Bet. 2002/03:KRU2

Kulturutskottets betänkande

2002/03:KRU2

Kulturmiljöfrågor

Sammanfattning

I betänkandet behandlas motioner om kulturmiljövård

m.m. som väcktes under allmänna motionstiden hösten

2002. Motionsyrkandena rör skydd för och bidrag till

fornminnen, vissa byggnader och kulturmiljöer,

placering av fornfynd, skydd mot utförsel av vissa

äldre kulturföremål, nya objekt på Unescos

världsarvslista samt frågor om internationella

konventioner.

Samtliga motionsyrkanden avstyrks av utskottet.

I betänkandet finns fem reservationer och två

särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Kostnadsansvaret vid arkeologiska

undersökningar

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr246 och

2002/03:Kr247.

Reservation 1 (c)

2. Historiska lämningar på kyrkans mark

Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr312.

3. Utbildning om kulturhistoriska lämningar

i skogen

Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr208 yrkande

2.

Reservation 2 (kd, c)

4. Översyn av kulturminnneslagen

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr208

yrkande 1 och 2002/03:

MJ425 yrkande 7.

Reservation 3 (kd, c)

5. Skydd för skeppsvrak

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr310 och

2002/03:Kr311 yrkandena 1 och 2.

6. Placering av fornfynd

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr336

yrkande 21, 2002/03:Kr357 yrkande 1 och

2002/03:N266 yrkande 11.

Reservation 4 (c)

7. Byggnadsminnesförklaring av sjömärket

Valen

Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr289.

8. Bidrag till kulturmiljövård

Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr283.

9. Förvaltningen av kulturhistoriskt unika

anläggningar

Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr220.

Reservation 5 (m)

10. Utvecklingen inom kulturmiljöområdet

Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr231.

11. Skydd för allmogeföremål

Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr221.

12. Nya objekt på Unescos världsarvslista

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr232,

2002/03:Kr313 och 2002/03:Kr354.

13. Andra länders tillträde till 1970 års

Unescokonvention

Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr238 yrkande

7.

14. Ändring av nuvarande lagstiftning

Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr238 yrkande

8.

15. Unidroitkonventionen

Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr238 yrkandena

3 och 4.

16. Haagkonventionen

Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr238 yrkandena

5 och 6.

17. Unescos konvention om skydd av det

marina kulturarvet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr238

yrkandena 1 och 2 samt 2002/03:Kr311 yrkande 3.

Stockholm den 6 februari 2003

På kulturutskottets vägnar

Lennart Kollmats

Följande ledamöter har deltagit i beslutet:

Lennart Kollmats (fp), Annika Nilsson (s), Lars

Wegendal (s), Eva Arvidsson (s), Paavo Vallius (s),

Gunilla Tjernberg (kd), Peter Pedersen (v), Lena

Adelsohn Liljeroth (m), Tommy Ternemar (s), Cecilia

Wikström (fp), Birgitta Sellén (c), Göran Persson i

Simrishamn (s), Anna Lindgren (m), Gunilla Carlsson

i Hisings Backa (s), Rossana Dinamarca (v), Matilda

Ernkrans (s) och Henrik Westman (m).

2002/03

KrU2

Utskottets överväganden

Inledning

Som ett led i arbetet med att följa upp riksdagens

tidigare beslut har utskottet i januari 2003 låtit

sig informeras av Riksantikvarieämbetet (RAÄ) under

ett studiebesök hos myndigheten. Bland annat

berördes frågor om kulturmiljövårdens mål, som

beslutats av riksdagen våren 2000 (prop.

1998/99:114, bet. 1999/2000:KrU7, rskr.

1999/2000:196). Utskottet erhöll även information om

kulturmiljövårdens organisation och om

uppdragsarkeologins förutsättningar samt om RAÄ:s

uppgifter att dels vara central myndighet med

tillsynsansvar, dels utföra egna arkeologiska

undersökningar. Bland övriga frågor som berördes kan

nämnas ämbetets uppgift att överlåta statens rätt

till fornfynd på ett museum (s.k. fyndfördelning)

samt RAÄ:s samverkan med Svenska kyrkan.

Skydd för och bidrag till fornminnen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

- kostnadsansvaret vid arkeologiska

undersökningar, jämför reservation 1 (c),

- historiska lämningar på kyrkans mark,

- utbildning om kulturhistoriska lämningar i

skogen, jämför reservation 2 (kd, c)

- översyn av kulturminneslagen, jämför

reservation 3 (kd, c) och

- skydd för skeppsvrak.

Bakgrund

Lagen (1988:950) om kulturminnen m.m., KML,

innehåller definitioner av begreppen fasta

fornlämningar och fornfynd samt bestämmelser om

skydd, vård och undersökning av fornlämning och

plats, där fornfynd påträffats (2 kap. KML). Fasta

fornlämningar är lämningar efter människors

verksamhet under forna tider som är varaktigt

övergivna, t.ex.

- gravar, gravbyggnader och gravfält, samt

kyrkogårdar och andra begravningsplatser,

-

- lämningar av bostäder, boplatser och arbetsplatser

samt kulturlager som uppkommit vid bruket av sådana

bostäder eller platser, liksom lämningar efter

arbetsliv och näringsfång,

-

- färdvägar och broar, hamnanläggningar, vårdkasar,

vägmärken, sjömärken och likartade anläggningar för

samfärdsel samt gränsmärken och labyrinter,

-

- skeppsvrak, om minst etthundra år kan antas ha

gått sedan skeppet blev vrak.

-

I 2 kap. KML regleras också

skydd, vård och undersökning av fornlämning och

plats där fornfynd påträffats,

ingrepp i fast fornlämning (inkl. frågan om

kostnadsansvar i 14 §),

inlösen och hittelön vid fornfynd samt

fyndfördelning.

Av KML framgår vidare att den som avser att uppföra

en byggnad, en anläggning eller genomföra ett annat

arbetsföretag i god tid bör ta reda på om någon fast

fornlämning kan beröras av företaget och i så fall

snarast samråda med länsstyrelsen (2 kap. 10 §). Ett

kostnadsansvar för arkeologiska undersökningar

åvilar den som svarar för arbetsföretaget (2 kap. 14

§).

RAÄ har i sin publikation Beslut om ingrepp m.m. i

fornlämning och fornlämningsområde lämnat

rekommendationer för tillämpning av bestämmelserna i

2 kap. 10-14 §§ KML. I publikationen sägs bl.a.

följande om kostnadsansvar (s. 26 f.).

Enligt KML är det ett nationellt intresse att

bevara fornlämningar. Varje tillstånd innebär att

ett undantag görs från denna grundinställning.

Det är därför ett samhällsintresse att resultaten

från uppdragsarkeologin tas till vara och kan

tillgodogöras forskningen och allmänheten.

Resultaten kan användas för att förklara

fornlämningarnas art och betydelse och deras

samband med topografin och landskapet.

Undersökningarna kan på så sätt motivera skydd

och bevarande av andra fornlämningsmiljöer.

Företagens kostnadsansvar vilar bl.a. på denna

grund. Reglerna för kostnadsansvar anges i 2:14

KML. Enligt huvudregeln ska kostnaderna för för-

och slutundersökningar m.m. enligt 2:13 § KML

betalas av arbetsföretaget.

Priset är den avgift företagaren betalar en

undersökare för att denna ska genomföra

undersökningen i överensstämmelse med den

omfattning som länsstyrelsen bestämt. Beloppets

storlek beror bl.a. på den timkostnad

undersökaren debiterar och på de kostnadsslag som

ingår i taxan. Kostnader som inte väsentligt

överskrider det beslutade beloppet kan dock

åläggas företaget efter förnyad prövning av

länsstyrelsen. Detta motiveras av svårigheten att

exakt beräkna omfattningen och kostnaderna för en

undersökning.

Enligt förordningen (1993:379) om bidrag till

kulturmiljövård prövas frågor om bidrag av RAÄ

eller, efter RAÄ:s bemyndigande, av länsstyrelsen.

Bidragsmedlen anvisas under anslaget 28:26 Bidrag

till kulturmiljövård (utgiftsområde 17).

En utförlig redogörelse för aktuella bestämmelser

m.m. som rör fornlämningar i skogen återfinns i

kulturutskottets betänkande från våren 2002

2001/02:KrU19 s. 24 f. Där beskrivs bl.a. det

nationella miljökvalitetsmålet Levande skogar samt

Skogsstyrelsens och RAÄ:s projekt Skog och historia.

