Bet. 2002/03:KU25

Konstitutionsutskottets betänkande

2002/03:KU25

Massmediefrågor

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 34 motionsyrkanden från den

allmänna motionstiden 2002 som rör olika

massmediefrågor. Det gäller frågor om

– grundläggande principer och former för

programföretags verksamhet

– kommersiell nationell radio

– massmedieutredning

– lokal-TV och Öppna kanalen

– riksdagsdebatter i public service

– EG:s TV-direktiv

– reklam i radio och TV

– koncessionsavgifter

– Granskningsnämnden för radio och TV

– sändningar i TV 4

– digital radio

– s.k. must carry

– presstöd, m.m.

Utskottet avslår samtliga motioner.

Ställningstagandena i betänkandet har föranlett 17

reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Grundläggande principer och former för

programföretags verksamhet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K333

yrkandena 3 och 4 och 2002/03:K379 yrkande 9.

Reservation 1 (m, fp)

2. Rikstäckande kommersiell radio

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K333

yrkande 5 och 2002/03:

K373 yrkande 5.

Reservation 2 (m, fp, kd)

3. Massmedieutredning

Riksdagen avslår motion 2002/03:K399 yrkande 1.

Reservation 3 (mp)

4. Lokal TV och Öppna Kanalen

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K399

yrkande 2 och 2002/03:

Kr334 yrkande 3.

5. Riksdagsdebatter i public service

Riksdagen avslår motion 2002/03:K399 yrkande 3.

6. EG:s TV-direktiv

Riksdagen avslår motion 2002/03:K333 yrkande

10.

Reservation 4 (m, fp)

7. Reklamtid i radio och TV

Riksdagen avslår motion 2002/03:K333 yrkande 9.

Reservation 5 (m, fp)

8. Reklamtid i kommersiella lokalradion

Riksdagen avslår motion 2002/03:K373 yrkande 6.

Reservation 6 (kd)

9. Reklam riktad till barn

Riksdagen avslår motion 2002/03:L343 yrkande 1.

10. Koncessionsavgift för kommersiell

lokalradio

Riksdagen avslår motion 2002/03:K373 yrkande 7.

Reservation 7 (m, fp, kd)

11. Koncessionsavgift för TV

Riksdagen avslår motion 2002/03:K373 yrkande 8.

Reservation 8 (m, fp, kd)

12. Granskningsnämnden för radio och TV

Riksdagen avslår motion 2002/03:K373 yrkande 2.

Reservation 9 (m, fp, kd)

13. Textade program i TV4

Riksdagen avslår motion 2002/03:K404.

Reservation 10 (c, mp)

14. Regionala sändningar i TV4

Riksdagen avslår motion 2002/03:K417.

15. Digital radio

Riksdagen avslår motion 2002/03:K333 yrkande 6

i denna del.

Reservation 11 (m)

16. Must carry-skyldigheten

Riksdagen avslår motion 2002/03:K333 yrkande

11.

Reservation 12 (m, fp)

17. Minskning eller avveckling av

presstödet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K333

yrkande 7, 2002/03:K406 yrkande 2 och

2002/03:Kr372 yrkande 2.

Reservation 13 (m)

Reservation 14 (fp)

18. Särskilt distributionsstöd

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K289 och

2002/03:K412.

19. Tröskeleffekt för lågfrekventa

tidningar och riksspridning

Riksdagen avslår motion 2002/03:K373 yrkande 3.

Reservation 15 (kd)

20. Stöd till invandrartidningar och

tvåspråkiga medier

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf289 yrkandena

26 och 27.

Reservation 16 (mp)

21. Översyn av presstödet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K268,

2002/03:K399 yrkande 4 och 2002/03:K423.

22. Presstödsnämnden och

Taltidningsnämnden

Riksdagen avslår motion 2002/03:K406 yrkande 3.

Reservation 17 (m)

23. Stöd till radio- och kassettidningar

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K303,

2002/03:K356 och 2002/03:

K413.

Stockholm den 13 mars 2003

På konstitutionsutskottets vägnar

Gunnar Hökmark

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Gunnar

Hökmark (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala

Nordlund (s), Helena Bargholtz (fp), Kenth Högström

(s), Ingvar Svensson (kd), Mats Einarsson (v), Mats

Berglind (s), Henrik S Järrel (m), Anders Bengtsson

(s), Tobias Krantz (fp), Kerstin Lundgren (c),

Helene Petersson (s), Gustav Fridolin (mp), Inger

Jarl Beck (s), Elisebeht Markström (s) och Bertil

Kjellberg (m).

2002/03

KU25

Utskottets överväganden

Grundläggande principer och former

för programföretags verksamhet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner som rör

grundläggande principer och former för

programföretags verksamhet. Jämför

reservation 1.

Motionerna

I motion 2002/03:K333 av Kent Olsson m.fl. (m) yrkas

att riksdagen beslutar att nya avtal med

programbolag inte får innehålla vare sig program-

eller reklamvillkor i enlighet med vad som anförs i

motionen (yrkande 3). Motionärerna anför bl.a. att

det skall råda frihet att ge ut och distribuera

medieprodukter och att pröva deras ekonomiska

bärkraft. Inom ramen för de tekniska begränsningarna

för medier skall det vara läsarna, lyssnarna,

tittarna och användarna som genom sina val avgör

vilka medier som skall ha framgång. Vidare anför

motionärerna att det är diskutabelt från

konstitutionell synpunkt med en skyldighet för ett

programföretag att i sin redaktionella verksamhet

hålla sig till en i förväg lämnad programförklaring,

vilket bl.a. föreslagits av Lokalradioutredningen

för DAB-radion och som gäller för digital marksänd

TV. En sådan ordning kan enligt motionärerna ge

möjlighet till en obehörig styrning av vad som

yttras i radio. Därutöver anför motionärerna att

affärslogiken förändras med ny teknik och nya

distributionsformer. Tidigare handlade det enligt

motionärerna mest om vad som var tekniskt möjligt.

Nu handlar det mer om vad kunden vill ha och är

beredd att betala för. Det förändrar också

politikens roll. Motionärerna påpekar vidare att

tekniken också ändrar mediernas kommersiella

villkor. Med nya distributionsformer och ny teknik

ökar t.ex. intresset hos de annonserande företagen

att själva äga relationen till kunden.

Portalbyggande, produktplacering, relations- och

lojalitetsbyggande blir nya nyckelbegrepp.

Vidare yrkas i motionen att riksdagen beslutar att

framtida koncessioner inom radio och TV skall

fördelas via auktion i enlighet med vad som anförs i

motionen (yrkande 4). Koncessionerna skall enligt

motionärerna fördelas på motsvarande sätt som den

privata lokalradions ursprungliga regelverk.

Motionärerna anser att staten inte skall lägga sig i

hur frekvensbanden utnyttjas utöver de hänsyn som

talar för att närliggande frekvensområden bör

utnyttjas för samma typ av användningsområde.

Statlig reglering på grund av trängsel i etern för

radiostationer blir allt mindre aktuell i takt med

att den tekniska utvecklingen gör utnyttjandet av

frekvensbanden effektivare.

I motion 2002/03:K379 av Bo Lundgren m.fl. (m)

yrkas att riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om sändningsrätter

för radio och TV (yrkande 9). Motionärerna

framhåller att yttrandefriheten och rätten till fri

åsiktsbildning utgör omistliga hörnstenar i ett

demokratiskt samhälle. I Europakonventionen kommer

detta synsätt till uttryck genom artikel 10, vilken

stadgar att rätten att t.ex. sända radio eller TV är

en civil rättighet, och genom artikel 6 enligt

vilken en sådan rättighet inte får begränsas utan

rättslig prövning. Mot bakgrund av detta framstår

enligt motionärerna den svenska medieregleringen,

som bl.a. innebär att staten har monopol på

sändningsrätter för radio och TV utan möjlighet för

den enskilde till rättslig prövning, som oförenlig

med konventionen. Motionärerna anser att det är

angeläget att i detta avseende stärka den enskildes

rättighetsskydd så att det bättre överensstämmer med

konventionens.

Bakgrund

Gällande regler, m.m.

Yttrandefrihetsgrundlagen reglerar skyddet för

yttrandefrihet i radio, television, filmer,

videogram och ljudupptagningar m.m. Lagen bygger på

samma grundsatser som tryckfrihetsförordningen.

Detta innebär bl.a. att censurförbud och

etableringsfrihet i princip gäller också för de

medier som omfattas av yttrandefrihetsgrundlagen.

Endast i fråga om användningen av

radiofrekvensspektrum har etableringsfrihet i

tryckfrihetsrättslig mening inte kunnat införas.

Varje svensk medborgare och svensk juridisk person

har enligt 3 kap. 1 § första stycket

yttrandefrihetsgrundlagen rätt att sända

radioprogram genom tråd. Något krav på tillstånd för

att sända radioprogram genom tråd finns inte.

Föreskrifter kan emellertid meddelas om skyldighet

för nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i

den utsträckning som behövs med hänsyn till

allmänhetens intresse av tillgång till allsidig

upplysning (s.k. must carry).

Rätten att sända radioprogram på annat sätt än

genom tråd får enligt 3 kap. 2 §

yttrandefrihetsgrundlagen regleras genom lag som

innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för

att sända. Det allmänna skall enligt paragrafen

eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på

ett sätt som leder till vidast möjliga

yttrandefrihet.

Enligt 3 kap. 4 § avgör den som sänder

radioprogram självständigt vad som skall förekomma i

programmen.

I förarbetena till yttrandefrihetsgrundlagen

(prop. 1990/91:64) anförs att det av tekniska skäl

är omöjligt att uppnå en grundlagsfäst

etableringsfrihet i tryckfrihetsrättslig mening när

det gäller radiosändningar. Det gällande

koncessionssystemet hade sin grund i nödvändigheten

av att fördela radiofrekvenser, samtidigt som det

har funnits en önskan att låta den centrala radio-

och TV-verksamheten handhas av ett enda företag i

allmänhetens tjänst.

Radio- och TV-lagen (1996:844) reglerar ljudradio-

och televisionssändningar till allmänheten bl.a. i

fråga om innehållet i sådana sändningar. Lagen är

med visst undantag tillämplig på sändningar genom

tråd endast om de når mer än 100 bostäder. Den

omfattar också vissa satellitsända TV-program och

ljudradioprogram. Tillstånd krävs endast för sådana

ljudradio- och televisionssändningar som sker med

hjälp av radio på frekvenser under 3 Ghz. Den som

bedriver sändningsverksamhet för vilken det inte

behövs tillstånd – t.ex. den som sänder ursprungligt

i kabel – eller som är satellitentreprenör är

skyldig att anmäla sig för registrering hos Radio-

och TV-verket. Vissa undantag från tillståndsplikten

gäller för sändningar av sökbar text-TV och för

sändningar som är särskilt anpassade för syn- eller

hörselskadade.

Regeringen är tillståndsmyndighet för

televisionssändningar samt ljudradiosändningar i

hela landet eller till utlandet. Ett tillstånd som

regeringen meddelar innebär även rätt att samtidigt

sända det antal program i varje område som anges i

tillståndet. Tillstånd till digitala

ljudradiosändningar ges också av regeringen. Radio-

och TV-verket meddelar tillstånd att sända närradio

samt lokalradio. Ingen kan få mer än ett tillstånd.

Verkets beslut i tillståndsfrågor får överklagas hos

allmän förvaltningsdomstol (13 kap. 1 och 1 a §§).

Regeringen har att beakta vad som föreskrivs i 1

kap. 9 § regeringsformen om objektivitetskrav vid

myndighetsutövning. Av 3 kap. 2 och 3 §§

yttrandefrihetsgrundlagen framgår som tidigare har

nämnts att yttrande- och informationsfriheterna

skall vara grundläggande mål vid normgivning som

berör fördelning av frekvenser och att dessa

värderingar skall vara vägledande även vid

förvaltningsbeslut som rör frekvensfördelningen.

Därtill gäller vad som föreskrivs om begränsningar

av grundläggande fri- och rättigheter i 2 kap. 12 §

andra–femte styckena och 13 § regeringsformen. Dessa

bestämmelser i regeringsformen innebär i huvudsak

att begränsningar får göras endast för att

tillgodose ändamål som är godtagbart i ett

demokratiskt samhälle, att begränsningen skall stå i

proportion till syftet och inte utgöra ett hot mot

den fria åsiktsbildningen, att den inte får göras

enbart på grund av politisk, religiös, kulturell

eller annan sådan åskådning, att begränsningar får

göras endast med hänsyn till vissa närmare angivna

betydelsefulla hänsyn och att begränsningar i övrigt

får göras endast om särskilt viktiga skäl föranleder

det.

Sändningstillstånd som meddelas av regeringen får

enligt 3 kap. 1 § radio- och TV-lagen förenas med

villkor som innebär att sändningsrätten skall utövas

opartiskt och sakligt samt med beaktande av att en

vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet

skall råda i ljudradion och televisionen.

Villkor för sändningstillstånd får enligt 3 kap. 2

§ även avse bl.a. skyldighet att sända program till

hela eller viss del av landet, sända under viss

minsta tid, samtidigt sända ett visst minsta antal

program i varje område, använda en viss

sändningsteknik, sända genmälen och beriktiganden, i

programverksamheten respektera den enskildes

privatliv, sända ett mångsidigt programutbud,

kostnadsfritt sända meddelanden som är av vikt för

allmänheten om en myndighet begär det samt utforma

sändningarna på sådant sätt att de inte endast kan

tas emot av en begränsad del av allmänheten i

sändningsområdet. Villkor för sändningstillstånd får

också avse förbud mot att sända reklam, andra

annonser och sponsrade program samt förbud mot att

diskriminera annonsörer (3 kap. 3 §). Ingen kan få

mer än ett tillstånd av regeringen vare sig direkt

eller genom företag där han eller hon på grund av

aktie- eller andelsinnehav ensam har ett bestämmande

inflytande. Villkor för sändningstillstånd får

innebära att ägarförhållandena och inflytandet i ett

företag som erhåller tillståndet inte får förändras

i mer än begränsad omfattning (3 kap. 4 §). Innan

regeringen meddelar beslut om tillstånd skall den

sökande ges tillfälle att ta del av och yttra sig

över de villkor som regeringen avser att förena med

tillståndet. Beslut om sändningstillstånd får endast

innehålla villkor som sökanden godtagit (3 kap. 8

§).

Regeringens beslut i tillståndsärenden av nu

aktuellt slag kan bli föremål för prövning enligt

lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa

förvaltningsbeslut.

När tillstånd meddelas sker också en ytterligare

prövning inom ramen för radiokommunikationslagen

(SFS 1993:599). Tillståndshavaren måste ha Post- och

telestyrelsens tillstånd att använda radiosändare.

Grunderna för Post- och telestyrelsens

tillståndsbeslut framgår av 9 § första stycket

radiokommunikationslagen. Tillstånd skall meddelas

under förutsättning av störningsfrihet och effektiv

frekvensanvändning. Vidare skall radiokommunikation

som är viktig för den fria åsiktsbildningen inte

hindras, och en rimlig beredskap för nya

radioanvändningar skall kunna upprätthållas.

Försvarsmaktens frekvensbehov skall vara

tillgodosett. Tillståndsmyndighetens beslut kan

enligt 19 § överklagas hos allmän

förvaltningsdomstol. En proposition är aviserad att

lämnas till riksdagen den 20 mars 2003 med förslag

om en ny lag om elektronisk kommunikation som skall

ersätta radiokommunikationslagen och telelagen

(1993:597). I den lagrådsremiss som regeringen

beslutade den 13 februari 2003 framgår att det

dubbla prövningsförfarandet föreslås bibehållas för

utsändningar till allmänheten av ljudradio- och TV-

program.

I förarbetena till radio- och TV-lagen (prop.

1995/96:160 s. 89 f.) framhålls att regeringens

tillståndsbeslut normalt är en del i ett större

massmediepolitiskt system. Det är inte bara fråga om

ett val mellan två eller flera tillståndssökande

utan också om t.ex. innebörden i de krav som skall

ställas på sändningsföretaget och om val mellan hur

stor del av sändningsutrymmet som skall utnyttjas

för rikstäckande respektive regionala eller lokala

sändningar. Regeringen framhöll att om en direkt

valsituation föreligger är det klart att

regeringsformens och yttrandefrihetsgrundlagens

bestämmelser ger vägledning. Av 3 kap. 2 § andra

stycket yttrandefrihetsgrundlagen följer att

regeringen i valsituationer måste beakta t.ex.

vilket programföretag som kan förväntas ge mest

allsidigt utbud, låta störst antal meningsriktningar

komma till tals, är minst knutet till specifik

intressegrupp osv., kort sagt frågor om den sökandes

vilja och förmåga att uppfylla de krav som ställs.

Också för frågor om sändningsområden m.m. blir

bedömningarna av sådan natur som knappast kan

beskrivas i lagtext utan mer är sådana som

regeringen i politisk ordning ansvarar för inför

riksdagen.

Regeringen ansåg därför att den dåvarande

ordningen med tillståndsprövning borde kvarstå

oförändrad, i vart fall till dess en förändrad

rättslig, teknisk eller massmediepolitisk verklighet

tydligt kunde skönjas.

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 1998 avstyrkte utskottet (bet. 1997/98:KU16)

motionsyrkanden om statens agerande rörande medier

mot bakgrund av att riksdagen ganska nyligen hade

tagit ställning i fråga om sändningstillstånd och

tillståndsvillkor och med hänsyn till att resultatet

av Konvergensutredningen och Lokalradioutredningen

inte borde föregripas.

Även under riksmötet 1998/99 avstyrkte utskottet

liknande motionsyrkanden. Utskottet uttalade då att

det inte fann skäl att frångå sin tidigare bedömning

när det gäller grundläggande principer och former

för programföretags verksamhet (bet. 1998/99:KU23).

Vid riksmötet 1999/2000 vidhöll utskottet sina

tidigare bedömningar och avstyrkte liknande

motionsyrkanden för statens agerande rörande medier

(bet. 1999/2000:KU15). Även vid riksmötet därefter

vidhöll utskottet sina tidigare bedömningar och

avstyrkte ett motionsyrkande av samma innebörd (bet.

2000/01:KU18).

Konstitutionsutskottet behandlade också under

föregående riksmöte motioner med liknande yrkanden

som i de nu aktuella motionerna (bet. 2001/02:

KU33 s. 10–17). Utskottet, som ansåg att svensk

lagstiftning på området motsvarar

Europakonventionens krav, fann inte skäl att frångå

sina tidigare bedömningar när det gäller statens

agerande rörande medier och grundläggande principer

och former för programföretags verksamhet.

Motionerna avstyrktes därför i berörda delar.

