Bet. 2002/03:JUU8

Justitieutskottets betänkande

2002/03:JUU8

Unga lagöverträdare

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet en rad

motioner från den allmänna motionstiden år 2002. I

motionerna tas upp olika frågor om unga

lagöverträdare. Det handlar bl.a. om

brottsförebyggande åtgärder i vid bemärkelse, t.ex.

genom åtgärder som stärker familjen, om ett nytt

påföljdssystem för unga lagöverträdare och om

drogtester på barn.

Utskottet avstyrker samtliga yrkanden och hänvisar

bl.a. till att gällande regelverk är ändamålsenliga

samt till pågående utrednings- och beredningsarbete.

I ärendet finns 11 reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Tidiga åtgärder m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju236

yrkandena 2 och 11, 2002/03:Ju249 yrkandena 5 och

6, 2002/03:Ju280 yrkande 10, 2002/03:

Ju353 yrkande 1, 2002/03:Ju364 yrkande 1 och

2002/03:Ju366 yrkande 1.

Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2. Neuropsykiatriska funktionshinder

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju310.

Reservation 2 (fp, kd)

3. Ungdoms- och jourdomstolar m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju340

yrkande 5 samt 2002/03:

Ju365 yrkandena 2 och 3.

Reservation 3 (fp, kd)

4. Socialtjänstens åtgärder

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju360 samt

2002/03:Ju365 yrkandena 1 och 4.

Reservation 4 (fp, kd)

5. Nytt påföljdssystem

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju213

yrkandena 5-8, 2002/03:

Ju236 yrkandena 1, 7 och 9 samt 2002/03:Ju280

yrkandena 4, 8 och 9.

Reservation 5 (m)

6. Medling

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju365 yrkandena

7-9.

Reservation 6 (kd)

7. Information om föräldrars

skadeståndsansvar

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju213 yrkande

1.

Reservation 7 (m)

8. Polisstöd åt föräldrar

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju213

yrkande 2, 2002/03:Ju280 yrkande 6 och

2002/03:Ju281 yrkande 7.

Reservation 8 (m)

9. Registrering av barn

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju213 yrkande

3.

Reservation 9 (m, fp)

10. Drogtest av barn under 15 år

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju213

yrkande 4, 2002/03:Ju236 yrkande 14,

2002/03:Ju280 yrkande 7, 2002/03:Ju281 yrkande 6,

2002/03:Ju366 yrkande 5, 2002/03:So251 yrkande 6

samt 2002/03:

Ub554 yrkande 4.

Reservation 10 (m)

Reservation 11 (kd)

Stockholm den 13 mars 2003

På justitieutskottets vägnar

Johan Pehrson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Johan

Pehrson (fp), Susanne Eberstein (s), Alice Åström

(v), Margareta Sandgren (s), Beatrice Ask (m),

Helena Zakariasén (s), Ragnwi Marcelind (kd),

Elisebeht Markström (s), Jeppe Johnsson (m), Yilmaz

Kerimo (s), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander

(c), Göran Norlander (s), Cecilia Magnusson (m), Joe

Frans (s), Leif Björnlod (mp) och Kerstin Andersson

(s).

2002/03

JuU8

Utskottets överväganden

I detta betänkande behandlar utskottet en rad

motioner från den allmänna motionstiden år

2002 som rör unga lagöverträdare. I

betänkandet tas upp frågor om bl.a. familjens

och skolans brottsförebyggande betydelse, ett

nytt påföljdssystem för unga, medling,

polisstöd åt föräldrar och drogtest av barn

under 15 år. Utskottet avstyrker samtliga

yrkanden och hänvisar bl.a. till att gällande

regelverk är ändamålsenliga samt till

pågående utrednings- och beredningsarbete.

Jämför reservationerna 1-11.

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet ett antal

motioner från den allmänna motionstiden 2002 som rör

unga lagöverträdare. Som en allmän bakgrund kan

redan här nämnas att påföljdssystemet för unga

lagöverträdare ständigt är föremål för utvärderingar

och förbättringar.

År 1995 infördes bestämmelser som bl.a. syftade

till att öka snabbheten vid förfarandet hos polis,

åklagare och domstol. Vidare skulle vid domstolarna

mål mot ungdomar under 21 år normalt handläggas av

domare med särskild fallenhet för uppgiften (prop.

1994/95:12, bet. 1994/95:JuU1).

Våren 1998 beslutade riksdagen om förändringar i

påföljdssystemet för unga lagöverträdare (prop.

1997/98:96, bet. 1997/98:JuU21). De nya reglerna

trädde i kraft den 1 januari 1999. Regleringen

innebar en uppstramning av åtgärderna när ungdomar

begår brott, bl.a. infördes en möjlighet att

överlämna den unge till sluten ungdomsvård vid

allvarlig brottslighet, där påföljden annars måste

bli fängelse.

Efter en översyn av bestämmelserna för

handläggning av ungdomsmål genomfördes vissa

ändringar av bl.a. rätten till offentlig försvarare,

socialtjänstens medverkan vid huvudförhandlingen och

utredningar rörande brottsmisstänkta barn under 15

år. De nya bestämmelserna trädde i kraft den 1 juli

2001 (prop. 2000/01:56, bet. 2000/01:JuU18).

Nu pågår åter en omfattande översyn av det

allmännas ingripanden vid ungdomsbrott. Arbetet, som

leds av en särskild utredare (dir. 2002:95), skall

vara avslutat i september 2004. I

utredningsdirektiven anförs att påföljdssystemet för

unga lagöverträdare som hittills skall bygga på

principen att barn och ungdomar som begått brott i

första hand skall bli föremål för insatser inom

socialtjänsten. Det måste vara en ambition att de

åtgärder som vidtas skall syfta till att åstadkomma

en positiv förändring och att främja en gynnsam

utveckling, genom bl.a. vård och utbildning. För att

uppnå detta måste hänsyn tas till den unges hela

livssituation. I uppdraget ingår att analysera hur

behovet av en nationell samordning av kompetens- och

metodutveckling och spridande av allmän information

och kunskap kan tillgodoses när det gäller

ungdomsbrott och det allmännas ingripande med

anledning därav. Utredaren skall samråda med berörda

myndigheter, bl.a. Brottsförebyggande rådet (BRÅ),

samt i dialog med Barnombudsmannen och

Ungdomsstyrelsen inhämta kunskap om de ungas åsikter

i berörda frågor.

Tidiga åtgärder m.m.

I motionerna Ju236 (m), Ju249 (c), Ju280 (m), Ju353

(fp), Ju364 (fp) och Ju366 (kd) understryks vikten

av tidiga insatser när det gäller att förebygga att

brott begås av barn och ungdomar. Åtgärder som

syftar till en starkare värdeöverföring begärs.

Härvid framhålls familjens, skolans och

föreningslivets betydelse.

Utskottet har ofta gjort uttalanden om familjens

och skolans brottsförebyggande betydelse och i olika

sammanhang understrukit vikten av en snabb och

ändamålsenlig reaktion när barn och ungdomar begår

brott (senast i bet. 2001/02:JuU9).

Utskottet konstaterade då att den nuvarande

regleringen av handläggningen av ungdomsmål ställer

krav på ett nära samarbete mellan socialtjänsten,

polisen, åklagarna och domstolarna. Regleringen är

utformad för att åstadkomma en snabb handläggning

genom tidiga kontakter mellan berörda myndigheter

samtidigt som behovet av specialisering inom

rättsväsendet i fråga om barns och ungdomars

brottslighet tillgodoses. Föräldrarnas medverkan

garanteras på flera sätt. Till exempel skall

föräldrar eller andra vårdnadshavare normalt kallas

till förhör som äger rum med barnet eller den unge,

och de skall också underrättas om tidpunkten för en

domstolsförhandling. Härtill kommer att det åligger

socialtjänsten att utforma åtgärder som rör barn och

unga i samråd med vårdnadshavaren och, i tillämpliga

fall, med den unge själv.

