Bet. 2002/03:JUU9

Justitieutskottets betänkande

2002/03:JUU9

Polisfrågor

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett antal

motionsyrkanden som väckts under den allmänna

motionstiden år 2002. De behandlade yrkandena tar i

huvudsak upp olika frågor om polisen, bl.a. om

polisens förmåga att hantera allvarliga

ordningsstörningar i samband med demonstrationer

samt dess kommunikationssystem, införande av ett

maskeringsförbud i samband med demonstrationer,

kostnader för att bevaka evenemang, polisens

organisation, arbetsförhållanden och utrustning,

internationellt polissamarbete samt lagstiftningen

kring vissa ordningsfrågor.

I fråga om poliser som dömts för brott men där

skäl för avskedande inte funnits föreligga föreslår

utskottet ett tillkännagivande till regeringen att

dessa poliser fortsättningsvis inte skall arbete med

dessa brottstyper.

Rörande övriga motionsyrkanden hänvisar utskottet

i betänkandet framför allt till pågående utrednings-

och beredningsarbete samt till gällande regelverk.

Mot den bakgrunden föreslår utskottet att riksdagen

avslår de motionerna.

I ärendet finns 19 reservationer och 3 särskilda

yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Polisens utbildning, utrustning och

taktik m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju211 i

denna del, 2002/03:Ju214 yrkandena 2 och 3,

2002/03:Ju269, 2002/03:Ju357 yrkandena 11 och 12

samt 2002/03:Fö259 yrkande 4.

Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2. Nytt kommunikationssystem

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju258

yrkande 16, 2002/03:Ju329 yrkande 9 och

2002/03:Ju357 yrkande 15.

Reservation 2 (m, fp, kd, c)

3. Översyn av polislagen (1984:387)

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju211 i

denna del, 2002/03:Ju212, 2002/03:Ju245,

2002/03:Ju270 och 2002/03:Ju325.

Reservation 3 (v)

4. Maskeringsförbud vid demonstrationer

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju205,

2002/03:Ju214 yrkande 4, 2002/03:Ju219 och

2002/03:Ju237.

Reservation 4 (m, c)

Reservation 5 (fp)

5. Kostnader vid regeringsbeslutade

arrangemang

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju217,

2002/03:Ju261 yrkande 2 och 2002/03:Ju357 yrkande

18.

Reservation 6 (m, fp, kd, c)

6. Polisens arbetsmetoder

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju364

yrkande 7 och 2002/03:

Ju380.

Reservation 7 (fp, kd)

7. Renodling av polisens arbetsuppgifter

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju215

yrkande 1, 2002/03:Ju258 yrkande 13 och

2002/03:Ju364 yrkande 6.

Reservation 8 (fp, c)

8. Polisens tillgänglighet

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju258 yrkande

1.

9. Polisens arbetsmiljö

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju357 yrkandena

7-9.

Reservation 9 (m, fp, kd, c)

10. Videokamera i samtliga polisbilar

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju357 yrkande

14.

Reservation 10 (kd)

11. Poliser som dömts för brott

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört om arbetsuppgifter

för poliser som dömts för brott. Därmed bifaller

riksdagen delvis motionerna 2002/03:Ju283 yrkande

3 och 2002/03: Ju329 yrkande 8 samt avslår motion

2002/03:Ju283 yrkande 4.

Reservation 11 (s)

12. Polisstyrelserna

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju258

yrkande 10 och 2002/03: Ju357 yrkande 10.

Reservation 12 (kd, c)

13. Effektivare internationellt

polissamarbete

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju218,

2002/03:Ju236 yrkande 12, 2002/03:Ju249 yrkande

28 och 2002/03:Ju341 yrkandena 1-3.

Reservation 13 (m, kd, c)

Reservation 14 (fp)

14. Rasistiska och nazistiska brott

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju366

yrkande 4 och 2002/03: Ub494 yrkande 4.

Reservation 15 (fp)

Reservation 16 (kd)

15. Polisens evenemangskostnader

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju364

yrkande 8, 2002/03:Ju367 och 2002/03:Kr266

yrkande 15.

Reservation 17 (fp)

16. Vapenlagstiftningen

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju206,

2002/03:Ju239, 2002/03: Ju241, 2002/03:Ju242 och

2002/03:Ju291.

17. Ordningsstörningar

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju299,

2002/03:Ju300 och 2002/03:Ju375.

18. Uppgifter i polisens DNA-register

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju207.

19. Beslag av substanser som används som

narkotika

Riksdagen avslår motion 2002/03:So299 yrkande

3.

Reservation 18 (m, fp, c)

20. Polisens kameraanvändning

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju220.

21. Avskrivningar av anmälda brott

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju357 yrkande

16.

22. Eftersökning av försvunna personer

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju379.

23. Upplysningar om pedofiler

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju389.

24. Ordningsvakter

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju357 yrkandena

1 och 2.

25. Kostnader vid identitetsbyte

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju363 yrkande

22.

Reservation 19 (m, fp, kd, c)

Stockholm den 13 och 20 mars 2003

På justitieutskottets vägnar

Johan Pehrson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Johan

Pehrson (fp), Susanne Eberstein (s), Alice Åström

(v), Margareta Sandgren (s), Beatrice Ask (m),

Lennart Nilsson (s)[1], Helena Zakariasén (s),

Ragnwi Marcelind (kd), Elisebeht Markström (s),

Jeppe Johnsson (m), Yilmaz Kerimo (s), Torkild

Strandberg (fp)[2]2, Johan Linander (c), Göran

Norlander (s), Joe Frans (s), Leif Björnlod (mp),

Kerstin Andersson (s)[3]2, Hillevi Engström (m) och

Karin Granbom (fp)[4]1.

**FOOTNOTES**

[1]: Endast punkt 11.

[2]:2 Dock ej punkt 11.

[3]:

[4]:

2002/03

JuU9

Utskottets överväganden

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet ett antal

motionsyrkanden som huvudsakligen rör polisen och

som väckts under den allmänna motionstiden år 2002.

Polisen och demonstrationer, m.m.

I detta avsnitt behandlar utskottet

motionsyrkanden rörande demonstrationer och

andra evenemang, bl.a. frågor rörande

polisens ledning, utbildning och utrustning.

Vidare behandlas frågor om förbud mot att

maskera sig i samband med demonstrationer och

om ansvaret för polismyndigheternas kostnader

för att upprätthålla ordning vid

regeringsbeslutade evenemang. Utskottet

föreslår att samtliga motioner avslås med

hänvisning till pågående utrednings- och

beredningsarbete. Jämför reservationerna 1-6.

Ett stort antal motioner har väckts som rör polisens

agerande i samband med demonstrationer.

I motionerna Ju211 (kd), Ju214 (m), Ju269 (v),

Ju357 (kd) och Fö259 (m) begärs insatser avseende

polisens utbildning, utrustning, taktik och

befogenheter i samband med demonstrationer.

I motionerna Ju258 (c), Ju329 (m) och Ju357 (kd)

begärs att polisen snarast skall erhålla ett nytt

kommunikationssystem.

I motionerna Ju211 (kd) och Ju212 (m) begärs att

bestämmelserna i 13 och 16 §§ polislagen (1984:387)

skall ändras så att polisen ges möjlighet att under

vissa förutsättningar hålla kvar en person längre

tid än vad som medges i dag. För närvarande är tiden

begränsad till sex timmar. Även i motionerna Ju270

(v) och Ju325 (s) efterfrågas en översyn av

polislagens bestämmelser om omhändertagande, dock i

syfte att dels se till att möjligheterna till

omhändertagande inte utnyttjas för olagliga

gripanden eller omhändertaganden, dels om hur

information hanteras som baseras på sådana

ingripanden. Slutligen begärs i motion Ju245 (c) att

en översyn görs av nuvarande avvägningar mellan

polisens befogenheter och utövandet av den

grundlagsskyddade mötesfriheten.

I motionerna Ju217 (m), Ju261 (m) och Ju357 (kd)

begärs att regeringen garanterar att berörda

polismyndigheter inte drabbas ekonomiskt av stora

arrangemang som beslutats av regeringen.

I motionerna Ju205 (m), Ju214 (m), Ju219 (c) och

Ju237 (fp) begärs en möjlighet för polisen att

förbjuda demonstranter att maskera sig i samband med

demonstrationer.

Regeringen beslutade den 20 juni 2001 att

tillkalla en kommitté, som antog namnet

Göteborgskommittén, för att se över polisens

möjligheter att förebygga och bekämpa allvarliga

ordningsstörningar (dir. 2001:60). I uppdraget

ingick att göra en kartläggning och analys av

händelserna i samband med Europeiska rådets möte i

Göteborg den 14-16 juni 2001. Kommittén skulle, med

utgångspunkt i analysen och i erfarenheter av

liknande evenemang, överväga och föreslå åtgärder

som med bibehållen respekt för

demonstrationsfriheten kan leda till att allvarliga

ordningsstörningar kan förebyggas och bekämpas.

Kommittén skulle bl.a. kartlägga och analysera

polisväsendets planering och organisation för

säkerhetsfrågorna inför Göteborgsmötet, undersöka

hur underrättelseinformationen använts i arbetet,

undersöka tillgången till polisresurser och

utrustning samt se över hur polispersonalen

utbildats och förberetts för uppgiften. Den skulle

också utreda förutsättningarna för identifiering av

deltagare i ordningsstörande folksamlingar och andra

åtgärder för att säkra bevisning, bl.a.

möjligheterna att införa ett förbud mot att uppträda

maskerad vid demonstrationer. Andra frågor som

kommittén hade att ta ställning till var om de

bestämmelser som styr polisens användning av

hjälpmedel och annan utrustning, t.ex. vapen av

olika slag, vid allvarliga ordningsstörningar är

ändamålsenligt utformade. Slutligen skulle kommittén

överväga om de regler i polislagen som syftar till

att upprätthålla ordningen och förebygga brott,

t.ex. bestämmelserna om avvisning, avlägsnande och

tillfälligt omhändertagande, är ändamålsenligt

utformade. Arbetet skulle i detta sammanhang

bedrivas med utgångspunkt i att behovs- och

proportionalitetsprinciperna också fortsättningsvis

skall utgöra grundprinciperna vid polisingripanden.

Göteborgskommittén överlämnade sitt betänkande

Göteborg 2001 (SOU 2002:122) till regeringen i

januari 2003. Kommittén förespråkar en mängd

förändringar för att polisen i framtiden skall vara

bättre rustad att hantera bl.a. allvarliga

ordningsstörningar. Här betonas Rikspolisstyrelsens

samordnande roll, att medel måste ställas till dess

förfogande i samband med bl.a. stora internationella

evenemang och att samverkan mellan den öppna polisen

och Säkerhetspolisen måste bli bättre. Vidare anförs

att det är nödvändigt att en enhetlig modell

utarbetas när det gäller ingripanden mot

folksamlingar och att detta är en förutsättning för

att Sverige i framtiden skall kunna åta sig att

arrangera liknande möten som det i Göteborg. Denna

nationella modell bör inkludera våldsförebyggande

strategier i samband med stora möten och

demonstrationer samt prioritera ingripanden mot

enskilda personer för att så långt som möjligt

undvika massgripanden och massomhändertaganden.

Deltagande poliser måste ha enhetlig utbildning med

en bestämd taktik och ett gemensamt språk. Poliser

behöver djupa kunskaper i samhällsfrågor,

kommunikation och konflikthantering i

våldsförebyggande syfte. Vidare krävs att de som

skall leda polisinsatser under svåra förhållanden

får ordentlig utbildning och träning. Kommittén

finner det anmärkningsvärt att det saknas en

nationell samsyn när det gäller piketstyrkor och

Nationella insatsstyrkan, och den förespråkar viss

gemensam utbildning, samträning och enhetlig

utrustning. Polisledningen måste med kraft motverka

kränkande språk och attityder bland poliser. Vad

gäller polisens utrustning anser Göteborgskommittén

att avsaknaden av "ett vapen mellan batong och

pistol" är ett problem och att det utvecklingsarbete

som Rikspolisstyrelsen har inlett på området därför

bör fortsätta. Kommittén anför vidare att

erfarenheterna visar att fasta vattenkanoner vid

möteslokaler och andra avspärrade områden kan vara

ett betydelsefullt hjälpmedel för att förhindra

demonstranter och andra att tränga igenom polisens

avspärrningar, t.ex. runt en möteslokal. Kommittén

finner vidare starka skäl tala för att polisen

snarast bör få tillgång till ett antal skyddade

fordon.

Göteborgskommittén framhåller att fungerande

radiokommunikation utgör en förutsättning för

ledning av polisverksamheten och säkerheten för

personalen. Polisens radiokommunikationssystem

drabbades under Göteborgsmötet av kraftiga

störningar och var vid en insats i princip helt

utslaget. Kommittén anser att det är nödvändigt att

svensk polis snarast får ett nytt modernt

radiosystem, gärna i samverkan med andra aktörer.

Frågan om ett gemensamt radiokommunikationssystem

för polisen och övriga aktörer inom den s.k. public

safety-sektorn har behandlats ett flertal gånger av

utskottet (se bet. 2001/02:JuU13 s. 24 f. med vidare

hänvisningar). - Regeringen beslutade i juni 2002

att tillkalla en särskild utredare med uppgift dels

att presentera ett underlag till regeringsbeslut om

att genomföra en upphandling och teckna avtal för

ett gemensamt radiokommunikationsnät för skydd och

säkerhet, dels att efter beslut av regeringen

genomföra en sådan upphandling. Det efterfrågade

underlaget för att genomföra en upphandling och

teckna avtal för ett gemensamt

radiokommunikationsnät överlämnades till regeringen

i januari 2003, se betänkandet Trygga medborgare -

säker kommunikation (SOU 2003:10). I betänkandet

föreslås att regeringen ger utredningen i uppdrag

att genomföra upphandlingen och att utgångspunkterna

för det fortsatta arbetet bör vara bl.a. att staten

bör äga det gemensamma systemet och inneha aktuella

frekvenstillstånd. Systemet skall vara rikstäckande,

inledningsvis undantas dock fjällvärlden.

Utbyggnaden bör ske under åren 2004-2009.

Kostnaderna beräknas till ca 2,3 miljarder kronor

för byggandet av infrastrukturen, och de årliga

kostnaderna för driften uppskattas till drygt 500

miljoner kronor. Utbyggnaden förslås ske i två

faser, där arbetet inleds med bl.a.

storstadsregionerna, där polisen inom kort förlorar

sina radiotillstånd.

Göteborgskommittén föreslår vidare att det införs

ett maskeringsförbud på allmän plats i eller i

anslutning till en folksamling. Förbudet skall inte

omfatta bl.a. den som täcker ansiktet för att skydda

sig mot väderleken eller som gör det av religiösa

skäl. Det skall vidare enligt förslaget vara möjligt

för en anordnare av en allmän sammankomst att begära

tillstånd för deltagarna att bära maskering.

Slutligen påpekar Göteborgskommittén att det kan

finnas ett grundläggande strukturellt problem inom

den svenska polisen. Många av de som kommittén talat

med har bekräftat detta och pekat på bl.a. bristande

samsyn, dåligt chefs- och ledarskap samt bristfällig

utbildning. Kommittén, som påpekar att denna fråga

legat utanför ramen för dess uppdrag, finner det

angeläget att denna fråga blir föremål för

ytterligare överväganden.

Vad gäller den sistnämnda frågan aviserade

justitieministern i en riksdagsdebatt om bl.a.

Göteborgskommitténs betänkande att en utredning

kommer att tillsättas med uppdrag att se om det

finns något sådant strukturellt samband (snabbprot.