Riksdagen har vidare under våren 2001 tagit

ställning till sändningstillstånd och

tillståndsvillkor för den radio och TV-verksamhet i

allmänhetens tjänst som skall bedrivas av Sveriges

Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges

Utbildningsradio AB t.o.m. den 31 december 2005

(prop. 2000/01:94, bet. 2000/01:KrU8, rskr.

2000/01:268).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare

bedömning när det gäller statens

agerande rörande medier och

grundläggande principer och former

för programföretags verksamhet.

Motionerna K333 (yrkandena 3 och 4)

och K379 (yrkande 9) avstyrks

därmed.

Kommersiell nationell radio

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om rikstäckande

kommersiell lokalradio. Jämför reservation 2.

Motionerna

I motion 2002/03:K333 av Kent Olsson m.fl. (m) yrkas

att riksdagen tillkännager för regeringen vad i

motionen anförs om möjlighet till etablering av

kommersiell nationell radio (yrkande 5). Förbudet

mot kommersiella nationella kanaler inverkar enligt

motionärerna negativt på utbudet för lyssnarna.

Underlaget för att satsa på kvalitet och dyra

programkoncept hålls litet genom att varje

kommersiell kanal måste ”uppfinna hjulet på nytt”

varje regional sändning. Motionärerna påpekar att

detta motverkar möjligheten till mångfald och

undandrar därigenom lyssnarna chanserna till en

högkvalitativ rikstäckande kanal, samtidigt som de

befintliga statliga och rikstäckande radiokanalerna

inte utsätts för någon heltäckande konkurrens alls.

Enligt motionärerna är det viktigt att vidga

yttrandefriheten och öppna för såväl nya regionala

kanaler som fria nationella kanaler. Det finns inga

tekniska eller demokratiska skäl till att begränsa

den fria radions utveckling. Motionärerna anför att

nationella radiokanalkoncessioner snarast bör bjudas

ut till auktion.

I motion 2002/03:K373 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)

yrkas att riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om utredning om

nationell fri radio på kommersiell grund (yrkande

5). Motionärerna påpekar att många andra länder

tolererar fria nationella radiostationer som är

kommersiellt finansierade. Enligt motionärerna bör

man pröva också en sådan möjlighet i Sverige.

Regeringen bör därför överväga möjligheten av fri

nationell radio på kommersiell grund.

Bakgrund

Tidigare riksdagsbehandling

I samband med konstitutionsutskottets behandling

våren 2000 av propositionen 1999/2000:55 Kommersiell

lokalradio avstyrkte utskottet ett motionsyrkande om

en utredning rörande inrättandet av en nationell fri

radio på kommersiell grund. Utskottet pekade på att

syftet med införandet av privata reklamfinansierade

ljudradiosändningar var att främja självständigt

lokalt förankrade radiostationer. Utskottet framhöll

att det analoga sändningsutrymmet är begränsat och

ger utrymme endast för ett mindre antal nya

sändningstillstånd. Vidare framhölls att behovet av

mångfald gör att det är angeläget att minst två

tillstånd så långt möjligt skall kunna ges för varje

sändningsområde. Mot den bakgrunden var utskottet

inte berett att förorda en ordning som innebär att

analogt sändningsutrymme avsett för den kommersiella

lokalradion i stället används för rikstäckande

kommersiell radio.

Under våren 2001 avstyrkte utskottet, som inte var

berett att frångå sin tidigare bedömning, ett

liknande motionsyrkande (bet. 2000/01:KU22 s. 9).

Utskottet gjorde samma bedömning under föregående

riksmöte med anledning av då väckta motionsyrkanden

i samma fråga (bet. 2001/02:KU33 s. 16 f.).

Utredning om utvärdering av digital radio m.m.

Regeringen beslutade den 8 november 2001 att

tillkalla en särskild utredare, som i ett första

steg skulle kartlägga och analysera situationen för

den digitala distributionen av radio i Sverige och i

utlandet (dir. 2001:88).

Utredningen, som antagit namnet

Digitalradioutredningen, avlämnade i april 2002

delbetänkandet Digital radio – Kartläggning och

analys (SOU 2002:38). En slutsats i betänkandet är

bl.a. att en väsentlig fråga vid planeringen för

digitala marksändningar är avvägningen mellan

sändningar som täcker stora sammanhängande områden,

t.ex. hela landet, och regionalt och lokalt

avgränsade sändningar (a. bet. s. 163). Störst

frekvensekonomi uppnås enligt betänkandet om alla

sändare som sänder program med ett visst innehåll

använder samma frekvens. Detta förutsätter dock att

sändningarna har samma innehåll. Om man vill att

sändningarna skall innehåll olika regionala program

– eller att vissa enstaka inslag skall bytas ut mot

andra – måste sändningarna ske på olika

frekvenskanaler. Vid planeringen av sändarnät för

digital marksänd radio kommer det därför enligt

utredningen att vara nödvändigt att ta hänsyn till

den önskade fördelningen mellan rikstäckande,

regionala och lokala sändningar.

Regeringen har därefter den 19 juni 2002 utfärdat

tilläggsdirektiv till utredningen som fr.o.m. denna

dag skall utföra sitt arbete som en parlamentarisk

kommitté (dir. 2002:85). Kommittén skall med

utgångspunkt i vad som framkommit i delbetänkandet

göra en samlad analys av den digitala radions

framtidsförutsättningar, ta ställning till den

digitala radions framtid samt lämna förslag till

lagändringar och andra åtgärder som följer av

kommitténs överväganden. Grundlagsändringar skall

dock inte föreslås. Uppdraget skall vara slutfört

den 30 maj 2003.

Utskottets ställningstagande

Inte heller nu är utskottet berett att frångå sin

tidigare bedömning när det gäller rikstäckande

kommersiell radio. Motionerna K333 (yrkande 5) och

K373 (yrkande 5) avstyrks därför. Utskottet noterar

att frågan om önskad fördelning i den digitala

radion mellan rikstäckande, regionala och lokala

sändningar blir föremål för överväganden inom

Digitalradioutredningens fortsatta arbete.

Massmedieutredning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om en bred

massmedieutredning. Jämför reservation 3.

Motionen

I motion 2002/03:K399 av Leif Björnlod och Mona

Jönsson (mp) yrkas att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som i motionen anförs

om behovet av att tillsätta en bred

massmedieutredning (yrkande 1). Motionärerna anför

att den breda debatten om dagens journalistiska

utrymme i det kommersiella flödet och i public

service-TV saknar arena i dag. En bred

massmedieutredning behöver därför tillsättas.

Motionärerna pekar på fast food-mentaliteten i

public service-TV:s nyhetsutbud. Liknande nyheter

förmedlas glättigt i de båda kanalerna under hela

dagen med lite kosmetiska förändringar. Denna

oroande trend gäller enligt motionärerna hela

medieutbudet. Motionärerna anser att nya medier inte

innebär att den totala mångfalden ökar. Också därför

behövs en massmedieutredning.

Bakgrund

Medieundersökningar m.m.

I enlighet med sitt uppdrag publicerar

Granskningsnämnden för radio och TV två gånger per

år vetenskapliga undersökningar av programutbudet i

radio och TV. Antingen genomförs dessa

undersökningar i nämndens egen regi eller lägger

nämnden ut uppdrag till lämplig universitets- eller

högskoleinstitution. Det förekommer att nämnden får

regeringens uppdrag att genomföra en viss

undersökning. I andra fall är det nämnden själv som

beslutar vilka projekt som skall genomföras.

Under åren 2002–2004 skall Granskningsnämnden

enligt regeringens uppdrag följa och utvärdera

mångfalden i Sveriges Televisions nyhetsutbud.

Undersökningen skall möjliggöra jämförelser mellan

situationen före och efter Sveriges Televisions

omorganisation av nyhetsverksamheten. Även relevanta

jämförelser med annan nyhetsbevakning i televisionen

bör ingå i undersökningen. I sin rapportserie har

nämnden nyligen publicerat delrap-

porten Mångfald i TV-nyheterna – Om mångfalden i

Sveriges Televisions nyhetsverksamhet 1998–2001

(rapport nr 10).

Även Radio- och TV-verket har till uppgift att följa

utvecklingen inom medieområdet. Verket inhämtar,

sammanställer och publicerar statistik samt annan

relevant information beträffande ägande- och

branschstruktur, teknik samt ekonomi inom

medieområdet.

Omfattande forskning på medieområdet bedrivs vidare

vid bl.a. institutionen för journalistik och

masskommunikation (JMG), Göteborgs universitet,

institutionen för journalistik, medier och

kommunikation (JMK), Stockholms universitet och

Demokratiinstitutet, Mitthögskolan.

Andra organ som studerar medieområdet är t.ex. SOM-

institutet som varje år genomför en

riksrepresentativ frågeundersökning på temat

Samhälle, Opinion och Massmedia, därav namnet SOM,

och Nordicom – Nordiskt informationscenter för

medie- och kommunikationsforskning – som har till

uppgift att sprida kunskap om medie- och

kommunikationsforskning i de nordiska länderna.

Tidigare riksdagsbehandling

Konstitutionsutskottet behandlade under riksmötet

2000/01 motionsyrkanden som rörde dels en konferens

om mediernas roll i opinionsbildningen, dels behovet

av ett oberoende medieinstitut (bet. 2000/01:KU18 s.

8–10). Utskottet anförde att det pågår en omfattande

forskning på medieområdet såväl på universitet och

högskolor som med anknytning till olika myndigheter.

Något initiativ från regeringen för att få till

stånd en konferens på det tema som avsågs i den ena

motionen framstod därför inte som nödvändigt.

Motionen avstyrktes.

Utskottet konstaterade vidare att frågan om

inrättandet av ett särskilt medieinstitut, på

grundval av ett förslag i slutrapporten Ingång! Det

finns bättre sätt att föryngra politiken från

Ungdomarnas demokratikommission (Ju 2001/101/U),

bereddes i Regeringskansliet. Det arbetet borde inte

föregripas. Även denna motion avstyrktes därför.

Övrigt

Enligt uppgift från Justitiedepartementet utgjorde

slutrapporten från Ungdomarnas demokratikommission

ett av många underlag för regeringens proposition

2001/02:80 Demokrati för det nya seklet. Beredningen

av samtliga förslag i rapporten avslutades genom den

nämnda propositionen.

Kulturdepartementet har vid en muntlig information

inför utskottet upplyst om att behovet av en

massmedie- eller en presstödsutredning övervägs inom

departementet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att ett flertal organ inom

såväl forsknings- som myndighetsområdet genomför

undersökningar och analyser som rör utbudet i

svenska medier. Bland annat har, som redovisats

ovan, Granskningsnämnden fått regeringens uppdrag

att under 2002–2004 följa och utvärdera Sveriges

Television AB:s nyhetsutbud. Som redovisats ovan

övervägs vidare för närvarande inom

Kulturdepartementet behovet av en

massmedieutredning. Enligt utskottets mening finns

det mot denna bakgrund inte skäl att nu vidta någon

åtgärd med anledning att vad som anförs i motion

K399 (yrkande 1). Den bör därför avslås i berörd

del.

Lokal-TV och Öppna kanalen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om stöd till

lokal-TV och Öppna kanalen med hänvisning

till att dessa till väsentlig del har

tillgodosetts.

Motionerna

I motion 2002/03:Kr334 av Dan Kihlström m.fl. (kd)

yrkas att riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att regeringen

skall återkomma till riksdagen med förslag om hur

lokal-TV kan stärkas och utvecklas (yrkande 3).

Motionärerna framhåller att det via kabel-TV finns

flera public access-kanaler, eller ”Öppna kanalen”,

som den ofta heter. I dessa kanaler har föreningar

och organisationer möjlighet att till en låg kostnad

göra TV. Vidare anför motionärerna att lokal-TV och

närradion i dag är två kanaler där det finns en stor

andel invandrare som driver egna kanaler. Detta är

enligt motionärerna mycket viktigt, inte minst ur

ett demokratiskt perspektiv. Lokal-TV bör därför

utvecklas, inte avvecklas.

I motion 2002/03:K399 av Leif Björnlod och Mona

Jönsson (mp) yrkas att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som i motionen anförs

om stöd för Öppna kanalen (yrkande 2). Enligt

motionärerna bör Öppna kanalen få statligt stöd så

att dess verksamhet kan täcka hela Sverige.

Motionärerna påpekar att Öppna kanalen i dag endast

finns i de större kommuner som har ekonomisk

möjlighet att stödja denna föreningsbaserade

verksamhet. Där direktsänds t.ex.

kommunfullmäktigedebatter, lokalt producerade

nyheter och kulturinslag.

Bakgrund

Regeringen beslutade den 19 december 2002 att ge

Riksförbundet Öppna Kanaler i Sverige i uppdrag att

under 2003 och 2004 ansvara för att bl.a.

utbildningsinsatser och ett ökat erfarenhetsutbyte

kommer till stånd inom området icke-kommersiell

lokal-TV (Ku2002/2756/Me). Insatserna skall bl.a.

syfta till att utveckla folkrörelsernas möjligheter

att använda TV-mediet som ett forum för

kommunikation, lokal kultur och debatt. Verksamheten

skall omfatta så många som möjligt av dem som är

aktiva inom den icke-kommersiella lokal-TV-

verksamheten. Samtliga förordnade lokala

kabelsändarföretag skall enligt uppdraget ges

möjlighet att ta del av de aktiviteter som kommer

att äga rum inom ramen för uppdraget. För 2003

fördelas 1 miljon kronor för uppdraget, och för 2004

beräknas samma belopp.

Enligt regeringens beslut skall Riksförbundet

Öppna Kanaler i Sverige lämna en slutlig redovisning

av uppdraget till Radio- och TV-verket senast den 1

mars 2005.

Utskottets ställningstagande

Som redovisats ovan har regeringen nyligen beslutat

att ge Riksförbundet Öppna Kanaler i Sverige i

uppdrag att under 2003 och 2004 ansvara för att

bl.a. utbildningsinsatser och ett ökat

erfarenhetsutbyte kommer till stånd inom området

icke-kommersiell lokal-TV. Insatserna skall bl.a.

syfta till att utveckla folkrörelsernas möjligheter

att använda TV-mediet som ett forum för

kommunikation, lokal kultur och debatt. Regeringen

har fördelat särskilda medel för uppdraget.

Utskottet, som utgår från att regeringen följer upp

resultatet av uppdraget till Riksförbundet för Öppna

Kanaler i Sverige, anser att vad som anförs i

motionerna Kr334 (yrkande 3) och K399 (yrkande 2) om

ett ökat stöd till lokal-TV och Öppna kanalen därmed

till väsentlig del har tillgodosetts. Motionerna

avstyrks således i berörda delar.

Riksdagsdebatter i public service

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om att

riksdagsstyrelsen bör ges i uppdrag att

arbeta för att samtliga debatter i riksdagens

kammare bör sändas i en public service-kanal.

Något särskilt initiativ från riksdagens sida

är enligt utskottet inte påkallat.

Motionen

I motion 2002/03:K399 av Leif Björnlod och Mona

Jönsson (mp) yrkas att riksdagen beslutar att uppdra

åt riksdagsstyrelsen att arbeta för att samtliga

debatter i plenum borde sändas i en public service-

kanal (yrkande 3). Enligt motionärerna kan

demokratin väsentligt vitaliseras om alla

riksdagsdebatter kan direktsändas. Som det är nu

avgör tidningarnas politiska profil och i liten

utsträckning även journalisten vad folket vill ha

s.k. nyhet om. Motionärerna anser att folket borde

ha rätt att självt, ofiltrerat, kunna välja ut den

kunskap om den politiska debatten som det vill ha.

Motionärerna framhåller att kvinnor och män kan

komma att prioritera olika typer av debatter.

Bakgrund

Tidigare riksdagsbehandling

Vid 1992/93 års riksmöte avstyrkte utskottet (bet.

1992/93:KU9 s. 18) motioner om ökade TV-sändningar

av riksdagsarbetet. Utskottet ansåg att av den

redovisning som då lämnats av Riksdagens

förvaltningskontor framgick att mycket omfattande

insatser gjorts och var under övervägande inom

informationsområdet. Enligt utskottet hade

förvaltningsstyrelsen det övergripande ansvaret för

informationsfrågorna, och styrelsen kunde genom sin

parlamentariska sammansättning under talmannens

ledning på lämpligt sätt initiera de förändringar

och den utveckling som ändrade förhållanden kan

motivera. Frågor om ökade resurser fick aktualiseras

i sedvanliga budgetsammanhang. Några initiativ från

utskottets sida med anledning av motionerna ansåg

utskottet inte då påkallade.

Frågan om radiosändningar från riksdagsdebatter

behandlades vid 1993/94 års riksmöte (bet.

1993/94:KU35 s. 8). Utskottet hade inhämtat

upplysningar från Riksdagens förvaltningskontor, som

erinrat om sina övergripande mål att aktivt

informera allmänheten om riksdagens arbete och

arbetsformer och framhållit följande. Vissa

riksdagsdebatter och öppna utskottsutfrågningar m.m.

direktsändes ibland i radio och/eller TV. Beslutet

att sända var helt och hållet massmediernas eget

medan riksdagen svarade för att det rent praktiskt

m.m. ordnades på bästa sätt för massmedierna. Från

och med 1993/94 års riksmöte fanns en länk mellan

riksdagen och Kaknästornet. Genom paraboler

direktöverfördes ljud och bild från kammaren till

Kaknästornet. Massmediebolag kunde sedan direkt,

eller genom markbunden förlängning, ”tappa” och

sända debatter. Länken hade t.ex. gjort det möjligt

för TV 4:s redaktion att ständigt vara uppkopplad

till riksdagen via Kaknästornet.

Förvaltningskontoret ansåg, bl.a. av kostnadsskäl,

att det då inte var realistiskt med egna

radiosändningar från riksdagen. En kontinuerlig

utveckling av riksdagens informationsverksamhet var

dock av stor vikt. Utskottet ansåg att det var av

stor vikt att riksdagens informationsverksamhet

kontinuerligt utvecklades. I likhet med föregående

år ville utskottet framhålla att

förvaltningsstyrelsen har det övergripande ansvaret

för informationsfrågorna och att styrelsen genom sin

parlamentariska sammansättning, under ledning av

talmannen, på ett lämpligt sätt kan initiera de

förändringar och den utveckling som kan motiveras av

ändrade förhållanden. Motionen avstyrktes.

Våren 1999 behandlade kulturutskottet ett par

motioner som gällde införandet av en TV-kanal med

direktsändning från politiska församlingar med det

amerikanska C-span som förebild (bet. 1998/99:KrU3).

Kulturutskottet hänvisade till att Sveriges

Utbildningsradio (UR) under hösten 1996 hade ansökt

hos regeringen om att få starta en politisk kanal,

UR-Arena. Distansutbildningskommittén (U 1995:07)

hade yttrat sig i ärendet och avstyrkt UR:s begäran.