Utskottet underströk vidare den stora betydelse

som föräldrarna har för att barn och ungdomar skall

få goda uppväxtvillkor, och utskottet ifrågasatte

inte heller föräldrarnas ansvar för barns och

ungdomars fostran. Föräldrarna har en nyckelroll när

det gäller att få barn och ungdomar att avstå från

att begå brott. Det sagda innebar emellertid enligt

utskottet inte att det inte vilar ett ansvar också

på t.ex. skolan, fritidsförvaltningen och

socialtjänsten, inte minst i fråga om att tidigt

uppmärksamma problem bland barn och unga samt att i

samråd med föräldrarna och andra närstående sätta in

insatser till nytta för barnet eller den unge. I

situationer när ett barn eller en ung person har

svårigheter som manifesteras i brottslighet framhöll

utskottet att det var extra viktigt med ett nära

samarbete mellan familjen och berörda myndigheter.

Sammanfattningsvis delade utskottet den uppfattning

om vikten av normöverföring och goda uppväxtvillkor

för barn och unga som kom till uttryck i de då

aktuella motionerna. Utskottet kunde också

konstatera att arbetet på området hade den

inriktning som efterfrågades i motionerna. Det fanns

därför inte någon anledning för riksdagen att ta

något initiativ.

Utskottet har ingen annan uppfattning nu och

avstyrker bifall till motionerna Ju236, Ju249,

Ju280, Ju353, Ju364 och Ju366 i här behandlade

delar.

I motion Ju310 (kd) tas särskilt sikte på att barn

med neuropsykiatriska funktionshinder, t.ex. ADHD,

tidigt uppmärksammas och att åtgärder sätts in i

brottsförebyggande syfte.

Utskottet har även tidigare behandlat den

särskilda frågan om barn med neuropsykiatriska

funktionshinder, senast våren 2002 (bet.

2001/02:JuU9). För en utförlig redogörelse av

frågans läge förra våren hänvisas till det

betänkandet.

Från Rättsmedicinalverket inhämtade utskottet då

att det bedrevs forskning rörande sambanden mellan

neuropsykiatriska störningar och kriminalitet vid

verkets avdelningar i Stockholm och Göteborg.

Utskottet noterade också att man inom ramen för de

riskbedömningar som gjordes vid riksmottagningen i

Kumla hade uppmärksammat problemet med att flera

intagna hade denna typ av störning.

Utskottet uppmärksammade även BRÅ:s rapport

Kriminell utveckling - Tidiga riskfaktorer och

förebyggande insatser (BRÅ-rapport 2001:15). Där ges

en översiktlig bild av nationell och internationell

kunskap om tidiga individ- och familjefaktorer som

medför ökad risk för att utveckla allvarlig och

långvarig kriminalitet. I rapporten granskas också

befintlig kunskap om tidiga insatser för att minska

risken för kriminell utveckling bland särskilt

utsatta barn. Rapporten belyser också vad som görs i

Sverige på detta område. I rapporten anförs bl.a.

att mödravården, barnavården, barnomsorgen, barn-

och ungdomspsykiatrin, skolan och socialtjänsten är

centrala instanser i arbetet med att tidigt

förebygga kriminell utveckling. Kritik riktas i

rapporten mot berörda myndigheters arbete med tidiga

brottsförebyggande insatser. Det påpekas bl.a. att

vetenskapligt förankrade metoder sällan tillämpas

och att det ofta saknas systematisk dokumentation

vad gäller insatser, metoder och resultat.

I det ärendet inhämtade utskottet ett yttrande

från socialutskottet (2001/02:SoU4y) som i sin tur

hade inhämtat yttrande från Socialstyrelsen.

Socialutskottet konstaterade, efter att ha

redovisat Socialstyrelsens synpunkter och tidigare

riksdagsbehandling av hithörande frågor m.m., att

ett omfattande arbete pågick på flera fronter för

att såväl identifiera som stödja personer med bl.a.

neuropsykiatriska funktionsstörningar.

Socialutskottet fann sammanfattningsvis inte skäl

att frångå den i yttrandet redovisade principiella

inställningen att riksdagen inte borde prioritera

vissa sjukdomar framför andra och ansåg därför att

de då aktuella motionerna borde avslås.

Det kan tilläggas att Socialstyrelsen i sitt

yttrande till socialutskottet bl.a. underströk att

betydelsen av tidig upptäckt av barn med

neurologiska utvecklingsavvikelser/neuropsykiatriska

funktionsstörningar för att förhindra sekundära

problem hade betonats i såväl internationella som

nationella studier. Socialstyrelsen ansåg bl.a. att

samhällets enda möjlighet att kunna ge alla barn och

specifikt gruppen barn med s.k. neurologiska

utvecklingsavvikelser/neuropsykiatriska

funktionsstörningar en god och sund

utvecklingssituation var att upprusta hälsovården

och elevvården inom förskola och skola med kompetens

att förstå, basutreda och pedagogiskt stödja barn

med funktionssvårigheter och därmed också bättre

uppmärksamma barn med svårigheter av annat slag.

Justitieutskottet konstaterade att det i då

aktuella motioner aktualiserades frågor om en grupp

barn och ungdomar med mycket stora behov av stöd

från föräldrar och andra närstående och från

samhället. När det gällde tidiga förebyggande

insatser måste utskottet emellertid också konstatera

att dessa borde ske inom ramen för socialtjänstens,

hälso- och sjukvårdens och skolans arbete. Inom

dessa myndighetsområden pågick också en hel del

arbete. Också inom kriminalvården hade problematiken

uppmärksammats när det gäller vuxna och visst arbete

pågick. Utskottet instämde i motionärernas

uppfattning att tidiga insatser här liksom i andra

fall med stor sannolikhet verkar brottsförebyggande.

Utskottet var emellertid inte berett att göra några

mer detaljerade uttalanden i saken; det ankom inte

på utskottet att avgöra frågor om t.ex.

prioriteringar inom barnhälsovården eller skolan.

Därefter har Socialstyrelsen presenterat en

kunskapsöversikt om ADHD hos barn och vuxna.

Kunskapsöversikten skall bl.a. ge stöd för en

kunskapsbaserad vård och behandling, metodutveckling

och annat förbättringsarbete. Socialstyrelsen anser

att ADHD utgör ett funktionshinder. I

kunskapsöversikten diskuteras bl.a. diagnostisering

och olika behandlingsmetoder. Detta är frågor som

ligger utanför justitieutskottets beredningsområde.

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i

frågan. Motion Ju310 avstyrks.

Ungdoms- och jourdomstolar m.m.

I motion Ju340 (kd) begärs att det införs särskilda

ungdomsrotlar inom åklagarorganisationen och i

motion Ju365 (kd) begärs att det inrättas ungdoms-

och jourdomstolar.

Utskottet har tidigare behandlat liknande frågor

(senast i bet. 2001/02:

JuU9).

I lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om

unga lagöverträdare (LUL) finns bl.a. bestämmelser

om handläggningen av ungdomsmål. Dessa genomgick en

genomgripande översyn år 1994. De nya bestämmelserna

trädde i kraft den 1 mars 1995 (prop. 1994/95:12,

bet. 1994/95:JuU1, rskr. 1994/95:39, SFS 1994:1760).

Nyheterna rörde i första hand arbetet hos polis,

åklagare och i domstol men gällde även

socialtjänsten. De nya reglerna syftade till en

bättre och snabbare handläggning av mål och ärenden

där personer under 18 år misstänks för brott.

