

f). Utskottet hänvisade därvid till tidigare

ställningstaganden som i huvudsak går ut på att det är

rimligt att den som dömts till utvisning också betalar för

hemresan. Detta är också innebörden av gällande

lagstiftning. För att tvinga en intagen att betala resan

med i anstalten intjänade medel krävs det en reglering

motsvarande den som nu gäller i fråga om ersättning för

uppsåtligen förstörd egendom som tillhör anstalten. Enligt

utskottet kunde som skäl för en sådan ordning i och för

sig anföras att den typ av fordran som motionärerna tar

upp har ett så nära samband med straffverkställigheten att

det framstår som rimligt att staten kan tvinga fram

betalning. Utskottet anförde samtidigt att det också finns

skäl som talar emot en sådan ordning, varför utskottet

inte var berett att förorda en lagändring.

Utskottet håller fast vid vad utskottet tidigare har

uttalat i denna fråga. Utskottet föreslår att riksdagen

avslår motion Ju349 i här aktuell del.

Information om hiv/aids m.m.

I motion So224 (c) anförs att det på

kriminalvårdsanstalterna bör bedrivas ett

informationsarbete bland intagna narkotikamissbrukare om

riskerna för hiv/aids.

Från Kriminalvårdsstyrelsen har inhämtats att alla

intagna på anstalt skall erbjudas att få göra ett hiv-

test. I samband med sådan provtagning, eller på den

intagnes direkta fråga, tillhandahålls också information

om smittspridning. Någon organiserad informationskampanj

om hiv/aids och andra smittsamma sjukdomar bedrivs

emellertid inte på anstalterna.

Utskottet instämmer i vad motionärerna anför om det

angelägna i att bland riskgrupper för hiv/aids och andra

smittsamma sjukdomar informera om riskerna för

smittspridning. Sprutnarkomaner utgör en sådan riskgrupp.

Eftersom en betydande del av kriminalvårdens klienter är

narkotikamissbrukare – många av dem sprutnarkomaner – har

kriminalvården en viktig roll att fylla i att förmedla

sådan information. Under vistelse i anstalt torde många

missbrukare vara mer mottagliga för sådan information än

under pågående missbruk i frihet. Som anförts ovan erbjuds

intagna i anstalt att göra ett hiv-test och erhåller i

samband med sådan provtagning information om risker för

smittspridning. Även andra intagna tillhandahålls

information på begäran. Något uppsökande

informationsarbete förekommer emellertid inte inom

kriminalvården. Utskottet kan se fördelar med att t.ex. i

samband med programverksamhet för motivation och

behandling av narkotikamissbrukare även informera om

riskerna för smittspridning. I den mån dessa frågor inte

redan berörs i de löpande behandlingssamtalen med

sprutnarkomaner kan det finnas anledning att överväga

detta. Med detta sagt anser utskottet emellertid att det

inte finns anledning till ett särskilt uttalande i frågan

från riksdagen. Riksdagen bör avslå motion So224 i denna

del.

Förlängning av fängelsestraff

I motion Ju221 (m) begärs att personer som dömts för vissa

förmögenhetsbrott inte skall friges från fängelsestraff

förrän de avslöjat var de gömt brottsbytet.

Enligt 26 kap. 1 § brottsbalken skall fängelsestraff

ådömas på viss tid eller på livstid enligt den straffskala

som är stadgad för brottet. I 26 kap. 6 och 7 §§

brottsbalken finns regler om villkorlig frigivning från

tidsbestämda fängelsestraff. Någon möjlighet enligt svensk

rätt att – utöver att på den intagnes egen begäran eller

på grund av misskötsamhet senarelägga tidpunkten för

villkorlig frigivning – förlänga ett tidsbestämt

fängelsestraff eller att hålla kvar den dömde i fängelse

efter det att det utdömda fängelsestraffet avtjänats finns

inte.

Enligt utskottets mening kan det inte komma ifråga att

införa en sådan ordning som efterfrågas av motionärerna.

Reservationer

1. Resursutnyttjande inom kriminalvården (punkt 1)

av Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som anförs i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen

motion 2002/03:Ju258 yrkande 18.

Ställningstagande

I olika sammanhang, inte minst bland kriminalvårdens egen

personal, tas ofta frågan upp om kriminalvårdens resurser

utnyttjas tillräckligt effektivt. De studier som hittills

gjorts är inte tillräckliga. Jag anser att det skulle vara

av stort värde att göra en effektstudie inom

kriminalvården för att se hur mycket av de totala

resurserna som används i verksamheten till vård och

behandling och hur mycket som används till den inre

organisationen. Det är nödvändigt att klarlägga vad som är

effektivt inom verksamheten och vad som inte är det.