Regeringen beslutade därefter att inte vidta någon

åtgärd med anledning av förslaget (prop. 1996/97:67

s. 35.) Kulturutskottet hänvisade till att det vid

olika tillfällen, senast våren 1998, hade avstyrkt

motionsförslag om en politisk kanal med hänvisning

till att det inte fanns något skäl att ompröva

regeringens beslut (bet. 1997/98:KrU11 s. 18).

Kulturutskottet erinrade om att riksdagen nyligen

hade beslutat att förlänga UR:s sändningstillstånd

till utgången av år 2001. Enligt kulturutskottets

uppfattning var det för tidigt att ha någon bestämd

uppfattning om UR:s uppdrag efter år 2001 och om

lämpligheten att i UR:s regi inrätta en sådan

särskild kanal som nämnts i den aktuella motionen.

Det var naturligt att utgå från att frågan skulle

komma att aktualiseras i beredningsarbetet inför

public service-företagens kommande tillståndsperiod.

Vidare erinrade kulturutskottet om att sändningar

från politiska arenor redan förekom. Utskottet hade

i sitt betänkande 1998/99:KrU1 redovisat den

verksamhet som bedrivs på vissa större orter i

landet av den allmännyttiga ideella föreningen

Riksförbundet Öppna Kanaler i Sverige och som bl.a.

innebar ett samarbete med riksdagen om att

direktsända riksdagsdebatter. I sammanhanget nämndes

att även public service-kanalerna och närradion

sänder vissa debatter från riksdagen och andra

politiska församlingar. Vidare nämndes att den som

önskar inrätta en marksänd kanal av det slag som

angavs i motionen har möjlighet att ansöka om

sändningstillstånd hos regeringen. Kulturutskottet

fann att det inte var påkallat med någon riksdagens

åtgärd med anledning av motionsyrkandena och

avstyrkte dem.

Frågan om UR-Arena behandlades av

konstitutionsutskottet våren 1997 med anledning av

en följdmotion till proposition 1996/97:67 Digitala

TV-sändningar. I likhet med kulturutskottet ansåg

konstitutionsutskottet att Utbildningsradions

begäran att få starta UR-Arena inte borde föranleda

något uttalande från riksdagens sida.

Motionsyrkandet avstyrktes (bet. 1996/97: KU17 s.

25).

Konstitutionsutskottet behandlade under hösten

2000 en motion vari efterfrågades ökad

tillgänglighet av politiken genom TV-utsändningar

(bet. 2000/01:KU4 s. 42–44). Utskottet gjorde samma

bedömning som kulturutskottet gjorde hösten 1998 i

fråga om införandet av en TV-kanal med C-span som

förebild. Liksom tidigare framhöll utskottet att

ansvaret för riksdagens informationsverksamhet

ligger hos ledningen för riksdagens förvaltning.

Vidare erinrade utskottet om att de massmedieföretag

som så vill kan sända de debatter de väljer via

riksdagens överföringar till Kaknästornet. Det kunde

i sammanhanget inte heller bortses från att den

tekniska utvecklingen på IT-området kan leda till

att den som så vill kommer att kunna följa allt

arbete i kammaren genom riksdagens webbplats. I

detta sammanhang ville utskottet också nämna att det

infördes möjligheter att göra och lagra upptagningar

i ljud och bild från evenemang i första- och

andrakammarsalarna och i Skan-diasalen. Något

särskilt initiativ med anledning av det aktuella

motionsyrkandet var enligt utskottets mening inte

påkallat. Motionen avstyrktes därför.

Övrigt

C-span är ett privat, icke-kommersiellt företag som

bildades 1979 av kabel-TV-branschen i USA som en

service till allmänheten. Företaget skapades för

att täcka verksamheten i representanthuset från

klubbslag till klubbslag. Sedan dess har C-span

vuxit till en varierad informationstjänst som sörjer

för sändningar under 24 timmar från offentlig

verksamhet. 1986 inleddes sändningar från senaten

genom C-span2. Därefter har C-span3 tillkommit som

ger TV-publiken tillgång till direktsända reportage

från aktuella tilldragelser samt C-span Radio. I dag

följs C-spans sändningar av 28,5 miljoner personer

per vecka. (Uppgifterna hämtade från www.c-span.org

och bet. 2000/01:KU4.)

Utskottet har inhämtat att det genom riksdagens

försorg vidtas tekniska förbättringar för att ge TV-

sändningar från riksdagen den kvalitet som

eftersträvas. Dessa förbättringar kommer således de

programföretag till godo som önskar sända från

riksdagen.

Vidare har utskottet inhämtat att samtliga

debatter numera direktsänds från riksdagens kammare

via riksdagens webbplats (www.riksdagen.se). I den

mån det är möjligt direktsänds också offentliga

utfrågningar i utskotten samt andra större

evenemang. En målsättning är att utöka

direktsändningarna så att i första hand fler

offentliga utskottsutfrågningar kan sändas, men

också fler andra evenemang. Vidare planeras att det

i framtiden skall vara möjligt att via riksdagens

webbplats söka bland lagrade sändningar.

Vidare har Sveriges Television AB (SVT) den 24

februari startat den nya digitala temakanalen 24.

Inom ramen för denna kanal sänds programserien 24

Direkt. Programmet kommer dagligen under vardagar

att från riksdagen direktsända riksdagsdebatter,

frågestunder, offentliga utfrågningar i utskotten,

seminarier och andra stora politiska evenemang.

Vidare kommer kanalen också att innehålla sändningar

från andra företrädare för det offentliga Sverige. I

det analoga marknätet kommer SVT att sända debatter

och frågestunder från riksdagen i samma omfattning

som tidigare.

Utskottets ställningstagande

Som redovisats i det föregående vidtar riksdagen

kontinuerligt tekniska åtgärder för att underlätta

för de programföretag som önskar sända från

riksdagen. I enlighet med den bedömning som såväl

kulturutskottet som konstitutionsutskottet tidigare

har gjort i fråga om direktsändningar från riksdagen

och andra politiska församlingar anser utskottet att

det inte heller nu är påkallat med något särskilt

initiativ från riksdagens sida i denna fråga. Det

bör vidare framhållas att det ankommer på respektive

programföretag att i enlighet med sin redaktionella

självständighet avgöra om sändningar från riksdagen

skall förekomma i företagets program och vad som i

detta sammanhang kan vara av nyhetsvärde. Som

framgått har Sveriges Television AB numera inlett

dagliga sändningar från riksdagen inom ramen för

sitt digitala programutbud. Vidare kan tilläggas,

som också redovisats ovan, att samtliga debatter

från riksdagens kammare numera genom riksdagens

försorg direktsänds via riksdagens webbplats. Mot

denna bakgrund avstyrks motion K399 (yrkande 3).

EG:s TV-direktiv

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om att

regeringen bör verka för att EG:s TV-direktiv

avvecklas. Jämför reservation 4.

Motionen

I motion 2002/03:K333 av Kent Olsson m.fl. (m) yrkas

att riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

verka för en avveckling av EU:s TV-direktiv (yrkande

10). Motionärerna anför att EU skall arbeta för att

utvidga den inre marknaden och få bort offentliga

monopol. Det är enligt motionärerna oacceptabelt att

EU ställer krav på en viss sammansättning av

programmen, t.ex. en viss andel europeiska program.

Motionärerna framhåller att EU:s uppgift är att

möjliggöra tjänsternas fria rörlighet, inte att

reglera vilka länder programmen får komma ifrån. TV-

direktivet bör därför avskaffas.

Bakgrund

TV-direktivet

Det s.k. TV-direktivet – rådets direktiv 89/552/EEG

av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa

bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas

lagar och andra författningar om utförandet av

sändningsverksamhet för television – började för

Sveriges del att gälla den 1 januari 1994, då EES-

avtalet trädde i kraft och genomfördes i svensk rätt

genom lagen (1992:1356) om satellitsändningar av

televisionsprogram till allmänheten (prop.

1992/93:75, bet. 1992/93:KU12, rskr. 1992/93:117).

Den 1 december 1996 ersattes bl.a. denna lag av

regler i radio- och TV-lagen (1996:844) som då

trädde i kraft. TV-direktivet har setts över av

kommissionen, och den 30 juni 1997 antog

Europaparlamentet och rådet ett nytt direktiv

(97/36/EG) om ändring av TV-direktivet. Ändringarna

införlivades med svensk rätt genom ändringar i

radio- och TV-lagen (SFS 1998:1713, prop.

1997/98:184, bet. 1998/99:KU13, rskr. 1998/99:100).

TV-direktivet innehåller minimiregler för TV-

sändningar inom EG och syftar till att möjliggöra

fri rörlighet för TV-sändningar. Direktivet innebär

att den medlemsstat varifrån en sändning härrör

skall se till att sändningen följer lagen i den

medlemsstaten. Andra medlemsstater skall tillåta fri

mottagning och får inte hindra vidaresändning av en

TV-sändning från en annan medlemsstat av skäl som

omfattas av direktivet. Direktivet hindrar inte att

medlemsstaterna tillämpar mer restriktiva regler för

TV-företag inom sin nationella jurisdiktion. I

direktivet finns bl.a. regler om europeiska

programkvoter och om sändning av biograffilmer i TV.

Vidare innehåller det allmänna regler om TV-reklam

och sponsring. Där föreskrivs också förbud eller

restriktioner mot sändningar med visst innehåll.

Beträffande TV-reklam riktad till minderåriga sägs i

direktivet att sådan reklam inte direkt skall

uppmana minderåriga att köpa en produkt eller tjänst

genom att utnyttja deras oerfarenhet eller

godtrogenhet. Reklamen skall inte heller direkt

uppmuntra minderåriga att övertala sina föräldrar

eller andra att köpa de utannonserade varorna eller

tjänsterna. Inte heller skall den utnyttja det

speciella förtroende minderåriga hyser för

föräldrar, lärare eller andra personer. Reklamen

skall inte heller utan skäl visa minderåriga i

farliga situationer. I Sverige gäller enligt 7 kap.

4 § radio- och TV-lagen att reklam i en TV-sändning

inte får syfta till att fånga uppmärksamheten hos

barn under tolv år. I reklam i en TV-sändning får

det inte uppträda personer eller figurer som spelar

en framträdande roll i program som huvudsakligen

vänder sig till barn under tolv år.

Europeiska kommissionen har den 6 januari 2003

avlämnat den fjärde rap-porten om tillämpningen av

TV-direktivet till rådet, Europaparlamentet,

Europeiska och sociala kommittén samt

Regionkommittén (KOM[2002]778 slutlig). När det

gäller kommissionens slutsatser och framtidsutsikter

konstateras att rådet den 11 november 2002 antog

slutsatserna om översynen av TV-direktivet och

betonade den breda enigheten om att det finns behov

av omfattande förberedelser innan man utarbetar

några kommande förslag gällande direktivet.

Till rapporten har kommissionen bifogat ett

arbetsprogram i syfte att inleda en allmän debatt

som är öppen för alla berörda parter, inklusive

kandidatländerna och deras medborgare. Den skall

behandla frågor i samband med översynen av TV-

direktivet, särskilt enligt vad som föreskrivs i

artikel 26 mot bakgrund av ny teknisk utveckling.

Kommissionens syfte är att bedöma behovet av att

uppdatera eller anpassa direktivet och, om

nödvändigt, vidta sammanhängande eller ytterligare

åtgärder.

Enligt kommissionens tidsplan skall kommissionen

under tredje kvartalet 2003 anta ett meddelande om

resultatet av den offentliga utfrågningen och

eventuella förslag.

Tidigare riksdagsbehandling

Konstitutionsutskottet har såväl vid föregående

riksmöte som vid riksmötet dessförinnan avstyrkt

motionsyrkanden om att regeringen skulle verka för

ett avskaffande av TV-direktivet, eftersom utskottet

inte har delat motionärernas uppfattning att så

skall ske (bet. 2000/01:KU18 och 2001/02:KU33).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill framhålla att EG:s TV-direktiv har

tillkommit för att uppnå den grundläggande

harmonisering som såväl är nödvändig som tillräcklig

för att säkerställa den fria rörligheten för TV-

sändningar inom gemenskapen. Direktivet har getts en

sådan utformning att det står medlemsstaterna fritt

att gentemot de programföretag som står under dess

jurisdiktion tillämpa mer detaljerade eller

strängare regler för områden som omfattas av

direktivet. Utskottet anser alltjämt inte att TV-

direktivet skall avvecklas. Motion K333 (yrkande 10)

bör därför avslås.

Reklamtid i radio och TV

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om att

regleringen av reklamtid i radio och TV bör

avvecklas. Därutöver avstyrker utskottet en

motion om ändring av reglerna om reklamtid i

kommersiell lokalradio. Jämför

reservationerna 5 och 6.

Motionerna

I motion 2002/03:K333 av Kent Olsson m.fl. (m) yrkas

att riksdagen beslutar om avveckling av regleringen

av tiden för reklam i radio- och TV-sändningar i

enlighet med vad i motionen anförs (yrkande 9). Den

senaste utdelningen av sändningstillstånd för

marksänd digital TV visar enligt motionärerna det

absurda i svenska reklamregler, i och med att

programbolag verksamma i andra länder också har

tilldelats sändningstillstånd. Programbolagen kommer

att lyda under respektive lands reklamregler, vilket

innebär att andra länders samt svensk lag kommer att

vara tillämplig inom samma sändningsform i Sverige.

En översyn av reklamreglerna är därför nödvändig.

Vidare anser motionärerna att utvecklingen har visat

att hela lagstiftningen på området är föråldrad. Den

kanal som väljer att sända för mycket reklam kommer

enligt motionärerna snabbt att förlora tittare och

anpassa sig till vad som är en rimlig kombination av

reklam, avgifter och motsvarande. Regleringen av

tiden för reklam bör därför avvecklas, såväl i

svensk lagstiftning som i EU:s TV-direktiv.

I motion 2002/03:K373 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)

yrkas att riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om förändrade

regler för reklamtid i den kommersiella radion

(yrkande 6). Enligt motionärerna finns det en

självreglerande nivå för hur mycket radiokonsumenten

vill stå ut med av reklambudskap. De föreslår därför

att reglerna på området lättas upp. Motionärerna

anser att man bör kunna tolerera en generell regel

om 15 % av sändningstiden kombinerad med möjligheten

att sända upp till 12 minuters reklam per timme

under sex timmar per dygn.

Bakgrund

Gällande bestämmelser

TV-direktivet

I tidigare avsnitt finns en redogörelse för rådets

direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om

samordning av vissa bestämmelser som fastställts i

medlemsstaternas lagar och andra författningar om

utförandet av sändningsverksamhet för television,

ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv

97/36/EG (TV-direktivet). Direktivet innehåller

bl.a. bestämmelser om reklam.

I artikel 18.1 föreskrivs att den sammanlagda

sändningstiden för köp-TV-inslag, reklaminslag och

andra former av reklam inte får överstiga 20 % av

den dagliga sändningstiden. Härifrån undantas dock

sändningsblock för köp-TV i enlighet med artikel

18a. Av denna artikel framgår att sändningsblock för

köp-TV i en kanal som inte uteslutande är avsedd för

köp-TV skall ha en sammanhängande varaktighet av

minst 15 minuter.

Enligt artikel 18.1 gäller vidare i fråga om

reklaminslag att dessa inte får överstiga 15 % av

den dagliga sändningstiden.

Svenska regler

Enligt 5 § radio- och TV-lagen gäller som huvudregel

att annonser får sändas högst 8 minuter under en

timme mellan hela klockslag. I TV-sändning får denna

tid dels under sändningstiden mellan 19.00 och

24.00, dels i rena undantagsfall utsträckas till

högst 10 minuter. Om sändningstiden inte omfattar en

timme mellan hela klockslag får annonser sändas

under högst 10 % av den tiden.

Vidare sägs i andra stycket att annonser får

sändas i en TV-sändning under högst 10 % av

sändningstiden per dygn.

Tidigare riksdagsbehandling

I samband med behandlingen av regeringens

proposition 1999/2000:55 Kommersiell lokalradio

under våren 2000 avstyrkte utskottet motionsyrkanden

om ändrade regler för reklamtider i radio och TV.

Utskottet konstaterade att det ingick i Digital-TV-

kommitténs uppdrag att ta fram minst två

utvärderingsrapporter där det skulle ingå en

ekonomisk analys av sändningsverksamheten (dir.

1997:134). Analysen skulle bl.a. omfatta

sändningskostnaderna och programföretagens och

konsumenternas intresse och betalningsvilja.

Utskottet, som förutsatte att frågan om

reklamtiderna i kommersiell radio och TV också i

övrigt följdes inom Regeringskansliet, var inte

berett att då förorda förändrade regler för reklam i

radio och TV (bet. 1999/2000:KU15 s. 18).

Utskottet behandlade också under riksmötet 2000/01

ett motionsyrkande om ändrade regler för reklamtid i

kommersiell lokalradio (bet. 2000/01:

KU22). Liksom vid behandlingen under riksmötet

1999/2000 förutsatte utskottet att frågan om

reklamtider för kommersiell lokalradio följs inom

Regeringskansliet. Motionen avstyrktes därför.

Under föregående riksmöte behandlade utskottet

propositionen 2001/02:82 Ändrade regler om annonser

i TV-sändningar med förslag till ändringar i radio-

och TV-lagen om hur annonser får sättas in i TV-

sändningar. Utskottet delade härvid regeringens

bedömning att någon ändring av reglerna om mängden

tillåten reklam inte var påkallad. Därmed avstyrkte

utskottet motioner med yrkanden om att riksdagen

skulle besluta om avveckling av regleringen av tiden

för reklam i radio och TV-sändningar. Utskottet

ansåg inte heller att reglerna om reklamtid för den

kommersiella lokalradion skulle avvecklas och

avstyrkte ett sådant motionsyrkande.

I detta sammanhang behandlade utskottet också en

motion med yrkande om en förnyad översyn av reglerna

för reklam för olika medier i Sverige. Utskottet

ville härvid framhålla att en utbyggnad av de

digitala sändningarna i enlighet med Digital-TV-

kommitténs förslag, dvs. av sändningarna av public

service-program till full befolkningstäckning och

med utnyttjande så långt som möjligt av det övriga

sändningsutrymmet med ett utbud av kommersiella

program, kan förväntas medföra behov av nya

överväganden kring reklamreglerna. Utskottet ville

också erinra om uppdraget till utredningen om

översyn av radio- och TV-lagen (Ku 2000:01).

Uppdraget rör bl.a. frågor om jurisdiktion,

tillämplighet av tillståndsvillkor för vissa

sändningar och placering av sponsringsmeddelanden

(dir. 2000:43 och 2001:11). Vidare kunde regeringen

förväntas inom kort tillkalla en utredning om en

grundlig översyn av lagen om koncessionsavgifter.