Avsikten var att förkorta tiden mellan brott och

reaktion samt att skapa förutsättningar för ett

bättre samarbete mellan de myndigheter som berörs

när ungdomar misstänks för brott. Ytterligare en

viktig ambition var att skapa förutsättningar för

bättre kontakter mellan den unge och hans föräldrar

eller andra fostrare. Det övergripande syftet var

att den nya ordningen skulle ha en

brottsförebyggande effekt. En utvärdering av

reformen (se Handläggning av ungdomsmål - en

utvärdering av 1995 års ungdomsmålsreform, SOU

1999:108) visade enligt utredningen ett i huvudsak

positivt resultat. Ytterligare förbättringar kunde

dock göras, vilket föranledde regeringen att lägga

fram ännu en proposition i ämnet i slutet av år 2000

(prop. 2000/01:56, bet. 2000/01:JuU18).

Den nuvarande regleringen ställer sålunda krav på

ett nära samarbete mellan socialtjänsten, polisen,

åklagarna och domstolarna. Regleringen är utformad

för att åstadkomma en snabb handläggning genom

tidiga kontakter mellan berörda myndigheter

samtidigt som behovet av specialisering inom

rättsväsendet i fråga om barns och ungdomars

brottslighet tillgodoses.

Ett permanent snabbförfarande för brottmål med

jourdomstol och frågan om särskilda jourdomstolar

för unga lagöverträdare har diskuterats vid flera

tillfällen utan att leda till någon lagstiftning.

Nackdelarna med de system som diskuterats har varit

bl.a. kostnaderna för ett jourdomstolssystem och

olika praktiska problem, t.ex. att ge den misstänkte

skäligt rådrum. I betänkandet Snabbare lagföring 4 -

Ett snabbförfarande för brottmål (SOU 2002:45)

föreslår Beredningen för rättsväsendets utveckling

ett snabbförfarande där avsikten bl.a. är att

undvika dessa nackdelar. Genomförandet av

snabbförfarandet skall enligt betänkandet inledas

med en försöksverksamhet.

Utskottet har inhämtat att betänkandet bereds inom

Regeringskansliet tillsammans med betänkandet

Snabbare lagföring 3 - Snatteribrott (SOU 2002:44)

och att avsikten är att lägga fram en lagrådsremiss

under hösten 2003.

Enligt utskottet bör det pågående

beredningsarbetet inte föregripas. Motionerna Ju340

och Ju365 i här behandlade delar bör avslås.

Socialtjänstens åtgärder

I motion Ju360 (s) begärs ett ökat samarbete mellan

kriminalvården/närpolisen, socialtjänsten och

skolan. I motion Ju365 (kd) efterfrågas en översyn

av socialtjänstens insatser mot minderåriga

brottslingar, i första hand i syfte att få till

stånd effektivare åtgärder inom socialtjänsten, och

understryks vikten av att socialnämnderna upprättar

de vårdplaner lagstiftningen kräver.

Våren 1998 beslutade riksdagen som nämnts ovan om

förändringar i påföljdssystemet för unga

lagöverträdare (prop. 1997/98:96, bet. 1997/98:

JuU21). Reglerna trädde i kraft den 1 januari 1999.

Regleringen innebar en uppstramning av åtgärderna

när ungdomar begår brott. Möjligheten att överlämna

den unge till vård inom socialtjänsten finns kvar,

men en förutsättning för denna påföljd är att

socialnämnden lämnat in en vårdplan till rätten och

att de planerade åtgärderna kan anses tillräckligt

ingripande med hänsyn till brottslighetens

straffvärde och art samt den unges tidigare

brottslighet. Ett överlämnande till socialtjänsten

kan förenas med böter eller en föreskrift om

ungdomstjänst. Den sistnämnda påföljden liknar

samhällstjänst och skall fullgöras i socialtjänstens

regi. Slutligen infördes ett krav på socialtjänsten

att återrapportera till åklagaren om den planerade

vården inte kommer till stånd. Möjligheten att

undanröja den ådömda påföljden ökade i och med

detta.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) fick tillsammans

med Socialstyrelsen och Statens institutionsstyrelse

i augusti 2001 regeringens uppdrag att följa upp och

utvärdera påföljdsreformen för unga lagöverträdare.

I sin rapport Vad händer med unga lagöverträdare

(2002:19) gör BRÅ bedömningen att reformen haft

vissa effekter, men att den inte är helt genomförd.

Vidare konstaterar BRÅ att det är svårt att förena

socialtjänstlagens behovsprincip med de

straffrättsliga principerna, när det gäller insatser

för unga lagöverträdare. Socialtjänsten behöver,

enligt BRÅ, bl.a. om möjligt få längre tid på sig

att utreda och föreslå lämplig insats. Den behöver

också få ökad kunskap om vilka insatser för unga

lagöverträdare som är verksamma för att förebygga

fortsatt brottslighet. För att bidra till att

påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten

skall fungera bättre kan domstolar och åklagare i

större utsträckning än i dag bistå socialtjänsten i

utbildning samt utveckla rutiner för samverkan med

socialtjänsten.

I den inledningsvis nämnda översynen av det

allmännas ingripanden vid ungdomsbrott framhålls att

BRÅ:s utvärdering skulle komma att utgöra ett

betydelsefullt kunskapsunderlag för de fortsatta

ställningstagandena till påföljdernas framtida

utformning. Utvärderingen skulle också kunna komma

att föranleda tilläggsdirektiv.

Utskottet kan inte finna annat än att

motionsönskemålet om en översyn av socialtjänstens

insatser mot minderåriga brottslingar i stort får

anses vara tillgodosett genom den utvärdering som

Brottsförebyggande rådet har gjort. Vad avser övriga

motionsyrkanden bör enligt utskottet den nu

tillsatta utredningens om det allmännas ingripanden

vid ungdomsbrott arbete inte föregripas och

utskottet föreslår därför att motion Ju360 samt

motion Ju365 i här behandlade delar avslås.

Nytt påföljdssystem

I motionerna Ju213, Ju236 och Ju280 (alla m) begärs

med olika grad av precisering ett nytt

påföljdssystem för unga lagöverträdare. Motionärerna

anser att det behövs intensifierade insatser mot

ungdomsbrottslighet. Sammanfattningsvis innebär

motionskraven att påföljden överlämnande till vård

inom socialtjänsten avskaffas och ersättas med en ny

frihetsberövande påföljd - ungdomsstraff - som skall

verkställas på särskilda kriminalvårdshem i

kriminalvårdens regi. Samtidigt skall en ordning med

villkorligt fängelse för unga införas och, enligt

ett yrkande i motion Ju213, en möjlighet att kunna

döma unga till ett s.k. weekendfängelsestraff

utredas. Vidare bör reglerna om särbehandling i

påföljdshänseende av unga som fyllt 18 men inte 21

år tas bort.

I motion Ju280 (m) begärs även att varje kommun i

samverkan med närpolisen skall ta fram en

handlingsplan för hur ungdomskriminalitet skall

motverkas lokalt och att åtgärder som medling,

familjerådslag och tillrättavisning skall kunna ske

även om förundersökning inte är aktuell. I samma

motion understryks också rättskedjans normerande

verkan.

När det gäller påföljdssystemet i stort för unga

lagöverträdare hänvisas till vad som anförts ovan.

Härutöver kan följande nämnas.

Då riksdagen våren 1998 beslutade om nya åtgärder

(se ovan) infördes en möjlighet att överlämna den

unge till sluten ungdomsvård vid allvarlig

brottslighet, där påföljden annars måste bli

fängelse. Detta är en tidsbestämd påföljd med ett

maximum på fyra år som verkställs på institutioner

som drivs av Statens institutionsstyrelse (SiS).

Verkställigheten regleras i lagen (1998:603) om

verkställighet av sluten ungdomsvård.

I brottsbalken finns regler om särbehandling av

unga lagöverträdare. Av 30 kap. 5 § följer att det

krävs synnerliga skäl för att en person skall kunna

dömas till fängelse för brott han begått före 18 års

ålder. Vidare gäller att för brott som någon begått

efter det att han fyllt 18 år men innan han fyllt 21

år fängelse endast får dömas ut om det med hänsyn

till gärningens straffvärde eller annars finns

särskilda skäl för det. Den unges ålder skall

dessutom enligt 29 kap. 7 § beaktas vid

straffmätningen.