Regeringen bör ges i uppdrag att vidta åtgärder i

enlighet med vad jag nu anfört. Det sagda innebär att jag

tillstyrker motion Ju258 i denna del.

2. Ny inriktning på svensk kriminalvård m.m.

(punkt 2)

av Beatrice Ask (m), Cecilia Magnusson (m) och Hillevi

Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som anförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen

motion 2002/03:Ju236 yrkande 10 och avslår motionerna

2002/03:Ju228, 2002/03:Ju258 yrkande 21, 2002/03:Ju349

yrkandena 1–3, 5, 18 och 22, 2002/03:Ju353 yrkande 2 samt

2002/03:Ju378 yrkandena 1–3.

Ställningstagande

Vi anser att den nya kriminalvårdslag, som nu utreds,

skall ha andra utgångspunkter än de som ligger till grund

för den nu gällande lagstiftningen på området.

För att möta utvecklingen mot en mer organiserad och

gränsöverskridande brottslighet menar vi att det är

nödvändigt att tydligare reglera problem förknippade med

dagens situation på de svenska anstalterna.

Kontrollen av narkotikaanvändningen, säkerheten inom och

utom anstalterna, påverkansprogrammen och utbildnings-

möjligheterna är områden som i dag är eftersatta och som

tydligare bör lyftas fram i en ny fängelselag. När det

gäller ungdomar måste behandlingsaspekter tillmätas stor

betydelse. Den nya verkställighetslagstiftningen bör

därför utformas så att större utrymme ges för att kunna ta

hänsyn till sådana aspekter utan att straffet för den

skull urholkas.

Eftersom det finns ett stort pedagogiskt värde i att

förse en ny straffverkställighetslagstiftning med ett namn

som överensstämmer med lagstiftningens syfte, nämligen att

ange de regler som skall gälla för hur fängelsestraff

skall verkställas, bör den nya lagen benämnas

fängelselagen.

Regeringen bör ges i uppdrag att utarbeta

tilläggsdirektiv till den tillsatta utredningen med

anledning av vad vi nu har anfört. Vi ställer oss alltså

bakom motion Ju236 i denna del. Övriga här aktuella

motionsyrkanden bör däremot inte föranleda någon särskild

åtgärd från riksdagens sida.

3. Ny inriktning på svensk kriminalvård m.m.

(punkt 2)

av Johan Pehrson (fp) och Karin Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som anförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen

motion 2002/03:Ju353 yrkande 2 och avslår motionerna

2002/03:Ju228, 2002/03:Ju236 yrkande 10, 2002/03:Ju258

yrkande 21, 2002/03:Ju349 yrkandena 1–3, 5, 18 och 22 samt

2002/03:Ju378 yrkandena 1–3.

Ställningstagande

Det behövs en ny inriktning och vilja i kriminalpolitiken.

Tydligare samhällsnormer och en aktiv och strukturerad

rehabiliterande verksamhet inom kriminalvården leder till

långsiktigt minskad brottslighet.

För att ett utdömt fängelsestraff skall fungera i någon

vårdande mening och inte bara utgöra ett undanförande av

en dömd brottsling från samhället under en viss tid, måste

tiden fyllas av meningsfulla aktiviteter som har till

syfte att bl.a. öka individens förmåga att förstå sin

omvärld och de moraliska och sociala konsekvenserna av

sina handlingar. Här spelar arbetet på anstalterna med det

som på engelska kallas cognitive skills stor roll.

Nya och tydliga mål måste genomsyra hela processen från

dom till frisläppande. Varje intagen måste följas

individuellt, även om denne byter anstalt under

verkställighetstiden. Det är också viktigt att tydliga

krav ställs på den intagne att följa givna regler och att

delta aktivt i programverksamhet. Uppnådd måluppfyllelse i

rehabiliteringsplanerna bör t.ex. kunna ligga till grund

för beslut om permissioner, och det är även tänkbart att

beslut om hur stor del av strafftiden som skall fullgöras

i fängelse respektive inom frivården görs avhängigt av att

målen i rehabiliteringsplanen uppnås.

Vi välkomnar att regeringen har tillsatt en utredning

med uppdrag att göra en totalöversyn av

verkställighetslagstiftningen. Regeringen bör ges i

uppdrag att tillse att utredningen beaktar vad vi nu har

anfört. Vi ställer oss alltså bakom motion Ju353 i denna

del. Övriga här aktuella motioner bör däremot inte

föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

4. Ny inriktning på svensk kriminalvård m.m.

(punkt 2)

av Ragnwi Marcelind (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som anförs i reservation 4. Därmed bifaller riksdagen

motion 2002/03:Ju349 yrkandena 1–3, 5, 18 och 22 och

avslår motionerna 2002/03:Ju228, 2002/03:Ju236 yrkande 10,

2002/03:Ju258 yrkande 21, 2002/03:Ju353 yrkande 2 samt

2002/03:Ju378 yrkandena 1–3.