2002/03:52, anf. 2). Vidare kan tilläggas, enligt

vad utskottet inhämtat, att rikspolischefen och

länspolismästaren i Västra Götaland fått i uppdrag

att redovisa de förändringar som kommer att

genomföras inom respektive ansvarsområde med

anledning av kommitténs betänkande.

Utskottet har tidigare betonat att frågor som rör

bl.a. polisens utbildning är viktiga (se bet.

2002/03:JuU1 s. 42 f.). Utskottet vill här särskilt

betona vikten av, för att ytterligare förstärka

allmänhetens förtroende för polisen, att samtliga

poliser med viss regelbundenhet deltar i

utbildningar som rör etikfrågor. Vidare har

utskottet tidigare understrukit att det är angeläget

att polisen ges erforderligt stöd i arbetet med att

utveckla ett nytt radiokommunikationssystem och ges

möjlighet att finansiera ett sådant (bet.

2001/02:JuU13 s. 24 f. och yttr. 2001/02:JuU2y s. 5

f.). Mot bakgrund härav och då det pågående

utrednings- och beredningsarbetet i de av

motionärerna berörda frågorna inte bör föregripas,

finner utskottet för närvarande inte skäl till något

uttalande. Motionerna Ju205, Ju211, Ju212, Ju214,

Ju217, Ju219, Ju237, Ju245, Ju258, Ju261, Ju269,

Ju270, Ju325, Ju329, Ju357och Fö259 bör därför

avslås i här behandlade delar.

Polisens arbetsmetoder och

arbetsuppgifter, m.m.

I detta avsnitt behandlar utskottet

motionsyrkanden rörande polisens

arbetsmetoder och arbetsuppgifter samt dess

tillgänglighet. Vidare behandlas motioner om

polisens arbetsmiljö samt tillgången till

videokamera i polisbilar. Utskottet föreslår

att samtliga motioner avslås med hänvisning

huvudsakligen till pågående utrednings- och

beredningsarbete. Jämför reservationerna

7-10.

Arbetsmetoder

I motionerna Ju364 (fp) och Ju380 (kd) anförs att

polisen bör förändra sina arbetsmetoder och övergå

till s.k. nolltolerans.

Inom New York-polisen används en arbetsmetod, den.

s.k. nolltoleransen, som på senare år uppmärksammats

i Sverige. Nolltolerans innebär i korthet att

polisen med kraft bekämpar alla brott, hur

bagatellartade de än är, liksom allt som kan

betraktas som ordningsproblem. Grundtanken är att

det finns ett samband mellan oordning och

brottslighet samt att mindre brott föder grövre

brott.

Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden

liknande de nu aktuella. I samband med att utskottet

behandlade regeringens budgetproposition för år 1998

anförde utskottet att det närmast är självklart att

erfarenheterna från New York inte går att direkt

överföra till Sverige. Där fanns emellertid en del

intressanta tankegångar som säkerligen skulle komma

att påverka polisarbetet också här. Utskottet ansåg

dock att frågan knappast lämpade sig för generella

uttalanden i den ena eller andra riktningen (bet.

1997/98:JuU1 s. 31). När utskottet senast behandlade

denna fråga under våren 2002 vidhöll utskottet sin

tidigare uttalade inställning, nämligen att frågan

inte lämpar sig för generella uttalanden (bet.

2001/02:JuU13 s. 15).

Utskottet ser inte heller nu skäl att frångå sin

tidigare inställning i frågan. Motionerna Ju364 och

Ju380 i här behandlade delar avstyrks.

Renodling av polisens arbetsuppgifter, m.m.

I motionerna Ju215 och Ju258 (båda c) samt Ju364

(fp) anförs att polisens verksamhet bör renodlas

genom att vissa administrativa och andra icke

polisiära arbetsuppgifter flyttas över till andra

myndigheter. I motion Ju258 begärs vidare att

polisen skall vara tillgänglig dygnet runt.

I februari år 2000 beslutade riksdagen på förslag

av utskottet ett tillkännagivande om att regeringen

borde utreda frågan om vilka arbetsuppgifter polisen

bör ha (bet. 1999/2000:JuU6 s. 5 f., rskr. 128).

Regeringen beslutade den 21 december 2000 (dir.

2000:105) att tillkalla en särskild utredare med

uppgift att göra en översyn av polisens

arbetsuppgifter. Utredningen, som tagit namnet

Polisverksamhetsutredningen, fick i uppdrag att

utreda och lämna förslag till förändringar som

innebär att polisens verksamhet renodlas så att

polisen i ökad utsträckning kan koncentrera sig på

sin centrala funktion att minska brottsligheten och

öka människors trygghet. Genom tilläggsdirektiv, som

beslutades av regeringen den 21 februari 2002, fick

utredaren i uppgift att även överväga om

huvudansvaret för förvaring av personer som

omhändertagits med stöd av lagen (1976:511) om

omhändertagande av berusade personer, m.m. (LOB)

skulle överföras från polisen till annan huvudman

(dir. 2002:23).

Polisverksamhetsutredningen har avgett tre

betänkanden, nämligen Mot ökad koncentration -

förändring av polisens verksamhet (SOU 2001:87),

Polisverksamhet i förändring (SOU 2002:70) och

Polisverksamhet i förändring - del 2 (SOU 2002:117),

och därmed slutfört sitt arbete. Av betänkandena

framgår att polisen i dag utför en mängd uppgifter

som i mycket liten, om ens någon, utsträckning utgör

ett led i polisens funktion att upprätthålla den

allmänna ordningen och säkerheten. Huvudsyftet med

att renodla polisens verksamhet är enligt

utredningen att en del av den befintliga personalen

skall frigöras för att förstärka polisens

kärnverksamhet. Utredningen vill också betona att en

renodling bidrar till att skapa en tydlig

polisidentitet. Ett klart och tydligt uppdrag

hjälper både polis och allmänhet att klargöra vilka

förväntningar som skall finnas och vilka som kan

vara möjliga att infria. Enligt utredningen bör

utgångspunkterna för vilka uppgifter som skall

åligga polisen vara följande. Polisen skall endast

belastas med uppgifter när ett ordnings- och

säkerhetstänkande är av dominerande betydelse när

uppgiften utförs. Vidare skall sådana uppgifter där

det kan antas att det krävs våld eller tvångsmedel

för att utföra uppgiften åligga polisen. Polisen bör

dessutom endast ha att utföra uppgifter som ligger

inom ramen för polisens nuvarande utbildning och

kompetens.

Enligt utredningen kan renodling ske på flera

olika sätt; dels genom att uppgifter som inte har

polisiär relevans förs över till annan huvudman,

s.k. extern renodling, dels genom att

arbetsuppgifter som inte fordrar poliskompetens förs

över från den polisutbildade till den civilanställda

personalen, s.k. intern renodling. Bland de

uppgifter som skulle kunna övertas av andra

myndigheter nämner utredningen bl.a.

stämningsmannaverksamheten som skulle kunna föras

till kronofogdemyndigheterna, stängsling av gruvhål

som skulle kunna föras till Bergsstaten, ansvaret

för omhändertagande av djur som skulle kunna föras

över till länsstyrelserna och ett flertal

tillståndsärenden, ärenden om felparkeringsavgift

samt huvudansvaret för förvaring av personer som

omhändertagits med stöd av LOB som skulle kunna

föras över till kommunerna. Bland de

verksamhetsområden inom vilka civilanställda skulle

kunna användas i större utsträckning nämner

utredningen viss brottsutredning och arbete som

operatörer i polisens kommunikationscentraler. Vissa

arbetsuppgifter bör vidare enligt utredningen helt

kunna upphöra, t.ex. verksamheten med

förlustanmälningar. Betänkandena bereds för

närvarande.

Utskottet konstaterar att arbete - på riksdagens

begäran - för en renodling av polisens

arbetsuppgifter pågår inom Regeringskansliet. Detta

arbete bör inte föregripas. En renodling av polisens

arbetsuppgifter bör, enligt utskottets mening, kunna

medföra att polisens tillgänglighet för medborgarna

ytterligare förbättras. Utskottet föreslår att

motionerna Ju215, Ju258 och Ju364 i här behandlade

delar avslås.

Arbetsmiljön

I motion Ju357 (kd) begärs olika åtgärder för att

förbättra arbetsmiljön inom polisen. Vidare föreslås

att Rikspolisstyrelsen skall ges i uppdrag att

utarbeta en strategi över arbetsfördelningen så att

poliser över 55 år inte skall behöva arbeta skift.

År 2001 var medelåldern för polispersonalen 45,6

år. Den varierar dock kraftigt mellan olika delar av

landet. Sjukfrånvaron och begränsningarna i

tjänstbarheten av hälsoskäl ökade under samma år för

fjärde året i rad. För män var sjukfrånvaron totalt

4,75 %, medan den för kvinnor var totalt 7,71 %

(Polisens årsredovisning 2001).

Rikspolisstyrelsen har tidigare, i samband med

beredningen av budgeten för år 2002, som en orsak

till den höga sjukfrånvaron framhållit den tidigare

minskningen av antalet anställda i kombination med

den ogynnsamma åldersstrukturen. Ett långsiktigt mål

bör enligt Rikspolisstyrelsen vara att ingen som är

55 år eller äldre skall tvingas att regelbundet

arbeta natt (prop. 2001/02:1, utg.omr. 4 avsnitt

4.6.1).

En rad åtgärder har också vidtagits för att

förbättra arbetsmiljön och arbetssituationen för de

anställda inom polisväsendet. En särskild person har

anställts av Rikspolisstyrelsen för att samordna

arbetsmiljöfrågorna, och projekt som rör det

psykosociala omhändertagandet inom polisen har

inletts. Arbete pågår också med att skapa en

gemensam arbetsmiljöutbildning för polisen samt med

att fördjupa informationsutbytet inom

arbetsmiljöområdet (Polisens årsredovisning

2001).

Rikspolisstyrelsen har, i regleringsbrevet för

budgetåret 2003 avseende polisorganisationen, fått i

uppdrag att redovisa en sammanhållen nationell

beskrivning och analys av statistik och åtgärder på

det personalpolitiska området. Av redovisningen

skall bl.a. framgå personalsammansättningen fördelad

på poliser, civilanställda, ålder och kön,

övertidsuttag, sjukfrånvaro och vilka åtgärder som

vidtagits för att minska sjukfrånvaron, vilka

åtgärder som vidtagits för att uppmuntra de

anställda att utveckla sin kompetens så att de kan

utgöra en bas för framtida chefsrekrytering samt

åtgärder vidtagna för att åstadkomma ökad

jämställdhet mellan kvinnor och män samt antalet

pensioneringar för ordinarie pensionsålder och

antalet delpensioneringar.

Utskottet behandlade liknande yrkanden som de nu

aktuella under våren 2000 respektive våren 2001

(bet. 1999/2000:JuU6 s. 19 f. och 2000/01:JuU11 s.

10 f.). Utskottet framhöll därvid bl.a. följande.

Utskottet har självfallet inte någon annan

uppfattning än motionärerna när det gäller vikten av

en god arbetsmiljö. Arbetet som polis innebär

emellertid, anförde utskottet, att risken att

utsättas för våld, hot och kränkande uttalanden är

större än för andra yrkesgrupper. Det är därför av

stor vikt att frågor om arbetsmiljön inom polisen

ständigt uppmärksammas. Som påpekades i de då

aktuella motionerna hade under senare år ett flertal

förändringar bidragit till en mer besvärlig

situation. Här tänkte utskottet på de i och för sig

nödvändiga neddragningarna av den civilanställda

personalen. Det svåra ekonomiska läget i flera

kommuner hade också inneburit att det samlade

sociala skyddsnätet blivit sämre, vilket kunde öka

pressen på polispersonalen. Mot denna bakgrund -

fortsatte utskottet - fanns det en risk att polisen

inte till fullo klarar sin uppgift, något som i sin

tur riskerar att urholka förtroendet för polisens

verksamhet. Enligt utskottet var det därför

glädjande att åtgärder som långsiktigt kan bidra

till en bättre arbetsmiljö hade vidtagits. -

Utskottet vidhöll sina tidigare yttranden när

liknande yrkanden senast behandlades under våren

2002 (bet. 2001/02:JuU13

s. 19 f.).

Utskottet vidhåller sina tidigare uttalanden i

frågan. Som utskottet framhållit är det glädjande

att åtgärder hela tiden vidtas för att förbättra

arbetsmiljön inom polisen. Med hänsyn härtill och då

Rikspolisstyrelsen fått i uppdrag att till

regeringen inkomma med en sammanhållen nationell

beskrivning och analys av vilka åtgärder som

vidtagits på det personalpolitiska området finner

utskottet inte skäl för riksdagen att göra något

särskilt uttalande i frågan. Motion Ju357 i här

behandlade delar avstyrks.

Videokamera i polisbilar

I motion Ju357 (kd) begärs att det skall finnas en

videokamera i samtliga polisbilar för att t.ex.

dokumentera ett första förhör vid ett anmält

misshandelsfall.

Utskottet har inhämtat att Rikspolisstyrelsen,

bl.a. inom ramen för arbetet mot familjevåld,

rekommenderat polismyndigheterna att överväga att

använda videokameror för dokumentation i samband med

att polis anländer till en brottsplats.

Utskottet delar i och för sig motionärernas

uppfattning att det för t.ex. beslut om åtal och vid

en följande domstolsprövning kan vara bra med

videoupptagningar i ett inledande skede av en

förundersökning. Enligt utskottet är dock specifika

frågor om polisens utrusning frågeställningar som

det i första hand åligger polisen att bedöma. Med

hänsyn härtill och mot bakgrund av den

rekommendation Rikspolisstyrelsen utfärdat är någon

åtgärd från riksdagen inte nödvändig. Utskottet

föreslår att motion Ju357 i här behandlad del

avslås.

Poliser som dömts för brott, m.m.

I detta avsnitt behandlar utskottet

motionsyrkanden rörande arbetsuppgifter för

poliser som dömts för brott samt det

demokratiska inflytande i polisstyrelserna

och deras möjlighet att fullgöra sina

uppgifter. Utskottet föreslår i fråga om

poliser som dömts för brott men där skäl för

avskedande inte funnits föreligga ett

tillkännagivande till regeringen att dessa

poliser fortsättningsvis inte skall arbete

med dessa brottstyper. Jämför reservationerna

11 och 12.

Poliser som dömts för brott

I motion Ju283 (v) begärs att direktiven till

Personalansvarsnämnden vid Rikspolisstyrelsen skall

ses över och att nämnden skall granska samtliga

poliser som dömts för brott. I motion Ju329 (m)

anförs att poliser som dömts för kvinnomisshandel

inte bör få utreda misstankar om sådana brott.

Personalansvarsnämnden vid Rikspolisstyrelsen

prövar frågor om bl.a. skiljande från anställningen

på grund av personliga förhållanden, disciplinansvar

och åtalsanmälan rörande poliser (26 § förordningen

[1989:773] med instruktion för Rikspolisstyrelsen

och 19 § verksförordningen [1995:1322]).

En följd av regelverket är att ärenden i

personalansvarsnämnden om avskedande eller

uppsägning samt frågor om disciplinansvar bedöms

enligt den arbetsrättsliga lagstiftningen och i

enlighet med Arbetsdomstolens praxis.

Det åligger den myndighet som den enskilde

polismannen lyder under att till

personalansvarsnämnden anmäla en fråga som skall

prövas av denna

(6 kap. 14 § polisförordningen [1998:1558]). Ett

ärende kan även anhängiggöras hos

personalansvarsnämnden genom att en domstol i ett

brottmål, som gäller en anställd inom polisväsendet,

begär yttrande av personalansvarsnämnden om det får

några arbetsrättsliga konsekvenser för den

tilltalade om denne döms i enlighet med åtalet (29

kap. 5 § första stycket 5 brottsbalken).

