Bet. 2002/03:KU27

Konstitutionsutskottets betänkande

2002/03:KU27

Offentlighet, integritetsfrågor, m.m.

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas 27 motionsyrkanden från

den allmänna motionstiden om data- och

integritetsfrågor och om offentlighet och sekretess.

Samtliga motioner avstyrks med hänvisning till bl.a.

att pågående utredningar bör avvaktas och att

utskottet i nuläget inte funnit tillräckliga skäl

att förespråka föreslagna förändringar.

I betänkandet finns 14 reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Införande av en generell

integritetslag

Riksdagen avslår motion 2002/03:K241 yrkande

25.

Reservation 1 (c)

2. Förstärkning av integritetsskyddet

och utredning om teknikoberoende

integritetslagstiftning

Riksdagen avslår motion 2002/03:K254 yrkandena

6 och 7.

Reservation 2 (m, fp)

3. Utredning rörande tekniska

applikationer och den personliga

integriteten

Riksdagen avslår motion 2002/03:K354.

4. Utredning om ett starkare skydd för

den personliga integriteten

Riksdagen avslår motion 2002/03:K350.

5. Upphävande av 7 kap. 16 §

sekretesslagen

Riksdagen avslår motion 2002/03:K241 yrkande

30.

Reservation 3 (c)

6. Databas om barns tillväxt m.m.

Riksdagen avslår motion 2002/03:K352 yrkandena

1 och 2.

7. Upphävande av PuL och BBS-lagen

Riksdagen avslår motion 2002/03:K241 yrkandena

26 och 27.

Reservation 4 (c)

8. Utsträckning av

dataskyddsdirektivet

Riksdagen avslår motion 2002/03:K241 yrkande

29.

Reservation 5 (c)

9. Översyn av registerlagstiftningen

m.m.

Riksdagen avslår motion 2002/03:K254 yrkandena

2 och 4.

Reservation 6 (m)

10. Avveckling av SPAR

Riksdagen avslår motion 2002/03:K254 yrkande 5.

Reservation 7 (m)

11. Förbud mot användning av

personnummer vid hyra av film

Riksdagen avslår motion 2002/03:K298.

12. Offentlighetsprincipen

Riksdagen avslår motion 2002/03:K254 yrkande 1.

Reservation 8 (m, fp)

13. Försvårad ändring av

sekretessbestämmelser

Riksdagen avslår motion 2002/03:K241 yrkande

31.

Reservation 9 (c)

14. Värna offentlighetsprincipen i EU-

ärenden

Riksdagen avslår motion 2002/03:K241 yrkande

33.

15. Offentlighetsprincipens värnande

Riksdagen avslår motion 2002/03:K383 yrkande

12.

16. Rakt skaderekvisit i

brottsförebyggande och brottsbeivrande

verksamhet

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju282 yrkande

2.

Reservation 10 (v, mp)

17. Sekretesslagstiftning kring

passfotografier

Riksdagen avslår motion 2002/03:K292.

18. Förtroendefull information i

skolan

Riksdagen avslår motion 2002/03:K389.

Reservation 11 (m)

19. Sekretesslagstiftning i förskolan

Riksdagen avslår motion 2002/03:K405.

20. Anmälningar om våld mot kvinnor

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju234 yrkande

9.

21. Straffrelaterad sekretesstid i

vissa fall

Riksdagen avslår motion 2002/03:K227.

Reservation 12 (m)

22. Justitiekanslerns roll

Riksdagen avslår motion 2002/03:K241 yrkande

34.

Reservation 13 (c)

23. Potentiella handlingar

Riksdagen avslår motion 2002/03:K254 yrkande 3.

Reservation 14 (m)

Stockholm den 25 mars 2003

På konstitutionsutskottets vägnar

Gunnar Hökmark

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Gunnar

Hökmark (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala

Nordlund (s), Pär Axel Sahlberg (s), Kenth Högström

(s), Ingvar Svensson (kd), Mats Einarsson (v), Mats

Berglind (s), Henrik S Järrel (m), Tobias Krantz

(fp), Kerstin Lundgren (c), Helene Petersson (s),

Billy Gustafsson (s), Gustav Fridolin (mp), Inger

Jarl Beck (s), Liselott Hagberg (fp) och Bertil

Kjellberg (m).

2002/03

KU27

Utskottets överväganden

Data- och integritetsfrågor

Gällande regler m.m.

Dataskyddsdirektivet

Den 24 oktober 1995 antogs Europaparlamentets och

rådets direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda

personer med avseende på behandlingen av

personuppgifter och om det fria flödet av sådana

uppgifter (dataskyddsdirektivet). I Sverige har

direktivet genomförts genom personuppgiftslagen

(1998:204) - PuL - som trädde i kraft den 24 oktober

1998.

EG-direktivets syfte är att skapa en gemensam, hög

nivå på integritetsskyddet för att därigenom

möjliggöra ett fritt flöde av personuppgifter mellan

medlemsstaterna. Medlemsstaterna får inom den ram

som ges i EG-direktivet närmare precisera villkoren

för när personuppgifter får behandlas. Dessa

preciseringar får dock inte hindra det fria flödet

av personuppgifter inom Europeiska unionen.

Bestämmelserna i direktivet reglerar själva

hanteringen av personuppgifter. Direktivet bygger

således på en vittomfattande hanteringsmodell. Vid

direktivets genomförande anförde regeringen att en

lagstiftning som reglerar i princip all hantering av

personuppgifter måste införas på grund av

direktivet. I sitt förslag till personuppgiftslag

valde regeringen därför att i huvudsak låta lagen

följa direktivets text och struktur. Enligt

regeringen fanns det dock starka skäl för att verka

för att det blir möjligt att gå ifrån en

lagstiftning efter en vittomfattande

hanteringsmodell. Regeringen avsåg att på lämpligt

sätt utnyttja Sveriges inflytande i EU för att

påverka i en sådan riktning (prop. 1997/98:44 s. 35

f.).

Personuppgifter

Med personuppgifter avses enligt 3 § PuL all slags

information som direkt eller indirekt kan hänföras

till en fysisk person som är i livet. Som exempel på

personuppgifter kan nämnas namn på personer,

personnummer, kundnummer osv. Även bild- och

ljuduppgifter om fysiska personer omfattas (se punkt

14 i ingressen till EG-direktivet). Enligt

uttalanden i förarbetena till PuL krävs det bara att

en fysisk person kan identifieras med hjälp av

informationen, inte att den

personuppgiftsansvarige själv skall förfoga över

samtliga uppgifter som gör identifieringen möjlig

(SOU 1997:39 s. 338). Enligt punkt 26 i ingressen

till dataskyddsdirektivet skall man för att avgöra

om en person är identifierbar beakta alla hjälpmedel

som i syfte att identifiera vederbörande rimligen

kan komma att användas antingen av den

personuppgiftsansvarige eller av någon annan person.

Så snart personuppgifter på något sätt hanteras är

det fråga om en behandling som faller under PuL:s

tillämpningsområde, om behandlingen är helt eller

delvis automatiserad eller avser ett manuellt

register. Detta följer av 3 och 5 §§ PuL. Begreppet

behandling är således inte särskiljande i den

meningen att det kan användas för att skilja ut

vissa hanteringsformer som inte omfattas av lagen.

Alla former av hantering omfattas. När det gäller

automatiserad behandling krävs det inte att de

hanterade personuppgifterna finns i något som kan

karakteriseras som ett register eller att de annars

är ordnade på visst sätt. Även behandling av enstaka

personuppgifter, t.ex. namn, i löpande text omfattas

således.

I 9 § PuL slås vissa grundläggande krav på

behandling av personuppgifter fast. Den

personuppgiftsansvarige skall se till bl.a. att

personuppgifter behandlas på ett korrekt sätt och i

enlighet med god sed, att personuppgifter bara får

samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och

berättigade ändamål och att de inte får behandlas

för något ändamål som är oförenligt med det ändamål

för vilket uppgifterna samlades in. I PuL anges

vidare under vilka förutsättningar behandling av

personuppgifter är tillåten. I 10 § PuL anges att

personuppgifter bara får behandlas om den

registrerade har lämnat sitt samtycke till

behandlingen, eller om behandlingen är nödvändig för

olika i lagen uppställda ändamål, t.ex. ett

berättigat intresse hos den personuppgiftsansvarige,

om detta intresse väger tyngre än den registrerades

intresse av skydd mot kränkning av den personliga

integriteten. Behandling av personuppgifter även

utan den registrerades samtycke kan således vara

tillåten efter en intresseavvägning (10 f § PuL).

Inom ramarna för denna intresseavvägning är det

tillåtet för medlemsstaterna att närmare precisera

villkoren för när personuppgifter får behandlas.

Detta följer av artikel 5 i dataskyddsdirektivet.

Bestämmelserna i PuL skall inte

tillämpas i den utsträckning det

skulle inskränka en myndighets

skyldighet enligt 2 kap.

tryckfrihetsförordningen, rörande

allmänna handlingars offentlighet,

att lämna ut personuppgifter (8 §

första stycket PuL).

Integritetslagstiftning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkanden rörande

införande av en generell integritetslag (c),

förstärkning av skyddet för den personliga

integriteten (m), tillsättande av en

utredning rörande en generell teknikoberoende

integritetslagstiftning (m) och tillsättande

av en utredning rörande

gränsdragningsproblematiken mellan teknik och

integritet (c) med hänvisning till att den

aviserade parlamentariskt sammansatta

kommittén med uppdrag att bl.a. kartlägga,

analysera och utvärdera sådan lagstiftning

som berör den enskildes integritet bör

avvaktas.

Jämför reservationerna 1 (c) och 2 (m, fp).

Motionerna

I motion 2002/03:K241 av Maud Olofsson m.fl. (c)

föreslås ett tillkännagivande om införande av en

generell integritetslag (yrkande 25). Motionärerna

anför att det behövs ett starkt skydd för

integriteten. Detta skydd bör omfatta hela den

privata sfären, inkluderande såväl personuppgifter

som t.ex. rätten till genetisk integritet. Det måste

beaktas att den personliga sfären är olika stor för

olika människor. Offentliga personer måste således

acceptera att granskas och kritiseras i betydligt

större utsträckning än enskilda personer utan

motsvarande ställning. Integritetslagstiftningen

måste därför ge utrymme för tillämpning av en slags

proportionalitetsprincip. Lagstiftningen måste utgå

från att förbjuda missbruk av personuppgifter och

otillbörliga intrång i den personliga integriteten,

inte som i dag från att reglera vad som är tillåtet.

Regeringen bör snarast tillsätta en utredning

syftande till att utforma en sådan lagstiftning.

I motion 2002/03:K254 av Per Unckel m.fl. (m)

föreslås förstärkning av skyddet för den personliga

integriteten och tillsättande av en utredning

rörande en generell teknikoberoende

integritetslagstiftning. Motionärerna anför bl.a.

att den tekniska utvecklingen hela tiden ökar

möjligheterna att blicka in i medborgarnas privatliv

vilket innebär ett växande hot mot den enskildes

integritet. Motionärerna menar att det föreligger

ett stort behov av en omfattande analys av grunderna

för integritetsskyddets framtida utformning i syfte

att ta fram en allmän, teknikoberoende

integritetslagstiftning. En central frågeställning i

detta sammanhang är hur skyddet för den personliga

integriteten skall utformas utan att begränsa

medborgarnas yttrandefrihet och insyn i

myndigheternas verksamhet och samtidigt ge

betryggande vägledning för det framtida bruket av

personuppgifter. En annan frågeställning rör den

personliga integriteten och det faktum att den inte

alltid kan lämnas orubbad, men att intrång, antingen

det sker frivilligt eller av tvång, bör utgöra

undantaget och att skyddet för integriteten därmed

alltid skall vara huvudregel. Ytterligare en

frågeställning som måste beaktas är hur och av vem

dylika avvägningar skall göras. Även de processuella

och skadeståndsrättsliga frågorna i

tryckfrihetsförordningen och

yttrandefrihetsgrundlagen bör ses över med syftet

att stärka ställningen för den person som kränkts.

Det sagda utesluter enligt motionärerna inte att en

sådan lagstiftning kan behöva kompletteras med en

förstärkning av det nuvarande grundlagsskyddet och

säkerhetsmässiga och praktiska åtgärder som på vissa

områden kanske till och med kan ersätta

lagstiftningen. Motionärerna anser att regeringen

bör lägga fram förslag om förstärkning av skyddet

för den personliga integriteten och att regeringen

snarast tillsätter en utredning rörande en generell

teknikoberoende integritetslagstiftning (yrkandena 6

och 7).

I motion 2002/03:K354 av Lena Ek m.fl. (c)

föreslås en offentlig utredning för att klargöra

gränsdragningen mellan nya tekniska applikationer

och skyddet av den personliga integriteten.

Motionärerna anför att den tekniska utvecklingen går

oerhört fort och att användningen av tekniska

hjälpmedel ökar dramatiskt, liksom tillgängligheten

till information. Som exempel på var

informationssystem byggs ut och tekniska

applikationer och register kopplas ihop kan nämnas

företag, kreditinstitut, myndigheter, arbetsgivare

och polisen. Planeringen för att använda teknisk

utrustning i övervakande och informativt syfte har

av olika skäl intensifierats på senare tid. Många av

åtgärderna och applikationerna kränker grovt rätten

till integritet och hemfrid. Det är mot denna

bakgrund viktigt att genom en offentlig utredning

klargöra gränslinjen för när nya tekniska

applikationer och informationshjälpmedel närmar sig

den gräns som måste dras för att garantera

individens integritet.

Bakgrund

Arbete i Regeringskansliet

Under hösten 2000 presenterade Justitiedepartementet

ett utkast med förslag till ändring i EG-direktivet.

Den föreslagna ändringen syftar till en förenklad

reglering av skyddet för personuppgifter och är

inriktad på att förhindra missbruk av sådana

uppgifter. Samtidigt bjöd departementet in

representanter för riksdagspartierna att ingå i en

samrådsgrupp om EG-direktivet. För att få in

synpunkter på eventuella tillämpningsproblem som EG-

direktivet orsakat utarbetade Justitiedepartementet

vidare en enkät för en offentlig utvärdering av EG-

direktivet och utkastet till missbruksmodell.

Enkäten remitterades i februari 2001 till

myndigheter, organisationer och företag och kunde

också besvaras av var och en via Internet.

Enkätsvaren har sammanställts i promemorian EG-

direktivet om personuppgifter - En offentlig

utvärdering, Ds 2001:27. Av sammanställningen

framgår bl.a. att Justitiedepartementets utkast till

missbruksmodell fick ett överväldigande positivt

gensvar. Den offentliga utvärderingen visade också

att det finns en betydande osäkerhet om hur

bestämmelserna skall tillämpas. Regeringen gav

därför Datainspektionen i uppdrag att under år 2002

publicera konkret vägledning på väsentliga punkter.

Datainspektionen har under 2003 publicerat skrifter

om intresseavvägning enligt PuL, samtycke enligt PuL

och om hur länge man får spara personuppgifter.

Regeringen avvaktar den rapport om genomförande av

EG:s dataskyddsdirektiv, eventuellt försedd med

lämpliga ändringsförslag, som kommissionen skall

lämna enligt artikel 33 i direktivet. Rapporten har

blivit försenad och kommer enligt uppgift från

Justitiedepartementet sannolikt att lämnas under

våren 2003. Vid tillfälle då rapporten aviserades

komma under hösten 2002 uppgav regeringen att dess

föresats var att använda tiden fram till dess rap-

porten lades fram för att främja att ett förslag

till revidering läggs fram och för att öka

förståelsen för de förändringar som enligt svensk

uppfattning är önskvärda.

Sverige tog vid ett ministerrådsmöte i november

2001 med EG-kommissionen upp frågan om rapporten och

eventuella ändringar i EG-direktivet. Sverige

framförde därvid sin syn på behovet av att ändra EG-

direktivet till en mera missbruksinriktad

regleringsmodell. Sverige har också tagit upp

behovet av ändringar mot en mer missbruksinriktad

modell inom ramen för Europarådets arbete.

Regeringen beslutade den 21 februari 2002 (dir.

2002:31) att tillkalla en särskild utredare med

uppgift att se över personuppgiftslagen i syfte att

åstadkomma ett regelverk som mera tar sikte på

missbruk av personuppgifter. Enligt direktiven skall

utredaren närmare analysera förutsättningarna - inom

ramen för dataskyddsdirektivet - för en reglering

som tar sikte på missbruk av personuppgifter snarare

än varje slags hantering av sådana uppgifter. Syftet

är i första hand att underlätta vardaglig hantering

av personuppgifter och opinionsbildning samt

kommunikation samtidigt som enskilda ges ett

effektivt skydd mot missbruk av uppgifterna och

andra obefogade intrång i den personliga

integriteten. Regleringen skall liksom hittills vara

teknikoberoende. I den utsträckning det med hänsyn

till EG-direktivet är möjligt med lättnader i

hanteringsreglerna skall utredaren föreslå de

bestämmelser som är nödvändiga för att förhindra

missbruk av personuppgifter och andra obefogade

intrång i den personliga integriteten. I frågor som

har anknytning till sekretess skall utredaren även

samråda med Offentlighets- och sekretesskommittén

(dir. 1998:32). Utredaren skall vidare samråda med

den kommitté som får i uppdrag att göra en bred

kartläggning avseende skyddet för den personliga

integriteten i det moderna samhället. Utredaren

skall också hålla sig underrättad om

Datainspektionens arbete med att utforma konkret

vägledning för tillämpningen av vissa bestämmelser i

personuppgiftslagen. Utredningen beräknas avsluta

sitt arbete den 31 mars 2003.