Mot denna bakgrund ansåg utskottet att det inte

fanns något behov av att nu förorda en förnyad

översyn av reglerna för reklam för olika medier i

Sverige i enlighet med vad som anfördes i motionen.

Den avstyrktes därför.

Därutöver ansåg utskottet att det inte var

påkallat att nu förorda någon ändring av reglerna

för reklamtid i den kommersiella lokalradion, utan

utskottet utgick liksom tidigare från att frågan

följdes inom Regeringskansliet. Utskottet avstyrkte

därför också en motion med ett sådant yrkande.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning att en

avveckling av regleringen för reklamtid i radio- och

TV-sändningar inte bör ske. Motion K333 (yrkande 9)

avstyrks därför.

Vidare anser utskottet alltjämt att någon ändring

av reglerna för reklamtid i den kommersiella

lokalradion inte är påkallad. Även motion K373

(yrkande 6) bör därför avslås.

Regler om reklam riktad till barn

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om att Sverige

aktivt bör verka för att EG:s TV-direktiv

skall omfatta regler om reklam riktad till

barn. Någon åtgärd från riksdagens sida är

enligt utskottet inte påkallad.

Motionen

I motion 2002/03:L343 av Monica Green m.fl. (s)

yrkas att riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att Sverige

aktivt bör medverka till att EU:s direktiv om TV och

regler för reklam även omfattar regler för reklam

riktad till barn (yrkande 1). Motionärerna påpekar

att Sverige är ganska ensamt i EU om förbud mot

barnreklam i TV. Den förhärskande inställningen

bland EU-länderna är enligt motionärerna dock att

reklam inte är bevisat skadligt för barn, att det är

viktigt att värna om TV-industrin och att

självsanering är det bästa sättet för att få bort de

värsta inslagen. Motionärerna anför att Sverige bör

medverka till att EU:s nya direktiv även omfattar

reklam riktad till barn.

Bakgrund

Under det svenska ordförandeskapshalvåret har barn

och ungas situation i det nya medielandskapet hört

till de prioriterade frågorna. Ett resultat av detta

var att den för Sverige viktiga profilfrågan om barn

och TV-reklam tydliggjordes på den politiska agendan

inför det kommande arbetet med revideringen av TV-

direktivet. Barn och TV-reklam var föremål för

debatt vid det informella kulturministermötet i

Falun den 20–22 maj 2001, där ett brett stöd gavs

för att barn behöver visas särskild hänsyn när det

gäller reklam. Dessförinnan hade frågan diskuterats

på expertnivå vid seminariet Barn och unga i det nya

medielandskapet i Stockholm den 12–13 februari samma

år. Expertseminariet arrangerades av det svenska

ordförandeskapet i samarbete med kommissionen. Mötet

samlade drygt 200 företrädare för branscher,

intresseorganisationer och myndigheter från hela

Europa. Även kandidatländerna var representerade

(skr. 2001/02:160 s. 231).

Som redovisats ovan har Europeiska kommissionen den

6 januari 2003 avlämnat den fjärde rapporten om

tillämpningen av TV-direktivet. I denna konstateras

att rådet den 11 november 2002 antog slutsatserna om

översynen av TV-direktivet och betonade den breda

enigheten om att det finns behov av omfattande

förberedelser innan man utarbetar några kommande

förslag gällande direktivet. Av det till rapporten

bifogade arbetsprogrammet framgår bl.a. att

kommissionen under första kvartalet 2003 kommer att

inleda ett samråd som står öppet för samtliga

berörda parter och till vilket kandidatländerna och

deras medborgare är knutna. Inom ramen för detta

samråd kommer kommissionen under första halvåret

2003 att genomföra en rad offentliga utfrågningar

och uppmana alla berörda parter att lämna in sina

skriftliga kommentarer om de olika specifika teman

som fastställs i arbetsprogrammet. Sådana teman är

bl.a. skydd för allmänintresset i fråga om TV-reklam

samt skydd av minderåriga.

Utskottets ställningstagande

Som redovisats ovan har inom EU påbörjats ett arbete

för att förbereda ett kommande förslag till

ändringar av TV-direktivet. Teman i detta arbete är

bl.a. TV-reklam samt skydd av minderåriga. Utskottet

utgår från att regeringen härvid fortsatt med kraft

verkar för att regler om reklam riktade till barn

skall införas i ett reviderat TV-direktiv. Någon

åtgärd från riksdagens sida med anledning av vad som

anförs i motion L343 (yrkande 1) är därför inte

påkallad. Motionen avstyrks i berörd del.

Koncessionsavgift för kommersiell

lokalradio

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om att

koncessionsavgifter för de ursprungliga

tillstånden för kommersiell lokalradio bör

avvecklas ned till en lägre nivå. Jämför

reservation 7.

Motionen

I motion 2002/03:K373 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)

yrkas att riksdagen begär att regeringen återkommer

till riksdagen med förslag till en avvecklingsplan

ned till en rimlig nivå för de höga

koncessionsavgifterna som gäller för de ursprungliga

tillstånden för kommersiell lokalradio (yrkande 7).

När nu ett nytt system för tilldelning av tillstånd

har trätt i kraft talar enligt motionärerna mycket

för att man avvecklar de genomgående höga

koncessionsavgifterna för de befintliga tillstånden

ned till en rimlig nivå.

Bakgrund

Lokalradiolagens bestämmelser i 15–17 §§ och 32–37

§§ om avgift fortsätter enligt

övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i

lagen (1992:72) om koncessionsavgift på

televisionens område att gälla i fråga om tillstånd

som meddelats före den 1 juli 2000 och därefter

förlängs.

I proposition 1999/2000:55 Kommersiell lokalradio

uttalade regeringen i fråga om befintliga tillstånd

att den i och för sig hade den utgångspunkten att de

nya reglerna skall gälla även dessa. Detta var dock

enligt regeringen inte möjligt fullt ut. För

befintliga tillstånd skulle därför den avgift som

fastställts vid auktionsförfarande betalas även

under kommande tillståndsperioder. För nya tillstånd

skulle en koncessionsavgift om 40 000 kr per år

betalas. Avgiften skulle justeras årligen med hänsyn

till konsumentprisindex.

Av propositionen framgick att den årliga avgiften

för att sända lokalradio varierade som ett resultat

av auktionerna mellan minimiavgiften 21 300 kr och 3

369 100 kr. Den genomsnittliga avgiften uppgick till

1,4 miljoner kronor per år. Flertalet av

programföretagen har uppvisat förluster fram till

utgången av år 1998. Lagrådet ansåg att det från

principiella utgångspunkter kunde ifrågasättas att

avgiftsbestämmelserna i lokalradiolagen skulle

fortsätta att gälla allt framgent eftersom det

medförde att mycket stora avgiftsskillnader kunde

förekomma även sedan kraven på programinnehåll m.m.

blivit enhetliga. Enligt Lagrådet borde det finnas

en sluttidpunkt även för de avgifter som de

nuvarande tillståndshavarna betalade, lämpligen vid

utgången av år 2008. Regeringen framhöll å sin sida

att de nya bestämmelserna syftade till att stimulera

mångfald och lokal förankring inom den kommersiella

lokalradion. Ökade krav skulle ställas på de nya

tillståndshavarna som fick sitt tillstånd i

konkurrens. Krav på programinnehåll som kan ställas

i form av tillståndsvillkor avseende eget material

och program med lokal anknytning skulle bara bli

tillämpliga på de nya tillstånden. Mot denna

bakgrund ansåg regeringen att den avgift som

fastställts vid auktionsförfarandet borde gälla för

de befintliga tillstånden även under kommande

avtalsperioder. Vidare anfördes att den som bedrev

verksamhet inom lokalradion alltid har möjlighet att

frånträda sitt tillstånd och ansöka på nytt enligt

det nya regelsystemet.

Vid sin behandling av propositionen anförde

konstitutionsutskottet att det med hänvisning till

den nyss angivna bakgrunden inte var berett att

förorda en annan lösning av avgiftsfrågan än den som

regeringen föreslog (bet. 1999/2000:KU15).

Under föregående riksmöte behandlade utskottet ett

motionsyrkande med ett liknande innehåll som det nu

aktuella (bet. 2001/02:KU33 s. 32–33). Utskottet

anförde att när det gäller frågan om avgifter

beträffande tillstånd som meddelats före den 1 juli

2000 vidhöll utskottet sin tidigare bedömning som

kommit till uttryck i betänkandet 1999/2000:KU15.

Utskottet var således inte berett att förorda någon

förändrad utformning av bestämmelserna rörande

avgifter för sådana tillstånd och avstyrkte

motionen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning att någon

förändring av reglerna om koncessionsavgifter för de

ursprungliga tillstånden att sända kommersiell

lokalradio inte bör ske. Motion K373 (yrkande 7)

avstyrks således.

Koncessionsavgift för TV

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till pågående utredningsarbete

avstyrker utskottet en motion om ändrade

regler gällande koncessionsavgift för TV.

Jämför reservation 8.

Motionen

I motion 2002/03:K373 av Ingvar Svensson m.fl. yrkas

att riksdagen beslutar att 4 § första stycket lagen

(1992:72) om koncessionsavgift på televisionens och

radions område skall ha den lydelse som framgår av

bilaga 1 till motionen (yrkande 8). Yrkandet innebär

att lydelsen i den nämnda paragrafen ändras på så

sätt att orden ”och i sändningar som i huvudsak

överensstämmer med dessa sändningar” utgår. Enligt

motionärerna finns det inte något som helst sakligt

skäl att ta ut koncessionsavgift på intäkter av

sändningar med digital teknik, eftersom någon

ensamrätt inte föreligger. Motionärerna anser att

det är uppenbart att lagen i denna del strider mot

generalitetsprincipen genom att lagstiftningen

endast kommer att gälla en enda TV-kanal, men inte

någon av de övriga likställda. Vidare anför

motionärerna att det kan vara fråga om olaglig

särbeskattning. Bestämmelsen kan också vara i strid

med EG-rätten, t.ex. kan uttalade skillnader i

skattebelastning som gynnar vissa företag ses som

ett statsstöd i EG-rättslig mening.

Bakgrund

Gällande bestämmelse, m.m.

Enligt 4 § lagen (1992:72) om koncessionsavgift på

televisionens och radions område gäller sedan den 1

juli 2002 att den rörliga delen av

koncessionsavgiften beräknas för ett kalenderhalvår

i sänder. Den är beroende av de intäkter som utgör

vederlag till programföretaget för att det sänder

annonser i sändningar som sker med stöd av tillstånd

enligt 2 kap. 2 § första stycket radio- och TV-lagen

(1996:844) att sända televisionsprogram med analog

sändningsteknik och i sändningar som i huvudsak

överensstämmer med dessa sändningar.

Lagen (1992:72) om koncessionsavgift på

televisionens och radions område,

koncessionsavgiftslagen, trädde i kraft den 1 mars

1992. Enligt 1 § i lagens lydelse före den 1 juli

2001 skulle koncessionsavgift betalas av ett

programföretag som har tillstånd enligt 2 kap. 2 §

första stycket radio- och TV-lagen (1996:844) att

sända TV-program i hela landet under förutsättning

att företaget har rätt att sända reklam i sådan

sändning och är ensamt om denna rätt.

Koncessionsavgiften på televisionens område består

enligt 2–4 §§ koncessionsavgiftslagen av dels en

fast del, dels en rörlig del som baseras på

reklamintäkterna. Den fasta avgiften uppgår enligt 3

§ till 4 167 000 kr per månad. Den rörliga avgiften

är enligt 4 § beroende av de intäkter som utgör

vederlag till programföretaget för att det sänder

annonser. Avgiften tas ut med olika procentsatser

beroende på annonsintäkternas storlek. Den fasta

avgiften och beloppsgränserna för den rörliga

avgiften justeras årligen med hänsyn till

utvecklingen av konsumentprisindex.

Den 11 november 1991 gavs Nordisk Television AB

(senare namnändrat till TV 4 AB) tillstånd att här i

landet sända televisionsprogram i rundradiosändning.

Enligt det avtal som ingicks i samband med att

tillståndet gavs, åtog sig bolaget att använda ett

sändarnät som skulle byggas ut till att nå ungefär

99,8 % av Sveriges befolkning. I avtalet angavs

vidare att företaget fick sända reklam mot vederlag

och program mot betalning men att detta endast fick

ske under annonstid.

Tillståndet gällde ursprungligen till utgången av

februari 1998, men ersattes den 12 december 1996 av

ett nytt tillstånd. Detta tillstånd utformades med

stöd av bestämmelserna i radio- och TV-lagen som

hade trätt i kraft den 1 december samma år. Det nya

tillståndet innebar att det tidigare avtalet med TV

4 AB upphörde att gälla och ersattes av

tillståndsvillkor. Tillståndet har förlängts och

gäller nu t.o.m. den 31 december 2005. Enligt

tillståndet har TV 4 AB rätt att ”i hela landet,

under hela dygnet samtidigt sända ett program”.

Minst 98 % av den fast bosatta befolkningen skall

kunna ta emot sändningarna via marknätet. Programmen

skall enligt sändningstillståndet även distribueras

genom satellit till den del av befolkningen som inte

utan stora kostnader kan nås av utsändningarna från

marksändare. Eftersom kabelföretagen är skyldiga att

vidaresända TV 4 AB:s analoga sändningar utan

kostnad för själva mottagningen distribueras

programmen även via kabel. Eftersom inget annat

programföretag har haft regeringens tillstånd att

under åren 1992–2000 sända rikstäckande TV-program

med reklam har TV 4 AB under denna tidsperiod varit

skyldigt att betala koncessionsavgift. Avgiften har

under dessa år beräknats på grundval av de

annonsintäkter TV 4 AB erhållit från samtliga

sändningar (marknätet, satellit och kabel).

Sändningar av marksänd digital-TV påbörjades under

år 1999 i fem områden i landet, men det var först

under år 2000 som sändningarna hade nått full

omfattning med ca 18 TV-kanaler i samtliga dessa

områden. I november 2000 beslutade riksdagen att de

digitala TV-sändningarna skulle få byggas ut i hela

landet (prop. 2000/01:1 utg.omr. 17, bet.

2000/01:KrU1, rskr. 2000/01:01). Regeringen har

därefter gett bl.a. de TV-företag som tidigare hade

rätt att sända i samtliga fem områden rätt att sända

i hela landet. Antalet hushåll som tar emot marksänd

digital-TV uppgår i dag till ca 100 000.

Riksdagen beslutade våren 2001 (bet. 2000/01:KU26,

rskr. 2000/01:277) om en ändring i 1 §

koncessionsavgiftslagen, som innebar att

skyldigheten att betala koncessionsavgift till

staten skulle omfatta programföretag som enligt 2

kap. 2 § första stycket radio- och TV-lagen har

tillstånd att sända TV-program med reklam i hela

landet med analog sändningsteknik. Detta skulle,

liksom tidigare, endast gälla om företaget är ensamt

om denna rätt här i landet. I propositionen (prop.

2000/01:132) angav regeringen att det inte fanns

skäl att för närvarande skilja på reklamintäkter som

härrör från analoga respektive digitala sändningar,

eftersom de digitala sändningarna vid denna tidpunkt

endast nådde ett begränsat antal tittare. Riksdagen

beslutade också en ändring i 4 § samma lag som

innebär att den rörliga avgiften beräknas för ett

kalenderhalvår i sänder. Vidare gav riksdagen

regeringen till känna att en grundlig översyn av

reglerna för koncessionsavgift borde göras och att

regeringen skyndsamt borde utreda möjligheten att

koncessionsavgift endast skall betalas för

sändningar av reklam med analog sändningsteknik. De

nya reglerna trädde i kraft den 1 juli 2001.

Vid beräkningen av den rörliga avgiftens storlek

enligt 4 § koncessionsavgiftslagen görs det för

närvarande ingen åtskillnad mellan reklamintäkter

som härrör från sändningar som sker med stöd av ett

tillstånd enligt 2 kap. 2 § radio- och TV-lagen där

utsändningen sker med analog teknik och andra

sändningar. Samtliga intäkter som ett programföretag

haft för att det sänt annonser ingår således i

beräkningsunderlaget. Detta gäller oavsett om

sändningen sker med stöd av sändningstillstånd i

marknätet eller inte och oavsett om den sker med

analog eller digital teknik.

Frågan om koncessionsavgiften är att betrakta som en

skatt diskuteras i propositionen 1991/92:78 om

koncessionsavgift på televisionens område m.m. I

lagrådsremissen hade uttalats att en avgift av detta

slag inte motsvaras av någon direkt motprestation

från statens sida, varför pålagan utgör en skatt i

regeringsformens mening och måste regleras i lag.

Lagrådet framhöll dock att eftersom avgiften kan ses

som ett vederlag för en, som det får förmodas

värdefull, ensamrätt att sända reklam i television

här i landet, denna bedömning måhända inte var helt

självklar. Lagrådet stannade emellertid vid samma

slutsats som dragits i remissen. Till vad som

tidigare anförts i frågan ville departementschefen

bara tillägga att det förhållandet att det vederlag

staten betingar sig så klart överstiger kostnaderna

talar för att det är fråga om en skatt. Det är ju

också så att ensamrätten är beroende av en tvingande

reglering från det allmännas sida.

Tidigare riksdagsbehandling

Under föregående riksmöte behandlade

konstitutionsutskottet propositionen 2001/02:170

Vissa frågor om koncessionsavgift på televisionens

område. I propositionen föreslogs en ändring i 4 §

koncessionsavgiftslagen med innebörd att den rörliga

delen av koncessionsavgiften skall grundas endast på

intäkter från annonser i sändningar som sker med

stöd av tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket

radio- och TV-lagen att sända televisionsprogram med

analog sändningsteknik och i sändningar som i

huvudsak överensstämmer med dessa. Utskottet

behandlade i detta sammanhang en motion med ett

liknande yrkande som den nu aktuella. I sitt

ställningstagande delade utskottet regeringens

bedömning att parallellsändning av TV 4 AB:s analoga

program i det digitala marknätet för närvarande inte

torde alstra några särskilda intäkter mot bakgrund

av att annonsörernas intresse av att sända reklam i

TV 4 AB:s analoga program är en följd av att

reklamutsändningen når hela landet. Att programmet

även sänds parallellt i det digitala marknätet

saknade enligt utskottet betydelse eftersom målet

att nå ut till alla hushåll redan är uppfyllt genom

marksändningen och parallellsändningen via satellit.

Som regeringen framhållit var det därför motiverat

att den rörliga delen av koncessionsavgiften tills

vidare beräknas även på annonsintäkter från

sändningar i det digitala marknätet som i huvudsak

överensstämmer med sändningar som sker med stöd av

tillstånd att sända med analog sändningsteknik.

Utskottet gjorde vidare samma bedömning som

regeringen när det gäller generalitetsprincipen.