En arbetstagare får avskedas om han grovt

åsidosatt sina åligganden gentemot arbetsgivaren (18

§ lagen [1982:80] om anställningsskydd). En

uppsägning måste vara sakligt grundad (7 §). Saklig

grund för uppsägning föreligger inte om det är

skäligt att kräva att arbetsgivaren bereder

arbetstagaren annat arbete inom myndigheten.

Disciplinpåföljd får meddelas en arbetstagare som

uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sina

skyldigheter i anställningen. Är felet med hänsyn

till samtliga omständigheter ringa, får någon

disciplinpåföljd inte meddelas (14 § lagen

[1994:260] om offentlig anställning). Om en gärning

har prövats i straffrättslig ordning, får ett

disciplinärt förfarande inledas eller fortsättas

bara om gärningen av någon annan anledning än

bristande bevisning inte ansetts vara straffbar.

Av personalansvarsnämndens verksamhetsrapport för

år 2002 framgår bl.a. att nämnden avgett yttrande

till domstol avseende åtal för brott utom tjänsten i

sex fall. I fyra av dessa innefattade åtalet

misshandel av en kvinna, varav två riktade sig mot

en hustru respektive en sambo. Av

personalansvarsnämndens yttranden till domstolarna

framgår sammanfattningsvis att om de tilltalade

fälls till ansvar enligt åtalet för misshandel som

inte bedöms som ringa, kommer poliserna att skiljas

från sina respektive anställningar.

Personalansvarsnämnden avgjorde 18 ärenden om

ifrågasatt avskedande eller uppsägning under år

2002. I 4 av dessa beslutade personalansvarsnämnden

om avskedande. Av övriga ärenden skrevs 11 av,

antingen på grund av att aktuella åtal hade ogillats

eller därför att grund för ett skiljande från

anställningen inte bedömdes föreligga. Resterande 3

ärenden skrevs av med anledning av att den berörde

arbetstagaren själv hade sagt upp sig.

Den 14 december 2000 beslutade regeringen att ge

en kommitté med parlamentarisk sammansättning i

uppdrag att granska den ordinära tillsynen av

polisen och åklagarväsendet, Kommittén om tillsynen

över polis- och åklagarväsendena, i syfte att

säkerställa att medborgarnas krav på en demokratisk

insyn och kontroll skall kunna tillgodoses på bästa

sätt (dir. 2000:101). Kommittén skall också överväga

om regleringen, organisationen och

handläggningsrutinerna för brottsanmälningar och

klagomål mot anställda inom polisen och

åklagarväsendet uppfyller de höga krav som måste

ställas på en sådan verksamhet. Uppdraget skall

redovisas senast den 1 maj 2003, sedan regeringen

den 19 juni 2002 beslutat att förlänga

utredningstiden (dir. 2002:82).

Den 14 december 2000 beslutade regeringen också

att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att

göra en sammanhållen och övergripande granskning av

förfarandet vid brottsutredningen i samband med Osmo

Vallos dödsfall (dir. 2000:95). Osmo Vallo-

utredningen överlämnade sitt betänkande Osmo Vallo -

utredning om en utredning (SOU 2002:37) till

regeringen i april 2002. I betänkandet föreslås

bl.a. att det skall bli obligatoriskt med

utredningar av dödsfall och allvarliga skador i

samband med polisingripanden samt att en sådan

utredning redan från början skall ledas av en

åklagare.

Utskottet konstaterar att det inte ankommer på

utskottet att ta ställning till den arbetsrättsliga

lagstiftningen som personalansvarsnämnden tillämpar.

Samtidigt noterar utskottet att det inom

personalansvarsnämnden finns en fast praxis som i

princip innebär att en polisman som begår t.ex.

misshandelsbrott av normalgraden kommer att

avskedas. Från polisverksamhetssynpunkt finns inga

invändningar häremot. Tvärtom måste det anses vara

en självklar utgångspunkt att allmänheten kan lita

på att poliser inte begår brott.

Situationen är emellertid inte alltid sådan att

ett brott leder till att anställningen upphör. I

dessa fall ställs frågan om allmänhetens förtroende

för polisen på sin spets. Enligt utskottets mening

är det därför nödvändigt att riktlinjer utarbetas

för en polismans fortsatta tjänstgöring inom polisen

i de fall han eller hon dömts för brott men där skäl

för avskedande inte funnits föreligga. En

betydelsefull faktor till vilken hänsyn därvid bör

tas är att en polisman som dömts för t.ex.

misshandel, om än ringa, inte sätts att utreda

liknande brott. Det ankommer på regeringen att ta de

initiativ som krävs för att få till stånd

ifrågavarande riktlinjer. Vad utskottet nu anfört

bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin

mening.

Polisstyrelserna

I motionerna Ju258 (c) och Ju357 (kd) begärs en

utvärdering av hur polisstyrelserna fungerar i den

nya polisorganisationen. I motion Ju258 pekas på

frågan hur det demokratiska inflytandet fungerar i

praktiken, och i motion Ju357 ställer man sig

tveksam till polisstyrelsernas reella möjligheter

att genomföra polismyndighetens verksamhetsplan.

Grundläggande bestämmelser om polisens

organisation finns i polislagen (1984:387). Varje

län utgör ett polisdistrikt. Inom varje län finns en

polismyndighet som ansvarar för polisverksamheten

där (4 §). För ledningen av polismyndigheten finns

sedan år 1999 en polisstyrelse. Den består av

myndighetens chef och det antal övriga ledamöter som

regeringen bestämmer. Regeringen utser de ledamöter

som utöver polischefen skall ingå i styrelsen (5 §).

I storstadsområdena liksom i Dalarnas, Gävleborgs,

Värmlands, Västerbottens och Norrbottens län är

antalet ledamöter 13. I Gotlands polisstyrelse finns

7 ledamöter. I övriga styrelser är antalet ledamöter

11.

Utskottets arbetsgrupp för uppföljning och

utvärdering genomförde under år 2000 en studie av

hur arbetet i polisstyrelserna går till.

Uppföljningsgruppen gjorde sammanfattningsvis den

bedömningen att det var för tidigt att uttala sig om

hur arbetet i styrelserna fungerade. Därtill krävdes

ett bredare underlag även om de inhämtade

protokollen från polisstyrelserna snarast talade för

att arbetet bedrevs som det var tänkt. I

sammanhanget noterade gruppen att Rikspolisstyrelsen

satsat på att utbilda de nyvalda ledamöterna på s.k.

polisriksdagar.

I den utredning som ligger till grund för polisens

styrsystem (Styrningen av polisen, SOU 1998:74 s. 79

f.) sägs bl.a. att kravet på inflytande och insyn

från lekmän gör sig gällande särskilt starkt med

hänsyn till den betydelse som polisen har för

medborgarna. Här tänkte utredningen bl.a. på

polisens befogenheter att utöva tvång. Utredningen

ansåg att polisstyrelsen bör ha uppgifter av

övergripande natur. Polismyndighetens arbetsordning

borde beslutas av polisstyrelsen. Vidare anfördes

att polisstyrelsen borde åläggas den allmänna

skyldigheten att se till att statsmakternas

prioriteringar och riktlinjer får genomslag i

polisarbetet, att verksamheten bedrivs effektivt och

med iakttagande av rättssäkerhetens krav samt att

förvaltningen inom distriktet fungerar väl. Vidare

anförde utredningen att polisstyrelsen årligen bör

utfärda bestämmelser i fråga om planering och

uppföljning. I det sammanhanget noterade utredningen

att beslut i flertalet av de frågor som

polisstyrelsen bör avgöra fattas genom beslut om

verksamhetsplan, budget och budgetföreskrifter.

Polisstyrelsernas uppgifter har sedermera

reglerats i polisförordningen (1998:1558). I 3 kap.

1 § föreskrivs att polisstyrelsen särskilt skall se

till att polisarbetet bedrivs i överensstämmelse med

de prioriteringar och riktlinjer som riksdagen och

regeringen lagt fast för polisverksamheten. I 3 kap.

2 § anges att polisstyrelsen bl.a. avgör viktiga

frågor om planeringen och inriktningen av

verksamheten samt ekonomi.

Utskottet behandlade yrkanden om polisstyrelserna

våren 2001 och uttalade då bl.a. att utskottet hade

förståelse för att de av Rikspolisstyrelsen

fördelade medlen till polismyndigheterna kunde

upplevas som otillräckliga och att svårigheter i

olika avseenden kunde uppstå när det gäller att göra

prioriteringar. Dessa svårigheter kunde emellertid,

enligt utskottet, inte tas till intäkt för att

verksamheten i polisstyrelserna inte skulle fungera

som det var tänkt. Tvärtom visade den genomgång som

utskottets uppföljningsgrupp gjort att det i

styrelserna förekom den typ av ärenden som

regleringen på området tar upp. Det anförda uteslöt

dock inte att det på sikt kunde finnas skäl att

utvärdera verksamheten (bet. 2000/01:JuU11 s. 15

f.).

Senast utskottet behandlade frågor om polisens

organisation var i samband med behandlingen av

budgeten för innevarande år. Yrkandena avstyrktes

med hänvisning till ett pågående arbete inom

Rikspolisstyrelsen som syftade till att förbättra

resursutnyttjandet inom den befintliga

organisationen (bet. 2002/03:JuU1 s. 37 f.).

Utskottet har inhämtat att det arbetet alltjämt

fortgår, med regelbundna avstämningar mellan

Rikspolisstyrelsen och Justitiedepartementet. När

det arbetet är färdigt kan det, om behov anses

föreligga, bli aktuellt att titta på frågan om en

eventuell organisationsförändring.

Utskottet har vidare inhämtat att den ovan nämnda

Kommittén om tillsynen över polis- och

åklagarväsendena i sitt kommande betänkande kommer

att beröra polisstyrelsernas roll vad gäller

tillsynen av polisen (dir. 2000:101).

Utskottet vill inte föregripa det arbete som för

närvarande pågår kring polisens organisation. Det är

alltså ännu inte dags att ta ställning till om en

utvärdering av polisstyrelserna bör göras.

Motionerna Ju258 och Ju357 avstyrks i här behandlade

delar.

Organiserad brottslighet och

prioritering av rasistiska och

nazistiska brott

I detta avsnitt behandlar utskottet

motionsyrkanden rörande polisens samarbete

med polis i andra länder samt med andra

myndigheter. Det rör frågor om att förstärka

arbetet mot organiserad brottslighet och

terrorism samt om att förbättra samverkan

mellan polisen och tullen. Vidare behandlas

yrkanden angående polisens förebyggande

arbete mot och prioritering av rasistiska och

nazistiska brott. Utskottet föreslår att

samtliga motioner avslås med hänvisning till

bl.a. pågående arbete inom EU och hos

polismyndigheterna. Jämför reservationerna

13-16.

Internationellt polissamarbete, m.m.

I motionerna Ju236 (m), Ju249 (c) och Ju341 (kd)

begärs insatser mot den organiserade brottsligheten.

Motion Ju236 rör åtgärder för att Sverige skall vara

väl förberett och åtnjuta internationellt förtroende

i denna fråga. I motion Ju249 pekas på att den

organiserade brottsligheten kräver

gränsöverskridande lösningar. I motion Ju341

förespråkas ett utvecklat samarbete mellan

polismyndigheterna i EU:s medlemsländer. Bland annat

begärs åtgärder för en effektivare gränskontroll.

Den frågan tas också upp i motion Ju218 (m).

Inom EU sker straffrättsligt samarbete och

polissamarbete inom ramen för den tredje pelaren.

Till sin karaktär är samarbetet där mellanstatligt.

Någon normgivningskompetens har inte överlåtits från

medlemsstaterna till unionen. Samarbetet omfattas

alltså inte av EG-rätten och dess principer. Skälet

till denna ordning är att samarbetet berör

rättsstatliga kärnområden, inom vilka det ansetts

viktigt att medlemsstaterna har ett

självbestämmande.

Amsterdamfördraget innebär att strukturen för EU-

samarbetet förändrades. Här är avdelning VI i

Unionsfördraget av intresse. Enligt artikel 29 skall

unionens mål vara att ge medborgarna en hög

säkerhetsnivå inom ett område med frihet, säkerhet

och rättvisa genom att bland medlemsstaterna utforma

gemensamma insatser på områdena polissamarbete och

straffrättsligt samarbete samt genom att förebygga

och bekämpa rasism och främlingsfientlighet.

Detta mål skall uppnås genom förebyggande och

bekämpande av brottslighet, vare sig denna är

organiserad eller ej, särskilt terrorism,

människohandel och brott mot barn, olaglig

narkotikahandel och olaglig vapenhandel, korruption

och bedrägeri. Åtgärderna skall vidtas genom närmare

samarbete mellan polismyndigheter, tullmyndigheter

och andra behöriga myndigheter i medlemsstaterna,

både direkt och genom Europol och genom sådant

samarbete mellan rättsliga myndigheter och andra

behöriga myndigheter i medlemsstaterna, allt i

enlighet med närmare bestämmelser i andra artiklar i

fördraget. Vidare skall tillnärmning av

straffrättsliga regler i medlemsstaterna kunna ske

när det är nödvändigt.

Inom EU bedrivs ett omfattande arbete mot

organiserad brottslighet. En särskild handlingsplan

mot den organiserade brottsligheten antogs av

ministerrådet för rättsliga och inrikes frågor i

april 1997 och godkändes av Europeiska rådet vid

dess möte i Amsterdam i juni samma år.

Handlingsplanen innehåller politiska riktlinjer och

särskilda rekommendationer till rådet att vidta en

rad åtgärder som spänner över ett vitt fält.

Vid sitt möte i Wien i december 1998 gav

Europeiska rådet i uppdrag åt ministerrådet för

rättsliga och inrikes frågor att förstärka

åtgärderna mot den organiserade brottsligheten med

beaktande av de utökade möjligheter i detta

hänseende som Amsterdamfördraget ger. Uppdraget

återfinns i en handlingsplan för genomförande av

Amsterdamfördraget, den s.k. Wienhandlingsplanen.

I enlighet med en rekommendation i 1997 års

handlingsplan har rådet inrättat en

sektorsövergripande arbetsgrupp mot den organiserade

brottsligheten. En av gruppens huvuduppgifter är att

genomföra de riktlinjer och rekommendationer som

finns i handlingsplanen. Arbetsgruppen har utarbetat

en ny sammanhållen strategi för det fortsatta

arbetet med att förebygga och bekämpa den

organiserade brottsligheten. Strategin antogs av

ministerrådet för rättsliga och inrikes frågor den

27 mars 2000.

I detta sammanhang bör även nämnas slutsatserna

från Europeiska rådets möte i Tammerfors den 15 och

16 oktober 1999. Stats- och regeringscheferna enades

där om ett antal politiska riktlinjer och

prioriteringar. Inledningsvis kan framhållas att

kommissionen fått i uppdrag att presentera en

resultattavla - en s.k. scoreboard - för att

underlätta genomförandet av bestämmelserna om

rättsliga och inrikes frågor i Amsterdamfördraget,

Wienhandlingsplanen och slutsatserna från mötet i

Tammerfors. Syftet med resultattavlan, som numera

har upprättats, är att underlätta genomförandet av

överenskomna bestämmelser genom att fastställa

vilken av rådet, kommissionen eller medlemsstaterna

som skall agera och tidpunkten för när åtgärderna

skall vara genomförda. Vidare är avsikten att

förbättra insynen i det rättsliga och inrikes

samarbetet.