Offentlighets- och sekretesskommittén (Ju 1999:06)

skall bl.a. göra en allmän översyn av

sekretesslagen. I denna översyn ingår att undersöka

i vilken utsträckning lagen kan förbättras, t.ex.

genom att onödiga bestämmelser upphävs och att lagen

görs mer överskådlig, med bibehållen balans mellan

intresset av offentlighet och insyn å ena sidan och

integritetsskyddsintressen och andra

sekretesskyddsintressen å andra sidan (dir.

1998:32). Kommittén beräknas avsluta sitt arbete den

31 december 2003.

I skriftligt svar på fråga 2002/03:333 från Inger

René (m) om integritetsskyddets framtida utformning

uppgav justitieminister Thomas Bodström den

2 januari 2003 bl.a. följande. Han avser att verka

för att den av regeringen sedan länge planerade

parlamentariskt sammansatta kommittén med uppdrag

att bl.a. kartlägga, analysera och utvärdera sådan

lagstiftning som berör den enskildes integritet

tillsätts så snart det är möjligt och att utkast

till kommittédirektiv har utarbetats inom

Justitiedepartementet.

Tidigare behandling

Våren 2000 behandlade justitieutskottet i betänkande

1999/2000:JuU8 frågan om en begäran om en utredning

rörande förhållandet mellan integritet och

effektivitet i brottsbekämpningen. Utskottet

hänvisade till att det i betänkande 1999/2000:JuU5

framhållit att det då liksom tidigare var av

uppfattningen att det var viktigt att

integritetsfrågorna uppmärksammades i

lagstiftningsarbetet. Det var därför positivt att

regeringen övervägde en samlad analys av

tvångsmedelslagstiftningen från integritetssynpunkt.

Justitieutskottet, som flera gånger tagit upp frågan

om integritetslagstiftning hade hållit en utfrågning

med en företrädare för Justitiedepartementet, som

anfört bl.a. att det naturligtvis alltid är

nödvändigt att riksdagen i varje lagstiftningsärende

gör en självständig avvägning mellan hänsynen

till den personliga integriteten å ena sidan och

det motstående intresse, t.ex. yttrandefrihet eller

brottsbekämpning, som aktualiseras i ärendet å den

andra. Regeringen ansåg att tiden nu var mogen att

ta ett samlat grepp om integritetsfrågorna i

lagstiftningen och avsåg därför att tillsätta en

parlamentarisk utredning med uppgift att kartlägga,

analysera och utvärdera sådan lagstiftning som berör

den enskildes integritet. Utredningen skulle sträcka

sig över ett vidare område än enbart det

straffprocessuella. Direktiven till utredningen

förväntades bli färdigställda under senvåren 2000.

Utredningens arbete beräknades bli omfattande och

komma att ta flera år i anspråk.

Justitieutskottet hälsade med tillfredsställelse

att regeringen skulle komma att tillsätta en

utredning rörande dessa frågor. Samtidigt som

utskottet var medvetet om utredningsuppdragets

svårighetsgrad ville utskottet framhålla vikten av

att utredningen tillsattes och att dess arbete

bedrevs utan onödig tidsutdräkt.

Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande

2001/02:KU15 tre motionsyrkanden (m, c resp. mp)

rörande utredning i syfte att förstärka den

personliga integriteten. Utskottet avstyrkte

motionerna med hänvisning till att den av regeringen

aviserade utredningen, med uppgift att kartlägga,

analysera och utvärdera sådan lagstiftning som berör

den enskildes integritet, borde avvaktas.

Konstitutionsutskottet avstyrkte i betänkande

2001/02:KU22 ett motionsyrkande (m) om analys av

grunderna för integritetsskyddets framtida

utformning i syfte att ta fram en allmän,

teknikoberoende integritetslagstiftning med

hänvisning till att regeringen avsåg att inom kort

tillsätta en parlamentarisk utredning med uppgift

att kartlägga, analysera och utvärdera sådan

lagstiftning som berör den enskildes integritet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att den parlamentariskt sammansatta

kommittén med uppdrag att bl.a. kartlägga, analysera

och utvärdera sådan lagstiftning som berör den

enskildes integritet, vilken aviserats snart skall

tillsättas, bör avvaktas. Motionerna 2002/03:K241

(c) yrkande 25, 2002/03:K254 (m) yrkandena 6 och 7

och 2002/03:K354 (c) avstyrks därför.

Försäljning av personuppgifter

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motion (m) vari föreslås

att formerna för ett starkare skydd för den

personliga integriteten bör utredas, detta

med hänvisning till att den aviserade

parlamentariskt sammansatta kommittén med

uppdrag att bl.a. kartlägga, analysera och

utvärdera sådan lagstiftning som berör den

enskildes integritet bör avvaktas.

Motionen

I motion 2002/03:K350 av Inger René och Catharina

Elmsäter-Svärd (m) föreslås riksdagen tillkännage

för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om behovet av insatser för att stärka den

personliga integriteten. Motionärerna anför att det

av det helstatliga bolaget Teracom ägda

dotterbolaget Boxer hyrde ut mottagare till det

digitala marknätet för TV, och att en del av den

inkomstbringande verksamheten skulle bestå av

försäljning av detaljerad information om hur

kunderna använde Boxers tjänster. Boxer startade en

portal, Boxer.tv. Boxer ville dels sälja

reklamplats, dels registrera kunderna och deras

agerande. Varje gång kunderna besökte reklaminslag

och hemsidor via portalen skulle detta registreras.

Bolaget hade tillgång till namn- och adressregister.

För att klara de legala kraven infördes vissa

paragrafer i bolagens allmänna villkor. Bland Boxers

allmänna villkor fanns bl.a. en passus om samtycke

till behandling av personuppgifter m.m. Hade Boxer

varit en teleoperatör hade verksamheten varit

förbjuden via telelagen. Lagstiftningen är inte

anpassad till att även andra än teleoperatörer

erbjuder Internettjänster. Integriteten behöver

stärkas. Det kan ske på flera sätt, antingen genom

att dagens förbud för teleoperatörer utvidgas eller

genom att starkare krav på information till kunden

införs. Formerna för ett starkare skydd för den

personliga integriteten behöver därför snabbt

utredas.

Bakgrund

Försäljning av register över programval m.m. torde

innefatta behandling av personuppgifter i

personuppgiftslagens mening (se t.ex. betänkande

2001/02:KU22).

Enligt uppgifter inhämtade från Boxer har inga

uppgifter om kundernas agerande i det digitala

marknätet sålts, och Boxerportalen kommer att vara

helt avvecklad den 31 mars 2003.

Tidigare behandling

Kulturutskottet berörde frågan om försäljning av

personuppgifter av Teracom och Boxer i betänkande

2001/02:KrU11. Utskottet avstyrkte motionen (m) om

att Kulturdepartementet borde ge ägardirektiv till

Teracom AB som syftade till att varken Teracom eller

bolag som delägs av Teracom fick försälja

personuppgifter. Motionen avstyrktes med bl.a.

följande motivering. Boxerportalen, som omnämns i

motionen, är en digital-TV-portal, som i likhet

med Internets portaler innehåller information,

tjänster och underhållning som är åtkomlig för den

som har tillgång till marksänd digital TV.

Avveckling av Boxerportalen har påbörjats.

Kunderna har emellertid tillgång till portalen så

länge det finns giltiga kundavtal om denna tjänst,

vilket troligen innebär t.o.m. första kvartalet

2003, varefter portalen stängs. I ett

pressmeddelande den 16 oktober 2001 informerade

Boxers vd om att företaget inte kommer att sälja

information om hur deras kunder agerar i det

digitala marknätet samt att företaget aldrig sålt

någon sådan information. Enligt utskottets

uppfattning fanns det inte någon grund för de

farhågor som motionärerna bakom motionen hade

rörande försäljning av personuppgifter från Boxer.

Det saknades därför skäl för riksdagen att göra ett

tillkännagivande av det slag som föreslogs.

Utskottets ställningstagande

Utskottet avstyrker motion 2002/03:K350 (m) med

hänvisning till att den parlamentariskt sammansatta

kommittén med uppdrag att bl.a. kartlägga, analysera

och utvärdera sådan lagstiftning som berör den

enskildes integritet, vilken aviserats snart skall

tillsättas, bör avvaktas.

Ändringar i sekretesslagen m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker tre motionsyrkanden

rörande förändringar i

sekretesslagstiftningen och

personuppgiftslagen (c, s), med hänvisning

till att resultaten av den översyn av

personuppgiftslagen som pågår, och den

aviserade utredningen med uppgift att

kartlägga, analysera och utvärdera sådan

lagstiftning som berör den enskildes

integritet, bör avvaktas.

Jämför reservation 3 (c).

Gällande regler

Enligt 7 kap. 16 § sekretesslagen (1980:100) gäller

sekretess för personuppgift, om det kan antas att

ett utlämnande skulle medföra att uppgiften

behandlas i strid med PuL.

Enligt 7 kap. 1 § sekretesslagen gäller sekretess, om inte

annat följer av 2 §, inom hälso- och sjukvården

för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra

personliga förhållanden, om det inte står klart att

uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller

någon honom närstående lider men. Detsamma gäller i

annan medicinsk verksamhet, såsom rättsmedicinsk och

rättspsykiatrisk undersökning, insemination,

befruktning utanför kroppen, fastställande av

könstillhörighet, abort, sterilisering, kastrering,

omskärelse, åtgärder mot smittsamma sjukdomar och

ärenden hos nämnd med uppgift att bedriva

patientnämndsverksamhet. Sekretess gäller i

verksamhet som avser omhändertagande av

patientjournal inom enskild hälso- och sjukvård för

uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra

personliga förhållanden. Utan hinder av sekretessen

får uppgift lämnas till hälso- och sjukvårdspersonal

om uppgiften behövs för vård eller behandling och

det är av synnerlig vikt att uppgiften lämnas. En

landstingskommunal eller kommunal myndighet som

bedriver hälso- och sjukvård får lämna uppgift till

annan sådan myndighet för forskning och

framställning av statistik eller för administration

på verksamhetsområdet, om det inte kan antas att den

enskilde eller någon honom närstående lider men om

uppgiften röjs.

Enligt 7 kap. 2 § sekretesslagen undantas från

sekretess

1. beslut i ärende enligt lagstiftningen om

psykiatrisk tvångsvård eller rättspsykiatrisk vård,

om beslutet angår frihetsberövande åtgärd,

2. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472), om

beslutet angår frihetsberövande åtgärd och avser

annan sjukdom än som anges i 1.3 bilagan till nämnda

lag,

3. beslut i ärende om ansvar eller behörighet för

personal inom hälso- och sjukvården,

4. beslut i fråga om omhändertagande eller

återlämnande av patientjournal.

Enligt 18 § personuppgiftslagen (1998:204) - PuL -

får känsliga personuppgifter behandlas för hälso-

och sjukvårdsändamål, om behandlingen är nödvändig

för

a) förebyggande hälso- och sjukvård,

b) medicinska diagnoser,

c) vård eller behandling, eller

d) administration av hälso- och sjukvård.

Den som är yrkesmässigt verksam inom hälso- och

sjukvårdsområdet och har tystnadsplikt får även

behandla känsliga personuppgifter som omfattas av

tystnadsplikten. Detsamma gäller den som är

underkastad en liknande tystnadsplikt och som har

fått känsliga personuppgifter från verksamhet inom

hälso- och sjukvårdsområdet.

Enligt 19 § PuL får känsliga personuppgifter

behandlas för forsknings- och statistikändamål, om

behandlingen är nödvändig på sätt som sägs i 10 §

och om samhällsintresset av det forsknings- eller

statistikprojekt där behandlingen ingår klart väger

över den risk för otillbörligt intrång i enskildas

personliga integritet som behandlingen kan innebära.

Personuppgifter får lämnas ut för att användas i

sådana projekt om inte något annat följer av regler

om sekretess och tystnadsplikt.

Enligt 10 § PuL får personuppgifter behandlas bara

om den registrerade har lämnat sitt samtycke till

behandlingen eller om behandlingen är nödvändig för

att

a) ett avtal med den registrerade skall kunna

fullgöras eller åtgärder som den registrerade begärt

skall kunna vidtas innan ett avtal träffas,

b) den personuppgiftsansvarige skall kunna fullgöra

en rättslig skyldighet,

c) vitala intressen för den registrerade skall kunna

skyddas,

d) en arbetsuppgift av allmänt intresse skall kunna

utföras,

e) den personuppgiftsansvarige eller en tredje man

till vilken personuppgifter lämnas ut skall kunna

utföra en arbetsuppgift i samband med

myndighetsutövning, eller

f) ett ändamål som rör ett berättigat intresse hos

den personuppgiftsansvarige eller hos en sådan

tredje man till vilken personuppgifterna lämnas ut

skall kunna tillgodoses, om detta intresse väger

tyngre än den registrerades intresse av skydd mot

kränkning av den personliga integriteten.

Motionerna

I motion 2002/03:K241 av Maud Olofsson m.fl. (c)

föreslås att riksdagen beslutar att 7 kap. 16 §

sekretesslagen upphävs (yrkande 30). Motionärerna

anför att Centerpartiet ser mycket allvarligt på de

tendenser till att begränsa yttrande- och

offentlighetsprinciperna som förekommit, vanligen

med hänvisning till EU-regler. Både riksdag och

regering har vid upprepade tillfällen meddelat att

offentlighetsprincipen skall tillämpas fullt ut,

oaktat medlemskapet i EU. Samtidigt förekommer

inskränkningar, t.ex. genom personuppgiftslagen. I

samband med att personuppgiftslagen antogs ändrades

även sekretesslagen så att "sekretess gäller för

personuppgift, om det kan antas att ett utlämnande

skulle medföra att uppgiften behandlas i strid med

personuppgiftslagen" (7 kap. 16 §). Centerpartiet

har svårt att se att denna paragraf kan tillämpas

utan att syftet med att efterfråga handlingen

undersöks, liksom identiteten hos den som

efterfrågar handlingen. Intentionerna i paragrafen

kan således antas stå i strid med den grundlagsfästa

offentlighetsprincipen. Riksdagen bör därmed besluta

att 7 kap. 16 § sekretesslagen upphävs.

I motion 2002/03:K352 av Lars Johansson (s)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om att ändra

personuppgiftslagen och sekretesslagen så att

uppgifter om barns tillväxt kan samlas i en databas,

oberoende av hos vilken huvudman data insamlats, och

att individen eller vårdnadshavaren blir ägare av de

identifierbara uppgifterna (yrkande 1). Vidare

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om att

avidentifierade uppgifter kan göras tillgängliga för

hälsoövervakning och forskning (yrkande 2).

Motionären anför bl.a. att barns tillväxt i dag

följs inom barnhälsovård, skolhälsovård samt vid

sjukvårdskontakter. Avvikelser i tillväxt hos det

individuella barnet kan vara första symtomet på

somatisk sjukdom men också spegla att barnet är

utsatt för vanvård eller övergrepp. För en

population av barn speglar växandet hur barns

uppväxtförhållanden är i samhället. Tillgång till

barnets tillväxtuppgifter gynnar det enskilda barnet

men bidrar också till ett effektivare

resursutnyttjande inom hälso- och sjukvård, genom

ett bättre beslutsunderlag för att optimera

medicinskt utredningsbehov. Förslaget skapar

förutsättningar att följa förändringar i

barnpopulationens tillväxt och därigenom få en bild

av förändringar i socioekonomiska förhållanden

mellan olika områden. Problemet är i dag att de

mätningar som utförs bara i liten omfattning kan

användas i dessa två syften genom att uppgifterna

ägs av olika huvudmän, exempelvis kommun och

landsting, och genom att uppgifter lagras på lokala

databaser. Eftersom de deltagande vårdenheterna

tillhör olika myndigheter (i det här fallet i

princip lika med politiskt tillsatta nämnder eller

styrelser), tillämpas tryckfrihetsförordningens och

sekretesslagens regler om utlämnande av

sekretessbelagd "allmän handling", den s.k. yttre

sekretessen. Lagstiftningen bör därför ändras så att

tillväxtdata får överföras och lagras i en databas

oberoende av hos vilken huvudman data är insamlade.

Vidare skall ägandet av identifierbara data

överföras till individen eller vårdnadshavaren, så

att denne ägare vid kontakter med hälso- och

sjukvård kan ge sitt omedelbara tillstånd till att

man får tillgång till uppgifterna, dvs. barnets

tillväxtkurva. Dessutom bör avidentifierade data

från databasen tillåtas användas för

kvalitetsstudier och populationsuppföljning.

Bakgrund

Såsom nämnts under avsnittet gällande regler finns

enligt 7 kap. 1 § femte stycket sekretesslagen en

presumtion för att uppgifter som lämnas mellan

kommuner och landsting för forskning, statistik-

eller administrationsändamål får lämnas ut.