Avgiftsskyldigheten för sändningar i det digitala

marknätet gällde enligt förslaget endast sådana

sändningar som i huvudsak överensstämmer med dem som

sänds analogt med ensamrätt att sända reklam i hela

landet, och dessa sändningar kan inte anses alstra

särskilda reklamintäkter. Avgiften kunde enligt

utskottet därför inte anses strida mot generalitets-

principen.

I likhet med regeringen ansåg utskottet inte

heller att förslaget innebar ett otillåtet

statsstöd, mot bakgrund av att TV 4 AB:s

konkurrenter i det digitala marknätet inte har en

särställning som liknar den som TV 4 AB har när det

gäller den analoga sändningen och

parallellsändningen och som är motivet för att

koncessionsavgift över huvud taget tas ut.

Mot denna bakgrund tillstyrkte utskottet

regeringens förslag och avstyrkte bl.a. den nämnda

motionen.

Avslutningsvis ville utskottet emellertid erinra

om vad utskottet anförde våren 2001 om att starka

skäl – mot bakgrund av en ökad andel av digitala

sändningar – talar för en åtskillnad när det gäller

reklamintäkter som härrör från analoga respektive

digitala sändningar. Utskottet ville understryka

vikten av att beredningsarbetet med anledning av den

grundliga översyn av reglerna för

koncessionsavgiften som begärdes i sammanhanget och

som regeringen nu beslutat om bedrivs skyndsamt.

Utredning

Regeringen beslutade den 14 mars 2002 att en

särskild utredare skall göra en översyn av reglerna

för koncessionsavgift på televisionens område (dir.

2002:44). Utredaren skall beskriva förändringarna

inom TV-området och analysera vilka konsekvenser

utvecklingen haft för konkurrenssituationen på TV-

reklammarknaden. Utredaren skall också analysera hur

konkurrenssituationen på TV-reklammarknaden kan

komma att påverkas av skiftet från analog till

digital sändningsteknik. Slutligen skall utredaren

överväga behovet av att ändra reglerna för

koncessionsavgift på TV-området, dels beträffande

avgiftsskyldigheten, dels beträffande avgiftens

storlek och hur avgiften skall beräknas.

I direktiven framhålls bl.a. att digitaliseringen

av marknätet kan få till effekt att flera

reklamfinansierade TV-kanaler får samma räckvidd som

TV 4. I takt med att tillgången till och

användningen av de digitala marksändningarna ökar

kan TV 4 AB:s särställning som rikstäckande reklam-

TV-kanal komma att förändras. Om utredaren kommer

fram till att avgiftsskyldighet fortsatt är

motiverad skall utredaren föreslå hur stor avgiften

skall vara och hur den skall beräknas för att fylla

avsedd konkurrensreglerande funktion.

Uppdraget skall redovisas senast den 30 april

2003.

Utskottets ställningstagande

Som redovisats ovan kommer

utredningen om en översyn av

reglerna för koncessionsavgift på

televisionens område, som

tillkallats på riksdagens begäran,

inom kort att redovisa sitt uppdrag.

Detta arbete bör enligt utskottets

mening inte föregripas. Motion K373

(yrkande 8) avstyrks därför.

Granskningsnämnden för radio och TV

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om att

verksamheten vid Granskningsnämnden för radio

och TV bör utvärderas. Jämför reservation 9.

Motionen

I motion 2002/03:K373 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)

yrkas att riksdagen begär att regeringen genomför en

allsidig och relevant utvärdering av verksamheten

hos Granskningsnämnden för radio och TV (yrkande 2).

Enligt motionärerna är det viktigt att statliga

myndigheter seriöst ägnar sig åt det som de är

tillsatta att sköta. Motionärerna anser att det

finns en risk för att granskningen över en

tidsperiod leder till avtrubbning vid de olika

bedömningarna. Därför borde det nu vara dags att

genomföra en allsidig och relevant utvärdering av

Granskningsnämndens verksamhet. Det bör enligt

motionärerna ges regeringen till känna.

Bakgrund

Gällande regler, m.m.

Enligt 9 kap. 2 § radio- och TV-lagen övervakar

Granskningsnämnden för radio och TV genom granskning

i efterhand om sända program står i överensstämmelse

med lagen och de villkor som kan gälla för

sändningarna.

Granskningsnämndens verksamhet regleras i

förordningen (1994:728) med instruktion för

Granskningsnämnden för radio och TV.

Enligt 1 § har nämnden till uppgift att utöva

tillsyn över efterlevnaden av regler för

sändningarnas innehåll i fråga om ljudradio- och TV-

sändningar till allmänheten. I granskningen ingår

kontroll av den som på grund av tillstånd enligt 2

kap. 2 § första och tredje–femte styckena radio- och

TV-lagen (1996:844) har rätt att sända ljudradio-

och TV-program, utövar denna rätt i enlighet med det

tillstånd för programverksamheten som gäller.

Nämnden skall också följa innehållet i utländska

ljudradio- och TV-sändningar som riktas till den

svenska allmänheten.

Vidare sägs i 4 § att nämnden granskar program

efter anmälan eller på eget initiativ.

Nämnden skall enligt 6 § se till att information

om beslut av större vikt eller principiell betydelse

sprids till allmänheten.

Granskningsnämnden har vidare i uppgift att bedöma

om SVT:s, SR:s, UR:s och TV 4:s

uppföljningsrapporter ger statsmakterna och

allmänheten tillräcklig information om hur

programföretagen levt upp till de krav och syften

som regeringen angett i sändningstillstånden.

Nämnden publicerar också regelbundet rapporter och

informationsmaterial.

Tidigare riksdagsbehandling

Under riksmötet 1999/2000 behandlade utskottet en

motion med liknande innehåll som den nu aktuella.

Utskottet hänvisade då till regeringens redogörelse

år 1999 för behandlingen av riksdagens skrivelser

till regeringen (skr. 1998/99:75), där det anfördes

att det inom Kulturdepartementet pågick en översyn

av myndighetsstrukturen på medieområdet. Vidare

anförde utskottet att det, enligt vad

kulturministern hade framhållit i riksdagen den 24

februari 2000 när det gällde det pornografiska

utbudet i televisionen, pågick en analys av

lagstiftning, regelverk och tillämpning inom

Regeringskansliet. Regeringen skulle återkomma så

snart analysen var klar. Utskottet ansåg att detta

arbete borde avvaktas och avstyrkte motionen.

Även under det därpå följande riksmötet behandlade

konstitutionsutskottet en liknande motion. Utskottet

vidhöll sin inställning att pågående arbete med

myndighetsstruktur och pornografifrågan borde

avvaktas och avstyrkte motionen (bet. 2000/01:KU18

s. 36).

Konstitutionsutskottet behandlade också en

liknande motion under föregående riksmöte. Utskottet

vidhöll sitt tidigare ställningstagande och

avstyrkte motionen (bet. 2001/02:KU33 s. 25).

Övrigt

I budgetpropositionen för 2002 anförde regeringen

att verksamheterna inom Granskningsnämnden för radio

och TV, Statens biografbyrå samt

Våldsskildringsrådet fyller en viktig funktion i

strävandena att motverka skadligt medieinnehåll

(prop. 2001/02:1, utg.omr. 17, s. 119). Regeringen

erinrade om att Våldsskildringsrådet sprider kunskap

och medvetenhet om dessa frågor genom sin verksamhet

samt att Granskningsnämnden och Biografbyrån har i

uppgift att övervaka efterlevnaden av de

bestämmelser som rör våldsskildringar och pornografi

i radio och TV respektive film. Enligt regeringen

var regelverken föremål för överväganden.

När det gäller politikens inriktning under 2003

avseende skadligt medieinnehåll anför regeringen i

budgetpropositionen att arbetet med att modernisera

uppdraget till Våldsskildringsrådet kommer att

breddas och intensifieras (prop. 2002/03:1, utg.omr.

17, s. 101).

Utskottets ställningstagande

Utskottet är inte berett att i enlighet med vad som

anförs i motion K373 (yrkande 2) förorda en

utvärdering av Granskningsnämndens verksamhet.

Motionen bör därför avslås i berörd del.

Sändningar i TV 4

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om utökad

textning av program i

TV 4. Någon åtgärd från riksdagens sida är

enligt utskottet inte påkallad. Med

hänvisning till tidigare bedömning avstyrker

utskottet vidare en motion om regionala

sändningar i TV 4. Jämför reservation 10.

Textade program i TV 4

Motionen

I motion 2002/03:K404 av Roger Karlsson (c) yrkas

att riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det i TV 4:s nya

sändningstillstånd från 2005 skall framgå att alla

program som sänds i TV 4 skall vara textade senast

år 2010. Motionären påpekar att gällande

sändningstillstånd endast kräver att TV 4 skall göra

stora underhållningsprogram och svensk dramatik

tillgängliga. Vidare anför motionären att FN:s

standardregler framhåller att staterna skall se till

att massmedier är tillgängliga för människor med

funktionsnedsättning. Han pekar också på att den

nationella handlingsplanen för handikappolitiken

konstaterar att de krav som ställs på public

service-bolagen skall vara vägledande även för

kommersiella TV-bolag.

Bakgrund

Sändningstillstånd

Regeringen beslutade den 20 december 2001 om

sändningstillstånd för Sveriges Television AB (SVT

för perioden den 1 januari 2002 t.o.m. den 31

december 2005. Som villkor för sändningarna anges

bl.a. att SVT:s insatser för att göra programmen

tillgängliga för funktionshindrade skall öka under

tillståndsperioden jämfört med år 2001 (14 §). Minst

50 % av sändningstiden för förstagångssändningar med

svenskt ursprung bör vara textad vid utgången av

tillståndperioden.

Samma dag beslutade regeringen också om tillstånd

för TV 4 AB att sända rikstäckande marksänd

television med analog teknik. Under 5 § i

tillståndet anges som villkor att TV 4 skall göra

stora underhållningsprogram och svensk TV-dramatik

tillgängliga för funktionshindrade i minst samma

omfattning som under 1996. Verksamheten för

funktionshindrade skall under tillståndsperioden

utökas i den mån nya tekniska förutsättningar gör

detta möjligt inom ramen för oförändrade kostnader.

Tidigare riksdagsbehandling

I proposition 1999/2000:79 Från patient till

medborgare – en nationell handlingsplan för

handikappolitiken föreslog regeringen nationella mål

och inriktning för handikappolitiken. Härvid bedömde

regeringen att statens insatser för ökad

tillgänglighet till kultursektorn för

funktionshindrade behövde förstärkas. När det gällde

TV-området ansåg regeringen att de krav som ställs

på public service-bolagen att göra programmen

tillgängliga för funktionshindrade skall vara

vägledande även för de privata TV-bolagen.

Regeringen avsåg att verka i denna riktning (a.

prop. s. 103).

I samband med socialutskottets behandling av

propositionen avlämnade kulturutskottet ett yttrande

(yttr. 1999/2000:KrU4y) När det gällde

tillgänglighet till radio och TV hänvisade

kulturutskottet till att det framgick av direktiven

för den särskilde utredaren, som då arbetade med

underlag för besluten om nya sändningstillstånd för

public service-bolagen, att en utgångspunkt i hans

arbete borde vara att radio- och TV-programmens

tillgänglighet skulle öka. Utredaren skulle

undersöka om det behövde ställas ytterligare krav på

programföretagen i detta hänseende och föreslå hur

sådana krav i så fall skulle utformas. Vidare

förutsatte utskottet att utredaren skulle lägga fram

ett sådant underlag som gjorde det möjligt för den

parlamentariska beredningsgruppen, som skulle

bearbeta utredarens förslag, att ange vilka krav som

skulle kunna ställas på SVT för att synskadade,

andra läshandikappade, hörselskadade och döva skulle

få bättre möjligheter att ta del av SVT:s

programutbud under den kommande tillståndsperioden.

Utskottet ansåg mot bakgrund av det anförda att

något tillkännagivande till regeringen om hörbara

textremsor och ökad medietillgänglighet för

funktionshindrade, som begärdes i fyra motioner,

inte var påkallat.

Socialutskottet ställde sig bakom regeringens

inriktning på området och såg positivt på att

statens insatser för ökad tillgänglighet för

funktionshindrade till kultursektorn förstärktes

(bet. 1999/2000:SoU14 s. 62). I övrigt delade

utskottet kulturutskottets bedömningar och avstyrkte

motionerna.

Under föregående riksmöte behandlade

kulturutskottet motioner som rörde Sveriges

Televisions AB:s programtextning (2001/02:KrU11 s.

21 f.). Utskottet erinrade om sitt ställningstagande

våren 2001. Då instämde utskottet i den uppfattning

som framfördes av regeringen i proposition

2000/01:94 Radio och TV i allmänhetens tjänst

2002–2005 och i då aktuella motioner som syftade

till att andelen textade program av det totala

rikssända utbudet med svenskt ursprung skulle öka

påtagligt. Utskottet utgick från att andelen textade

förstagångssända program med svenskt ursprung skulle

öka till minst hälften under den kommande

tillståndsperioden (bet. 2000/01:KrU8 s. 32). Vidare

påpekade utskottet att det ankommer på

Granskningsnämnden att tillse att programföretaget

efterlever villkoren i sändningstillståndet.

Utskottet ansåg sig också kunna utgå från att den

ännu icke tillsatta parlamentariska kommitté som

skall få i uppgift att förbereda sändningstillstånd

för tiden efter år 2005 följer upp det aktuella

sändningsvillkoret samt att kommittén tar ställning

till om ytterligare utökning av programtextningen

skall aktualiseras inför nästa tillståndsperiod.

Därmed ansåg utskottet att riksdagen inte nu borde

göra något uttalande i denna fråga. Motionerna

avstyrktes.

Övrigt

Regeringen anför i skrivelsen 2002/03:25 Uppföljning

av den Nationella handlingsplanen för

handikappolitiken när det gäller sina fortsatta

insatser på radio- och TV-området att det är

angeläget att radio- och TV är tillgängligt för alla

(s. 65). Regeringen framhåller att

teknikutvecklingen kan innebära att tillgängligheten

till TV- och radioprogram ökar i framtiden och

regeringen följer noggrant utvecklingen på området.

Vidare anför regeringen att den avser att tillsätta

en parlamentarisk kommitté som får i uppdrag att

utifrån en bred och djupgående omvärldsanalys göra

en samlad översyn av public service-uppdraget och

public service-företagens förutsättningar att

uppfylla detta uppdrag i en ny och föränderlig

mediesituation. Uppdraget har aviserats i

propositionen om en radio och TV i allmänhetens

tjänst (prop. 2000/01:94, bet. 2000/01:KrU8, rskr.

2000/01:268).

Vid en muntlig information inför utskottet har

Kulturdepartementet upplyst att kommittén om en

samlad översyn av public service-uppdraget inom kort

skall tillkallas.

Kulturminister Marita Ulvskog har i svar den 5 mars

2003 anfört följande på en skriftlig fråga

(2002/03:555) gällande vad hon avser att göra för

att det i kommande sändningstillstånd för TV 4 skall

framgå att antalet förstagångssända svenska TV-

program successivt skall öka och senast år 2010 vara

textade i samtliga fall. Hon anför att regeringen

har för avsikt att genom tilläggsdirektiv ge Radio-

och TV-lagsutredningen (Ku 2000:01) i uppdrag att

bl.a. överväga behovet av lagändringar för att

förbättra tillgängligheten till TV-program för

personer med funktionshinder. Vidare kommer

Kulturdepartementet att i god tid inleda

diskussioner med TV 4 när det gäller utformningen av

nya tillståndsvillkor. Kulturministern kommer att

verka för att frågor som rör förbättrad

tillgänglighet för olika grupper av

funktionshindrade lyfts fram i beredningsarbetet

inför en ny tillståndsperiod.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att riksdagen har ställt sig

bakom regeringens mål för handikappolitiken att när

det gäller TV-området skall de krav som ställs på

public service-bolagen att göra programmen

tillgängliga för funktionshindrade vara vägledande

även för de privata TV-bolagen. Som redovisats ovan

anges i gällande sändningstillstånd för TV 4 AB att

verksamheten för funktionshindrade skall utökas

under tillståndsperioden i den mån nya tekniska

förutsättningar gör detta möjligt inom ramen för

oförändrade kostnader. Utskottet utgår från att

regeringen inför kommande tillståndsperiod följer

upp det aktuella villkoret för sändningarna samt tar

ställning till om ytterligare krav på

programtextning bör aktualiseras. Någon åtgärd från

riksdagens sida i enlighet med vad som anförs i

motion K404 är därför inte påkallad. Motionen bör

således avslås.

Regionala sändningar i TV 4

Motionen

I motion 2002/03:K417 av Rune Berglund m.fl. (s)

yrkas att riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om avtal med TV 4

om regionala sändningar. Motionärerna anför att TV 4

under förra året beslutade att lägga ned de

regionala sändningarna i Jämtlands län. Anledningen

till detta uppgavs enligt motionärerna vara

bristande lönsamhet. En ny sändningsplats öppnades i

Gävle. I och med detta uppfyller TV 4 vad som sägs i

avtalet om att regionala sändningar skall ske från

minst 16 områden. Motionärerna anser att det som

hänt visar på behovet av att staten i avtalen om

sändningstillstånd bör reglera i vilka områden som

regionala sändningar skall ske. Vidare framhåller

motionärerna att det behövs en lokal nyhetsbevakning

som motvikt till den alltför Stockholmsfixerade

mediebevakningen som riksmedierna ägnar sig åt. För

en levande samhällsdebatt är det enligt motionärerna

viktigt, även i glesbygd, att det finns olika

aktörer på mediemarknaden. Motionärerna anser att

detta bör regleras i avtal mellan staten och dem som

beviljas sändningstillstånd.

Bakgrund

Gällande regler, m.m.

För att sända TV-program med hjälp av radiovågor på

frekvens under tre gigahertz krävs enligt 2 kap. 1

och 2 §§ radio- och TV-lagen tillstånd av

regeringen. Efter en ändring av 3 kap. 2 §, som

trädde i kraft den 1 juli 1997 (prop. 1996/97:101,

bet. 1996/97:KU19, rskr. 1996/97:208), föreskrivs i

lagen att villkor för sändningstillstånd får avse

bl.a. skyldighet att regionalt sända och producera

program.

Som villkor för TV 4 AB:s sändningstillstånd för

perioden den 1 januari 2002–den 31 december 2005

gäller bl.a. att bolaget regionalt skall sända och

producera program i minst samma antal områden och i

minst samma omfattning som under år 1996. I avtalet

med TV 4 som gällde vid den tiden fanns inga direkta

krav på regionala sändningar. TV 4 åtog sig ensidigt

att upprätta redaktioner i Malmö, Göteborg och

Norrland. Detta åtagande uppfylldes inte, utan TV 4

valde att i stället träffa avtal med ett flertal

lokala TV-stationer om att sända regionala program

på fasta tider i TV 4:s sändningar (se prop.