Motionerna

Förslagen i två av de nu aktuella motionerna, Kr246

(fp) och Kr247 (s), berör kostnadsansvaret vid

arkeologiska undersökningar och syftar till en

förbättrad ersättning till den företagare, som

planerat ett arbetsföretag som innebär ingrepp i en

fornlämning. I båda motionerna sägs det att

utgrävningar av arkeologiska fynd kan bli mycket

dyra och därmed riskerar att äventyra hela

byggprojektet. I motion Kr246 (fp) hävdas att det

finns risk för att exploatören frestas att förstöra

fornfynd för att slippa undersökningskostnaderna.

Kostnadsansvaret borde därför kunna delas mellan

exploatören, staten och kommunen, menar motionären.

Motionären kan även tänka sig att en fond skulle

kunna inrättas ur vilken exploatörer skulle kunna

ansöka om bidrag för att möta kostnaderna i samband

med arkeologiska fynd.

I motion Kr312 (c) yrkas att historiska lämningar på

kyrkans mark skall jämställas med andra historiska

lämningar när det gäller rätten att söka

kostnadsbidrag.

I motion Kr208 (kd) föreslås att utbildningen i

fråga om kulturhistoriska lämningar i skogen skall

öka och erbjudas skogsägare och företag som erbjuder

skogsbrukstjänster (yrkande 2).

Frågor om kulturmiljövården i skogen behandlas i två

motioner, motion Kr208 (kd) yrkande 1 och MJ425 (kd)

yrkande 7. I båda motionerna begärs en översyn av

kulturminneslagen i syfte att införa en regel om

ersättning till markägare för inskränkning i

brukandet av marken inom fornlämningsområden.

I två motioner, Kr310 (s) och Kr311 (mp) yrkande 1,

påtalas att skeppsvrak som förlist för mindre än 100

år sedan saknar skydd enligt kulturminneslagen och

därför är utsatta för "plundring". Skyddet för

skeppsvrak bör därför stärkas. I motion Kr311 (mp)

föreslås att kriteriet för förlisningstidpunkt bör

ändras till att gälla vrak förlista för 50 år sedan

eller mer. Vidare föreslår motionären bakom Kr311

(mp) att Sverige skall verka internationellt inom

Nordiska rådet och EU för att fartyg som förlist för

50 år sedan eller mer skall erhålla skydd

lagstiftningsvägen (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

De förslag om kostnadsansvaret vid arkeologiska

undersökningar som framförts i motionerna Kr246 (fp)

och Kr247 (s) och som syftar till att

ersättningsmöjligheterna för exploatörer skall

förbättras föranleder utskottet till följande

överväganden.

Utskottet konstaterar att det inte är förvånande

att olika intressen kan stå i strid med varandra. Å

ena sidan är det en nationell angelägenhet att

skydda och vårda kulturmiljön, vilket tydligt

uttrycks i KML. Å andra sidan kan det finnas ett

intresse, som på en och samma gång är samhälleligt

och finns hos entreprenörer, nämligen att bebygga

eller på annat sätt exploatera mark, där det finns

fornlämningar. Då det gäller frågan om

kostnadsansvaret för arkeologiska undersökningar

vidhåller utskottet sin tidigare inställning.

Således bör den som utför ett arbetsföretag också -

med de undantag som anges i 2 kap. 14 § KML - svara

för kostnader för åtgärder i form av undersökningar

m.m. (Jfr bl.a. bet. 2001/02:KrU19 s. 16 och 18-19.)

Syftet med nu aktuella motioner är att den

statliga ersättningen som enligt KML och

förordningen (1993:379) om bidrag till

kulturmiljövård utgår till den s.k. exploatören

skall förbättras, vilket ytterst är en budgetfråga.

Utskottet utgår från att regeringen i den sedvanliga

budgetprövningen beaktar de behov som kan finnas

inom kulturmiljövårdsområdet och väger dessa behov

mot andra angelägna bidragsändamål i statsbudgeten.

Vidare påtalas i motion Kr246 (fp) att det finns

risk för att den som utför ett arbetsföretag

(exploatören) frestas att förstöra fornfynd för att

slippa undersökningskostnaderna. Utskottet

förutsätter att de kulturmiljövårdande myndigheterna

noga följer exploateringsärenden i områden där det

kan finnas fornlämningar. Till sin hjälp har

samtliga inblandade bl.a. RAÄ:s fornminnesregister,

ett nationellt register med uppgifter om

fornlämningar och andra kulturhistoriska lämningar i

hela landet. I dag innehåller registret information

om närmare en miljon fasta fornlämningar och övriga

kulturhistoriska lämningar.

Slutligen vill utskottet i sammanhanget erinra om

att Riksdagens revisorer i rapporten Arkeologi på

uppdrag nyligen har framfört att det finns brister i

kostnadskontrollen av arkeologiska undersökningar

och att exploatören, som skall betala för de

arkeologiska tjänsterna, har små möjligheter att

påverka och kontrollera de kostnader som

länsstyrelserna beslutar om (rapport 2002/03:3).

Revisorernas rapport har remitterats och avses

senare att resultera i förslag till riksdagen.

Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motionerna Kr246 (fp) och Kr247 (s).

Förslaget i motion Kr312 (c) syftar till att

historiska lämningar på kyrkans mark skall

jämställas med andra historiska lämningar när det

gäller rätten att söka kostnadsbidrag.

Utskottet konstaterar att en fornlämning, som

återfinns t.ex. i skog ägd av kyrkan, skall skyddas

enligt bestämmelserna i 2 kap. KML och att

statsbidrag får lämnas för bl.a. vård av

fornlämningar enligt förordningen (1993:379) om

bidrag till kulturminnen. Särskilda bidragsmedel

anvisas över statsbudgeten under anslaget Bidrag

till kulturmiljövård (28:26).

I den mån motionen skulle avse kyrkliga

kulturminnen, dvs. kyrkobyggnader, kyrkotomter,

kyrkliga inventarier och begravningsplatser, kan

nämnas att det fr.o.m. år 2002 finns ett särskilt

anslag i statsbudgeten för kyrkoantikvarisk

ersättning som disponeras av Svenska kyrkan (se

bestämmelserna i 4 kap. KML).

Motion Kr312 (c) synes vara tillgodosedd och

avstyrks därför av utskottet.

I tre motionsyrkanden behandlas frågor som rör

fornlämningar i skogsmark. I motion Kr208 (kd)

yrkande 2 behandlas frågan om utbildning om

kulturhistoriska lämningar i skogen.

En utförlig redovisning av bl.a. det nationella

miljökvalitetsmålet Levande skogar återfinns i

kulturutskottets betänkande 2001/02:KrU19 s. 23 f.

Målet, som bl.a. innebär att kulturminnen och

kulturmiljöer skall värnas, skall följas upp av

länsstyrelserna.

Även projektet Skog och historia redovisades i

samma betänkande (bet. s. 25). Projektet är

rikstäckande och drivs gemensamt av Skogsstyrelsen

och RAÄ. Inventering, utbildning och kommunikation

är projektets tre grundpelare. Myndigheternas roll i

projektet är att samordna och ha ett övergripande

ansvar för centrala frågor kring inventering,

utbildning och information för de regionala projekt

som sedan tidigare pågår i landet. På regional nivå

drivs projekten av skogsvårdsstyrelserna,

länsstyrelserna och länsmuseerna under medverkan av

länsarbetsnämnderna.

Utskottet konstaterar - liksom vid föregående

riksmöte - att myndigheterna inom ramen för

projektet Skog och historia har i uppgift att

samordna och ta ett övergripande ansvar för centrala

frågor kring bl.a. utbildning och information för de

regionala projekt som pågår i landet. Vidare erinrar

utskottet om att länsstyrelserna, de regionala

museerna och skogsvårdsstyrelserna gemensamt och

tillsammans med Lantbrukarnas Riksförbund gör

utbildningsinsatser då det gäller kulturmiljövård i

skogen.

Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motion Kr208 (kd) yrkande 2.

Den begäran om en översyn av kulturminneslagen som

framställts i två motioner, Kr208 (kd) yrkande 1 och

MJ425 (kd) yrkande 7, grundar sig bl.a. på

uppfattningen att skogsbruket tvingas bli

orationellt genom att hänsyn måste tas till

fornminnen och att skogsägarna bör erhålla

ersättning för inskränkning i brukandet av skogen.