I kommittédirektiv 2002:31 Översyn av

personuppgiftslagen anges bl.a. att utredaren skall

överväga behovet av en ändring i 7 kap. 16 §

sekretesslagen, i syfte att förtydliga bestämmelsens

innebörd. I direktivet anges vidare att vid

personuppgiftslagens tillkomst ändrades 7 kap. 16 §

sekretesslagen och i samband härmed uttalades att

ändringarna endast utgjorde följdändringar i syfte

att samordna bestämmelsen med bestämmelserna i

personuppgiftslagen. Bestämmelsen i 7 kap. 16 §

sekretesslagen har dock enligt kommittédirektivet i

själva verket fått ett vidare tillämpningsområde.

Tidigare kunde sekretess komma i fråga enbart vid

utlämnande av personuppgifter från en myndighets

datoriserade personregister för behandling i sådant

register. Efter ändringen kan sekretess gälla för

alla personuppgifter, om det kan antas att ett

utlämnande skulle medföra att uppgiften behandlas i

strid med personuppgiftslagen (jfr SOU 2001:3 s. 213

ff.). Bestämmelsen har medfört viss osäkerhet vid

rättstillämpningen. Med anledning härav ansågs skäl

för att överväga behovet av en ändring i 7 kap. 16 §

sekretesslagen i syfte att förtydliga bestämmelsens

innebörd finnas. En sådan översyn ansågs vara

nödvändig bl.a. för att regeringen skall kunna

överväga hur en skyldighet för myndigheter att lämna

ut allmänna handlingar i elektronisk form bör

utformas (prop. 2001/02:70 s. 34).Vidare anges i

direktivet bl.a. att i frågor med anknytning till

sekretess skall utredas och att utredaren i dessa

frågor skall samråda med Offentlighets- och

sekretesskommittén. Utredaren skall även samråda med

den kommitté som får i uppdrag att göra en bred

kartläggning avseende skyddet för den personliga

integriteten i det moderna samhället. Utredaren

skall dessutom hålla sig underrättad om

Datainspektionens arbete med att utforma konkret

vägledning för tillämpningen av vissa bestämmelser i

personuppgiftslagen. Utredningsuppdraget skall

redovisas senast den 31 mars 2003.

Offentlighets- och sekretesskommittén (Ju 1999:06)

skall bl.a. göra en allmän översyn av

sekretesslagen. I denna översyn ingår att undersöka

i vilken utsträckning lagen kan förbättras, t.ex.

genom att onödiga bestämmelser upphävs och att lagen

görs mer överskådlig, med bibehållen balans mellan

intresset av offentlighet och insyn å ena sidan och

integritetsskyddsintressen och andra

sekretesskyddsintressen å andra sidan (dir.

1998:32). Kommittén beräknas avsluta sitt arbete den

31 december 2003.

Tidigare behandling

Konstitutionsutskottet avstyrkte i betänkande

2001/02:KU17 ett motionsyrkande om att upphäva 7

kap. 16 § sekretesslagen med hänvisning till den

översyn av paragrafen som aviserats i proposition

2001/02:70 Offentlighetsprincipen och

informationstekniken.

Utskottets ställningstagande

Utskottet avstyrker motionerna 2002/03:K241 (c)

yrkande 30 och 2002/03:K352 (s) yrkandena 1 och 2

med hänvisning till att resultaten av den översyn av

personuppgiftslagen som pågår, och den aviserade

utredningen med uppgift att kartlägga, analysera och

utvärdera sådan lagstiftning som berör den enskildes

integritet, bör avvaktas.

Översyn av personuppgiftslagen,

lagen om ansvar för elektroniska

anslagstavlor och EG:s

dataskyddsdirektiv, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till

tidigare ställningstagande motionsyrkanden

rörande upphävande av PuL, BBS-lagen samt om

åtgärder för att förhindra att PuL utsträcks

till att gälla även juridiska personer (c).

Utskottet avstyrker motionsyrkanden rörande

översyn av registerlagstiftningen och

reglering av myndigheternas möjligheter att

samköra register (m) med hänvisning till att

den aviserade utredningen med uppgift att

kartlägga, analysera och utvärdera sådan

lagstiftning som berör den enskildes

integritet bör avvaktas.

Jämför reservationerna 4 och 5 (c) och 6 (m).

Gällande regler

Såsom tidigare angetts reglerar dataskyddsdirektivet

hanteringen av personuppgifter och har genomförts i

Sverige genom personuppgiftslagen. Den

personuppgiftsansvarige skall se till bl.a. att

personuppgifter behandlas på ett korrekt sätt och i

enlighet med god sed, att personuppgifter bara får

samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och

berättigade ändamål och att de inte får behandlas

för något ändamål som är oförenligt med det ändamål

för vilket uppgifterna samlades in. I 10 § PuL anges

att personuppgifter bara får behandlas om den

registrerade har lämnat sitt samtycke till

behandlingen, eller om behandlingen är nödvändig för

olika i lagen uppställda ändamål, t.ex. ett

berättigat intresse hos den personuppgiftsansvarige,

om detta intresse väger tyngre än den registrerades

intresse av skydd mot kränkning av den personliga

integriteten. Enligt 6 § PuL undantas från lagens

tillämpningsområde en fysisk persons hantering av

personuppgifter som ett led i en verksamhet av rent

privat natur.

Lagen (1998:112) om ansvar för elektroniska

anslagstavlor - BBS-lagen - som trädde i kraft den 1

maj 1998, innebär att den som tillhandahåller en

elektronisk anslagstavla, dvs. en tjänst för

elektronisk förmedling av meddelanden, skall ha

uppsikt över tjänsten (4 §). Tillhandahållaren skall

vidare vara skyldig att lämna användare av

tjänsten viss information (3 §) och att ta bort

vissa slag av straffbara meddelanden (5 §). Om

tillhandahållaren inte lämnar föreskriven

information eller om han försummar sin skyldighet

att ta bort vissa meddelanden, kan han straffas

(6-7 §§). Datorer och annan utrustning som använts

vid brott mot lagen skall under vissa

förutsättningar kunna förverkas (8 §).

Motionerna

I motion 2002/03:K241 av Maud Olofsson m.fl. (c)

föreslås att riksdagen beslutar att PuL skall

upphävas (yrkande 26) och att BBS-lagen skall

upphävas (yrkande 27). Motionärerna anför att

Centerpartiet eftersträvar att utöka den reella

yttrandefriheten - vars och ens möjlighet att göra

sig hörd och uttrycka sina åsikter. Främst handlar

det om att ta vara på de möjligheter nya medier,

främst distribuerade via Internet, erbjuder. Det

fria ordet är emellertid inte skyddat på individuell

nivå av yttrandefrihets- och

tryckfrihetsgrundlagarna, som i stället tar fasta på

etablerade aktörer. Bland annat detta förhållande

har gjort det möjligt att inskränka yttrandefriheten

på Internet, t.ex. genom PuL och BBS-lagen. Enligt

motionärerna har, enligt de erfarenheter som

vunnits, PuL och BBS-lagen inte hittills i någon

större utsträckning bidragit till att skydda

enskildas integritet. I stället har lagarna kommit

att användas för att förhindra det fria ordet och

undvika prövning av innehållet i yttranden. Det

skydd dessa lagar skall erbjuda mot övergrepp kan i

all huvudsak tillgodoses genom andra lagar.

Centerpartiet har upprepade gånger krävt långtgående

förändringar av PuL och ett intensifierat arbete för

att värna det fria ordet. Då detta uppenbarligen

förefaller vara en oframkomlig väg menar

Centerpartiet att riksdagen helt enkelt bör upphäva

PuL och BBS-lagen.

I samma motion yrkas vidare att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av att förhindra att

dataskyddsdirektivet utsträcks till att också

omfatta juridiska personer (yrkande 29).

Motionärerna anför bl.a. att regeringen måste

intensifiera det arbete som görs inom ramen för EU

för att förändra dataskyddsdirektivet syftande till

att stärka yttrandefriheten i hela unionen. Särskilt

angeläget är det nu att förhindra en utvidgning av

dataskyddet till att omfatta juridiska personer.

I motion 2002/03:K254 av Per Unckel m.fl. (m)

föreslås att riksdagen begär att regeringen verkar

för en översyn av registerlagstiftningen i enlighet

med vad som anförs i motionen (yrkande 2).

Motionärerna anför bl.a. att det i dag finns minst

ett 60-tal författningar, s.k. registerlagstiftning,

vars regler gäller trots behandlingen av

personuppgifter i PuL. Lagstiftningen är

svåröverskådlig och svårtillämpad. Inte ens de som

arbetar med dessa frågor på en daglig basis känner

till alla registerförfattningar som finns. Denna

situation är ohållbar. Mot bakgrund härav anser

motionärerna att en översyn av

registerlagstiftningen bör göras.

I samma motion föreslås även att regeringen lägger

fram förslag om reglering av myndigheternas

möjligheter att samköra register (yrkande 4).

Motionärerna anför att praktiskt taget alla

personuppgifter hos myndigheterna läggs över i

elektroniska register. Den heltäckande lagstiftning

som vårt land har på bl.a. socialförsäkringsområdet

innebär att människor i Sverige i mycket högre

utsträckning än i övriga Europa är registrerade i

offentliga register, även om en del av dessa

stundtals är sekretessbelagda. Många människor är

rädda för att myndigheterna i allt större

utsträckning kommer att samköra registren, att det

blir lättare för enskilda att få tillgång till

registren och att de därmed kommer att kunna

kartlägga andra människors liv. Man bör således vara

uppmärksam på att den nya tekniken faktiskt gör det

betydligt lättare att sammanställa en stor mängd

uppgifter som finns lagrade i elektroniska

handlingar och sedan med enkla sökbegrepp kartlägga

vissa personer och/eller sprida uppgifterna.

Konsekvenserna av detta bör ses över så att den

personliga integriteten kränks i minsta möjliga mån.

Bakgrund

Under hösten 2000 presenterade Justitiedepartementet

ett utkast med förslag till ändring i EG-direktivet.

Den föreslagna ändringen syftar till en förenklad

reglering av skyddet för personuppgifter och är

inriktad på att förhindra missbruk av sådana

uppgifter. Samtidigt bjöd departementet in

representanter för riksdagspartierna att ingå i en

samrådsgrupp om EG-direktivet. För att få in

synpunkter på eventuella tillämpningsproblem som EG-

direktivet orsakat utarbetade Justitiedepartementet

vidare en enkät för en offentlig utvärdering av EG-

direktivet och utkastet till missbruksmodell.

Enkäten remitterades i februari 2001 till

myndigheter, organisationer och företag och kunde

också besvaras av var och en via Internet.

Enkätsvaren har sammanställts i promemorian EG-

direktivet om personuppgifter - En offentlig

utvärdering, Ds 2001:27. Av sammanställningen

framgår bl.a. att Justitiedepartementets utkast till

missbruksmodell fick ett överväldigande positivt

gensvar. Den offentliga utvärderingen visade också

att det finns en betydande osäkerhet om hur

bestämmelserna skall tillämpas. Regeringen gav

därför Datainspektionen i uppdrag att under år 2002

publicera konkret vägledning på väsentliga punkter.

Datainspektionen har under 2003 publicerat skrifter

om intresseavvägning enligt PuL, samtycke enligt PuL

och om hur länge man får spara personuppgifter.

Regeringen avvaktar den rapport om genomförande av

EG:s dataskyddsdirektiv, eventuellt försedd med

lämpliga ändringsförslag, som kommissionen skall

lämna enligt artikel 33 i direktivet. Rapporten har

blivit försenad och kommer enligt uppgift från

Justitiedepartementet sannolikt att lämnas under

våren 2003. Vid tillfälle då rapporten aviserades

komma under hösten 2002 uppgav regeringen att dess

föresats var att använda tiden fram till dess rap-

porten lades fram för att främja att ett förslag

till revidering läggs fram och för att öka

förståelsen för de förändringar som enligt svensk

uppfattning är önskvärda.

Sverige tog vid ett ministerrådsmöte i november

2001 med EG-kommissionen upp frågan om rapporten och

eventuella ändringar i EG-direktivet. Sverige

framförde därvid sin syn på behovet av att ändra EG-

direktivet till en mera missbruksinriktad

regleringsmodell. Sverige har också tagit upp

behovet av ändringar mot en mer missbruksinriktad

modell inom ramen för Europarådets arbete.

Regeringen beslutade den 21 februari 2002 (dir.

2002:31) att tillkalla en särskild utredare med

uppgift att se över personuppgiftslagen i syfte att

åstadkomma ett regelverk som mera tar sikte på

missbruk av personuppgifter. Enligt direktiven skall

utredaren närmare analysera förutsättningarna - inom

ramen för dataskyddsdirektivet - för en reglering

som tar sikte på missbruk av personuppgifter snarare

än varje slags hantering av sådana uppgifter. Syftet

är i första hand att underlätta vardaglig hantering

av personuppgifter och opinionsbildning samt

kommunikation samtidigt som enskilda ges ett

effektivt skydd mot missbruk av uppgifterna och

andra obefogade intrång i den personliga

integriteten. Regleringen skall liksom hittills vara

teknikoberoende. I den utsträckning det med hänsyn

till EG-direktivet är möjligt med lättnader i

hanteringsreglerna skall utredaren föreslå de

bestämmelser som är nödvändiga för att förhindra

missbruk av personuppgifter och andra obefogade

intrång i den personliga integriteten. I frågor som

har anknytning till sekretess skall utredaren även

samråda med Offentlighets- och sekretesskommittén

(dir. 1998:32). Utredaren skall vidare samråda med

den kommitté som får i uppdrag att göra en bred

kartläggning avseende skyddet för den personliga

integriteten i det moderna samhället. Utredaren

skall också hålla sig underrättad om

Datainspektionens arbete med att utforma konkret

vägledning för tillämpningen av vissa bestämmelser i

personuppgiftslagen. Utredningen beräknas avsluta

sitt arbete den 31 mars 2003.

Personuppgiftslagen riktar sig till alla,

myndigheter och enskilda, som behandlar

personuppgifter på det sätt som omfattas av lagen

(på helt eller delvis automatiserad väg eller i

manuellt register). Eftersom personuppgiftslagen är

generellt tillämplig på behandling av

personuppgifter, kommer den att gälla i den mån inte

avvikande bestämmelser finns i annan lag eller

förordning. Nyare registerförfattningar får därför

uppfattas vara uppbyggda så att de har

personuppgiftslagen som bas, vilket ibland anges

uttryckligen i författningen (t.ex. i

polisdatalagen, SFS 1998:622). Sådana författningar

innehåller således regler som syftar till att i

förhållande till personuppgiftslagens bestämmelser

antingen begränsa eller utöka myndighetens

befogenhet att behandla personuppgifter i viss

utsträckning. Av dataskyddsdirektivet följer att

avvikelser från direktivens bestämmelser endast kan

förekomma inom rättsområden som inte omfattas av EG-

rätten (se prop. 1997/98:44 s. 40). Inom EG-rättens

område måste särskilda registerförfattningar alltså

vara i överensstämmelse med reglerna i direktivet.

Av Riksarkivets Kartläggning av

registerförfattningar, Rapport (dnr RA 20-2003/158)

med syfte att kartlägga registerlagar och hantera de

frågor som kan uppkomma i anslutning till

problematiken arkiv-registerlagar, bl.a. bevarande,

gallring och leveranser framgår bl.a. följande.

Trots att PuL har infört begreppet behandling av

personuppgifter lever fortfarande begreppet

registerlagar kvar, detta för att beteckna sådana

lagar som reglerar behandlingen av särskilt

integritetskänsliga personuppgifter och som

kompletterar PuL. Inventeringen av

registerförfattningar har skett genom sökning i

Rixlex. Databasen innehåller 121 poster med 168

registerförfattningar. Den metod som har använts ger

inte en fullständig bild, men fångar sannolikt in de

för syftet viktigaste registerförfattningarna.

Tidigare behandling

I ett yttrande till justitieutskottet över

proposition 1997/98:15, Ansvar för elektroniska

anslagstavlor, avstyrkte konstitutionsutskottet

bl.a. en motion där det föreslogs att riksdagen

skulle avslå regeringens förslag till lag om

elektroniska anslagstavlor. Vidare tillstyrkte

utskottet bifall till propositionen. Därvid anförde

konstitutionsutskottet att det fanns behov av en

reglering för att bygga upp ett rättsmedvetande för

hanteringen av elektroniska anslagstavlor. Den

föreslagna lagen kunde enligt utskottet ha en viktig

preventiv funktion. Genom den skyldighet att ta bort

vissa slag av straffbara meddelanden som ålades

tillhandahållaren skulle, enligt utskottet,

spridningen av sådana meddelanden med hjälp av

elektroniska anslagstavlor självklart komma att

förekomma i mindre utsträckning (bet.

1997/98:JuU11).

Konstitutionsutskottet avslog i betänkande

2001/02:KU21 en motion (c) om upphävande av PuL.

Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande

2001/02:KU22 frågor om dataskyddsdirektivet och PuL

och anförde därvid bl.a. att det alltjämt var av

uppfattningen att det var av stor vikt att den

svenska regeringen inom EU verkade för att det

kommer till stånd en revidering av

dataskyddsdirektivet med inriktning mot att det är

missbruk av personuppgifter som skall beivras.

Utskottet noterade de initiativ som regeringen

vidtagit och som den avsåg att vidta på EU-planet. I

enlighet med vad som tidigare anförts utgick

utskottet från att regeringen i sitt arbete för en

revidering av dataskyddsdirektivet kraftfullt skulle

agera för att slå vakt om den svenska

offentlighetsprincipen. Utskottet ville i likhet med

vad som tidigare hade uttalats under våren 2001

(bet. 2000/01:KU19) framhålla att i regeringens

arbete med att verka för en revidering av

dataskyddsdirektivet torde en självklar

utgångspunkt vara att direktivet inte skall

utsträckas till att omfatta också juridiska

personer. Någon åtgärd från riksdagens sida med

anledning av vad som hade anförts i en motion

(c) om en utsträckning av dataskyddsdirektivet till

att också omfatta juridiska personer ansågs inte

behövas. Motionen avstyrktes därmed. När det gällde

frågan om upphävande av personuppgiftslagen såg

utskottet inte några skäl att frångå sin tidigare

bedömning att ett upphävande av lagen vore

oförenligt med dels EG-rättens krav, dels

bestämmelsen i 2 kap. 3 § regeringsformen som

föreskriver att varje medborgare i den utsträckning

som närmare anges i lag skall skyddas mot att hans

personliga integritet kränks genom att uppgifter om

honom registreras med automatisk databehandling. Ett

motionsyrkande om upphävande av personuppgiftslagen

avstyrktes därför. Vad gäller upphävande av BBS-

lagen vidhöll utskottet sitt tidigare

ställningstagande vad gäller behovet av en reglering

för att bygga upp ett rättsmedvetande för

hanteringen av elektroniska anslagstavlor och

avstyrkte därför motionen. När det slutligen gällde

frågan om den personliga integriteten, översyn av

registerlagstiftningen och samkörning av register

hänvisade utskottet till att regeringen avsåg att

inom kort tillsätta en parlamentarisk utredning med

uppgift att kartlägga, analysera och utvärdera sådan

lagstiftning som berör den enskildes integritet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sina tidigare

ställningstaganden. Motion 2002/03:K241 (c)

yrkandena 26, 27 och 29 avstyrks därför.

Utskottet anser vidare att den aviserade

utredningen med uppgift att kartlägga, analysera och

utvärdera sådan lagstiftning som berör den enskildes

integritet bör avvaktas, varför motion 2002/03:K254

(m) yrkandena 2 och 4 avstyrks.

Avveckling av SPAR

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (m)

rörande avveckling av SPAR med hänvisning

till tidigare ställningstagande.

Jämför reservation 7 (m).

Gällande regler

Dataskyddsdirektivet

I artikel 6.1 i dataskyddsdirektivet sägs att

medlemsstaterna skall föreskriva bl.a. att

personuppgifter skall samlas in för särskilda,

uttryckligt angivna och berättigade ändamål samt att

senare behandling inte får ske på ett sätt som är

oförenligt med dessa ändamål (b). Vidare sägs att

personuppgifterna skall vara adekvata och relevanta

och inte får omfatta mer än vad som är nödvändigt

med hänsyn till de ändamål för vilka de har samlats

in och för vilka de senare behandlas (c).

Enligt artikel 7 i dataskyddsdirektivet är

behandling av personuppgifter tillåten bl.a. om

behandlingen är nödvändig för att utföra en

arbetsuppgift av allmänt intresse eller är ett led i

myndighetsutövning som utförs av den

registeransvarige eller tredje man till vilken

uppgifterna har lämnats ut (e).

Behandling kan också vara tillåten om den är

nödvändig för ändamål som rör berättigade intressen

hos den registeransvarige eller hos den eller de

tredje män till vilka uppgifterna har lämnats ut,

utom när sådana intressen uppvägs av den

registrerades intressen eller dennes grundläggande

fri- och rättigheter som kräver skydd under artikel

1.1 (f).

Lagen om det statliga personadressregistret

Enligt 1 § lagen (1998:527) om det statliga

personadressregistret skall det för de ändamål som

anges i 3 § med hjälp av automatiserad behandling

föras ett statligt personadressregister (SPAR).

Registret får användas av myndigheter och enskilda.

I 3 § sägs att uppgifterna i SPAR får behandlas

för att aktualisera, komplettera och kontrollera

personuppgifter. Vidare får de behandlas för att ta

ut uppgifter om namn och adress genom urvalsdragning

för direktreklamändamål, opinionsbildning eller

samhällsinformation eller annan därmed jämförlig

verksamhet.

Enligt 4 § andra stycket skall det på begäran av

en registrerad anges i SPAR att uppgifter om denna

inte får behandlas vid urvalsdragningar enligt 3 §

2 för direktreklam.

Motionen

I motion 2002/03:K254 av Per Unckel m.fl. (m)

föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger

fram förslag om att avveckla SPAR (yrkande 5).

Motionärerna anför bl.a. att den omfattande

datoriseringen bland svenska myndigheter, den

välutvecklade byråkratin och användningen av

personnummer som sökbegrepp, har gjort det möjligt

att snabbt sammanställa uppgifter om enskilda som

finns i de offentliga registren. Uppgifter om

enskilda medborgare hämtas ur dessa register och

säljs sedan av myndigheterna till företag. Statens

person- och adressregisternämnd har som enda uppgift

att förvalta personregister och sedan sälja dessa

till intresserade företag o.d. Att för kommersiella

ändamål behandla personuppgifter som man inte kunnat

underlåta att lämna till myndigheter är en kränkning

av den personliga integriteten. Sådan behandling

strider också mot EG-direktivet om behandling av

personuppgifter. Mot bakgrund av direktivets

uttalade syfte att stärka skyddet för den personliga

integriteten anser motionärerna att SPAR inte är

förenlig med direktivet och därför bör avvecklas.

Bakgrund

Statens person- och adressregisternämnd (SPAR-

nämnden) inrättades år 1986 genom beslut av

riksdagen med uppgift att vara huvudman och

registeransvarig myndighet för det statliga person-

och adressregistret (SPAR). Bestämmelser om SPAR

återfanns tidigare i 26-28 §§ datalagen (1973:289),

som upphörde att gälla den 24 oktober 1998.

I regeringens proposition 1997/98:136 Statlig

förvaltning i medborgarnas tjänst föreslogs att

grundförutsättningarna för SPAR skulle regleras på

ett utförligare sätt än tidigare i en särskild lag.

Regeringen anförde att det bör vara ett statligt

åtagande att hålla register med befolkningsuppgifter

av hög kvalitet för att tillgodose behovet av

kontroll av personuppgifter (s. 71). Verksamheten

med SPAR fungerade enligt regeringen väl och

tillgodosåg de behov som fanns framför allt på den

privata marknaden. Samtidigt hade den tekniska

utvecklingen medfört att det finns möjlighet att

upprätta privata register över befolkningen. Enligt

regeringen var det inte från integritetssynpunkt

önskvärt med ett flertal personregister över

befolkningen. Regeringen ansåg att en fungerande

verksamhet med SPAR kunde förhindra uppbyggnaden av

sådana register.

Vidare anförde regeringen att den privata

marknaden hade ett stort behov av att genom

urvalsdragningar få ut uppgifter om namn och adress.

Regeringen påpekade att direktmarknadsföring ofta

var den enda praktiskt tillgängliga

marknadsföringskanalen för små och medelstora

företag. Härtill kom enligt regeringen att SPAR hade

stor betydelse för vissa myndigheters verksamhet.

När det gällde registrets förenlighet med

dataskyddsdirektivet anförde regeringen att

ändamålet med SPAR gäller dels kontroll i allmän

mening av befintliga personuppgifter, dels

urvalsdragning av personuppgifter. Verksamheten med

SPAR måste sammantaget betraktas som ett allmänt och

berättigat intresse. Enskilda som inte ville ta emot

direktreklam kunde låta markera detta i registret.

Inte heller kundernas behandling kunde anses

oförenlig med det angivna ändamålet med SPAR.

Regeringen ansåg att principerna i artikel 6 i

dataskyddsdirektivet därmed fick anses

tillgodosedda. Enligt regeringen kunde enskilda

genom SPAR på ett enkelt sätt kontrollera att

personuppgifter i t.ex. kund- eller medlemsregister

är korrekta och fullständiga. De kunder som använde

SPAR kunde också ha ett berättigat intresse av att

erhålla urval av uppgifter för direktreklam.

Sammanfattningsvis ansåg regeringen att

behandlingen av personuppgifter i SPAR i de former

som framgick av förslaget var förenlig med

dataskyddsdirektivet.

Tidigare behandling

Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande

1997/98:KU31 regeringens prop. 1997/98:136, och

avstyrkte däri en motion (m) vari föreslogs att SPAR

skulle avvecklas. Utskottet ansåg att regeringen i

propositionen gjort en genomgång av SPAR:s

förhållande till flera viktiga moment i direktivet

och att regeringen därvid sammanfattningsvis hade

funnit att behandlingen av personuppgifter i SPAR

enligt förslaget var förenlig med direktivet.

Utskottet framhöll att enligt propositionen borde

en användning av uppgifter för de ändamål som styr

behandlingen, mot bakgrund av den genomgång som

gjorts i det aktuella sammanhanget, inte anses

oförenlig med de ändamål för vilka uppgifterna

samlas in.

Utskottet behandlade under våren 2001 en motion

(m) där det begärdes ett regeringsförslag om att

avveckla SPAR. Utskottet uttalade som sin mening att

SPAR alltjämt fyllde ett behov av att försörja såväl

enskilda som vissa myndigheter med

befolkningsuppgifter av hög kvalitet. Vidare vidhöll

utskottet sin tidigare uppfattning att gällande

reglering av behandling av personuppgifter i SPAR är

förenlig med dataskyddsdirektivet. Motionen

avstyrktes därför (bet. 2000/01:KU19).

Konstitutionsutskottet behandlade frågan om

avveckling av SPAR i betänkande 2001/02:KU22, vari

ett motionsyrkande härom (m) avstyrktes med

hänvisning till tidigare ställningstagande.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande.

Motion 2002/03:K254 (m) yrkande 5 avstyrks därför.

Förbud mot användning av

personnummer vid hyra av film

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkande rörande

användning av personnummer vid hyra av film

(s) med hänvisning till tidigare

ställningstagande.

Gällande regler

I artikel 8.7 i dataskyddsdirektivet sägs att

medlemsstaterna skall bestämma på vilka villkor ett

nationellt identifikationsnummer eller något annat

vedertaget sätt för identifiering får behandlas.

Enligt 22 § PuL får uppgifter om personnummer eller

samordningsnummer behandlas utan samtycke bara när

det är klart motiverat med hänsyn till

a) ändamålet med behandlingen,

b) vikten av en säker identifiering, eller

c) något annat beaktansvärt skäl.

Vidare framgår av 50 § c PuL att regeringen eller

den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

närmare föreskrifter om i vilka fall behandling

av personnummer är tillåten.

Enligt 16 § personuppgiftsförordningen

(1998:1191) har Datainspektionen bemyndigats att

meddela närmare föreskrifter om i vilka fall

användning av personnummer är tillåten.

Motionen

I motion 2002/03:K298 av Carina Hägg (s) anförs att

enligt Datainspektionen får vanliga kundregister

normalt inte innehålla personnummer. Endast om det

på grund av verksamhetens art är särskilt viktigt

att personförväxling inte sker kan register med

personnummer tillåtas. Motionären anser att det inte

är nödvändigt med personnummer för att få hyra en

videofilm och att denna rätt inte skall finnas för

videobutikerna. Detta bör ges regeringen till känna.

Bakgrund

Av förarbetena till personuppgiftslagen framgår att

de bestämmelser om användning av personnummer som

fanns i den tidigare gällande datalagen (1973:289)

i princip oförändrade har förts över till den nya

lagen. I proposition 1997/98:44 påpekades att om

någon ger sitt samtycke är det självklart att

personnummer får behandlas (s. 77).

Användningen av personnummer begränsades genom

ändringar i datalagen år 1992. Dessförinnan

fanns inga särskilda bestämmelser i lag eller

förordning som förbjöd eller begränsade en

sådan användning. I proposition 1990/91:60

föreslog regeringen att personnummer enligt en

ny bestämmelse i datalagen skulle få

registreras endast om det var påkallat med

hänsyn till registrets ändamål, vikten av en

säker identifiering eller av annat godtagbart

skäl (s. 62 f.). Regeringen anförde bl.a.

att härigenom markerades att det skulle vara

fråga om skäl av ett sådant slag som objektivt

framstod som befogat (s. 69). Man kunde enligt

regeringen uttrycka det så att den

registeransvarige har bevisbördan för att

personnummer skall få finnas i ett

personregister och att Datainspektionen skall

pröva halten i de skäl som åberopas. Regeringen

ansåg att fall där det kunde finnas sådana

objektiva skäl var bl.a. vissa

forskningsregister och andra register där det

är särskilt viktigt med en säker identifiering,

t.ex. för att tillgodose framtida

forskningsbehov.

Tidigare behandling

Vid behandling av proposition 1990/91:60 anförde

konstitutionsutskottet i betänkande 1990/91:KU1 att

det funnits och alltjämt fanns ett behov såväl hos

enskilda som hos det allmänna av ett

administrativt lätthanterligt hjälpmedel av det

slag som personnummer utgjorde. Utskottet delade

regeringens bedömning att personnumret i sig

knappast kunde betraktas som integritetskränkande.

Däremot kunde det användas på ett sätt som medförde

ökad risk för integritetskränkningar. Vad som enligt

utskottets mening emellertid var av större betydelse

från integritetssynpunkt var de ADB-baserade

personregistrens omfattning, ändamål och innehåll,

samkörning av olika register samt utformningen av

offentlighets-, data- och sekretesslagstiftningen.

Utskottet konstaterade att personnummer ofta används

slentrianmässigt och oöverlagt, vilket hade gett

upphov till oro och kritik hos allmänheten. I likhet

med regeringen ansåg utskottet att det därför fanns

skäl att reglera användningen av personnummer.

Utskottet delade regeringens bedömning att det

skulle göras genom en komplettering av datalagen.

Emellertid ansåg utskottet att regeringens förslag

inte helt tillgodosåg det krav på restriktivitet som

borde ställas på användningen av personnummer i ADB-

register. Utskottet förordade därför att första

meningen i 7 § datalagen skulle få följande lydelse:

"I fråga om personnummer gäller dessutom att

registrering får ske endast när det är klart

motiverat med hänsyn till registrets ändamål, vikten

av en säker identifiering eller av annat

beaktansvärt skäl."

Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande

2000/01:KU19 en motion (s) som syftade till

ytterligare reglering beträffande behandling av

uppgift om personnummer i samband med

videouthyrning. Utskottet framhöll att videouthyrare

inte har någon rätt att få uppgift om personnummer

från sina kunder och att kunderna inte heller har

någon skyldighet att lämna personnummer till

videouthyrare när de vill hyra en film. Om en kund

lämnade ut sitt personnummer till videouthyraren

i en sådan situation fick det därför enligt

utskottet anses ske med samtycke. Utskottet ansåg

att situationen hade sin motsvarighet vid många

andra affärsuppgörelser av privat karaktär, där

utlämnandet av personnumret är att se som ett

avtalsvillkor som kunden är fri att godta eller

förkasta. Enligt utskottets mening fanns det ingen

anledning att i personuppgiftslagen särbehandla

videouthyrare. Utskottet framhöll i sammanhanget

vikten av att det var tydligt för kunden på vilket

sätt och för vilket ändamål videouthyraren hade för

avsikt att behandla uppgiften om personnummer.

Vidare hänvisade utskottet till att det för

behandling av uppgifter om personnummer krävdes

beaktansvärda skäl i de fall då samtycke saknades.

Mot bakgrund av det anförda avstyrkte utskottet

motionen.

Konstitutionsutskottet behandlade frågan om

personnummer vid uthyrning av film i betänkande

2001/02:KU22, vari ett motionsyrkande om förbud mot

sådan användning (s) avstyrktes med hänvisning till

tidigare ställningstagande.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande.

Motion 2002/03:K298 (s) avstyrks därför.

Offentlighets- och sekretessfrågor

Gällande regler m.m

Enligt 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen skall

varje svensk medborgare till främjande av ett fritt

meningsutbyte och en allsidig upplysning ha rätt att

ta del av allmänna handlingar. Rätten att ta del av

allmänna handlingar får enligt 2 kap. 2 §

tryckfrihetsförordningen begränsas om det är

påkallat med hänsyn till bl.a. intresset av att

förebygga och beivra brott (punkt 4) och skyddet för

enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden

(punkt 6).

Begränsningen av rätten att ta del av allmänna

handlingar skall anges noga i bestämmelse i

sekretesslagen eller i annan lag som sekretesslagen

hänvisar till. Efter bemyndigande i sådan

bestämmelse får dock regeringen genom förordning

meddela närmare föreskrifter om bestämmelsens

giltighet.