1996/97:101).

Tidigare riksdagsbehandling

Vid riksmötet 1997/98 behandlade utskottet en motion

om regionala aspekter i koncessionsgivningen

avseende bl.a. TV 4. Utskottet, som avstyrkte

motionen, hänvisade till att tillståndsvillkoren för

TV 4 innehåller klara krav på regional verksamhet.

Mot denna bakgrund saknades enligt utskottets mening

anledning för riksdagen att göra ett

tillkännagivande till regeringen om behovet av

regionala aspekter i koncessionsgivning (bet.

1997/98:KU16).

Under föregående riksmöte behandlade utskottet en

motion med ett liknande innehåll som den nu

aktuella. Utskottet vidhöll sin tidigare bedömning

och avstyrkte motionen (bet. 2001/02:KU33 s. 31).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller alltjämt sin tidigare bedömning

och avstyrker motion K417.

Digital radio

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avslår en motion om digital radio

med hänvisning till pågående

utredningsarbete. Jämför reservation 11.

Motionen

I motion 2002/03:K333 av Kent Olsson m.fl. (m) yrkas

att riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om digital radio

(yrkande 6 delvis). Motionärerna anför bl.a. att

regeringen inte kan göra mycket åt priset på

mottagare, men utbudet styrs av politiska regler.

Enligt motionärerna är det viktigaste vilka villkor

som ställs upp för den privata radions deltagande.

Långa tillståndsperioder och möjligheter att

förändra programutbud och ägande är av avgörande

betydelse. Motionärerna anser att långsiktighet och

förutsebarhet måste vara grundläggande i

utarbetandet av en ny ordning för digital radio.

Vidare anför motionärerna att det fortsatta arbetet

inte får låsas fast vid enbart en av möjliga

standarder och tekniker. Den i dag valda tekniken

måste förutsättningslöst prövas mot såväl nätradio

som sändningar via 3 G eller andra mobiltelefonnät.

Bakgrund

Utredning

Riksdagen beslutade år 1995 att Sveriges Radio (SR),

Utbildningsradion (UR) och privata programföretag,

efter särskilda beslut av regeringen, skulle få

påbörja försök med digitala radiosändningar (prop.

1994/95:170, bet. 1994/95:KU47, rskr. 1994/95:369).

Som motiv för beslutet anfördes bl.a. att den

digitala tekniken ger bättre ljudkvalitet,

effektivare utnyttjande av frekvensutrymme, större

tålighet mot störningar och möjlighet att sända

bilder och text i radio. I samband med

riksdagsbeslutet uttalades att verksamheten skulle

utvärderas sedan mottagare funnits på marknaden

några år och företagen och allmänheten hade fått

erfarenheter av den nya tekniken.

Regeringen beslutade den 8 november 2001 att

tillkalla en särskild utredare, som i ett första

steg skulle kartlägga och analysera situationen för

den digitala distributionen av radio i Sverige och i

utlandet (dir. 2001:88). Utredaren skulle bl.a.

behandla frågor som rör den tekniska utvecklingen,

programutbud, frekvensfördelning, ekonomiska

aspekter, andra distributionsmetoder för digital

ljudradio än DAB (Digital Audio Broadcasting).

Grundlagsfrågor skulle inte behandlas.

I ett andra steg skulle utredaren analysera den

digitala radions framtidsförutsättningar. I detta

andra skede skulle parlamentarisk medverkan komma

att krävas. Regeringen avsåg att återkomma i frågan

om analysens omfattning och inriktning samt om sådan

kompletterande medverkan.

Utredningen, som antagit namnet

Digitalradioutredningen, avlämnade i april 2002

delbetänkandet Digital radio – Kartläggning och

analys (SOU 2002:38).

Regeringen har därefter den 19 juni 2002 utfärdat

tilläggsdirektiv till utredningen som fr.o.m. denna

dag skall utföra sitt arbete som en parlamentarisk

kommitté (dir. 2002:85). Kommittén skall med

utgångspunkt i vad som framkommit i delbetänkandet

göra en samlad analys av den digitala radions

framtidsförutsättningar, ta ställning till den

digitala radions framtid samt lämna förslag till

lagändringar och andra åtgärder som följer av

kommitténs överväganden. Grundlagsändringar skall

dock inte föreslås. Uppdraget skall vara slutfört

den 30 maj 2003.

Tidigare riksdagsbehandling

Kulturutskottet behandlade under föregående riksmöte

motioner som rörde frågor om att en

digitalradiokommitté borde tillsättas samt om

åtgärder för att rädda Sveriges Radios (SR)

nuvarande digitala sändningar (bet. 2001/02:

KrU11 s. 28–30).

När det gällde den första frågan utgick utskottet

från att regeringen snarast, dvs. i god tid före

valet hösten 2002, skulle utse de parlamentariker

som skulle medverka i den andra etappen av

Digitalradioutredningens arbete. Med hänvisning till

det anförda avstyrkte utskottet motionerna.

I fråga om den andra frågan framhöll utskottet att

regeringen den 20 december 2001 beslutade om ett

kompletterande sändningstillstånd för SR med rätt

att sända ljudradio med digital teknik. Tillståndet

gäller fr.o.m. den

1 januari 2002 t.o.m. den 31 december 2005, eller

till dess att regeringen har fattat beslut om den

framtida användningen av frekvensutrymme för digital

ljudradio. Utskottet konstaterade vidare att det av

de anslagsvillkor för år 2002 som gäller för SR

framgår att programföretaget i avvaktan på

regeringens ställningstagande till resultaten av den

tillsatta Digitalradioutredningen skall minska

kostnaderna för de digitala sändningarna. Därefter

konstaterade utskottet att de digitala sändningarna

fortgick om än på en lägre ekonomisk nivå än vad som

gällde under föregående tillståndsperiod. Utskottet

framhöll att programföretaget, dvs. SR, ansvarar

självt för sändningarna under den tid som nämndes i

den aktuella motionen. Något särskilt riksdagens

uttalande om att regeringen skulle rädda SR:s

digitala sändningar till dess att

Digitalradioutredningen lämnat förslag om den

digitala radions framtid torde enligt utskottet inte

vara påkallat. Därmed avstyrkte utskottet motionen.

Utskottets ställningstagande

Som redovisats ovan skall Digitalradioutredningen

inom kort redovisa sitt uppdrag. Detta arbete bör

enligt utskottets mening inte föregripas. Motion

K333 (yrkande 6 delvis) avstyrks därför i berörd

del.

Must carry-skyldigheten

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om begränsning

av must carry-skyldigheten. Jämför

reservation 12.

Motionen

I motion 2002/03:K333 av Kent Olsson m.fl. (m) yrkas

att riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om begränsning av must

carry-principen (yrkande 11). Enligt motionärerna

finns ingen anledning att ålägga kabelägare att

kostnadsfritt distribuera kommersiella program. De

anser vidare att det kan ifrågasättas om dagens

omfattande must carry-skyldighet är förenlig med

yttrandefrihetsgrundlagen. Motionärerna anför att

kravet på allmänhetens tillgång till allsidig

information måste anses tillgodosett genom att de

licensbetalda public service-kanalerna SVT 1 och SVT

2 omfattas av must carry-skyldigheten. Must carry-

regeln bör enligt motionärerna därför begränsas till

enbart public service-kanalerna.

Bakgrund

Gällande bestämmelse

I 8 kap. 1 § radio- och TV-lagen finns regler om

skyldighet att vidarebefordra vissa sändningar i

kabelnät, s.k. must carry. Skyldigheten gäller sedan

den

1 februari 1999 TV-sändningar som sker med tillstånd

av regeringen, dock högst tre samtidigt sända TV-

program från tillståndshavare vars verksamhet

finansieras genom TV-avgiftsmedel samt högst ett

program från andra tillståndshavare. Skyldigheten

gäller endast för sändningar för vilka

sändningstillståndet har förenats med krav på

opartiskhet och saklighet samt ett villkor om ett

mångsidigt programutbud där det skall ingå nyheter.

Program som har sänts ut med endast digital teknik

behöver endast sändas vidare med samma teknik i

kabelnäten.

Tidigare riksdagsbehandling

I samband med riksdagens behandling av förslaget

till nu gällande regel om s.k. must carry-skyldighet

i radio- och TV-lagen avstyrkte

konstitutionsutskottet två motionsyrkanden som tog

sikte på att skyldigheten att vidarebefordra program

inte skulle omfatta fler program än de som

finansieras genom TV-avgift, dvs. SVT 1 och SVT 2

(bet. 1998/99:KU6). Utskottet konstaterade att det i

3 kap. 1 § andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen

stadgas att friheten enligt första stycket att sända

program genom tråd inte hindrar att det i lag

meddelas föreskrifter i fråga om skyldighet för

nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i den

utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens

intresse av tillgång till allsidig upplysning. Det

fanns enligt utskottet således ett uttryckligt

grundlagsstöd för bestämmelsen om sändningsplikt i 8

kap. 1 § radio- och TV-lagen. Grundlagsstödet

förutsätter dock att vidaresändningar behövs med

hänsyn till allmänhetens tillgång till allsidig

upplysning. Enligt utskottets mening innebar

regeringens förslag att skyldigheten att

vidarebefordra TV-sändningar i kabelnät skulle få en

rimlig omfattning när de digitala sändningarna i

marknät inleddes.

Utskottet har därefter vid riksmötena 1999/2000,

2000/01 och 2001/02 vidhållit sin tidigare bedömning

och avstyrkt motionsyrkanden om begränsningar av

must carry-skyldigheten (bet. 1999/2000:KU15,

2000/01:KU18 och 2001/02:KU33).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning att

gällande skyldighet att vidarebefordra TV-sändningar

i kabelnät har en rimlig omfattning. Motion K333

(yrkande 11) avstyrks därför.

Presstöd

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om avveckling

eller minskning av presstödet. Därutöver

avstyrker utskottet motioner som rör det

särskilda distributionsstödet för

lördagsutdelning samt om tröskeleffekt för

lågfrekventa tidningar och riksspridning.

Vidare avstyrker utskottet motionsyrkanden om

stöd till invandrartidningar och om

tvåspråkiga medier med hänvisning till att

någon åtgärd från riksdagens sida inte är

påkallad. Utskottet är inte heller berett att

nu förorda en översyn av presstödet. Jämför

reservationerna 13–16.

Motionerna

I motion 2002/03:K268 av Mats Einarsson m.fl. (v)

yrkas att riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som i motionen anförs om behovet av

en allsidig utredning av presstödet, antingen i

särskild ordning eller inom ramen för en bredare

massmedieutredning. Enligt motionärerna har

presstödet varit oförmöget att påverka situationen

för de delar av landet som saknar lokala medier, de

kommuner som ligger i medieskugga. Motionärerna

anser att andra problem med presstödet är följande.

Presstödet är inriktat på stöd till andratidningar

definierade i upplagetermer, trots att

annonsintäkter i regel är viktigaste inkomstkällan.

Vidare bör det prövas om presstödet kan vara

kvalitativt inriktat i stället för kvantitativt.

Kravet på att tidningar som uppbär presstöd skall

vara heltäckande kan också behöva omprövas, eftersom

många typer av material många gånger nås enklare och

snabbare via text-TV eller Internet.

Presstödsreglerna bör därutöver anpassas för att

motverka utarmning av tidningar som särskilt vänder

sig till invandrargrupper. Vidare bör presstödets

anpassning till den tekniska utvecklingen utredas.

Motionärerna påpekar också att en lösning för

andratidningar ibland har varit att den ledande

tidningen har köpt konkurrenten och samordnat det

redaktionella materialet, men fortsatt utgivningen

med en särskild redaktion för den mindre tidningen.

Enligt motionärerna bör det övervägas om presstödet

skall stödja sådana lösningar för att rädda

tidningar som annars inte skulle överleva.

Motionärerna anser att dessa och andra problem som

hänger samman med dagens presstödsregler bör utredas

i en parlamentarisk utredning med uppgift att lägga

fram förslag som anpassar den statliga

mediepolitiken till dagens och morgondagens

verklighet i syfte att garantera den fria pressen,

mångfalden och den journalistiska kvaliteten som ett

av demokratins fundament.

I motion 2002/03:K289 av Kurt Kvarnström m.fl. (s)

yrkas att riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om lördagsutdelning

av tidningar. Enligt motionärerna har flera

tidningar aviserat att lördagsutdelningen har blivit

alldeles för dyr och att man överväger att upphöra

med den. Detta gäller speciellt tidningar på

landsorten. Denna utveckling bör enligt motionärerna

ses över.

I motion 2002/03:K333 av Kent Olsson m.fl. (m) yrkas att

riksdagen beslutar att avveckla presstödet i

enlighet med vad i motionen anförs (yrkande 7).

Enligt motionärerna har tidningarna anpassat sig

efter presstödet och blivit permanent beroende av

det. Följden har blivit att ekonomiska problem inte

har åtgärdats. Motionärerna anser att presstödet

också innebär att konkurrensvillkoren gentemot icke-

presstödstidningar snedvrids.

I motion 2002/03:K373 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)

yrkas att riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag enligt vad i motionen anförs om regler

beträffande tröskeleffekt för lågfrekventa tidningar

och riksspridning (yrkande 3). Enligt motionärerna

bör sådana tidningar vars upplaga tillfälligt

understiger 7 000, men inte 6 500 exemplar, få

bibehållet presstöd under två år.

I motion 2002/03:K399 av Leif Björnlod och Mona

Jönsson (mp) yrkas att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening att vissa justeringar

behöver göras i presstödet i enlighet med vad som

anförs i motionen (yrkande 4). Motionärerna

framhåller att dagens urbanisering och

massmediekoncentration bl.a. innebär att en femtedel

av landets befolkning, de som bor i stor-Stockholm,

inte har egna lokala tidningar att tillgå. Vidare

påpekar motionärerna att många unga människor i dag

läser tidningar via Internet. Enligt motionärerna är

det inte rimligt att dessa utgåvor saknar presstöd.

Motionärerna anser också att en viss del av de

invandrartidskrifter, där man skriver på sitt eget

modersmål, bör skrivas på svenska. Då möjliggörs

läsning av innehållet för alla och inte endast den

egna kulturkretsen.

I motion 2002/03:K406 av Per Unckel m.fl. (m) yrkas

att riksdagen beslutar att presstödet avvecklas helt

fr.o.m. budgetåret 2004 i enlighet med vad som

anförs i motionen (yrkande 2). Motionärerna åberopar

samma skäl härför som i ovan redovisade motion K333.

I motion 2002/03:K412 av Carin Lundberg m.fl. (s)

yrkas att riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om kostnader för

distribution av dagstidningar. Enligt motionären bör

det i Presstödsnämndens uppdrag att utvärdera

distributionsstödet för dagstidningar ingå att också

noggrant följa kostnadsutvecklingen. Motionärerna

anser det dessutom vara nödvändigt att föreslå

åtgärder för att garantera utdelning av dagliga

tidningar i glesbygden.

I motion 2002/03:K423 av Marie Granlund (s) yrkas

att riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att se över

presstödsreglerna. Motionären framhåller att

tidningsmarknaden håller på att radikalt förändras

och att det börjar uppstå en monopolsituation. Det

är därför av stor vikt att presstödsreglerna ses

över för att också framöver garantera en mångfald.

Enligt motionären behöver presstödet också bli mer

flexibelt, t.ex. borde veckoslutstidningar kunna

omfattas. I dag finns också andra tidningar som

behöver stöd. Motionären nämner som exempel att ett

fåtal av invandrar- och minoritetstidningarna uppbär

presstöd.

I motion 2002/03:Sf289 av Peter Eriksson m.fl. (mp)

yrkas att riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om presstöd och

s.k. invandrartidningar (yrkande 26). Enligt

motionärerna bör regeringen, utifrån ett

demokratiperspektiv, i hanteringen av presstöd

säkerställa att s.k. invandrartidningar inte drabbas

av ett neddraget presstöd.

Vidare yrkas i motionen att riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om tvåspråkiga medier (yrkande 27). Enligt

motionärerna är tvåspråkiga medier en grundsten för

ett mångkulturellt samhälle. Regeringen bör därför

se över hur detta bäst kan finansieras,

administreras och distribueras.

I motion 2002/03:Kr372 av Lennart Kollmats m.fl.

(fp) yrkas att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om minskat

presstöd (yrkande 2). Motionärerna anser att de

särskilda skäl som fanns för att införa presstödet

inte längre är aktuella. Ett minskat anslag till

presstöd bör därför införas.

Bakgrund

Gällande regler, m.m.

Presstöd utgår enligt bestämmelserna i

presstödsförordningen (1990:524). Förordningen

innehåller bestämmelser om statens direkta stöd till

företag som ger ut dagstidningar samt bestämmelser

om stöd i vissa fall till företag som ger ut andra

tidningar.

Enligt 3 § förordningen lämnas presstöd i form av

driftsstöd och distributionsstöd.

Vidare ges särskilt distributionsstöd ut enligt

förordningen (2001:898) om sådant stöd. Enligt 1 §

förordningen kan särskilt distributionsstöd lämnas

under åren 2002, 2003 och 2004 till företag som ger

ut dagstidningar.

Stöd kan lämnas för utdelning av dagstidningar på

lördagar i gles- och landsbygdsområden (2 §).

I budgetpropositionen för 2003 framhöll regeringen

att tidningsföretagens kostnader för utdelning av

dagstidningar på lördagar i framför allt glesbygds-

och landsbygdsområden har ökat kraftigt under senare

år (prop. 2002/03:1, utg.omr. 17, s. 102). Därför

infördes den 1 januari 2002 det särskilda

distributionsstödet för sådan utdelning. Regeringen

anförde att Presstödsnämnden har fått i uppdrag att

utvärdera stödet under 2003 respektive 2004.

Enligt förordningen (2002:739) om tillfälligt

utvecklingsstöd kan sådant stöd under 2002–2004

beviljas företag som ger ut dagstidningar (1 §).

Stöd kan enligt 3 § lämnas för investeringar i

teknisk utrustning och programvaror samt för

investeringar i utbildning som har ett direkt

samband med detta. Investeringarna skall vara ett

led i en långsiktig strategi som bidrar till

tidningens fortlevnad.

Uppdrag till Presstödsnämnden

Regeringen beslutade den 14 juni 2001 att uppdra åt

Presstödsnämnden att kartlägga och analysera

situationen för medier som riktar sig till främst

invandrare och nationella minoriteter i Sverige

(Ku2001/1542/Me). Arbetet skulle ske i nära

samverkan med Radio- och TV-verket och Statens

kulturråd. Enligt uppdraget skulle kartläggningen i

första hand inriktas på dagstidningar, tidskrifter,

radio och TV, men även publicering på Internet borde

ingå. Kartläggningen borde främst belysa området ur

ett produktionsperspektiv, ett användarperspektiv

och ett ekonomiskt perspektiv.