Vid sin behandling av hithörande frågor förra året

(bet. 2001/02:JuU9) avvisade utskottet förslaget om

att avskaffa kravet på särskilda skäl för att döma

personer i åldern 18-21 år till fängelse. I avvaktan

på resultatet av den översyn av påföljdssystemet för

unga lagöverträdare som regeringen då hade aviserat

såg utskottet heller ingen anledning att ändra

uppfattning i fråga om socialtjänstens respektive

kriminalvårdens ansvar för de unga. Utskottet ansåg

vidare att riksdagen med hänvisning till

beredningsläget inte borde uttala sig om villkorligt

fängelse, och när det gällde weekendfängelse intog

utskottet samma avvisande inställning som tidigare.

Regeringen har som framgått ovan nu tillsatt den

aviserade utredningen.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och

konstaterar att det med hänsyn till det

utredningsarbete som pågår inte finns någon

anledning för riksdagen att nu göra några uttalanden

med anledning av här behandlade yrkanden i

motionerna Ju213, Ju236 och Ju280.

Medling

I motion Ju365 (kd) tas frågor om medling upp.

Motionärerna begär att medlingsverksamheten skall få

ett tydligt regelverk och att det skall vara möjligt

att meddela åtalsunderlåtelse om den unge deltagit i

medling. Lagföring skall alltså kunna ske genom

medling.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat

liknande yrkanden, senast i samband med regeringens

proposition Medling med anledning av brott (prop.

2001/02:126, bet. 2001/02:JuU26). I propositionen

föreslog regeringen en ny lag om medling med

anledning av brott. Lagen har karaktär av ramlag för

medlingsverksamhet som anordnas i kommunal eller

statlig regi. Syftet med regleringen är främst att

tillgodose kraven på rättssäkerhet när medling med

anledning av brott anordnas av stat eller kommun.

Med medling avses i lagen att en gärningsman och ett

brottsoffer möts inför en opartisk medlare med

anledning av ett brott för att tala om brottet.

Förslaget innebar i huvudsak följande. Medling kan

komma i fråga för gärningsmän i alla åldrar. För

gärningsmän under 12 år får dock medling ske endast

om det finns synnerliga skäl. Syftet med medlingen

är främst att gärningsmannen skall få ökad insikt om

brottets konsekvenser och att brottsoffret skall ges

en möjlighet att bearbeta sina upplevelser av

brottet. Det bör även vara möjligt att låta mötet

utmynna i någon form av avtal mellan parterna.

Medlingen skall vara frivillig för båda parter. Om

medling befinns vara lämpligt i det enskilda fallet

bör inget brott som är polisanmält och erkänt

uteslutas från medling. Medling bör kunna äga rum i

alla stadier av rättsprocessen. När det gäller bl.a.

medlingens ställning i den rättsliga processen, som

aktualiseras genom den nu aktuella motionen, gjorde

regeringen bedömningen att ytterligare överväganden

krävdes. Regeringen föreslog därför inte någon

reglering i dessa delar.

Utskottet, som vid ett flertal tillfällen uttalat

sig positivt om medling för unga lagöverträdare,

välkomnade regeringens förslag och anförde bl.a. att

medling kan vara till nytta både för gärningsmannen

och för brottsoffret. Gärningsmannen kan komma till

insikt om brottets konsekvenser för såväl egen som

för brottsoffrets del, och medlingen kan därigenom

vara ett sätt att minska risken för återfall i

brott.

Utskottet tillstyrkte propositionen. Riksdagen

följde utskottet. Den nya lagen trädde i kraft den 1

juli 2002.

I direktiven till den ovan nämnda översynen av det

allmännas ingripanden vid ungdomsbrott berörs olika

frågor om medling med anledning av brott (dir.

2002:95).

Enligt direktiven bör det finnas utrymme för att i

framtiden utveckla medling till att spela en mer

framträdande roll i påföljdssystemet för unga

lagöverträdare, vilket på sikt torde kunna leda till

fördelar för såväl brottsoffer som samhället i

stort. För att medling skall kunna utvecklas i denna

riktning krävs dels att medling kommer till stånd på

ett konsekvent och strukturerat sätt, dels att

medling visar sig ha sådan effekt att den upplevs

som ett trovärdigt inslag i samhällets reaktion med

anledning av brott. Frågan måste därför bli föremål

för ytterligare överväganden. Utredningen skall

enligt sina direktiv följa utvecklingen av

medlingsverksamheten i landet och överväga vilken

ställning i rättsprocessen medlingen bör ha samt hur

den bör organiseras. En målsättning bör vara att

medlingen, i varje fall på sikt, skall kunna

utvecklas till en verksamhet som är allmänt

tillgänglig och som spelar en mer framträdande roll

i rättssystemet för unga lagöverträdare.

Enligt utskottet bör det pågående

utredningsarbetet inte föregripas. Motion Ju365 i

här behandlade delar bör avslås.

Skadestånd

I motion Ju213 (m) förespråkas att information skall

spridas om föräldrars skadeståndsansvar i samband

med barns brottslighet.

Ett barn står under vårdnad av båda föräldrarna

eller en av dem om inte rätten har anförtrott

vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade

vårdnadshavare. Den som har vårdnaden om ett barn

har ansvaret för barnets personliga förhållanden och

för att barnets behov av omvårdnad, trygghet och en

god fostran blir tillgodosedda. Vårdnadshavaren

svarar också för att barnet får den tillsyn det

behöver med hänsyn till dess ålder, utveckling och

övriga omständigheter. Vårdnadshavaren skall också

bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning

och utbildning. I syfte att hindra att barnet

orsakar skada för någon annan skall vårdnadshavaren

svara för att barnet står under uppsikt eller att

andra lämpliga åtgärder vidtas (se 6 kap. 2 §

föräldrabalken). Vårdnadshavaren kan bli

skadeståndsskyldig enligt skadeståndslagens

bestämmelser, om han uppsåtligen eller av

vårdslöshet försummar sitt tillsynsansvar.

Utskottet har tidigare avstyrkt liknande yrkanden,

senast våren 2002 (bet. 2001/02:JuU9 s. 10 f).

Enligt utskottet torde det vara ett välkänt faktum

att skadeståndsskyldighet för föräldrar i vissa fall

föreligger för skador som barn orsakar. Någon

särskild information om föräldrars

skadeståndsskyldighet behöver därför inte spridas.

Utskottet avstyrker bifall till motion Ju213 i här

behandlad del.

Övrigt

Polisstöd åt föräldrar

I motion Ju213 (m) föreslås att föräldrarna skall

kunna begära hjälp av polisen för att få hem sina

barn om de befinner sig på stan m.m. I motion Ju280

(m) begärs att polisen får möjlighet att ingripa om

den unge vistas i ett olämpligt sällskap.

Enligt 12 § polislagen (1984:387) får polisen

omhänderta barn under 18 år, t.ex. om barnet

påträffas i en olämplig miljö. Polisen skall

skyndsamt överlämna barnet till dess föräldrar.

Någon sådan mer allmän möjlighet till bistånd av

polisen som efterfrågas i nu aktuell motion finns

däremot inte.

Socialnämnden har möjlighet att besluta om

omedelbart omhändertagande av den som är under 20

år, om denne utsätter sig för en risk att skadas

genom missbruk, brottslig verksamhet m.m. En

förutsättning är att den unge sannolikt behöver

beredas vård och domstols beslut om vård inte kan

avvaktas (3 och 6 §§ lagen [1990:52] med särskilda

bestämmelser om vård av unga).