Ställningstagande

Kriminalvården skall vidta åtgärder som påverkar den dömde

att inte återfalla i brott samt upprätthålla en human

människosyn, ge god omvårdnad och stå för ett aktivt

påverkansarbete. Tyvärr klarar inte svensk kriminalvård i

dagsläget att leva upp till dessa mål, och den måste

därför reformeras. Jag välkomnar att regeringen nu

tillsatt en utredning med uppdrag att bl.a. lämna förslag

till en helt ny kriminalvårdslagstiftning.

Kriminalvården måste utveckla mätmetoder som kan

användas för att beskriva olika resultat som uppnås genom

behandlings- och vårdarbetet. Kriminalvården bör också

utveckla och förstärka sin analyskapacitet beträffande

sambandet mellan kriminalvård och de frigivnas återfall i

brott.

Det är viktigt att den intagne får incitament till

skötsamhet och anpassning till ett laglydigt leverne.

Särskilt viktigt är det att förhindra drogmissbruk under

anstaltsvistelsen. Fler urinprov bör utföras på

kontinuerlig basis. Vid vägran att lämna urinprov bör ett

anmärkningssystem tillämpas, som kan leda till att den

intagne får sin villkorliga frigivning senarelagd.

De intagna bör även få ett större personligt ansvar för

sin vistelse i anstalten, bl.a. genom självförvaltning,

detta som en förberedelse för livet i frihet.

Regeringen bör ges i uppdrag att tillse att den

tillsatta utredningen om en ny kriminalvårdslag

beaktar vad jag nu har anfört. Jag ställer mig

alltså bakom motion Ju349 i dessa delar. Övriga

här aktuella motionsyrkanden bör däremot inte

föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

5. Ny inriktning på svensk kriminalvård m.m.

(punkt 2)

av Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som anförs i reservation 5. Därmed bifaller riksdagen

motion 2002/03:Ju258 yrkande 21 och avslår motionerna

2002/03:Ju228, 2002/03:Ju236 yrkande 10, 2002/03:Ju349

yrkandena 1–3, 5, 18 och 22, 2002/03:Ju353 yrkande 2 samt

2002/03:Ju378 yrkandena 1–3.

Ställningstagande

För att göra de intagna mer motiverade bör ett nytt

bonussystem införas, där de intagna blir belönade när de

följer sina behandlingsprogram. Det skall t.ex. vara lika

lönande att gå hos en psykolog som att arbeta i

verkstaden. Belöningssystemet skall kunna ge större daglig

ersättning, ökat personligt ansvar, möjlighet till

permission, friare platser osv. På samma sätt skall

liknande förmåner minskas eller tas bort om den intagne

missköter sig.

Regeringen bör ges i uppdrag att tillse att utredningen

med uppdrag att göra en totalöversyn av

verkställighetslagstiftningen beaktar vad jag nu har

anfört. Jag ställer mig alltså bakom motion Ju258 i nu

berörd del. Övriga här aktuella motionsyrkanden bör

däremot inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

6. Frigivningsförberedelser (punkt 3)

av Johan Pehrson (fp), Ragnwi Marcelind (kd), Johan

Linander (c) och Karin Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som anförs i reservation 6. Därmed bifaller riksdagen

delvis motionerna 2002/03:Ju258 yrkande 23 samt

2002/03:Ju349 yrkandena 4, 6 och 21.

Ställningstagande

Anstaltsvistelsen måste enligt vår mening redan från

början inriktas på att förbereda den intagne på ett

skötsamt liv i frihet. Varje enskild individs behov och

förutsättningar måste därvid beaktas. Det är alltså

nödvändigt att en behandlingsplan upprättas för varje

individ.

Enligt vår mening har kriminalvården emellertid

betydande svårigheter att leva upp till kravet på att det

skall upprättas behandlingsplaner. Det behövs ingen

särskild utredning för att konstatera det. BRÅ:s

utvärdering behöver således inte avvaktas. I stället bör

regeringen ges i uppdrag att genast vidta de åtgärder som

behövs för att regelsystemet skall efterlevas i praktiken.

Vi ställer oss alltså bakom motionerna Ju258 och Ju349 i

nu berörda delar.

7. Upphandling av vårdprogram till kriminalvården

(punkt 4)

av Beatrice Ask (m), Cecilia Magnusson (m) och Hillevi

Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som anförs i reservation 7. Därmed bifaller riksdagen

motion 2002/03:So251 yrkande 9.