Såvitt nu är i fråga är vidare ett antal punkter

bland Tammerforsslutsatserna av intresse. I punkt 5

anges bl.a. att brottslingar inte får ges några

möjligheter att utnyttja skillnader mellan

medlemsstaternas rättssystem och att bättre

överensstämmelse och ökad konvergens måste uppnås

mellan medlemsstaternas rättssystem. I punkt 6

anförs att människor har rätt att förvänta sig att

unionen tar itu med det hot mot deras frihet och

lagliga rättigheter som den grova brottsligheten

utgör. Gemensamma insatser mot detta hot är

nödvändiga för att förebygga och bekämpa

brottslighet och kriminella organisationer i hela

unionen. En gemensam mobilisering av polisiära och

rättsliga resurser är nödvändig för att garantera

att det inte finns några gömställen för brottslingar

eller vinning av brott inom unionen.

Ministerrådet har i enlighet med

Tammerforsslutsatserna enats om ett rambeslut om

gemensamma brottsutredningsgrupper som kommer att

göra det möjligt för åklagare och poliser från olika

medlemsstater att samordna brottsutredningar i fråga

om brott som har internationella kopplingar.

Vidare har ministerrådet utvidgat Europols

behörighet till att omfatta penningtvätt i

allmänhet, dvs. oberoende av vilken typ av brott som

penningtvätten härrör från, samt alla de brott som

återfinns i den lista som bifogats

Europolkonventionen.

I budgetpropositionen för år 2003 anförde

regeringen (prop. 2002/03:1, Volym 3, s. 59) bl.a.

att Sverige kommer att arbeta för att den operativa

relevansen inom Europolsamarbetet ökar. Till ökad

operativ relevans bidrar också den utvidgade

behörigheten att agera avseende fler brottstyper,

möjligheterna till samarbete med ytterligare tredje

länder och utomstående organ samt utbyte av fler

sambandsmän.

I regleringsbrevet för budgetåret 2003 avseende

polisorganisationen anges att det av

årsredovisningen skall framgå bl.a. vilka åtgärder

som har vidtagits hos Rikspolisstyrelsen och i den

lokala polisverksamheten för att sprida kunskap om

hur Europol kan användas i det brottsförebyggande

arbetet.

Sverige tillämpar sedan den 25 mars 2001

Schengenregelverket fullt ut. Även de för

gränskontroll samverkande myndigheterna har tillgång

till Schengens informationssystem (SIS). Nationella

sambandskontoret/Sirene-kontoret vid

Rikspolisstyrelsen bedriver verksamhet dygnet runt

vad gäller hantering av både nationella och

internationella ärenden samt inläggning av svenska

registreringar i SIS.

Sverige deltar också aktivt i Aktionsgruppen mot

organiserad brottslighet i Östersjöområdet, inom

vilken de nordiska länderna, Tyskland, de baltiska

staterna, Polen och Ryssland bedriver ett

brottsbekämpande samarbete. Inom ramen för

aktionsgruppens arbete genomförs ett konkret och

praktiskt samarbete mellan ländernas polis-,

åklagar-, tull- och skattemyndigheter samt kust- och

gränsbevakningsmyndigheter. Enligt regeringen är

detta samarbete numera en naturlig del av det

dagliga arbetet för de brottsbekämpande

myndigheterna inom Östersjöområdet. Vid

aktionsgruppens möte i mars 2002 i Tallinn enades

man om att kartlägga även möjliga kopplingar mellan

terrorism och organiserad brottslighet i

Östersjöområdet (prop. 2002/03:1, Volym 3, s. 58

f.).

I budgetpropositionen anför regeringen vidare att

arbetet kring gränskontrollfrågor har intagit en

alltmer framträdande roll på EU:s dagordning under

det senaste året. Händelserna den 11 september 2001

i USA gav ny fart åt ansträngningarna att

effektivisera den gemensamma kampen mot terrorism,

olaglig invandring och annan gränsöverskridande

brottslighet. Vid ministerrådet för rättsliga och

inrikes frågor den 13 juni 2002 antogs en strategi

för förvaltning av EU-medlemsstaternas gränser, vars

betydelse underströks i slutsatserna från Europeiska

rådet i Sevilla den 21-22 juni 2002. Strategin

innehåller en rad åtgärder som skall genomföras det

närmaste året för att fördjupa samarbetet i

gränskontrollfrågorna, och Sverige deltar som ett

resultat härav i flera projekt, studier och

gemensamma insatser. På nationell nivå samarbetar

Rikspolisstyrelsen med både Justitie- och

Utrikesdepartementen i dessa frågor (prop.

2002/03:1, Volym 3, s. 58).

Utskottet delar motionärernas uppfattning om

vikten av polisiärt samarbete och annan

myndighetssamverkan såväl inom Sverige som

internationellt för att kampen mot den organiserade

brottsligheten skall kunna bedrivas framgångsrikt.

Med hänsyn till redan genomförda åtgärder och till

det pågående arbetet inom EU finner utskottet inte

skäl föreligga för något uttalande från riksdagen i

dessa frågor. Motionerna Ju218, Ju236, Ju249 och

Ju341 avstyrks i här behandlade delar.

Prioritera rasistiska och nazistiska brott

I motionerna Ju366 (kd) och Ub494 (mp) begärs att

åtgärder skall vidtas för att motverka uppbyggnaden

av rasistiska och nazistiska organisationer samt att

polisen skall prioritera brott med sådana förtecken.

Antalet anmälda brott avseende hets mot folkgrupp

under år 2001 minskade till 744, jämfört med 865

under år 2000. Antalet anmälda fall av olaga

diskriminering minskade till 217, vilket är det

lägsta antalet sedan år 1997. Några

polismyndigheter, bl.a. polisen i Värmland och

Västra Götaland, har redovisat framgångsrika

insatser mot extrema grupperingar med rasistiska

värderingar. Inom området rasistiska och

främlingsfientliga brott har ett regionalt samarbete

utvecklats. Inom ramen för ett sådant samarbete kan

myndigheterna t.ex. ha en gemensam strategi och

polistaktik för aktioner mot sammankomster med

nazistbesläktade organisationer, och de kan bistå

varandra med resursförstärkning. Särskilt utsedda

kontaktpersoner finns vid samtliga polismyndigheter.

Kontaktpersonerna har till uppgift att bl.a. sprida

information och arbeta med att förbättra intern och

extern samverkan. Många polismyndigheter, däribland

de tre största, har gjort egna kartläggningar och

utarbetat brottsförebyggande strategier och

handlingsplaner. Arbetet mot denna typ av

brottslighet kommer att drivas vidare, främst genom

fler konferenser, fortsatt utveckling av lokala

strategier och handlingsplaner samt ytterligare

utbildningsinsatser. Säkerhetspolisens kartläggning

av brott med koppling till rikets inre säkerhet har

fortsatt under år 2001. I sina rapporter till

regeringen presenterar Säkerhetspolisen statistik

över främlingsfientliga, rasistiska och homofobiska

brott samt övriga brott med koppling till den

högerextrema vit- maktmiljön.

Regeringen anförde i budgetpropositionen för år

2003 att bekämpningen av brott med rasistiska,

främlingsfientliga, antisemitiska eller homofobiska

inslag samt olaga diskriminering har fortsatt hög

prioritet för polisväsendet. Vidare poängterade

regeringen att det är viktigt att Rikspolisstyrelsen

och polismyndigheterna förstärker och höjer

kunskapen på detta angelägna område (prop. 2002/03:1

Volym 3 s. 55). Utskottet delade regeringens

bedömning i dessa delar (bet. 2002/03:JuU1 s. 34

f.).

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i

frågan, dvs. att bekämpandet av rasistiska och

nazistiska brott skall ha fortsatt hög prioritet

inom polisväsendet. I bekämpandet av dessa brott

ingår som ett moment arbetet med olika

brottsförebyggande åtgärder. Motionerna Ju366 och

Ub494 får därmed anses tillgodosedda. Något

uttalande från riksdagens sida behövs sålunda inte

för närvarande.

Polisens evenemangskostnader

I detta avsnitt behandlar utskottet

motionsyrkanden rörande polisens kostnader

för att upprätthålla ordningen vid vissa

evenemang. Utskottet föreslår att samtliga

motioner avslås med hänvisning till att det

för närvarande inte finns tillräckliga skäl

för en förändring av gällande rätt. Jämför

reservation 17.

Enligt 2 kap. 16 § ordningslagen (1993:1617) skall

den som anordnar en allmän sammankomst eller

offentlig tillställning svara för att det råder god

ordning vid sammankomsten eller tillställningen.

Polismyndigheten får meddela de villkor som behövs

för att upprätthålla ordning och säkerhet. Villkoren

får innefatta skyldighet för anordnaren att anlita

personal, exempelvis ordningsvakter.

Vidare gäller enligt 2 kap. 26 § samma lag att den

som i vinstsyfte anordnar en offentlig tillställning

som huvudregel skall ersätta polismyndighetens

kostnader för att hålla ordning vid tillställningen.

Ersättningsskyldigheten gäller dock inte sådana

ideella föreningar som är skattebefriade enligt

inkomstskattelagen (1999:1229).

I motionerna Ju364 och Kr266 (båda fp) hävdas att

undantaget i fråga om ideella föreningar bör tas

bort. I motion Ju367 (s) begärs en översyn av

ansvarsfördelning vid större publika arrangemang.

Under riksdagsbehandlingen av regeringens förslag

till den nuvarande ordningslagen (bet. 1993/94:JuU1

s. 13 f.) anförde kulturutskottet i ett yttrande att

det fanns skäl som med tyngd talade för att

ersättningsskyldigheten skulle utvidgas så att även

ideella föreningar skall kunna åläggas

ersättningsskyldighet när det finns särskilda skäl

till det. Kulturutskottet förutsatte också att

utvecklingen av praxis vid tillämpningen av

ersättningsbestämmelserna skulle följas, liksom

förekomsten av ordningsproblem i samband med större

arrangemang, något som syftade till att frågan om

ytterligare utsträckning av kostnadsansvaret skulle

kunna aktualiseras i framtiden utan att någon

särskild utredning skulle behöva göras.

Även konstitutionsutskottet yttrade sig i ärendet

och utgick från att ersättningsfrågan skulle följas

i Regeringskansliet och att behövliga initiativ

skulle tas om orimliga konsekvenser för

mötesfriheten skulle uppstå.

Justitieutskottet delade de synpunkter som

konstitutionsutskottet och kulturutskottet fört

fram, och utskottet utgick således från att man i

Regeringskansliet skulle följa tillämpningen av

ersättningsfrågorna ur båda de aspekter som lyfts

fram i yttrandena. På det sättet skulle samtidigt

det underlag som kunde krävas för en eventuell

framtida utvidgning av ersättningsskyldigheten

skaffas fram.

Rikspolisstyrelsen tog under år 2000 fram

riktlinjer för hur myndigheterna skall hantera

frågan om ersättning för ordningshållning. Arbetet

redovisades i en promemoria som sändes ut till

polismyndigheterna i december 2000. Promemorian

syftade bl.a. till att åstadkomma en samstämmig syn

dels på förutsättningarna för att begära ersättning

för ordningshållningen i samband med

idrottsevenemang, dels på ansvarsfördelningen mellan

arrangören och polisen.

I promemorian anges vissa kriterier för när en

ideell förening anses skattebefriad och därmed inte

kan åläggas att betala för polisbevakning. Vidare

redogörs för under vilka förutsättningar ersättning

kan tas ut. Såvitt gäller möjligheten att kräva att

den som anordnar en tillställning i vinstsyfte

åläggs ett kostnadsansvar anförs att någon

allmängiltig tolkning av begreppet "vinstsyfte" inte

kan göras. I stället redovisas överväganden som kan

tjäna som ledning för de handläggande

polismyndigheterna. Också frågan om vad som skall

anses vara ordningshållning "vid tillställningen"

analyseras, och promemorian rekommenderar att

anordnarens ansvar begränsas till själva arenan och

dess omedelbara närhet. Till promemorian har även

fogats en utredning om de rättsliga

förutsättningarna för att ta betalt för

polisbevakningen vid idrottsevenemang.

Under år 1999 debiterades 20 950 kr för

ordningshållningen. Motsvarande siffra för år 2000

var 284 883 kr. Totalt tog man under dessa år betalt

i åtta fall. Vad sedan gäller åren 2001 och 2002

debiterades 611 000 kr respektive 355 000 kr vid

totalt 26 tillfällen.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat

motionsyrkanden som tagit sikte på polisens

kostnader för bevakning av olika evenemang.

Utskottet konstaterade i början av år 2001 att

reglerna på området innebär att idrottsklubbar i

princip inte behöver betala för ordningshållningen.

Detta kan, anförde utskottet, naturligtvis ur vissa

aspekter förefalla otillfredsställande. Å andra

sidan kan det tänkas att frågan framöver kommer i

ett annat läge om underhållningsidrotten

bolagiseras. Utskottet var i varje fall inte då

berett att ta något initiativ till en lagändring

utan föreslog att den då aktuella motionen skulle

avslås (bet. 2000/01:JuU11 s. 5 f.). När liknande

yrkanden senast behandlades under våren 2002 vidhöll

utskottet sina tidigare uttalanden (bet.

2001/02:JuU13 s. 11 f.).

Utskottet ser inte nu skäl att

frångå sin tidigare inställning i

frågan. Motionerna Ju364, Ju367 och

Kr266 avstyrks i här behandlade

delar.

Vapenlagstiftningen

I detta avsnitt behandlar utskottet

motionsyrkanden rörande licenskrav för vissa

vapen och ljuddämpare samt registrering av

vapen som förs in och ut ur Sverige.

Utskottet föreslår att samtliga motioner

avslås med hänvisning till att gällande

regelverk får anses ändamålsenligt och till

att pågående beredningsarbete inom

Justitiedepartementet inte bör föregripas.

I motion Ju206 (m) begärs att licenskravet skall

slopas för vapen utan egentligt bruksvärde som

innehas i samlarsyfte. Härvid pekas på de problem

som dagens regler förorsakar för vissa museer med

t.ex. gamla bruksvapen. I motionerna Ju242 (m) och

Ju291 (c) begärs att ljuddämpare som reducerar

knallen från klass 1-vapen till 125 decibel skall

undantas från tillståndsplikten. Motionärerna pekar

på de hörselskador jägare kan erhålla vid jakt. I

motion Ju239 (m) begärs att det skall vara möjligt

att i vissa fall erhålla tillstånd för salongsgevär

avsett för jakt. Slutligen begärs i motion Ju241 (s)

att samtliga vapen som förs in och ut ur Sverige

skall registreras.

Av 2 kap. 1 § vapenlagen (1996:67) framgår att

tillstånd krävs för att bl.a. inneha och föra in

skjutvapen eller ammunition till Sverige. Det krävs

tillstånd även för innehav och användande av

ljuddämpare till vapen (1 kap.

3 §). Lagen omfattar inte bl.a. skjutvapen som har

tillverkats före år 1890 och som inte är avsedda för

gastäta enhetspatroner (1 kap. 4 §). En enskild får

meddelas tillstånd att inneha ett skjutvapen endast

om han kan visa att han har behov av vapnet för ett

godtagbart ändamål (2 kap. 4 §). Tillstånd att

inneha skjutvapen får meddelas bl.a. huvudmän för

museer om museet får statsbidrag enligt särskilda

bestämmelser eller om museet ägs av en kommun, ett

landsting eller en stiftelse som står under

länsstyrelsens tillsyn. Tillstånd att inneha

skjutvapen, som huvudsakligen har prydnadsvärde

eller särskilt affektionsvärde, för andra ändamål än

skjutning får meddelas endast om vapnet görs

varaktigt obrukbart. Om det föreligger särskilda

skäl får dock tillstånd meddelas även om vapnet

hålls i brukbart skick (2 kap. 5 a §). Frågor om

tillstånd enligt vapenlagen prövas av

polismyndigheten (2 kap. 2 §).

Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna skall

föra register över olika vapenrelaterade frågor (2

kap. 17 och 18 §§). Av Rikspolisstyrelsens

vapenregister skall framgå bl.a. uppgifter om de

skjutvapen som omfattas av meddelade tillstånd till

innehav samt skjutvapen som upphittats eller anmälts

som stulna eller försvunna.

I vapenförordningen (1996:70) finns bestämmelser

om bl.a. de särskilda krav som uppställs för

tillstånd till innehav av olika vapentyper samt

bestämmelser om förvaring och transport av

skjutvapen och ammunition (2 och 9 kap.). I en

bilaga till förordningen delas skjutvapen och

ammunition in i olika kategorier.

I 2 kap. 5 § vapenförordningen anges bl.a. att

behov av att inneha ett salongsgevär anses föreligga

endast för avlivande av fällfångat vilt. Det är

Rikspolisstyrelsen som, i samråd med

Naturvårdsverket, avgör om ett vapen skall klassas

som ett salongsgevär. Av Rikspolisstyrelsens

föreskrifter och allmänna råd om vapenlagstiftningen

(RPSFS 2002:9; FAP 551-3) framgår att med ett

salongsgevär avses ett enskottsgevär i klass 4 med

kaliber 5,6 mm och med en vikt som i

originalutförande understiger 2,5 kg (4 kap. 1 §).

Vidare framgår av de allmänna råden till den

paragrafen, att den som kan visa att han avser att

påbörja fångstverksamhet av någon omfattning och som

inte innehar lämpligt avlivningsvapen bör kunna ges

tillstånd att inneha gevär i kaliber 5,6x15 R för

detta ändamål.

Under riksmötet 1981/82 beslutades de regler, som

sedan överförts till nuvarande vapenlagen, om

museers möjlighet att få tillstånd att inneha vapen

och om den ovan nämnda 1890-årsregeln (prop.

1981/82:1, bet. 1981/82:JuU15, rskr. 1981/82:55). I

propositionen föreslogs att lagen skulle omfatta

skjutvapen tillverkade fr.o.m. år 1890 - tidigare

gällde fr.o.m. år 1860 - mot bakgrund av bl.a. att

det var lättare att åldersbestämma vapen från denna

tid. Utskottet hade ingen erinran mot regeringens

förslag i denna del.

Rikspolisstyrelsen redovisade den 20 juni 2002 ett

uppdrag till regeringen om att analysera vissa

frågor som rör förutsättningarna för att använda

ljuddämpare på jaktvapen i syfte att förhindra

uppkomsten av hörselskador i samband med jakt

(POL-550-1683/02). I redovisningen förespråkar

Rikspolisstyrelsen - till skillnad från

Naturvårdsverket - att den nuvarande restriktiva

hållningen som gäller vid tillståndsgivning

beträffande innehav av ljuddämpare bör bibehållas.

Som skäl för sin inställning pekar

Rikspolisstyrelsen bl.a. på skjutvapens farlighet

och möjligheten att skydda hörseln på annat sätt.

Vad gäller frågan om registrering av vapen har

Rikspolisstyrelsen i sin rapport till regeringen om

tillämpningen av vapenlagstiftningen m.m. för år

2002 föreslagit att samtliga skjutvapen som förs in

eller ut ur Sverige skall registreras med sitt

tillverkningsnummer. Den uppgiften skall, enligt

Rikspolisstyrelsens förslag, sedan vidarebefordras

till den polismyndighet där vapenhandlarverksamheten

bedrivs eller där den person som fört in vapnet är

folkbokförd (POL-551-119/02, Ju2002/2736/PÅ).

Förslaget bereds för närvarande inom

Justitiedepartementet.

Utskottet uttalade i samband med behandlingen av

regeringens proposition 1999/2000:27 En skärpt

vapenlagstiftning att det ökande våldet i samhället

och det stora användandet av vapen i brottslig

verksamhet är oroväckande (bet. 1999/2000:JuU9 s.

6). Utskottet vidhåller sitt tidigare uttalande och

anser att bl.a. dessa förhållanden utgör skäl för

att behålla den restriktiva vapenlagstiftningen i

Sverige. Enligt utskottets mening är det befintliga

regelverket - vapenlagen, vapenförordningen och

Rikspolisstyrelsens föreskrifter - som nyligen

genomarbetats ändamålsenligt. I förtydligande syfte

kan tilläggas att vapen med kaliber 5,6 mm men som i

originalutförande väger mer än 2,5 kg, inte

betraktas som ett salongsgevär enligt nuvarande

regelverk. Mot bakgrund härav och med beaktande av

det beredningsarbete som pågår inom

Regeringskansliet - som inte bör föregripas - bör

motionerna Ju206, Ju239, Ju241, Ju242 och Ju291

avslås.

Övriga frågor

I detta avsnitt behandlar utskottet

motionsyrkanden rörande bl.a. kriminalisering

av fylleri och bettleri på allmän plats,

vilka uppgifter som skall få registreras i

polisens DNA-register, möjligheten till

beslag av vissa kemiska substanser,

eftersökning av försvunna personer, tillsyn

och utbildning av ordningsvakter samt

ersättning för kostnader i samband med

identitetsbyte. Utskottet föreslår att

samtliga motioner avslås med hänvisning till

bl.a. pågående utrednings- och

beredningsarbete samt till redan genomförda

åtgärder. Jämför reservationerna 18 och 19.

Ordningsstörningar

I motion Ju299 (s) begärs att kriminaliseringen av

fylleri på allmän plats återinförs. I motion Ju300

(s) begärs att förhör angående misstanke om brott

inte skall få hållas med kraftigt berusade personer.

I motion Ju375 (m) begärs att bettleri

kriminaliseras.

Lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade

personer, m.m. (LOB) trädde i kraft den 1 januari

1977. Samtidigt avskaffades bestämmelserna i

brottsbalken om straffansvar för fylleri. När

reglerna i LOB infördes avsåg de att skapa en

grundval för ett nytt förhållningssätt vad gällde

omhändertagande och behandling av personer som är

berusade på allmän plats. Det var i första hand

fråga om en social skyddslagstiftning där omsorgen

om den enskilda individen skulle komma i förgrunden.

I samband med att förslaget om att avkriminalisera

fylleri behandlades uttalade utskottet bl.a. att det

fick anses klarlagt att straffbestämmelser i sig

inte var ägnade att motverka alkoholmissbruk eller

att hindra berusade personer att uppträda på

allmänna platser. För att bekämpa alkoholmissbruket

i ett modernt samhälle borde man, enligt utskottet,

använda sig av andra metoder än bestraffning,

framför allt förebyggande upplysningsverksamhet samt

vård av dem som blivit alkoholmissbrukare. Utskottet

såg därför med tillfredställelse att regeringen lagt

fram ett sedan länge önskat förslag om

fylleristraffets avskaffande (bet. 1975/76:JuU37 s.

16 f.).

Bestämmelserna som reglerar när någon skall höras

som misstänkt för brott som hör under allmänt åtal

finns i 24 kap. rättegångsbalken. Dessa bestämmelser

skall tillämpas även om den misstänkte är så berusad

att LOB i och för sig skulle kunna vara tillämplig

(se 9 § LOB). Enligt 24 kap. 7 och

8 §§ rättegångsbalken skall förhör hållas så snart

som möjligt efter det att en person gripits

misstänkt för brott. En person som inte är anhållen

eller häktad är skyldig att stanna kvar för förhör i

högst sex, eller undantagsvis tolv, timmar (24 kap.

23 § och 23 kap. 9 § rättegångsbalken). Utskottet

har inhämtat att en gripen person som är höggradigt

berusad läggs in för tillnyktring innan han förhörs

av polisen.

Enligt den upphävda lagen given den 12 juni 1885

angående lösdrivares behandling nr:27 kunde en

person som befanns vara lösdrivare under vissa

förutsättningar dömas till tre års tvångsarbete. I

samband med införandet av brottsbalken anförde

justitieministern bl.a. att frågan om

lösdriverilagstiftningen under senare tid varit

föremål för övervägande i olika sammanhang.

Ministern anförde för egen del att lösdriveriet

främst borde bekämpas med andra medel än

kriminalisering och att återhållsamhet borde iakttas

i detta avseende (prop. 1962:10 B s. 235).

Utskottet har samma uppfattning nu som i samband

med avkriminaliseringen av fylleri. De av

motionärerna beskrivna företeelserna är

huvudsakligen att betrakta som ordningsstörningar -

inte sällan utförda av personer med varierande

sociala och medicinska problem - och bör därför

mötas med andra medel än kriminalisering. Motionerna

Ju299 och Ju375 avstyrks. Motion Ju300 får anses

vara besvarad och bör därför inte föranleda någon

åtgärd från riksdagen.

Uppgifter i DNA-registret

I motion Ju207 (m) begärs att polisen skall ges

utökade möjligheter att registrera uppgifter i DNA-

registret. Motionären framhåller att reglerna för

registrering av fingeravtryck och av uppgifter i

DNA-registret bör vara likalydande.

Enligt 23 § polisdatalagen (1998:622) får ett DNA-

register innehålla uppgifter om personer som dömts

bl.a. för ett brott mot en persons liv eller hälsa,

personliga integritet eller säkerhet som avses i 3,

4, 6, 8, 12 eller 17 kap. brottsbalken, om brottet

kan leda till fängelse i mer än två år. För att

uppgifter skall registreras finns sålunda inget krav

på att den utdömda påföljden uppgår till fängelse i

minst två år.

Fingeravtryck får enligt 30 § polisdatalagen

registreras bl.a. beträffande personer som är

misstänkta eller dömda för brott. Om en

förundersökning läggs ned utan att åtal väcks eller

om den tilltalade frikänns skall uppgifterna i

princip gallras.

Regeringen har aviserat att den kommer att

överlämna en proposition till riksdagen under våren

om behandlingen av personuppgifter i polisens

verksamhet.

Utskottet är inte främmande för att det i

framtiden kan visa sig vara nödvändigt, med

hänvisning till exempelvis utvecklingen av en viss

typ av brottslighet, att utvidga tillämpningsområdet

för polisens DNA-register. En sådan förändring måste

föregås av noggranna överväganden. Utskottet ser

dock för närvarande inte behov av något uttalande

från riksdagens sida i frågan. Mot bakgrund härav

och med hänsyn till den översyn som pågår inom

Justitiedepartementet avstyrks motion Ju207.

Beslag av substanser som används som narkotika

I motion So299 (c) begärs att polisen skall få rätt

att beslagta substanser som används som narkotika

men som inte hunnit erhålla sådan klassning att de

omfattas av regleringen i lagen (1999:42) om förbud

mot vissa hälsofarliga varor. Härvid framhålls att

polisen skulle kunna agera snabbare om en drog blir

klassad efter dess verkan i stället för efter dess

kemiska sammansättning.

Varor som på grund av sina inneboende egenskaper

medför fara för människors liv eller hälsa och som

används eller kan antas användas i syfte att uppnå

berusning eller annan påverkan kan beslagtas (1 och

5 §§ lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor).

Vilka varor som skall omfattas av lagen anges i en

förteckning som är intagen som en bilaga till

förordningen (1999:58) om förbud mot vissa

hälsofarliga varor. Förteckningen uppdateras

löpande, senast genom SFS 2003:8.

Inom EU förs diskussioner om att införa en

generisk klassificering av ny syntetisk narkotika.

Med detta avses att alla ämnen av viss molekylär

grundsammansättning omfattas av samma bestämmelser.

I praktiken skulle en sådan klassificering medföra

att ännu icke uppfunnen syntetisk narkotika, som har

samma kemiska grundsammansättning som en redan

kriminaliserad sådan, också är kriminaliserad.

I sammanhanget kan nämnas att det inom EU också

pågår arbete inom ramen för den tredje pelaren med

ett rambeslut som syftar till att bl.a.

kriminalisera illegal handel med prekursorer, det

vill säga ämnen som kan omvandlas till narkotika

eller som används vid tillverkningen av narkotika.

Det kan vidare nämnas att det inom EU finns ett

samarbete, "early warning system", om förändringar i

den kemiska sammansättningen av syntetisk narkotika.

Uppgifter om nya kemiska sammansättningar kan

rapporteras till det europeiska centret mot

narkotika och narkotikamissbrukare i Lissabon.

Samarbetet medför att ny syntetisk narkotika snabbt

kan kriminaliseras i medlemsländerna.

Utskottet anser att det är angeläget att det

arbete som pågår inom EU i dessa frågor fortsätter

och snarast möjligt resulterar i verksamma medel i

arbetet mot narkotikahanteringens samtliga led.

Utskottet förutsätter att detta är en prioriterad

fråga för regeringen. Motion So299 får med detta

anses vara besvarad. Med beaktande av detta

föreligger inte behov av något ytterligare uttalande

från riksdagen.

Polisens kameraanvändning

I motion Ju220 (m) begärs att polisen skall få filma

misstänkta brottslingar.

Förutsättningarna för att polisen i sin

brottsutredande verksamhet skall få använda dolda

kameror regleras i lagen (1995:1506) om hemlig

kameraövervakning och lagen (1952:98) med särskilda

bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål.

Polisens användning av handmanövrerade kameror är

inte lagreglerad. Polisen är således oförhindrad att

använda sådana kameror i sin verksamhet.

I direktiven till Beredningen för rättsväsendets

utveckling anges bl.a. att det finns anledning att

överväga om det behövs författningsändringar som kan

förbättra möjligheterna att förhindra, avslöja,

utreda eller lagföra brott. I det sammanhanget kan

det t.ex. finnas anledning att överväga frågor om

tvångsmedel. Beredningen skall senast före utgången

av år 2003 redovisa sitt arbete (dir. 2000:90).

Utskottet anser att motion Ju220, med beaktande av

det ovan anförda, får anses vara besvarad. Något

uttalande från riksdagen är inte påkallat.

Polisens avskrivningar av brott

I motion Ju357 (kd) begärs en analys och utvärdering

av de senaste årens ökade avskrivningar inom

polisen.

På utskottets initiativ genomför Riksdagens

revisorer en granskning av polisens och åklagarnas

avskrivningar av anmälda brott. Riksdagens revisorer

har genomfört en förstudie där det framgår bl.a. att

det finns brister i kunskaperna om hur och på vilka

grunder polis och åklagare använder sig av

möjligheten att skriva av brott. Vidare uppges i

förstudien att det saknas analyser av hur vanligt

det är att olika slags brott skrivs av och hur de

olika grunderna för avskrivning används vid olika

polis- och åklagarmyndigheter. Förhållandet mellan

andelen brott som blir avskrivna respektive leder

till lagföring behöver belysas. Det finns tecken på

att grunderna för avskrivning inte tillämpas

enhetligt i landet. Andelen avskrivningar påverkas

också av vilka brott som prioriteras inom polisen.

Detta kan påverka utfallet för flera centrala

resultatmått och försvåra bedömningen av polisens

och åklagarnas effektivitet och därmed även

statsmakternas styrning av verksamheten, framhålls

det i förstudien. Riksdagens revisorer beräknas bli

klara med sin granskning i juni 2003.

I och med utskottets initiativ till den granskning

av avskrivningar inom polisen och

åklagarorganisationen som nu genomförs av Riksdagens

revisorer är motionens syfte tillgodosett och motion

Ju357 bör i denna del avslås.