Utskottet har tidigare tagit avstånd från tanken

i motionerna och hänvisat till att en sådan ordning

riskerar att innebära en alltför stor belastning på

polisens resurser. Utskottet har därvid också ansett

då behandlade motionsyrkanden i stort vara

tillgodosedda genom möjligheten att omhänderta och

t.ex. köra hem barn under 18 år som påträffas i

olämpliga ungdomsmiljöer och genom möjligheten till

ingripanden enligt den sociala vårdlagstiftningen i

vissa fall. Utskottet vidhöll den uppfattningen

också förra året (bet. 2001/02:JuU9 s. 15).

Utskottet har ingen annan uppfattning nu.

Motionerna Ju213 och Ju280 i här behandlade delar

avstyrks.

I motion Ju281 (m) begärs att socialtjänst och

polis skall ha laglig rätt att kontakta anhöriga

till ungdomar i en ålder upp till 20 år.

I dag gäller att vårdnadshavaren eller annan som

svarar för den unges vård och fostran samt annan

som har en fostrande roll i förhållande till den

unge skall underrättas om någon som inte har fyllt

18 år är skäligen misstänkt för brott, om detta inte

är till men för utredningen eller det annars finns

särskilda skäl emot det (5 § lagen [1964:167] med

särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare).

Ett barn står under vårdnad av båda föräldrarna

eller en av dem, om inte rätten har anförtrott

vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade

vårdnadshavare. Vårdnaden om ett barn består till

dess barnet fyller 18 år eller dessförinnan ingår

äktenskap. Vårdnadshavaren har ett ansvar för

barnets personliga förhållanden och han eller hon

skall se till att barnets behov av omvårdnad,

trygghet och en god fostran blir tillgodosedda (6

kap. 1 och 2 §§ föräldrabalken). Detta ansvar upphör

således när barnet fyller 18 år och blir myndig.

För det fall den som är under 20 år utsätter sin

hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att

skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel,

brottslig verksamhet eller något annat socialt

nedbrytande beteende får social-nämnden ansöka hos

länsrätten att den unge skall beredas vård (1 §

tredje stycket och 3 § lagen med särskilda

bestämmelser om vård av unga).

Reglerna innebär att föräldrarna normalt skall

underrättas när ett barn som inte fyllt 18 år begått

brott. Efter 18-årsdagen har föräldrarna inte längre

någon rätt till underrättelse. Däremot gäller viss

skyddslagstiftning till dess att den unge fyllt 20

år.

Utskottet anser att de gällande bestämmelserna är

väl avvägda och avstyrker bifall till motion Ju281 i

här behandlad del.

Registrering av barn

I motion 213 (m) begärs att polisen skall få

möjlighet att registrera barn under 15 år som är

misstänkta för brott.

Enligt den polisregisterlagstiftning som trädde i

kraft den 1 januari 2000 finns flera olika

polisregister.

Möjligheterna att registrera brottsmisstänkta barn

är emellertid begränsade. En förutsättning för

registrering i misstankeregistret är att den

misstänkte fyllt 15 år (3 § lagen [1998:621] om

misstankeregister). Brottsmisstänkta barn kan dock

registreras i polisens RAR-system - RAR står för

rationell anmälningsrutin och är ett polisregister

på lokal nivå. Det är således möjligt att på varje

polismyndighet, dvs. i varje län, i det sammanhanget

registrera barn under 15 år som misstänks för brott.

I vilken utsträckning det sker är dock inte känt.

I anslutning till en diskussion om innehållet i

belastningsregistret anförde regeringen att det

däremot inte finns hinder mot att registrera barn i

de arbetsregister som kan finnas hos polisen medan

en utredning pågår. Det finns inte heller något som

hindrar att i sökbar form spara de sista

utredningshandlingarna om barnet. Regeringen tog

vidare upp integritetsaspekten som, enligt

regeringen, väger tungt särskilt i fråga om barn

under 15 år och hänvisade härutöver till

skyldigheten för polisen att anmäla brott av barn

till socialnämnden (6 och [numera] 34 §§ lagen

[1964:167] med särskilda bestämmelser om unga

lagöverträdare). Den brottslighet som ett enskilt

barn misstänks för kommer, enligt regeringen, som

regel att registreras hos socialtjänsten. I

sammanhanget borde dessutom beaktas att

polisutredningen inte leder fram till något slutligt

avgörande i skuldfrågan. Regeringens slutsats var

att det i varje fall vid det tillfället inte borde

införas någon möjlighet att registrera minderåriga

(prop. 1997/98:97 s. 79 f.).

Utskottet fann inte skäl till annan inställning

och avstyrkte såväl i sitt betänkande om

polisregisterlagstiftningen som om påföljdssystemet

(bet. 1997/98:JuU20 och JuU21) yrkanden som gick ut

på att införa en möjlighet att registrera barn under

15 år.

Frågan om registrering av barn under 15 år som

begått brott har återkommande behandlats av

utskottet under en följd av år, förutom i nyssnämnda

betänkanden bl.a. även i motionsbetänkanden våren

1999, 2000 och 2002 (bet. 1998/99:JuU19,

1999/2000:JuU16 respektive 2001/02:JuU9). Frågan

behandlades även i utskottets betänkande med

anledning av regeringens proposition Ändringar i

handläggningen av ungdomsmål m.m. (prop. 2000/01:56,

bet. 2000/01:JuU18). Utskottet har vid varje

tillfälle tagit avstånd från tanken på en reglering

som skulle göra det möjligt att registrera

brottsmisstänkta barn i centrala polisregister.

Utskottet har ingen annan uppfattning nu. Motion

Ju213 i denna del avstyrks.

Drogtest av barn under 15 år

I motionerna Ju213 (m), Ju366 (kd) och Ub554 (kd)

begärs möjligheter för polisen att ta blodprov och

urinprov på barn under 15 år i syfte att klarlägga

om barnet använt narkotika. Syftet med

provtagningarna är att ett begynnande missbruk skall

kunna upptäckas så tidigt som möjligt.

I motionerna Ju236, Ju280, Ju281 och So251 (alla

m) begärs motsvarande möjligheter för polisen vad

gäller barn under 15 år men över 12 år.

Genom att fängelse infördes i straffskalan för

eget bruk av narkotika år 1993 blev det möjligt för

polisen att ta urin- eller blodprov för att

kontrollera och säkra bevisning om ett misstänkt

narkotikabrott. Syftet med lagändringen var framför

allt att genom en tidig upptäckt ge möjligheter att

ingripa tidigt och därigenom förhindra att unga

människor fastnar i missbruk.

Den bestämmelse som tillämpas vid sådan

provtagning är 28 kap. 12 § rättegångsbalken enligt

vilken den som skäligen kan misstänkas för ett brott

på vilket fängelse kan följa får kroppsbesiktigas

för att söka efter föremål som kan tas i beslag

eller annars för att utröna omständigheter som kan

vara av betydelse för utredningen om brottet. Om den

misstänkte inte har fyllt 21 år finns särskilda

bestämmelser i lagen (1964:167) med särskilda

bestämmelser om unga lagöverträdare, som i dessa

delar ersätter rättegångsbalkens regler. Enligt

lagen gäller bl.a. att om någon är misstänkt för att

före 15 års ålder ha begått ett brott på vilket

fängelse kan följa får, om det finns särskilda skäl,

beslag, husrannsakan och kroppsvisitation enligt

bestämmelserna i rättegångsbalken företas mot den

unge (36 §). Däremot saknas möjligheten till

kroppsbesiktning av barn under 15 år.

Utskottet har vid ett flertal tidigare tillfällen

behandlat frågan om att införa drogtester av barn

under 15 år. En mer utförlig beskrivning av gällande

rätt finns i betänkande 1996/97:JuU12 s. 11 f.

Utskottet har härvid hänvisat till förarbetena till

bestämmelsen om beslag, husrannsakan och

kroppsvisitation i lagen med särskilda bestämmelser

om unga lagöverträdare då den infördes år 1985

(prop. 1983/84:187, bet. 1984/85:JuU6, rskr.