Offentlighetsprincipen innebär att allmänheten och

massmedierna skall ha insyn i statens och

kommunernas verksamhet. Offentlighetsprincipen

kommer till uttryck på olika sätt, exempelvis genom

yttrande- och meddelarfrihet för tjänstemän, genom

domstolsoffentlighet och genom offentlighet vid

beslutande församlingars sammanträden. När det mer

allmänt talas om offentlighetsprincipen åsyftas

emellertid i första hand reglerna om allmänna

handlingars offentlighet i 2 kap. 1 §

tryckfrihetsförordningen. I sekretesslagen finns

bestämmelser som medger undantag från sekretessen

mellan myndigheter i vissa särskilt angivna fall (14

kap. 2 §). För att inte oförutsedda hinder skall

uppkomma i myndigheternas verksamhet har dessutom i

lagen tagits in en generalklausul som medger att

uppgifter kan lämnas i sådana fall då det är

uppenbart att intresset av att uppgifterna lämnas

har företräde framför det intresse som sekretessen

skall skydda (14 kap. 3 §). Enligt 14 kap. 1 §

hindrar inte sekretess att uppgift lämnas till

regeringen eller riksdagen. Sekretess hindrar inte

heller att uppgift lämnas till annan myndighet, om

uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning.

Ändring i sekretesslagstiftningen

m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkanden om att se

över och precisera offentlighetsprincipens

syften (m), värnande av

offentlighetsprincipen (c, mp) samt

förändringar i sekretesslagstiftningen (c, v)

med hänvisning till tidigare

ställningstaganden och att det i nuläget

saknas anledning att förespråka föreslagna

åtgärder.

Jämför reservationerna 8 (m, fp), 9 (c) och

10 (v, mp).

Gällande regler

Som tidigare nämnts har enligt

tryckfrihetsförordningen varje svensk medborgare

till främjande av ett fritt meningsutbyte och en

allsidig upplysning rätt att ta del av allmänna

handlingar. Rätten att ta del av allmänna handlingar

får begränsas endast om det är påkallat med

hänsyn till i tryckfrihetsförordningen angivna skäl.

Sådana begränsningar skall noga anges i lag.

Enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen gäller sekretess

för uppgift som hänför sig till bl.a.

förundersökning i brottmål om det kan antas att

syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder

motverkas eller den framtida verksamheten skadas om

uppgiften röjs. Bestämmelsen har tillämpats bl.a. på

polisanmälningar som föranlett förundersökning.

Enligt 9 kap. 17 § samma lag gäller sekretess för

uppgift om enskilds personliga och ekonomiska

förhållanden i bl.a. utredning enligt bestämmelserna

om förundersökning i brottmål om det inte står klart

att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller

någon honom närstående lider skada eller men.

Motionerna

I motion 2002/03:K254 av Per Unckel m.fl. (m)

föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger

fram förslag om översyn och precisering av

offentlighetsprincipens syfte (yrkande 1).

Motionärerna anför bl.a. följande. Den tekniska

utvecklingen har inneburit att

offentlighetsprincipen har kunnat utnyttjas för

andra ändamål än för det den är avsedd. För att

undvika detta menar motionärerna att

offentlighetsprincipens syfte måste ses över och

preciseras. Offentlighetsprincipen bör inriktas på

förvaltningskontroll. I dag är det t.ex. möjligt för

anställda på en myndighet att med stöd av

offentlighetsprincipen begära ut uppgifter om

enskilda som finns på en annan myndighet. På så vis

kan myndigheter samla in uppgifter om enskilda för

andra ändamål än för de som uppgifterna

ursprungligen samlades in. Detta är inte syftet med

offentlighetsprincipen. Ett sådant förfarande står

dessutom i strid med förbudet i EG-direktivet om

behandling av personuppgifter (95/46/EG) mot att

lämna ut personuppgifter för andra ändamål än för

vilka de har samlats in.

I motion 2002/03:K241 av Maud Olofsson m.fl. (c)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om att göra det

svårare att ändra sekretessbestämmelser (yrkande

31). Motionärerna anför bl.a. att det i många fall

är påkallat med sekretess, som t.ex. i fråga om

personlig integritet, och att det säkerligen också

finns tillfällen då detta skydd bör stärkas. Det är

således inte sekretess i sig som är fel, utan det

faktum att man med stor lätthet kan utöka undantagen

från en grundlagsfäst rättighet. Ett sådant

förfarande innebär också att debatten kring vilka

undantag som bör finnas och hur de bör göras

försvåras, inte minst med tanke på hur ofta

lagstiftningen ändras. Mot denna bakgrund finns det

skäl att låta en utredning överväga om åtgärder bör

vidtas för att göra det svårare att ändra i

sekretessbestämmelserna, t.ex. genom att kräva att

undantag från offentlighetsprincipen bör beslutas på

samma sätt som grundlag. I motionen föreslås också

att riksdagen ger regeringen till känna som sin

mening vad i motionen anförs om kraftfulla insatser

för att värna offentligheten i den egna hanteringen

av EU-ärenden (yrkande 33). Motionärerna anför bl.a.

att möjligheten att få gehör för Sveriges synpunkter

inom det europeiska samarbetet i stor utsträckning

är beroende av att vi hävdar dem nationellt, även då

det innebär konflikter med andra länder inom EU.

Svenska myndigheter bör därför konsekvent hävda den

svenska offentlighetsprincipen då EU-dokument

handläggs och bedöma undantag från offentlighet

enligt den svenska sekretesslagstiftningen. Genom

det europeiska samarbetets påverkan på traditionellt

inrikespolitiska frågor bör inte heller

utrikessekretessen kunna komma i fråga vad gäller

sådana bedömningar.

I motion 2002/03:K383 av Gustav Fridolin (mp)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

offentlighetsprincipens värnande (yrkande 12).

Motionären anför bl.a. att för att individer och

sammanslutningar skall ges en reell möjlighet att

delta i beslutsfattandet behöver den generella

samhällsinformationen och informationen i enskilda

ärenden förbättras. Offentlighetsprincipen måste

värnas och kunskap om densamma spridas.

I motion 2002/03:Ju282 av Alice Åström m.fl. (v)

föreslås att riksdagen ger regeringen till känna som

sin mening vad som i motionen anförs om att lägga

fram förslag till en sådan ändring i sekretesslagen

att ett rakt skaderekvisit i sekretessen till förmån

för enskilda i det allmännas brottsförebyggande och

brottsbeivrande verksamhet återinförs (yrkande 2).

Motionären anför bl.a. följande. När sekretesslagen

ändrades för några år sedan diskuterades inte

brottsoffrens försämrade ställning. Inte heller

diskuterades allmänhetens minskade insyn i polisens

verksamhet. Regeln om omvänt skaderekvisit när det

gäller sekretess i förundersökningar innebär enligt

motionärernas mening stora faror. Detta gäller inte

minst i fråga om nedlagda förundersökningar mot

poliser som misstänkts för brott. Bristen på insyn

riskerar att minska allmänhetens förtroende för

såväl polisen som för rättsväsendet i stort.

Bakgrund

Sekretesslagen har ändrats ca 250 gånger sedan

tillkomsten 1980, främst på grund av att den måst

anpassas till förändringar inom det allmännas

verksamhet (se bet. 2001/02:KU17).

Sekretessen i 9 kap. 17 § till förmån för den

enskildes personliga och ekonomiska förhållanden

förstärktes den 1 april 1999 (prop. 1997/98:97, bet.

1997/98:JuU20) samtidigt med att den absoluta

sekretessen avskaffades för alla polisregister utom

belastningsregistret. Dessförinnan gällde

sekretessen för uppgift om enskilds personliga och

ekonomiska förhållanden om det kunde antas att den

enskilde eller någon honom närstående led skada

eller men om uppgiften röjdes. Personuppgiftslagen

innebar enligt propositionen att polisen fick

möjlighet till automatiserad handläggning av

förundersökningar och andra utredningar. Enligt

regeringen fanns det inte skäl att begränsa polisens

rätt att utnyttja denna möjlighet. Uppgifter som

ingår i automatiserade behandlingar blir emellertid

enligt regeringen mer känsliga från

integritetssynpunkt än motsvarande uppgifter som

behandlas manuellt. En lämplig ordning borde med

hänsyn till detta vara att samma skadrekvisit fick

gälla som beträffande de register som fördes till

stöd för förundersökningsverksamhet. Det innebar

omvänt skaderekvisit. En fördel med en sådan lösning

var också att samma sekretesskydd skulle komma att

gälla för uppgiften oavsett om den finns i ett

register eller är representerad på annat sätt.

Tidigare behandling

I betänkande 2001/02:KU17 avstyrkte

konstitutionsutskottet motionsyrkande om översyn av

offentlighetsprincipen (m) med bl.a. följande

motivering. Den svenska offentlighetsprincipen kan

förenklat sägas fylla tre huvudändamål. Den

utgör en garanti för rättssäkerhet, effektivitet

i förvaltningen och effektivitet i folkstyret.

Offentlighetsprincipens betydelse för en levande

demokrati sträcker sig emellertid längre än till

att kasta ljus över tillståndet inom den

offentliga förvaltningen (prop. 1975/76:160 s. 71).

Myndigheternas handlingar innehåller en rik fond av

fakta i de mest skilda angelägenheter. Tillgången

till denna information är enligt nämnda proposition

i hög grad ägnad att berika den allmänna debatten

och bredda underlaget för medborgarnas och

organisationernas ställningstaganden i skilda

samhällsfrågor. Rätten att ta del av allmänna

handlingar är således en del av den medborgerliga

rätten att inhämta och ta emot information och

därmed en av betingelserna för den fria demokratiska

åsiktsbildningen. Den tekniska utvecklingen har

visserligen inneburit att information om enskilda

blivit mer lättillgänglig både för myndigheter och

enskilda. I myndigheternas verksamhet balanseras

emellertid i sekretesslagen intresset av

offentlighet och insyn mot vikten av bl.a.

integritetsskydd. Enligt utskottets mening

saknades anledning att nu överväga en ändrad

ordning. I betänkandet avstyrktes vidare

motionsyrkande (c) om möjligheterna att ändra i

sekretesslagen med hänvisning till att arbetet i

Offentlighets- och sekretesskommittén borde

avvaktas. Också när det gäller frågan om

offentligheten i hanteringen av EU-ärenden avstyrkte

utskottet i ovan nämnda betänkande ett

motionsyrkande (c) genom att hänvisa till det

pågående arbetet i Offentlighets- och

sekretesskommittén. Utskottet ville i detta

sammanhang också erinra om att regeringen under

Sveriges ordförandeskap i EU verkat för att

Europaparlamentet och rådet antagit förordning nr

1049/2001 om allmänhetens tillgång till

Europaparlamentets, rådets och kommissionens

handlingar.

Konstitutionsutskottet avstyrkte i betänkande

2001/02:KU38 ett yrkande (v) om rakt skaderekvisit i

förundersökningsprocessen med hänvisning till

tidigare ställningstagande.

Konstitutionsutskottet tillstyrkte i yttrande till

justitieutskottet (1997/98: KU10y) regeringens

förslag om omvänt skaderekvisit för

förundersökningssekretessen. Utskottet såg med

tillfredsställelse att regeringen i syfte att öka

medborgarnas insyn i polisens register föreslog

lättnader i den absoluta sekretess som gällde. När

det gäller frågan om med vilket skaderekvisit

sekretess skulle gälla till skydd för polisens

brottsförebyggande och brottsbeivrande verksamhet

ville utskottet erinra om att sådan sekretess enligt

5 kap. 1 § sekretesslagen gäller med ett rakt

skaderekvisit.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sina tidigare ställningstaganden

och avstyrker därmed motionerna 2002/03:K241 (c)

yrkandena 31 och 33, 2002/03:K254 (m) yrkande 1 och

2002/03:Ju282 (v) yrkande 2.

Enligt utskottets mening saknas i nuläget

anledning att förespråka åtgärder i enlighet med vad

som anförs i motion 2002/03:K383 (mp) yrkande 12,

varför denna avstyrks.

Utlämnande av passfotografier

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkande rörande

sekretesslagstiftning och passfotografier

(kd) med hänvisning till att den beredning av

frågan som sker bör avvaktas.

Gällande regler

Enligt 7 kap. 15 § första stycket 1 sekretesslagen

gäller sekretess i verksamhet som avser

folkbokföringen eller annan liknande registrering av

befolkningen och, i den utsträckning regeringen

föreskriver det, i annan verksamhet som avser

registrering av betydande del av befolkningen, för

uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det

av särskild anledning kan antas att den enskilde

eller någon honom närstående lider men om uppgiften

röjs. Regeringen har i 1 b § sekretessförordningen

(1980:657) föreskrivit att folkbokföringssekretessen

gäller för bl.a. det centrala passregistret och

Vägverkets vägtrafikregister.

Motionen

I motion 2002/03:K292 av Ragnwi Marcelind (kd)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om att införa

en ny sekretesslagstiftning om passfotografier.

Motionären anför bl.a. följande. I dag ansvarar

identifieringsroteln vid Rikskriminalpolisen för

utlämning av passfotografibeställningar som görs av

massmedier, myndigheter eller allmänheten.

Beställningar kan göras alla tider på dygnet för

omedelbar expediering. Att fotografier är relativt

lättillgängliga har gjort att många människor i

Sverige kommit att känna en stark oro för att deras

fotografier skall begäras ut och användas på ett för

dem menligt sätt. Fotografierna i den aktuella typen

av register kan visserligen omfattas av

folkbokföringssekretess i vissa situationer. Detta

gäller dock bara i undantagsfall eftersom

skaderekvisitet innehåller högt ställda krav på det

antagande om men som skall föreligga. Fotografierna

kan ligga till grund för omfattande

sammanställningar av uppgifter. Offentligheten kan

därmed utnyttjas i brottsligt syfte. Skyddet för

enskilda bör därför stärkas när det gäller

fotografier i passregistret och andra stora register

enligt 7 kap. 15 § sekretesslagen, helst så att

väsentliga offentlighetsintressen inte träds för

när. Det måste bli svårare att få ut

passfotografiunderlag. Det mest fördelaktiga vore

att införa en ändring i sekretesslagen och införa

ett omvänt skaderekvisit där passunderlagen är

hemliga som huvudregel och bara kan lämnas ut om det

står klart att det inte finns någon risk för skada.

Motionären anser att i första hand måste människors

integritet och rätt att själva bestämma hur

uppgifter om deras person behandlas värnas.

Regeringens förslag om att skärpa sekretessen för

passbilder drogs tillbaka därför att kritiken blev

för stark. Motionären anser att regeringen bör

återkomma med nytt lagförslag i enlighet med det som

anförts i motionen om omvänt skaderekvisit. Det står

klart att det inte finns någon risk för skada.

Bakgrund

I departementspromemorian Sekretess för passfoton

m.m. (Ds 2000:57) föreslogs att

folkbokföringssekretess enligt 7 kap. 15 § skulle

skärpas för en fotografisk bild av en enskild.

Enligt förslaget skulle sekretessen gälla om det kan

antas att den enskilde eller någon honom närstående

lider men om uppgiften röjs. Kravet på särskild

anledning för ett sådant antagande skulle alltså

bort. Detta krav har medfört att det hitintills

ställts förhållandevis höga krav på bevisning om

risk för förföljelser, trakasserier eller liknande

för att fotografierna skall hemlighållas. Förslaget

skulle ha inneburit en viss skärpning av

sekretessen. Med den föreslagna utformningen av

bestämmelsen var tanken att de tillämpande

myndigheterna i större utsträckning än i dag skulle

kunna tillmäta den enskildes uppgifter om befarat

hot m.m. betydelse. Huvudregeln skulle dock även i

fortsättningen vara att fotografier är offentliga.

Att fotografier är relativt lättillgängliga har

enligt promemorian gjort att många människor i

Sverige kommit att känna en stark oro för att deras

fotografier skall begäras ut och användas på ett för

dem menligt sätt. Fotografierna i den aktuella typen

av register kan visserligen omfattas av

folkbokföringssekretess i vissa situationer. Detta

gäller dock bara i undantagsfall eftersom

skaderekvisitet innehåller högt ställda krav på det

antagande om men som skall föreligga. Fotografierna

är alltså i de flesta fall lätt tillgängliga. När de

förekommer i så här stora register kan de ligga till

grund för omfattande sammanställningar av uppgifter.

Offentligheten kan därmed utnyttjas i brottsligt

syfte. Kartläggning kan ske av grupper av personer,

t.ex. personer som har en viss utländsk bakgrund,

eller som har en viss politisk eller religiös

övertygelse.

I promemorian anges att det enligt uppgift från

Säkerhetspolisen förekommer, främst inom

högerextrema grupper, att meningsmotståndare

kartläggs på detta sätt. Fotografier med

namnuppgifter förekommer i förhållandevis stor

utsträckning på Internet. Liknande kartläggning sker

även av vissa yrkeskategorier såsom polis, åklagare,

kriminalvårdsanställda och journalister. De

fotografier som förekommer hämtas främst från

passregistret och körkortsregistret. Listorna är

ofta omfattande och innehåller ibland så många som 1

000 namn. Denna utveckling har enligt promemorian på

senare tid förstärkt den oro som många människor

redan tidigare känt för att fotografierna i

registren kan komma att användas på ett sätt som

skadar dem och deras familjer. Skyddet för enskilda

bör därför stärkas när det gäller fotografier i

passregistret och andra stora register enligt 7 kap.