Ställningstagande

Vi anser att kvaliteten i missbruksvården för

kriminalvårdens klienter är för låg. Ett sätt att

förbättra vården är att bredda kompetensen genom att

upphandla vårdtjänster från privata vårdgivare.

Kriminalvården bör därför i ökad utsträckning kunna

upphandla vårdprogram av privata vårdgivare.

Det får ankomma på regeringen att vidta de åtgärder som

erfordras för att uppnå detta. Vi ställer oss alltså bakom

motion So251 i nu berörd del.

8. Myndighetssamordning i samband med frigivning

(punkt 5)

av Johan Pehrson (fp), Johan Linander (c) och Karin

Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som anförs i reservation 8. Därmed bifaller riksdagen

delvis motionerna 2002/03:Ju258 yrkande 26, 2002/03:Ju273

yrkande 4, 2002/03:Ju318, 2002/03:Ju321, 2002/03:Ju353

yrkande 5, 2002/03:Ju384, 2002/03:So363 yrkande 4 och

2002/03:So449 yrkande 4.

Ställningstagande

Ett effektivt samarbete mellan anstalterna, frivården,

socialtjänsten, arbetsmarknadsmyndigheterna och hälso- och

sjukvården, men även mellan andra myndigheter och

organisationer, är nödvändigt för att skapa goda

förutsättningar för den intagne att återanpassa sig till

ett liv utan kriminalitet vid frigivningen. Vidare bör den

intagne få hjälp med att själv etablera en kontinuerlig

dialog med ansvariga på socialkontor, vårdenheter och

arbetsförmedlingar.

Vi välkomnar att kriminalvården påbörjat ett arbete med

att utveckla metoder för att upprätta nätverk för den

intagnes frigivning. Åtgärderna framstår emellertid inte

som tillräckliga för att komma tillrätta med de

grundläggande problemen. Det bör ankomma på regeringen att

överväga och lägga fram förslag på effektiva åtgärder i

linje med vad som anförs i här aktuella motioner.

Vi ställer oss alltså bakom motionerna Ju318, Ju321 och

Ju384 samt motionerna Ju258, Ju273, Ju353, So363 och

So449 i nu berörda delar.

9. Utslussningsboende för långtidsdömda (punkt 6)

av Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som anförs i reservation 9. Därmed bifaller riksdagen

motion 2002/03:Ju258 yrkande 27.

Ställningstagande

Utslussning av långtidsdömda med hjälp av

intensivövervakning med elektronisk kontroll är mycket

bra för att skapa en naturlig övergång från livet i

anstalt till en fungerande tillvaro i frihet. Jag anser

att denna utslussningsmetod bör kompletteras med en helt

ny anstaltsform med mindre enheter, där de intagna, bl.a.

genom större egenansvar under kontrollerade former, tränas

att klara sig själva i frihet utan att begå nya brott.

Det får ankomma på regeringen att vidta erforderliga

åtgärder för att en sådan anstaltsform införs. Jag ställer

mig alltså bakom motion Ju258 i nu berörd del.

10.Ansvaret för § 34-placeringar (punkt 7)

av Johan Pehrson (fp), Johan Linander (c) och Karin

Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som anförs i reservation 10. Därmed bifaller riksdagen

motion 2002/03:Ju258 yrkande 25 och avslår motion

2002/03:Ju349 yrkande 14.

Ställningstagande

Under de senaste åren har antalet § 34-placeringar minskat

kraftigt, främst beroende på problem med finansieringen.

Eftersom vårdbehovet ofta sträcker sig längre än till

dagen för villkorlig frigivning räcker det inte att

kriminalvården tar ansvar för den första delen av vården.

Det krävs en förbättrad samverkan mellan kriminalvård och

kommuner för att få till stånd § 34-placeringar i

tillräcklig utsträckning. Problemen härvidlag är

välbekanta och kräver ingen ytterligare utredning.

Det får ankomma på regeringen att omgående vidta

erforderliga åtgärder. Vi ställer oss alltså bakom motion

Ju258 i nu behandlad del. Motion Ju349, i här aktuell del,

bör däremot inte föranleda någon åtgärd från riksdagens

sida.

11.Ansvaret för § 34-placeringar (punkt 7)

av Ragnwi Marcelind (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som anförs i reservation 11. Därmed bifaller riksdagen

motion 2002/03:Ju349 yrkande 14 och avslår motion

2002/03:Ju258 yrkande 25.

Ställningstagande

Antalet § 34-placeringar har minskat drastiskt på senare

år. Detta är en konsekvens av kommunernas ovilja att ta

sin del av kostnadsansvaret för denna vård. Det enda

rimliga för att komma tillrätta med detta problem är att

överföra hela kostnadsansvaret för vård inledd med stöd av

34 § KvaL på staten.