Presstödsnämnden har i september 2002 avlämnat

rapporten Minoriteternas medier. Som sammanfattande

slutsats anförs bl.a. att minoriteternas medier har

viktiga funktioner i det svenska samhället. De har

enligt rapporten behov av utökat stöd, inte enbart

ekonomiskt utan även i form av samordning utveckling

och utbildning. Bland annat är det viktigt att

medierna i större utsträckning lär sig

marknadsföring och annonsförsäljning. Vidare anförs

att minoriteternas medier är på stark frammarsch i

de flesta industriländer inom och utanför EU.

Utredningen finner det angeläget att Sverige

ansluter sig till de samarbetsformer som redan

bildats samt tar egna initiativ till praktiskt

samarbete på området, framför allt inom Norden och

EU.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet behandlade senast under föregående

riksmöte motioner med yrkanden om en avveckling

eller en minskning av presstödet (bet. 2001/02:KU1

s. 24 f.). Härvid hänvisade utskottet till sin

behandling av motionerna vid riksmötet dessförinnan.

Utskottet hade då konstaterat att det skett stora

förändringar i medielandskapet sedan presstödet

infördes (bet. 2000/01:KU1 s. 18). Enligt utskottets

uppfattning fanns det vidare, och skulle under

överskådlig tid alltjämt finnas, ett stort behov av

statligt stöd till dagspressen för att värna

mångfalden och främja en allsidig nyhetsförmedling

och opinionsbildning. Utskottet, som vid dåvarande

riksmöte inte fann skäl att göra någon annan

bedömning, avstyrkte motionerna i berörda delar.

Under föregående riksmöte avstyrkte utskottet

vidare, liksom vid flera tidigare tillfällen, ett

motionsyrkande som tog upp frågan om regler

beträffande tröskeleffekt för lågfrekventa tidningar

och riksspridning (bet. 2001/02:KU1 s. 22).

Utskottet anförde att det är olämpligt att man genom

att införa alltför många undantagsregler rubbar de

generella principer som ligger till grund för

reglerna om ekonomiskt stöd till dagspressen.

I fråga om motionsyrkanden som rörde frågor om

invandrar- och minoritetstidningar konstaterade

utskottet att regeringen hade gett Presstödsnämnden

i uppdrag att kartlägga och analysera situationen

för medier som riktar sig till främst invandrare och

nationella minoriteter i Sverige. Detta arbete borde

enligt utskottet inte föregripas och därmed

avstyrktes motionerna.

Övrigt

Som redovisats ovan har Kulturdepartementet vid en

muntlig information inför utskottet upplyst om att

behovet av en massmedie- eller en presstödsutredning

övervägs inom departementet.

Utskottets ställningstagande

När det gäller frågan om en avveckling eller en

minskning av presstödet vidhåller utskottet sin

tidigare bedömning att det finns ett stort behov av

statligt stöd till dagspressen för att värna

mångfalden och främja en allsidig nyhetsförmedling

och opinionsbildning. Enligt utskottets mening bör

motionerna K333 (yrkande 7), K406 (yrkande 2) och

Kr372 (yrkande 2) därför avslås.

Som redovisats ovan kan ett särskilt

distributionsstöd lämnas för utdelning av

dagstidningar på lördagar i gles- och

landsbygdsområden under åren 2002, 2003 och 2004.

Vad som anförs i motion K289 synes därmed vara

tillgodosett. Motionen bör således avslås. Någon

åtgärd med anledning av vad som anförs i motion K412

rörande Presstödsnämndens uppdrag att utvärdera det

särskilda distributionsstödet synes enligt

utskottets mening inte vara påkallad. Även denna

motion avstyrks därför.

I fråga om regler beträffande tröskeleffekt för

lågfrekventa tidningar och riksspridning anser

utskottet alltjämt att det är olämpligt att man

genom att införa alltför många undantagsregler

rubbar de generella principer som ligger till grund

för reglerna om ekonomiskt stöd till dagspressen.

Motion K373 (yrkande 3) avstyrks därför.

I motion Sf289 tas upp frågor som rör presstöd

till invandrartidningar och utveckling av

tvåspråkiga medier (yrkandena 26 och 27). Som

redovisats ovan har Presstödsnämnden i september

2002 redovisat sitt uppdrag från regeringen att

kartlägga och analysera situationen för medier som

riktar sig till främst invandrare och nationella

minoriteter i Sverige. Utskottet utgår från att

berörda frågor nu följs upp inom Regeringskansliet.

Någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av

vad som anförs i den nämnda motionen är enligt

utskottets mening inte påkallad. Motionen avstyrks

därför i berörda delar.

Utskottet vill framhålla att det är åtta år sedan

den senaste översynen av presstödet presenterades.

Under tiden därefter har medielandskapet genomgått

stora förändringar. Bilden av att storstädernas

förorter befinner sig i medieskugga blir vidare allt

tydligare. Detta innebär att det i dessa områden i

allt större utsträckning saknas egna medier och

lokal nyhetsbevakning. En annan oroande tendens är

enligt utskottets mening att

distributionskostnaderna kraftigt har ökat under

senare år, vilket framför allt drabbar landsbygds-

och glesbygdsområdena. Utskottet vill understryka

att detta är oroande tecken när det gäller

möjligheterna att genom presstödet värna om

mångfalden och främja en allsidig nyhetsförmedling

och opinionsbildning. Utskottet förutsätter att vad

som nu anförts utgör sådana omständigheter som

beaktas i de överväganden som för närvarande görs

inom Kulturdepartementet rörande behovet av en

presstödsutredning. Utskottet vill dock inte

föregripa dessa överväganden och är därför inte

berett att för närvarande förorda en mer

övergripande översyn av presstödet. Motionerna K268,

K399 (yrkande 4) och K423 avstyrks därför.

Presstödsnämnden och

Taltidningsnämnden

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om avveckling

av Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden.

Jämför reservation 17.

Motionen

I motion 2002/03:K406 av Per Unckel m.fl. (m) yrkas

att riksdagen beslutar att Presstödsnämnden och

Taltidningsnämnden avvecklas fr.o.m. budgetåret 2004

och att bevakningsuppgifter avseende ännu

återstående lån m.m. övertas av Kammarkollegiet i

enlighet med vad som anförs i motionen (yrkande 3).

Bakgrund

Presstödsnämndens huvudsakliga uppgift är att

fördela det statliga stödet till dagspressen.

Taltidningsnämndens huvudsakliga uppgift är att

fördela det statliga stödet till radio- och

kassettidningar.

Utskottet behandlade senast under föregående

riksmöte ett motionsyrkande om att avveckla

Presstödsnämnden (bet. 2001/02:KU1). Utskottet

konstaterade att förslaget var en följd av att

motionärerna ansåg att presstödet skulle avvecklas.

Eftersom utskottet inte delade motionärernas

uppfattning saknades enligt utskottet skäl att

avveckla Presstödsnämnden. Motionen avstyrktes

därför i denna del.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar inte uppfattningen i motion K406

(yrkande 3) att Presstödsnämnden och

Taltidningsnämnden bör avvecklas. Motionen avstyrks

därför i berörd del.

Stöd till radio- och kassettidningar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner som rör stödet

till radio- och kassettidningar.

Motionerna

I motion 2002/03:K303 av Marietta de Pourbaix-Lundin

(m) yrkas att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om behovet av

ett gemensamt system för produktion, distribution

och konsumtion av dagstidningar på talkassett.

Motionären anför att det är viktigt att statliga

satsningar på områden som rör läshandikappades

tillgång till digital information, talböcker,

taltidningar, radioprogram, myndighetsinformation

m.m., för att bli ekonomiskt försvarbara, sker i

samverkan när det gäller både produktionsteknik och

uppspelningsteknik hos användarna. Enligt motionären

skall varje myndighet inte utveckla egna system.

I motion 2002/03:K356 av Birgitta Sellén (c) yrkas

att riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att bidraget till

Radiotidningen räknas upp när regeringen lägger fram

nästa budgetförslag. Motionären framhåller att

förutsättningarna när dagstidningarna började ge ut

Radiotidningen 1989 var att de skulle få full

kostnadstäckning för verksamheten som går ut på att

ge läshandikappade samma demokratiska rättigheter

som andra. Schablonersättningen är enligt motionären

beräknad på 1999 års kostnader och har inte räknats

upp under de senaste tre åren, trots löneökningar

och övriga ökade kostnader. Regeringen bör se över

dessa kostnader och göra en uppräkning av bidraget

till Radiotidningen.

I motion 2002/03:K413 av Göran Norlander och Agneta

Lundberg (s) framförs ett liknande yrkande som tar

sikte på en översyn av det schablonsystem för

radiotidningar som finns i dag.

Bakgrund

Bidrag för utgivning av radio- och kassettidningar

lämnas enligt förordningen (1988:582) om statligt

stöd till radio- och kassettidningar.

Enligt 9 § bestämmer Taltidningsnämnden storleken

på stödet för utgivning av en radio- eller

kassettidning. Stödet får även omfatta kostnader för

marknadsföring och abonnentutbildning.

Stödet för radio- och kassettidningar skall, med

undantag av radiosända talsyntestidningar för

synskadade, bestämmas med användning av schabloner

som beaktar skillnader mellan olika tidningar.

Nämnden kan ge undantag från schablonen om en

radiotidning på grund av geografiska förhållanden i

utgivningsområdet är tvungen att använda mer än en

sändare eller om det finns synnerliga skäl.

Vidare sägs att stödet för utgivning av radiosända

talsyntestidningar för synskadade skall ge full

kostnadstäckning för det utgivande

tidningsföretaget.

Stödet till en radio- eller kassettidning får dock

lämnas med högst 25 000 kr per abonnemang för en

dagstidning som utkommer med tre till sju nummer per

vecka och med högst 100 kr per exemplar för en

dagstidning som utkommer med ett eller två nummer

per vecka.

I budgetpropositionen för 2003 anförde regeringen

att den, med hänsyn till de snabba tekniska

förändringarna på taltidningsområdet, kontinuerligt

följer frågan om hur taltidningar kan distribueras

och tas emot i framtiden (prop. 2002/03:1, utg.omr.

17 s. 101). Taltidningsnämnden hade vid tre

tillfällen rapporterat om teknikutvecklingen på

området. Regeringen anförde att en remissbehandling

av dessa rapporter nyligen hade avslutats. Ärendet

bereds enligt regeringen fortsatt inom

Regeringskansliet.

Vidare påpekade regeringen att Taltidningsnämnden

har fått i uppdrag att följa upp den nya

ersättningsmodellen för taltidningsutgivning som

innebär att ersättningen för taltidningar baseras på

en schablonmodell i stället för, som tidigare, en

nettokostnadsprincip (a. prop. s. 103). Övergången

till den nya ersättningsmodellen sker successivt och

kommer enligt regeringen att vara fullt genomförd

efter utgången av 2002. Regeringen anförde att

Taltidningsnämnden vid två rapporteringstillfällen

kunnat konstatera att det för närvarande inte

föreligger någon risk för nedläggning av

taltidningar till följd av den nya

ersättningsmodellen. Inget har enligt regeringen

heller framkommit som tyder på att tidningarnas

kvalitet har försämrats. Taltidningsnämnden kommer

att fortsatt följa utvecklingen och vid behov

föreslå åtgärder.

Utskottets ställningstagande

Som redovisats ovan följer regeringen såväl frågan

om teknikutvecklingen på taltidningsområdet som

utvecklingen med anledning av den tillämpade

ersättningsmodellen för taltidningar. Mot denna

bakgrund är utskottet inte berett att med anledning

av vad som anförs i motionerna K303, K356 och K413

nu förorda någon ändring av reglerna om stöd till

radio- och kassettidningar eller att någon annan

åtgärd bör vidtas. Motionerna avstyrks således.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Grundläggande principer och former för

programföretags verksamhet (punkt 1)

av Gunnar Hökmark (m), Helena Bargholtz (fp),

Henrik S Järrel (m), Tobias Krantz (fp) och

Bertil Kjellberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller

riksdagen delvis motionen 2002/03:K333 yrkandena 3

och 4 samt bifaller motion 2002/03:K379 yrkande 9.

Ställningstagande

Vi vill framhålla att yttrandefriheten och rätten

till fri åsiktsbildning utgör omistliga hörnstenar i

ett demokratiskt samhälle. I Europakonventionen

kommer detta till uttryck genom artikel 10, vilken

stadgar att rätten att t.ex. sända radio eller TV är

en civil rättighet, och genom artikel 6 enligt

vilken en sådan rättighet inte får begränsas utan

rättslig prövning. Enligt vår uppfattning framstår

mot denna bakgrund den svenska regleringen, som

bl.a. innebär att staten har monopol på

sändningsrätter för radio och TV utan möjlighet för

den enskilde till rättslig prövning, som oförenlig

med konventionen. Vi anser att det är angeläget att

i detta avseende stärka den enskildes

rättighetsskydd så att det bättre stämmer överens

med konventionen.

Enligt vår uppfattning skall det råda frihet att

ge ut och distribuera medieprodukter och att pröva

deras ekonomiska bärkraft. Det skall vara

mediekonsumenterna som, inom ramen för de tekniska

begränsningarna som gäller för olika medier, genom

sina val avgör vilka medier som skall ha framgång.

Vi anser att det är diskutabelt från konstitutionell

synpunkt med en skyldighet för programföretag att i

sin redaktionella verksamhet hålla sig till en i

förväg lämnad programförklaring. En sådan ordning

kan innebära en obehörig styrning av vad som yttras

i radio eller TV. Politikens roll på medieområdet

har således förändrats, eftersom det inte längre

handlar om vad som är tekniskt möjligt att

åstadkomma utan vad mediekonsumenten vill ha. Den

tekniska utvecklingen har också förändrat mediernas

kommersiella villkor.

Vi vill också framhålla att nödvändigheten av en

statlig reglering av frekvensfördelning minskar

genom att den tekniska utvecklingen möjliggör ett

effektivare utnyttjande av frekvensbanden. Därför

anser vi att framtida koncessioner inom radio och TV

skall fördelas genom ett auktionsförfarande

motsvarande det som ursprungligen tillämpades för

den privata lokalradion. Staten bör inte lägga sig i

hur frekvensbanden utnyttjas utöver de hänsyn som

behöver tas när det gäller användningsområden för

närliggande frekvensområden.

Vad vi nu har anfört bör med delvis bifall till

motionerna K333 (yrkandena 3 och 4) och med bifall

till K379 (yrkande 9) ges regeringen till känna.

2. Rikstäckande kommersiell radio (punkt 2)

av Gunnar Hökmark (m), Helena Bargholtz (fp),

Ingvar Svensson (kd), Henrik S Järrel (m), Tobias

Krantz (fp) och Bertil Kjellberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 2. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:K333 yrkande 5 och

2002/03:K373 yrkande 5.

Ställningstagande

Vi anser att det är viktigt att vidga

yttrandefriheten genom att öppna för såväl nya

regionala radiokanaler som fria nationella kanaler.

Enligt vår uppfattning saknas både tekniska och

demokratiska skäl för att begränsa den fria radions

utveckling. Förbudet mot kommersiella rikstäckande

kanaler motverkar möjligheten till mångfald,

samtidigt som de befintliga statliga rikstäckande

radiokanalerna inte utsätts för någon heltäckande

konkurrens. Vi vill också framhålla att det i många

andra länder finns rikstäckande radiokanaler som är

kommersiellt finansierade. Det är enligt vår mening

angeläget att det nu skapas förutsättningar för en

fri nationell radio. Vad som nu har anförts bör med

bifall till motion K333 (yrkande 5) och K373

(yrkande 5) ges regeringen till känna.

3. Massmedieutredning (punkt 3)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 3. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:K399 yrkande 1.

Ställningstagande

Enligt min uppfattning tenderar utbudet på

mediemarknaden att alltmer handla om teknik och

ekonomi i stället för innehåll. En demokrati som

bristfälligt granskar det mediala utbudet,

kvaliteten och budbärarens avsikter underminerar

själva folkstyret. I likhet med vad som anförs i

motion K399 (yrkande 1) vill jag framhålla att det i

dag saknas en arena där den breda debatten kan föras

om det journalistiska utrymmet i kommersiella medier

och i public service. Inom hela det tillgängliga

medieutbudet, även i public service-kanalerna, kan

en oroande trend skönjas med en sorts fast food-

mentalitet i nyhetsutbudet. Vidare bör framhållas

att nya medier inte behöver innebära att den totala

mångfalden ökar så att fler får möjlighet att ta del

av samhällsdebatten eller i den lokala

samhällsutvecklingen. Mot denna bakgrund delar jag

motionärernas uppfattning att en bred

massmedieutredning behöver tillsättas nu. Vad som nu

anförts bör med bifall till den nämnda motionen i

berörd del ges regeringen till känna.

4. EG:s TV-direktiv (punkt 6)

av Gunnar Hökmark (m), Helena Bargholtz (fp),

Henrik S Järrel (m), Tobias Krantz (fp) och

Bertil Kjellberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 4. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:K333 yrkande 10.

Ställningstagande

Vi vill framhålla att EU skall arbeta för en

utvidgning av den inre marknaden och för att få bort

offentliga monopol. Det är därför oacceptabelt att

EU ställer krav på en viss sammansättning av TV-

bolagens program, t.ex. att dessa skall utgöras av

en viss andel europeiska program. TV-bolag bör

enligt vår uppfattning fritt få förfoga över

programinnehållet i enlighet med respektive lands

yttrandefrihetsrättsliga bestämmelser. Mot denna

bakgrund bör regeringen verka för att TV-direktivet

avskaffas. Vad som nu anförts bör med bifall till

motion K333 (yrkande 10) ges regeringen till känna.

5. Reklamtid i radio och TV (punkt 7)

av Gunnar Hökmark (m), Helena Bargholtz (fp),

Henrik S Järrel (m), Tobias Krantz (fp) och

Bertil Kjellberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 5. Därmed bifaller

riksdagen delvis motion 2002/03:K333 yrkande 9.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning visar den senaste

fördelningen av sändningstillstånd för marksänd

digital TV, vilken inneburit att programföretag i

andra länder har fått tillstånd att sända, att de

svenska reklamreglerna är absurda. Programföretagen

lyder under respektive lands reklamregler. Det

innebär att såväl andra länders lagar som svensk lag

kommer att tillämpas inom samma sändningsform i

Sverige. Vi anser att en översyn av de svenska

reklamreglerna därför är nödvändig. Utvecklingen på

medieområdet visar vidare enligt vår mening att hela

lagstiftningen är föråldrad. Det bör framhållas att

den kanal som väljer att sända för mycket reklam

kommer att förlora sina tittare. Programföretagen

kommer därför att själva anpassa sig till vad som är

en rimlig kombination av reklam, avgifter och

motsvarande. Vi anser därför att regleringen av

reklamtid i radio och TV bör avvecklas. Vad som nu

anförts bör med delvis bifall till motion K333

(yrkande 9) ges regeringen till känna.