15 § sekretesslagen, helst så att väsentliga

offentlighetsintressen inte träds för när.

I en promemoria daterad den 20 december 2001,

upprättad inom Justitiedepartementet, anfördes att

remissopinionen var splittrad. De flesta välkomnade

en skärpning av sekretessen. Men bl.a. JO, Svea

hovrätt och Rikspolisstyrelsen förordade ett omvänt

skaderekvisit. Enligt dem skulle det vara enda

sättet att stärka skyddet för den enskilde.

Företrädare för massmedierna avstyrkte förslaget

eftersom det skulle inskränka offentlighetsprincipen

och försvåra det journalistiska arbetet.

I Ds 2002:48 Sekretess för fotografier i

offentliga register m.m. anges bl.a. följande.

Offentliga register som innehåller fotografier av

enskilda förs av Rikspolisstyrelsen, Vägverket och

Totalförsvarets pliktverk. De fotografier som finns

i registren omfattas av den s.k.

folkbokföringssekretessen i 7 kap. 15 §

sekretesslagen. Bestämmelsen är utformad på ett sätt

som innebär att fotografierna som huvudregel är

offentliga. Främst beträffande det centrala

passregistret har det kunnat konstateras att

fotografier av enskilda begärs ut i syfte att

användas i illegitima sammanhang. Enskilda som för

att få pass eller körkort måste ge in fotografier av

sig själva har ett berättigat intresse av att

bilderna därefter inte används på ett sätt som för

dem medför obehag eller rädsla. Det talar för att

låta fotografierna omfattas av en strängare

sekretessbestämmelse. Mot den enskildes intresse

står bl.a. mediernas intresse av att kunna ta del av

fotografier av personer som i skilda egenskaper

utövar makt i samhället eller annars har en roll att

spela i skildringen och granskningen av samhälleliga

missförhållanden. Vid en avvägning mellan dessa

intressen har beaktats att en förstärkt sekretess

inte skulle leda till att handlingar som innehåller

sakuppgifter eller bedömningar blir mer

svåråtkomliga. Den fria samhälleliga debatten kommer

således inte att begränsas. Det föreslås därför att

folkbokföringssekretessen enligt 7 kap. 15 §

sekretesslagen skärps för uppgifter i form av

fotografier av enskilda som finns i offentliga

register. Enligt förslaget skall sekretess gälla för

fotografier om det inte står klart att detta kan

röjas utan att den enskilde eller någon honom

närstående lider men. Den bestämmelse som föreslås

innehåller alltså ett omvänt skaderekvisit, vilket

innebär att de fotografier som finns i de offentliga

registren som huvudregel kommer att vara

sekretessbelagda.

Enligt inhämtad information från

Justitiedepartementet bereds frågan om sekretess för

fotografier i offentliga register m.m. för

närvarande inom departementet.

Tidigare behandling

I konstitutionsutskottets betänkande 2001/02:KU38

angav utskottet att det pågående utredningsarbetet

avseende utlämnande av passfotografier borde

avvaktas, och motionsyrkanden (s, m resp. kd) härom

avstyrktes därför.

Utskottets ställningstagande

Utskottet avstyrker motion 2002/03:K292 (kd) med

hänvisning till att beredningen av frågan som sker

bör avvaktas.

Sekretess m.m. inom förskola och

skola

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkande om

utredning av förtroendefull information i

skolan (m) med hänvisning till att den

översyn av bestämmelserna i sekretesslagen om

sekretess i skolan som pågår bör avvaktas och

avstyrker motion om förändring av sekretessen

i förskolan (s) med hänvisning till att

tillräckligt underlag för att förespråka en

sådan förändring inte föreligger.

Jämför reservation 11 (m).

Gällande regler m.m.

Enligt 1 kap. 1 § andra stycket skollagen

(1985:1100) bildar förskoleklassen, grundskolan,

gymnasieskolan, särskolan, specialskolan och

sameskolan det offentliga skolväsendet för barn och

ungdom. Dessutom finns särskilda utbildningsformer

som anordnas av det allmänna för dem som till följd

av sjukdom eller av annat skäl inte kan delta i

skolarbetet inom det offentliga skolväsendet.

Enligt 7 kap. 9 § första stycket sekretesslagen

(1980:100) gäller sekretess i förskoleklassen,

grundskolan, gymnasieskolan, särskolan,

specialskolan och sameskolan samt i en kommunal

riksinternatskola för uppgift som hänför sig till

psykologisk undersökning eller behandling och för

uppgift om enskilds personliga förhållanden hos

psykolog eller kurator, om det inte står klart att

uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör

eller någon honom närstående lider men. Sekretess

gäller vidare på samma område dels i skolans

elevvårdande verksamhet i övrigt för uppgift om

enskilds personliga förhållanden, dels för uppgift

som hänför sig till ärende om tillrättaförande av

elev eller om skiljande av elev från vidare studier.

Sekretessen gäller dock endast, om det kan antas att

den som uppgiften rör eller någon honom närstående

lider men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller inte

beslut i elevvårdsärende eller i annat ärende som nu

har nämnts. Sekretess gäller även på samma område i

annat fall än som nämnts för uppgift om enskilds

identitet, adress och andra liknande uppgifter om

enskilds personliga förhållanden, om det av särskild

anledning kan antas att den enskilde eller någon

honom närstående lider men om uppgiften röjs.

Sekretess gäller enligt 7 kap. 38 § sekretesslagen i

förskoleverksamheten för uppgift om enskilds

personliga förhållanden, om det inte står klart att

uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör

eller någon honom närstående lider men.

I förskoleverksamheten gäller ett så kallat omvänt

skaderekvisit, dvs. det råder en presumtion för

sekretess, till skillnad från vad som gäller i

skolverksamheten i övrigt. I prop. 1997/98:6

Förskoleklass och andra skollagsfrågor s. 61 f.

redovisas skälen för ett omvänt skaderekvisit inom

förskoleverksamheten enligt följande.

Avsikten med att göra förskoleklassen till en

skolform inom det offentliga skolväsendet för barn

och ungdom är bl.a. att underlätta för kommunerna

att integrera denna verksamhet med skolan och

skolbarnsomsorgen. Fritidshemmen är i dag ofta

förlagda till och integrerade med skolan. Samarbetet

mellan skolan och fritidshemmen varierar från ganska

strikta uppdelningar i olika ansvarsområden till en

närmast total sammanslagning av verksamheterna.

Arbetslag med lärare och fritidspedagoger ansvarar

för gemensamma eller olika delar av verksamheten.

För att skapa bättre förutsättningar för integration

mellan förskoleklassen, skolan och skolbarnsomsorgen

samt underlätta samarbetet mellan de olika

personalkategorierna bör sekretessbestämmelserna så

långt som möjligt överensstämma för dessa

verksamheter. Få remissinstanser har haft något att

erinra mot förslaget i denna del. Regeringen

föreslår därför att förskoleklassen tas med i

uppräkningen av skolformer i 7 kap. 9 § första

stycket sekretesslagen. För skolbarnsomsorgens del

föreslår vi att ett nytt stycke införs i 7 kap. 9 §

som i huvudsak överensstämmer med vad som gäller för

förskoleklassen och grundskolan. En skillnad bör

dock gälla. Skolsekretessen är begränsad till att

avse uppgifter i elevvården och i vissa disciplinära

ärenden. Vi anser inte att det är lämpligt att

begränsa sekretessen inom skolbarnsomsorgen på samma

sätt utan möjligheten att sekretessbelägga uppgifter

bör omfatta all verksamhet inom skolbarnsomsorgen. I

förskoleverksamheten finns barn i åldrarna 1-5 år,

ibland yngre. Det finns inte på samma sätt som inom

skolan någon elevvård med skolsköterskor, psykologer

m.fl. utan det är i stor utsträckning den ordinarie

personalen som får del av känsliga uppgifter om

barn, hemförhållanden o.d. Det kan diskuteras om

inte ett s.k. rakt skaderekvisit, dvs. att sekretess

endast skall gälla om det kan antas att den som

uppgiften rör eller någon honom närstående lider men

om uppgift röjs, skulle utgöra ett tillräckligt

skydd för integritetskänsliga uppgifter inom denna

verksamhet. Då konsekvenserna av en sådan förändring

inte är tillräckligt belysta anser regeringen att

det för närvarande inte finns tillräckligt underlag

för ett sådant förslag. Regeringen föreslår därför

att även fortsättningsvis sekretess skall råda inom

förskoleverksamheten för uppgift om enskilds

personliga förhållanden, om det inte står klart att

uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör

eller någon honom närstående lider men, dvs. en

presumtion för sekretess.

Regeringen beslutade den 10 oktober 2002 (dir.

2002:130) att tillkalla en särskild utredare med

uppgift att göra en översyn av bestämmelserna i

sekretesslagen om sekretess i skolan. Enligt

direktivet skall utredaren i ett första skede bl.a.

kartlägga olika former av dokumentation som

förekommer i skolan i anslutning till den enskilde

eleven. Här avses t.ex. dokumentation i samband med

intagning, planering, information om studieresultat

samt utvärdering för den enskilde eleven. Utredaren

skall analysera i vilken utsträckning denna

dokumentation utgör allmänna handlingar och om

uppgifter som ingår i dessa handlingar är offentliga

eller om de kan omfattas av sekretess. Med

utgångspunkt från denna analys skall utredaren ta

ställning till om det finns behov av ändringar i

sekretessregleringen och, om så bedöms vara fallet,

lägga fram förslag till ändringar i sekretesslagen.

I den utvecklingsplan för kvalitetsarbetet i skolan

(skr. 2001/02:188) som regeringen under våren 2002

presenterade för riksdagen framhålls att den ökande

användningen av dokumentation om enskilda elevers

studieresultat och personliga utveckling i skolan

har betydelse i ett sekretessammanhang.

Åtgärdsprogram för elever i behov av särskilt stöd

och skriftliga omdömen för elever som inte når målen

är sådana exempel. Även skriftlig information i

samband med utvecklingssamtal har fått ökad

betydelse. Det är inte alltid självklart vilka

regler som gäller vid hantering av dokumentation om

enskilda elever. Vid många skolor förekommer i dag

olika varianter av dokumentation i anslutning till

enskilda elevers planering, studieresultat och

utvärdering, t.ex. inom ramen för

försöksverksamheten utan timplan i grundskolan. I

denna försöksverksamhet finns skolor som använder

olika typer av loggböcker, "portofolio-metoder",

utvärderingsscheman etc. I regel hindrar inte

sekretessbestämmelserna att upplysningar om elevens

skolgång lämnas till vårdnadshavaren. Skolan har

också en skyldighet - oavsett sekretess - att anmäla

allvarliga missförhållanden till socialtjänsten. I

direktivet anges att det mot denna bakgrund är

angeläget att det klarläggs om och i så fall vilka

sekretessregler som gäller för olika typer av

uppgifter i den upprättade dokumentationen och om

det finns anledning att ändra sekretessregleringen i

detta avseende. Utredaren skall redovisa uppdraget

senast den 1 september 2003.

Motionerna

I motion 2002/03:K389 av Peter Danielsson (m)

föreslås att riksdagen ger regeringen till känna som

sin mening vad i motionen anförs om förtroendefull

information i skolan. Motionären anför bl.a. att

framtidens behov av olika former av kontinuerlig

uppföljning av elevernas prestationer kommer att

öka. För att uppföljningen skall bli effektiv behövs

någon form av individuellt inriktad och kontinuerlig

dokumentation av elevens resultat och utveckling.

Dokumentation kan utformas på många olika sätt och

ha olika benämningar, men vanligen kallas den

individuell studieplan. För att individualisera

skolan krävs information och dokumentation av högre

kvalitet. I kontakten mellan eleven, föräldrarna och

läraren utgör den individuella studieplanen en

intern överenskommelse och dialog som till sin art

måste vara privat och konfidentiell för andra. I dag

är studieplaner vid alla offentliga skolor allmänna

handlingar och inte sekretesskyddade. Endast

elevvårdsuppgifter är skyddade genom sekretesslagen.

Fristående skolor har emellertid ingen skyldighet

att lämna ut dokumentation. Det är orimligt att det

som diskuteras och överenskommes mellan lärare, elev

och föräldrar automatiskt blir offentlig handling.

För att förtroendefull information, såsom

individuella studieplaner, skall kunna användas på

optimalt sätt bör lagstiftningen avseende denna

informations offentlighet ses över. I sammanhanget

bör särskilt två omständigheter observeras. För det

första bör även i fortsättningen dokument av

rättssäker karaktär vara offentliga, exempelvis

betyg, elevrådsprotokoll med mera. För det andra får

inte samarbetet mellan skola och socialtjänst

omöjliggöras av sekretessreglerna. Det är viktigt

att konkreta former för samarbete mellan skola och

socialtjänsten utvecklas i syfte att förebygga brott

och missbruk bland unga. Framtidens skola kräver

kontinuerlig skriftlig uppföljning av hög kvalitet.

Om den skall bli förtroendefull och därmed

meningsfull kan sådan information inte omfattas av

offentlighetsprincipen. Därför bör frågan om

förtroendefull information inom skolan utredas.

I motion 2002/03:K405 av Helene Petersson (s)

föreslås att riksdagen ger regeringen till känna som

sin mening vad som i motionen anförs om

sekretesslagstiftning i förskolan. Motionären anför

att förskolan i dag omfattas av en annorlunda

skriven sekretess än vad övriga delar av den

obligatoriska skolan omfattas av. Riksdagen har i

alla övriga sammanhang formulerat sig så att

förskolan är en del av det svenska skolväsendet, och

då bör det också vara naturligt att samma

sekretesslagstiftning gäller för förskolan.

Tidigare behandling

Utbildningsutskottet hade i betänkande 1997/98:UbU5

inte något att erinra mot regeringens förslag till

sekretessbestämmelser för förskoleklassen,

skolbarnsomsorgen och förskoleverksamheten.

Utskottets ställningstagande

Utskottet avstyrker motion 2002/03:K389 (m) med

hänvisning till att resultaten av den pågående

översynen av bestämmelserna i sekretesslagen om

sekretess i skolan bör avvaktas.

Vad avser sekretessbestämmelserna för

förskoleverksamheten konstaterar utskottet att

regeringen i proposition 1997/98:6 tog upp frågan om

ett s.k. rakt skaderekvisit skulle kunna utgöra ett

tillräckligt skydd för integritetskänsliga uppgifter

inom denna verksamhet. Regeringen ansåg att då

konsekvenserna av en sådan förändring inte var

tillräckligt belysta fanns inte tillräckligt

underlag för ett sådant förslag. Utskottet anser sig

i dagsläget inte heller ha tillräckligt underlag för

att förorda den i motionen föreslagna förändringen.

Motion 2002/03:K405 (s) avstyrks därför.

Regler för anmälningar av våld m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkanden (fp, m)

rörande förändring av straffrelaterad

sekretesstid i vissa fall med hänvisning till

att Offentlighets- och sekretesskommitténs

översyn bör avvaktas.

Jämför reservation 12 (m).

Gällande regler

Enligt 1 kap. 5 § sekretesslagen utgör sekretess

inte hinder mot att uppgift lämnas ut, om det är

nödvändigt för att den utlämnande myndigheten skall

kunna fullgöra sin verksamhet.

I 12 kap. 10 § socialtjänstlagen (2001:453) stadgas

att det av 1 kap. 5 § sekretesslagen framgår att

socialnämnden utan hinder av sekretess kan

polisanmäla brott som hindrar nämndens verksamhet.

Detsamma gäller enligt 14 kap. 2 § femte stycket

samma lag beträffande vissa brott som riktar sig mot

barn. Av samma stycke följer också att sekretess

inte hindrar att uppgifter, som angår misstanke om

brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare

straff än fängelse i två år, lämnas till en

åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan

myndighet som har att ingripa mot brottet.

Enligt 5 kap. 11 § socialtjänstlagen bör

socialnämnden verka för att den som utsatts för

brott och dennes anhöriga får stöd och hjälp.

Socialnämnden bör härvid särskilt beakta att kvinnor

som är eller har varit utsatta för våld eller andra

övergrepp i hemmet kan vara i behov av stöd och

hjälp för att förändra sin situation.

Enligt 7 kap. 1 § sekretesslagen första stycket

gäller sekretess, om inte annat följer av 2 §, inom

hälso- och sjukvården för uppgift om enskilds

hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden,

om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan

att den enskilde eller någon honom närstående lider

men. Enligt 2 § första stycket gäller inte sekretess

för

1. beslut i ärende enligt lagstiftningen om

psykiatrisk tvångsvård eller rätts-

psykiatrisk vård, om beslutet angår

frihetsberövande åtgärd,

2. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472), om

beslutet angår frihetsberövande åtgärd och avser

annan sjukdom än som anges i 1.3 bilagan till

nämnda lag,

3. beslut i ärende om ansvar eller behörighet för

personal inom hälso- och sjukvården,

4. beslut i fråga om omhändertagande eller

återlämnande av patientjournal.