1984/85:37). Där anfördes att det fick anses

tveksamt i vilken utsträckning tvångsmedel som

beslag, husrannsakan, kroppsvisitation och

kroppsbesiktning fick användas mot den som var

misstänkt för brott och som inte fyllt 15 år. När

det gällde kroppsbesiktning framstod det praktiska

behovet av att använda det tvångsmedlet som ganska

ringa beträffande den ifrågavarande ålderskategorin.

Dessutom kunde lämpligheten sättas i fråga av att

använda kroppsbesiktning i fråga om barn som befann

sig i förpuberteten och i en känslig period av sin

utveckling. Tvärtom var ett särskilt hänsynstagande

till den personliga integriteten påkallad.

Kroppsbesiktning borde alltså inte få företas i

fråga om denna ålderskategori. De tvångsmedel som

borde komma i fråga mot barn under 15 år var således

beslag, husrannsakan och kroppsvisitation. De borde

dock tillämpas restriktivt (a. prop. s. 28 f.).

Utskottet har under senare år vid flera tillfällen

funnit att de skäl mot kroppsbesiktning av barn

under 15 år som anfördes i propositionen alltjämt är

giltiga, senast vid behandlingen av följdmotioner

med liknande yrkanden som väckts med anledning av

regeringens proposition Nationell

narkotikahandlingsplan (yttr. 2001/02:JuU5y).

Förslagen i propositionen grundade sig på

Narkotikakommissionens betänkande Vägvalet - Den

narkotikapolitiska utmaningen (SOU 2000:126). I

betänkandet tog kommissionen ställning mot att

införa en möjlighet till drogtester av barn under 15

år. Kommissionen fann i sina överväganden att de

eventuella vinster en sådan möjlighet skulle kunna

leda till inte kunde anses stå i rimlig proportion

till det ingrepp som ett tvångsvis drogtest utgör

för barnet. Narkotikakommissionen ansåg att de

argument som framfördes till stöd för att inte

tillåta kroppsbesiktning av barn under 15 år

fortfarande är giltiga, även om behovet av att

använda ett sådant tvångsmedel möjligen kan vara

något större i dag. Att en så ung person som nu är i

fråga, avslutade kommissionen, befinner sig i sådana

omständigheter att det skulle vara aktuellt med att

tvångsvis utföra ett drogtest utgör också ett fullt

tillräckligt skäl för socialtjänsten att utreda det

aktuella barnets levnadsförhållanden. Propositionen

behandlade inte frågan om drogtest av barn under 15

år.

Utskottet fann för sin del att de skäl som anförts

mot att införa drogtester av barn under 15 år

alltjämt var bärkraftiga. Som Narkotikakommissionen

hade framhållit borde misstanken om att ett barn

missbrukar narkotika leda till åtgärder, oavsett om

något drogtest föreligger. Utskottet föreslog därför

att socialutskottet skulle avstyrka bifall till de

aktuella motionerna (yttr. 2001/02:JuU5y s. 4 f.).

Utskottet har ingen annan uppfattning nu. Motionerna

Ju213, Ju236, Ju280, Ju281, Ju366, So251 och Ub554 i

här behandlade delar avstyrks.

Reservationer

1. Tidiga åtgärder m.m. (punkt 1)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi

Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild

Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Cecilia

Magnusson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller

riksdagen delvis motionerna 2002/03:Ju236 yrkandena

2 och 11, 2002/03:Ju249 yrkandena 5 och 6,

2002/03:Ju280 yrkande 10, 2002/03:Ju353 yrkande 1,

2002/03:Ju364 yrkande 1 och 2002/03:Ju366 yrkande 1.

Ställningstagande

Normöverföring från vuxna till barn är en

förutsättning för spridandet av grundläggande

värderingar. Det största ansvaret för denna

normbildning ligger hos familjen och andra vuxna som

är samhällets bästa brottsförebyggande resurs.

Familjepolitikens roll är att få till stånd trygga

familjer med möjlighet att styra sin vardag. Det är

ofta i skolan som konflikterna under uppväxtåren

ställs på sin spets, och barnen måste i skolan få

lära sig att grundläggande normer upprätthålls och

gäller för alla.

Om detta inte fungerar måste samhället gripa in

och tidigt och tydligt göra klart vilka regler som

gäller, samtidigt som insatser görs för att stärka

familjens förmåga att bidra med normöverföring och

uppfostran, t.ex. genom familjerådslag. Att

barnomsorgen, skolan, föreningslivet och

socialtjänsten härvid har en roll att spela är

uppenbart. Också barnpsykiatrin bör spela en

tydligare roll och resurser sättas in för att

strukturera och effektivisera åtgärderna när barn

begår brott. Syftet med insatserna skall vara att så

tidigt som möjligt tillrättaföra barnet och erbjuda

det goda levnadsvillkor samtidigt som det förhindras

att enstaka lagöverträdelser övergår till en

livsstilskriminalitet.

Allt arbete som rör barn måste ha sin självklara

utgångspunkt i den gemensamma grundsyn som

återspeglas i FN:s barnkonvention. Barn har i likhet

med vuxna grundläggande medborgerliga, politiska,

ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som

skall respekteras.

Regeringen bör få i uppdrag att i tilläggsdirektiv

till den nu tillsatta utredningen om unga

lagöverträdare särskilt understryka familjens,

skolans och föreningslivets brottsförebyggande

betydelse och ge utredningen i uppdrag att överväga

olika sätt att stärka dessa institutioner. I

tilläggsdirektiven bör det också tydligt anges att

barnkonventionen är en självklar utgångspunkt för

utredningens arbete.

2. Neuropsykiatriska funktionshinder (punkt 2)

av Johan Pehrson (fp), Ragnwi Marcelind (kd) och

Torkild Strandberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 2. Därmed bifaller

riksdagen delvis motion 2002/03:Ju310.

Ställningstagande

I det skede forskningen nu befinner sig har det

blivit allt lättare att urskilja en rad riskfaktorer

för framtida brottslighet. Det börjar alltså bli

möjligt att identifiera riskgrupper, naturligtvis

utan att det för den skull i det enskilda fallet är

möjligt att göra en prognos. En sådan grupp där

risken för framtida brottslighet är avsevärt större

än normalt är barn med neuropsykiatriska

funktionshinder. Det är också klarlagt att vuxna med

sådana funktionshinder begår brott i en ovanligt

stor omfattning. Såväl barn som vuxna med

neuropsykiatriska funktionshinder bör alltså

uppmärksammas på ett helt annat sätt än vad som nu

är fallet. Kunskapsläget måste snabbt förbättras och

nya kunskaper tillämpas. I det allmänna arbetet för

välfärd skulle detta kunna ske inom ramen för en

nationell strategi för brottsförebyggande insatser

på individnivå. Inte minst gäller detta det

brottsförebyggande arbetet bland barn och unga. Men

också inom t.ex. en mer behandlingsinriktad

kriminalvård är det nödvändigt att beakta sambanden

mellan neuropsykiatriska störningar och

kriminalitet.

Kunskapen finns - eller håller på att tas fram och

systematiseras. Enligt vår mening bör regeringen få

i uppdrag att utarbeta ett handlingsprogram där

kunskapen tas till vara i syfte att förbättra

livskvaliteten för berörda grupper och samtidigt

minska brottsligheten.

3. Ungdoms- och jourdomstolar m.m. (punkt 3)

av Johan Pehrson (fp), Ragnwi Marcelind (kd) och

Torkild Strandberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 3. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Ju340 yrkande 5 samt

2002/03:Ju365 yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

Vi anser att det är viktigt med snabba reaktioner på

ungdomars brott. För att förbättra förutsättningarna

för en skyndsam handläggning av ungdomsmål, utan att

för den skull ge avkall på rättssäkerheten, skall

särskilda ungdomsrotlar inom åklagarväsendet kunna

inrättas liksom speciella ungdoms- och

jourdomstolar. Särskilda kompetenskrav bör ställas

på dem som arbetar vid dessa rotlar respektive

domstolar.