Utskottet som avstyrkte motioner med samma syfte

som de nu aktuella under föregående riksmöte,

uttalade då bl.a. följande.

Av 2 kap. 15 § KML framgår vilka bestämmelser som

gäller för att en markägare skall erhålla

ersättning om han ej får tillstånd av

länsstyrelsen att rubba, ändra eller ta bort en

fast fornlämning. Den grundläggande

förutsättningen för att erhålla ersättning är att

fornlämningen är helt okänd och utan synligt

märke ovan jord. En ytterligare förutsättning är

att det vägrade tillståndet vållar sökanden

betydande hinder eller olägenhet.

Enligt utskottets uppfattning är det beklagligt

om brukarintresset ställs mot bevarandeintresset.

Det är utskottets förhoppning att markägare,

brukare och entreprenörer genom ökad kunskap om

de kulturhistoriskt intressanta och värdefulla

lämningar som finns i skogsmarken också får ökad

förståelse för behovet av skydd för de

kulturarvsvärden och kulturhistoriska spår som

finns kvar från forna tider i skogen i form av

odlingsrösen, husgrunder, fångstgropar m.m. De

informations- och utbildningsinsatser som redan

görs och som kommer att fortsätta inom ramen för

projektet Skog och historia kan komma att få stor

betydelse för markägarnas och brukarnas

inställning i dessa frågor. Inom ramen för

projektet bör också erfarenheter kunna samlas om

i hur stor omfattning markägarna i realiteten

tvingas till inskränkning i markanvändningen och

därigenom anser sig gå miste om intäkter.

Det ankommer på de kulturmiljövårdande

myndigheterna att kontinuerligt följa upp

effekterna av gällande bestämmelser, att hålla

sig underrättade om eventuella problem som följer

av dessa och att till regeringen rapportera om

problemen och föreslå de ändringar av gällande

bestämmelser som bedöms vara nödvändiga. Enligt

utskottets uppfattning finns det inte anledning

att från riksdagens sida nu göra ett uttalande om

en översyn av KML eller en översyn av hur

röjningsrösen hanteras enligt kulturminneslagen.

Utskottet intar alltjämt samma inställning i frågan

och avstyrker därför motionerna Kr208 (kd) yrkande 1

och MJ425 (kd) yrkande 7.

Förslag om att stärka skyddet för skeppsvrak har

framförts motionsvägen i motionerna Kr310 (s) och

Kr311 (mp).

Skyddet för skeppsvrak infördes i

fornminneslagstiftningen år 1967. Av proposition 19

år 1967 med förslag till lag angående ändring i

lagen den 12 juni 1942 (nr 350) om fornminnen, m.m.

framgår att föredragande statsrådet kommit fram till

att åtskilliga äldre skeppsvrak otvivelaktigt hade

ett betydande kulturhistorisk intresse och att det

därför förelåg ett behov av lagstiftningsåtgärder på

området. Den tidsgräns som statsrådet ansåg vara

lämplig sattes till 100 år. I den

departementspromemoria som låg till grund för

regeringens förslag hade 150 år förordats som

tidsgräns. Några mer ingående resonemang om

tidsgränsen fördes inte i 1967 års proposition och

inte heller i tredje lagutskottets utlåtande (3LU s.

14 f.) med anledning av propositionen (s. 21 f.).

Tidsgränsen behandlades kortfattat i prop.

1987/88:104 Kulturmiljövård. I propositionen

föreslogs att det i en ny lag, kulturminneslagen,

skulle tas in bestämmelser om fornminnesvården,

vilka skulle ersätta fornminneslagen. Föredragande

statsrådet uttalade då att det kan "ifrågasättas om

hundraårsgränsen bör bibehållas för skeppsvrak. Jag

föreslår dock inte någon ändring på denna punkt. Det

får ankomma på RAÄ att göra den samlade värderingen

om behovet av vidgat lagskydd för skeppsvrak och i

så fall återkomma till regeringen med förslag därom"

(prop. s. 35). Kulturutskottet och därefter

riksdagen anslöt sig till förslaget i propositionen

(bet. KrU 1987/88:21 s. 10, rskr. 1987/88:390).

Utskottet som under föregående riksmöte behandlade

motioner liknande de nu aktuella ansåg att det med

bibehållen tidsgräns kunde finnas en risk att en del

av vårt kulturarv går förlorat. Utskottet fann

emellertid att RAÄ såsom ansvarig myndighet för

frågor om kulturarvet borde bedöma om

hundraårsgränsen bör bibehållas eller om lagskyddet

för skeppsvrak bör vidgas.

Utskottet har alltjämt samma inställning i denna

fråga men vill tillägga följande.

Den alltmer avancerade dyktekniska utrustning som

numera finns att tillgå gör det lättare att

lokalisera och hämta upp föremål från skeppsvrak.

Risken för upptäckt vid brott är sannolikt inte

stor. Utskottet har därför förståelse för den oro

som uttrycks i nu aktuella motioner för att de

kulturhistoriskt värdefulla vrak som förlist för

mindre än 100 år sedan kan både skadas och plundras.

Det bör emellertid sägas att även dessa fartyg kan

antas ha skydd av såväl civilrättslig som

straffrättslig karaktär.

Enligt utskottets uppfattning bör det inte

uteslutas att en lagändring då det gäller

tidsgränsen kan behöva utredas. Utskottet har

inhämtat att RAÄ inlett diskussioner med Statens

sjöhistoriska museer och några ideella föreningar om

behovet av en ändrad tidsgräns. De diskussioner som

påbörjats bör emellertid inte föregripas.

Vidare anser utskottet - med anledning av

förslaget i motion Kr311 (mp) yrkande 2 - att det

inte finns någon anledning för Sverige att

internationellt verka för en ändring av

hundraårskriteriet så länge detta kriterium finns

kvar i den svenska kulturminneslagen.

Utskottet har således kommit fram till att föreslå

att riksdagen skall avslå motionerna Kr310 (s) och

Kr311 (mp) yrkandena 1 och 2.

Fyndfördelning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om

- placering av fornfynd, jämför reservation 4

(c).

Bakgrund

De regler som gäller vid fördelning av fornfynd och

den praxis som tillämpas vid RAÄ har beskrivits av

utskottet vid olika tillfällen och återges här på

nytt. Jfr bl.a. bet. 2001/02:KrU19 s. 19-20.

Med fornfynd menas enligt KML föremål som saknar

ägare när de hittas och som påträffas i eller vid en

fast fornlämning och har samband med denna eller

påträffas under andra omständigheter och kan antas

vara minst 100 år gamla (2 kap. 3 § KML). Fornfynd

tillfaller med vissa undantag staten (2 kap. 3, 4

§§). Enligt lagen får RAÄ genom fyndfördelning

överlåta statens rätt till fornfynd på museum som

åtar sig att vårda det i framtiden på ett

tillfredsställande sätt (2 kap. 17 § KML).

Myndigheten Statens historiska museer skall särskilt

förvalta och vårda de fornfynd som RAÄ beslutar

tillföra myndigheten.

RAÄ:s praxis på området innebär följande. Om det

från lokalt eller regionalt håll inte har framförts

några önskemål om att fyndet skall placeras på

museum nära fyndplatsen, placeras föremålet i

Statens historiska museum (Historiska museet). Om

det regionala museet eller stadsmuseerna i

Stockholm, Göteborg och Malmö önskar ta hand om

fyndet skall museet i fråga lämna in en ansökan

härom till RAÄ. Ansökan remitteras till Historiska

museet som tillstyrker eller avstyrker den. Ett skäl

för Historiska museet att avstyrka en ansökan kan

exempelvis vara att fyndet har nationellt intresse

och bör var tillgängligt för forskare eller att

föremålstypen från regionen saknas i de nationella

samlingarna. Ett annat skäl kan vara att det nya

fyndet hör ihop med föremål som redan finns på

Historiska museet från samma fyndplats och att

samtliga fynd från en fyndplats bör hållas ihop. För

att en ansökan skall tillstyrkas krävs att kriterier

rörande säkerhet m.m. är uppfyllda.

Motionerna

I tre motioner behandlas frågan om var fornfynd

skall placeras.