Enligt 7 kap. 4 § första stycket sekretesslagen

gäller sekretess inom socialtjänsten för uppgift om

enskilds personliga förhållanden, om det inte står

klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde

eller någon honom närstående lider men. Sekretessen

gäller dock inte beslut om omhändertagande, beslut

om vård utan samtycke eller beslut om sluten

ungdomsvård. Utan hinder av sekretessen får uppgift

lämnas till enskild som uppnått myndig ålder om

förhållanden av betydelse för att denne skall få

vetskap om vilka hans biologiska föräldrar är.

Enligt 7 kap. 6 § sekretesslagen gäller sekretess

inom hälso- och sjukvården och inom socialtjänsten

för anmälan eller annan utsaga av enskild om någons

hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden,

om det kan antas att fara uppkommer för att den som

har gjort anmälan eller avgivit utsagan eller någon

honom närstående utsätts för våld eller annat

allvarligt men om uppgiften röjs.

Enligt 14 kap. 2 § fjärde och femte styckena

sekretesslagen hindrar sekretess inte att uppgift

som angår misstanke om brott lämnas till

åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan

myndighet som har att ingripa mot brottet, om

fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan

antas föranleda annan påföljd än böter. För uppgift

som omfattas av sekretess enligt bl.a. 7 kap. 1-6 §§

(hälso- och sjukvården) gäller detta endast såvitt

angår misstanke om brott för vilket inte är

föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.

Enligt 14 kap. 4 § första stycket sekretesslagen

gäller sekretess till skydd för enskild inte i

förhållande till den enskilde själv och kan i övrigt

helt eller delvis efterges av honom om inte annat

följer av bestämmelse i denna lag.

Motionerna

I motion 2002/03:Ju234 av Johan Pehrson m.fl. (fp)

föreslås att riksdagen ger regeringen till känna som

sin mening vad i motionen anförs om behovet av

översyn av reglerna för i vilka situationer vissa

personalgrupper skall anmäla fall av våld mot

kvinnor (yrkande 9). På samma sätt som inom hälso-

och sjukvården föreskrivs också för socialtjänsten

hinder för att anmäla fall av våld mot kvinnor

eftersom det måste stå klart att straffsatsen för

övergreppen skall ge minst två års fängelse.

Reglerna för när personal inom dessa sektorer skall

anmäla våldsbrott bör därför ses över.

I motion 2002/03:K227 av Inger René m.fl. (m)

föreslås att riksdagen ger regeringen till känna som

sin mening vad i motionen anförs om en sänkning av

sekretesstiden för uppgifter om enskildas personliga

förhållanden i vissa fall. Motionärerna anför bl.a.

att en av socialtjänstens viktigaste utgångspunkter

är att dess insatser i individuella ärenden skall

präglas av frivillighet och självbestämmande.

Socialnämndens insatser för den enskilde skall

utformas och genomföras tillsammans med

vederbörande. I motiven till lagen sägs också att

samråd med andra myndigheter i regel inte bör ske

utan att den enskilde samtycker till det.

Lagstiftningen har utformats så att den enskilde

skall känna förtroende och respekt för

socialtjänsten och så att den enskilde skall våga

vända sig till denna. På motsvarande sätt anger

hälso- och sjukvårdslagen att en god hälso- och

sjukvård särskilt skall bygga på respekt för

patientens självbestämmande och integritet. Även här

betonas att vården och behandlingen så långt det är

möjligt skall utformas och genomföras i samråd med

patienten. När det gäller hälso- och

sjukvårdsområdet och socialtjänstområdet gör sig

kravet på sekretess för enskildas personliga

förhållanden med hänsyn till ovanstående särskilt

starkt gällande. Samtidigt är det självklart

angeläget att sekretessen inte är så sträng att den

försvårar polisens spanings- och

utredningsverksamhet när det gäller allvarliga

brott. Det kan finnas vissa typer av brott där det

finns ett större intresse av effektiv

brottsbekämpning än vad gäller andra. Utöver brott

mot barn och ungdomar, för vilka det redan i dag

finns vissa lättnader i sekretessen, gäller det

enligt motionärernas förmenande också grova

våldsbrott, inte minst de som riktar sig mot

kvinnor. Det kan där finnas goda skäl att ge

personalen inom hälso- och sjukvården och

socialtjänsten möjlighet att utan samtycke från den

enskilde lämna polisen uppgifter om brott i större

utsträckning än i dag. Motionärerna anser att

uppgifter skall få lämnas från hälso- och sjukvården

och socialtjänsten när det gäller misstanke om brott

med ett straffminimum på ett års fängelse. De anser

också att denna generella sänkning av gränsen på

fängelsestraffets längd skall gälla inte bara när

det gäller fullbordade brott utan också vid

misstankar om försök till brott.

Bakgrund

Regeringen beslutade den 16 april 1998 att

tillkalla en kommitté med uppgift att bl.a.

göra en översyn av bestämmelserna om allmänna

handlingars offentlighet (dir. 1998:32) -

Offentlighets- och sekretesskommittén (Ju

1999:06). Kommittén skall bl.a. undersöka om

den nuvarande s.k. tvåårsregeln i 14 kap. 2 §

fjärde stycket sekretesslagen i några

situationer leder till otillfredsställande

resultat och överväga om det för några fall

finns skäl att vidga möjligheten att lämna ut

uppgifter om ett brott från socialtjänsten

eller hälso- och sjukvården till polis- eller

åklagarmyndigheter eller andra myndigheter som

är skyldiga att ingripa mot brottet. Kommittén

skall även beakta regeringens slutsatser om

uppgiftslämnande i proposition 1997/98:55 om

kvinnofrid, när det gäller våldsbrott mot

kvinnor som begås av närstående.

Utredningsarbetet skall vara avslutat senast

den 31 december 2003.

Utskottets ställningstagande

Utskottet avstyrker motionerna 2002/03:Ju234 (fp)

yrkande 9 och 2002/03:K227 (m) med hänvisning till

att den översyn som görs inom ramen för

Offentlighets- och sekretesskommitténs arbete bör

avvaktas.

Justitiekanslerns roll

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkande rörande

Justitiekanslerns roll (c) med hänvisning

till tidigare ställningstagande.

Jämför reservation 13 (c).

Motionen

I motion 2002/03:K241 av Maud Olofsson m.fl. (c)

föreslås att riksdagen ger regeringen till känna som

sin mening vad i motionen anförs om att stärka

Justitiekanslerns möjligheter att värna

offentlighetsprincipen (yrkande 34). Motionärerna

anför bl.a. följande. Alla försök att begränsa

meddelarfriheten måste bekämpas med kraft. För att

anställda skall våga utnyttja meddelarfriheten är

det av stor vikt att det finns sanktioner vid

övergrepp. Möjligheten till sådana sanktioner bör

ingå som en komponent i att stärka Justitiekanslerns

möjligheter att värna offentlighetsprincipen.

Bakgrund

Enligt 5 § lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns

tillsyn får Justitiekanslern (JK) som särskild

åklagare väcka åtal mot befattningshavare som har

begått brottslig gärning genom att åsidosätta vad

som åligger honom i tjänsten eller uppdraget.

Om en befattningshavare har åsidosatt vad som

åligger honom i hans tjänst och felet kan beivras

genom disciplinärt förfarande får JK, enligt 6 §,

göra anmälan till den som har befogenhet att besluta

om disciplinpåföljd. Anser JK det vara påkallat att

befattningshavare avskedas eller avstängs från sin

tjänst på grund av brottslig gärning eller grov

eller upprepad tjänsteförseelse, får JK göra anmälan

härom till den som har befogenhet att besluta om en

sådan åtgärd.

Av 14 § lagen (1994:260) om offentlig anställning

framgår att en arbetstagare, som uppsåtligen eller

av oaktsamhet åsidosätter sina skyldigheter i

anställningen, får meddelas disciplinpåföljd för

tjänsteförseelse. Disciplinpåföljderna är enligt 15

§ varning och löneavdrag. Disciplinpåföljd får

meddelas bara om arbetstagaren inom två år från

förseelsen skriftligen har underrättats om vad som

anförs mot honom (17 §). När en åtgärd har vidtagits

för att åtal skall väckas mot en arbetstagare får

arbetsgivaren, enligt 18 § första stycket, inte

inleda eller fortsätta ett disciplinärt förfarande

med anledning av vad som föranlett åtgärden. Om en

gärning har prövats i straffrättslig ordning får

enligt andra stycket ett disciplinärt förfarande

inledas eller fortsättas bara om gärningen av någon

annan orsak än bristande bevisning inte ansetts vara

något brott.

Tidigare behandling

Hösten 2000 avstyrkte konstitutionsutskottet ett

liknande motionsyrkande som det nu aktuella (bet.

2000/01:KU9). Utskottet hänvisade till kampanjen

Öppna Sverige och till att Justitiekanslern enligt

utskottets mening redan hade vittgående befogenheter

att ingripa när offentlighetsprincipen träds förnär.

Konstitutionsutskottet behandlade även frågan i

betänkande 2001/02: KU17, vari liknande

motionsyrkande avstyrktes med hänvisning till

tidigare ställningstagande.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande.

Motion 2002/03:K241 (c) yrkande 34 avstyrks därför.

Begreppet potentiella handlingar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkande rörande

utredning av begreppet potentiella handlingar

(m) med hänvisning till tidigare

ställningstagande.

Jämför reservation 14 (m).

Gällande regler

Enligt 2 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen förstås

med handling framställning i skrift eller bild samt

upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat

sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel.

Handling är allmän, om den förvaras hos myndighet

och enligt 6 eller 7 § är att anse som inkommen till

eller upprättad hos myndighet.

En upptagning som avses i första stycket anses

förvarad hos myndighet, om upptagningen är

tillgänglig för myndigheten med tekniskt hjälpmedel

som myndigheten själv utnyttjar för överföring i

sådan form att den kan läsas, avlyssnas eller på

annat sätt uppfattas. En sammanställning av

uppgifter ur en upptagning för automatiserad

behandling anses dock förvarad hos myndigheten

endast om myndigheten kan göra sammanställningen

tillgänglig med rutinbetonade åtgärder.

En sammanställning av uppgifter ur en upptagning för

automatiserad behandling anses dock inte förvarad

hos myndigheten om sammanställningen innehåller

personuppgifter och myndigheten enligt lag eller

förordning saknar befogenhet att göra

sammanställningen tillgänglig. Med personuppgift

avses all slags information som direkt eller

indirekt kan hänföras till en fysisk person.

Motionen

I motion 2002/03:K254 av Per Unckel m.fl. (m)

föreslås att riksdagen begär att regeringen låter

analysera konsekvenserna av införande av begreppet

potentiella handlingar i enlighet med vad som anförs

i motionen (yrkande 3). Motionärerna anför bl.a.

följande. Införandet av begreppet potentiella

handlingar kommer att göra det omöjligt att förutse

vad som kommer att anses vara en allmän handling.

Potentiella handlingar kommer heller inte att finnas

i något diarium. Följderna av att införa begreppet

potentiella handlingar måste utredas.

Bakgrund

I myndigheternas elektroniskt lagrade material

finns, utöver vad som kan benämnas som färdiga

elektroniska handlingar (t.ex. e-brev och beslut i

elektronisk form), också s.k. potentiella

handlingar. Härmed avses möjliga sammanställningar

av uppgifter ur stora databaserade register. Det rör

sig alltså om uppgifter som inte utgör på förhand

fixerade informationsmängder. Ett typiskt exempel på

potentiella handlingar är uppgifter som förekommer i

stora datoriserade myndighetsregister, exempelvis

vägtrafikregistret och Patent- och

registreringsverkets aktiebolagsregister.

Uppgifterna i sådana register kan skifta från tid

till annan, och viss information avses bli

sammanställd efter önskemål i det enskilda fallet.

Enligt gällande rätt är en myndighet skyldig att på

begäran tillhandahålla allmänheten en

sammanställning av uppgifter ur upptagningar för

automatiserad databehandling om sammanställningen är

tillgänglig för myndigheten med rutinbetonade

åtgärder (se prop. 1975/76:160 s. 90 f.). Innehåller

upptagningen personuppgifter krävs, för att den

skall anses förvarad hos myndigheten, därutöver att

myndigheten enligt lag eller förordning saknar

befogenhet att göra sammanställningen tillgänglig.

Detta följer av 2 kap. 3 § tredje stycket

tryckfrihetsförordningen.

Frågor med anknytning till begreppet potentiell

handling har behandlats av Offentlighets- och

sekretesskommittén i betänkandet

Offentlighetsprincipen och den nya tekniken (SOU

2001:3). Kommitténs bedömning överensstämmer därvid

med regeringens överväganden i proposition

2001/02:70 Offentlighetsprincipen och

informationstekniken, vari bl.a. föreslogs att det i

2 kap. tryckfrihetsförordningen skall komma till

klart uttryck att en sammanställning av uppgifter ur

en upptagning för automatiserad behandling skall

anses förvarad hos myndigheten om myndigheten kan

göra sammanställningen tillgänglig med rutinbetonade

åtgärder. Regeringen framhöll i propositionen bl.a.

följande. I myndigheternas elektroniskt lagrade

material finns, utöver vad som kan benämnas som

färdiga elektroniska handlingar, i och för sig också

s.k. potentiella handlingar, sammanställningar av

uppgifter, som alltså inte utgör på förhand fixerade

informationsmängder. Detta förhållande utgör

emellertid enligt regeringens mening inte i sig ett

tillräckligt tungt vägande skäl för att frångå

handlingsbegreppet. Härvid beaktar regeringen att

det i propositionen föreslås ett klargörande i

lagtexten om att även sammanställningar av uppgifter

ur upptagningar anses förvarade hos en myndighet om

de kan tas fram med rutinbetonade åtgärder. Genom

det förslaget torde vissa av de svårigheter som

ansetts förknippade med handlingsbegreppet i en

elektronisk miljö undanröjas.

Tidigare behandling

Konstitutionsutskottet tillstyrkte i betänkande

2001/02:KU17 bifall till proposition 2001/02:70.

Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande

2001/02:KU22 frågan om potentiella handlingar, och

avstyrkte däri en motion rörande utredning av

begreppet potentiella handlingar. Utskottet ansåg

att de förslag till ändringar i 2 kap. 3 § andra

stycket tryckfrihetsförordningen som lagts fram i

proposition 2001/02:70 klargjorde det rättsläge som

hittills har kommit till uttryck i praxis och som

innebär att en sammanställning av uppgifter ur en

upptagning för automatiserad behandling anses

förvarad hos myndigheten om myndigheten kan göra

sammanställningen tillgänglig med rutinbetonade

åtgärder. Enligt utskottets mening saknades

anledning att ytterligare utreda frågan om

potentiella handlingar.

Konstitutionsutskottet anmälde och tillstyrkte för

slutligt beslut i betänkande 2002/03:KU5 ett vilande

beslut om ändring i 2 kap. 3 §

tryckfrihetsförordningen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sitt tidigare

ställningstagande. Motion 2002/03:K254

(m) yrkande 3 avstyrks därför.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i

avsnittet.

1. Införande av en generell integritetslag

(punkt 1)

av Kerstin Lundgren (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:K241 yrkande 25.

Ställningstagande

Det behövs ett starkt skydd för integriteten.

Lagstiftningen måste utgå från att förbjuda missbruk

av personuppgifter och otillbörliga intrång i den

personliga integriteten, inte som i dag från att

reglera vad som är tillåtet. Regeringen bör snarast

tillsätta en utredning syftande till att utforma en

sådan lagstiftning. Detta bör ges regeringen till

känna.

2. Förstärkning av integritetsskyddet och

utredning om teknikoberoende

integritetslagstiftning (punkt 2)

av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m),

Bertil Kjellberg (m), Tobias Krantz (fp) och

Liselott Hagberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:K254 yrkandena 6 och 7.

Ställningstagande

Vi menar att den tekniska utvecklingen steg för steg

ökar möjligheterna att blicka in i medborgarnas

privatliv, vilket innebär ett växande hot mot den

enskildes integritet. Vi anser därför att det

föreligger ett stort behov av en omfattande analys

av grunderna för integritetsskyddets framtida

utformning. Regeringen bör lägga fram förslag om

förstärkning av skyddet för den personliga

integriteten och snarast tillsätta en utredning

rörande en generell teknikoberoende

integritetslagstiftning. Detta bör ges regeringen

till känna.

3. Upphävande av 7 kap. 16 § sekretesslagen

(punkt 5)

av Kerstin Lundgren (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen delvis motion 2002/03:241 yrkande 30.

Ställningstagande

I samband med att personuppgiftslagen antogs

ändrades även 7 kap. 16 § sekretesslagen så att

sekretess gäller för personuppgift, om det kan antas

att ett utlämnande skulle medföra att uppgiften

behandlas i strid med personuppgiftslagen. Det är

svårt att se att denna paragraf kan tillämpas utan

att syftet med att efterfråga handlingen undersöks,

liksom identiteten hos den som efterfrågar

handlingen. Intentionerna i paragrafen kan således

antas stå i strid med den grundlagsfästa

offentlighetsprincipen. Regeringen bör verka för att

7 kap. 16 § sekretesslagen snarast upphör. Detta bör

ges regeringen till känna.