Eftersökning av försvunna personer

I motion Ju379 (m) begärs att polisens eftersökning

av försvunna personer skall förbättras. Bland annat

begärs att blodhundar skall användas i denna

verksamhet.

Utskottet har under en följd av år behandlat

motionsyrkanden rörande metoderna för eftersökning

av försvunna personer, bl.a. under våren 2000 (bet.

1999/2000:JuU6 s. 35 f.). I det ärendet finns en

utförlig redovisning av det utvecklingsarbete som

ägt rum på området de senaste åren, bl.a. rapporten

Eftersökning enligt räddningstjänstlagen av

försvunna personer (RPS Rapport 1997:1).

Sammanfattningsvis handlar det om utbildning i att

leda sökoperationer, informationsmaterial,

inrättande av kontaktmän i polismyndigheterna och

olika sökmetoder, exempelvis s.k. Man Tracking.

När det gäller användningen av hundar kan nämnas

att Rikspolisstyrelsen meddelat föreskrifter och

allmänna råd om polisens hundverksamhet (RPSFS

2003:2, FAP 214-1). Enligt föreskrifterna får

polisen teckna avtal med hundägare som ställer hund

till polisens förfogande. Sådana hundar skall vara

godkända vid prövning enligt särskilda föreskrifter.

När utskottet år 2001 behandlade motionsyrkanden

om eftersökning av försvunna personer noterade

utskottet att det numera finns föreskrifter som

syftar till att de hundar som används skall hålla en

viss standard. Detta synes, anförde utskottet, leda

till att de hundar som är bäst lämpade också kommer

att bli de som anlitas för eftersökning. Om detta

sedan är blodhundar eller andra hundar hade enligt

utskottets mening inte någon saklig betydelse. Ett

bifall till det då aktuella motionsönskemålet i

frågan skulle dessutom innebära att riksdagen skulle

föregripa tillämpningen av nämnda föreskrifter. Mot

den bakgrunden avstyrktes motionen (bet.

2000/01:JuU11 s. 22 f.).

När utskottet senast prövade frågan om

eftersökning av försvunna personer under våren 2002

fann utskottet inte skäl att frångå sina tidigare

uttalanden (bet. 2001/02:JuU13 s. 35 f.).

Utskottet finner inte heller nu att något

framkommit som föranleder utskottet att frångå sina

tidigare uttalanden i frågan. Motion Ju379 avstyrks.

Upplysningar om pedofiler

I motion Ju389 (s) begärs att föreningar vid

anställningsförfaranden skall kunna få upplysningar

ur belastningsregistret om den sökanden har dömts

för sexuella övergrepp på barn eller för

barnpornografibrott. Härvid framhålls att barn och

ungdomar bör skyddas mot pedofiler inom

idrottsrörelsen och andra ideella organisationer.

Enligt 14 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100) har

den enskilde i princip alltid rätt att få ett utdrag

ur polisens belastningsregister beträffande sig

själv.

Den som erbjudits en anställning inom bl.a.

förskoleverksamhet eller skolbarnsomsorg skall sedan

den 1 januari 2001 visa upp ett utdrag ur

belastningsregistret, som inte får vara äldre än ett

år. Om sökanden inte lämnar ett sådant utdrag får

denne inte anställas (1 § lagen (2000:873) om

registerkontroll av personal inom

förskoleverksamhet, skola och skolbarnsomsorg).

Syftet med lagen är öka skyddet mot att personer som

dömts för vissa brott anställs i förskoleverksamhet,

skola och skolbarnsomsorg. I propositionen angav

regeringen att registerutdragen bör innehålla

uppgifter om alla sexualbrott enligt 6 kap.

brottsbalken och andra brott som innefattar

allvarliga kränkningar av andra människor såsom

mord, dråp, grov misshandel, människorov, grovt rån

och barnpornografibrott (prop. 1999/2000:123 s. 27

f.). En motsvarande reglering för anställningar inom

idrottsrörelsen m.m. saknas.

Regeringen gav den 11 april 2002 Statens skolverk

i uppdrag att följa upp tillämpning av

lagstiftningen om registerkontroll av personal inom

förskoleverksamhet, skola och skolbarnsomsorg. Vid

uppdragets genomförande skall samråd ske med

Rikspolisstyrelsen och Svenska Kommunförbundet.

Uppdraget skall redovisas senast den 1 juni 2003.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att den

enskilde, i enlighet med vad som anförts ovan, i

princip alltid har rätt att ta del av uppgifter om

sig själv i polisens belastningsregister. Detta

innebär i och för sig också att denna rätt kan komma

att utnyttjas av t.ex. arbetsgivare och hyresvärdar

för att kräva arbets- och bostadssökande på

straffrihetsbevis. I proposition 1987/88:122

diskuterades denna risk. Enligt vad som uttalades i

propositionen (s. 13 f.) fick man noga följa

utvecklingen och vid tecken på missbruk ta upp

frågan på nytt. -Många svåra och känsliga

integritetsfrågor uppkommer i samband med att någon

vill ta del av innehållet i polisens

belastningsregister. Utskottet är med beaktande

härav inte berett att förespråka en förändring av

principen att det är den enskilde - och inte någon

annan - som skall ha rätt att ta del av de uppgifter

som finns i polisens belastningsregister. Motion

Ju389 avstyrks.

Ordningsvakter

I motion Ju357 (kd) begärs en översyn av

ordningsvakters arbetsuppgifter, befogenheter och

utbildning.

De grundläggande bestämmelserna i fråga om

ordningsvakter finns i lagen (1980:578) om

ordningsvakter. De innebär i huvudsak följande.

Ordningsvakter får förordnas att tjänstgöra bl.a.

vid allmänna sammankomster, cirkusföreställningar,

offentliga tillställningar, bad- och campingplatser

samt lokaler där alkoholdrycker serveras.

Ordningsvakter får också förordnas att tjänstgöra

vid säkerhetskontroll i domstolar enligt vad som

anges i lagen (1981:1064) om säkerhetskontroll i

domstol. Vidare får, om det finns ett särskilt behov

och det är av väsentlig betydelse från allmän

synpunkt, ordningsvakter förordnas även i annat

fall.

Till ordningsvakt får endast den förordnas som med

hänsyn till laglydnad och övriga omständigheter är

lämplig för uppdraget och har fyllt 20 men inte 65

år. Det ankommer på Rikspolisstyrelsen eller

polismyndigheterna att fatta beslut om att förordna

ordningsvakter.

Närmare bestämmelser om ordningsvakters

kvalifikationskrav, utbildning och åligganden finns

i ordningsvaktsförordningen (1980:589) samt

Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd

som gäller ordningsvakter (RPSFS 2000:3, FAP 692-1).

Utskottet har inhämtat att det inom

Justitiedepartementet pågår en översyn av olika

frågor som rör ordningsvakter. Här kan nämnas

utbildnings- och tillsynsfrågor samt anmälningar om

brott mot ordningsvakter. Vidare omfattar översynen

frågan om auktorisation av bevakningsföretag.

Arbetet kommer att presenteras i en

departementspromemoria under våren.

Frågan om ordningsvakters arbetsuppgifter

behandlades också av Polisverksamhetsutredningen

(dir. 2000:105). Utredningen lämnar vissa förslag i

delbetänkandet Polisverksamhet i förändring (SOU

2002:70) som innebär att ordningsvakter i vissa

situationer skall kunna bistå polisen. Tanken är att

ordningsvakter skall vara ett komplement till - inte

ersätta - polisen. Betänkandet bereds inom

Regeringskansliet.

Utskottet vill inte föregipa det utrednings- och

beredningsarbete - i stort i enlighet med

motionärernas önskemål - som pågår inom

Justitiedepartementet. Motion Ju357 avstyrks i här

behandlade delar.

Kostnader i samband med identitetsbyte

I motion Ju363 (kd) begärs att personer som fått nya

identitetsuppgifter skall kunna erhålla skälig

ersättning för kostnader som uppkommit i samband med

detta.

För närvarande finns inga särskilda regler i eller

i anslutning till lagen (1991:483) om fingerade

personuppgifter som tar sikte på de kostnader som

kan uppkomma i samband med ett sådant förfarande.

Frågan har tidigare varit föremål för överväganden i

bl.a. propositionen Stöd till brottsoffer (prop.

2000/01:79). Regeringen anförde då att det är

viktigt att frågan om ersättning till dem som är i

behov av skydd behandlas uttömmande och i ett

sammanhang.

Regeringen tillsatte den 13 december 2001 en

särskild utredare med uppdrag att utforma ramen för

ett program till skydd för bevispersoner m.fl. (dir.

2001:107). I uppdraget ingår bl.a. att utredaren

skall överväga den ovan nämnda frågan om ersättning

till de personer som är i behov av skydd och lämna

förslag på den lagstiftning som bedöms nödvändig.

Utredaren skall redovisa sitt uppdrag i ett eller

flera betänkanden. Uppdraget skall slutredovisas

senast den 1 september 2003.

Utskottet kan känna sympati för motionärernas

uppfattning att det bör finnas en möjlighet att i

skälig omfattning ersätta personer för kostnader i

samband med identitetsbyten. Frågeställningen är

emellertid inte okomplicerad, bl.a. kan nämnas

frågan om vilka kriterier som skall ställas upp för

att få sådan ersättning. Utredningens kommande

förslag bör inte föregripas. Motion Ju363 avstyrks i

här behandlad del.

Reservationer

1. Polisens utbildning, utrustning och taktik

m.m. (punkt 1)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi

Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild

Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Hillevi

Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller

riksdagen delvis motionerna 2002/03:Ju211 i denna

del, 2002/03:Ju214 yrkandena 2 och 3, 2002/03:Ju269,

2002/03:Ju357 yrkandena 11 och 12 samt 2002/03:Fö259

yrkande 4.

Ställningstagande

Erfarenheterna från händelserna i Göteborg år 2001

pekar på behovet av en samlad och samordnad operativ

och taktisk ledning inom polisen. Detta gäller såväl

inom en som mellan olika polismyndigheter samt

mellan Säkerhetspolisen och den öppna polisen. Här

krävs tydliga riktlinjer från Rikspolisstyrelsen om

hur dessa frågor skall hanteras vid stora

arrangemang, särskilt om det finns risk för

allvarliga ordningsstörningar.

Också polisens utrustning måste förbättras. Det är

angeläget att polisen snarast får tillgång till

alternativa vapen till batong och pistol för att i

största möjliga utsträckning kunna ingripa utan att

förorsaka någon allvarlig skada. Polisen måste också

få tillgång till bl.a. skyddade fordon för att kunna

upplösa våldsamma folkmassor med så liten risk för

skador som möjligt för både demonstranter och

poliser.

Det får ankomma på regeringen att snarast vidta

åtgärder i enlighet med vad vi här anfört.

Det anförda innebär att vi ställer oss bakom

motionerna Ju211, Ju214, Ju269, Ju357 och Fö259 i

tillämpliga delar.

2. Nytt kommunikationssystem (punkt 2)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi

Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild

Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Hillevi

Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 2. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Ju258 yrkande 16 och

2002/03:Ju329 yrkande 9 och bifaller delvis motion

2002/03:Ju357 yrkande 15.

Ställningstagande

Det är anmärkningsvärt att regeringen inte gjort mer

i frågan om att se till att polisen ges ett modernt

och fungerande radiokommunikationssystem. Det måste

vara en självklarhet att polisen skall kunna

kommunicera även under svåra förhållanden. Som

framgår av Göteborgskommitténs betänkande fungerade

polisens kommunikationer dåligt - vid ett tillfälle

var det i praktiken helt utslaget - under

Göteborgshändelserna.

Det förslag som nu har lagts är ett

lågbudgetalternativ som inte, inom överskådlig tid,

kommer att täcka glesbygdskommunerna. Detta är inte

acceptabelt. Polisen behöver snarast ett modernt och

ändamålsenligt radiokommunikationssystem, med

täckning i hela Sverige. De kostnadsberäkningar

utredningen gjort, och som regeringen anammat, är

inte realistiska. Vi anser att det snarast måste

upprättas en konkret handlingsplan för hur ett nytt

radiokommunikationssystem skall såväl införas som

finansieras.

Regeringen bör i den kommande vårpropositionen

återkomma med förslag på tillräckliga medel för ett

radiokommunikationssystem i enlighet med vad vi här

anfört. Samtidigt bör en genomförandeplan

presenteras.

3. Översyn av polislagen (1984:387) (punkt 3)

av Alice Åström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 3. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Ju270 och bifaller delvis

motion 2002/03:Ju325 samt avslår motionerna

2002/03:Ju211, 2002/03:Ju212 och 2002/03:Ju245.

Ställningstagande

Regeln om omhändertagande i 13 § polislagen

(1984:387) får anses innebära att polisen skall göra

en individuell bedömning av den som skall

omhändertas. Massomhändertaganden som skedde, med

stöd av 13 § polislagen, i samband med

demonstrationen på Järntorget i Göteborg är därmed

inte tillåtna. Att individuella bedömningar gjordes

i samband med dessa omhändertaganden framstår som

uteslutet.

Det råder oklarhet om ett omhändertagande enligt

13 § polislagen skall betraktas som ett

frihetsberövande i den mening som avses i

Europakonventionen om skydd för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Svenska Helsingforskommittén för mänskliga

rättigheter har rörande händelserna i Göteborg

anfört att förande av en person från en plats till

en annan mot dennes vilja bör betraktas som ett

frihetsberövande. Att polisen ges möjlighet att

kvarhålla en omhändertagen person i upp till sex

timmar utgör enligt min mening ytterligare en

omständighet som talar för att ett omhändertagande

enligt 13 § polislagen bör betraktas som ett

frihetsberövande i den mening som avses i

konventionen. Mot bakgrund av denna oklarhet bör 13

§ polislagen genast bli föremål för en översyn, i

syfte att inte grundläggande fri- och rättigheter

kränks.

Det får ankomma på regeringen att tillsätta en

utredning i enlighet med vad jag här anfört.

Utredningsarbetet bör alltså inte ges den inriktning

som förordas i motionerna Ju211, Ju212 och Ju245.

Dessa bör avslås.

4. Maskeringsförbud vid demonstrationer

(punkt 4)

av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m), Johan

Linander (c) och Hillevi Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 4. Därmed bifaller

riksdagen delvis motionerna 2002/03:Ju205,

2002/03:Ju214 yrkande 4 och 2002/03:Ju219 samt

avslår motion 2002/03: Ju237.

Ställningstagande

Vi välkomnar Göteborgskommitténs förslag om

maskeringsförbud vid demonstrationer. Förslaget är

ändamålsenligt och innefattar en väl avvägd balans

mellan polisens brottsförebyggande arbete och den

grundlagsfästa mötes- och demonstrationsfriheten.

Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen

med ett förslag i enlighet med vad

Göteborgskommittén föreslagit i denna del.

Det anförda innebär att vi stöder motionerna

Ju205, Ju214 och Ju219 i här behandlade delar.

Motion Ju237 bör avslås.

5. Maskeringsförbud vid demonstrationer

(punkt 4)

av Johan Pehrson (fp) och Torkild Strandberg

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 5. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Ju237 och avslår motionerna

2002/03:Ju205, 2002/03:Ju214 yrkande 4 och

2002/03:Ju219.

Ställningstagande

Vi anser att den grundlagsfästa demonstrations- och

mötesfriheten bör värnas, samtidigt som medborgarna

skall kunna påräkna polisens skydd mot bl.a.

omfattande skadegörelse och våldshandlingar som

utförs av demonstranter.