I motionerna Kr336 (c) yrkande 21 och Kr357 (c,

fp, mp) yrkande 1 föreslås att riksdagen skall

tillkännage för regeringen att fornfynd skall visas

i museum så nära fyndplatsen som möjligt. I motion

Kr357 (c) sägs vidare att en del av de fornfynd som

hittas visas på regionala och lokala museer, men att

stora och dyrbara fynd sänds till Statens historiska

museum i Stockholm.

I motion N266 (fp) yrkande 11 föreslås att

gotländska fornfynd skall förvaras och visas på

Gotland.

Utskottets ställningstagande

Med tanke på att kulturarvet speglar en bygds

historia och bidrar till att ge invånare en

hemhörighet och identitet har utskottet förståelse

för de önskemål som framförs i här aktuella motioner

om att fynden skall placeras i närheten av den plats

där de grävts fram.

För att fornfynden skall kunna placeras på de

regionala museerna är det emellertid av avgörande

betydelse att kraven på säkerhet m.m. är

tillgodosedda. För närvarande placeras och förvaras

mellan 70 och 80 % av de fynd som grävs fram på de

regionala museerna på deras begäran (se t.ex. prop.

1996/97:99 s. 15). Övriga fynd tas om hand av

Statens historiska museum, som är arkeologiskt

ansvarsmuseum. Utskottet har inhämtat att det mellan

RAÄ och Statens historiska museum pågår en

diskussion om möjligheten att tillämpa en förenklad

och regionaliserad fyndhantering. Vidare vill

utskottet i sammanhanget erinra om den möjlighet som

Statens historiska museum har att för statens

räkning under en tidsbegränsad period låna ut eller

på lång sikt deponera föremål i museerna. Nu liksom

vid tidigare tillfällen anser utskottet att en

generös policy bör tillämpas vid utlåning av

museiföremål, när så är möjligt och under

förutsättning att bl.a. säkerheten för föremålen kan

garanteras. (Jfr bet. 2001/02:KrU14 s. 19 f.)

Sammantaget har utskottet kommit fram till att

resultatet av de pågående diskussionerna mellan RAÄ

och Statens historiska museum bör avvaktas. Förslag

som syftar till att ändra gällande bestämmelser i

kulturminneslagen och rådande praxis vid

fyndhanteringen bör således inte tillstyrkas.

Motionerna Kr336 (c) yrkande 21, Kr357 (c, fp, mp)

yrkande 1 och N266 (fp) yrkande 11 avstyrks.

Skydd för och bidrag till vissa

byggnader och kulturmiljöer

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

- byggnadsminnesförklaring av sjömärket

Valen,

- bidrag till kulturmiljövård,

- förvaltningen av kulturhistoriskt unika

anläggningar, jämför reservation 5 (m) och

- utvecklingen inom kulturmiljöområdet.

Bakgrund

Skyddet av kulturmiljöer m.m. regleras i tre olika

lagar, nämligen lagen (1988:950) om kulturminnen,

miljöbalken och plan- och bygglagen (1987:10). För

en utförlig redogörelse för innehållet i

bestämmelserna hänvisas till utskottets betänkande

2001/02:KrU19 s. 29 f. Här redovisas endast - och i

korthet - några av de bestämmelser som har relevans

för de motioner som behandlas i detta avsnitt.

Kulturminneslagen innehåller bestämmelser om

byggnadsminnen (3 kap.). Av lagen framgår att en

byggnad som är synnerligen märklig genom sitt

kulturhistoriska värde eller som ingår i ett

kulturhistoriskt synnerligen märkligt

bebyggelseområde får förklaras för byggnadsminne av

länsstyrelsen. Bestämmelserna om byggnadsminnen får

också tillämpas på park, trädgård eller annan

anläggning av kulturhistoriskt värde (3 kap. 1 §

KML). Länsstyrelsen skall genom skyddsbestämmelser

ange på vilket sätt byggnaden skall vårdas och

underhållas samt i vilka avseenden den inte får

ändras (3 kap. 2 § KML). Av 3 kap. 4 § KML framgår

att fråga om en byggnad bör förklaras för

byggnadsminne kan väckas av var och en genom ansökan

eller tas upp av länsstyrelsen på eget initiativ

samt att det är länsstyrelsen som beslutar i

ärendet.

För statliga byggnadsminnen gäller bestämmelserna

i förordningen (1988:1229) om statliga

byggnadsminnen m. m. Frågan om en byggnad skall

förklaras för statligt byggnadsminne prövas av

regeringen efter framställning från RAÄ.

Bidragsbestämmelser som bl.a. avser ombyggnad m.m.

av kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse samt

information m.m. i anslutning till kulturminnen och

kulturmiljöer finns i förordningen (1993:379) om

bidrag till kulturmiljövård. Bidragsmedlen anvisas

under anslaget 28:26 Bidrag till kulturmiljövård

(utgiftsområde 17). För budgetåret 2003 har nära 252

miljoner kronor anvisats (bet. 2002/03:KrU1, rskr.

2002/03:57). Av anslaget disponeras nära 239

miljoner kronor av RAÄ för bl.a. byggnadsvård och

kulturstöd vid ombyggnad m.m. i huvudsak i enlighet

med bestämmelserna i förordningen (1993:379) om

bidrag till kulturmiljövård. Frågor om bidrag till

kulturmiljövård prövas av RAÄ eller, efter RAÄ:s

bemyndigande, av länsstyrelsen.

Regeringen har nyligen tillsatt en särskild

utredare (Ku 2002:04) för att se över vissa frågor

som rör bebyggelseskydd och skyddet för lösöre.

Enligt de direktiv (dir. 2002:96 och 2003:16) som

regeringen utfärdat skall utredaren

· utreda och lämna förslag till regler som innebär

ett förbättrat skydd för kulturhistoriskt

värdefull bebyggelse,

· utreda och lämna förslag till regler om skydd för

kyrkstäder och

· utreda möjligheten till skydd för sådant lösöre

som väsentligen bidrar till en byggnads

kulturhistoriska värde.

Motionerna

En fråga om byggnadsminnesförklaring tas upp i

motion Kr289 (kd). Motionären bakom motionen

föreslår att riksdagen skall ge regeringen till

känna att RAÄ skall anmodas att

byggnadsminnesförklara sjömärket Valen i Öckerö

kommun.

En fråga om bidrag till kulturmiljövård tas upp i

motion Kr283 (c). I motionen föreslås att staten

skall säkra Sätra brunns kulturhistoriska värden

genom ersättning för de överkostnader som är

förenade med restaureringen av brunnsbyggnaderna.

I motion Kr220 (m) föreslås att en ändring skall

göras av förordningen (1993:379) om bidrag till

kulturmiljövård. Motionärerna anser att ett

engångsbelopp av statliga medel om högst 15 miljoner

kronor skall kunna utgå till objektsanknutna

stiftelser för förvaltningen av vissa ur

kulturhistoriskt perspektiv unika anläggningar.

Mot bakgrund av att en minskning med 27 miljoner

kronor av anslaget till kulturmiljövård (28:26

Bidrag till kulturmiljövården) föreslagits i

budgetpropositionen för år 2003 yrkar motionären

bakom motion Kr231 (s) att regeringen noga skall

följa utvecklingen inom kulturmiljöområdet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar med hänvisning till

bestämmelserna i KML att det ankommer på

länsstyrelsen att fatta beslut om

byggnadsminnesförklaring. Enligt utskottets

uppfattning finns det inte något skäl för riksdagen

att ändra lagen på denna punkt. Förslaget om ett

uttalande från riksdagen om byggnadsminnesförklaring

av sjömärket Valen i motion Kr289 (kd) avstyrks.

I det föregående har utskottet redovisat vilka

statliga medel som kan komma i fråga för

kulturmiljövårdande insatser samt att frågor om

bidrag till kulturmiljövård prövas av RAÄ eller,

efter RAÄ:s bemyndigande, av länsstyrelsen.

Utskottet finner inte någon anledning att riksdagen

skall besluta om ändring av rådande bestämmelser.

Därför avstyrks yrkandet i motion Kr283 (c) att

riksdagen skall uttala sig för att Sätra brunns

kulturhistoriska värden skall säkras genom statlig

ersättning.