Vi välkomnar de förslag till försöksverksamhet som

förs fram i betänkandet om ett snabbförfarande för

brottmål som ett steg i rätt riktning. Denna åtgärd

är dock inte tillräcklig. Åtgärderna bör alltså vara

mer långtgående och särskilt ta sikte på

handläggningen av ungdomsmål. Regeringen bör i den

fortsatta beredningen av betänkandet Ett

snabbförfarande för brottmål beakta detta och

återkomma till riksdagen med ett lagförslag i linje

med vad vi här anfört.

4. Socialtjänstens åtgärder (punkt 4)

av Johan Pehrson (fp), Ragnwi Marcelind (kd) och

Torkild Strandberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 4. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Ju365 yrkandena 1 och 4

samt avslår motion 2002/03:Ju360.

Ställningstagande

Under de senaste åren har det framkommit att det

nuvarande omhändertagandet av unga lagöverträdare

inom socialtjänsten har stora brister. Vad vi finner

särskilt bekymmersamt är att socialtjänsten

uppenbarligen inte har den kunskap om den

straffrättsliga regleringen som behövs för att

förstå vikten av att vårdplaner upprättas. Detta kan

leda till att vården får en mindre lämplig

utformning. Men värre är att bristen på vårdplan och

därmed vårdbehovsbedömning kan medföra att den unge

inte döms till en adekvat påföljd. Enligt vår mening

är det således hög tid att göra en översyn av

socialtjänstens insatser för unga lagöverträdare.

Frågan om vårdplaner bör dock inte avvakta det

pågående utredningsarbetet. Regeringen bör i stället

få i uppdrag att se till att socialtjänstens alla

instanser genast nås av adekvat information på denna

punkt.

Beträffande yrkandet i motion Ju360 delar vi

majoritetens uppfattning.

5. Nytt påföljdssystem (punkt 5)

av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m) och

Cecilia Magnusson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 5. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Ju213 yrkandena 5, 6

och 8, 2002/03:Ju236 yrkandena 1, 7 och 9 samt

2002/03:Ju280 yrkandena 4, 8 och 9 och avslår motion

2002/03:Ju213 yrkande 7.

Ställningstagande

Enligt vår mening bygger direktiven till den nyligen

tillsatta utredningen om översyn av det allmännas

ingripanden vid ungdomsbrott, på samma sätt som

1998 års beslut om påföljder för unga lagöverträdare

gjorde, på den felaktiga utgångspunkten att det är

lämpligt att det överlåts åt socialtjänsten att ha

hand om verkställigheten av ungdomspåföljderna.

Detta skall naturligtvis vara en uppgift för

kriminalvården. Dagens ordning medför att ungdomarna

lätt kan inbilla sig att samhället ser mildare på

deras lagöverträdelser än på vuxnas. Detta i sin tur

leder alltför ofta till att den unge i

fortsättningen inte avstår från att begå brott. När

det gäller allvarlig eller omfattande brottslighet

är det särskilt viktigt att tydligt markera var

gränsen går. Vi anser således att påföljdssystemet

för unga lagöverträdare behöver en genomgripande

översyn där utgångspunkten skall vara att

verkställighet av påföljder också för unga skall ske

inom kriminalvården. Detta innebär bl.a. att

påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten

avskaffas och att den slutna ungdomsvården skall

verkställas på särskilda kriminalvårdshem enligt

särskilda för ungdomar anpassade regler. Vidare bör

nya påföljder som villkorligt fängelse övervägas.

Samtidigt bör nya frigivningsregler övervägas för

de yngsta, och ett system bör utarbetas för tydliga

ungdomsrabatter vid straffmätningen. Efter fyllda 18

år skall unga lagöverträdare dock inte särbehandlas.

Regeringen bör få i uppdrag att genom

tilläggsdirektiv till den ovan nämnda utredningen se

till att denna bedrivs i linje med vad vi här

anfört.

Det anförda innebär att vi ställer oss bakom

motionerna Ju213, Ju236 och Ju280 i här aktuella

delar. Förslaget om weekendfängelse i den

förstnämnda motionen bör dock inte föranleda någon

åtgärd från riksdagens sida.

6. Medling (punkt 6)

av Ragnwi Marcelind (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 6. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Ju365 yrkandena 7-9.

Ställningstagande

Medlingsinstitutet bör utvecklas. Det är därvid

viktigt att medlingsverksamheten får ett tydligt

regelverk. För att förstärka medlingsinstitutet bör

det finnas en möjlighet för åklagaren att meddela

åtalsunderlåtelse för straffmyndiga under 18 år som

har deltagit i medling. Det bör alltså vara möjligt

att lagföra unga lagöverträdare genom medling.

Det får ankomma på regeringen att återkomma med

lagförslag i enlighet med vad jag nu har anfört.

7. Information om föräldrars skadeståndsansvar

(punkt 7)

av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m) och

Cecilia Magnusson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 7. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Ju213 yrkande 1.

Ställningstagande

Många föräldrar tror inte att de kan bli

skadeståndsskyldiga för skador som deras barn

orsakar genom brott. Det kan heller inte anses

allmänt känt av personer som utsatts för brott av

barn att de kan ha rätt till skadestånd av barnets

föräldrar. Enligt vår mening finns det alltså ett

behov av information om föräldrars

skadeståndsskyldighet. En positiv bieffekt av sådan

kunskap är att den med säkerhet skulle ha viss

brottsförebyggande effekt. Det får ankomma på

regeringen att se till att sådan information sprids.

8. Polisstöd åt föräldrar (punkt 8)

av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m) och

Cecilia Magnusson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 8. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Ju213 yrkande 2,

2002/03:Ju280 yrkande 6 och 2002/03:Ju281 yrkande 7.

Ställningstagande

Enligt vår mening är det inte tillräckligt att

polisen har möjlighet att köra hem ett barn

som vistas i en olämplig miljö. Det finns

andra situationer, t.ex. när föräldrarna

beslutat att barnet skall vara hemma en viss

tid, då föräldrarna kan behöva

myndigheternas bistånd. Införandet av en

rätt till föräldrastöd från polisen i sådana

situationer bör ses som ett komplement till

det skadeståndsansvar som åvilar föräldrar

som brister i tillsynen. Den förbättrade

föräldrakontroll som ett polisstöd skulle

medföra skulle också verka

brottsförebyggande. Polis och socialtjänst

bör även ha rätt att kontakta anhöriga till

ungdomar i en ålder upp till 20 år. Enligt

vår mening bör regeringen låta utreda

förutsättningarna för föräldrastöd från

polisen.

9. Registrering av barn (punkt 9)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Jeppe

Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp) och Cecilia

Magnusson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 9. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Ju213 yrkande 3.

Ställningstagande

Det är inte tillfredsställande att en 14-åring som

grips av polisen kan synas ha ett fläckfritt

förflutet trots att han eller hon har gjort sig

skyldig till omfattande brottslighet. Den möjlighet

polisen har till registrering är otillräcklig bl.a.

då den endast omfattar händelser inom den enskilda

polismyndigheten. Det handlar inte heller om

registrering av brottsmisstanke i egentlig

bemärkelse utan om en brottsanmälan där en misstänkt

gärningsman kan anges. Enligt vår mening bör

minderåriga som misstänks för brott registreras i

misstankeregistret så snart de övriga

förutsättningarna för registrering i detta register

är uppfyllda. Det ankommer på regeringen att lägga

fram ett förslag i saken.