I brottsförebyggande syfte bör polisen tillåtas

att i det enskilda fallet förena ett

demonstrationstillstånd med ett maskeringsförbud.

Med tanke på mötes- och demonstrationsfrihetens

stora betydelse i en demokrati bör det inte införas

ett generellt maskeringsförbud. Av

Göteborgskommitténs genomgång av hur frågan om

tillåtande eller inte av maskering i samband med

demonstrationer har lösts i vissa länder framgår att

Storbritannien och Holland har valt modeller som

bl.a. innebär möjligheter för polisen respektive

borgmästaren att förbjuda maskering vid en enskild

demonstration. I praktiken innebär den lösning som

Storbritannien valt att en överordnad polisman kan

förbjuda personer att bära maskering som hindrar

identifikation i ett område där det finns risk för

att allvarliga oroligheter skall uppstå. Förbudet

får meddelas i 24 timmar och kan, om det finns

särskilda skäl, förlängas i ytterligare 6 timmar.

Enligt vår uppfattning bör en liknande modell

införas i Sverige, som innebär att polisen från fall

till fall får bedöma om maskering, t.ex. för att

förebygga upploppsliknande situationer, skall

förbjudas i samband med tillståndsgivningen för en

demonstration.

Det får ankomma på regeringen att återkomma med

ett lagförslag till riksdagen i enlighet med vad vi

här anfört.

Det anförda innebär att vi ställer oss bakom

motion Ju237. Motionerna Ju205, Ju214 och Ju219 bör

avslås.

6. Kostnader vid regeringsbeslutade arrangemang

(punkt 5)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi

Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild

Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Hillevi

Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 6. Därmed bifaller

riksdagen delvis motionerna 2002/03:Ju217,

2002/03:Ju261 yrkande 2 och 2002/03:Ju357 yrkande

18.

Ställningstagande

Varken Rikspolisstyrelsen eller Polismyndigheten i

Västra Götaland fick, som Göteborgskommittén

noterar, några extra medel inför EU-toppmötet i

Göteborg. För att polisen skall kunna upprätthålla

ordningen vid stora, sedan lång tid i förväg

beslutade arrangemang är det viktigt att medel för

detta avsätts i budgeten. De enskilda

polismyndigheterna skall inte behöva ta från sina

ordinarie, redan hårt ansatta, anslag för att

upprätthålla ordningen vid regeringsbeslutade

arrangemang. Rikspolisstyrelsen bör i stället i

budgetprocessen tilldelas särskilda medel för detta,

som sedan skall tilldelas den eller de berörda

polismyndigheterna.

Det får ankomma på regeringen att tillse att

Rikspolisstyrelsen erhåller erforderliga medel att

tilldelas berörda polismyndigheter i god tid före

regeringsbeslutade arrangemang.

7. Polisens arbetsmetoder (punkt 6)

av Johan Pehrson (fp), Ragnwi Marcelind (kd) och

Torkild Strandberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 7. Därmed bifaller

riksdagen delvis motionerna 2002/03:Ju364 yrkande 7

och 2002/03:Ju380.

Ställningstagande

Vi anser att polisen måste förändra sina

arbetsmetoder och att det nya sättet att arbeta bör

ha New York-modellen som förebild. Principen om att

ingripa mot alla brott och ordningsstörningar,

tidigt och tydligt, bör gälla även här. Även om New

York-modellen inte kan överföras direkt till svenska

förhållanden finns det flera moment i denna modell

som skulle kunna medverka till att brottsligheten

ute i samhället minskar. Detsamma gäller San Diego-

modellen där polisen har frivilliga civilpersoner i

olika oavlönade deltidsbefattningar samt en nära

kontakt med en rad frivilligorganisationer.

Regeringen bör därför ges i uppdrag att verka för

att arbetsmetoderna förändras inom polisen i

enlighet med vad vi nu anfört.

8. Renodling av polisens arbetsuppgifter

(punkt 7)

av Johan Pehrson (fp), Torkild Strandberg (fp)

och Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 8. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Ju215 yrkande 1,

2002/03:Ju258 yrkande 13 och 2002/03:Ju364 yrkande

6.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning måste polisens uppgifter

renodlas så att polisen i större utsträckning kan

ägna sig åt rent polisiära uppgifter. I detta syfte

bör vissa av polisens arbetsuppgifter av mer

administrativ karaktär snarast flyttas över till

andra myndigheter. Exempel på sådana uppgifter är

hantering av tillståndsfrågor, trafikövervakning,

hittegodshantering och utställande av pass.

Renodling skulle också kunna ske genom att de

civilanställda inom polisen tog över vissa

uppgifter.

Det får ankomma på regeringen att skynda på

beredningen av Polisverksamhetsutredningens

betänkanden och snarast återkomma till riksdagen med

ett förslag som tillgodoser vad vi nu har anfört.

9. Polisens arbetsmiljö (punkt 9)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi

Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild

Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Hillevi

Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 9. Därmed bifaller

riksdagen delvis motion 2002/03:Ju357 yrkandena 7-9.

Ställningstagande

Sjukfrånvaron inom polisen ökar, och många inom

poliskåren är långtidssjukskrivna. Detta beror bl.a.

på att polisarbetet är slitsamt och att rehabilite-

ringsinsatserna är minimala. Andra orsaker är den

höga medelåldern inom polisen, mycket övertid samt

strukturförändringar och besparingar.

När det gäller den höga medelåldern delar vi

Rikspolisstyrelsens uppfattning att ett långsiktigt

mål bör vara att ingen som är 55 år eller äldre

skall tvingas att arbeta natt regelbundet. Enligt

vår mening bör regeringen ges i uppdrag att ta fram

en arbetsstrategi över hur arbetsfördelningen inom

polisen skall se ut för att åstadkomma en sådan

förändring.

För att kunna åtgärda de problem och brister som

finns i polisens arbetsmiljö krävs det ett ökat

samarbete mellan samtliga länspolismyndigheter i

dessa frågor. Regeringen bör därför ges i uppdrag

att initiera ett sådant samarbete.

Slutligen måste formerna för det psykosociala

omhändertagandet inom polisen utvecklas. Enligt vår

uppfattning skall alla polismyndigheter ha tillgång

till arbetsmiljöhandledning och professionell hjälp

för att rehabilitera och förebygga stressrelaterade

arbetsskador. Det får ankomma på regeringen att

vidta erforderliga åtgärder för att tillgodose detta

önskemål.

10. Videokamera i samtliga polisbilar

(punkt 10)

av Ragnwi Marcelind (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 10. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Ju357 yrkande 14.

Ställningstagande

Om polisen ges möjlighet att dokumentera

brottsplatsen och det första förhöret med

videokamera vid t.ex. misstänkt misshandel eller

andra övergrepp ökar möjligheten till lagföring av

gärningen även om brottsoffret senare, exempelvis på

grund av hot, tar tillbaka sina lämnade uppgifter.

Samtliga polisbilar bör därför utrustas med en

bärbar videokamera som kan användas för detta

ändamål.

Det får ankomma på regeringen att tillse att

tillräckligt utrymme finns för inköp av videokameror

i budgeten för år 2004.

11. Poliser som dömts för brott (punkt 11)

av Susanne Eberstein (s), Margareta Sandgren (s),

Lennart Nilsson (s), Helena Zakariasén (s),

Elisebeht Markström (s), Yilmaz Kerimo (s), Göran

Norlander (s) och Joe Frans (s).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju283 yrkandena

3 och 4 samt 2002/03:Ju329 yrkande 8.

Ställningstagande

Som majoriteten anfört ställs frågan om allmänhetens

förtroende för polisen på sin spets i de fall ett

brott begånget av en polisman inte leder till att

hans eller hennes anställning upphör.

Enligt vår mening är det därför nödvändigt att den

dömde polismannens chefer på ett omdömesgillt sätt

tillämpar det befintliga regelverket rörande en

polismans fortsatta tjänstgöring inom polisen i de

fall han eller hon dömts för brott men där skäl för

avskedande inte funnits föreligga. Detta bör få till

följd att en polisman som dömts för t.ex.

misshandel, om än ringa, inte sätts att utreda

liknande brott. Detta är emellertid inte en fråga

för riksdagen utan handlar i första hand om

arbetsledning. Det saknas skäl för riksdagen att

göra något ytterligare uttalande i frågan.

Motionerna Ju283 och Ju329 får vid detta förhållande

anses tillgodosedda i här behandlade delar.

12. Polisstyrelserna (punkt 12)

av Ragnwi Marcelind (kd) och Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 12. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Ju258 yrkande 10 och

2002/03:Ju357 yrkande 10.

Ställningstagande

Vi anser att dagens system för styrningen av polisen

inte i tillräcklig omfattning tillgodoser

medborgarnas berättigade krav på inflytande över den

lokala polisverksamheten. Detta är särskilt

beklagligt eftersom polisen i grund och botten är

till för medborgarna. Tiden får därför anses mogen

att utvärdera det nya styrsystemet inom polisen. En

sådan utvärdering bör även avse frågan om

polisstyrelsernas möjligheter att i praktiken

genomföra respektive polismyndighets

verksamhetsplan. Innan en sådan utvärdering är

färdig bör inga nya organisationsförändringar göras

inom polisen.

Det får ankomma på regeringen att tillsätta en

utredning i enlighet med vad vi här anfört.

13. Effektivare internationellt polissamarbete

(punkt 13)

av Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe

Johnsson (m), Johan Linander (c) och Hillevi

Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 13. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Ju236 yrk-

ande 12, 2002/03:Ju249 yrkande 28 och 2002/03:Ju341

yrkandena 1-3 och bifaller delvis motion

2002/03:Ju218.

Ställningstagande

För att kunna hejda den internationella

brottsligheten är det nödvändigt med ett väl

fungerande polisiärt och straffrättsligt samarbete

inom EU. Enligt vår uppfattning måste Europol därför

byggas ut och utvecklas till en effektiv enhet för

gemensam europeisk bekämpning av grov internationell

kriminalitet, bl.a. bör dess mandat ytterligare

vidgas. Europol bör också ges ökade resurser att

operera i samarbete med olika medlemsländers

myndigheter rörande bl.a. människohandel,

narkotikabrottslighet, terroristbrottslighet och

grov ekonomisk brottslighet. Det är också viktigt

att underrättelsearbetet samt att det

brottsförebyggande och det straffrättsliga

samarbetet inom EU rörande sådan grov brottslighet

förbättras och förstärks.

Vidare måste de enskilda medlemsstaterna ges

bättre möjligheter att utveckla ett europeiskt

samarbete på området. Inom ramen för detta samarbete

bör polismyndigheterna t.ex. kunna följa

utvecklingen av den nationella rätten inom

respektive medlemsstat samt kunna förmedla kontakter

och information såväl mellan sig som till olika

internationella organisationer.

Slutligen måste samarbetet mellan tull och polis

förbättras både på den personella och den tekniska

sidan såväl i Sverige som inom EU för att

bekämpningen av den gränsöverskridande

brottsligheten skall bli effektivare.

Det får ankomma på regeringen att i det

internationella arbetet verka i den riktning vi här

förordat.

14. Effektivare internationellt polissamarbete

(punkt 13)

av Johan Pehrson (fp) och Torkild Strandberg

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 14. Därmed bifaller

riksdagen delvis motionerna 2002/03:Ju236 yrkande

12, 2002/03:Ju249 yrkande 28 och 2002/03:Ju341

yrkandena 1-3 och motion 2002/03:Ju218.

Ställningstagande

Vi anser att ytterligare åtgärder behöver vidtas

inom EU för att effektivisera kampen mot den grova

gränsöverskridande brottsligheten.

Handeln med t.ex. kvinnor styrs av internationella

ligor och utgör ofta en del av en omfattande

organiserad brottslighet. På grund av

brottslighetens gränsöverskridande karaktär är det

svårt för polisen i enskilda länder att utreda och

därmed lagföra aktörer i människohandelns samtliga

led. De åtgärder som vidtagits inom EU på detta

område är enligt vår uppfattning inte tillräckliga.

För att förbättra möjligheterna till ett

framgångsrikt polisarbete mot inte minst handeln med

kvinnor och barn samt narkotika krävs att dessa

frågor kraftfullt prioriteras och att ett utvidgat

polisiärt samarbete inom EU kommer till stånd. En

satsning bör göras på att utveckla Europol till en

effektiv europeisk polisorganisation, inkluderande

operativa insatser vid grov gränsöverskridande

brottslighet. Likaså är det viktigt att

åklagarsamarbetet inom ramen för Eurojust utvecklas

i samma riktning.

Det får ankomma på regeringen att i det

internationella arbetet verka i den riktning vi här

förordat.

15. Rasistiska och nazistiska brott (punkt 14)

av Johan Pehrson (fp) och Torkild Strandberg

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 15. Därmed bifaller

riksdagen delvis motionerna 2002/03:Ju366 yrkande 4

och 2002/03:Ub494 yrkande 4.

Ställningstagande

När det gäller rättsväsendets insatser mot hatbrott

finns brister i hela rättskedjan, från det

brottsförebyggande arbetet, via polisen, till

domstolarna. Straffskärpningsbestämmelsen i 29 kap.

2 § 7 brottsbalken har inte fått tillräckligt

genomslag. Av allt att döma beror det inte på

brister i själva lagen, utan på att rättsväsendets

samtliga instanser inte utnyttjar de möjligheter som

lagstiftningen ger. Det finns också brister tidigare

i rättskedjan, exempelvis att endast 8 % av anmälda

hatbrott leder till åtal, trots att dessa brott är

prioriterade brottstyper, samt att det bara i vart

femte närpolisområde finns kontakter mellan

närpolisen och lokala invandrarföreningar,

föreningar för homosexuella och andra grupper som är

utsatta för hatbrott.

Regeringen har inte reagerat tillräckligt

kraftfullt inför hatbrottsligheten utan förefaller i

första hand hoppas på de långsiktiga effekterna av

påbörjade utbildningsinsatser inom rättsväsendets

myndigheter. Vi anser att dessa utbildningsinsatser

dels måste intensifieras, dels kompletteras med

andra åtgärder, såsom en översyn av rutinerna vid

brottsanmälning, kodning av hatbrott i polisens

datoriserade anmälningssystem, förbättrad statistik

över åtal och domar där straffskärpningsbestämmelsen

varit aktuell samt inte minst ökade kontakter mellan

polisen och frivilligorganisationer. Ett rimligt mål

är att det inom fyra år bör finnas sådana etablerade

kontakter i alla närpolisområden i hela landet.

Det får ankomma på regeringen att vidta

erforderliga åtgärder för att tillgodose vad vi här

anfört.

16. Rasistiska och nazistiska brott (punkt 14)

av Ragnwi Marcelind (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 14

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 16. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Ju366 yrkande 4 och avslår

motion 2002/03:Ub494 yrkande 4.

Ställningstagande

Nynazister och rasister försöker etablera sig runt

om i landet. Deras arbetssätt är ibland raffinerat,

och de använder inte alltid synliga eller tydliga

symboler. På många orter vet inte människorna hur de

skall möta detta nya hot.

En av de viktigaste förebyggande insatserna mot

all intolerans är att förmedla kunskap om bl.a.

olika ideologier och medvetandegöra hur olika

ickedemokratiska organisationer arbetar. Jag anser

att skolan har en av nyckelrollerna i arbetet mot

främlingsfientlighet och rasism bland unga.

Det är vidare viktigt att samhället använder sig

av bra modeller som får ungdomar att frivilligt

lämna dessa, många gånger sektliknande,

organisationer och som erbjuder stödfunktioner för

brottsoffer och vittnen. En sådan modell har

utvecklats av Brottsförebyggande Centrum i Värmland.