Då det gäller förslaget i motion Kr220 (m) om att

införa en bidragsbestämmelse om särskilda

engångsbelopp till stiftelser för förvaltningen av

vissa ur kulturhistoriskt perspektiv unika

anläggningar vill utskottet först peka på att

förslagets möjlighet att genomföras i hög grad är en

resurs- och budgetfråga. Vidare erinrar utskottet om

att frågor om skydd för kulturhistoriskt värdefull

bebyggelse m.m. för närvarande ses över av en

särskild utredare. Utredaren har möjlighet att

studera olika alternativ och åtgärder till skydd för

bebyggelsen. I avvaktan på resultatet av

utredningens arbete bör enligt utskottets

uppfattning riksdagen inte uttala sig om en ändring

av bidragreglerna. Motion Kr220 (m) avstyrks.

Förslaget i motion Kr231 (s) syftar till att

regeringen noga skall följa utvecklingen inom

kulturmiljöområdet. Förslaget har framställts mot

bakgrund av den neddragning som gjordes av anslaget

28:26 Bidrag till kulturmiljövård inför innevarande

budgetår. Utskottet konstaterar att regeringens

möjligheter att följa utvecklingen inom

kulturmiljöområdet synes vara goda främst beroende

på att RAÄ dels skall redovisa olika

regeringsuppdrag, dels skall lämna återrapporter

rörande måluppfyllelsen inom ämbetets olika

verksamhetsgrenar (myndighetsarbete,

kunskapsuppbyggnad, arkeologisk uppdragsverksamhet,

vård, publikarbete). Utskottet tar för givet att

regeringen och Kulturdepartementet kontinuerligt och

noga följer detta liksom övriga politikområden.

Yrkandet bör inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Motion Kr231 (s) avstyrks således.

Skydd mot utförsel av vissa äldre

kulturföremål

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om

- skydd för allmogeföremål.

Bakgrund

Bestämmelser om skydd mot utförsel av vissa äldre

kulturföremål finns i 5 kap. KML samt i förordningen

(1988:1188) om kulturminnen m.m. Av KML framgår att

äldre svenska och utländska kulturföremål som kan

vara av stor betydelse för det nationella

kulturarvet inte får föras ut ur landet utan

särskilt tillstånd.

Frågor om tillstånd till utförsel skall prövas av

någon av de fem tillståndsmyndigheterna Kungl.

biblioteket, RAÄ, Riksarkivet, Nationalmuseum med

Prins Eugens Waldemarsudde eller Stiftelsen Nordiska

museet.

Bestämmelser om ansvar för olovlig utförsel av

kulturföremål finns i lagen (2000:1225) om straff

för smuggling.

Motionen

I motion Kr221 (c) sägs att den olagliga utförseln

av allmoge- och kulturföremål från landet har stor

omfattning. Skyddet för allmogeföremål bör därför

förbättras och berörda myndigheter bör samverka för

att på alla sätt motverka den olagliga utförseln.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets uppfattning är den fråga som tas

upp i motion Kr221 (c) om skydd för allmogeföremål

väl värd att beakta. Om vårt kulturarv i form av

allmogeföremål och andra kulturföremål försvinner ut

ur landet på olagligt sätt riskerar vi att förlora

en av de viktiga länkar till det förflutna, som

bidrar till att ge oss identitet och trygghet.

Från regeringens sida har nyligen olika åtgärder

vidtagits för att komma till rätta med problemet.

Kulturministern anordnade i början av hösten 2002

ett möte om olaglig utförsel av äldre kulturföremål,

där olika myndigheter och kulturinstitutioner

medverkade. Under mötet framkom att ambitionerna på

området liksom t.ex. samarbetet mellan

institutionerna behövde höjas.

Som ett resultat av mötet beslutade regeringen i

september att uppdra åt RAÄ att i samråd med

Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde,

Riksarkivet, Nordiska museet och Tullverket se över

de insatser som görs för att förhindra olovlig

utförsel av äldre kulturföremål (regeringsbeslut 12

2002-09-12, Ku2002/2068/Ka). I uppdraget ingår att

· föreslå en samlad strategi för området,

· analysera de problem med tillämpningen av

reglerna om utförsel av kulturföremål som kan

finnas,

· se över möjligheterna att ingå bilaterala

överenskommelser på området samt

· undersöka hur samarbetet mellan berörda

institutioner och dessas möjligheter till

folkbildande insatser kan utvecklas.

RAÄ skall redovisa resultatet av uppdraget i en

särskild rapport i samband med årsredovisningen för

år 2002.

För att stärka samarbetet mellan Nordiska museet

och Tullverket samt med andra berörda myndigheter

beslutade regeringen i september 2002 att engångsvis

tilldela Nordiska museet 400 000 kronor

(regeringsbeslut 11 2002-09-12, Ku2002/548/Ka).

Museet, som handlägger merparten av ansökningarna om

exporttillstånd för äldre kulturföremål, har i dag

ett samarbete med Tullverket, bl.a. i form av

undervisning vid Tullskolan i Stockholm.

Med hänvisning till de vidtagna åtgärderna anser

utskottet att förslaget i motion Kr221 (c) inte bör

föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Motionen avstyrks därför.

Nya objekt på Unescos

världsarvslista

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

- nya objekt på Unescos världsarvslista.

Bakgrund

För en utförlig redogörelse för Unescokonventionen

om skydd för världens kultur- och naturarv,

världsarvskonventionen, hänvisas till regeringens

skrivelse 2001/02:171 Unescos världsarvskonvention

och de svenska världsarvsobjekten samt till

kulturutskottets betänkande 2001/02:KrU19.

Här kan nämnas att två tredjedelar av världsarven

finns i Europa. Denna geografiska obalans har lett

till att Europas länder vid Unescos

generalförsamling år 1999 kom överens om att de i

fortsättningen endast skulle få nominera ett objekt

per land och år. I ovannämnda skrivelse 2001/02:171

bedömde den svenska regeringen att Sverige i

framtiden borde vara mer restriktiv med att nominera

nya världsarv, en bedömning som utskottet inte hade

något att erinra mot utan delade till fullo.

Vidare kan nämnas att - då det gäller nya objekt

på listan - det i första hand är RAÄ och

Naturvårdsverket som skall lämna förslag till

nomineringar till regeringen. Förslagen bör grundas

på myndigheternas egna initiativ eller på initiativ

av ägare eller förvaltare av kultur- eller

naturobjekt eller av kommuner eller länsstyrelser

där objekten är belägna. Regeringen har därefter att

ta ställning till om nomineringsförslagen från

myndigheterna skall föras vidare till Unesco. Det

slutliga beslutet tas av Unescos världsarvskommitté

(jfr bet. 2001/02:KrU19 s. 9).

Motionerna

I två motioner, Kr232 (s) och Kr313 (m), föreslås

att Sverige skall ansöka om att Linnés födelsehem

Råshult och hans födelsebygd, Stenbrohult, skall

uppföras som natur- och kulturobjekt på Unescos

världsarvslista.

I motion Kr354 (s) föreslås att Hälsingegårdarna

skall nomineras som världsarv.

Utskottets ställningstagande

Som redovisats i det föregående bör det inte ankomma

på riksdagen utan i första hand på myndigheterna RAÄ

och Naturvårdsverket att föreslå regeringen att

nominera nya objekt på världsarvslistan. Vidare gör

utskottet liksom vid föregående riksmöte bedömningen

att Sverige skall vara återhållsamt då det gäller

nya nomineringar på världsarvslistan. Därmed

avstyrker utskottet motionerna Kr232 (s), Kr313 (m)

och Kr354 (s).

Internationella konventioner

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

- andra länders tillträde till 1970 års

Unescokonvention,

- ändring av nuvarande lagstiftning,

- Unidroitkonventionen,

- Haagkonventionen och

- Unescos konvention om skydd av det marina

kulturarvet.

Bakgrund

År 1970 antogs inom Unesco en konvention om åtgärder

för att förbjuda och förhindra olovlig införsel,

utförsel och överlåtelse av äganderätten till

kulturegendom. Regeringen har nyligen beslutat att

Sverige skall ansluta sig till konventionen. De

överväganden som föregått regeringens beslut i denna

fråga återfinns i en promemoria från

Kulturdepartementet (PM 2002-10-03).

Av promemorian framgår bl.a. att det inte krävts

någon lagstiftning för Sveriges anslutning till

konventionen, som nedan kallas 1970 års Unesco-

konvention. Bland annat nämns att det i 6 kap. KML

finns bestämmelser om återlämnande av olagligt

bortförda kulturföremål. Ett kulturföremål som efter

den 31 december 1994 olagligt förts bort från en

stat som ingår i Europeiska unionens samarbetsområde

(EES) och som finns i Sverige skall på begäran

återlämnas till den staten.