10. Drogtest av barn under 15 år (punkt 10)

av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m) och

Cecilia Magnusson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 10. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Ju236 yrkande 14,

2002/03:Ju280 yrkande 7, 2002/03:Ju281 yrkande 6 och

2002/03:So251 yrkande 6 samt avslår motionerna

2002/03:Ju213 yrkande 4, 2002/03:Ju366 yrkande 5 och

2002/03:Ub554 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi anser att verkningsfulla åtgärder måste till för

att stävja narkotikamissbruket som kryper allt

längre ned i åldrarna. En sådan åtgärd skulle vara

att införa en möjlighet till provtagning - blodprov

och urinprov - också på barn mellan 12 år och 15 år

när narkotikabruk misstänks. Denna lagfästa

möjlighet skulle komma till användning när barnet,

eller dess föräldrar, inte vill medverka till

provtagning. Syftet med provtagningen skall vara att

ge socialtjänsten underlag för en bedömning av vilka

stödåtgärder som behövs i det enskilda fallet. Det

är således inte fråga om en provtagning i bevissyfte

av den typ som är möjlig att genomföra på

straffmyndiga personer med stöd av rättegångsbalkens

regler. Regeringen bör få i uppdrag att lägga fram

ett förslag för riksdagen med den inriktning vi här

har angett. Motionerna Ju236, Ju280, Ju281 och So251

tillstyrks alltså. En följd av detta

ställningstagande är att motionerna Ju213, Ju366 och

Ub554 avstyrks.

11. Drogtest av barn under 15 år (punkt 10)

av Ragnwi Marcelind (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 11. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Ju213 yrkande 4,

2002/03:Ju366 yrkande 5 och 2002/03:Ub554 yrkande 4

samt avslår motionerna 2002/03:Ju236 yrkande 14,

2002/03:Ju280 yrkande 7, 2002/03:Ju281 yrkande 6 och

2002/03:So251 yrkande 6.

Ställningstagande

I dag kan det vara svårt att ge en människa under 15

år tidig hjälp när det finns misstanke om

narkotikamissbruk. Samhällets möjligheter att hjälpa

den unge försvåras av gällande regler om

kroppsbesiktning m.m. Jag anser att verkningsfulla

åtgärder måste till för att stävja

narkotikamissbruket som kryper allt längre ned i

åldrarna. En sådan åtgärd skulle vara att införa en

möjlighet till provtagning - blodprov och urinprov -

också på barn under 15 år när narkotikabruk

misstänks. Denna lagfästa möjlighet skulle komma

till användning när barnet, eller dess föräldrar,

inte vill medverka till provtagning. Syftet med

provtagningen skulle vara att ge socialtjänsten

underlag för en bedömning av vilka stödåtgärder som

behövs i det enskilda fallet. Det är således inte

fråga om en provtagning i bevissyfte av den typ som

är möjlig att genomföra på straffmyndiga personer

med stöd av rättegångsbalkens regler. Regeringen bör

få i uppdrag att lägga fram ett förslag för

riksdagen med den inriktning jag här har angett.

Motionerna Ju213, Ju366 och Ub554 bör bifallas. En

följd av detta ställningstagande är att motionerna

Ju236, Ju280, Ju281 och So251 avstyrks.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från den allmänna

motionstiden år 2002

2002/03:Ju213 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att föräldrarnas

ansvar för barnen bör understrykas genom

information om föräldrarnas skadeståndsansvar.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring vad gäller rätten för

föräldrar att begära hjälp av polis eller

socialtjänst för att få hem sina barn, som utan

lov vistas "på stan" eller i andra olämpliga

miljöer nattetid i enlighet med vad som anförs

i motionen.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring vad gäller polisens rätt att

registrera brottsmisstänkta ungdomar under 15 år,

i enlighet med vad som anförs i motionen.

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring vad gäller möjligheten att

drogtesta också ungdomar under 15 år vid misstanke

om drogpåverkan, i enlighet med vad som anförs i

motionen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ungdomar under

18 år som begått allvarliga brott skall kunna

dömas till ett särskilt frihetsberövande

ungdomsstraff på kriminalvårdshem för unga.

6. Riksdagen begär att regeringen utreder

möjligheten att införa ett villkorat

frihetsberövande straff, i enlighet med vad som

anförs i motionen.

7. Riksdagen begär att regeringen utreder

möjligheten av att kunna döma unga brottslingar

till ett s.k. weekendfängelsestraff, i enlighet

med vad som anförs i motionen.

8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till lagändring som innebär att straffet

utmäts på samma sätt för alla brottslingar över 18

år, i enlighet med vad som anförs i motionen.

2002/03:Ju236 av Bo Lundgren m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

intensifierade insatser mot ungdomsbrott.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av ordning

i skolan.

7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om ett nytt påföljdssystem för unga

brottslingar.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avskaffa vård

inom socialtjänsten som ungdomspåföljd.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

insatser från socialtjänsten vid brott begångna av

barn under 15 år.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen

anförs om drogtestning av personer över 12 års

ålder, när misstanke föreligger om missbruk.

2002/03:Ju249 av Johan Linander m.fl. (c):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om familjens

betydelse för barns normer och värderingar.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett normskapande

samhälle.

2002/03:Ju280 av Beatrice Ask m.fl. (m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om lokala

handlingsplaner mot ungdomskriminalitet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om polisens

möjligheter till ingripande i vissa situationer.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om drogtest av

ungdomar.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kriminalvårdshem

för unga brottslingar.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rättskedjans

normerande verkan.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av goda

förebilder.

2002/03:Ju281 av Beatrice Ask m.fl. (m):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av ökade

befogenheter för polisen att vid misstanke om

missbruk göra urinprover på ungdomar över tolv års

ålder.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att socialtjänst

och polis skall ha laglig rätt att kontakta

anhöriga till ungdomar i en ålder upp till 20 år.

2002/03:Ju310 av Ingemar Vänerlöv (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att uppmärksamma sambanden

mellan kriminalitet, missbruk och neuropsykiatriska

funktionshinder inom kriminalvården och i det

brottsföre- byggande arbetet.

2002/03:Ju340 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om särskilda

ungdomsrotlar inom åklagarorganisationen.

2002/03:Ju353 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förebyggande

insatser från skola och sociala myndigheter för

att minska risken för att barn kommer snett i

livet.

2002/03:Ju360 av Agneta Lundberg och Kerstin

Kristiansson Karlstedt (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ökat samarbete mellan

kriminalvården/närpolisen, socialtjänsten och

skolan.

2002/03:Ju364 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förebyggande

insatser från skola och sociala myndigheter för

att minska risken att barn kommer snett i livet.

2002/03:Ju365 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

1. Riksdagen begär av regeringen en översyn av

insatserna mot minderåriga brottslingar i syfte

att åstadkomma en adekvat omorganisation av

socialtjänstens insatser eller tillskapande av ett

helt nytt system för insatserna.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att möjliggöra för

snabb åtgärdshantering av unga lagöverträdare.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om påskyndande av

handläggningen av ungdomsmål genom att inrätta

ungdoms- och jourdomstolar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

socialförvaltningarna uppmärksammas på

konsekvensen av att unga lagöverträdare kan få

felaktig påföljd om inte en vårdplan upp-

rättats.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

medlingsverksamheten får ett tydligt regelverk.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om möjligheten att

kunna meddela åtalsunderlåtelse om den unge

deltagit i medling.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om lagförandet av

unga brottslingar genom familjerådslag.

2002/03:Ju366 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en förändrad

brottsförebyggande strategi i syfte att

systematiskt, långsiktigt och med stor tydlighet

arbeta med informationsinsatser för att

medvetandegöra föräldrar och andra som har tillsyn

över barn om värdeöverföringens betydelse och om

stärkande av barns inre kontroll.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att tillåta

provtagning på ungdomar under 15 år vid allvarlig

misstanke om narkotikamissbruk.

2002/03:So251 av Carl-Axel Johansson (m):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att polisen skall ha möjlighet att

drogtesta ungdomar över tolv år när misstanke

finns om användning av narkotika.

2002/03:Ub554 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om provtagning på

personer under 15 år.