Det är viktigt att kunskap om denna modell sprids

till övriga delar av landet.

Det får ankomma på regeringen att vidta

erforderliga åtgärder för att tillgodose vad

jag här anfört.

17. Polisens evenemangskostnader (punkt 15)

av Johan Pehrson (fp) och Torkild Strandberg

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 17. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Ju364 yrkande 8 och

2002/03:Kr266 yrkande 15 samt bifaller delvis motion

2002/03:Ju367.

Ställningstagande

Underhållningsidrotten och vissa rent kommersiella

evenemang har antagit sådana proportioner att den

ofta kräver stora insatser i fråga om

ordningshållning. Samtidigt har idrottsklubbarnas

verksamhet i allt större utsträckning kommit att

bedrivas på kommersiella grunder. Mot den bakgrunden

anser vi att det finns starka skäl som talar för att

klubbarna vid vissa tillfällen bör kunna åläggas att

betala för polisens insatser för ordningshållning.

Det nuvarande undantaget för ideella föreningar bör

alltså mjukas upp. En förändrad reglering på området

bör ta hänsyn till att alla idrottsklubbar inte

driver sin verksamhet på samma villkor. Här tänker

vi på de skillnader som finns mellan de stora

klubbarna i de större städerna och mindre klubbar

ute i landsorten. Skillnad kan också behöva göras

mellan olika aktiviteter som en viss klubb bedriver.

Regeringen bör ges i uppdrag att utreda frågan i

den av oss förordade riktningen och återkomma till

riksdagen med ett lagförslag.

18. Beslag av substanser som används som

narkotika (punkt 19)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Jeppe

Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan

Linander (c) och Hillevi Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 18. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:So299 yrkande 3.

Ställningstagande

Vi möts av olika rapporter som tyder på att

narkotikaanvändningen ökar i Sverige. Alltfler

ungdomar kommer i kontakt med och prövar olika

sorters droger.

Det är viktigt att samhället snabbt kan ingripa

mot nya narkotiska preparat för att minska

missbruket och därmed risken för allvarliga skador

hos användarna. Den lagstiftning som finns har visat

sig mindre effektiv. Den behöver ses över i syfte

att öka möjligheterna till beslag.

Det får ankomma på regeringen att vidta

erforderliga åtgärder i enlighet med vad vi här

anfört.

19. Kostnader vid identitetsbyte (punkt 25)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi

Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild

Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Hillevi

Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 25 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 19. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Ju363 yrkande 22.

Ställningstagande

Det är angeläget att de personer som utan egen

förskyllan tvingats byta identitet snarast ges

möjlighet att erhålla skälig ersättning för de

kostnader som identitetsbytet medfört.

Vi anser vidare att sådana beslutade ersättningar

inte skall belasta polisens ordinarie anslag.

Det får ankomma på regeringen att snarast

återkomma till riksdagen med förslag i enlighet med

vad vi här anfört.

Särskilda yttranden

1. Polisens utbildning, utrustning och taktik

m.m. (punkt 1)

av Alice Åström (v).

Under de gångna åren har polisen decentraliserats.

Beslutanderätt och ekonomiskt ansvar finns numera

hos de respektive länspolismyndigheterna. Detta är i

stora stycken positivt. Det finns dock nackdelar. En

av dessa är inköpsfunktionen. Alla poliser borde ha

tillgång till samma utrustning. Det är enligt min

uppfattning otillfredsställande att enskilda

polismyndigheter kan köpa in bl.a. datorutrustning

som inte fungerar för kommunikation med andra

polisdistrikt samt att inte alla poliser har

tillgång till samma typ av skyddsutrustning.

Mot bakgrund av bl.a. detta är det arbete som

bedrivs inom Rikspolisstyrelsen med projektet En

nationell polis intressant. Det syftar till att

uppnå ett mer enat synsätt i olika frågor inom

polisen och ett utökat regionalt samarbete. Polisens

resurser skall betraktas som gemensamma för hela

polisorganisationen. Arbetsuppgifterna skall utföras

där det är mest lämpligt, vilket kan medföra en ökad

decentralisering i det operativa polisarbetet. Vissa

arbetsuppgifter kräver, å andra sidan, sådana

specialistkunskaper att de inte kan utföras i

samtliga 21 polismyndigheter utan kanske bara på 1

eller några få myndigheter. Med en sådan helhetssyn

följer också bl.a. mer rationella inköpsrutiner för

hela polisorganisationen.

2. Polisens tillgänglighet (punkt 8)

av Johan Linander (c).

Medborgarna skall känna att de har tillgång till

polis oavsett var de bor och när på dygnet behov

uppstår av polisens service. Dagens verklighet

överensstämmer inte med detta rimliga krav.

Vid en undersökning under juni månad 2001 av den

polisiära närvaron utanför de större tätorterna var

resultatet nedslående; 24 polisstationer var

stängda. Polisen måste arbeta på de tider de bäst

behövs, vilket innebär att ett tillräckligt antal

poliser måste finnas för att kunna fullgöra sina

uppgifter oavsett var och när behov av polisens

insatser uppstår. Polisen måste tillföras

tillräckliga resurser för att kunna möta de behov

som finns.

3. Avskrivningar av anmälda brott (punkt 21)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi

Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild

Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Hillevi

Engström (m).

Att ett anmält brott i statistiken redovisas som

uppklarat innebär inte med automatik att någon

fällts till ansvar för detta. Olika

avskrivningsbeslut som polis eller åklagare fattar

medför sålunda att de berörda gärningarna i

statistiken redovisas som uppklarade, trots att

ingen dömts för brott.

Ärenden avskrivs för att hålla nere balanserna,

även när det finns misstänkta gärningsmän. Att brott

inte klaras upp urholkar allmänhetens förtroende för

rättsväsendet. Det förvärrar också ofta

brottsoffrets trauma.

Riksdagens revisorers kommande rapport bör noga

analyseras och följas upp. Den brottsutredande

verksamheten måste förbättras och effektiviseras för

att lagföringen skall öka.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från den allmänna

motionstiden år 2002

2002/03:Ju205 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till sådana lagändringar som innebär att användandet

av "rånarluvor" och motsvarande maskeringar i

demonstrationståg förbjuds i enlighet med vad som

anförs i motionen.

2002/03:Ju206 av Ulla Löfgren och Jan-Evert

Rådhström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att möjligheterna till

godtagbar förvaring skall avgöra tillstånd för

innehav av äldre jaktvapen.

2002/03:Ju207 av Nils Fredrik Aurelius (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om större möjligheter för

polisen att införa uppgifter i DNA-registret

(personregistret).

2002/03:Ju211 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att öka polisens

befogenheter vid kravaller.

2002/03:Ju212 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till sådana lagändringar som möjliggör för polisen

att under särskilda omständigheter kvarhålla vittnen

i upp till tolv timmar i enlighet med vad som anförs

i motionen.

2002/03:Ju214 av Sten Tolgfors (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

förändring av polisens utbildning, behovet av

övning inför konkreta uppgifter, behovet av

skyddsutrustning och utveckling av taktik, mot

bakgrund av händelserna i Göteborg.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

internationellt underrättelsesamarbete.

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag som ger polisen möjlighet att i samband

med demonstrationstillstånd meddela att maskering

inte tillåts.

2002/03:Ju215 av Sofia Larsen och Claes Västerteg

(c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att initiera en

utredning kring polisens arbetsuppgifter.

2002/03:Ju217 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av speciella

ekonomiska garantier till berörda polismyndigheter

för genomförandet av regeringsbeslutade arrangemang.

2002/03:Ju218 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att lägga fast

riktlinjer för en fortsatt och utvidgad

myndighetssamverkan när det gäller gränskontroll.

2002/03:Ju219 av Birgitta Carlsson och Viviann

Gerdin (c):

Riksdagen begär att regeringen återkommer till

riksdagen med förslag som förbjuder ansiktsmasker

vid demonstrationer.

2002/03:Ju220 av Elizabeth Nyström och Ulla Löfgren

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om polisens rätt att provocera

och filma misstänkta brottslingar.

2002/03:Ju236 av Bo Lundgren m.fl. (m):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att förstärka

polisens åtgärder mot den internationellt

organiserade brottsligheten.

2002/03:Ju237 av Jan Ertsborn (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att förbud mot att bära

mask för ansiktet vid demonstration skall kunna

påbjudas, om polisen vid tillståndsgivningen så

finner lämpligt.

2002/03:Ju239 av Bertil Kjellberg (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ett förslag till ändring i

vapenlagen och vapenförordningen så att det blir

möjligt att inneha salongsgevär för jaktändamål.

2002/03:Ju241 av Majléne Westerlund Panke (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att införa ett

system med registrering av alla skjutvapen som förs

in i eller ut ur Sverige.

2002/03:Ju242 av Jan-Evert Rådhström och Ulla

Löfgren (m):

Riksdagen beslutar en lagändring av innebörd att

ljuddämpare som reducerar den farliga knallen på

klass 1-vapen till 125 decibel skall betraktas som

vapentillbehör och undantas från licenstvång.

2002/03:Ju245 av Lena Ek och Sofia Larsen (c):

Riksdagen tillkännager som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av en parlamentarisk utredning med

uppgift att föreslå avvägningar mellan polisens roll

och mötesfriheten.

2002/03:Ju249 av Johan Linander m.fl. (c):

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att gränslös

brottslighet kräver gränsöverskridande lösningar.

2002/03:Ju258 av Johan Linander m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om nödvändigheten att

polisen finns tillgänglig dygnet runt.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en översyn av

polisstyrelserna för att stärka det demokratiska

inflytandet.

13. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning med syfte att undersöka om vissa av

polisens arbetsuppgifter av mer administrativ

karaktär kan flyttas över till andra myndigheter.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stärka

polisens verksamhet genom bl.a. ny

kommunikationsutrustning och ett fungerande

datasystem.

2002/03:Ju261 av Cecilia Magnusson och Anita Sidén

(m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen vid

anordnande av internationella möten i framtiden

skall garantera hela kostnaden för

säkerhetsarrangemang kring sådana möten.

2002/03:Ju269 av Rossana Valeria D. m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regler för

handledning för poliser skall införas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att enhetliga

regler för skyddsutrustning och träning i

vapenhantering skall införas för polisen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att fortbildningen

inom polismyndigheterna skall innehålla moment av

etik, moral och mental träning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att frågan om att

införa en central inköpsfunktion för polisen skall

utredas.

2002/03:Ju270 av Alice Åström m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att en översyn av 13 §

polislagen snarast bör genomföras.

2002/03:Ju283 av Rossana Valeria D. m.fl. (v):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att direktiven

till polisens personalansvarsnämnd skall

förstärkas i enlighet med det i motionen anförda.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att alla brott som

begås av en polis skall bli föremål för

personalansvarsnämndens granskning.

2002/03:Ju291 av Jörgen Johansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att tillåta användandet av

ljuddämpare på jaktvapen, klass-1-vapen samt

hagelvapen vid jakt och övningsskytte.

2002/03:Ju299 av Marina Pettersson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om kraftigt berusad person som

anträffas på allmän plats.

2002/03:Ju300 av Marina Pettersson och Christina

Nenes (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om polisförhör med berusade

personer med anledning av misstanke om brott.

2002/03:Ju325 av Luciano Astudillo (s):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till ändring i lagstiftningen på i motionen angivna

områden.

2002/03:Ju329 av Beatrice Ask m.fl. (m):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

Rikspolisstyrelsen i särskild ordning bör se över

reglerna för utredning av kvinnomisshandelsbrott.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att återkomma med

förslag avseende ett nytt

radiokommunikationssystem.

2002/03:Ju341 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den omfattande

smugglingen måste stoppas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ge de enskilda

polismyndigheterna i medlemsstaterna möjlighet att

utveckla ett europeiskt samarbete.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en gemensam

europeisk straffrätt för vissa grova brott.

2002/03:Ju357 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en översyn av

anmälningar mot ordningsvakter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs angående en översyn

av ordningsvakters arbetsuppgifter, befogenheter

och utbildning.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utarbetandet av en

strategi över hur arbetsfördelningen skall se ut

så att polismän över 55 år inte skall behöva

arbeta skift.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att upprätta ett

samarbete mellan olika länspolismyndigheter för

att åtgärda arbetsmiljöproblem inom polisen.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tillgång för

polisen till arbetsmiljöhandledning och

professionell hjälp för att rehabilitera och

förebygga stressrelaterade arbetsskador.

10. Riksdagen begär att regeringen omgående låter

utvärdera det nya styrsystemet inom polisen samt

ser över länspolisstyrelsernas reella möjligheter

att genomföra verksamhetsplanen.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tydligare

riktlinjer för hantering av upplopp,

demonstrationer och störningar i den allmänna

ordningen.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tillgång till

alternativa vapen för polisen.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att alla

polisbilar skall vara utrustade med videokamera.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att staten

omgående skall ta ett helhetsansvar för införandet

av ett nationellt system för radiokommunikation

baserat på Tetrastandard.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om analys och

utvärdering av de senaste årens ökade antal

avskrivningar inom polisen.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att nationella

händelser liknande EU-toppmötet inte får belasta

en enskild polismyndighet utan skall finansieras

med öronmärkta pengar av staten.

2002/03:Ju363 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att skälig ekonomisk

ersättning utbetalas till den som fått ny identitet

och ådragit sig omkostnader i samband med

identitetsbytet.

2002/03:Ju364 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en radikal

utrensning av icke-polisiära arbetsuppgifter inom

polisverksamheten.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en omläggning av

polisarbetet mot nolltolerans mot brott.

8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av ordningslagen så att också

ideella föreningar, exempelvis fotbollsklubbar,

kan åläggas betala del av polismyndighetens

kostnader vid anordnandet av offentlig

tillställning i vinstsyfte i enlighet med vad som

i motionen anförs.

2002/03:Ju366 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att motverka

uppbyggandet av rasistiska och nazistiska

organisationer.

2002/03:Ju367 av Göte Wahlström och Thomas Strand

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av en översyn av

ansvarsfördelningen vid större publika arrangemang.

2002/03:Ju375 av Carl-Axel Roslund (m):

Riksdagen tillkännager som sin mening vad i motionen

anförs om bettleri.

2002/03:Ju379 av Göran Lindblad och Ulf Sjösten (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om bättre

statistikuppföljning hos polisen när det gäller

försvunna personer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om användandet av

blodhundar vid eftersökning av försvunna personer.

2002/03:Ju380 av Mikael Oscarsson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om användning av

arbetsmetoden nolltolerans i Sverige vars

grundtanke skall vara kamp mot vardagsbrottslighet

och ökad trygghet för medborgarna.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs att San Diego-

modellen med ett stort antal frivilliga som

organiserat samarbetar med polisen bör prövas i en

större svensk stad, förslagsvis Uppsala, under ett

par års tid.

2002/03:Ju389 av Monica Green m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om att föreningar skall

kunna få upplysningar om personer som dömts för

sexuella övergrepp på barn eller som dömts för

innehav, framställning eller spridning av

barnpornografi.

2002/03:Fö259 av Gunnar Hökmark m.fl. (m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om gemensamma

operativa och taktiska anvisningar för

polisinsatser.

2002/03:So299 av Birgitta Carlsson och Birgitta

Sellén (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att låta polisen

beslagta och förstöra kemiska substanser som

använts som narkotika.

2002/03:Kr266 av Lennart Kollmats m.fl. (fp):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att undantaget för

ideella föreningar skall mjukas upp vad gäller

betalning av polisens insatser för bevarande av

ordning inom idrottsanläggningar.

2002/03:Ub494 av Gustav Fridolin (mp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om prioritering

på rasistiska brott för Säkerhetspolisen.