Vidare framgår av promemorian s. 7 att staterna

enligt artikel 7 b i konventionen åtar sig att

förbjuda införsel av sådan kulturegendom som har

stulits från en offentlig institution i en

konventionsstat. Enligt artikel 8 skall

överträdelser av ett sådant förbud sanktioneras med

straff eller administrativa påföljder. Den svenska

lagstiftningen innehåller inte något uttryckligt

förbud av det slag som konventionen syftar på.

Däremot kan "den som, på ett sätt som är ägnat att

försvåra ett återställande, tar befattning med något

som är frånhänt annan genom brott dömas för häleri

eller häleriförseelse. Att något är frånhänt annan

genom brott avser inte endast brott där föremålet

blivit taget ur annans besittning, såsom stöld, utan

varje brott genom vilket någon förvärvat någon

annans egendom och således berövat ägaren denna."

Det internationella institutet för

privaträttsunifikation, Unidroit, grundades år 1926

och är en mellanstatlig organisation med säte i Rom.

Organisationens syfte är att medverka till

harmonisering, koordinering och unifikation av

privaträtten i olika länder. Organisationen

förbereder och utarbetar förslag till konventioner

och enhetliga lagar på privaträttens område.

Unidroitkonventionen från 1995 om återlämnande av

stulna eller illegalt exporterade kulturföremål

innehåller detaljerade regler om återlämnande av

kulturföremål. Av ovan nämnda PM från

Kulturdepartementet framgår att endast 16 stater,

däribland Finland och Norge, har tillträtt

konventionen (uppgiften avser oktober 2002).

Följande beskrivning av den s.k. Haagkonventionen

har hämtats från kulturutskottets betänkande

1992/93:KrU4.

Efter förslag av regeringen i proposition

1983/84:133 om vissa frågor rörande Sveriges

samarbete med Unesco godkände riksdagen våren

1984 dels 1954 års Unesco-konvention om skydd för

kulturegendom i händelse av väpnad konflikt, den

s.k. Haagkonventionen, samt konventionens

tilläggsprotokoll, dels 1972 års Unesco-

konvention om skydd för världens kultur- och

naturarv, den s.k. Pariskonventionen (bet. KrU

1983/84:16, rskr. 227).

Syftet med Haagkonventionen är att värna om

kulturminnesmärken och kulturföremål i händelse

av väpnad konflikt, vid ockupation eller i

inbördeskrig. De anslutna staterna förbinder sig

att i fredstid förbereda skydd av

kulturminnesmärken och kulturföremål och att i

krigstid respektera sådan egendom. Vid ockupation

skall kulturegendom skyddas av ockupationsmakten.

Militär nödvändighet får dock åberopas i vissa

fall för att överträda skyddsbestämmelserna.

Skyddet skall säkerställas genom att det införs

bestämmelser i militära reglementen och att

militär personal utbildas. Dessutom får ett antal

under konventionen skyddade utrymmen inrättas för

att skydda vissa lösa kulturföremål. Ett särskilt

emblem kan sättas på egendom som bedöms som

skyddsvärd. Två grader av skydd förutsätts i

konventionen: den egendom som åtnjuter den högsta

graden av skydd skall registreras på en särskild

lista hos Unesco och förses med tre av de

särskilda emblem som konventionen föreskriver.

- - -

Sverige har ratificerat de båda konventionerna.

Båda konventionerna trädde i kraft för Sveriges

del den 22 april 1985.

Enligt artikel 8 i Haagkonventionen

tillförsäkras kulturegendom av mycket stor

betydelse ett särskilt skydd om den införs i

konventionens internationella register för detta

ändamål.

Den 2 november 2001 antog Unescos generalkonferens

en konvention om skydd av det marina kulturarvet.

Frågan avgjordes genom omröstning, varvid Sverige

avstod från att rösta. Sverige avgav en

röstförklaring, i vilken bevekelsegrunderna för att

man avstod från att rösta utvecklades.

Kulturministern har som skriftligt svar på en fråga

i riksdagen redovisat bl.a. följande (svar på fråga

2001/02:122).

Två frågor var avgörande för att enighet inte kunde nås. De

rörde kuststatens jurisdiktion inom den exklusiva

ekonomiska zonen och på kontinentalsockeln. Många

stater ansåg att Unesco-konventionens regler gick

längre än vad som är tillåten

kuststatsjurisdiktion enligt FN:s

havsrättskonvention. Den andra frågan rörde

statsfartygens ställning. Eftersom enighet inte

kunde nås kommer flera stater sannolikt inte att

ratificera konventionen, däribland stater som är

aktiva i Östersjön och västerhavet. Detta innebär

att det kommer att finnas två olika juridiska

regimer som kan komma i konflikt med varandra.

Eftersom en konvention bara gäller mellan de som

anslutit sig till konventionen kommer den inte

att kunna tillämpas mot de stater som inte

anslutit sig. Estoniaavtalet har visat på vilka

problem som kan uppstå i detta sammanhang. Det är

mot denna bakgrund som Sverige valde att avstå i

omröstningen.

Sverige utesluter dock inte en framtida

anslutning till konventionen om den får ett brett

stöd av stater, särskilt de som är aktiva i

Östersjön. I avvaktan på detta är Sverige berett

att ytterligare pröva möjligheterna till

internationellt samarbete på regional nivå som

inom Östersjön. Kulturdepartementet kommer

fortsatt att arbeta med den frågan.

Motionerna

En rad yrkanden i motion Kr238 (mp) rör frågor om

Sveriges tillträde m.m. till olika internationella

konventioner.

Yrkande 7 i motion Kr238 (mp) syftar till att

Sverige efter tillträdet till 1970 års

Unescokonvention snarast skall verka internationellt

för att de nordiska länderna och EU-staterna också

skall tillträda konventionen.

Förslag om ändring av nuvarande lagstiftning finns i

samma motion, Kr238 (mp). Motionären beklagar att

regeringen gjort bedömningen att Sverige kan

tillträda 1970 års Unescokonvention utan att någon

förändring gjorts av svensk lag. Enligt motionären

bör regeringen nu snarast verka för en lagändring

som kriminaliserar import av kulturföremål som

exporterats illegalt från sitt ursprungsland

(yrkande 8).

Vidare föreslås i samma motion att Sverige snarast

skall tillträda Unidroitkonventionen om stulna eller

illegalt exporterade kulturföremål samt att den

svenska regeringen skall verka internationellt för

att de nordiska länderna och EU-staterna också skall

tillträda konventionen (yrkandena 3 och 4).

Motionären föreslår vidare att regeringen snarast

skall ratificera Haagkonventionens andra protokoll

från år 1999 om skydd av kulturföremål i händelse av

väpnad konflikt samt att regeringen skall verka

internationellt i Norden och inom EU för att de

nordiska länderna resp. EU-nationerna skall

tillträda konventionens första och andra protokoll

(yrkandena 5 och 6).

Förslag om att Sverige skall tillträda Unescos

konvention om skydd av det marina kulturarvet har

framförts i två motioner, nämligen Kr311 (mp)

yrkande 3 och Kr238 (mp) yrkande 1. I den senare

motionen finns även ett yrkande om att riksdagen

skall tillkännage för regeringen att den snarast bör

verka internationellt för att de nordiska länderna

och EU-staterna också skall tillträda konventionen

(yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Som utskottet konstaterade vid föregående riksmöte

torde det vara otvetydigt att en omfattande olovlig

handel med kulturföremål bedrivs och att denna

handel kan medföra att många länder utarmas på sina

kulturskatter.

Enligt utskottets uppfattning är det

tillfredsställande att Sverige skall ansluta sig

till 1970 års Unescokonvention. Därmed anser sig

utskottet kunna förutsätta att regeringen kommer att

agera för att andra länder, främst de inom Norden

och EU som ännu inte tillträtt konventionen, också

skall göra det. Någon riksdagens åtgärd med

anledning av motion Kr238 (mp) yrkande 7 torde inte

vara erforderlig. Yrkandet avstyrks.

Utskottet kan inte heller tillstyrka förslaget om

ändring av nuvarande lagstiftning i yrkande 8 i

motion Kr238 (mp). Gällande lagstiftning har

utförligt redovisats i det föregående. Enligt

utskottets uppfattning är det inte påkallat med

några lagändringar för närvarande. Sverige bör

emellertid även i fortsättningen engagera sig och på

olika plan verka internationellt för att kulturavet

i alla länder skyddas. Motion Kr238 (mp) yrkande 8

avstyrks därmed.