Jag ställer mig alltså bakom motion Ju349 i nu behandlad

del. Motion Ju258, i här aktuell del, bör däremot avslås

av riksdagen.

12.Behandlingen av sexualbrottsdömda (punkt 8)

av Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Cecilia

Magnusson (m) och Hillevi Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som anförs i reservation 12. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2002/03:Ju349 yrkandena 19 och 20 samt

2002/03:A242 yrkande 40.

Ställningstagande

Många sexualbrottsdömda, såväl pedofiler som våldtäktsmän,

har en onormal sexualdrift som de har svårt att

kontrollera. Genom farmakologisk behandling kan

förekomsten av manligt könshormon minskas hos patienten,

varigenom dennes överdrivna och svårkontrollerade

sexualdrift minskas. Mot bakgrund av den stora risken för

återfall i brott inom denna grupp av dömda bör, som ett

krav för villkorlig frigivning, kunna uppställas ett krav

på att den dömde medicinerar mot sin onaturliga drift.

Regeringen bör ges i uppdrag att låta utreda en

sådan ordning och återkomma till riksdagen med

ett lagförslag i frågan. Detta innebär att

riksdagen bifaller motionerna Ju349 och A242 i nu

behandlade delar.

13.Behandlingen av rattfylleridömda (punkt 9)

av Johan Pehrson (fp), Ragnwi Marcelind (kd) och Karin

Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som anförs i reservation 13. Därmed bifaller riksdagen

motion 2002/03:T459 yrkande 3.

Ställningstagande

Ett verkningsfullt sätt att förmå personer som kör bil

berusade att förstå den risk de utsätter andra trafikanter

för är att konfrontera dem med trafikskadade offer. Sådana

program har bedrivits i USA i över tio år med goda

resultat.

Regeringen bör klarlägga huruvida det är möjligt att med

nuvarande lagstiftning ålägga rattfylleridömda att delta i

behandling innehållande konfrontation med trafikoffer och,

om det visar sig erforderligt, återkomma till riksdagen

med förslag till lagstiftning. Detta innebär att riksdagen

bifaller motion T459 i nu behandlad del.

14.Övriga frågor om verkställighetsinnehållet

(punkt 10)

av Beatrice Ask (m), Cecilia Magnusson (m) och Hillevi

Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som anförs i reservation 14. Därmed bifaller riksdagen

motion 2002/03:Ju250 yrkande 11 och avslår motionerna

2002/03:Ju258 yrkande 22 och 2002/03:Ub292 yrkande 3.

Ställningstagande

Män som misshandlar kvinnor är i stor utsträckning i

behov av vård och behandling. Dessa män måste

lära sig att ta ansvar för sina handlingar och

komma till insikt om sina problem och förstå att

man inte kan äga en annan människa. Det finns

idag metoder för behandling av dessa män, men

dessa behöver utvecklas genom forskning. Behovet

av forskning bör beaktas av regeringen i det

kommande budgetarbetet. Det sagda innebär att vi

ställer oss bakom motion Ju250 i nu behandlad

del. Beträffande motionerna Ju258 och Ub292, i nu

behandlade delar, delar vi majoritetens

uppfattning.

15.Kvinnors särskilda behov inom kriminalvården

(punkt 11)

av Johan Pehrson (fp), Alice Åström (v), Johan Linander

(c) och Karin Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som anförs i reservation 15. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2002/03:Ju258 yrkande 20, 2002/03:Ju264 yrkande

3, 2002/03:Ju273 yrkandena 1–3 samt 2002/03: Ju353 yrkande

7.

Ställningstagande

Vi anser att kvinnornas situation inom kriminalvården

behöver uppmärksammas mer än vad som är fallet i dag.

I regel har kvinnor som är intagna på anstalt ett

annorlunda rehabiliteringsbehov än män. De har ofta en

allvarligare missbruksproblematik än män De bär ofta på

traumatiska upplevelser och mår därför ofta psykiskt

mycket dåligt. Dessa faktorer innebär bl.a. att

behandlingsprogrammen som riktar sig till kvinnor bör ha

en annan utformning än de som riktar sig till män. Det är

därför viktigt att all programverksamhet för kvinnor är

särskilt anpassad för dem. Det är också viktigt att

kvinnorna på anstalterna får genomgå en social

rehabilitering och att de får en god förberedelse inför

livet i frihet utan kriminalitet och droger.

Regeringen bör ges i uppdrag att vidta åtgärder i

enlighet med vad vi nu anfört med anledning av motionerna

Ju258, Ju264, Ju273 och Ju353 i nu berörda delar.

16.Anpassning av anstalter för umgänge med barn

(punkt 12)

av Johan Pehrson (fp), Ragnwi Marcelind (kd) och Karin

Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 12 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som anförs i reservation 16. Därmed bifaller riksdagen

motion 2002/03:Ju349 yrkande 24.