4. Upphävande av PuL och BBS-lagen (punkt 7)

av Kerstin Lundgren (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar nedan framlagda förslag till lag om

upphävande av personuppgiftslagen (1998:204) och

förslag till lag om upphävande av lagen (1998:112)

om ansvar för elektroniska anslagstavlor. Därmed

bifaller utskottet motion 2002/03:K241 yrkandena 26

och 27.

Förslag till lag om upphävande av

personuppgiftslagen (1998:204)

Härigenom föreskrivs att personuppgiftslagen (1998:204) skall

upphöra att gälla vid utgången av år 2003.

Förslag till lag om upphävande av lagen (1998:112)

om ansvar för elektroniska anslagstavlor

Härigenom föreskrivs att lagen (1998:112) om

ansvar för elektroniska anslagstavlor skall upphöra

att gälla vid utgången av år 2003.

Ställningstagande

Jag konstaterar att lagen om elektroniska

anslagstavlor, i förening med personuppgiftslagen,

har medfört alltför stor restriktivitet i

tillhandahållandet av öppna debattforum på Internet.

Det fria ordet är inte skyddat på individuell nivå

av yttrandefrihets- och tryckfrihetsgrundlagarna.

Bland annat detta förhållande har gjort det möjligt

att inskränka yttrandefriheten på Internet, t.ex.

genom PuL och BBS-lagen. Det skydd som PuL och BBS-

lagen skall erbjuda mot övergrepp kan i all huvudsak

tillgodoses genom andra lagar. Då det fria ordet

måste värnas bör PuL och BBS-lagen upphävas.

5. Utsträckning av dataskyddsdirektivet

(punkt 8)

av Kerstin Lundgren (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:K241 yrkande 29.

Ställningstagande

I syfte att skydda yttrandefriheten i hela den

europeiska unionen är det angeläget att tillse att

en utvidgning av dataskyddsdirektivet till att

omfatta även juridiska personer förhindras.

Regeringen bör aktivt arbeta för att förhindra att

så sker. Detta bör ges regeringen till känna.

6. Översyn av registerlagstiftningen m.m.

(punkt 9)

av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m) och

Bertil Kjellberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:K254 yrkandena 2 och 4.

Ställningstagande

I dag finns minst ett 60-tal författningar, s.k.

registerlagstiftning, vars regler gäller trots

behandlingen av personuppgifter i PuL.

Lagstiftningen är svåröverskådlig och svårtillämpad.

Denna situation är ohållbar, och mot bakgrund härav

bör regeringen tillse att en översyn av

registerlagstiftningen genomförs. Vidare kan

konstateras att praktiskt taget alla personuppgifter

hos myndigheterna läggs över i elektroniska

register. Den heltäckande lagstiftning som vårt land

har på bl.a. socialförsäkringsområdet innebär att

människor i Sverige i mycket större utsträckning än

i övriga Europa är registrerade i offentliga

register även om en del av dessa stundtals är

sekretessbelagda. Många människor är rädda för att

myndigheterna i allt större utsträckning kommer att

samköra registren samt att det blir lättare för

enskilda att få tillgång till registren och att de

därmed kommer att kunna kartlägga andra människors

liv. Man bör vara uppmärksam på att den nya tekniken

gör det betydligt lättare att sammanställa en stor

mängd uppgifter som finns lagrade i elektroniska

handlingar och sedan med enkla sökbegrepp kartlägga

vissa personer och/eller sprida uppgifterna.

Konsekvenserna av detta bör ses över så att den

personliga integriteten påverkas i minsta möjliga

mån. Detta bör ges regeringen till känna.

7. Avveckling av SPAR (punkt 10)

av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m) och

Bertil Kjellberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:K254 yrkande 5.

Ställningstagande

Vi vill framhålla att SPAR-registret idag är ett

register utan särskilda ändamål. Den som får köpa

uppgifter från registret kan vidare skapa profiler

om i princip alla bosatta i Sverige. Mot bakgrund av

dataskyddsdirektivets syfte och krav på att

behandling av personuppgifter skall ske efter på

förhand bestämda ändamål, kan det enligt vår mening

inte anses förenligt med direktivet att låta SPAR

finnas kvar. Enligt vår mening bör regeringen

därför, i enlighet med vad som anförs i motion

2001/02:K254, vidta åtgärder för att avveckla SPAR.

Detta bör ges regeringen till känna.

8. Offentlighetsprincipen (punkt 12)

av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m),

Bertil Kjellberg (m), Tobias Krantz (fp) och

Liselott Hagberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:K254 yrkande 1.

Ställningstagande

Den svenska offentlighetsprincipen möjliggör för

medborgarna att ta del av allmänna, offentliga

handlingar. Tanken bakom offentlighetsprincipen - en

hörnsten i svensk demokrati - är att medborgarna

skall kunna kontrollera makten genom att få tillgång

till information hos myndigheterna. Med den nya

tekniken erbjuds medborgarna nya och förbättrade

möjligheter att utnyttja sin medborgerliga rätt till

insyn i myndigheternas verksamhet. Detta är

möjligheter som måste tas till vara. Emellertid har

den nya tekniken också inneburit att

offentlighetsprincipen har utvecklats till att bl.a.

fungera som ett effektivt instrument för kontroll av

medborgarna och inte, som avsett, ett instrument för

förvaltningskontroll. Detta sker bl.a. genom att

myndigheterna skickar personuppgifter sinsemellan,

vissa myndigheter har t.o.m. gjort försäljning av

personuppgifter till en affärsidé.

Offentlighetsprincipen öppnar dessutom möjligheter

för enskilda personer att granska och kontrollera

varandra utan att det föreligger någon som helst

koppling till myndighetsutövning. Övervakning av

människor i Sverige har kraftigt förstärkts de

senaste 30 åren. De ansvariga har oftast motiverat

ökningen med att de vill göra brottsbekämpningen

effektivare. Den tekniska utvecklingen ökar hela

tiden möjligheterna att blicka in i medborgarnas

privatliv. Utvecklingen går i små steg som vart och

ett kan förefalla oskyldigt. Sammantagna innebär de

emellertid ett växande hot mot den enskildes

integritet. Den tekniska utvecklingen öppnar

oavbrutet nya vägar för staten att kontrollera

medborgarna. Viktiga delar av en människas liv kan

kartläggas genom att granska t.ex. användningen av

Internet, bankomatkort och apotekskort. Genom

mobilsamtalsregister kan myndigheter fastställa hur

en person reser. De nya elektroniska

telefonapparaterna kan utnyttjas för hemlig

avlyssning av samtal i ett rum även när luren ligger

på. I den explosionsartade framväxten av

övervakningen ingår bl.a. att det i dag finns över

20 000 TV-kameror uppsatta på allmänna platser och i

butiker runt om i landet. Hemlig avlyssning och

övervakning av teletrafik har mer än fördubblats det

senaste årtiondet. Sammanfattningsvis kan

konstateras att den tekniska utvecklingen hela tiden

öppnar nya möjligheter att kontrollera enskildas

privatliv. Bland allmänheten växer oron för

framväxten av ett "storebror-ser-dig-samhälle", till

följd av stora register- och kartläggningssystem som

t.ex. folk- och bostadsräkningen, kameraövervakning

m.m., i kombination med offentlighetsprincipen och

de möjligheter som den ger till spridning av

personuppgifter. Härtill kommer också myndigheternas

handel med sådana personuppgifter som tvångsvis har

avkrävts den enskilde. Offentlighetsprincipens syfte

måste enligt vår mening ses över mot bakgrund av det

ovanstående. Detta bör ges regeringen till känna.

9. Försvårad ändring av sekretessbestämmelser

(punkt 13)

av Kerstin Lundgren (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 13

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:K241 yrkande 31.

Ställningstagande

I många fall är det påkallat med sekretess, som

t.ex. i fråga om personlig integritet. Det finns

säkerligen också tillfällen då detta skydd bör

stärkas. Det är alltså inte sekretess i sig som är

fel, utan det faktum att man med stor lätthet kan

utöka undantagen från en grundlagsfäst rättighet.

Ett sådant förfarande innebär också att debatten

kring vilka undantag som bör finnas och hur de bör

göras försvåras, inte minst med tanke på hur ofta

lagstiftningen ändras. Mot denna bakgrund finns det

skäl att låta en utredning överväga om åtgärder bör

vidtas för att göra det svårare att ändra i

sekretessbestämmelserna, t.ex. genom att kräva att

undantag från offentlighetsprincipen bör beslutas på

samma sätt som grundlag. Jag anser att regeringen

bör lägga fram ett förslag om

sekretesslagstiftningen i detta avseende. Detta bör

ges regeringen till känna.

10.Rakt skaderekvisit i brottsförebyggande och

brottsbeivrande verksamhet (punkt 16)

av Mats Einarsson (v) och Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Ju282 yrkande 2.

Ställningstagande

Ett rakt skaderekvisit bör snarast möjligt

återinföras vad gäller förundersökningssekretessen i

brottmål. När lagen ändrades för några år sedan

diskuterades inte brottsoffrens försämrade

ställning. Inte heller diskuterades allmänhetens

minskade insyn i polisens verksamhet. Regeln om

omvänt skaderekvisit när det gäller sekretess i

förundersökningar innebär stora faror. Detta gäller

inte minst i fråga om nedlagda förundersökningar mot

poliser som misstänkts för brott. Bristen på insyn

riskerar att minska allmänhetens förtroende för

såväl polisen som för rättsväsendet i stort. Vi

anser att regeringen bör lägga fram ett förslag om

rakt skaderekvisit vad gäller

förundersökningssekretessen i brottmål. Detta bör

ges regeringen till känna.

11.Förtroendefull information i skolan

(punkt 18)

av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m) och

Bertil Kjellberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:K389.

Ställningstagande

I kontakten mellan eleven, föräldrarna och läraren

utgör den individuella studieplanen en intern

överenskommelse och dialog som till sin art måste

vara privat och konfidentiell. I dag är studieplaner

vid offentliga skolor allmänna handlingar och

således inte sekretesskyddade. Endast

elevvårdsuppgifter är skyddade genom sekretesslagen.

Det är orimligt att det som diskuteras och

överenskommes mellan lärare, elev och föräldrar

automatiskt blir offentlig handling. För att

förtroendefull information, såsom individuella

studieplaner, skall kunna användas på optimalt sätt

bör lagstiftningen avseende denna informations

offentlighet ses över. Vi anser att regeringen bör

lägga fram ett förslag om förtroendefull information

i skolan. Detta bör ges regeringen till känna.

12.Straffrelaterad sekretesstid i vissa fall

(punkt 21)

av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m) och

Bertil Kjellberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:K227.

Ställningstagande

Lagstiftningen har utformats så att den enskilde

skall känna förtroende och respekt för

socialtjänsten och så att den enskilde skall våga

vända sig till denna. På motsvarande sätt anger

hälso- och sjukvårdslagen att en god hälso- och

sjukvård särskilt skall bygga på respekt för

patientens självbestämmande och integritet. Även här

betonas att vården och behandlingen så långt det är

möjligt skall utformas och genomföras i samråd med

patienten. När det gäller hälso- och

sjukvårdsområdet och socialtjänstområdet gör sig

kravet på sekretess för enskildas personliga

förhållanden med hänsyn till ovanstående särskilt

starkt gällande. Samtidigt är det självklart

angeläget att sekretessen inte är så sträng att den

försvårar polisens spanings- och

utredningsverksamhet när det gäller allvarliga

brott. Det kan finnas vissa typer av brott där det

finns ett större intresse av effektiv

brottsbekämpning än vad gäller andra. Utöver brott

mot barn och ungdomar, för vilka det redan i dag

finns vissa lättnader i sekretessen, gäller det

enligt motionärernas förmenande också grova

våldsbrott, inte minst de som riktar sig mot

kvinnor. Det kan där finnas goda skäl att ge

personalen inom hälso- och sjukvården och

socialtjänsten möjlighet att utan samtycke från den

enskilde lämna polisen uppgifter om brott i större

utsträckning än i dag. Vi anser att uppgifter skall

få lämnas från hälso- och sjukvården och

socialtjänsten när det gäller misstanke om brott med

ett straffminimum på ett års fängelse. Denna

generella sänkning av gränsen på fängelsestraffets

längd skall inte bara gälla för fullbordade brott

utan också vid misstankar om försök till brott. Vi

anser att regeringen bör lägga fram förslag till

kortare sekretesstider inom hälso- och sjukvården

samt socialtjänsten i vissa fall. Detta bör ges

regeringen till känna.

13.Justitiekanslerns roll (punkt 22)

av Kerstin Lundgren (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 22

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:K241 yrkande 34.

Ställningstagande

Offentliganställdas yttrandefrihet är en viktig del

av den svenska offentligheten. Alla försök att

begränsa meddelarfriheten måste enligt min mening

bekämpas med kraft. För att anställda skall våga

utnyttja meddelarfriheten är det av stor vikt att

det finns sanktioner vid övergrepp. Möjligheten till

sådana sanktioner bör ingå som en komponent i att

stärka Justitiekanslerns möjligheter att värna

offentlighetsprincipen. Vi anser att regeringen bör

lägga fram förslag till regleringar i enlighet med

det ovan anförda. Detta bör ges regeringen till

känna.

14.Potentiella handlingar (punkt 23)

av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m) och

Bertil Kjellberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:K254 yrkande 3.

Ställningstagande

Införandet av begreppet potentiella handlingar

kommer att göra det omöjligt att förutse vad som

kommer att anses vara en allmän handling.

Potentiella handlingar kommer heller inte att finnas

i något diarium. Följderna av att införa begreppet

potentiella handlingar måste utredas. Vi anser

därför att regeringen bör tillsätta en utredning

rörande införande av begreppet potentiella

handlingar. Detta bör ges regeringen till känna.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden

2002/03:K227 av Inger René (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en sänkning av

sekretesstiden för uppgifter om enskildas personliga

förhållanden i vissa fall.

2002/03:K241 av Maud Olofsson m.fl. (c):

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett införande av

en generell integritetslag.

26. Riksdagen beslutar att personuppgiftslagen

(1998:204) skall upphöra att gälla.

27. Riksdagen beslutar att lagen (1998:112) om

ansvar för elektroniska anslagstavlor skall

upphöra att gälla.

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att

förhindra att dataskyddsdirektivet utsträcks till

juridiska personer.

30. Riksdagen beslutar att 7 kap. 16 §

sekretesslagen upphävs.

31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att göra det

svårare att ändra sekretessbestämmelser.

33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kraftfulla

insatser för att värna offentligheten i den egna

hanteringen av EU-ärenden.

34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stärka

Justitiekanslerns möjligheter att värna

offentlighetsprincipen.

2002/03:K254 av Per Unckel m.fl. (m):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om offentlighetsprincipen i enlighet med

vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen begär att regeringen verkar för en

översyn av registerlagstiftningen i enlighet med

vad som anförs i motionen.

3. Riksdagen begär att regeringen låter analysera

konsekvenserna av införande av begreppet

potentiella handlingar i enlighet med vad som

anförs i motionen.

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om reglering av myndigheternas möjligheter

att samköra register i enlighet med vad som anförs

i motionen.

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om att avveckla SPAR.

6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om förstärkning av skyddet för den

personliga integriteten i enlighet med vad som

anförs i motionen.

7. Riksdagen begär att regeringen snarast tillsätter

den utlovade utredningen om införandet av en

allmän, teknikoberoende integritetslagstiftning i

enlighet med vad som anförs i motionen.

2002/03:K292 av Ragnwi Marcelind (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att införa en ny

sekretesslagstiftning om passfoto.

2002/03:K298 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ett förbud mot att använda

personnummer vid uthyrning av videofilmer.

2002/03:K350 av Inger René och Catharina Elmsäter-

Svärd (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i motionen om behovet av insatser för

att stärka den personliga integriteten.

2002/03:K352 av Lars Johansson (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ändra

personuppgiftslagen och sekretesslagen så att

uppgifter om barns tillväxt kan samlas i en

databas, oberoende av hos vilken huvudman data

insamlats, och att individen eller vårdnadshavaren

blir ägare av de identifierbara uppgifterna.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

avidentifierade uppgifter kan göras tillgängliga

för hälsoövervakning och forskning.

2002/03:K354 av Lena Ek m.fl. (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vikten av en offentlig

utredning för att klargöra gränsdragningen mellan

nya tekniska applikationer och skyddet av den

personliga integriteten.

2002/03:K383 av Gustav Fridolin (mp):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

offentlighetsprincipens värnande.

2002/03:K389 av Peter Danielsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om förtroendefull information

inom skolan.

2002/03:K405 av Helene Petersson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

sekretesslagstiftningen i förskolan.

2002/03:Ju234 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av översyn

av reglerna för i vilka situationer vissa

personalgrupper skall anmäla fall av våld mot

kvinnor.

2002/03:Ju282 av Alice Åström m.fl. (v):

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till en sådan ändring i sekretesslagen att

ett rakt skaderekvisit i sekretessen till förmån

för enskilda i det allmännas brottsförebyggande

och brottsbeivrande verksamhet återinförs.