Då det gäller Unidroitkonventionen, som behandlas i

två yrkanden i motion Kr238 (mp), kan nämnas att det

för svensk del planeras att tillkalla en särskild

utredare med uppgift att lämna förslag till de

lagändringar som krävs för en anslutning till

konventionen (uppgiften härrör från ovan nämnda

promemoria från Kulturdepartementet). Resultatet av

utredningen och regeringens överväganden med

anledning av den bör inte föregripas. Utskottet

finner inte heller att det finns skäl för Sverige

att på nuvarande stadium - och innan beslut fattats

om Sveriges tillträde - verka internationellt för

andra länders tillträde till konventionen. Yrkandena

3 och 4 i motion Kr238 (mp) avstyrks.

Yrkandena 5 och 6 i motion Kr238 (mp) handlar om den

s.k. Haagkonventionen. Av det föregående framgår att

Sverige har tillträtt konventionen och dess första

tilläggsprotokoll. Utskottet har inhämtat att frågan

om Sverige även skall tillträda konventionens andra

protokoll bereds inom Regeringskansliet för

närvarande. Något uttalande från riksdagens sida i

denna fråga synes inte vara påkallat.

Mot bakgrund av att Sverige tillträtt

konventionens första tilläggsprotokoll anser

utskottet att det är naturligt att regeringen

internationellt verkar för att även andra länder

ansluter sig till detta protokoll. Något riksdagens

tillkännagivande torde emellertid inte behöva göras

i denna fråga. Utskottet anser inte heller att det

finns skäl för riksdagen att göra ett

tillkännagivande om att regeringen skall verka för

att andra länder skall ansluta sig till

konventionens andra tilläggsprotokoll, innan Sverige

gjort det. Motion Kr238 (mp) yrkandena 5 och 6

avstyrks.

Förslagen i motionerna Kr238 (mp) yrkandena 1 och

2 samt Kr311 (mp) yrkande 3 rörande Unescos

konvention om skydd av det marina kulturarvet

avstyrks. Liksom vid föregående riksmöte hänvisar

utskottet till den redovisning som lämnats i

inledningen till detta avsnitt. Av redovisningen

framgår att regeringen inte utesluter att Sverige

trots de angivna problemen kan komma att ansluta sig

till konventionen vid senare tillfälle. Riksdagen

bör inte göra något uttalande till regeringen i

denna fråga. Inte heller bör riksdagen göra något

uttalande om regeringens agerande internationellt i

fråga om andra länders tillträde till konventionen.

Riksdagen bör således avslå motionerna Kr238 (mp)

yrkande 1 och 2 samt Kr311 (mp) yrkande 3.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Kostnadsansvaret vid arkeologiska

undersökningar (punkt 1)

av Birgitta Sellén (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 1. Därmed

bifaller riksdagen motion 2002/03:Kr246 och bifaller

delvis motion 2002/03:Kr247.

Ställningstagande

När en fastighetsägare önskar uppföra en byggnad

eller annan anläggning under vilken det anses finnas

antikvariska fornlämningar tvingas utföraren av

anläggningsarbetet att betala kostnaderna för detta,

kostnader som ofta blir avsevärda. Den s.k.

exploatören är ensam ansvarig för att bära de

kostnader som kan uppstå vid en arkeologisk

undersökning. Risken är stor att exploatören, för

att undgå stora undersökningskostnader, frestas att

förstöra påträffat fornfynd genom att gräva eller

spränga bort det, vilket är en olaglig handling. På

så vis kan ovärderliga historiska fynd för all

framtid gå om intet. Det finns också uppgifter som

pekar på att kommuner avstår från att bygga på grund

av de höga kostnaderna för arkeologiska

utgrävningar.

Mot denna bakgrund anser jag - i likhet med

motionärerna bakom motionerna Kr246 (fp) och Kr247

(s) - att den statliga ersättning som utgår till

exploatören skall förbättras, exempelvis genom att

en fond bildas, från vilken exploatören kan söka

medel för att möta kostnaderna i samband med

utgrävningarna.

Med hänvisning till det anförda föreslår jag att

riksdagen skall tillkännage för regeringen vad jag

här framfört. Därmed bör riksdagen således bifalla

motion Kr246 (fp) och delvis bifalla motion Kr247

(s).

2. Utbildning om kulturhistoriska lämningar i

skogen (punkt 3)

av Gunilla Tjernberg (kd) och Birgitta Sellén

(c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 2. Därmed

bifaller riksdagen motion 2002/03:Kr208 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi konstaterar att viss utbildning kring

fornlämningar i skogen redan förekommer. Enligt vår

mening är det emellertid nödvändigt att både

skogsvårdsstyrelser och länsstyrelser som är

delaktiga i det praktiska arbetet med att bevara de

kulturhistoriska lämningarna utökar denna

utbildning. Den bör även erbjudas skogsägare och

företag som erbjuder skogsbrukstjänster.

Med hänvisning till det anförda föreslår vi att

riksdagen skall tillkännage för regeringen vad vi

här framfört. Därmed bör riksdagen således bifalla

motion Kr208 (kd) yrkande 2.

3. Översyn av kulturminnneslagen (punkt 4)

av Gunilla Tjernberg (kd) och Birgitta Sellén

(c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 3. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Kr208 yrkande

1 och 2002/03:Mj425 yrkande 7.

Ställningstagande

Kulturminneslagen ger ett mycket starkt skydd för

fornlämningar. Som redovisas i motion Kr208 (kd) har

nya och värdefulla inventeringar lett till en

kraftig ökning av antalet dokumenterade

fornlämningar i skogslandskapet. Någon rätt till

ersättning till markägaren för att brukandet

försvåras finns inte i dag. Vi anser därför att en

analys snarast bör göras av lagstiftningens effekter

för skogsbruket. Analysen bör syfta till att

kulturminneslagen skall kompletteras med en

bestämmelse om att ersättning skall kunna utgå i de

fall där markanvändningen avsevärt försvåras.

Med hänvisning till det anförda föreslår vi att

riksdagen skall tillkännage för regeringen vad vi

här framfört. Därmed bör riksdagen således bifalla

motionerna Kr208 (kd) yrkande 1 och Mj425 (kd)

yrkande 7.

4. Placering av fornfynd (punkt 6)

av Birgitta Sellén (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 4. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Kr336 yrkande

21, 2002/03:Kr357 yrkande 1 och 2002/03:N266 yrkande

11.

Ställningstagande

När fornfynd av stort värde hittas placeras de i

Stockholm på Statens historiska museum. Enligt

gällande bestämmelser i kulturminneslagen kan

Riksantikvarieämbetet överlåta statens rätt till

fornfynd på ett museum som åtar sig att vårda det på

ett tillfredsställande sätt. Statens historiska

museum har möjlighet att för viss tid låna ut

föremål till museer.

I likhet med vad som anförs i motion Kr336 (c)

anser jag att det inte är tillräckligt att

konstatera att föremålen kan lånas ut. I stället bör

enligt min mening fornfynden permanent kunna visas

på ett museum så nära fyndplatsen som möjligt.

Givetvis skall det ställas krav på att museet i

fråga kan garantera fyndets säkerhet. Regeringen bör

därför göra en översyn av gällande regler och praxis

i syfte att fornfynd skall kunna visas nära

fyndplatsen.

Med hänvisning till det anförda föreslår jag att

riksdagen skall tillkännage för regeringen vad jag

här framfört. Därmed bör riksdagen således bifalla

motionerna Kr336 (c) yrkande 21, Kr357 (c, fp, mp)

yrkande 1 och N266 (fp) yrkande 11.

5. Förvaltningen av kulturhistoriskt unika

anläggningar (punkt 9)

av Lena Adelsohn Liljeroth, Anna Lindgren och

Henrik Westman (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 5. Därmed

bifaller riksdagen motion 2002/03:Kr220.

Ställningstagande

Liksom motionärerna bakom motion Kr220 (m) anser vi

att endast två förvaltningsformer torde vara

långsiktigt hållbara för att bevara vissa

industriminnen och de få fortfarande levande och

sammanhållna kulturmiljöer som är av nationellt

intresse, nämligen genom offentligt övertagande

eller bildande av objektsanknutna stiftelser. Den

senare modellen finns beskriven i

Kulturarvsutredningens betänkande Kulturegendomar

och kulturföremål (SOU 1995:128). Som konstateras i

motionen är alternativet offentligt övertagande

dyrbart för samhället.