Ställningstagande

Många intagna på fängelser är föräldrar, och det är

viktigt att kontakten med barn och andra anhöriga inte

bryts under anstaltstiden. Inte minst för barnens

utveckling är det viktigt att kontakterna upprätthålls och

att umgänget kan ske under så normala former som möjligt.

Ett väl fungerande umgänge kan även vara betydelsefullt

för den intagnes möjlighet till rehabilitering. Barns

möjligheter att skapa och upprätthålla ett gott

förhållande till föräldrarna under anstaltsvistelsen måste

därför underlättas på alla sätt. Jag välkomnar att det

inom kriminalvården iordningställts ytterligare ett antal

besökslägenheter och besöksrum anpassade för barn. Det

krävs dock att det byggs ytterligare besökslägenheter på

anstalter runt om i Sverige.

Regeringen bör vidta erforderliga åtgärder i enlighet

med vad jag nu har anfört. Det anförda innebär att jag

tillstyrker motion Ju349 i berörd del.

17.Placering av långtidsdömda (punkt 13)

av Alice Åström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 13 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som anförs i reservation 17. Därmed bifaller riksdagen

motion 2002/03:Ju265 yrkande 3.

Ställningstagande

Ett sätt att underlätta situationen för de långtidsdömda

kan vara att inrätta särskilda enheter för dem som dömts

till långa straff. På en sådan avdelning skulle den dömde

kunna vistas de första åren av straffet. Verksamheten på

en sådan avdelning skulle bl.a. gå ut på att bearbeta den

uppgivenhet och förvirring som ett långt straff kan

medföra.

Regeringen bör ges i uppdrag att närmare utreda

denna fråga. Jag ställer mig alltså bakom motion

Ju265 i här aktuell del.

18.Besöksrum med s.k. glasruta (punkt 14)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi

Marcelind (kd), Cecilia Magnusson (m), Hillevi Engström

(m) och Karin Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som anförs i reservation 18. Därmed bifaller riksdagen

motion 2002/03:Ju281 yrkande 9.

Ställningstagande

En stor del av den narkotika som kommer in på anstalterna

förs in av anhöriga till de intagna i samband med besök.

Genom att inrätta besöksrum i vilka den intagne och

besökaren hålls åtskilda, t.ex. med en glasruta mellan

dem, kan en del av denna införsel stoppas. Härigenom

möjliggörs också besök i de fall det annars, på grund av

dokumenterat missbruk, inte vore möjligt.

Regeringen bör låta utreda möjligheterna och

förutsättningarna att inrätta sådana besöksrum på ett

antal anstalter. Det anförda innebär att vi tillstyrker

motion Ju281 i nu behandlad del.

19. Användande av narkotikahundar inom

kriminalvården (punkt 15)

av Beatrice Ask (m), Cecilia Magnusson (m) och Hillevi

Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som anförs i reservation 19. Därmed bifaller riksdagen

motion 2002/03:Ju281 yrkande 10.

Ställningstagande

Vi välkomnar att kriminalvården nu beslutat om anskaffning

av några narkotikahundar. Enligt vår mening är några få

hundar emellertid inte tillräckligt för att effektivt

förhindra att narkotika förs in på anstalterna.

Det får ankomma på regeringen att i det kommande

budgetarbetet beakta att ett tillräckligt stort antal

narkotikahundar anskaffas till kriminalvården. Vi ställer

oss alltså bakom motion Ju281 i nu behandlad del.

20.Permissioner (punkt 16)

av Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Cecilia

Magnusson (m) och Hillevi Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som anförs i reservation 20. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2002/03:Ju262, 2002/03:Ju298 samt 2002/03:Ju349

yrkandena 26 och 27.

Ställningstagande

Det är viktigt att kontrollen av dem som beviljas

permission är effektiv. I det sammanhanget vill vi påpeka

att de utvärderingar som har genomförts av verkställighet

i form av intensivövervakning med elektronisk kontroll har

visat på ett övervägande positivt resultat. Vi anser att

de erfarenheter kriminalvården erhållit skulle kunna

användas även i andra sammanhang. Så skulle t.ex.

elektronisk övervakning kunna införas som en extra

säkerhetsåtgärd vid permission och frigång. Särskilt

intressant är utvecklingen av GPS-teknik på området. Genom

att förse fången med en fotboja som kan spåras med hjälp

av GPS-teknik kan risken för rymningar minska och göra det

betydligt lättare att återföra en rymling till fängelset.

Om tekniken på området ännu inte är fulländad bör

forskningen stimuleras.