6. Reklamtid i kommersiella lokalradion

(punkt 8)

av Ingvar Svensson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 6. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:K373 yrkande 6.

Ställningstagande

Jag delar uppfattningen i motion K373 att en

kommersiell lokalradio inte kan utöka sin reklam

under sändningarna i alltför hög grad utan att

samtidigt förlora lyssnare. Det finns således en

självreglerande nivå för hur mycket reklam som kan

sändas. I enlighet vad som anförs i motionen bör

därför reglerna på området lättas upp. Vi anser att

en generell regel om 15 % av sändningstiden

kombinerad med en möjlighet att sända upp till 12

minuter reklam per timme under sex timmar per dygn

bör kunna tolereras. Vad som nu har anförts bör med

bifall till den nämnda motionen (yrkande 6) ges

regeringen till känna.

7. Koncessionsavgift för kommersiell lokalradio

(punkt 10)

av Gunnar Hökmark (m), Helena Bargholtz (fp),

Ingvar Svensson (kd), Henrik S Järrel (m), Tobias

Krantz (fp) och Bertil Kjellberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 7. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:K373 yrkande 7.

Ställningstagande

Ett nytt system för tilldelning av tillstånd att

sända kommersiell lokalradio har nu trätt i kraft.

Enligt vår uppfattning är det därför rimligt att man

nu avvecklar de genomgående höga

koncessionsavgifterna för de befintliga tillstånden

ned till en rimlig nivå. Regeringen bör därför, i

enlighet med vad som anförs i motion K373 (yrkande

7), återkomma till riksdagen med förslag till en

avvecklingsplan ned till en rimlig nivå för de

ursprungliga tillstånden för den kommersiella

lokalradion. Vad som nu anförts bör med bifall till

den nämnda motionen i berörd del ges regeringen till

känna.

8. Koncessionsavgift för TV (punkt 11)

av Gunnar Hökmark (m), Helena Bargholtz (fp),

Ingvar Svensson (kd), Henrik S Järrel (m), Tobias

Krantz (fp) och Bertil Kjellberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar reservanternas i bilaga 2 intagna

förslag till lag om ändring i 4 § lagen (1992:72) om

koncessionsavgift på televisionens och radions

område. Därmed bifaller riksdagen motion

2002/03:K373 yrkande 8.

Ställningstagande

Vi anser att det saknas skäl att ta ut

koncessionsavgift på intäkter av sändningar med

digital teknik, eftersom någon ensamrätt inte

föreligger. Det är enligt vår uppfattning uppenbart

att lagen (1992:72) om koncessionsavgift på

televisionens och radions område i denna del strider

mot generalitetsprincipen. Lagstiftningen kommer

endast att gälla en TV-kanal och således inte någon

av de övriga likställda kanalerna. Vi vill också

framhålla att det kan vara fråga om olaglig

särbeskattning. Det föreligger även en risk för att

den aktuella bestämmelsen – 4 § i nämnda lag –

strider mot EG-rätten. I EG-rättslig mening kan

uttalade skillnader i skattebelastning som gynnar

vissa företag ses som statstöd. Vi anser mot denna

bakgrund att riksdagen, med bifall till motion K373

(yrkande 8), bör besluta att den nämnda bestämmelsen

får den lydelse som framgår av bilaga 2 till

betänkandet.

9. Granskningsnämnden för radio och TV

(punkt 12)

av Gunnar Hökmark (m), Helena Bargholtz (fp),

Ingvar Svensson (kd), Henrik S Järrel (m), Tobias

Krantz (fp) och Bertil Kjellberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 9. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:K373 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi vill framhålla att Granskningsnämnden för radio

och TV har en viktig uppgift att fylla i sitt arbete

med att hävda den enskildes integritet och

värdighet. Nämnden borde vara ett värn mot

mediesamhällets avigsidor. Det har ibland riktats

kritik mot nämnden med hänvisning till att den

rutinmässigt och utan närmare analys tycks avfärda

en del anmälningar och kränkningar. I likhet med vad

som anförs i motion K373 (yrkande 2) vill vi

framhålla att det är viktigt att statliga

myndigheter seriöst ägnar sig åt det som de är

tillsatta att sköta. Det finns en risk för att

granskningen över en tidsperiod leder till

avtrubbning vid de olika bedömningarna. Enligt vår

mening är det därför dags att nu genomföra en

allsidig och relevant utvärdering av

Granskningsnämndens verksamhet. Detta torde kunna

göras inom ramen för den aviserade samlade översynen

av public service-uppdraget. Vad som nu anförts bör

med bifall till den nämnda motionen i berörd del ges

regeringen till känna.

10. Textade program i TV4 (punkt 13)

av Kerstin Lundgren (c) och Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 10. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:K404.

Ställningstagande

Vi vill framhålla att textning av TV-program är

nödvändigt om hörselskadade skall ha möjlighet att

fullständigt ta del av TV-sändningar.

Sändningstillståndet för TV 4 innehåller i dag

endast krav på att stora underhållsprogram och

svensk dramatik skall göras tillgängliga för

funktionshindrade. I likhet med vad som anförs i

motion K404 vill vi påpeka att det i den nationella

handlingsplanen för handikappolitiken slogs fast att

de krav som ställs på public service-bolagen i detta

avseende skall vara vägledande även för kommersiella

TV-bolag. Mot denna bakgrund delar vi motionärens

uppfattning att det i

TV 4:s kommande sändningstillstånd skall framgå att

alla program skall vara textade senast år 2010. Vad

som nu anförts bör med bifall till motionen ges

regeringen till känna.

11. Digital radio (punkt 15)

av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m) och

Bertil Kjellberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 11. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:K333 yrkande 6 i denna del.

Ställningstagande

Vi delar uppfattningen i motion K333 (yrkande 6

delvis) att det viktigaste för den digitala radions

framtid är vilka villkor som ställs upp för de

digitala radiobolagens deltagande. Långa

tillståndsperioder och möjligheter att förändra

programutbud är härvid av avgörande betydelse. Vi

anser att det grundläggande vid utarbetandet av en

ny ordning för digital radio är långsiktighet och

förutsebarhet. Det bör framhållas att det fortsatta

arbetet inte får låsas fast vid enbart en av möjliga

standarder och tekniker. Den teknik som har valts i

dag måste enligt vår mening förutsättningslöst

prövas mot såväl nätradio som sändningar via 3 G

eller andra mobiltelefonnät. Vad som nu anförts bör

med bifall till den nämnda motionen i berörd del ges

regeringen till känna.

12. Must carry-skyldigheten (punkt 16)

av Gunnar Hökmark (m), Helena Bargholtz (fp),

Henrik S Järrel (m), Tobias Krantz (fp) och

Bertil Kjellberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 12. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:K333 yrkande 11.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning saknas det anledning att

ålägga kabelägare att kostnadsfritt distribuera

kommersiella program. Vi anser också, i likhet med

vad som anförs i motion K333 (yrkande 11), att det

kan ifrågasättas om dagens omfattande must carry-

skyldighet är förenlig med

yttrandefrihetsgrundlagen. Kravet på allmänhetens

tillgång till allsidig information måste enligt vår

mening anses tillgodosett genom att de licensbetalda

public service-kanalerna omfattas av must carry-

skyldighet. Denna skyldighet bör därför begränsas

till enbart dessa kanaler. Vad som nu har sagts bör

med bifall till den nämnda motionen i berörd del ges

regeringen till känna.

13. Minskning eller avveckling av presstödet

(punkt 17)

av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m) och

Bertil Kjellberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 13. Därmed bifaller

riksdagen delvis motionerna 2002/03:K333 yrkande 7

och 2002/03:K406 yrkande 2 och avslår motion

2002/03:Kr372 yrkande 2.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning har regeringen en överdriven

tilltro till presstödets positiva effekter på

mångfalden, det fria ordet och opinionsbildningen.

Vi vill framhålla att presstödet har inneburit att

tidningarna anpassat sig efter detta stöd och blivit

permanent beroende av det. Som påpekas i motionerna

K333 (yrkande 7) och K406 (yrkande 2) har följden

blivit att tidningars ekonomiska problem inte har

åtgärdats. Enligt vår uppfattning innebär presstödet

också att konkurrensvillkoren gentemot de tidningar

som inte uppbär presstöd snedvrids. Vi anser därför

att riksdagen, med delvis bifall till de nämnda

motionerna i berörda delar, bör ge regeringen till

känna vad som nu har anförts. Därmed bör riksdagen

avslå motion Kr372 yrkande 2.

14. Minskning eller avveckling av presstödet

(punkt 17)

av Helena Bargholtz (fp) och Tobias Krantz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 14. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Kr372 yrkande 2 och avslår

motionerna 2002/03:K333 yrkande 7 och 2002/03:K406

yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att de särskilda skäl som en gång fanns för

att införa presstödet inte längre har någon

aktualitet. Mot denna bakgrund delar vi

uppfattningen i motion Kr372 (yrkande 2) att

presstödet bör minskas. Med bifall till den nämnda

motionen i berörd del bör vad som nu anförts ges

regeringen till känna. Därmed bör motionerna

2002/03:K333 yrkande 7 och 2002/03:K406 yrkande 2

avslås.

15. Tröskeleffekt för lågfrekventa tidningar

och riksspridning (punkt 19)

av Ingvar Svensson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 19

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 15. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:K373 yrkande 3.

Ställningstagande

Jag vill framhålla att om upplagan för en

lågfrekvent tidning med riksspridning sjunker under

7 000 exemplar upphör driftsstödet för den nivån.

Enligt min uppfattning bör tidning, i enlighet med

vad som anförs i motion K373 (yrkande 3), vars

upplaga hamnar under 7 000 men inte 6 500 exemplar

ges ett oreducerat driftsstöd under en period av

högst två år. Först därefter skall stödet avvecklas

enligt övriga presstödsregler. Ett nytt sådant

oreducerat driftsstöd bör kunna beviljas först när

upplagan har överstigit 7 000 exemplar under minst

tre år. Jag anser att nuvarande tröskeleffekter inte

är rimliga. Regeringen bör därför vidta förändringar

i presstödsförordningen (1990:524) i enlighet med

mitt förslag. Vad som nu anförts bör med bifall till

den nämnda motionen i berörd del ges regeringen till

känna.

16. Stöd till invandrartidningar och

tvåspråkiga medier (punkt 20)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 20

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 16. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf289 yrkandena 26 och 27.

Ställningstagande

Som redovisats ovan har Presstödsnämnden under

hösten 2002 redovisat sitt uppdrag från regeringen

att kartlägga och analysera situationen för medier

som riktar sig till främst invandrare och nationella

minoriteter i Sverige. Enligt min uppfattning är det

viktigt att regeringens fortsatta arbete med denna

fråga har som utgångspunkt att, i enlighet med vad

som anförs i motion 2002/03:Sf289 yrkande 26,

invandrartidningar inte skall drabbas av ett

neddraget presstöd. I likhet med vad som vidare

anförs i den nämnda motionen (yrkande 27) vill jag

därutöver framhålla att tvåspråkiga medier är en

demokratisk rättighet och en grundsten i ett

mångkulturellt samhälle. Man bör se på denna fråga

som en långsiktig investering för vårt land,

eftersom många barn växer upp med två språk och

därför kommer att efterfråga nyheter m.m. med olika

perspektiv. Som påpekas i den nämnda motionen lockar

tvåspråkiga medier, framför allt tidningar, fler

läsare bland såväl svenskspråkiga som

invandrarspråkiga och blir då mer intressanta för

annonsörer. Regeringen bör därför se över hur

tvåspråkiga medier bäst kan finansieras,

administreras och distribueras. Vad som nu anförts

bör med bifall till motionen i berörda delar ges

regeringen till känna.

17. Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden

(punkt 22)

av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m) och

Bertil Kjellberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 17. Därmed bifaller

riksdagen delvis motion 2002/03:K406 yrkande 3.

Ställningstagande

Vi har i en annan reservation framfört vår

uppfattning att presstödet bör avvecklas. Som en

följd av detta anser vi att även Presstödsnämndens

och Taltidningsnämndens verksamhet bör avvecklas

fr.o.m. budgetåret 2004. Bevakningsuppgifter

avseende ännu återstående lån m.m. kan övertas av

Kammarkollegiet. Vi anser att detta med delvis

bifall till motion K406 (yrkande 3) bör ges

regeringen till känna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden 2002

2002/03:K268 av Mats Einarsson m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om behovet av en allsidig

utredning av presstödet, antingen i särskild ordning

eller inom ramen för en bredare massmedieutredning.

2002/03:K289 av Kurt Kvarnström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om lördagsutdelning av

tidningar.

2002/03:K303 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av ett gemensamt

system för produktion, distribution och konsumtion

av dagstidningar på tal.

2002/03:K333 av Kent Olsson m.fl. (m):

3. Riksdagen beslutar att nya avtal med programbolag

inte får innehålla vare sig program- eller

reklamvillkor i enlighet med vad som anförs i

motionen.

4. Riksdagen beslutar att framtida koncessioner inom

radio och TV skall fördelas via auktion i enlighet

med vad som anförs i motionen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om möjlighet till

etablering av kommersiell nationell radio.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om digital radio och

TV (i denna del).

7. Riksdagen beslutar att avveckla presstödet i

enlighet med vad i motionen anförs.

9. Riksdagen beslutar om avveckling av regleringen

av tiden för reklam i radio- och TV-sändningar i

enlighet med vad i motionen anförs.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

verka för en avveckling av EU:s TV-direktiv.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om begränsning av

must carry-principen.

2002/03:K356 av Birgitta Sellén (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att bidraget till

Radiotidningen räknas upp när regeringen lägger fram

nästa budgetförslag.

2002/03:K373 av Ingvar Svensson m.fl. (kd):

2. Riksdagen begär att regeringen genomför en

allsidig och relevant utvärdering av verksamheten

hos Granskningsnämnden för radio och TV.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag enligt vad i motionen anförs om regler

beträffande tröskeleffekt för lågfrekventa

tidningar och riksspridning.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utredning om

nationell fri radio på kommersiell grund.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förändrade regler

för reklamtid i den kommersiella radion.

7. Riksdagen begär att regeringen återkommer till

riksdagen med förslag till en avvecklingsplan ned

till en rimlig nivå för de höga

koncessionsavgifterna som gäller för de

ursprungliga tillstånden för kommersiell

lokalradio.

8. Riksdagen beslutar att 4 § första stycket lagen

(1992:72) om koncessionsavgift på televisionens

och radions område skall ha den lydelse som

framgår av bilaga 1 till motionen.

2002/03:K379 av Bo Lundgren m.fl. (m):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om sändningsrätter

för radio och TV.

2002/03:K399 av Leif Björnlod och Mona Jönsson (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om behovet av att

tillsätta en bred massmedieutredning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen vad som i

motionen anförs om stöd för Öppna Kanalen.

3. Riksdagen beslutar att uppdra åt

riksdagsstyrelsen att arbeta för att samtliga

debatter i plenum borde sändas i public service-

kanaler.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen att vissa

justeringar behöver göras i presstödet i enlighet

med vad som anförs i motionen.

2002/03:K404 av Roger Karlsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att det i TV 4:s nya

sändningstillstånd från 2005 skall framgå att alla

program som sänds i TV 4 skall vara textade senast

år 2010.

2002/03:K406 av Per Unckel m.fl. (m):

2. Riksdagen beslutar att presstödet avvecklas helt

fr.o.m. budgetåret 2004 i enlighet med vad som

anförs i motionen.

3. Riksdagen beslutar att Presstödsnämnden och

Taltidningsnämnden avvecklas fr.o.m. budgetåret

2004 och att bevakningsuppgifter avseende ännu

återstående lån m.m. övertas av Kammarkollegiet i

enlighet med vad som anförs i motionen.

2002/03:K412 av Carin Lundberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om kostnader för distribution

av dagstidningar.

2002/03:K413 av Göran Norlander och Agneta Lundberg

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om radiotidningar.

2002/03:K417 av Rune Berglund m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om avtal med TV 4 om regionala

sändningar.

2002/03:K423 av Marie Granlund (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att se över

presstödsreglerna.

2002/03:L343 av Monica Green m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige aktivt

bör medverka till att EU:s direktiv om TV och

regler för reklam även omfattar regler för reklam

riktad till barn.

2002/03:Sf289 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om presstöd och

invandrartidningar.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tvåspråkiga

medier.

2002/03:Kr334 av Dan Kihlström m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

skall återkomma med förslag om hur lokal-TV kan

stärkas och utvecklas.

2002/03:Kr372 av Lennart Kollmats m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om minskat presstöd.

Bilaga 2

Reservanternas lagförslag

Av reservanterna i reservation 7

föreslagen lydelse av 4 § lagen

(1992:72) om koncessionsavgift på

televisionens och radions område

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

-----------------------------------------------------

4 §

-----------------------------------------------------

Den rörliga delen av Den rörliga delen av

koncessionsavgiften koncessionsavgiften

beräknas för ett beräknas för ett

kalenderhalvår i sänder. kalenderhalvår i sänder.

Den är beroende av de Den är beroende av de

intäkter som utgör intäkter som utgör

vederlag till vederlag till

programföretaget för att programföretaget för att

det sänder annonser i det sänder annonser i

sändningar som sker med sändningar som sker med

stöd av tillstånd enligt stöd av tillstånd enligt

2 kap. 2 § första stycket 2 kap. 2 § första stycket

radio- och TV-lagen radio- och TV-lagen

(1996:844) att sända (1996:844) att sända

televisionsprogram med televisionsprogram med

analog sändningsteknik analog sändningsteknik.

och i sändningar som i Avgiften tas ut med

huvudsak överensstämmer

med dessa sändningar.

Avgiften tas ut med

-----------------------------------------------------

– 20 procent av intäkterna till den del de

överstiger 375 miljoner men inte 500 miljoner

kronor,

– 40 procent av intäkterna till den del de

överstiger 500 miljoner men inte 1 000 miljoner

kronor,

– 50 procent av intäkterna till den del de

överstiger 1 000 miljoner kronor.

I intäkter som utgör vederlag för att

programföretaget sänder annonser inräknas intäkter

som tillförts någon annan, om det framgår av

omständigheterna att de utgör sådant vederlag till

programföretaget.

Intäkterna skall bestämmas enligt bokföringsmässiga

grunder.

De i första stycket angivna beloppsgränserna skall

justeras på ett sätt som motsvarar det sätt som

anges i 3 § andra stycket i fråga om den fasta delen

av koncessionsavgiften.

-----------------------------------------------------

____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.