Med det nuvarande systemet för bidrag till

kulturmiljövård kan det tomma skalet (byggnaden) i

kulturmiljöerna hjälpligt bevaras, men inte det som

skänker dem liv och innehåll, dvs. museal

industriproduktion, inventariesamlingar, parker och

kulturlandskap.

Vi anser att engångsbidrag till objektsanknutna

stiftelser skulle kunna lösa ett antal centrala

problem inom den nuvarande kulturminnesvården. En

grundläggande förutsättning för ett sådant system

är, som framhålls i motion Kr220 (m), att kontrollen

över de medel som tillförs en stiftelse förbehålls

offentligt utsedda representanter i stiftelsens

styrelse samt att ändamålet med stiftelsen tydligt

reglerar utdelningen av avkastningen från fonden

till objektet.

Vi föreslår i enlighet med motion Kr220 (m) att

riksdagen tillkännager för regeringen att

förordningen (1993:379) om bidrag till

kulturmiljövård bör ändras så att det blir möjligt

att tillföra en stiftelse kapital av sådan storlek

att stiftelsen blir självbärande. Beloppet bör uppgå

till högst 15 miljoner kronor. Denna typ av bidrag

bör kunna utgå till ett mindre antal, från

kulturhistorisk synpunkt nationellt prioriterade,

anläggningar. Bidraget skall kunna tillföras en fond

vars avkastning tillsammans med stiftelsens övriga

intäkter är så stor att stiftelsen får

kostnadstäckning för drift och långsiktigt

underhåll.

Med hänvisning till det anförda föreslår vi att

riksdagen skall tillkännage för regeringen vad vi

här framfört. Därmed bör riksdagen således bifalla

motion Kr220 (m).

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Historiska lämningar på kyrkans mark (punkt

2)

Birgitta Sellén (c) anför:

Svenska kyrkan administrerar och fördelar den

kyrkoantikvariska ersättningen (anslaget 28:27) som

får användas för kulturhistoriskt motiverade

kostnader i samband med vård och underhåll av

kyrkliga kulturminnen. Riksantikvarieämbetet eller,

efter Riksantikvarieämbetets bemyndigande,

länsstyrelserna prövar frågor om bidrag som anvisas

under anslaget Bidrag till kulturmiljövård (28:26).

Övergripande frågor som rör den kyrkoantikvariska

ersättningen diskuteras bl.a. i de samrådsgrupper

som har bildats på central och regional nivå mellan

Svenska kyrkan och de kulturmiljövårdande

instanserna. Jag vill understryka betydelsen av att

gränsdragningen mellan den kyrkoantikvariska

ersättningen och den ersättning som avser övriga

kulturminnen tydliggörs i dessa sammanhang.

2. Utvecklingen inom kulturmiljöområdet (punkt

10)

Gunilla Tjernberg (kd) anför:

Jag vill påminna om att Kristdemokraternas

budgetmotion (Kr371) avseende utgiftsområde 17

hösten 2002 innehöll ett förslag om en ökning med

4 miljoner kronor i förhållande till regeringens

förslag av anslaget 28:26 Bidrag till

kulturmiljövård. Bakgrunden till förslaget var det

ständigt ökade behovet av kulturmiljösatsningar.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden

2002/03:Kr208 av Gunilla Tjernberg (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

översyn av lagen om kulturminnen m.m.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

utbildning om kulturhistoriska lämningar.

2002/03:Kr220 av Lennart Hedquist och Nils Fredrik

Aurelius (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att förordningen (1993:379)

om bidrag till kulturmiljövård bör ändras på så sätt

att det blir möjligt att avsätta upp till 15

miljoner kronor som en engångsersättning till sådana

stiftelser som har till ändamål att säkerställa en

långsiktig förvaltning av vissa, ur kulturhistoriskt

perspektiv, särskilt unika anläggningar.

2002/03:Kr221 av Sven Bergström (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om bättre skydd av

allmogeföremål.

2002/03:Kr231 av Sonia Karlsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om kulturmiljövård.

2002/03:Kr232 av Tomas Eneroth och Carina Adolfsson

Elgestam (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att ansöka om att uppföra

Linnés födelsebygd som natur- och kulturobjekt på

Unescos världsarvslista.

2002/03:Kr238 av Ingegerd Saarinen (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

snarast bör tillträda Unescos konvention om

skyddet för det marina kulturarvet (2001).

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

snarast bör verka i Nordiska rådet för

tillträdande av de nordiska länderna och i EU för

tillträdande av EU-nationerna till den i yrkande 1

nämnda konventionen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

snarast bör tillträda Unidroitkonventionen om

stulna eller illegalt exporterade kulturföremål

från 1995.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

snarast bör verka i Nordiska rådet för

tillträdande av de nordiska länderna och i EU för

tillträdande av EU-nationerna till den i yrkande 3

nämnda Unidroitkonventionen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

snarast bör ratificera Haagkonventionens (1954)

andra protokoll från 1999 om skydd av

kulturföremål i händelse av väpnad konflikt.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

snarast bör verka i Nordiska rådet för

tillträdande och ratificering av de nordiska

länderna och i EU för tillträdande och

ratificering av EU-nationerna till den i yrkande 5

nämnda Haagkonventionens första och andra

protokoll.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

snarast bör verka i Nordiska rådet för

tillträdande av de nordiska länderna och i EU för

tillträde av EU-nationerna till Unescos konvention

om förbud mot och förhindrande av olovlig import,

export och överförande av äganderätt avseende

kulturegendom (1970).

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

snarast bör verka för en lagändring som

kriminaliserar import av kulturföremål som

exporterats illegalt från sitt ursprungsland.

2002/03:Kr246 av Linnéa Darell (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om kostnadsansvar vid

arkeologiska fynd.

2002/03:Kr247 av Carina Adolfsson Elgestam och Tomas

Eneroth (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om kostnadsansvaret vid

arkeologiska utgrävningar.

2002/03:Kr283 av Jörgen Johansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att säkra Sätra Brunns

kulturvärden genom statlig ersättning för

överkostnader i samband med restaureringar samt för

restaurering av överloppshus.

2002/03:Kr289 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att till

Riksantikvarieämbetet anmoda att

byggnadsminnesförklara sjömärket "Valen" (Kalven

1:3) på Kalvsund i Öckerö kommun.

2002/03:Kr310 av Urban Ahlin (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ett verksamt skydd för vårt

historiska marina arv.

2002/03:Kr311 av Ingegerd Saarinen (mp):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till skärpning av kulturminneslagen

avseende kriteriet för fartygs förlisningstidpunkt

så att lagens skydd utvidgas till att gälla vrak

förlista för 50 år sedan eller mer, där inte ett

tydligt ägandeförhållande föreligger.

2. Riksdagen begär att regeringen skall verka i

Nordiska rådet och i EU för att fartyg som förlist

för 50 år sedan eller mer, där inte ett tydligt

ägandeförhållande föreligger, skall få skydd

enligt relevant lagstiftning.

3. Riksdagen begär att regeringen snarast skall

tillträda Unescos konvention om skyddet för det

marina kulturarvet (2001).

2002/03:Kr312 av Lena Ek och Birgitta Carlsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att historiska lämningar på

kyrkans mark vad gäller rätten att söka

kostnadsbidrag jämställs med andra historiska

lämningar.

2002/03:Kr313 av Anders G Högmark (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om placering av Carl von

Linnés födelsehem med näraliggande omgivningar på

Unescos världsarvslista.

2002/03:Kr336 av Birgitta Sellén m.fl. (c):

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att

säkerställa att fornfynd skall kunna visas nära

fyndplatsen.

2002/03:Kr354 av Per-Olof Svensson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om Hälsingegårdarna som

världsarv.

2002/03:Kr357 av Birgitta Sellén m.fl. (c, fp, mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att fornfynd skall

visas så nära fyndplatsen som möjligt.

2002/03:MJ425 av Björn von der Esch m.fl. (kd):

7. Riksdagen begär att regeringen gör en översyn av

lagstiftningen som kan öppna för möjlighet till

ersättning för inskränkning i brukandet inom

större fornlämningsområden.

2002/03:N266 av Helena Bargholtz (fp):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att gotländska

fornfynd skall förvaras på Gotland.