Vi anser det självklart att en intagen i anstalt inte

skall kunna ha tillgång till sitt pass under en permission

eller frigång utan att passet alltid skall tas omhand vid

sådana tillfällen. Så sker endast undantagsvis idag. Det

skall inte heller vara möjligt att hos polisen få ut ett

nytt pass under verkställighet av ett fängelsestraff.

Det får ankomma på regeringen att tillse att de åtgärder

vidtas som föranleds av vad vi nu anfört. Vi ställer oss

alltså bakom motionerna Ju262 och Ju298 samt Ju349 i här

aktuella delar.

21.Tillämpningsområdet för intensivövervakning

(punkt 17)

av Johan Pehrson (fp), Alice Åström (v) och Karin

Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som anförs i reservation 21. Därmed bifaller riksdagen

motion 2002/03:Ju265 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att fördelarna med verkställighet i form av

intensivövervakning med elektronisk kontroll är betydande.

Tiden får nu anses mogen att ytterligare utvidga

tillämpningsområdet. Regeringen bör få i uppdrag att lägga

fram ett lagförslag där gränsen för verkställighet i denna

form sätts vid fängelse sex månader.

Vi ställer oss alltså bakom motion Ju265 i här aktuell

del.

22.Kostnader för utvisades hemresor (punkt 18)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi

Marcelind (kd), Johan Linander (c), Cecilia Magnusson

(m), Hillevi Engström (m) och Karin Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som anförs i reservation 22. Därmed bifaller riksdagen

motion 2002/03:Ju349 yrkande 29.

Ställningstagande

Vi anser att det är stötande att kriminalvården inte har

befogenhet att utan den intagnes samtycke betala ut

kvarhållna medel för att täcka kostnaderna för dennes

hemresa. Detta innebär också att den dömdes skyldighet att

betala, som följer av stadgandet i 9 kap. 1 §

utlänningslagen, inte kan upprätthållas. En sådan

möjlighet bör införas för kriminalvården.

Regeringen bör ges i uppdrag att snarast återkomma till

riksdagen med ett lagförslag som tillgodoser vad vi nu har

anfört. Det sagda innebär att vi ställer oss bakom motion

Ju349 i nu behandlad del.

Särskilt yttrande

Övriga frågor om verkställighetsinnehållet

av Johan Linander (c).

De som dömts för brott som har sin bakgrund i spelberoende

har en särskild form av missbruksproblematik som också

kräver särskild behandling. Centerpartiet har även

tidigare motionerat i denna fråga. Det är glädjande att

programverksamhet för spelberoende nu startats vid

anstalterna Skänninge och Skenäs. Eftersom det ännu är för

tidigt att bedöma om kvaliteten och omfattningen av

programverksamheten för spelberoende motsvarar behovet

väljer jag att inte reservera mig till förmån för motion

Ju258 yrkande 22.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden

2002/03:Ju221 av Elizabeth Nyström och Ulla Löfgren (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om straff för brottslingar som inte

avslöjar var de gömt stöldgodset.

2002/03:Ju228 av Lena Adelsohn Liljeroth (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en förändrad och förbättrad

kriminalvård.

2002/03:Ju236 av Bo Lundgren m.fl. (m):

10. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till en ny verkställighetslag i enlighet med vad som

anförs i motionen.

2002/03:Ju250 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vård och behandling för män som

misshandlar kvinnor.

2002/03:Ju258 av Johan Linander m.fl. (c):

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en översyn av hur

kriminalvården nyttjar sina resurser.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att förbättra kvinnornas

situation i fängelserna.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en översyn av ett nytt

bonussystem där de intagna blir belönade om de följer

sitt behandlingsprogram.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att intagna som är

spelmissbrukare skall få en meningsfull rehabilitering.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en individanpassad utveckling

av kriminalvårdens programverksamhet.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vikten av samverkan mellan

kommunerna och kriminalvården när det gäller de s.k. §

34-placeringarna.

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en förbättrad

utslussningssituation där den intagne vid frigivningen

får hjälp, både före och efter frigivningen, med att

skapa en ordnad tillvaro med försörjning, boende och

sysselsättning.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att se över ytterligare

utslussningsalternativ.

2002/03:Ju262 av Jeppe Johnsson och Anita Sidén (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om möjlighet till elektronisk övervakning

av långtidsdömda fångar vid permission.

2002/03:Ju264 av Alice Åström m.fl. (v):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

att motivations- och behandlingsprogram för kvinnor inom

kriminalvården skall utformas i enlighet med vad i

motionen anförs.

2002/03:Ju265 av Alice Åström m.fl. (v):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att den alternativa påföljden

intensivövervakning med elektronisk fotboja skall

utvidgas till att kunna utdömas för straff upp till sex

månader.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att verksamheten med

mottagningsenheter för långtidsdömda skall utredas.

2002/03:Ju273 av Ana Maria Narti (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om särskilda svårigheter som

drabbar kvinnliga fångar och f.d. fångar och om

nödvändiga stödprogram som behövs för att skapa bättre

villkor för dem.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om yrkesutbildning redan under

vistelsen i fängelse.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om krishantering och social

rehabilitering av kvinnliga fångar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om särskilda nätverk som

underlättar social rehabilitering för f.d. fångar.

2002/03:Ju281 av Beatrice Ask m.fl. (m):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om särskilda besöksrum med

glasruta på anstalt.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om kontroll av inpasserande på

anstalt med hjälp av narkotikahundar.

2002/03:Ju298 av Krister Örnfjäder m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om elektronisk övervakning av fångar.

2002/03:Ju318 av Lennart Axelsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som i motionen anförs om behovet av bättre samordning

mellan olika myndigheter vid frigivningsplanering och

frigivning inom kriminalvården.

2002/03:Ju321 av Sonja Fransson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om bättre stöd för anpassning till

samhället efter avtjänat fängelsestraff.

2002/03:Ju349 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att svensk kriminalvård måste

få en ny inriktning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att kriminalvården bör utveckla

och förstärka sin analyskapacitet och utveckla

mätmetoder som kan användas för att beskriva olika

resultat som uppnås med behandlings- och vårdarbetet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att kriminalvården måste

utveckla och stimulera forskningsarbete som kan belysa

sambanden mellan kriminalvård och de frigivnas återfall

i brottslighet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att vården på anstalt inriktas

på att den dömde skall få hjälp att komma till rätta med

sitt problematiska levnadsmönster.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att kriminalvårdens arbete bör

utvärderas och goda exempel tas till vara i

förändringsarbetet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om individuella handlingsplaner.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att låta staten ta över

kostnadsansvaret för vård och behandling enligt 34 §

KvaL.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att ett anmärkningssystem skall

användas, som kan leda till att den intagne får sin

villkorliga frigivning senarelagd, vid vägran att lämna

urinprov.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att farmakologisk och annan typ

av behandling skall kunna användas på personer som dömts

för övergrepp och som av expertis konstaterats vara

pedofiler för att villkorlig frigivning skall kunna

komma i fråga.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att farmakologisk och/eller

annan typ av psykoterapeutisk behandling skall kunna

användas även på våldtäktsmän som återfallit i brott,

under den sista tredjedelen av straffet, för att

villkorlig frigivning skall kunna komma i fråga.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en bättre frigivningsprocess.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att de intagna behöver ta ett

ökat personligt ansvar för livet innanför murarna om en

förberedelse för livet utanför murarna skall kunna ske.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att anstalterna i högre

utsträckning måste anpassas efter barns och föräldrars

behov av umgänge.

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om tillgången till pass vid

permissioner.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att införa elektronisk

övervakning vid permissioner för att minska risken för

avvikelse.

29. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till ändring enligt vad i motionen anförs om kostnaden

för utvisades hemresor.

2002/03:Ju353 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om förnyelse av kriminalvårdens

innehåll och inriktning.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en utveckling av frivården och

fler självständiga strafformer.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om kvinnor i kriminalvården.

2002/03:Ju378 av Göran Lindblad (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om privata fängelser.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en försöksverksamhet med två

till tre privatiserade anstalter.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en utredning avseende

kriminalvårdens inriktning.

2002/03:Ju384 av Jan Emanuel Johansson och Cinnika Beiming

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om vikten av välplanerade frigivningar

inom kriminalvården.

2002/03:So224 av Birgitta Carlsson och Viviann Gerdin (c):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vikten av att inom

kriminalvården informera om riskerna att drabbas av

hiv/aids.

2002/03:So251 av Carl-Axel Johansson (m):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om upphandling av vårdprogram till

kriminalvården från externa vårdgivare.

2002/03:So363 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om samarbete och samordning mellan

kriminalvården och kommunerna.

2002/03:So449 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en förbättrad samverkan mellan

anstalt, frivård och socialtjänst vid planering av

frigivning.

2002/03:Ub292 av Birgitta Sellén och Birgitta Carlsson

(c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att interner på

fångvårdsanstalter skall erbjudas utbildning för att

motverka eventuella läs- och skrivsvårigheter.

2002/03:T459 av Mikael Oscarsson m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om möjligheten att döma

rattfyllerister att delta i s.k. VIPP, Victim Impact

Panel Program.

2002/03:A242 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

40. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att farmakologisk och/eller

annan typ av psykoterapeutisk behandling skall kunna

användas på våldtäktsmän som återfallit i brott för att

villkorlig frigivning skall kunna komma i fråga.